Regeringens proposition

1993/94:100

Förslag till statsbudget för budgetåret
1994/95

Prop.

1993/94:100

Enligt 9 kap. 6 § regeringsformen avger regeringen härmed sitt förslag
till statsbudget för budgetåret 1994/95 och föreslår att riksdagen beräknar
inkomster och beslutar om utgifter för staten i enlighet med de specifika-
tioner som fogats till förslaget.

Stockholm den 22 december 1993

Carl Bildt

Anne Wibble

(F inansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Förslaget till statsbudget för budgetåret 1994/95 visar en omslutning av
532 129 miljoner kronor. Detta innebär en minskning i förhållande till
regleringsbreven för innevarande budgetår med 17 533 miljoner kronor.
Budgetförslaget utvisar ett underskott på 172 486 miljoner kronor, vilket
är 45 591 miljoner kronor mindre än vad som nu beräknas bli utfallet av
statsbudgeten för budgetåret 1993/94.

Statens lånebehov under budgetåret 1994/95 beräknas uppgå till 220 260
miljoner kronor.

1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100

Rättelse: S. 4 Tillägg till samtliga siffror: 000

Förslagen rörande de inkomst- och utgiftsposter som ingår i statsbudgeten Prop. 1993/94:100
redovisas närmare och motiveras i bilagor till propositionen enligt
följande förteckning. Bilagan 1 behandlar den ekonomiska politiken och
budgetpolitiken och innehåller en preliminär nationalbudget för år 1994.

Bilaga 1 Finansplanen

Bilaga 2 Statschefen och regeringen (första huvudtiteln)

Bilaga 3 Justitiedepartementet (andra huvudtiteln)

Bilaga 4 Utrikesdepartementet (tredje huvudtiteln)

Bilaga 5 Försvarsdepartementet (fjärde huvudtiteln)

Bilaga 6 Socialdepartementet (femte huvudtiteln)

Bilaga 7 Kommunikationsdepartementet (sjätte huvudtiteln)

Bilaga 8 Finansdepartementet (sjunde huvudtiteln)

Bilaga 9 Utbildningsdepartementet (åttonde huvudtiteln)

Bilaga 10 Jordbruksdepartementet (nionde huvudtiteln)

Bilaga 11 Arbetsmarknadsdepartementet (tionde huvudtiteln)

Bilaga 12 Kulturdepartementet (elfte huvudtiteln)

Bilaga 13 Näringsdepartementet (tolfte huvudtiteln)

Bilaga 14 Civildepartementet (trettonde huvudtiteln)

Bilaga 15 Miljö- och naturresursdepartementet

(fjortonde huvudtiteln)

Bilaga 16 Riksdagen och dess myndigheter m.m.

(femtonde huvudtiteln)

Bilaga 17 Räntor på statsskulden, m.m. (sextonde huvudtiteln)

Bilaga 18 Oförutsedda utgifter (sjuttonde huvudtiteln)

Bilaga 19 Beredskapsbudget för totalförsvarets civila del

När det gäller anslag till riksdagen och myndigheter under riksdagen har

Riksdagens förvaltningsstyrelse den 8 december 1993 beslutat om förslag
till anslag för nästa budgetår under femtonde huvudtiteln. Förslagen har
överlämnats till Finansdepartementet och återfinns i bilaga 16.

Prop. 1993/94:100

REGERINGENS FÖRSLAG TILL

STATSBUDGET

FÖR BUDGETÅRET

1994/95

Prop. 1993/94:100

Statsbudget för budgetåret 1994/95

Inkomster

Skatter

Inkomster av statens verksamhet

Inkomster av försåld egendom
Återbetalning av lån
Kalkylmässiga inkomster

Summa kr

321 528 515 000

29 248 710 000

31 640 000

7 029 045 000

1 805 000 000

359 642 910 000

Underskott

Summa kr

172 485 658 000

532 128 568 000

Utgiftsanslag'.

Statschefen och regeringen	1	757	978
Justitiedepartementet	19	475	076
U trikesdepartementet	16	959	481
Försvarsdepartementet	39	721	506
Socialdepartementet	127	809	349
Kommunikationsdepartementet	29	287	281
F inansdepartementet	84	604	149
U tbildningsdepartementet	33	038	652
Jordbruksdepartementet	6	251	959
Arbetsmarknadsdepartementet	47	474	542
Kulturdepartementet	14	759	718
Näringsdepartementet	4	001	092
Civildepartementet	2	216	715
Miljö- och naturresursdepartementet	2	406	369
Riksdagen och dess myndigheter m.m.		863	701
Räntor på statsskulden, m.m.	85	000	000
Oförutsedda utgifter		1	000

Minskning av anslagsbehållningar

4 500 000 000

Prop. 1993/94:100

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

12 000 000 000

Summa kr.

515 628 568 000

4 500 000 000

12 000 000 000

532 128 568 000

Specifikation av statsbudgetens inkomster 1994/95 Prop. 1993/94:100

1994/95 Tusental kronor

1000 Skatter

321 528 515

1100 Skatt på inkomst

48 783 000

1110 Fysiska personers inkomstskatt

1111 Fysiska personers inkomstskatt

18 149 000

1120 Juridiska personers inkomstskatt

1121 Juridiska personers inkomstskatt

1122 Avskattning av företagens reserver

1123 Beskattning av tjänstegruppliv

24 820 000

19 138 000

4 564 000

1 118 000

1130 Ofördelbara inkomstskatter

1131 Ofördelbara inkomstskatter

2 096 000

1140 övriga inkomstskatter

1141 Kupongskatt

1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt

1143 Bevillningsavgift

1144 Lotteriskatt

3 718 000

600 000

5 000

3 113 000

1200 Lagstadgade socialavgifter

62 775 000

1211 Folkpensionsavgift

1221 Sjukförsäkringsavgift, netto

1222 Allmän sjukförsäkringsavgift

1231 Bamomsoigsavgift

1241 Utbildningsavgift

1251 Övriga socialavgifter, netto

1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till
arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutets versamhet

1291 Särskild löneskatt

37 416 000

8 623 000

3 988 000

5 200 000

571 000

6 977 000

1300 Skatt på egendom

22 288 215

1310 Skatt på fast egendom

1311 Skogsvårdsavgifter

1312 Fastighetsskatt

14 679 215

1994/95

Prop. 1993/94:100

Tusental kronor

1320 Förmögenhetsskatt

1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt

1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt

1330 Arvsskatt och gåvoskatt

1331 Arvsskatt

1332 Gåvoskatt

1340 övrig skatt på egendom

1341 Stämpelskatt

1400 Skatt på varor och tjänster

1410 Allmänna försäljningsskatter

1411 Mervärdesskatt

1420, 1430 Skatt på specifika varor

1421 Bensinskatt

1423 Försäljningsskatt på motorfordon

1424 Tobaksskatt

1425 Skatt på spritdrycker

1426 Skatt på vin

1427 Skatt på maltdrycker

1428 Energiskatt

1429 Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle

1431 Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk

1434 Skatt på viss elektrisk kraft

1435 Särskild skatt mot försurning

1440 Överskott vid försäljning av varor med statsmonopol

1442 Systembolaget AB:s inlevererade överskott

1450 Skatt på tjänster

1452 Skatt på annonser och reklam

1454 Skatt på spel

1460 Skatt på vägtrafik

1461 Fordonsskatt

1470 Skatt på import

1471 Tullmedel

2 159 000

2 095 000

64 000

950 000

800 000

150 000

4 500 000

187 682 300

111 706 000

63 963 700

22 124 000

1 340 000

7 625 000

6 417 000

3 244 000

2 990 200

19 090 000

500

142 000

928 000

63 000

200 000

1 157 000

1 027 000

130 000

3 874 000

6 381 600

	Prop. 1993/94:100
1994/95	Tusental kronor
1480 övriga skatter på varor och tjänster 1481 Övriga skatter på varor och tjänster	400 000 400 000
2000 Inkomster av statens verksamhet	29 248 710

2100 Rörelseöverskott 13 028 268

2110 Affärsverkens inlevererade överskott 496 789

2111 Postverkets inlevererade överskott 0

2113 Statens järnvägars inlevererade överskott 0

2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott 161 589

2116 Affärsverket svenska kraftnäts inlevererade

utdelning 200 000

2118 Sjöfartsverkets inlevererade överskott 49 700

2119 Affärsverket svenska kraftnäts inleverans av

motsvarighet till statlig skatt 85 500

2120 övriga myndigheters inlevererade överskott 172 868

2124 Inlevererat överskott av Riksgäldskontorets

garantiverksamhet 172 868

2125 Inlevererat överskott av åtgärder för att

stärka det finansiella systemet 0

2130 Riksbankens inlevererade överskott 10 400 000

2131 Riksbankens inlevererade överskott 10 400 000

2150 överskott från spelverksamhet 1 958 611

2151 Tipsmedel 1 296 000

2152 Lotterimedel 662 611

2200 överskott av statens fastighetsförvaltning

2 145 000

2210 Överskott av fastighetsförvaltning

2214 Överskott av Byggnadsstyrelsens verksamhet

2 145 000

2300 Ränteinkomster

2310,2320 Räntor på närings län

2314 Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen

2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån

4 033 046

88 613

11 412

1994/95

Prop. 1993/94:100

Tusental kronor

2318 Ränteinkomster på statens lån till den
mindre skeppsfarten

2321 Ränteinkomster på skogsväglån

2322 Räntor på övriga näringslån, Kammarkollegiet

2323 Räntor på övriga näringslån, Statens jordbruksverk

2325 Räntor på Postverkets statslån

2330 Räntor pä bostadslån

2332 Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande

2333 Ränteinkomster på lån för bostadsförsöijning for
mindre bemedlade bamrika familjer

2334 Räntor på övriga bostadslån, boverket

2340 Räntor på studielån

2341 Ränteinkomster på statens lån för
universitetsstudier och garantilån för studera

2342 Ränteinkomster på allmänna studielån

2350 Räntor pä energisparlän

2351 Räntor på eneigisparlån

2360 Räntor pä medel avsatta till pensioner

2361 Räntor på medel avsatta till folkpensionering

2370 Räntor på beredskapslagring

2371 Räntor på beredskapslagring och
förrådsanläggningar

2380, 2390 Övriga ränteinkomster

2383 Ränteinkomster på statens bosättningslån

2385 Ränteinkomster på lån för studentkårslokaler

2386 Ränteinkomster på lån för allmänna samlingslokaler

2389 Ränteinkomster på lån för inventarier

i vissa specialbostäder

2391 Ränteinkomster på markförvärv för
jordbrukets rationalisering

2392 Räntor på intressemedel

2394 Övriga ränteinkomster

2395 Räntor på särskilda räkningar i Riksbanken

300

75 102

1 700

2 981 785

2 980 000

1 700

19 630

130

19 500

114 300

6 000

539 958

282 760

8 000

700

6 875

161 085

106 000

1* Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100

	Prop. 1993/94:100
1994/95	Tusental kronor
2400 Aktieutdelning	2 455 238
2410 Inkomster av statens aktier 2411 Inkomster av statens aktier	2 455 238 2 455 238
2500 Offentligrättsliga avgifter	5 035 048
2511 Expeditions- och ansökningsavgifter 2522 Avgifter för granskning av filmer och videogram 2524 Bidrag för ungdomspraktik 2527 Avgifter för statskontroll av krigsmaterieltillverkningen 2528 Avgifter vid bergsstaten 2529 Avgifter vid patent- och registreringsväsendet 2531 Avgifter för registrering i förenings- m.fl. register 2532 Avgifter vid kronofogdemyndigheterna 2534 Avgifter för körkort och motorfordon 2535 Avgifter för statliga garantier 2536 Lotteriavgifter 2537 Miljöskyddsavgift 2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel och handelsgödsel 2539 Täktavgift 2541 Avgifter vid Tullverket 2542 Patientavgifter vid tandläkarutbildningen 2545 Närradioavgifter 2546 Lokalradioavgifter 2547 Avgifter för Telestyrelsens verksamhet 2548 Avgifter för Finansinspektionens verksamhet 2549 Avgifter for provning vid riksprovplatser 2551 Avgifter från kärnkraftverken 2552 Övriga offentligrättsliga avgifter	571 006 6 500 800 000 1 1 655 9 500 9 550 1 038 000 1 088 764 22 620 1 825 68 250 99 922 30 000 137 235 4 500 3 330 83 675 159 000 99 300 3 000 168 235 629 180
2600 Försäljningsinkomster	1 190 631
2611 Inkomster vid kriminalvården 2624 Inkomster av uppbörd av felparkeringsavgifter 2625 Utförsäljning av beredskapslager 2626 Inkomster vid Banverket	198 500 84 615 225 500 682 016
2700 Böter m.m.	937 479
2711 Restavgifter och dröjsmålsavgifter	535 752

Prop. 1993/94:100

Tusental kronor

1994/95

2712 Bötesmedel 2713 Vattenföroreningsavgifter m.m. 2714 Sanktionsavgifter m.m.	389 657 70 12 000
2800 Övriga inkomsta* av statens verksamhet	424 000
2811 Övriga inkomster av statens verksamhet	424 000
3000 Inkomster av försåld egendom	31 640
3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner	0
3120 Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner 3124 Statskontorets inkomster av försålda datorer m.m.	0 0
3200 övriga inkomster av markförsäljning	1 000
3211 Övriga inkomster av markförsäljning	1 000
3300 övriga inkomster av försåld egendom	30 640
3311 Inkomster av statens gruvegendom 3312 Övriga inkomster av försåld egendom	30 640 0
4000 Återbetalning av lån	7 029 045
4100 Återbetalning av näringslån	116 847
4110 Återbetalning av industrilån	0
4120 Återbetalning av jordbrukslån 4123 Återbetalning av lån till fiskerinäringen	26 969 26 969
4130 Återbetalning av övriga näringslån 4131 Återbetalning av vattenkraftslån	89 878 240

1994/95

Prop. 1993/94:100

Tusental kronor

4133 Återbetalning av statens lån till den
mindre skeppsfarten

4135 Återbetalning av skogsväglån

4136 Återbetalning av övriga näringslån,
Kammarkollegiet

4137 Återbetalning av övriga näringslån,
Statens jordbruksverk

4138 Återbetalning av tidigare infriade statliga
garantier

1 900

80 913

1 800

5 000

4200 Återbetalning av bostadslån

4212 Återbetalning av lån för bostadsbyggande

4213 Återbetalning av lån för bostadsförsöijning
för mindre bemedlade bamrika familjer

4214 Återbetalning av övriga bostadslån, Boverket

4 001 900

4 000 000

400

1 500

4300 Återbetalning av studielån

4311 Återbetalning av statens lån för universitetsstudier

4312 Återbetalning av allmänna studielån

4313 Återbetalning av studiemedel

2 504 110

110

3 000

2 501 000

4400 Återbetalning av energisparlån

4411 Återbetalning av eneigisparlån

250 000

4500 Återbetalning av övriga lån

4514 Återbetalning av lån för studentskårslokaler

4515 Återbetalning av lån för allmänna samlingslokaler

4516 Återbetalning av utgivna startlån och bidrag

4517 Återbetalning från Portugal fonden

4519 Återbetalning av statens bosättningslån

4521 Återbetalning av lån för inventarier i vissa specialbostäder

4525 Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor

4526 Återbetalning av övriga lån

156 188

170

6 500

3 500

5 600

100 000

40 328

1994/95

Prop. 1993/94:100

Tusental kronor

5000 Kalkylmässiga inkomster

5100 Avskrivningar och amorteringar

5110 Affärsverkens avskrivningar och amorteringar

5113 Statens järnvägars avskrivningar

5120 Avskrivningar pä fastigheter

5121 Avskrivningar på fastigheter

5130 Uppdragsmyndigheters komplementkostnader

5131 Uppdragsmyndigheters m.fl. komplementkostnader

5140 Övriga avskrivningar

5143 Avskrivningar på ADB-utrustning

5144 Avskrivningar på förrådsanläggningar
för civilt totalförsvar

5200 Statliga pensionsavgifter, netto

5211 Statliga pensionsavgifter, netto

STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER

1 805 000

3 490 000

580 000

2 900 OOO

2 900 000

70 000

10 000

-1 685 000

359 642 910

Specifikation av utgiftsanslagen 1994/95

I. Statschefen och regeringen

A Kungliga hovstaten

1 Hans Maj:t Konungens och det Kungliga husets
hovhållning, förslagsanslag

B Kungliga slottsstaten

1 De kungliga slotten:

Driftkostnader, förslagsanslag

2 Kungliga husgerådskammaren, förslagsanslag

C Regeringen

1 Regeringskansliet m.m., ramanslag

Prop. 1993/94:100

1 757 978 000

30 085 000

40 474 000

29 416 000

11 058 000

1 687 419 000

Prop. 1993/94:100

II. Justitiedepartementet

A Allmänna val m.m.

1 Allmänna val, förslagsanslag

2 Stöd till politiska partier, förslagsanslag

3 Svensk författningssamling, förslagsanslag

4 Bidrag till vissa internationella
sammanslutningar m.m., förslagsanslag

5 Framtidsstudier, långsiktig analys, m.m., reservationsanslag

6 Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av
god redovisningssed, förslagsanslag

B Polisväsendet

1 Rikspolisstyrelsen, ramanslag

2 Säkerhetspolisen, förslagsanslag

3 Polishögskolan

4 Statens kriminaltekniska laboratorium, ramanslag

5 Lokala polisoiganisationen, ramanslag

6 Utlänningsärenden, förslagsanslag

C Åklagarväsendet

1 Riksåklagaren, ramanslag

2 Åklagarmyndigheterna, ramanslag

D Domstolsväsendet m.m.

1 Domstolsverket, ramanslag

2 Domstolarna m.m., ramanslag

E Kriminalvården

1 Kriminalvårdsstyrelsen, ramanslag

2 Kriminalvården, ramanslag

3 Utlandstransporter, förslagsanslag

19 475 076 000

304 608 000

158 000 000

127 200 000

4 512 000

2 586 000

11 710 000

600 000

10 725 197 000

464 528 000

482 630 000

1 000

47 427 000

9 641 611 000

89 000 000

582 476 000

27 528 000

554 948 000

2 599 216 000

65 328 000

2 533 888 000

4 097 214 000

108 754 000

3 829 345 000

159 115 000

Prop. 1993/94:100

Rättshjälp m.m.

1 068 244 000

Rättshjälpskostnader, förslagsanslag

Rättshjälpsmyndigheten, ramanslag

Allmäna advokatbyråer:

779 000 000

12 549 000

Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

Driftbidrag, förslagsanslag

Vissa domstolskostnader m.m., förslagsanslag
Diverse kostnader för rättsväsendet, förslagsanslag

1 000

11 010 000

237 300 000

28 384 000

Övriga myndigheter	98 121 000
Justitiekanslem, ramanslag	7 526 000
Datainspektionen, ramanslag	21 772 000
Brottsskadenämnden:
Förvaltningskostnader, ramanslag	*7 049 000
Ersättning för skador
på grund av brott, förslagsanslag	*35 000 000
Bråttsförebyggande rådet, ramanslag	26 774 000

Beräknat belopp

Prop. 1993/94:100

III. Utrikesdepartementet	16 959 481 000
A Utrikesförvaltningen m.m.	1 606 342 000
1 Utrikesförvaltningen, ramanslag	1 564 784 000
2 Kursdifferenser, förslagsanslag	1 000
3 Honorärkonsuler, förslagsanslag	15 500 000
4 Nordiskt samarbete, förslagsanslag	1 666 000
5 Utredningar m.m., reservationsanslag	10 211 000
6 Officiella besök m.m., förslagsanslag	9 680 000
7 Ekonomiskt bistånd till svenska medboigare
i utlandet m.m., förslagsanslag	4 500 000

B Bidrag till vissa internationella organisationer

1 Förenta nationerna, förslagsanslag

2 Nordiska ministerrådet, förslagsanslag

3 Europarådet, förslagsanslag

4 Organisationen för ekonomiskt samarbete

och utveckling (OECD), förslagsanslag

5 Europeiska frihandelssammanslutningen (EVYN), förslagsanslag

6 Oiganisationer för internationell handel
och råvarusamarbete m.m., förslagsanslag

7 Internationell råvarulagring, förslagsanslag

8 Övriga internationella oiganisationer m.m., förslagsanslag

9 Fredsbevarande verksamhet, reservationsanslag

10 Konferensen om säkerhet och samarbete

i Europa (ESK), förslagsanslag

C Internationellt utvecklingssamarbete

1 Bidrag till internationella biståndsprogram, reservationsanslag

2 Utvecklingssamarbete genom Styrelsen för
internationell utveckling (SIDA), reservationsanslag

3 Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), ramanslag

4 Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad, reservationsanslag

5 Utvecklingssamarbete genom Beredningen för internationellt
tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), reservationsanslag

6 Beredningen för internationellt tekniskt-
ekonomiskt samarbete (BITS), ramanslag

7 U-landsforskning genom Styrelsen för
u-landsforskning (SAREC), reservationsanslag

8 Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), ramanslag

1** Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100

1 498 771 000

199 206 000

250 000 000

30 222 000

22 573 000

113 850 000

9 018 000

1 750 000

2 964 000

836 294 000

32 894 000

12 457 200 000

3 295 000 000

6 290 000 000

314 700 000

1 000 000 000

815 000 000

20 700 000

425 000 000

27 500 000

Prop. 1993/94:100

9 Näringslivsbistånd genom Styrelsen för internationellt
näringslivsbistånd (SWEDECORP) och Swedfund International AB,
reservationsanslag

10 Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd
(SWEDECORP), ramanslag

11 Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum), ramanslag

12 Nordiska afrikainstitutet, ramanslag

13 Projektbistånd till vissa länder m.m., reservationsanslag

D Information om Sverige i utlandet m.m.

1 Svenska institutet, reservationsanslag

2 Övrig information om Sverige i utlandet, reservationsanslag

E Utrikeshandel och exportfrämjande

1 Kommerskollegium, ramanslag

2 Exportfrämjande verksamhet, reservationsanslag

3 Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter
för skadeersättningar, förslagsanslag

4 Krigsmaterielinspektionen, ramanslag

5 Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet

6 Medel för översättning av EG:s regelverk, reservationsanslag

7 Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom

AB Svensk Exportkredit, förslagsanslag

8 Kostnader för statsstödd exportkreditgivning
avseende export av fårtyg m.m., förslagsanslag

9 Ersättning för extra kostnader för förmånlig
kreditgivning till u-länder, förslagsanslag

F Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.

1 Utredningar och andra insatser på det
utrikespolitiska området, reservationsanslag

2 Information och studier om säkerhetspolitik och
fredsfrämjande utveckling, reservationsanslag

3 Bidrag till Stockholms internationella
fredsforskningsinstitut (SIPRI), reservationsanslag

4 Forskning till stöd för nedrustning och
internationell säkerhet

5 Utrikespolitiska Institutet

6 Forskningsverksamhet av särskild utrikes-

och säkerhetspolitisk betydelse, reservationsanslag

Beräknat belopp

135 000 000

29 000 000

32 300 000

6 100 000

66 900 000

74 018 000

60 264 000

13 754 000

266 102 000

*47 230 000

149 785 000

1 000

5 084 000

2 500 000

11 500 000

1 000

50 000 000

60 548 000

2 511 000

10 000 000

21 850 000

12 259 000

10 340 000

3 588 000

Prop. 1993/94:100

G Samarbete med Central- och Östeuropa

1 Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa, reservationsanslag

2 Täckande av eventuella förluster i anledning av

statliga garantier till länder i Central- och Östeuropa, förslagsanslag

3 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier

för finansiellt stöd och exportkreditgarantier, reservationsanslag

996 500 000

756 499 000

1 000

240 000 000

Prop. 1993/94:100

IV. Försvarsdepartementet

A Försvarsmakten m.m.

1 Försvarsmakten, ramanslag

2 Ersättningar för kroppsskador, förslagsanslag

B Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter

1 Fortifikationsverket

2 Försvarets materielverk

3 Vämpliktsverket, ramanslag

4 Militärhögskolan, ramanslag

5 Försvarets radioanstalt, ramanslag

C Funktionen Civil ledning och samordning

Överstyrelsen för civil beredskap:

1 Civil ledning och samordning, ramanslag

2 Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m., reservationsanslag

3 Civilbefälhavarna, ramanslag

D Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst

1 Befolkningsskydd och räddningstjänst, ramanslag

2 Skyddsrum m.m., förslagsanslag

3 Förebyggande åtgärder mot jordsked och andra naturolyckor

4 Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m., förslagsanslag

5 Vapenfristyrelsen, ramanslag

6 Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga, förslagsanslag

39 721 506 000

36 512 037 000

36 437 839 000

74 198 000

708 384 000

1 000

189 821 000

126 069 000

392 492 000

216 803 000

89 246 000

92 007 000

35 550 000

1 339 456 000

716 603 000

453 731 000

25 000 000

1 000

14 103 000

130 018 000

E Funktionen Psykologiskt försvar

1 Styrelsen för psykologiskt försvar, ramanslag

2 Stöd till frivilliga försvarsorganisationer
inom totalförsvaret

112 482 000

14 631 000

97 851 000

Prop. 1993/94:100

Funktionen Försörjning med industrivaror	271 856 000
Överstyrelsen för civil beredskap:
Försörjning med industrivaror, ramanslag	80 809 000
Industriella åtgärder, reservationsanslag	23 096 000
Kapitalkostnader, förslagsanslag	167 950 000
Täckande av förluster till följd av statliga
beredskapsgarantier m.m., förslagsanslag	1 000
Övrig verksamhet	560 488 000
Krigsarkivet, ramanslag	18 053 000
Statens försvarshistoriska museer, ramanslag	44 879 000
Kustbevakningen, ramanslag	312 853 000
Försvarets forskningsanstalt	1 000
Försvarsforskning: Hänsynstagande till A-, B-
och C-stridsmedel, m.m., ramanslag	109 234 000
Strategisk försvarsforskning, reservationsanslag	30 000 000
Försvarshögskolan, ramanslag	8 970 000
Försvarets personalnämnd, ramanslag	5 156 000
Flygtekniska försöksanstalten, ramanslag	22 296 000
Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet	1 000
Myndigheten för avveckling av vissa
verksamheter inom totalförsvaret	1 000
Vissa mindre nämnder, förslagsanslag	494 000
Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd, ramanslag	4 065 000
Totalförsvarets chefsnämnd, förslagsanslag	736 000
Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns
verksamhet, förslagsanslag	2 858 000
Utredning av allvarliga olyckor, förslagsanslag	890 000
Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m.	1 000

Prop. 1993/94:100

V. Socialdepartementet

127 809 349 000

A Familjer och barn

31 546 400 000

1 Allmänna barnbidrag, förslagsanslag

2 Bostadsbidrag, förslagsanslag

3 Bidrag till föräldraförsäkringen, förslagsanslag

4 Bidragsförskott, förslagsanslag

5 Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn, förslagsanslag

6 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner, förslagsanslag

7 Barnpensioner, förslagsanslag

8 Vårdbidrag för handikappade barn, förslagsanslag

17 300 000 000

*6 570 000 000

*2 759 500 000

3 187 000 000

8 500 000

26 400 000

290 000 000

1 405 000 000

B Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom

1 Bidrag till sjukpenning och rehabilitering, förslagsanslag

2 Bidrag till sjukvårdsförmåner m.m., förslagsanslag

3 Bidrag till ersättning vid närståendevård, förslagsanslag

4 Förtidspensioner, förslagsanslag

5 Ålderspensioner, förslagsanslag

6 Efterlevandepension till vuxna, förslagsanslag

7 Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension, förslagsanslag

8 Handikappersättningar, förslagsanslag

9 Särskilt pensionstillägg, förslagsanslag

10 Vissa yrkesskadeersättningar m.m., förslagsanslag

11 Ersättning till Posten AB m.m., förslagsanslag

83 455 259 000

3 268 000 000

2 046 000 000

3 420 000

15 450 000 000

53 210 000 000

1 650 000 000

*6 700 000 000

915 000 000

12 000 000

3 300 000

197 539 000

C Hälso- och sjukvård

1 391 777 000

Bidrag till hälso- och sjukvård, förslagsanslag	779 350 000
Insatser mot aids, reservationsanslag	185 220 000
Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig, ramanslag	167 916 000
Bidrag till Spri, förslagsanslag	26 900 000
Bidrag till WHO, förslagsanslag	29 800 000
Bidrag till WHO-enheten för rapportering av
läkemedelsbiverkningar	2 591 000
Bidrag till husläkarsystemet m.m., reservationsanslag	200 000 000

D Omsorg om äldre och handikappade

4 715 919 000

1 Stimulansbidrag inom äldreomsorgen, reservationsanslag

2 Vissa statsbidrag inom handikappområdet, reservationsanslag

3 Bostadsanpassningsbidrag m.m., förslagsanslag

900 000 000

672 500 000

4 900 000

Beräknat belopp

Prop. 1993/94:100

4 Statsbidrag till vårdartjänst m.m., förslagsanslag

5 Bidrag till viss verksamhet för personer med
funktionshinder, reservationsanslag

6 Bidrag till handikappsoiganisationer

7 Bidrag till pensionärsorganisationer

8 Ersättning for texttelefoner, förslagsanslag

9 Bilstöd till handikappade, förslagsanslag

10 Kostnader för statlig assistansersättning, förslagsanslag

11 Sveriges Hundcenter AB-Statens Hundskola, förslagsanslag

E Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik

1 Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård, reservationsanslag

2 Bidrag till organisationer, reservationsanslag

3 Bidrag till centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning

F Myndigheter under Socialdepartementet

1 Riksförsäkringsverket, ramanslag

2 Allmänna försäkringskassor, ramanslag

3 Socialstyrelsen, ramanslag

4 Folkhälsoinstitutet, ramanslag

5 Smittskyddsinstitutet, ramanslag

6 Läkemedelsverket

7 Rättsmedicinalverket, ramanslag

8 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, ramanslag

9 Statens institut för psykosocial miljömedicin, ramanslag

10 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik, ramanslag

11 Barnombudsmannen, ramanslag

12 Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, ramanslag

13 Nämnden för vårdartjänst, ramanslag

14 Statens handikappråd, ramanslag

15 Statens institutionsstyrelse: Central förvaltning, ramanslag

16 Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet, ramanslag

17 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag

18 Socialvetenskapliga forskningsrådet:

Forskningsmedel, reservationsanslag

19 Awecklning av Statens bakteriologiska laboratorium, förslagsanslag

146 000 000

70 124 000

129 248 000

2 446 000

72 700 000

191 000 000

2 527 000 000

1 000

519 594 000

480 000 000

31 630 000

7 964 000

6 163 300 000

603 174 000

4 177 642 000

347 353 000

160 039 000

82 764 000

1 000

162 105 000

15 680 000

7 474 000

15 566 000

7 708 000

6 113 000

8 856 000

*5 829 000

20 572 000

450 000 000

5 651 000

86 772 000

1 000

G Jämställdhetsfrågor

1 Jämställdhetsombudsmannen m.m., ramanslag

2 Särskilda jämställdhetsåtgärder, reservationsanslag

17 100 000

*6 544 000

*10 556 000

Beräknat belopp

Prop. 1993/94:100

VI. Kommunikationsdepartementet

A Infrastruktur

1 Vägverket: Administrationskostnader, ramanslag

2 Drift och underhåll av statliga vägar, reservationsanslag

3 Byggande av vägar, ramanslag

4 Byggande av länstrafikanläggningar, ramanslag

5 Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar, reservationsanslag

6 Vägverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag

7 Vägverket: Kostnader för registerverksamhet, ramanslag

8 Vägverket: Uppdragverksamhet m.m.

9 Banverket: Administrationskostnader, ramanslag

10 Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar, reservationsanslag

11 Nyinvesteringar i stomjämvägar, ramanslag

12 Ersättning till Banverket för vissa kapitalkostnader, förslagsanslag

13 Jämvägsinspektionen, ramanslag

14 Banverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag

15 Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt, reservationsanslag

29 287 281 000

26 506 673 000

475 055 000

5 762 055 000

5 600 735 000

2 242 000 000

657 449 000

42 079 000

522 331 000

1 000

312 128 000

2 886 136 000

6 332 946 000

412 000 000

18 223 000

43 535 000

1 200 000 000

B Sjöfart

1 Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m., förslagsanslag

2 Transportstöd för Gotland, förslagsanslag

3 Handelsflottans pensionsanstalt

4 Handelsflottans kultur- och fritidsråd

5 Ersättning till viss kanaltrafik m.m., förslagsanslag

6 Bidrag till svenska rederier, förslagsanslag

7 Åtgärder mot vattenförorening från fartyg, förslagsanslag

698 589 000

60 786 000

175 000 000

1 000

62 800 000

400 000 000

1 000

C Luftfart

1 Beredskap för civil luftfart, reservationsanslag

2 Driftbidrag till kommunala flygplatser i
skogslänen, reservationsanslag

D Post och telekommunikation

1 Post- och telestyrelsen, ramanslag

2 Post- och telestyrelsen: Upphandling av särskilda
samhällsåtaganden, reservationsanslag

101 643 000

71 443 000

30 200 000

931 632 000

189 959 000

351 673 000

Prop. 1993/94:100

3 Ersättning till Posten AB för riksstäckande

betalnings- och kassaservice, reservationsanslag

4 Kostnader förenade med statens ägande i

SOS Alarmering AB, reservationsanslag

E Kollektivtrafik och samhällsköpta tjänster m.m.

1 Ersättning till Statens järnvägar i samband med utdelning

från AB Swedcarrier, förslagsanslag

2 Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m., reservationsanslag

3 Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss

kollektivtrafik, reservationsanslag

4 Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom
den civila delen av totalförsvaret, reservationsanslag

F Kommunikationsforskning

1 Statens väg- och transportforskningsinstitut

2 Bidrag till Statens väg- och transportforskningsinstitutet, ramanslag

3 Kommunikationsforskningsberedningen, ramanslag

4 Bidrag till forskning om el- och hybridfordon, reservationsanslag

5 Statistik och prognoser, ramanslag

6 Informationsteknologi, reservationsanslag

G Meteorologi, geoteknik m.m.

1 Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut

2 Bidrag till Sveriges meteorologiska och

hydrologiska institut, ramanslag

3 EUMETSAT, reservationsanslag

4 Statens geotekniska institut

5 Bidrag till Statens geotekniska institut, ramanslag

6 Statens haverikommission

H övriga ändamål

1 Viss internationell verksamhet, ramanslag

2 Kostnader för avveckling av Styrelsen

för riksfärdtjänst, m.m., förslagsanslag

250 000 000

140 000 000

675 178 000

*1 000

474 300 000

195 800 000

5 077 000

202 341 000

1 000

34 189 000

121 870 000

30 000 000

14 281 000

2 000 000

163 244 000

1 000

125 024 000

22 000 000

1 000

16 217 000

1 000

7 981 000

7 696 000

285 000

Beräknat belopp

Prop. 1993/94:100

VII. Finansdepartementet

84 604 149 000

A Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet

5 967 937 000

1 Riksskatteverket, ramanslag

2 Skattemyndigheterna, ramanslag

3 Kronofogdemyndigheterna, ramanslag

4 Förrättningskostnader m.m., förslagsanslag

356 296 000

4 345 149 000

1 168 844 000

97 648 000

B Fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning

179 050 000

1 Statens lokalförsöijningsverk, ramanslag

2 Täckning av merkostnader for lokalkostnader m.m., förslagsanslag

3 Statens fastighetsverk

4 Restaureringsarbeten vid de kungliga slotten
och rikets fästningar, reservationsanslag

5 Byggnadsstyrelsen: Awecklingskostnader, förslagsanslag

34 048 000

95 000 000

1 000

50 000 000

1 000

C Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning

657 181 000

Riksgäldskontoret:

1 Förvaltningskostnader, ramanslag

2 Kostnader för upplåning och låneförvaltning, förslagsanslag

3 Garantiverksamhet, förslagsanslag

4 In- och utlånings verksamhet

71 149 000

586 030 000

1 000

D Vissa centrala myndigheter m.m.

1 963 144 000

1	Tullverket, ramanslag	1 223 406 000
2	Konjunkturinstitutet, ramanslag	28 017 000
3	Finansinspektionen, ramanslag	98 147 000
4	Riksrevisionsverket, ramanslag	173 743 000
5	Utvecklingsarbete, reservationsanslag	32 570 000
6	Uppdrag till Statskontoret, ramanslag	58 308 000
7	Statskontoret: Uppdragsverksamhet Statistiska centralbyrån:	1 000
8	Statistik, register och prognoser, ramanslag	342 634 000
9	Uppdragsverksamhet	1 000
10 Nämnden för offentlig upphandling, ramanslag		6 317 000

Prop. 1993/94:100

Statliga arbetsgivarfrågor	2 705 125 000
Statens arbetsgivarverk	1 000
Till regeringens disposition för vissa stabsuppgifter, ramanslag	3 830 000
Till regeringens disposition för
omställningskostnader, reservationsanslag	21 300 000
Statens löne- och pensionsverk	1 000
Vissa avtalsstyrda anslag, förslagsanslag	132 501 000
Täckning av merkostnader för löner och
pensioner m.m., förslagsanslag	103 000 000
Tjänstepensioner för skolledare och lärare	2 444 492 000

Bostadsväsendet

26 605 080 000

Boverket:

Förvaltningskostnader, ramanslag

Uppdragsverksamhet

Räntebidrag m.m., förslagsanslag

Investeringsbidrag för bostadsbyggande, förslagsanslag
Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder
i hyres och bostashus, förslagsanslag

Vissa lån till bostadsbyggande, förslagsanslag

Statens bostadskreditnämnd:

138 879 000

1 000

25 600 000 000

800 000 000

50 000 000

1 000 000

Förvaltningskostnader, ramanslag

Garantiverksamhet, förslagsanslag

Bonusränta för ungdomsbosparande, förslagsanslag

Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån, förslagsanslag

13 198 000

1 000

2 000 000

1 000

Bankstödsnämnden och åtgärder för att stärka
det finansiella systemet

14 032 000

Bankstödsnämnden, ramanslag

Åtgärder för att stärka det finansiella systemet, förslagsanslag

14 031 000

1 000

Bidrag och ersättningar till kommunerna

45 528 000 000

Statligt utjämningsbidrag till kommuner, förslagsanslag
Skatteutjämningsbidrag till landsting, förslagsanslag

37 954 000 000

7 574 000 000

Prop. 1993/94:100

I Övriga ändamål

1 Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon, förslagsanslag

2 Exportkreditbidrag, förslagsanslag

3 Kostnader för vissa nämnder m.m., förslagsanslag

4 Bokföringsnämnden, förslagsanslag

5 Stöd till idrotten, reservationsanslag

6 Höjning av grundkapitalet i

Nordiska investeringsbanken, förslagsanslag

7 Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk och
social utjämning, förslagsanslag

8 Samarbete avseende informationstjänster inom ramen
för EES-avtalet, förslagsanslag

984 600 000

2 000 000

1 000

3 112 000

4 446 000

512 173 000

41 868 000

410 000 000

11 000 000

Prop. 1993/94:100

VIII. Utbildningsdepartementet

A Skolväsendet

1 Statens skolverk, ramanslag

2 Statens institut for handikappfrågor i skolan, ramanslag

3 Skolutveckling och produktion av läromedel

for elever med handikapp, reservationsanslag

4 Stöd för utveckling av skolväsendet, reservationsanslag

5 Forskning inom skolväsendet, reservationsanslag

6 Fortbildning m.m., reservationsanslag

7 Genomförande av skolreformer, reservationsanslag

8 Särskilda insatser på skolområdet, förslagsanslag

9 Bidrag till viss verksamhet inom det

kommunala skolväsendet, förslagsanslag

10 Sameskolor, ramanslag

11 Specialskolor m.m., ramanslag

12 Statens skola för vuxna i Härnösand, ramanslag

13 Statens skola för vuxna i Norrköping, ramanslag

14 Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m., förslagsanslag

15 Bidrag till driften av fristående skolor, förslagsanslag

33 038 652 000

1 681 844 000

242 922 000

106 966 000

17 712 000

76 728 000

26 134 000

98 416 000

128 975 000

230 170 000

48 187 000

31 058 000

376 839 000

*19 025 000

*18 667 000

78 080 000

181 965 000

B Folkbildning

1 Bidrag till folkbildningen

2 Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen

C Universitet och högskolor m.m.

1 Uppsala universitet: Grundutbildning, reservationsanslag

2 Uppsala universitet: Forskning och

forskarutbildning, reservationsanslag

3 Lunds universitet: Grundutbildning, reservationsanslag

4 Lunds universitet: Forskning och forskarutbildning, reservationsanslag

5 Göteborgs universitet: Grundutbildning, reservationsanslag

6 Göteborgs universitet: Forskning och

forskarutbildning, reservationsanslag

7 Stockholms universitet: Grundutbildning, reservationsanslag

8 Stockholms universitet: Forskning och

forskarutbildning, reservationsanslag

9 Umeå universitet: Grundutbildning, reservationsanslag

10 Umeå universitet: Forskning och forskarutbildning, reservationsanslag

11 Linköpings universitet: Grundutbildning, reservationsanslag

1 929 287 000

1 865 328 000

63 959 000

16 451 858 000

705 191 000

868 152 000

1 165 472 000

895 383 000

864 062 000

671 353 000

582 914 000

692 595 000

594 723 000

484 066 000

511 845 000

Beräknat belopp

Prop. 1993/94:100

12 Linköpings universitet: Forskning och

forskarutbildning, reservationsanslag

13 Karolinska institutet: Grundutbildning, reservationsanslag

14 Karolinska institutet: Forskning och

forskarutbildning, reservationsanslag

15 Kungl. Tekniska högskolan i Stockholm:

Grundutbildning, reservationsanslag

16 Kungl. Tekniska högskolan i Stockholm: Forskning och
forskarutbildning, reservationsanslag

17 Högskolan i Luleå: Grundutbildning, reservationsanslag

18 Högskolan i Luleå: Forskning och

forskarutbildning, reservationsanslag

19 Danshögskolan: Grundutbildning, reservationsanslag

20 Dramatiska institutet: Grundutbildning, reservationsanslag

21 Högskolan i Borås: Grundutbildning, reservationsanslag

22 Högskolan i Falun/Borlänge: Grundutbildning, reservationsanslag

23 Högskolan Gävle/Sandviken: Grundutbildning, reservationsanslag

24 Högskolan i Halmstad: Grundutbildning, reservationsanslag

25 Högskolan i Kalmar: Grundutbildning, reservationsanslag

26 Högskolan i Karlskrona/Ronneby:

Grundutbildning, reservationsanslag

27 Högskolan i Karlstad: Grundutbildning, reservationsanslag

28 Högskolan i Kristianstad: Grundutbildning, reservationsanslag

29 Högskolan i Skövde: Grundutbildning, reservationsanslag

30 Högskolan i Trollhättan/Uddevalla:

Grundutbildning, reservationsanslag

31 Högskolan i Växjö: Grundutbildning, reservationsanslag

32 Högskolan i Örebro: Grundutbildning, reservationsanslag

33 Högskoleutbildning på Gotland: Grundutbildning, reservationsanslag

34 Idrottshögskolan i Stockholm: Grundutbildning, reservationsanslag

35 Konstfack: Grundutbildning, reservationsanslag

36 Kungl. Konsthögskolan: Grundutbildning, reservationsanslag

37 Lärarhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, reservationsanslag

38 Mitthögskolan: Grundutbildning, reservationsanslag

39 Kungl. Musikhögskolan i Stockholm:

Grundutbildning, reservationsanslag

40 Mälardalens högskola: Grundutbildning, reservationsanslag

41 Operahögskolan i Stockholm: Grundutbildning, reservationsanslag

42 Teaterhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, reservationsanslag

43 Enskilda och kommunala högskoleutbildningar

m.m., reservationsanslag

44 Europeisk utbildningssamverkan, ramanslag

45 Vissa särskilda utgifter inom universitet

och högskolor m.m., reservationsanslag

46 Konstnärligt utvecklingsarbete vid vissa högskolor, reservationsanslag

276 737 000

324 374 000

466 321 000

552 840 000

465 045 000

283 136 000

159 279 000

18 220 000

41 832 000

97 472 000

130 529 000

123 318 000

68 306 000

134 962 000

56 157 000

212 235 000

87 976 000

64 784 000

50 942 000

149 020 000

189 055 000

15 007 000

31 847 000

69 169 000

34 267 000

278 576 000

237 919 000

61 751 000

145 417 000

10 133 000

17 377 000

1 240 936 000

58 767 000

468 572 000

13 344 000

Prop. 1993/94:100

47 Forskningsstödj ande åtgärder vid mindre

och medelstora högskolor, reservationsanslag	151	538	000
48 Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning, ramanslag	1 487	495	000
49 Kanslersämbetet, reservationsanslag	25	861	000
50 Verket för högskoleservice, ramanslag	70	480	000
51 Överklagandenämnden för högskolan, ramanslag	3	233	000
52 Rådet för grundläggande högskoleutbildning, reservationsanslag	41	871	000
53 Kostnader för Chalmers tekniska högskolas
avvecklingsorganisation, förslagsanslag		1	000
54 Kostnader för Högskolans i Jönköping
avvecklingsorganisation, förslagsanslag		1	000

D Nationella och internationella forskningsresurser

1 Forskningsrådsnämnden: Forskning och

forskningsinformation, reservationsanslag

2 Forskningsrådsnämnden: Förvaltning, ramanslag

3 Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet:

Forskning, reservationsanslag

4 Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet:

Förvaltning, ramanslag

5 Medicinska forskningsrådet: Forskning, reservationsanslag

6 Medicinska forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag

7 Naturvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, reservationsanslag

8 Naturvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag

9 Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, reservationsanslag

10 Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag

11 Rymdforskning, reservationsanslag

12 Rådet för forskning om universitet och högskolor, reservationsanslag

13 Kungl. biblioteket, ramanslag

14 Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek, ramanslag

15 Arkivet för ljud och bild, ramanslag

16 Institutet för rymdfysik, ramanslag

17 Polarforskning, ramanslag

18 Europeisk forskningssamverkan, ramanslag

19 Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål, reservationsanslag

20 Vissa bidrag till forskningsverksamhet, reservationsanslag

21 Medel för dyrbar vetenskaplig utrustning, reservationsanslag

E Studiestöd m.m.

1 Centrala studiestödsnämnden m.m., ramanslag

2 Centrala studiestödsnämndens återbetalningsverksamhet

3 Studiehjälp m.m., förslagsanslag

2 609 115 000

88 003 000

9 135 000

212 816 000

7 283 000

378 691 000

12 770 000

584 169 000

17 341 000

267 936 000

7 303 000

42 815 000

7 846 000

147 132 000

7 598 000

21 478 000

38 405 000

21 100 000

477 355 000

110 517 000

36 595 000

112 827 000

10 316 351 000

159 058 000

1 000

2 209 357 000

4 Studiemedel m.m., förslagsanslag

5 Vuxenstudiestöd m.m., reservationsanslag

6 Timersättning vid vissa vuxenutbildningar, förslagsanslag

7 Bidrag till vissa studiesociala ändamål, förslagsanslag

8 Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid

vissa lärarutbildningar, förslagsanslag

Prop. 1993/94:100

6 631 000 000

1 084 500 000

71 000 000

♦104 435 000

57 000 000

F övriga ändamål

1 Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m., förslagsanslag

2 Sametinget, ramanslag

3 Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets

område, reservationsanslag

50 197 000

23 982 000

9 677 000

16 538 000

Beräknat belopp

Prop. 1993/94:100

IX. Jordbruksdepartementet

A Internationellt samarbete

I Bidrag till vissa internationella organisationer m.m., förslagsanslag

B Jordbruk och trädgårdsnäring

1 Statens jordbruksverk, ramanslag

2 Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m., förslagsanslag

3 Markförvärv för jordbrukets rationalisering, reservationsanslag

4 Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti, förslagsans lag

5 Stöd till skuldsatta jordbrukare, förslagsanslag

6 Startstöd till jordbrukare, förslagsanslag

7 Stöd till avbytarverksamhet m.m., förslagsanslag

8 Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin

i norra Sverige, förslagsanslag

9 Omställningsåtgärder i jordbruket m.m., förslagsanslag

10 Rådgivning och utbildning, reservationsanslag

II Stöd till sockerbruken på Gotland m.m., förslagsanslag

C Skogsbruk

1 Skogsvårdsorganisationen, förslagsanslag

2 Skogsvårdsorganisationen: Myndighetsuppgifter, ramanslag

3 Bidrag till skogsvård m.m., förslagsanslag

4 Stöd till byggande av skogsvägar, förslagsanslag

5 Insatser för skogsbruket, reservationsanslag

D Fiske

1 Fiskeriverket, ramanslag

2 Främjande av fiskerinäringen, reservationsanslag

3 Särskilda insatser för fisket, förslagsanslag

4 Stöd till fiskare på syd- och ostkusten

och på Gotland, förslagsanslag

5 Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m., förslagsanslag

6 Bidrag till fiskevård m.m., reservationsanslag

6 251 959 000

36 000 000

3 169 539 000

112 250 000

10 000 000

1 000

40 000 000

10 000 000

42 000 000

535 000 000

*971 000 000

1 407 003 000

29 785 000

12 500 000

438 353 000

1 000

278 952 000

60 000 000

400 000

99 000 000

93 359 000

53 272 000

*4 084 000

*26 391 000

*5 000 000

1 000 000

*3 612 000

Beräknat belopp

Prop. 1993/94:100

E Rennäring m.m.

1 Främjande av rennäringen, reservationsanslag

2 Prisstöd till rennäringen, förslagsanslag

3 Ersättningar för viltskador m.m., förslagsanslag

4 Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall, förslagsanslag

5 Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m., reservationsanslag

F Djurskydd och djurhälsovård

1 Statens veterinärmedicinska anstalt: Uppdragsverksamhet

2 Bidrag till Statens veterinärmedicinska anstalt, förslagsanslag

3 Distriksveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet

4 Bidrag till distriktsveterinärorganisationen, förslagsanslag

5 Bidrag till avlägset boende djurägare för
veterinärvård, förslagsanslag

6 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder, reservationsanslag

7 Centrala försöksdjursnämnden, ramanslag

8 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, förslagsanslag

G Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor

1 Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet

2 Bidrag till Statens utsädeskontroll, förslagsanslag

3 Statens växtsortnämnd, ramanslag

4 Statens maskinprovning: Uppdragsverksamhet

5 Bidrag till Statens maskinprovningar, förslagsanslag

6 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, reservationsanslag

7 Bekämpande av växtsjukdomar, förslagsanslag

H Livsmedel

1 Statens livsmedelsverk, ramanslag

2 Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m.

3 Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, ramanslag

4 Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring, reservationsanslag

5 Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m., förslagsanslag

6 Industrins råvarukostnadsutjämning, m.m., förslagsanslag

1 Livsmedelsstatistik, förslagsanslag

77 556 000

11 017 000

38 000 000

27 000 000

1 000

1 538 000

252 565 000

1 000

67 834 000
*1 000
*75 055 000

*6 000 000

25 911 000

5 613 000

72 150 000

47 775 000

1 000

819 000

647 000

1 000

5 165 000

38 513 000

2 629 000

556 262 000

91 420 000

1 000

3 825 000

64 725 000

216 500 000

156 001 000

23 790 000

Beräknat belopp

Prop. 1993/94:100

I Utbildning och forskning

1 Sveriges lantbruksuniversitet, ramanslag

2 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning, reservationsanslag

3 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Förvaltning, ramanslag

4 Stöd till kollektiv forskning, reservationsanslag

5 Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien, förslagsanslag

1 305 853 000

1 014 964 000

183 960 000

18 097 000

88 000 000

832 000

J Biobränslen

1 Bioenergiforskning, reservationsanslag

2 Bidrag för ny eneigiteknik, reservationsanslag

274 697 000

74 697 000

200 000 000

Prop. 1993/94:100

X. Arbetsmarknadsdepartementet

A Arbetsmarknad

1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, ramanslag

2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, reservationsanslag

3 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten, reservationsanslag

4 Avveckling AMU-gruppen, förslagsanslag

B Arhetslivsfrågor m.m.

1 Arbetarskyddsverket, ramanslag

2 Arbetsmiljöinstitutet, ramanslag

3 Yrkesinriktad rehabilitering, ramanslag

4 Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

5 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, reservationsanslag

6 Bidrag till Samhall aktiebolag, reservationsanslag

I Bidrag till Samhall AB för vissa skatter m.m., förslagsanslag

8 Arbetslivscentrum, ramanslag

9 Arbetsdomstolen, ramanslag

10 Statens förlikningsmannaexpedition, förslagsanslag

II Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, förslagsanslag

12 Internationella avgifter, förslagsanslag

C Regional utveckling

1 Lokaliseringsbidrag m.m., reservationsanslag

2 Regionala utvecklingsinsatser, reservationsanslag

3 Täckande av förluster på grund av kreditgarantier

till företag i glesbygder m.m., förslagsanslag

4 Ersättning för nedsättning av socialavgifter, förslagsanslag

5 Sysselsättningsbidrag, förslagsanslag

6 Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder

m.m., reservationsanslag

7 Glesbygdsmyndigheten, reservationsanslag

8 Expertgruppen för forskning om regional
utveckling (ERU), reservationsanslag

9 Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden, förslagsanslag

10 Transportstöd, förslagsanslag

11 Lokaliseringslån, reservationsanslag

47 474 542 000

31 474 448 000

2 861 516 000

28 608 931 000

4 000 000

1 000

13 430 627 000

385 710 000

172 744 000

781 448 000

1 000

7 123 169 000

4 900 297 000

1 000

34 512 000

14 903 000

1 657 000

55 000

16 130 000

2 569 467 000

*350 000 000

*1 012 000 000

*1 000

*500 000 000

*200 000 000

*179 900 000

*17 000 000

*6 065 000

*4 200 000

*300 300 000

*1 000

Beräknat belopp

Prop. 1993/94:100

XI. Kulturdepartementet

A Diverse

1 Internationellt samarbete m.m., reservationsanslag

B Kulturverksamhet m.m.

Allmän kulturverksamhet m.m.

1 Statens kulturråd, ramanslag

2 Bidrag till utvecklingsverksamhet

inom kulturområdet m.m., reservationsanslag

3 Bidrag till samisk kultur, reservationsanslag

4 Stöd till icke-statliga kulturlokaler, förslagsanslag

Ersättningar och bidrag till konstnärer

5 Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer

6 Bidrag till konstnärer, reservationsanslag

7 Inkomstgarantier för konstnärer m.m., förslagsanslag

8 Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras

verk genom bibliotek m.m., förslagsanslag

9 Ersättning till rättighetshavare på musikområdet

Teater, dans och musik

10 Bidrag till Svenska riks teatern, Operan och Dramatiska teatern

11 Bidrag till Svenska rikskonserter, reservationsanslag

12 Täckning av vissa kostnader vid Svenska rikskonserter, förslagsanslag

13 Bidrag till regional musikverksamhet, förslagsanslag

14 Bidrag till regionala och lokala teater-, dans-

och musikinstitutioner, förslagsanslag

15 Bidrag till fria teater-, dans- och

musikgrupper m.m., reservationsanslag

16 Bidrag till Musikaliska akademien

Bibliotek

17 Bidrag till regional biblioteksverksamhet, förslagsanslag

Bildkonst, konsthantverk m.m.

18 Statens konstråd, ramanslag

19 Förvärv av konst för statens byggnader m.m., reservationsanslag

20 Bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden, förslagsanslag

21 Utställningar av nutida svensk konst i utlandet, reservationsanslag

22 Bidrag till Akademien för de fria konsterna

23 Främjande av hemslöjden, förslagsanslag

14 759 718 000

1 345 000

3 198 665 000

27 309 000

124 672 000

10 515 000

35 000 000

58 285 000

32 615 000

21 395 000

84 304 000

3 375 000

598 343 000

68 753 000

1 000

233 270 000

378 518 000

59 256 000

3 429 000

35 944 000

5 139 000

28 038 000

10 000 000

1 560 000

1 580 000

15 709 000

Prop. 1993/94:100

Arkiv

24 Riksarkivet och landsarkiven, ramanslag

25 Språk- och folkminnesinstitutet, ramanslag

26 Svenskt biografiskt lexikon, ramanslag

Kulturmiljövård

27 Riksantikvarieämbetet, ramanslag

28 Kulturmiljövård, förslagsanslag

29 Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

30 Kulturstöd vid ombyggnad m.m., förslagsanslag

Museer och utställningar

31 Centrala museer: Myndigheter, ramanslag

32 Centrala museer: Stiftelser

33 Bidrag till vissa museer m.m.

34 Bidrag till regionala museer, förslagsanslag

35 Riksutställningar

36 Inköp av vissa kulturföremål, förslagsanslag

Forskning

37 Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet, ramanslag

194 228 000

29 745 000

3 404 000

129 254 000

72 600 000

1 000

160 000 000

410 915 000

110 316 000

99 638 000

81 313 000

33 355 000

80 000

36 806 000

C Massmedier m.m.

Film m.m.

1 Statens biografbyrå, ramanslag

2 Stöd till svensk filmproduktion m.m., reservationsanslag

3 Stöd till filmkulturell verksamhet, reservationsanslag

4 Stöd till fonogram och musikalier, reservationsanslag

Dagspress och taltidningar

5 Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden, ramanslag

6 Driftstöd till dagspressen, förslagsanslag

7 Utvecklingsstöd till dagspressen, reservationsanslag

8 Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti

till dagspressen, förslagsanslag

9 Distributionsstöd till dagspressen, förslagsanslag

10 Stöd till radio- och kassettidningar, förslagsanslag

Litteratur och tidskrifter

11 Litteraturstöd, reservationsanslag

12 Stöd till kulturtidskrifter, reservationsanslag

13 Stöd till bokhandel, reservationsanslag

955 327 000

7 726 000

61 500 000

61 000 000

10 918 000

5 266 000

410 700 000

1 000

73 000 000

114 367 000

41 000 000

19 500 000

8 101 000

Prop. 1993/94:100

14 Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation

och litteratur, reservationsanslag

15 Talboks- och punktskriftsbiblioteket, ramanslag

16 Bidrag till Sveriges Dövas Riksförbund för produktion av
videogram på teckenspråk, reservationsanslag

17 Bidrag till Svenska språknämnden och

Sverigefinska språknämnden, förslagsanslag

Radio och television

Den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten

18 Kabelnämnden, förslagsanslag

19 Närradionämnden, förslagsanslag

20 Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland, förslagsanslag

21 Bidrag till dokumentation av medieutvecklingen
och europeiskt mediesamarbete, reservationsanslag

22 Styrelsen för lokalradiotillstånd, ramanslag

13 000 000

53 534 000

17 500 000

3 219 000

*4 137 000

*4 637 000

27 810 000

16 310 000

*2 100 000

D Invandring m.m.

1 Statens invandrarverk, ramanslag

2 Förläggningskostnader m.m., förslagsanslag

3 Åtgärder för invandrare, reservationsanslag

4 Överföringar av och andra åtgärder för

flyktingar m.m., förslagsanslag

5 Ersättning till kommunerna för åtgärder för

flyktingar m.m., förslagsanslag

6 Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen

7 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m., ramanslag

8 Lån till hemutrustning för flyktingar m.ft., förslagsanslag

9 Utlänningsnämnden, ramanslag

10 Internationell samverkan inom ramen för flykting-

och migrationspolitiken, reservationsanslag

11 Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism, reservationsanslag

12 Särskilda åtgärder i flyktingmottagandet m.m., reservationsanslag

10 604 381 000

412 509 000

2 031 947 000

21 326 000

277 960 000

7 632 141 000

15 355 000

4 834 000

108 962 000

58 047 000

2 000 000

32 000 000

7 300 000

Beräknat belopp

Prop. 1993/94:100

XII. Näringsdepartementet

A Näringspolitik m.m.

1 Småföretagsutveckling, reservationsanslag

2 Styrelsen för Sverigebilden, reservationsanslag

3 Avgifter till vissa internationella organisationer, ramanslag

4 Kostnader för omstrukturering av vissa statligt

ägda företag, m.m., förslagsanslag

5 Täckande av eventuella förluster i anledning av

Statens vattenfellsverks borgensförbindelser, m.m., förslagsanslag

6 Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m., förslagsanslag

7 Räntestöd m.m. till varvsindustrin, förslagsanslag

8 Medel till AB Göta kanalbolag för upprustning

och drift av kanalen, reservationsanslag

B Närings- och teknikutvecklingsverket

Närings- och teknikutvecklingsverket:

1 Förvaltningskostnader, ramanslag

2 Utredningar, reservationsanslag

C Teknologisk infrastruktur m.m.

1 Patent och registreringsverket

2 Patentbesvärsrätten, ramanslag

3 Bidrag till Standardiseringskommissionen

Styrelsen för teknisk ackreditering:

4 Myndighetsverksamhet, ramanslag

5 Uppdragsverksamhet

6 Bidrag till riksmätplatsverksamhet, reservationsanslag

7 Bidrag till provnings- och mätteknisk FoU, m.m., reservationsanslag

8 Elsäkerhetsverket, ramanslag

9 Sprängämnesinspektionen, ramanslag

Sveriges geologiska undersökning:

10 Geologisk undersökningsverksamhet m.m., ramanslag

11 Geovetenskaplig forskning, reservationsanslag

12 Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador, förslagsanslag

13 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder, förslagsanslag

4 001 092 000

328 022 000

164 000 000

88 000 000

7 020 000

1 000

4 000 000

50 000 000

15 000 000

183 540 000

164 190 000

19 350 000

396 202 000

1 000

10 610 000

33 964 000

13 566 000

1 000

8 400 000

48 950 000

39 651 000

15 499 000

130 680 000

4 880 000

70 000 000

20 000 000

Prop. 1993/94:100

D Marknads- och konkurrensfrågor

1 Marknadsdomstolen, ramanslag

2 Konkurrensverket, ramanslag

3 Konkurrensforskning, reservationsanslag

E Energi

1 Drift av beredskapslager, förslagsanslag

2 Beredskapslagring och industriella åtgärder, reservationsanslag

3 Särskilda kostnader för lagring av olja,
motorbensin m.m., förslagsanslag

4 Åtgärder inom delfunktionen Elkraft, reservationsanslag

5 Täckande av förluster i anledning av statliga
garantier inom energiområdet, förslagsanslag

6 Vissa åtgärder för effektivare användning

av energi, reservationsanslag

7 Insatser för ny energiteknik, reservationsanslag

8 Bidrag till Energiteknikfonden, förslagsanslag

9 Åtgärder för energieffektiviseringar m.m. i bl.a.
Östeuropa och Baltikum, reservationsanslag

F Teknisk forskning och utveckling

1 Teknisk forskning och utveckling, reservationsanslag

2 Informationsteknologi, reservationsanslag

3 Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga
attachéverksamhet, reservationsanslag

4 Rymdstyrelsen: Förvaltningskostnader, ramanslag

5 Rymdverksamhet, ramanslag

6 Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien

7 Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete, ramanslag

8 Energiforskning, reservationsanslag

9 Statens råd för byggnadsforskning: Förvaltningskostnader, ramanslag

10 Byggforskning, reservationsanslag

11 Särskilda avvecklingskostnader för Statens institut

för byggnadsforskning, förslagsanslag

71 925 000

6 175 000

59 900 000

5 850 000

829 032 000

*330 118 000

9 154 000

*1 000

58 258 000

1 000

100 000 000

172 000 000

72 000 000

87 500 000

2 192 371 000

580 320 000

352 920 000

33 560 000

5 648 000

539 130 000

5 520 000

272 300 000

210 582 000

22 960 000

169 430 000

1 000

Beräknat belopp

Prop. 1993/94:100

XIII. Civildepartementet

A Länsstyrelserna m.m.

1 Länsstyrelserna m.m., ramanslag

Kammarkollegiet:

2 Myndighetsuppgifter, ramanslag

3 Uppdragsverksamhet

B Trossamfund m.m.

1 Stöd till trossamfund m.m., reservationsanslag

C Konsumentfrågor

1 Konsumentverket, ramanslag

2 Allmänna reklamationsnämnden, ramanslag

3 Stöd till konsumentorganisationer, reservationsanslag

4 Konsumentforskning, reservationsanslag

5 Stöd till miljömärkning av produkter

D Ungdomsfrågor

1 Anslag till myndigheten och bidrag till
ungdomsverksamhet m.m.

E Folkrörelsefrågor, kooperativa frågor m.m.

1 Lotterinämnden, ramanslag

2 Stöd till kooperativ utveckling, reservationsanslag

3 Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m., förslagsanslag

4 Utveckling av ideell verksamhet, reservationsanslag

5 Bidrag till kvinnoorganisationernas

centrala verksamhet, reservationsanslag

2 216 715 000

1 807 175 000

1 789 346 000

17 828 000

1 000

69 500 000

102 921 000

80 284 000

13 437 000

2 100 000

5 000 000

124 037 000

*124 037 000

113 082 000

2 350 000

4 500 000

80 000 000

22 800 000

3 432 000

Beräknat belopp

Prop. 1993/94:100

XIV. Miljö- och naturresursdepartementet

A Miljövård

1 Statens naturvårdsverk, ramanslag

2 Bidrag till miljöarbete, reservationsanslag

3 Bidrag till kalkningsverksamhet av sjöar och
vattendrag, reservationsanslag

4 Investeringar inom miljöområdet, reservationsanslag

5 Miljöforskning, reservationsanslag

6 Landskapsvårdande åtgärder, reservationsanslag

7 Sanering och återställning av milj oskadade
områden, reservationsanslag

8 Miljöinsatser i Östersjöregionen, reservationsanslag

9 Koncessionsnämnden för miljöskydd, ramanslag

10 Kemikalieinspektionen

11 Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen,
reservationsanslag

12 Bidrag enligt internationella miljökonventioner

och avtal m.m., förslagsanslag

13 Visst internationellt miljösamarbete, reservationsanslag

14 Stockholms internationella miljöinstitut, reservationsanslag

15 Forskning för en kretsloppsanpassad
samhällsutveckling, reservationsanslag

B Strålskydd, kärnsäkerhet m.m.

