Förslagen rörande de inkomst- och utgiftsposter som ingår i statsbudgeten Prop. 1993/94:100 redovisas närmare cx;h motiveras i bilagor till propositionen enligt följande förteckmng. Bilagan 1 behandlar den ekonomiska politiken och budgetpolitiken cx:h innehåller en preliminär nationalbudget för år 1994.

Bilaga 1 Finansplanen

Bilaga 2 Statschefen (x;h regeringen (första huvudtitehi)

Bilaga 3 Justitiedepartemitet (andra huvudtiteln)

Bilaga 4 Utrikesdepartementet (tredje huvudtiteln)

Bilaga 5 Försvarsdepartementet (Qärde huvudtiteln)

Bilaga 6 Scx:ialdepartementet (femte huvudtiteln)

Bilaga 7 Kommimikationsdepartementet (sjätte huvudtiteln)

Bilaga 8 Finansdepartementet (sjunde huvudtiteln)

Bilaga 9 Utbildningsdepartementet (åttonde huvudtiteln)

Bilaga 10 Jordbruksdepartementet (nionde huvudtiteln)

Bilaga 11 Arbetsmarknadsdepartementet (tionde huvudtiteln)

Bilaga 12 Kulturdepartementet (elfte huvudtiteln)

Bilaga 13 Näringsdepartementet (tolfte huvudfiteln)

Bilaga 14 Civildepartementet (trettonde huvudtiteln)

Bilaga 15 Miljö- cx;h naturresursdepartementet

(Q ortonde huvudtiteln)

Bilaga 16 Riksdagen och dess myndigheter m.m.

(femtonde huvudtiteln)

Bilaga 17 Räntor på statsskulden, m.m. (sextonde huvudtiteln)

Bilaga 18 Oförutsedda utgifter (sjuttonde huvudtiteln)

Bilaga 19 Beredskapsbudget för totalförsvarets civila del

När det gäller anslag till riksdagen cx:h myndigheter under riksdagen har Riksdagens förvaltningsstyrelse den 8 december 1993 beslutat om förslag till anslag for nästa budgetår imder femtonde huvudtiteln. Förslagen har överlämnats till Finansdepartementet och återfinns i bilaga 16.

Utgiftsanslag:

Statschefen och regeringen

Justitiedepartementet

Utrikesdepartementet

Försvarsdepartementet

Socialdepartementet

Kommimikationsdepartementet

Finansdepartementet

Utbildningsdepartementet

Jordbruksdepartementet

Arbetsmarknadsdepartementet

Kulturdepartementet

Näringsdepartementet

Civildepartementet

Miljö- cx;h naturresursdepartementet

Riksdagen CKh dess myndigheter m.m.

Räntor på statsskulden, m.m.

Oföratsedda utgifter

1 757 978 000
19 475 076 000
16 959 481 000
39 721 506 000

127 809 349 000 29 287 281 000

84 604 149 000
33 038 652 000

6 251 959 000 47 474 542 000 14 759 718 000

4 001 092 000

2 216 715 000
2 406 369 000

863 701 000

85 000 000 000

1 000 000

515 628 568 000

1000 Skatter

1100 Skatt på inkomst

1110 Fysiska personers inkomstskatt

1111 Fysiska personers inkomstskatt

1120 Juridiska personers inkomstskatt

1121 Juridiska personers inkomstskatt

1122 Avskattning av företagens reserver

1123 Beskattning av tjänstegrappliv

1130 Ofördelbara inkomstskatter

1131 Ofördelbara inkomstskatter

1140 övriga inkomstskatter

1141 Kupongskatt

1142 Utskiftningsskatt cx:h ersättningsskatt

1143 Bevillningsavgift

1144 Lotteriskatt

1200 Lagstadgade socialavgifter

1211 Folkpensionsavgift

1221 Sjukförsäkringsavgift, netto

1222 Allmän sjukförsäkringsavgift 1231 Baraomsoigsavgift

1241 Utbildningsavgift

1251 Övriga scx;ialavgifter, netto

1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till

arbetarskyddsverket CKh arbetsmiljöinstitutets versamhet 1291 Särskild löneskatt

1300 Skatt pä egendom

1310 Skatt på fast egendom

1311 Skogsvårdsavgifter

1312 Fastighetsskatt

321 528 515
48 783 000
18 149 000 18 149 000
24 820 000 19 138 000 4 564 000 1 118 000
2 096 000 2 096 000
3 718 000 600 000 0 5 000 3 113 000
62 775 000
37 416 000 8 623 000 3 988 000 0 0 5 200 000
571 000 6 977 000
22 288 215
14 679 215 0 14 679 215

1320 Förmögenhetsskatt

1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt

1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt

1330 Arvsskatt och gåvoskatt

1331 Arvsskatt

1332 Gåvoskatt

1340 övrig skatt på egendom 1341 Stämpelskatt

1400 Skatt pä varor och änster

1410 Allmänna försäljningsskatter 1411 Mervärdesskatt

7420, 1430 Skatt på specifika varor 1421 Bensinskatt

1423 Försäljningsskatt på motorfordon

1424 Tobaksskatt

1425 Skatt på spritdrycker

1426 Skatt på vin

1427 Skatt på maltdrycker

1428 Energiskatt

1429 Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle

1431 Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk

1434 Skatt på viss elektrisk kraft

1435 Särskild skatt mot försurning

1440 Överskott vid försäljning av varor med statsmonopol 1442 Systembolaget AB:s inlevererade överskott

1450 Skatt på tjänster

1452 Skatt på annonser cx:h reklam 1454 Skatt på spel

1460 Skatt på vägtrafik 1461 Fordonsskatt

1470 Skatt på import 1471 Tullmedel

2 159 000
2 095 000
64 000
950 000
800 000
150 000
4 500 000
4 500 000
187 682 300
111 706 000
III 706 000
63 963 700
22 124 000
1 340 000
7 625 000
6 417 000
3 244 000
2 990 200
19 090 000
500
142 000
928 000
63 000
200 000
200 000
/ 757 000
1 027 000
130 000
3 874 000
3 874 000
6 381 600
6 381 600

7450 Övriga skatter på varor och tjänster

1481 Övriga skatter på varor och tjänster

2000 Inkomster av statens verksamhet

2100 Rörelseöveiskott

2110 Affärsverkens inlevererade överskott 2111 Postverkets inlevererade överskott

2113 Statens järnvägars inlevererade överskoft

2114 Luftfertsverkets inlevererade överskott 2116 Affärsverket svenska kraftnäts inlevererade

utdelning

2118 Sjöfartsverkets inlevererade överskott

2119 Affärsverket svenska kraftnäts inleverans av motsvarighet till statlig skaft

2720 övriga myndigheters inlevererade överskott

2124 Inlevererat överskott av Riksgäldskontorets garantiverksamhet

2125 Inlevererat överskott av åtgärder för att stärka det finansiella systemet

2750 Riksbankens inlevererade överskott

2131 Riksbankens inlevererade överskott

2750 Överskott från spelverksamhet

2151 Tipsmedel

2152 Lotterimedel

2200 överskott av statens fastighetsförvaltning

2270 överskott av fastighetsförvaltning

2214 Överskott av Byggnadsstyrelsens verksamhet

2300 Ränteinkomster

2J70 , 2320 Räntor på näringslån

2314 Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen 2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån

400 000 400 000
29 248 710
13 028 268
496 789 0 0 161 589
200 000 49 700
85 500
172 868
172 868
0
10 400 000 10 400 000
7 958 611 1 296 000 662 611
2 145 000
2 145 000 2 145 000
4 033 046
88 613 11412 93

1994/95 Tusental kronor

300

75 102

1700

2 981 785 2 980 000

85 1700

2318 Ränteinkomster på statens lån till den mindre skepps&rten

2321 Ränteinkomster på skogsväglån

2322 Räntor på övriga näringslin, Kammarkollegiet

2323 Räntor på övriga näringslån, Statens jordbraksverk 2325 Räntor på Postverkets statslån

2330 Räntor på bostadslån

2332 Ränteinkomster på län för bostadsbyggande

2333 Ränteinkomster på lin för bostadsförsörjning för mindre bemedlade bamrika femiljer

2334 Räntor på övriga bostadslån, boverket

2340 Räntor på studielån 19 630

130 19 500

774 500 114 300

6000 6 000

539 958

539 958

282 760

8 000

2341 Ränteinkomster pi statens lin för universitetsstudier (xh garantilin för studera

2342 Ränteinkomster på allmänna studielän

2350 Räntor på energisparlän

2351 Räntor pi eneigisparlin

2360 Räntor på medel avsatta till pensioner

2361 Räntor på medel avsatta till folkpensionering

2J70 Räntor på beredskaps lagring

231 \ Räntor pi beredskapslagring CKh förridsanläggningar

2550, 2390 övriga ränteinkomster

2383 Ränteinkomster pi statens bosättningslån

2385 Ränteinkomster på län för studentkärslokaler

2386 Ränteinkomster pä lån för allmänna samlingslokaler 2389 Ränteinkomster pi lin för inventarier

i vissa specialbostäder 40

2391 Ränteinkomster på markförvärv för

jordbrukets rationalisering 700

2392 Räntor pi intressemedel 6 875

2394 Övriga ränteinkomster 161 085

2395 Räntor pi särskilda räkningar i Riksbanken 106 000

1* Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100

Prop. 1993/94:100

1994/95 Tusental kronor

2400 Aktieutdelning 2 455 238

2410 Inkomster av statens aktier 2 455 238

2411 Inkomster av statens aktier 2 455 238

2500 OfTentligrättsliga avgifter 5 035 048

2511 Expeditions- och ansökningsavgifter 571 (X)6

2522 Avgifter för granskning av filmer cxh videogram 6 500

2524 Bidrog för ungdomspraktUc 800 000

2527 Avgifter för statskontroll av krigsmaterieltillverkningen 1

2528 Avgifter vid bergsstaten 1 655

2529 Avgifter vid patent- cxh registreringsväsendet 9 500

2531 Avgifter för registrering i förenings- m.fl. register 9 550

2532 Avgifter vid kronofogdemyndigheterna I 038 000

2534 Avgifter för körkort och motorfordon 1 088 764

2535 Avgifter för statliga garantier 22 620

2536 Lotteriavgifter 1825

2537 Miljöskyddsavgift 68 250

2538 Miljöavgift pi bekämpningsmedel cx:h handelsgödsel 99 922

2539 Täktavgift 30 000

2541 Avgifter vid Tbllverket 137 235

2542 Patientavgifter vid tandläkamtbildningen 4 500

2545 Närradioavgifter 3 330

2546 Lokalradioavgifter 83 675

2547 Avgifter för Telestyrelsens verksamhet 159 000

2548 Avgifter för Finansinspektionens verksamhet 99 300

2549 Avgifter för provning vid riksprovplatser 3 000

2551 Avgifter frin kärnkraftverken 168 235

2552 Övriga offentligrättsliga avgifter 629 180

2600 FOrsäUningsinkomster 1 190 631

2611 Inkomster vid kriminalvården 198 500

2624 Inkomster av uppbörd av felparkeringsavgifter 84 615

2625 Utförsäljning av beredskapslager 225 500

2626 Inkomster vid Banverket 682 016

2700 Böter m.m. 937 479

2711 Restavgifter cx;h dröjsmilsavgifter 535 752

1994/95 Tusental kronor

2712 Bötesmedel 389 657

2713 Vattenfororeningsavgifier m.m. 70

2714 Sanktionsavgifter m.m. 12 000

2800 övriga inkomster av statens verksamhet 424 000

2811 Övriga inkomster av statens verksamhet 424 000

3000 Inkomster av försåld egendom 31 640

3100 Inkomster a? försälda bjnader och maskiner O

5720 Statliga myndigheters inkomster av försålda

byggnader och maskiner O

3124 Statskontorets inkomster ov försilda datorer m.m. O

3200 övriga inkomster av markförsäljning 1 000

3211 Övriga inkomster av markförsäljning 1 000

3300 övriga inkomster av försäld egendom 30 640

30 640 0

7 029 045

116 847

26 969 26 969

89 878 240

3311 Inkomster ov statens gruvegendom

3312 Övriga inkomster av iörsild egendom

4000 Återbetalning av lån

4100 Återbetalning av näringslän

4110 Återbetalning av industrilån

4120 Återbetalning av jordbrukslån

4123 Återbetalning av lin till fiskerinäringen

4750 Återbetalning av övriga näringslån 4131 Återbetalning av vattenkraftslån

F Rättshjälp m.m.

1 Rättshj älpskostnader, förslagsanslag

2 Rättshjälpsmyndigheten, ramanslag Allniäna advokatbyråer:

3 Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

4 Driftbidrag, förslagsanslag

5 Vissa domslölskostnader m.m., förslagsanslag

6 Diverse kostnader för rättsväsendet, förslagsanslag

G övriga myndigheter

1 Justitiekanslera, mmanslag

2 Datainspektionen, ramanslag B ro ttsskadenämnden:

3 Förvaltningskostnader, ramanslag

4 Ersättning för skador

på grund av brott, förslagsanslag

5 Bråttsförebyggande ridet, mmanslag

Prop. 1993/94:100
1 068 244 000
779 000 000
12 549 000
1 000
11 010 000
237 300 000
28 384 000
98 121 000
7 526 000
21 772 000
♦7 049 000
♦35 000 000
26 774 000

B Bidrag till vissa internationella organisationer 1 498 771 000

1 Förenta nationerna, förslagsanslag 199 206 000

2 Nordiska ministerrådet,/öry/ajanj/a 250 000 000

3 Europarådet, förslagsanslag 30 222 000

4 Organisationen för ekonomiskt samarbete

och utveckling (OECD), förslagsanslag 22 573 000

5 Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA),/öra/agja«j/a 113 850 000

6 Organisationer för interaationell handel

och råvarusamarbete m.m., förslagsanslag 9 018 000

7 Interaationell råvarulagring, förslagsanslag 1 750 000

8 Övriga mtsmationeWa oTgBaåsationtT xa.m., förslagsanslag 2 964 000

9 Fredsbevarande verksamhet, reservationsanslag 836 294 000

10 Konferensen om säkerhet cKh samarbete

i Europa (BSY.), förslagsanslag 32 894 000

C Intemationellt utvecklingssamarbete

1 Bidrag till interaationella biståndsprogram, reservationsanslag

2 Utvecklingssamarbete genom Styrelsen for intemationell utveckling (SIDA), reservationsanslag

3 Styrelsen för interaationell utveckling (SIDA), ramanslag

4 Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad, reservationsanslag

5 Utvecklingssamarbete genom Beredningen lör intemationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), reservationsanslag

6 Beredningen för interaationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), ramanslag

7 U-landsforskning genom Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), reservationsanslag

8 Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), mmanslag

12 457 200 000

3 295 000 000

6 290 000 000

314 700 000

1 000 000 000

815 000 000

20 700 000

425 000 000 27 500 000

9 Näringslivsbiständ genom Styrelsen for interaationellt

näringslivsbistind (SWEDECORP) och Swedfimd Intemational AB, reservationsanslag

10 Styrelsen för interaationellt näringslivsbistind (SWEDECORP), ramanslag

11 Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum), ramanslag

12 Nordiska afrikainstitutet, ramanslag

13 Projektbistånd till vissa länder m.m., reservationsanslag

D Information om Sverige i utlandet m.m.

1 Svenska institutet, reservationsanslag

2 Övrig information om Sverige i utlandet, reservationsanslag

£ Utrikeshandel och ecportfrämjande

1 Kommerskollegium, mmanslag

2 Exportfrämjande verksamhet, reservationsanslag

3 Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar, förslagsanslag

4 Krigsmaterielinspektionen, mmanslag

5 Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet

6 Medel för översättning av EG:s regelverk, reservationsanslag

7 Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit, förslagsanslag

8 Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fertyg m.m., förslagsanslag

9 Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder, förslagsanslag

F Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.

1 Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området, reservationsanslag

2 Information cx;h studier om säkerhetspolitik cx;h fredsfrämjande utveckling, reservationsanslag

3 Bidrag till Stcxkholms interaationella fredsforskningsinstitut (SIPRI), reservationsanslag

4 Forskning till stöd fÖr nedrustning och interaationell säkerhet

5 Utrikespolitiska Institutet

6 Forskningsverksamhet av särskild utrikes-

cxh säkerhetspolitisk betydelse, reservationsanslag

' Beräknat belopp

135 000 000
29 000 000
32 300 000
6 100 000
66 900 000
74 018 000
60 264 000
13 754 000
266 102 000
*47 230 000
149 785 000
1000
5 084 000
2 500 000
11 500 000
1000
I 000
50 000 000
60 548 000
2 511000
10 000 000
21 850 000
12 259 000
10 340 000
3 588 000
18

IV. Försvarsdepartementet

A Försvarsmakten m.m.

1 Försvarsmakten, ramanslag

2 Ersättningar för kroppsskador, förslagsanslag

B Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter

1 Fortifikationsverket

2 Försvarets materielverk

3 VäraplUctsverket, ramanslag

4 Militärhögskolan, ramanslag

5 Försvarets radioanstalt, ramanslag

C Funktionen Civil ledning och samordning

Överstyrelsen för civil beredskap:

1 Civil ledning och samordning, ramanslag

2 Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m., reservationsanslag

3 Civilbefalhavaraa, ramanslag

D Funktionen Befolkningsskydd och räddningsänst

1 Befolkningsskydd (x;h räddningstjänst, mmanslag

2 Skyddsmm m.m., förslagsanslag

3 Förebyggande åtgärder mot jordsked och andra naturolyckor

4 Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m., förslagsanslag

5 Vapenfristyrelsen, ramanslag

6 Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga,/ör/agsanZag

£ Funktionen Iykologiskt försvar

1 Styrelsen för psykologiskt försvar, ramanslag

2 Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret

Prop. 1993/94:100
39 721 506 000
36 512 037 000
36 437 839 000
74 198 000
708 384 000
1 000
1000
189 821 000
126 069 000
392 492 000
216 803 000
89 246 000
92 007 000
35 550 000
1 339 456 000
716 603 000
453 731 000
25 000 000
1000
14 103 000
130 018 000
112 482 000
14 631 000
97 851 000

G övrig verksamhet

1 Krigsarkivet, ramanslag

2 Statens försvarshistoriska museer, ramanslag

3 Kustbevakningen, ramanslag

4 Försvarets forskningsanstalt

5 Försvarsforskning: Hänsynstagande till A-, B-och C-stridsmedel, m.m., ramanslag

6 Strategisk försvarsforskning, reservationsanslag

7 Försvarshögskolan, ramanslag

8 Försvarets personalnämnd, ramanslag

9 Flygtekniska försöksanstalten, ramanslag

10 Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsflnansierad verksamhet

11 Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter inom totalförsvaret

12 Vissa mindre närandet, förslagsanslag

13 Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd, ramanslag

14 Totalförsvarets ehefsnämnå, förslagsanslag

15 Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns verksamhet, förslagsanslag

16 Utredning av allvarliga olyckor, förslagsanslag

17 Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m.

560 488 000
18 053 000
44 879 000
312 853 000
1000
109 234 000
30 000 000
8 970 000
5 156 000
22 296 000
1000
1000
494 000
4 065 000
736 000
2 858 000
890 000
I 000

Prop. 1993/94:100

V. Socialdepartementet 127 809 349000

A Familjer och bam 31 546 400 000

1 Allmänna hamhidrag, förslagsanslag 17 300 000 000

2 Bostadsbidrag, förslagsansUig *6 570 000 000

3 Bidrag till föräldraförsäkringen,/öry/aja/w/a *2 759 500 000

4 Bidragsförskott,/ö>:y/a.ya/Jj/ag 3 187 000 000

5 Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn, förslagsanslag 8 500 000

6 Bidrag till kostnader för interaationella adoptioner, förslagsanslag 26 400 000

7 Barapensioner,/öra/aja/w/a 290 000 000

8 Vårdbidrag för handUcappade bara, förslagsanslag 1 405 000 000

B Fkonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom 83 455 259 000

1 Bidrag till sjukpenning och rehabilitering,/örj/aartj/a 3 268 000 000

2 Bidrag till sjukvårdsförmåner m.m., förslagsanslag 2 046 000 000

3 Bidrag till ersättning vid närståendevård,/öry/ajanj/a 3 420 000

4 Förtidspensioner,/öry/ajanj/ag 15 450 000 000

5 Ålderspensioner,/öry%Ja/w/af 53 210 000 000

6 Efterlevandepension till vuxna, förslagsanslag 1 650 000 000

7 Bidrag till konununala bostadstillägg till foUcpension, förslagsanslag *6 700 000 000

8 HandUcappersättmngar,/öry/aja/jj/a 915 000 000

9 Särskih pensionstillägg,/örj/agjflnj/a 12 000 000

10 Vissa yrkesskadeersättningar m.m., förslagsanslag 3 300 000

11 Ersättning till Posten AB m.m., förslagsanslag 197 539 000

C Hälso- och sjukvård 1 391 777 000

1 Bidrag till hälso- och sjvkvkTd, förslagsanslag 779 350 000

2 Insatser mot aids, reservationsanslag 185 220 000

3 Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig, ramanslag 167 916 000

4 Bidrag till Spri, förslagsanslag 26 900 000

5 Bidrag till WRO, försUigsanslag 29 800 000

6 Bidrag till WHO-enheten för rapportering av

läkemedelsbiverkningar 2 591 000

7 Bidrag till husläkarsystemet m.m., reservationsanslag 200 000 000

D Omsorg om äldre och handikappade 4 715 919 000

1 Stimulansbidrag inom äldreomsoigen, reservationsanslag 900 000 000

2 Vissa statsbidrag inom handUcappområdet, reservationsanslag 672 500 000

3 Bostadsanpassningsbidrag m.m.,/öry/ajawj/ag 4 900 000

' Beräknat belopp 22

146 000 000
70 124 000
129 248 000
2 446 000
72 700 000
191 000 000
2 527 000 000
I 000
519 594 000
480 000 000
31 630 000
7 964 000
6 163 300 000
603 174 000
4 177 642 000
347 353 000
160 039 000
82 764 000
1 000
162 105 000
15 680 000
7 474 000
15 566 000
7 708 000
6 113 000
8 856 000
♦5 829 000
20 572 000
450 000 000
5 651 000
86 772 000
1 000
17 100 000
*6 544 000
♦10 556 000

4 Statsbidrag till virdartjänst m.m.,förslagsanslag

5 Bidrag till viss verksamhet för personer med ftinktionshinder, reservationsanslag

6 Bidrag till handikappsorganisationer

7 Bidrag till pensionärsoiganisationer

8 Ersättning för texttelefoner, förslagsanslag

9 Bilstöd till handikappade, förslagsanslag

10 Kostnader för statlig assistansersättning, förslagsanslag

11 Sveriges Hundcenter AB-Statens Hundskola, förslagsanslag

E Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik

1 Bidrag till missbrukarvird cx;h ungdomsvård, reservationsanslag

2 Bidrag till organisationer, reservationsanslag

3 Bidrag till centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning

F Myndigheter under Socialdepartementet

1 Riksförsäkringsverket, mmanslag

2 Allmänna försäkringskassor, ramanslag

3 Socialstyrelsen, ramanslag

4 FoUchälsoinstitutet, ramanslag

5 Smittskyddsinstitutet, ramanslag

6 Läkemedelsverket

7 Rättsmedicinalverket, ramanslag

8 Hälso- cx:h sjukvårdens ansvarsnämnd, ramanslag

9 Statens institut för psykoscx;ial miljömedicin, ramanslag

10 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik, ramanslag

11 Baraombudsmannen, ramanslag

12 Statens nämnd för interaationella adoptionsfrågor, ramanslag

13 Nämnden för värdartjänst, ramanslag

14 Statens handikappråd, mmanslag

15 Statens institutionsstyrelse: Central förvaltning, ramanslag

16 Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet, ramanslag

17 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag

18 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel, reservationsanslag

19 Aweckhiing av Statens bakteriologiska laboratorium, förslagsanslag

G Jämställdhetsfrägor

1 Jämställdhetsombudsmannen m.m., ramanslag

2 Särskilda jämställdhetsåtgärder, reservationsanslag

* Beräknat belopp 23

VI. Kommunikationsdepartementet

A Infrastruktur

1 Vägverket: Administrationskostnader, ramanslag

2 Drift cx:h underhåll av statliga vägar, reservationsanslag

3 Byggande av vägar, ramanslag

4 Byggande av länstrafikanläggningar, ramanslag

5 Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar, reservationsanslag

6 Vägverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag

7 Vägverket: Kostnader för registerverksamhet, mmanslag

8 Vägverket: Uppdragverksamhet m.m.

9 Banverket: Administrationskostnader, ramanslag

10 Drift CK:h vidmakthållande av statliga jämvägar, reservationsanslag

11 Nyinvesteringar i stomjäravägar, ramanslag

12 Ersättning till Banverket för vissa kapitalkostnader,/öra/ajonj/a

13 Jämvägsinspektionen, ramanslag

14 Banverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag

15 Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt, reservationsanslag

B Sjöfart

1 Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m., förslagsanslag

2 Transportstöd för Gotland, förslagsanslag

3 Handelsflottans pensionsanstalt

4 Handelsflottans kultur- och fritidsråd

5 Ersättning till viss kanaltrafik m.m.,förslagsanslag

6 Bidrag till svenska rederier, förslagsanslag

7 Åtgärder mot vattenförorening frin fertyg, förslagsanslag

C Luftfart

1 Beredskap för civil luftfert, reservationsanslag

2 Driftbidrag till kommunala flygplatser i skogslänen, reservationsanslag

D Föst och telekommunikation

1 Post- (xh telestyrelsen, ramanslag

2 Post- cxh telestyrelsen: Upphandling av särskilda samhällsåtaganden, reservationsanslag

29 287 281 000
26 506 673 000
475 055 000
5 762 055 000
5 600 735 000
2 242 000 000
657 449 000
42 079 000
522 331 000
1 000
312 128 000
2 886 136 000
6 332 946 000
412 000 000
18 223 000
43 535 000
1 200 000 000
698 589 000
60 786 000
175 000 000
1 000
1 000
62 800 000
400 000 000
1000
101 643 000
71 443 000
30 200 000
931 632 000
189 959 000
351 673 000

3 Ersättning till Posten AB för riksstäckande betalnings- cxh kassaservice, reservationsanslag

4 Kostnader förenade med statens ägande i SOS Alarmering AB, reservationsanslag

£ KoUektivtraFik och samhällsköpta änster m.m.

1 Ersättning till Statens jämvägar i samband med utdelning från AB Swedcanier, förslagsanslag

2 Köp av interregional persontrafik på jämväg m.m., reservationsanslag

3 Ersättning till trafikhuvudmäimen för köp av viss kollektivtrafik, reservationsanslag

4 Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret, reservationsanslag

F Kommunikationsforskning

1 Statens väg- och transportforskningsinstitut

2 Bidrag till Statens väg- cxh transportforskningsinstitutet, ramanslag

3 Kommunikationsforskningsberedningen, ramanslag

4 Bidrag till forskning om el- cxh hybridfordon, reservationsanslag

5 Statistik cxh prognoser, ramanslag

6 Informationsteknologi, reservationsanslag

G Meteorologi, geoteknik m.m.

1 Sveriges meteorologiska cxh hydrologiska institut

2 Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, ramanslag

3 EUMETSAT, reservationsanslag

4 Statens geotekniska institut

5 Bidrag till Statens geotekniska institut, ramanslag

6 Statens haverikommission

H Övriga ändamäl

1 Viss interaationell verksamhet, ramanslag

2 Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfardtjänst, m.m., förslagsanslag

250 000 000
140 000 000
675 178 000
*1 000
474 300 000
195 800 000
5 077 000
202 341 000
1000
34 189 000
121 870 000
30 000 000
14 281 000
2 000 000
163 244 000
1 000
125 024 000
22 000 000
1000
16 217 000
1 000
7 981 000
7 696 000
285 000

VII. Finansdepartementet

A Skatteförvaltniien och exekutionsväsendet

1 Riksskatteverket, mmanslag

2 Skattemyndighetema, ramanslag

3 Kronofogdemyndigheteraa, ramanslag

4 Förrättningskostnader m.m., förslagsanslag

B Fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning

1 Statens lokalförsörjningsverk, ramanslag

2 Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m., förslagsanslag

3 Statens fastighetsverk

4 Restaureringsarbeten vid de kungliga slotten och rikets fästningar, reservationsanslag

5 Byggnadsstyrelsen: Avvecklingskostnader, förslagsanslag

C Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning

Riksgäldskontoret:

1 Förvaltningskostnader, ramanslag

2 Kostnader för upplåning cxh låneförvaltning, förslagsanslag

3 Garantiverksamhet, förslagsanslag

4 In- cxh utlånings verksamhet

D Vissa centrala myndigheter m.m.