1 Statens strålskyddsinstitut, ramanslag

2 Statens kämkraftinspektion: Förvaltningskostnader, ramanslag

3 Statens kämkraftinspektion: Kämsäkerhetsforskning, ramanslag

4 Visst internationellt samarbete i fråga om
kärnsäkerhet m.m., förslagsanslag

C Fastighetsdataverksamheten

1 Förvaltningskostnader för Centralnämnden
för fastighetsdata, ramanslag

2 Uppdragsverksamhet vid Centralnämnden för fastighetsdata

2 406 369 000

1 645 929 000

421 202 000

89 850 000

198 000 000

190 445 000

157 096 000

250 000 000

29 880 000

191 800 000

17 835 000

*1 000

*10 426 000

7 950 000

36 947 000

12 000 000

32 497 000

225 298 000

80 043 000

59 614 000

66 281 000

19 360 000

104 996 000

104 995 000

1 000

Beräknat belopp

D Lantmäteriet

1 Lantmäteriet

2 Förvaltningskostnader för lantmäteriet, ramanslag

3 Bidrag enligt lantmäteri taxan, förslagsanslag

E Övriga ändamål

1 Bidrag till internationellt samarbete kring
den byggda miljön m.m., reservationsanslag

2 Statens va-nämnd, ramanslag

Prop. 1993/94:100

423 643 000

1 000

416 742 000

6 900 000

6 503 000

1 800 000

4 703 000

Prop. 1993/94:100

XV. Riksdagen och dess myndigheter

A Riksdagen

1 Riksdagens ledamöter och partier m.m., förslagsanslag

2 Riksdagsutskottens resor utom Sverige, reservationsanslag

3 Riksdagens förlagsverksamhet, förslagsanslag

4 Riksdagens byggnader m.m., reservationsanslag

5 Riksdagens förvaltningskostnader, ramanslag

B Riksdagens myndigheter

1 Riksdagens ombudsmän, Justitieombudsmännen, ramanslag

2 Riksdagens revisorer, ramanslag

3 Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli, förslagsanslag

4 Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli:

Andel i gemensamma kostnader för Nordiska rådet, förslagsanslag

863 701 000

794 873 000

372 625 000

18 500 000

33 914 000

127 733 000

242 101 000

68 828 000

32 280 000

15 791 000

7 960 000

12 797 000

Prop. 1993/94:100

XVI. Räntor på statsskulden, m.m.

1 Räntor på statsskulden m.m., förslagsanslag

85 000 000 000

Prop. 1993/94:100

XVII. Oförutsedda utgifter

1 Oförutsedda utgifter, förslagsanslag

1 000 000

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 december 1993 Prop. 1993/94:100

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Olsson, Svensson, af Ugglas,
Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg,
Odell, Lundgren, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsministern och statsråden Wibble, Hellsvik, Laurén,
af Ugglas, Dinkelspiel, Björk, B. Westerberg, Könbetg, Odell, Lund-
gren, Ask, Olsson, Friggebo, P. Westerberg, Davidson, Johansson,
Thurdin

Regeringen beslutar proposition 1993/94:100 Förslag till statsbudget för
budgetåret 1994/95.

gotab 45596, Stockholm 1994

Regeringens proposition

1993/94:100 Bilaga 1

Finansplanen

».♦.4»A4

t,f,4

1 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1

Bilaga 1 till budgetpropositionen 1994

Finansplanen

Prop.

1993/94:100

Bilaga 1

Anmälan till budgetpropositionen 1994 såvitt avser
finansplanen

A INLEDNING

1 Inledning

1.1 Mål, medel och förutsättningar

Målen

Regeringens ekonomiska politik är en samlad strategi för att genom god
och uthållig tillväxt bygga en stabil grund för välfärden och sysselsätt-
ningen. I denna strategi är under resten av 1990-talet två mål centrala:
nya riktiga jobb och tillförlitliga trygghetssystem.

Det första målet — nya riktiga jobb — innebär minst en halvering av
arbetslösheten till slutet av 1990-talet, och bör ses som ett etappmål på
vägen mot full sysselsättning på den reguljära arbetsmarknaden.

Det andra målet — tillförlitliga trygghetssystem — innebär att med-
borgarna skall kunna lita på att de system för trygghet och omsorg som
det offentliga ansvarar för efter reformering kommer att fungera väl även
i ett långt perspektiv.

Detta är utmaningen. För att målen skall nås krävs nytänkande, för-
ändringar och omställningar av oss alla i det svenska samhället.
Alternativet för dem som inte vill acceptera detta är i praktiken att säga
ja till fortsatt hög arbetslöshet och ja till urholkning av basen för våra
trygghetssystem.

Medlen

För att målen skall nås krävs en ekonomisk tillväxt som är både hög och
stabil över tiden. Grunden för hög tillväxt är lagd genom en lång rad
genomgripande strukturella reformer under senare år vars effekter kan

förväntas mogna ut i den stigande konjunkturen. Exempel på sådana
strukturåtgärder är skattereformen, borttagandet av en rad skadliga skatter
och andra hinder för företagande i allmänhet och för små- och medelstora
företag i synnerhet, EES-avtalet som träder i kraft den 1 januari 1994,
reformeringen av nästan alla transfereringssystem, avskaffandet av
offentliga monopol, den nya obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen,
ändringarna i arbetsrätten, de omfattande satsningarna på forskning och
utbildning, den förbättrade riskkapitalförsörjningen, den nya konkur-
renslagen, avregleringama av verksamhet som bedrivits i affärsverksform
och infrastrukturinvesteringama.

Stabil tillväxt kräver att hotet om en galopperande statsskuld elimine-
ras. Det sker genom saneringsprogrammets successiva genomförande och
en fortsatt låg inflation. Att inflationen hålls låg förutsätter att flaskhalsar
som kan uppstå i produktion och på arbetsmarknaden vidgas eller
elimineras. Detta har till viss del skett genom de strukturella reformerna
och regionalpolitiken. Det finns därför historiskt sett ovanligt goda
förutsättningar för fortsatt låg inflation när tillväxten nu tar fart.

Beslutet om övergång till fyraåriga mandatperioder i riksdagen och ett
förverkligande av förslag i riksdagsutredningen om bl.a. en reformerad
budgetbehandling i riksdagen förbättrar möjligheterna till förutsägbarhet,
långsiktighet och stabilitet i finanspolitiken.

Fördelning

Den viktigaste fördelningspolitiska uppgiften är att skapa förutsättningar
för fler jobb och reducera arbetslösheten med bibehållen låg inflation. De
ändringar i välståndets fördelning som sker genom skatter och trans-
fereringar är viktiga, men av underordnad betydelse jämfört med en
positiv utveckling av sysselsättningen. Regeringens politik bygger på en
solidaritet mellan dem som redan har arbete och dem som är arbetslösa.

En låg inflationstakt är positiv från fördelningssynpunkt genom att den
hindrar att inkomster och förmögenheter omfördelas på ett godtyckligt
sätt från sparare till låntagare.

Roten till det onda

Den nuvarande krisen har sina rötter i minst två decenniers ekonomisk-
politiska missgrepp. Viktiga inslag var en överdriven föreställning om
Sveriges möjlighet att på egen hand driva överbryggningspolitik på 1970-
talet liksom en överdriven tro på devalveringar och expansion av
sysselsättning i en av monopol dominerad offentlig sektor som lösning på
vårt lands långsiktiga behov av en stark ekonomisk bas och hög produktiv
sysselsättning. Devalveringarna sköt näringslivets strukturomvandling på
framtiden. Nödvändiga rationaliseringar i offentlig sektor uteblev. Detta
medförde djupgående strukturella brister och innebar att den ekonomiska
tillväxten i Sverige under lång tid halkade efter övriga industriländer.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

Bristen på åtgärder för att öka ekonomins effektivitet och anpassningsför-
måga liksom de regionala obalanserna bidrog till att förvärra över-
hettningen.

Devalveringarna hade krävt eftervård. Tiden närmast efter 1981 års
devalvering inriktades visserligen den ekonomiska politiken på sanering
av de offentliga finanserna. Men efter regeringsskiftet 1982 genomfördes
en så kallad offensiv devalvering som följdes av motsatsen till god
eftervård, nämligen upprivna besparingsbeslut. Devalveringarna gav en
respittid som dock inte utnyttjades för att angripa de grundläggande
strukturella obalanserna. Stabiliseringspolitiken misslyckades dessutom
med att hålla tillbaka inhemsk efterfrågan. Samtidigt medförde formerna
för avregleringen av kreditmarknaden en kraftigt ökad utlåning under
andra hälften av 1980-talet. Det dåvarande skattesystemet med sina höga
marginalskatter och avdragsmöjligheter gjorde det kortsiktigt lönsamt för
hushåll och företag att ta stora lån som ofta placerades i fastigheter.

Kreditexpansionen och bristen på stramhet i finanspolitiken medförde
en kraftig inhemsk efterfrågeökning som mot slutet av 1980-talet ledde
till en överhettad ekonomi. Inflationen steg till tvåsiffriga tal, kost-
nadsläget försämrades dramatiskt, exportens marknadsandelar föll och
produktion, företagare och industrisysselsättning flyttade utomlands.

När så inflationstakten 1990-91 föll minskade utsikterna till framtida
värdestegringar. Fastighetspriserna rasade. Följden blev mycket
omfattande kreditförluster och allvarliga obalanser inom finanssektorn.

Ändrade skatteregler, högre realräntor och stagnerande eller fallande
priser på olika reala tillgångar — främst fastigheter — har medfört att
hushållen snabbt ökat sitt sparande och sina amorteringar. I Sverige har
processen jämfört med andra länder haft ett dramatiskt förlopp med ett
snabbt fall i fastighetspriserna och en snabb uppgång i sparkvoten. Satt
i relation till hushållens disponibla inkomst har den svenska skuldstocken
nu kommit ned på ungefär samma nivå som vid tiden före kredit-
marknadens avreglering. Räntebördan efter skatt är dock fortfarande hög
för svenska hushåll.

Obalanserna i den offentliga sektorns finanser grundlädes redan på
1970-talet. Överhettningen i slutet av 1980-talet dolde de underliggande
strukturella problemen. Hög inflation i kombination med höga marginal-
skatter och återkommande beslut om skattehöjningar ledde till stigande
skattetryck. Efter konjunkturraset 1991 blev det strukturella underskottet
åter synligt.

Inom viktiga socialförsäkringar — sjukförsäkringen, arbetsskadeför-
säkringen och förtidspensioneringen — ökade kostnaderna närmast
okontrollerat under vissa år på 1980-talet. Grundläggande systemfel
ignorerades. Sålunda ökade under enbart de fem åren 1985-90 utgifterna
för transfereringar med 24 % samtidigt som landets totala produktion inte
växte med mer än 11 %.

Bristen på åtgärder för förnyelse av offentlig sektor bidrog till en
långsam produktivitetsökning för ekonomin som helhet.

Överhettningen med hög inflation i slutet av 1980-talet slutade i en akut
industrikris. Industriproduktionen föll med närmare 10 % från toppen

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

kring årsskiftet 1989/90 till botten 1992, vilket i antal jobb innebär en Prop. 1993/94:100
förlust av ca 220 000. Bilaga 1

Internationaliseringens krav

För att alla som bor i Sverige skall gynnas är det angeläget med
ekonomisk tillväxt här i landet. Det räcker inte att svenska multinationella
företag är lönsamma. De liksom mängden av ägare till små- och medel-
stora företag — inte minst underleverantörer — måste finna det lönsamt
att producera och växa i Sverige. För att nå de tidigare angivna målen
krävs därför ökad produktion i Sverige, fler företagare och växande
privata företag över hela landet.

Företagsamheten och företagarna har blivit alltmer internationellt
lättrörliga. De stora företagen kan lätt flytta tyngdpunkten i sin verksam-
het från ett land till ett annat. Det gäller inte minst svenska företag med
sina betydande utlandsinvesteringar. Den starka utflyttningen av riktiga
jobb och produktion under överhettningsåren på 1980-talet visade
ekonomins sårbarhet. Sverige är involverat i en knivskarp tävlan mellan
länder om bästa företagsklimat. Vi måste kunna hävda oss väl i denna
tävlan om den för nya jobb och välfärd nödvändiga ekonomiska
expansionen skall ske i Sverige.

En ekonomisk tillväxt i Öst- och Centraleuropa kommer att sätta delar
av vårt näringsliv under starkare konkurrenstryck. Ökad tillväxt där är
dock samtidigt mycket löftesrikt från svensk synpunkt eftersom högre
inkomster innebär växande exportmarknader för oss. Med Sveriges
geografiska närhet och jämförelsevis höga andel investeringsvaror i
exporten kommer Sverige att i särskilt hög grad gynnas av tillväxt i
Baltikum, Öst- och Centraleuropa.

Europeiska Unionen (EU)

Det viktigaste steget för att Sverige skall bemästra internationaliseringens
krav är att Sverige blir medlem i EU. Utanförskap innebär att Sverige
redan i utgångsläget skulle framstå som ett direkt oförmånligt alternativ
i tävlan om den internationellt lättrörliga produktionens lokalisering.

I en nyligen framlagd rapport (Bilaga 7, EG-konsekvensutredningen,
samhällsekonomi) konstateras således att Sverige skulle mista stora
investeringar jämfört med enbart EES-avtalet: Utredarnas analys av
Sveriges alternativ leder dem till bedömningen att skillnaden i flödet av
investeringar som går till Sverige är 7-19 miljarder kronor per år mindre
med EES-avtal jämfört med medlemskap. Jämfört med om Sverige inte
heller skulle ha EES-avtal blir skillnaden i investeringar ännu större.

Även om denna typ av beräkningar bör tolkas med försiktighet tyder
de på att utanförskap eller EES-avtal jämfört med medlemskap skulle
påverka Sveriges attraktionskraft som investeringsland starkt negativt. Det
påpekas dessutom i rapporten att om Sverige skulle välja att stå utanför

EU får det sannolikt konsekvenser inte bara för volymen utan även för Prop. 1993/94:100
karaktären av de investeringar som görs här: "Medlemskap (i EU) Bilaga 1
bereder också vägen för relativt mer kunskaps- och forskningsintensiv
verksamhet i Sverige, med ett komplementärt förhållande mellan
industriproduktion och tjänster. I synnerhet vid utanförskap förskjuts
däremot ekonomins inriktning mot råvarunära, kapitalintensiv produktion.
Denna tendens understryks av att en lägre grad av integration med EG
medför störst svårigheter för små och medelstora företag. Implikationerna
för sysselsättningen, det regionala produktionsmönstret samt miljön
bedöms förstärka skillnaderna i välfärdseffekter." (s. 134-135).

Till dessa problem vid utanförskap skall läggas svårigheten för Sverige
att stå vid sidan av i ett läge då Västeuropas övriga länder stabiliserar
valutorna mot varandra. Att mer eller mindre ensamt stå utanför en zon
av valutastabilitet i Västeuropa skulle leda till, för det första, högre
räntor i Sverige eftersom sparare för att placera sina pengar här i landet
skulle komma att kräva en högre premie på räntan vid utlåning i svenska
kronor för att gardera sig mot den i det läget större växelkursrisken än
vid placering i EU-valuta (-or). För det andra skulle svensk ekonomi från
tid till annan riskera att utsättas för stora och snabba valutakursfluktuatio-
ner vilket kan medföra stora anpassningssvårigheter för dem som har att
sätta priser och löner, dvs. framför allt företag och arbetsmarknadens
parter med sysselsättningsproblem som följd. Det kan erinras om att
fluktuationerna på 1980-talet och framåt mellan USD och yen, respektive
USD och DM, några gånger varit omkring 100 % inom loppet av bara
några få år.

För den händelse Sverige väljer att stå utanför EU genom ett nej i
folkomröstningen måste vårt land för att dra till sig investeringar
sannolikt locka med förmåner som kan tilltala internationella och
inhemska investerare. Sverige skulle med andra ord vid utanförskap
behöva erbjuda dessa en bonus som kompenserar dem för nackdelen med
utanförskapet, t.ex. i form av lägre löner eller lägre kapitalskatt. De
inledningsvis uppsatta målen om nya riktiga jobb, minst en halvering av
arbetslösheten under 1990-talet och tillförlitliga trygghetssystem skulle bli
mycket svåra att uppnå vid utanförskap, liksom våra höga ambitioner på
miljöområdet.

Som medlem i EU kommer Sverige bl.a. att aktivt kunna påverka
fortsättningen av Gemenskapens nyligen framlagda program för "Tillväxt,
konkurrenskraft och sysselsättning". Programmet är ett handfast och
välkommet tecken på EU-ländemas växande intresse för sysselsättnings-
och tillväxtfrågorna. Den svenska regeringens politik ligger väl i linje
med programmet. Politiken i EU-ländema skall inriktas på 2-3 procents
inflation, minskade budgetunderskott, flexibla arbetsmarknader med färre
regleringar och en aktiv arbetsmarknadspolitik av svenskt snitt samt
bättre villkor för små- och medelstora företag.

GATT

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

Det nyligen ingångna GATT-avtalet kommer att stimulera tillväxten på
kort sikt genom att farhågorna för en våg av ny protektionism undanröjts.
Det innebär att risken minskat väsentligt att mer eller mindre godtyckliga
politiska ingrepp styr världshandeln snarare än priser på varor och
tjänster och företagens konkurrensförmåga. Avtalet kommer sannolikt att
leda till en mängd investeringsbeslut gällande ny produktion, internatio-
nell marknadsföring och importhandel.

Genom avtalet får konsumenterna lägre priser och löntagarna större
möjligheter att arbeta i företag med högre produktivitet och därmed bättre
lönebetalningsförmåga. Skattebasen växer likaså, vilket är till gagn bl.a.
för dem som efterfrågar offentligt finansierade tjänster eller som arbetar
i offentlig sektor.

För Sverige betyder GATT-avtalet nästan enbart fördelar. Genom att
vårt land redan i utgångsläget är en mycket öppen ekonomi kommer den
nya importkonkurrensen knappast att orsaka några stora anpassningspro-
blem, möjligen med undantag för vissa enskilda tjänsteföretag. Dessutom
innebär avtalet väsentligt förbättrat marknadstillträde för svensk export
på viktiga utom-europeiska marknader som USA, Kanada, Japan och de
snabbväxande länderna i Stillahavsasien. På grundval av OECD:s be-
räkningar kan vinsten för Sverige uppskattas till ca 60-70 miljarder
kronor högre BNP-nivå från sekelskiftet. Vinsten mognar alltså ut
successivt. Till detta belopp skall läggas långsiktiga effektivitetsvinster
för konsumenterna som uppstår genom en ökad konkurrens i främst en
del av tjänstehandeln.

GATT-avtalet har också en viktig politisk signaleffekt. Efter sju år av
förhandlingar och kriser visade äntligen de stora industriländerna att de
kunde sätta sig över särintressen och kortsiktiga politiska obehagligheter
och istället se till helheten och det långsiktiga perspektivet.

Sverige kommer att inom EU verka för sin traditionellt frihandel svänli-
ga linje i handelspolitiken. I framtida GATT-förhandlingar är detta av
intresse inte bara för oss utan även för handelspolitiken i länder som vi
särskilt vill värna, t.ex. u-ländema och Östeuropa.

Produktionens villkor

Om Sverige skall vara ett attraktivt land för internationella investeringar
måste den svenska politiken präglas av långsiktighet, förutsägbarhet och
stabilitet. Det är centralt att skadliga skatter inte återinförs, och att det
inte sker andra väsentliga försämringar av företagarnas villkor. Nu
behövs en snabb expansion av näringslivet. Det är svårt att tro att
lokalisering kommer att ske just till Sverige om inte produktion kan
lockas hit genom en vinstnivå som under lång tid är minst lika hög, och
sannolikt något högre, i Sverige än i jämförbara europeiska länder.
Erfarenhetsmässigt vet vi dessutom att nyetableringar av företag uppvisar
ett visst konjunkturmönster och att förväntningar om högre avkastning

lockar fram fler nyetableringar. Genom bl.a. deprecieringen och sänkta Prop. 1993/94:100
arbetsgivaravgifter har svensk konkurrenskraft mycket snabbt förbättrats. Bilaga 1
Förutsatt att vi kan tygla de krafter som annars om en tid hotar att
urholka konkurrenskraften genom kostnadskriser och inflation har vi goda
möjligheter att nå hög tillväxt, särskilt som vi i dag startar från ett läge
långt under fullt kapacitetsutnyttjande.

Scenariot

Inriktningen på den ekonomiska utveckling som kan leda till en minsk-
ning av den totala arbetslösheten — inklusive personer i arbetsmarknads-
politiska åtgärder — till åtminstone en halvering vid sekelskiftet är klar:
det krävs en snabb exportledd tillväxt med ökning av produktion och jobb
i näringslivet. Med en BNP-ökning under 1994 och 1995 på 2 till 3 %
per år kan i en kravkalkyl framräknas ett tillväxtkrav på ca 4 % per år
i genomsnitt för perioden 1996-1999, vilket skulle uppnås genom en i
stort sett oförändrad offentlig verksamhet (mätt i volym samtidigt som det
relativa priset inte stiger), samt en tillväxt i den privata sektorn om ca
5 % per år. En sådan utveckling kan uppskattas leda till en ökning av
antalet nya riktiga jobb med 2,5-3 % per år.

Med en sådan historiskt sett mycket positiv ekonomisk tillväxt bör
denna starka sysselsättningsökning kunna nås. Det gäller i en första fas
när ekonomins resurser fortfarande är mycket underutnyttjade, men även
därefter, i en andra fas, då kapacitetstaket tack vare senare års strukturel-
la reformer och växande lönsamhet i näringslivet bör kunna lyftas snabbt.
De krav som förverkligandet av en sådan positiv utveckling kommer att
ställa på den ekonomiska politiken och på beredvilligheten att acceptera
förändringar i det ekonomiska livet är stora. Den tillväxt som krävs är
historiskt sett hög.

En ökning av produktionen i näringslivet med 1 % och en samtidig
minskning av arbetslösheten med t.ex. 0,5 % resulterar i en förbättring
av de offentliga finanserna med drygt 0,6 %, dvs. drygt 60 % av
produktionsökningen tillfaller det offentliga. De offentliga finansernas
bästa vän är alltså den privata tillväxtmotorn.

Miljö och tillväxt

Ekonomisk tillväxt är inte ett mål i sig. Hög tillväxt är inte uthållig eller
på sikt välfärdsfrämjande om den sker på bekostnad av landets långsiktiga
produktionsmöjligheter eller nationalförmögenheten. Om produktion och
ekonomisk verksamhet sker i sådana former att miljön förstörs minskar
våra långsiktiga produktionsmöjligheter. Miljöskatter och avgifter utgör
här viktiga styrmedel. Den nödvändiga högre ekonomiska tillväxten måste
sålunda kombineras med kravet på en miljömässigt uthållig utformning;
en minskad statsskuld kan inte bytas mot ökad miljöskuld (se även
miljöbilagan, bilaga 1.4).

1.2 Krav på politiken

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

Stabilitet över tiden

Ett krav för att uppnå målen är ekonomisk stabilitet över tiden. Den
högre ekonomiska tillväxten måste ske utan kast i form av återkommande
inflationsdrivna kostnadskriser, perioder av "klippekonomi", valutainsta-
bilitet, och överdrivna pris- och löneökningar på grund av flaskhalsar i
produktionen och på arbetsmarknaden. De främsta hoten mot stabiliteten
kommer dels från de djupa obalanserna i de offentliga finanserna, dels
från risken för ny löneinflation vid snabb tillväxt på grund av bristande
flexibilitet på arbetsmarknaden. Till dessa problem kommer så att de
institutionella förutsättningarna för långsiktighet och helhetssyn i svensk
ekonomisk politik har varit ogynnsamma. Alla dessa tre problem
behandlades i Lindbeckkommissionens rapport.

De offentliga finanserna

Det vilar ett högst påtagligt hot över den svenska nationen, nämligen
hotet om en galopperande statsskuld. Lindbeckkommissionen beskrev
problemet rättframt och pedagogiskt. Den nödvändiga förstärkningen av
de offentliga finanserna har redan inletts och kommer att behöva fortgå
under en följd av år; för att det skall komma fram nya jobb krävs alltså
en hållbar utveckling av landets offentliga finanser. Det enskilt viktigaste
åtagandet därvidlag gäller fasthållande vid och fortsatt konkretisering av
saneringsprogrammet (behandlas i avsnitt 5 nedan), samtidigt som alla ut-
giftshöjningar och skattesänkningar måste finansieras fullt ut. Om de yttre
förutsättningarna för ekonomin skulle ändras, eller om saneringsprogram-
met mot förmodan i sin nuvarande omfattning skulle visa sig otillräckligt,
krävs ytterligare åtgärder för att eliminera risken för en galopperande
statsskuld.

Genom successiva beslut i regering och riksdag fylls saneringsprogram-
met med ett konkret innehåll. Härigenom bäddar finanspolitiken för
sjunkande räntor utan att inflationsförväntningarna kommer att öka.
Några genvägar till lägre räntor finns således inte.

Räntesänkningarna stimulerar efterfrågan i hela ekonomin på varor och
tjänster och förbättrar förutsättningarna för investeringar och bidrar
därigenom till fler nya riktiga jobb. Sedan sommaren 1992 — dvs. före
valutaoron som kulminerade med kronans fall i november 1992 — har
räntorna sjunkit såväl internationellt som i Sverige. Här har sålunda den
korta räntan (6 månader) sjunkit med ca 5 procentenheter från 11,7% till
6,8 % och den långa räntan (10 år) med nära 2,5 procentenheter från 9,6
till 7,2 %. Tillsammans med växelkursförändringen har detta enligt
beräkningar stimulerat ekonomin med 55-60 miljarder kronor på ett till
två års sikt, eller med närmare 4 % av BNP (i 1993 års priser och enligt
Riksbanken/IMFs indikatorer; beräkningarna baseras på förändringen i
realräntan). Den penningpolitiska stimulans som uppnåtts är alltså

väsentligt större än vad effekten skulle kunna bli av de förslag som Prop. 1993/94:100
framförts i debatten om ytterligare försvagning av statsbudgeten genom Bilaga 1
sänkning av mervärdesskatten. En sådan finanspolitisk åtgärd som en
mervärdesskattesänkning skulle dessutom inte få någon expansiv effekt
eftersom den i Sverige idag med stor sannolikhet skulle motverkas av
högre sparkvot, hög marginell sparbenägenhet, valutaoro och en åtstram-
ning genom högre marknadsräntor.

Prioriteringen av en ekonomisk politik som skapar utrymme för
sjunkande och låga räntor bibehålls. Det gäller att skapa förutsättningar
för såväl sänkta realräntor, som sänkta räntor jämfört med andra länder.
För att åstadkomma detta ställs krav på låg inflation. Det av Riksbanken
uppsatta inflationsmålet om 2 % (+ 1 procentenhet) år 1995 måste nås
och försvaras om landet inte skall tvingas leva med åtstramning via höga
räntor.

Etik

Det som skett i fastighets- och banksektorn under främst 1980-talet visar
vikten av moral och hög etik. Utvecklingen mot en osund spekula-
tionsekonomi hade flera orsaker, men en var otvivelaktigt samspelet
mellan, å ena sidan, ändrade normer och etik och, å andra sidan, brist på
institutioner som kunde tjäna som motvikt till kortsiktighet och över-
drifter i det ekonomiska livet. Viktiga forskningsresultat av bl.a. 1993 års
nobelpristagare i ekonomi Douglass C. North tyder på att utformningen
av juridiska ramvillkor och normer (institutioner) är ytterst viktiga för ett
lands ekonomiska utveckling. I länder där goda institutioner inte förmår
hålla osäkerhet, risk och transaktionskostnader på en låg nivå begränsas
också handels- och specialiseringsvinstema. Att upprätthålla allmänt
accepterade sociala normer och spelregler är sålunda en billig metod för
samhällsekonomisk effektivitet jämfört med en växande rättslig reglering
av det ekonomiska livet. Samhällets förankring i en god etik är därför av
central betydelse för en väl fungerande ekonomi.

Budget- och beslutsprocessen

Nya, strängare normer i den politiska budget- och beslutsprocessen som
främjar ett långsiktigt helhetsperspektiv är av avgörande betydelse. Över-
enskommelser har under senaste tid träffats om förlängd mandatperiod
från och med 1994 års val till riksdagen, och nya regler för riksdagens
budgetprocess är under utarbetande. Dessa beslut är även för den
kortsiktiga stabiliseringspolitiken utomordentligt betydelsefulla genom att
de kan öka trovärdigheten idag för långsiktiga offentliga åtaganden på
budgetsidan. Detta främjar lägre långa räntor, som är bestämmande för
omfattningen av nya investeringar.

Arbetsmarknaden

En utveckling mot fler nya riktiga jobb kan schematiskt beskrivas som en
utveckling i två faser. I en första fas är arbetslösheten hög och följakt-
ligen finns det gott om arbetskraft. De industri- och tjänsteföretag som
ökar produktion och investeringar bör inte möta några egentliga rekryte-
ringsproblem. Även de totala löneökningarna borde i denna fas bli
måttliga och produktion och export raskt skjuta fart — och med viss
fördröjning sysselsättningen — så länge som företagen har fortsatt mycket
god konkurrenskraft i kombination med det faktum att de flesta företag
i fas ett alltjämt ligger under kapacitetstaket. Så småningom närmar sig
företagen, i olika takt, fullt kapacitetsutnyttjande. För Sverige mera
traditionella spänningar på arbetsmarknaden med flaskhalsar och
löneinflation kan komma fram i ljuset, och om det vill sig illa uppträder
problemen vid en högre arbetslöshetsnivå än tidigare. Ekonomin glider
över i fas två.

De åtgärder och strukturförändringar som i en sådan fas två är
nödvändiga för att möta dessa matchningsproblem och varaktigt reducera
arbetslösheten till en låg nivå är av samma principiella slag som de
strukturella åtgärder som redan vidtagits under senare år. Därtill ställs
höga krav på arbetsmarknadens flexibilitet.

I denna process har staten dels en viktig indirekt uppgift att fylla
genom att skapa förutsättningar för en löneutveckling som är förenlig
med samhällsekonomisk balans genom utformningen av den ekonomiska
politiken samt regelsystemen på arbetsmarknaden och i arbetsmarknads-
politiken, dels ett direkt ansvar som arbetsgivare.

En central uppgift för staten i fas två är att underlätta matchningen
mellan lediga arbeten och tillgänglig arbetskraft. Redan genomförda
förändringar inom arbetsmarknadspolitiken, skattepolitiken, arbetslöshets-
försäkringen m.m. kan dels väntas öka mångas möjlighet och vilja att
snabbt söka sig till produktivt arbete, dels allmänt motverka inflations-
drivande löneökningar. Arbetsmarknads- och utbildningspolitiken måste
utformas så att rätt utbildade personer så långt möjligt har chansen att
finnas på rätt plats beredda att anta erbjudanden om riktiga jobb när
efterfrågan skjuter fart. Det är angeläget att arbetslinjen med dess
blandning av stimulans och obligatorium upprätthålls. Regeringen avser
att under 1994 genomföra en systematisk genomgång av de risker för
flaskhalsproblem som redan nu kan identifieras.

Om många människor som nu är långtidsarbetslösa permanent skulle
slås ut från arbetsmarknaden skulle det inte enbart leda till allvarliga
sociala konsekvenser. Det skulle också kraftigt öka risken för att
flaskhalsproblem uppstår redan vid en förhållandevis hög total arbets-
löshetsnivå. Därför kommer särskilda insatser även fortsättningsvis att
krävas, och ställas till förfogande, för att stödja de långtidsarbetslösas
återinträde på den reguljära arbetsmarknaden. De nyligen genomförda
förändringarna i LAS, t.ex. den längre tiden för provanställning och
anställning vid tillfällig arbetsanhopning, kan också väntas öka möjlig-
heterna för ny- och återinträdande personer att få arbete.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

Den direkta lönebildningen ligger utanför regeringens och riksdagens Prop. 1993/94:100
inflytande och beslutas av arbetsmarknadens parter. För att det skall vara Bilaga 1
möjligt att åstadkomma den kraftiga ökning av sysselsättningen och
minskning av arbetslösheten som är önskvärd måste arbetsmarknadens
parter medverka till en utveckling som främjar ökad rörlighet och
flexibilitet i de relativa lönerna. Särskilt måste uppmärksammas sådana
förändringar som medför att nytillträdande och arbetslösa släpps fram till
nya jobb. Detta kan t.ex. ställa krav på anpassning av ingångs- och
ungdomslönerna.

Ett stort antal personer byter arbete varje år. Denna rörlighet på
arbetsmarknaden är särskilt viktig för att växande företag i hela landet
skall kunna dra till sig mer arbetskraft och för att arbetsmarknaden skall
kunna fungera väl.

Statens arbetsgivarverk kommer från den 1 juli 1994 att ombildas till
en uppdragsmyndighet. Denna ombildning innebär att den statliga
arbetsgivarorganisationen får en från regeringen fristående ställning.
Avsikten är att skapa en statlig arbetsgivarorganisation som på likartade
villkor kan samverka med andra arbetsgivarorganisationer och ta ansvar
för en lönebildning som främjar samhällsekonomisk balans och ökad
konkurrenskraft. De statliga myndigheterna styrs genom finansiella ramar
och har därmed större lönepolitisk självständighet. Det innebär i
praktiken att myndigheterna ges incitament att hålla tillbaka omotiverade
löneökningar för att säkerställa att det tillgängliga ekonomiska utrymmet
i största möjliga utsträckning används för att förbättra verksamhetens
kvalitet.

De nya jobben och ökningen av sysselsättningen måste komma i den
privata sektorn. En expansion av sysselsättningen i den offentliga sektorn
skulle i praktiken kräva skattehöjningar som leder till ökade skattekilar.
Dessa skulle i sin tur medföra att ekonomins funktionssätt successivt
försämrades allteftersom hushåll och företag anpassade sig. Förut-
sättningarna för sysselsättningen i den privata sektorn skulle då försäm-
ras, och den minskade skattebasen skulle minska möjligheterna till
sysselsättning i den offentliga sektorn. Slutsatsen är att en skattefinansie-
rad ökning av antalet anställda i offentlig sektor inte är ett långsiktigt
hållbart alternativ.

Investeringarna

De återkommande kostnadskriserna har haft två effekter, dels har de
minst lönsamma, men samtidigt ofta de mest arbetskraftsintensiva
produktionsanläggningama tvingats slå igen, dels har rationaliseringsin-
vesteringar drivits fram alltför starkt. Det senare innebär att maskiner
ersatt människor i snabb takt som ett sätt för företagen att höja pro-
duktiviteten i takt med kostnadslägets försämring.

En av flera förutsättningar för att vi skall öka sysselsättningen är att de
investeringar som genomförs under 1990-talet i högre grad blir av typen

expansionsinvesteringar, dvs. investeringar som bygger på ökad syssel- Prop. 1993/94:100
sättning av såväl människor som maskiner, byggnader etc. Bilaga 1

Medan kapitalstocken i näringslivet minskade i början av 1990-talet —
dvs. investeringarna var lägre än kapitalförslitningen — börjar pro-
duktionskapaciteten så småningom att byggas ut. Förutsättningarna för en
kraftig och uthållig investeringsutveckling är idag också gynnsamma. Pro-
duktivitetsökningen och deprecieringen av kronan kombinerad med
måttliga löneökningar medför en snabb lönsamhetsförbättring. Därtill
kommer sänkningen av skatten för enskilda näringsidkare samt slopandet
av dubbelbeskattningen av aktieutdelningar. Tillsammans underlättar detta
på ett väsentligt sätt företagens möjligheter att finansiera den nödvändiga
expansionen av näringslivets produktion. Att skuldsaneringsprocessen
varit relativt snabb i Sverige bör också successivt öka utbudet av lokalt
kapital, som är av stor betydelse för små- och medelstora företag utan
direkt kontakt med internationella kapitalmarknader.

Den utveckling av näringslivets investeringar som förutses under 1994
och 1995 med utgångspunkt i dessa gynnsamma förutsättningar innebär
en nödvändig ökning av näringslivets produktionskapacitet och måste —
för att den målsatta tillväxten skall kunna uppnås — följas av fortsatt
växande investeringar under ytterligare år för att arbetslösheten under
1990-talet skall minst halveras.

Små och medelstora företag

Små- och medelstora företag är särskilt viktiga för att generera ny
sysselsättning i näringslivet. Småföretagens andel av de nya jobben har
ökat i Sverige såväl som i andra länder under de senaste tio åren. Sju av
tio nya arbetstillfällen (netto) skapas inom företag med färre än 200
anställda. De mindre företagen och nyetableringarna spelar också en
viktig roll för dynamiken i näringslivet och för att tillväxten sker i
regional balans. Ett vitalt nyföretagande driver på förnyelsen av
näringslivet genom egen växt och genom att tvinga större företag till
förnyelse genom samarbete med eller genom förvärv av mindre företag.
Ett flertal studier indikerar att innovationsbenägenheten är högre i nya än
i etablerade företag.

I Sverige bidrog tillväxten i existerande småföretag åren 1985-89 med
fler nya arbetstillfällen än nyetableringarna. De flesta småföretag förblir
naturligtvis små. Det är deras stora antal som gör att deras bidrag till
totala sysselsättningen är så betydelsefullt (se SOU 1993:16, bilaga 18).
I Sverige har vi internationellt sett en låg andel sysselsatta i medelstora
företag. Anledningarna har undersökts i flera studier. De pekar på
problem med finansieringen liksom med skattesystemets och arbetsrättens
utformning.

Regeringen har genom olika åtgärder sökt häva årtiondens diskrimini-
nering av de mindre företagen bl.a. genom ändringar i den tidigare
storföretagsanpassade skatte- och selektiva stödpolitiken och arbetsrätten
(LAS och MBL). Ett ambitiöst avregleringsprogram skall ligga till grund

för en proposition våren 1994. Därutöver har förmögenhetsskatten på Prop. 1993/94:100
arbetande kapital avskaffats, lättnader införts i beskattningen av egenföre- Bilaga 1
tagare och nyföretagandet stimulerats genom den nya möjligheten att
kvitta underskott de första åren mot tjänsteinkomster.

Sverige är ett av världens ledande uppfinnarländer. Samtidigt finns
uppgifter som tyder på att uppfinningarna under flera decennier i alltför
liten utsträckning lett till produktion, och därmed nya jobb, i Sverige. De
förbättringar som regeringen genomfört på skattepolitikens område
betyder mycket för att skapa bättre förutsättningar för småföretagande.
Därutöver krävs andra åtgärder för att skapa ett gott innovationsklimat.
De som är beredda att ta risker för att utveckla nya produkter och företag
— de som finner egna vägar och lösningar — måste erbjudas bättre
villkor.

I den nyligen framlagda Innovationsutredningen (SOU 1993:84)
framförs en rad förslag för att förbättra innovationsklimatet i vårt land.
Förslagen spänner över ett vitt fält och inkluderar förslag till både
rättsliga och ekonomiska förbättringar för innovatörer. Regeringen avser
att återkomma med en proposition om innovationsfrämjande åtgärder.

I regeringskansliet bereds också en proposition på grundval av
utredningen om förändringar i lönegarantisystemet (SOU 1993:96).
Utredaren föreslår regeländringar som beräknas resultera i en besparing
på ca 1 miljard kronor per år, men har även effekter som inte syns i
statsbudgeten, t.ex. en bättre konkurrenssituation för den överväldigande
majoriteten av hederliga företagare.

Småföretagandet är inte bara en förutsättning för ökad sysselsättning
utan är också avgörande för att sysselsättningsökningen skall spridas över
hela landet. Ett centralt inslag i tillväxtpolitiken är också att tillvarata
landsbygdens produktionsresurser. En god regional fördelning av
företagandet minskar risken för överhettning i ekonomin och bidrar till
att arbetslösheten sänks utan att lönerna därför accelererar. Dynamiska
små och medelstora företag är nödvändiga för att säkra att tillväxten och
sysselsättningsökningen inte leder till oönskad koncentration av de nya
riktiga jobben utan att de växer fram över hela landet och bidrar till
regional balans.

Avslutning

Ekonomisk tillväxt är förändring. Vissa delar av ekonomin — sektorer,
branscher, företag — expanderar medan andra stagnerar eller minskar.

Som redovisats ovan är regeringens ekonomiska politik en samlad
strategi för att genom god och uthållig tillväxt bygga en stabil grund för
välfärden och sysselsättningen. Därmed skapas förutsättningar för nya
riktiga jobb och tillförlitliga trygghetssystem. Utan en sådan politik får
vi leva med en för Sverige varaktigt hög arbetslöshet som riskerar att
innebära en mera definitiv utslagning av många människor. Utöver de
sociala konsekvenserna kommer effekterna av en bestående svag
ekonomisk bas: mänskligt och politiskt smärtsamma nedskärningar i

förmånsnivåer och inskränkningar i kretsen av förmånstagare inte minst
för att betala räntor på den stora statsskuld som följer av en svag
ekonomisk utveckling.

En sådan utveckling kan förhindras med den här redovisade politiken!

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

B DET EKONOMISKA LÄGET

2 Krisens orsaker

De grundläggande orsakerna till dagens djupa ekonomiska kris i Sverige
ligger långt tillbaka. Redan i slutet av 1960-talet började Sveriges
ekonomiska utveckling avvika från den i jämförbara länder. De struktu-
rella problemen växte successivt fram och kostnadsutvecklingen
urholkade konkurrenskraften. Till detta kommer finanskrisen orsakad av
den spekulationsbubbla som uppkom under andra hälften av 1980-talet.

Diagram 2.1 BNP-tillväxt i Sverige, OECD-Europa samt i hela OECD-området
1970-1995

Anm: 1993 preliminär, 1994 och 1995 prognoser.

Källor: OECD och Finansdepartementet.

2.1 De strukturella problemen

Sverige har under de senaste decennierna haft en för liten utlands-
konkurrerande sektor, särskilt en för liten industrisektor. Bara under två
av dessa tjugo år har Sverige haft blygsamma överskott i affärerna med
utlandet. Villkoren för att bygga upp en industrisektor har varken varit
tillräckligt goda eller tillräckligt stabila. Detta gäller i synnerhet villkoren
för de mindre och medelstora företagen och för ny företagandet.

De offentliga utgifterna har vuxit betydligt snabbare i Sverige än i
jämförbara länder. Några transfereringssystem blev efter hand så
generösa att de överutnyttjades och bidrog till såväl höga kostnader som
dämpad produktivitetsutveckling i näringslivet.

Vård-, omsorgs- och utbildningssektorema dominerades av vad som i
realiteten var offentliga monopol. Detta ledde till sämre effektivitet och
högre kostnader än nödvändigt och därmed också till utträngnings-
effekter.

Expansionen av de offentliga utgifterna ledde till ett högt och stigande
skattetryck. Därtill kom en ineffektiv skattestruktur som medförde
snedvridningar i ekonomin. De höga marginalskatterna minskade
arbetsutbud och sparande och ledde till orimliga omfördelningar i
förmögenhetshänseende. Företagsbeskattningen motverkade i viktiga
avseenden dynamik och utveckling i näringslivet, främst i mindre företag.

Till de strukturella problemen kan också räknas de olika regleringar
som under lång tid präglade många sektorer inom den svenska ekonomin,
exempelvis bostadsmarknaden. Internationella jämförelser visar att
Sverige har haft mycket kostsamma regleringar, och att prisnivån som en
följd därav legat högt. Regleringarna bidrog således till felaktig resursför-
delning, sämre effektivitet och höga samhällsekonomiska kostnader.

Dessa strukturella problem i ekonomin försvagade sammantaget
utvecklingskraften i den svenska ekonomin under 1970- och 1980-talen.

2.2 Den kontinuerliga kostnadskrisen

Strukturproblemen är starkt sammanvävda med missgrepp i stabiliserings-
politiken.

Under den första oljekrisen på 1970-talet försökte man genom den s.k.
överbryggningspolitiken avskärma Sverige från följderna av oljekrisen.
Detta misslyckades och följden blev en förstärkt kostnadskris.

Lönebildningsprocessen har de senaste två decennierna präglats av
kontinuerliga problem. Lönekostnaderna har ökat långt utöver det realt
tillgängliga utrymmet, vilket har lett till hög inflation och successiv
urholkning av näringslivets konkurrenskraft. När kostnadsproblemen har
blivit akuta har det i första hand lett till devalveringar. Inledningsvis
genomfördes devalveringar i syfte att i efterhand rätta till ett snett
kostnadsläge. Den sista aktiva devalveringen, 1982 vid det socialdemo-
kratiska regeringstillträdet, betecknades som offensiv men kom i
realiteten att medföra än svårare effekter. Den ekonomiska politiken

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1

förmådde aldrig ta till vara de möjliga positiva effekter som skulle kunna Prop. 1993/94:100
uppkomma till följd av en devalvering. Bilaga 1

Den ledde i stället till en fortsatt pris - lönespiral och dessutom till att
trycket på strukturomvandling och framtidsinvesteringar minskade inom
näringslivet. Det sammanlagda resultatet blev förödande.

Kombinationen av internationell högkonjunktur och devalveringarna i
början av 1980-talet gav ett felaktigt intryck av att de ekonomiska
problemen var lösta. En överhettningssituation byggdes upp. Kredit-
marknaden avreglerades före valutaavregleringen och före skatterefor-
mens genomförande. Detta skapade ett drivhusklimat där det blev mer
lönande att låna än att spara. Överhettningen skärptes. En angelägen
finanspolitisk åtstramning uteblev i slutet av 1980-talet vilket ytterligare
förstärkte överhettningstendensema.

Löner och priser steg kontinuerligt mer i Sverige än i jämförbara
länder.

Diagram 2.2 Inflationen i Sverige och OECD-området 1980-1995

Anm: 1993 preliminär, 1994 och 1995 prognoser.

Källor: OECD och Finansdepartementet.

2.3 Finanskrisen

Den finanskris som orsakats av spekulationsekonomin under 1980-talets
senare hälft är en viktig faktor bakom djupet i nedgången i den svenska
ekonomin de senaste åren. De tidigare nämnda huvudorsakerna har givit
Sverige en förhållandevis låg tillväxtförmåga. Finanskrisens effekter på
ekonomin har de senaste åren medfört en krympande produktion.

Finanskrisen är inte ett unikt svenskt fenomen men den tycks ha blivit Prop. 1993/94:100
speciellt allvarlig i Sverige. Överhettningen i kombination med den Bilaga 1
bristande samordningen i avregleringama skapade ett klimat för utpräglat
spekulativa fastighetsköp. Utlåningen till allmänheten ökade med över
20 % per år tre år i följd. En sådan utlåningsökning byggde på för-
väntningar om ständigt stigande tillgångsvärden. När dessa bröts blev
resultatet en fastighets- och därmed bankkris.

Diagram 2.3 Utlåning till allmänheten

Källa: Riksbanken.

Ursprunget till dagens kris i den finansiella sektorn är att den i sig
nödvändiga och riktiga avregleringen av kreditmarknaden inte kom-
binerades med en ekonomisk politik som höll nere inflationen och med
rimligare marginalskatter som inte gynnade en låneekonomi. Den snabba
kreditexpansion som följde bidrog till en exempellös uppgång av
fastighetspriserna och vissa andra tillgångsvärden. En klassisk "spekula-
tionsbubbla" växte fram.

Farhågorna för ett fullständigt sammanbrott var hösten 1992 så stora
att regeringen och riksdagen måste gå in med en generell bankgaranti för
att stärka betalningssystemet. Sjunkande tillgångsvärden och den
utlåningsbegränsning som följde av bankkrisen medförde ett kraftigt ökat
sparande och en skuldsanering, vilket minskade efterfrågan i ekonomin.

Det privata finansiella sparandet hos hushåll och företag har sedan 1990
ökat med inte mindre än 22 % av BNP eller över 300 miljarder kronor.
Därmed har den inhemska efterfrågan dragits ner dramatiskt i jämförelse
med vad som gällde för några år sedan.

Överhettningen inom fastighetssektorn drev upp aktiviteten och
kostnaderna för byggverksamhet till ohållbara nivåer. Omsvängningen på
fastighetsmarknaden ledde därför till ett lika dramatiskt fall i byggandet.

Nedgången i ekonomin i böijan av 1990-talet har således sina rötter i Prop. 1993/94:100

den tidigare utvecklingen. Redan i slutet av 1980-talet fanns tydliga Bilaga 1
tecken på att produktion och sysselsättning var på väg att sjunka. Den
internationella avmattningen och oron på valutamarknaderna kom att
förstärka detta.

Diagram 2.4 Antal sysselsatta 1980-1995

Anm: 1993 preliminär, 1994 och 1995 prognoser.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

2.4 Sjunkande produktion, högre arbetslöshet och stigande
underskott

Den utveckling som redovisats ovan har således lett till dagens ekonomis-
ka kris. Den sämre tillväxtförmågan har gjort svensk ekonomi mer sårbar
för internationella lågkonjunkturer. Den kontinuerliga kostnadskrisen har
lett till förlust av marknadsandelar genom sämre konkurrenskraft och
därmed sämre förutsättningar att möta lågkonjunkturer och att utnyttja
högkonjunkturer. Finanskrisen slutligen har inneburit ett dramatiskt fall
i hemmamarknadsefterfrågan.

Sammantaget har detta medfört en kraftigt minskat produktion. In-
dustriproduktionen sjönk mellan konjunkturtoppen 1989/90 och botten
1992 med närmare 10 %. Den sjunkande produktionen har efter hand lett
till en stigande arbetslöshet. Detta har i sin tur givit stigande kostnader
och högre utgifter för den offentliga sektorn samtidigt som inkomsterna

sjunkit. Underskottet inom den offentliga sektorn har som följd därav Prop. 1993/94:100
successivt ökat. Bilaga 1

Diagram 2.5 Industriproduktionen i Sverige och EG 1982-1995

Anm. 3-kvartals glidande medelvärden. Prognos för Sverige fr.o.m. fjärde kvartalet
1993.

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

2.5 Att lösa problemen

När väl orsakerna till den ekonomiska krisen har identifierats framstår
också klart vilka åtgärder som måste vidtas. Strukturproblemen måste
lösas, kostnadsläget förbättras uthålligt och finanskrisens verkningar
dämpas.

Det är mot den bakgrunden regeringen genomfört en rad åtgärder.
Reformer i den offentliga sektorn syftar till att dels förbättra pro-
duktiviteten och eliminera flaskhalsarna vid en produktionsökning, dels
till att successivt eliminera det strukturella budgetunderskottet. Fullt
finansierade strategiska skattesänkningar minskar skatternas snedvridande
effekter. Ett exempel är skattereformen, ett annat den av riksdagen
nyligen antagna förändringen av företagsbeskattningen som eliminerar
överbeskattningen av det egna kapitalet i näringslivet, ett tredje de skatte-
sänkningar som syftar till att förbättra konkurrenskraften, som sänkta
arbetsgivaravgifter och sänkt energiskatt för industrin. Till detta kommer
också avregleringar på flera områden.

Genom regeländringar i t.ex. sjukförsäkringen har produktiviteten i Prop. 1993/94:100
ekonomin ökat. Detta har tillsammans med de sänkta arbetsgivarav- Bilaga 1
giftema och den depreciering av kronan som har ägt rum, stärkt
konkurrenskraften.

Inflationsförväntningarna har kommit ner på en sådan nivå att de
tillsammans med de träffade avtalen skapar förutsättningar för en uthållig
konkurrenskraftsförbättring. En kraftigt minskad frånvaro på arbets-
platserna innebär självfallet på kort sikt en ytterligare ansträngning av
sysselsättningssituationen, men samtidigt på lång sikt bättre tillväxtförut-
sättningar.

Finanskrisens effekter dämpas genom åtgärder som garanterar
stabiliteten i betalningssystemet och lindrar skuldanpassningsprocessen.
Det senare kan endast åstadkommas genom att en stram finanspolitik ger
utrymme för sänkta räntenivåer.

3 Den internationella utvecklingen

3.1 Den internationella konjunkturen

Återhämtningen i OECD-området fortsätter, men takten i förbättringen
är svag. Konjunkturuppgången i USA står på solid grund och har nu
pågått i drygt två år. Även i Storbritannien fortsätter återhämtningen. I
Japan däremot försvagas konjunkturen, medan det ekonomiska läget i
kontinentaleuropa förefaller ha stabiliserats. För 1994 väntas en BNP-
tillväxt på 2 % i OECD som helhet. Den starkaste tillväxten — över 3 %
— förutses i USA och Kanada. Svagast väntas utvecklingen bli i västra
Tyskland. För 1995 beräknas BNP-tillväxten i hela OECD-området öka
till 2,6 %. Inflationen väntas förbli låg, ca 3 % under såväl 1994 som
1995.

I Japan pågår skuldsaneringen i den privata sektorn fortfarande vilket
tillsammans med den kraftiga apprecieringen av yenen gör att efterfrågan
hålls tillbaka. Det är därtill osäkert vilka effekterna blir av beslutade
finanspolitiska stimulanspaket.

Kontinentaleuropa förefaller befinna sig på botten av konjunkturen.
Styrkan och tidpunkten för uppgången är svårbedömd. Den svaga
utvecklingen i västra Tyskland beror på återföreningen som medfört
högre räntor och en real uppskrivning av D-marken. Det är oklart om
konkurrenskraften är tillräcklig för att kunna ge någon påtaglig ex-
portuppgång. Hushållens disponibla inkomster utvecklas svagt, varför den
privata konsumtionen kommer att vara dämpad. Realräntorna i många
europeiska länder är fortsatt höga med hänsyn till konjunkturläget, trots
att räntorna gradvis har sjunkit. Med det låga kapacitetsutnyttjandet
dröjer det innan lägre räntor får effekt på investeringarna. Den höga
arbetslösheten är det dominerande problemet i flertalet europeiska länder.

Delar av Asien fortsätter att vara världsekonomins viktigaste tillväxt-
centrum. Tillväxttakten ligger kring 6-7 % och OECD:s export till dessa
länder väntas öka med över 10 % per år de närmaste åren. Av OECD:s

totala export 1992 gick nära 7 % till gruppen Korea, Taiwan, Hong Kong
och Singapore. I Kina beräknas BNP-tillväxten 1993 till ca 13 % för
andra året i rad.

I Östeuropa har återhämtningen i Polen stärkts under 1993 och Polen
väntas 1994 uppvisa positiv tillväxt för tredje året i rad. Även i de
baltiska länderna är en BNP-uppgång skönjbar för 1994. Utvecklingen i
Ryssland är mer osäker. Återhämtningen tycks framför allt visa sig i de
länder som prioriterade liberaliseringar och makroekonomisk stabilisering
på ett tidigt stadium. För en god utveckling krävs skapandet av för
marknadsekonomin nödvändiga institutionella förutsättningar i form av
ett fungerade rättsväsende, banksystem etc. Privatisering av ländernas
näringsliv och upprättande av fungerande finansiella sektorer utgör
viktiga delar i reformprocessen. Tillväxten framöver i Östeuropa kommer
att vara beroende av ländernas exportmöjligheter varför tillgång till i-
landsmarknader blir en viktig förutsättning. Samtidigt kan regionen,
liksom Sydostasien, väntas växa i betydelse som avsättningsmarknad när
inkomsterna i dessa länder stiger.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

Diagram 3.1 Internationella förutsättningar

■ | BNP-tillväxt OECD-totaltl

[^x£ortmarlmadstiHväxMÖ£_bearbetade_varorJ

Bl Inflation OECD—totalt |

Anm. 1993 preliminär, 1994 och 1995 prognoser.

Källor: OECD och Finansdepartementet.

Det positiva utfallet av GATT-förhandlingama är mycket väsentligt för
utvecklingen av världsekonomin. Beräkningar utförda av OECD-

sekretariatet pekar på att den direkta välfärdsvinsten av avtalet uppgår till
ca 270 miljarder US-dollar, motsvarande en nivåhöjning av BNP med ca
1 %. Effekterna blir betydligt större för de nuvarande EFTA-ländema än
för de tre stora handelsblocken (USA, Japan och EG). OECD under-
stryker att detta kan ses som ett minimiutfall eftersom bara direkta
effekter av allokerings- och effektivitetsvinster beaktats.

Ett viktigt regionalt handelsavtal kom ett stort steg närmare för-
verkligande då den amerikanska kongressen godkände det nordamerikan-
ska frihandelsavtalet NAFTA. Det etablerar frihandel på villkor liknande
dem i EES för USA, Kanada och Mexico.

Skuldsaneringsprocessen påverkar utvecklingen under prognosperioden
i en rad länder; främst Nordamerika, Japan, Storbritannien, Australien
och de nordiska länderna. Även om saneringsprocessen har pågått en tid
är skuldsättningen i den privata sektorn i dessa länder fortfarande hög i
ett historiskt perspektiv. Hushåll och företag kommer att vara fortsatt
känsliga för ränteförändringar.

Den finansiella anpassningen har kommit längst i USA, men bidrar
sannolikt fortfarande till en svagare uppgång än normalt. För hushållen
i Storbritannien har det lägre ränteläget inneburit kraftigt sänkta
ränteutgifter. Skuldstocken har dock hittills endast sjunkit marginellt.
Även i Finland kvarstår skuldstocken på en historiskt hög nivå.

Efter beslutet den 2 augusti 1993 att vidga fluktuationsbanden inom
ERM till + 15 % har situationen på valutamarknaden åter stabiliserats.
Spänningarna på valutamarknaden har också minskat till följd av att
Tyskland fortsatt att sänka de korta räntorna. Såväl den franska som den
belgiska francen samt den danska kronan deprecierades något mot D-
marken efter beslutet att bredda banden. Deprecieringama har dock
återgått, samtidigt som räntemarginalerna krympt. De tyska räntorna
förefaller fortfarande utgöra ett golv för räntorna i flertalet europeiska
länder. ERM-ländema bedömer att trovärdigheten för inflationsbe-
kämpningen skulle minska om strategin med försiktiga gradvisa räntened-
dragningar övergavs, vilket skulle resultera i fallande växelkurs och
stigande långa räntor. Större växelkursförändringar skulle också försvåra
utvecklingen mot en ekonomisk och monetär union.

3.2 Det europeiska samarbetet

Maastrichtfördraget trädde i kraft den 1 november 1993. Därmed inleds
den andra fasen av den ekonomiska och monetära unionen (EMU)
planenligt den 1 januari 1994. Den svaga ekonomiska utvecklingen i den
Europeiska Unionen (EU) har lett till en kraftig försämring av de
offentliga finanserna i medlemsländerna. De stora förändringarna i
växelkursmekanismen ERM har ändrat utgångspunkten för övergången
till EMU:s tredje fas.

Samarbetet i EU präglas i ökad utsträckning av försöken att finna
åtgärder mot den mycket höga arbetslösheten, som väntas uppgå till i
genomsnitt drygt 11 % år 1994. EG-kommissionen har mot denna

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

bakgrund utarbetat en s.k. vitbok om hur förutsättningarna för tillväxt,
konkurrenskraft och sysselsättning långsiktigt skall förbättras. Vitboken
behandlades på Europeiska rådets möte i december 1993.

EU har också antagit breda riktlinjer för den ekonomiska politiken.
Den ekonomisk-politiska strategi som medlemsländerna ställt sig bakom
har följande huvudelement:

Sysselsättningsmålet ges en central plats.

Återhämtning genom lägre räntor är möjlig endast om förutsättningar
i form av låg inflation och sunda offentliga finanser föreligger. Under-
skotten i de offentliga finanserna är betydande i EU. De länder som har
den mest bekymmersamma situationen bör genast vidta verkningsfulla
konsol ideringsåtgärder.

Inflationen bör begränsas till 2-3 % i flertalet medlemsländer till år
1996.

Investeringarna behöver höjas väsentligt. Reallöneökningar kan inte
påräknas på kort sikt i flertalet medlemsländer. Löneutvecklingen måste
tillåtas att variera mellan branscher och yrkesgrupper. Lägre sociala
avgifter bedöms viktiga för i synnerhet personer med låg utbildning. I
riktlinjerna liksom i vitboken läggs betydande vikt vid en utbyggnad av
de aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärderna — bl.a. baserat på främst
svenska erfarenheter — och även vid andra åtgärder för att få arbets-
marknaderna att fungera bättre.

Det är från svensk synpunkt positivt att konstatera att EU lägger så stor
vikt vid tillväxten och sysselsättningsmålet, liksom den höga ambitionen
för europeiskt samarbete. Den ekonomisk-politiska huvudinriktningen,
baserad på att skapa förutsättningar för ökad sysselsättning och låga
räntor genom prisstabilititet och sunda offentliga finanser, är gemensam
för Sverige och EU.

Sverige har tillsammans med de övriga EFTA-ländema aktivt med-
verkat i diskussionen om ekonomisk-politiska åtgärder för att öka
sysselsättningen och tillväxten. Det har skett genom bidrag till EG-
kommissionens arbete med vitboken. I december 1993 hölls ett andra
gemensamt finans- och ekonomiministermöte mellan EG och EFTA.
Mötet inriktades främst på de mer strukturella och långsiktiga frågor som
vitboken diskuterar. Det svenska bidraget fokuserades på åtgärder som
gäller arbetsmarknaden. Det under 1993 inledda samarbetet kommer att
fortsätta också under 1994.

Målet för både Sverige och EU-ländema är att Sverige skall vara
medlem i EU den 1 januari 1995. Det betyder att det blir allt viktigare
att aktivt följa det ekonomiska och monetära samarbetet i EU. Samtidigt
är det klart att Sverige inte före medlemskapet kan påta sig bindande
förpliktelser.

Den 1 januari 1994 träder EES-avtalet i kraft. Avtalet är det mest
omfattande ekonomiska internationella avtal som Sverige har ingått. Det
gör Sverige och övriga EFTA-länder (med undantag för Schweiz)
delaktiga i EU:s inre marknad. Avtalet ger fri rörlighet för varor,
tjänster, personer och kapital i hela EES-området med ca 370 miljoner
invånare. Företagen kan nu räkna med avsevärt stabilare förutsättningar

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

för handel och annan kommersiell verksamhet. Konkurrensen kommer att
fungera bättre, även inom sektorer som tidigare endast i begränsad
utsträckning varit utsatta för internationell konkurrens. Svenska företag
kommer att få tillgång till en stor marknad för offentlig upphandling.
Verkligt inflytande — politiskt, rättsligt och ekonomiskt — kan emellertid
enbart erhållas genom medlemskap i EU.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

4 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige
1994-1995

Den svenska ekonomin förefaller nu definitivt ha passerat sitt bottenläge.
Exporten har under andra halvåret 1993 ökat mycket snabbt. Samtidigt
har en stabilisering av den inhemska efterfrågan skett. Under 1994 väntas
en fortsatt kraftig exportuppgång medföra att den samlade produktionen
av varor och tjänster stiger med närmare 2,5 %. Den inhemska efter-
frågan bidrar till att BNP-tillväxten förutses bli närmare 3 % 1995.

Sänkta arbetsgivaravgifter och en mycket stark produktivitetsförbättring
i industrin tillsammans med deprecieringen av kronan har lett till en
markant förstärkning av konkurrenskraften. Situationen för exporten och
den konkurrensutsatta sektorn har därigenom kraftigt förbättrats.

Tabell 4.1 Försörjningsbalans

	Miljarder kr. 1992	Procentuell volymförändring
	Miljarder kr. 1992	1992	1993	1994	1995
BNP	1 439,8	-1,9	-2,0	2,4	2,9
Import	376,7	1,3	-2,0	3,5	6,5
Tillgång	1 816,5	-1,0	-2,0	2,7	3,9
Privat konsumtion	776,0	-1,9	-3,9	0,7	2,0
Offentlig konsumtion	400,3	-0,6	-2,1	-1,3	-1,0
Stat	118,2	1,7	0,0	-1,0	-1,0
Kommuner	282,0	-1,6	-3,0	-1,5	-1,0
Bruttoinvesteringar	244,7	-11,0	-14,0	-6,7	7,1
Näringsliv	127,3	-15,6	-14,6	8,7	11,9
Bostäder	85,0	-6,4	-22,6	-49.5	-6,5
Myndigheter	32,4	1,2	2,0	-1,7	-0,7
Lagerinvesteringar¹	-5,9	1.3	-0,2	0,4	0,5
Export	401,5	2,2	7,4	10,7	7,0
Användning	1 816,5	-1,0	-2,0	2,7	3,9
Inhemsk användning	1 415,1	-2,2	-5,5	-0,7	2,5

¹ Förändring i procent av föregående års BNP.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Exportuppgången under andra halvåret 1993 var mycket kraftig trots
en svag efterfrågan i OECD-området. Konkurrenskraftsförbättringen har
möjliggjort avsevärda marknadsandelsvinster. Därtill kommer kraftiga
exportökningar till de snabbt växande ekonomierna i Sydostasien som
successivt blir en allt viktigare marknad för den svenska exporten. Under
1994 beräknas den totala exporten öka med över 10 %. Efterfrågan i

OECD-området återhämtar sig samtidigt som svenska exportörer
fortsätter att vinna marknadsandelar. Under 1995 förstärks konjunkturen
inom OECD-området ytterligare. Effekterna av de kraftiga relativ-
prissänkningarna 1993 har då börjat klinga av samtidigt som kapacitets-
restriktioner i de expansiva delarna av svensk industri kan riskera att
börja göra sig gällande. Exportuppgången 1995 beräknas ändå till ca
7 %.

Utvecklingen med en snabbt växande industrisektor i kombination med
en dämpad efterfrågan på hemmamarknaden är en utveckling som kan
komma att korrigera tidigare uppbyggda obalanser. Direkta spridnings-
effekter från industrin till delar av tjänstesektorn kan också förväntas få
betydande omfattning. Redan nu kan påtagliga effekter i t.ex Kon-
junkturinstitutets tjänstebarometer observeras för t.ex. konsulter,
uppdragsverksamhet m.m. Ökningstakten i export och industriproduktion
är emellertid så kraftig att kapacitetsrestriktioner riskerar att efter hand
göra sig gällande i vissa branscher trots en hög arbetslöshet i ekonomin
som helhet. Därmed skulle tendenser till ökande inflation, löne-lönespira-
ler etc. kunna uppstå. En sådan utveckling skulle tvinga fram en stramare
penningpolitik som skulle riskera att bryta expansionen, och måste därför
förhindras.

Den gradvisa återhämtningen av den inhemska efterfrågan kan inte
förhindra att ekonomin i viss mån präglas av en tudelning. Fortfarande
pågår anpassningar som kommer att verka dämpande på den inhemska
efterfrågan ytterligare en tid. Byggandet kommer att fortsätta minska.
Detta gäller särskilt bostadsbyggandet. Anpassningen av den kommunala
konsumtionen till de långsiktiga ekonomiska förutsättningarna är inte
avslutad även om denna process tycks ha gått fortare än väntat.

Nedgången i den privata konsumtionen bromsades upp kraftigt under
hösten varför fallet för helåret 1993 ser ut att stanna vid ca 4 %. Mycket
tyder nu på att den privata konsumtionen börjar stiga. Hushållens realt
disponibla inkomster beräknas öka med ca 1 % både 1994 och 1995. En
rad tecken tyder också på att tillförsikten och framtidstron hos hushållen
nu successivt förstärks. Varaktigheten och kraften i hushållens skuldsane-
ringsprocess är dock mycket svårbedömd. Reviderade nationalräkenska-
per för åren 1991 och 1992 tyder på att det finansiella sparandet inte
varit riktigt så högt som preliminära data tidigare indikerade. Förloppet
i skuldanpassning tycks dock ha varit snabbare i Sverige än i andra
jämförbara länder. Någon kraftig uppgång av den privata konsumtionen
förväntas inte under prognosperioden.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

Diagram 4.1 Den privata konsumtionen

1985 års priser, säsongrensat

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

Anm. Prognos fr.o.m. fjärde kvartalet 1993.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Bruttoinvesteringarna i näringslivet är nu definitivt på väg att vända.
Redan 1994 förutses en ökning på närmare 9 % som 1995 tilltar till ca
12 %. Det är främst inom industrin som expansionen väntas ske med en
tillväxt på ca 17 % 1994 och 22 % 1995. En snabb och kraftig ökning
av investeringsnivån är en nödvändig förutsättning för att undvika
överhettning och få en god tillväxt i ekonomin även på längre sikt. Den
snabba produktionsuppgången, den goda lönsamheten samt de fallande
räntorna utgör förutsättningarna för denna kraftiga expansion samtidigt
som investeringsnivån har varit starkt nerpressad under de senaste åren.
Också de ökade satsningarna på infrastrukturinvesteringar inom de
statliga affärsverken spelar en betydande roll. Trots den avsevärda
investeringstillväxten i näringslivet fortsätter de totala bruttoinvestering-
arna i ekonomin att minska även 1994, eftersom bostadsinvesteringama
närmast halveras. En viss återhämtning för den inhemska efterfrågan
under 1995 väntas innebära en ökning av investeringarna även inom
hemmamarknadsorienterade sektorer av ekonomin. De totala bruttoin-
vesteringarna kan därför väntas öka med ca 7 %.

I takt med att arbetsmarknadsläget försvagades i början på 1990-talet
dämpades också löneökningstakten i ekonomin. Detta mönster bröts dock
1993 då de totalt uppmätta timlönekostnadema ökade snabbare än året
före trots en ytterligare försämring av arbetsmarknadsläget. I viss mån
kan detta tyda på bristande flexibilitet i lönebildningen. En väsentlig
förklaring utgör dock den s.k. strukturella löneglidning som uppstår när

sysselsättningen faller. Den genomsnittliga timlönen kan då stiga utan att Prop. 1993/94:100
någon enskild person får högre lön. Detta beror dels på att de som Bilaga 1
kvarstår i sysselsättning har högre genomsnittslön, dels på att utbetalda
avgångsvederlag m.m. drar upp lönesumman utan att något arbete utförs.

Dessa effekter är svåra att kvantifiera men statistik från Sveriges
Verkstadsindustrier visar att de branscher som haft de största syssel-
sättnings- och produktionsneddragningama noterat de snabbaste ök-
ningarna av den genomsnittliga arbetskraftskostnaden, diagram 4.2.

Timlöneökningama under 1994 och 1995 väntas uppgå till 3,5 % vardera
året. Skulle den strukturella löneglidningen bli väsentligt lägre än 1993
kan också löneökningarna för 1994 och 1995 bli lägre än vad som ovan
angetts.

Diagram 4.2 Indikator på den strukturella löneglidningen

Arbetskraftskostnads- och sysselsättningsutveckling inom verkstadsindustrin 1993

Ärlig procentuell förändring

Källa: Sveriges Verkstadsindustrier.

Inflationstrycket i ekonomin är just nu svagt. Under 1993 bidrog dock
kraftigt stigande importpriser till att ökningen i KPI blev 4,7 %. 1994
väntas KPI-ökningen stanna vid ca 2,5 % medan uppgången för 1995
beräknas bli knappt 3 %. En relativt hög produktivitetstillväxt, skärpt
konkurrenslagstiftning samt en viss antagen appreciering av kronan bidrar
till att hålla tillbaka prisstegringarna. I motsatt riktning verkar kvardrö-
jande effekter av importprisökningar, påverkan på KPI-måttet av höjda
indirekta skatter samt förändringar i räntebidragen.

Sammantaget innebär utvecklingen i ekonomin att BNP-minskningen på
2 % 1993 vänds i en tillväxt på närmare 2,5 % 1994 och nästan 3 %
under 1995. Den totala arbetslösheten ligger för närvarande på en för
svenska förhållanden mycket hög nivå. Trots den förhållandevis goda

tillväxten kvarstår stora obalanser på arbetsmarknaden under hela Prop. 1993/94:100
perioden. Under 1994 kan dock en minskning av den öppna arbets- Bilaga 1
lösheten förutses. Mätt som årsmedeltal minskar den öppna arbetslösheten

från 8 % av arbetskraften 1994 till drygt 7 % 1995.

Tabell 4.2 Nyckeltal

Årlig procentuell förändring

	1992	1993	1994	1995
Timlön (kostnad)	3,6	4,1	3,5	3,5
KPI (dec. - dec.)	1,9	4,4	2,2	3,0
KPI (årsgenomsnitt)	2,3	4,7	2,5	2,8
Disponibel inkomst	2,7	-3,4	1,0	1,2
Sparkvot (nivå)	7,4	7,8	8.1	7,4
Industriproduktion	-0,7	2,2	8,5	6,0
Relativ enhetsarbetskostnad	-3,7	-25,3	-1,2	3,8
Handelsbalans (mdr. kr)	34,1	58,4	86,7	103,5
Bytesbalans (mdr. kr)	-31,3	3,6	44,6	67,1
Bytesbalans (% av BNP)	-2,2	0,2	3,0	4,2
Öppen arbetslöshet
(% av arbetskraften)	5,3	8,2	8,0	7,2
Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder (% av arbetskraften)	3,7	4,7	6,4	7,0¹

Denna siffra beträffande personer i "arbetsmarknadspolitiska åtgärder" bygger på ett
rent beräkningstekniskt antagande och skall inte uppfattas som uttryck för någon poli-
tisk bedömning.

I prognosen över arbetsmarknadens utveckling 1994-1995 antas att åtgärderna
kommer igång successivt 1994, men att det ändå tar hela kalenderåret att nå upp till
"full åtgärdsvolym". Vid slutet av 1994 beräknas åtgärderna omfatta ca 300 000
personer. Eftersom åtgärderna ökar successivt under loppet av 1994 blir den
genomsnittliga åtgärdsnivån högre 1995 än 1994, men åtgärderna ökar inte, utan
ligger kvar på en konstant nivå 1995.

För det andra halvåret 1995 finns inga beslut om åtgärder. Det sedvanliga be-
räkningstekniska antagandet om oförändrad åtgärdsvolym har använts.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Det höga privata sparandet och de låga investeringarna gör att bytes-
balansen visar successivt allt större överskott. Under 1995 beräknas detta
uppgå till drygt 4 % av BNP. Bytesbalansöverskottet är vid en in-
ternationell jämförelse anmärkningsvärt stort. Bidragande är att det
relativa resursutnyttjandet förmodligen är lägre i Sverige än i omvärlden.
En appreciering av kronan och en ökning av investeringarna kommer
dock att reducera bytesbalansöverskottet så småningom.

C EN POLITIK FÖR TILLVÄXT OCH
SYSSELSÄTTNING MED BEVARAD PRISSTABILITET

Uppgiften att skapa förutsättningar för en så god och uthållig tillväxt och
sysselsättning att arbetslösheten minst kan halveras under 1990-talet
kräver att den ekonomiska politikens alla delar inriktas på detta. Den
kräver att finanspolitiken medverkar genom ett fullföljande av bud-
getsaneringen, att penningpolitiken förs så att investeringar och konsum-

tion kan öka utan inflation samt att strukturpolitiken ökar den svenska
ekonomins dynamik och anpassningsförmåga. Vidare måste arbets-
marknaden kännetecknas av en ökad flexibilitet vad gäller lönebildning
och rörlighet i övrigt.

5 Finanspolitiken

5.1 Den offentliga skulden

Den offentliga sektorn som helhet beräknas 1993 ha ett underskott på
närmare 200 miljarder kronor motsvarande 13,5 % av BNP. Nettoskul-
den ökar således med närmare 200 miljarder kronor på ett enda år. Mätt
som andel av BNP beräknas detta vara den största skuldökningen bland
alla OECD-länder. En så snabbt växande offentlig nettoskuld är oförenlig
med en god ekonomisk utveckling. Den leder till ökande räntebetalningar
som tränger ut andra mera angelägna offentliga utgifter eller kräver
successivt ökade skatter.

Diagram 5.1 Offentlig nettoförmögenhet i Sverige och OECD-området

Procent av BNP

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

Anm. 1993 preliminär, 1994 och 1995 prognoser.

Källor: OECD och Finansdepartementet.

I flera länder har långsammare skuldökning än i Sverige föranlett
saneringsåtgärder.

Utvecklingen i Belgien kan visa på riskerna med en snabbt växande
offentlig skuld. Under början av 1980-talet steg de offentliga utgifterna
i Belgien snabbt, budgetunderskottet växte till drygt 13 % av BNP och

den offentliga skulden ökade till över 100 % av BNP. Man har inte
kunnat hindra skulden från att öka ytterligare, mycket beroende på de
stora ränteutgifterna. Den offentliga nettoskulden uppgick 1993 till
närmare 130 % av BNP och enbart räntorna till ca 11 % av BNP. Trots
lågkonjunkturen har kostnaderna för den höga skulden tvingat regeringen
till kraftfulla åtstramningar. Sedan 1991 har budgetunderskottet stigit med
bara 0,5 % av BNP trots att BNP fallit. Vid så höga skuldnivåer finns i
stort sett inte något utrymme alls för stabiliseringspolitik. Sverige skulle
befinna sig i en liknande situation i en kommande lågkonjunktur om inte
statsskulden stabiliseras.

Utvecklingen på Irland visar samtidigt att det går att vända trenden för
den offentliga skulden, även om den är mycket hög. Den hade i Irlands
fall vuxit till 116 % av BNP 1986. Det krävdes mycket stora ingrepp och
mycket hög ekonomisk tillväxt för att minska skuldandelen. Ett kraftfullt
saneringsprogram antogs och påbörjades 1987, inriktat på att dra ned de
offentliga utgifterna. De offentliga utgifterna räknade som andel av BNP
minskade från 52 % 1986 till 40 % 1989. Budgetunderskottet minskade
från 10 % till 1 % under samma period och den offentliga skulden sjönk
20 procentenheter till knappt 100 % av BNP 1990. Det är dock värt att
notera att BNP-tillväxten 1987-1990 var mycket hög samt att Irland får
stora nettobidrag från EG — ca 5-6 % av BNP per år.

Om utgifterna inte dras ned när statsskulden är stor och växande, finns
i det korta perspektivet endast ett val mellan att höja skatterna eller att
låta skuldens tillväxt fortsätta. Skattehöjningar som leder till höjda
skattekilar medför att ekonomins funktionssätt försämras, att tillväxten
avtar och att basen för konsumtion och välfärd därmed eroderas. Ett höjt
skattetryck är således ingen framkomlig väg till långsiktig balans, särskilt
inte om skattekilama som i Sverige redan i utgångsläget är höga.

Att tillåta statsskulden fortsätta växa innebär bara att skjuta problemen
på framtiden. Om skulden blir så stor att skattefinansiering av räntebetal-
ningarna på skulden förutsätter mycket höga skattesatser, riskerar
skattebasen att gradvis minska. Detta sker genom att företag och
individer i allt större utsträckning försöker undvika den högre be-
skattningen, bl.a. genom att söka sig utomlands. Även i övrigt kan
skattemoralen påverkas negativt när räntebetalningarna tränger ut
offentlig service.

Budgetkonsolideringen bör ske snabbt så att skulden slutar växa
snabbare än BNP. Annars blir kraven på budgetförstärkningar allt större
ju längre tid som går innan de genomförs. Att vänta med åtgärderna
minskar därför den politiska handlingsfriheten och hotar den framtida
välfärden.

En stor och växande offentlig nettoskuld ökar risken för höga räntor,
otillräckliga investeringar, flaskhalsar och framtida överhettning. Detta
förhållande ökar förväntningarna om stigande inflation samtidigt som en
galopperande skuld kan skapa förväntningar om en finansiering som
medför hög inflation. En sådan ökning av inflationsförväntningarna leder
till högre räntor. Detta skärper ytterligare problemen med att andra
offentliga utgifter än räntor trängs ut eller att kravet på skattehöjningar

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

ökar. En stor och växande statsskuld medför vidare en allmän osäkerhet Prop. 1993/94:100
om landets ekonomi, vilket dämpar både företagens vilja att investera i Bilaga 1
Sverige och hushållens konsumtionsbenägenhet utöver de negativa
effekter som direkt följer av de höga räntorna. Näringslivets kapitalför-
sörjning fördyras med en påtaglig risk för att investeringarna går ned och
tillväxten i produktionen minskar.

Mot denna bakgrund är det av yttersta vikt att den offentliga sektorns
underskott reduceras så att vi uppnår en hållbar och förtroendeskapande
utveckling av den offentliga skuldsättningen. Endast under dessa
förutsättningar kan räntorna sänkas och osäkerheten reduceras på ett sätt
som befrämjar investeringarna, tillväxten, sysselsättningen och de
offentliga trygghetssystemen.

Konjunkturförbättringen bidrar i sig till att underskotten minskar.
Storleken och varaktigheten i konjunkturförbättringen är emellertid
beroende av hur den offentliga skuldsättningen kommer att utvecklas. Om
konjunkturuppgången kombineras med åtgärder som förstärker de
offentliga finanserna utöver vad som direkt följer av konjunkturförbät-
tringen så bidrar detta till lägre räntor och minskad osäkerhet. Detta leder
i sin tur till en mera varaktig uppgång bl.a. genom högre investeringar.
Saneringsprogrammet på 81 miljarder kronor i 1993 års priser enligt
1993 års reviderade finansplan är en sådan förstärkning utöver den
förbättring som konjunkturen leder till.

Detta saneringsprogram måste därför befästas och fullföljas även om
det offentliga sparandet skulle förbättras snabbare än vad som förutsågs
när programmet presenterades i 1993 års reviderade finansplan. En
snabbare konjunkturåterhämtning talar snarast för beslut om ytterligare
budgetförstärkningar för att förlänga återhämtningen och minska risken
för en överhettad konjunktur.

Om konjunkturåterhämtningen å andra sidan skulle bli svagare och
kortare än vad som förutsågs våren 1993 så måste saneringsprogrammet
även då fullföljas. Det offentliga underskottet skulle annars riskera att
minska långsammare och i värsta fall fortsätta att öka t.ex. som en följd
av höga räntor. Även under dessa omständigheter bör saneringsprogram-
mets 81 miljarder kronor på grund av det stora underskottet i utgångs-
läget ses som ett minimiprogram. Det är nödvändigt att saneringspro-
grammet fullföljs samtidigt som budgetförsvagningar vid sidan om
saneringsprogrammet inte tillåts.

5.2 Den stabiliseringspolitiska inriktningen

Förutsättningarna för att bedriva stabiliseringspolitik är idag väsentligt
annorlunda än tidigare. Vid fast växelkurs hade finanspolitiken en tydlig
stabiliseringspolitisk effekt medan penningpolitiken främst försvarade den
fasta växelkursen. Det slutliga målet för penningpolitiken, prisstabilitet,
är oförändrat vid flytande växelkurs. Detta har av Riksbanken formulerats
så att inflationen 1995 inte får överstiga 2 % + 1 procentenhet.
Stimulans via finanspolitiken kommer att motverkas av ökad osäkerhet

3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1

och högre räntor. Genom högre räntor dämpas aktiviteten i ekonomin och Prop. 1993/94:100
den finanspolitiska stimulanseffekten blir svag eller utebli helt. Särskilt Bilaga 1
med nuvarande stora offentliga underskott är risken betydande att försök
till traditionella finanspolitiska stimulanser skulle leda till högre räntor
och försämra investerings- och konsumtionsutsiktema. Samspelet mellan
finans- och penningpolitiken är därmed viktigt.

Härtill kommer att erfarenheterna från tidigare decennier visar att även
vid en fast växelkurs är det svårt att passa in finanspolitiska åtgärder rätt
i tiden. Det finns en tendens till att åtgärder sätts in för sent, eller för
tidigt i konjunkturcykeln.

Den kraftigaste stabiliseringen av efterfrågan via finanspolitiken
kommer i själva verket från den i stort sett automatiska förändring av
offentliga inkomster och utgifter som sker när konjunkturen viker.
Genom vikande skatteinkomster och ökade transfereringar försvagas
budgeten. Den ökning av budgetunderskott och lånebehov som ägt rum
under de senaste åren beror i hög grad på den svaga ekonomiska
utvecklingen. Hushållens inkomster har ökat kraftigt fram till 1993.
Hösten 1993 låg hushållens totala reala disponibla inkomster på i stort
sett samma nivå som hösten 1991. Att efterfrågan ändå fallit beror på att
främst hushållen kraftigt ökat sitt sparande.

Finanspolitiken bör bl a av dessa skäl ha en medelfristig inriktning.
Storleken på de offentliga underskotten och den offentliga skuldsättningen
måste vara avgörande för inriktningen av finanspolitiken. Kraftiga
underskott under lång tid, dvs. snabb skulduppbyggnad, försämrar tilltron
till den svenska ekonomin och tvingar fram höga räntor, leder till låg
investeringsvilja och vikande förtroende hos hushåll och företag, både
svenska och utländska.

Regeringens politik är därför inriktad på att minska det totala offentliga
underskottet, både den del som är konjunkturell och den del som inte
försvinner när konjunkturen förbättras och kapacitetsutnyttjandet
normaliseras. Härigenom kan också den offentliga skuldökningen
bromsas och skulden stabiliseras. Denna budgetsanering skall i första
hand ske genom utgiftsnedskämingar och höjningar av egna avgifter som
inte ökar de skadliga skattekilama. De avgiftshöjningar som aktualiseras
bör ha en knytning till förmånerna. Med en sådan anknytning har de inte
samma negativa effekter som skatter. Även vissa skatteförändringar ingår
i programmet utan att för den skull skattetrycket ökar. Det är främst
fråga om att indexera miljö- och punktskattesatsema i syfte att motverka
den reala minskning av uttaget som annars skulle uppkomma.

För att den höga tillväxt skall nås som är nödvändig för att öka syssel-
sättningen måste budgetsaneringen drivas med kraft så att förtroendet för
svensk ekonomi fortsätter att växa och utrymmet för lägre räntor ökar.

Den huvudsakliga förklaringen till att det totala offentliga sparandet
snabbt försämrades under 1990-talets tre första år är den ekonomiska
nedgången i form av minskad produktion och ökad arbetslöshet. Behovet
av stöd till bankerna har också inneburit en betydande budgetbelastning.
Andra faktorer som medverkat är en förändrad sammansättning av
produktionen med lägre konsumtion och löneandel. På lång sikt ökar

detta möjligheterna till tillväxt men på kort sikt reduceras skatteinkom- Prop. 1993/94:100
stema. Vidare har övergången till låg inflation samt eftersläpande effekter Bilaga 1
in på 1990-talet av det dyra byggande som påbörjades i slutet av 1980-
talet försämrat de offentliga finanserna. Det nya systemet för bostads-
finansiering med minskade subventioner får effekter först senare under
1990-talet. Besparingar i transfereringssystemen har förstärkt de
offentliga finanserna men en betydande del av de budgetförstärkningar
som har beslutats får full effekt först efter 1993.

Det totala underskottet i det offentliga sparandet uppgår till ca 195
miljarder kronor 1993. Det beror delvis på det låga kapacitetsutnyttjandet

1 ekonomin, delvis på andra faktorer. I den reviderade finansplanen 1993
beräknades dessa andra faktorer svara för ca 40 % av det totala under-
skottet, eller knappt 5 % av BNP. Beräkningstekniskt var detta den del
av underskottet som återstod sedan det totala underskottet rensats för lågt
kapacitetsutnyttjande, hög arbetslöshet samt bankstöd. Det betecknades
som konjunkturrensat eller strukturellt underskott. Beräkningarna av det
konjunkturrensade underskottet är emellertid osäkra och starkt påverkade
av vilka antaganden som görs om vad som är "normalt" konjunkturläge.
OECD-sekretariatet bedömer t.ex. att Sveriges konjunkturrensade
underskott år 1993 uppgår till ca 11 % av BNP (Economic Outlook, dec.
1993). OECD har emellertid byggt sina beräkningar både på att
bankstödet ingår i denna del av underskottet och på en lägre tillväxt-
potential. Regeringen delar inte denna syn. Det är emellertid uppenbart
att varje beräkning av det konjunkturrensade underskottet är förenad med
stor osäkerhet, särskilt när ekonomin på kort tid genomgår så stora
strukturella förändringar som den svenska har gjort under de senaste
åren.

Så länge underskottet finns kvar stiger kostnaderna för skuldräntor. För
att sätta stopp för det totala underskottets ökning måste först ett överskott
skapas före räntebetalningar. Detta s.k. primära sparande som i tabell 5.1
justerats för förändrat konjunkturläge, förändringar i löne- resp vinstandel
samt räntor och kapitalinkomster ger en indikation på finanspolitikens
inriktning jämfört med föregående år. Försämringen mellan 1991 och
1992 beror i huvudsak på att tillfälliga skatter föll bort 1992 (mervärdes-
skatt och arbetsmiljöavgift). Det primära sparandet förbättras 1993-1995.
Detta lägger en grund för att successivt avveckla underskottet. I frånvaro
av vidtagna åtgärder skulle det primära sparandet i stället ha försämrats.
Således är t.ex. sparandeökningen på 13 miljarder kronor 1993 netto efter
det att en i skattereformen beslutad skattesänkning för pensionärerna på

2 miljarder kronor trätt i kraft. I beräkningarna för 1995 har hänsyn
tagits till inträffade effekter av redan fattade beslut och förslag i
budgetpropositionen, men inte till resten av saneringsprogrammet. Det är
att märka att de budgetförstärkande effekterna av många redan fattade
beslut kommer successivt under de närmast följande åren.

Tabell 5.1 Förändring av den offentliga sektorns finansiella sparande
Löpande priser

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

1991 1992 1993 1994 1995

Miljarder kr. Faktiskt finansiellt sparande	-16,2	-107,0	-195,5	-165,1 -1
Förändring	-90,8	-88,4	30,4	3,3
därav Konjunkturberoende, inkl bankstöd m.m.	-66,0	-76,7	38,0	9,1
Skattebasförskjutningar och slutskattereglering	-13,5	-16,5	-2,4	-5,8
Räntor och kapital- inkomster, netto	9,4	-8,2	-14,5	-10,3
Primärt sparande	-20,7	13,0	9,3	10,4

Källa: Finansdepartementet

I tabell 5.2 nedan redovisas den offentliga sektorns totala inkomster och
utgifter. De offentliga utgifterna i relation till BNP sjunker från drygt
73 % år 1993 till knappt 67 % år 1995 eller med drygt 6 procentenheter.

Skatte- och avgiftskvoten sjunker också, bl.a. på grund av den ovan
nämnda ändrade sammansättningen av ekonomin. Det totala finansiella
sparandet förbättras med drygt 3 procentenheter, från ca 195 miljarder
kronor år 1993 till drygt 160 miljarder kronor år 1995. Detta motsvarar
dock fortfarande drygt 10 % av BNP.

Tabell 5.2 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter
Löpande priser

	Miljarder kr.
	1992	1993	1994	1995
Inkomster	886,1	866,6	872,3	897,4
Skatter och avgifter	734,9	722,7	735,3	765,0
Övriga inkomster	151,2	143,9	137,0	132,4
Utgifter	993,1 1	062,1	1 037,4	1 059,1
Transfereringar till hushåll	348,7	376,3	389,5	397,8
Subventioner m.m.	122,7	159,3	111,1	109,8
Ränteutgifter	82,3	83,6	91,4	96,9
Konsumtion	400,3	400,2	404,1	411,5
Investeringar	39,2	42,6	41,3	43,1
Finansiellt sparande	-107,0	-195,5	-165,1	-161,7
Procent av BNP
Skatter och avgifter	51,0	49,8	49,3	48,3
Utgifter	69,0	73,2	69,5	66,9
Finansiellt sparande	-7,4	-13,5	-11,1	-10,2

Anm.: I investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt
köp och försäljning av fastigheter och mark.

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet.

Förbättringen är dubbelt så stor, eller ca 70 miljarder kronor, för
statens finansiella sparande som för det totala finansiella sparandet, därför
att kommunernas och AP-fondens sparande försämras (se den preliminära
nationalbudgeten, avsnitt 9.2 och följande tablå).

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

Tablå

Förändring av det offentliga sparandet inom staten, kommunerna och AP-fonden
Miljarder kr, löpande priser

	1993	1994	1995
Staten		+49	+ 19
AP-fonden		-9	-7
Kommunerna		-10	-9
Summa		+30	+3

5.3 Budgetpolitiken

Det fortsatta arbetet med att skapa balans och stabilitet i de offentliga
finanserna utgår från de ekonomisk-politiska mål som regeringen tidigare
har lagt fast.

Det strukturella underskottet i de offentliga finanserna skall avvecklas
och den totala offentliga finansiella skulden stabiliseras, och på sikt
minska, som andel av BNP. Ett antal omfattande förändringar måste
genomföras under de närmaste åren. Som ett led i detta arbete antog
riksdagen våren 1993 ett saneringsprogram för de offentliga finanserna
som innebar beslut om:

* budgetförstärkningar om 46 miljarder kronor netto i form av
utgiftsbegränsningar, ökade egna avgifter och skatteförändringar,
samt

* begränsning av den offentliga konsumtionen så att utgifterna hålls
realt oförändrade.

Delar av saneringsprogrammet har konkretiserats redan hösten 1993.
Det gäller t ex indexeringen av vissa miljö- och punktskatter samt finansi-
eringen av arbetslöshetsförsäkringen. Övriga delar i programmet som
berör budgetåren 1993/94 och 1994/95 redovisas i budgetförslaget.

Arbetet med att återskapa starka offentliga finanser kommer att fortgå
under lång tid och kommer även framöver att kräva en hård utgiftspröv-
ning i det reguljära budgetarbetet. I detta bedöms i ett första steg den
långsiktiga utgiftsutvecklingen och därefter läggs ett totalt utgiftsutrymme
fast. Detta fördelas sedan på ändamål enligt politiska prioriteringar.

När reformer genomförs som innebär utgiftsökningar bör motsvarande
utgiftsminskning ske inom lägre prioriterade områden.

5.4 Budgetförslaget

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

I budgetpropositionen i januari 1993 beräknade regeringen budget-
underskottet för budgetåret 1992/93 till knappt 200 miljarder kronor och
lånebehovet till ca 230 miljarder kronor. Utfallet blev ett underskott på
knappt 190 miljarder kronor och ett lånebehov på knappt 210 miljarder
kronor. Den huvudsakliga orsaken till att underskottet och lånebehovet
blev mindre än beräknat är att medel avsedda för ytterligare stöd till
banksystemet inte kom att utnyttjas under 1992/93 utan i stället utnyttjas
under 1993/94.

För innevarande budgetår - 1993/94 - beräknades i den av riksdagen
fastställda statsbudgeten i juni 1993 ett underskott på ca 205 miljarder
kronor och ett lånebehov på ca 255 miljarder kronor. I proposition
1993/94:25 i oktober 1993 beräknades underskottet till drygt 210
miljarder kronor och lånebehovet till knappt 270 miljarder kronor. Nu
beräknas underskottet till drygt 215 miljarder kronor och lånebehovet till
drygt 270 miljarder kronor. Däri inkluderas nu 20 miljarder kronor för
kapitalisering av Gota Bank över budgeten och ytterligare ca 4 miljarder
kronor i lån. Utvecklingen av budgetunderskott och lånebehov framgår
av nedanstående tablå.

Tablå: Budgetunderskott och lånebehov

Miljarder kronor

Budgetåret 1992/93			Budgetåret 1993/94			Budgetåret 1994/95
	Budget.prop. januari 1993	Utfall	Stats- budget juni 1993	Prop. 1993/94:25 oktober 1993	Budget- prop. januari 1994	Budgetprop. januari 1994
Budgetunderskott	198	188	206	211	217	172
Lånebehov	230	208	255	268	271	220

Budgetförslaget för 1994/95 innebär att den tidigare utvecklingen mot
ökande underskott och lånebehov nu bryts definitivt. Statens bud-
getunderskott beräknas bli drygt 170 miljarder kronor och upplåningsbe-
hovet ca 220 miljarder kronor.

Genom budgetförslaget konkretiseras saneringsprogrammet för det
första året. Förutom de under hösten fattade besluten om ändrad
finansiering av arbetslöshetsförsäkringen samt indexeringen av vissa
miljö- och punktskatter läggs nu förslag om utgiftsbegränsningar inom
tandvårdsförsäkringen och minskade utgifter för läkemedel m.m. på
sammanlagt drygt 1,2 miljarder kronor i helårseffekt. Härutöver har
ytterligare besparingar gjorts på alla departementsområden om samman-
lagt ca 2,1 miljarder kronor. Till exempel har besparingar gjorts inom
folkbildning, hemspråk, skyddsrumsbyggande, presstöd samt RBF-stöd.
Ett produktivitets- och effektivitetskrav har tagits ut inom den statliga
förvaltningen. Budgetförslaget präglas således av stor stramhet. I

nedanstående tablå framgår den långsiktiga effekten av förslagen under Prop. 1993/94:100
hösten 1993 och 1994/95 års budgetförslag. Bilaga 1

Tablå

Beslutade och föreslagna förstärkningar av de offentliga finanserna

hösten 1993 och i 1994/95 års budgetförslag

Långsiktig effekt, miljarder kronor

Miljö- och punktskatter	6,7
Arbetslöshetsförsäkring m.m.	ca 7
Tandvård, läkemedel m.m.	1,2
Övriga besparingar	2,1
Summa	ca 17

Trots det ansträngda budgetläget har dock vissa reformer som
finansieras genom budgetförstärkningar utöver saneringsprogrammet varit
möjliga. Det gäller t.ex. familjepolitiken (vårdnadsbidrag), biståndet,
innovationsfrämjande insatser, vissa åtgärder på handikappområdet samt
regionalpolitiken.

Den bestående effekten av föreslagna åtgärder inom saneringsprogram-
met innebär en långsiktig förstärkning av de offentliga finanserna på ca
14 miljarder kronor, dvs. efter finansiering av beslutade och aviserade
reformer.

5.5 Fördelningspolitiken

Den ekonomiska krisen har medfört ökade påfrestningar för det stora
flertalet hushåll. Det är oundvikligt att hushållens ekonomi påverkas när
produktionen minskar; genom ökad arbetslöshet, minskad köpkraft,
sänkta tillgångsvärden och genom den sanering av de offentliga utgifterna
som är absolut nödvändig. Utan en sådan sanering blir utvecklingen
sämre för hela ekonomin och de enskilda hushållen. Det är samtidigt
viktigt att uppoffringarna fördelas rättvist och att utsatta grupper skyddas.
Det är också viktigt att alla på nytt skall kunna försörja sig genom arbete.
Först därmed kan den samlade välfärden öka och fördelningen bli rättvis
också i ett längre perspektiv.

I ett läge med krympande resurser ställs särskilda krav på förmågan att
prioritera. Alltsedan regeringsskiftet 1991 har regeringen strävat efter att
ge förtur åt riktade insatser för speciellt utsatta grupper, särskilt de svårt
funktionshindrade. I årets budget har utrymme kunnat beredas för en viss
höjning av biståndet till de fattiga länderna.

Regeringen har vid flera tillfällen sedan 1991 för riksdagen redovisat
en fördelningspolitisk bedömning av utvecklingen. Riksdagen har i
skrivelse 1992/93:447 (FiU 1992/93:30) framhållit att en redovisning av
dessa bedömningar bör kunna göras regelbundet t.ex. i anslutning till

antingen den preliminära nationalbudgeten eller den reviderade national- Prop. 1993/94:100
budgeten. Bilaga 1

Regeringen avser att återkomma med en sådan redovisning i anlutning
till vårens kompletteringsproposition. Redan nu kan dock några konstate-
randen göras angående bostadsstödet och de äldres ekonomiska standard.

Bostadsbidragen skall både tjäna som ett allmänt inkomststöd och göra
det möjligt även för hushåll med låg ekonomisk standard att ha ett bra
boende. Vid genomförandet av skattereformen 1991 byggdes bostads-
bidragen på för att förstärka skattereformens fördelningsprofil. Utgifterna
för bostadsbidragen har ökat kraftigt under åren därefter vilket bl.a.
sammanhänger med den ökade arbetslösheten. Hushållen synes också i
högre grad blivit medvetna om möjligheten att få bostadsbidrag.

Det genomsnittliga bostadsbidraget har ökat med 10-20 % för barn-
familjerna som grupp mellan 1991 och 1993. Den omfördelande effekten
har förstärkts sedan 1991. Denna effekt förstärks ytterligare genom an-
knytningen till aktuell inkomst från 1994.

Pensionärernas inkomststandard har generellt sett förbättrats under
1990-talet första år. Till en del beror detta på att de som går i pension
har högre ATP-pension än genomsnittet. Men även med hänsyn tagen till
detta har den genomsnittliga inkomststandarden för pensionärerna ökat
mellan 1990 och 1993.

Den 1 januari 1993 sänktes den utgående pensionsnivån med 2 % som
en följd av krisuppgörelsen hösten 1992 mellan regeringen och socialde-
mokraterna. Samtidigt höjdes pensionstillskottet och bostadstilläggen
(KBT) för att kompensera de pensionärer som har det sämst ställt.
Ungefär var sjätte pensionär beräknas ha fått full kompensation för
minskningen av utgående pensioner. Det tycks vidare som om åtgärderna
haft åsyftad effekt. Undersökningar visar att det inte alltid är de som
redovisar lägst inkomst som har den sämsta ekonomiska ställningen.

5.6 Kommunernas finansiella läge

Mellan åren 1985 och 1991 hade kommunsektorn ett negativt finansiellt
sparande på mellan 2 och 8 miljarder kronor per år. Inkomsterna täckte
de löpande utgifterna. Investeringarna finansierades med upplåning,
försäljning av tillgångar eller minskat rörelsekapital. Åren 1992 och 1993
var det finansiella sparandet positivt, ca 16 miljarder kronor vardera året.
Detta förklaras bl.a. av nedväxlingen i pris- och löneökningstakten samt
eftersläpningen i det gamla systemet för utbetalning av kommunalskatte-
medel.

År 1994 beräknas det finansiella sparandet fortfarande vara positivt
men detta beräknas vändas i ett underskott 1995.

1994 får de kommuner som inte höjer skatten behålla de medel som
sänkningen av grundavdraget medför. Det innebär att kommunsektorn
tillfälligt tillförs 4,2 miljarder kronor. Utgifterna för den kommunala
konsumtionen beräknas minska både 1994 och 1995. Sysselsättningen

minskar. Investeringarna minskar men är lägre än sparandeunderskottet.
ROT-programmet dämpar investeringsnedgången.

Kommunsektorns finansiella resurser, dvs. skatter och statsbidrag, låg
under 1980-talet ungefär på 22 % av BNP. År 1994 ligger denna andel
ungefär på 1980-talets nivå för att 1995 beräknas minska till ca 21 %.

6 Penningpolitiken och statens valutaupplåning

6.1 Penningpolitiken

Spänningarna på de europeiska valutamarknaderna ökade successivt under
1993 och blev akuta i slutet av juli. I början av 1993 hade endast fem
ERM-länder en valuta som inte devalverats eller lämnats att flyta fritt.
Förtroendet för det fasta växelkurssystemet hade därmed försvagats och
när spänningarna tilltog i juli föll fastkursarrangemanget i praktiken
samman. Även om ERM formellt ännu är i funktion kan de vidgade
bandgränsema från ±2,25 % till ±15 % sägas innebära ett system där
de europeiska valutorna praktiskt taget flyter mot varandra.

Sedan övergången till vidgade bandgränser utformades deprecierades
emellertid flera valutor, t.ex. den franska och den belgiska francen samt
den danska kronan, endast i begränsad omfattning gentemot D-marken.
Den nederländska florinen är fortfarande knuten till D-marken inom det
snävare bandet genom ett avtal utanför ERM. De övriga ovan nämnda
valutornas växelkurser har senare återgått till att ligga inom detta band.
De vidgade bandgränsema har således inte i praktiken kommit att tillåtas
medföra några större växelkursförändringar mellan de starkare valutorna.

Penningpolitiken i dessa länder har även sedan de vidgade band-
gränsema introducerades utformats med hänsyn till prisstabilitetsmål och
till önskemålet att undvika större valutafluktuationer. Det konjunkturpoli-
tiska behovet av lägre räntenivåer har således fått vägas mot dessa
ambitioner. Fortfarande är den tyska penningpolitiken vägledande för
takten i räntesänkningarna i de övriga länderna.

Skuldsaneringen påverkar fortfarande utvecklingen i flera länder. Den
har påskyndats av de lägre räntorna, uppbromsningen av prisfallet på
fastighetsmarknaderna samt att andra tillgångsvärden såsom aktier stigit
i ett antal länder, med undantag för Japan.

Även den svenska penningpolitiken måste utformas med tanke på
utvecklingen i omvärlden. Sveriges inflationshistoria och den växande
statsskulden påverkar också förutsättningarna för penningpolitiken. Ett
etablerat förtroende för en långsiktig låginflations- och budgetsanerings-
politik ger ett större penningpolitiskt handlingsutrymme. Den förda
penningpolitiken, med ett uthålligt försvar av kronan under förra hösten
och stegvisa räntesänkningar efter det att den fasta växelkursen övergavs,
har bidragit till att stärka trovärdigheten. Avgörande är att åtgärderna i
saneringsprogrammet för att förstärka de offentliga finanserna skapar
tilltro till en stabilare statsfinansiell utveckling i framtiden.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

Den förda politiken och den internationella räntenedgången har således Prop. 1993/94:100
skapat utrymme för penningpolitiska lättnader. Sedan sommaren 1992, Bilaga 1
dvs. innan valutaoron började, har Riksbanken sänkt marginalräntan från

11.5 % till 7,75 %. Räntorna på statspapper avseende 6 månaders resp.

10 års räntebindning har fallit från knappt 12 resp, knappt 10 % till 6,75
resp, drygt 7 %. Tillsammans med den låga kronkursen, som nu fallit
med ca 24 % mot ett genomsnitt av konkurrentländernas valutor, har
detta — även om realräntorna är förhållandevis höga i detta konjunkturlä-
ge — haft en positiv effekt på ekonomin.

Det primära målet för penningpolitiken är att uppnå prisstabilitet vilket
Riksbanken definierat som att inflationstakten från och med 1995
begränsas till 2 % +1 procentenhet. Under 1994 beräknas KPI öka med

2.5 % och under 1995 med knappt 3 %, samtidigt som den under-
liggande inflationstakten också beräknas till 2-3 %. Allmänhetens
inflationsförväntningar, som de kommer till uttryck i enkäter och i
räntebildningen över olika löptider, ligger inom det uppsatta målet,
åtminstone för de närmaste åren. Det kan konstateras att prisutvecklingen
inom den närmaste tiden inte utgör något problem, men att politiken
måste avvägas så att bakslag på längre sikt undviks.

Saneringsprogrammet skapar utrymme för en starkare krona och lägre
räntor. En starkare krona bidrar inte bara till att inflationsmålet kan
uppfyllas, utan även till att den ekonomiska utvecklingen mellan
konkurrensutsatt och skyddad sektor blir mer balanserad. Ett antal
strukturella reformer har förbättrat ekonomins funktionsförmåga och
därmed möjligheterna att förena en så hög tillväxt som är nödvändig för
att öka sysselsättningen med en låg inflation. Ytterligare förändringar i
samma syfte genomförs successivt. Ett konsekvent fullföljande av
penningpolitiken spelar här en avgörande roll. Som anfördes i den
reviderade finansplanen 1993 är en sänkning av räntenivån den enskilt
viktigaste faktorn för en stark återhämtning av Sveriges ekonomi. En
förutsättning är emellertid, som tidigare anförts, att budgetsaneringen
fullföljs.

Sverige är en liten och handelsberoende nation och bör därför på sikt
eftersträva en regim med fast växelkurs. Såväl den europeiska som den
inhemska utvecklingen kommer att vara avgörande för tidpunkten för
övergång till fast växelkurs för Sveriges del. EU-ländemas beslut att
införa en valutaunion står fast. Beslutet att vidga bandbredden i ERM
tillsammans med de erfarenheter som gjorts under valutaturbulensen gör
det dock svårt att förutsäga när en valutaunion kan införas och inte minst
hur övergången till en valutaunion kommer att ske. Ett slutligt svenskt
ställningstagande avseende övergången från den andra till den tredje fasen
kommer att göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen och i enlighet med
bestämmelserna i Maastricht-fördraget. Det är således ytterst riksdagen
som tar ställning.

6.2 Statens valutaupplåning

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

Riksdagen beslutade i juni 1993 om nya riktlinjer för den statliga
valutaupplåningen (prop. 1992/93:150, bil. 1, bet. 1992/93:FiU30, rskr.
1992/93:447). I dessa fastslås att huvudparten av statens skuld skall avse
svenska kronor. Den statliga valutaupplåningen skall vidare ske så att
förutsägbarhet främjas på kort sikt men flexibilitet upprätthålls på
medellång sikt. Regeringen beslutar efter samråd med Riksbanken hur
mycket Riksgäldskontoret skall låna i utländsk valuta. Regeringen skall
dessutom årligen för riksdagen redovisa hur valutaupplåningen utvecklas.

I enlighet med de nya riktlinjerna beslutade regeringen i juni 1993 att
Riksgäldskontoret skulle låna upp ytterligare 50 miljarder kronor, netto,
i utländsk valuta. Upplåningen skall vara slutförd senast vid utgången av
mars 1994. Merparten av denna upplåning är nu genomförd.

Huvuddelen av statens skuld i utländsk valuta består av upplåning som
ursprungligen gjordes för Riksbankens räkning. Denna upplåning
beslutades i samband med försvaret av den fasta växelkursen under
hösten 1992 och slutfördes under det första halvåret 1993. Dessa lån har
efter avskaffandet av valutalånenormen i december 1992 i två omgångar
frigjorts för budgetfinansiering — ca 100 miljarder kronor vid årsskiftet
1992/93 och ca 115 miljarder kronor vid halvårsskiftet 1993.

Den omfattande statliga valutaupplåningen har medfört att nettoskuld-
sättningen i utländsk valuta i hög grad har tagits över av staten. Den
privata sektorn har samtidigt de senaste åren amorterat på sina lån i
utländsk valuta. Totalt uppgick statens skuld i utländsk valuta vid
utgången av november 1993 till 374 miljarder kronor, vilket motsvarar
drygt 34 % av den totala statskulden.

Försvagningen av den svenska kronan har bidragit till att andelen
utländsk valuta av den totala statsskulden har ökat under det senaste året.
Den svenska kronan har sedan den 19 november 1992 t.ex. deprecierat
med ca 29 % mot den amerikanska dollarn och 24 % mot den tyska
marken. Dessa två valutor svarar tillsammans med den franska francen
för ungefär hälften av den totala skulden i utländsk valuta.

En stor del av den upplåning som ursprungligen gjordes för Riks-
bankens räkning har en relativt kort löptid. Valutaupplåningen har efter-
hand inriktats mot upplåning med längre löptider.

Regeringen har efter samråd med Riksbanken den 9 december 1993
beslutat att Riksgäldskontoret under kalenderåret 1994 skall refinansiera
förfallande valutalån och därutöver låna upp netto 20-30 miljarder kronor
i utländsk valuta. Denna upplåning skall ske utöver fullföljandet av
beslutet från våren 1993 om att låna upp 50 miljarder kronor, netto,
senast vid utgången av mars 1994. Detta beslut ger kontinuitet och en
önskvärd förutsägbarhet i den statliga valutaupplåningen och är i enlighet
med den förda penningpolitiken som syftar till ett stabilt penningvärde.
Andelen utländsk valuta av den totala statsskulden kommer med den
föreslagna nettoupplåningen att minska till 30 %. När kronan stärks blir
valutaskuldens andel av statsskulden lägre.

7 Kreditmarknaden och bankkrisen

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

Bankernas situation har stabiliserats. Kreditförlusterna är alltjämt
betydande men sammantaget tycks nu kulmen på bankkrisen ha passerats.

Det svenska banksystemet har utvecklats i positiv riktning mot en
stabilare finansiell situation. En påtaglig och nödvändig resultatför-
stärkning har skett. Externt riskkapital har kurmat tillföras. Utsikterna
framöver pekar på en fortgående stabilisering.

Förutsättningar finns därmed för att bankerna skall kunna bidra till den
samhällsekonomiska återhämtningen. Med stärkt utlåningskapacitet kan
de fullgöra sin viktiga roll som finansiärer av inte minst de mindre och
medelstora företagens investeringar och produktionstillväxt.

Det lägre ränteläget och den höga aktiviteten på valuta- och värdepap-
persmarknadema har, i kombination med ett alltjämt stort räntegap, givit
betydande genomslag på bankernas intjäningsförmåga. En fortgående
kostnadssanering ökar effektiviteten. Problemkreditema har börjat minska
och det lägre ränteläget ger förutsättningar för en fortsatt utveckling i
samma riktning.

Staten gjorde hösten 1992 ett omfattande åtagande i syfte att säkerställa
stabiliteten i betalnings- och kreditsystemet. Stödsökande banker, övriga
finansiella institut och bankernas fordringsägare har på olika sätt fått del
av statens åtagande. Detta har utgjort en nödvändig grund för förtroendet
för det svenska finansiella systemet och möjliggjort det tillfrisknande som
nu pågår. Åtgärderna på det finansiella området har därmed utgjort en
viktig del av politiken för att skapa förutsättningar för tillväxt i den
svenska ekonomin.

Resultatutvecklingen och det goda börsklimatet har under hösten
medgett flera banker att ta kapitalmarknaden i anspråk i syfte att stärka
sin kapitalbas. Efter genomförda emissioner kan bankerna förutses ha
uppnått en internationellt och långsiktigt konkurrenskraftig kapitaltäck-
ningsgrad. Detta får flera gynnsamma effekter. Den nödvändiga bufferten
mot framtida finansiella påfrestningar ökar. Möjligheten att tillgodose
riskkapitalbehov på marknaden reducerar behovet av statligt stöd. Risken
för att konkurrensen snedvrids genom statliga ingrepp minskar.

Den pågående kapitaliseringen av bankerna är också en viktig förut-
sättning för att kreditgivningen skall fungera på normala affärsmässiga
grunder. I rådande konjunkturläge har kreditmarknaden präglats av en
mycket återhållsam utlåning. Till stor del beror detta på den svaga
låneefterfrågan. Hushållens skuldsanering har fortgått och i näringslivet
har den svaga inhemska efterfrågan begränsat låneefterfrågan. De höga
marginalerna mellan bankernas ut- och inlåningsräntor började minska
under 1993 och den tendensen kan förutses fortsätta och eventuellt
påskyndas som följd av den ökade konkurrensen.

Utvecklingen har inneburit mindre långtgående stödåtgärder än vad som
tidigare fanns skäl att befara. S-E-Bankens ansökan om bankstöd drogs
tillbaka under sommaren. Både S-E-Banken och Svenska Handelsbanken
har senare genomfört lyckade aktieemissioner. För Föreningsbanken har
statens insats givits formen av ett överbryggningsstöd som garanti för att

bankens kapitaltäckning, efter kapitaltillskott från olika intressenter, inte Prop. 1993/94:100
skall underskrida lagstadgade krav under den närmaste treårsperioden. Bilaga 1
Under hösten bedömde Sparbanken Sverige det möjligt att utan statlig
medverkan bygga upp sin kapitalbas, varför banken drog tillbaka sin
ansökan om statligt stöd.

Regeringen har vidare godkänt Bankstödsnämndens beslut att överlåta
Gota Bank till Nordbanken. Övriga intressenters anbud var inte konkur-
renskraftiga. En sammanslagning med Nordbanken kan beräknas medföra
betydande samordningsvinster och är därmed den lösning som förväntas
minimera kostnaderna för skattebetalarna. Rekonstruktionen av Gota
Bank inför försäljningen innebär att staten tillskjuter 20 miljarder kronor
över budgeten och ca 4 miljarder kronor i form av lån.

Utvecklingen innebär att goda förutsättningar finns för att staten inte
behöver engagera sig i ytterligare direkta stödåtgärder utöver att fullfölja
kapitaliseringen och försäljningen av Gota Bank. Arbetet med att sälja
Nordbanken har påbörjats. Återvinning av statens satsade medel i framför
allt Nordbanken bör också ske efter hänsynstagande till konkurrenssitua-
tionen i banksektorn samt statens behov av intäkter.

Från konkurrens- och valfrihetssynpunkt är det positivt att startandet av
ett antal nya banker har aviserats under hösten och att utländska filialer
börjat etableras som komplement till utlandsägda dotterbolag. Nya aktörer
är således på väg in på bankmarknaden — det finns numera inga hinder
för smala, specialiserade banker. Denna utveckling är välkommen. Den
bör bidra till att rationaliseringstrycket hålls uppe och till ökad lyhördhet
för kundernas behov.

Det svenska banksystemet återvinner nu sådan stadga att uppgiften att
tillfredsställa hushållens och företagens upplåningsbehov även under en
lång period med hög tillväxt och höga investeringar bör kunna fullgöras
allt bättre.

8 Skattepolitiken

I en ekonomisk politik vars huvudsyfte är att skapa goda förutsättningar
för en uthålligt hög tillväxt och minskad arbetslöshet spelar skattepoliti-
ken en central roll. Genom minskade skattekilar begränsas skatternas
snedvridande effekter på produktion, konsumtion, sparande och in-
vesteringar. Välfärdsvinster uppkommer för hela samhället och för
enskilda medborgare. Regeringen har sedan sitt tillträde koncentrerat
förändringsarbetet inom skattepolitiken till sådana områden där för-
ändringar är särskilt viktiga för att förstärka tillväxten. De genomförda
åtgärderna innebär att 1991 års skattereform kompletteras och fullföljs.
Den egentliga kapitalbeskattningen, bl.a. förmögenhetsskatten och arvs-
och gåvobeskattningen, som skattereformen inte omfattade, har åtgärdats.
Målet om enhetlig beskattning av kapitalinkomster uppnås genom föränd-
ringar av skattereglerna för egenföretagare och ägarna av handelsbolag
och aktiebolag.

Villkoren för sparande, förmögenhetsbildning och investeringar — Prop. 1993/94:100
vilket är en förutsättning för uthållig tillväxt och tryggad välfärd — har Bilaga 1
förbättrats genom en rad åtgärder. Förmögenhetsskatten på arbetande
kapital i företagen avskaffades redan 1991. Förmögenhetsskatten har
successivt sänkts och avvecklas definitivt 1995. Samma år sänks den
allmänna skattesatsen på kapitalinkomster till 25 %.

Vidare tas i princip överbeskattningen av bolagsinkomster bort genom
att skatten på utdelningsinkomster slopas och genom att skatten på
reavinster halveras. Därigenom likställs beskattningen av det egna
kapitalet i företagen med beskattningen av det lånade kapitalet. Soliditeten
förstärks och därmed företagens möjligheter att möta svängningar på
marknaderna.

Den nya egenföretagarbeskattningen innebär att den skattemässiga
diskrimineringen av egenföretagama upphör och att de får skattevillkor
som är likvärdiga med aktiebolagens. Investeringarna påverkas positivt
genom att en del av företagarinkomsten beskattas som kapitalinkomst och
genom möjligheten till expansion med lågbeskattade medel. Nyföretagan-
de stimuleras genom möjligheten för enskilda näringsidkare att kvitta
underskott under de första verksamhetsåren mot inkomst av tjänst.

Även i övrigt har villkoren för produktion i Sverige förbättrats. Den
genomförda sänkningen av energiskatten för industrin har förstärkt den
internationella konkurrenskraften. Liknande effekt har genomförda
sänkningar av arbetsgivaravgifterna. Till detta kommer åtgärder för ökad
rörlighet. Ett sådant exempel är att den s.k. flyttskatten nu har slopats.
Flexibiliteten på arbetsmarknaden gynnas av den lindrade reavinstbeskatt-
ningen av bostäder.

Den allvarliga statsfinansiella situationen skärper kraven på priorite-
ringar mellan var för sig angelägna skatteförändringar. Regeringen
kommer att fortsätta att prioritera förändringar av sådana skatter som är
särskilt skadliga för produktion och sysselsättning.

Inom ramen för det fastlagda saneringsprogrammet har vissa miljö- och
punktskatter indexerats vilket eliminerar den annars automatiska reala
urholkningen. Inom såväl miljöskatte- som mervärdesskatteområdet utreds
vissa förändringar. Sammantagna kan dessa förändringar bidra till
saneringen av de offentliga finanserna, till en förbättrad miljö och till en
högre grad av anpassning till de nationella skattesystemen inom EU.
Frågan om en starkare miljörelatering av skatteuttaget bör belysas med
utgångspunkt i de totala miljöeffekterna och konkurrenskraftens
utveckling. Det är viktigt att också ta hänsyn till den internationella
utvecklingen. I detta sammanhang bör också frågan om s.k. skatteväxling
studeras (se miljöbilagan, bilaga 1.4).

En fortsatt reduktion av den totala marginaleffekten — skattekilen — på
en extra arbetsinsats är angelägen för att förbättra produktionsförmåga
och sysselsättningsmöjligheter i den svenska ekonomin. En övergång från
arbetsgivaravgifter till egenavgifter med en stark förmånsanknytning av
olika avgifter är ett led i en sådan utveckling. En sådan förändring bidrar
också till en önskad enkelhet och begriplighet inom skatte- och av-
giftssystemen.

Det är särskilt angeläget att reducera marginaleffekter och skattekilar
på sådana områden där marknadsproduktion konkurrerar med verksamhet
i egen regi och svartjobb. Därmed kan sysselsättningen öka på den
reguljära arbetsmarknaden, särskilt för ungdomar. En särskild utredare
kommer i början år 1994 att presentera en analys av dessa frågor.

9 Konkurrens- och strukturpolitiken

9.1 Generella åtgärder för avreglering och ökad konkurrens

Ökad konkurrens och avreglering av ekonomin är viktiga inslag i
regeringens strategi för högre ekonomisk tillväxt och för att trygga
sysselsättningen. Det pågår ett omfattande arbete i detta avseende som
berör i stort sett alla sektorer i samhället. Syftet är att återupprätta en
fungerande marknadsekonomi för en bärkraftig och långsiktigt uthållig
tillväxt.

Viktiga avregleringar har genomförts och nya förbereds.

På skatteområdet har ett tjugotal åtgärder vidtagits i syfte att stimulera
kapitalbildning och tillväxt. För perioden 1991-93 innebär dessa föränd-
ringar att beskattningen av produktionen minskat med omkring 40 miljar-
der kronor.

Ett antal generella åtgärder har genomförts i syfte att öka konkurrensen
på olika marknader. En ny, kraftfullare konkurrenslag trädde i kraft den
1 juli 1993. Vidare har det s.k. utlänningsförbehållet i svensk för-
värvslagstiftning avskaffats.

Därutöver har regeringen föreslagit ett förstärkt grundlagsskydd för
näringsfriheten. Vidare moderniseras arbetsrätten.

Dessa åtgärder medför ett avsevärt skärpt konkurrenstryck och ökad
utvecklingskraft i den privata sektorn.

Den viktigaste enskilda drivkraften för ökad konkurrens är Sveriges
deltagande i den västeuropeiska integrationen. I och med att EES-avtalet
träder i kraft den 1 januari 1994 deltar Sverige i den gemensamma inre
marknaden med dess fria rörlighet för varor, tjänster, kapital och arbete.
Den ökade rörligheten innebär att hela den svenska ekonomin måste höja
sin effektivitet, så att den kan erbjuda placerare och främst utbildad
arbetskraft konkurrenskraftig ersättning. Konkurrensvillkoren kommer att
bli lika dem som gäller i de övriga EES-ländema. Därmed stimulerar
EES-avtalets förändringar även de sektorer av näringslivet som traditio-
nellt betraktats som "skyddade".

Men det är också mycket angeläget med ett ökat konkurrenstryck i den
offentliga sektorn. Regeringen har genom en rad åtgärder verkat för
avreglering och ökad konkurrens på detta område. En ny lag om offentlig
upphandling träder i kraft samtidigt med EES-avtalet. Det pågår också ett
omfattande avregleringsarbete för olika statliga myndigheter, vilket bl.a.
innebär en renodling av deras verksamhet mot myndighetsutövning.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

9.2 Ökad konkurrens på delmarknader

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

Utöver de generella åtgärder som redovisats har ett antal mer specifika
åtgärder genomförts för att öka konkurrensen i olika sektorer av
ekonomin.

Konkurrensen på olika delmarknader hämmades tidigare på flera olika
sätt. Viktiga sektorer som livsmedelsproduktion och byggnadsverksamhet
skyddades av formella eller informella handelshinder. Inom andra
sektorer — t.ex. inom stora delar av transportsektorn — satte offentliga
regler konkurrensen ur spel. Ett tredje konkurrenshinder var de offentliga
monopolen inom många områden, t.ex. inom vård, utbildning och
omsorg. Dessa medförde att andra producenter svårligen kunde erbjuda
samma tjänster till samma priser som den skattefinansierade verksam-
heten. I alla dessa avseenden har regeringen sedan sitt tillträde stärkt
mekanismerna för konkurrens och förnyelse.

På informations- och kommunikationsområdet är konkurrensen på väg
att komma ifatt den nya teknologin. Telekommunikationer, postbefordran,
radio och television har öppnats för konkurrens. Detta höjer effektiviteten
på områden som är centrala för det kunskapsintensiva näringslivets
utveckling.

Även när det gäller de fysiska transporterna är övergången från
stelnade monopol påtaglig. Flyg, järnväg och taxi söker nya företags- och
serviceformer, som resulterat i nya tjänster och produkter under de
gångna åren. Landsvägstransporterna avregleras och pressas i pris i och
med att EES-avtalet träder i kraft.

Kraftfulla satsningar genomförs för att bygga ut och modernisera
infrastrukturen på transport- och telekommunikationsområdet. En tioårig
investeringsplan för den fysiska infrastrukturen på transportområdet har
lagts fast. En upprustning av kommunikationssystemen är viktig för att
öka produktivitet och konkurrenskraft i näringslivet.

Inom byggandet och boendet bidrog mångfalden regleringar till de ofta
mycket stora kostnadsökningar och det oligopol som präglade stora delar
av efterkrigsutvecklingen. Nu har både byggnormer och planregler
förenklats, till gagn för nytänkande och goda bostäder till rimliga
produktionskostnader.

Energimarknaden spelar en nyckelroll för näringslivet, samtidigt som
dess roll i den enskilde konsumentens vardag är påtaglig. Genom att
minska regleringarna — inom ramen för bevarade möjligheter för staten
att bedriva en aktiv energipolitik — skapas förutsättningar för en bättre
anpassning till konsumenternas behov och ett effektivare utnyttjande av
den kraft som produceras.

9.3 Omvandling av offentlig sektor

Verksamheten inom kommuner och landsting har genomgått en snabb
förändring och anpassning till nya ekonomiska förutsättningar. Kost-
naderna för den kommunala konsumtionen har minskat relativt kraftigt.

I flertalet kommuner och landsting pågår i dag ett omfattande för-
ändringsarbete mot nya och effektivare styr- och produktionsformer. Ett
viktigt inslag i de nya styrformerna är att en klarare åtskillnad görs
mellan finansierings- och beställarfunktionen å ena sidan och funktionen
som producent å den andra. En sådan s.k. funktionell organisation har
genomförts i ett 40-tal kommuner. Denna inriktning präglar också de nya
styrsystemen inom landstingen, och bedöms ha spelat en viktig roll för
de avsevärda produktivitetsförbättringar som har uppnåtts. För 1992
redovisas produktivitetsökningar på 5-10 % för flera landsting.

De nya styrformerna behöver dock även anpassas till den lokala
demokratins förutsättningar. På detta område har Lokaldemokratikommit-
tén lagt fram förslag (SOU 1993:90) vilka för närvarande bereds i
regeringskansliet.

Under senare år har en rad nya produktionsformer vuxit fram, dels i
kommunernas egen regi i form av intraprenader och resultatenheter, dels
i extern drift. Till den senare kategorin hänförs privata företag, koopera-
tiv och ideell verksamhet m.m. Gemensamt för de flesta av de nya
produktionsformerna är ökad affärsmässighet och olika inslag av
konkurrens. Olika studier tyder på att betydande produktivitetsvinster är
möjliga samtidigt som servicen förbättras eller hålls oförändrad. I en
rapport ("Sveriges systemskifte i fara", Industriens utredningsinstitut)
beräknas enskilda alternativ ha minskat de undersökta kommunernas
kostnader för primärvård, tekniska tjänster och vårdhem med 4-5 %.
Decentralisering av budget- och intäktsansvar beräknas ha minskat
kommunernas kostnader på samma områden samt för daghem med 3-
8 %. Det finns sannolikt fortfarande en icke oväsentlig besparingspoten-
tial inom den offentliga verksamheten.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

9.4 Utvärdering och kontroll

Ett fortsatt arbete med avregleringar är nödvändigt för att en sådan
tillväxt och sysselsättning skall kunna uppnås att den totala arbetslösheten
minst halveras under resten av 1990-talet. Varken ökad konkurrens eller
avregleringar är dock utan problem. När många olika verksamheter och
sektorer tar steget över till nya villkor kan felsteg och svårigheter inte
uteslutas. Det finns också exempel på detta.

Men detta är inte argument för att undvika förändringar. Då skulle
Sveriges utsikter till förnyelse och möjligheter att bära en uthållig välfärd
försämras. I stället måste det skapas korrektionsmekanismer mot en
oönskad utveckling. Det kan ske längs två vägar:

Det som i första hand skall komma ifråga är självsanering. Det
ekonomiska livets framgång är beroende av det förtroende som näringsli-
vets olika aktörer kan skapa bland sina avnämare. Varje sektor har därför
ett intresse av att slå vakt om god affärssed och att skapa mekanismer för
att t.ex. hålla kunder skadeslösa vid olika slags misslyckanden och
felgrepp.

4 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1

I andra hand är uppgiften att vaka över marknadsmekanismerna en av Prop. 1993/94:100
statens grundläggande uppgifter. De statliga myndigheterna skall inom Bilaga 1
sina områden främja goda institutionella ramvillkor och spelregler,
konkurrens och avreglering. Det gör de också genom att påtala och
föreslå åtgärder för att komma tillrätta med konkurrensens avarter. Staten
har dessutom en viktig kvalitetskontrollerande uppgift.

Uppföljningen av verksamhetens kvalitet uppvisar dock stora va-
riationer inom såväl det statliga som det kommunala området. Hög
prioritet ges nu arbetet med att förbättra uppföljningssystemen. Flera
statliga myndigheter har fått särskilda direktiv om detta och inom det
kommunala området har Stat-kommunberedningen (C 1990: B) inrättat en
arbetsgrupp som skall lägga fram förslag till en årlig rapport om den
kommunala verksamhetens utveckling.

9.5 Trygghetssystemen

En viktig förutsättning för hög tillväxt i ekonomin är att olika trygg-
hetssystem präglas av stabilitet och att de samtidigt ger incitament till
arbete. Det nuvarande pensionssystemet har svagheter som på sikt kan
hota dess uppgift att ge ekonomisk trygghet. Det svaga sambandet mellan
inbetalade avgifter och erhållna förmåner innebär att dagens pensionssys-
tem bidrar till de stora skattekilama. Eftersom följsamheten till den
samhällsekonomiska utvecklingen är låg är systemet instabilt i finans-
ieringshänseende. De demografiska förändringarna i kombination med
stigande genomsnittliga ATP-pensioner kommer på sikt att utsätta
systemet för stora ekonomiska påfrestningar om inga förändringar görs.
Det är därför nödvändigt att pensionssystemet reformeras på ett genom-
gripande sätt. I enlighet med vad som anfördes i den reviderade
finansplanen 1993 skall också pensionssystemet bidra till saneringspro-
grammet för de offentliga finanserna med betydande belopp.

I december 1991 tillsatte regeringen en parlamentarisk arbetsgrupp med
uppdrag att utarbeta ett förslag till nytt system för den allmänna
pensioneringen. Arbetsgruppen har i rapporten "Ett reformerat pensions-
system" (Ds 1992:89) redovisat en skiss till hur ett sådant system skulle
kunna utformas. Enligt skissen bör i framtiden pensionsförmånen baseras
på inkomsten under hela förvärvslivet. Varje inkomstkrona blir därmed
i princip lika mycket värd i pensionshänseende. Vidare skall alla
garanteras en viss grundnivå. Särskilda regler om pensionsrätt skall gälla
för vård av barn.

Pensionsförmånerna skall knytas till den samhällsekonomiska utveck-
lingen. En lång övergångstid förutsätts.

Arbetsgruppen väntas inom kort lämna ett slutligt betänkande.

I framtiden måste det privata sparandet svara för en större del av det
totala sparandet än under tidigare decennier. Sparande för pensionen är
ett av de naturliga långsiktiga sparmålen. Det nya pensionssystemet bör
ha ett inslag av privat, individuellt sparande.

Genom en förändring av pensionssystemet mot större försäkrings- Prop. 1993/94:100
mässighet och följsamhet med inkomstutvecklingen och genom ett tydligt Bilaga 1
inslag av individuellt fonderat sparande blir systemet mera robust och
därmed mera trygghetsskapande. Samtidigt stimulerar den mindre
skattekilen ökade arbetsinsatser.

9.6 Utbildning och kunskap

Det svenska samhällets konkurrenskraft kommer i växande omfattning att
vara beroende av kunskaper. Vår attraktionskraft kommer att vara
avhängig bl.a. den kunskapsmiljö som det svenska samhället kan erbjuda.

Det svenska utbildningssystemet var vid 1990-talets början inte rustat
för att kunna möta de föränderliga förhållanden som nu väntar. Det var
alltför centralplanerat och inflexibelt.

Den högre utbildningen var vidare klart underdimensionerad. Under 20
år hade ingen utbyggnad av de längre akademiska utbildningarna ägt rum
i Sverige, medan våra konkurrentländer byggt ut sin utbildningskapacitet.

Utbildningsarbetet inom högskolan hade dessutom inriktats mot vad
som antogs skulle vara den växande offentliga sektorns behov. Det har
lett till knapphet på medarbetare med industriell, särskilt teknisk
utbildning.

I samtliga dessa hänseenden genomgår utbildningssystemet radikala
förändringar. Dessa förändringar underlättar tillgången till välutbildad
arbetskraft för en expanderande ekonomi.

Såväl skolan som den högre utbildningen har frigjorts från statligt
detalj inflytande. Kvalitetsstimulerande konkurrens mellan skolor och
akademiska lärosäten uppmuntras. Flexibilitet främjas genom att elevers
och studenters val får avgörande betydelse för den egna utbildningens
inriktning.

Sedan hösten 1991 har den högre utbildningens volym byggts ut med
ca 30 %. Härigenom har utvecklingen mot en sänkning av den mest
avancerade kompetensen i arbetskraften brutits.

Förändringarna av skolan och den högre utbildningen har skett
parallellt med viktiga investeringar inom forskningen. Att investera i
forskning, och framför allt av det mest avancerade slaget, är ett viktigt
inslag i en långsiktig politik för tillväxt och konkurrenskraft.

Genom den förnyelse av utbildningen och forskningen som nu pågår
förbättras Sveriges internationella konkurrensförmåga. Ändå är det som
redan gjorts bara början på en utveckling av Sverige till ett verkligt
kunskapssamhälle där medarbetarnas förmåga kommer till maximal
användning.

Två frågor av yttersta vikt är därvid behoven av att finna former och
villkor för en kontinuerlig utveckling av kompetens livet igenom, resp,
behovet av starkare individuella incitament för utveckling av personlig
kompetens. Utbildning av människor med låga inkomster är det i längden
mest verkningsfulla sättet att bidra till en rättvis inkomst- och förmögen-
hetsfördelning.

Under den period då Sverige gradvis förändras till ett mera kunskapsin-
riktat samhälle, kommer övergångssvårigheter att bli ofrånkomliga.
Redan i dag märks t.ex. en tendens hos företagen att inte ta i anspråk
välutbildad arbetskraft som man på något längre sikt måste ha.

Det är viktigt att understryka det ansvar företag och andra har att till
inte minst ungdomar sända rätt långsiktiga signaler om sitt kompetensbe-
hov. Sker inte detta är risken stor att kompetensen inte kommer att finnas
tillgänglig när den akut behövs. Kortsiktighet i dessa hänseenden riskerar
att långsiktigt undergräva ekonomins expansionsförmåga.

10 Arbetsmarknaden

Situationen på arbetsmarknaden är fortfarande mycket allvarlig men det
finns nu tydliga tecken på en begynnande återhämtning på vissa
del arbetsmarknader. Konkurrenskraften har förbättrats inom industrin.
Varslen om uppsägning minskar och antalet nyanmälda lediga platser
inom industrin är på uppåtgående. Sysselsättningsminskningen har totalt
sett upphört. En ökning visar sig i första hand inom industrin och till
denna knutna delar av tjänstesektorn. Emellertid fortsätter neddrag-
ningarna inom andra delar av ekonomin, främst inom kommunerna.