1 Tullverket, mmanslag

2 Konjunkturinstitutet, ramanslag

3 Finansinspektionen, ramanslag

4 Riksrevisionsverket, ramanslag

5 Utvecklingsarbete, reservationsanslag

6 Uppdrag till Statskontoret, ramanslag

7 Statskontoret: Uppdragsverksamhet Statistiska centralbyrån:

8 Statistik, register cxh prognoser, ramanslag

9 Uppdragsverksamhet

10 Nämnden för offentlig upphandling, ramanslag

Prop. 1993/94:100
84 604 149 000
5 967 937 000
356 296 000
4 345 149 000
1 168 844 000
97 648 000
179 050 000
34 048 000
95 000 000
1 000
50 000 000
1 000
657 181 000
71 149 000
586 030 000
1000
1 000
1 963 144 000
I 223 406 000
28 017 000
98 147 000
173 743 000
32 570 000
58 308 000
1 000
342 634 000
1 000
6 317 000

E Statliga arbetsgivarfrågor

1 Statens arbetsgivarverk

2 Till regeringens disposition för vissa stabsuppgifter, ramanslag

3 Till regeringens disposition för omställningskostnader, reservationsanslag

4 Statens löne- cxh pensionsverk

5 Vissa avtalsstyrda anslag, förslagsanslag

6 Täckning av merkostnader för löner cxh pensioner m.m.,förslagsanslag

1 Tjänstepensioner för skolledare cxh lärare

F Bostadsväsendet

Boverket:

1 Förvaltningskostnader, ramanslag

2 Uppdragsverksamhet

3 Räntebidrag m.m.,förslagsanslag

4 Investeringsbidrag för bostadsbyggande, förslagsanslag

5 Tilläggslån för vissa reparations- cxh ombyggnadsåtgärder i hyres cxh bostashus, förslagsanslag

6 Vissa lån till bostadsbyggande, förslagsanslag Statens bostadskreditnämnd:

7 Förvaltningskostnader, ramanslag

8 Garantiverksamhet, förslagsanslag

9 Bonusränta för ungdomsbosparande, förslagsanslag

10 Statlig kreditgaranti för hostadsansksiffningslh\, förslagsanslag

G Bankstödsnämnden och åtgärder för att stärka det finansiella systemet

1 Bankstödsnämnden, ramanslag

2 Åtgärder för att stärka det finansiella systemet, förslagsanslag

H Bidrag och ersättningar till kommunerna

1 Statligt utjämningsbidrag till kommuner, förslagsanslag

2 Skatteutjämningsbidrag till landsting, förslagsanslag

Prop. 1993/94:100
2 705 125 000
1 000
3 830 000
21 300 000
1 000
132 501 000
103 000 000
2 444 492 000
26 605 080 000
138 879 000
1 000
25 600 000 000
800 000 000
50 000 000
1 000 000
13 198 000
1000
2 000 000
I 000
14 032 000
14 031 000
1 000
45 528 000 000
37 954 000 000
7 574 000 000

VIII. Utbildningsdepartementet

A Skolväsendet

1 Statens skolverk, ramanslag

2 Statens institut för handikappfrågor i skolan, mmanslag

3 Skolutveckling cxh produktion av läromedel för elever med handikapp, reservationsanslag

4 Stöd för utveckling av skolväsendet, reservationsanslag

5 Forskning inom skolväsendet, reservationsanslag

6 Fortbildning m.m., reservationsanslag

7 Genomförande av skolreformer, reservationsanslag

8 Särskilda insatser pi skolområdet, förslagsanslag

9 Bidrag till viss verksainhet inom det kommunala skolväsendet, förslagsanslag

10 Sameskolor, ramanslag

11 Specialskolor m.m., ramanslag

12 Statens skola för vuxna i Härnösand, ramanslag

13 Statens skola för vuxna i Norrköping, ramanslag

14 Bidrag till svensk undervisning i uflandet m.m., förslagsanslag

15 Bidrag till driften av fristående skolor, förslagsanslag

33 038 652 000

1 681 844 000

242 922 000 106 966 000

17 712 000 76 728 000 26 134 000 98 416 000 128 975 000 230 170 000

48 187 000 31 058 000 376 839 000 *19 025 000 *I8 667 000 78 080 000 181 965 000

C Universitet och högskolor m.m. 16 451 858 000

1 Uppsalauniversitet: Grundutbildning, reservationsanslag 705 191 000

2 Uppsala universitet: Forskning och

forskaratbildning, reservationsanslag 868 152 000

3 Lunds universitet: Grundutbildning, reservationsanslag 1 165 472 000

4 Lunds universitet: Forskning cxh forskaratbildning, reservationsanslag 895 383 000

5 Göteborgs universitet: Grundutbildning, reservationsanslag 864 062 000

6 Göteborgs universitet: Forskning och

forskaratbildning, reservationsanslag 671 353 000

7 Stcxkholms universitet: Grundutbildning, reservationsanslag 582 914 000

8 Stcxkholms universitet: Forskning och

forskaratbildning, reservationsanslag 692 595 000

9 Umeå universitet: Grundutbildning, reservationsanslag 594 723 000

10 Umeå universitet: Forskning cxh forskaratbildning, reservationsanslag 484 066 000

11 Linköpings universitet: Grundutbildning, reservationsanslag 511 845 000

12 Linköpings universitet: Forskning cxh forskaratbildning, reservationsanslag

13 Karolinska institutet: Grundutbildning, reservationsanslag

14 Karolinska institutet: Forskning cxh forskaratbildning, reservationsanslag

15 Kungl. Tekniska högskolan i Stcxkholm: Grundutbildning, reservationsanslag

16 Kungl. Tekniska högskolan i Stcxkholm: Forskning och forskaratbildning, reservationsanslag

17 Högskolan i Luleå: Grundutbildning, reservationsanslag

18 Högskolan i Luleå: Forskning cxh forskaratbildning, reservationsanslag

19 Danshögskolan: Grundutbildning, reservationsanslag

20 Dramatiska institutet: Grundutbildning, reservationsanslag

21 Högskolan i Boris: Grundutbildning, reservationsanslag

22 Högskolan i Falun/Borlänge: Grundutbildning, reservationsanslag

23 Högskolan Gävle/Sandviken: Grundutbildning, reservationsanslag

24 Högskolan i Halmstad: Grundutbildning, reservationsanslag

25 Högskolan i Kalmar: Grandutbildning, reservationsanslag

26 Högskolan i Karlskrona/Ronneby: Grandutbildning, reservationsanslag

27 Högskolan i Karlstad: Grandutbildning, reservationsanslag

28 Högskolan i Kristianstad: Grundutbildning, reservationsanslag

29 Högskolan i Skövde: Grundutbildning, reservationsanslag

30 Högskolan i TrolUiättan/Uddevalla: Grundutbildning, reservationsanslag

31 Högskolan i Växjö: Grundutbildning, reservationsanslag

32 Högskolan i Örebro: Grundutbildning, reservationsanslag

33 Högskoleutbildning pä Gotland: Grundutbildning, reservationsanslag

34 Idrottshögskolan i Stcxkholm: Grundutbildning, reservationsanslag

35 Konstfeck: Grandutbildning, reservationsanslag

36 Kungl. Konsthögskolan: Grundutbildning, reservationsanslag

37 Lärarhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, reservationsanslag

38 Mitthögskolan: Grundutbildning, reservationsanslag

39 Kungl. Musikhögskolan i Stcxkholm: Grundutbildning, reservationsanslag

40 Mälardalens högskola: Grandutbildning, reservationsanslag

41 Operahögskolan i Stcxkholm: Grundutbildning, reservationsanslag

42 Teaterhögskolan i Stcxkholm: Grundutbildning, reservationsanslag

43 Enskilda cxh kommunala högskoleutbildningar m.m., reservationsanslag

44 Europeisk utbildningssamverkan, ramanslag

45 Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m., reservationsanslag

46 Konstnärligt utvecklingsarbete vid vissa högskolor, reservationsanslag

Prop. 1993/94:100

276 737 000 324 374 000

466 321 000

552 840 000

465 045 000 283 136 000

159 279 000

18 220 000

41 832 000

97 472 000

130 529 000

123 318 000

68 306 000
134 962 000

56 157 000

212 235 000

87 976 000

64 784 000

50 942 000

149 020 000

189 055 000

15 007 000

31 847 000

69 169 000
34 267 000

278 576 000 237 919 000

61 751 000

145 417 000

10 133 000

17 377 000

1 240 936 000 58 767 000

468 572 000 13 344 000

47 Forskningsstödjande åtgärder vid mindre cxh medelstora högskolor, reservationsanslag

48 Vissa ersättningar för klinisk utbildning cxh forskning, ramanslag

49 Kanslersämbetet, reservationsanslag

50 Verket för högskoleservice, ramanslag

51 Överklagandenänmden för högskolan, ramanslag

52 Ridet för grundläggande högskoleutbildning, reservationsanslag

53 Kostnader för Chalmers tekniska högskolas awecklingsoiganisation, förslagsanslag

54 Kostnader för Högskolans i Jönköping awecklingsoiganisation, förslagsanslag

D Nationella och intemationella forskningsresurser

1 Forskningsrådsnämnden: Forskning och forskningsinformation, reservationsanslag

2 Forskningsrådsnämnden: Förvaltning, ramanslag

3 Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, reservationsanslag

4 Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag

5 Medicinska forskningsrådet: Forskning, reservationsanslag

6 Medicinska forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag

7 Naturvetenskapliga forskningsridet: Forskning, reservationsanslag

8 Naturvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag

9 Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, reservationsanslag

10 Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag

11 Rymdforskning, reservationsanslag

12 Rådet för forskning om universitet och högskolor, reservationsanslag

13 Kungl. biblioteket, ramanslag

14 Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek, mmanslag

15 Arkivet för ljud cxh bild, ramanslag

16 Institutet för rymdfysik, ramanslag

17 Polarforskning, ramanslag

18 Europeisk forskningssamverkan, ramanslag

19 Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål, reservationsanslag

20 Vissa bidrag till forskningsverksamhet, reservationsanslag

21 Medel för dyrbar vetenskaplig utrastning, reservationsanslag

£ Studiestöd m.m.

1 Centrala studiestödsnämnden m.m., mmanslag

2 Centrala studiestödsnämndens återbetalningsverksamhet

3 Studiehjälp m.m.,förslagsanslag

151 538 000
1 487 495 000
25 861 000
70 480 000
3 233 000
41 871 000
1 000
1 000
2 609 115 000
88 003 000
9 135 000
212 816 000
7 283 000
378 691 000
12 770 000
584 169 000
17 341 000
267 936 000
7 303 000
42 815 000
7 846 000
147 132 000
7 598 000
21 478 000
38 405 000
21 100 000
477 355 000
110 517 000
36 595 000
112 827 000
10 316 351 000
159 058 000
1000
2 209 357 000

Prop. 1993/94:100

4 Studiemedel m.m., förslagsanslag 6 631 000 000

5 Vuxenstudiestöd m.m., reservationsanslag 1 084 500 000

6 Timersättning vid vissa vuxetuithildningar, förslagsanslag 71 000 000

7 Bidrag till vissa studiescxiala ändamkl, förslagsanslag ♦104 435 000

8 Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid

vissa läraratbildningar, förslagsanslag 57 000 000

F övriga ändamäl 50197 000

1 Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m., förslagsanslag 23 982 000

2 Sametinget, ramanslag 9 677 000

3 Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets

område, reservationsanslag 16 538 000

' Beräknat belopp 32

Prop. 1993/94:100

IX. Jordbruksdepartementet 6 251 959 000

A Internationellt samarbete 36 000 000

1 Bidrag tiU vissa interaationella organisationer m.m.,/öri/agiawj/a 36 000 000

3 169 539 000
112 250 000
10 000 000
I 000
40 000 000
10 000 000
42 000 000
535 000 000
♦971 000 000
1 407 003 000
29 785 000
12 500 000
438 353 000
1 000
278 952 000
60 000 000
400 000
99 000 000
93 359 000
53 272 000
♦4 084 000
♦26 391 000
♦5 000 000
1 000 000
♦3 612 000

B Jordbruk och trädgårdsnäring

1 Statens jordbruksverk, ramanslag

2 Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m., förslagsanslag

3 Markförvärv för jordbrakets rationalisering, reservationsanslag

4 Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti, förslagsanslag

5 Stöd till skuldsatta jordbrukare, förslagsanslag

6 Startstöd till jordbrukare, förslagsanslag

I Stöd till avbytarverksamhet m.m., förslagsanslag

8 Stöd till jordbruket cxh livsmedelsindustrin
i norra Sverige, förslagsanslag

9 Omställningsåtgärder i jordbraket m.m., förslagsanslag
10 Rådgivning cxh utbildning, reservationsanslag

II Stöd till sockerbruken på Gotland m.m.,förslagsanslag

C Skogsbruk

1 Skogsvårdsorganisationen, förslagsanslag

2 Skogsvårdsorganisationen: Myndighetsuppgifter, ramanslag

3 Bidrag till skogsvård m.m., förslagsanslag

4 Stöd till byggande av skogsvägar, förslagsanslag

5 Insatser för skogsbraket, reservationsanslag

D Fiske

1 Fiskeriverket, mmanslag

2 Främjande av fiskerinäringen, reservationsanslag

3 Särskilda insatser för fisket, förslagsanslag

4 Stöd till fiskare på syd- och ostkusten och pi Gotland, förslagsanslag

5 Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m., förslagsanslag

6 Bidrag till fiskevård m.m., reservationsanslag

* Beräknat belopp 33

£ Rennäring m.m.

1 Främjande av rennäringen, reservationsanslag

2 Prisstöd till rennäringen, förslagsanslag

3 Ersättningar för viltskador m.m., förslagsanslag

4 Ersättningar på grund av radioaktivt nedM[, förslagsanslag

5 Stöd till innehavare av §ällägenheter m.m., reservationsanslag

F Djurskydd och urhälsovärd

1 Statens veterinärmedicinska anstalt: Uppdragsverksamhet

2 Bidrag till Statens veterinärmedicinska anstalt, förslagsanslag

3 Distriksveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet

4 Bidrag till distriktsveterinärorganisationen,/örj/aja«j/a

5 Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård, förslagsanslag

6 Djurhälsovård cxh djurskyddsfrämjande åtgärder, reservationsanslag
1 Centrala försöksdjursnämnden, ramanslag

8 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, förslagsanslag

G Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor

1 Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet

2 Bidrag till Statens utsädeskontroll, förslagsanslag

3 Statens växtsortnämnd, ramanslag

4 Statens maskinprovning: Uppdragsverksamhet

5 Bidrag till Statens maskinprovningar, förslagsanslag

6 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, reservationsanslag

7 Bekämpande av växtsjukdomar, förslagsanslag

H Livsmedel

1 Statens livsmedelsverk, ramanslag

2 Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m.

3 Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, ramanslag

4 Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring, reservationsanslag

5 Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m.,förslagsanslag

6 Industrins råvarukostnadsutjämning, m.m., förslagsanslag 1 LivsmedelsstatistUc, förslagsanslag

77 556 000
11 017 000
38 000 000
27 000 000
1 000
1 538 000
252 565 000
1 000
67 834 000
♦1 000
♦75 055 000
♦6 000 000
25 911 000
5 613 000
72 150 000
47 775 000
1 000
819 000
647 000
1000
5 165 000
38 513 000
2 629 000
556 262 000
91 420 000
1 000
3 825 000
64 725 000
216 500 000
156 001 000
23 790 000

Prop. 1993/94:100

X. Arbetsmarknadsdepartementet 47 474 542 000

A Arbetsmarknad 31 474 448 000

1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, ramanslag 2 861 516 000

2 Arbetsmarknadspolitiska itgärder, reservationsanslag 28 608 931 000

3 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten, reservationsanslag 4 000 000

4 Avveckling AMU-gmppen, förslagsanslag 1 000

B Arbetslivsfrägor m.m. 13 430 627 000

1 Arbetarskyddsverket, ramanslag 385 710 000

2 Arbetsmiljöinstitutet, ramanslag 172 744 000

3 Yrkesinriktad rehabilitering, ramanslag 781 448 000

4 Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksarnhet, förslagsanslag 1 000

5 Särskilda åtgärder för arbetshandUcappade, reservationsanslag 1 123 169 000

6 Bidrag till Samhall aktiebolag, reservationsanslag 4 900 297 000

7 Bidrag till Samhall AB för vissa skatter m.m., förslagsanslag 1 000

8 Arbetslivscentram, ramanslag 34 512 000

9 Arbetsdomstolen, mmanslag 14 903 000

10 Statens förlUcningsmannaexpedition, förslagsanslag 1 657 000

11 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, förslagsanslag 55 000

12 Intemationella avgifter,/öra/aja/u/a 16 130 000

C Regional utveckling 2 569 467 000

1 Lokaliseringsbidrag m.m., reservationsanslag 350 000 000

2 Regionala utvecklingsinsatser, reservationsanslag ♦! 012 000 000

3 Täckande av förluster på grund av kreditgarantier

till företag i glesbygder m.m., förslagsanslag ♦! 000

4 Ersättning för nedsättning av scxialavgifter, förslagsanslag 500 000 000

5 Sysselsättningsbidrag, förslagsanslag 200 000 000

6 Särskilda regionalpolitiska infrastrakturåtgärder

m.m., reservationsanslag *I79 900 000

7 Glesbygdsmyndigheten, reservationsanslag *ll 000 000

8 Expertgrappen för forskning om regional

utveckling (ERU), reservationsanslag ♦ö 065 000

9 Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Wästnorden, förslagsanslag *

10 Transportstöd,/öraZag5an5/ag *300 300 000

11 Lokaliseringslån, reservationsanslag ♦I 000

* Beräknat belopp 36

B Kulturverksamhet m.m.

Allmän kulturverksamhet m.m.

1 Statens kulturråd, ramanslag

2 Bidrag till utvecklingsverksamhet

inom kulturområdet m.m., reservationsanslag

3 Bidrag till samisk kultur, reservationsanslag

4 Stöd till icke-statliga kulturlokaler, förslagsanslag

Ersättningar och bidmg till konstnärer

5 Visningsersättning it bild- cxh formkonstnärer

6 Bidrag till konstnärer, reservationsanslag

7 Inkomstgarantier för konstnärer m.m., förslagsanslag

8 Ersättning it förfettare m.fl. för utlining av deras verk genom bibliotek m.m., förslagsanslag

9 Ersättning till rättighetshavare pi musikomridet

Teater, dans och musik

10 Bidrag till Svenska riksteatera. Operan cxh Dramatiska teatern

11 Bidrag till Svenska rikskonserter, reservationsanslag

12 Täckning av vissa kostnader vid Svenska rikskonserter, förslagsanslag

13 Bidrag till regional myisHcveTks&TBhet, förslagsanslag

14 Bidrag till regionala och lokala teater-, dans-och musikinstitutioner, förslagsanslag

15 Bidrag till fria teater-, dans- cxh musikgrapper m.m., reservationsanslag

16 Bidrag till Musikaliska akademien

Bibliotek

17 Bidrag till regional biblioteksverksamhet, förslagsanslag

Bildkonst, konsthantverk m.m.

18 Statens konstråd, mmanslag

19 Förvärv av konst för statens byggnader m.m., reservationsanslag

20 Bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden,/ör.r/fl.rfl/j.r/fl

21 Utställningar av nutida svensk konst i utlandet, reservationsanslag

22 Bidrag till Akademien för de fria konsteraa

23 Främjande av hemslöjden, förslagsanslag

3 198 665 000

27 309 000

124 672 000 10 515 000 35 000 000

58 285 000 32 615 000 21 395 000

84 304 000 3 375 000

598 343 000

68 753 000

1 000

233 270 000

378 518 000

59 256 000 3 429 000

35 944 000

5 139 000

28 038 000

10 000 000

1 560 000

1 580 000

15 709 000

Prop. 1993/94:100

Arkiv

24 Riksarkivet och landsarkiven, ramanslag 194 228 000

25 Språk- och foUcminnesinstitutet, ramanslag 29 745 000

26 Svenskt biografiskt lexUcon, ramanslag 3 404 000

Kulturmiljövård

27 Riksantikvarieämbetet, ramanslag 129 254 000
2%T/inltnTvialiö\krd,försUigsanslag 72 600 000

29 RUcsantUcvarieämbetet: Uppdragsverksamhet,/Öra/ajanjZa 1 000

30 Kulturstöd vid ombyggnad m.m., förslagsanslag 160 000 000

Museer och utställningar

31 Centrala museer: Myndigheter, ramanslag 410 915 000

32 Centrala museer: Stiftelser 110 316 000

33 Bidrag till vissa museer m.m. 99 638 000

34 Bidrag till regionala mnseer, förslagsanslag 81 313 000

35 RUcsutstälhiingar 33 355 000

36 Inköp av vissa kaltmiörevcÅl, förslagsanslag 80 000

Forskning

37 Forsknings- cxh utvecklingsinsatser inom kulturområdet, ramanslag 36 806 000

C Massmedier m.m. 955 327 000

Film m.m.

1 Statens biografbyrå, ramanslag 7 726 000

2 Stöd till svensk filmproduktion m.m., reservationsanslag 61 500 000

3 Stöd till filmkulturell verksamhet, reservationsanslag 61 000 000

4 Stöd till fonogram cxh musUcalier, reservationsanslag 10 918 000

Dagspress och taltidningar

5 Presstödsnämnden cxh Taltidningsnämnden, mmanslag 5 266 000

6 Driftstöd till d&gspressen, förshgsanslag 410 700 000

7 Utvecklingsstöd till dagspressen, reservationsanslag 1 000

8 Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti

till dagspressen, förslagsanslag 1 000

9 Distributionsstöd till dagspressen, förslagsanslag 73 000 000

10 Stöd till radio- och kassettidningar,/öra/ajanj/a 114 367 000

Littemtur och tidskrifter

11 Litterahirstöd, reservationsanslag 41 000 000

12 Stöd till kulftirtidskrifter, reservationsanslag 19 500 000

13 Stöd till bokhandel, reservationsanslag 8 101 000

Prop. 1993/94:100

14 Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation

cxh litteratur, reservationsanslag 13 000 000

15 Talboks- och punktskriftsbiblioteket, ramanslag 53 534 000

16 Bidrag till Sveriges Dövas Riksförbund för prcxluktion av

videogram pi teckenspråk, reservationsanslag 17 500 000

17 Bidrag till Svenska språknänmden cxh

Sverigefinska språknåmnden, förslagsanslag 3 219 000

Radio och television

Den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten

18 Y:&be\närmden, förslagsanslag *A 137 000

19 'ämåxon&mnden, förslagsanslag *A 637 000

20 Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige cxh Ymiand, förslagsanslag 27 810 000

21 Bidrag till dokumentation av medieutvecklingen

cxh europeiskt mediesamarbete, reservationsanslag 16 310 000

22 Styrelsen för lokalradiotillstånd, ramanslag 2 100 000

D Invandring m.m. 10 604 381 000

1 Statens invandrarverk, ramanslag 412 509 000

2 Förläggningskostnader m.m., förslagsanslag 2 031 947 000

3 Åtgärder för invandrare, reservationsanslag 21 326 000

4 Överföringar av och andra itgärder för

flyktingar m.m., försUigsanslag 277 960 000

5 Ersättning till kommuneraa för itgärder för

flyktingar m.m., förslagsanslag 1 632 141 000

6 Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen 15 355 000

7 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m., ramanslag 4 834 000

8 Lin till hemutrastning för flyktingar m.fl.,förslagsanslag 108 962 000

9 Utlänningsnämnden, mmanslag 58 047 000

10 Interaationell samverkan inom ramen för flykting-

cxh migrationspolitUcen, reservationsanslag 2 000 000

11 Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism, reservationsanslag 32 000 000

12 Särskilda itgärder i flyktingmottagandet m.m., reservationsanslag 7 300 000

* Beräknat belopp 39

XII. Näringsdepartementet

A Näringspolitik m.m.

1 Småföretagsutveckling, reservationsanslag

2 Styrelsen för Sverigebilden, reservationsanslag

3 Avgifter till vissa interaationella oiganisationer, ramanslag

4 Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m.,förslagsanslag

5 Täckande av eventuella förluster i anledning av

Statens vattenfellsverks borgensförbindelser, m.m., förslagsanslag

6 Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m.,förslagsanslag
1 Räntestöd m.m. till varvsindustrin,/öry/aja«j/a

8 Medel till AB Göta kanalbolag för upprastning och drift av kanalen, reservationsanslag

B Närings- och teknikutvecklingsverket

Närings- och teknikutvecklingsverket:

1 Förvaltningskostnader, ramanslag

2 Utredningar, reservationsanslag

C Teknologisk infrastruktur m.m.

1 patent cxh registreringsverket

2 Patentbesvärsrätten, ramanslag

3 Bidrag till Standardiseringskommissionen Styrelsen för teknisk ackreditering:

4 Myndighetsverksamhet, ramanslag

5 Uppdragsverksamhet

6 Bidrag till riksmätplatsverksamhet, reservationsanslag

I Bidrag till provnings- och mätteknisk FoU, m.m., reservationsanslag

8 Elsäkerhetsverket, ramanslag

9 Sprängämnesinspektionen, mmanslag Sveriges geologiska undersökning:

10 Geologisk undersökningsverksamhet m.m., ramanslag

II Geovetenskaplig forskning, reservationsanslag

12 Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador, förslagsanslag

13 Bidrag till åtgärder mot radon i bostader, förslagsanslag

4 001 092 000

328 022 000

164 000 000

88 000 000

7 020 000

1000

1 000
4000 000
50 000 000
15 000 000
183 540 000
164 190 000
19 350 000
396 202 000
1000
10 610 000
33 964 000
13 566 000
1000
8 400 000
48 950 000
39 651 000
15 499 000
130 680 000
4 880 000
70 000 000
20 000 000

•op. 1993/94:100
71 925 000
6 175 000
59 900 000
5 850 000
829 032 000
♦330 118 000
9 154 000
♦1 000
58 258 000

D Marknads- och konkurrensfrägor

1 Marknadsdomstolen, ramanslag

2 Konkurrensverket, ramanslag

3 Konkurrensforskning, reservationsanslag

£ £nergi

1 Drift av beredskapslager, förslagsanslag

2 Beredskapslagring cxh industriella itgärder, reservationsanslag

3 Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin m.m.,förslagsanslag

4 Åtgärder inom delfunktionen Elkraft, reservationsanslag

5 Täckande av förluster i anledning av statliga

garantier inom energiomridet, förslagsanslag 1 000

6 Vissa itgärder för effektivare användning

av energi, reservationsanslag 100 000 000

7 Insatser för ny eneigiteknik, reservationsanslag 172 000 000

8 Bidrag till Eneigiteknikfonden,ry/aja/iy/a 72 000 000

9 Åtgärder för eneigieffektiviseringar m.m. i bl.a.

Östeuropa cxh Baltikum, reservationsanslag 87 500 000

F Teknisk forskning och utveckling 2 192 371 000

1 Teknisk forskning cxh utveckling, reservationsanslag 580 320 000

2 Informationsteknologi, reservationsanslag 352 920 000

3 Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga

attachéverksamhet, reservationsanslag 33 560 000

4 Rymdstyrelsen: Förvaltningskostnader, mmanslag 5 648 000

5 Rymdverksamhet, ramanslag 539 130 000

6 Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien 5 520 000

7 Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete, mmanslag 272 300 000

8 Eneigiforskning, reservationsanslag 210 582 000

9 Statens råd för byggnadsforskning: Förvaltningskostnader, ramanslag 22 960 000

10 Byggforskning, reservationsanslag 169 430 000

11 Särskilda avvecklingskostnader för Statens institut

för byggnadsforskning, förslagsanslag 1 000

' Beräknat belopp 41

XIII. Civildepartementet

A Länsstyrelserna m.m.

1 Länsstyrelseraa m.m., ramanslag
Kammarkollegiet:

2 Myndighetsuppgifter, ramanslag

3 Uppdragsverksamhet

B Trossamfund m.m.

1 Stöd till trossamfiind m.m., reservationsanslag

C Konsumentfrägor

1 Konsumentverket, ramanslag

2 Allmänna reklamationsnämnden, ramanslag

3 Stöd till konsumentorganisationer, reservationsanslag

4 Konsumentforskning, reservationsanslag

5 Stöd till miljömärkning av prcxlukter

D Ungdomsfrågor

I Anslag till myndigheten cxh bidrag till ungdomsverksamhet m.m.

£ Folkrörelsefrägor, kooperativa Frågor m.m.

1 Lotterinämnden, ramanslag

2 Stöd till koofxrativ utveckling, reservationsanslag

3 Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m., förslagsanslag

4 Utveckling av ideell verksamhet, reservationsanslag

5 Bidrag till kvinncxirganisationeraas centrala verksamhet, reservationsanslag

2 216 715 000
1 807 175 000
1 789 346 000
17 828 000
1000
69 500 000
69 500 000
102 921 000
80 284 000
13 437 000
2 100 000
2 100 000
5 000 000
124 037 000
♦124 037 000
113 082 000
2 350 000
4 500 000
80 000 000
22 800 000
3 432 000

XIV. Miljö- och naturresursdepartementet

A Miljövård

1 Statens naturvårdsverk, ramanslag

2 Bidrag till miljöarbete, reservationsanslag

3 Bidrag till kalkningsverksamhet av sjöar och vattendrag, reservationsanslag

4 Investeringar inom miljöområdet, reservationsanslag

5 Miljöforskning, reservationsanslag

6 Landskapsvirdande itgärder, reservationsanslag

7 Sanering och iterstälhiing av miljöskadade omriden, reservationsanslag

8 Miljöinsatser i Östersjöregionen, reservationsanslag

9 Koncessionsnänmden för miljöskydd, mmanslag

10 Kemikalieinspektionen

11 Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen, reservationsanslag

12 Bidrag enligt interaationella miljökonventioner och avtal m.m., förslagsanslag

13 Visst intemationellt miljösamarbete, reservationsanslag

14 Stockholms interaationella miljöinstitut, reservationsanslag

15 Forskning för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling, reservationsanslag

B Strålskydd, kärnsäkerhet m.m.

1 Statens strålskyddsinstitut, mmanslag

2 Statens kämkraftinspektion: Förvaltningskostnader, ramanslag

3 Statens kämkraftinspektion: Kärasäkerhetsforskning, ramanslag

4 Visst interaationellt samarbete i fråga om kärasäkerhet m.m., förslagsanslag

C Fastighetsdataverksamheten

1 Förvaltningskostnader för Centralnämnden för fastighetsdata, ramanslag

2 Uppdragsverksamhet vid Centralnämnden för festighetsdata

Prop. 1993/94:100
2 406 369 000
1 645 929 000
421 202 000
89 850 000
198 000 000
190 445 000
157 096 000
250 000 000
29 880 000
191 800 000
17 835 000
♦1 000
♦10 426 000
7 950 000
36 947 000
12 000 000
32 497 000
225 298 000
80 043 000
59 614 000
66 281 000
19 360 000
104 996 000
104 995 000
1 000

Prop. 1993/94:100

XV. Riksdagen och dess myndigheter 863 70i ooo

A Riksdagen 794 873 000

1 Riksdagens ledamöter cxh partier m.m.,/ör,y/agja/ty/ag 372 625 000

2 Riksdagsutskottens resor utom Sverige, reservationsanslag 18 500 000

3 Riksdagens förlagsverksamhet, y&rr/agjanj/a 33 914 000

4 Riksdagens byggnader m.m., reservationsanslag 127 733 000

5 Riksdagens förvaltningskostnader, ramanslag 242 101 000

6 Riksdagens myndigheter 68 828 000

1 Riksdagens ombudsmän, Justitieombudsmännen, ramanslag 32 280 000

2 Riksdagens revisorer, ramanslag 15 791 000

3 Nordiska rådets svenska delegation cxh dess kansli, förslagsanslag 7 960 000

4 Nordiska rådets svenska delegation cxh dess kansli:

Andel i gemensamma kostnader för Nordiska ridet, förslagsanslag 12 797 000

Anmälan till budgetpropositionen 1994 såvitt avser finansplanen

A INLEDNING

1 Inledning

1.1 Mål, medel och förutsättningar

Målen

Regeringens ekonomiska politik är en samlad strategi för att genom god och uthållig tillväxt bygga en stabil grund för välfärden och sysselsättningen. I denna strategi är under resten av 1990-talet två mål centrala: nya riktiga jobb och tillförlitliga trygghetssystem.

Det första målet — nya riktiga jobb — innebär minst en halvering av arbetslösheten till slutet av 1990-talet, och bör ses som ett etappmål på vägen mot fiill sysselsättning på den reguljära arbetsmarknaden.

Det andra målet — tillförlitliga trygghetssystem — innebär att medborgama skall kunna lita på att de system för trygghet och omsorg som det offentliga ansvarar för efter reformering kommer att fungera väl även i ett långt perspektiv.

Detta är utmaningen. För att målen skall nås krävs nytänkande, förändringar och omställningar av oss alla i det svenska samhället. Altemativet för dem som inte vill acceptera detta är i praktiken att säga ja till fortsatt hög arbetslöshet och ja till urholkning av basen för våra trygghetssystem.

Medlen

För att målen skall nås krävs en ekonomisk tillväxt som är både hög och stabil över tiden. Grunden för hög tillväxt är lagd genom en lång rad genomgripande strukturella reformer under senare år vars effekter kan

förväntas mogna ut i den stigande konjunkturen. Exempel på sådana Prop. 1993/94:100 strukturåtgärder är skattereformen, borttagandet av en rad skadliga skatter Bilaga 1 och andra hinder för företagande i allmänhet och för små- och medelstora företag i synnerhet, EES-avtalet som träder i kraft den 1 januari 1994, reformeringen av nästan alla transfereringssystem, avskaffandet av offentliga monopol, den nya obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen, ändringama i arbetsrätten, de omfattande satsningama på forskning och utbildning, den förbättrade riskkapitalförsörjningen, den nya konkurrenslagen, avregleringama av verksamhet som bedrivits i affärsverksform och infrastrukturinvesteringama.

Stabil tillväxt kräver att hotet om en galopperande statsskuld elimineras. Det sker genom saneringsprogrammets successiva genomförande och en fortsatt låg inflation. Att inflationen hålls låg förutsätter att flaskhalsar som kan uppstå i produktion och på arbetsmarknaden vidgas eller elimineras. Detta har till viss del skett genom de strukturella reformema och regionalpolitiken. Det finns därför historiskt sett ovanligt goda förutsättningar för fortsatt låg inflation när tillväxten nu tar fart.

Beslutet om övergång till fyraåriga mandatperioder i riksdagen och ett förverkligande av förslag i riksdagsutredningen om bl.a. en reformerad budgetbehandling i riksdagen förbättrar möjlighetema till förutsägbarhet, långsiktighet och stabilitet i finanspolitiken.

Fördelning

Den viktigaste fördelningspolitiska uppgiften är att skapa förutsättningar för fler jobb och reducera arbetslösheten med bibehållen låg inflation. De ändringar i välståndets fördelning som sker genom skatter och transfereringar är viktiga, men av underordnad betydelse jämfört med en positiv utveckling av sysselsättningen. Regeringens politik bygger på en solidaritet mellan dem som redan har arbete och dem som är arbetslösa. En låg inflationstakt är positiv från fördelningssynpunkt genom att den hindrar att inkomster och förmögenheter omfördelas på ett godtyckligt sätt från sparare till låntagare.

Roten till det onda

Den nuvarande krisen har sina rötter i minst två decenniers ekonomiskpolitiska missgrepp. Viktiga inslag var en överdriven föreställning om Sveriges möjlighet att på egen hand driva överbryggningspolitik på 1970-talet liksom en överdriven tro på devalveringar och expansion av sysselsättning i en av monopol dominerad offentlig sektor som lösning på vårt lands långsiktiga behov av en stark ekonomisk bas och hög produktiv sysselsättning. Devalveringarna sköt näringslivets strukturomvandling på framtiden. Nödvändiga rationaliseringar i offentlig sektor uteblev. Detta medförde djupgående strukturella brister och iimebar att den ekonomiska tillväxten i Sverige under lång tid halkade efter övriga industriländer.

Bristen på åtgärder för att öka ekonomins effektivitet och anpassningsför- Prop. 1993/94:100 måga liksom de regionala obalanserna bidrog till att förvärra över- Bilaga 1 hettningen.