En varaktigt förbättrad sysselsättning kan bara nås genom god tillväxt
i en stabil ekonomi med en flexibel arbetsmarknad i regional balans.
Arbetsmarknadspolitikens huvuduppgift är att bidra till en flexiblare
arbetsmarknad. Arbetsmarknadspolitiken skall även motverka öppen
arbetslöshet och bidra till att förhindra utslagningen från arbetsmarkna-
den. Regeringen har vidtagit en rad arbetsmarknadspolitiska åtgärder som
syftar till att öka flexibiliteten och att förhindra att människor passiviseras
och förlorar kontakten med arbetslivet. Åtgärder för att bekämpa lång-
tidsarbetslöshet och en permanent utslagning av arbetskraften prioriteras.
Förutom de traditionella arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan nämnas
utbyggnaden av det tredje gymnasieåret, fler platser inom högskolan,
infrastrukturinvesteringar, och ROT-verksamhet.

En aktiv regionalpolitik i syfte att underlätta för företagande i regioner
med hög arbetslöshet är även ett viktigt inslag för att åstadkomma tillväxt
i landets alla delar och därmed ett ökat antal riktiga jobb.

På en väl fungerande arbetsmarknad utnyttjas såväl kvinnors som mäns
kompetens och fulla potential. Trots en internationellt och historiskt hög
kvinnlig förvärvsfrekvens i Sverige är könsfördelningen mycket ojämn
inom vissa utbildningar och yrken. Kvinnor är underrepresenterade inom
t.ex. tekniska utbildningar och yrken. Mäns andel av vård- och om-
sorgsarbete är mycket låg. Dessa skevheter återspeglas också i lö-
neutvecklingen där kvinnodominerade verksamheter i regel har sämre
löneutveckling än mansdominerade. Det är väsentligt att främja ett urval
till både gymnasieutbildning och högre utbildning som inte grundar sig
på kön utan i första hand på kompetens och arbetsmarknadens efter-
frågan.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

En viktig del i en politik för tillväxt är att stärka kvinnors ställning i
ekonomin och att öka jämställdheten mellan kvinnor och män i samhället.
En ökad tillväxt är också en förutsättning för att kunna vidareutveckla
välfärden och jämställdheten. Det finns en stor tillväxtpotential i att bättre
ta tillvara kvinnors kompetens i arbetslivet och på andra områden. Ökad
konkurrens och avreglering av tjänstesektorn är ett viktigt inslag i en
politik för att stärka kvinnors position på arbetsmarknaden. Ett modernt
tjänstesamhälle som svarar mot de krav som både män och kvinnor
ställer, kräver en förnyelse av arbetsorganisationen som uppmuntrar till
initiativ och ansvar.

Förnyelsen av arbetsmarknadspolitiken fortsätter med en ökad betoning
på aktiva insatser såsom ungdomspraktik och arbetslivsutveckling.
Ungdomspraktiken som budgetåret 1994/95 beräknas omfatta 90 000
personer per månad ger ungdomarna viktig yrkespraktik och arbets-
livserfarenhet.

Arbetslivsutvecklingen har stadigt ökat under innevarande budgetår.
Åtgärden är ett viktigt medel att bekämpa en permanent utslagning av
arbetskraften och istället får 70 000-80 000 personer chansen att behålla
och stärka kompetensen och kontakten med arbetsmarknaden.

Under 1994 tillkommer en ny åtgärd - det generella anställningsstödet
(GAS) — vars främsta syfte är att under en begränsad tid stimulera till
nyanställningar på den reguljära arbetsmarknaden och att omvandla den
för närvarande omfattande övertiden till nya arbetstillfällen. Företagen
kan tidigarelägga anställningar eftersom kostnaderna för nyanställning
minskar vilket bidrar till en ökad sysselsättning.

Avgörande för full sysselsättning är en väl fungerande arbetsmarknad
med en lönebildning som skapar riktiga jobb. Staten skall inte ta ansvar
för lönebildningen utan detta vilar i främsta hand på arbetsmarknadens
parter. Däremot är det statens uppgift att utforma offentliga regelsystem
så att låg arbetslöshet är förenlig med en varaktigt låg inflationstakt.

Höjningarna av egenavgiftema i arbetslöshetsförsäkringen bidrar till att
kostnaderna för arbetslöshet blir tydligare.

Sänkningen av kompensationsnivån vid arbetslöshet och arbetsmarknads-
politiska åtgärder bidrar till att öka incitamenten att söka och acceptera
ett erbjudande om arbete samt för dem som har jobb att anpassa
lönekraven så att arbetslösheten inte ökar. Detta torde leda till minskad
risk för inflationistisk lönebildning och därmed bättre förutsättningar för
en lägre arbetslöshetsnivå.

Det finns en påtaglig risk att arbetslöshetstidema stiger och att de
arbetslösas anknytning till arbetsmarknaden försämras. I Sverige är
ersättningsperioden begränsad till 300 ersättningsdagar (150 vid K AS) för
personer yngre än 55 år. Samtidigt finns möjligheten att kvalificera sig
till en ny ersättningsperiod om 300 dagar genom deltagande i arbets-
marknadspolitiska åtgärder. Flera studier visar att de långa ersättnings-
perioder som finns i en del andra länder är en viktig förklaring till den
höga långtidsarbetslösheten. För att motverka denna utveckling och bryta
rundgången mellan åtgärder och arbetslöshet har regeringen aviserat att
möjligheten att genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder kvalificera sig för

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

en ny kontantersättningsperiod begränsas till en ny period om 150 dagar.
Den begränsade ersättningsperioden kan innebära att incitamenten för den
arbetslöse att söka arbete i den kommande uppgångsfasen ökar och att
anknytningen till arbetsmarknaden förstärks. Därmed stärks arbetslinjen
i arbetsmarknadspolitiken. Det innebär också skärpta krav på de arbets-
marknadspolitiska myndigheterna att utforma de aktiva åtgärderna så att
det blir lättare för de arbetslösa att få riktiga jobb. Dessutom kan detta
bidra till en ansvarsfull lönebildning.

För att hålla tillbaka arbetslösheten och för att bevara och förstärka de
arbetssökandes anknytning till arbetsmarknaden kommer omfattande
arbetsmarknadspolitiska insatser att bibehållas. Under budgetåret beräknas
i genomsnitt ca 7 % av arbetskraften delta i någon form av arbets-
marknadspolitisk åtgärd. Här har antagits att andelen personer i åtgärder
stiger genom att utnyttjandegraden av de arbetsmarknadspolitiska medlen
ökar. När arbetsmarknadsläget förbättras kommer de arbetsmarknadspo-
litiska åtgärderna att trappas ner successivt

De åtgärder som vidtagits av regeringen leder till en förbättring av
arbetsmarknadens funktionssätt och är en förutsättning för en ökad syssel-
sättning.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

Omprövning och förnyelse av offentlig Biiaga^1993/94:100sektor

1 Regeringens strategi för förnyelsen av den
offentliga sektorn

När regeringen tillträdde hösten 1991 angavs fyra stora uppgifter som
skulle dominera arbetet under mandatperioden, nämligen att föra Sverige
in i det europeiska samarbetet, återupprätta Sverige som tillväxt- och
företagarnation, förbättra välfärden genom en valfrihetsrevolution samt
att forma en långsiktig och hållbar utveckling mot ett samhälle präglat av
god miljö.

Omprövningen och förnyelsen av den offentliga sektorns olika system
och institutioner är ett led i den politik som redan angavs i den första
regeringsförklaringen och som sedan stegvis utvecklas och genomförs.
Den offentliga sektorns förnyelse är således en viktig del i den förnyelse
av Sverige som regeringens samlade politik är ett uttryck för.

De omfattande förändringar som pågår inom departements- och myn-
dighetsområdena syftar alla till att skapa instrument och bidra till förverk-
ligandet av de övergripande mål för samhällsutvecklingen som regeringen
och riksdagen har lagt fast.

Offentliga system och strukturer omprövas för att åstadkomma en val-
frihetsrevolution i välfärdspolitiken.

Den enskilde och familjen ges ett ökat handlingsutrymme på bekostnad
av förstelnade byråkratiska regler, offentliga monopol och korporativt
förmynderi.

Staten har olika roller inom olika samhällsområden. Därför är det vik-
tigt att ha entydiga gränser för statens åtaganden inom respektive sektor.

Alternativ och mångfald stimuleras i vård, omsorg och service till med-
borgarna.

Det statens kärnområde som rättsväsendet utgör reformeras för att stå
starkt inför framtiden.

Marknadsekonomin är det bästa ekonomiska systemet för att uppnå en
effektiv resursallokering. Detta utnyttjas genom att marknadsliknande
förutsättningar introduceras även i den offentliga produktionen. All verk-
samhet utsätts för konkurrens så långt det överhuvud taget är möjligt utan
att åsidosätta rättssäkerhet, demokratisk insyn och kontroll samt den
enskildes grundläggande rättigheter och skyldigheter.

Föråldrade strukturer rivs ner för att ersättas med en väsentligt mindre
och resurssnålare och samtidigt mer effektiv och flexibel offentlig för-
valtning.

2 Utgångspunkter

Den offentliga sektorns roll

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

Människor måste ha ett avgörande inflytande över beslut som rör deras
välfärd dels via den demokratiska processen, dels via efterfrågan på varor
och tjänster som tillhandahålls på marknaden. Samtidigt finns det om-
råden där förutsättningarna för effektiva lösningar på marknaden inte är
uppfyllda. Antingen saknas effektiva marknader eller också är marknads-
lösningar inte möjliga eller lämpliga.

Det är nödvändigt att samhället har ansvar för verksamheter som för-
svar, rättsväsende och grundforskning. Offentliga åtaganden kan också
behövas inom vissa verksamheter med hög andel fasta kostnader, som
bl.a. är fallet med olika infrastrukturinvesteringar. Detta hindrar givetvis
inte att även sådana verksamheter bör utsättas för rationaliseringskrav.

Ett annat motiv för offentliga insatser är förknippade med s.k. externa
effekter. Ett exempel är utbildning, som kan ge utdelning i form av högre
lön för den enskilde, men även skapa förutsättningar för en allmänt högre
tillväxt, vilket kommer övriga samhällsmedborgare till del. Det finns
därför skäl att genom olika offentliga insatser upprätthålla en tillräckligt
hög utbildningsvolym.

Informationsproblem kan också motivera offentliga insatser. Det gäller
bl.a. inom sjukvården, där den enskilde inte alltid kan bedöma nödvän-
digheten av eller kvaliteten på olika åtgärder. Till informationsproblemen
hör också svårigheten att jämföra olika alternativ med långsiktiga konse-
kvenser. Det är svårt att värdera framtida kostnader och nyttor. Här finns
motiv för insatser som ökar den enskildes möjligheter att fatta egna
beslut.

Andra motiv för offentliga insatser sammanhänger med allmänna rätt-
visekrav som bl.a. kan avse konsumtionsutrymmets fördelning mellan
olika generationer. Staten har därför ett ansvar för kostnadskontroll och
avvägning mellan olika typer av offentliga utgifter. Det är viktigt att
transfereringssystemen inte leder till att privat konsumtion tränger ut
offentlig konsumtion och investeringar på olika områden, som är viktiga
för den långsiktiga utvecklingen av välfärden.

Marknadsmisslyckanden kan emellertid endast motivera en del av de
offentliga åtagandena. Också fördelningpolitiska ambitioner och särin-
tressens krav ligger bakom en stor del av de offentliga utgifterna. Flera
av de offentliga systemen omfördelar konsumtionsmöjligheter mellan
olika grupper och individer. Det finns även omfördelning genom försäk-
ringar mot mer eller mindre påverkbara händelser, t.ex. sjukdom och
arbetslöshet. Huvuddelen av de offenliga åtagandena handlar dock om i
princip försäkringsbara omfördelningar mellan olika perioder i en män-
niskas liv.

Olika skäl kan således anföras för offentliga åtaganden. Betydligt svå-
rare är att generellt avgöra vad graden av offentlig engagemang bör vara.
Detta varierar avsevärt mellan olika områden. På väl fungerande

marknader med välinformerade aktörer kan det offentligas roll inskränkas
till att upprätthålla stabila "spelregler". En viktig offentlig uppgift är att
undanröja hinder för fungerande marknader. Vid vissa typer av mark-
nadsmisslyckanden kan regleringar tillämpas. I verksamheter med s.k.
externa effekter kan avgifter eller subventioner användas för att uppnå en
effektiv nivå på produktionen. Olika fördelningspolitiska ambitioner kan
motivera transfereringar eller offentlig finansiering av verksamheter.
Däremot är motiven för offentlig produktion ofta betydligt svagare. En
viktig uppgift för det offentliga är att skapa förutsättningar för människor
att fördela om sina inkomster över livscykeln.

Sammantaget är den offentliga sektorn av stor betydelse för en väl fun-
gerande marknadsekonomi. Omfattningen av offentliga åtaganden måste
dock kunna omprövas över tiden efter utvecklingen av bl.a. inkomster,
värderingar och teknik.

Finansiering av den offentliga verksamheten

Saneringsprogrammet för de offentliga finanserna innebär att de offentliga
utgifterna för konsumtion skall vara realt oförändrade under den närmaste
femårsperioden. Denna begränsning innebär ett val mellan å ena sidan
utveckling av lönekostnader och andra kostnader och å andra sidan
utveckling av producerad volym. Hur denna restriktion upplevs av kon-
sumenterna beror till stor del på hur verksamheten organiseras och vilka
produktivitetsförbättringar som uppnås.

På vissa områden finns möjligheter till ökad avgiftsfinansiering. Totalt
sett kännetecknas offentlig tjänsteproduktion av en låg grad av avgifts-
finansiering. Förhållandena varierar dock avsevärt inom olika områden.

Även i transfereringssystemen finns betydande utrymme för ökade egen-
avgifter, dels genom inslag av självrisk, dels genom att de försäkrade
själva belastas med egenavgifter. Därvid blir sambandet mellan inbetalda
avgifter och erhållna förmåner tydligare samtidigt som det totala
skattetrycket minskar.

Även på längre sikt kommer i allt väsentligt våra välfärdssystem att
vara offentligt finansierade. Detta utesluter dock inte en ökad konkurrens
i produktionsledet. Under senare år har nya produktionsformer vuxit
fram, dels i den offentliga sektorns egen regi, och dels i extern regi. Ge-
mensamt för de flesta av de nya produktionsformerna är ökad affärsmäs-
sighet och olika inslag av konkurrens. Olika studier tyder på att nya orga-
nisations- och verksamhetsformer i många fall har medfört betydande
produktivitetsvinster samtidigt som servicen förbättrats.

Den offentliga sektorn i internationellt perspektiv

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

En ökad internationalisering ökar konkurrensen mellan företag. Men en
öppning av gränserna skapar också en konkurrens mellan ländernas of-
fentliga sektorer. Kvaliteten på offentliga tjänster och nivån på skatterna

gör ett land mer eller mindre attraktivt som arbetsplats och investerings-
land. Om människor lättare kan flytta sina varuinköp, arbetsinsatser och
investeringar till andra länder kan beskattningsförmågan försämras. Inte-
grationen kan därför indirekt ställa krav på att i ökad utsträckning beskat-
ta skattebaser som är mindre rörliga. Om Sverige däremot skulle ställa
sig utanför det europeiska samarbetet finns troligen behov av mer
omfattande skattesänkningar för att stärka konkurrenskraften.

Såväl EES-avtalet som ett medlemskap i EU väntas ge positiva effekter
på den ekonomiska tillväxten i Sverige, bl.a. genom ökad konkurrens. En
viktig effekt av ett närmande till EU är också den minskade osäkerhet
som detta innebär för företagen. Integrationen medför därför sannolikt
positiva effekter på direktinvesteringama vilket också leder till ökad
tillväxt. På sikt innebär detta att skatteintäkterna för den offentliga
sektorn ökar.

En ökad internationalisering innebär stora möjligheter — men också
vissa risker — för svensk ekonomi och Sveriges offentliga sektor.
Vinsterna av integrationen beror i hög grad på den förda politiken på
olika områden. Den ekonomiska politiken måste sålunda ge grund för en
stabil och konkurrenskraftig utveckling av priser och kostnader inom
landet för att den ekonomiska tillväxten varaktigt skall kunna
upprätthållas. Vidare är åtgärder som förbättrar flexibiliteten på
arbetsmarknaden nödvändiga för att Sverige ska kunna dra nytta av en
ökad rörlighet för arbetskraft. En ny lag (1992:1528) om offentlig
upphandling träder i kraft samtidigt med EES-avtalet. För att kunna
uppnå de besparingar som lagen möjliggör krävs ökad information och
kompetens. Slutligen är en väl fungerande infrastruktur i vid bemärkelse
en förutsättning för att integrationen ska leda till ökade investeringar och
en högre ekonomisk tillväxt. Dessa effekter är i sin tur avgörande för den
offentliga sektorns resurser och de svenska välfärdssystemens utveckling.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

3 Huvudfrågor i förändringsarbetet

Offentlig verksamhet måste vara effektiv och väl fungerande för att de
människor som är beroende av den skall få den service som de behöver
och för att motivera de skatteuttag som finansierar den. Men effektivi-
teten i den offentliga verksamheten är också viktig ur ett annat och vidare
perspektiv. Staten och kommunerna har ansvar för olika funktioner som
påverkar hela samhällsekonomin. Lagstiftning och andra regelsystem är
styrande inom många samhällsområden. Olika former av ekonomiska reg-
leringar påverkar också verksamheter som inte bedrivs direkt av staten
eller kommunerna.

Därför är det av utomordentlig vikt att effektiviteten upprätthålls även
i de regelsystem som påverkar andra delar av ekonomin. Med denna ut-
gångspunkt innebär effektivitet bl.a. att avskaffa de regleringar som inte
är nödvändiga samt att se till att utformningen av de regler som måste

finnas kvar är sådan att de inte försvårar stabilitet, effektivitet och tillväxt Prop. 1993/94:100
i ekonomin. Bilaga 1

Särskild omsorg måste ägnas de incitament som finns inbyggda i syste-
men. Staten och kommunerna måste ägna större kraft åt att ompröva be-
fintliga regleringar. Målsättningen med statens och kommunernas styrning
behöver i många fall preciseras. En fortlöpande uppföljning och
utvärdering av de resultat som uppnås ger ett underlag för sådana om-
prövningar.

Effektivitet och kvalitet bör emellertid också ses i ett demokratiskt per-
spektiv. Genom fler valmöjligheter och färre och förenklade regler ökar
medborgarnas frihet.

Några huvudfrågor i det omfattande förändringsarbete som bedrivs är
sammanfattningsvis:

— att fortlöpande ompröva statliga åtaganden,

— att utveckla mål- och resultatstyrningen,

— att utveckla den finansiella styrningen och höja den
ekonomiadministrativa kompetensen,

— att utveckla samverkan och tydliggöra ansvarsfördelningen mellan

stat och kommun,

— att renodla verksamhetsformerna för offentlig produktion,

— att fullfölja bolagisering och privatisering av offentlig verksamhet

som kan bedrivas i konkurrens på marknaden,

— att utveckla och förändra statsförvaltningens struktur och arbetsfor-
mer inför ett ökat europeiskt samarbete,

— att öka medborgarnas valfrihet och möjligheter till inflytande och
insyn i offentlig verksamhet.

4 System- och strukturförändringar

Styrning och uppföljning

En ökad effektivitet i den offentliga verksamheten förutsätter en utveck-
ling av formerna för riksdagens och regeringens styrning av den offent-
liga sektorn. Under de senaste åren har större intresse ägnats verksam-
hetens resultat. Genom bättre uppföljning och utvärdering kan resultaten
lyftas fram till granskning. I takt härmed kan detaljstyrningen minskas,
vilket ökar handlingsutrymmet för dem som bedriver verksamheten. Däri-
genom skapas förutsättningar för en större dynamik i arbetet med att
effektivisera verksamheten.

Det nya systemet för statsbidrag till kommunerna innebär sådana för-
utsättningar. Inom hälso- och sjukvården prövas nya styr- och organisa-
tionsformer i samma syfte. Den fortlöpande utvecklingen av den finan-
siella styrningen av myndigheterna, som bl.a. ger myndigheterna entydiga
ramar och ökat handlingsutrymme, syftar också till att skapa sådana inci-
tament.

Avregleringar

Under det senaste året har takten i arbetet med avregleringar ökat. En
särskild delegation, knuten till Näringsdepartementet, för avreglerings-
frågor och för genomförande av regeringens avregleringsprogram (dir.
1993:113) tillkallades av regeringen i september 1993. Delegationen har
till uppgift att ställa samman och konkretisera regelförändringar och and-
ra åtgärder för ökad konkurrens och tillväxt, som pågår inom samtliga
departement, i ett avregleringsprogram. Delegationens arbete tar sikte på
regelförändringar som öppnar nya offentligt reglerade marknader för
konkurrens, som främjar företagande och konkurrens på lika villkor, som
undanröjer hinder för nyföretagande och stärker motiven att starta och
driva företag. Delegationen skall vidare ta lämpliga initiativ som stärker
konkurrensen och sprida information om vikten av en väl fungerande
marknadsekonomi. Delegationen har lämnat en första rapport till rege-
ringen den 29 november 1993. I rapporten presenteras ett avreglerings-
program för 1993-94 omfattande ett hundratal punkter.

Provnings- och certifieringsverksamheten avregleras och förändras bl.a.
för att underlätta företagens import och export av produkter. En fort-
löpande reformering pågår av byggproduktreglema. Ett nytt och enklare
patentinstitut övervägs för att begränsa hindren i innovatörsprocessen.
Förenklingar genomförs när det gäller statens stöd och rådgivning till
småföretag genom utvecklingsfonderna. Förslag till regelförändringar i
syfte att stävja konkurrenssnedvridande missbruk vid konkurser och före-
tagsrekonstruktioner har lämnats i rapporten Företagande och konkurrens
på likvärdiga villkor. Vidare utreds en avreglering av pantlånelagstift-
ningen och fastbränslelagen.

Inom utbildningsområdet har valfriheten ökat genom bl.a. lagstadgad
rätt att välja grundskola, likvärdiga villkor för fristående skolor och ökad
frihet för skolor och universitet att profilera sig och studerande att välja
studieinriktning. Långtgående förändringar genomförs i regelverket för
de statliga universiteten och högskolorna för att skapa frihet för univer-
sitet och högskolor att besluta om innehåll i och institutionella ramar för
verksamheten.

Genom den nya högskolelagen och det nya resurstilldelningssystem,
som delvis infördes den 1 juli 1993, överger statsmakterna den direkta
styrning av landets institutioner för högre utbildning och forskning som
tillämpats under lång tid. I stället har ansvaret för mycket stora resurser
och en väsentlig del av den långsiktiga kompetensutvecklingen i landet
överlämnats till universiteten och högskolorna.

Den väsentligt ökade självständigheten för universiteten och högskolor-
na har kombinerats med en ordning som innefattar kraftfulla incitament
för att utveckla kvaliteten i verksamheten och öka effektiviteten i resurs-
utnyttjandet. Sålunda svarar två nya myndigheter, Kanslersämbetet och
Rådet för grundläggande högskoleutbildning, för att stimulera och stödja
universiteten och högskolorna i deras kvalitetsarbete. Vidare införs suc-
cessivt ett nytt resurstilldelningssystem såväl för grundutbildning som för

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

fakulteterna under treårsperioden. Ett uppföljningsansvar har ålagts Prop. 1993/94:100
Verket för högskoleservice (VHS). Bilaga 1

Reformen har genomförts parallellt med att förstärkningar tillförts uni-
versitet och högskolor för att möjliggöra en kraftig ökning av antalet
studenter i grundläggande högskoleutbildning.

Regleringen inom skogsbruket har minskat genom att skogsvårdslag-
stiftningen har förenklats.

Avregleringen inom bostadssektorn fortsätter. En mängd statliga regle-
ringar som begränsar valfriheten för bostadsproducenter och konsumenter
och som inte behövs för ekonomisk och annan stabilitet inom området har
avskaffats. Stödsystem som motverkar ekonomisk stabilitet och kost-
nadseffektivitet har avvecklats eller är under avveckling. Andra stödsy-
stem har konstruerats om för att skapa bättre incitament utifrån allmän-
ekonomiska utgångspunkter. Den statliga och kommunala bostadsadmini-
strationen har setts över och effektiviserats.

Utformningen av regelsystemen inom arbetsmarknadspolitiken är av
särskild betydelse för stabilitet, effektivitet och tillväxt i ekonomin. En
parlamentarisk kommitté (dir. 1993:132) skall se över arbetsmarknads-
politikens roll, omfattning, inriktning och avgränsning. Kommittén skall
också föreslå de förändringar av arbetsmarknadsverkets struktur som
förslagen kan föranleda. Arbetsrätten ses över. Monopolet på arbetsför-
medlingar har upphört.

Transfereringssystemen

En omfattande genomgång och omprövning görs av de stora transfere-
ringssystemen inom socialdepartementets område. Systemfel inom social-
försäkringen har rättats till genom olika åtgärder för att komma till rätta
med inslag som skapat överkompensation och som hämmat rehabilitering
av långtidssjukskrivna. Fr.o.m. den 1 januari 1992 trädde ett system med
sjuklön de första två veckorna för anställda i kraft samtidigt med en om-
fattande reform av systemen för arbetslivsinriktad rehabilitering av lång-
tidssjukskrivna. En karensdag har införts, samtidigt som arbetsskadebe-
greppet inom arbetsskadeförsäkringen stramats upp. Vidare har den sär-
skilda arbetsskadesjukpenningen slopats.

En genomgripande reformering förbereds av den allmänna pensione-
ringen i syfte att trygga finansieringen av pensionerna för morgondagens
pensionärer och även i övrigt få till stånd regler för pensionssystemet
som uppfattas som rimliga av både pensionärer och förvärvsarbetande.
Systemet ska vara robust och ekonomiskt stabilt. Förändringarna skall
leda till ett starkare samband mellan avgifter och förmåner, stimulera till
ökat arbete och främja ett högt långsiktigt sparande.

Vägledande för regeringens översyn av de stora transfereringssystemen
är också nödvändigheten att få ner underskotten i de offentliga finanser-
na, eftersom obalanserna i ekonomin måste undanröjas för att trygga väl-
färden på lång sikt. Omfattande besparingar har därför genomförts

samtidigt som inkomstbortfallsprincipen bevarats i kombination med rik- Prop. 1993/94:100
tade åtgärder för att stödja utsatta grupper. Bilaga 1

Konkurrens och valfrihet

Av stor betydelse för den ekonomiska utvecklingen är också arbetet med
att främja konkurrensen och öka valfriheten inom olika sektorer. Genom
den nya konkurrenslagstiftningen, lagen om offentlig upphandling och
öppnandet för entreprenader i kommunal verksamhet skapas förutsätt-
ningar för en ökad konkurrens inom vida delar av ekonomin.

Hinder för privata alternativ i vård och omsorg undanröjs. Mottagandet
av asylsökande reformeras. Driften av alla förläggningar skall vara öppen
för entreprenad och Invandrarverket skall aktivt verka för att öka inslaget
av entreprenader. Dessutom ökar möjligheterna för asylsökande att ordna
sitt boende själva.

Inom kommunikationsområdet har ny lagstiftning på tele- och radio-
området trätt i kraft. Riksdagen godkände i december 1993 regeringens
förslag till postlag. Steg i riktning mot ökad konkurrens har tagits på
luftfartsområdet och för järnvägstrafiken. Enligt riksdagens beslut skall
Vägverkets produktionsdivision bolagiseras med inriktning på genom-
förande år 1995. Regeringen planerar att lämna förslag till riksdagen
under våren 1994 om att AB Svensk Bilprovnings monopol på kontrollbe-
siktning av vägtrafikfordon skall avskaffas.

De bolagiseringar och privatiseringar av statlig och kommunal verk-
samhet som nu genomförs innebär också att stora verksamhetsområden
förs över till en konkurrensutsatt miljö. Televerket, Postverket, Vägver-
ket, Banverket, Domänverket, Vattenfallsverket, Byggnadsstyrelsen och
AMU är exempel på statliga myndigheter som helt eller delvis bolagise-
ras.

Privatisering och privata alternativ

Privatiseringen av statligt ägda företag fortsätter. Ett ökat inslag av kon-
kurrens i den offentliga sektorn främjas och inriktning och omfattning av
konkurrensutsatt verksamhet i statliga myndigheter, kommuner och
landsting undersöks. Elmarknaden öppnas för konkurrens genom en re-
formering av ellagstiftningen i syfte att avskaffa elleverantörernas leve-
ransmonopol och inrättandet av en svensk kraftbörs. Samtidigt renodlas
tillsyns- och myndighetsuppgifterna på elområdet.

Privata alternativ växer fram bl.a. inom vård, omsorg och skola. Un-
der 1994-95 får alla möjlighet att välja sin egen husläkare, vilket ökar
valfrihet, tillgänglighet och kontinuitet. Fri etablering för husläkare in-
förs. Etableringsbegränsningama i övrigt för läkare, tandläkare och sjuk-
gymnaster avvecklas successivt. Valfriheten inom barnomsorgen ökar ge-
nom att kommunerna får en skyldighet att betala ut bidrag även till
enskilda alternativ och genom införandet av vårdnadsbidrag.

Offentlig produktion

Den offentliga produktionen renodlas. Den bör avse statens och kommu-
nernas kärnområden, dvs. sådan verksamhet som inte kan bedrivas på
enbart marknadsvillkor. En fortlöpande omprövning pågår i syfte att kon-
kurrensutsätta verksamheter som bedrivs i offentlig regi. I den verk-
samhet som stat och kommuner svarar för skapas marknadsliknande
förutsättningar t.ex. genom att kund - leverantörs-förhållanden införs.
Åtskillnad görs också mellan myndighetsuppgifter och annan service till
medborgarna. Samverkan mellan offentlig och ideell verksamhet främjas.
De genomgripande förändringar som har skett inom det personalpolitiska
området innebär också en marknadsanpassning av villkoren i den offent-
liga produktionen.

Strukturförändringar

Omfattande förändringar genomförs i den statliga förvaltningsstrukturen.
Kraftiga nedskärningar har skett vid många myndigheter och vissa myn-
digheter har helt avvecklats. Ombildningar och sammanslagningar av
myndigheter är ett annat viktigt inslag i förändringsarbetet. Exempel på
genomgripande strukturförändringar är det arbete som pågår inom För-
svarsdepartementets område.

Strukturförändringarna tar sin utgångspunkt i bl.a. omvärldsföränd-
ringar och behoven av att öka effektiviteten. Genomförandet ställer stora
krav på analyskapacitet och organisationskunnande. Förändringarna måste
föregås av noggranna överväganden om samhällsekonomiska och verk-
samhetsmässiga konsekvenser. Det är också nödvändigt att följa upp de
förändringar som görs. En utvärdering av bl.a. de ekonomiska och regio-
nala effekterna bör alltid göras. En redovisning av genomförda struktur-
förändringar och deras personalkonsekvenser samt regeringens åtgärder
för att förbättra uppföljningen av strukturförändringar lämnas i bilaga 8.

Infrastruktur för transporter och informationsförsörjning

En god infrastruktur är en grundläggande förutsättning för ekonomisk ut-
veckling. Under 1980-talet var utbyggnaden av vägar och järnvägar
kraftigt eftersatt. Riksdagen beslutade därför i juni 1993 efter förslag från
regeringen om en kraftfull utbyggnad av trafikens infrastruktur under de
kommande tio åren.

Totalt kommer 98 miljarder kronor att investeras i nya vägar och järn-
vägar fram till år 2003. Därtill kommer planerade projekt om ca 50 mil-
jarder kronor som finansieras genom avgifter som betalas av trafikanter-
na. En sådan kraftfull utveckling av infrastrukturen kommer att bidra till
att uppfylla flera samhällsmål. Såväl ekonomisk tillväxt, miljö, trafiksä-
kerhet som regional utveckling kan förbättras genom den utbyggnad av
vägar och järnvägar som pågår.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

Vid genomförandet av de planerade väg- och jämvägsinvesteringama
är det angeläget att stor hänsyn tas till den fysiska utformningen så att
miljöpåverkan minimeras och förutsättningarna för en långsiktigt god hus-
hållning med naturresurser tas till vara.

I Ekonomikommissionens betänkande Nya villkor för ekonomi och po-
litik (SOU 1993:16) framhölls bl.a. den informationsteknologiska infra-
strukturens betydelse för samhällsutvecklingen i stort, för näringslivets
tillväxtkraft och särskilt för den expanderande tjänstesektorn. Sveriges
geografiska läge och låga befolkningstäthet, liksom vår relativt starka in-
dustriella tradition inom telekommunikationsområdet, gör det också
naturligt att söka utvecklingsprojekt med långsiktig potential inom detta
område.

I de tillväxtinitiativ som för närvarande diskuteras inom EU liksom i
USA har också infrastrukturella investeringar i informationsteknologi en
framträdande plats.

En elektronisk infrastruktur för informationsförsörjning kan också bidra
till minskade offentliga utgifter och öka medborgarnas information, kun-
skap och delaktighet i samhällsutvecklingen.

Informationssamhällets elektroniska infrastruktur omfattar inte endast
en fysisk nätuppbyggnad. Det handlar också om en anpasssning av lag-
stiftning och övriga regler till den moderna informations- och kommuni-
kationstekniken. Effektiv informationshantering och -förmedling förut-
sätter enhetliga begrepp och definitioner av information och data. De
tekniska systemen måste för att kunna samverka bygga på allmänt accep-
terade standarder.

För att skapa en öppen elektronisk infrastruktur krävs samverkan mel-
lan staten, kommunerna, forsknings- och teknikutvecklingsorgan, leveran-
törer, användare och andra aktörer på marknaden.

Den offentliga sektorn har en viktig roll i denna utveckling. Staten har
ett självklart ansvar för modernisering av lagstiftning och utformning av
de spelregler i övrigt som behövs för att samhälle och näringsliv fullt ut
skall kunna utnyttja den nya informationsteknologin. Staten kan också
vara pådrivande genom offensiva satsningar på bl.a. forskning och ut-
veckling samt teknikspridning. Den offentliga sektorn kan också som en
stor användare av informationsteknologi påverka marknadens och infra-
strukturens utveckling. Stat och kommun är därför viktiga aktörer i sam-
hällets informationsförsörjning. En effektiv informationshantering inom
offentlig sektor förutsätter ett väl fungerande informationsutbyte med
näringsliv, medborgare och andra aktörer i såväl Sverige som övriga
Europa.

Olika initiativ för att stimulera utvecklingen av den elektroniska infra-
strukturen kommer att tas.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

5 Förändringar i den regionala förvaltningen

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

Den regionala strukturen uppvisar i dag en splittrad bild. Ansvarsför-
hållandena är delvis oklara. Samverkan och samordning behöver förbätt-
ras. Den administrativa geografiska indelningen medför åtminstone i vissa
delar av landet problem. En framtida struktur för den regionala offentliga
förvaltningen bör utformas så, att den bidrar till en effektiv och ända-
målsenlig verksamhet och till en positiv utveckling i olika landsändar
samtidigt som samordning, utveckling och en hållbar tillväxt främjas i
landet som helhet.

En nationell tillväxtpolitik måste i högre grad än i dag utgå från den
regionala nivån. För att ta tillvara utvecklingsmöjligheterna i landets olika
delar måste fastlagda riktlinjer för den regionala politiken fullföljas
genom mer samordnade verkställighetsbeslut.

Sektorstänkandet har i hög grad varit en avgörande faktor både vid
utformning av åtgärder och värdering av resultat. Men sektorsansvaret
kan inte fungera väl utan att kompletteras med lämpliga former för sam-
ordning på central, regional och lokal nivå.

De olika åtgärder, som har satts in för att främja tvärsektoriella lös-
ningar, har inte räckt till. I förhållande till den kommunala förvaltningen,
som anpassat och utvecklat sin organisation i riktning mot större samord-
ning, framstår den statliga förvaltningen som starkt sektoriserad.

Oavsett hur formerna för det lokala och regionala inflytandet utvecklas,
måste staten ta ett ansvar för att säkra en samordning som tillgodoser den
samhällsmässiga helhetssynen. Samhällsutvecklingen medför ökade krav
på ändamålsenliga instrument och arbetsformer för samordning av poli-
tiska tillväxtinitiativ på regional nivå. Regionalpolitiken går i allt högre
grad ut på att effektivt samordna de resurser som finns inom olika sam-
hällsområden. Näringspolitiken koncentreras alltmer på infrastrukturfrå-
gor i vid mening som förutsätter samplanering. Miljöpolitiken blir alltmer
sektorsövergripande till sin karaktär. Livsmedelspolitiken medför krav
på en samlad politik för landsbygdsutvecklingen där insatser inom områ-
dena näringsliv, jordbruk, miljö och kulturlandskap m.fl. behöver sam-
ordnas. Den civila beredskapen kräver en bred samverkan. Trafikpoliti-
ken omfattar hänsyn till miljöfrågorna och trafiksäkerhetsfrågoma etc. En
förstärkning av den regionala samordningen är också nödvändig för att
vi skall kunna delta i och dra nytta av EU:s regionala projekt och stöd-
former.

Regeringen har tagit initiativ till en samlad översyn av den regionala
nivån (dir. 1992:86). Uppgiften har lagts på den parlamentariskt samman-
satta Regionberedningen (C 1992:06). Beredningen har till uppgift att
utforma förslag om den offentliga verksamhetens uppbyggnad och indel-
ning på regional nivå. I arbetet övervägs såväl ansvarsfördelningen mel-
lan den statliga och den kommunala sektorn som uppgiftsfördelningen
inom de båda sektorerna. Därvid ingår att beakta värdet av samordning,
regional balans och verkningsfulla statliga styrinstrument. Den admini-
strativa indelningen på regional nivå skall också övervägas. Beredningen

5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1

skall i det sammanhanget ta upp frågan om hur statliga myndigheters re- Prop. 1993/94:100
gionala organisation kan anpassas till en eventuell ny indelning. Bered- Bilaga 1
ningen bör bedriva sitt arbete så att problem, önskemål och synpunkter

i olika delar av landet fångas upp. Resultatet av arbetet skall redovisas
under våren 1994.

6 Förändringar i förhållandet mellan stat och
kommun

Utgångspunkter

Sedan lång tid har det funnits en strävan att decentralisera offentliga upp-
gifter och att öka den kommunala självstyrelsen. Kommuner och lands-
ting har successivt fått allt större kompetens och bättre förutsättningar att
själva organisera, prioritera och utforma sin verksamhet.

Den tidigare statliga detaljstyrningen hade främst sin grund i kraven på
rättssäkerhet och likvärdig service för medborgarna. Den bidrog dock till
att försvåra förnyelse och effektivitet i, och lokal anpassning av, den
kommunala verksamheten. Behovet av flexibilitet och av att kunna utfor-
ma verksamheten efter lokala behov har ökat. En successivt försämrad
samhällsekonomi har också bidragit. Begränsade resurser ställer allt
större krav på förnyelse och effektivisering. Stora förändringar har därför
vidtagits under de senaste åren när det gäller förutsättningarna för den
kommunala verksamheten och statens styrning av denna.

Ett viktigt syfte har varit att åstadkomma en tydligare ansvarsfördelning
mellan staten och den kommunla sektorn. Staten har det övergripande
ansvaret för den offentliga verksamheten och samhällsekonomin samt för
att trygga medborgarnas behov. Därför anger staten utrymmet för
kommunsektorns skattefinansierade verksamhet och statens styrning
övergår från detaljstyrning till styrning genom nationella mål. Statens
uppföljning av den kommunala verksamheten koncentreras till att avse
måluppfyllelsen.

Den statliga styrningen genom nationella mål kompletteras på vissa
områden i syfte att öka den enskildes valfrihet. Exempel på sådana kom-
pletterande styrmedel är skolpengen, bamomsorgslagen och husläkar-
systemet. Syftet med dessa är att garantera den enskildes valfrihet och
samtidigt åstadkomma rationaliseringar och produktivitetsökningar genom
ett ökat inslag av konkurrens.

Genomförda och påbörjade förändringar

Finansiella ramar för kommunsektorns verksamhet

Den kommunala sektorns omfattning och betydelse gör att staten måste
kunna påverka den kommunala konsumtionsutvecklingen och kommuner-

nas och landstingens finansiering av verksamheten, främst genom att fast- Prop. 1993/94:100
ställa finansiella ramar. Orsaken är den viktiga roll som den kommunala Bilaga 1
sektorn spelar för samhällsekonomin, stabiliseringspolitiken och fördel-
ningspolitiken. Statens ansvar för samhällsekonomin och verksamheten
i stort inom kommunsektorn måste samtidigt kombineras med respekt för
den kommunala självstyrelsen.

Kommunsektorn ansvarar, utifrån fastlagda mål och riktlinjer samt
tillgängliga resurser, för prioriteringar samt för verksamhetens utform-
ning, inriktning och organisation. Kommuner, landsting och kyrkliga
kommuner fastställer skattesats för att kunna finansiera sin verksamhet.

År 1994 upphör det tidigare kommunala skattestoppet. Kommuner och
landsting får en ekonomisk förstärkning med 4,2 miljarder kronor under
förutsättning att de inte höjer skatten.

För de närmaste åren har regeringen angivit att statsbidragen till kom-
munsektorn, av samhällsekonomiska skäl, bör vara nominellt oförändrade
med undantag av regleringar med hänsyn till den s.k. finansierings-
principen.

Nytt utbetalningssystem för kommunalskattemedel

År 1993 har ett nytt system för utbetalning av kommunalskattemedel till
kommuner och landsting införts. Den tidigare tvååriga eftersläpningen
innebar svårigheter att planera ekonomin. Den tenderade att leda till öm-
som skattehöjningar, ömsom expansion av verksamheten beroende på
konjunktursvängningarna. I syfte att uppnå en bättre överensstämmelse
mellan inkomster och utgifter baseras skatteintäkterna nu på ett skatte-
underlag som räknas upp till utbetalningsårets beräknade nivå.

Nytt statsbidragssystem och avveckling av specialdestinerade bidrag

År 1993 har ett nytt statsbidragssystem för primärkommuner införts.
Huvudsyftena med det nya utjämningsbidraget är att skapa likvärdiga
ekonomiska förutsättningar dels genom att utjämna de ekonomiska skill-
naderna mellan kommunerna, dels genom att ge största möjliga hand-
lingsutrymme för kommunerna att själva utforma sin verksamhet.

Samtidigt med det nya statsbidragets har ett stort antal specialdestine-
rade statsbidrag till såväl kommuner som landsting upphört, och därmed
också de detalj styrande regler som var förenade med många av dessa
bidrag.

En utredning pågår om ett nytt utjämningssystem för landstingen.

Inga nya uppgifter läggs på kommunsektorn utan att
finansieringsmöjligheter anvisas

Från och med år 1993 tillämpas den s.k. finansieringsprincipen i rela-
tionen mellan staten och kommunsektorn. Finansieringsprincipen innebär
att om staten ålägger kommuner och landsting nya uppgifter, avvecklar
uppgifter eller på annat sätt ändrar befintliga åtaganden bör en ekonomisk
reglering ske mellan staten och kommunsektorn. På liknande sätt tas
också hänsyn till statliga åtgärder som inte direkt tar sikte på, men som
ändå får ekonomiska effekter för, kommunsektorn.

För år 1993 dras ca 10 miljarder kronor in från kommunsektorn till
staten som en följd av finansieringsprincipen. För att regleringen skall
omfatta alla kommuner och landsting har för åren 1993 och 1994 istället
valts en metod som innebär att skatteinkomsterna minskas med ett visst
belopp per invånare.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

Ny kommunallag ger organisatorisk frihet

Reglerna för kommunernas och landstingens verksamhet finns i kommu-
nallagen (1991:900). Lagen, som trädde i kraft den 1 januari 1992, ger
kommunerna och landstingen en betydande frihet att utforma sin organi-
sation och att välja former för sin förvaltning.

Den nya kommunallagen är uttryck för en strävan att avreglera den
kommunala sektorns organisation och verksamhetsformer. Lagen inne-
håller också viktiga preciseringar när det gäller förtroendevaldas arbets-
förutsättningar och demokratiska principer. Medborgarnas möjligheter till
insyn och inflytande förbättras.

Med den nya lagstiftningen har flertalet kommuner och landsting ge-
nomfört förändringar i såväl nämnd- som förvaltningsorganisationen för
att åstadkomma bättre samordning och ökad effektivitet i verksamheten.

Nya former för samverkan mellan stat och kommun prövas genom för-
sök med s.k. medborgarkontor.

Styrningen av olika verksamheter begränsas till vad som anges i
lagstiftning och nationella mål

Den statliga styrningen av kommunal verksamhet har minskat och ändrat
karaktär från detaljstyrning till målstyrning. Kraven på kommunal verk-
samhet skall anges i lag. Nationella mål formuleras utifrån lagstiftningen.
I vissa fall är preciseringar av dessa mål nödvändiga. Således har
riksdagen beslutat komplettera socialtjänstlagen i syfte att tydliggöra bl.a.
rätten till barnomsorg utanför hemmet och de kvalitetskrav som ställs på
sådan omsorg.

På vissa områden ersätts den statliga styrningen med frihet för indivi-
den att välja. Ett exempel är skolpengen. Samtidigt har staten slagit fast
tydliga mål för verksamheten.

Den statliga styrningen på vissa politiskt särskilt prioriterade områden Prop. 1993/94:100
ökar i den meningen att kraven på kommunerna höjs, t.ex. genom den Bilaga 1
nya lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).

Uppföljning av kommunsektorns verksamhet och ekonomi
Rapportering till riksdagen

Med det övergripande ansvar som regering och riksdag har följer också
ett intresse av att följa upp och utvärdera hur den kommunala verksam-
heten utvecklas i förhållande till de uppställda målen och att den service
som erbjuds medborgarna inte varierar för mycket mellan olika kommu-
ner och mellan olika landsting.

En minskad statlig reglering av den kommunala verksamheten, i kom-
bination med en betydligt lägre ökningstakt för de kommunala intäkterna,
accentuerar behovet för riksdag och regering att mera samlat kunna följa
upp och utvärdera verksamheten i kommuner och landsting.

Av intresse för statens uppföljning är bl.a. hur verksamheten utvecklas
i förhållande till de nationella målen, hur ekonomin utvecklas, hur be-
hoven och efterfrågan på olika verksamheter förändras och utvecklingen
av produktivitet och effektivitet. En del i detta är arbetet med den redo-
visning som riksdagen begärt rörande vissa ekonomiska effekter av över-
gången till ett nytt statsbidragssystem m.m. år 1993. Vidare pågår upp-
följnings- och utvärderingsarbete för att ge riksdagen bättre underlag för
att ange det samhällsekonomiska utrymmet för kommunal verksamhet.

Inom olika sektorer har system byggts upp för information mellan stat
och kommun, t.ex. inom Skolverkets och Socialstyrelsens ansvarsom-
råden. Förutom sektorsvisa studier är det viktigt för regering och riksdag
att få en samlad bild av utvecklingen inom den kommunala sektorn. Stat-
kommunberedningen (C 1990:B) har därför tagit initiativ till olika utveck-
lingsprojekt, bl.a. en studie om problem och erfarenheter av huvudman-
naskapsförändringar mellan staten, landstingen och kommunerna. For-
merna för statens uppföljning och utvärdering av kommunal verksamhet
utvecklas. En särskild arbetsgrupp har tillsatts för att under våren utar-
beta ett förslag till underlag för en årlig rapport till riksdagen. I rapporten
skall såväl effektivitetsfrågor som kvalitetsutveckling och demokrati-
aspekter belysas.

Effekter av den nya styrningen

Ett intensivt förändringsarbete pågår för närvarande i kommuner och
landsting. Avregleringen och avvecklingen av specialdestinerade bidrag
har medverkat till den snabba förändringen och effektiviseringen av verk-
samheten.

Kommuner och landsting möter i allt större utsträckning den nya eko-
nomiska situationen genom att utsätta verksamheter för konkurrens och
genom ett ökat inslag av marknadsorientering. Skilda lösningar prövas,

t.ex. överförande av verksamheter till kommunala bolag eller till privata
eller kooperativa entreprenörer. Det blir också allt vanligare att verksam-
heter delas upp i den kommunala organisationen enligt en s.k. beställar -
utförarmodell.

Regeringen kommer på olika sätt att stödja och underlätta den utveck-
ling som sker mot nya verksamhetsformer för att rationalisera och effek-
tivisera driften av verksamheter inom de kommunala ansvarsområdena,
oavsett om de bedrivs i egen eller annans regi. Förslag med den inrikt-
ningen har lagts fram av Lokaldemokratikommittén, bl.a. i huvudbetän-
kandet Lokal demokrati i utveckling (SOU 1993:90).

I betänkandet redovisas studier av erfarenheterna av de nya organisa-
tionsformerna. Av dessa framgår att den kommunala organisationen för
närvarande präglas av en ökande mångfald i fråga om bl.a. sättet att för-
dela sakfrågor och uppgifter mellan nämnderna, antalet nämnder som in-
rättas samt nämndernas ställning och roll.

Erfarenheterna hittills är i huvudsak positiva. De nya modellerna har
höjt kostnadsmedvetandet påtagligt långt ut i organisationen. Uppfölj-
nings- och utvärderingsfrågoma har fått större uppmärksamhet. En ökad
tonvikt läggs vid uppföljning av kvalitet och resultat av verksamheten.

Omläggningen av utbetalnings- och bidragssystemen har bl.a. resulterat
i en bättre överblick över kommunsektorns ekonomi och ekonomiska flö-
den. Den nya kommunallagen och det nya utbetalningssystemet har
sammantaget, i kombination med minskade resurser bl.a. till följd av
konjunkturnedgången, inneburit att volymökningen i kommunsektorn upp-
hört.

Behov av förändringar

Omläggningen av statens styrning av den kommunala ekonomin år 1993
är omfattande och har skett i bred enighet. Med en omläggning av denna
omfattning är det emellertid oundvikligt att nya problem eller icke förut-
sedda effekter kan uppstå.

Det nya statsbidragssystemet för kommuner innebär bl.a. en utjämning
med hänsynstagande till strukturellt betingade kostnadsskillnader. Nuva-
rande metod och kriterier för utjämningen har kritiserats starkt och därför
varit föremål för särskild utredning. Förslaget bereds för närvarande.

Inkomstutjämningen i systemet är ofullständig bl.a. genom att den inte
omfattar alla kommuner. Bidraget kan därigenom inte användas för eko-
nomiska regleringar. Även inkomstutjämningen har varit föremål för
utredning. En översyn av landstingens utjämningssystem pågår.

Det finns nu ett behov av att samordna det genomförda och pågående
utredningsarbetet avseende struktur- och inkomstutjämning för såväl
kommuner som landsting och att finna ett system som har en bred för-
ankring inom kommunvärlden. En parlamentariskt sammansatt beredning
har därför tillkallats (dir. 1993:137). Beredningen skall föreslå utform-
ningen av ett system för statsbidrag och utjämning av ekonomiska förut-
sättningar för kommuner och landsting, genom vilket man också klarar

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

de ekonomiska regleringarna. Systemet skall kunna träda i kraft år 1996. Prop. 1993/94:100
För år 1995 kommer det nuvarande statsbidragssystemet för kommuner Bilaga 1
att förlängas, med vissa övergångsregler.

Tillämpningen av finansieringsprincipen har visat sig innebära vissa
problem, bl.a. när det gäller vad som skall innefattas i tillämpningen,
fastställande av de belopp som skall regleras, vem som ansvarar för till-
lämpningen och hur de ekonomiska regleringarna görs. Principens till-
lämpning avses därför bli föremål för särskilda överväganden.

Statens uppföljning av den kommunala verksamheten och ekonomin be-
tonas starkt i olika sammanhang. Kvaliteten på och innehållet i upp-
följningen uppvisar dock stora variationer och även brister. Hög prioritet
ges nu arbetet med att ta fram ett fungerande uppföljningssystem som
bl.a. knyter ihop den kommunala ekonomin och verksamheten.

7 Statsförvaltningens förberedelser för ett
EU-medlemskap

Utgångspunkter

Den fortgående internationaliseringen, där närmandet till EU för Sveriges
del utgör det dominerande inslaget, påverkar i allt större utsträckning det
svenska samhällets politiska och ekonomiska villkor. Utrikeshandeln har
vuxit snabbt och vi har fått ökad tillgång till varor och tjänster.

Men internationaliseringen har också medfört att ekonomiska och poli-
tiska frågor allt oftare knyts till internationella förhållanden och att för
Sverige och dess medborgare viktiga beslut fattas utanför landets gränser.
Gränserna mellan nationella och internationella frågor suddas alltmer ut.

Sverige har under efterkrigstiden aktivt verkat för att kontinuerligt stär-
ka och bredda det västeuropeiska samarbetet. Vårt engagemang i det nor-
diska samarbetet, EFTA, Europarådet och utvecklingen av våra relationer
med EG, och nu EU, är uttryck för denna strävan. EES-avtalet och ett
medlemskap i EU innebär ett åtagande att gemensamt delta i den fortsatta
utvecklingen på den grund och i de former som EG-rätten och fördragen
anger.

För att Sverige på bästa sätt skall kunna utnyttja de möjligheter som
EES-avtalet och ett EU-medlemskap medför, är det av avgörande bety-
delse att den svenska statsförvaltningen, såväl organisatoriskt som kompe-
tensmässigt, står väl rustad för att effektivt kunna föra fram Sveriges
ståndpunkter.

En väl samordnad och förankrad politik är en förutsättning för att
Sverige skall kunna öva inflytande i det framväxande Europasamarbetet
och påverka de gemensamma organens beslut. Vikten av att nationellt
agera samordnat visas av att flertalet medlemsländer lägger ned stor om-
sorg på att koordinera sina aktiviteter i EU. De länder som lyckats i detta
avseende har kunnat påvisa klara förhandlingsvinster. Det är därför av
stor betydelse att de svenska förhandlarnas agerande i olika gemensamma

organ är i linje med den övergripande strategin och är väl förankrat på Prop. 1993/94:100
politisk nivå samt hos ansvariga myndigheter och andra berörda Bilaga 1
intressenter.

Det övergripande ansvaret för utformningen och bevakningen av stra-
tegier och positioner ligger på regeringen. Denna uppgift förutsätter en
effektiv kommunikation inom regeringskansliet och mellan respektive
departement och förvaltningsmyndigheter. Regeringens ansvar i dessa
hänseenden begränsas emellertid till vad som ligger inom dess besluts-
kompetens. Det är viktigt att det etableras en effektiv kommunikation
också gentemot myndigheter, som har riksdagen som huvudman. Så t.ex.
involveras Riksbanken direkt i centralbankssamarbetet mellan EU:s
medlemsländer och berörs gemensamt med regeringen och dess förvalt-
ningsmyndigheter av frågor som tas upp i de gemensamma organen.

Förberedelsearbetet

För att utreda frågor om den svenska statsförvaltningens samverkan med
regeringen vid ett svenskt EG-medlemskap m.m. tillkallade regeringen
den 23 januari 1992 en särskild utredare. Utredaren har i betänkandet
Statsförvaltningen och EG (SOU 1993:80) kartlagt EG:s organisation
inom fem myndighetsområden och därvid berört frågor om det svenska
deltagandet i EG-arbetet samt behandlat skilda spörsmål om samverkan
mellan departement och förvaltningsmyndigheter.

Med dessa erfarenheter som grund fortsätter nu arbetet med att utveck-
la så effektiva former som möjligt för Sveriges verksamhet i bl.a. olika
gemensamma organ.

Regeringen har beslutat att motsvarande kartläggning skall göras inom
övriga departements- och myndighetsområden som berörs av ett EU-med-
lemskap. Samtliga departement skall, tillsammans med de förvaltnings-
myndigheter som berörs av ett svenskt medlemskap i EU, kartlägga hur
EU:s verksamhet inom respektive departements och förvaltningsmyndig-
hets ansvarsområde är organiserad och bedrivs samt departementsvis
redovisa hur arbetet från svensk sida i de olika organen bör bedrivas.

Departementen skall senast den 1 februari 1994 redovisa resultatet av
departementens och förvaltningsmyndigheternas arbete. Därefter skall
redovisningarna bearbetas och analyseras med utgångspunkt från de i
regeringsbeslutet angivna frågeställningarna som rör bl.a. principer för
svensk representation i olika gemensamma organ, former för samverkan
mellan departement och myndigheter, behov av organisatoriska föränd-
ringar, rationaliserings- och effektiviseringsmöjligheter, ekonomiska kon-
sekvenser, personal- och kompetensbehov m.m.

Även om grundstrukturen i den svenska statsförvaltningen väntas kunna
bestå vid ett svenskt medlemskap i EU, så kommer betydande föränd-
ringar sannolikt att behöva genomföras. Onödiga verksamheter måste ut-
mönstras, dubbelarbete undvikas och rationell arbetsfördelning etableras
med andra länder. Möjligheterna till administrativ samverkan mellan de
nordiska länderna bör undersökas närmare.

Statlig verksamhet kommer i ökad utsträckning att möta internationell
konkurrens och vi måste ta konsekvenserna av detta. Ett EU-medlemskap
kommer troligen att medföra att vissa verksamheter inom statsförvalt-
ningen måste expandera något på grund av nya arbetsuppgifter. Andra
verksamheter kommer att kunna begränsas. Omorienteringen av statsför-
valtningen mot ett ökat europeiskt samarbete och skapandet av de resur-
ser som behövs för detta måste därför ske genom besparingar inom andra
områden och genom omprioriteringar. Både den samhällsekonomiska si-
tuationen och behovet av resurser för Europaintegrationen ökar kraven
på att förvaltningsmyndigheterna inventerar och analyserar möjligheterna
till effektiviseringar och omprioriteringar. Välgrundade och samlade över-
väganden av verksamhetsstrukturer inom den statliga förvaltningen
kommer att bli nödvändiga.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

Statsbudgeten och särskilda frågor

1 Statsbudgetens utveckling

1.1 Beräkningsförutsättningar

Statsbudgeten budgetåren 1993/94 och 1994/95

Riksrevisionsverket (RRV) har den 16 december 1993 redovisat en
beräkning av statsbudgetens inkomster. De antaganden som RRV grundat
sina beräkningar på framgår av tabell 1. Dessa antaganden, dvs. pris- och
löneutvecklingen samt utvecklingen av konsumtionen är fundamentala för
beräkningen av statsbudgeten. En sammanfattning av beräkningen finns
i bilaga 1.2.

Under slutskedet i arbetet med den preliminära nationalbudgeten har
antaganden om den ekonomiska utvecklingen reviderats. Det innebär att
de beräkningar som nu redovisas baserar sig på den ekonomiska
utveckling som presenteras i finansplanen, bilaga 1 (avsnitt 4). Även
vissa av dessa antaganden återfinns i tabell 1. I övrigt finns ingen
anledning att avvika från RRV:s beräkningsförutsättningar.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

Tabell 1. Antaganden om den ekonomiska utvecklingen
Procentuell förändring

	1993		1994		1995
	RRV	Regeringen	RRV	Regeringen	RRV	Regeringen
Lönesumma	- 1,5	- 1.5	3,3	3,7	4,7	4,4
Konsumentpriser,
årsgenomsnitt	4,7	4.7	2,6	2,5	3,0	2,8
Privat konsumtion,
löpande priser	1,6	2,1	3,1	3,0	5.7	5,5

1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret
1993/94

RRV:s senaste beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1993/94 utgörs
av verkets budgetprognos nr 2/3 från den 16 december 1993. Be-
räkningarna av inkomsterna för budgetåret 1993/94 redovisas även i
verkets inkomstberäkning.

Inkomster

I sin inkomstberäkning har RRV för budgetåret 1993/94 beräknat
inkomsterna till 353 253 miljoner kronor.

Till följd av vad regeringen nyligen anfört om lönesummans utveckling
samt ny information bör inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt
räknas ner med 1317 mkr. Regeringen räknar även ner samma inkomst-
titel med ytterligare 3 530 mkr, eftersom det är regeringens avsikt att den
nya egenavgiften i arbetslöshetsersättningen direkt skall föras till Arbets-
marknadsfonden med ett på förhand beräknat belopp. Regeringens
antaganden om den ekonomiska utvecklingen leder till att inkomsttiteln
Juridiska personers inkomstskatt räknas upp med 349 mkr.

Av samma anledning skrivs inkomsttiteln Beskattning av tjänstegruppliv
upp med 4 mkr. Regeringens bedömning av lönesummans utveckling får
till följd att inkomsttiteln Folkpensionsavgift räknas upp med 60 mkr. Av
samma anledning samt till följd av att Riksförsäkringsverket reviderat ner
sjuktalet för budgetåret 1993/94 skrivs inkomsttiteln Sjukförsäkringsav-
gift, netto upp med 990 mkr. På grund av lönesummans utveckling skrivs
även inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto upp med 13 mkr.

I enlighet med vad som anförts om den privata konsumtionens utveck-
ling bör inkomsterna på inkomsttiteln Mervärdesskatt räknas upp med
100 mkr. Samma inkomsttitel bör därutöver justeras ner med 79 mkr till
följd av riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition om
Postlag och en förändrad verksamhetsform för Postverket m.m. (prop.
1993/94:38, TUI 1, rskr. 119). Med anledning av att riksdagen beslutade
att senarelägga den av regeringen i prop. 1993/94:25 föreslagna
höjningen av bensinskatt från den 1 januari 1994 till den 1 januari 1995
justeras inkomsttiteln Bensinskatt ner med 350 mkr. Dessutom gör
regeringen en annan bedömning än RRV av övergången från blyad till
blyfri bensin och justerar ner inkomsttiteln Bensinskatt med ytterligare 19
mkr.

Med anledning av att Styrelsen för lokalradiotillstånd under hösten har
auktionerat ut ca 60 stycken lokalradiotillstånd, justeras inkomsttiteln
Lokalradioavgifter upp med 44 468 000 kr. Slutligen justeras inkomstti-
teln Ränteinkomster på län för bostadsbyggande upp med 93,1 mkr och
inkomsttiteln Räntor på energisparlån upp med 3,8 mkr med anledning
av en annan bedömning av den ekonomiska utvecklingen.

Sammantaget medför justeringarna en beräknad minskning av inkom-
sterna med 3 638 mkr jämfört med RRV:s beräkning. Ändringarna
framgår av tabell 2.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

Tabell 2. Avvikelser mot RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster
budgetåret 1993/94

Tusentals kronor

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

	RRVs beräkning	Förändring enligt regeringen
1111 Fysiska personers inkomstskatt	7 963 000	- 4 847 000
1121 Juridiska personers inkomstskatt	19 840 000	+ 349 000
1123 Beskattning av tjänstegruppliv	1 062 000	+ 4 000
1211 Folkpensionsavgift	36 146 000	+ 60 000
1221 Sjukförsäkringsavgift, netto	5 655 000	+ 990 000
1251 Övriga socialavgifter, netto	2 859 000	+ 13 000
1411 Mervärdesskatt	113 200 000	+ 21 000
1421 Bensinskatt	22 390 000	- 369 000
2332 Ränteinkomster på lån för
bostadsbyggande	3 998 000	+ 93 100
2351 Räntor på energisparlån	164 000	+ 3 800
2546 Lokalradioavgifter	0	+ 44 468
Summa inkomster	353 253 440
Summa avvikelser enligt föredraganden		- 3 637 632

RRV:s beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran. Sammantaget
medför justeringarna av RRV:s beräkningar att regeringen beräknar
inkomsterna för budgetåret 1993/94 till 349 616 mkr.

Utgifter

I regleringsbreven¹ för innevarande budgetår uppgår utgifterna på
statsbudgeten till 549 662 mkr. RRV har i sin prognos beräknat de totala
utgifterna till 564 750 mkr.

RRV har beräknat belastningen på anslaget Räntor på statsskulden
m.m. till 92 miljarder kr. Med anledning av ett förändrat budget- och
ränteläge samt ny information angående valutaförluster sedan RRV:s
prognos publicerades beräknar regeringen ränteutgifterna för budgetåret
1993/94 till 91 miljarder kr.

¹ Jämförelserna mellan anvisat belopp på utgiftssidan och beräknat utfall sker mot
regleringsbrev då regeringen efter riksdagens beslut om statsbudget för budgetåret
1993/94 genomfört tekniska justeringar på myndigheternas förvaltningskostnadsanslag
(jfr. prop. 1992/93:100, bil. 1, avsnitt 2.2.3, bet. 1992/93:FiU20, rksr. 1992/93:189).

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

Tabell 3. Räntor på statsskulden budgetåret 1993/94
Miljarder kronor

	Beräkning till grund för stats- budgeten	Nuvarande beräkning
Räntor på lån i svenska kronor	61,5	47,3
Räntor på lån i utländsk valuta	24,3	24,9
Valutaförluster, netto	10,2	18,8
Summa	96	91

Med anledning av regeringens proposition om Postlag och en förändrad
verksamhetsform för Postverket m.m. (prop. 1993/94:38, TU11, rskr.
119) räknas anslaget Ersättning till Posten AB för rikstäckande be-
talnings- och kassaservice ner med 17 mkr. Till följd av att Riksför-
säkringsverket gör en ny bedömning av sjuktalets utveckling räknas
anslaget Bidrag till sjukförsäkringen, netto ner med 163 mkr. Efter
samråd med statsrådet Lundgren räknas anslaget Räntebidrag upp med
2 200 mkr till följd av att utbetalningarna av räntebidragen sker snabbare
än beräknat. Till följd av beslutet om rekonstruktion av Gota Bank räknas
anslaget Åtgärder för att stärka det finansiella systemet upp med 20 000
mkr. Regeringens bedömning av flyktingmottagande i kommunerna och
en prisjustering av ersättning till kommunerna leder till att anslaget
Ersättning till kommuner för åtgärder för flyktningar m.m. justeras upp
med 68 mkr, anslaget Överföringar av och andra åtgärder för flyktingar
m.m. med 242 mkr samt anslaget Lån till hemutrustning till flyktingar
m.fl. med 9 mkr. Dessutom justeras av samma anledning anslaget Statens
invandrarverk ner med 4 mkr. Slutligen räknas utgifterna upp med
630 647 000 kr med anledning av regeringens förslag om tilläggsbudget
I till statsbudgeten för budgetåret 1993/94 (prop. 1993/94:105).

Sammantaget leder ovan nämda justeringar av RRV:s beräkningar till
en uppjustering av utgifterna med 22 699 mkr. Utgiftsanslagen beräknas
därmed till 471 693 mkr.

Enligt RRV kommer de totala anslagsbehållningarna på reserva-
tionsanslag under innevarande budgetår att minska med 6 023 mkr och
uppgå till 31 479 mkr. Regeringen avviker från RRV:s beräkning av
minskning av anslagsbehållningen till följd av att regeringen gör en annan
bedömning av möjligheten att 1993/94 utnyttja innestående anslagsbe-
hållningar. Regeringen beräknar därmed minskningen av anslagsbe-
hållningar till 3 000 mkr. Till följd av detta ökar den totala anslagsbe-
hållningen på reservationsanslag med 3 023 mkr. Dessutom för regering-
en bort 1 848 mkr från Arbetsmarknadsdepartementets innevarande års
anslagsbehållning. Med anledning av riksdagsbeslut förs vidare 3 897
mkr bort från Kommunikationsdepartementets anslagsbehållning för in-
nevarande år (prop. 1992/93:176, TU35, rskr. 446). Regeringen beräknar
därmed att de totala anslagsbehållningarna på reservationsanslag uppgår
till 28 757 mkr vid innevarande budgetårs slut.