Devalveringarna hade krävt eftervård. Tiden närmast efter 1981 års devalvering inriktades visserligen den ekonomiska politiken på sanering av de offentliga finanserna. Men efter regeringsskiftet 1982 genomfördes en så kallad offensiv devalvering som följdes av motsatsen till god eftervård, nämligen upprivna besparingsbeslut. Devalveringarna gav en respittid som dock inte utnyttjades för att angripa de grundläggande strukturella obalanserna. Stabiliseringspolitiken misslyckades dessutom med att hålla tillbaka inhemsk efterfrågan. Samtidigt medförde formema för avregleringen av kreditmarknaden en kraftigt ökad utlåning under andra hälften av 1980-talet. Det dåvarande skattesystemet med sina höga marginalskatter och avdragsmöjligheter gjorde det kortsiktigt lönsamt för hushåll och företag att ta stora lån som ofta placerades i fastigheter.

Kreditexpansionen och bristen på stramhet i finanspolitiken medförde en kraftig inhemsk efterfrågeökning som mot slutet av 1980-talet ledde till en överhettad ekonomi. Inflationen steg till tvåsiffriga tal, kostnadsläget försämrades dramatiskt, exportens marknadsandelar föll och produktion, företagare och industrisysse/sättning flyttade utomlands.

När så inflationstakten 1990-91 föll minskade utsikterna till framtida värdestegringar. Fastighetspriserna rasade. Följden blev mycket omfattande kreditförluster och allvarliga obalanser inom finanssektom.

Ändrade skatteregler, högre realräntor och stagnerande eller fallande priser på olika reala tillgångar — främst fastigheter — har medfört att hushållen snabbt ökat sitt sparande och sina amorteringar. 1 Sverige har processen jämfört med andra länder haft ett dramatiskt förlopp med ett snabbt fall i fastighetspriserna och en snabb uppgång i sparkvoten. Satt i relation till hushållens disponibla inkomst har den svenska skuldstocken nu kommit ned på ungefär samma nivå som vid tiden före kredit-marknadens avreglering. Räntebördan efter skatt är dock fortfarande hög för svenska hushåll.

Obalanserna i den offentliga sektoms finanser grundlades redan på 1970-talet. Överhettningen i slutet av 1980-talet dolde de underliggande strukturella problemen. Hög inflation i kombination med höga marginalskatter och återkommande beslut om skattehöjningar ledde till stigande skattetryck. Efter konjunkturraset 1991 blev det strukturella underskottet åter synligt.

Inom viktiga socialförsäkringar — sjukförsäkringen, arbetsskadeför säkringen och förtidspensioneringen — ökade kostnadema närmast okontrollerat under vissa år på 1980-talet. Grundläggande systemfel ignorerades. Sålunda ökade under enbart de fem åren 1985-90 utgifterna för transfereringar med 24 % samtidigt som landets totala produktion inte växte med mer än 11 %.

Bristen på åtgärder för förnyelse av offentlig sektor bidrog till en långsam produktivitetsökning för ekonomin som helhet.

Överhettningen med hög inflation i slutet av 1980-talet slutade i en akut industrikris. Industriproduktionen föll med närmare 10 % från toppen

kring årsskiftet 1989/90 till botten 1992, vilket i antal jobb innebär en Prop. 1993/94:100
föriust av ca 220 000. Bilaga 1

Internationaliseringens krav

För att alla som bor i Sverige skall gynnas är det angeläget med ekonomisk tillväxt här i landet. Det räcker inte att svenska multinationella företag är lönsamma. De liksom mängden av ägare till små- och medelstora företag — inte minst underleverantörer — måste finna det lönsamt att producera och växa i Sverige. För att nå de tidigare angivna målen krävs därför ökad produktion i Sverige, fler företagare och växande privata företag över hela landet.

Företagsamheten och företagama har blivit alltmer intemationellt lättrörliga. De stora företagen kan lätt flytta tyngdpunkten i sin verksamhet från ett land till ett annat. Det gäller inte minst svenska företag med sina betydande utlandsinvesteringar. Den starka utflyttningen av riktiga jobb och produktion under överhettningsåren på 1980-talet visade ekonomins sårbarhet. Sverige är involverat i en knivskarp tävlan mellan länder om bästa företagsklimat. Vi måste kunna hävda oss väl i denna tävlan om den för nya jobb och välfärd nödvändiga ekonomiska expansionen skall ske i Sverige.

En ekonomisk tillväxt i Öst- och Centraleuropa kommer att sätta delar av vårt näringsliv under starkare konkurrenstryck. Ökad tillväxt där är dock samtidigt mycket löftesrikt från svensk synpunkt eftersom högre inkomster innebär växande exportmarknader för oss. Med Sveriges geografiska närhet och jämförelsevis höga andel investeringsvaror i exporten kommer Sverige att i särskilt hög grad gynnas av tillväxt i Baltikum, Öst- och Centraleuropa.

Europeiska Unionen (EU)

Det viktigaste steget för att Sverige skall bemästra internationaliseringens krav är att Sverige blir medlem i EU. Utanförskap innebär att Sverige redan i utgångsläget skulle framstå som ett direkt oförmånligt altemativ i tävlan om den intemationellt lättrörliga produktionens lokalisering.

I en nyligen framlagd rapport (Bilaga 7, EG-konsekvensutredningen, samhällsekonomi) konstateras således att Sverige skulle mista stora investeringar jämfört med enbart EES-avtalet: Utredarnas analys av Sveriges altemativ leder dem till bedömningen att skillnaden i flödet av investeringar som går till Sverige är 7-19 miljarder kronor per år mindre med EES-avtal jämfört med medlemskap. Jämfört med om Sverige inte heller skulle ha EES-avtal blir skillnaden i investeringar ännu större.

Även om denna typ av beräkningar bör tolkas med försiktighet tyder de på att utanförskap eller EES-avtal jämfört med medlemskap skulle påverka Sveriges attraktionskraft som investeringsland starkt negativt. Det påpekas dessutom i rapporten att om Sverige skulle välja att stå utanför

EU får det sannolikt konsekvenser inte bara för volymen utan även för Prop. 1993/94:100

karaktären av de investeringar som görs här: "Medlemskap (i EU) Bilaga 1

bereder också vägen för relativt mer kunskaps- och forskningsintensiv

verksainhet i Sverige, med ett komplementärt förhållande mellan

industriproduktion och tjänster. I synnerhet vid utanförskap förskjuts

däremot ekonomins inriktning mot råvarunära, kapitalintensiv produktion.

Denna tendens understryks av att en lägre grad av integration med EG

medför störst svårigheter för små och medelstora företag. Implikationema

för sysselsättningen, det regionala produktionsmönstret samt miljön

bedöms förstärka skillnadema i välfärdseffekter." (s. 134-135).

Till dessa problem vid utanförskap skall läggas svårigheten för Sverige att stå vid sidan av i ett läge då Västeuropas övriga länder stabiliserar valutorna mot varandra. Att mer eller mindre ensamt stå utanför en zon av valutastabilitet i Västeuropa skulle leda till, för det första, högre räntor i Sverige eftersom sparare för att placera sina pengar här i landet skulle komma att kräva en högre premie på räntan vid utlåning i svenska kronor för att gardera sig mot den i det läget större växelkursrisken än vid placering i EU-valuta (-or). För det andra skulle svensk ekonomi från tid till annan riskera att utsättas för stora och snabba valutakursfluktuationer vilket kan medföra stora anpassningssvårigheter för dem som har att sätta priser och löner, dvs. framför allt företag och arbetsmarknadens parter med sysselsättningsproblem som följd. Det kan erinras om att fluktuationerna på 1980-talet och framåt mellan USD och yen, respektive USD och DM, några gånger varit omkring 100 % inom loppet av bara några få år.

För den händelse Sverige väljer att stå utanför EU genom ett nej i folkomröstningen måste vårt land för att dra till sig investeringar sannolikt locka med förmåner som kan tilltala intemationella och inhemska investerare. Sverige skulle med andra ord vid utanförskap behöva erbjuda dessa en bonus som kompenserar dem för nackdelen med utanförskapet, t.ex. i form av lägre löner eller lägre kapitalskatt. De inledningsvis uppsatta målen om nya riktiga jobb, minst en halvering av arbetslösheten under 1990-talet och tillförlitliga trygghetssystem skulle bli mycket svåra att uppnå vid utanförskap, liksom våra höga ambitioner på miljöområdet.

Som medlem i EU kommer Sverige bl.a. att aktivt kunna påverka fortsättningen av Gemenskapens nyligen framlagda program för "Tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning". Programmet är ett handfast och välkommet tecken på EU-ländemas växande intresse för sysselsättnings-och tillväxtfrågorna. Den svenska regeringens politik ligger väl i linje med programmet. Politiken i EU-ländema skall inriktas på 2-3 procents inflation, minskade budgetunderskott, flexibla arbetsmarknader med färre regleringar och en aktiv arbetsmarknadspolitik av svenskt snitt samt bättre villkor för små- och medelstora företag.

GATT Prop. 1993/94:100

Bilaga 1 Det nyligen ingångna GATT-avtalet kommer att stimulera tillväxten på kort sikt genom att farhågorna för en våg av ny protektionism undanröjts. Det imiebär att risken minskat väsentligt att mer eller mindre godtyckUga politiska ingrepp styr världshandeln snarare än priser på varor och tjänster och företagens konkurrensförmåga. Avtalet kommer sannolikt att leda till en mängd investeringsbeslut gällande ny produktion, intemationell marknadsföring och importhandel.

Genom avtalet får konsumentema lägre priser och löntagama större möjligheter att arbeta i företag med högre produktivitet och därmed bättre lönebetalningsförmåga. Skattebasen växer likaså, vilket är till gagn bl.a. för dem som efterfrågar offentligt finansierade tjänster eller som arbetar i offentlig sektor.

För Sverige betyder GATT-avtalet nästan enbart fördelar. Genom att vårt land redan i utgångsläget är en mycket öppen ekonomi kommer den nya importkonkurrensen knappast att orsaka några stora anpassningsproblem, möjligen med undantag för vissa enskilda tjänsteföretag. Dessutom innebär avtalet väsentligt förbättrat marknadstillträde för svensk export på viktiga utom-europeiska marknader som USA, Kanada, Japan och de snabbväxande ländema i Stillahavsasien. På gmndval av 0ECD:s beräkningar kan vinsten för Sverige uppskattas till ca 60-70 miljarder kronor högre BNP-nivå från sekelskiftet. Vinsten mognar alltså ut successivt. Till detta belopp skall läggas långsiktiga effektivitetsvinster för konsumentema som uppstår genom en ökad konkurrens i främst en del av tjänstehandeln.

GATT-avtalet har också en viktig politisk signaleffekt. Efter sju år av förhandlingar och kriser visade äntligen de stora industriländerna att de kunde sätta sig över särintressen och kortsiktiga politiska obehagligheter och istället se till helheten och det långsiktiga perspektivet.

Sverige kommer att inom EU verka för sin traditionellt frihandelsvänli-ga linje i handelspolitiken. I framtida GATT-förhandlingar är detta av intresse inte bara för oss utan även för handelspolitiken i länder som vi särskilt vill väma, t.ex. u-ländema och Östeuropa.

Produktionens villkor

Om Sverige skall vara ett attraktivt land för intemationella investeringar måste den svenska politiken präglas av långsiktighet, fömtsägbarhet och stabilitet. Det är centralt att skadliga skatter inte återinförs, och att det inte sker andra väsentliga försämringar av företagamas villkor. Nu behövs en snabb expansion av näringslivet. Det är svårt att tro att lokalisering kommer att ske just till Sverige om inte produktion kan lockas hit genom en vinstnivå som under lång tid är minst lika hög, och sannolikt något högre, i Sverige än i jämförbara europeiska länder. Erfarenhetsmässigt vet vi dessutom att nyetableringar av företag uppvisar ett visst konjunkturmönster och att förväntningar om högre avkastning

lockar fram fler nyetableringar. Genom bl.a. deprecieringen och sänkta Prop. 1993/94:100 arbetsgivaravgifter har svensk konkurrenskraft mycket snabbt förbättrats. Bilaga 1 Fömtsatt att vi kan tygla de krafter som annars om en tid hotar att urholka konkurrenskraften genom kostnadskriser och inflation har vi goda möjligheter att nå hög tillväxt, särskilt som vi i dag startar från ett läge långt under fullt kapacitetsutnyttjande.

Scenariot

Inriktningen på den ekonomiska utveckling som kan leda till en minskning av den totala arbetslösheten — inklusive personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder — till åtminstone en halvering vid sekelskiftet är klar: det krävs en snabb exportledd tillväxt med ökning av produktion och jobb i näringslivet. Med en BNP-ökning under 1994 och 1995 på 2 till 3 % per år kan i en kravkalkyl framräknas ett tillväxtkrav på ca 4 % per år i genomsnitt för perioden 1996-1999, vilket skulle uppnås genom en i stort sett oförändrad offentlig verksamhet (mätt i volym samtidigt som det relativa priset inte stiger), samt en tillväxt i den privata sektorn om ca 5 % per år. En sådan utveckling kan uppskattas leda till en ökning av antalet nya riktiga jobb med 2,5-3 % per år.

Med en sådan historiskt sett mycket positiv ekonomisk tillväxt bör denna starka sysselsättningsökning kunna nås. Det gäller i en första fas när ekonomins resurser fortfarande är mycket undemtnyttjade, men även därefter, i en andra fas, då kapacitetstaket tack vare senare års strukturella reformer och växande lönsamhet i näringslivet bör kunna lyftas snabbt. De krav som förverkligandet av en sådan positiv utveckling kommer att ställa på den ekonomiska politiken och på beredvilligheten att acceptera förändringar i det ekonomiska livet är stora. Den tillväxt som krävs är historiskt sett hög.

En ökning av produktionen / näringslivet med 1 % och en samtidig minskning av arbetslösheten med t.ex. 0,5 % resulterar i en förbättring av de offentliga finanserna med drygt 0,6 %, dvs. drygt 60 % av produktionsökningen tillfaller det offentliga. De offentliga finansemas bästa vän är alltså den privata tillväxtmotorn.

Miljö och tillväxt

Ekonomisk tillväxt är inte ett mål i sig. Hög tillväxt är inte uthållig eller på sikt välfärdsfrämjande om den sker på bekostnad av landets långsiktiga produktionsmöjligheter eller nationalförmögenheten, öm produktion och ekonomisk verksamhet sker i sådana former att miljön förstörs minskar våra långsiktiga produktionsmöjligheter. Miljöskatter och avgifter utgör här viktiga styrmedel. Den nödvändiga högre ekonomiska tillväxten måste sålunda kombineras med kravet på en miljömässigt uthållig utformning; en minskad statsskuld kan inte bytas mot ökad miljöskuld (se även miljöbilagan, bUaga 1.4).

1.2 Krav på politiken Prop. 1993/94:100

Bilaga 1 Stabilitet över tiden

Ett krav för att uppnå målen är ekonomisk stabilitet över tiden. Den högre ekonomiska tillväxten måste ske utan kast i form av återkommande inflationsdrivnakostnadskriser, perioder av "klippekonomi", valutainstabilitet, och överdrivna pris- och löneökningar på gmnd av flaskhalsar i produktionen och på arbetsmarknaden. De främsta hoten mot stabiliteten kommer dels från de djupa obalansema i de offenfliga finansema, dels från risken för ny löneinflation vid snabb tillväxt på gmnd av bristande flexibilitet på arbetsmarknaden. Till dessa problem kommer så att de institutionella fömtsättningama för långsiktighet och helhetssyn i svensk ekonomisk politik har varit ogynnsamma. Alla dessa tre problem behandlades i Lindbeckkommissionens rapport.

De offentliga finanserna

Det vilar ett högst påtagligt hot över den svenska nationen, nämligen hotet om en galopperande statsskuld. Lindbeckkommissionen beskrev problemet rättframt och pedagogiskt. Den nödvändiga förstärkningen av de offentliga finanserna har redan inletts och konraier att behöva fortgå under en följd av år; för att det skall komma fram nya jobb krävs alltså en hållbar utveckling av landets offentliga finanser. Det enskilt viktigaste åtagandet därvidlag gäller fasthållande vid och fortsatt konkretisering av saneringsprogrammet (behandlas i avsnitt 5 nedan), samtidigt som alla utgiftshöjningar och skattesänkningar måste finansieras fullt ut. Om de yttre fömtsättningama för ekonomin skulle ändras, eller om saneringsprogrammet mot förmodan i sin nuvarande omfattning skulle visa sig otillräckligt, krävs ytterligare åtgärder för att eliminera risken för en galopperande statsskuld.

Genom successiva beslut i regering och riksdag fylls saneringsprogrammet med ett konkret innehåll. Härigenom bäddar finanspolitiken för sjunkande räntor utan att inflationsförväntningarna kommer att öka. Några genvägar till lägre räntor finns således inte.

Räntesänkningarna stimulerar efterfrågan i hela ekonomin på varor och tjänster och förbättrar fömtsättningama för investeringar och bidrar därigenom till fler nya riktiga jobb. Sedan sommaren 1992 — dvs. före valutaoron som kulminerade med kronans fall i november 1992 — har räntorna sjunkit såväl intemationellt som i Sverige. Här har sålunda den korta räntan (6 månader) sjunkit med ca 5 procentenheter från 11,7 % till 6,8 % och den långa räntan (10 år) med nära 2,5 procentenheter från 9,6 till 7,2 %. Tillsammans med växelkursförändringen har detta enligt beräkningar stimulerat ekonomin med 55-60 miljarder kronor på ett till två års sikt, eller med närmare 4 % av BNP (i 1993 års priser och enligt Riksbanken/IMFs indikatorer; beräkningama baseras på förändringen i realräntan). Den penningpolitiska stimulans som uppnåtts är alltså

väsenfligt större än vad effekten skulle kunna bli av de förslag som Prop. 1993/94:100 framförts i debatten om ytterligare försvagning av statsbudgeten genom Bilaga 1 sänkning av mervärdesskatten. En sådan finanspolitisk åtgärd som en mervärdesskattesänkning skulle dessutom inte få någon expansiv effekt eftersom den i Sverige idag med stor sannolikhet skulle motverkas av högre sparkvot, hög marginell sparbenägenhet, valutaoro och en åtstramning genom högre marknadsräntor.

Prioriteringen av en ekonomisk politik som skapar utrymme för sjunkande och låga räntor bibehålls. Det gäller att skapa fömtsättningar för såväl sänkta realräntor, som sänkta räntor jämfört med andra länder. För att åstadkomma detta ställs krav på låg inflation. Det av Riksbanken uppsatta inflationsmålet om 2 % (+ 1 procentenhet) år 1995 måste nås och försvaras om landet inte skall tvingas leva med åtstramning via höga räntor.

Etik

Det som skett i fastighets- och banksektorn under främst 1980-talet visar vikten av moral och hög etik. Utvecklingen mot en osund spekulationsekonomi hade flera orsaker, men en var otvivelaktigt samspelet mellan, å ena sidan, ändrade normer och etik och, å andra sidan, brist på institutioner som kunde tjäna som motvikt till kortsiktighet och överdrifter i det ekonomiska livet. Viktiga forskningsresultat av bl.a. 1993 års nobelpristagare i ekonomi Douglass C. North tyder på att utfonnningen av juridiska ramvillkor och normer (institutioner) är ytterst viktiga för ett lands ekonomiska utveckling. I länder där goda institutioner inte förmår hålla osäkerhet, risk och transaktionskostnader på en låg nivå begränsas också handels- och specialiseringsvinstema. Att upprätthålla allmänt accepterade sociala normer och spelregler är sålunda en billig metod för samhällsekonomisk effektivitet jämfört med en växande rättslig reglering av det ekonomiska livet. Samhällets förankring i en god etik är därför av central betydelse för en väl fungerande ekonomi.

Budget- och beslutsprocessen

Nya, strängare normer i den politiska budget- och beslutsprocessen som främjar ett långsiktigt helhetsperspektiv är av avgörande betydelse. Överenskommelser har under senaste tid träffats om förlängd mandatperiod från och med 1994 års val till riksdagen, och nya regler för riksdagens budgetprocess är under utarbetande. Dessa beslut är även för den kortsiktiga stabiliseringspolitiken utomordentligt betydelsefulla genom att de kan öka trovärdigheten idag för långsiktiga offentliga åtaganden på budgetsidan. Detta främjar lägre långa räntor, som är bestämmande för omfattningen av nya investeringar.

Arbetsmarknaden Prop. 1993/94:100

BUaga 1 En utveckling mot fler nya riktiga jobb kan schematiskt beskrivas som en utveckling i två faser. I en första fas är arbetslösheten hög och följaktligen finns det gott om arbetskraft. De industri- och tjänsteföretag som ökar produktion och investeringar bör inte möta några egentliga rekryteringsproblem. Även de totala löneökningama borde i denna fas bli måttliga och produktion och export raskt skjuta fart — och med viss fördröjning sysselsättningen — så länge som företagen har fortsatt mycket god konkurrenskraft i kombination med det faktum att de flesta företag i fas ett alltjämt ligger under kapacitetstaket. Så småningom närmar sig företagen, i olika takt, fullt kapacitetsutnyttjande. För Sverige mera traditionella spänningar på arbetsmarknaden med flaskhalsar och löneinflation kan komma fram i ljuset, och om det vill sig illa uppträder problemen vid en högre arbetslöshetsnivå än tidigare. Ekonomin glider över i fas två.

De åtgärder och stmkturförändringar som i en sådan fas två är nödvändiga för att möta dessa matchningsproblem och varaktigt reducera arbetslösheten till en låg nivå är av samma principiella slag som de strakturella åtgärder som redan vidtagits under senare år. Därtill ställs höga krav på arbetsmarknadens flexibilitet.

I denna process har staten dels en viktig indirekt uppgift att fylla genom att skapa fömtsättningar för en löneutveckling som är förenlig med samhällsekonomisk balans genom utformningen av den ekonomiska politiken samt regelsystemen på arbetsmarknaden och i arbetsmarknadspolitiken, dels ett direkt ansvar som arbetsgivare.

En central uppgift för staten i fas två är att underlätta matchningen mellan lediga arbeten och tillgänglig arbetskraft. Redan genomförda förändringarinomarbetsmarknadspolitiken, skattepolitiken, arbetslöshetsförsäkringen m.m. kan dels väntas öka mångas möjlighet och vilja att snabbt söka sig tUl produktivt arbete, dels allmänt motverka inflationsdrivande löneökningar. Arbetsmarknads- och utbildningspolitiken måste utformas så att rätt utbildade personer så långt möjligt har chansen att finnas på rätt plats beredda att anta erbjudanden om riktiga jobb när efterfrågan skjuter fart. Det är angeläget att arbetslinjen med dess blandning av stimulans och obligatorium upprätthålls. Regeringen avser att under 1994 genomföra en systematisk genomgång av de risker för flaskhalsproblem som redan nu kan identifieras.

Om många människor som nu är långtidsarbetslösa permanent skulle slås ut från arbetsmarknaden skulle det inte enbart leda till allvarliga sociala konsekvenser. Det skulle också kraftigt öka risken för att flaskhalsproblem uppstår redan vid en förhållandevis hög total arbetslöshetsnivå. Därför kommer särskilda insatser även fortsättningsvis att krävas, och ställas till förfogande, för att stödja de långtidsarbetslösas återiniräde på den reguljära arbetsmarknaden. De nyligen genomförda förändringarna i LAS, t.ex. den längre tiden för provanställning och anställning vid tillfällig arbetsanhopning, kan också väntas öka möjlighetema för ny- och återinträdande personer att få arbete.

Den direkta lönebildningen ligger utanför regeringens och riksdagens Prop. 1993/94:100 inflytande och beslutas av arbetsmarknadens parter. För att det skall vara Bilaga 1 möjligt att åstadkomma den kraftiga ökning av sysselsättningen och minskning av arbetslösheten som är önskvärd måste arbetsmarknadens parter medverka till en utveckling som främjar ökad rörlighet och flexibilitet i de relativa lönema. Särskilt måste uppmärksammas sådana förändringar som medför att nytiUträdande och arbetslösa släpps fram till nya jobb. Detta kan t.ex. ställa krav på anpassning av ingångs- och ungdomslönema.

Ett stort antal personer byter arbete varje år. Denna rörlighet på arbetsmarknaden är särskilt viktig för att växande företag i hela landet skall kunna dra till sig mer arbetskraft och för att arbetsmarknaden skall kunna fungera väl.

Statens arbetsgivarverk kommer från den 1 juli 1994 att ombildas till en uppdragsmyndighet. Denna ombildning innebär att den statliga arbetsgivarorganisationen får en från regeringen fristående ställning. Avsikten är att skapa en statlig arbetsgivarorganisation som på likartade villkor kan samverka med andra arbetsgivarorganisationer och ta ansvar för en lönebUdning som främjar samhällsekonomisk balans och ökad konkurrenskraft. De statliga myndighetema styrs genom finansiella ramar och har därmed större lönepolitisk självständighet. Det innebär i praktiken att myndighetema ges incitament att hålla tillbaka omotiverade löneökningar för att säkerställa att det tillgängliga ekonomiska utrymmet i största möjliga utsträckning används för att förbättra verksamhetens kvalitet.

De nya jobben och ökningen av sysselsättningen måste komma i den privata sektora. En expansion av sysselsättningen i den offentliga sektom skulle i praktiken kräva skattehöjningar som leder till ökade skattekilar. Dessa skulle i sin tur medföra att ekonomins funktionssätt successivt försämrades allteftersom hushåll och företag anpassade sig. Fömtsättningama för sysselsättningen i den privata sektom skulle då försämras, och den minskade skattebasen skulle minska möjlighetema till sysselsättning i den offentliga sektom. Slutsatsen är att en skattefinansierad ökning av antalet anställda i offentlig sektor inte är ett långsiktigt hållbart altemativ.

Investeringarna

De återkommande kostnadskrisema har haft två effekter, dels har de minst lönsamma, men samtidigt ofta de mest arbetskraftsintensiva produktionsanläggningama tvingats slå igen, dels har rationaliseringsinvesteringar drivits fram alltför starkt. Det senare innebär att maskiner ersatt människor i snabb takt som ett sätt för företagen att höja produktiviteten i takt med kostnadslägets försämring.

En av flera fömtsättningar för att vi skall öka sysselsättningen är att de investeringar som genomförs under 1990-talet i högre grad blir av typen

expansionsinvesteringar, dvs. investeringar som bygger på ökad syssel- Prop. 1993/94:100
sättning av såväl människor som maskiner, byggnader etc. Bilaga 1

Medan kapitalstocken i näringslivet minskade i början av 1990-talet — dvs. investeringama var lägre än kapitalförslitningen — börjar produktionskapaciteten så småningom att byggas ut. Fömtsättningama för en kraftig och uthållig investeringsutveckling är idag också gynnsamma. Produktivitetsökningen och deprecieringen av kronan kombinerad med måttliga löneökningar medför en snabb lönsamhetsförbättring. Därtill kommer sänkningen av skatten för enskilda näringsidkare samt slopandet av dubbelbeskattningen av aktieutdelningar. Tillsammans underlättar detta på ett väsentligt sätt företagens möjligheter att finansiera den nödvändiga expansionen av näringslivets produktion. Att skuldsaneringsprocessen varit relativt snabb i Sverige bör också successivt öka utbudet av lokalt kapital, som är av stor betydelse för små- och medelstora företag utan direkt kontakt med intemationella kapitalmarknader.

Den utveckling av näringslivets investeringar som fömtses under 1994 och 1995 med utgångspunkt i dessa gynnsamma fömtsättningar innebär en nödvändig ökning av näringslivets produktionskapacitet och måste — för att den målsatta tillväxten skall kunna uppnås — följas av fortsatt växande investeringar under ytterligare år för att arbetslösheten under 1990-talet skall minst halveras.

Små och medelstora företag

Små- och medelstora företag är särskilt viktiga för att generera ny sysselsättning i näringslivet. Småföretagens andel av de nya jobben har ökat i Sverige såväl som i andra länder under de senaste tio åren. Sju av tio nya arbetstillfällen (netto) skapas inom företag med färre än 200 anställda. De mindre företagen och nyetableringama spelar också en viktig roll för dynamiken i näringslivet och för att tillväxten sker i regional balans. Ett vitalt nyföretagande driver på fömyelsen av näringslivet genom egen växt och genom att tvinga större företag till förnyelse genom samarbete med eller genom förvärv av mindre företag. Ett flertal studier indikerar att innovationsbenägenheten är högre i nya än i etablerade företag.

I Sverige bidrog tillväxten i existerande småföretag åren 1985-89 med fler nya arbetstillfällen än nyetableringama. De flesta småföretag förblir naturligtvis små. Det är deras stora antal som gör att deras bidrag till totala sysselsättningen är så betydelsefullt (se SOU 1993:16, bilaga 18). 1 Sverige har vi intemationellt sett en låg andel sysselsatta i medelstora företag. Anledningama har undersökts i flera studier. De pekar på problem med finansieringen liksom med skattesystemets och arbetsrättens utformning.

Regeringen har genom olika åtgärder sökt häva årtiondens diskrimini-nering av de mindre företagen bl.a. genom ändringar i den tidigare storföretagsanpassade skatte- och selektiva stödpolitiken och arbetsrätten (LAS och MBL). Ett ambitiöst avregleringsprogram skall ligga till gmnd

för en proposition våren 1994. Dämtöver har förmögenhetsskatten på Prop. 1993/94:100 arbetande kapital avskaffats, lättnader införts i beskattningen av egenföre- Bilaga 1 tagare och nyföretagandet stimulerats genom den nya möjligheten att kvitta underskott de första åren mot tjänsteinkomster.

Sverige är ett av världens ledande uppfinnarländer. Samtidigt finns uppgifter som tyder på att uppfinningama under flera decennier i alltför liten utsträckning lett till produktion, och därmed nya jobb, i Sverige. De förbättringar som regeringen genomfört på skattepolitikens område betyder mycket för att skapa bättre fömtsättningar för småföretagande. Dämtöver krävs andra åtgärder för att skapa ett gott innovationsklimat. De som är beredda att ta risker för att utveckla nya produkter och företag — de som finner egna vägar och lösningar — måste erbjudas bättre villkor.

I den nyligen framlagda Innovationsutredningen (SOU 1993:84) framförs en rad förslag för att förbättra innovationsklimatet i vårt land. Förslagen spänner över ett vitt fält och inkluderar förslag till både rättsliga och ekonomiska förbättringar för innovatörer. Regeringen avser att återkomma med en proposition om innovationsfrämjande åtgärder.

I regeringskansliet bereds också en proposition på gmndval av utredningen om förändringar i lönegarantisystemet (SOU 1993:96). Utredaren föreslår regeländringar som beräknas resultera i en besparing på ca 1 miljard kronor per år, men har även effekter som inte syns i statsbudgeten, t.ex. en bättre konkurrenssituation för den överväldigande majoriteten av hederliga företagare.

Småföretagandet är inte bara en föratsättning för ökad sysselsättning utan är också avgörande för att sysselsättningsökningen skall spridas över hela landet. Ett centralt inslag i tillväxtpolitiken är också att tillvarata landsbygdens produktionsresurser. En god regional fördelning av företagandet minskar risken för överhettning i ekonomin och bidrar till att arbetslösheten sänks utan att lönema därför accelererar. Dynamiska små och medelstora företag är nödvändiga för att säkra att tillväxten och sysselsättningsökningen inte leder till oönskad koncentration av de nya riktiga jobben utan att de växer fram över hela landet och bidrar till regional balans.

Avslutning

Ekonomisk tillväxt är förändring. Vissa delar av ekonomin — sektorer, branscher, företag — expanderar medan andra stagnerar eller minskar. Som redovisats ovan är regeringens ekonomiska politik en samlad strategi för att genom god och uthållig tillväxt bygga en stabil gmnd för välfärden och sysselsättningen. Därmed skapas fömtsättningar för nya riktiga jobb och fillförlifliga trygghetssystem. Utan en sådan politik får vi leva med en för Sverige varaktigt hög arbetslöshet som riskerar att innebära en mera definitiv utslagning av många människor. Utöver de sociala konsekvensema kommer effektema av en bestående svag ekonomisk bas: mänskligt och politiskt smärtsamma nedskämingar i

B DET EKONOMISKA LAGET

2 Krisens orsaker

De gmndläggande orsakema till dagens djupa ekonomiska kris i Sverige ligger långt tillbaka. Redan i slutet av 1960-talet började Sveriges ekonomiska utveckling avvika från den i jämförbara länder. De strakturella problemen växte successivt fram och kostnadsutvecklingen urholkade konkurrenskraften. Till detta kommer finanskrisen orsakad av den spekulationsbubbla som uppkom under andra hälften av 1980-talet.

Diagram 2.1 BNP-tillväxt i Sverige, OECD-Europa samt i hela OECD-området 1970-1995

180 160-140 120

100

Index 1970=100 200


	- OECD — Europa — Sverige

	*y /*
*y""-*
__

1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994

2.1 De strukturella problemen Prop. 1993/94:100

Bilaga 1 Sverige har under de senaste decenniema haft en för liten utlands-konkurrerande sektor, särskilt en för liten industrisektor. Bara under två av dessa tjugo år har Sverige haft blygsamma överskott i affärerna med utlandet. Villkoren för att bygga upp en industrisektor har varken varit tillräckligt goda eller tillräckligt stabila. Detta gäller i synnerhet villkoren för de mindre och medelstora företagen och för nyföretagandet.

De offentliga utgiftema har vuxit betydligt snabbare i Sverige än i jämförbara länder. Några transfereringssystem blev efter hand så generösa att de övemtnyttjades och bidrog till såväl höga kostnader som dämpad produktivitetsutveckling i näringslivet.

Vård-, omsorgs- och utbildningssektorema dominerades av vad som i realiteten var offentliga monopol. Detta ledde till sämre effektivitet och högre kostnader än nödvändigt och därmed också till utträngnings-effekter.

Expansionen av de offentliga utgiftema ledde till ett högt och stigande skattetryck. Därtill kom en ineffektiv skattestmktur som medförde snedvridningar i ekonomin. De höga marginalskattema minskade arbetsutbud och sparande och ledde till orimliga omfördelningar i förmögenhetshänseende. Företagsbeskattningen motverkade i viktiga avseenden dynamik och utveckling i näringslivet, främst i mindre företag.

Till de strakturella problemen kan också räknas de olika regleringar som under lång tid präglade många sektorer inom den svenska ekonomin, exempelvis bostadsmarknaden. IntemationeUa jämförelser visar att Sverige har haft mycket kostsamma regleringar, och att prisnivån som en följd därav legat högt. Regleringama bidrog således till felaktig resursfördelning, sämre effektivitet och höga samhällsekonomiska kostnader.

Dessa strakturella problem i ekonomin försvagade sammantaget utvecklingskraften i den svenska ekonomin under 1970- och 1980-talen.

2.2 Den kontinuerliga kostnadskrisen

Strakturproblemen är starkt sammanvävda med missgrepp i stabiliserings-politiken.

Under den första oljekrisen på 1970-talet försökte man genom den s.k. överbryggningspolitiken avskärma Sverige från följderna av oljekrisen. Detta misslyckades och följden blev en förstärkt kostnadskris.

LönebUdningsprocessen har de senaste två decenniema präglats av kontinuerliga problem. Lönekostnadema har ökat långt utöver det realt tillgängliga utrymmet, vilket har lett till hög inflation och successiv urholkning av näringslivets konkurrenskraft. När kostnadsproblemen har blivit akuta har det i första hand lett till devalveringar. Inledningsvis genomfördes devalveringar i syfte att i efterhand rätta till ett snett kostnadsläge. Den sista aktiva devalveringen, 1982 vid det socialdemokratiska regeringstillträdet, betecknades som offensiv men kom i realiteten att medföra än svårare effekter. Den ekonomiska politiken

sjunkit. Underskottet inom den offentliga sektom har som följd därav Prop. 1993/94:100
successivt ökat. Bilaga 1

Diagram 2.5 Industriproduktionen i Sverige och EG 1982-1995

		--V /
		/
*r:::.... ':r:7:'':n''':*
r.- .............. A-/ .
		— -vy

	— Sverige - EG

Index 1985=100 120

115

110

105

100

1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994

Genom regeländringar i t.ex. sjukförsäkringen har produktiviteten i Prop. 1993/94:100 ekonomin ökat. Detta har tillsammans med de sänkta arbetsgivarav- BUaga 1 giftema och den depreciering av kronan som har ägt ram, stärkt konkurrenskraften.

Inflationsförväntningarna har kommit ner på en sådan nivå att de tillsammans med de träffade avtalen skapar föratsättningar för en uthållig konkurrenskraftsförbättring. En kraftigt minskad frånvaro på arbetsplatseraa innebär självfallet på kort sikt en ytterligare ansträngning av sysselsättningssituationen, men samtidigt på lång sikt bättre tillväxtförat-sättningar.

Finanskrisens effekter dämpas genom åtgärder som garanterar stabiliteten i betalningssystemet och lindrar skuldanpassningsprocessen. Det senare kan endast åstadkommas genom att en stram finanspolitik ger utrymme för sänkta räntenivåer.

3 Den internationella utvecklingen

3.1 Den intemationella konjunkturen

Återhämtningen i OECD-området fortsätter, men takten i förbättringen är svag. Konjunkturappgången i USA står på solid gmnd och har nu pågått i drygt två år. Även i Storbritannien fortsätter återhämtningen. I Japan däremot försvagas konjunkturen, medan det ekonomiska läget i kontinentaleuropa förefaller ha stabiliserats. För 1994 väntas en BNP-tillväxt på 2 % i OECD som helhet. Den starkaste tillväxten — över 3 % — fömtses i USA och Kanada. Svagast väntas utvecklingen bli i västra Tyskland. För 1995 beräknas BNP-tillväxten i hela OECD-området öka till 2,6 %. Inflationen väntas förbli låg, ca 3 % under såväl 1994 som 1995.

I Japan pågår skuldsaneringen i den privata sektom fortfarande vilket tillsammans med den kraftiga apprecieringen av yenen gör att efterfrågan hålls tillbaka. Det är därtill osäkert vilka effektema blir av beslutade finanspolitiska stimulanspaket.

Kontinentaleuropa förefaller befinna sig på botten av konjunkturen. Styrkan och tidpunkten för uppgången är svårbedömd. Den svaga utvecklingen i västra Tyskland beror på återföreningen som medfört högre räntor och en real uppskrivning av D-marken. Det är oklart om konkurrenskraften är tillräcklig för att kunna ge någon påtaglig exportuppgång. Hushållens disponibla inkomster utvecklas svagt, varför den privata konsumtionen kommer att vara dämpad. Real räntoma i många europeiska länder är fortsatt höga med hänsyn till konjunkturläget, trots att räntoma gradvis har sjunkit. Med det låga kapacitetsutnyttjandet dröjer det innan lägre räntor får effekt på investeringama. Den höga arbetslösheten är det dominerande problemet i flertalet europeiska länder.

Delar av Asien fortsätter att vara världsekonomins viktigaste tillväxt-centram. Tillväxttakten ligger kring 6-7 % och OECD:s export till dessa länder väntas öka med över 10 % per år de närmaste åren. Av OECD:s

sekretariatet pekar på att den direkta välfärdsvinsten av avtalet uppgår till Prop. 1993/94:100 ca 270 miljarder US-dollar, motsvarande en nivåhöjning av BNP med ca Bilaga 1 1 %. Effektema blir betydligt större för de nuvarande EFTA-ländema än för de tre stora handelsblocken (USA, Japan och EG). OECD understryker att detta kan ses som ett minimiutfall eftersom bara direkta effekter av allokerings- och effektivitetsvinster beaktats.

Ett viktigt regionalt handelsavtal kom ett stort steg närmare förverkligande då den amerikanska kongressen godkände det nordamerikanska frihandelsavtalet NAFTA. Det etablerar frUiandel på villkor liknande dem i EES för USA, Kanada och Mexico.

Skuldsaneringsprocessen påverkar utvecklingen under prognosperioden i en rad länder; främst Nordamerika, Japan, Storbritannien, Australien och de nordiska ländema. Även om saneringsprocessen har pågått en tid är skuldsättningen i den privata sektom i dessa länder fortfarande hög i ett historiskt perspektiv. Hushåll och företag konuner att vara fortsatt känsliga för ränteförändringar.

Den finansiella anpassningen har kommit längst i USA, men bidrar sannolikt fortfarande till en svagare uppgång än normalt. För hushållen i Storbritannien har det lägre ränteläget inneburit kraftigt sänkta ränteutgifter. Skuldstocken har dock hittills endast sjunkit marginellt. Även i Finland kvarstår skuldstocken på en historiskt hög nivå.

Efter beslutet den 2 augusti 1993 att vidga fluktuationsbanden inom ERM till + 15 % har situationen på valutamarknaden åter stabiliserats. Spänningama på valutamarknaden har också minskat till följd av att Tyskland fortsatt att sänka de korta räntoma. Såväl den franska som den belgiska francen samt den danska kronan deprecierades något mot D-marken efter beslutet att bredda banden. Deprecieringama har dock återgått, samtidigt som räntemarginalerna krympt. De tyska räntoma förefaller fortfarande utgöra ett golv för räntoma i flertalet europeiska länder. ERM-ländema bedömer att trovärdigheten för inflationsbekämpningen skulle minska om strategin med försiktiga gradvisa ränteneddragningar övergavs, vilket skulle resultera i fallande växelkurs och stigande långa räntor. Större växelkursförändringar skulle också försvåra utvecklingen mot en ekonomisk och monetär union.

3.2 Det europeiska samarbetet

Maastrichtfördraget trädde i kraft den 1 november 1993. Därmed inleds den andra fasen av den ekonomiska och monetära unionen (EMU) planenligt den 1 januari 1994. Den svaga ekonomiska utvecklingen i den Europeiska Unionen (EU) har lett till en kraftig försämring av de offentliga finansema i medlemsländeraa. De stora förändringama i växelkursmekanismen ERM har ändrat utgångspunkten för övergången till EMU:s tredje fas.

Samarbetet i EU präglas i ökad utsträckning av försöken att finna åtgärder mot den mycket höga arbetslösheten, som väntas uppgå till i genomsnitt drygt 11 % år 1994. EG-kommissionen har mot denna

bakgrand utarbetat en s.k. vitbok om hur föratsättningama för tillväxt, Prop. 1993/94:100 konkurrenskraft och sysselsättning långsiktigt skall förbättras. Vitboken Bilaga 1 behandlades på Europeiska rådets möte i december 1993.

EU har också antagit breda riktlinjer för den ekonomiska politiken. Den ekonomisk-politiska strategi som medlemsländema ställt sig bakom har följande huvudelement:

Sysselsättningsmålet ges en central plats.

Återhämtning genom lägre räntor är möjlig endast om föratsättningar i form av låg inflation och sunda offentliga finanser föreligger. Underskotten i de offentliga finansema är betydande i EU. De länder som har den mest bekymmersamma situationen bör genast vidta verkningsfulla konsolideringsåtgärder.

Inflationen bör begränsas till 2-3 % i flertalet medlemsländer till år 1996.

Investeringama behöver höjas väsentligt. Reallöneökningar kan inte påräknas på kort sikt i flertalet medlemsländer. Löneutvecklingen måste tillåtas att variera mellan branscher och yrkesgrapper. Lägre sociala avgifter bedöms viktiga för i synnerhet personer med låg utbildning. I riktlinjema liksom i vitboken läggs betydande vikt vid en utbyggnad av de aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärdema — bl.a. baserat på främst svenska erfarenheter — och även vid andra åtgärder för att få arbets-marknadema att fungera bättre.

Det är från svensk synpunkt positivt att konstatera att EU lägger så stor vikt vid tillväxten och sysselsättningsmålet, liksom den höga ambitionen för europeiskt samarbete. Den ekonomisk-politiska huvudinriktningen, baserad på att skapa fömtsättningar för ökad sysselsättning och låga räntor genom prisstabilititet och sunda offentliga finanser, är gemensam för Sverige och EU.

Sverige har tillsammans med de övriga EFTA-ländema aktivt medverkat i diskussionen om ekonomisk-politiska åtgärder för att öka sysselsättningen och tillväxten. Det har skett genom bidrag till EG-kommissionens arbete med vitboken. I december 1993 hölls ett andra gemensamt finans- och ekonomiministermöte mellan EG och EFTA. Mötet inriktades främst på de mer strakturella och långsiktiga frågor som vitboken diskuterar. Det svenska bidraget fokuserades på åtgärder som gäller arbetsmarknaden. Det under 1993 inledda samarbetet konuner att fortsätta också under 1994.

Målet för både Sverige och EU-ländema är att Sverige skall vara medlem i EU den 1 januari 1995. Det betyder att det blir allt viktigare att aktivt följa det ekonomiska och monetära samarbetet i EU. Samtidigt är det klart att Sverige inte före medlemskapet kan påta sig bindande förpliktelser.

Den 1 januari 1994 träder EES-avtalet i kraft. Avtalet är det mest omfattande ekonomiska intemationella avtal som Sverige har ingått. Det gör Sverige och övriga EFTA-länder (med undantag för Schweiz) delaktiga i EU:s inre marknad. Avtalet ger fri röriighet för varor, tjänster, personer och kapital i hela EES-området med ca 370 miljoner invånare. Företagen kan nu räkna med avsevärt stabilare fömtsättningar

för handel och annan kommersiell verksamhet. Konkurrensen konuner att Prop. 1993/94:100 fungera bättre, även inom sektorer som tidigare endast i begränsad Bilaga 1 utsträckning varit utsatta för intemationell konkurrens. Svenska företag konuner att få tillgång till en stor marknad för offentlig upphandling. Verkligt inflytande — politiskt, rättsligt och ekonomiskt — kan emellertid enbart erhållas genom medlemskap i EU.

4 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige 1994-1995

Den svenska ekonomin förefaller nu definitivt ha passerat sitt bottenläge. Exporten har under andra halvåret 1993 ökat mycket snabbt. Samtidigt har en stabilisering av den inhemska efterfrågan skett. Under 1994 väntas en fortsatt kraftig exportuppgång medföra att den samlade produktionen av varor och tjänster stiger med närmare 2,5 %. Den inhemska efterfrågan bidrar till aft BNP-tillväxten fömtses bli närmare 3 % 1995.

Sänkta arbetsgivaravgifter och en mycket stark produktivitetsförbättring i industrin tillsammans med deprecieringen av kronan har lett till en markant förstärkning av konkurrenskraften. Situationen för exporten och den konkurrensutsatta sektom har därigenom kraftigt förbättrats.

Tabell 4.1 Försörjningsbalans

	Miljarder	Procentuell	1 volymförändring
	kr 1992
	kr 1992	1992	1993	1994	1995
BNP	1 439,8	-1,9	-2,0	2,4	2,9
Import	376,7	1,3	-2,0	3,5	6,5
Tillgång	1 816,5	-1,0	-2,0	2,7	3,9
Privat konsumtion	776.0	-1,9	-3,9	0,7	2,0
Offemlig konsumtion	400,3	-0,6	-2,1	-1,3	-1,0
Stat	118.2	1,7	0,0	-1,0	-1,0
Kommuner	282.0	-1,6	-3,0	-1,5	-1,0
Bruttoinvesteringar	244,7	-11,0	-14,0	-6,7	7,1
Näringsliv	127,3	-15,6	-14,6	8,7	11,9
Bostäder	85,0	-6,4	-22,6	-49,5	-6,5
Myndigheter	32,4	1,2	2,0	-1,7	-0,7
Lagerinvesteringar'	-5,9	1,3	-0,2	0,4	0,5
Export	401,5	2,2	7,4	10,7	7,0
Användning	1 816,5	-1,0	-2,0	2,7	3,9
Inhemsk användning	1 415,1	-2,2	-5,5	-0,7	2,5

Förändring i procent av föregående års BNP. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Exportuppgången under andra halvåret 1993 var mycket kraftig trots en svag efterfrågan i OECD-området. Konkurrenskraftsförbättringen har möjliggjort avsevärda marknadsandelsvinster. Därtill konuner kraftiga exportökningar till de snabbt växande ekonomiema i Sydostasien som successivt blir en allt viktigare marknad för den svenska exporten. Under 1994 beräknas den totala exporten öka med över 10 %. Efterfrågan i

OECD-området återhämtar sig samtidigt som svenska exportörer Prop. 1993/94:100 fortsätter att vinna marknadsandelar. Under 1995 förstärks konjunkturen Bilaga 1 inom OECD-området ytterligare. Effektema av de kraftiga relativ-prissänkningama 1993 har då börjat klinga av samtidigt som kapacitetsrestriktioner i de expansiva delama av svensk industri kan riskera att börja göra sig gällande. Exportuppgången 1995 beräknas ändå till ca 7 %.

Utvecklingen med en snabbt växande industrisektor i kombination med en dämpad efterfrågan på hemmamarknaden är en utveckling som kan konuna att korrigera tidigare uppbyggda obalanser. Direkta spridningseffekter från industrin till delar av tjänstesektom kan också förväntas få betydande omfattning. Redan nu kan påtagliga effekter i t.ex Konjunkturinstitutets tjänstebarometer observeras för t.ex. konsulter, uppdragsverksamhet m.m. Ökningstakten i export och industriproduktion är emellertid så kraftig att kapacitetsrestriktioner riskerar att efter hand göra sig gällande i vissa branscher trots en hög arbetslöshet i ekonomin som helhet. Därmed skulle tendenser till ökande inflation, löne-lönespira-ler etc. kunna uppstå. En sådan utveckling skulle tvinga fram en stramare penningpolitik som skulle riskera att bryta expansionen, och måste därför förhindras.

Den gradvisa återhämtningen av den inhemska efterfrågan kan inte förhindra att ekonomin i viss mån präglas av en tudelning. Fortfarande pågår anpassningar som konuner att verka dämpande på den inhemska efterfrågan ytterligare en tid. Byggandet konuner att fortsätta minska. Detta gäller särskilt bostadsbyggandet. Anpassningen av den kommunala konsumtionen till de långsiktiga ekononuska föratsättningama är inte avslutad även om denna process tycks ha gått fortare än väntat.

Nedgången i den privata konsumtionen bromsades upp kraftigt under hösten varför fallet för helåret 1993 ser ut att stanna vid ca 4 %. Mycket tyder nu på att den privata konsumtionen börjar stiga. Hushållens realt disponibla inkomster beräknas öka med ca 1 % både 1994 och 1995. En rad tecken tyder också på att tillförsikten och framtidstron hos hushållen nu successivt förstärks. Varaktigheten och kraften i hushållens skuldsaneringsprocess är dock mycket svårbedömd. Reviderade nationalräkenskaper för åren 1991 och 1992 tyder på att det finansiella sparandet inte varit riktigt så högt som preliminära data tidigare indikerade. Förloppet i skuldanpassning tycks dock ha varit snabbare i Sverige än i andra jämförbara länder. Någon kraftig uppgång av den privata konsumtionen förväntas inte under prognosperioden.

Miljarder kr. 130

100

80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95

Anm. Prognos fr.o.m. fjärde kvartalet 1993.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Bmttoinvesteringarna i näringslivet är nu definitivt på väg att vända. Redan 1994 föratses en ökning på närmare 9 % som 1995 tilltar till ca 12 %. Det är främst inom industrin som expansionen väntas ske med en tillväxt på ca 17 % 1994 och 22 % 1995. En snabb och kraftig ökning av investeringsnivån är en nödvändig föratsättning för att undvika överhettning och få en god tillväxt i ekonomin även på längre sikt. Den snabba produktionsuppgången, den goda lönsamheten samt de fallande räntoma utgör fömtsättningama för denna kraftiga expansion samtidigt som investeringsnivån har varit starkt nerpressad under de senaste åren. Också de ökade satsningama på infrastrakturinvesteringar inom de stafliga affärsverken spelar en betydande roll. Trots den avsevärda investeringstillväxten i näringslivet fortsätter de totala bmttoinvesteringarna i ekonomin att minska även 1994, eftersom bostadsinvesteringama närmast halveras. En viss återhämtning för den inhemska efterfrågan under 1995 väntas innebära en ökning av investeringama även inom henunamarknadsorienterade sektorer av ekonomin. De totala brattoin-vesteringama kan därför väntas öka med ca 7 %.

I takt med att arbetsmarknadsläget försvagades i början på 1990-talet dämpades också löneökningstakten i ekonomin. Detta mönster bröts dock 1993 då de totalt uppmätta timlönekostnadema ökade snabbare än året före trots en ytterligare försänuing av arbetsmarknadsläget. 1 viss mån kan detta tyda på bristande flexibilitet i lönebildningen. En väsentlig förklaring utgör dock den s.k. strakturella löneglidning som uppstår när

tillväxten kvarstår stora obalanser på arbetsmarknaden under hela Prop. 1993/94:100 perioden. Under 1994 kan dock en minskning av den öppna arbets- Bilaga 1 lösheten föratses. Mätt som årsmedeltal minskar den öppna arbetslösheten från 8 % av arbetskraften 1994 till drygt 7 % 1995.

Ikbell 4.2 Nyckeltal

Årlig procentuell förändring

	1992	1993	1994	1995
Timlön (kostnad)	3,6	4,1	3,5	3,5
KPI (dec. - dec.)	1,9	4,4	2,2	3,0
KPI (årsgenomsnitt)	2,3	4,7	2,5	2,8
Disponibel inkomst	2,7	-3,4	1,0	1,2
Sparkvot (nivå)	7,4	7,8	8,1	7,4
Industriproduktion	-0,7	2,2	8,5	6,0
Relativ enhetsarbetskostnad	-3,7	-25,3	-1,2	3,8
Handelsbalans (mdr. kr)	34,1	58,4	86,7	103,5
Bytesbalans (mdr. kr)	-31,3	3,6	44,6	67,1
Bytesbalans (% av BNP)	-2,2	0,2	3,0	4,2
Öppen arbetslöshet
(% av arbetskraften)	5,3	8,2	8,0	7,2
Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder (% av arbetskraften)	3,7	4,7	6,4	7,0'

'Denna siffra beträffande personer i "arbetsmarknadspolitiska åtgärder" bygger på ett rent beräkningstekniskt antagande och skall inte uppfattas som uttryck för någon politisk bedömning.

I prognosen över arbetsmarknadens utveckling 1994-1995 antas att åtgärdema kommer igång successivt 1994, men att det ändå tar hela kalenderåret att nä upp till "full åtgärdsvolym". Vid slutet av 1994 beräknas åtgärdema omfetta ca 300 000 personer Eftersom åtgärdema ökar successivt under loppet av 1994 blir den genomsnittliga åtgärdsnivän högre 1995 än 1994, men åtgärdema ökar inte, utan ligger kvar på en konstant nivå 1995.

För det andra halvåret 1995 fmns inga beslut om åtgärder. Det sedvanliga beräkningstekniska antagandet om oförändrad åtgärdsvolym har använts.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Det höga privata sparandet och de låga investeringama gör att bytesbalansen visar successivt allt större överskott. Under 1995 beräknas detta uppgå till drygt 4 % av BNP. Bytesbalansöverskottet är vid en intemationell jämförelse anmärkningsvärt stort. Bidragande är att det relativa resursutnyttjandet förmodligen är lägre i Sverige än i omvärlden. En appreciering av kronan och en ökning av investeringama konuner dock att reducera bytesbalansöverskottet så småningom.

C EN POLITIK FOR TILLVÄXT OCH SYSSELSÄTTNING MED BEVARAD PRISSTABILITET

Uppgiften att skapa föratsättningar för en så god och uthållig tillväxt och sysselsättning att arbetslösheten minst kan halveras under 1990-talet kräver att den ekonomiska politikens alla delar inriktas på detta. Den kräver att finanspolitiken medverkar genom ett fullföljande av budgetsaneringen, att penningpolitiken förs så att investeringar och konsum-

V......................... ..................................
\l Sverige \|	/'-v
^{\ y -<.}
"-—- \
-	X
-	1 OECD totalt 1 \
_"\[7~~	______ r:::r__ \
_"\[7~~
1 OECD Europa \| '"-	-.""
	"v.

20 10

-10

-20

-30

-40

-50

-60

-70

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994

Arvn. 1993 preliminär, 1994 och 1995 pittgnoser. Källor. OECD och Finansdepartementet.

I flera länder har långsammare skuldökning än i Sverige föranlett saneringsåtgärder.

Utvecklingen i Belgien kan visa på riskema med en snabbt växande offentlig skuld. Under början av 1980-talet steg de offentliga utgiftema i Belgien snabbt, budgettinderskottet växte till drygt 13 % av BNP och

den offentliga skulden ökade till över 100 % av BNP Man har inte Prop. 1993/94:100

kunnat hindra skulden från att öka ytterligare, mycket beroende på de Bilaga 1

stora ränteutgiftema. Den offentliga nettoskulden uppgick 1993 till

närmare 130 % av BNP och enbart räntoma till ca II % av BNP. Trots

lågkonjunkturen har kostnadema för den höga skulden tvingat regeringen

till kraftfulla åtstramningar. Sedan 1991 har budgetunderskottet stigit med

bara 0,5 % av BNP trots att BNP fallit. Vid så höga skuldnivåer finns i

stort sett inte något utrymme alls för stabiliseringspolitik. Sverige skulle

befinna sig i en liknande situation i en kommande lågkonjunktur om inte

statsskulden stabiliseras.

Utvecklingen på Irland visar samtidigt att det går att vända trenden för den offentliga skulden, även om den är mycket hög. Den hade i Irlands fall vuxit till 116 % av BNP 1986. Det krävdes mycket stora ingrepp och mycket hög ekonomisk tillväxt för att minska skuldandelen. Ett kraftfullt saneringsprogram antogs och påbörjades 1987, inriktat på att dra ned de offentliga utgiftema. De offentliga utgiftema räknade som andel av BNP minskade från 52 % 1986 till 40 % 1989. Budgetunderskottet minskade från 10 % till 1 % under sanuna period och den offentliga skulden sjönk 20 procentenheter till knappt 100 % av BNP 1990. Det är dock värt att notera att BNP-tillväxten 1987-1990 var mycket hög samt att Iriand får stora nettobidrag från EG — ca 5-6 % av BNP per år.

Om utgiftema inte dras ned när statsskulden är stor och växande, finns i det korta perspektivet endast ett val mellan att höja skattema eller att låta skuldens tillväxt fortsätta. Skattehöjningar som leder till höjda skattekilar medför att ekonomins funktionssätt försänuas, att tillväxten avtar och att basen för konsumtion och välfärd därmed eroderas. Ett höjt skattetryck är således ingen framkomlig väg till långsiktig balans, särskilt inte om skattekilama som i Sverige redan i utgångsläget är höga.

Att tillåta statsskulden fortsätta växa innebär bara att skjuta problemen på framtiden. Om skulden blir så stor att skattefinansiering av räntebetal-ningama på skulden föratsätter mycket höga skattesatser, riskerar skattebasen att gradvis minska. Detta sker genom att företag och individer i allt större utsträckning försöker undvika den högre beskattningen, bl.a. genom att söka sig utomlands. Även i övrigt kan skattemoralen påverkas negativt när räntebetalningama tränger ut offentlig service.

Budgetkonsolideringen bör ske snabbt så att skulden slutar växa snabbare än BNP. Annars blir kraven på budgetförstärkningar allt större ju längre tid som går innan de genomförs. Att vänta med åtgärdema minskar därför den politiska handlingsfriheten och hotar den framtida välfärden.

En stor och växande offemlig nettoskuld ökar risken för höga räntor, otillräckliga investeringar, flaskhalsar och framtida överhettning. Detta förhållande ökar förväntningama om stigande inflation samtidigt som en galopperande skuld kan skapa förväntningar om en finansiering som medför hög inflation. En sådan ökning av inflationsförväntningama leder till högre räntor. Detta skärper ytterligare problemen med att andra offentliga utgifter än räntor trängs ut eller att kravet på skattehöjningar

ökar. En stor och växande statsskuld medför vidare en allmän osäkerhet Prop. 1993/94:100 om landets ekonomi, vilket dämpar både företagens vilja att investera i Bilaga I Sverige och hushållens konsumtionsbenägenhet utöver de negativa effekter som direkt följer av de höga räntoma. Näringslivets kapitalförsörjning fördyras med en påtaglig risk för att investeringama går ned och tUlväxten i produktionen minskar.

Mot denna bakgrand är det av yttersta vikt att den offentliga sektoms underskott reduceras så att vi uppnår en hållbar och förtroendeskapande utveckling av den offentliga skuldsättningen. Endast under dessa föratsättningar kan räntoma sänkas och osäkerheten reduceras på ett sätt som befrämjar investeringama, tillväxten, sysselsättningen och de offentliga trygghetssystemen.

Konjunkturförbättringen bidrar i sig till att underskotten minskar. Storleken och varaktigheten i konjunkturförbättringen är emellertid beroende av hur den offentliga skuldsättningen konuner att utvecklas. Om konjunkturappgången kombineras med åtgärder som förstärker de offentliga finansema utöver vad som direkt följer av konjunkturförbättringen så bidrar detta till lägre räntor och minskad osäkerhet. Detta leder i sin tur till en mera varaktig uppgång bl.a. genom högre investeringar. Saneringsprogrammet på 81 miljarder kronor i 1993 års priser enligt 1993 års reviderade finansplan är en sådan förstärkning utöver den förbättring som konjunkturen leder till.

Detta saneringsprogram måste därför befästas och fullföljas även om det offentliga sparandet skulle förbättras snabbare än vad som föratsågs när programmet presenterades i 1993 års reviderade finansplan. En snabbare konjunkturåterhämtning talar snarast för beslut om ytterligare budgetförstärkningar för att förlänga återhämtningen och minska risken för en överhettad konjunktur.

Om konjunkturåterhämtningen å andra sidan skulle bli svagare och kortare än vad som föratsågs våren 1993 så måste saneringsprogrammet även då fullföljas. Det offentliga underskottet skulle annars riskera att minska långsammare och i värsta fall fortsätta att öka t.ex. som en följd av höga räntor. Även under dessa omständigheter bör saneringsprogrammets 81 miljarder kronor på grand av det stora underskottet i utgångsläget ses som ett minimiprogram. Det är nödvändigt att saneringspro-granunet fullföljs samtidigt som budgetförsvagningar vid sidan om saneringsprogrammet inte tillåts.

5.2 Den stabiliseringspolitiska inriktningen

Föratsättningama för att bedriva stabiliseringspolitik är idag väsentligt annorlunda än tidigare. Vid fast växelkurs hade finanspolitiken en tydlig stabiliseringspolitisk effekt medan penningpolitiken främst försvarade den fasta växelkursen. Det slutliga målet för penningpolitiken, prisstabilitet, är oförändrat vid flytande växelkurs. Detta har av Riksbanken formulerats så att inflationen 1995 inte får överstiga 2 % + 1 procentenhet. Stimulans via finanspolitiken konuner att motverkas av ökad osäkerhet

Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1

och högre räntor. Genom högre räntor dämpas aktiviteten i ekonomin och Prop. 1993/94:100

den finanspolitiska stimulanseffekten blir svag eller utebli helt. Särskilt Bilaga 1

med nuvarande stora offentliga underskott är risken betydande att försök

till traditionella finanspolitiska stimulanser skulle leda till högre räntor

och försänua investerings- och konsumtionsutsiktema. Samspelet mellan

finans- och penningpolitiken är därmed viktigt.

Härtill konuner att erfarenhetema från tidigare decennier visar att även vid en fast växelkurs är det svårt att passa in finanspolitiska åtgärder rätt i tiden. Det finns en tendens tUl att åtgärder sätts in för sent, eller för tidigt i konjunkturcykeln.

Den kraftigaste stabiliseringen av efterfrågan via finanspolitiken konuner i själva verket från den i stort sett automatiska förändring av offentliga inkomster och utgifter som sker när konjunkturen viker. Genom vikande skatteinkomster och ökade transfereringar försvagas budgeten. Den ökning av budgetunderskott och lånebehov som ägt ram under de senaste åren beror i hög grad på den svaga ekonomiska utvecklingen. Hushållens inkomster har ökat kraftigt fram till 1993. Hösten 1993 låg hushållens totala reala disponibla inkomster på i stort sett sanuna nivå som hösten 1991. Att efterfrågan ändå fallit beror på att främst hushållen kraftigt ökat sitt sparande.

Finanspolitiken bör bl a av dessa skäl ha en medelfristig inriktning. Storleken på de offentliga underskotten och den offentliga skuldsättningen måste vara avgörande för inriktningen av finanspolitiken. Kraftiga underskott under lång tid, dvs. snabb skulduppbyggnad, försämrar tilltron till den svenska ekonomin och tvingar fram höga räntor, leder till låg investeringsvilja och vikande förtroende hos hushåll och företag, både svenska och utländska.

Regeringens politik är därför inriktad på att minska det totala offentliga underskottet, både den del som är konjunkturen och den del som inte försvinner när konjunkturen förbättras och kapacitetsutnyttjandet normaliseras. Härigenom kan också den offentliga skuldökningen bromsas och skulden stabiliseras. Denna budgetsanering skall i första hand ske genom utgiftsnedskämingar och höjningar av egna avgifter som inte ökar de skadliga skattekilama. De avgiftshöjningar som aktualiseras bör ha en knytning till förmånema. Med en sådan anknytning har de inte sanuna negativa effekter som skatter. Även vissa skatteförändringar ingår i programmet utan att för den skull skattetrycket ökar. Det är främst fråga om att indexera miljö- och punktskattesatsema i syfte att motverka den reala minskning av uttaget som annars skulle uppkomma.