I tabell 4 redovisas utvecklingen av anslagsbehållningarna mellan bud- Prop. 1993/94:100
getåren 1992/93 och 1993/94. Bilaga 1

Tabell 4. Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1992/93 och 1993/94
Miljarder kronor

Huvudtitel	1992/93	1993/94
Utrikesdepartementet	9,5	8,3
Kommunikationsdepartementet	11,7	5,5
Övriga huvudtitlar	16,3	15,0
Summa	37,5	28,8

RRV har för Tillkommande utgiftsbehov, netto tagit upp 18 000 mkr.
Dessa utgifter bör beräknas till 1 000 mkr. Avvikelsen från RRV:s
beräkning förklaras i allt väsentligt av beslutet om rekonstruktionen av
Gota Bank.

Sammantaget beräknas därmed utgifterna under budgetåret 1993/94 till
566 693 mkr.

Tabell 5. Regleringsbrevens utgifter budgetåret 1993/94
Milj.kr.

	Regleringsbrev	RRV	Regeringen
Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor	444 922	448 727	471 693
Statsskuldräntor	96 000	92 000	91 000
Förändring i anslagsbehållningar	1 500	6 023	3 000
Beräknat tillkommande utgiftsbehov,	netto 7 240	18 000	1 000
Summa	549 662	564 750	566 693

1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret
1994/95

Inkomster

RRV beräknar statsbudgetens inkomster till 367 489 mkr för budgetåret
1994/95. De skillnader i antaganden om pris- och löneutveckling som
nyss redovisats samt vissa förändringar som föreslås i förslaget till
statsbudget för nästa budgetår påverkar statsbudgetens inkomster. I det
följande redovisas de avvikelser från RRV:s beräkningar som regeringen
därmed funnit bör göras.

Till följd av dels vad som anförts om den ekonomiska utvecklingen,
dels ny information räknas inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt
ner med 1 217 mkr. Dessutom räknas samma inkomsttitel ner med
ytterligare 10 900 mkr till följd av att regeringen har för avsikt att direkt

föra den nya egenavgiften i arbetslöshetsersättningen till Arbetsmarknads- Prop. 1993/94:100
fonden med ett i förväg beräknat belopp. Sammanlagt justerar regeringen Bilaga 1
således ner inkomstiteln Fysiska personers inkomstskatt med 12 117 mkr.

Med anledning av att regeringen gör en annan bedömning av den
ekonomiska utvecklingen räknas inkomsttiteln Juridiska personers
inkomstskatt upp med 554 mkr. Detta får även till följd att inkomsttiteln
Avskattning av företagens reserver räknas upp med 73 mkr och att
inkomsttiteln Beskattning av tjänstegruppliv räknas upp med 6 mkr.

Med anledning av lönesummans utveckling räknas inkomsttiteln
Folkpensionsavgift upp med 176 mkr. Till följd av dels att Riksför-
säkringsverket reviderat ner sjuktalet, dels lönesummans utveckling
räknas inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto upp med 291 mkr.
Inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto räknas dessutom upp med
ytterligare 735 mkr till följd av de förslag om besparingar inom tandvård
och läkemedel som regeringen senare idag kommer att redovisa.
Sammantaget leder detta till en uppjustering av inkomsttiteln Sjukför-
säkringsavgift, netto med 1 026 mkr.

Till följd av vad som nyss anförts angående den privata konsumtionens
utveckling räknas inkomsttiteln Mervärdesskatt upp med 150 mkr.
Inkomsttiteln Mervärdesskatt räknas samtidigt ner med 444 mkr till följd
av riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition om
Postlag och en förändrad verksamhetsform för Postverket m.m.(prop.
1993/94:38, TU I 1, rskr. 119). Sammanlagt medför detta en nedjustering
av inkomsttiteln Mervärdesskatt med 294 mkr. Med anledning av att
riksdagen beslutade att senarelägga den av regeringen i prop. 1993/94:25
föreslagna höjningen av bensinskatten från den 1 januari 1994 till den 1
januari 1995, justeras inkomsttiteln Bensinskatt ner med 476 mkr. Till
följd av att regeringen gör en annan bedömning av övergången från blyad
till bly fri bensin än Riksrevisionsverket, skrivs inkomsttiteln Bensinskatt
ner med ytterligare 250 mkr. Sammanlagt innebär detta att inkomsttiteln
Bensinskatt skrivs ner med 726 mkr.

Med anledning av regeringens bedömning av konsumentprisernas
utveckling justeras inkomsttitlarna Tobaksskatt ner med 5 mkr, Skatt på
spritdrycker ner med 6 mkr, Skatt på vin ner med 3 mkr, Skatt på
maltdrycker ner med 0,6 mkr och slutligen Energiskatt ner med 10 mkr.

Till följd av att regeringen gör en annan bedömning än Riksrevision-
sverket av den ekonomiska utvecklingen justeras inkomsttiteln Räntein-
komster på lån för bostadsbyggande upp med 89,4 mkr medan in-
komsttiteln Räntor på energisparlån justeras upp med 3,5 mkr.

Inkomsttiteln Bidrag för ungdomspraktik justeras ner med 200 mkr med
anledning av att finansieringsbidraget för ungdomspraktik bedöms bli 200
mkr lägre till följd av att regeringen föreslår att arbetsgivare som väljer
att redan efter de första sex månaderna anställa en ungdomspraktikant
skall befrias från kravet på finansieringsbidrag. Med anledning av att
Styrelsen för lokalradiotillstånd under hösten har auktionerat ut ca 60
stycken lokalradiotillstånd justeras inkomsttiteln Lokalradiolicenser upp
med 83 675 000 kr. I konsekvens med det förslag om ersättning från
kommuner för elever i same- och specialskolor som senare idag kommer

att presenteras räknas inkomsttiteln Övriga inkomster av statens
verksamhet upp med 24 mkr. Fr.o.m. den 1 juli 1994 kommer För-
svarsmakten att betala hyra för mark, vissa anläggningar och lokaler till
Fortifikationsverket. Hyran skall bl.a. täcka de kapitalkostnader verket
har för de fastigheter Försvarsmakten disponerar. Dessa fastigheter är
finansierade med avkastningspliktigt statskapital för vilket avkastnings-
kravet för budgetåret 1994/95 beräknats till 900 mkr. Därutöver gäller
att Fortifikationsverket skall inleverera ett belopp motsvarande av-
skrivningarna på fastigheterna, vilket för budgetåret 1994/95 beräknats
till 580 mkr. Med anledning av detta räknar regeringen upp inkomsttiteln
Uppdragsmyndigheters m.fl. komplementkostnader med 900 mkr och
inkomsttiteln Avskrivningar på fastigheter med 580 mkr.

Med anledning av övergång från anslagsfinansiering till lån i Riks-
gäldskontoret för uppdragsmyndigheters investeringsutgifter, se bilaga 1,
avsnitt 6.6.3 bör inkomsttiteln Uppdragsmyndigheters m.fl. komplement-
kostnader räknas upp med 2 000 mkr, eller sammanlagt 2 900 mkr.

Sammanlagt innebär avvikelserna från RRV:s beräkningar en ned-
skrivning av inkomsterna för budgetåret 1994/95 med 7 846 mkr.
Regeringen beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetåret
1994/95 till 359 643 mkr. Förändringarna i förhållande till RRV:s beräk-
ningar framgår av tabell 6.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

Tabell 6. Avvikelser mot RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster
budgetåret 1994/95

Tusentals kronor

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

	RRVis beräkning		Avvikelse enligt regeringen
Inkomsttitel 1111 Fysiska personers inkomstskatt		30 266 000	- 12 117 000
1121	Juridiska personers inkomstskatt	18 584 000	+ 554 000
1122	Avskattning av företagens reserver	4 491 000	+ 73 000
1123	Beskattning av tjänstegruppliv	1 112 000	+ 6 000
1211	Folkpensionsavgift	37 240 000	+ 176 000
1221	Sjukförsäkringsavgift, netto	7 597 000	+ 1 026 000
1411	Mervärdesskatt	112 000 000	- 294 000
1421	Bensinskatt	22 850 000	- 726 000
1424	Tobaksskatt	7 630 000	- 5 000
1425	Skatt på spritdrycker	6 423 000	- 6 000
1426	Skatt på vin	3 247 000	- 3 000
1427	Skatt på maltdrycker	2 990 800	- 600
1428	Energiskatt	19 100 000	- 10 000
2332	Ränteinkomster på lån för bostads- byggande	2 890 600	+ 89 400
2351	Räntor på energisparlån	110 800	+ 3 500
2524	Bidrag för ungdomspraktik	1 000 000	- 200 000
2546	Lokalradioavgifter	0	+ 83 675
2811	Övriga inkomster av statens verksamhet	400 000	+ 24 000
5121	Avskrivningar på fastigheter	0	+ 580 000
5131	Uppdragsmyndigheters m.fl. komplementkostnader	0	+ 2 900 000
Summa inkomster		367 488 935
Summa avvikelser enligt regeringen			- 7 846 025

Avslutningsvis redovisas förändringarna i indelningen av statsbudgetens
inkomster i förslaget till statsbudget för budgetåret 1994/95 (tabell 7).

Tabell 7. Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster
för budgetåret 1994/95

Inkomsttitel/Inkomsthuvudgrupp/Inkomstgrupp Förslag

1422	Särskilda varuskatter	Upphör
1427	Skatt på maltdrycker	Namnändring
1451	Reseskatt	Upphör
1462	Kilometerskatt	Upphör
2112	Televerkets inlevererade överskott	Upphör
2123	Inlevererat överskott av uthvming av ADB-utrustning	Upphör
2524	Bidrag för ungdomspraktik'	Ny inkomsttitel
2534	Avgifter för körkort och motorfordon	Namnändring
2543	Skatteutjämningsavgift	Upphör
2546	Lokalradioavgifter¹	Ny inkomsttitel
2713	Vattenföroreningsavgifter m.m.	Namnändring
2714	Sanktionsavgifter m.m.¹	Ny inkomsttitel

¹ Inkomsttiteln införd fr.o.m. budgetåret 1993/94

6 Riksdagen 1993194. 1 samt. Nr 100 Bilaga 1

Rättelse: S. 82 vänstra kolumnen Tillkommit: 000 Rad 2 högra kolumnen ändrad

Utgifter

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

I förslaget till statsbudget för budgetåret 1994/95 uppgår utgifterna
sammanlagt till 532 129 mkr. Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor svarar
då för 430 629 mkr.

Statsskuldsräntoma beräknas till 85 000 mkr för budgetåret 1994/95.
Beräkningen är baserad på underlag från Riksgäldskontoret och de
ränteantaganden som redovisats i den preliminära nationalbudgeten
(bilaga 1.1, avsnitt 1). De redovisade ränteutgifterna hålls nere till följd
av de stora inkomster som Riksgäldskontoret erhåller i samband med
emissioner av statsobligationslån. Dessa lån har ofta kupongräntor som
avspeglar ränteläget när de började emitteras för ett par år sedan. Med
nuvarande lägre räntenivåer betalar köparen överkurs till Riksgäldskonto-
ret för att erhålla dessa lån med hög nominell ränta. De inkomster som
dessa överkurser genererar leder till minskade ränteutgifter under
emissionsåret men högre ränteutgifter under följande år, när den högre
kupongräntan betalas ut. Hänsyn har tagits till detta vid beräkningen av
den underliggande budgetutvecklingen, se avsnitt 2 nedan.

Anslagsbehållningarna på reservationsanslag beräknas minska med

4 500 mkr under budgetåret 1994/95.

I syfte att förslaget till statsbudget skall visa en realistisk budgetbelast-
ning förs på budgetens utgiftssida upp posten Beräknat tillkommande
utgiftsbehov, netto. Denna beräknas till 12 000 mkr. Vid beräkningen av
denna post har en uppskattning gjorts av sådana utgifts- och in-
komstförändringar som inte redovisats på något annat ställe i förslaget till
statsbudget.

Finansutskottet har tidigare framfört önskemål (1991 /92:FiU34) om att
posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto som idag är en
nettopost på statsbudgetens utgiftssida, redovisas som två bruttoposter -
en på inkomst- och en på utgiftssidan.

Nyligen har ett utvecklingensarbete påbörjats inom regeringskansliet
som bl.a. inbegriper hur statens inkomster, utgifter och förmögenhet bör
redovisas. Regeringen anser att frågan angående tillkommande utgiftsbe-
hov bör övervägas inom ramen för ovan nämnda utvecklingsarbete.
Regeringen gör därmed bedömningen att redovisningen av tillkommande
utgiftsbehov för närvarande inte bör förändras.

Tabell 8. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1994/95
Milj.kr.

Förslag till statsbudget
Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor	430 629
Statsskuldräntor	85 000
Förändring av anslagsbehållningar	4 500
Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto	12 000
Summa	532 129

1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1993/94 och
1994/95

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

Med hänvisning till redovisningen i det föregående avsnittet beräknas
utfallet av statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår
och förslaget till statsbudget för budgetåret 1994/95 såsom framgår av
tabell 9 och tabell 10.

Sammanfattningsvis beräknas budgetunderskottet till 217,1 miljarder
kronor för 1993/94 och till 172,5 miljarder kronor för 1994/95.

Tabell 9. Statsbudgeten budgetåren 1992/93-1994/95

Miljarder kronor

	1992/93	1993/94			1994/95
	Utfall	Stats- budget/ reglerings- brev¹	Beräknat utfall		Förslag till statsbudget
	Utfall	Stats- budget/ reglerings- brev¹	enligt RRV	enligt regeringen	Förslag till statsbudget
Inkomster	377,7	344,0	353,3	349,6	359,6
Utgifter exkl. statsskuldräntor	492,4	453,7	472,8	475,7	447,1
Statsskuldräntor	73,1	96.0	92,0	91,0	85,0
Saldo	- 187,8	- 205,7 -	211,5	- 217,1	- 172,5

¹ För 1993/94 är utgiftsnivån enligt regleringsbrev.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

ooooooooooooooooo
ooooocooooooooooo

O O O

O O O O

O O

O O O

— \O

—«

Os CM

>n os

»— o

OO O

tF 'zs

'ZS Tj-

o o

■cF w~>

m cm

>—¹ SO Os

•zs

r> cc

F" o

•zs

-tf 00

so so

rc O

•zs

o m

«zs

>zs

— O

so o

F"-

os f-

SO O

-s-

CM Tt

00 O

F—<

so os

rt m

■^r

■^F

CM CM

»zs

oo cc

o	©	©
©	©	©
©	©	©
©	©	00
©	©	so
©	©	in
©	©	00
©	©	CM
•n	©
•^r	CM	PM
		PH

o
-Q

o o o o o ©

»zs © ©

— — tF tF © T-M

r- © © o os

x x — oti

n n C' t

IDN O OO SO

— os r- —• os

cm cm T,

C“) PZ)

E
s

o ©

o o

oo 00

>zs so

so «n

•zs oo

oo cm

1-M

CM PM

F" P*1

— m

1.5 Statsbudgetens utgifter fördelade på realekonomiska ^ProP- 1993/94:100
kategorier och ändamålsområden budgetåret 1994/95 Bilaga 1

Av statsbudgetens totala utgifter, dvs inklusive de utgifter som redovisas
på statsbudgetens inkomstsida, utgör utgifterna för den statliga konsum-
tionen drygt en femtedel. Dessa består av löner och andra utgifter för
framför allt statlig förvaltning, försvaret och högskolan.

Investeringarnas andel av de totala utgifterna på statsbudgeten uppgår
till ca 3 procent.

Transfereringarnas andel av statsutgifterna uppgår till ca 60 procent.
Dessa utgörs av transfereringar till hushållen, transfereringar till utlandet
samt subventioner till företag m.m. Drygt hälften av transfereringarna går
till hushållen. De största posterna är utgifter för pensioner, sjuk- och
föräldraförsäkring, barnbidrag samt arbetsskadeersättningar.

De statliga transfereringarna till kommunerna utgörs främst av
utjämningsbidrag till kommunerna och skatteutjämningsbidrag till
landstingen.

Transfereringarna till utlandet består huvudsakligen av utvecklings-
bistånd. Biståndet uppgår till ca 0,92 procent av bruttonationalinkomsten
(BNI).

Subventioner till företag inkluderar överföringar till såväl privata som
statliga företag. Här ingår även räntebidrag till bostäder samt bidrag för
omställning av jordbruket.

Statsskuldräntoma beräknas uppgå till 85 miljarder kronor 1994/95 och
utgör därmed knappt 15 procent av statsbudgetens utgifter.

Diagram 1. Realekonomisk fördelning av statsbudgetens utgifter

Investeringar

(3,0%)

Transfererir
till hushåll

(35,7%)

\ Övriga utgifter

Statsskuldräntor

(14,5%)

(0,7%)

(2,5%) (10,6%) Övriga transfereringar

Transf. till utlandet

Konsumtion
\ (21,8%)

Transferering:
till kommuner (11,1

I tabell 11 visas budgetförslagets utgifter fördelade på olika ända-
målsområden. Av tabellen framgår att den största enskilda posten i
budgeten är statsskuldräntoma. Drygt 96 miljarder kronor avser utgifter
för pensioner, åldrings- och handikappomsorg. Vidare utgör allmänna
bidrag till kommuner ca 45 miljarder kronor. I denna utgiftspost ingår det
statliga utjämningsbidraget till kommunerna samt skatteutjämningsbidraget
till landstingen.

Stöd till barnfamiljer utgörs främst av utgifter för föräldraförsäkring
och barnbidrag. Inkomsttrygghet vid sjukdom utgörs främst av utgifter
för sjuk- och arbetsskadeförsäkring.

I utgiftsposten bostadsförsörjning ingår bl.a. räntebidrag.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

Tabell 11. Statsbudgetens utgifter 1994/95 fördelade på ändamålsområden

Miljarder kronor, 1994/95 års priser

	Belopp	Andel i procent
Pensioner, åldrings- och handikappomsorg	95,7	16,4
Allmänna bidrag mellan stat och kommuner	45,5	7,8
Stöd till barnfamiljer	48,0	8,2
Inkomsttrygghet vid sjukdom	43,5	7,4
Försvar	45,0	7,7
Bostadsförsörjning	29,3	5,0
Utbildning och forskning	39,3	6,7
Åtgärder inom arbetsmarknadsområdet	33,6	5,7
Samhällsskydd och rättsskipning	20,5	3,5
Infrastruktur	29,5	5,0
Internationellt ekonomiskt bistånd	13,9	2,4
Näringslivsändamål	8,7	1,5
Fritidsverksamhet och kultur	4,9	0,8
Allmän miljö- och naturvård	1,8	0,3
Statsskuldräntor	85,0	14,5
Övrigt	41,2	7,1
Summa¹	585,4	100

¹ Inklusive tillkommande utgiftsbehov och utgifter som redovisas på inkomstsidan.

1.6 Utredning om beräkningarna av statens inkomster och
utgifter

För den ekonomiska politikens utformning är det av stor vikt att
regeringen har tillgång till ett fullgott underlag i form av beräkningar och
bedömningar av statsfinansernas utveckling på kort och lång sikt. Detta
gäller inte minst beräkningar och prognoser m.m. av statsinkomsterna
men även av statens utgifter. Till följd av skattereformen för några år
sedan och de fortlöpande förändringar som sker i uttaget av skatter och
avgifter samt till följd av den senaste konjunkturnedgången har svårig-
heterna att beräkna statens framtida inkomster och utgifter ökat.
Möjligheterna att kartlägga och analysera förändringar i beteendemönstret
hos skatteskyldiga och betalningsmottagare har i denna situation varit
mindre än eljest. Särskilda insatser för att ta tillvara varje möjlighet att

förbättra beslutsunderlag vad avser precision och förklaringsgrunder bör
därför göras. Utöver den fortlöpande metodutveckling som sker inom
ramen för RRVs beräkningsarbete, bl.a. vad gäller inkomsberäkningama,
har RRV påbörjat ett arbete med att, med utgångspunkt i de förut-
sättningar RRV har för sitt beräkningsarbete, utveckla beräknings- och
analysmodeller. I arbetet ingår även att förbättra kvalitén i de grunddata
som RRV är beroende av, bl.a. den information som lämnas av de
statliga myndigheterna. Det är angeläget att detta arbete drivs vidare.

Samtidigt är informationsflödet när det gäller prognoser och be-
räkningar av skilda slag mycket omfattande och inbegriper ett stort antal
centrala producenter och användare. Det finns därför skäl att också se
över användarbehov och produktionsmetoder i ett vidare perspektiv, bl.a.
för att effektivisera informationsflödet samt förbättra samverkan mellan
informationslämnare och prognos- och statistikproducenter. Regeringen
har därför för avsikt att ge chefen för Finansdepartementet bemyndigande
att tillkalla en utredare för att se över beräkningarna av statens inkomster
och utgifter.

Utredaren bör som ett underlag för sina överväganden bl.a. kartlägga
olika felkällor i prognoserna samt vilka prognosmetoder som kan
utnyttjas i detta sammanhang. I arbetet bör även ingå förslag till hur en
löpande kvalitetsredovisning bör utformas.

Utredaren bör vidare studera hur informationsinsamlingen sker och hur
samarbetet mellan berörda myndigheter kan utvecklas för att på det sättet
öka prognosernas tillförlitlighet. Utredaren bör också bedöma möjlig-
heterna att i större utsträckning utnyttja utfallsdata som en indikator över
den ekonomiska utvecklingen, bl.a. för att därigenom få ett snabbare
genomslag på de antaganden om den allmänna ekonomiska utvecklingen
som ligger till grund för beräkningarna av statsfinansernas utveckling.

Även möjligheterna till en mer kontinuerlig kontroll av utgifternas
utveckling bör studeras.

Utredningsarbetet bör göras i nära samarbete med RRV.

Till utredningen avser regeringen att knyta en expertgrupp med represen-
tanter för de myndigheter som i första hand är berörda.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

2 Underliggande budgetutveckling

Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls när det
redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller
sammanhänger med förändringar i redovisningsprinciperna. Som bas
används de förhållanden som skall gälla för budgetåret 1994/95. Detta
innebär att den underliggande budgetutvecklingen i ett budgetförslag inte
omedelbart kan jämföras med de redovisningar som gjorts i tidigare års
finansplaner och reviderade finansplaner.

Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post
skall betraktas som en reguljär inkomst eller utgift eller som en tillfällig
sådan. Trots att avgränsningama i det enskilda fallet inte är helt
självklara anser regeringen det ändå angeläget att redovisa en beräkning

där tillfälliga inkomster eller utgifter uteslutits, så att statsbudgetens
underliggande utveckling tydliggörs.

På inkomstsidan betraktas följande slag av effekter som tillfälliga vid
framräkning av det underliggande budgetsaldot:

— vissa engångsvisa höjningar eller sänkningar av skatter och avgifter

— tillfälliga extra inleveranser från affärsverk till statsbudgeten

— inkomster från arbetsgivarfonden, delpensionsfonden och arbets-
miljöfonden

På utgiftssidan betraktas bl. a. följande effekter som tillfälliga vid
framräkning av det underliggande budgetsaldot:

— valutaförluster eller valutavinster som uppstår vid amortering av
statens utlandslån

— kapitaltillskott till Nordbanken, Securum och Gota Bank

— engångsvisa besparingar

— periodiseringseffekter till följd av att Riksgäldskontoret emitterar
statsskuldsväxlar till underkurs.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

Tabell 12 visar statsbudgetens underliggande utveckling under perioden
1992/93-1994/95.

Tabell 12. Underliggande budgetsaldo för budgetåren 1992/93-1994/95

Miljarder kronor

	1992/93	1993/94	1994/95
Underliggande budgetsaldo	- 188,5	- 205,5	- 175,9
Som andel av BNP	- 13,1 %	- 14,0 %	- 11,4 %

3 Lånebehov och statsskuld

Statliga utgifter som beslutats av riksdagen och som inte täcks av
statsinkomster, finansieras genom upplåning av Riksgäldskontoret.
Budgetunderskottet utgör den viktigaste beståndsdelen i Riksgäldskonto-
rets lånebehov (tabell 13). Det är emellertid inte det redovisade budgetut-
fallet baserat på inkomst- och utgiftsmässiga principer som är relevant i
detta sammanhang, utan i stället dess kassamässiga motsvarighet, dvs.
utfallet på statsverkets checkräkning i Riksbanken. I tabellen är skillnaden
mellan redovisat budgetutfall och rörelserna på statsverkets checkräkning
angiven som kassamässiga korrigeringar. Dessa korrigeringar kan i
allmänhet endast göras i efterhand när utfallen är kända. I prognos-
perspektivet antas att de kassamässiga flödena är lika med budgetsaldot.

Riksgäldskontoret har en omfattande utlåning till affärsverk och
myndigheter, bl.a. till Bankstödsnämnden för bankstöd och till Centrala
studiestödsnämnden, för studielån. Som en följd av att arbetslösheten har
stigit har ett underskott i arbetsmarknadsfonden uppstått vilket ökar
statens upplåningsbehov. Detta upplåningsbehov beräknas till 36,9
miljarder kronor för budgetåret 1993/94 och 34,6 miljarder kronor för

budgetåret 1994/95. Underskott har även uppstått i lönegarantifonden. I
detta fall sammanhänger underskottet med ökat antal konkurser. Denna
utlåning påverkar inte budgeten direkt men väl statens lånebehov. Det
beräknade upplåningsbehovet uppgår till 271,6 miljarder kronor 1993/94
och 220,3 miljarder kronor 1994/95.

Statsskuldens förändring påverkas därutöver av olika typer av
skulddispositioner, dvs transaktioner av dispositiv karaktär som Riks-
gäldskontoret gör. Av störst betydelse därvidlag är valutaomvärderingar
till följd av att valutaskulden löpande omvärderas till aktuella valutakurser
samtidigt som avräkningen mot statsbudgeten enbart avser de realiserade
valutadifferensema. Prognosen för skulddispositionerna innehåller enbart
beräknade realiseringar av valutadifferenser. Dessa utgör en del av
förändringarna på valutaomvärderingskontot. De övriga skulddisposi-
tionerna kan inte prognosticeras. Till följd av kronans depreciering har
valutaskulden uttryckt i svenska kronor ökat kraftigt.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

Tabell 13. Lånebehov och statsskuld

Miljarder kronor

	1992/93	1993/94	1994/95
Budgetunderskott	187,8	217,1	172,5
Kassamässiga korrigeringar Riksgäldskontorets nettoutlåning:	- 8,6
CSN, studielån m.m.	5,8	7	6,7
Investeringslån till myndigheter		3,1	5,0
Finansiering av underskott i Arbetsmarknadsfonden inkl, ränta	16,2	36,9	34,6
Finansiering av underskott i Lönegarantifonden inkl, ränta	2,4	1.4	1,5
Byggnadsstyrelsen. Vasakronan AB m.m.	2,1	14,5	1.0
Lån till Sparbanken Första	3,8
Köp av aktier i Securum	1,0
Rekonstruktion av Gota Bank, netto	-	3,8	-
Övrigt, netto	- 2,1	- 3,8	- 1,0
Redovisningsteknisk korrigering¹	-	- 8,4	-
Lånebehov	208,4	271,6	220,3
Skulddispositioner	41,2	7,0	- 5,9
Statsskuldforändring	249,6	278,6	214,4
Statsskuld vid utgången av resp, budgetår Som andel av BNP	960,6 66,5 %	1 239,2 84.2 %	1 453,6 94,5 %

Anm: Inbetalning markeras med minustecken.

¹ Redovisningen av Riksgäldkontorets utlåning har ändrats fr.o.m. budgetåret 1993/94.
Inlåning från statsinstitutioner och fonder redovisas som en del av kontorets
nettoutlåning i stället för som en del av statsskulden fr.o.m. den 1 juli 1993. Detta
innebär att såväl posten Riksgäldskontorets nettoutlåning som statsskulden redovis-
ningstekniskt minskar med 8 379 mkr engångsvis budgetåret 1993/94.

4 Statsutgifternas förmögenhetseffekter

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

Riksdagen har hemställt om att en utredning tillsätts med uppgift att se
över hur utgifterna på statliga investeringar skall tas upp och hur de skall
redovisas (1992/93:FiU30, rskr. 1992/93:447). I frågeställningen ligger
även omfattningen av den statliga budgeten dvs. bl.a. vilka redovisnings-
principer som bör gälla. Dessa frågor kommer att behandlas i ett
utredningsarbete avseende bl.a. redovisning och budgetering av statens
inkomster, utgifter och förmögenhet som nyligen påbörjats i regerings-
kansliet och som beskrivs ytterligare i avsnitt 6. Hittills har en modell
tagits fram för att dela upp statsbudgetens och den statliga verksamhetens
utgifter på löpande drift i form av ett resultat i företagsekonomiska
termer samt i investeringar. Fr.o.m. budgetåret 1993/94 kommer
myndigheterna att upprätta fullständiga årsredovisningar. Riksrevisions-
verket (RRV) utvecklar för närvarande en modell för att ta fram
redovisning för hela staten. Det arbete som nu presenteras får ses som ett
sätt att förbättra beslutsunderlaget till dess att denna information finns
tillgängligt.

Resultatet av de beräkningar som nu gjorts i företagsekonomiska
termer påverkar inte bilden av det statsfinansiella läget. Skillnaden mellan
den företagsekonomiska beräkningen och statsbudgeten uppgår till några
miljarder kronor och är därmed marginell i förhållande till den totala om-
slutningen och saldot på budgeten.

Samtliga myndigheter upprättar numera balans- och resultaträkningar,
i vilka dock en stor del av myndigheterna inte redovisar anläggningstill-
gångar. Fullständiga balansräkningar finns för affärsverken och för vissa
andra verksamheter. RRV har vidare sedan mitten av 1980-talet med
hjälp av myndigheternas bokslut och enkäter upprättat en balansräkning
för staten. Denna återges i publikationen Årsbokslut för staten, vilken
trots namnet inte innehåller någon resultaträkning. Sammanfattningsvis
finns således för närvarande varken någon sammanhållen förmögenhets-
redovisning med balans- och resultaträkningar för hela den statliga
verksamheten eller någon förmögenhetsredovisning som kan användas i
budgetarbetet. Fr.o.m. budgetåret 1993/94 skall i princip samtliga
myndigheter redovisa fullständiga balans- och resultaträkningar.

Ett arbete pågår även för att förbättra redovisningen av förändringar
i statens pensionsåtagande. I prop. 1991/92:150 (bil. 1:1 s. 58) redovisa-
de regeringen sin syn på redovisning av detta åtagande. I enlighet med
vad som där uttalades har Riksrevisionsverket (RRV) och Statens löne-
och pensionsverk (SPV) fått i uppdrag att utreda och lämna förslag till
utformningen av en beräkning och redovisning av statens åtagande i form
av kompletteringspensioner inom statsförvaltningen. RRV och SPV har
efter samråd lämnat var sin delrapport och regeringen har därefter givit
verken i uppdrag att slutföra utredningen. Sättet för redovisning av
statens pensionsåtagande har samband med frågan om arbetsgivaravgifter
för statliga myndigheter. För denna fråga har regeringen beslutat om
direktiv för en särskild utredare (dir. 1993:89). RRV och SPV skall
därför i sitt utredningsarbete samråda med den särskilde utredaren. I

föreliggande beräkning har någon korrigering för förändring av pensions- Prop. 1993/94:100
skuld inte gjorts. Bilaga 1

4.1 Beräkningar av statens resultat i företagsekonomiska
termer

Beräkningarna omfattar de verksamheter som ingår i RRV:s redovisning
av realekonomisk fördelning av statsbudgetens inkomster och utgifter. 1
prop. 1992/93:100, bil. 1, avsnitt 1.5 diskuteras principen för beräkning
av den statliga verksamhetens förmögenhetseffekter samt sambandet
mellan en företagsekonomisk redovisning och nationalräkenskaperna.

Resultatet av beräkningarna återges i tabell 14. Som framgår innebär
omräkningen från den existerande statliga redovisningen till företags-
ekonomiska redovisningsprinciper korrigeringar av resultatet med flera
miljarder kronor. I relation till de totala utgifterna eller budgetsaldot är
korrigeringarna dock små. Redovisningen i företagsekonomiska termer
påverkar därför inte bilden av det statsfinansiella läget nämnvärt. Det
redovisade budgetsaldot uppgick budgetåret 1992/93 till ca 188 miljarder
kronor. För att komma till det företagsekonomiska resultatet görs först
korrigeringar som netto uppgår till 10 miljarder kronor och sedan justeras
för avskrivningar på 5 miljarder kronor. Beräkningen för budgetåren
1993/94 och 1994/95 ger i stort sett samma bild med endast marginella
skillnader mellan budgetsaldo och ett beräknat resultat i företagsekono-
miska termer.

Tabell 14. Statsbudgetens beräknade resultat i företagsekonomiska termer och
nettosparande budgetåren 1992/93, 1993/94 och 1994/95

Miljarder kronor

	1992/93	1993/94	1994/95
Inkomster enligt redovisning	378	350	360
Utgifter enligt redovisning	566	567	532
Resultat enligt redovisning	- 188	- 217	- 172
Korrigeringar*) av inkomster	- 7	- 22	- 8
av utgifter	17	22	15
Summa korrigeringar	10	0	7
Resultat efter finansnetto men före avskrivningar	- 178	- 217	- 165
Företagsekonomiska avskrivningar	- 5	- 5	- 6
Företagsekonomiskt nettoresultat	- 183	- 222	- 171
Minnesposter: Bruttoinvesteringar’"’	16	21	14

"’ Korrigeringar som minskar det företagsekonomiska resultatet anges med minus-
tecken

""^Avskrivningar baseras på dessa uppgifter

Avskrivningarna är i huvudsak beräknade med utgångspunkt från Prop. 1993/94:100
uppgifter om bruttoinvesteringar enligt nationalräkenskaperna, NR, och Bilaga 1
samma ekonomiska livslängd som genomsnittligt tillämpas i NR:s
kapitalförslitningsberäkningar. Investeringsuppgiftema ger en bild av
statens kapitalanvändning för investeringsändamål vilken representerar,
åtminstone huvuddelen av, den ”kapitalbudget" som staten ianspråktagit
under budgetåret.

Flera typer av utgifter som i ett samhällsekonomiskt betraktelsesätt
skulle kunna sägas ge förmögenhetseffekter klassificeras inte som
investeringar vid beräkningen av statens företagsekonomiska resultat. Två
av dessa är utgifter för utbildningsändamål och utgifter för militär
materiel. Utgifterna för utbildning underhåller eller ökar stocken av
humankapital men klassificeras i enlighet med vedertagna internationella
konventioner som offentlig konsumtion. Detsamma gäller utgifterna för
militär materiel som underhåller eller bygger upp landets militära
kapacitet. För att ge en bild av storleken på och utvecklingen av dessa
utgiftsslag ges en särskild redovisning i tabell 15 för de senaste åren. Det
kan tilläggas att även utbildning inom de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna skulle kunna ses som investeringar i humankapital. Utgifter
för detta ingår dock inte i tabellen.

Tabell 15. Utgifter för utbildningsändamål och för försvarsändamål i statsbudgeten
Miljarder kronor

	1988/89	1989/90	1990/91	1991/92	1992/93	1993/94	1994/95
"Investeringar” inom försvars ramen	10	9	14	12	11	11	13
Utbildning och universitets-
forskning	45	48	59	62	55	39	39
Statsbudgetens totala utgifter	350	398	438	478	566	567	532

fr.o.m. 1993 går inget bidrag särskilt till gundskolan över statsbudgeten. Det ingår istället i det generella
bidraget till kommunerna.

Källor: Realekonomisk fördelning av statsbudgeten och ändamålsfördelning av statsutgifterna RRV samt
finansdepartementet.

5 Redovisning av verksamheten med statliga
garantier m.m. för budgetåret 1992/93

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

Beslut om statlig kreditgaranti för visst ändamål fattas av regeringen efter
bemyndigande från riksdagen. Riksdagen beslutar enligt Finansfullmakten
om de garantiramar som ska gälla. Regeringen delegerar normalt till
myndighet rätten att utfärda garantier inom viss ram eller ger i uppdrag
åt myndighet att utfärda garanti. Garantier kan lämnas enligt flera olika
förordningar.

Avgifter för statliga kreditgarantier regleras i flertalet nu gällande
förordningar genom hänvisning till förordningen för statligt stöd till
näringslivet (SFS 1988:764), där det stadgas att en årlig avgift om en
procent ska tas ut i förskott för att täcka statens administrativa kostnader
samt de förluster som uppstår på grund av beviljade garantier.

Riksgäldskontoret (RGK) har det övergripande ansvaret för hantering av
garantier inom staten samt utfärdar och förvaltar huvuddelen av
garantierna. RGK skall därvid verka för att statlig kreditgarantigivning
bedrivs på ett systematiskt och effektivt sätt. RGK skall fungera som
samordnare och rådgivare till andra myndigheter som handhar kredit-
garantier samt besluta om föreskrifter och allmänna råd för garantiverk-
samheten. RGK skall fortlöpande följa upp de kostnader som kredit-
garantierna medför för staten samt samordna och följa upp statliga lån till
näringslivet.

Verksamheten 1992/93

Riksrevisionsverket (RRV) har redovisat verksamheten med statliga
kreditgarantier inkl, grundfondsförbindelser. Uppgifterna bygger på
myndigheternas rapportering till RRV. I det följande lämnas en samman-
ställning av och kortfattade kommentarer till myndigheternas uppgifter.

Uppgifterna avser, med undantag av garantiramarna, garant i stockens
ställning per den 30 juni 1993. De redovisade utgifterna och inkomsterna
för verksamheten avser budgetåret 1992/93.

Garantier i utländska valutor redovisas till den kurs som gällde den 30
juni 1993. Hänsyn har således inte tagits till valutakursförändringar efter
detta datum.

Bankstödsnämnden är en ny myndighet som började sin verksamhet 1
maj 1993 och då tog över de garantier som beslutats med anledning av
bankstödet och som tidigare fanns hos Riksgäldskontoret.

När Televerket den 1 juli 1993 ombildades till Telia AB övertog
Riksgäldskontoret de borgensförbindelser som lämnats av Televerket,
men i denna redogörelse som avser läget den 30 juni 1993 är de
redovisade hos Televerket.

Gällande garantiramar

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

Gällande, av riksdag och regering tilldelade, garantiramar per den 1 juli
1993 uppgår till 257 miljarder kronor, vilket innebär en ökning med 72
miljarder kronor jämfört med föregående år. (Se tabell).

Ökningen beror bland annat på att Riksgäldskontorets ram höjts från 80
miljarder kronor till 105 miljarder kronor. Till största delen beror detta
på att Riksgäldskontoret skall utfärda pensionsgarantier för anställda vid
bolagisering av affärsverk och myndigheter. Andra myndigheter med
stora ökningar är Bostadskreditnämnden, vars ram ökat med 12 miljarder
kronor samt Bankstödsnämnden med en ram på 30 miljarder kronor.

Gjorda garantiutfästelser

Gjorda garantiutfästelser per den 30 juni 1993 uppgår till 165 miljarder
kronor.

Av de myndigheter som utfärdade garantier föregående år har Bostads-
kreditnämnden haft den största ökningen, från 1,2 miljarder kronor till
13 miljarder kronor. Den nyinrättade Bankstödnämndens garantiut-
fästelser uppgår till 30 miljarder kronor. Dessa utfästelser utgörs av
garantier till Securum AB, Gota Bank och Sparbanksstiftelsema.

Minskningar i utfästelserna förekommer främst för Exportkreditnämn-
den, Televerket och Riksgäldskontoret.

Garanterad kapitalskuld

Den garanterade kapitalskulden per den 30 juni 1993 var 154 miljarder
kronor vilket är 42 miljarder kronor mer än året innan. Grundfondsför-
bindelser har ökat med 9 miljarder kronor till 75 miljarder kronor.

Skillnaden mellan den garanterade kapitalskulden och gjorda garantiut-
fastelser beror på det faktiska utnyttjandet av exportkreditgarantiema.

Minskningar i kapitalskuld förekommer främst för Televerket och Riks-
gäldskontoret.

Ökningar i kapitalskuld förekommer främst för Bankstödsnämnden,
Bostadskreditnämnden och Exportkreditnämnden.

Utgifter till följd av infriade garantier

Utgifterna till följd av infriade garantier under budgetåret 1992/93
uppgår till 24,5 miljarder kronor. Utgifterna härrör främst från Bank-
stödsnämndens garantier till Securum AB och Sparbanksstiftelsema.

Inkomster från lämnade garantier

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

Inkomster från garantiavgifter under budgetåret 1992/93 uppgår till 606
miljoner kronor. Inkomsterna har främst genererats av exportkreditgaran-
tiema och Riksgäldskontorets garantier. Inkomsterna har ökat med 218
miljoner kronor sedan föregående budgetår.

Inkomster till följd av återbetalning av infriade garantier uppgår till
597 miljoner kronor. Dessa inkomster härrör från exportkreditgarantiema
där stora återbetalningar har gjorts på krediter till Brasilien, Egypten,
Mexico, Iran och Panama.

Resultatet av verksamheten

Summan av inkomsterna från garantiavgifter och återbetalningar för
tidigare infriade garantier har i förhållande till utgifterna för infriade
garantier resulterat i ett nettounderskott på 23 318 miljoner kronor. Detta
nettounderskott är huvudsakligen hänförligt till Bankstödsnämndens
garantier.

I förra årets budgetproposition (prop. 1992/93:100, bil. 1) anfördes
följande: "Regeringen avser att i kommande års budgetpropositioner
redovisa verksamheten med statliga garantier under sjunde huvudtiteln,
Riksgäldskontoret. Regeringens uppdrag till RRV att årligen redovisa
verksamheten kan därmed upphöra".

Regeringen har inte genomfört denna förändring under innevarande
budgetår. Frågan har behövt beredas vidare.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

Garantier utfärdade av Gällande garanti- Gjorda garanti- Garanterad kapi- Under budgetåret 1992/93 per den 30 juni 1993

ram per den utfästelser per talskuld per den ---------------------------------------------------

1 juli 1993 den 30 juni 30 juli 1993 Utgifter till Inkomster Inkomster till

följd av infri- från garanti följd av åter-

ade garantier avgifter betalningar av

<3
o”

O 91

•q

I>
Ok

cTcT

x re X £> X 00 Q		o
o\ o" cT o cT		CO
Tt O k© 04	CO

Tt		iq	O Tf
o”	kcT	k©	0C0C
■'tf-	kO	e	—< o
CO	04	k©

JO
re X X X oo ©_ q —	kq	t";	00	91	04	rq	3^ Ok
<3 o” o? o" cT	T-T	CD	Ok	o"	r-i	,■7	o" Ok
Ok		O-		kO	kO	04	kO
CO		TT		Tf	o	IT)	91
CO		CO		CO	r—.	Tf	k©
04		04		04		04	04

X „ „ „
re X X X
Tt °, °®	04	tq	Ok		Ok	Ok Oy
CO T-< o Ok CO	Ok	91	oi	04	irT	OO Xf
Ok xr O 04 04 Tt	04	r-~	o	Tt	rt	kO 91
Tf Tf CC^O O	Ok	04	04	r*	Ok	r- k©
O' •—1 Ok CO CO 04	k©			k©	CO	04 Tt
Tt oi —■	•—1		•—<	CO	40	r-
			¹

X re X X X q <3 O O00 <3	04	rq
CO O Ok CO	00
Ok xf O 04 04 Tt	04	oo
tT xt oo —< O O	Ok	04

> — n k©

Ok	q	w	Ok Ok
Ok	kO	k©	00 Tt
o	04	CO	k© 91
04	04	TT	O~ k©
r-	00		04 xfr
v—<	Tf	k©	r-
¹

X re x x x
kO <3 O <3 00 <3		q	Ok	q	O	cq	<3,00
—< O —< <3 Ok	o	04	o-		o”		r-"o
04 04 O 04 04	Ok	00	CO		o		kO Tf
-000^0	r~	00	Ok	00	o	00	' Tf
91 Ok Ok CO CO	CO	CO		Tf	04	k©	91 xt
O —< 04 —1 '		00		00	r*	IO	•—< 00
		*—•		¹		04

6 Styrning av statlig verksamhet Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

6.1 Förutsättningslös prövning av statliga utgiftsåtaganden

Den strategi som hittills har tillämpats för att förändra den offentliga
verksamheten har främst syftat till att förbättra dess effektivitet. Det
offentliga åtagandet som sådant har dock i regel inte ifrågasatts. Den
ekonomiska utvecklingen med stora underskott i de offentliga finanserna
har ändrat förutsättningarna för finansiering av den offentliga verksam-
heten. För att komma till rätta med de ekonomiska problemen behöver
därför en mer systematisk prövning av det offentliga åtagandet göras som
underlag för ett ställningstagande till frågan på vilka områden en minsk-
ning av de offentliga utgifterna skall göras.

När den offentliga verksamheten har utvecklats under de senaste
decennierna har nuläget i regel tagits som utgångspunkt för överväganden
om den framtida användningen av resurserna. Att utveckla verksamheten
har riskerat att få högre prioritet än att ifrågasätta den. Detta för-
hållningssätt bör ändras. De analyser av den offentliga verksamheten som
i fortsättningen skall göras bör i stället ha en förutsättningslös inriktning.
Det är de bakomliggande, egentliga målen som verksamheten är, eller har
varit, avsedd att främja som skall vara utgångspunkten för bedömningen
om det är motiverat med just ett offentligt åtagande eller ej. Vid analyser
av den offentliga verksamheten bör motiven för det offentliga åtagandet
gås igenom på respektive område. Det är angeläget att arbetet påbörjas
med sådana förutsättningslösa analyser av den offentliga verksamheten -
i första hand av de statliga utgiftsåtagandena.

6.2 Åtgärder för ökad stramhet i budgetprocessen

Budgetprocessens utformning är av avgörande betydelse när det gäller att
förverkliga finanspolitikens målsättning att förbättra statsfinanserna. 1
syfte att strama upp budgetprocessen har ett stort antal åtgärder vidtagits
under de senaste åren. Regeringen har bl.a. infört en budgetberedning
med ramteknik inom regeringskansliet. Riksdagsutredningen har i sitt i
juni 1993 framlagda betänkande Reformera riksdagsarbetet! föreslagit
riksdagen att införa en rambudgetberedning i riksdagen. Utredningen har
även föreslagit att det statliga budgetåret läggs om till kalenderår.
Sammanfattningsvis innebär ett genomförande av utredningens förslag en
ökad trovärdighet för långsiktiga offentliga åtaganden. Ett arbete har
inletts inom regeringskansliet för att förbereda en eventuell övergång till
kalenderår som budgetår.

7 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1

6.3 Åtgärder för en förbättrad ägarstyming och utökad
revision

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

Staten ansvarar för en god hushållning av de statliga tillgångarna och att
detta således sker på ett ändamålsenligt sätt. Genom de strukturföränd-
ringar som sker inom statsförvaltningen påverkas förutsättningarna för
förvaltningen av de statliga tillgångarna. Gemensamt för dessa föränd-
ringar är att beslut om verksamhetens innehåll och användningen av
statens kapital, vilka tidigare fattades av regeringen, nu i allt större
utsträckning delegerats till myndigheter, eller överlåtits till bolag, stiftel-
ser, kommuner och organisationer utanför staten.

Tidigare detaljstyrning av verksamhet som bedrivs i myndighetsform,
eller av kommuner, har ersatts av mål- och resultatstyrning. För
verksamhet som överförs från myndighet till bolag ersätts den traditio-
nella styrningen genom regeringens och riksdagens budgetberedning av
en styrning via bolagsordningar, avtal, beslut vid bolagsstämma och, i
förekommande fall, av konkurrensen på olika marknader. I de fall staten
bildat stiftelser är styrmöjligheterna beroende av de föreskrifter som
staten lämnar i urkunder och i avtal som träffas med stiftelserna. Till
detta kommer de styrmöjligheter som ges genom utnämningsmakten och
samtal med verksamhetsansvariga.

Denna utveckling inskärper behovet av att staten, som ägare av de
statliga tillgångarna, och dess företrädare utövar en aktiv ägarstyming
och därvid utnyttjar de stymingsmöjligheter som redovisats ovan för att
tillvarata statens ekonomiska och verksamhetsmässiga intressen. Tydliga
krav på resultat måste riktas till verksamhetsansvariga och en ända-
målsenlig uppföljning och kontroll måste ske av att verksamheten
genomförts i enlighet med statsmakternas intentioner. En aktiv ägarstyr-
ning kräver också att staten och dess företrädare vidtar sanktioner när de
verksamhetsansvariga inte uppfyllt de åligganden som ankommer på dem.
Detta gäller oaktat valet av huvudmannaskap och verksamhetsform, dock
påverkar givetvis detta val i vilka former och vid vilka tillfällen styrning
kan utövas. En sådan, mer aktiv, ägarstyming bör etableras.

Ett led i en förbättrad ägarstyming är bl.a. att vidta åtgärder för att
undanröja de problem som Riksrevisionsverket (RRV) uppmärksammat
i anslutning till ombildning och avveckling av myndigheter, bolags- och
stiftelsebildning samt vid utförsäljning av statlig verksamhet. Dessa
problem redogörs närmare för i avsnitt 6.4. Dessa problem bör,
tillsammans med klara direktiv från regeringens sida till verksam-
hetsansvariga, kunna undanröjas genom att RRV engageras i ett tidigt
skede för att under processens gång bevaka att det statliga koncernintres-
set tillvaratas.

RRVs granskning utgör ett viktigt underlag för att regeringen och
riksdagen ska kunna försäkra sig om att den statliga verksamheten har
bedrivits enligt statsmakternas intentioner.

Från och med nästa budgetår kommer samtliga myndigheter att avge
årsredovisningar till regeringen. För att garantera en ändamålsenlig

granskning av årsredovisningarna anser regeringen att det finns behov av Prop. 1993/94:100
utökade resurser till RRV. Regeringen återkommer till denna fråga i Bilaga 1
bilaga 8.

Riksdagen beslutade våren 1993 om principer för revision av statliga
bolag och stiftelser. Dessa innebär bl.a. att RRV i normalfallet skall ges
rätt att utse medrevisor i de bolag och stiftelser dit statlig verksamhet
överförts från förvaltningsmyndigheter eller affärsverk och i vilka staten
är ägare eller stiftare eller på annat sätt än genom ägande har ett be-
stämmande inflytande samt i de fall bolag eller stiftelse bildats av myn-
dighet under regeringen (prop. 1992/93:150, bet. 1992/93:FiU30, rskr.
1992/93: 447). Ett arbete har påbörjats med att genomföra riksdagens be-
slut. Regeringen anser att RRV i normalfallet även bör ges rätt att utse
medrevisor i befintliga av staten bildade bolag, stiftelser och fonder enligt
samma principer som låg till grund för vårens riksdagsbeslut. I vissa av
dessa fall är formerna för att utse revisorer reglerade i lag. Regeringen
avser att vid behov återkomma till riksdagen med förslag till lagänd-
ringar.

6.4 Det ekonomiadministrativa läget och revisionens resultat

1993

RRV har nyligen avlämnat sin årliga rapport till regeringen om det eko-
nomiadministrativa läget och revisionens resultat. I rapporten lämnar
RRV en redovisning av gjorda iakttagelser av mer generell karaktär.
RRV lämnar också i större utsträckning än i tidigare års rapporter
rekommendationer om direkta åtgärder från regeringens sida.

Regeringen har valt att göra den följande redovisningen av RRV:s iakt-
tagelser mer omfattande än vad som gjorts i tidigare års redovisningar till
riksdagen. Detta för att informera riksdagen om dels de positiva tecknen
på att resultatstyrningen och den finansiella styrningen utvecklas på ett
tillfredsställande sätt, dels de problem och svårigheter som finns i det
omfattande förändringsarbete som pågår inom statsförvaltningen.

RRV.s iakttagelser

RRV har i årets rapport fokuserat på iakttagelser avseende dels införandet
av resultatstyrning och finansiell styming i statsförvaltningen, dels den
pågående processen med tillämpning av nya verksamhetsformer för statlig
verksamhet och dels statens styming av statlig verksamhet där produk-
tionen bedrivs av annan juridisk person än staten.

Av rapporten framgår att antalet revisionsberättelser med invändningar
har ökat från 15 år 1992 till 23 år 1993. Detta innebär att de senaste
årens positiva trend med ett minskande antal revisionsberättelser med
invändningar har brutits. Även antalet revisionsrapporter till myndig-
heternas styrelser har ökat. För två myndigheter, Stockholms och

Linköpings universitet, har RRV ännu inte kunnat avsluta sin granskning Prop. 1993/94:100
då de båda universiteten är kraftigt försenade med sina bokslut till följd Bilaga 1
av bristande ekonomiadministrativa system och rutiner. Detta förhållande
är allvarligt i sig och kommer, enligt RRV, att leda till invändningar i
revisionsberättelserna. Vidare har RRV i tre fall lämnat revisionsbe-
rättelser med invändningar i anledning av en mycket låg kvalitet på
resultatredovisningen.

RRV anser, trots ökningen av antalet revisionella invändningar och
anmärkningar avseende förvaltningsmyndigheterna, att för flertalet av
myndigheterna har arbetet med och kvaliteten på årsbokslut och
årsredovisningar förbättrats. RRV:s bild är att myndigheterna nått långt
i att klara de grundkrav som regeringen ställt på innehållet i årsredovis-
ningen och övergången till den nya finansiella styrningen. Informations-
innehållet i den ekonomiska redovisningen har förbättrats. Kvaliteten på
innehållet i resultatredovisningarna har höjts avsevärt jämfört med före-
gående år. RRV:s granskning har visat att det finns goda exempel på
detta inom i stort sett samtliga sektorer. En annan positiv iakttagelse är
att kassahållningen vid de statliga myndigheterna förbättrats.

En genomgående brist RRV funnit är att delegering av ansvar och
befogenheter skett inom myndigheter utan att kompetensen på den nya
ansvariga nivån, systemen för uppföljning och den interna kontrollen
varit tillfredsställande. Vidare uppvisar myndigheterna, enligt RRV, stora
brister vad gäller kvaliteten på inrapporteringen till riksredovisningen,
vilket accentuerats vid byte till myndighetsegna ekonomisystem. RRV
pekar även på viss bristande respekt för statsmaktsbeslut med anslags-
överskridanden som följd, samt att myndigheter, i strid med rege-
ringsformens bestämmelser och trots den restriktivitet som statsmakterna
uttalat, bildar stiftelser utan att inhämta godkännande för detta. Inte heller
har statsmakternas beslut att RRV skall ges rätt att granska stiftelser och
bolag under myndigheter hörsammats. RRV har vidare funnit att det
statliga koncernintresset av återhållsamhet med statliga medel i många fall
inte har upprätthållits. Omfattningen av lönetillägg, avgångsvederlag
m.m. är tecken på detta.

RRV rekommenderar regeringen att vidta åtgärder för att öka respekten
för fattade beslut bl.a. vad gäller användning och överskridande av anslag
och bildande av bolag och stiftelser. Tydligare direktiv efterlyses också
vad gäller t.ex. krav på utbyggd intemkontroll vid myndigheter med
omfattande intern delegering samt vad gäller krav på införande av
intemrevision vid större myndigheter. Vidare pekar RRV på vikten, bl.a.
med anledning av den pågående ombildningen av Statens arbetsgivarverk,
av att det etableras en stabsfunktion som bevakar statens samlade intresse
på det arbetsgivarpolitiska området.

RRV:s iakttagelser avseende tillämpning av nya verksamhetsformer och
utförsäljningar av statlig verksamhet grundas främst på iakttagelser vid
bolagisering av fyra affärsverk och sju andra myndigheter samt direkt-
privatisering av två myndigheter genom s.k. inkråmsförsäljning. De
sammanlagda årliga intäkterna i dessa verksamheter uppgick till drygt 45
miljarder kronor. RRV har uppmärksammat en rad problem som uppstått

i ombildningsarbetet. Dessa är främst hänförliga till brister i värdering
av tillgångar och skulder samt i redovisningen, vilket försvårat rättvisan-
de bedömning av de ekonomiska förutsättningarna i den verksamhet som
är föremål för överlåtelse. RRV pekar även på brister i avtal, vilket har
försvårat att slutlig överenskommelse mellan parterna kommit till stånd.

RRV har vidare noterat betydande oklarheter vad gäller myndigheters
rätt och sätt att besluta om utgifter i en ombildningssituation, t.ex.
avgångsvederlag och andra förmåner. RRV pekar härvid på vikten av att
ansvarig myndighet får klara direktiv för vilka åtgärder som skall vidtas
och inom vilken tid åtgärderna skall vara vidtagna, att budgetramar för
avvecklingen fastställs samt att resultatet och de ekonomiska konsekven-
serna av avvecklingen redovisas. RRV understryker också behovet av att
regeringen, som ett stöd för berörda myndigheter, klargör vilka principer
som bör gälla för användning och omfattning av avgångsvederlag och
uppsägningslöner m.m. RRV hänvisar i övrigt i denna fråga till de
förslag som RRV nyligen på regeringens uppdrag lämnat till regeringen.
RRV:s förslag är för närvarande föremål för beredning inom Finans-
departementet. RRV rekommenderar vidare att den eller de personer som
får ett faktiskt ansvar för avvecklingen så vitt möjligt bör stå fria från
intressen i såväl den gamla som den nya organisationen för att tydligt
kunna tillgodose koncernintresset. RRV vill därmed inte rikta kritik mot
utsedda avvecklare.

RRV tar även upp oklarheter vad gäller bokföring och värdering av
statens aktier och att det för vissa aktieinnehav är oklart vem som
ansvarar för innehavet.

Vad gäller styrningen av verksamheter bedrivna av andra juridiska
personer än staten och där staten har ett övergripande ansvar påpekar
RRV att förutsättningarna för statlig tillsyn påverkas av de förändrings-
processer som pågår inom statsförvaltningen. Genom avregleringar av
tidigare monopolverksamheter har nya tillsynsmyndigheter och till-
synsuppgifter tillkommit. Förändringarna av statsmakternas bidrags-
givning och styrningen av kommunerna ökar kraven på ansvariga
myndigheters tillsyn. Privatiseringssträvandena inom vård och omsorg
ställer i sin tur nya krav på landstingen men också de statliga till-
sy nsorganen. RRV noterar att ansvariga myndigheter ofta har svårigheter
med att anpassa tillsynens omfattning och inriktning till de förändrade
kraven. Exempel på effektivitetsproblem som härvid identifierats är att
tillsynsmyndigheter i vissa fall prioriterar stöd och rådgivning till förfång
för kontrollerande inslag och att myndigheterna ibland förlitar sig på
egenkontroll utan att nödvändiga förutsättningar för denna egenkontroll
etablerats. RRV påpekar att berörda myndigheter har skyldighet att i sin
årsredovisning redovisa förutsättningarna för och resultatet av sin till-
synsverksamhet.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

Regeringens bedömning

Flera av de brister RRV redovisade i förra årets rapport kvarstår. Det
gäller bl.a. bristande intemkontroll, anslagsöverskridanden och avhän-
dande av statliga tillgångar genom bildande av bolag och stiftelser utan
att frågan underställts statsmakterna. Regeringen finner det särskilt
bekymmersamt att flera av de brister som RRV funnit hänförs till de
ombildningsprocesser som pågår inom statsförvaltningen. I avsnitt 6.3 har
redogjorts för behovet av en förbättrad ägarstyming. RRV:s iakttagelser
inskärper detta behov. Regeringen avser att vidta erforderliga åtgärder.
I bilaga 8 lämnas en närmare redogörelse för vissa åtgärder för förbättrad
styming vid strukturförändringar.

När det gäller RRV:s påpekande om ansvar för och redovisning av
innehavet av statens aktier anser regeringen att utgångspunkten bör vara
att den myndighet eller det departement som företräder staten som ägare
av bolaget också skall ta upp aktieinnehavet i sin redovisning. Härigenom
tydliggörs på ett bättre sätt det ägaransvar som tillkommer berörd
myndighet. Genom att samtliga myndigheter, inklusive departementen,
numera tillämpar de nya redovisningsbestämmelsema, föreligger också
de tekniska förutsättningarna för denna åtgärd.

RRV har även aktualiserat behovet av en stabsfunktion som bevakar
utvecklingen på det statliga arbetsgivarpolitiska området. Regeringen har
uppmärksammat detta behov och lämnar i redogörelsen om Statens
arbetsgivarverks fortsatta inriktning (bilaga 8) förslag till hur detta
skall tillgodoses.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

6.5 Utvecklingen av resultatstyrningen

Generella iakttagelser

Resultatstyrningen utvecklas positivt. Antalet årsredovisningar och
anslagsframställningar av god kvalitet ökar, vilket innebär att regeringen
får ett kvalitativt bättre beslutsunderlag för prövning av statlig verksam-
het.

Myndigheternas resultatinformation har förbättrats. Huvuddelen av
myndigheterna kan i dag mäta antalet prestationer. Fler myndigheter än
tidigare kan också ta fram kostnadsrelaterad resultatinformation. Därmed
utgör också analyserna ett bättre beslutsunderlag. Till detta kommer att
införandet av en ny redovisningsmodell från den 1 juli 1993 avsevärt
ökar myndigheternas möjlighet att producera kostnadsrelaterad infor-
mation. Myndigheternas verksamhetsbeskrivningar är ofta ambitiösa och
den löpande uppföljningsinformationen är väsentligt bättre än tidigare.
Dock saknas i stor utsträckning jämförelser över tiden och kvalitetsmät-
ningar. Även studier av de statliga insatsernas effekter saknas nästan helt
i myndigheternas redovisning av resultat. Myndigheterna har därför
endast i begränsad omfattning kunnat relatera sina egna insatser till vad
som sker inom den sektor eller det område myndigheten ansvarar för.

100

Myndigheterna gör i sina anslagsframställningar sällan en koppling Prop. 1993/94:100
mellan redovisat resultat och de förslag man lägger för kommande Bilaga 1
budgetår. Vidare görs inte heller några mer ingående analyser av
verksamhetens inriktning och omfattning. Även om införandet av
resultatstyrning utvecklas positivt, är det fortfarande svårt att med
utgångspunkt i redovisad resultatinformation pröva myndigheternas
verksamhet. För att statsmakterna skall få ett tillräckligt underlag för
beslut om större förändringar erfordras, förutom myndigheternas
egenproducerade resultatinformation, också underlag från andra, t.ex.
fristående utredningar, RRV, Statskontoret och Expertgruppen för studier

i offentlig ekonomi (ESO).

Den fortsatta inriktningen på arbetet

Övergången till att med resultatinformation som grund göra rationella
avvägningar om verksamhetsinriktning och framtida resurser är en
omfattande och långsiktig process.

Myndigheternas resultatrapportering, främst redovisningen av effekter,
måste utvecklas. Det är myndigheternas uppgift att tillgodose regeringens
behov av koncentrerad information om resultatet. Skärpta krav måste
därför ställas på fördjupad analys av myndigheternas resultat. Detta är
viktigt inte minst för att regeringen skall kunna lämna relevant resultatin-
formation till riksdagen, vilket såväl riksdagsutredningen i sitt betänkande
Reformera riksdagsarbetet! som finansutskottet (bet. 1992/93:FiU20,
rskr. 1992/93:189) pekar på. 1 likhet med vad som anförs i ESO-
rapporten Statsskulden och budgetprocessen, anser regeringen att
budgetprocessen i de delar som avser relationen mellan regeringen och
myndigheterna måste bli stramare. Regeringens krav på resultat måste
också preciseras bättre. I syfte att bl.a. förstärka resultatstyrningen i
regeringskansliet kommer ett större utbildningsprogram om styming av
statlig verksamhet att genomföras under år 1994.

Arbetet med utvecklingen av resultatstyrningen och budgetprocessen
kommer att intensifieras. En närmare redovisning av detta utvecklings-
arbete planeras till kommande kompletteringsproposition.

6.6 Effektiv medelshantering

6.6.1 Budgetering och redovisning på statsbudgeten

Under senare år har flera frågor aktualiserats rörande principer för hur
statens inkomster och utgifter bör budgeteras och redovisas på statsbud-
geten.

Budgetpropositionsutredningen föreslår i sitt betänkande (SOU 1990:83)
dels att statsbudgetens utgifter och inkomster i möjligaste mån skall
bruttoredovisas, dels att utgifter för och inkomster av statlig verksamhet
i normalfallet skall redovisas på statsbudgeten. Även riksdagsutredningen

101

har i sitt betänkande Reformera riksdagsarbetet! behandlat dessa frågor. Prop. 1993/94:100
Utredningen delar Budgetpropositionsutredningens uppfattning vad gäller Bilaga 1
redovisningen av inkomster och utgifter på statsbudgeten. Redovisning
utanför statsbudgeten bör endast få förekomma om det finns ett organisa-
toriskt och direkt orsakssamband mellan inkomster och utgifter.

Riksdagen har vidare uppdragit åt regeringen att tillsätta en utredning
om hur statliga investeringar bör tas upp i statsbudgeten och hur de skall
redovisas (bet. 1992/93:FiU30, rskr. 1992/93:447). Finansutskottet pekar
därvid bl.a. på behovet av att det hittills vedertagna sättet att genom
anslagsbeslut fastställa en budgetreglering för nästkommande budgetår
utvecklas vidare till att omfatta även investeringsbemyndiganden och
liknande långsiktiga utgiftsåtaganden.

Mot denna bakgrund har det inom Finansdepartementet inletts ett ut-
redningsarbete om hur statens inkomster, utgifter och förmögenhet bör
budgeteras och redovisas. Inom ramen för detta arbete behandlas hur de
av utredningarna förordade redovisningsprinciperna bör genomföras och
hur de statliga investeringarna bör budgeteras och redovisas. Regeringen
avser att successivt återkomma till riksdagen med en redovisning av
resultatet av detta arbete.

6.6.2 Räntebeläggning av statliga medelsflöden

Riksdagen har bemyndigat regeringen att genomföra räntebeläggning av
statliga medelsflöden (prop. 1992/93:100 bil. 1, bet. 1992/93:FiU20,
rskr. 1992/93:189). I detta sammanhang meddelade regeringen bl.a. att
ettdera Riksgäldskontoret (RGK) eller RRV skulle föra medel mellan
statsverkets checkräkning och myndigheternas räntekonton i RGK och att
regeringen skulle återkomma i årets budgetproposition med ett slutligt
förslag till ansvarig myndighet. RRV administrerar betalningarna under
innevarande budgetår. Frågan om vilken av de båda myndigheterna som
slutligt skall hantera uppgiften utreds för närvarande av RGK och RRV.
Erforderligt beslutsunderlag saknas därför för att nu kunna ta ställning i
denna fråga. Det bör ankomma på regeringen att slutligt besluta om
vilken av myndigheterna som skall svara för denna uppgift.

6.6.3 Lån i Riksgäldskontoret för förvaltningsmyndigheters
investeringar

Riksdagen har godkänt ett generellt införande av lån i RGK för för-
valtningsmyndigheternas investeringar i anläggningstillgångar för
förvaltningsändamål fr.o.m. budgetåret 1993/94 enligt de principer som
redovisades i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 1, bet.
1992/93 :FiU20, rskr. 1992/93:189).

Regeringen föreslog härvid att regeringen inte skulle behöva åter-
komma till riksdagen med begäran om ett nytt lånebemyndigande förrän
behov av justering av låneramen föreligger.