För att den höga tillväxt skall nås som är nödvändig för att öka sysselsättningen måste budgetsaneringen drivas med kraft så att förtroendet för svensk ekonomi fortsätter att växa och utrymmet för lägre räntor ökar.

Den huvudsakliga förklaringen till att det totala offentliga sparandet snabbt försämrades under 1990-talets tre första år är den ekonomiska nedgången i form av minskad produktion och ökad arbetslöshet. Behovet av stöd till bankema har också inneburit en betydande budgetbelastning. Andra faktorer som medverkat är en förändrad sammansättning av produktionen med lägre konsumtion och löneandel. På lång sikt ökar

detta möjlighetema till tillväxt men på kort sikt reduceras skatteinkom- Prop. 1993/94:100 stema. Vidare har övergången till låg inflation samt eftersläpande effekter Bilaga 1 in på 1990-talet av det dyra byggande som påbörjades i slutet av 1980-talet försänuat de offentliga finansema. Det nya systemet för bostadsfinansiering med minskade subventioner får effekter först senare under 1990-talet. Besparingar i transfereringssystemen har förstärkt de offentliga finansema men en betydande del av de budgetförstärkningar som har beslutats får full effekt först efter 1993.

Det totala underskottet i det offentliga sparandet uppgår till ca 195 miljarder kronor 1993. Det beror delvis på det låga kapacitetsutnyttjandet i ekonomin, delvis på andra faktorer. I den reviderade finansplanen 1993 beräknades dessa andra faktorer svara för ca 40 % av det totala underskottet, eller knappt 5 % av BNP. Beräkningstekniskt var detta den del av underskottet som återstod sedan det totala underskottet rensats för lågt kapacitetsutnyttjande, hög arbetslöshet samt bankstöd. Det betecknades som konjunkturrensat eller straktureUt underskott. Beräkningama av det konjunkturrensade underskottet är emellertid osäkra och starkt påverkade av vilka antaganden som görs om vad som är "normalt" konjunkturläge. OECD-sekretariatet bedömer t.ex. att Sveriges konjunkturtcnsade underskott år 1993 uppgår till ca 11 % av BNP (Economic Outlook, dec. 1993). OECD har emellertid byggt sina beräkningar både på att bankstödet ingår i denna del av underskottet och på en lägre tillväxtpotential. Regeringen delar inte denna syn. Det är emellertid uppenbart att varje beräkning av det konjunkturrensade underskottet är förenad med stor osäkerhet, särskilt när ekonomin på kort tid genomgår så stora strakturella förändringar som den svenska har gjort under de senaste åren.

Så länge underskottet finns kvar stiger kostnaderaa för skuldräntor. För att sätta stopp för det totala underskottets ökning niåste först ett överskott skapas före räntebetalningar. Detta s.k. primära sparande som i tabell 5.1 justerats för förändrat konjunkturläge, förändringar i löne- resp vinstandel samt räntor och kapitalinkomster ger en indikation på finanspolitikens inriktning jämfört med föregående år. Försämringen mellan 1991 och 1992 beror i huvudsak på att tillfälliga skatter föll bort 1992 (mervärdesskatt och arbetsmiljöavgift). Det primära sparandet förbättras 1993-1995. Detta lägger en grand för att successivt avveckla underskottet. I frånvaro av vidtagna åtgärder skulle det primära sparandet i stället ha försänuats. Således är t.ex. sparandeökningen på 13 miljarder kronor 1993 netto efter det att en i skattereformen beslutad skattesänkning för pensionärema på 2 miljarder kronor trätt i kraft. I beräkningama för 1995 har hänsyn tagits till inträffade effekter av redan fattade beslut och förslag i budgetpropositionen, men inte till resten av saneringsprogrammet. Det är att märka att de budgetförstärkande effektema av många redan fattade beslut kommer successivt under de närmast följande åren.

Tabell 5.1 Förändring av den offentliga sektorns finansiella sparande Prop. 1993/94" 100

Löpande priser gjj

	1991		1992	1993		1994	1995
Miljarder kr. Faktiskt finansiellt
sparande	-16,2	-	107,0	195,5	-	165,1	-161,7
Förändring därav		-90,8	-88,4		30,4		3,3
Konjunkturberoende, inkl bankstöd m.m.		-66,0	-76,7		38,0		9,1
Skattebasförskjutningar och slutskattereglering		-13,5	-16,5		-2,4		-5,8
Räntor och kapitalinkomster, netto		9,4	-8,2		-14,5		-10,3
Primärt sparande		-20,7	13,0		9,3		10,4

Källa: Finansdepartementet

I tabell 5.2 nedan redovisas den offentliga sektoms totala inkomster och utgifter. De offentliga utgiftema i relation till BNP sjunker från drygt 73 % år 1993 till knappt 67 % år 1995 eller med drygt 6 procentenheter. Skatte- och avgiftskvoten sjunker också, bl.a. på grand av den ovan nämnda ändrade sammansättningen av ekonomin. Det totala finansiella sparandet förbättras med drygt 3 procentenheter, från ca 195 miljarder kronor år 1993 till drygt 160 miljarder kronor år 1995. Detta motsvarar dock fortfarande drygt 10 % av BNP.

Tabell 5.2 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter

Löpande priser

Miljarder kr.

	1992	1993	1994	1995
Inkomster Skatter och avgifter Övriga inkomster	886,1 734,9 151,2	866,6 722,7 143,9	872,3 735,3 137,0	897,4 765,0 132,4
Utgifter Transfereringar till hushåll Subventioner m.m. Ränteutgifter Konsumtion Investeringar	993,1 348,7 122,7 82,3 400,3 39,2	1 062,1 376,3 159,3 83,6 400,2 42,6	1 037,4 389,5 111,1 91,4 404,1 41,3	1 059,1 397,8 109,8 96,9 411,5 43,1
Finansiellt sparande	-107,0	-195,5	-165,1	-161,7
Procent av BNP Skatter och avgifter Utgifter Finansiellt sparande	51,0 69,0 -7,4	49,8 73,2 -13,5	49,3 69,5 -11,1	48,3 66,9 -10,2

Anm.: I investeringar ingär investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt

köp och försäljning av festigheter och mark.

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och

Finansdepartementet.

Förbättringen är dubbelt så stor, eller ca 70 miljarder kronor, för Prop. 1993/94:100 statens finansiella sparande som för det totala finansiella sparandet, därför Bilaga 1 att kommunemas och AP-fondens sparande försämras (se den preliminära nationalbudgeten, avsnitt 9.2 och följande tablå).

Tblå

Förändring av det ofTentliga sparandet inom staten, kommunerna och AP-fonden

Miljarder kr, löpande priser

	1993		1994	1995
Staten		+49		+ 19
AP-fonden		-9		-7
Kommunema		-10		-9
Sutnma		+30		+3

5.3 Budgetpolitiken

Det fortsatta arbetet med att skapa balans och stabilitet i de offentliga finansema utgår från de ekonomisk-politiska mål som regeringen tidigare har lagt fast.

Det strakturella underskottet i de offentliga finansema skall avvecklas och den totala offentliga finansiella skulden stabiliseras, och på sikt minska, som andel av BNP. Ett antal omfattande förändringar måste genomföras under de närmaste åren. Som ett led i detta arbete antog riksdagen våren 1993 ett saneringsprogram för de offentliga finansema som innebar beslut om:

* budgetförstärkningar om 46 miljarder kronor netto i form av utgiftsbegränsningar, ökade egna avgifter och skatteförändringar, samt

* begränsning av den offentliga konsumtionen så att utgiftema hålls realt oförändrade.

Delar av saneringsprogrammet har konkretiserats redan hösten 1993. Det gäller t ex indexeringen av vissa miljö- och punktskatter samt finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen. Övriga delar i programmet som berör budgetåren 1993/94 och 1994/95 redovisas i budgetförslaget.

Arbetet med att återskapa starka offentliga finanser kommer att fortgå under lång tid och konuner även framöver att kräva en hård utgiftsprövning i det reguljära budgetarbetet. I detta bedöms i ett första steg den långsiktiga utgiftsutvecklingen och därefter läggs ett totalt utgiftsutrynune fast. Detta fördelas sedan på ändamål enligt politiska prioriteringar.

När reformer genomförs som innebär utgiftsökningar bör motsvarande utgiftsminskning ske inom lägre prioriterade onuåden.

Tblå: Budgetunderskott och lånebehov Miljarder kronor
Budgetåret 1992/93	Budgetåret 1993/94			Budgetåret 1994/95
Budget.prop. januari 1993	Utfall Statsbudget juni 1993	Prop. 1993/94:25 oktober 1993	Budget-prop. januari 1994	Budgetprop. januari 1994
Budgetunderskott 198 Lånebehov 230	188 206 208 255	211 268	217 271	172 220

Budgetförslaget för 1994/95 innebär att den tidigare utvecklingen mot ökande underskott och lånebehov nu bryts definitivt. Statens budgetunderskott beräknas bli drygt 170 miljarder kronor och upplåningsbehovet ca 220 miljarder kronor.

Genom budgetförslaget konkretiseras saneringsprogrammet för det första året. Föratom de under hösten fattade besluten om ändrad finansiering av arbetslöshetsförsäkringen samt indexeringen av vissa miljö- och punktskatter läggs nu förslag om utgiftsbegränsningar inom tandvårdsförsäkringen och minskade utgifter för läkemedel m.m. på sanunanlagt drygt 1,2 miljarder kronor i helårseffekt. Häratöver har ytterligare besparingar gjorts på alla departementsområden om sanunanlagt ca 2,1 miljarder kronor. Till exempel har besparingar gjorts inom folkbildning, hemspråk, skyddsramsbyggande, presstöd samt RBF-stöd. Ett produktivitets- och effektivitetskrav har tagits ut inom den statliga förvaltningen. Budgetförslaget präglas således av stor stramhet. I

nedanstående tablå framgår den långsiktiga effekten av förslagen under Prop. 1993/94:100
hösten 1993 och 1994/95 års budgetförslag. BUaga 1

Tablå

Beslutade och föreslagna förstärkningar av de offentliga finanserna

hösten 1993 och i 1994/95 års budgetförslag

Långsiktig effekt, miljarder kronor

Miljö- och punktskatter 6,7

Arbetslöshetsförsäkring m.m. ca 7

Tandvård, läkemedel m.m. 1,2

Övriga besparingar 2,1

Summa ca 17

Trots det ansträngda budgetläget har dock vissa reformer som finansieras genom budgetförstärkningar utöver saneringsprogrammet varit möjliga. Det gäller t.ex. familjepolitiken (vårdnadsbidrag), biståndet, innovationsfrämjande insatser, vissa åtgärder på handikapponuådet samt regionalpolitiken.

Den bestående effekten av föreslagna åtgärder inom saneringsprogrammet innebär en långsiktig förstärkning av de offentliga finansema på ca 14 miljarder kronor, dvs. efter finansiering av beslutade och aviserade reformer.

5.5 Fördelningspolitiken

Den ekonomiska krisen har medfört ökade påfrestningar för det stora flertalet hushåll. Det är oundvikligt att hushållens ekonomi påverkas när produktionen minskar; genom ökad arbetslöshet, minskad köpkraft, sänkta tillgångsvärden och genom den sanering av de offentliga utgiftema som är absolut nödvändig. Utan en sådan sanering blir utvecklingen sämre för hela ekonomin och de enskilda hushållen. Det är samtidigt viktigt att uppoffringama fördelas rättvist och att utsatta gropper skyddas. Det är också viktigt att alla på nytt skall kunna försörja sig genom arbete. Först därmed kan den samlade välfärden öka och fördelningen bli rättvis också i ett längre perspektiv.

I ett läge med krympande resurser ställs särskilda krav på förmågan att prioritera. Alltsedan regeringsskiftet 1991 har regeringen strävat efter att ge förtur åt riktade insatser för speciellt utsatta grapper, särskilt de svårt funktionshindrade. I årets budget har utrymme kunnat beredas för en viss höjning av biståndet till de fattiga ländema.

Regeringen har vid flera tillfällen sedan 1991 för riksdagen redovisat en fördelningspolitisk bedönming av utvecklingen. Riksdagen har i skrivelse 1992/93:447 (FiU 1992/93:30) framhållit att en redovisning av dessa bedömningar bör kunna göras regelbundet t.ex. i anslutning till

antingen den preliminära nationalbudgeten eller den reviderade national- Prop. 1993/94:100
budgeten. Bilaga 1

Regeringen avser att återkonuna med en sådan redovisning i anlutning till vårens kompletteringsproposition. Redan nu kan dock några konstateranden göras angående bostadsstödet och de äldres ekonomiska standard.

Bostadsbidragen skall både tjäna som ett allmänt inkomststöd och göra det möjligt även för hushåll med låg ekonomisk standard att ha ett bra boende. Vid genomförandet av skattereformen 1991 byggdes bostadsbidragen på för att förstärka skattereformens fördelningsprofil. Utgiftema för bostadsbidragen har ökat kraftigt under åren därefter vilket bl.a. sammanhänger med den ökade arbetslösheten. Hushållen synes också i högre grad blivit medvetna om möjligheten att få bostadsbidrag.

Det genomsnittliga bostadsbidraget har ökat med 10-20 % för bam-familjema som grapp mellan 1991 och 1993. Den omfördelande effekten har förstärkts sedan 1991. Denna effekt förstärks ytterligare genom anknytningen till aktuell inkomst från 1994.

Pensionäremas inkomststandard har generellt sett förbättrats under 1990-talet första år. Till en del beror detta på att de som går i pension har högre ATP-pension än genomsnittet. Men även med hänsyn tagen till detta har den genomsnittliga inkomststandarden för pensionärema ökat mellan 1990 och 1993.

Den 1 januari 1993 sänktes den utgående pensionsnivån med 2 % som en följd av krisuppgörelsen hösten 1992 mellan regeringen och socialde-mokratema. Samtidigt höjdes pensionstillskottet och bostadstilläggen (KBT) för att kompensera de pensionärer som har det sämst ställt. Ungefär var sjätte pensionär beräknas ha fått full kompensation för minskningen av utgående pensioner. Det tycks vidare som om åtgärdema haft åsyftad effekt. Undersökningar visar att det inte alltid är de som redovisar lägst inkomst som har den sämsta ekonomiska ställningen.

5.6 Kommunemas finansiella läge

Mellan åren 1985 och 1991 hade kommunsektom ett negativt finansiellt sparande på mellan 2 och 8 miljarder kronor per år. Inkomstema täckte de löpande utgiftema. Investeringama finansierades med upplåning, försäljning av tillgångar eller minskat rörelsekapital. Åren 1992 och 1993 var det finansiella sparandet positivt, ca 16 miljarder kronor vardera året. Detta förklaras bl.a. av nedväxlingen i pris- och löneökningstakten samt eftersläpningen i det gamla systemet för utbetalning av konununalskatte-medel.

År 1994 beräknas det finansiella sparandet fortfarande vara positivt men detta beräknas vändas i ett underskott 1995.

1994 får de konununer som inte höjer skatten behålla de medel som sänkningen av gmndavdraget medför. Det innebär att konununsektom tillfälligt tillförs 4,2 miljarder kronor. Utgiftema för den konununala konsumtionen beräknas minska både 1994 och 1995. Sysselsättningen

minskar. Investeringama minskar men är lägre än sparandeunderskottet. Prop. 1993/94:100
ROT-progranunet dämpar investeringsnedgången. BUaga 1

Kommunsektoms finansiella resurser, dvs. skatter och statsbidrag, låg under 1980-talet ungefär på 22 % av BNP. År 1994 ligger denna andel ungefär på 1980-talets nivå för att 1995 beräknas nunska tUl ca 21 %.

6 Penningpolitiken och statens valutaupplåning

6.1 Penningpolitiken

Spänningama på de europeiska valutamarknadema ökade successivt under 1993 och blev akuta i slutet av juli. I början av 1993 hade endast fem ERM-länder en valuta som inte devalverats eller lämnats att flyta fritt. Förtroendet för det fasta växelkurssystemet hade därmed försvagats och när spänningama tilltog i juli föll fastkursarrangemanget i praktiken samman. Även om ERM formellt ännu är i funktion kan de vidgade bandgränsema från ±2,25 % till ±15 % sägas innebära ett system där de europeiska valutoma praktiskt taget flyter mot varandra.

Sedan övergången till vidgade bandgränser utformades deprecierades emellertid flera valutor, t.ex. den franska och den belgiska francen samt den danska kronan, endast i begränsad omfattning gentemot D-marken. Den nederländska florinen är fortfarande knuten till D-marken inom det snävare bandet genom ett avtal utanför ERM. De övriga ovan nämnda valutomas växelkurser har senare återgått till att ligga inom detta band. De vidgade bandgränsema har således inte i praktiken kommit att tillåtas medföra några större växelkursförändringar mellan de starkare valutoma.

Penningpolitiken i dessa länder har även sedan de vidgade bandgränsema introducerades utformats med hänsyn till prisstabilitetsmål och till önskemålet att undvika större valutafluktuationer. Det konjunkturpolitiska behovet av lägre räntenivåer har således fått vägas mot dessa ambitioner. Fortfarande är den tyska penningpolitiken vägledande för takten i räntesänkningama i de övriga ländema.

Skuldsaneringen påverkar fortfarande utvecklingen i flera länder. Den har påskyndats av de lägre räntoma, uppbromsningen av prisfallet på fastighetsmarknadema samt att andra tillgångsvärden såsom aktier stigit i ett antal länder, med undantag för lapan.

Även den svenska penningpolitiken måste utformas med tanke på utvecklingen i omvärlden. Sveriges inflationshistoria och den växande statsskulden påverkar också föratsättningama för penningpolitiken. Ett etablerat förtroende för en långsiktig låginflations- och budgetsaneringspolitik ger ett större penningpolitiskt handlingsutrymme. Den förda penningpolitiken, med ett uthålligt försvar av kronan under förra hösten och stegvisa räntesänkningar efter det att den fasta växelkursen övergavs, har bidragit till att stärka trovärdigheten. Avgörande är att åtgärdema i saneringsprogrammet för att förstärka de offentliga finansema skapar tilltro till en stabilare statsfinansiell utveckling i framtiden.

Den förda politiken och den intemationella räntenedgången har således Prop. 1993/94:100 skapat utrymme för penningpolitiska lättnader. Sedan sommaren 1992, Bilaga 1 dvs. innan valutaoron började, har Riksbanken sänkt marginalräntan från 11,5 % till 7,75 %. Räntoma på statspapper avseende 6 månaders resp. 10 års räntebindning har fallit från knappt 12 resp. knappt 10 % till 6,75 resp. drygt 7 %. Tillsammans med den låga kronkursen, som nu fallit med ca 24 % mot ett genomsnitt av konkurrentländemas valutor, har detta — även om realräntorna är förhållandevis höga i detta konjunkturläge — haft en positiv effekt på ekonomin.

Det primära målet för penningpolitiken är att uppnå prisstabilitet vilket Riksbanken definierat som att inflationstakten från och med 1995 begränsas till 2 % ±1 procentenhet. Under 1994 beräknas KPI öka med 2,5 % och under 1995 med knappt 3 %, samtidigt som den underliggande inflationstakten också beräknas till 2-3 %. Allmänhetens inflationsförväntningar, som de konuner till uttryck i enkäter och i räntebildningen över olika löptider, ligger inom det uppsatta målet, åtminstone för de närmaste åren. Det kan konstateras att prisutvecklingen inom den närmaste tiden inte utgör något problem, men att politiken måste avvägas så att bakslag på längre sikt undviks.

Saneringsprogrammet skapar utrymme för en starkare krona och lägre räntor. En starkare krona bidrar inte bara till att inflationsmålet kan uppfyllas, utan även till att den ekonomiska utvecklingen mellan konkurrensutsatt och skyddad sektor blir mer balanserad. Ett antal strakturella reformer har förbättrat ekonomins funktionsförmåga och därmed möjlighetema att förena en så hög tillväxt som är nödvändig för att öka sysselsättningen med en låg inflation. Ytterligare förändringar i samma syfte genomförs successivt. Ett konsekvent fullföljande av penningpolitiken spelar här en avgörande roll. Som anfördes i den reviderade finansplanen 1993 är en sänkning av räntenivån den enskilt viktigaste faktom för en stark återhämtning av Sveriges ekonomi. En föratsättning är emellertid, som tidigare anförts, att budgetsaneringen fiillföljs.

Sverige är en liten och handelsberoende nation och bör därför på sikt eftersträva en regim med fast växelkurs. Såväl den europeiska som den inhemska utvecklingen konuner att vara avgörande för tidpunkten för övergång till fast växelkurs för Sveriges del. EU-ländemas beslut att införa en valutaunion står fast. Beslutet att vidga bandbredden i ERM tillsammans med de erfarenheter som gjorts under valutaturbulensen gör det dock svårt att fömtsäga när en valutaunion kan införas och inte minst hur övergången till en valutaunion konuner att ske. Ett slutligt svenskt ställningstagande avseende övergången från den andra till den tredje fasen kommer att göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen och i enlighet med bestänunelsema i Maastricht-fördraget. Det är således ytterst riksdagen som tar ställning.

6.2 Statens valutaupplåning Prop. 1993/94:100

Bilaga 1 Riksdagen beslutade i juni 1993 om nya riktlinjer för den statliga valutaupplåningen (prop. 1992/93:150, bil. 1, bet. 1992/93:FiU30, rskr. 1992/93:447). I dessa fastslås att huvudparten av statens skuld skall avse svenska kronor. Den statliga valutaupplåningen skall vidare ske så att föratsägbarhet främjas på kort sikt men flexibilitet upprätthålls på medellång sikt. Regeringen beslutar efter samråd med Riksbanken hur mycket Riksgäldskontoret skall låna i utländsk valuta. Regeringen skall dessutom årligen för riksdagen redovisa hur valutaupplåningen utvecklas.

1 enlighet med de nya riktlinjema beslutade regeringen i juni 1993 att Riksgäldskontoret skulle låna upp ytterligare 50 miljarder kronor, netto, i utländsk valuta. Upplåningen skall vara slutförd senast vid utgången av mars 1994. Merparten av denna upplåning är nu genomförd.

Huvuddelen av statens skuld i utländsk valuta består av upplåning som ursprangligen gjordes för Riksbankens räkning. Denna upplåning beslutades i samband med försvaret av den fasta växelkursen under hösten 1992 och slutfördes under det första halvåret 1993. Dessa lån har efter avskaffandet av valutalånenormen i december 1992 i två omgångar frigjorts för budgetfinansiering — ca 100 miljarder kronor vid årsskiftet 1992/93 och ca 115 miljarder kronor vid halvårsskiftet 1993.

Den omfattande statliga valutaupplåningen har medfört att nettoskuldsättningen i utländsk valuta i hög grad har tagits över av staten. Den privata sektom har samtidigt de senaste åren amorterat på sina lån i utländsk valuta. Totalt uppgick statens skuld i utländsk valuta vid utgången av november 1993 till 374 miljarder kronor, vilket motsvarar drygt 34 % av den totala statskulden.

Försvagningen av den svenska kronan har bidragit till att andelen utländsk valuta av den totala statsskulden har ökat under det senaste året. Den svenska kronan har sedan den 19 november 1992 t.ex. deprecierat med ca 29 % mot den amerikanska dollam och 24 % mot den tyska marken. Dessa två valutor svarar tillsammans med den franska francen för ungefär hälften av den totala skulden i utländsk valuta.

En stor del av den upplåning som ursprangligen gjordes för Riksbankens räkning har en relativt kort löptid. Valutaupplåningen har efterhand inriktats mot upplåning med längre löptider.

Regeringen har efter samråd med Riksbanken den 9 december 1993 beslutat att Riksgäldskontoret under kalenderåret 1994 skall refinansiera förfallande valutalån och däratöver låna upp netto 20-30 miljarder kronor i utländsk valuta. Denna upplåning skall ske utöver fullföljandet av beslutet från våren 1993 om att låna upp 50 miljarder kronor, netto, senast vid utgången av mars 1994. Detta beslut ger kontinuitet och en önskvärd föratsägbarhet i den statliga valutaupplåningen och är i enlighet med den förda penningpolitiken som syftar till ett stabilt penningvärde. Andelen utländsk valuta av den totala statsskulden konuner med den föreslagna nettoupplåningen att minska till 30 %. När kronan stärks blir valutaskuldens andel av statsskulden lägre.

7 Kreditmarknaden och bankkrisen Prop. 1993/94: lOO

Bilaga 1 Bankemas situation har stabiliserats. Kreditförlustema är alltjämt betydande men sammantaget tycks nu kulmen på bankkrisen ha passerats.

Det svenska banksystemet har utvecklats i positiv riktning mot en stabilare finansiell situation. En påtaglig och nödvändig resultatförstärkning har skett. Extemt riskkapital har kunnat tillföras. Utsiktema framöver pekar på en fortgående stabilisering.

Fömtsättningar finns därmed för att bankema skall kunna bidra till den samhällsekonomiska återhämtningen. Med stärkt utlåningskapacitet kan de fullgöra sin viktiga roll som finansiärer av inte minst de mindre och medelstora företagens investeringar och produktionstillväxt.

Det lägre ränteläget och den höga aktiviteten på valuta- och värdepappersmarknadema har, i kombination med ett alltjämt stort räntegap, givit betydande genomslag på bankemas intjäningsförmåga. En fortgående kostnadssanering ökar effektiviteten. Problemkrediteraa har börjat minska och det lägre ränteläget ger föratsättningar för en fortsatt utveckling i sanuna riktning.

Staten gjorde hösten 1992 ett omfattande åtagande i syfte att säkerställa stabiliteten i betalnings- och kreditsystemet. Stödsökande banker, övriga finansiella institut och bankemas fordringsägare har på olika sätt fått del av statens åtagande. Detta har utgjort en nödvändig gmnd för förtroendet för det svenska finansiella systemet och möjliggjort det tillfrisknande som nu pågår. Åtgärdema på det finansiella onuådet har därmed utgjort en viktig del av politiken för att skapa föratsättningar för tillväxt i den svenska ekonomin.

Resultatutvecklingen och det goda börsklimatet har under hösten medgett flera banker att ta kapitalmarknaden i anspråk i syfte att stärka sin kapitalbas. Efter genomförda emissioner kan bankema föratses ha uppnått en intemationellt och långsiktigt konkurrenskraftig kapitaltäckningsgrad. Detta får flera gynnsamma effekter. Den nödvändiga bufferten mot framtida finansiella påfrestningar ökar. Möjligheten att tillgodose riskkapitalbehov på marknaden reducerar behovet av statligt stöd. Risken för att konkurrensen snedvrids genom statliga ingrepp minskar.

Den pågående kapitaliseringen av bankema är också en viktig föratsättning för att kreditgivningen skall fungera på normala affärsmässiga grunder. I rådande konjunkturläge har kreditmarknaden präglats av en mycket återhållsam utlåning. Till stor del beror detta på den svaga låneefterfrågan. Hushållens skuldsanering har fortgått och i näringslivet har den svaga inhemska efterfrågan begränsat låneefterfrågan. De höga marginalema mellan bankemas ut- och inlåningsräntor började minska under 1993 och den tendensen kan föratses fortsätta och eventuellt påskyndas som följd av den ökade konkurrensen.

Utvecklingen har inneburit mindre långtgående stödåtgärder än vad som tidigare fanns skäl att befara. S-E-Bankens ansökan om bankstöd drogs tiUbaka under sommaren. Både S-E-Banken och Svenska Handelsbanken har senare genomfört lyckade aktieemissioner. För Föreningsbanken har statens insats givits formen av ett överbryggningsstöd som garanti för att

bankens kapitaltäckning, efter kapitaltillskott från olika intressenter, inte Prop. 1993/94:100 skall underskrida lagstadgade krav under den närmaste treårsperioden. Bilaga 1 Under hösten bedömde Sparbanken Sverige det möjligt att utan statlig medverkan bygga upp sin kapitalbas, varför banken drog tillbaka sin ansökan om statligt stöd.

Regeringen har vidare godkänt Bankstödsnämndens beslut att överlåta Gota Bank till Nordbanken. Övriga intressenters anbud var inte konkurrenskraftiga. En sammanslagning med Nordbanken kan beräknas medföra betydande samordningsvinster och är därmed den lösning som förväntas minimera kostnadema för skattebetalama. Rekonstraktionen av Gota Bank inför försäljningen innebär att staten tillskjuter 20 miljarder kronor över budgeten och ca 4 miljarder kronor i form av lån.

Utvecklingen innebär att goda föratsättningar finns för att staten inte behöver engagera sig i ytterligare direkta stödåtgärder utöver att fullfölja kapitaliseringen och försäljningen av Gota Bank. Arbetet med att sälja Nordbanken har påbörjats. Återvinning av statens satsade medel i framför allt Nordbanken bör också ske efter hänsynstagande till konkurrenssituationen i banksektorn samt statens behov av intäkter.

Från konkurrens- och valfrihetssynpunkt är det positivt att startandet av ett antal nya banker har aviserats under hösten och att utländska filialer börjat etableras som komplement till utlandsägda dotterbolag. Nya aktörer är således på väg in på bankmarknaden — det finns numera inga hinder för smala, specialiserade banker. Denna utveckling är välkommen. Den bör bidra till att rationaliseringstrycket hålls uppe och till ökad lyhördhet för kundemas behov.

Det svenska banksystemet återvinner nu sådan stadga att uppgiften att tillfredsställa hushållens och företagens upplåningsbehov även under en lång period med hög tillväxt och höga investeringar bör kunna fullgöras allt bättre.

8 Skattepolitiken

1 en ekonomisk politik vars huvudsyfte är att skapa goda fömtsättningar för en uthålligt hög tillväxt och minskad arbetslöshet spelar skattepolitiken en central roll. Genom minskade skattekilar begränsas skattemas snedvridande effekter på produktion, konsumtion, sparande och investeringar. Välfärdsvinster uppkommer för hela samhället och för enskilda medborgare. Regeringen har sedan sitt tillträde koncentrerat förändringsarbetet inom skattepolitiken till sådana områden där förändringar är särskilt viktiga för att förstärka tillväxten. De genomförda åtgärdema innebär att 1991 års skattereform kompletteras och fullföljs. Den egentliga kapitalbeskattningen, bl.a. förmögenhetsskatten och arvs-och gåvobeskattningen, som skattereformen inte omfattade, har åtgärdats. Målet om enhetlig beskattning av kapitalinkomster uppnås genom förändringar av skattereglema för egenföretagare och ägama av handelsbolag och aktiebolag.

Villkoren för sparande, förmögenhetsbildning och investeringar — Prop. 1993/94:100 vilket är en föratsättning för uthållig tillväxt och tryggad välfärd — har Bilaga 1 förbättrats genom en rad åtgärder. Förmögenhetsskatten på arbetande kapital i företagen avskaffades redan 1991. Förmögenhetsskatten har successivt sänkts och avvecklas definitivt 1995. Samma år sänks den allmänna skattesatsen på kapitalinkomster till 25 %.

Vidare tas i princip överbeskattningen av bolagsinkomster bort genom att skatten på utdelningsinkomster slopas och genom att skatten på reavinster halveras. Därigenom likställs beskattningen av det egna kapitalet i företagen med beskattningen av det lånade kapitalet. Soliditeten förstärks och därmed företagens möjligheter att möta svängningar på marknadema.

Den nya egenföretagarbeskattningen iimebär att den skattemässiga diskrimineringen av egenföretagama upphör och att de får skattevillkor som är likvärdiga med aktiebolagens. Investeringama påverkas positivt genom att en del av företagarinkomsten beskattas som kapitalinkomst och genom möjligheten till expansion med lågbeskattade medel. Nyföretagande stimuleras genom möjligheten för enskilda näringsidkare att kvitta underskott under de första verksamhetsåren mot inkomst av tjänst.

Även i övrigt har villkoren för produktion i Sverige förbättrats. Den genomförda sänkningen av energiskatten för industrin har förstärkt den intemationella konkurrenskraften. Liknande effekt har genomförda sänkningar av arbetsgivaravgiftema. Till detta konuner åtgärder för ökad rörlighet. Ett sådant exempel är att den s.k. flyttskatten nu har slopats. Flexibiliteten på arbetsmarknaden gynnas av den lindrade reavinstbeskattningen av bostäder.

Den allvarliga statsfinansiella situationen skärper kraven på prioriteringar mellan var för sig angelägna skatteförändringar. Regeringen kommer att fortsätta att prioritera förändringar av sådana skatter som är särskilt skadliga för produktion och sysselsättning.

Inom ramen för det fastlagda saneringsprogrammet har vissa miljö- och punktskatter indexerats vilket eliminerar den annars automatiska reala urholkningen. Inom såväl miljöskatte- som mervärdesskatteonuådet utreds vissa förändringar. Sammantagna kan dessa förändringar bidra till saneringen av de offentliga finansema, till en förbättrad miljö och till en högre grad av anpassning till de nationella skattesystemen inom EU. Frågan om en starkare miljörelatering av skatteuttaget bör belysas med utgångspunkt i de totala miljöeffektema och konkurrenskraftens utveckling. Det är viktigt att också ta hänsyn till den intemationella utvecklingen. I detta sammanhang bör också frågan om s.k. skatteväxling studeras (se miljöbilagan, bilaga 1.4).

En fortsatt reduktion av den totala marginaleffekten — skattekilen — på en extra arbetsinsats är angelägen för att förbättra produktionsförmåga och sysselsättningsmöjligheter i den svenska ekonomin. En övergång från arbetsgivaravgifter till egenavgifter med en stark förmånsanknytning av olika avgifter är ett led i en sådan utveckling. En sådan förändring bidrar också till en önskad enkelhet och begriplighet inom skatte- och avgiftssystemen.

Det är särskilt angeläget att reducera marginaleffekter och skattekilar Prop. 1993/94:100 på sådana områden där marknadsproduktion konkurrerar med verksamhet Bilaga 1 i egen regi och svartjobb. Därmed kan sysselsättningen öka på den reguljära arbetsmarknaden, särskilt för ungdomar. En särskUd utredare konuner i början år 1994 att presentera en analys av dessa frågor.

9 Konkurrens- och strukturpolitiken

9.1 Generella åtgärder för avreglering och ökad konkurrens

Ökad konkurrens och avreglering av ekonomin är viktiga inslag i regeringens strategi för högre ekonomisk tillväxt och för att trygga sysselsättningen. Det pågår ett omfattande arbete i detta avseende som berör i stort sett alla sektorer i samhället. Syftet är att återapprätta en fungerande marknadsekonomi för en bärkraftig och långsiktigt uthållig tillväxt.

Viktiga avregleringar har genomförts och nya förbereds.

På skatteområdet har ett tjugotal åtgärder vidtagits i syfte att stimulera kapitalbildning och tillväxt. För perioden 1991-93 innebär dessa förändringar att beskattningen av produktionen minskat med omkring 40 miljarder kronor.

Ett antal generella åtgärder har genomförts i syfte att öka konkurrensen på olika marknader. En ny, kraftfullare konkurrenslag trädde i kraft den 1 juli 1993. Vidare har det s.k. utlänningsförbehållet i svensk förvärvslagstiftning avskaffats.

Dämtöver har regeringen föreslagit ett förstärkt grandlagsskydd för näringsfriheten. Vidare modemiseras arbetsrätten.

Dessa åtgärder medför ett avsevärt skärpt konkurtenstryck och ökad utvecklingskraft i den privata sektom.

Den viktigaste enskilda drivkraften för ökad konkurrens är Sveriges deltagande i den västeuropeiska integrationen. I och med att EES-avtalet träder i kraft den 1 januari 1994 deltar Sverige i den gemensamma inre marknaden med dess fria rörlighet för varor, tjänster, kapital och arbete. Den ökade rörligheten innebär att hela den svenska ekonomin måste höja sin effektivitet, så att den kan erbjuda placerare och främst utbildad arbetskraft konkurrenskraftig ersättning. Konkurrensvillkoren kommer att bli lika dem som gäller i de övriga EES-ländema. Därmed stimulerar EES-avtalets förändringar även de sektorer av näringslivet som traditionellt betraktats som "skyddade".

Men det är också mycket angeläget med ett ökat konkurrenstryck i den offentliga sektom. Regeringen har genom en rad åtgärder verkat för avreglering och ökad konkurrens på detta område. En ny lag om offentlig upphandling träder i kraft samtidigt med EES-avtalet. Det pågår också ett omfattande avregleringsarbete för olika statliga myndigheter, vilket bl.a. innebär en renodling av deras verksamhet mot myndighetsutövning.

9.2 Ökad konkurrens på delmarknader Prop. 1993/94:100

BUaga 1 Utöver de generella åtgärder som redovisats har ett antal mer specifika åtgärder genomförts för att öka konkurrensen i olika sektorer av ekonomin.

Konkurrensen på olika delmarknader hämmades tidigare på flera olika sätt. Viktiga sektorer som livsmedelsproduktion och byggnadsverksamhet skyddades av formella eller informella handelshinder. Inom andra sektorer — t.ex. inom stora delar av transportsektom — satte offentliga regler konkurrensen ur spel. Ett tredje konkurrenshinder var de offentliga monopolen inom många onuåden, t.ex. inom vård, utbildning och omsorg. Dessa medförde att andra producenter svårligen kunde erbjuda sanuna tjänster till sanuna priser som den skattefinansierade verksamheten. I alla dessa avseenden har regeringen sedan sitt tillträde stärkt mekanismema för konkurrens och fömyelse.

På informations- och kommunikationsområdet är konkurrensen på väg att konuna ifatt den nya teknologin. Telekommunikationer, postbefordran, radio och television har öppnats för konkurrens. Detta höjer effektiviteten på områden som är centrala för det kunskapsintensiva näringslivets utveckling.

Även när det gäller de fysiska transportema är övergången från stelnade monopol påtaglig. Flyg, jämväg och taxi söker nya företags- och serviceformer, som resulterat i nya tjänster och produkter under de gångna åren. Landsvägstransportema avregleras och pressas i pris i och med att EES-avtalet träder i kraft.

Kraftfulla satsningar genomförs för att bygga ut och modernisera infrastrakturen på transport- och telekonununikationsonuådet. En tioårig investeringsplan för den fysiska infrastrakturen på transportområdet har lagts fast. En upprastning av kommunikationssystemen är viktig för att öka produktivitet och konkurrenskraft i näringslivet.

Inom byggandet och boendet bidrog mångfalden regleringar till de ofta mycket stora kostnadsökningar och det oligopol som präglade stora delar av efterkrigsutvecklingen. Nu har både byggnormer och planregler förenklats, till gagn för nytänkande och goda bostäder till rimliga produktionskostnader.

Energimarknaden spelar en nyckelroll för näringslivet, samtidigt som dess roll i den enskilde konsumentens vardag är påtaglig. Genom att minska regleringama — inom ramen för bevarade möjligheter för staten att bedriva en aktiv energipolitik — skapas föratsättningar för en bättre anpassning till konsumentemas behov och ett effektivare utnyttjande av den kraft som produceras.

9.3 Omvandling av offentlig sektor

Verksamheten inom konununer och landsting har genomgått en snabb förändring och anpassning till nya ekonomiska fömtsättningar. Kostnadema för den konununala konsumtionen har minskat relativt kraftigt.

I flertalet konununer och landsting pågår i dag ett omfattande för- Prop. 1993/94:100

ändringsarbete mot nya och effektivare styr- och produktionsformer. Ett Bilaga 1

viktigt inslag i de nya styrformerna är att en klarare åtskillnad görs

mellan finansierings- och beställarfunktionen å ena sidan och funktionen

som producent å den andra. En sådan s.k. funktionell organisation har

genomförts i ett 40-tal kommuner. Denna inriktning präglar också de nya

styrsystemen inom landstingen, och bedöms ha spelat en viktig roll för

de avsevärda produktivitetsförbättringar som har uppnåtts. För 1992

redovisas produktivitetsökningar på 5-10 % för fiera landsting.

De nya styrformema behöver dock även anpassas till den lokala demokratins föratsättningar. På detta område har Lokaldemokratikonunit-tén lagt fram förslag (SOU 1993:90) vilka för närvarande bereds i regeringskansliet.

Under senare år har en rad nya produktionsformer vuxit fram, dels i kommunemas egen regi i form av intraprenader och resultatenheter, dels i extem drift. Till den senare kategorin hänförs privata företag, kooperativ och ideell verksamhet m.m. Gemensamt för de flesta av de nya produktionsformema är ökad affärsmässighet och olika inslag av konkurrens. Olika studier tyder på att betydande produktivitetsvinster är möjliga samtidigt som servicen förbättras eller hålls oförändrad. I en rapport ("Sveriges systemskifte i fara". Industriens utredningsinstitut) beräknas enskilda altemativ ha minskat de undersökta kommunemas kostnader för primärvård, tekniska tjänster och vårdhem med 4-5 %. Decentralisering av budget- och intäktsansvar beräknas ha minskat kommunemas kostnader på sanuna onuåden samt för daghem med 3-8 %. Det finns sannolikt fortfarande en icke oväsentlig besparingspotential inom den offentliga verksamheten.

9.4 Utvärdering och kontroll

Ett fortsatt arbete med avregleringar är nödvändigt för att en sådan tillväxt och sysselsättning skall kunna uppnås att den totala arbetslösheten minst halveras under resten av 1990-talet. Varken ökad konkurrens eller avregleringar är dock utan problem. När många olika verksamheter och sektorer tar steget över till nya villkor kan felsteg och svårigheter inte uteslutas. Det finns också exempel på detta.

Men detta är inte argument för att undvika förändringar. Då skulle Sveriges utsikter till fömyelse och möjligheter att bära en uthållig välfärd försämras. 1 stället måste det skapas korrektionsmekanismer mot en oönskad utveckling. Det kan ske längs två vägar:

Det som i första hand skall konuna ifråga är självsanering. Det ekonomiska livets framgång är beroende av det förtroende som näringslivets olika aktörer kan skapa bland sina avnämare. Varje sektor har därför ett intresse av att slå vakt om god affärssed och att skapa mekanismer för att t.ex. hålla kunder skadeslösa vid olika slags misslyckanden och felgrepp.

4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1

I andra hand är uppgiften att vaka över marknadsmekanismema en av Prop. 1993/94:100 statens grandläggande uppgifter. De statliga myndighetema skall inom Bilaga 1 sina områden främja goda institutionella ramvillkor och spelregler, konkurrens och avreglering. Det gör de också genom att påtala och föreslå åtgärder för att komma tillrätta med konkurrensens avarter. Staten har dessutom en viktig kvalitetskontrollerande uppgift.

Uppföljningen av verksamhetens kvalitet uppvisar dock stora variationer inom såväl det stafliga som det konununala området. Hög prioritet ges nu arbetet med att förbättra uppföljningssystemen. Flera statliga myndigheter har fått särskilda direktiv om detta och inom det konununala området har Stat-kommunberedningen (C 1990: B) inrättat en arbetsgmpp som skall lägga fram förslag till en årlig rapport om den kommunala verksamhetens utveckling.

9.5 Trygghetssystemen

En viktig föratsättning för hög tillväxt i ekonomin är att olika trygghetssystem präglas av stabilitet och att de samtidigt ger incitament till arbete. Det nuvarande pensionssystemet har svagheter som på sikt kan hota dess uppgift att ge ekonomisk trygghet. Det svaga sambandet mellan inbetalade avgifter och erhållna förmåner innebär att dagens pensionssystem bidrar till de stora skattekilama. Eftersom följsamheten till den samhällsekonomiska utvecklingen är låg är systemet instabilt i finansieringshänseende. De demografiska förändringama i kombination med stigande genomsnittliga ATP-pensioner kommer på sikt att utsätta systemet för stora ekonomiska påfrestningar om inga förändringar görs. Det är därför nödvändigt att pensionssystemet reformeras på ett genomgripande sätt. I enlighet med vad som anfördes i den reviderade finansplanen 1993 skall också pensionssystemet bidra till saneringsprogrammet för de offentliga finansema med betydande belopp.

I december 1991 tillsatte regeringen en parlamentarisk arbetsgmpp med uppdrag att utarbeta ett förslag till nytt system för den allmänna pensioneringen. Arbetsgrappen har i rapporten "Ett reformerat pensionssystem" (Ds 1992:89) redovisat en skiss till hur ett sådant system skulle kunna utformas. Enligt skissen bör i framtiden pensionsförmånen baseras på inkomsten under hela förvärvslivet. Varje inkomstkrona blir därmed i princip lika mycket värd i pensionshänseende. Vidare skall alla garanteras en viss grandnivå. Särskilda regler om pensionsrätt skall gälla för vård av bam.

Pensionsförmånema skall knytas till den samhällsekonomiska utvecklingen. En lång övergångstid fömtsätts.

Arbetsgrappen väntas inom kort lämna ett slutligt betänkande.

I framtiden måste det privata sparandet svara för en större del av det totala sparandet än under tidigare decennier. Sparande för pensionen är ett av de naturliga långsiktiga sparmålen. Det nya pensionssystemet bör ha ett inslag av privat, individuellt sparande.

Genom en förändring av pensionssystemet mot större försäkrings- Prop. 1993/94:100 mässighet och följsamhet med inkomstutvecklingen och genom ett tydligt Bilaga 1 inslag av individuellt fonderat sparande blir systemet mera robust och därmed mera trygghetsskapande. Samtidigt stimulerar den mindre skattekilen ökade arbetsinsatser.

9.6 Utbildning och kunskap

Det svenska samhällets konkurrenskraft konuner i växande omfattning att vara beroende av kunskaper. Vår attraktionskraft konuner att vara avhängig bl.a. den kunskapsmiljö som det svenska samhället kan erbjuda.

Det svenska utbildningssystemet var vid 1990-talets början inte rastat för att kunna möta de föränderliga förhållanden som nu väntar. Det var alltför centralplanerat och inflexibelt.

Den högre utbildningen var vidare klart underdimensionerad. Under 20 år hade ingen utbyggnad av de längre akademiska utbildningama ägt ram i Sverige, medan våra konkurrentländer byggt ut sin utbildningskapacitet.

Utbildningsarbetet inom högskolan hade dessutom inriktats mot vad som antogs skulle vara den växande offentliga sektoms behov. Det har lett till knapphet på medarbetare med industriell, särskilt teknisk utbildning.

I samtliga dessa hänseenden genomgår utbildningssystemet radikala förändringar. Dessa förändringar underlättar tillgången till välutbildad arbetskraft för en expanderande ekonomi.

Såväl skolan som den högre utbildningen har frigjorts från statligt detalj inflytande. Kvalitetsstimulerande konkurrens mellan skolor och akademiska lärosäten uppmuntras. Flexibilitet främjas genom att elevers och studenters val får avgörande betydelse för den egna utbildningens inriktning.

Sedan hösten 1991 har den högre utbildningens volym byggts ut med ca 30 %. Härigenom har utvecklingen mot en sänkning av den mest avancerade kompetensen i arbetskraften bratits.

Förändringama av skolan och den högre utbildningen har skett parallellt med viktiga investeringar inom forskningen. Att investera i forskning, och framför allt av det mest avancerade slaget, är ett viktigt inslag i en långsiktig politik för tillväxt och konkurrenskraft.

Genom den fömyelse av utbildningen och forskningen som nu pågår förbättras Sveriges intemationella konkurrensförmåga. Ändå är det som redan gjorts bara början på en utveckling av Sverige till ett verkligt kunskapssamhälle där medarbetarnas förmåga konuner till maximal användning.

Två frågor av yttersta vikt är därvid behoven av att finna former och villkor för en kontinuerlig utveckling av kompetens livet igenom, resp. behovet av starkare individuella incitament för utveckling av personlig kompetens. Utbildning av människor med låga inkomster är det i längden mest verkningsfulla sättet att bidra till en rättvis inkomst- och förmögenhetsfördelning.

Under den period då Sverige gradvis förändras till ett mera kunskapsin- Prop. 1993/94:100 riktat samhälle, konuner övergångssvårigheter att bli ofrånkomliga. Bilaga 1 Redan i dag märks t.ex. en tendens hos företagen att inte ta i anspråk välutbildad arbetskraft som man på något längre sikt måste ha.

Det är viktigt att understryka det ansvar företag och andra har att till inte minst ungdomar sända rätt långsiktiga signaler om sitt kompetensbehov. Sker inte detta är risken stor att kompetensen inte konuner att finnas tillgänglig när den akut behövs. Kortsiktighet i dessa hänseenden riskerar att långsiktigt undergräva ekonomins expansionsförmåga.

10 Arbetsmarknaden

Situationen på arbetsmarknaden är fortfarande mycket allvarlig men det finns nu tydliga tecken på en begynnande återhämtning på vissa delarbetsmarknader. Konkurtenskraften har förbättrats inom industrin. Varslen om uppsägning minskar och antalet nyanmälda lediga platser inom industrin är på uppåtgående. Sysselsättningsminskningen har totalt sett upphört. En ökning visar sig i första hand inom industrin och till denna knutna delar av tjänstesektom. Emellertid fortsätter neddrag-ningama inom andra delar av ekonomin, främst inom konununema.

En varaktigt förbättrad sysselsättning kan bara nås genom god tillväxt i en stabil ekonomi med en flexibel arbetsmarknad i regional balans. Arbetsmarknadspolitikens huvuduppgift är att bidra till en flexiblare arbetsmarknad. Arbetsmarknadspolitiken skall även motverka öppen arbetslöshet och bidra till att förhindra utslagningen från arbetsmarknaden. Regeringen har vidtagit en rad arbetsmarknadspolitiska åtgärder som syftar till att öka flexibiliteten och att förhindra att människor passiviseras och förlorar kontakten med arbetslivet. Åtgärder för att bekämpa långtidsarbetslöshet och en permanent utslagning av arbetskraften prioriteras. Fömtom de traditionella arbetsmarknadspolitiska åtgärdema kan nämnas utbyggnaden av det tredje gymnasieåret, fler platser inom högskolan, infrastrakturinvesteringar, och ROT-verksamhet.

En aktiv regionalpolitik i syfte att underlätta för företagande i regioner med hög arbetslöshet är även ett viktigt inslag för alt åstadkomma tillväxt i landets alla delar och därmed ett ökat antal riktiga jobb.

På en väl fungerande arbetsmarknad utnyttjas såväl kvinnors som mäns kompetens och fulla potential. Trots en intemationellt och historiskt hög kvinnlig förvärvsfrekvens i Sverige är könsfördelningen mycket ojämn inom vissa utbildningar och yrken. Kvinnor är underrepresenterade inom t.ex. tekniska utbildningar och yrken. Mäns andel av vård- och omsorgsarbete är mycket låg. Dessa skevheter återspeglas också i löneutvecklingen där kvinnodominerade verksamheter i regel har sämre löneutveckling än mansdominerade. Det är väsentligt att främja ett urval till både gymnasieutbildning och högre utbildning som inte grandar sig på kön utan i första hand på kompetens och arbetsmarknadens efterfrågan.

En viktig del i en politik för tillväxt är aft stärka kvinnors ställning i Prop. 1993/94:100 ekonomin och att öka jämställdheten mellan kvinnor och män i samhället. Bilaga 1 En ökad tillväxt är också en föratsättning för att kunna vidareutveckla välfärden och jämställdheten. Det finns en stor tillväxtpotential i att bättre ta tillvara kvinnors kompetens i arbetslivet och på andra områden. Ökad konkurrens och avreglering av tjänstesektom är ett viktigt inslag i en politik för att stärka kvinnors position på arbetsmarknaden. Ett modemt tjänstesamhälle som svarar mot de krav som både män och kvinnor ställer, kräver en fömyelse av arbetsorganisationen som uppmuntrar till initiativ och ansvar.

Fömyelsen av arbetsmarknadspolitiken fortsätter med en ökad betoning på aktiva insatser såsom ungdomspraktik och arbetslivsutveckling. Ungdomspraktiken som budgetåret 1994/95 beräknas omfatta 90 000 personer per månad ger ungdomama viktig yrkespraktik och arbetslivserfarenhet.

Arbetslivsutvecklingen har stadigt ökat under innevarande budgetår. Åtgärden är ett viktigt medel att bekämpa en permanent utslagning av arbetskraften och istället får 70 000-80 000 personer chansen att behålla och stärka kompetensen och kontakten med arbetsmarknaden.

Under 1994 tillkommer en ny åtgärd - det generella anställningsstödet (GAS) — vars främsta syfte är att under en begränsad tid stimulera till nyanställningar på den reguljära arbetsmarknaden och att omvandla den för närvarande omfattande övertiden till nya arbetstilllällen. Företagen kan tidigarelägga anställningar eftersom kostnadema för nyanställning minskar vilket bidrar till en ökad sysselsättning.

Avgörande för full sysselsättning är en väl fungerande arbetsmarknad med en lönebildning som skapar riktiga jobb. Staten skall inte ta ansvar för lönebildningen utan detta vilar i främsta hand på arbetsmarknadens parter. Däremot är det statens uppgift att utforma offentliga regelsystem så att låg arbetslöshet är förenlig med en varaktigt låg inflationstakt.

Höjningarna av egenavgiftema i arbetslöshetsförsäkringen bidrar till att kostnadema för arbetslöshet blir tydligare.

Sänkningen av kompensationsnivån vid arbetslöshet och arbetsmarknadspol itiska åtgärder bidrar till att öka incitamenten att söka och acceptera ett erbjudande om arbete samt för dem som har jobb att anpassa lönekraven så att arbetslösheten inte ökar. Detta torde leda till minskad risk för inflationistisk lönebildning och därmed bättre föratsättningar för en lägre arbetslöshetsnivå.

Det finns en påtaglig risk att arbetslöshetstideraa stiger och att de arbetslösas anknytning till arbetsmarknaden försämras. I Sverige är ersättningsperioden begränsad till 300 ersättningsdagar (150 vid KAS) för personer yngre än 55 år. Samtidigt finns möjligheten att kvalificera sig till en ny ersättningsperiod om 300 dagar genom deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Flera studier visar att de långa ersättnings-perioder som finns i en del andra länder är en viktig förklaring till den höga långtidsarbetslösheten. För att motverka denna utveckling och bryta randgången mellan åtgärder och arbetslöshet har regeringen aviserat-att möjligheten att genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder kvalificera sig för

Omprövning och förnyelse av offentlig X'''''''''' sektor

1 Regeringens strategi för förnyelsen av den offentliga sektorn

När regeringen tillträdde hösten 1991 angavs fyra stora uppgifter som skulle dominera arbetet under mandatperioden, nämligen att föra Sverige in i det europeiska samarbetet, återapprätta Sverige som tillväxt- och företagamation, förbättra välfärden genom en valfrihetsrevolution samt att forma en långsiktig och hållbar utveckling mot ett samhälle präglat av god miljö.

Omprövningen och fömyelsen av den offentliga sektoms olika system och institutioner är ett led i den politik som redan angavs i den första regeringsförklaringen och som sedan stegvis utvecklas och genomförs. Den offentliga sektoms fömyelse är således en viktig del i den fömyelse av Sverige som regeringens samlade politik är ett uttryck för.

De omfattande förändringar som pågår inom departements- och myn-dighetsonuådena syftar alla till att skapa instrament och bidra till förverkligandet av de övergripande mål för samhällsutvecklingen som regeringen och riksdagen har lagt fast.

Offentliga system och strakturer omprövas för att åstadkonuna en val-frUietsrevolution i välfärdspolitiken.

Den enskilde och familjen ges ett ökat handlingsutrymme på bekostnad av förstelnade byråkratiska regler, offentliga monopol och korporativt förmynderi.

Staten har olika roller inom olika samhällsonuåden. Därför är det viktigt att ha entydiga gränser för statens åtaganden inom respektive sektor.

Altemativ och mångfald stimuleras i vård, omsorg och service till medborgama.

Det statens kämområde som rättsväsendet utgör reformeras för att stå starkt inför framtiden.

Marknadsekonomin är det bästa ekonomiska systemet för att uppnå en effektiv resursallokering. Detta utnyttjas genom att marknadsliknande föratsättningar introduceras även i den offentliga produktionen. All verksamhet utsätts för konkurrens så långt det överhuvud taget är möjligt utan att åsidosätta rättssäkerhet, demokratisk insyn och kontroll samt den enskildes grandläggande rättigheter och skyldigheter.

Föråldrade strakturer rivs ner för att ersättas med en väsentligt mindre och resurssnålare och samtidigt mer effektiv och flexibel offentlig förvaltning.

2 Utgångspunkter p™p- 1993/94: lOO

Bilaga 1 Den offentliga sektorns roll

Människor måste ha ett avgörande inflytande över beslut som rör deras välfärd dels via den demokratiska processen, dels via efterfrågan på varor och tjänster som tillhandahålls på marknaden. Samtidigt finns det områden där fömtsättningama för effektiva lösningar på marknaden inte är uppfyllda. Antingen saknas effektiva marknader eller också är marknadslösningar inte möjliga eller lämpliga.

Det är nödvändigt att samhället har ansvar för verksamheter som försvar, rättsväsende och gmndforskning. Offentliga åtaganden kan också behövas inom vissa verksamheter med hög andel fasta kostnader, som bl.a. är fallet med olika infrastrakturinvesteringar. Detta hindrar givetvis inte att även sådana verksamheter bör utsättas för rationaliseringskrav.

Ett annat motiv för offentliga insatser är förknippade med s.k. extema effekter. Ett exempel är utbildning, som kan ge utdelning i form av högre lön för den enskilde, men även skapa föratsättningar för en allmänt högre tillväxt, vilket kommer övriga samhällsmedborgare till del. Det finns därför skäl att genom olika offentliga insatser upprätthålla en tillräckligt hög utbildningsvolym.

Informationsproblem kan också motivera offentliga insatser. Det gäller bl.a. inom sjukvården, där den enskilde inte alltid kan bedöma nödvändigheten av eller kvaliteten på olika åtgärder. Till informationsproblemen hör också svårigheten att jämföra olika altemativ med långsiktiga konsekvenser. Det är svårt att värdera framtida kostnader och nyttor. Här finns motiv för insatser som ökar den enskildes möjligheter att fatta egna beslut.

Andra motiv för offentliga insatser sammanhänger med allmänna rättvisekrav som bl.a. kan avse konsumtionsutiymmets fördelning mellan olika generationer. Staten har därför ett ansvar för kostnadskontroll och avvägning mellan olika typer av offentliga utgifter. Det är viktigt att transfereringssystemen inte leder till att privat konsumtion tränger ut offentlig konsumtion och investeringar på olika områden, som är viktiga för den långsiktiga utvecklingen av välfärden.

Marknadsmisslyckanden kan emellertid endast motivera en del av de offentliga åtagandena. Också fördelningpolitiska ambitioner och särintressens krav ligger bakom en stor del av de offenfliga utgiftema. Flera av de offentliga systemen omfördelar konsumtionsmöjligheter mellan olika gmpper och individer. Det finns även omfördelning genom försäkringar mot mer eller mindre påverkbara händelser, t.ex. sjukdom och arbetslöshet. Huvuddelen av de offenliga åtagandena handlar dock om i princip försäkringsbara omfördelningar mellan olika perioder i en människas liv.

Olika skäl kan således anföras för offentliga åtaganden. Betydligt svårare är att generellt avgöra vad graden av offenflig engagemang bör vara. Detta varierar avsevärt mellan olika områden. På väl fungerande

marknader med välinformerade aktörer kan det offentligas roll inskränkas Prop. 1993/94:100 till att upprätthålla stabila "spelregler". En viktig offentlig uppgift är att Bilaga 1 undanröja hinder för fungerande marknader. Vid vissa typer av marknadsmisslyckanden kan regleringar tillämpas. I verksamheter med s.k. extema effekter kan avgifter eller subventioner användas för att uppnå en effektiv nivå på produktionen. Olika fördelningspolitiska ambitioner kan motivera transfereringar eller offentlig finansiering av verksamheter. Däremot är motiven för offentlig produktion ofta betydligt svagare. En viktig uppgift för det offentliga är att skapa föratsättningar för människor att fördela om sina inkomster över livscykeln.

Sammantaget är den offentliga sektom av stor betydelse för en väl fungerande marknadsekonomi. Omfattningen av offentliga åtaganden måste dock kunna omprövas över tiden efter utvecklingen av bl.a. inkomster, värderingar och teknik.

Finansiering av den offentliga verksamheten

Saneringsprogrammet för de offentliga finansema innebär att de offentliga utgiftema för konsumtion skall vara realt oförändrade under den närmaste femårsperioden. Denna begränsning innebär ett val mellan å ena sidan utveckling av lönekostnader och andra kostnader och å andra sidan utveckling av producerad volym. Hur denna restriktion upplevs av konsumentema beror till stor del på hur verksamheten organiseras och vilka produktivitetsförbättringar som uppnås.

På vissa områden finns möjligheter till ökad avgiftsfinansiering. Totalt sett kännetecknas offentlig tjänsteproduktion av en låg grad av avgiftsfinansiering. Förhållandena varierar dock avsevärt inom olika områden.

Även i transfereringssystemen finns betydande utrynune för ökade egenavgifter, dels genom inslag av självrisk, dels genom att de försäkrade själva belastas med egenavgifter. Därvid blir sambandet mellan inbetalda avgifter och erhållna förmåner tydligare samtidigt som det totala skattetrycket minskar.

Även på längre sikt konuner i allt väsentligt våra välfärdssystem att vara offentligt finansierade. Detta utesluter dock inte en ökad konkurrens i produktionsledet. Under senare år har nya produktionsformer vuxit fram, dels i den offentliga sektoms egen regi, och dels i extem regi. Gemensamt för de flesta av de nya produktionsformema är ökad affärsmässighet och olika inslag av konkurrens. Olika studier tyder på att nya organisations- och verksamhetsformer i många fall har medfört betydande produktivitetsvinster samtidigt som servicen förbättrats.

Den offentliga sektorn i internationellt perspektiv

En ökad intemationalisering ökar konkurrensen mellan företag. Men en öppning av gränsema skapar också en konkurrens mellan ländemas offentliga sektorer. Kvaliteten på offentliga tjänster och nivån på skattema

gör ett land mer eller mindre attraktivt som arbetsplats och investerings- Prop. 1993/94:100 land. Om människor lättare kan flytta sina varainköp, arbetsinsatser och Bilaga 1 investeringar till andra länder kan beskattningsförmågan försänuas. Integrationen kan därför indirekt ställa krav på att i ökad utsträckning beskatta skattebaser som är mindre rörliga. Om Sverige däremot skulle ställa sig utanför det europeiska samarbetet finns troligen behov av mer omfattande skattesänkningar för att stärka konkurrenskraften.

Såväl EES-avtalet som ett medlemskap i EU väntas ge positiva effekter på den ekonomiska tillväxten i Sverige, bl.a. genom ökad konkurrens. En viktig effekt av ett närmande till EU är också den minskade osäkerhet som detta innebär för företagen. Integrationen medför därför sannolikt positiva effekter på direktinvesteringama vilket också leder till ökad tillväxt. På sikt innebär detta att skatteintäkterna för den offentliga sektom ökar.

En ökad intemationalisering innebär stora möjligheter — men också vissa risker — för svensk ekonomi och Sveriges offentliga sektor. Vinstema av integrationen beror i hög grad på den förda politiken på olika områden. Den ekonomiska politiken måste sålunda ge gmnd för en stabil och konkurrenskraftig utveckling av priser och kostnader inom landet för att den ekonomiska tillväxten varaktigt skall kunna upprätthållas. Vidare är åtgärder som förbättrar flexibiliteten på arbetsmarknaden nödvändiga för att Sverige ska kunna dra nytta av en ökad rörlighet för arbetskraft. En ny lag (1992:1528) om offentlig upphandling träder i kraft samtidigt med EES-avtalet. För att kunna uppnå de besparingar som lagen möjliggör krävs ökad information och kompetens. Slutligen är en väl fungerande infrastraktur i vid bemärkelse en fömtsättning för att integrationen ska leda till ökade investeringar och en högre ekonomisk tillväxt. Dessa effekter är i sin tur avgörande för den offentliga sektoms resurser och de svenska välfärdssystemens utveckling.

3 Huvudfrågor i förändringsarbetet

Offentlig verksainhet måste vara effektiv och väl fungerande för att de människor som är beroende av den skall få den service som de behöver och för att motivera de skatteuttag som finansierar den. Men effektiviteten i den offentliga verksamheten är också viktig ur ett annat och vidare perspektiv. Staten och konununema har ansvar för olika funktioner som påverkar hela samhällsekonomin. Lagstiftning och andra regelsystem är styrande inom många samhällsområden. Olika former av ekonomiska regleringar påverkar också verksamheter som inte bedrivs direkt av staten eller konununema.

Därför är det av utomordentlig vikt att effektiviteten upprätthålls även i de regelsystem som påverkar andra delar av ekonomin. Med denna utgångspunkt innebär effektivitet bl.a. att avskaffa de regleringar som inte är nödvändiga samt att se till att utformningen av de regler som måste

finnas kvar är sådan att de inte försvårar stabilitet, effektivitet och tillväxt Prop. 1993/94:100
i ekonomin. Bilaga 1

Särskild omsorg måste ägnas de incitament som finns inbyggda i systemen. Staten och kommunema måste ägna större kraft åt att ompröva befintliga regleringar. Målsättningen med statens och kommunernas styming behöver i många fall preciseras. En fortlöpande uppföljning och utvärdering av de resultat som uppnås ger ett underlag för sådana omprövningar.