102

Riksdagen godkände regeringens förslag även i denna del men ansåg att Prop. 1993/94:100
regeringen, när behov uppkommer om en utvidgning av ramen, bör pröva Bilaga 1
en modell med årliga bemyndiganden. Regeringen förordade tills-
vidarelösningen av främst praktiska skäl, och har därför inga invänd-
ningar mot att återkomma till riksdagen årligen i denna fråga.

Tillämpning av lånemodellen på vissa myndigheter inom
Försvarsdepartementetets område samt universitet och
högskolor inom Utbildningsdepartementets område

Två myndighetssektorer undantogs från det generella inträdet i lånefinan-
sieringsmodellen budgetåret 1993/94, dels de myndigheter inom
Försvarsdepartementets område som berörs av ombildningen till den nya
myndigheten Försvarsmakten, dels samtliga universitet och högskolor
inom Utbildningsdepartementets område. Även dessa myndigheter bör
övergå till att finansiera anläggningstillgångar för förvaltningsändamål
med lån i RGK fr.o.m. budgetåret 1994/95.

För de myndigheter inom Försvarsdepartementets område som ännu
inte tillämpar lånemodellen sker övergången budgetåret 1994/95. De
anslagskonsekvenser som behöver göras till följd av övergången har
beaktats i regeringens budgetförslag avseende dessa myndigheter.

Det nya resurstilldelningssystem som numera tillämpas för universiteten
och högskolorna inom Utbildningsdepartementets område ställer särskilda
krav på hur övergången till lånefinansiering bör utformas. Utgångs-
punkten är att samtliga investeringar, exklusive sådana som finansieras
med gåvor och donationer, skall lånefinansieras. Dock bör det vara
möjligt att även fortsättningsvis finansiera enstaka investeringar av ett
värde som understiger fyra basbelopp med anslagsmedel eller med likvida
medel som härrör från avgiftsbelagd eller bidragsfinansierad verksamhet.

För att undvika att studentpeng, ersättning för helårsprestationer och
takbelopp (anslagsnivåer) samt anslagen till fakulteter inledningsvis be-
höver justeras årligen med hänsyn tagen till räntor och amorteringar
anser regeringen att övergången bör ske genom att även redan gjorda
investeringar med ett kvarstående värde görs ränte- och amorteringsplik-
tiga. Detta förutsätter att universitetens och högskolornas kapital i form
av anläggningstillgångar, exklusive donationer, beläggs med avkastnings-
plikt och konverteras till lån i RGK. Underlag för att bestämma detta
belopp erhålls genom att samtliga investeringar i anläggningstillgångar
som universiteten och högskolorna gjort fram till innevarande budgetårs
utgång invärderas och aktiveras i myndigheternas balansräkningar. Ett
belopp motsvarande lånebeloppet inlevereras till statsverket och redovisas
på statsbudgetens inkomstsida. Detta innebär en engångsvis förstärkning
av statsbudgeten. Det bör dock noteras att denna effekt endast är
redovisningsmässig, statens samlade upplåningsbehov påverkas inte. I
beräkningarna av respektive universitets och högskolas lånebehov
inkluderas även investeringsbehov i uppdragsverksamhet liksom behov av
nyanskaffningar.

103

Nuvarande inrednings- och utrustningsanslag som avser finansiering av Prop. 1993/94:100
anläggningstillgångar vid universitet och högskolor förs bort från Bilaga 1
statsbudgeten. Även det investeringsutrymme som för närvarande ingår
i anslagen för grundutbildning samt forskarutbildning och forskning tas
bort och ersätts av medel för räntor och amorteringar för samtliga
investeringar som brukas i den verksamheten. Det får sedan ankomma på
respektive universitet och högskola att göra prioriteringar inom ramen för
sina resurser och bedöma huruvida man har råd att genomföra en in-
vestering eller ej. Utgifter för räntor och amorteringar för investeringar
som sker i avgiftsfinansierad verksamhet eller i verksamhet som
finansieras med bidrag från andra statliga myndigheter, t.ex. forsknings-
råd, finansieras av uppdrags-/bidragsgivaren.

Universiteten och högskolorna har till Utbildningsdepartementet
inkommit med underlag för beräkning av lånebehov för budgetåret
1994/95. Detta har beaktats i regeringens förslag till lånebemyndigande.
Slutligt underlag av tillräcklig kvalitet för att kunna läggas till grund för
beräkning av en för statsbudgeten resursmässigt neutral nedjustering
motsvarande investeringsutrymmet respektive kompensation för räntor
och amorteringar på berörda anslag och ersättningsbelopp kan dock
föreligga tidigast i mars 1994. Regeringen föreslår därför att riksdagen
bemyndigar regeringen att göra nödvändiga justeringar i regleringsbreven
för berörda myndigheters anslag. Utgångspunkten för justeringarna är att
de skall vara statsbudgetmässigt neutrala.

Regeringen vill understryka att övergångslösningen är beroende av att
universitetens och högskolornas redovisning fungerar tillfredsställande
och är verifierbar. Vissa universitet har uppvisat klara brister därvidlag.
Detta kan i sig tala emot att övergången till lånefinansiering sker
generellt den 1 juli 1994. Regeringen anser dock att det ur ett ekonomi-
stymingsperspektiv är viktigt att kapitalkostnaderna förs ut på univer-
siteten och högskolorna. Utgångspunkten bör därför vara att lånemodellen
införs nu. I den mån något universitet eller någon högskola under våren
uppvisar sådana brister i sin redovisning att t.ex. underlaget för juste-
ringarna av anslagen med anledning av övergången till lån i RGK inte
kan verifieras, kommer regeringen att återkomma till riksdagen med
förslag till hur detta skall hanteras.

Lånebemyndigande för budgetåret 1994/95

I följande tabell redovisas, fördelat på resp, departementsområde, dels
utfallet avseende upptagna lån för anläggningstillgångar för förvaltnings-
ändamål vid utgången av budgetåret 1992/93, dels summan av de låne-
ramar regeringen lämnat till förvaltningsmyndigheterna för innevarande
budgetår med hänsyn tagen till regeringsbeslut som fattats t.o.m. den 16
december 1993, dels beräknat sammanlagt behov för budgetåret 1994/95.

I enlighet med vad som beslutats om principerna för lånemodellen
avser låneramsbeloppen den totala skuld som regeringen via myndig-
heterna högst får ha till RGK under det aktuella budgetåret.

104

_____________________________________________________________ Prop. 1993/94:100

Upptagna lån Tilldelade låne- Låneramar Bilaga 1

Departementsområde 1993-06-30 ramar 1993/94 1994/95

Justitiedep.	2	577	000	1 097	040	000	1 759	950	000
varav polissektom			-	(680	000	000)	(1 053	000	000)
Utrikesdep.			-	67	500	000	89	130	000
Försvarsdep.	1	029	000	105	240	000	588	740	000
varav Försvarsmakten			-			-	(250	000	000)
Socialdep.			-	671	734	000	760	100	000
Kommunikationsdep.	25	754	000	86	178	000	133	200	000
Finansdep.	19	393	000	1 013	388	000	1 084	600	000
Utbildningsdep.			-	19	450	000	3 571	980	000
varav universitet/högskolor			-			-	(3 500	000	000)
Jordbruksdep.			-	271	800	000	353	410	000
varav SLU			-	(75	000	000)	(152	000	000)
Arbetsmarknadsdep.	162	968	000	320	350	000	340	800	000
Kulturdep.	15	164	000	75	625	000	153	946	000
Näringsdep.	42	398	000	88	070	000	101	520	000
Civildep.			-	86	890	000	110	300	000
Miljö- och naturresursdep.	92	362	000	225	503	000	231	746	000
Till regeringens disposition				371	232	000	520	578	000
Summa	361	645	000	4 500	000	000	9 800	000	000

Budgetåret 1992/93 tillämpade endast ett begränsat antal myndigheter
lånemodellen. Riksdagen bemyndigade regeringen att för dessa myndig-
heter uppta lån i Riksgäldskontoret intill ett sammanlagt belopp av
990 000 000kronor (prop. 1991/92:100bil. l.bet. 1991/92:FiU20, rskr.
1991/92:128). Av tabellen framgår att myndigheternas sammanlagda låne-
skuld vid budgetårets utgång uppgick till 361 645 000 kronor. Skillnaden
kan ha flera orsaker, t.ex. att myndigheterna börjat amortera upptagna
lån under året utan att nyanskaffning skett under budgetåret, att förtidsin-
lösen har skett av lån i de fall utrustningen utrangerats eller skrivits ned
eller att myndigheterna har minskat sin investeringsvolym. Det främsta
skälet torde dock vara att myndigheterna har senarelagt planerade investe-
ringar. Det är emellertid för tidigt att dra några långtgående slutsatser om
utvecklingen av myndigheternas investeringsverksamhet.

För innevarande budgetår, då flertalet myndigheter omfattas av låne-
modellen, har riksdagen bemyndigat regeringen att uppta lån intill ett
sammanlagt belopp av 4 500 000 000 kronor (prop. 1992/93:100 bil. 1,
bet. 1992/93:FiU20, rskr. 1992/93:189). Av beloppet beräknades drygt
443 000 000 kronor ställas till regeringens disposition för att möta
tillkommande lånebehov. Av tabellen framgår att endast en mindre del av
detta belopp har ställts till myndighets disposition per den 16 december.
Regeringen har, med anledning av kompletterande underlag från myndig-
heterna, i vissa fall tilldelat myndigheter låneramar som är lägre och i
andra fall högre än vad som beräknades i föregående års budgetarbete.

Regeringen beräknar för budgetåret 1994/95 det samlade lånebeloppet
till 9 800 000 000 kronor. Av beloppet beräknas drygt 520 500 000
kronor ställas till regeringens disposition för att möta oförutsedda behov,
vilket utgör drygt 5% av det sammanlagda låneramsbeloppet. Ökningen
jämfört med innevarande budgetårs låneramar beror på dels de till-

105

kommande myndigheterna inom Utbildningsdepartementets och Försvars-
departementets områden, dels att den totala upplåningsvolymen för detta
ändamål successivt ökar de närmast följande budgetåren efter det
budgetår lånemodellen införs.

6.6.4 Införande av avgifter för viss postbefordran

Regeringen anmälde i föregående års budgetproposition att avgifter för
postbefordran i anledning av avgiftsbelagd tjänst bör införas (prop.
1992/93:100 bil. 1). Här avses t.ex. postbefordran av beslut om tillstånd
av olika slag och kopior av allmänna handlingar. Avsikten var att in-
förandet skulle ske den 1 juli 1993. Av praktiska skäl kunde detta inte
äga rum. Införandet har därför uppskjutits till den 1 juli 1994.

RRV har på regeringens uppdrag dels utrett principer för avgiftsuttag
och lämnat förslag till konsekvensändringar i avgiftsförordningen
(1992:191), dels beräknat de anslagsmässiga justeringar som behöver
göras. RRV:s förslag innebär i korthet att avgift för postbefordran tas ut
för avgiftsbelagda kopior av allmänna handlingar, bevis och register-
utdrag m.m. samt vid postbefordran av tillståndsbeslut m.m. där avgift
tas ut som expeditionsavgift. RRV föreslår dock att regeringen avvaktar
införandet av en särskild reglering av avgifter för postbefordran avseende
avgiftsbelagda tjänster enligt förordningen (1987:452) om avgifter vid
allmänna domstolar och förordningen (1987:15) om expeditionsavgifter
vid utlandsmyndigheter. Regeringen ställer sig delvis bakom RRV:s
förslag och avser att inför den 1 juli 1994 besluta om ändringar i
avgiftsförordningen med denna innebörd. Avgift för postbefordran av
bevis, lagfarter, pantbrev m.m. för vilket avgift tas ut som expeditionsav-
gift enligt förordningen om avgifter vid allmänna domstolar bör dock inte
tas ut som en separat avgift. Dessa kostnader bör istället, enligt vad som
nu gäller, ingå i underlaget för beräkningen av expeditionsavgiften.

Regeringen har beaktat införandet av nämnda avgifter i budgetförslaget.
För de flesta myndigheter understiger de beräknade avgiftsinkomsterna
10 000 kronor. Regeringen har i dessa fall avstått från att justera berörda
anslag.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

106

7 Budgetering av anslag för budgetåret 1994/95 ^ProP !993/94:ioo
Bilaga 1

7.1 Beräkning av kompensation för lönekostnadsökningar i
myndigheternas förvaltningskostnadsanslag

I årets förslag till statsbudget har samtliga förvaltningskostnadsanslag
beräknats efter den av riksdagen fastlagda principen att den allmänna
prisutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn skall utgöra
utgångspunkt vid fastställandet av kompensation för kostnadsutvecklingen
inom samtliga resursslag (prop. 1992/93:100, bet. 1992/93:FiU20, rskr.
1992/93:189).

Kompensation för lönekostnadsökningar har skett med utgångspunkt i
den konstaterade lönekostnadsutvecklingen inom tillverkningsindustrin.
Denna kompensation har fördelats mellan myndigheterna utifrån profilen
i de centrala statliga löneavtalen. Lönehöjningar inom industrin motsvaras
emellertid till en del av produktivitetsökningar. För att de statligt
anställda skall kunna påräkna en löneutveckling i nivå med den inom
konkurrensutsatta sektorn måste även deras lönehöjningar motsvaras av
produktivitetsförbättringar. Möjligheten att öka produktiviteten varierar
dock mellan olika verksamheter, t.ex. mellan varu- och tjänsteproduktion.
Det väsentliga är att alla möjligheter som finns att öka produktiviteten tas
till vara.

Mot denna bakgrund har myndigheternas förvaltningskostnadsanslag
bl.a. beräknats med utgångspunkt i lönekostnadsutvecklingen avseende
löner i den konkurrensutsatta sektorn med avdrag för produktivitetsför-
bättringar.

7.2 Budgetering av lokalkostnadsbasen i myndigheternas
förvaltningskostnadsanslag

Statens lokalförsörjningsverk utvecklar för närvarande på regeringens
uppdrag dels en beräkningsteknik för den årliga omräkningen av
myndigheternas lokalkostnader, dels ett underlag för bedömningen av hur
myndigheternas resurser för lokaler skall budgeteras vid regeringens
fördjupade prövning av myndigheternas verksamheter.

Detta arbete pågår men har försenats på grund av den fördröjda
ombildningen av Byggnadsstyrelsen. Någon ny beräkningsteknik för
budgetering av lokalkostnader i enlighet med de principer som redovisa-
des i föregående års budgetproposition har därför inte kunnat tillämpats
i föreliggande budgetförslag. Lokalförsörjningsverket har därför på
regeringens uppdrag följt lokalkostnadsutvecklingen under innevarande
budgetår avseende dels de myndigheter som genomgår regeringens
fördjupade prövning inför 1994 års budgetproposition, dels övriga
myndigheter som har om- eller nytecknat sina hyreskontrakt sedan juli
1992. Verkets redovisning visar att de myndigheter som har ny- eller om-
tecknat kontrakt har kunnat göra det till en lägre hyresnivå än till den nu

107

för budgetåret 1994/95 budgeterade nivån. Denna nivå är baserad på den Prop. 1993/94:100
av Byggnadsstyrelsen tidigare aviserade hyran. Skillnaderna mellan Bilaga 1
myndigheterna är dock stor främst beroende på i vilken region, till vilken
hyresnivå och vid vilken tidpunkt den tidigare aviseringen från Byggnads-
styrelsen fastställdes. Ett exempel är Skolverket som har gjort den relativt
största besparingen av de berörda myndigheterna. Verket hade tidigare
en av de högsta aviseringama med ett centralt läge i Stockholms innerstad
och ett kontrakt tecknat på kulmen av överhettningen på hyresmarknaden
och får därmed en kraftig sänkning av hyresnivån i samband med omför-
handlingen av kontraktet.

Regeringen anser att det inte är rimligt att dessa slumpmässigt frigjorda
resurser, till följd av det markanta prisfallet på lokalhyresmarknaden,
fullt ut skall tillfalla berörd myndighet. Därför måste arbetet med att
utveckla en beräkningsteknik som tar hänsyn till rådande marknadspriser
bedrivas så att den nya tekniken kan användas i arbetet inför 1995 års
budgetproposition. Utgångspunkten för detta arbete skall vara ett
myndighetsspecifikt index som dels tar hänsyn till en generell faktisk
kostnadsutveckling på lokaler, dels tar hänsyn till geografiska kost-
nadsvariationer och olika typer av lokaler. I avvaktan på att ett sådant
underlag skapas för de myndigheter som redan har ny- eller omtecknat
sina hyreskontrakt bör lokalkostnadssbasema i dessa myndigheters anslag
kunna justeras i särskild ordning. Regeringen har för avsikt att åter-
komma med förslag i denna fråga i 1994 års kompletteringsproposition.

7.3 Beräkning av anslag till följd av ramavtal om löner
m.m. 1993-1995 för statstjänstemän m.fl.

(RALS 1993-95)

Avsättning till trygghetsåtgärder för statsanställda

Avsättning till trygghetsåtgärder för statsanställda har hittills finansierats
via en kollektiv avsättning i statsbudgeten. Medlen har förts upp på ett
särskilt anslag som disponerats av Finansdepartementet och har betalats
ut till Trygghetsstiftelsen efter rekvisition. Avsättningen är för närvarande
0,5 % av lönesumman.

I ramavtal om löner m.m. 1993-1995 för statstjänstemän m.fl. (RALS
1993-95) har avtalats om en ändring beträffande avsättningen till
Trygghetsstiftelsen. Ändringen innebär att varje myndighet fr.o.m. den
1 april 1995 skall avsätta ett belopp motsvarande 0,7 % av lönesumman
till Trygghetsstiftelsen.

I avtalet sägs att avsättningen på 0,7 % fr.o.m. den 1 april 1995 är
från samma tidpunkt den totala årliga avsättningen och inkluderar tidigare
avsatta 0,5 %.

Regeringen kommer att förordna om att varje myndighet redan fr.o.m.
den 1 juli 1994 skall effektuera avsättningen till Trygghetsstiftelsen.

I anslagen för budgetåret 1994/95 har ett belopp som motsvarar 0,5 %
av den beräknade lönesumman för budgetåret 1993/94 lagts in.

108

Särskilda åtgärder inom kulturområdet

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

I RALS 1993-95 har parterna enats om en avsättning till en särskild
kulturpott om 10 miljoner kronor att fördelas till vissa i avtalet angivna
myndigheter. Förhandlingarna om fördelningen av denna särskilda pott
har inte kurmat slutföras i sådan tid att dessa medel har kunnat beaktas
i förslaget till anslag för respektive myndighet. I avvaktan på att
förhandlingarna avslutas har medel för denna avsättning därför beräknats
under anslaget F6. Täckning av merkostnader för löner och pensioner
m.m.

7.4 Omdisponeringar till följd av att Statens
arbetsgivarverk ombildas till en avgiftsfinansierad
myndighet

Statens arbetsgivarverk (SAV) avses fr.o.m. budgetåret 1994/95 att
ombildas till en avgiftsfinansierad myndighet och tilldelas ett formellt
1 000-kronors anslag.

Regeringen har i prop. 1993/94:77 föreslagit att myndighetens
beslutande organ skall bestå av ett arbetsgivarkollegium. Kollegiets
ledamöter skall utses av regeringen. Kollegiet skall bl.a. fastställa de
avgifter som skall betalas till myndigheten SAV. Det blir således
myndigheterna som kommer att dimensionera och finansiera SAV efter
ombildningen.

Regeringen föreslår mot denna bakgrund att SAV:s ramanslag fördelas
på myndighetsanslagen i proportion till respektive myndighets andel av
den totala lönesumman i staten per den 30 september 1993.

Affärsverken och vissa icke statliga organisationer undantas därför att
de tidigare har debiterats avgift direkt av SAV. Myndigheter vars för-
valtningskostnader finansieras till minst 75 % av avgiftsinkomster som de
får disponera, undantas också. Dessa myndigheter bör istället ompröva
nivån på sina avgifter så att de även täcker myndighetens avgifter till
SAV. Avgiftsfinansierade myndigheter där verksamheten bruttobud-
geterats på statsbudgeten (dvs. myndigheter som är avgiftsfinansierade,
men som har ett ramanslag i motsvarande storlek till sina intäkter och
som redovisar sina avgiftsinkomster mot inkomsttitel) har dock tagits med
i fördelningen. Även dessa myndigheter skall dock ompröva nivån på
sina avgifter (eftersom de utgifter som budgeterats i ramanslaget för den
avgiftsfinansierade verksamheten till fullo skall finansieras av inkomster-
na). Myndigheter vars verksamhet avvecklas undantas från fördelningen.

109

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

1. godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som
regeringen har förordat i det föregående,

2. godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som regering-
en har förordat i det föregående,

3. för budgetåret 1994/95, i avvaktan på slutliga förslag i komplette-
ringspropositionen och i enlighet med vad regeringen har förordat i
det föregående,

a) beräknar statsbudgetens inkomster,

b) beräknar förändringar i anslagsbehållningarna,

c) beräknar Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.

4. godkänner riktlinjerna för övergång till lån i Riksgäldskontoret
avseende universitet och högskolor inom Utbildningsdepartementets
område i enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 6.6.3),

5. bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95 justera anslagen
för grundutbildning samt forskarutbildning och forskning i enlighet
med vad regeringen förordar (avsnitt 6.6.3),

6. bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95 besluta om lån i
Riksgäldskontoret till investeringar i myndigheters anläggningstill-
gångar för förvaltningsändamål intill ett sammanlagt belopp av
9 800 000 000 kronor (avsnitt 6.6.3).

110

Innehåll

Finansplanen

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

A Inledning

1 Inledning.............................. 1

1.1 Mål, medel och förutsättningar ............. 1

1.2 Krav på politiken...................... 8

B Det ekonomiska läget

2 Krisens orsaker.......................... 14

2.1 De strukturella problemen ................ 15

2.2 Den kontinuerliga kostnadskrisen............ 15

2.3 Finanskrisen......................... 16

2.4 Sjunkande produktion, högre arbetslöshet och stigande

underskott.......................... 18

2.5 Att lösa problemen..................... 19

3 Den internationella utvecklingen................ 20

3.1 Den internationella konjunkturen ............ 20

3.2 Det europeiska samarbetet ................ 22

4 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige 1994-95 ...... 24

C En politik för tillväxt och sysselsättning med bevarad

prisstabilitet

5 Finanspolitiken .......................... 29

5.1 Den offentliga skulden................... 29

5.2 Den stabiliseringspolitiska inriktningen......... 31

5.3 Budgetpolitiken....................... 35

5.4 Budgetförslaget....................... 36

5.5 Fördelningspolitiken.................... 37

5.6 Kommunernas finansiella läge.............. 38

6 Penningpolitiken och statens valutaupplåning ........ 39

6.1 Penningpolitiken ...................... 39

6.2 Statens valutaupplåning .................. 41

7 Kreditmarknaden och bankkrisen ............... 42

8 Skattepolitiken........................... 43

9 Konkurrens- och strukturpolitiken............... 45

9.1 Generella åtgärder för avreglering och ökad

konkurrens.......................... 45

9.2 Ökad konkurrens på delmarknader ........... 46

9.3 Omvandling av offentlig sektor.............. 46

9.4 Utvärdering och kontroll ................. 47

9.5 Trygghetssystemen ..................... 48

9.6 Utbildning och kunskap.................. 49

10 Arbetsmarknaden......................... 50

8 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1

111

Omprövning och förnyelse av offentlig sektor

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

1 Regeringens strategi för förnyelse av den offentliga

sektorn.............................. 53

2 Utgångspunkter......................... 54

3 Huvudfrågor i förändringsarbetet.............. 56

4 System- och strukturförändringar.............. 57

5 Förändringar i den regionala förvaltningen ........ 63

6 Förändringar i förhållande mellan stat och kommun ... 64

7 Statsförvaltningens förberedelser för ett EU-medlemskap 69

Statsbudgeten och särskilda frågor

1 Statsbudgetens utveckling.................... 72

1.1 Beräkningsförutsättningar................. 72

1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under

budgetåret 1993/94 ..................... 72

1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under

budgetåret 1994/95 ..................... 76

1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1993/94

och 1994/95 ......................... 81

1.5 Statsbudgetens utgifter fördelade på realekonomiska
kategorier och ändamålsområden budgetåret

1994/95 ........................... 83

1.6 Utredning om beräkningarna av statens inkomster

och utgifter ......................... 84

2 Underliggande budgetutveckling................ 85

3 Lånebehov och statsskuld.................... 86

4 Statsutgifternas förmögenhetseffekter ............. 88

4.1 Beräkningar av statens resultat i företagsekonomiska

termer ............................ 89

5 Redovisning av verksamheten med statliga garantier m.m.

för budgetåret 1992/93 95

6 Styming av statlig verksamhet ................. 95

6.1 Förutsättningslös prövning av statliga utgiftsåtaganden

6.2 Åtgärder för ökad stramhet i budgetprocessen..... 95

6.3 Åtgärder för en förbättrad ägarstyming och

utökad revision....................... 96

6.4 Det ekonomiadministrativa läget och revisionens

resultat 1993 ........................ 97

6.5 Utvecklingen av resultatstyrning............. 100

6.6 Effektiv medelshantering ................. 101

6.6.1 Budgetering och redovisning på statsbudgeten 101

6.6.2 Räntebeläggning av statliga medelsflöden . . . 102

6.6.3 Lån i Riksgäldskontoret för förvaltnings-

myndigheters investeringar............ 102

6.6.4 Införande av avgifter för postbefordran .... 106

112

7 Budgetering av anslag för budgetåret 1994/95 ........		107	Prop. 1993/94:100
7.1	Beräkning av kompensation för lönekostnadsökningar i myndigheternas förvaltningskostnadsanslag .....	107	Bilaga 1
7.2	Budgetering av lokalkostnadsbasen i myndigheternas förvaltningskostnadsanslag ................	107
7.3	Beräkning av anslag till följd av ramavtal om löner m.m. 1993-1995 för statstjänstemän m.fl. (RALS 1993-95)......................	108
7.4	Omdisponeringar till följd av att Statens arbetsgivarverk ombildas till en avgiftsfinansierad myndighet..........................	109
Förslag till riksdagsbeslut ......................		110

113

Bilaga 1.1

Preliminär nationalbudget
för 1994

Preliminär Nationalbudget

Förord

Den preliminära nationalbudget som härmed läggs fram, beskriver den
internationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1995.

Nationalbudgeten bygger på material från fackdepartementen samt från
olika myndigheter och institutioner. För bedömningen av den internatio-
nella utvecklingen har material erhållits från bl.a. OECD. Beskrivningen
av den svenska ekonomin baseras främst på underlag från Statistiska
centralbyrån och på den prognos som Konjunkturinstitutet publicerade
den 9 december. Vidare har seminarier med bransch- och konjunktur-
experter hållits. Ansvaret för de redovisade bedömningarna åvilar dock
helt Finansdepartementets ekonomiska avdelning.

Ansvarig för den preliminära nationalbudgeten är departementsrådet
Håkan Frisén. Kalkylerna avslutades den 21 december 1993.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

1 Inledning

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Den svenska ekonomin har nu definitivt passerat sitt bottenläge. Exporten
ökade mycket snabbt under andra halvåret av 1993. Samtidigt har en viss
stabilisering av den inhemska efterfrågan skett. Under 1994 väntas en
fortsatt kraftig exportuppgång medföra att den samlade produktionen av
varor och tjänster stiger med nära 2,5 %. När även den inhemska efter-
frågan böljar öka 1995 förutses BNP-tillväxten bli närmare 3 %.

Även om ekonomin nu åter böijar växa kommer avsevärda obalanser
att bestå under de närmaste åren. Det är två problem som står i förgrun-
den. Underskotten i de offentliga finanserna kommer att vara betydande
under perioden. Trots de omfattande åtgärder som vidtagits kommer för-
bättringen i det offentliga sparandet att vara begränsad under de närmaste
åren, vilket innebär att statsskulden ökar snabbt. Obalansen på arbets-
marknaden kommer i hög grad att bestå, även om en viss nedgång av
arbetslösheten kan skönjas under prognosperioden.

Den svenska ekonomin kommer att präglas av att konkurrenssituationen
för exporten och den konkurrensutsatta sektorn är mycket stark. Bety-
dande produktivitetsökningar tillsammans med sänkta arbetsgivaravgifter
har inneburit att konkurrenskraften stärkts betydligt. Härtill kommer den
kraftiga deprecieringen av kronan. En mycket kraftig expansion av export
och industriproduktion är därför att vänta under åren 1994 och 1995.

Parallellt med detta pågår fortfarande anpassningar som kommer att
verka dämpande på den inhemska efterfrågan ytterligare en tid. Byggan-
det i ekonomin kommer att fortsätta att minska till följd av kraftigt av-
tagande bostadsinvesteringar. Anpassningen av den kommunala konsum-
tionen till de nya ekonomiska förutsättningarna kommer att fortgå. Varak-
tigheten av hushållens skuldsaneringsprocess är svårbedömd. Mycket ty-
der dock på att denna gått snabbare i Sverige än i andra länder. Tillsam-
mans med sjunkande räntor och tendenser till stigande tillgångspriser pe-
kar detta på att den privata konsumtionen kommer att öka. Motiven till
ett högt hushållssparande kvarstår emellertid, bl.a. därför att realräntan
efter skatt fortfarande är mycket hög jämfört med de senaste decennierna.
Någon kraftig uppgång av den privata konsumtionen är därför inte att för-
vänta under prognosperioden.

Utvecklingen med en snabbt växande industrisektor i kombination med
en dämpad efterfrågan på hemmamarknaden är i många avseenden fördel-
aktig. Därigenom åstadkoms en anpassning av tidigare ohållbara obalan-
ser avseende bl.a. hushållens sparande, den offentliga sektorns utveckling
samt bostadsbyggandets omfattning och kostnadsläge. De direkta sprid-
ningseffekterna från industrin till delar av tjänstesektorn kan också
förväntas få en betydande omfattning. Redan nu kan påtagliga effekter
observeras i Konjunkturinstitutets tjänstebarometer för bl.a. konsulter,
uppdragsverksamhet mm. På medellång sikt är förutsättningarna för en
stabil och varaktig tillväxt i den konkurrensutsatta sektorn mycket goda.
Jämfört med utvecklingen på 1980-talet är t.ex. skillnaden avseende rest-
riktionen från arbetskraftssidan påtaglig. Ekonomin torde således kunna
växa förhållandevis snabbt under en lång period utan att expansionen

bryts av accelererande löneökningar.

På kort sikt finns det dock risker med den utveckling som skisseras i
prognosen. Ökningstakten i export och industriproduktion är så kraftig att
kapacitetsrestriktioner tämligen snabbt kan komma att göra sig gällande
i vissa branscher. Vid en sådan situation kan skadeverkningar uppstå ge-
nom tendenser till ökande inflation, löne-lönespiraler etc. redan vid tämli-
gen höga arbetslöshetsnivåer. Om en växande del av efterfrågan måste
tillfredställas genom import riskerar också bytesbalansen att åter försäm-
ras. För att undvika detta och möjliggöra ett gynnsamt spridningsförlopp
från den konkurrensutsatta sektorn till ekonomin som helhet ställs ett
antal krav på ekonomins funktionssätt.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Diagram 1.1 Produktion i industrin och i övriga ekonomin

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

För att nödvändiga expansionsinvesteringar inom framförallt industrin
ska komma till stånd måste förtroendet för den ekonomiska politiken vara
fäst. Att statsskuldens nivå och utveckling uppfattas som långsiktigt håll-
bar är centralt för att räntenivån ska pressas ner och för att osäkerheten
ska reduceras. Detta tillsammans med en adekvat efterfrågenivå utgör
nödvändiga förutsättningar för att investeringarna ska bli tillräckligt höga.
Också de långsiktiga villkoren för industriell verksamhet i Sverige som
formas genom Europapolitiken, energipolitiken, skattepolitiken etc. är av
stor betydelse. Samtidigt ställs stora krav på flexibiliteten på arbetsmark-
naden avseende relativa löner och arbetskraftens rörlighet. Därigenom
kan överföring av arbetskraft till industrin och till de expansiva delarna
av den privata tjänstesektorn ske utan att de nominella löneökningarna i
ekonomin som helhet tilltar.

Ränte- och valutaförutsättningar

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

I de förutsättningar som ligger till grund för prognosen över den svenska
ekonomin antas att en viss appreciering av kronan sker under 1994 och
1995. Detta motiveras av att kronan, sett från realekonomiska utgångs-
punkter, i nuläget måste betraktas som undervärderad. Vidare förutsätts
en viss nedgång i den europeiska räntenivån, framförallt för de korta rän-
torna. Det är rimligt att förutsätta att de svenska räntorna kan följa med
i denna utveckling. Således grundas prognosen för ekonomins utveckling
på antagandet att de svenska räntorna faller något.

Tabell 1.1 Prognosförutsättningar

	1992	1993	1994	1995
BNP-tillväxt i OECD	1,6	0,7	1,9	2,6
Konsumentprisökning i OECD	3,0	2,7	2,8	3,0
Råoljepris (US-dollar per fat)	19,3	17,3	16,5	18,8
Dollarkurs (i kr.)	5,8	7,8	8,3	8,3
Ecu-index¹	101,7	123,0	123,0	117,5
Tysk ränta 5-års statsobl.	7,8	6,0	5,0	5,0
Svensk ränta 6-års statsobl.	10,4	7,9	6,5	6,25
Svensk ränta 6-månaders ssvx.	12,6	8,1	6,0	5,5

¹ ECU-index antas vara 126 den 31 december 1993, 120 den 31 december 1994 samt
115 den 31 december 1995.

Källor: OECD och Finansdepartementet.

Den internationella ekonomin

Den internationella ekonomin kännetecknas av att de stora industriländer-
na befinner sig i vitt skilda konjunkturfäser. I USA och övriga anglo-
saxiska länder har återhämtningen befästs under 1993. I de kontinenta-
leuropeiska länderna nådde konjunkturen troligen sitt bottenläge under
1993, medan nedgången i Japan väntas fortsätta ytterligare en tid. BNP-
tillväxten i OECD stannade preliminärt vid 0,7 % under 1993. Under de
kommande åren väntas en successiv återhämtning i Europa, och efterhand
också i Japan, innebära att BNP-tillväxten stiger till ca 2 % 1994 och till
närmare 3 % under 1995. Någon större ökning av inflationstrycket förut-
ses inte. Den genomsnittliga inflationen i OECD-området väntas uppgå
till ca 3 % såväl 1994 som 1995. En viss uppgång kan inträffa i USA,
medan inflationen i Europa fortsätter att fälla något.

Den privata sektorns strävan att anpassa skulderna till lägre nivåer efter
1980-talets stora låntagande samt med hänsyn till höga realräntor efter
skatt och därav följande låga tillgångspriser kommer även fortsättningsvis
att verka dämpande på utvecklingen. Även om saneringsprocessen pågått
en tid är skuldsättningen fortfarande hög, sett i ett historiskt perspektiv.

Arbetslösheten i OECD som helhet fortsatte att stiga under 1993. I
Europa uppgår nu den öppna arbetslösheten till ca 11 %, vilket är mer
än någon gång tidigare under efterkrigstiden. Åtgärder för att minska
arbetslösheten har givits högsta prioritet i de europeiska länderna. Mycket
tyder dock på att en BNP-tillväxt på över 2 % är nödvändig för för att

arbetslösheten ska minska, vilket skulle innebära att en nedgång inte kan Prop. 1993/94:100
förväntas förrän mot slutet av 1995. Bilaga 1.1

Finanspolitiken i flertalet OECD-länder är inriktad på budgetkonsolide-
ring på medellång sikt. Situationen för de offentliga finanserna är spe-
ciellt allvarlig i Europa. Statsskuldens stigande andel av BNP har blivit
ett alltmer påtagligt problem för flera europeiska länder. Härigenom in-
skränks det finanspolitiska manöverutrymmet. I Japan har däremot de
starka statsfinanserna möjliggjort såväl finanspolitiska som penningpoli-
tiska stimulanser.

Löner och konsumentpriser

I takt med att arbetsmarknadsläget försvagades i början av 1990-talet
dämpades också löneökningstakten i den svenska ekonomin. Detta möns-
ter bröts dock 1993 då den genomsnittliga timlönen ökade snabbare än
1992 trots en ytterligare försämring av arbetsmarknadsläget. Reallöne-
flexibiliteten i Sverige har under de senaste decennierna varit god vid en
internationell jämförelse. Emellertid har denna flexibilitet i hög grad er-
hållits i samband med återkommande devalveringar och dessutom skett
i en höginflationsmiljö. I en låginflationsekonomi är förutsättningarna för
lönebildningen annorlunda genom att krav då också ställs på nominallöne-
flexibilitet nedåt. Vid en varaktig inflation på ca 2 % i enlighet med mål-
sättningen om låg inflation kan de nominella lönerna varaktigt öka med

3,5 till 4 % per år vid en rimlig produktivitetsutveckling. I detta pers-
pektiv är den uppmätta löneökningen på 4,1 % 1993 oroväckande med
tanke på det svaga arbetsmarknadsläget. En viktig förklaring till denna
förhållandevis höga ökning av den genomsnittliga timlönen är dock den
s.k. strukturella löneglidning som uppstår när sysselsättningen fäller. Den
genomsnittliga timlönen kan då stiga utan att någon enskild person får
högre lön. Detta beror bl.a. på att de som kvarstår i sysselsättning nor-
malt har högre genomsnittslön. När hela företag slås ut är det också van-
ligen sådana som har relativt låg produktivitet och lågt löneläge. Ett annat
förhållande som bidrar till den strukturella löneglidningen är ökande ut-
betalningar av avgångsvederlag etc., vilka höjer lönesumman utan att
något arbete utförs. Dessa effekter är svåra att kvantifiera men statistik
från Verkstadsindustrierna visar att de branscher som haft stora syssel-
sättnings- och produktionsneddragningar jjgfprat störst ökning av arbets-
kraftskostnaden. Detta indikerar att den strukturella löneglidningen utgör
en stor del av den uppmätta ökningen av genomsnittslönen. Den struktu-
rella komponenten i löneglidningen torde minska 1994 när fallet i syssel-
sättningen mer än halveras. När sysselsättningen åter börjar öka 1995 kan
den strukturella komponenten förväntas bli negativ när företagen börjar
nyanställa personal med lägre lön än genomsnittet.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Tabell 1.2 Löner och priser

Årlig procentuell förändring

	1992	1993	1994	1995
Timlön, kostnad	3,6	4,1	3,5	3,5
KPI dec.-dec.	1,9	4,4	2,2	3,0
NPI dec.-dec.	2,9	4,3	1,6	2,2
"Underliggande" inflationstakt	2,7	1,7	1,1	2,6
KPI årsgenomsnitt	2,3	4,7	2,5	2,8
NPI årsgenomsnitt	4,2	4,3	2,1	2,0

Anm.: KPI = Konsumentprisindex, NPI = Nettoprisindex.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Sammantaget beräknas de totala nominella löneökningarna uppgå till

3,5 % såväl 1994 som 1995. Prognosen bygger på en försiktig tolkning
av omfattningen på den strukturella löneglidningen. Om de indikationer
som finns skulle vara representativa för arbetsmarknaden som helhet är
löneökningen 1994 och 1995 överskattade, dvs. ökningen av den genom-
snittliga lönen kan i så fäll väntas understiga 3,5 % när produktionen åter
ökar. Timlönen för industrin bedöms öka med 1 resp 1,5% procenten-
heter mer än genomsnittet for ekonomin, som en konsekvens av den goda
lönsamheten och den snabba tillväxten i den konkurrensutsatta sektorn.

Inflationstrycket i ekonomin är förhållandevis svagt. Under 1993 bidrog
höjda indirekta skatter och stigande importpriser till att ökningen i konsu-
mentprisindex blev 4,7 %. Genomslaget av deprecieringen på importpri-
sema för bearbetade varor var ca 50 %. På övriga varor tycks genom-
slaget däremot i det närmaste varit fullständigt. Den svaga efterfrågan
tvingade handeln till betydande maiginalsänkningar vilket ytterligare däm-
pade effekterna i konsumentledet.

1994 väntas ökningen av konsumentprisindex (KPI) stanna vid ca

2,5 %, medan uppgången för 1995 beräknas bli 2,8 %, vilket ligger nära
den övre gränsen för Riksbankens inflationsmål. En relativt hög produk-
tivitetstillväxt, skärpt konkurrenslagstiftning samt antagande om en viss
appreciering av kronan bidrar till att hålla tillbaka prisökningarna. I mot-
satt riktning verkar kvardröjande effekter av importprisökningar samt på-
verkan på KPI-måttet av höjda indirekta skatter samt förändringar i ränte-
bidragen. Den s.k. underliggande inflationen, där KPI rensats från effek-
ter av olika politiska beslut och deprecieringens direkta effekter beräknas
uppgå till 1,1 % under loppet av 1994 och till 2,6 % under loppet av
1995. Uppgången mellan 1994 och 1995 i den underliggande inflations-
takten är sannolikt överdriven. Den metodik som används vid beräk-

ningen har troligen överskattat importprisemas bidrag 1993 och under-
skattat desamma 1994. Inflationstakten är låg i ett historiskt perspektiv.
Mot bakgrund av målet om prisstabilitet och efterfrågeläget kan den
dock betecknas som hög 1995. Detta kan tolkas som ett tecken på att
pris- och lönebildningen ännu inte anpassats fullt ut avseende förvänt-
ningarna med hänsyn till målet om prisstabilitet. Om löneökningarna
skulle bli lägre än 3,5 % 1994 eller 1995 blir också inflationen lägre,

vilket skulle innebära en något större marginal till den övre gränsen för Prop. 1993/94:100
Riksbankens inflationsmål. Bilaga 1.1

Utrikeshandeln

Exportuppgången under andra halvåret av 1993 var mycket kraftig trots
en svag internationell efterfrågan i OECD-området. Den starka förbätt-
ringen av konkurrenskraften möjliggjorde avsevärda marknadsandelsvins-
ter. Därtill kommer kraftiga exportökningar till de snabbt växande ekono-
mierna i Sydostasien, som successivt blir en allt viktigare marknad för
den svenska exporten. Under 1994 beräknas den totala exporten, som års-
genomsnitt, öka med över 10 %. Efterfrågan i OECD-området återhämtar
sig samtidigt som svenska exportörer fortsätter att vinna marknadsande-
lar. Prognosen innebär en mycket måttlig exportuppgång under lopppet
av 1994 varför en betydligt kraftigare ökning inte kan uteslutas. Under
1995 förstärks konjunkturen inom OECD-området ytterligare. De svenska
marknadsandelsvinstema väntas dock avta markant. Effekterna av de
kraftiga relativprissänkningama 1993 har då minskat samtidigt som ka-
pacitetsrestriktioner i de expansiva delarna av svensk industri alltmer
böijar göra sig gällande. Den totala exportuppgången väntas ändå bli
7 %.

Diagram 1.2 BNP, export, privat konsumtion och bruttoinvesteringar.
Säsongrensade hal vårsdala.

Index 1:o halvåret 1987=100

150

140

130

120

110

100

90

80

70 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Importen av bearbetade varor ökade 1993 med ca 3 %. Denna utveck-
ling var förvånande med tanke på den mycket svaga efterfrågan samt att
importerade varor, relativt sett, blev dyrare. En förklaring kan vara att
exportindustrins användning av importerade insatsvaror var betydligt hög-
re än vanligt. Vidare är det på kort sikt svårt att byta leverantör, vilket
medför att effekterna av relativprisförändringar kommer med betydande
eftersläpning. Under 1994 och 1995 stiger efterfrågan kraftigt inom de
områden som har ett högt importinnehåll, främst export av bearbetade
varor och maskininvesteringar. År 1994 väntas dock importuppgången bli
lägre än denna efterfrågeökning, eftersom de svenska producenter som
konkurrerar med importen väntas kunna stärka sin marknadsposition.
Prisläget är gynnsamt samtidigt som resursutnyttjandet fortfarande är lågt.
År 1995 förändras dock situationen. Kapacitetsrestriktionema börjar göra
sig gällande samtidigt samtidigt som effekterna av relativförbättringen
1993 klingar av. Den totala importen av varor och tjänster beräknas växa
med ca 3,5 % respektive 6,5 % under 1994 och 1995.

Bytesbalansen fortsätter att förstärkas i snabb takt. År 1995 förutses
överskottet uppgå till drygt 4 % av BNP. Förutom ett successivt tilltagan-
de handelsbalansöverskott minskar också underskotten i avkastningen på
kapital. Detta beror på det sjunkande internationella ränteläget i kombi-
nation med att den positiva bytesbalansen innebär betydande nettoamorte-
ring av utlandsskulden.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Tabell 1.3 Försörjningsbalans

	Miljarder kr. 1992	Procentuell volymförändring
	Miljarder kr. 1992	1992	1993	1994	1995
BNP	1 439,8	-1,9	-2,0	2,4	2,9
Import	376,7	1,3	-2,0	3,5	6,5
Tillgång	1 816,5	-1,0	-2,0	2,7	3,9
Privat konsumtion	776,0	-1,9	-3,9	0,7	2,0
Offentlig konsumtion	400,3	-0,6	-2,1	-1,3	-1,0
Stat	118,2	1,7	0,0	-1,0	-1,0
Kommuner	282,0	-1,6	-3,0	-1,5	-1,0
Bruttoinvesteringar	244,7	-11,0	-14,0	-6,7	7,1
Näringsliv	127,3	-15,6	-14,6	8,7	11,9
Bostäder	85,0	-6,4	-22,6	-49,5	-6,5
Myndigheter Lagerinvesteringar¹	32,4	1,2	2,0	-1,7	-0,7
Myndigheter Lagerinvesteringar¹	-5,9	1,3	-0,2	0,4	0,5
Export	401,5	2,2	7,4	10,7	7,0
Användning	1 816,5	-1,0	-2,0	2,7	3,9
Inhemsk användning	1 415,1	-2,2	-5,5	-0,7	2,5

¹ Förändring i procent av föregående års BNP.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Inhemsk efterfrågan

Den inhemska efterfrågan minskade 1993 med drygt 5 %. Nedgången i
den privata konsumtionen, mätt som årsgenomsnitt, var ca 4 %. Under
andra halvåret återhämtade sig emellertid konsumtionen påtagligt och
mycket tyder nu på att denna trend fortsätter. Hushållens realt disponibla
inkomster beräknas öka med ca 1 % såväl 1994 som 1995. En rad tecken
tyder också på att tillförsikten och framtidstron hos hushållen nu succes-
sivt förstärks. Dessutom är hushållens innehav av kapitalvaror, framför-
allt bilar, små och förhållandevis föråldrade vilket kan väntas leda till
stigande inköp. Varaktigheten och kraften i hushållens fortsatta skuldsa-
neringsprocess är dock mycket svårbedömd. Trots den svaga ekonomiska
utvecklingen under de senaste åren har realinkomsterna, med utantag för
år 1993, stigit, vilket tillsammans med den svaga konsumtionsutveck-
lingen, resulterat i ett högt finansiellt hushållssparande. Skuldsättningen
har därmed i hög grad och snabbare än i andra länder anpassats med hän-
syn till de låga tillgångspriserna. Processen skulle därför inte behöva bli
lika utdragen som den varit i andra länder, vilket talar för en förhållande-
vis stark utveckling av konsumtionen.

Å andra sidan finns det fortfarande starka motiv för ett fortsatt högt
sparande varför någon snabb ökning i konsumtionen ändå inte är sanno-
lik. Arbetslösheten kommer visserligen att minska något under perioden
men nivån kommer att förbli hög, såväl i ett historiskt som i ett interna-
tionellt perspektiv. Detta innebär att arbetslöshetsrisken kommer att bestå,
vilket motiverar ett högt sparande. Samtidigt innebär underskotten i de
offentliga finanserna att risken för framtida inkomstbortfall till följd av
budgetförstärkningar uppfattas som betydande. En mycket restriktiv kre-
ditprövning från banker och kreditinstitut kan också komma att begränsa
hushållens konsumtion. Prognosen innebär att den privata konsumtionen
1994 stiger med knappt 1 % och att ökningstakten tilltar till 2 % 1995.

Den kommunala konsumtionen minskade med hela 3 % under 1993.
Den kraftiga nedgången innebär att kommuner och landsting i väsentlig
omfattning böijat anpassa verksamheten till de nya finansiella förutsätt-
ningar som gäller. Denna process väntas fortsätta även under 1994 och
1995, om än i avtagande takt. Också den statliga konsumtionen väntas
volymmässigt minska under perioden.

Bruttoinvesteringarna i näringslivet är nu definitivt på väg att vända
uppåt. Redan 1994 förutses en ökning på närmare 9 % som år 1995 till-
tar till ca 12 %. Det är främst inom industrin som expansionen väntas
ske med en tillväxt av ca 20 % såväl 1994 som 1995. En snabb produk-
tionsuppgång, god lönsamhet samt fällande räntor utgör förutsättningarna
för en så kraftig expansion samtidigt som investeringsnivån blivit starkt
nerpressad under de senaste åren. Också de ökade satsningarna på infra-
strukturinvesteringar inom de statliga affärsverken spelar en betydande
roll. Trots den avsevärda investeringstillväxten i näringslivet fortsätter de
totala bruttoinvesteringarna i ekonomin att minska även 1994, då bo-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

stadsinvesteringama närmast halveras. Återhämtningen av den inhemska Prop. 1993/94:100
efterfrågan under 1995 väntas innebära en ökning av investeringarna även Bilaga 1.1
inom hemmamarknadsorienterade sektorer av ekonomin. De totala brutto-
investeringarna kan därför väntas öka så pass kraftigt som med 7 %
1995.

Diagram 1.3 Bruttoinvesteringar (LP) samt bruttoinvesteringar exklusive
bostäder (LP och FP), andelar av BNP.

De totala bruttoinvesteringarnas andel av BNP har i löpande priser
minskat från ca 22 % 1989 till ca 13 % 1994. Denna nedgång är dock
i betydande utsträckning hänförlig till minskat bostadsbyggande. Andelen
under slutet av 1980-talet drevs också upp av de extremt kraftiga prisök-
ningarna inom byggnadssektorn som helhet. Diagram 1.3 avser att visa
betydelsen av dessa båda faktorer. Mätt i fästa priser kommer investe-
ringskvoten avseende annat än bostäder att vara ungefär lika hög 1995
som i böijan av 1980-talet.

Förändringar i lagerhållningen hade stor betydelse för BNP-utveck-
lingen under 1991 och 1992. Under perioden 1993-1995 väntas emellertid
lagerbidragen bli tämligen blygsamma. Lageravvecklingen tilltog något
under 1993. Under de kommande åren väntas lagren ge ett positivt BNP-
bidrag på ca 1/2 procentenhet per år. När industriproduktionen gradvis
tilltar kommer behovet av lager av insatsvaror och varor i arbete att öka.
Därtill kommer att takten i avvecklingen av de stora färdigvarulager, som
ofrivilligt byggdes upp i den tidigare nedgångsfäsen, nu successivt avtar.

Tabell 1.4 Bidrag till BNP-tillväxten

Procent av föregående års BNP

	1991	1992	1993	1994	1995
Privat konsumtion	0,6	-1,0	-2,1	0,4	1,0
Offentlig konsumtion	0,9	-0,2	-0,6	-0,4	-0,3
Bruttoinvesteringar	-1,9	-2,3	-2,6	-1,1	1,1
Lagerinvesteringar	-1,7	1,3	-0,2	0,4	0,5
Nettoexport	1,0	0,3	3,5	3,1	0,6
BNP	-1,1	-1,9	-2,0	2,4	2,9

Anm.: På grund av avrundning summerar inte alltid delarna till totalen.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Under 1993 minskade BNP med ca 2 %. Den duala situationen i eko-
nomin åskådliggörs av att nettoexporten gav ett positivt bidrag till till-
växten på närmare 3 procentenheter. 1994 väntas nettoexportens bidrag
bli av samma storleksordning.

Det negativa bidraget från bruttoinvesteringarna avtar samtidigt som
konsumtionen stabiliseras. Den totala BNP-tillväxten väntas uppgå till
nära 2,5 % för att sedan öka till närmare 3 % 1995. Såväl konsumtionen
som investeringarna ger då betydande positiva bidrag till tillväxten. Ex-
pansionen av den inhemska efterfrågan medför också en tilltagande im-
portökning. Därigenom kommer nettoexportens positiva bidrag till till-
växten att dämpas kraftigt.

Tabell 1.5 Nyckeltal

Årlig procentuell förändring

	1992	1993	1994	1995
Disponibel inkomst	2,7	-3,4	1,0	1,2
Sparkvot (nivå)	7,4	7,8	8,1	7,4
Industriproduktion	-0,7	2,2	8,5	6,0
Relativ enhetsarbetskostnad	-3,7	-25,3	-1,2	3,8
Handelsbalans (mdr. kr.)	34,1	58,4	86,7	103,5
Bytesbalans (mdr. kr.)	-31,3	3,6	44,6	67,1
Bytesbalans (% av BNP)	-2,2	0,2	3,0	4,2
Oppen arbetslöshet (% av arbets-
kraften)	5,3	8,2	8,0	7,2
Arbetsmarknad spol itiska
åtgärder (% av arbetskraften)	3,7	4,7	6,4	7,0

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

9 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Diagram 1.4 Faktisk och potentiell BNP

Index 1985=100

120

115

110

105

100

95 1985 1987 1989 1991 1993 1995

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Diagram 1.5 BNP och produktivitet i Sverige 1981-1995

Årlig procenluell förändring

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Arbetsmarknad

Situationen på arbetsmarknaden har försämrats dramatiskt de senaste
åren. Produktionen har fallit samtidigt som produktiviteten stigit markant.
Antalet sysselsatta personer 1993 var i genomsnitt 490 000 eller 11 %

färre än 1990. Arbetslösheten uppgick vid slutet av 1993 till drygt 8 %
av arbetskraften samtidigt som ytterligare ca 5 % är engagerade i arbets-
marknadspolitiska åtgärder. En viss stabilisering av sysselsättningen kun-
de dock skönjas under slutet av 1993, främst när det gäller antalet arbe-
tade timmar.

Trots den förhållandevis goda tillväxten under de närmaste åren kvar-
står stora obalanser på arbetsmarknaden. Produktiviteten väntas fortsätta
att stiga tämligen starkt samtidigt som det finns en stor potential till ökad
arbetsutbud. När efterfrågan på arbetskraft börjar tillta kan man därför
förvänta sig en relativt stor följsamhet i utbudet. Därför sjunker arbetslös-
heten långsamt. En gradvis ökning av de arbetsmarknadspolitiska åtgär-
derna till befintliga ramar tillsammans med vissa positiva effekter av det
generella sysselsättningsstödet (GAS) innebär att den öppna arbetslöshe-
ten, mätt som årsmedeltal, ändå bedöms minska något 1994. Summan av
antalet personer i öppen arbetslösheten och antalet personer i konjunk-
turberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder väntas dock fortsätta öka
1994. Under 1995 förutses en viss nedgång av såväl den öppna arbetslös-
heten som i det totala antalet personer utanför den reguljära arbetsmark-
naden (antalet öppet arbetslösa plus antal i konjunkturberoende åtgärder).

Sparande

Det offentliga finansiella sparandet har de senaste åren försämrats kraf-
tigt, huvudsakligen till följd av recessionen, som i sin tur sammanhänger
med en mycket stor ökning av det privata sparandet. Underskottet upp-
gick 1993 till 13,5 % av BNP. Underskottet minskar successivt under
1994 och 1995, men är fortfarande stort. Med den beräkningsteknik som
används kan ca 3/4 av underskottet bero på det onormalt låga kapacitets-
utnyttjandet i ekonomin medan 1/4 är av mer strukturell natur. Även om
en förhållandevis liten del av underskottet kan betraktas som s.k. struktu-
rellt är situationen allvarlig. En relativt lång period med stora underskott
innebär en kraftig ökning av statsskulden. Därigenom ökar ränteutgifterna
i framtiden vilket tränger ut andra angelägna offentliga utgifter. Därtill
är beräkningarna av det strukturella underskottets storlek behäftade med
stor osäkerhet särskilt avseende framtida år, bl.a. som en följd av svårig-
heter att bedöma vilken arbetslöshet som kan upprätthållas utan att löner-
na accelererar.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Diagram 1.6 Finansiellt sparande i privat och offentlig sektor samt bytesbalans

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Tabell 1.6 Sparande

Procent av BNP i löpande priser

	1992	1993	1994	1995
Bruttosparande	14,5	14,2	15,2	17,1
Realt sparande	16,6	14,0	12,3	12,9
Fasta investeringar	17,0	14,7	12,6	12,8
Lagerinvesteringar	-0,4	-0,7	-0,3	0,1
Finansiellt sparande	-2,2	0,2	3,0	4,2
Offentlig sektor	-7,4	-13,5	-11,1	-10,2
Hushåll	5,0	5,7	6,2	5,6
Företag	0,2	8,0	7,8	8,8

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrin och Finansdepartementet.

Det mycket höga privata finansiella sparandet innebär dock att bytesba-
lansen visar allt mer betydande överskott trots det stora offentliga under-
skottet. År 1995 beräknas bytesbalansöverskottet uppgå till drygt 4 % av
BNP, vilket är anmärkningsvärt mycket vid en internationell jämförelse.
Det finns dock flera skäl till att Sverige bör ha ett stort överskott i nu-
varande läge. Under en period med extremt låga bostadsinvesteringar bör
sparandet på detta sätt kanaliseras till utlandet. I samma riktning verkar
den demografiska situationen under 1990-talet, där andelen pensionärer
är förhållandevis låg. Därtill kommer att det relativa resursutnyttjandet
förmodligen är lägre i Sverige än i omvärlden.

Kapitalmarknaden

Spänningarna på de europeiska valutamarknaderna ledde i augusti 1993
till att medlemsländerna inom valutasamarbetet EMS tvingades bredda
bandgränsema från +/- 2,25 % till +/- 15 %. Övergången till ett mer
flexibelt växelkurssystem har bidragit till att räntenivåerna i Europa har
sjunkit. Hittills har de flesta länderna dock varit försiktiga med att an-
vända de nya penningpolitiska möjligheterna till räntesänkningar. Växel-
kursrörelserna har av denna anledning varit relativt små mellan de olika
ERM-valutoma. Om denna utveckling består kommer den tyska ränteut-
vecklingen att även fortsättningsvis vara styrande för de flesta europeiska
länder.

I Sverige har räntorna successivt fallit sedan kronan började flyta. Rän-
tefallet har i hög grad bidragit till en stabilisering av situationen i den
finansiella sektom. Nedgången i räntenivån har dock begränsats av den
osäkerhet som rått om bl. a. kronans depreciering och om det parlamente-
riska läget. Utvecklingen av aktiekurserna på Stockholmsbörsen var dock
mycket stark under 1993.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

2 Internationell utveckling

2.1 Sammanfattande översikt

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Konjunkturuppgången i OECD fortsätter, men är ovanligt svag i ett his-
toriskt perspektiv. Det föreligger fortlärande stora skillnader mellan län-
derna om var i konjunkturcykeln de befinner sig. Uppgångsfäsen leds av
USA och övriga anglosaxiska länder, medan konjunkturen förefaller ha
stabiliserats i flertalet europeiska länder. Samtidigt fortsätter försämringen
i Japan. Återhämtningen i USA har nu pågått i två år och tycks stå på so-
lid grund. Även i Storbritannien verkar återhämtningen vara säkerställd.

Diagram 2.1 BNP-tillväxt i USA, Japan och västra Tyskland

Årlig procentuell förändring

Av de stora länderna kommer den högsta tillväxten under prognosperio-
den att noteras för USA där BNP-tillväxten beräknas uppgå till 3 1/4 %
1994 för att därefter sjunka något. I Kontinentaleuropa förutses en svag
återhämtning under loppet av 1994 och i OECD-Europa beräknas BNP-
tillväxten till 1 1/4 %. Av de europeiska länderna förutses den svagaste
utvecklingen i västra Tyskland. Även 1995 kommer tillväxten att bli
dämpad. Den finska ekonomin fortsätter att utvecklas svagt under prog-
nosperioden. Den kraftiga tudelningen mellan den snabbt växande export-
inriktade delen av ekonomin och en mycket låg efterfrågan i den in-
hemska sektorn kommer att kvarstå. För OECD som helhet beräknas
BNP-tillväxten till 2 % 1994, för att sedan öka till 2 1/2 % 1995. Infla-
tionstrycket kommer att vara lågt och den årliga prisstegringstakten kom-
mer att understiga 3 %.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Tabell 2.1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder

Årlig procentuell förändring

	Andel av OECD- områdets totala BNP i %*	1991	1992	1993	1994	1995
Förenta staterna	36,0	-0,7	2,6	2,7	3,3	3,0
Japan	19,2	4,0	1,3	-0,5	0,5	2,5
Västra Tyskland	8,8	3,7	1,6	-2,0	0,2	1,3
Frankrike	7,0	0,7	1,4	-1,0	0,8	2,2
Storbritannien	5,5	-2,2	-0,6	2,0	2,8	2,7
Danmark	0,8	1,2	1,0	0,0	2,2	2,7
Finland	0,7	-7,1	-4,0	-2,6	0,5	2,0
Norge	0,7	1,9	2,9	1,3	2,5	2,5
Sverige	1,3	-1,1	-1,9	-2,0	2,4	2,9
Norden²	2,2	-1,2	0,1	-0,4	1,8	2,4
OECD-Europa	38,2	1,1	0,8	-0,7	1,2	2,2
OECD-totalt		0,9	1,6	0,7	1,9	2,6

¹ 1987 års BNP.

² Exklusive Sverige.

Källor: OECD och Finansdepartementet.

Behovet i den privata sektorn att anpassa skulderna till lägre nivåer
kommer att fortsätta att verka återhållande på utvecklingen i många
OECD-länder de närmaste åren. Även om saneringsprocessen har pågått
en tid är skuldsättningen i den privata sektorn historiskt sett hög i många
länder. Skuldanpassningen har kommit längst i USA, men är trots de låga
räntorna ännu inte avslutad. Detta återspeglas i att takten i den ekonomis-
ka återhämtningen är förhållandevis måttlig. I Storbritannien har sänk-
ningen av de korta räntorna inneburit kraftigt minskade ränteutgifter för
hushållen och därmed ökat konsumtionsutrymmet. Skuldstocken har hit-
tills dock endast sjunkit marginellt.

Finanspolitiken i flertalet OECD-länder inriktas på budgetkonsolidering
på medellång sikt. Många länder har i enlighet med detta infört medel-
fristiga konsolideringsprogram. Budgetunderskottet i den offentliga sek-
torn uppgick 1993 till i genomsnitt ca 4 1/2 % av BNP i OECD och i
OECD-Europa ca 6 3/4 %. Det konjunkturrensade underskottet var i ge-
nomsnitt 3 1/2 % av BNP i OECD. Den allvarliga budgetsituationen har
inneburit att utrymmet för stimulanser i flertalet länder är ytterst be-
gränsat och samtidigt har verkan av de automatiska stabilisatorerna i
många länder begränsats. Under 1994 kommer finanspolitiken att stramas
åt något i OECD som helhet. De enda länder som beslutat om stimulan-
ser på kort sikt är Danmark och Japan. Den offentliga sektorns höga
skuldsättning är ett problem i många länder. Skulden i offentlig sektor,
mätt som andel av BNP, har i de flesta länder ökat för vaije lågkonjunk-
tur.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Tabell 2.2 Den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparande
Kalenderår, procent av BNP

	1990	1991	1992	1993
Förenta staterna¹	-2,5	-3,4	-4,5	-3,6
Japan	2,9	3,0	0,7	-1,0
Tyskland	-2,1	-3,2	-2,6	-4,0
Frankrike	-1,5	-2,1	-3,9	-6,0
Storbritannien	-1,3	-2,7	-6,2	-8,2
Danmark	-1,5	-2,2	-2,5	-4,3
Finland	5,3	-1,5	-6,1	-9,1
Norge	2,5	-0,2	-2,8	-3,2
Sverige	4,2	-1,2	-7,4	-13,5
OECD-Europa²	-3,7	-4,4	-5,1	-6,8
OECD-totalt²	-24	-2,9	-4,0	-4,6

¹ Exkl. kostnader för inlåningsförsäkringen.

² 1991 års BNP-vikter och köpkraftspariteter.
Källor: OECD och Finansdepartementet.

De stora räntedifferensema i OECD-området mellan USA och Japan å
ena sidan och de europeiska länderna å andra sidan minskade under
1993. Under prognosperioden kommer räntedifferensen i de korta räntor-
na att skifta så att korträntoma i USA betydligt överstiger nivån i Tysk-
land och Japan. I USA är penningpolitiken sedan en tid expansiv och har
kombinerats med ett program för medelfristig budgetkonsolidering. Den
reala korta räntan är omkring 0 %. Penningpolitiken i USA förutses stra-
mas åt under 1994 när kapacitetsutnyttjandet stiger och BNP-gapet krym-
per. I Japan ligger diskontot på en rekordlåg nivå, 1,75 %. Fortsatt
sjunkande korta räntor kan dock inte uteslutas, även om utrymmet är be-
gränsat. Trots de låga räntorna har yenen apprecierats kraftigt mot samt-
liga valutor. Den effektiva apprecieringen sedan det första halvåret 1992
uppgår till ca 30 %. I Europa föll såväl de långa som de korta räntorna
betydligt under 1993. De långa räntorna i Tyskland är nu nära den nivå
där räntorna bottnat i tidigare recessioner, medan de korta räntorna ännu
inte nått den nivån.

Utvecklingen på valutamarknaderna under 1993 var dramatisk. Yenen
apprecierades kraftigt och i Europa ändrades förutsättningarna för valuta-
politiken väsentligt efter beslutet att vidga fluktuationsbanden inom ERM
till +/- 15 %. Beslutet har lett till att situationen på valutamarknaderna
åter stabiliserats. De minskade spänningarna är också en följd av att de
tyska räntorna har fortsatt att sjunka. Räntemarginalen mot D-marken har
överlag krympt. De tyska räntorna förefaller dock fortfarande utgöra ett
golv för räntorna i flertalet europeiska länder, varför dessa väntas följa
efter de förväntade fortsatta lättnaderna av penningpolitiken i Tyskland.

Inflationen i OECD dämpades ytterligare under 1993 och uppgick i ge-
nomsnitt till ca 2,7 %. Inflationen fortsatte att stiga i Tyskland under in-
ledningen av året, men har därefter gradvis dämpats. I de länder vars va-
lutor deprecierats har inflationen ökat mindre än väntat. Den svaga efter-
frågan har gjort att ökade importpriser ännu inte har slagit igenom i kon-
sumentledet. Under prognosperioden väntas ett fortsatt lågt inflationstryck

i OECD-området. Inflationen beräknas ligga omkring 3 % under såväl Prop. 1993/94:100
1994 som 1995. En viss uppgång kan förutses i USA, medan inflationen Bilaga 1.1

i OECD-Europa kommer att falla något.

Tabell 2.3 Konsumentpriser och arbetslöshet i vissa OECD-länder

	1991	1992	1993	1994	1995
KPI¹
Förenta staterna	4,2	3,0	3,0	3,5	3,5
Japan	3,3	1,7	1,0	1,2	2,0
Västra Tyskland	3,5	4,0	4,1	3,0	2,5
Frankrike	3,2	2,4	2,2	2,0	2,0
Storbritannien	5,9	3,7	1,8	3,8	4,0
Danmark	2,4	2,1	1,5	2,8	3,0
Finland	4,1	3,0	2,5	2,8	3,2
Norge	3,4	2,3	3,0	2,5	2,5
Sverige	9,4	2,3	4,7	2,5	2,8
OECD-Europa	4,7	3,8	3,3	3,1	3,0
OECD-totalt	4,2	3,0	2,7	2,8	3,0
Arbetslöshet²
OECD-Europa	8,6	9,6	10,8	11,5	11,7
OECD-totalt	7,1	7,8	8,2	8,5	8,5

¹ Årlig procentuell förändring.