Effektivitet och kvalitet bör emellertid också ses i ett demokratiskt perspektiv. Genom fler valmöjligheter och färte och förenklade regler ökar medborgamas frihet.

Några huvudfrågor i det omfattande förändringsarbete som bedrivs är sammanfattningsvis:

— att fortlöpande ompröva statliga åtaganden,

— att utveckla mål- och resultatstymingen,

— att utveckla den finansiella stymingen och höja den ekonomiadministrativa kompetensen,

— att utveckla samverkan och tydliggöra ansvarsfördelningen mellan stat och kommun,

— att renodla verksamhetsformema för offentlig produktion,

— att fullfölja bolagisering och privatisering av offentlig verksamhet som kan bedrivas i konkurrens på marknaden,

— att utveckla och förändra statsförvaltningens straktur och arbetsformer inför ett ökat europeiskt samarbete,

— att öka medborgamas valfrihet och möjligheter till inflytande och insyn i offentlig verksamhet.

4 System- och strukturförändringar

Styrning och uppföljning

En ökad effektivitet i den offentliga verksamheten fömtsätter en utveckling av formema för riksdagens och regeringens styming av den offentliga sektora. Under de senaste åren har större intresse ägnats verksamhetens resultat. Genom bättre uppföljning och utvärdering kan resultaten lyftas fram till granskning. 1 takt härmed kan detaljstymingen minskas, vilket ökar handlingsutrymmet för dem som bedriver verksamheten. Därigenom skapas föratsättningar för en större dynamik i arbetet med att effektivisera verksamheten.

Det nya systemet för statsbidrag till kommunema innebär sådana förutsättningar. Inom hälso- och sjukvården prövas nya styr- och organisationsformer i samma syfte. Den fortlöpande utvecklingen av den finansiella stymingen av myndighetema, som bl.a. ger myndighetema entydiga ramar och ökat handlingsutrymme, syftar också till att skapa sådana incitament.

Avregleringar Prop. 1993/94:100

Bilaga 1 Under det senaste året har takten i arbetet med avregleringar ökat. En särskild delegation, knuten till Näringsdepartementet, för avreglerings-frågor och för genomförande av regeringens avregleringsprogram (dir. 1993:113) tillkallades av regeringen i september 1993. Delegationen har till uppgift att ställa samman och konkretisera regelförändringar och andra åtgärder för ökad konkurrens och tillväxt, som pågår inom samtliga departement, i ett avregleringsprogram. Delegationens arbete tar sikte på regelförändringar som öppnar nya offentligt reglerade marknader för konkurrens, som främjar företagande och konkurrens på lika villkor, som undanröjer hinder för nyföretagande och stärker motiven att starta och driva företag. Delegationen skall vidare ta lämpliga initiativ som stärker konkurrensen och sprida information om vikten av en väl fungerande marknadsekonomi. Delegationen har lämnat en första rapport till regeringen den 29 november 1993. I rapporten presenteras ett avregleringsprogram för 1993-94 omfattande ett hundratal punkter.

Provnings- och certifieringsverksamheten avregleras och förändras bl.a. för att underlätta företagens import och export av produkter. En fortlöpande reformering pågår av byggproduktreglema. Ett nytt och enklare patentinstitut övervägs för att begränsa hindren i innovatörsprocessen. Förenklingar genomförs när det gäller statens stöd och rådgivning till småföretag genom utvecklingsfondema. Förslag till regelförändringar i syfte att stävja konkurrenssned vridande missbrak vid konkurser och före-tagsrekonstraktioner har lämnats i rapporten Företagande och konkurtens på likvärdiga villkor. Vidare utreds en avreglering av panflånelagstift-ningen och fastbränslelagen.

Inom utbildningsområdet har valfriheten ökat genom bl.a. lagstadgad rätt att välja ghindskola, likvärdiga villkor för fristående skolor och ökad frihet för skolor och universitet att profilera sig och studerande att välja studieinriktning. Långtgående förändringar genomförs i regelverket för de statliga universiteten och högskoloma för att skapa frihet för universitet och högskolor att besluta om innehåll i och institutionella ramar för verksamheten.

Genom den nya högskolelagen och det nya resurstilldelningssystem, som delvis infördes den 1 juli 1993, överger statsmaktema den direkta styming av landets institutioner för högre utbildning och forskning som tillämpats under lång tid. I stället har ansvaret för mycket stora resurser och en väsenflig del av den långsiktiga kompetensutvecklingen i landet överlämnats till universiteten och högskoloma.

Den väsentligt ökade självständigheten för universiteten och högskolorna har kombinerats med en ordning som innefattar kraftfulla incitament för att utveckla kvaliteten i verksamheten och öka effektiviteten i resursutnyttjandet. Sålunda svarar två nya myndigheter. Kanslersämbetet och Rådet för gmndläggande högskoleutbildning, för att stimulera och stödja universiteten och högskoloma i deras kvalitetsarbete. Vidare införs successivt ett nytt resurstilldelningssystem såväl för grandutbildning som för

fakultetema under treårsperioden. Ett uppföljningsansvar har ålagts Prop. 1993/94:100
Verket för högskoleservice (VHS). Bilaga 1

Reformen har genomförts parallellt med att förstärkningar tillförts universitet och högskolor för att möjliggöra en kraftig ökning av antalet studenter i gmndläggande högskoleutbildning.

Regleringen inom skogsbraket har minskat genom att skogsvårdslagstiftningen har förenklats.

Avregleringen inom bostadssektom fortsätter. En mängd statliga regleringar som begränsar valfriheten för bostadsproducenter och konsumenter och som inte behövs för ekonomisk och annan stabilitet inom området har avskaffats. Stödsystem som motverkar ekonomisk stabilitet och kostnadseffektivitet har avvecklats eller är under avveckling. Andra stödsystem har konstraerats om för att skapa bättre incitament utifrån allmänekonomiska utgångspunkter. Den statliga och kommunala bostadsadministrationen har setts över och effektiviserats.

Utformningen av regelsystemen inom arbetsmarknadspolitiken är av särskild betydelse för stabilitet, effektivitet och tillväxt i ekonomin. En parlamentarisk kommitté (dir. 1993:132) skall se över arbetsmarknadspolitikens roll, omfattning, inriktning och avgränsning. Konunittén skall också föreslå de förändringar av arbetsmarknadsverkets stmktur som förslagen kan föranleda. Arbetsrätten ses över. Monopolet på arbetsförmedlingar har upphört.

Transfereringssystemen

En omfattande genomgång och omprövning görs av de stora transfereringssystemen inom socialdepartementets område. Systemfel inom socialförsäkringen har rättats till genom olika åtgärder för att komma till rätta med inslag som skapat överkompensation och som hämmat rehabilitering av långtidssjukskrivna. Fr.o.m. den I januari 1992 trädde ett system med sjuklön de första två veckoma för anställda i kraft samtidigt med en omfattande reform av systemen för arbetslivsinriktad rehabilitering av långtidssjukskrivna. En karensdag har införts, samtidigt som arbetsskadebegreppet inom arbetsskadeförsäkringen stramats upp. Vidare har den särskilda arbetsskadesjukpenningen slopats.

En genomgripande reformering förbereds av den allmänna pensioneringen i syfte att trygga finansieringen av pensionema för morgondagens pensionärer och även i övrigt få till stånd regler för pensionssystemet som uppfattas som rimliga av både pensionärer och förvärvsarbetande. Systemet ska vara robust och ekonomiskt stabilt. Förändringama skall leda till ett starkare samband mellan avgifter och förmåner, stimulera till ökat arbete och främja ett högt långsiktigt sparande.

Vägledande för regeringens översyn av de stora transfereringssystemen är också nödvändigheten att få ner underskotten i de offentliga finanserna, eftersom obalansema i ekonomin måste undanröjas för att trygga välfärden på lång sikt. Omfattande besparingar har därför genomförts

samtidigt som inkomstbortfallsprincipen bevarats i kombination med rik- Prop. 1993/94:100
tade åtgärder för att stödja utsatta grapper. Bilaga 1

Konkurrens och valfrihet

Av stor betydelse för den ekonomiska utvecklingen är också arbetet med att främja konkurrensen och öka valfriheten inom olika sektorer. Genom den nya konkurrenslagstiftningen, lagen om offentlig upphandling och öppnandet för entreprenader i konununal verksainhet skapas föratsättningar för en ökad konkurrens inom vida delar av ekonomin.

Hinder för privata altemativ i vård och omsorg undanröjs. Mottagandet av asylsökande reformeras. Driften av alla förläggningar skall vara öppen för entreprenad och Invandrarverket skall aktivt verka för att öka inslaget av entreprenader. Dessutom ökar möjlighetema för asylsökande att ordna sitt boende själva.

Inom kommunikationsområdet har ny lagstiftning på tele- och radio-området trätt i kraft. Riksdagen godkände i december 1993 regeringens förslag till postlag. Steg i riktning mot ökad konkurrens har tagits på luftfartsområdet och för jämvägstrafiken. Enligt riksdagens beslut skall Vägverkets produktionsdivision bolagiseras med inriktning på genomförande år 1995. Regeringen planerar att lämna förslag till riksdagen under våren 1994 om att AB Svensk Bilprovnings monopol på kontrollbesiktning av vägtrafikfordon skall avskaffas.

De bolagiseringar och privatiseringar av statlig och konununal verksamhet som nu genomförs innebär också att stora verksamhetsområden förs över till en konkurrensutsatt miljö. Televerket, Postverket, Vägverket, Banverket, Domänverket, Vattenfallsverket, Byggnadsstyrelsen och AMU är exempel på statliga myndigheter som helt eller delvis bolagiseras.

Privatisering och privata alternativ

Privatiseringen av statligt ägda företag fortsätter. Ett ökat inslag av konkurrens i den offenfliga sektom främjas och inriktning och omfattning av konkurrensutsatt verksainhet i statliga myndigheter, konununer och landsting undersöks. Elmarknaden öppnas för konkurrens genom en reformering av ellagstiftningen i syfte att avskaffa elleverantöremas leveransmonopol och inrättandet av en svensk kraftbörs. Samtidigt renodlas tillsyns- och myndighetsuppgiftema på elområdet.

Privata altemativ växer fram bl.a. inom vård, omsorg och skola. Under 1994-95 får alla möjlighet att välja sin egen husläkare, vilket ökar valfrihet, tillgänglighet och kontinuitet. Fri etablering för husläkare införs. Etableringsbegränsningama i övrigt för läkare, tandläkare och sjukgymnaster avvecklas successivt. Valfriheten inom bamomsorgen ökar genom att kommunema får en skyldighet att betala ut bidrag även till enskilda altemativ och genom införandet av vårdnadsbidrag.

Offentlig produktion Prop. 1993/94:100

Bilaga 1 Den offentliga produktionen renodlas. Den bör avse statens och kommunemas kämområden, dvs. sådan verksamhet som inte kan bedrivas på enbart marknadsvillkor. En fortlöpande omprövning pågår i syfte att konkurrensutsätta verksamheter som bedrivs i offentlig regi. 1 den verksamhet som stat och konununer svarar för skapas marknadsliknande fömtsättningar t.ex. genom att kund - leverantörs-förhållanden införs. Åtskillnad görs också mellan myndighetsuppgifter och annan service till medborgama. Samverkan mellan offentlig och ideell verksamhet främjas. De genomgripande förändringar som har skett inom det personalpolitiska området innebär också en marknadsanpassning av villkoren i den offentliga produktionen.

Strukturförändringar

Omfattande/öra/ic/rmflr genomförs i den statliga förvaltningsstrakturen. Kraftiga nedskämingar har skett vid många myndigheter och vissa myndigheter har helt avvecklats. Ombildningar och sanunanslagningar av myndigheter är ett annat viktigt inslag i förändringsarbetet. Exempel på genomgripande strakturförändringar är det arbete som pågår inom Försvarsdepartementets onuåde.

Strakturförändringama tar sin utgångspunkt i bl.a. omvärldsförändringar och behoven av att öka effektiviteten. Genomförandet ställer stora krav på analyskapacitet och organisationskunnande. Förändringama måste föregås av noggranna överväganden om samhällsekonomiska och verksamhetsmässiga konsekvenser. Det är också nödvändigt att följa upp de förändringar som görs. En utvärdering av bl.a. de ekonomiska och regionala effektema bör alltid göras. En redovisning av genomförda stmkturförändringar och deras personalkonsekvenser samt regeringens åtgärder för att förbättra uppföljningen av stmkturförändringar lämnas i bilaga 8.

Infrastruktur för transporter och informationsförsörjning

En god infrastraktur är en grandläggande föratsättning för ekonomisk utveckling. Under 1980-talet var utbyggnaden av vägar och jämvägar kraftigt eftersatt. Riksdagen beslutade därför i juni 1993 efter förslag från regeringen om en kraftfull utbyggnad av trafikens infrastmktur under de kommande tio åren.

Totalt kommer 98 miljarder kronor att investeras i nya vägar och jämvägar fram till år 2003. Därtill kommer planerade projekt om ca 50 miljarder kronor som finansieras genom avgifter som betalas av trafikanterna. En sådan kraftfull utveckling av infrastrakturen konuner att bidra till att uppfylla flera samhällsmål. Såväl ekonomisk tillväxt, miljö, trafiksäkerhet som regional utveckling kan förbättras genom den utbyggnad av vägar och jämvägar soni pågår.

Vid genomförandet av de planerade väg- och jämvägsinvesteringama Prop. 1993/94:100 är det angeläget att stor hänsyn tas till den fysiska utformningen så att Bilaga 1 miljöpåverkan minimeras och föratsättningama för en långsiktigt god hushållning med naturresurser tas till vara.

I Ekonomikommissionens betänkande Nya villkor för ekonomi och politik (SOU 1993:16) framhölls bl.a. den informationsteknologiska infra-strakturens betydelse för samhällsutvecklingen i stort, för näringslivets tillväxtkraft och särskilt för den expanderande tjänstesektom. Sveriges geografiska läge och låga befolkningstäthet, liksom vår relativt starka industriella tradition inom telekommunikationsområdet, gör det också naturligt att söka utvecklingsprojekt med långsiktig potential inom detta område.

I de tillväxtinitiativ som för närvarande diskuteras inom EU liksom i USA har också infrastrakturella investeringar i informationsteknologi en framträdande plats.

En elektronisk infrastraktur för informationsförsörjning kan också bidra till minskade offentliga utgifter och öka medborgarnas information, kunskap och delaktighet i samhällsutvecklingen.

Informationssamhällets elektroniska infrastraktur omfattar inte endast en fysisk nätuppbyggnad. Det handlar också om en anpasssning av lagstiftning och övriga regler till den modema informations- och kommunikationstekniken. Effektiv informationshantering och -förmedling föratsätter enhetliga begrepp och definitioner av information och data. De tekniska systemen måste för att kunna samverka bygga på allmänt accepterade standarder.

För att skapa en öppen elektronisk infrastraktur krävs samverkan mellan staten, konununema, forsknings- och teknikutvecklingsorgan, leverantörer, användare och andra aktörer på marknaden.

Den offentliga sektom har en viktig roll i denna utveckling. Staten har ett självklart ansvar för modemisering av lagstiftning och utformning av de spelregler i övrigt som behövs för att samhälle och näringsliv fullt ut skall kunna utnyttja den nya informationsteknologin. Staten kan också vara pådrivande genom offensiva satsningar på bl.a. forskning och utveckling samt teknikspridning. Den offentliga sektom kan också som en stor användare av informationsteknologi påverka marknadens och infra-strakturens utveckling. Stat och kommun är därför viktiga aktörer i samhällets informationsförsörjning. En effektiv informationshantering inom offentlig sektor föratsätter ett väl fungerande informationsutbyte med näringsliv, medborgare och andra aktörer i såväl Sverige som övriga Europa.

Olika initiativ för att stimulera utvecklingen av den elektroniska infrastrakturen konuner att tas.

5 Förändringar i den regionala förvaltningen p™p- 1993/94: lOO

BUaga I

Den regionala strakturen uppvisar i dag en splittrad bild. Ansvarsförhållandena är delvis oklara. Samverkan och samordning behöver förbättras. Den administrativa geografiska indelningen medför åtminstone i vissa delar av landet problem. En framtida straktur för den regionala offentliga förvaltningen bör utformas så, att den bidrar till en effektiv och ändamålsenlig verksamhet och till en positiv utveckling i olika landsändar samtidigt som samordning, utveckling och en hållbar tillväxt främjas i landet som helhet.

En nationell tillväxtpolitik måste i högre grad än i dag utgå från den regionala nivån. För att ta tillvara utvecklingsmöjlighetema i landets olika delar måste fastlagda riktlinjer för den regionala politiken fullföljas genom mer samordnade verkställighetsbeslut.

Sektorstänkandet har i hög grad varit en avgörande faktor både vid utformning av åtgärder och värdering av resultat. Men sektorsansvaret kan inte fungera väl utan att kompletteras med lämpliga former för samordning på central, regional och lokal nivå.

De olika åtgärder, som har satts in för att främja tvärsektoriella lösningar, har inte räckt till. I förhållande till den konununala förvaltningen, som anpassat och utvecklat sin organisation i riktning mot större samordning, framstår den statliga förvaltningen som starkt sektoriserad.

Oavsett hur formema för det lokala och regionala inflytandet utvecklas, måste staten ta ett ansvar för att säkra en samordning som tillgodoser den samhällsmässiga helhetssynen. Samhällsutvecklingen medför ökade krav på ändamålsenliga instmment och arbetsformer för samordning av politiska tillväxtinitiativ på regional nivå. Regionalpolitiken går i allt högre grad ut på att effektivt samordna de resurser som finns inom olika samhällsonuåden. Näringspolitiken koncentreras alltmer på infrastrakturfrå-gor i vid mening som föratsätter samplanering. Miljöpolitiken blir alltmer sektorsövergripande till sin karaktär. Livsmedelspolitiken medför krav på en samlad politik för landsbygdsutvecklingen där insatser inom områdena näringsliv, jordbrak, miljö och kulturlandskap m.fl. behöver samordnas. Den civila beredskapen kräver en bred samverkan. Trafikpolitiken omfattar hänsyn till miljöfrågoma och trafiksäkerhetsfrågoma etc. En förstärkning av den regionala samordningen är också nödvändig för att vi skall kunna delta i och dra nytta av EU:s regionala projekt och stödformer

Regeringen har tagit initiativ till en samlad översyn av den regionala nivån (dir. 1992:86). Uppgiften har lagts på den parlamentariskt sammansatta Regionberedningen (C 1992:06). Beredningen har till uppgift att utforma förslag om den offentliga verksamhetens uppbyggnad och indelning på regional nivå. I arbetet övervägs såväl ansvarsfördelningen mellan den statliga och den kommunala sektom som uppgiftsfördelningen inom de båda sektorema. Därvid ingår att beakta värdet av samordning, regional balans och verkningsfulla statliga styrinstrament. Den administrativa indelningen på regional nivå skall också övervägas. Beredningen

Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1

skall i det sanunanhanget ta upp frågan om hur statliga myndigheters re- Prop. 1993/94:100 gionala organisation kan anpassas till en eventuell ny indelning. Bered- Bilaga 1 ningen bör bedriva sitt arbete så att problem, önskemål och synpunkter i olika delar av landet fångas upp. Resultatet av arbetet skall redovisas under våren 1994.

6 Förändringar i förhållandet mellan stat och kommun

utgångspunkter

Sedan lång tid har det funnits en strävan att decentralisera offentliga uppgifter och att öka den kommunala självstyrelsen. Konununer och landsting har successivt fått allt störte kompetens och bättre föratsättningar att själva organisera, prioritera och utforma sin verksamhet.

Den tidigare statliga detaljstymingen hade främst sin gmnd i kraven på rättssäkerhet och likvärdig service för medborgama. Den bidrog dock till att försvåra fömyelse och effektivitet i, och lokal anpassning av, den kommunala verksamheten. Behovet av flexibilitet och av att kunna utforma verksamheten efter lokala behov har ökat. En successivt försämrad samhällsekonomi har också bidragit. Begränsade resurser stäUer allt störte krav på fömyelse och effektivisering. Stora förändringar har därför vidtagits under de senaste åren när det gäller föratsättningama för den kommunala verksamheten och statens styming av denna.

Ett viktigt syfte har varit att åstadkonuna en tydligare ansvarsfördelning mellan staten och den kommunla sektom. Staten har det övergripande ansvaret för den offenfliga verksamheten och samhällsekonomin samt för att trygga medborgamas behov. Därför anger staten utrymmet för kommunsektoms skattefinansierade verksamhet och statens styming övergår från detaljstyming till styming genom nationella mål. Statens uppföljning av den kommunala verksamheten koncentreras till att avse måluppfyllelsen.

Den statliga styraingen genom nationella mål kompletteras på vissa områden i syfte att öka den enskildes valfrihet. Exempel på sådana kompletterande styrmedel är skolpengen, bamomsorgslagen och husläkarsystemet. Syftet med dessa är att garantera den enskildes valfrihet och samtidigt åstadkomma rationaliseringar och produktivitetsökningar genom ett ökat inslag av konkurrens.

Genomförda och påbörjade förändringar

Finansiella ramar för kommunsektoms verksamhet

Den konununala sektoms omfattning och betydelse gör att staten måste kunna påverka den konununala konsumtionsutvecklingen och kommuner-

nas och landstingens finansiering av verksamheten, främst genom att fast- Prop. 1993/94:100 ställa finansiella ramar. Orsaken är den viktiga roll som den kommunala Bilaga 1 sektom spelar för samhällsekonomin, stabiliseringspolitiken och fördelningspolitiken. Statens ansvar för samhällsekonomin och verksamheten i stort inom kommunsektom måste samtidigt kombineras med respekt för den kommunala självstyrelsen.

Kommunsektom ansvarar, utifrån fastlagda mål och riktlinjer samt tillgängliga resurser, för prioriteringar samt för verksamhetens utformning, inriktning och oiganisation. Kommuner, landsting och kyrkliga kommuner fastställer skattesats för att kunna finansiera sin verksainhet.

År 1994 upphör det tidigare kommunala skattestoppet. Konununer och landsting får en ekonomisk förstärkning med 4,2 miljarder kronor under föratsättning att de inte höjer skatten.

För de närmaste åren har regeringen angivit att statsbidragen till kom-munsektora, av samhällsekonomiska skäl, bör vara nominellt oförändrade med undantag av regleringar med hänsyn till den s.k. finansieringsprincipen.

Nytt utbetalningssystem för kommunalskattemedel

År 1993 har ett nytt system för utbetalning av konununalskattemedel till konununer och landsting införts. Den tidigare tvååriga eftersläpningen innebar svårigheter att planera ekonomin. Den tenderade att leda till ömsom skattehöjningar, ömsom expansion av verksamheten beroende på konjunktursvängningama. I syfte att uppnå en bättre överensstänunelse mellan inkomster och utgifter baseras skatteintäktema nu på ett skatteunderlag som räknas upp till utbetalningsårets beräknade nivå.

Nytt statsbidragssystem och avveckling av specialdestinerade bidmg

År 1993 har ett nytt statsbidragssystem för primärkommuner införts. Huvudsyftena med det nya utjämningsbidraget är att skapa likvärdiga ekonomiska fömtsättningar dels genom att utjämna de ekonomiska skillnadema mellan konununema, dels genom att ge största möjliga handlingsutrymme för kommunema att själva utforma sin verksamhet.

Samtidigt med det nya statsbidragets har ett stort antal specialdestinerade statsbidrag till såväl konununer som landsting upphört, och därmed också de detalj styrande regler som var förenade med många av dessa bidrag.

En utredning pågår om ett nytt utjämningssystem för landstingen.

Inga nya uppgifter läggs på kommunsektorn utan att Prop. 1993/94:100

finansieringsmöjligheter anvisas Bilaga 1

Från och med år 1993 tillämpas den s.k. finansieringsprincipen i relationen mellan staten och kommunsektom. Finansieringsprincipen innebär att om staten ålägger konununer och landsting nya uppgifter, avvecklar uppgifter eller på annat sätt ändrar befintliga åtaganden bör en ekonomisk reglering ske mellan staten och konununsektom. På liknande sätt tas också hänsyn till statliga åtgärder som inte direkt tar sikte på, men som ändå får ekonomiska effekter för, kommunsektom.

För år 1993 dras ca 10 miljarder kronor in från konununsektom till staten som en följd av finansieringsprincipen. För att regleringen skall omfatta alla konununer och landsting har för åren 1993 och 1994 istället valts en metod som innebär att skatteinkomsterna minskas med ett visst belopp per invånare.

Ny kommunallag ger organisatorisk frihet

Reglema för kommunemas och landstingens verksamhet finns i kommunallagen (1991:900). Lagen, som trädde i kraft den 1 januari 1992, ger kommunema och landstingen en betydande frihet all utforma sin organisation och att välja former för sin förvaltning.

Den nya kommunallagen är uttryck för en strävan att avreglera den kommunala sektoms organisation och verksamhetsformer. Lagen innehåller också viktiga preciseringar när det gäller förtroendevaldas arbets-fömtsättningar och demokratiska principer. Medborgamas möjligheter till insyn och inflytande förbättras.

Med den nya lagstiftningen har flertalet kommuner och landsting genomfört förändringar i såväl nämnd- som förvaltningsorganisationen för att åstadkonuna bättre samordning och ökad effektivitet i verksamheten.

Nya former för samverkan mellan stat och kommun prövas genom försök med s.k. medborgarkontor.

Styrningen av olika verksamheter begränsas till vad som anges i lagstiftning och nationella mål

Den statliga stymingen av kommunal verksamhet har minskat och ändrat karaktär från detaljstyming till målstyming. Kraven på konununal verksamhet skall anges i lag. Nationella mål formuleras utifrån lagstiftningen. I vissa fall är preciseringar av dessa mål nödvändiga. Således har riksdagen beslutat komplettera socialtjänstlagen i syfte att tydliggöra bl.a. rätten till barnomsorg utanför hemmet och de kvalitetskrav som ställs på sådan omsorg.

På vissa områden ersätts den statliga stymingen med frihet för individen att välja. Ett exempel är skolpengen. Samtidigt har staten slagit fast tydliga mål för verksamheten.

Den statliga stymingen på vissa politiskt särskilt prioriterade områden Prop. 1993/94:100 ökar i den meningen att kraven på konununema höjs, t.ex. genom den Bilaga 1 nya lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).

Uppföljning av kommunsektoms verksamhet och ekonomi Rapportering till riksdagen

Med det övergripande ansvar som regering och riksdag har följer också ett intresse av att följa upp och utvärdera hur den konununala verksamheten utvecklas i förhållande till de uppställda målen och att den service som erbjuds medborgama inte varierar för mycket mellan olika konununer och mellan olika landsting.

En minskad statlig reglering av den kommunala verksamheten, i kombination med en betydligt lägre ökningstakt för de konununala intäktema, accentuerar behovet för riksdag och regering att mera samlat kunna följa upp och utvärdera verksamheten i konununer och landsting.

Av intresse för statens uppföljning är bl.a. hur verksamheten utvecklas i förhållande till de nationella målen, hur ekonomin utvecklas, hur behoven och efterfrågan på olika verksamheter förändras och utvecklingen av produktivitet och effektivitet. En del i detta är arbetet med den redovisning som riksdagen begärt rörande vissa ekonomiska effekter av övergången till ett nytt statsbidragssystem m.m. år 1993. Vidare pågår uppföljnings- och utvärderingsarbete för att ge riksdagen bättre underlag för att ange det samhällsekonomiska utrynunet för konununal verksamhet.

Inom olika sektorer har system byggts upp för information mellan stat och konunun, t.ex. inom Skolverkets och Socialstyrelsens ansvarsområden. Föratom sektorsvisa studier är det viktigt för regering och riksdag att få en samlad bild av utvecklingen inom den konununala sektom. Stat-konununberedningen (C 1990:B) har därför tagit initiativ till olika utvecklingsprojekt, bl.a. en studie om problem och erfarenheter av huvudmannaskapsförändringar mellan staten, landstingen och konununema. Formema för statens uppföljning och utvärdering av kommunal verksamhet utvecklas. En särskild arbetsgmpp har tillsatts för att under våren utarbeta ett förslag till underlag för en årlig rapport till riksdagen. I rapporten skall såväl effektivitetsfrågor som kvalitetsutveckling och demokratiaspekter belysas.

Effekter av den nya styrningen

Ett intensivt förändringsarbete pågår för närvarande i konununer och landsting. Avregleringen och avvecklingen av specialdestinerade bidrag har medverkat till den snabba förändringen och effektiviseringen av verksamheten.

Kommuner och landsting möter i allt större utsträckning den nya ekonomiska situationen genom att utsätta verksamheter för konkurrens och genom ett ökat inslag av marknadsorientering. Skilda lösningar prövas,

t.ex. överförande av verksamheter till kommunala bolag eller till privata Prop. 1993/94:100 eller kooperativa entreprenörer. Det blir också allt vanligare att verksam- Bilaga 1 heter delas upp i den konununala organisationen enligt en s.k. beställar -utförarmodell.

Regeringen konuner på olika sätt att stödja och underlätta den utveckling som sker mot nya verksamhetsformer för att rationalisera och effektivisera driften av verksamheter inom de kommunala ansvarsområdena, oavsett om de bedrivs i egen eller annans regi. Förslag med den inriktningen har lagts fram av Lokaldemokratikonunittén, bl.a. i huvudbetänkandet Lokal demokrati i utveckling (SOU 1993:90).

I betänkandet redovisas studier av erfarenhetema av de nya organisa-tionsformema. Av dessa framgår att den konununala organisationen för närvarande präglas av en ökande mångfald i fråga om bl.a. sättet att fördela sakfrågor och uppgifter mellan nämnderaa, antalet nämnder som inrättas samt nämndemas ställning och roll.

Erfarenhetema hittills är i huvudsak positiva. De nya modellema har höjt kostnadsmedvetandet påtagligt långt ut i organisationen. Uppföljnings- och utvärderingsfrågoma har fått större uppmärksamhet. En ökad tonvikt läggs vid uppföljning av kvalitet och resultat av verksamheten.

Omläggningen av utbetalnings- och bidragssystemen har bl.a. resulterat i en bättre överblick över kommunsektoms ekonomi och ekonomiska flöden. Den nya kommunallagen och det nya utbetalningssystemet har sammantaget, i kombination med minskade resurser bl.a. till följd av konjunktumedgången, inneburit att volymökningen i konununsektom upphört.

Behov av förändringar

Omläggningen av statens styming av den kommunala ekonomin år 1993 är omfattande och har skett i bred enighet. Med en omläggning av denna omfattning är det emellertid oundvikligt att nya problem eller icke föratsedda effekter kan uppstå.

Det nya statsbidragssystemet för konununer innebär bl.a. en utjämning med hänsynstagande till straktureUt betingade kostnadsskillnader. Nuvarande metod och kriterier för utjämningen har kritiserats starkt och därför varit föremål för särskild utredning. Förslaget bereds för närvarande.

Inkomstutjämningen i systemet är ofullständig bl.a. genom att den inte omfattar alla kommuner. Bidraget kan därigenom inte användas för ekonomiska regleringar. Även inkomstutjämningen har varit föremål för utredning. En översyn av landstingens utjämningssystem pågår.

Det finns nu ett behov av att samordna det genomförda och pågående utredningsarbetet avseende straktur- och inkomstutjämning för såväl konununer som landsting och att finna ett system som har en bred förankring inom kommunvärlden. En parlamentariskt sammansatt beredning har därför tillkallats (dir. 1993:137). Beredningen skall föreslå utformningen av ett system för statsbidrag och utjämning av ekonomiska föratsättningar för kommuner och landsting, genom vilket man också klarar

de ekonomiska regleringama. Systemet skall kunna träda i kraft år 1996. Prop. 1993/94:100 För år 1995 konuner det nuvarande statsbidragssystemet för konununer Bilaga I att förlängas, med vissa övergångsregler.

Tillämpningen av finansieringsprincipen har visat sig innebära vissa problem, bl.a. när det gäller vad som skall innefattas i tillämpningen, fastställande av de belopp som skall regleras, vem som ansvarar för tilllämpningen och hur de ekonomiska regleringama görs. Principens tilllämpning avses därför bli föremål för särskilda överväganden.

Statens uppföljning av den kommunala verksamheten och ekonomin betonas starkt i olika sammanhang. Kvaliteten på och innehållet i uppföljningen uppvisar dock stora variationer och även brister. Hög prioritet ges nu arbetet med att ta fram ett fungerande uppföljningssystem som bl.a. knyter ihop den kommunala ekonomin och verksamheten.

7 Statsförvaltningens förberedelser för ett EU-medlemskap

Utgångspunkter

Den fortgående intemationaliseringen, där närmandet till EU för Sveriges del utgör det dominerande inslaget, påverkar i allt större utsträckning det svenska samhällets politiska och ekonomiska villkor. Utrikeshandeln har vuxit snabbt och vi har fått ökad tillgång till varor och tjänster.

Men intemationaliseringen har också medfört att ekonomiska och politiska frågor allt oftare knyts till intemationella förhållanden och att för Sverige och dess medborgare viktiga beslut fattas utanför landets gränser. Gränsema mellan nationella och intemationella frågor suddas alltmer ut.

Sverige har under efterkrigstiden aktivt verkat för att kontinuerligt stärka och bredda det västeuropeiska samarbetet. Vårt engagemang i det nordiska samarbetet, EFTA, Europarådet och utvecklingen av våra relationer med EG, och nu EU, är uttryck för denna strävan. EES-avtalet och ett medlemskap i EU innebär ett åtagande att gemensamt delta i den fortsatta utvecklingen på den grand och i de former som EG-rätten och fördragen anger.

För att Sverige på bästa sätt skall kunna utnyttja de möjligheter som EES-avtalet och ett EU-medlemskap medför, är det av avgörande betydelse att den svenska statsförvaltningen, såväl organisatoriskt som kompetensmässigt, står väl rastad för att effektivt kunna föra fram Sveriges ståndpunkter.

En väl samordnad och förankrad politik är en föratsättning för att Sverige skall kunna öva inflytande i det framväxande Europasamarbetet och påverka de gemensamma organens beslut. Vikten av att nationellt agera samordnat visas av att flertalet medlemsländer lägger ned stor omsorg på att koordinera sina aktiviteter i EU. De länder som lyckats i detta avseende har kunnat påvisa klara förhandlingsvinster. Det är därför av stor betydelse att de svenska förhandlamas agerande i olika gemensanuna

organ är i linje med den övergripande strategin och är väl förankrat på Prop. 1993/94:100 politisk nivå samt hos ansvariga myndigheter och andra berörda Bilaga I intressenter.

Det övergripande ansvaret för utfonnningen och bevakningen av strategier och positioner ligger på regeringen. Denna uppgift föratsätter en effektiv kommunikation inom regeringskansliet och mellan respektive departement och förvaltningsmyndigheter. Regeringens ansvar i dessa hänseenden begränsas emellertid till vad som ligger inom dess beslutskompetens. Det är viktigt att det etableras en effektiv konununikation också gentemot myndigheter, som har riksdagen som huvudman. Så t.ex. involveras Riksbanken direkt i centralbankssamarbetet mellan EU:s medlemsländer och berörs gemensamt med regeringen och dess förvaltningsmyndigheter av frågor som tas upp i de gemensamma organen.

Förberedelsearbetet

För att utreda frågor om den svenska statsförvaltningens samverkan med regeringen vid ett svenskt EG-medlemskap m.m. tillkallade regeringen den 23 januari 1992 en särskild utredare. Utredaren har i betänkandet Statsförvaltningen och EG (SOU 1993:80) kartlagt EG:s organisation inom fem myndighetsområden och därvid berört frågor om det svenska deltagandet i EG-arbetet samt behandlat skilda spörsmål om samverkan mellan departement och förvaltningsmyndigheter.

Med dessa erfarenheter som grand fortsätter nu arbetet med att utveckla så effektiva former som möjligt för Sveriges verksamhet i bl.a. olika gemensanuna organ.

Regeringen har beslutat att motsvarande kartläggning skall göras inom Övriga departements- och myndighetsonuåden som berörs av ett EU-medlemskap. Samtliga departement skall, tillsammans med de förvaltningsmyndigheter som berörs av ett svenskt medlemskap i EU, kartlägga hur EU:s verksamhet inom respektive departements och förvaltningsmyndighets ansvarsområde är organiserad och bedrivs samt departementsvis redovisa hur arbetet från svensk sida i de olika organen bör bedrivas.

Departementen skall senast den 1 febraari 1994 redovisa resultatet av departementens och förvaltningsmyndighetemas arbete. Därefter skall redovisningama bearbetas och analyseras med utgångspunkt från de i regeringsbeslutet angivna frågeställningama som rör bl.a. principer för svensk representation i olika gemensamma organ, former för samverkan mellan departement och myndigheter, behov av organisatoriska förändringar, rationaliserings- och effektiviseringsmöjligheter, ekonomiska konsekvenser, personal- och kompetensbehov m.m.

Även om grandstmkturen i den svenska statsförvaltningen väntas kunna bestå vid ett svenskt medlemskap i EU, så konuner betydande förändringar sannolikt att behöva genomföras. Onödiga verksamheter måste utmönstras, dubbelarbete undvikas och rationell arbetsfördelning etableras med andra länder. Möjlighetema till administrativ samverkan mellan de nordiska ländema bör undersökas närmare.

Tabell 1. Antaganden om den ekonoiniska utvecklingen

Procentuell förändring

1993

1994

1995

RRV

Regeringen

RRV

Regeringen

RRV

Regeringen

Lönesumma Konsumentpriser,

årsgenomsnitt Privat konsumtion,

löpande priser

- 1,5 4,7 1,6

- 1,5

4,7 2,1

3,3 2,6 3,1

3,7 2.5 3,0

4,7 3,0 5,7

4,4 2,8 5,5

1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1993/94

RRV:s senaste beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1993/94 utgörs av verkets budgetprognos nr 2/3 från den 16 december 1993. Beräkningama av inkomstema för budgetåret 1993/94 redovisas även i verkets inkomstberäkning.

Inkomster Prop. 1993/94:100

Bilaga 1 I sin inkomstberäkning har RRV för budgetåret 1993/94 beräknat inkomsteraa till 353 253 miljoner kronor.

Till följd av vad regeringen nyligen anfört om lönesummans utveckling samt ny information bör inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt räknas ner med 1 317 mkr. Regeringen räknar även ner samma inkomsttitel med ytterligare 3 530 mkr, eftersom det är regeringens avsikt att den nya egenavgiften i arbetslöshetsersättningen direkt skall föras till Arbetsmarknadsfonden med ett på förhand beräknat belopp. Regeringens antaganden om den ekonomiska utvecklingen leder till att inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt räknas upp med 349 mkr.

Av sanuna anledning skrivs inkomsttiteln Beskattning av tjänstegmppliv upp med 4 mkr. Regeringens bedömning av lönesummans utveckling får till följd att inkomsttiteln Folkpensionsavgift räknas upp med 60 mkr. Av sanuna anledning samt till följd av att Riksförsäkringsverket reviderat ner sjuktalet för budgetåret 1993/94 skrivs inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto upp med 990 mkr På grand av lönesummans utveckling skrivs även inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto upp med 13 mkr.

I enlighet med vad som anförts om den privata konsumtionens utveckling bör inkomstema på inkomsttiteln Mervärdesskatt räknas upp med lOO mkr. Sanuna inkomsttitel bör däratöver justeras ner med 79 mkr till följd av riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition om Postlag och en förändrad verksamhetsform för Postverket m.m. (prop. 1993/94:38, TUl 1, rskr. 119). Med anledning av att riksdagen beslutade att senarelägga den av regeringen i prop. 1993/94:25 föreslagna höjningen av bensinskatt från den 1 januari 1994 till den 1 januari 1995 justeras inkomsttiteln Bensinskatt ner med 350 mkr. Dessutom gör regeringen en annan bedömning än RRV av övergången från blyad till bly fri bensin och justerar ner inkomsttiteln Bensinskatt med ytterligare 19 mkr.

Med anledning av att Styrelsen för lokalradiotillstånd under hösten har auktionerat ut ca 60 stycken lokalradiotillstånd, justeras inkomsttiteln Lokalradioavgifier upp med 44 468 000 kr. Slutligen justeras inkomsttiteln Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande upp med 93,1 mkr och inkomsttiteln Räntor på energisparlän upp med 3,8 mkr med anledning av en annan bedönming av den ekonomiska utvecklingen.

Sammantaget medför justeringama en beräknad minskning av inkomstema med 3 638 mkr jämfört med RRV:s beräkning. Ändringama framgår av tabell 2.

1111 1121 1123 1211 1221 1251 1411 1421 2332

2351 2546

Fysiska personers inkomstskatt

Juridiska personers inkomstskatt

Beskattning av tjänstegruppliv

Folkpensionsavgifi

, netto netto

Sjukförsäkringsavgift,

Övriga socialavgifter,

Mervärdesskatt

Bensinskatt

Ränteinkomster på lån för

bostadsbyggande

Räntor pä energisparlän

Lokalradioavgifter

Summa inkomster

Summa avvikelser enligt föredraganden

7 963 000	- 4 847 000
19 840 000	+ 349 000
1 062 000	-(-4 000
36 146 000	+ 60 000
5 655 000	+ 990 000
2 859 000	+ 13 000
113 200 000	+ 21 000
22 390 000	- 369 000
3 998 000	+ 93 100
164 000	+ 3 800
0	+ 44 468
353 253 440
	- 3 637 632

Tabell 3. Räntor på statsskulden budgetåret 1993/94 Prop. 1993/94:100

Miljarder kronor 3., j

Beräkning till Nuvarande

grund för stats- beräkning

budgeten

Räntor på län i svenska kronor 61,5 47,3

Räntor på lån i utländsk valuta 24,3 24,9

Valutaförluster, netto 10,2 18,8

Summa 96 91

Med anledning av regeringens proposition om Postlag och en förändrad verksamhetsform för Postverket m.m. (prop. 1993/94:38, TUll, rskr 119) räknas anslaget Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalnings- och kassaservice ner med 17 mkr. Till följd av att Riksförsäkringsverket gör en ny bedömning av sjuktalets utveckling räknas anslaget Bidrag till sjukförsäkringen, netto ner med 163 mkr. Efter samråd med statsrådet Lundgren räknas anslaget Räntebidrag upp med 2 200 mkr till följd av att utbetalningaraa av räntebidragen sker snabbare än beräknat. Till följd av beslutet om rekonstraktion av Gota Bank rälcnas anslaget Åtgärder för att stärka det finansiella systemet upp med 20 000 mkr. Regeringens bedömning av flyktingmottagande i konununema och en prisjustering av ersättning till konununema leder till att anslaget Ersättning tiU kommuner för åtgärder för fiyktningar m.m. justeras upp med 68 mkr, anslaget Överföringar av och andra åtgärder för fiyktingar m.m. med 242 mkr samt anslaget Lån till hemutmstning till fiyktingar m.fi. med 9 mkr. Dessutom justeras av samma anledning anslaget Statens invandrarverk ner med 4 mkr. Slutligen räknas utgiftema upp med 630 647 000 kr med anledning av regeringens förslag om tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1993/94 (prop. 1993/94:105).

Sammantaget leder ovan nämda justeringar av RRV:s beräkningar till en uppjustering av utgiftema med 22 699 mkr. Utgiftsanslagen beräknas därmed till 471 693 mkr

Enligt RRV kommer de totala anslagsbehållningama på reservationsanslag under innevarande budgetår att minska med 6 023 mkr och uppgå till 31 479 mkr. Regeringen avviker från RRVs beräkning av minskning av anslagsbehållningen till följd av att regeringen gör en annan bedömning av möjligheten att 1993/94 utnyttja innestående anslagsbehållningar. Regeringen beräknar därmed minskningen av anslagsbehållningar till 3 000 mkr. Till följd av detta ökar den totala anslagsbehållningen på reservationsanslag med 3 023 mkr. Dessutom för regeringen bort 1 848 mkr från Arbetsmarknadsdepartementets innevarande års anslagsbehållning. Med anledning av riksdagsbeslut förs vidare 3 897 mkr bort från Kommunikationsdepartementets anslagsbehållning för innevarande år (prop. 1992/93:176, TU35, rskr. 446). Regeringen beräknar därmed att de totala anslagsbehållningama på reservationsanslag uppgår till 28 757 mkr vid innevarande budgetårs slut.

föra den nya egenavgiften i arbetslöshetsersättningen till Arbetsmarknads- Prop. 1993/94:100 fonden med ett i förväg beräknat belopp. Sanunanlagt justerar regeringen Bilaga 1 således ner inkomstiteln Fysiska personers inkomstskatt med 12 117 mkr. Med anledning av att regeringen gör en annan bedömning av den ekonomiska utvecklingen räknas inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt upp med 554 mkr. Detta får även till följd att inkomsttiteln Avskattning av företagens reserver räknas upp med 73 mkr och att inkomsttiteln Beskattning av tjänstegmppliv räknas upp med 6 mkr.

Med anledning av lönesununans utveckling räknas inkomsttiteln Folkpensionsavgift upp med 176 mkr. TUl följd av dels att Riksförsäkringsverket reviderat ner sjuktalet, dels lönesummans utveckling räknas inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto upp med 291 mkr. Inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto räknas dessutom upp med ytterligare 735 mkr till följd av de förslag om besparingar inom tandvård och läkemedel som regeringen senare idag kommer att redovisa. Sammantaget leder detta till en uppjustering av inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 1 026 mkr.

Till följd av vad som nyss anförts angående den privata konsumtionens utveckling räknas inkomsttiteln Mervärdesskatt upp med 150 mkr. Inkomsttiteln Mervärdesskatt räknas samtidigt ner med 444 mkr till följd av riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition om Postlag och en förändrad verksamhetsform för Postverket m.m.(prop. 1993/94:38, TUll, rskr. 119). Sammanlagt medför detta en nedjustering av inkomsttiteln Mervärdesskatt med 294 mkr. Med anledning av att riksdagen beslutade att senarelägga den av regeringen i prop. 1993/94:25 föreslagna höjningen av bensinskatten från den 1 januari 1994 till den 1 januari 1995, justeras inkomsttiteln Bensinskatt ner med 476 mkr. Till följd av att regeringen gör en annan bedömning av övergången från blyad till bly fri bensin än Riksrevisionsverket, skrivs inkomsttiteln Bensinskatt ner med ytterligare 250 mkr. Sammanlagt innebär detta att inkomsttiteln Bensinskatt skrivs ner med 726 mkr.

Med anledning av regeringens bedömning av konsumentprisemas utveckling justeras inkomsttitlarna Tobaksskatt ner med 5 mkr. Skatt på spritdrycker ner med 6 mkr. Skatt på vin ner med 3 mkr. Skatt på maltdrycker ner med 0,6 mkr och slutligen Energiskatt ner med 10 mkr.

Till följd av att regeringen gör en annan bedömning än Riksrevisionsverket av den ekonoiniska utvecklingen justeras inkomsttiteln Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande upp med 89,4 mkr medan inkomsttiteln Räntor på energisparlän justeras upp med 3,5 mkr.

Inkomsttiteln Bidrag för ungdomspraktik justeras ner med 200 mkr med anledning av att finansieringsbidraget för ungdomspraktik bedöms bli 200 mkr lägre till följd av att regeringen föreslår att arbetsgivare som väljer att redan efter de första sex månadema anställa en ungdomspraktikant skall befrias från kravet på finansieringsbidrag. Med anledning av att Styrelsen för lokalradiotillstånd under hösten har auktionerat ut ca 60 stycken lokalradiotillstånd justeras inkomsttiteln Lokalradiolicenser upp med 83 675 000 kr. I konsekvens med det förslag om ersättning från konununer för elever i same- och specialskolor som senare idag kommer

Tiibell 6. Avvikelser mot RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster Prop. 1993/94:100

budgetåret 1994/95 o-, ,

Tusentals kronor oiiaga

		RRV:s	Avvikelse
		beräkning	enligt regeringen
Inkomsttitel
Ull	Fysiska personers inkomstskatt	30 266 000	- 12 117 000
1121	Juridiska personers inkomstskau	18 584 000	+ 554 000
1122	Avskattning av företagens reserver	4 491 000	-1- 73 000
1123	Beskattning av tjänstegruppliv	1 112 000	+ 6 000
1211	Folkpensionsavgift	37 240 000	+ 176 000
1221	Sjukförsäkringsavgift, netto	7 597 000	+ 1 026 000
1411	Mervärdesskatt	112 000 000	- 294 000
1421	Bensinskatt	22 850 000	- 726 000
1424	Tobaksskatt	7 630 000	-5 000
1425	Skatt på spritdrycker	6 423 000	-6 000
1426	Skatt på vin	3 247 000	- 3 000
1427	Skatt på maltdrycker	2 990 800	-600
1428	Energiskatt	19 100 000	- 10 000
2332	Räitteinkomster på lån för bostads-
	byggande	2 890 600	+ 89 400
2351	Räntor på energisparlän	110 800	-1- 3 500
2524	Bidrag för ungdomspraktik	1 000 000	- 200 000
2546	Lokalradioavgifter	0	+ 83 675
2811	Övriga inkomster av statens verksamhet	400 000	+ 24 000
5121	Avskrivningar på fastigheter	0	+ 580 000
5131	Uppdragsmyndigheters m.fl.
	komplementkostnader	0	+ 2 900 000
Summa inkomster		367 488 935
Sununa avvikelser enligt regeringen			- 7 846 025

Avslutningsvis redovisas förändringama i indelningen av statsbudgetens inkomster i förslaget till statsbudget för budgetåret 1994/95 (tabell 7).

Tabell 7. Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster rör budgetåret 1994/95

Inkomsttitel/Inkomsthuvudgmpp/Inkomstgrupp Förslag

1422 Särskilda varuskatter Upphör

1427 Skatt på maltdrycker Namnändring

1451 Reseskatt Upphör

1462 Kilometerskau Upphör

2112 Televerkets inlevererade överskott Upphör

2123 Inlevererat överskott av uthyming av ADB-utrustning Upphör

2524 Bidrag för ungdomspraktik' Ny inkomsHitel

2534 Avgifter för körkort och motorfordon Namnändring

2543 Skatteutjämningsavgift Upphör

2546 Lokalradioavgifter' Ny inkomsttitel

2713 Vattenföroreningsavgifter m.m. Namnändring

2714 Sanktionsavgifter m.m.' Ny inkomsttitel

' Inkomsttiteln införd fro.m. budgetåret 1993/94

6 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1

Räuelse: S. 82 vänstra kolumnen Tillkommit: 000 Rad 2 högra kolumnen ändrad

utgifter Prop. 1993/94:100

Bilaga 1 I förslaget till statsbudget för budgetåret 1994/95 uppgår utgiftema sammanlagt till 532 129 mkr. Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor svarar då för 430 629 mkr.

Statsskuldsräntoma beräknas till 85 000 mkr för budgetåret 1994/95. Beräkningen är baserad på underlag från Riksgäldskontoret och de ränteantaganden som redovisats i den preliminära nationalbudgeten (bilaga 1.1, avsnift 1). De redovisade ränteutgiftema hålls nere till följd av de stora inkomster som Riksgäldskontoret erhåller i samband med emissioner av statsobligationslån. Dessa lån har ofta kupongräntor som avspeglar ränteläget när de började emitteras för ett par år sedan. Med nuvarande lägre räntenivåer betalar köparen överkurs till Riksgäldskontoret för att erhålla dessa lån med hög nominell ränta. De inkomster som dessa överkurser genererar leder till minskade ränteutgifter under emissionsåret men högre ränteutgifter under följande år, när den högre kupongräntan betalas ut. Hänsyn har tagits till detta vid beräkningen av den underliggande budgetutvecklingen, se avsnitt 2 nedan.

Anslagsbehållningarna på reservationsanslag beräknas minska med 4 500 mkr under budgetåret 1994/95.

I syfte att förslaget till statsbudget skall visa en realistisk budgetbelastning förs på budgetens utgiftssida upp posten Beräknat tillkommande utgifisbehov, netto. Denna beräknas till 12 000 mkr. Vid beräkningen av denna post har en uppskattning gjorts av sådana utgifts- och inkomstförändringar som inte redovisats på något annat ställe i förslaget till statsbudget.

Finansutskottet har tidigare framfört önskemål (1991/92:FiU34) om att posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto som idag är en nettopost på statsbudgetens utgiftssida, redovisas som två bmttoposter -en på inkomst- och en på utgiftssidan.

Nyligen har ett utvecklingensarbete påbörjats inom regeringskansliet som bl.a. inbegriper hur statens inkomster, utgifter och förmögenhet bör redovisas. Regeringen anser att frågan angående tillkommande utgiftsbehov bör övervägas inom ramen för ovan nämnda utvecklingsarbete. Regeringen gör därmed bedömningen att redovisningen av tillkommande utgiftsbehov för närvarande inte bör förändras.

Tabell 8. Statsbudgetens utgifter budgetaret 1994/95

Milj.kr

Förslag till statsbudget

Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor 430 629

Statsskuldräntor 85 000

Förändring av anslagsbehållningar 4 500

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto 12 000

Summa 532 129

Med hänvisning till redovisningen i det föregående avsnittet beräknas utfallet av statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och förslaget till statsbudget för budgetåret 1994/95 såsom framgår av tabell 9 och tabell 10.

Sammanfattningsvis beräknas budgetunderskottet till 217,1 miljarder kronor för 1993/94 och tUl 172,5 miljarder kronor för 1994/95.

Tabell 9. statsbudgeten budgetåren 1992/93-1994/95

Miljarder kronor

1992/93

1993/94

1994/95

Utfall

Statsbudget/ reglerings, brev'

Beräknat utfall

■ enligt enligt RRV regeringen

Förslag till statsbudget

Inkomster Utgifter exkl. statsskuldräntor Statsskuldräntor

Saldo

377,7

492,4 73,1

- 187,8

344,0

453,7 96,0

- 205,7 ■

353,3

472,8 92,0

-211,5

349,6

475,7 91,0

- 217,1

359,6

447,1 85.0

- 172,5

För 1993/94 är utgiftsnivån enligt regleringsbrev.

oo oo o o

00 VO

t~-1—

ON o

»o r

o o o o o o

,— VO ooo

Oslo fS ov t

oo oo o o

ov — Ti" oo

m CN Ov t

o oo

00(N

o o o o o o

OV(N ov v-,

— TJ-

oo oo o o

Ov (N -*v<-. — VO Tt oo o rn VOO

o o o o

o o

>0 Ov

— vO

t en

VO VO

— o

o o o o oo

00 M —.Ov

[ o

ov — "TI o

i o

■ ■* tc rv|(N

ooo ooo ooo

— o o ooo io o

m o —

VOO

ooo

i	O	O §
1	o	ao ve
o o	o o o	2
t	(N	M fl >r>

C c " "'

•T t/)

£f 2

"w ra

E 2 c c

c c u P c E Ecu

t C «

a CO n. Q, Q. u

.2 ifi « "> ii -o

|gi

*j 1)

C t;

T3 c 3 c

c u

ID c

•O >v _..

M p C

u tZ u

i«:5

ii c -

§ B H u 3

£ u u 3 w -S

|c E «|rt = t 5 u c o ■" «

D.Ji « o S •" -O l.sl.:o|°5

&«: z O S Ä cc: O

.s	!3
c	00
,4	,c
s	'c
.o
»	.eo
•5	ta Xi
	t/i
?	u
•ij	•a
5	u
,60	E

c	>
>	a
■o ■Q	00 c
Q
.5	I
p	in

■5 o E

DCI c t/5

1.5 Statsbudgetens utgifter fördelade på realekonomiska Prop- 1993/94:100 kategorier och ändamålsområden budgetåret 1994/95 Bilaga 1

Av statsbudgetens totala utgifter, dvs inklusive de utgifter som redovisas på statsbudgetens inkomstsida, utgör utgiftema för den statliga konsumtionen drygt en femtedel. Dessa består av löner och andra utgifter för framför allt statlig förvaltning, försvaret och högskolan.

Investeringamas andel av de totala utgiftema på statsbudgeten uppgår till ca 3 procent.

Transfereringamas andel av statsutgifterna uppgår till ca 60 procent. Dessa utgörs av transfereringar till hushållen, transfereringar till utlandet samt subventioner till företag m.m. Drygt hälften av transfereringarna går till hushållen. De största postema är utgifter för pensioner, sjuk- och föräldraförsäkring, bambidrag samt arbetsskadeersättningar.

De statliga transfereringarna till kommunema utgörs främst av utjämningsbidrag till kommunema och skatteutjämningsbidrag till landstingen.

Transfereringama till utlandet består huvudsakligen av utvecklingsbistånd. Biståndet uppgår till ca 0,92 procent av bruttonationalinkomsten (BNI).

Subventioner till företag inkluderar överföringar till såväl privata som statliga förelag. Här ingår även räntebidrag till bostäder samt bidrag för omställning av jordbmket.

Statsskuldräntoma beräknas uppgå till 85 miljarder kronor 1994/95 och utgör därmed knappt 15 procent av statsbudgetens utgifter.

Diagram 1. Realekonomisk Tördelning av statsbudgetens utgifter

Investeringar (3,0%)

Konsumtion
Transfereringar y - "\ (21,8%)

till hushåll (35,7%)

Övriga utgifter (0,7%)

Statsskuldräntor '.t. V (14,5%)

Transfereringar

till kommuner (11,1%)

(2,5%) (10.6%) Övriga transfereringar

Transf. till utlandet

95,7	16,4
45,5	7,8
48,0	8,2
43,5	7,4
45,0	7,7
29,3	5,0
39,3	6,7
33,6	5,7
20,5	3,5
29,5	5,0
13,9	2,4
8,7	1,5
4,9	0,8
1,8	0,3
85,0	14,5
41,2	7,1

Pensioner, åldrings- och handikappomsorg

Allmänna bidrag mellan stat och kommuner

Stöd till barnfamiljer

Inkomsttrygghet vid sjukdom

Försvar

Bostadsförsörjning

Utbildning och forskning

Åtgärder inom arbetsmarknadsområdet

Samhällsskydd och rättsskipning

Infrastruktur

Intemationellt ekonomiskt bistånd

Näringslivsändamål

Fritidsverksamhet och kultur

Allmän miljö- och naturvård

Statsskuldräntor

Övrigt

Summa' 585,4 100

' Inklusive tillkonunande utgiftsbehov och utgifter som redovisas på inkomstsidan.

förbättra beslutsunderlag vad avser precision och förklaringsgmnder bör Prop. 1993/94:100 därför göras. Utöver den fortlöpande metodutveckling som sker inom Bilaga 1 ramen för RRVs beräkningsarbete, bl.a. vad gäller inkomsberäkningama, har RRV påbörjat ett arbete med att, med utgångspunkt i de föratsättningar RRV har för sitt beräkningsarbete, utveckla beräknings- och analysmodeller. I arbetet ingår även att förbättra kvalitén i de granddata som RRV är beroende av, bl.a. den information som lämnas av de statliga myndighetema. Det är angeläget att detta arbete drivs vidare.

Samtidigt är informationsflödet när det gäller prognoser och beräkningar av skilda slag mycket omfattande och inbegriper ett stort antal centrala producenter och användare. Det finns därför skäl att också se över användarbehov och produktionsmetoder i ett vidare perspektiv, bl.a. för att effektivisera informationsflödet samt förbättra samverkan mellan informationslämnare och prognos- och statistikproducenter. Regeringen har därför för avsikt att ge chefen för Finansdepartementet bemyndigande att tillkalla en utredare för att se över beräkningama av statens inkomster och utgifter.

Utredaren bör som ett underlag för sina överväganden bl.a. kartlägga olika felkällor i prognosema samt vilka prognosmetoder som kan utnyttjas i detta sammanhang. I arbetet bör även ingå förslag till hur en löpande kvalitetsredovisning bör utformas.

Utredaren bör vidare studera hur informationsinsamlingen sker och hur samarbetet mellan berörda myndigheter kan utvecklas för att på det sättet öka prognosemas tillförlitlighet. Utredaren bör också bedöma möjlighetema att i större utsträckning utnyttja utfallsdata som en indikator över den ekonomiska utvecklingen, bl.a. för att därigenom få ett snabbare genomslag på de antaganden om den allmänna ekonomiska utvecklingen som ligger till grand för beräkningarna av statsfinansernas utveckling.

Även möjlighetema till en mer kontinuerlig kontroll av utgiftemas utveckling bör studeras.

Utredningsarbetet bör göras i nära samarbete med RRV. Till utredningen avser regeringen att knyta en expertgrapp med representanter för de myndigheter som i första hand är berörda.

2 Underliggande budgetutveckling

Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls när det redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller sammanhänger med förändringar i redovisningsprinciperna. Som bas används de förhållanden som skall gälla för budgetåret 1994/95. Detta innebär att den underliggande budgetutvecklingen i ett budgetförslag inte omedelbart kan jämföras med de redovisningar som gjorts i tidigare års finansplaner och reviderade finansplaner.

Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post skall betraktas som en reguljär inkomst eller utgift eller som en tillfällig sådan. Trots att avgränsningaraa i det enskilda fallet inte är helt självklara anser regeringen det ändå angeläget att redovisa en beräkning

där tillfälliga inkomster eller utgifter uteslutits, så att statsbudgetens Prop. 1993/94:100
underliggande utveckling tydliggörs. Bilaga 1

På inkomstsidan betraktas följande slag av effekter som tillfälliga vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:

— vissa engångsvisa höjningar eller sänkningar av skatter och avgifter

— tillfälliga extra inleveranser från affärsverk till statsbudgeten

— inkomster från arbetsgivarfonden, delpensionsfonden och arbetsmiljöfonden

På utgiftssidan betraktas bl. a. följande effekter som tillfälliga vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:

— valutaförluster eller valutavinster som uppstår vid amortering av statens utlandslån

— kapitaltillskott till Nordbanken, Securam och Gota Bank

— engångsvisa besparingar

— periodiseringseffekter till följd av att Riksgäldskontoret emitterar
statsskuldsväxlar till underkurs.

Tabell 12 visar statsbudgetens underliggande utveckling under perioden 1992/93-1994/95.

Tabell 12. UnderUggande budgetsaido for budgetåren 1992/93-1994/95

Miljarder kronor

1992/93 1993/94 1994/95

Underiiggande budgetsaido - 188,5 - 205,5 - 175,9

Som andel av BNP - 13,1 % - 14.0 % - 11,4 %

3 Lånebehov och statsskuld

Statliga utgifter som beslutats av riksdagen och som inte täcks av statsinkomster, finansieras genom upplåning av Riksgäldskontoret. Budgetunderskottet utgör den viktigaste beståndsdelen i Riksgäldskontorets lånebehov (tabell 13). Det är emellertid inte det redovisade budgetutfallet baserat på inkomst- och utgiftsmässiga principer som är relevant i detta sanmianhang, utan i stället dess kassamässiga motsvarighet, dvs. utfallet på statsverkets checkräkning i Riksbanken. I tabellen är skillnaden mellan redovisat budgetutfall och rörelsema på statsverkets checkräkning angiven som kassamässiga korrigeringar. Dessa korrigeringar kan i allmänhet endast göras i efterhand när utfallen är kända. I prognosperspektivet antas att de kassamässiga flödena är lika med budgetsaldot. Riksgäldskontoret har en omfattande utlåning till affärsverk och myndigheter, bl.a. till Bankstödsnämnden för bankstöd och till Centrala studiestödsnämnden, för studielån. Som en följd av att arbetslösheten har stigit har ett underskott i arbetsmarknadsfonden uppstått vilket ökar statens upplåningsbehov. Detta upplåningsbehov beräknas till 36,9 miljarder kronor för budgetåret 1993/94 och 34,6 miljarder kronor för

Tabell 13. Lånebehov och statsskuld

Miljarder kronor

	1992/93	1993/94	1994/95
Budgetunderskott	187,8	217,1	172,5
Kassamässiga korrigeringar	-8,6	-	-
Riksgäldskontoreis nettoutlåning:
CSN, studielån m.m.	5,8	7	6,7
Investeringslån till myndigheter	-	3,1	5,0
Finansiering av underskott i Arbetsmarknadsfonden inkl. ränta	16,2	36,9	34,6
Finansiering av underskott i Lönegarantifonden inkl. ränta	2,4	1,4	1,5
Byggnadsstyrelsen, Vasakronan AB mm.	2,1	14,5	1,0
Län till Sparbanken Första	3,8
Köp av aktier i Securum	1,0

O O O o o oo o o o O o o o o	1
»o o o »o o >ri r VO o o	O ov
oo 00 ov u-i (N TT m cs o «o fS o 00	CM
— ov r- —	ov

444 922	448 727	471 693
96 000	92 000	91 000
1 500	6 023	3 000
7 240	18 000	1 000