² Procent av arbetskraften.

Källor: OECD och Finansdepartementet.

Arbetslösheten steg under 1993 i OECD som helhet. Bakom detta
döljer sig en nedgång i USA till ca 6,5 %, medan arbetslösheten i
OECD-Europa steg till rekordnivåer, ca 11 %. Åtgärder att minska
arbetslösheten har givits högsta prioritet i de europeiska länderna. Be-
dömningen är att det krävs en BNP-tillväxt på över 2 % för att minska
arbetslösheten, vilket innebär att arbetslösheten i Europa inte kommer att
sjunka förrän mot slutet av 1995.

Världshandeln ökade med endast ca 3 % 1993. Sveriges exportmark-
nadstillväxt var ännu mindre. När återhämtningen tar fart under prognos-
perioden väntas en gradvis uppgång av tillväxten i världshandeln till drygt
6 % 1995.

I Sydostasien finns världens snabbast växande ekonomier och över hälf-
ten av världens befolkning. Staterna inom området är heterogena i många
avseenden och befinner sig i olika utvecklingsstadier. De stater där ut-
vecklingen nått längst och är som mest intensiv kännetecknas av en bety-
dande framgång vad gäller makroekonomisk stabilisering och handelslibe-
ralisering. De huvudsakliga orsakerna till den snabba tillväxten har varit
en snabb investeringstillväxt och stor satsning på utbildning. Området är
till viss del beroende av utvecklingen i OECD-ländema, främst USA,
men beroendet har minskat i betydelse. Japan är den viktigaste investera-
ren. Även Kinas, Taiwans och Koreas betydelse har ökat. På senare år
är det framför allt utvecklingen i Kina som har haft störst inverkan på de
övriga staterna i regionen genom ökad import. BNP-tillväxten i Sydost-
asien, exklusive Kina beräknas till ca 6-7 % de närmaste åren. I Kina,
beräknas BNP-tillväxten, 1993 ha varit ca 13 % för andra året i rad, men

det finns risk för överhettning då inflationen väntas uppgå till ca 20 %
1993. Inflationen i området som helhet förväntas uppgå till ca 6-7 % un-
der 1993 och 1994.

Osäkerhetsmomenten i prognoserna är fortfarande stora. Osäkerheten
är störst i Japan, Finland och Kontinentaleuropa. Många kontinentaleuro-
peiska länder befinner sig nära botten i konjunkturfasen men både tid-
punkten för och styrkan i uppgången är svår att beräkna. För hela OECD
förefaller emellertid riskbilden vara balanserad mellan möjligheter till
starkare tillväxt än beräknat och risken för en svagare utveckling.

I Kontinentaleuropa utgör utvecklingen i den privata konsumtionen ett
betydande osäkerhetsmoment. Budgetåtstramningar som till stor del riktas
mot hushållen, fortsatt stigande arbetslöshet och låga löneökningar med-
för på kort sikt en svag utveckling av hushållens disponibla inkomster i
flertalet länder, men ökar samtidigt utrymmet för lägre räntor. Prognosen
förutsätter att hushållens sparkvot sjunker något under prognosperioden,
något som i ljuset av bl.a. stigande arbetslöshet får bedömas som osäkert.
I Japan är skuldanpassningen ännu inte avslutad och det är svårt att be-
döma när denna process är avklarad. Det är också osäkert om den starka
yenkursen kommer att bestå. I Finland syns vissa tecken på att botten i
den inhemska efterfrågan snart har passerats, vilket prognosen också ut-
går ifrån. Signalerna är dock inte entydiga. Den mycket höga arbetslös-
heten medför en risk för att såväl privat konsumtion som investeringar
utvecklas sämre än väntat.

Den penningpolitiska hållningen i ERM-ländema är ett annat osäker-
hetsmoment. Den ökade flexibiliteten som de vidgade fluktuationsbanden
medför har inte utnyttjats. Länderna förefaller inte uppleva det som om
det penningpolitiska handlingsutrymmet i praktiken har ökat. Bundes-
banks agerande kommer därmed sannolikt att fäställa ramarna för pen-
ningpolitiken även i fortsättningen. Det är dock värt att poängtera att ris-
kerna vad gäller penningpolitiken både är på uppåtsidan och nedåtsidan.
Bundesbank kan komma att lätta penningpolitiken snabbare än beräknat
om inflationsutvecklingen blir gynnsam. I USA kan centralbanken, om
inflationen tilltar, strama åt penningpolitiken tidigare än beräknat.

Effekten av konsolideringen av de offentliga finanserna i OECD är svår
att beräkna. Den återhållande effekten av budgetsaneringen motverkas av
att den möjliggör lägre räntor och att den ekonomiska politiken kan upp-
fattas som mer trovärdig. Nettoeffekten av detta är svårbedömd.

Slutligen bör nämnas att utvecklingen av handeln inom EG är osäker.
I och med genomförandet av den inre marknaden har handelsstatistiken
lagts om från att baseras på tullstatistik till att grundas på momsredovis-
ningen. Omläggningen har medfört att någon statistik för den interna EG-
handeln 1993 ännu inte publicerats. Utvecklingen av denna bygger därför
på uppskattningar.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

2.2 Länderöversikter

Förenta staterna

BNP-tillväxten i den amerikanska ekonomin bedöms ha uppgått till 2,8 %
1993. Efter en till synes svagare ekonomisk utveckling under första halv-
året 1993 tycks tillväxten åter tagit färt under det andra halvåret. Den
underliggande utvecklingen av inhemsk efterfrågan har dock varit stabi-
lare än vad BNP-siffroma givit sken av. Återhämtningen i USA har nu
pågått så länge som 2 1/2 år. Den revidering av nationalräkenskaperna
för åren 1990-92 som nyligen genomfördes innebar också att den beräk-
nade tillväxten höjdes med i genomsnitt 1/2 procentenhet per år.

Den privata konsumtionen har vuxit i relativt god färt trots en svag ut-
veckling av de disponibla inkomsterna och trots att en viss skuldanpass-
ning sannolikt återstår. Hittills har hushållen delvis kunnat öka konsum-
tionen genom att minska sitt sparande, men den utvecklingen bedöms inte
fortsätta framöver. Företagens vinster har stigit kraftigt och i takt med
detta har maskin- och utrustningsinvesteringama ökat markant. Även bo-
stadsinvesteringama tycks ha tagit fart under andra halvåret. Neddrag-
ningarna av försvarsutgiftema de senaste två åren har lett till minskad
offentlig konsumtion. Handelsbalansen har fortsatt att försämras dels be-
roende på att exporten hämmats av dollarns appreciering gentemot vissa
konkurrentländer, dels på den svaga konjunkturen i omvärlden och slut-
ligen den tilltagande importefterfrågan.

Kongressen och administrationen kunde i början av augusti enas om ett
budgetförslag. Det innebär att stimulansdelen av presidentens förslag slo-
pats, medan kraven på budgetkonsolidering ökat ytterligare något. Bespa-
ringarna är ungefär lika fördelade mellan skattehöjningar och utgiftsned-
skämingar och genomförs successivt under 1994-1998. Åtgärderna upp-
går till ca 1/2 % av BNP 1994 för att öka till motsvarande 2 % av BNP
1998. Trots saneringsprogrammet väntas underskottet uppgå till knappt
3 % av BNP 1998.

Penningpolitiken har hittills under återhämtningen varit expansiv. Såväl
korta som långa räntor föll under första delen av 1993, varefter ränte-
fallet har upphört. De långa räntorna har den senaste tiden böijat stiga.
Den stigande efterfrågan och det ökade kapacitetsutnyttjandet innebär att
centralbanken väntas motverka tendenser till tilltagande inflation genom
en uppdragning av räntorna.

Tillväxten väntas även fortsättningsvis ledas av företagens investeringar
och den privata konsumtionen. Sysselsättningen förutses nu växa snabbare
än tidigare vilket påverkar konsumtionen positivt genom stigande disponi-
bel inkomst, men också genom en ökad optimism och framtidstro hos
hushållen. Inflationstrycket förväntas bli måttligt. Mot denna bakgrund
väntas tillväxten uppgå till 3 1/4 % 1994 och 3 % 1995.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Japan

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Recessionen i den japanska ekonomin blev betydligt djupare än vad som
tidigare förutsågs. Trots omfattande penning- och finanspolitiska stimu-
lanser har fallet i inhemsk efterfrågan inte kunnat förhindras. Bytesba-
lansöverskottet mätt i US-dollar har växt till rekordnivåer på grund av
bl.a. den kraftiga apprecieringen av yenen och en minskande import.
BNP bedöms ha minskat med 1/2 % 1993.

Hushållens konsumtion utvecklades svagt 1993 mot bakgrund av fall-
ande övertidsuttag, lägre bonusutbetalningar och ökad risk för friställ-
ning. Nybilsregistreringarna och detaljhandelsförsäljningen fortsatte att
minska. Nedgången i företagens investeringar fördjupades under första
halvåret 1993. Yenens appreciering har slagit hårt mot företagens vinster.
Detta bidrog till att Tokyobörsen i november föll med ca 25 %.

Regeringen har sedan augusti 1992 presenterat inte mindre än tre sti-
mulanspaket vilka sammantaget föreslår åtgärder motsvarande drygt 6 %
av BNP. Åtgärderna har i huvudsak varit inriktade mot tidigareläggning
av offentliga investeringsprojekt. Stimulanseffekterna på ekonomin tycks
emellertid ha uteblivit.

Diskontot har sänkts successivt i drygt två år och är nu rekordlåga
1,75 %. Det kan inte uteslutas att ytterligare sänkningar genomförs.
Effekten av en sådan torde vara begränsad. Femårsräntan är för närva-
rande 3,8 % medan tremånaders räntan sjunkit till 2,3 %.

Utsikterna för den japanska ekonomin på kort sikt måste betecknas som
mycket dystra. Företagens investeringar och privat konsumtion väntas ta
fart först under andra halvåret 1994. Utrikeshandeln kommer att ge mind-
re bidrag till tillväxten i takt med att export- och importvolymema an-
passas till den högre yen-kursen. Det finns en viss möjlighet att markna-
den omvärderar yenkursen under intryck av det allvarliga läget i ekono-
min. Bostadsbyggande och offentliga investeringar väntas dock växa
snabbt under 1994 för att mattas under 1995. Sammantaget bedöms BNP-
tillväxten uppgå till endast 1/2 % 1994 och 2 1/2 % 1995.

Västeuropa

BNP föll kraftigt under det första halvåret 1993 men har därefter stabili-
serats. Många länder befinner sig kring den nedre vändpunkten av kon-
junkturförloppet, varför bedömningarna är osäkra. Utvecklingen i Tysk-
land är som vanligt en nyckelfaktor för tillväxtutsiktema.

Det kraftiga fallet i BNP i västra Tyskland under inledningen av 1993
har inte fortsatt utan den tyska konjunkturen har åtminstone för tillfället
stabiliserats. Osäkerheten om huruvida detta betyder att ekonomin nu vänt
uppåt är dock stor. Konjunkturläget är svårtolkat med skiftande signaler
från olika konjunkturvariabler. Fallet i industriproduktionen har t.ex.
upphört, men enligt enkätundersökningar planerar industrin fortsatta pro-
duktionsminskningar. Industrins konkurrenskraft har försämrats genom
att D-marken har apprecierats och att enhetsarbetskraftskostnadema stigit

snabbare än i konkurrentländerna. Det kan inte uteslutas att BNP efter att
ha ökat något under andra halvåret 1993 återigen faller under det första
halvåret 1994 och att en uthållig återhämtning inleds först därefter. Under
1993 beräknas BNP ha fallit med 2 %.

Inflationen låg kvar över 4 % under första halvåret 1993, men har där-
efter dämpats. Under det andra halvåret 1993 uppgick den till ca 2,5 %
i årstakt. De största prisökningarna under 1993 registrerades inom ser-
vicesektorn och genom att momsen höjdes med en procentenhet vid års-
skiftet. Arbetslösheten steg från 1,8 miljoner personer i mitten av 1992
till drygt 2,3 miljoner arbetssökande i oktober 1993.

Budgetunderskottet i den konsoliderade offentliga sektorn beräknas ha
uppgått till 4 % av BNP 1993. Inkluderas även underskotten från privati -
seringsbolaget i östra Tyskland, Treuhandanstalt, och de statliga järn-
vägarna uppgick underskottet till över 7 % av BNP. De konsoliderings-
åtgärder som beslutats väntas medföra att underskottet i den konsolidera-
de offentliga sektom sjunker till drygt 3 % 1994. Budgeten under inne-
varande år innebär bl.a. att transfereringarna till hushållen skärs ned, att
lönerna fryses i den offentliga sektom, att egenavgiftema till pensionen
höjs och att skatten på olja och försäkringar ökar. Tillsammans innebär
detta budgetförstärkningar på sammanlagt 60 miljarder DEM, vilket mot-
svarar ca 2 % av BNP. Under 1995 återinförs det s.k. solidaritetstillägget
på inkomstbeskattningen, vilket höjer maiginalskatten. Finanspolitiken
ger en restriktiv effekt under såväl 1994 och 1995. Bundesbank har fort-
satt de gradvisa sänkningarna av marknadsräntorna. Diskontot har sänkts
från toppnivån 8,75 % till 5,75 % i dagsläget. Penningmängdsökningen
har dämpats och har närmat sig det intervall som Bundesbank satt som
mål.

En uthållig vändning i den tyska konjunkturen förutses först under
andra halvåret 1994, vilket ger en genomsnittlig BNP-tillväxt på endast
1/4 % 1994. Den privata konsumtionen utvecklas svagt till följd av låga
löneökningar, stigande arbetslöshet och minskade transfereringar till hus-
hållen. Prognosen innebär en svagt sjunkande sparkvot, vilket måste be-
dömas som osäkert mot bakgrund av att arbetslösheten kommer att öka.
Investeringarna fortsätter att falla under 1994. Nettoexporten förväntas
ge ett positivt bidrag till BNP främst på grund av en mycket svag import-
utveckling. Den dåliga konkurrenskraften begränsar möjligheten till drag-
hjälp från utlandet. De sjunkande räntorna innebär däremot ett stöd för
konjunkturuppgången. Under 1995 väntas ekonomin att förbättras, men
tillväxten beräknas stanna på mycket måttliga 1 1/4 %.

Inflationen kommer att sjunka under 1994 till i genomsnitt 3 %. Låga
löneökningar och den låga inhemska efterfrågan borgar för en sjunkande
inflation även 1995. Det innebär att Bundesbank kan fortsätta att lätta på
penningpolitiken under prognosperioden. De långa räntorna väntas dock
inte komma att sjunka nämnvärt mycket mer under prognosperioden.

Återhämtningen i den brittiska ekonomin har nu pågått i drygt ett år
och BNP-tillväxten 1993 uppgick till ca 2 %. Framför allt har den lättare
penningpolitiken men också pundets depreciering varit drivande krafter
bakom återhämtningen. De lägre räntorna har väsentligt förbättrat hus-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

hållens ekonomiska situation. Hushållen är högt skuldsatta och bostads-
lånen följer de rörliga räntorna, vilket gör att de tämligen snabbt får ta
del av räntesänkningen. Uppgången i den privata konsumtionen har lett
återhämtningen, medan en mer markant uppgång i investeringarna väntas
först 1994.

Inflationen har dämpats till rekordlåg nivå. De stigande importprisema
har ännu inte slagit igenom i konsumentledet. Även löneökningarna befin-
ner sig på historiskt låga nivåer. Exkluderas effekten av de kraftigt sjunk-
ande räntorna ur inflationsstatistiken har dock inflationen stigit något den
senaste tiden. Den ökande ekonomiska aktiviteten har lett till oväntat
snabbt fallande arbetslöshet. Det är främst en följd av att företagen var
alltför pessimistiska i sina bedömningar under valutaoron förra året och
nu återanställer personal, men också av att arbetsmarknadens flexibilitet
har ökat.

Budgetunderskottet växte kraftigt under 1993 och uppgick till ca 8 pro-
cent av BNP. För budgetåret 94/95 väntar regeringen att underskottet ska
sjunka till knappt 6 procent av BNP för att i stort sett vara eliminerat
under budgetåret 1998/99. För budgetåret 1994/95 föreslås bl a att mer-
värdesskatt på hushållsel införs, att skatten på drivmedel, tobak och för-
säkringar höjs. Inkomstskatteskaloma inflationsjusteras inte. De offentliga
lönekostnaderna hålls realt oförändrade under tre år. Efter den kraftiga
initiala deprecieringen av pundet har växelkursen gradvis stärkts. Dep-
recieringen mot D-marken uppgår i dagsläget till ca 8 %. Basräntan låg
länge oförändrad på 6 %, men sänktes i mitten av november 1993 till

5,5 %.

Återhämtningen väntas tillta i styrka under 1994 och BNP-tillväxten be-
räknas till 2 3/4 %. Den starkaste uppgången sker i bruttoinvesteringarna
som väntas öka med 5 % 1994. Den fortsatt höga skuldsättningen bland
hushållen och höjningar av vissa indirekta skatter håller tillbaka utveck-
lingen i den privata konsumtionen något. Såväl export som import väntas
ta färt under 1994. Storbritanniens höga importbenägenhet utgör samtidigt
en begränsning för den ekonomiska tillväxten. BNP väntas 1995 växa
med 2 3/4 %.

Inflationen förutses stiga under prognosperioden till följd av sjunkande
arbetslöshet, ökat kapacitetsutnyttjande och av att de ökade importpriser-
na får genomslag i konsumentledet. Det gör att regeringens inflationsmål
på 1-4 % kan bli svårt att hålla mot slutet av prognosperioden.

Den franska ekonomin utvecklades svagt under 1993 och BNP beräknas
ha fallit med omkring 1 %. Den privata konsumtionen ökade något sam-
tidigt som investeringarna uppvisade ett kraftigt fäll. Ökande arbetslöshet,
svag utländsk efterfrågan och höga realräntor dämpade den inhemska ak-
tiviteten och höll förväntningarna bland hushåll och företag på mycket
låga nivåer. Under andra halvåret 1993 stabiliserades ekonomin något,
men det saknas fortfärande tydliga indikationer på att ekonomin vänt upp-
åt. Industrienkäter indikerar emellertid att efterfrågan från utlandet ökar
och att inga ytterligare produktionsneddragningar planeras. Inflationen
har fortsatt att sjunka och ligger nu kring 2 %. Arbetslösheten har ökat
och uppgick vid årsskiftet till ca 12 % av arbetskraften.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Den franska francen har återtagit den initiala depreciering som följde
efter att fluktuationsbanden inom ERM vidgades. Räntedifferensen mot
D-marken har minskat för såväl de långa som de korta räntorna.
Budgetunderskottet i den konsoliderade offentliga sektorn ökade till nära
6 % av BNP under 1993. I statsbudgeten för 1994 är huvudinslagen att
tillväxten i de offentliga utgifterna begränsas kraftigt, att privatiseringar
av statsägda företag realiseras vilket väntas inbringa 55 miljarder FRF
och att en inkomstskattereform genomförs som ger sänkta marginalskatter
för hushållen. Underskottet i den konsoliderade offentliga sektorn väntas
ligga kvar kring 6 % av BNP.

En vändning i den franska ekonomin förutses under 1994, men BNP-
tillväxten beräknas till endast 3/4 %. Den inhemska efterfrågan kommer
att utvecklas svagt. Lägre räntor och sänkt inkomstskatt motverkas av
fortsatt sjunkande sysselsättning och låga löneökningar. Nettoexporten
väntas ge ett litet positivt bidrag till BNP. Investeringarna kommer att
fortsätta att fålla. Under 1995 fortsätter återhämtningen och BNP-
tillväxten förutses uppgå till 2 1/4 %. Den svaga takten i återhämtningen
innebär att arbetslösheten kommer att öka under 1994 och tidigast kan
komma att stabiliseras först under loppet av 1995. Den höga arbetslös-
heten och det stora produktionsgapet i ekonomin kommer att hålla infla-
tionen på en låg nivå under hela prognosperioden. De franska räntorna
väntas följa utvecklingen i Tyskland vilket innebär att realräntorna sjun-
ker ytterligare.

Norden

Danmarks ekonomi utvecklades något sämre än väntat under 1993. BNP
var oförändrad jämfört med 1992. Orsakerna är inhemska och särskilt
kan nämnas en lägre privat konsumtion och lägre investeringar i företags-
sektorn än vad som tidigare förutsetts. Den allmänna osäkerheten i eko-
nomin med bl.a. en hög och stigande arbetslöshet och frågetecknen kring
utgången av folkomröstningen om Maastrichtfördraget bedöms ligga bak-
om denna utveckling. En del av osäkerheten har nu skingrats och i kom-
bination med expansiv finanspolitik under 1994 väntas såväl privat kon-
sumtion som bruttoinvesteringar att öka. Detta beräknas generera en
BNP-tillväxt på drygt 2 % 1994 och 2 3/4 % 1995.

Uppgången är inte tillräcklig för att pressa ned arbetslösheten i någon
större utsträckning och den öppna arbetslösheten förutses ligga över 11 %
under hela prognosperioden. När aktiviteten i ekonomin återigen ökar
stiger inflationen något under både 1994 och 1995 men överskrider inte
3 %.

Efter segern för Ja-sidan vid folkomröstningen i maj lade den nya rege-
ringen fram ett reformpaket som främst består av en skattereform och en
reform av arbetslöshetsförsäkringen. Skattereformen, som är permanent
underfinansierad, innehåller en relativt kraftig marginal skattesänkning
fr.o.m. 1994 som delvis finansieras från 1995 fram till år 2000.

Reformen av arbetslöshetsförsäkringen syftar till att öka flexibiliteten,

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

bl. a. genom utbildningsvikariat, samt att motverka kontantstödets passivi-
serande effekter genom förändrade ersättningsregler.

Danmarks centralbank har följt en försiktig penningpolitik med gradvisa
räntesänkningar för att undvika en depreciering av den danska kronan och
har i det närmaste skuggat den tyska räntan. På senare tid har räntediffe-
rensen för de korta räntorna sjunkit. I förhållande till ECU-index har den
danska kronan försvagats mycket måttligt.

Den finska ekonomin upplevde 1993 sitt tredje år med negativ ekono-
misk tillväxt. Fallet var visserligen inte fullt så kraftigt som tidigare år,
men uppgick ändå till drygt 2 1/2 %. Tudelningen i den finska ekonomin
är mycket påtaglig och nedgången i hemmamarknaden har varit drama-
tisk. Det finns dock vissa signaler om att botten nu kan vara passerad. En
entydig vändning i ekonomin är inte att vänta under den första delen av
1994 och när den väl kommer förutses den bli blygsam. Exportuppgång-
en motverkar raset på hemmamarknaden och leder till en BNP-tillväxt på
1/2 % 1994. När spridningseffekterna till den inhemska delen av ekono-
min blir starkare 1995 förväntas BNP öka med ca 2 %.

Den finska markens depreciering har, liksom i Sverige, inneburit en
kraftig konkurrenskraftsförbättring som förstärkts av en markant uppgång
i produktiviteten i den finska industrin. Exporten har således stigit kraf-
tigt främst genom att finska företag aggressivt tagit marknadsandelar bl.a.
genom ökad export till framför allt Asien, dit exporten vuxit med ca
50 %. Bytesbalansen väntas, som en följd av detta samt en mycket svag
importefterfrågan, för första gången på flera år uppvisa ett överskott
under 1994 som växer under 1995.

Bruttoinvesteringarna väntas bölja växa först 1995. Sedan 1990 har
bruttoinvesteringarna nästan halverats. Den svaga ekonomiska utveck-
lingen har medfört att arbetslösheten stigit dramatiskt. Nivån i slutet på
1993 låg på ca 19 %. Trots efter finska förhållanden ett stort antal perso-
ner i arbetsmarknadspolitiska åtgärder och den starka exportuppgången
väntas inte den öppna arbetslösheten sjunka nämnvärt under prognospe-
rioden.

Den finska krisen har inneburit stora påfrestningar på de offentliga fi-
nanserna. Regeringen för en stram finanspolitik med bl.a. krav i budge-
ten på nedskärningar i personalutgifterna inom den offentliga sektorn.
Budgetförslaget for 1994 är också mycket stramt även om regeringen
tvingats till vissa eftergifter i de offentliga löneförhandlingarna.

Penningpolitiken har sedan marken böljade flyta fritt ändrat karaktär
vid några tillfällen. Till en böljan intervenerade Finlands Bank ofta på
marknaden för att försöka förhindra ytterligare fåll i växelkursen, vilket
dock inte alltid lyckades. Senare antog banken ett inflationsmål som skall
gälla fr.o.m. 1995. Därefter har både de korta och de långa räntorna
fallit liksom differensen till de tyska räntorna. I prognosen antas att rän-
torna faller i takt med de tyska.

Norge uppvisar en något annorlunda bild än sina nordiska grannländer.
Även Noige påverkades av den internationella lågkonjunkturen under
1993. BNP-tillväxten uppgick dock till jämförelsevis goda 1,3 %. Fast-
landsekonomin växte något mer. För både 1994 och 1995 väntas BNP

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

öka med ca 2 1/2 %.

Bakom den förväntade uppgången i privat konsumtion ligger det faktum
att skuldsaneringen bland företag och hushåll, som inleddes tidigt i Nor-
ge, nu är långt framskriden och förväntas snart kunna vara överstånden.

Finanspolitiken har under 1993 lagts om i en mer stram riktning och
under 1994 sker en ytterligare reduktion av det, internationellt sett, låga
budgetunderskottet. Norges offentliga finanser är tack vare oljeinkomster-
na i relativt gott skick men tidigare har de reala utgifterna stigit mer än
BNP, något som regeringen i och med 1994 års budget inte tillåter. Ar-
betslösheten på ca 6 % väntas sjunka endast marginellt under prognos-
perioden. Därför undersöker regeringen noggrant vilka positiva sysselsätt-
ningseffekter som kan uppnås genom en ändring i sammansättningen av
de offentliga utgifterna från transfereringar till investeringar.

Under hela 1993 har växelkursen gentemot ECU-index legat i stort sett
stilla trots flera perioder av kraftig turbulens inom ERM-samarbetet och
trots att de norska korträntoma legat under de tyska. Under slutet av året
var räntedifferensen även på den långa sidan svagt negativ. Inflationen
var under 1993 omkring 3 % trots höjda indirekta skatter. Regeringens
inkomstpolitiska samarbete med löntagarorganisationerna har lett till mått-
liga löneökningar, en utveckling som väntas bestå. Inflationen förväntas
sjunka en aning under 1994 och förbli oförändrad under 1995.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

10 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1

3 Utrikeshandel

Den svenska varuexporten tilltog markant under loppet av 1993 och be-
räknas ha vuxit med knappt 9 % i volym jämfört med 1992, vilket är mer
än vad som förutsågs i regeringens höstprognos. Takten i uppgången kul-
minerar 1994 då exporten stiger med 11,5 % för att dämpas till knappt

7,5 % 1995. Exportmarknaden utvecklades 1993 sämre än vad som tidi-
gare förutsetts och krympte med knappt 1 %. Också för 1994 har mark-
nadstillväxten fått revideras ned på grund av den sämre internationella
konjunkturen. Sammantaget innebär detta att svensk export tagit större
marknadsandelar än väntat. Andelsvinstema bedöms bli stora även under
1994, för att mattas av betydligt 1995. Varuimporten tog färt under andra
halvåret 1993 trots att den inhemska efterfrågan dämpades ytterligare.
Under perioden 1994-95 beräknas importen gradvis tillta i takt med den
stigande inhemska efterfrågan. Trots importökningen bedöms handels-
balansen förstärkas ytterligare både 1994 och 1995. En samtidig förbätt-
ring av nettot av räntebetalningarna till och från utlandet förväntas resul-
tera i att bytesbalansen 1995 visar ett överskott på 67 miljarder kronor,
motsvarande 4,2 % av BNP.

3.1 Export och import

Avmattningen av den ekonomiska aktiviteten i kontinentaleuropa, i syn-
nerhet i Tyskland, har varit den främsta anledningen till de successiva
nedrevideringama av den totala marknadstillväxten för bearbetade varor
för både 1993 och 1994. Uppgången i Nordamerika och Storbritannien
har inte varit tillräcklig för att motverka en sammantagen försämring av
marknadstillväxten, liksom heller inte expansionen utanför OECD-områ-
det främst i Sydostasien.

Effekterna av en svag marknadsutveckling har dock motverkats av den
svenska industrins allt bättre konkurrenskraft. Redan före övergången till
flytande växelkurs fanns en tendens till stärkt konkurrenskraft då löne-
stegringarna var måttliga och produktivitetstillväxten tilltog. Sänkta ar-
betsgivaravgifter och deprecieringen av kronan medförde att den relativa
enhetsarbetskostnaden minskade med 25 % under 1993.

Trots den negativa marknadstillväxten kunde därför exportvolymen sti-
ga snabbt under senare delen av 1993. Under perioden januari-september
ökade varuexporten med 5,5 % jämfört med motsvarande period föregå-
ende år. Ökningen under det tredje kvartalet uppgick till hela 14,5 % i
årstakt. Exporten av bearbetade varor till våra 14 viktigaste handelspart-
ner, OECD(14), steg med drygt 11 % i värde under perioden januari-
september. För många viktiga exportindustrier har efterfrågeläget emel-
lertid varit kärvt. Detta gäller bl. a. stål-, pappers- och massa- samt delar
av verkstadsindustrin som alla lider av överkapacitet. Marknadsandelsför-
lustema för bearbetade varor inom OECD(14) avtog redan 1992 då rela-
tivpriserna böljade fälla. För 1993 stannade de svenska företagens pris-
höjningar vid drygt 8 % i svenska kronor, vilket är liktydigt med en

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

sänkning av relativpriserna med ca 14 %. Detta ledde till att marknadsan-
delarna steg med 7 %, att jämföra med en minskning med drygt 2 %
1992.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Tabell 3.1 ExportmarknadstillvSxt, relativa priser, marknadsandelar och export
av bearbetade varor

Procentuell förändring

	1991	1992	1993	1994	1995
Exportmarknadstillväxt 14 OECD-länder	0,6	2,9	-0,8	3,9	5,5
Totalt	1,6	3,5	0,4	4,5	6,0
Priser 14 OECD-länders importpriscr, SEK	0,8	-1,2	25,6	3,7	0,0
Svenska exportpriser	2,1	-1,9	8,1	1,8	3,0
Relativpris	1,3	-0,7	-13,9	-1,8	3,0
Marknadsandelar, volym 14 OECD-länder	-5,5	-2,2	7,0	10,3	2,7
Totalt	-4,4	-3,9	9,0	9,6	2,5
Exportvolym 14 OECD-länder	-5,0	0,6	6,1	14,6	8,3
Totalt	-2,9	-0,5	9,4	14,6	8,6

Anm.: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen av
bearbetade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som
mottagare av svensk export av bearbetade varor. OECD-ländernas importpriser vägs
samman på motsvarande sätt.

Källor: Konjunkturinstitutet, OECD och Finansdepartementet.

Det är emellertid på marknaderna i Sydostasien som de svenska före-
tagen noterat sina största exportframgångar efter deprecieringen. Visser-
ligen har tillväxten i denna region varit betydligt starkare än i OECD-
området, men det är i första hand på grund av marknadsandelsvinster
som exporten kunnat öka så dramatiskt. Exporten till Japan, Kina, de s.k.
dynamiska asiatiska ekonomierna (Hongkong, Singapore, Taiwan, Syd-
korea, Thailand och Malaysia) samt Indonesien steg med drygt 45 % i
löpande priser under perioden januari-jul i 1993 jämfört med motsvarande
period föregående år. Det motsvarar 25 % av ökningen av den totala
svenska exporten och innebär att drygt 8 % av den svenska varuexporten
gick till denna region.

Skillnaderna i konjunkturfes mellan olika delar av världsekonomin vän-
tas minska under prognosperioden. I takt med att konjunkturuppgången
tilltar alltmer i Kontinentaleuropa, samtidigt som ekonomierna i Nord-
amerika och Storbritannien fortsätter att expandera, beräknas marknads-
tillväxten för bearbetade varor inom OECD-området tillta under 1994 och
1995. Samtidigt innebär en ökande aktivitet i andra delar av världen,
främst Sydostasien och vissa av länderna i Central- och Östeuropa, att
den totala marknaden för bearbetade varor ökar ytterligare något snabbare
under perioden.

Diagram 3.1 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetade
varor till 14 OECD-länder

Index 1980=100

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

110

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994

Källor: Konjunkturinstitutet, OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Exportprognosen vilar på ett antagande om en effektiv appreciering av
kronan under loppet av 1994 och 1995 med ca 2 % per år. Detta resul-
terar emellertid i en depreciering av kronan mellan 1993 och 1994 mätt
mellan årsgenomsnitten. Apprecieringen innebär en viss press nedåt på
företagens prissättning under perioden. Prognosen förutsätter att företagen
för en försiktig prissättningspolitik och att exportpriserna därmed ökar
måttligt under såväl 1994 som 1995.

En mycket god konkurrenskraft och försiktig prissättning väntas leda
till att de redan höga marknadsandelsvinstema 1993 stiger ytterligare
1994 för att mattas av märkbart 1995. Det är inom OECD(14) de största
andelsvinstema sker 1994 och 1995, medan de blir något lägre i resten
av världen.

Med både tilltagande tillväxt i omvärlden och en avsevärt förbättrad
förmåga hos svensk industri att ta marknadsandelar beräknas exportvoly-
men expandera kraftigt under prognosperioden. En analys av exportens
förlopp tyder också på att den snabba ökningstakten under andra halvåret
1993 medför att tillväxten mellan årsgenomsnitten blir hög, även med en
måttlig uppgång under loppet av 1994. Den totala exporten av bearbetade
varor beräknas mot denna bakgrund, efter att ha ökat med nästan 9,5 %
1993, växa med drygt 14 % 1994 varefter tillväxten sjunker till drygt

8,5 % 1995. Exporten av bearbetade varor till OECD(14) ökar i ungefär
samma takt. Den totala svenska exporten inkl, tjänster väntas öka med
knappt 11 % 1994 och 7 % 1995.

Exportvolymens snabba utveckling under 1993 innebär ett osäkerhets-
moment i bedömningen av utvecklingen de kommande åren. Frågan är
i vilken utsträckning svensk exportindustri har tillräcklig kapacitet för att

möta efterfrågeökningen utan att slå i kapacitetstaket. Detta skall ses i Prop. 1993/94:100
ljuset av de neddragningar av industrins investeringar som gjorts under Bilaga 1.1
recessionen. Den snabbt stigande produktionen (se kapitel 4) skulle kunna
medföra att nästan all ledig kapacitet tas i anspråk i slutet av 1994 om
inte den prognosticerade investeringsutvecklingen kommer till stånd.

Det positiva utfallet av GATT:s Uruguayrunda är av stor betydelse för
världsekonomin och kommer att påverka den svenska exporten gynnsamt.
Det kommer dock sannolikt att ta viss tid innan effekterna av avtalet blir
märkbara.

Den svenska varuimporten har utvecklats svagt sedan 1990. Den acku-
mulerade minskningen uppgår till ca 4 % under perioden 1990-93. Under
andra halvåret 1993 steg emellertid importen igen.

Bedömningen av importen av bearbetade varor baseras i hög grad på
utvecklingen av den s.k. importvägda efterfrågan. De olika efterfråge-
komponentema vägs samman med avseende på genomsnittligt importinne-
håll av bearbetade varor.

Tabell 3.2 Importvägd efterfrågan på bearbetade varor

Bidrag till förändringen av importvägd efterfrågan, procentenheter

	1991	1992	1993	1994	1995
Offentlig varukonsumtion	0,3	1,1	-0,1	-0,2	-0,1
Privat varukonsumtion	0,3	-2,2	-1,6	0,6	1,2
Byggnadsinvesteringar	-0,2	-0,3	-0,6	-0,8	0,0
Maskininvesteringar	-2,5	-3,3	-2,8	1,9	2,3
Export av bearbetade varor	-0,9	-0,1	3,3	5,6	3,5
Lagerförändringar	-2,1	2,0	-0,6	0,6	0,5
Importvägd efterfrågan	-5,1	-2,9	-2,4	7,7	7,4
Import av bearbetade varor	-7,5	-1,0	2,5	6,0	8,5

Anm.: Beräkningarna av importvägd efterfrågan utgår från konstant importinnehåll.
Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

År 1992 föll den importvägda efterfrågan med nästan 3 %. Utveck-
lingen förklaras i huvudsak av kraftigt fållande maskininvesteringar och
privat varukonsumtion. Nedgången motverkades delvis av en långsam-
mare lageravveckling samt av stigande offentlig förbrukning. År 1993
beräknas den importvägda efterfrågan ha minskat med drygt 2 %. De
viktigaste bakomliggande faktorerna var ånyo sjunkande maskininveste-
ringar och varukonsumtion. Fallet motverkades emellertid av en betydan-
de uppgång i varuexporten.

År 1994 beräknas BNP växa med knappt 2,5 %. Tillväxten genereras
uteslutande av en kraftig exportuppgång samt av en återhämtning av
maskininvesteringama. Bidraget till den importvägda efterfrågan beräknas
därmed stiga med knappt 8 %. År 1995 betyder varuexportökningen
mindre för ökningen av den importvägda efterfrågan, men detta uppvägs
av att andra efterfrågekomponenter växer allt snabbare.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Tabell 3.3 Export och import av varor

	Miljarder kr. 1992	Procentuell volymutveckling			Procentuell prisutveckling
	Miljarder kr. 1992	1993	1994	1995	1993	1994	1995
Varuexport Bearbetade varor	275,3	9,4	14,6	8,6	8,1	1.8	3,0
Fartyg	3,3	112,2	-46,8	-10,1	5,9	2,2	2,0
Petroleumprodukter	9,3	-1,0	-2,0	1,0	23,0	2,8	8,8
Övriga råvaror	38,1	3,6	5,6	3,0	8,5	6,5	7,9
Summa Varuexport	326,0	8,8	11,5	7,4	9,2	2,7	3,9
Varuimport Bearbetade varor	227,9	2,5	6,0	8,5	9,6	3,0	0,9
Fartyg	2,5	-24,3	26,5	23,1	3,8	-0,3	1,9
Råoija	13,7	1,1	-0,5	1,5	19,9	4,0	12,0
Petroleumprodukter	10,4	-7,0	6,5	7,0	23,2	3,2	10,0
Övriga råvaror	35,9	-2,1	-0,2	1.8	15,4	5,5	4,0
Summa Varuimport	290,4	0,9	4,8	7,1	11,6	3,6	2,4

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Normalt ökar importen av bearbetade varor betydligt mer än den im-
portvägda efterfrågan. Detta fenomen kan ses som ett uttryck for den allt
större internationella specialisering som karaktäriserar världshandeln. En
annan central faktor för importutvecklingen är förhållandet mellan priser-
na på importerade respektive hemmap reducerade varor. Slutligen är ock-
så kapacitetsutnyttjandet av betydelse.

Under 1993 utvecklades importen av bearbetade varor och importefter-
frågan åt olika håll, vilket är både ovanligt och svårtolkat. Förklaringen
kan dels vara att importinnehållet i exportindustrins användning av in-
satsvaror var betydligt högre än vanligt, vilket kan uppstå t.ex. vid ut-
slagning av svenska underleverantörer, dels att effekter av ändrade rela-
tivpriser slår igenom med viss tidsfördröjning. Det är emellertid osäkert
om detta räcker för att förklara utvecklingen. År 1994 beräknas importen
av bearbetade varor växa långsammare än efterfrågan. Det finns flera
skäl till detta. Under slutet av 1980-talet var kapacitetsutnyttjandet högt,
något som drev upp importandelama till onormala nivåer. Vid dagens
låga resursutnyttjande finns det goda möjligheter for inhemska producen-
ter att återta andelar på hemmamarknaden. Utsikterna förstärks också av
den gynnsamma relativprisnivå som deprecieringen av kronan och en
måttlig utveckling av enhetsarbetskostnaden inneburit. Importprisema för
bearbetade varor steg 1993 med i genomsnitt knappt 10 %, vilket i hu-
vudsak förklaras av deprecieringen. Den svaga inhemska efterfrågan
medförde emellertid att såväl utländska exportörer som svenska importö-
rer tvingades att sänka sina vinstmarginaler. Trots detta steg importpriser-
na 8 procentenheter mer än hemmamarknadsprisema som ökade med ca
2 %. I år och nästa år beräknas hemmamarknadsprisema utvecklas något
snabbare än importprisema. Detta beror delvis på den väntade apprecie-
ringen av kronan. Relativpriset förblir dock betydligt högre än det som

rådde innan kronan böljade flyta. År 1995 bedöms emellertid inte kapaci-
tetsutnyttjandet och relativpriserna kunna förhindra att importen växer
snabbare än den importvägda efterfrågan. Importvolymen förutses öka
med drygt 1 procentenhet mer, vilket ändå är mindre än vad som bör
gälla vid mer normala betingelser vad avser resursutnyttjande och relativ-
priser.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

3.2 Bytesbalansen

Tabell 3.4 Bytesbalans
Miljarder kr.

	1991	1992	1993	1994	1995
Varuexport	332,8	326,0	387,1	443,3	494,4
Varuimport	301,0	290,4	327,1	355,0	389,4
Korrigeringspost	-1,3	-1,6	-1,6	-1,6	-1,6
Handelsbalans	30,5	34,1	58,4	86,7	103,5
Sjöfartsnetto	10,1	8,4	10,1	10,9	11,8
Övriga transporter	2,0	1,4	2,0	2,7	3,0
Resevaluta	-21,7	-22,8	-13,6	-12,3	-13,6
Övriga tjänster	-0,5	-0,2	-1,0	-0,1	0,5
Tjänstebalans	-10,0	-13,2	-2,5	1,3	1,7
Löner¹	0,6	0,6	0,6	0,6	0,7
Avkastning på kapital därav	-30,1	-37,7	-39,3	-30,1	-24,3
räntenetto	-45,2	-49,8	-48,1	-40,2	-37,2
direktinvesteringar	15,9	12,9	9,5	12,1	14,9
portföljaktier	-0,8	-0,8	-0,7	-2,0	-2,0
Övriga transfereringar	-12,4	-15,2	-13,6	-13,9	-14,5
Bytesbalans	-21,4	-31,3	3,6	44,6	67,1
Andel av BNP	-1,5	-2,2	0,2	3,0	4,2

¹ I överenskommelse med rekommendationer från IMF ingår inte längre löner som
delpost i övriga tjänster. Dessa har lyfts ur och redovisas separat som faktorinkomster
i bytesbalansen.

Anm.: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen.
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksbanken och Finansdepartementet.

Genom en kombination av svag inhemsk efterfrågan och en för svenska
produkter dramatiskt förstärkt internationell konkurrenskraft har nettot av
varuhandeln med utlandet förbättrats snabbt. År 1993 beräknas över-
skottet uppgå till 4 % av BNP. Trots att den svenska kronan antas app-
reciera och den inhemska efterfrågan gradvis återhämtas förbättras han-
delsbalansen kontinuerligt fram till 1995 då överskottet väntas motsvara

6,5 % av BNP.

Nettot av handeln med tjänster förbättrades avsevärt mellan år 1992
och 1993. Den största förändringen registrerades resevalutanettot. Som
ett resultat av en mycket svag privat konsumtion och den svenska kronans
reducerade köpkraft minskade det svenska utlandsresandet drastiskt. Sam-
tidigt bidrog en sänkt inhemsk prisnivå, räknat i utländsk valuta, till en
ökning av utlänningars turistande i Sverige. Mot slutet av prognosperio-
den bedöms dock resevalutanettot försvagas något, i takt med att kon-

junkturen förbättras. Den förväntade ökningen av varuexporten resulterar
i växande intäkter från sjöfart, övriga transporter samt andra varuhandels-
relaterade tjänster. Det totala tjänstenettot förbättras därmed successivt
och väntas redan 1994 visa ett visst överskott.

Avkastningen på kapital består av avkastningen på direktinvesteringar
och portföljaktier samt av räntebetalningar till och från utlandet. Efter en
lång period av successivt stigande underskott förväntas en mindre vänd-
ning 1993 och en fortsatt förbättring både 1994 och 1995. Genom stora
direktinvesteringar utomlands under den senare hälften av 1980-talet
byggde svenska företag upp tillgångar i utlandet. Dessa är betydligt större
än utländska företags tillgångar i Sverige. I takt med att konjunkturen
vänder såväl i Sverige som utomlands och vinstnivåerna stiger väntas där-
med överskottet i avkastningen av direktinvesteringar öka. På grund av
ett ökat intresse från utlandet för svenska portfölj aktier väntas däremot
avkastningen på portfölj aktier uppvisa tilltagande underskott.

Räntenettot bestäms av två förklaringsfäktorer, dels av ränteläget i Sve-
rige och utlandet, dels av storleken på den räntebärande nettoskulden mot
utlandet. Vid beräkningen av räntenettot ett specifikt år används netto-
skuldens storlek vid böijan av året. En förändring av skulden under lop-
pet av året beräknas sålunda påverka räntenettot först följande år. Stor-
leken på nettoskulden påverkas av det samlade finansiella sparandet, dvs.
bytesbalansens saldo. En positiv bytesbalans innebär att den räntebärande
skulden kan amorteras ned. Nettoskuldens utveckling beror också på hur
investeringar i icke räntebärande tillgångar utvecklas i Sverige resp, ut-
landet. Dessa måste därför beaktas i prognosen över utlandsskuldens ut-
veckling. Slutligen påverkas skulden räknat i svenska kronor av växel-
kursförändringar, vilket varit mycket betydelsefullt under de senaste två
åren.

År 1993 förbättrades räntenettot marginellt, genom att räntorna sjönk
både i Sverige och utomlands. Att förbättringen inte blev större beror på
att den räntebärande skulden ökade kraftigt 1992 till följd av underskottet
i bytesbalansen kombinerat med en kraftig valutakurseffekt i samband
med att den fästa växelkursen övergavs. År 1994 väntas räntenettot för-
bättras betydligt trots att den räntebärande skulden växte till följd av kro-
nans depreciering under loppet av 1993. Förklaringen till det förbättrade
räntenettot är att det internationella ränteläget beräknas fälla ytterligare.
Några ytterligare effekter av sänkta räntor väntas inte 1995, men till följd
av ett kraftigt överskott i bytesbalansen 1994 minskar utlandsskulden,
vilket ger en fortsatt förbättring av räntenettot. En allt starkare bytes-
balans 1995 medför att den räntebärande utlandsskulden väntas minska
från drygt 50 % av BNP år 1993 till knappt 40 % 1995.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Diagram 3.2 Sveriges räntebärande nettoskuld mot utlandet

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Anm.: I den räntebärande nettoskulden ingår samtliga räntebärande skuld- och
tillgångsslag mellan Sverige och utlandet. Handelskrediter, statens andelar i
internationella utvecklingsbanker m.m. ingår däremot inte. Inte heller ingår tillgångar
i form av direktinvesteringar och portföljaktier.

Källor: Riksbanken, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Sammantaget väntas bytesbalansen visa ett litet överskott 1993. År
1995 väntas överskottet uppgå till 67 miljarder kr, motsvarande 4,2 %
av BNP. Mot bakgrund av att det offentliga finansiella sparandet beräk-
nas bli kraftigt negativt under prognosperioden är detta ett anmärknings-
värt stort överskott, som till en del speglar uppgången i hushållens finan-
siella sparande. Denna ökning är i sig ett resultat av ett ökat totalt spa-
rande i hushållssektom, men också av att det skett en förskjutning från
realt till finansiellt sparande. Efter en period med kraftiga ökningar av
hushållens bostadsinvesteringar väntas dessa vara mycket låga under
prognosperioden, vilket ökar utrymmet för finansiellt sparande. Samtidigt
bedöms företagen bibehålla ett onormalt högt finansiellt sparande. För en
gynnsam tillväxt krävs dock att företagens finansiella sparande normali-
seras på medellång sikt.

4 Industrin

4.1 Produktion och konkurrenskraft

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Industriproduktionen har vänt uppåt tack vare en accelererande export-
efterfrågan. Förutsättningarna är goda för en industriell expansion under
prognosperioden. Deprecieringen av kronan, sänkningen av arbetsgivar-
avgifterna samt en snabb produktivitetsökning har gett svensk industri ett
mycket gynnsamt konkurrensläge. En viss uppgång i den internationella
konjunkturen under 1994 ger ytterligare draghjälp. Den goda vinstnivån
och reformeringen av företagsbeskattningen den 1 januari 1994 bör dess-
utom underlätta för industriföretagen att finansiera de investeringar som
behövs för en ytterligare produktionsökning under 1995.

Tabell 4.1 Nyckeltal för industrin
Procentuell förändring

	1991	1992	1993	1994	1995
Industriproduktion	-5,5	-0,7	2,2	8,5	6,0
varav
basindustri	-1,3	2,4	3,3	5,2	3,3
verkstadsindustri exkl. varv	-8,8	-1,4	2,0	12,5	8,5
övrig industri	-3,4	-1,3	1,3	5,3	4,3
Konkurrenskraft
Lönekostnad per timme	7,6	3,7	1,4	4,5	5,0
Produktivitet	0,9	6,7	8,7	2,9	2,4
Enhetsarbetskostnad, (ULC)	6,6	-2,8	-6,7	1,5	2,5
14 OECD-länders ULC, SEK	4,6	0,9	25,0	2,8	-1,2
14 OECD-länders ULC	4,4	2,1	1,1	0,7	1,5
Relativ ULC, SEK	2,0	-3,7	-25,3	-1,2	3,8

Anm.: Konkurrentländernas ULC (Unit Labour Cost, dvs. arbetskostnad per
producerad enhet) och växelkurser är viktade med OECD:s konkurrentvikter, som tar
hänsyn till konkurrensen med både export och hemmaproduktion på exportmarknaden.
Konkurrensen gentemot länder utanför OECD-området är inte inkluderad.
Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Enligt den senaste revideringen av nationalräkenskaperna minskade in-
dustriproduktionen 1992 med endast 0,7 % mot tidigare uppgivna 3 %>.
Produktivitetsutvecklingen blev därmed betydligt gynnsammare under
1992 än vad som tidigare uppgetts. Industrins produktion under ned-
gångsfasen 1990-1992 beräknas ha fallit med sammanlagt 7 % mätt som
årsgenomsnitt.

Industriproduktionen steg 1993 med 2,2 %, huvudsakligen till följd av
den starka exportutvecklingen. Trots en svag inhemsk och internationell
efterfrågetillväxt på basindustrins produkter steg dess produktion med ca
3 %. Förklaringen ligger i den kraftiga konkurrenskraftsförbättringen till
följd av den svagare kronan, men också på de produktivitetshöjningar
som företagen genomfört under lågkonjunkturen. Också inom verkstads-
industrin steg produktionen. Utvecklingen var dock splittrad. En mycket
positiv utveckling noterades for elektroindustrin medan andra delar som
t.ex. metallvarusektom till följd av en vikande hemmamarknad gick be-

tydligt sämre. Den hemmamarknadsorienterade s.k. övrig industri vände
också uppåt under 1993 även om tillväxten blev betydligt mindre än inom
bas- och verkstadsindustrin. Denna sektor gynnas inte i lika hög grad av
deprecieringen.

År 1994 beräknas industriproduktionen stiga med 8,5 %. Den höga till-
växten beror på en fortsatt stark exportutveckling men också på en be-
gynnande uppgång i hemmamarknadsefterfrågan. Verkstadsindustrin ökar
med över 12 % detta år. Ökningen sker dock från en låg nivå. Den för
Sverige viktiga maskinindustrin gynnas av en ökad investeringsvilja i
flera av branschens viktigaste exportländer samtidigt som konjunkturen
i Sverige går in i ett skede när investeringarna återigen ökar. Transport-
medelsindustrin kan öka produktionen tack vare ett delvis nytt produkt-
program och en ökad efterfrågan från några av de viktigaste exportmark-
naderna som USA och Storbritannien. Inom basindustrin och övrig in-
dustri stiger produktionen relativt snabbt under 1994. Vissa delsektorer
inom basindustrin kan som leverantörer av insatsvaror till verkstadsin-
dustrin öka produktionen i takt med denna. Basindustrin gynnas också av
den starka konkurrenskraften vilken bör leda till ökade marknadsandelar.

År 1995 förväntas en fortsatt kraftig ökning av industriproduktionen,
6 %, då både den inhemska och internationella konjunkturen tagit ordent-
lig färt. En stark marknadstillväxt för både konsumtions- och investe-
ringsvaror samt det fördelaktiga konkurrensläget är förklaringarna till
produktionsutvecklingen.

Industrin har under den senaste lågkonjunkturen i större utsträckning
än tidigare valt att lägga ned produktionsanläggningar och att anpassa
arbetskraftens storlek efter produktionsutvecklingen. Detta förklaras dels
av en mycket låg lönsamhet under perioden 1990-1992 samtidigt som
realräntan steg kraftigt, dels av det omfattande rationaliseringsarbete som
då genomfördes.

Det är svårt att beräkna utslagningen av realkapital. Med utgångspunkt
i Konjunkturinstitutets beräkningar av realkapitalstockar kan nettoutslag-
ningen uppskattas till ca 2 % från år 1991 till år 1993. Realkapitalstocks-
måttet säger dock bara en del om den möjliga produktionskapaciteten.
Måttet tar exempelvis inte hänsyn till om rationaliseringar och oiganisa-
toriska förändringar leder till ett bättre utnyttjande av maskiner och an-
läggningar.

Den möjliga produktionen, dvs. hur mycket som kan produceras med
befintliga anläggningar, kan också beräknas med utgångspunkt utifrån
faktisk produktion och kapacitetsutnyttjande. Enligt denna beräknings-
metod minskade produktionskapaciteten med ca 1,5 % mellan 1990 och
1991 vilket skulle tyda på en viss utslagning. Däremot steg produktions-
kapaciteten med 2 % mellan 1991 och 1992, vilket är förvånande med
tanke på den låga investeringsnivån under 1992. Förklaringen är sanno-
likt ett bättre utnyttjande av befintliga anläggningar. Exempelvis lyckades
man i de stora bilanläggningama på bara några år med att halvera sam-
mansättningstiden, vilket i sin tur i ett slag fördubblade produktionskapaci-
teten. Det visar att industrins produktionskapacitet lika mycket bestäms
av hur effektivt kapitalet utnyttjas som av dess storlek.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

En viss utslagning av produktionskapacitet har dock förekommit inom Prop. 1993/94:100
dels lågproduktiva oftast hemmamarknadsorienterade branscher och inom Bilaga 1.1
kapitalintensiva sektorer. Däremot uppvisar den kunskapsintensiva in-
dustrin en svag utbyggnad av produktionskapaciteten. Om efterfrågetill-
växten i hög grad kommer att riktas mot denna del av industrin under
prognosperioden innebär det en betydligt lägre nödvändig investerings-
uppgång på en aggregerad nivå innan produktionstaket nås, än om indust-
ristrukturen varit oförändrad.

Diagram 4.1 Industriproduktion och kapacitetsutnyttjande

Index 1:o kvartalet 1990=100

Källa: Statistiska centralbyrån.

Det möjliga kapacitetsutnyttjandet illustrerar det kapacitetsutnyttjande
som skulle kunna uppnås med befintlig arbetsstyrka. Skillnaden mellan
möjligt och faktiskt kapacitetsutnyttjande har stigit avsevärt under hela
perioden 1989-1992. Detta tyder på att företagen i viss mån ändå behöll
ledig kapacitet i väntan på en förbättring av efterfrågeläget. Under de tre
första kvartalen 1993 minskade dock den lediga kapaciteten som en följd
av stigande produktion och en reducerad personalstyrka. Tredje kvartalet
1993 skulle industrin teoretiskt ha kunnat producera 7,2 % mer med be-
fintlig arbetsstyrka.

Under 1994-1995 beräknas industriproduktionen sammantaget öka med
14 %. År 1994 förväntas produktionen öka starkt framförallt i de kun-
skapsintensiva branscherna samt i transportmedelsindustrin och i maskin-
industrin, där den outnyttjade kapaciteten fortfarande är stor. Därför för-
väntas den relativt låga prognosticerade aggregerade investeringsvolymen,
ändå inte innebära att produktionen går i kapacitetstaket. Under första
halvåret 1995 väntas dock produktionen inom flertalet branscher, inklu-
sive de kapitalintensiva, nå den nivå där flaskhalsar i produktionen skulle

kunna uppstå. Detta innebär att produktionskapaciteten måste byggas ut
om överhettningstendenser skall kunna undvikas. Detta antas också ske
genom accelererande bruttoinvesteringar.

Under åren 1989-1991 försämrades industrins konkurrenskraft med
drygt 13 % gentemot de viktigaste konkurrentländerna. Lönekostnaderna
ökade i genomsnitt med 8,5 % per år, vilket väsentligt översteg kostnads-
ökningarna i konkurrentländerna samtidigt som produktivitetsutvecklingen
var förhållandevis svag. Samtidigt knöts den svenska kronan till Ecun,
vilket under en tid reducerade devalveringsförväntningama. Följden blev
att industrin vidtog kraftiga rationaliseringar och produktivitetshöjande
åtgärder, i syfte att förstärka konkurrenskraften och mindre effektiva en-
heter slogs ut. Av de reviderade nationalräkenskaperna framgår att åtgär-
derna fick avsedd effekt. Produktiviteten steg med närmare 16 % åren
1992-1993.

Sänkningen av arbetsgivaravgifterna den 1 januari 1993 gav industrin
en kostnadssänkning med totalt 3,1%. Det ansträngda arbetsmarknadslä-
get bidrog dessutom till måttliga löneökningar under 1993. Industrins
produktivitet steg med hela 8 % vilket sammantaget innebär att industrins
arbetskostnad per enhet (ULC) sjönk med 7 %. Konkurrenskrafitsförsäm-
ringen 1989-1991 hade således kunnat återställas även utan depreciering-
en av kronan till följd av den fördelaktiga produktivitets- och lönekost-
nadsutvecklingen under 1992 och 1993. Räknat i gemensam valuta mins-
kade industrins enhetsarbetskostnad 1993 med så mycket som ca 25 %
jämfört med Sveriges 14 viktigaste konkurrentländer. Därav beror ca 18
procentenheter på deprecieringen av den svenska kronan. Jämfört med
Sveriges viktigaste konkurrentland Tyskland minskade industrins enhets-
arbetskostnad räknat i gemensam valuta med 27 % 1993.

För 1994 bedöms lönekostnadsökningama bli måttliga samtidigt som
produktivitetsförbättringen beräknas till 2,9 %. Produktivitetstillväxten
avtar under de närmaste åren. Delvis är detta en effekt av låga maskinin-
vesteringar under 1991-1993 varvid ny produktivitetshöjande teknik intro-
duceras i betydligt mindre omfettning än under slutet av 1980-talet. Det
mycket goda kostnadsläget innebär också att omvandlingstrycket sänks.

I de viktigaste konkurrentländerna väntas produktiviteten öka med

2,6 % 1994. Det innebär att industrins arbetskraftskostnad ökar i en takt
som är jämförbar med den i OECD-ländema. Omräknat till gemensam
valuta beräknas dock den relativa enhetsarbetskostnaden (RULC) att
sjunka något ytterligare under 1994 genom en effektiv appreciering av
konkurrentländernas valutor räknat på årsgenomsnitten.

År 1995 förväntas lönekostnadsökningama bli något större än 1994.
Därmed kommer enhetsarbetskostnaden åter att öka snabbare än i våra
konkurrentänder. Valutakursförändringarna antas under 1995 medföra en
effektiv depreciering av konkurrentländernas valutor om 2,6 % vilket
sammantaget ger svensk industri en konkurrenskraftsförsämring.

Under hela perioden 1992-1995 uppgår förbättringar i industrins rela-
tiva enhetsarbetskostnad till närmare 22 %. Det gynnsamma konkurrens-
kraftsläget består under hela perioden vilket framgår av diagram 4.2.
Svensk industri bör därför kunna vinna marknadsandelar under resten av

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

prognosperioden vilket bidrar till en stark produktionsökning under 1994 Prop. 1993/94:100
och 1995. Bilaga 1.1

Diagram 4.2 Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 14
OECD-länder 1980-1995

Källa: Statistiska centralbyrån.

4.2 Lönsamhet

Industrins lönsamhet sjönk kraftigt i samband med konjunkturnedgången
i böijan på 1990-talet. Sveriges internationella konkurrenskraft försäm-
rades gradvis under perioden 1989-1991, vilket exportföretagen delvis
försökte kompensera med minskande marginaler. År 1991 nådde indust-
rins lönsamhet en bottennivå, jämförbar med lågkonjunkturåren i böijan
av 1980-talet, då också vinsterna inom den skyddade industrin sjönk när
hemmamarknadsefterfrågan vek.

Vinstfallet berodde inte enbart på den internationella konjunkturutveck-
lingen och den inhemska kostnadsutvecklingen utan kan delvis också för-
klaras av en ogynnsam marknadsinriktning i förhållande till konkurrent-
länderna. Dessutom bidrog den höga inhemska räntenivån, som försäm-
rade företagens finansiella ställning, till den dåliga lönsamheten.

Industrins vinstandel, mätt som driftsöverskottet brutto som andel av
förädlingsvärdet, uppgick 1993 till 33 %. Detta är en högre lönsamhet än
den som rådde efter devalveringarna i böijan av 1980-talet. Depreciering-
en av kronan kombinerad med hög produktivitetstillväxt har gett export-
företagen möjlighet till stora maiginalförbättringar. Omkring hälften av
utrymmet (sedan ökade kostnader för importerade insatsvaror räknats
bort) bedöms hittills ha utnyttjats till maiginalförstärkningar, varför möj-
ligheter till marginalförstärkningar kvarstår under prognosperioden.

Vinstförbättringen under 1993 beror inte enbart på deprecieringen. Den
långsamma utvecklingen av de rörliga kostnaderna de tre senaste åren har
påverkat lönsamheten i positiv riktning. Mellan 1990 och 1992 sjönk in-
satsvarukostnadema med över 2 %. Samtidigt skedde en nedtrappning av
lönekostnadsökningama medan produktiviteten steg snabbt. Industrins
rörliga kostnader per producerad enhet förblev i sort sett oförändrad
1990-1993.

Produktpriset beräknas utvecklas gynnsamt i förhållande till de rörliga
kostnaderna under 1994 vilket leder till att vinstandelen beräknas stiga
ytterligare, till ca 34 %. De rörliga kostnaderna ökar detta år med 3,5 %
medan produktpriset stiger med 3,8 %. Vinstförbättringen 1994 beror
främst på en gynnsam produktionsutveckling som leder till ett ökat utnytt-
jande av maskiner och anläggningar. Det fortsatt kärva arbetsmarknads-
läget förväntas innebära måttliga lönekostnadsökningar. Ett högt kapaci-
tetsutnyttjande hos framförallt exportföretagen väntas också leda till att
dessa väljer att använda en del av deprecieringsutrymmet till en viss
ytterligare marginal förbättring. Vinstläget för hemmamarknadsföretagen
förblir oförändrat 1994 även om de branschvisa skillnaderna är stora.

Under 1995 väntas en mindre marginalförbättring inom industrin. In-
satskostnadema stiger mindre än i år då importprisökningama beräknas
avta 1995. Den höga vinstandelen under prognosperioden bör ses mot
bakgrund av den utslagning av realkapital som skedde under lågkonjunk-
turen. En hög vinstandel ger industrin finansiellt utrymme för att bygga
ut produktionskapaciteten.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Tabell 4.2 Industrins rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per pro-
ducerad enhet samt bruttoöverskottsandel

	1991	1992	1993	1994	1995
Per producerad enhet (procentuell förändring): Förbrukningskostnad Lönekostnad¹	-0,4	-1,9	3,7	4,3	3,8
	8,7	-2,8	-6,7	1,5	2,5
Lönekostnad per timme	8,5	3,0	1,4	4,5	5,0
Produktivitet	-0,2	5,9	8,7	2,9	2,4
Summa rörlig kostnad	2,2	-2,1	0,7	3,5	3,5
Produktpris	0,9	-1,3	4,5	3,8	3,9
Bruttomarginal, nivå	7,4	8,2	11,7	11,8	12,1
Marginal förändring	-1,1	0,7	3,5	0,1	0,3
Bruttoöverskottsandel²	21,9	23,7	33,1	33,7	34,6

¹ Lönekostnad per timme avser löner inkl, kollektiva avgifter och icke varuanknutna
indirekta skatter per arbetad timme. Produktivitet avser bruttoproduktion i fasta priser
per arbetad timme.

² Som andel av förädlingsvärdet till faktorpris.

Anm.: Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Basindustrin har drabbats hårt av lågkonjunkturen. Den starka till-
växten för förädlade skogsvaror under 1980-talet ledde till en betydande
utbyggnad av produktionskapaciteten i världen. När efterfrågan mattades
uppkom en betydande överkapacitet på världsmarknaden, vilket resultera-

de i en stark press på de internationellt bestämda produktpriserna. En Prop. 1993/94:100
liknande utveckling kunde noteras inom järn- och stålindustrin. Bilaga 1.1

Basindustrin agerar i stor utsträckning som pristagare på världsmarkna-
den. Prisfallet på världsmarknaden 1991-1992 medförde att rörelseresulta-
tet knappt kunde täcka avskrivningarna trots en minskning av såväl in-
satsvarukostnaden som lönekostnaden per producerad enhet. Bruttomar-
ginalen, dvs. bruttoöverskottet i procent av bruttoproduktionsvärdet,
sjönk till endast 2,7 % 1992 jämfört med 9,4 % i genomsnitt under 1980-
talet.

Den kraftiga deprecieringen 1993 har medfört en avsevärd marginalför-
stärkning för basindustrin. Produktpriserna steg med 4,4 % samtidigt som
de rörliga kostnaderna fortsatte att sjunka. Basindustrin drabbades inte på
samma sätt som den övriga industrin av höjda importpriser eftersom im-
portinnehållet är mycket lågt. Av basindustrins export går över 80 % till
EES-området. Det har inneburit att den internationella prisutvecklingen
varit fortsatt pressad på grund av låg efterfrågan inom EES-området.
Bruttomarginalen steg ändå med hela 5,2 procentenheter under 1993.

Konjunkturuppgången i Västeuropa 1994 beräknas medföra en svagt sti-
gande efterfrågan på basindustrins produkter. Järn- och stålindustrin är
en av de branscher som först möter en ökad efterfrågan vid en konjunk-
turuppgång. Det ger möjligheter till vissa höjningar av produktpriserna.
Under 1995 väntas bättre balans mellan utbud och efterfrågan då kon-
junkturen skjuter fart, vilket förutses medföra höjda produktpriser. Under
hela prognosperioden medför små lönekostnadshöjningar tillsammans med
en fortsatt stark produktivitetsförbättring att de rörliga kostnaderna ökar
långsammare än priserna. Bruttomarginalen beräknas därmed stiga till
historiskt höga 13,3 % 1995. Den höga lönsamheten är då i paritet med
rekordåret 1984.

Enligt företagsstatistiken för delåret 1993 mer än fördubblades resulta-
tet efter avskrivningar för de största industriföretagen (fler än 200 an-
ställda) jämfört med samma period 1992. Med delåret avses årets sex
eller åtta första månader beroende på företagens rapporteringsprinciper.
Nettomarginalen, dvs. resultat efter finansnetto i procent av omsättning-
en, ökade dock inte alls lika mycket till följd av betydande valutakursför-
luster. Utfallet för nettomarginalen visar att företagens finansiella ställ-
ning inte har förbättrats i lika hög utsträckning som lönsamhetsuppgången
på produktionen ger vid handen.

I diagram 4.3 visas bruttomarginalens utveckling dels enligt Finans-
departementets beräkningar baserade på nationalräkenskaperna och dels
enligt beräkningar utifrån företagsstatistiken. Bruttomarginalen beräknas
på något olika sätt. Skillnaden är framförallt att i finansstatistikens vinst-
beräkning ingår de kostnader som företagen historiskt sett haft för att till-
verka varorna. Det innebär att vid fällande insatsvarupriser kommer de
redovisade tillverkningskostnaderna att vara högre än de faktiska produk-
tionskostnaderna vid försäljningstillfället. Detta förklarar den lägre vinst-
nivån enligt företagsstatistiken.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Diagram 4.3 Industrins bruttomarginal enligt Nationalräkenskaperna och
Företagsstatistiken

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

I diagrammet visas vinstnivån 1993 enligt företagsstatiken utifrån del-
årsresultaten. Sannolikt kommer helårsvinsten att bli betydligt högre ef-
tersom försäljningsutvecklingen accelererade under hösten 1993. Kurvan
visar ändå att den av Finansdepartementet beräknade utvecklingen av
bruttomarginalen för 1993 bör vara i paritet med den som företagen själ-
va redovisar.

11 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1

5 Arbetsmarknad

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Situationen på arbetsmarknaden har försämrats markant under de senaste
åren. Antalet sysselsatta personer har sammantaget fallit med nära en
halv miljon från 1990. Deltagare i ungdomspraktik, arbetslivsutveckling
och arbetsmarknadsutbildning räknas dock inte in i antalet sysselsatta.
Trots omfettande arbetsmarknadspolitiska åtgärder steg den öppna arbets-
lösheten till drygt 8 % 1993. Totalt uppgick antalet öppet arbetslösa och
antalet personer som deltog i konjunkturberoende åtgärder till knappt
13 % av arbetskraften.

Diagram 5.1 Antal varsel samt antal nyanmälda lediga platser

Säsongrensad nivå, kvartal sdata

Tusental

Anm.: Det är endast serien över antal nyanmälda lediga platser som är säsongrensad.
Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet.

En viss ljusning i efterfrågan av arbetskraft kan skönjas för industrin.
Antalet nyanmälda lediga platser har böijat öka, dock från en mycket låg
nivå. Antalet varsel och konkurser var lägre under hösten 1993 jämfört
med samma period 1992. Läget på arbetsmarknaden bedöms ändå förbli
fortsatt svagt under prognosperioden. Kombinationen av en relativt god
produktivitetsutveckling och en ökad medelarbetstid begränsar behovet av
nyanställningar för att möta en högre produktion 1994.

Sysselsättningen inom den konkurrensutsatta sektom böijar öka 1994,
vilket motverkas av en fortsatt minskad sysselsättning inom de sektorer
som är beroende av hemmamarknaden. En successiv uppbyggnad av olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärder medför dock att den öppna arbetslös-
heten reduceras något. Den sjunker till 8 % 1994, mätt som årsgenom-
snitt. Åtgärderna beräknas omfetta ca 300 000 personer vid utgången av

1994. Om åtgärderna inte fylls ut på det sätt som skisserats kan i stället
den öppna arbetslösheten komma att öka. Summan av de öppet arbetslösa
och personer i konjunkturberoende åtgärder stiger till 14 1/2 % 1994.
Under 1995 ökar antalet sysselsatta personer för första gången på fyra år,
främst inom industrin och privat tjänstesektor. Hur stor effekten blir på
arbetslösheten är avhängigt av hur känsligt utbudet är för förändringar i
efterfrågan på arbetskraft. I prognosen beräknas den öppna arbetslösheten
minska till 7,2 % 1995. Den totala arbetslösheten (öppet arbetslösa +
deltagande i konjunkturberoende åtgärder) sjunker till drygt 14 %. Att
nedgången av den s.k. totala arbetslösheten blir mindre förklaras av att
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna beräknas öka under loppet av
1994. Den genomsnittliga nivån på åtgärderna blir högre 1995 än 1994,
även om åtgärderna inte ökar utan ligger kvar på en konstant nivå under
loppet av 1995.

Det är i dagsläget ovanligt svårt att tolka utvecklingen på arbetsmarkna-
den. Vid årsskiftet 1992/93 genomfördes en stor omläggning av arbets-
kraftsundersökningama (AKU), vilket gör jämförelser över tiden ovanligt
osäkra. AKU har av allt att döma överskattat sysselsättningen 1992, vil-
ket i så fall innebär att nedgången 1993 överdrivs. Det är också svårt att
bedöma produktivitetens utveckling, liksom i vilken mån arbetsmarknads-
politiska åtgärder tränger ut den ordinarie sysselsättningen samt i vilken
mån en expansion av åtgärderna verkar stimulerande på utbudet av ar-
betskraft.

5.1 Sysselsättning

Under konjunkturnedgången har företagen dragit ned antalet sysselsatta
i en snabbare takt än produktionen. Sysselsättningen böljade fälla något
1991 och därefter har nedgången successivt accelererat. Sysselsättningen
sjönk med ca 490 000 personer eller med 11 % mellan årsgenomsnitten
1990 och 1993. I timmar föll sysselsättningen något mindre eftersom
medelarbetstiden ökade, vilket främst förklaras av en kraftigt minskad
sjukfrånvaro.

I lågkonjunkturen vid 1980-talets böijan anpassades inte antalet syssel-
satta i samma utsträckning till produktionsutvecklingen som i nuvarande
lågkonjunktur. Denna s.k. labour-hoarding möjliggjorde då en snabb pro-
duktions- och produktivitetsökning när efterfrågan tog färt utan att syssel-
sättningen ökade initialt. I dagsläget är arbetskraftsreserven inom företa-
gen lägre. Den tekniska utvecklingen och omfättande rationaliseringsåt-
gärder de senaste åren har troligen ökat produktionsmöjligheterna vid ett
givet antal anställda. En varaktig produktionsökning torde ändå medföra
en snabbare och större uppgång i efterfrågan av arbetskraft än efter låg-
konjunkturen vid 1980-talets böijan. En viss försiktighet kommer sanno-
likt även fortsättningsvis att känneteckna arbetsgivarnas beteende innan
uppsvinget bedöms bli bestående. Till en böijan stiger främst antalet ar-
betade timmar per sysselsatt. En relativt hög andel övertidstimmar inom
framför allt industrin bekräftar denna bild. Medelarbetstiden ökar också

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

till följd av avskaffandet av två semesterdagar 1994. I ett senare skede
börjar sedan antalet sysselsatta personer att växa.

Det förekommer alltid en viss andel övertidstimmar av det totala antalet
arbetade timmar. Övertidsandelen sjönk med 1/4 procentenhet inom till-
verkningsindustrin till 3,1 % under 1991-1992 jämfört med 1990, vilket
är förvånansvärt lite mot bakgrund av den kraftiga produktionsminskning-
en. Även detta indikerar en ovanligt begränsad s.k. labour-hoarding.
Övertidsandelen inom tillverkningsindustrin böljade sedan stiga till 3,6 %
som genomsnitt under de första tre kvartalen 1993. En hög övertidsandel
är inget ovanligt i detta konjunkturläge. Företagens beteende karaktäri-
seras av en viss försiktighet och enskilda företags behov av ytterligare
arbetskraft kan vara för liten för att generera någon nyanställning. På sikt
borde uppgången i övertid kunna omvandlas i ett ökat antal sysselsatta.
Införandet av ett generellt anställningsstöd (GAS) 1994 och ökade möjlig-
heter för visstidsanställning syftar till att stimulera och tidigarelägga en
uppgång av antalet sysselsatta. GAS innebär en sänkning av arbetsgivar-
avgiften med 15 procentenheter för antalet anställda utöver den nivå som
rådde i september 1993. Nedsättningen gäller under kalenderåret 1994.

Tabell 5.1 Arbetsmarknad

Tusental personer (i åldrarna 16-64 år)

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Nivå Förändring från föregående år

	1992	1993	1994	1995
Sysselsättning Jord- och skogsbruk	140	-8	-5	-1
Industri	840	-55	32	30
Byggnadsverksamhet	271	-33	-31	-2
Privata tjänster	1 560	-84	13	30
Kommunal verksamhet	1 160	-41	-37	-9
Statlig verksamhet	201	-4	-5	-2
Totalt	4 180	-223	-32	47
Arbetskraft, totalt	4 408	-100	-43	13
Arbetslösa	233	123	-11	-34
% av arbetskraften	5,3	8,2	8,0	7,2
Personer i arbetsmarknads-
politiska åtgärder	166	203	275	300
% av arbetskraften	3,7	4,7	6,4	7,0

¹ Denna siffra beträffande personer i "arbetsmarknadspolitiska åtgärder" bygger på ett
rent beräkningstekniskt antagande och skall inte uppfattas som uttryck för någon
politisk bedömning.

För det andra halvåret 1995 finns inga beslut om åtgärder. Det sedvanliga
beräkningstekniska antagandet om oförändrad åtgärdsvolym har använts.

Anm.: Det totala antalet sysselsatta 1992 inkluderar en korrigeringspost på
8000 personer.

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.

Sysselsättningen inom jord- och skogsbruk har minskat under en lång
tid. Som framgår av tabell 5.1 väntas nedgången fortsätta under prognos-

perioden, om än i avtagande takt. De strukturella förändringarna inom
jordbruket beräknas fortsätta. Inom skogsbruket har omfattande rationali-
seringar pågått de senaste åren, varför de produktionsökningar som förut-
spås kan klaras av med befintlig kapacitet.

Det antalsmässigt största sysselsättningsfållet har skett inom industrin,
där nedgången startade redan i böijan av 1990. Antalet sysselsatta har
fallit med 22 % eller 221 000 personer mellan 1989 och 1993. Industri-
produktionen vände uppåt i böijan av 1993 och nedgången i sysselsätt-
ningen upphörde under det andra halvåret. Mot bakgrund av den lediga
kapacitet som finns inom företagen, samt med hänsyn till en ökad medel-
arbetstid, väntas produktionsökningen på 8,5 % 1994 endast leda till en
måttlig uppgång i antalet sysselsatta. Enligt länsarbetsnämndernas bedöm-
ningar kommer produktionsökningen främst att leda till ett ökat övertids-
uttag, vilket motverkar sysselsättningsökningen. A andra sidan ger GAS
incitament för att tidigarelägga anställningar. Under hösten 1994 väntas
mer omfattande personalrekryteringar komma i gång.

Byggnadsverksamheten var inledningsvis relativt opåverkad av konjunk-
turnedgången, vilket medförde att sysselsättningen böljade minska först
mot slutet av 1991. Därefter har fallet varit dramatiskt. Sysselsättningen
har minskat med ca 12 % per år 1992 och 1993. Nedgången beräknas
fortsätta i samma takt 1994 till följd av raset i bostadsbyggandet och fort-
satt låga byggnadsinvesteringar inom näringslivet. Under 1995 förväntas
fallet i sysselsättningen bromsas upp.

Inom den privata tjänstesektorn sjönk sysselsättningen kontinuerligt
under 1991 och 1992. Som en följd av den kraftiga försvagningen i den
inhemska efterfrågan tilltog sysselsättningsfållet under 1993. Samman-
taget har sysselsättningen minskat med 9 % från 1990, vilket motsvarar
ca 140 000 personer. Den privata tjänstesektorn består av en mängd hete-
rogena branscher, varför det är svårt att ge en rättvisande bild av hela
sektorn. Sysselsättningen inom de branscher som främst vänder sig mot
industrin, t.ex. kommunikationstjänster och delar av uppdragsverksamhet,
väntas bölja öka 1994, medan utvecklingen inom de hemmamarknads-
orienterade branscherna blir svagare. Av tjänstesektorns produktion är
minst 1/4 direkt sammankopplad med aktiviteten i industrin. Sammantaget
förutses en svag uppgång av antalet sysselsatta 1994. År 1995 fortsätter
uppgången i snabbare takt.

Inom den kommunala sektorn stagnerade sysselsättningen under 1991.
Under 1992 och 1993 minskade sysselsättningen med 68 000 personer
när kommuner och landsting böijade anpassa sina oiganisationer med
hänsyn till de nya ekonomiska förutsättningarna, som bl.a. innebär star-
kare incitament till effektiviseringar. Anpassningarna av sysselsättningen
beräknas fortsätta under 1994. Nedgången bedöms successivt avta under
1995.

Antalet sysselsatta inom staten har varit relativt oförändrat under 1990-
talets första år. Under 1993 böijade sysselsättningen sjunka. Till följd av
fortsatta neddragningar i adminstrationen beräknas sysselsättningen sam-
mantaget minska med ca 10 000 personer från 1993 till 1995.

Sammanfattningsvis fortsätter sysselsättningen att falla 1994 till följd

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

av neddragningarna inom byggnadsverksamheten och den kommunala
sektorn. Detta motverkas delvis av att antalet sysselsatta inom de konkur-
rensutsatta delarna av ekonomin börjar öka successivt under året. Syssel-
sättningen stimuleras också av förändringarna i arbetsrättslags ti ftningen
så att visstidsanställning underlättas och av införandet av GAS. År 1995
stiger det totala antalet sysselsatta åter, efter att ha fallit med ca 530 000
personer från 1990 till 1994. Ökningarna sker inom industrin och den
privata tjänstesektorn.

Produktiviteten i näringslivet beräknas öka med 2 1/2 % 1994 och 2 %
1995. Svårigheterna att bedöma produktivitetsutvecklingen är dock stora.
Produktivitetsutvecklingen under 1993 kan vara överskattad till följd av
de tidigare nämnda statistikproblemen. En ytterligare osäkerhetsfaktor är
om det numera ganska stora antalet personer som deltar i åtgärder utanför
arbetskraften, som t.ex. ungdomspraktik, ändå bidrar till produktionen
trots att dessa personer inte räknas som sysselsatta i statistiken.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Tabell 5.2 Produktion och sysselsättning i timmar
Årlig procentuell förändring

	1989	1990	1991	1992	1993	1994	1995
Näringslivet Produktion	2,6	1,8	-2,2	-1,2	-1,6	3,8	4,0
Sysselsättning	1,4	0,4	-3,4	-4,0	-5,4	1,3	1,9
Produktivitet	1,2	1,4	1,3	2,9	4,0	2,4	2,1
Industri Produktion	1,0	-0,6	-5,5	-0,7	2,2	8,5	6,0
Sysselsättning	-2,0	-2,2	-6,4	-7,0	-6,0	5,4	3,5
Produktivitet	3,1	1,6	0,9	6,7	8,7	2,9	2,4
Byggnadsverksamhet Produktion	7,7	0,3	-0,2	-0,7	-9,0	-11,0	0,0
Sysselsättning	5,7	0,0	-2,3	-9,5	-11,5	-11,5	-l,o
Produktivitet	1,9	0,3	2,1	9,8	2,8	0,6	1,0
Privata tjänster Produktion	2,7	3,4	0,4	-1,0	-2,6	3,2	3,5
Sysselsättning	3,0	2,1	-1,7	-1,5	-3,9	1,9	1,8
Produktivitet	-0,3	1,3	2,1	0,6	1,3	1,2	1,7
Offentliga tjänster Produktion	2,2	2,0	0,3	-2,4	-2,2	-1,0	-0,7
Totalt Produktion	2,6	1,7	-1,3	-1,7	-1,7	2,6	3,0
Sysselsättning	1,4	0,7	-2,3	-3,4	-4,5	0,5	1,0
Produktivitet	1,1	0,9	1,0	1,7	2,9	2,1	1,9

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Medelarbetstidens utveckling är ytterligare en faktor som påverkar an-
talet sysselsatta. En lågkonjunktur medför vanligtvis att arbetstiderna för-
kortas inom vissa branscher. Antalet undersysselsatta, dvs. personer som
skulle vilja arbeta mer, men som hindras av arbetsmarknadsskäl, har ökat
från 161 000 personer 1989 till ca 350 000 personer i slutet av 1993.
Nedgången i sysselsättningen har också i större utsträckning drabbat de
heltidssysselsatta, medan andelen deltidssysselsatta ökat. År 1993 ökade
medelarbetstiden på grund av ett ökat övertidsuttag inom industrin och
kraftigt minskad sjukfrånvaro. Normalt sker en nedgång i sjukfrånvaron

under en lågkonjunktur, vilket förstärkts denna gång av effekter av den
sänkta ersättningsnivån i sjukförsäkringen. Är 1994 bedöms medelarbets-
tiden öka starkt. Detta sammanhänger med en minskning av antalet se-
mesterdagar och att främst industrin väntas fortsätta att öka sysselsätt-
ningen via ett ytterligare ökat övertidsuttag. År 1995 när efterfrågeläget
och framtidsförväntningarna stabiliserats bedöms medelarbetstiden redu-
ceras något.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Diagram 5.2 Sysselsättning och arbetskraftsutbud

Säsongrensad nivä, kvartal sdata

Anm.: Nivåerna är omräknade till 1993 års definitioner enligt AKU.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

5.2 Utbud av arbetskraft

Antalet personer i arbetskraften böijade falla under 1991 i takt med att
efterfrågan avtog. Nedgången har sedan successivt tilltagit under 1992
och 1993. Sammanlagt har antalet personer i arbetskraften minskat med
232 000 personer från 1990 till 1993. Såsom framgår av diagram 5.2 är
nedgången i sysselsättningen väsentligt större. Under samma period har
befolkningen i åldrarna 16-64 år stigit med 71 000 personer. Hela ned-
gången i utbudet av arbetskraft förklaras således av ett sjunkande arbets-
kraftsdeltagande, dvs. andelen som har eller söker arbete i förhållande till
befolkningen. År 1990 deltog 84 % av befolkningen i arbetskraften. Den-
na andel har minskat till 79 % 1993. Den största nedgången registreras
i de yngre åldersgrupperna. En av förklaringarna är ökningen av antalet
studerande samt mer omfettande arbetsmarknadspolitiska åtgärder där
deltagarna enligt AKUs definitioner inte inräknas i arbetskraften. Av ut-
budsnedgången på 104 000 personer 1993 förklaras drygt 1/3 av ett ökat

deltagande i ungdomspraktik, arbetsmarknadsutbildning och arbetslivs- Prop. 1993/94:100

utveckling. Bilaga 1.1

Tabell 5.3 Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper

Årsmedeltal 1992 och förändring i procentenheter

	Nivå 1992		Förändring från föregående år
	Nivå 1992		1990	1991	1992	1993	1994	1995
16-19 år,	män	34,5	-0,4	-5,4	-7,8	-5,0
	kvinnor	38,9	-0,8	-3,4	-8,4	-6,5
20-24 år,	män	76,7	-0,2	-2,0	-6,0	-6,1
	kvinnor	72,8	-1,4	-3,1	-4,2	-4,7
25-54 år,	män	92,8	0,0	-0,5	-1,0	-1,3
	kvinnor	88,7	0,3	-0,8	-1,0	-0,9
55-64 år,	män	73,1	0,7	0,0	-1,9	-2,3
	kvinnor	65,0	2,0	0,6	-1,0	-1,3
Totalt		81,3	0,3	-0,9	-1,9	-2,4	-1,1	-0,1

Anm.: Nivån 1992 är preliminärt omräknad till 1993 års definition. Förändringstalen
t.o.m. 1992 är ej omräknade.

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.

Den kraftiga försämringen av arbetsmarknadsläget har också medfört
att allt fler mister motivationen att aktivt söka arbete. De s.k. latent
arbetssökande, dvs. de som vill och kan arbeta men inte aktivt sökt ar-
bete, har ökat från 37 000 1990 till ca 155 000 personer i slutet av 1993.
Av dessa var drygt hälften studerande, men som egentligen hellre ville
ha ett arbete. En stor del av de latent arbetssökande utgörs av ungdomar.

Tabell 5.4 Procentuell förändring av arbetskraftsutbudet

Därav bidrag från utbudspåverkande arbetsmarknadspolitiska åtgärder

	1992	1993	1994	1995
Arbetskraft	-2,4	-2,3	-1,0	0,3
Därav bidrag från åtgärder:
Arbetsmarknadsutbildning	-0,6	0,7	0,0	-0,1
Ungdomspraktik	-0,5	-0,8	-0,6	-0,2
Arbetsl i vsutveckl ing		-0,8	-0,8	-0,1

Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet.

Utbudet av arbetskraft bedöms fortsätta att minska 1994 med 1 %.
Detta beror på ett fortsatt svagt arbetsmarknadsläge och att de tidigare
beslutade åtgärdsvolymema successivt realiseras under loppet av 1994.
År 1995 beräknas utbudet stiga något som en följd av att efterfrågan av
arbetskraft förbättras, vilket är normalt under en konjunkturuppgång. Det
finns sannolikt en stor potential för fortsatta ökningar av arbetskraftsut-
budet i ett medelfristigt perspektiv. Anpassningarna till de arbetsutbuds-
stimulerande strukturella reformer som genomförts de senaste åren, så-
som skattereformen och sänkt ersättningsnivå i sjuk- och arbetslöshets-
försäkringarna, har troligen fördröjts av den svaga efterfrågan på arbets-
kraft. Utbudsökningen kan ske dels genom en ökad medelarbetstid från
personer som redan är sysselsatta, dels genom att deltagare i åtgärder
utanför arbetskraften eller latent arbetssökande och andra får arbete eller

blir aktivt arbetssökande, och dels genom en ökning av den faktiska ge- Prop. 1993/94:100
nomsnittliga pensionsåldern bl.a. genom att färre erhåller förtidspension. Bilaga 1.1

5.3 Öppen arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder

I det överhettade arbetsmarknadsläge som rådde under 1989-1990 pres-
sades den öppna arbetslösheten ned till rekordlåga 1 1/2 %, vilket var be-
tydligt under den jämviktsarbetslöshet som är förenlig med icke accelere-
rande inflation. Sedan våren 1990 har den öppna arbetslösheten stigit
kontinuerligt. I takt med att efterfrågan i ekonomin fallit har arbetslös-
heten ökat i en allt snabbare takt. Antalet öppet arbetslösa har stigit från
75 000 1990 till 351 000 personer 1993. Det motsvarar en ökning av
arbetslösheten från 1,7 % till 8,2 %. Samtidigt deltar allt fler i olika
typer av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Antalet uppgick till drygt
200 000 personer 1993, vilket motsvarar 4,7 % av arbetskraften. Den
totala arbetslösheten uppgick därför till knappt 13 % 1993.

Till skillnad från föregående lågkonjunktur är arbetslösheten i dagsläget
högre bland män än bland kvinnor. I slutet av 1993 uppgick skillnaden
till drygt 3 procentenheter. Det förklaras av att sysselsättningen hittills
främst fallit inom mansdominerade näringar, såsom industri- och bygg-
branschen. Dessutom deltar relativt sett fler kvinnor än män i arbets-
marknadspolitiska åtgärder.

Diagram 5.3 öppet arbetslösa samt personer i konjunkturberoende arbets-
marknadspolitiska åtgärder

Anm.: Arbetslösheten är omräknad till 1993 års definition enligt AKU.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Tabell 5.5 Relativ arbetslöshet i olika Åldrar

Procentandel av arbetskraften i respektive åldersgrupp

	1985	1986	1987	1988	1989	1990	1991	1992	1993
16-19 år	4,6	4,1	4,0	3,5	3,4	5,1	7,5	11,6	19,1
20-24 år	6,3	6,2	4,6	3,6	3,1	3,1	6,1	11,5	18,0
25-54 år	1,9	1,9	1,5	1,3	1,1	1,2	2,3	4,5	7,1
55-64 år	4,0	3,4	2,1	1,7	1,3	1,5	2,1	3,2	5,4
Totalt	2,8	2,7	2,1	1,8	1,5	1,7	2,9	5,3	8,2

Anm.: Siffrorna för åren 1985 och 1986 är inte helt jämförbara med värden för åren
därefter på grund av omläggning av mätmetod i AKU från år 1987. Ännu en
omläggning skedde januari 1993. För att skapa jämförbarhet är därför nivån
preliminärt justerad fr.o.m. 1987.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Den högsta arbetslösheten noteras bland de allra yngsta åldersgrupper-
na. Trots den snabba expansionen av åtgärder riktade mot ungdomar var
den öppna arbetslösheten ca 19 % för såväl åldersgruppen 16 -19 år som
bland 20 - 24-åringama i slutet av 1993.

Dessvärre har det skett en kraftig uppgång av antalet långtidsarbetslösa,
dvs. personer som varit öppet arbetslösa längre än sex månader. Andelen
långtidsarbetslösa av det totala antalet öppet arbetslösa har stigit från
16 % 1990 till ca 35 % i slutet av 1993. Under föregående lågkonjunktur
uppgick andelen till ca 30 % som mest. Internationellt brukar långtids-
arbetslöshet definieras som personer som varit arbetslösa i mer än 12 må-
nader. Sverige har därmed en bredare definition. Å andra sidan måste
personer som deltagit i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd vara arbetslösa
i de därpå följande sex månaderna för att klassificeras som långtidsarbets-
lösa. Fokuseringen på en aktiv arbetsmarknadspolitik i Sverige syftar till
att minimera långtidsarbetslöshet och därmed passivisering och utslagning
från arbetsmarknaden. En hög andel långtidsarbetslösa riskerar att för-
sämra arbetsmarknadens funktionsförmåga och försvåra lönebildningen.
Löneökningarna dämpas i mindre grad av långtidsarbetslöshet än av kort-
tidsarbetslöshet. Internationella erfarenheter indikerar att det är uppgång-
en av antalet långtidsarbetslösa som är den främsta orsaken till hysteresis,
dvs. en permanent hög arbetslöshet.

Läget på arbetsmarknaden bedöms vara fortsatt svagt 1994. Sysselsätt-
ningsläget för den konkurrensutsatta sektorn stabiliserades under andra
halvåret 1993 och en svag uppgång inleds 1994, främst i form av ökad
medelarbetstid. Fortsatta neddragningar inom de sektorer som vänder sig
mot den inhemska efterfrågan medför dock att det genomsnittliga antalet
sysselsatta sjunker 1994. En uppgång av den öppna arbetslösheten mot-
verkas emellertid av att de tidigare beslutade volymerna av arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder successivt kommer i gång under loppet av 1994.
Dessa beräknas omfatta ca 300 000 personer vid årets slut, vilket mot-
svarar 7 % av arbetskraften. Med hänsyn till utvecklingen under loppet
av året begränsas årsgenomsnittet till 6,4 %. Den åtgärdsvolym som upp-
nås vid utgången av 1994 antas med ett tekniskt antagande ligga kvar

1995. Årsgenomsnittet för den öppna arbetslösheten beräknas sjunka från
8,2 % 1993 till 8,0 % 1994. Med hänsyn till andelen som deltar i åtgär-
der ökar den sammantagna arbetslösheten från 12,9 % 1993 till 14,4 %
1994.

När tillväxten tar färt 1995 böljar också antalet sysselsatta personer att
stiga, bl.a. som en följd av en mindre avvaktande attityd gentemot nyan-
ställningar inom främst industrin. Hur stor effekt det får på arbetslösheten
är dock avhängigt av hur mycket utbudet av arbetskraft kommer att öka.
Den öppna arbetslösheten beräknas minska med en knapp procentenhet
till 7,2 % 1995, mätt som årsgenomsnitt. Givet ett fullt utnyttjande av
åtgärdsprogrammen sjunker summan av öppet arbetslösa och personer i
åtgärder till 14,2 % 1995. Att den totala arbetslösheten minskar något
mindre än den öppna arbetslösheten förklaras, som tidigare nämnts, av
att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna utökas under loppet av 1994.
Nedgången i arbetslösheten kommer sannolikt att kännetecknas av avse-
värda trögheter, även i ett medelfristigt perspektiv med förhållandevis
god tillväxt. Det bör dock observeras att även om nedgången i den öppna
arbetslösheten blir relativt måttlig, kommer allt fler personer successivt
att sysselsättas på den ordinarie arbetsmarknaden.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Tabell 5.6 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Tusental, genomsnitt per år

	1988	1989	1990	1991	1992	1993
Utanför arbetskraften
Arbetsmarknads-
utbildning	40	38	37	57	84	53
Ungdomspraktik					22	58
Arbetsl ivsutveckl ing						36
I arbetskraften
Beredskapsarbete	14	10	8	11	16	14
Ungdomslag¹	10	5	3	10	9	-
Avtalad inskolningsplats	2	1	2	3	4	1
Rekryteringsstöd	5	3	2	5	13	9
Utbildningsvikariat				1	8	10
Företagsutbildning²	3	4	3	4	6	3
Åtgärder för arbets-
handikappade³	84	86	88	86	84	77
Totalt	158	147	143	177	246	280
Andel av arbets-
kraften⁴	1,7	1,4	1,2	2,0	3,7	4,7

¹ T.o.m 30 juni 1989 ungdomslag. Den 1 juli 1989—juni 1992 särskild inskolnings-
plats.

² Utbildning vid permitteringshot, flaskhalsutbildning m.m. Omräknat till heltidsutbil-
dade.

³ Samhall, lönebidrag, Arbetsmarknadsinstitutet och offentligt skyddat arbete.

⁴ Samtliga åtgärder exkl. arbetshandikappade. Arbetskraften omräknad till 1993 års
AKU-deflnition.

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har stigit i takt
med arbetsmarknadens försvagning. Andelen personer i åtgärder (exkl.

arbetshandikappade) uppgick till 4,7 % 1993, vilket är 3,5 procentenheter
mer än under 1990. Till skillnad mot tidigare lågkonjunkturer har tyngd-
punkten förskjutits mot en större andel utbildningsinsatser. Den 1 juli
1992 infördes ungdomspraktik som omfattade knappt 60 000 personer i
genomsnitt per månad 1993. Ungdomar upp till 25 år får möjlighet till
en praktiskt inriktad utbildning inom näringslivet eller offentlig sektor.
Den 1 januari 1993 introducerades ytterligare en ny åtgärd: arbetslivs-
utveckling (ALU), för att motverka passivisering och utslagning. Avsik-
ten är att arbetslösa skall erbjudas möjlighet att delta i aktiviteter med ett
bidrag motsvarande arbetslöshetsersättningen. Aktiviteterna skall vara så-
dana att de kommer näringslivet och samhället till gagn, men som annars
inte skulle ha blivit utförda. Mot slutet av 1993 omfattades ca 50 000
personer av ALU. Hittills har en övervägande majoritet aktiverats inom
kommuner och idella organisationer. Vid 1994 års början införs också ett
generellt anställningsstöd (GAS), se beskrivning ovan. Det beräknas sti-
mulera sysselsättningsutvecklingen under året.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

6. Löner och konsumentpriser

Under 1990-talet har Sverige övergått från en hög till en låg inflations-
takt. Efterfrågan på arbetskraft har reducerats markant under lågkonjunk-
turen. Den uppmätta genomsnittliga lönen väntas öka med 3,5 % per år
1994 och 1995, vilket får anses högt vid nuvarande arbetsmarknadsläge
och med hänsyn till att den underliggande inflationstakten uppgår till ca
2 %. Skillnaden i ekonomins olika delar förväntas avspeglas i lönebild-
ningen. Industrins löner beräknas öka med 1 resp. 1,5 procentenheter
mer än genomsnittet i ekonomin under prognosperioden.

Mot bakgrund av den svaga efterfrågan och det låga kapacitetsutnytt-
jandet är inflationstrycket i dagsläget förhållandevis svagt. Konsument-
prisindex (KPI) beräknas öka med 2,5 % 1994 och 2,8 % 1995, mätt
som årsgenomsnitt. Bortsett från tillfälliga prishöjande effekter som följer
av högre importpriser och ändrade indirekta skatter, bedöms prisutveck-
lingen vara ganska lugn under prognosperioden. Den underliggande infla-
tionstakten begränsas således till 1,1 % 1994 och 2,6 % 1995. Inflations-
takten ligger dock relativt nära den övre gränsen för Riksbankens infla-
tionsmål, motsvarande en ökning av KPI med 2 % med en tolerans på
+ /- 1 procentenhet fr.o.m. 1995.

6.1 Löner

Den svenska lönebildningen har traditionellt kännetecknats av en hög
grad av central samordning och en kraftig löneutjämning till följd av den
s.k. solidariska lönepolitiken. Under 1980-talet böijade lönespridningen
successivt att tillta när de centrala låglönesatsningarna i allt större ut-
sträckning kompletterades med branschvisa och lokala avtal. Internatio-
nellt sett har dock Sverige fortfarande en liten lönespridning. Löneför-
handlingarna i flera nivåer bidrog till att driva upp de totala nominella
löneökningarna i det överhettade arbetsmarknadsläge som rådde i Sverige
1989-1990. En alltför hög löneökningstakt i förhållande till produktivi-
tetsutvecklingen medförde att industrins konkurrenskraft urholkades. Där-
till böijade efterfrågan på arbetskraft att falla som en följd av lågkon-
junkturen. Löneökningstakten dämpades markant när hela arbetsmarkna-
den slöt tvååriga s.k. Rehnbergsavtal för 1991 och 1992. Med hänsyn till
den kraftiga försvagning av arbetsmarknaden som ägde rum under loppet
av 1991-1992 synes Rehnbergavtalet vara något högt för 1992. Däremot
är det troligt att en lite större sänkning av löneökningstakten 1991 erhölls
än vad normalt skulle följa av arbetsmarknadsläget.

När nya löneavtal skulle slutas under 1993 hade arbetsmarknadens par-
ter delvis nya förutsättningar att ta hänsyn till. För det första kan en rör-
lig växelkurs göra det direkta sambandet mellan höga nominella löneök-
ningar och försämrad konkurrenskraft otydligare. Det är därför viktigt att
arbetsmarknadens parter uppfattar den ekonomiska politikens inriktning
på prisstabilitet som trovärdig, så att de inte antar att en ofördelaktig
kostnadsutveckling kommer att korrigeras av växelkursen. Vid en varak-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

tigt låg inflationstakt på ca 2 % kan den långsiktiga löneökningen väntas
uppgå till ca 3,5 - 4 %, givet en rimlig produktivitetstillväxt. Löneök-
ningar utöver denna nivå måste uppfattas som höga, åtminstone när den
s.k. totala arbetslösheten (öppet arbetslösa och personer i konjunkturbero-
ende åtgärder) överstiger 6-7 %. Svensk lönebildning har tidigare karak-
täriserats av nominallönestelheter nedåt samt av lönefölj samhet mellan
olika sektorer. För att uppnå de relativlöneförändringar som krävs för en
effektiv allokering av arbetskraften kan det, vid en låg inflationstakt,
krävas nominella lönesänkningar för individer, branscher och yrkes-
grupper.

På lång sikt bestäms det utrymme som finns för reala löneökningar av
produktivitetstillväxten. På kort sikt bestäms emellertid lönebildningen
också av arbetsmarknadsläget, prisförväntningar och vinster. Hushållens
och industrins inflationsförväntningar var fortsatt låga 1993. Bortsett från
ett genomslag av högre importpriser beräknas prisstegringarna vara för-
hållandevis små under prognosperioden. Industrins produktivitet har för-
bättrats markant och vinstema har börjat öka. Den viktigaste faktorn för
lönebildningen är dock situationen på arbetsmarknaden. Överskottet på
arbetskraft kommer att hålla tillbaka både de nominella och de reala löne-
ökningarna under prognosperioden. Den totala arbetslösheten steg med
4 procentenheter till 13 % under 1993 och förutses fortsätta att växa till
drygt 14 % 1994. Det är svårt att fastställa vilken effekt detta kommer
att få på lönebildningen, eftersom Sverige aldrig under efterkrigstiden
upplevt en så hög arbetslöshetsnivå. Traditionella ekonometriska skatt-
ningar indikerar mycket låga nominella löneökningar under prognosperio-
den. Enligt teorier om jämviktsarbetslöshet skall också löneökningstakten
falla så länge arbetslösheten överstiger den naturliga arbetslöshetsnivån
(NAIRU = non accelerating inflation rate of unemployment). I Sverige
var NAIRU ca 2,5-3 % under 1980-talet enligt skattningar av bl.a.
Holmlund (1993). Även om det är rimligt att räkna med en viss uppgång
av denna under 1990-talet överstiger den beräknade arbetslösheten
NAIRU under hela perioden. Detta talar för en sjunkande löneökningstakt
under hela prognosperioden. Vissa internationella erfarenheter indikerar
dock att lönebildningen är mer känslig för förändringen än nivån på
arbetslösheten. Ju högre nivån på arbetslösheten är, desto mindre verkar
löneökningarnas känslighet vara för variationer i arbetslösheten. Avgör-
ande är sannolikt hur de arbetslösas kompetens kan upprätthållas och i
vilken mån långtidsarbetslösheten kan hållas tillbaka. Inriktningen och
omfattningen av arbetsmarknadspolitiken i Sverige kan möjliggöra att
arbetsmarknadens funktionssätt inte tar alltför stor skada av bestående
höga arbetslöshetsnivåer.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Diagram 6.1 Indikator på den strukturella löneglidningen

Årlig procentuell föröndring

Anm.: Arbetskraftskostnads- och sysselsättningsutveckling inom Verkstadsindustrin
1993.

Källa: VI:s prognosenkät, november 1993.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Under 1993 slöt nästan hela arbetsmarknaden nya tvååriga löneavtal.
De avtalsmässiga höjningarna inkl. s.k. överhängseffekter från tidigare
avtal uppgick till ca 1 % 1993. Avtalen medför en löneökning på ca
1 1/4 % 1994, vilket inkluderar den neddragande effekten av två bort-
tagna semesterdagar. Att bedöma löneglidningens framtida utveckling är
förenat med ovanligt stor osäkerhet. Uppgifter om den utbetalda löne-
summan visar en betydligt högre löneglidning under 1993 än vad för-
tjänststatistiken indikerar. Det är svårt att bedöma storleken på den s.k.
strukturella löneglidningen som uppstår när sysselsättningen fäller snabbt.
Den genomsnittliga lönen stiger om företagen avskedar personer som har
lägre lön än genomsnittet, vilket händer när t.ex. principen om sist-in-
först-ut tillämpas och de sist anställda har lägre lön än genomsnittet, eller
om företagen allmänt avskedar mindre kompetent arbetskraft med låg lön.
En liknande effekt uppstår när företag med en genomsnittligt lägre löne-
nivå slås ut. Avgångsvederlag vid uppsägningar drar också tillfälligt upp
lönekostnaderna i förhållande till antalet arbetade timmar. En indikation
på hur stor den strukturella löneglidningen kan vara, framkommer om ut-
vecklingen av sysselsättning och arbetskraftskostnader inom elektroin-
dustrin jämförs med den övriga verkstadsindustrin, se diagram 6.1. I de
branscher där sysselsättningen minskat steg den genomsnittliga arbets-
kraftskostnaden med 2,6 %, medan den sjönk med 1,5 % inom elektro-
industrin där sysselsättningen samtidigt ökade med 2 %. Arbetskraftskost-
naderna påverkades också av att socialavgifter sänktes med 3,1 procent-
enheter 1993.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Tabell 6.1 Timlöner och arbetskraftskostnader

Årlig procentuell förändring

Samtliga löntagare

Industriarbetare

	Avtal	Löne- glid- ning	Timför- tjänst	Avtal	Löne- glid- ning	Timför- tjänst	Sociala kost- nader	Arbets- krafts- kostnader
1980	7,8	1,7	9,5	6,1	3,2	9,3	0,8	10,2
1981	6,3	2,8	9,1	5,9	4,2	10,1	0,5	10,7
1982	4,6	1,7	6,3	4,1	3,5	7,6	0,2	7,8
1983	4,6	1,9	6,5	3,8	2,9	6,7	2,4	9,3
1984	5,6	2,4	8,0	6,2	4,1	10,3	-0,1	10,2
1985	4,1	3,4	7,5	3,8	3,7	7,5	0,2	7,7
1986	6,0	2,5	8,5	3,9	3,5	7,4	0,0	7,4
1987	3,5	3,2	6,7			6,4	0,6	7,0
1988	4,2	2,5	6,7	3,4	5,0	8,4	0,0	8,4
1989	6,3	3,5	9,8	4,5	5,6	10,1	0,6	10,8
1990	6,1	3,7	9,8	2,8	6,7	9,5	-0,6	8,8
1991	2,8	2,8	5,6	2,3	3,2	5,5	2,0	7,6
1992	2,7	0,9	3,6	2,6	1,9	4,5	-0,3	4,2
1993	1,0	3,1	4,1			4,5	-3,1	1,3
1994	1,3	2,2	3,5			4,5		4,5
1995			3,5			5,0		5,0

Anm.: Uppgifterna för samtliga löntagare baseras på lönesummestatistik. Uppgifterna för industriarbetare
grundas på förtjänststatistik. Förtjänststatistiken har i förekommande fall kompletterats med engångsbelopp,
som ej ingår i SCB:s statistik. Avtalskonstruktionen för industriarbetare 1987 omöjliggör en meningsfull
uppdelning på avtal och löneglidning.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Sammantaget beräknas de totala nominella löneökningarna till 3,5 %
per år 1994 och 1995. Prognosen bygger på en försiktig tolkning av den
strukturella löneglidningens omfattning. Det förefaller sannolikt att den
strukturella komponenten i löneglidningen minskar 1994 när fallet i sys-
selsättningen mer än halveras. I den mån företagen böljar nyanställa per-
soner med en lägre lön än genomsnittet kan den strukturella löneglid-
ningen bli negativ när sysselsättningen åter böijar öka 1995. Om de indi-
kationer som finns för verkstadsindustrin skulle vara representativa för
arbetsmarknaden i stort, är sannolikt löneglidningskomponenten för 1994
och 1995 överskattad. I så fall blir den totala löneökningen lägre för båda
åren. Den nominella timlönen inom industrin bedöms öka med 1 resp.

1,5 procentenheter mer än genomsnittet för ekonomin, som en konse-
kvens av den olikartade utvecklingen för den konkurrensutsatta respektive
de skyddade sektorerna. En utveckling mot mer lokalt bestämda löneavtal
kan underlätta de relativlöneförskjutningar som krävs för att överflytta
arbetskraft till den konkurrensutsatta sektorn. De ingångna löneavtalen
1993 tyder dock på en fortsatt mycket stor lönefölj samhet mellan ekono-
mins olika sektorer, trots markanta efterfrågeskillnader. Om löneutveck-
lingen i den konkurrensutsatta sektorn sprids till övriga sektorer blir
sannolikt den genomsnittliga timlöneökningen högre än vad som är fören-
ligt med låg inflation, vilket i så fåll riskerar att leda till att den ekono-
miska återhämtningen avbryts i förtid.

Digram 6.2 Nominell timlön inom industrin

Ärlig procentuell förändring, nationell valuta

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Anm.: OECD-ländema är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent
till Sverige på världsmarknaden.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Inom OECD-området beräknas lönerna inom tillverkningsindustrin öka
med 3,3 % 1994 och 3,9 % 1995. Den svenska industrins löner stiger
därmed något snabbare under prognosperioden, trots det mycket svaga
arbetsmarknadsläget. Om den svenska industrins löner även fortsättnings-
vis ökar snabbare än i omvärlden vid ett sämre arbetsmarknadsläge kom-
mer arbetslösheten att förbli på en högre nivå. Den förhållandevis höga
löneökningen i Sverige sammanhänger dock med ett antal tillfälliga fak-
torer som resulterar i en strukturell löneglidning. Motståndet mot löne-
ökningar från en del av arbetsgivarna kan också vara mindre än normalt
på grund av den kraftiga deprecieringen av den svenska kronan, de
sänkta arbetsgivaravgifterna och en stark produktivitetsutveckling. Den
sammantagna effekten av dessa förändringar är att den svenska relativa
enhetsarbetskostnaden beräknas sjunka med 22 % under perioden 1993-
1995.

6.2 Konsumentpriser

Under 1980-talet ökade de svenska konsumentpriserna med i genomsnitt
8 % per år, att jämföra med 6 % för OECD-genomsnittet. Konsument-
priserna fortsatte att stiga med ca 10 % per år under 1990-1991, delvis
som en följd av skatteomläggningen från direkt till indirekt beskattning.
Under 1992 skedde en kraftig nedväxling av inflationen och konsument-
priserna steg med 2,3 % mätt som årsgenomsnitt. På kort sikt medförde

12 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1

den lägre inflationstakten att realräntorna steg, vilket dämpade aktivitets-
nivån i ekonomin och fördjupade lågkonjunkturen. På längre sikt är dock
en låg och stabil inflationstakt befrämjande för tillväxten.

Trots det kraftiga fallet i den privata konsumtionen tilltog prisöknings-
takten under 1993. Det förklaras främst av tillfälliga inflationseffekter av
höjda importpriser samt ändrade indirekta skatter och subventioner. De-
precieringen av den svenska kronan medförde att importprisema steg med

17.5 % mellan oktober 1992 och oktober 1993. Samtidigt försvagades
den svenska kronan med 25 % jämfört med en importvägd valutakoig.
Utländska exportörer till Sverige har därmed visat en viss återhållsamhet
i sin prissättning för att inte förlora marknadsandelar. Det faktum att kro-
nan nu flyter ger också ett nytt prissättningsbeteende hos såväl utländska
som inhemska företag. Företagens förväntningar om kronans framtida ut-
veckling har blivit alltmer betydelsefull. Svenska företag som riktar sig
mot hemmamarknaden har reagerat på de ökade kostnaderna för importe-
rade insatsvaror med att sänka sina vinstmarginaler. Enligt beräkningar
från Konjunkturinstitutet förklaras 80 % av inflationstakten på 4,3 % i
oktober, eller 3,4 procentenheter, av höjda importpriser och höjda priser
på importkonkurrerande varor. I november 1993 steg inflationstakten till
4,9 %, men beräknas fälla tillbaka till 4,4 % i december.

Regering och Riksdag har slagit fäst att det inte finns något realekono-
miskt utrymme till kompensation för deprecieringens prishöjande effekter.
Av detta skäl skall sådan kompensation inte heller utgå för basbelopps-
styrda transfereringar. Uppräkningen av basbeloppet, som bestäms av
KPI i oktober, avseende 1994 korrigerades därför med 1,9 procentenhe-
ter, vilket motsvarar genomslaget av den initiala deprecieringen. För
1994 fästställdes basbeloppet till 35 200 kr.

Sammantaget steg såväl KPI som nettoprisindex (NPI) med knappt

4.5 % under loppet av 1993. NPI visar konsumentprisutvecklingen exkl.
effekter av ändrade indirekta skatter och subventioner. Att KPI och NPI

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

utvecklades så likartat, trots höjda skatter och sänkta subventioner under
1993, förklaras av att varor och tjänster som inte är momsbelagda steg
relativt kraftigt i pris. Eftersom dessa varors vikter är större i NPI än i
KPI blev den genomsnittliga prisökningen ungefär densamma.

Den kraftiga försvagningen av kronan för med sig högre importpriser
som, när efterfrågeläget tillåter, slår igenom i den inhemska prisnivån.
Det mest sannolika är att detta endast leder till en engångseffekt på den
genomsnittliga prisnivån, men det kan inte uteslutas att det uppkommer
tendenser till en allmänt högre inflation. Importprisgenomslaget bör dock
vara lägre, ju längre tid som förflyter innan den inhemska efterfrågan
åter börjar öka. En omfördelning mot inhemsk produktion, och mot im-
port från länder vars valutor kronan inte deprecierats så mycket emot,
hinner då ske. Den del av importen som utgör insatsvaror till exportindu-
strin torde heller inte påverka den inhemska prisnivån. A andra sidan
finns det i dagsläget ett utrymme för att höja priserna på de svenskpro-
ducerade varor som konkurrerar med importerade varor.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Tabell 6.2 Konsumentpriser

Årlig procentuell förändring

	1992	1993	1994	1995
KPI dec.-dec.	1,9	4,4	2,2	3,0
Nettoprisindex dec.-dec.	2,9	4,3	1,6	2,2
Importpriser, totalt	-0,9	16,1	1,2	4,2
Bostäder, totalt	5,8	2,9	1,0	0,7
Indirekta skatter, bidrag i procentenheter	-0,7	0,3	0,3	0,7
Diverse taxor	7,9	7,4	2,8	2,8
Konkurrensutsatt svensk produktion	0,0	1,9	3,7	2,9
Arbetskraftskostnad i näringslivet	1,7	-0,1	0,9	1,6
Vinstmarginal, bidrag i procentenheter	0,7	-1,0	0,7	0,5
KPI årsgenomsnitt	2,3	4,7	2,5	2,8
Nettoprisindex årsgenomsnitt	4,2	4,3	2,1	2,0
OECD, KPI	3,2	2,8	2,9	2,8
Implicitprisindex	2,6	6,2	2,3	3,4
Basbelopp	33 700	34 400	35 200	35 900

Anm.: Diverse taxor består av läkemedel, läkarvård, tandläkararvode, lotter m.m.,
TV-licens, post och tele samt resor och transporter. Nettoprisindex är KPI exkl.
indirekta skatter och subventioner. Vid beräkning av basbeloppet 1994 har en
avräkning skett för deprecieringens direkta effekter. OECD-länderna är sammanvägda
enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Det finns många faktorer som talar för en lugn inhemsk kostnadsut-
veckling under prognosperioden. Den svaga situationen på arbetsmarkna-
den förväntas resultera i, jämfört med tidigare perioder, låga löneökning-
ar. En relativt hög produktivitetsökning håller nere produktionskostnaden
per producerad enhet. Avregleringar och skärpt konkurrenslagstiftning
ökar konkurrensen på en rad marknader samtidigt som en förväntad app-
reciering av kronan dämpar kostnaden för importvaror. Bortsett från de
tillfälliga inflationseffektema av höjda importpriser och indirekta skatter
bedöms därför prisutvecklingen under prognosperioden vara låg jämfört
med tidigare perioder. De inflationsförväntningar som finns för de när-
maste åren bekräftar i stort sett denna bild. Hushållens inflationsförvänt-
ningar avseende utvecklingen de kommande 12 månaderna stabiliserades
kring ca 2 % under 1993. Enligt industrins förväntningar skulle priserna
på hemmamarknaden öka svagt under det fjärde kvartalet 1993. En majo-
ritet av företagen, drygt 80 %, trodde dock på oförändrade priser. Infla-
tionsförväntningarna hos placerare på obligationsmarknaden tilltog efter
kronans fall, men har successivt reducerats till drygt 3 % som genomsnitt
under 1994-1995. Placerarna förväntar sig dock att inflationen stiger till
drygt 4 % som genomsnitt för de kommande fem åren.

Ändrade indirekta skatter och subventioner drar sammantaget upp pris-
utvecklingen med 0,3 procentenheter 1994 och ytterligare 0,7 procenten-
heter 1995. Dels skall fr.o.m. 1 januari 1994 vissa punktskatter skrivas
upp vaije år med den allmänna prisutvecklingen föregående år, dels före-
slås att patientavgifterna höjs och högkostnadsskyddet sänks fr.o.m. den
1 januari 1995. Räntebidragen för hyreshus minskas med 0,5 resp. 1,0
miljarder kr. under 1994 och 1995. År 1995 upphör också den tillfälliga
skattereduktionen för bostadsreparationer etc.

Sammantaget beräknas KPI öka med 2,2 % resp. 3,0 % under loppet
av 1994 och 1995, medan NPI stiger något långsammare. Den underlig-
gande inflationstakten, som visar KPI korrigerat för effekter av deprecie-
ringen samt ändrade indirekta skatter och subventioner, begränsas till
1,1 % och 2,6 % under 1994 och 1995. Uppgången mellan 1994 och
1995 i den underliggande inflationstakten är sannolikt överdriven. Den
metodik som används för att beräkna prisutvecklingen har troligen över-
skattat importprisemas bidrag 1993 och underskattat detsamma 1994. Ett
genomsnitt på knappt 2 % per år 1993-1995 kan ge en bättre beskrivning
av utvecklingen.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Tabell 6.3 "Underliggande" inflationstakt

Bidrag i procentenheter

	1992	1993	1994	1995
"Underliggande" inflationstakt	2,7	1,7	1,1	2,6
Indirekta skatter, subventioner och arbetsgivaravgifter	-0,8	-0,3	0,3	0,7
Deprecieringens direkta effekter		2,9	0,9	-0,3
KPI, dec.-dec.	1,9	4,4	2,2	3,0

Anm.: Begreppet "underliggande" inflationstakt används för en mängd olika mått. En
del refererar till nettoprisindex som den underliggande inflationstakten. OECD
använder KPI rensat för mat och energi. Med deprecieringens direkta effekter avses
effekter från höjda importpriser och höjda priser på importkonkurrerande varor. På
grund av avrundning summerar inte alltid delarna till totalen.

Källa: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

KPI skall spegla hur konsumentpriserna i genomsnitt utvecklar sig för
hela den privata konsumtionen. Detta ligger sedan till grund för utveck-
lingen av pensioner och andra basbeloppsanknutna transfereringar och
skatter. En annan viktig uppgift för en prisindex är att vara ett mått på
den allmänna inflationstakten i hela ekonomin som avspeglar efterfråge-
och utbudsförhållanden. Om KPI används i ett sådant sammanhang har
det vissa brister. För det första utgör den privata konsumtionen endast en
del av hela ekonomin. För det andra är ökad indirekt beskattning eller
sänkta subventioner som höjer KPI inte ett uttryck för ett högt efterfrå-
geläge eller ökade kostnader. Inte heller kan en övergång från offentlig
till privat finansiering av en viss vara eller tjänst, eller höjda räntor, som
höjer KPI, uppfattas som ett ökat inflationstryck. Trots detta får KPI ofta
utgöra ett mått på hela ekonomins inflationstakt i olika sammanhang. För-
ändringar i NPI utgör ett mått som bättre motsvarar efterfråge- och ut-
budsläget avseende den privata konsumtionen. Ett annat alternativ är den
underliggande inflationstakten, där utöver ändrade indirekta skatter och
subventioner också de tillfälliga prisförändringarna till följd av deprecie-
ringen exkluderas.

Det finns goda skäl till att följa flera olika prisindexars utveckling för
att kunna bedöma prisutvecklingen i hela ekonomin. Nedväxlingen av
inflationstakten har varit ännu kraftigare om BNP- eller förädlingsvärde-
deflatom för näringslivet studeras. Båda deflatorema avspeglar i huvud-
sak den svenska kostnadsutvecklingen. BNP-deflatom omfattar utöver

näringslivets även den offentliga sektorns kostnadsutveckling. Båda pris-
indexama har ökat långsammare än KPI under 1992 och t.o.m. första
halvåret 1993. En nackdel med både BNP- och förädlingsvärdedeflatom
är att de publiceras kvartalsvis med viss eftersläpning och att de ofta revi-
deras. De är ändå intressanta för att belysa inflationstrycket i dagsläget,
eftersom de täcker in större delar av ekonomin än den privata konsumtio-
nen.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Diagram 6.3 Prisutvecklingen i Sverige

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

För att få en fullständig bild av inflationstrycket i bredare mening bör
också tillgångspriserna studeras. Det är i första hand prisutvecklingen på
bostäder (se diagram 7.4), kommersiella fastigheter och aktier som är av
intresse. De senaste årens erfarenheter har visat tillgångsprisernas bety-
delse för den makroekonomiska utvecklingen. 1980-talets spekulations-
bubbla följdes av kraftiga prisfall vid 1990-talets böijan. De sänkta för-
mögenhetsväidena drev fram stora kreditförluster i banksektorn och bi-
drog till att skapa ett betydande konsolideringsbehov i företag och hus-
håll, samtidigt som nyinvesteringar blev olönsamma på grund av de lägre
tillgångspriserna. Därigenom hämmades såväl konsumtion som investe-
ringar. Den finansiella krisen, som emanerade ur tillgångsmarknademas
kollaps bidrog till att denna lågkonjunktur blev den djupaste under efter-
krigstiden. Under 1993 steg aktieprisema kraftigt samtidigt som priserna
på såväl kommersiella fastigheter som småhus började stabiliseras. Prisut-
vecklingen under 1994 och 1995 bedöms bli lugn. Även om utvecklingen
av tillgångspriserna är behäftad med stor osäkerhet ter sig emellertid en
prisuppgång av samma storleksordning som under 1980-talet som mycket
osannolik under prognosperioden, bl.a. därför att realräntorna — särskilt
efter skatt — kan väntas ligga på en högre nivå.

Diagram 6.4 Konsumentpriser

Anm.: OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent
till Sverige på världsmarknaden.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Konsumentprisökningen i Sverige ligger i stort sett i nivå med omvärl-
dens under prognosperioden. Det bör dock uppmärksammas att det finns
stora nationella skillnader i hur KPI eller motsvarande mått är konstrue-
rat. I Maastrichtavtalet slog EU fäst de konvergenskriterier som skall
gälla inför EMU. Ett av dem är att inflationstakten inte får överstiga
genomsnittet hos de tre länder som har lägst inflationstakt med mer än

1,5 procentenheter. Vidare fastslogs att inflation skall mätas som föränd-
ringen i KPI. Under 1993 startade ett harmoniseringsarbete inom EU och
EFTA avseende hur ett jämförbart KPI skall definieras.

7 Hushållens ekonomi och privat konsumtion

År 1993 sjönk hushållens realt disponibla inkomster efter den starka
ökningen under perioden 1990 t.o.m. 1992. De senaste årens uppgång i
sparandet fortsatte dock trots inkomstfallet. Den privata konsumtionen
minskade nämligen mer än inkomsterna. Från 1989 har sparkvoten ökat
med ca 12,5 procentenheter. Åren 1994 och 1995 beräknas realinkoms-
terna stiga med ca 1 % per år. Den återhämtning av den privata konsum-
tionen som inleddes under andra halvåret 1993 väntas förstärkas under
prognosperioden. Uppgången sker dock från en låg nivå och med ett så-
dant förlopp att sparkvoten stiger även 1994 för att sedan gå ned 1995.
Sparkvoten kommer dock att ligga kvar på en för svenska förhållanden
hög nivå, se tabell 7.1.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Tabell 7.1 HushåUssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande

Miljarder kr.
	1992	1993	1994	1995
Löpande priser
Löner	641,3	631,5	655,0	684,0
Företagan nkomster	57,3	52,9	54,5	57,0
Räntor och utdelningar, netto	-32,9	-28,8	-22,2	-10,0
Inkomstöverföringar från
offentlig sektor	348,7	376,3	389,5	397,8
Övriga inkomster, netto	111,0	120,1	123,6	129,1
Direkta skatter, avgifter m.m	287,6	292,7	312,9	328,9
Disponibel inkomst	837,7	859,3	887,5	929,1
Privat konsumtion	776,0	792,0	815,9	860,5
Sparkvot, nivå i %	7,4	7,8	8,1	7,4
Procentuell utveckling
1985 års priser
Disponibel inkomst	2,7	-3,4	1,0	1,2
Privat konsumtion	-1,9	-3,9	0,7	2,0

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

7.1 Hushållens inkomster

År 1992 steg hushållens realinkomster med 2,7 % samtidigt som antalet
sysselsatta minskade med ca 4,5 %. Inkomstbortfallet genom minskad
sysselsättning kompenserades till stor del av bidrag till arbetslösa och
personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Nedväxlingen av inflationen,
inkl, effekten av sänkt mervärdeskatt på livsmedel m.m., bidrog till att
både timlönen och basbeloppet (och därmed pensionerna) ökade realt. Det
direkta skatteuttaget sänktes också, genom att grundavdraget och skikt-
gränsen för den statliga inkomstskatten räknades upp med 1991 års högre
inflation.

Nedgången i sysselsättningen fortsatte under 1993. Uppgången av infla-
tionen, inkl, effekter av höjda indirekta skatter, bidrog till att såväl tim-
lönen som basbeloppet minskade realt. Ersättningen vid sjukdom, arbets-

löshet och pension sänktes. Inkomstbeskattningen ökade till följd av av- Prop. 1993/94:100
skaffat schablonavdrag, reducerad uppräkning av skiktgränsen för den Bilaga 1.1
statliga inkomstskatten samt av att en egenavgift infördes i sjukförsäk-
ringen. Den svaga utvecklingen av skatteunderlagen medförde, trots dessa
regeländringar, att hushållens direkta skattebetalningar minskade i festa
priser, vilket ger ett positivt bidrag till realinkomstutvecklingen i tabell

7.2. Regeländringarna medförde att skattebetalningarna reducerades i
mindre grad än de skattepliktiga inkomsterna (löner, pensioner m.m.).
Sammantaget beräknas de realt disponibla inkomsterna ha minskat med
ca 3,5 % 1993. Om återbetalningen av det tillfälliga sparandet inkluderas
i inkomsterna 1992 blir inkomstfellet 1993 ca 4 % eftersom jämförelse-
nivån höjs, se tabell 7.2.

För 1994 förutses att nedgången i sysselsättningen upphör och att
arbetslösheten dämpas. Inflationstakten faller så att reallönen kan öka,
trots att den nominella timlönen stiger mindre än 1993. Den trendmässiga
uppgången av pensionsinkomsterna reduceras av att deprecieringseffekten
på Konsumentprisindex (KPI) avräknas vid beräkning av pensioner och
andra basbeloppsanknutna transfereringar.

Tabell 7.2 Hushållens inkomster

	Miljarder kr. Löpande priser 1992	Procentuell utveckling 1985 års priser				Procentuellt bidrag till real inkomstutveckl ingen
	Miljarder kr. Löpande priser 1992	1992	1993	1994	1995	1992 1993	1994	1995
Lönesumma exkl. sjuklön	634,9	-3,1	-5,7	1,3	1,6	-2,6 -4,4	1,0	1,2
därav timlön		1,2	-0,4	0,9	0,7	1,0 -0,3	0,7	0,5
sysselsättning		-4,2	-5,3	0,4	0,9	-3,5 -4,1	0,3	0,7
Inkomstöverföringar inkl, sjuklön	355,1	10,1	2,4	0,8	-0,6	4,1 1,0	0,4	-0,3
Pensioner från offentlig sektor	187,1	5,6	-0,1	2,8	1,0	1,2 0,0	0,7	0,2
Sjukförsäkring m.m. inkl, sjuklön	57,4	-8,0	-10,2	-5,6	-0,9	-0,6 -0,7	-0,4	-0,1
Arbetslöshetsbidrag m.m.	43,5	95,0	25,9	-0,1	-1,1	2,7 1,4	0,0	-0,1
Övriga transfereringar	67,1	10,7	5,1	0,9	-4,5	0,8 0,4	0,1	-0,4
Räntor och utdelningar, netto	-32,9					0,7 0,7	0,9	1,5
övriga inkomster, netto	168,3	-1,3	-9,3	1,6	-1,9	-0,3 -1,7	0,3	-0,3
Direkta skatter och avgifter	287,6	-2,2	-2,8	4,3	2,3	0,8 1,0	-1,5	-0,8
Disponibel inkomst	837,7	2,7	-3,4	1,0	1,2	2,7 -3,4	1,0	1,2
Tillfälligt sparande, netto	5,6					0,3 -0,7
Inkomster inkl, tillfälligt sparande	843,3					3,0 -4,1	1,0	1,2

Anm.: Lönesumma, inkomstöverföringar, räntenetto och skatter är deflaterade med konsumentprisindex (KPI).
Disponibel inkomst och tillfälligt sparande är deflaterade med implicit prisindex för privat konsumtion (IPI).
Skillnaden mellan KPI och IPI påverkar posten "övriga inkomster, netto".

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

En obligatorisk arbetslöshetsförsäkring införs den 1 juli 1994. Den fi-
nansieras delvis genom en egenavgift på 1 % av inkomster upp till 7,5
basbelopp (264 000 kr.). Egenavgiften, som är avdragsgill vid inkomstbe-
skattningen, utgår från den 1 januari 1994. Samtidigt höjs den lägsta ni-
vån i det kontanta arbetsmarknadsstödet KAS. Att arbetslöshetsförsäk-
ringen blir obligatorisk medför också höjd ersättning för arbetslösa som

i dag inte är medlemmar i A-kassa, men som i övrigt uppfyller kraven

1 arbetslöshetsförsäkringen. En obligatorisk försäkring medför också att
den nuvarande avgiften till A-kassan kan sänkas.

Beskattningen ökar genom att grundavdraget reduceras med ca

2 450 kr. fr.o.m. 1994 och slopas helt under 1994 och 1995 vid den stat-
liga inkomstbeskattningen. Skatterna har fr.o.m. 1994 sänkts för enskilda
näringsidkare och på avkastningen av aktier. Sammantaget stiger hus-
hållens skattebetalningar realt med 4,3 % 1994, vilket ger ett negativt
bidrag med 1,5 procentenheter till inkomstutvecklingen. Ändå beräknas
hushållens realinkomster stiga med ca 1 % 1994.

För 1995 medför den förväntade ekonomiska tillväxten att sysselsätt-
ningen ökar och arbetslösheten går ned. Fortsatt låg inflation leder till
reallöneökningar. Helårseffekten av höjda ersättningar i arbetslöshets-
försäkringen får genomslag 1995. Egenavgiften till arbetslöshetsförsäk-
ringen höjs till 2 %. Budgetförstärkningar i den offentliga sektorn, inom
ramen för saneringsprogrammet, förutses medföra en indragning från
hushållen på ytterligare 5 miljarder kr., vilket begränsar inkomstökningen
till drygt 1 % 1995.

En orsak till den positiva inkomstutvecklingen för de närmaste åren är
att det höga sparandet innebär en successiv förbättring av hushållens
nettoinkomster av räntor och utdelningar. Från 1990, när underskottet i
räntenettot var som störst, till 1995 beräknas räntenettot förbättras med
ca 30 miljarder kr. Denna förändring motsvarar ca 3 % av disponibel
inkomst 1995.

Det svenska socialförsäkrings- och bidragssystemen är en viktig för-
klaring till att hushållens inkomster ökade under 1992, trots att sysselsätt-
ningen föll med över 4 %. En betydande del av inkomsterna utgörs av
pensioner, som indexeras med prisutvecklingen. Inkomstbortfallet vid
arbetslöshet kompenserades till ca 80 % av den offentliga sektorn 1992.
Av tabell 7.2 framgår att 1992 gav den minskade sysselsättningen ett
negativt bidrag på 3,5 procentenheter till realinkomstutvecklingen, vilket
motverkades av ett positivt bidrag på 2,7 procentenheter av ökade arbets-
löshetsbidrag m.m.

Genom de sänkta ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna 1993 fick
det fortsatta sysselsättningsfållet större genomslag i realinkomstutveck-
lingen. Ökningen av den offentliga sektorns totala inkomstöverföringar
till hushållen bromsades upp mellan 1992 och 1993, se tabell 7.3.

Det ökade antalet pensionärer med full ATP medför att pensionsin-
komstema åter ökar realt de närmaste åren, trots att deprecieringseffekten
på KPI ska avräknas vid beräkning av pensionerna för 1994 och 1995.
Pensionsinkomstema dras också upp genom att förtidspensionering tende-
rar att stiga när arbetsmarknadsläget försämras.

Utgifterna inom sjukförsäkringen sjönk realt med över 36 % 1992 när
arbetsgivarna övertog ansvaret för de första 14 dagarna i en sjukperiod.
En karensdag infördes under arbetsgivarperioden från den 1 april 1993
och samtidigt sänktes ersättningsnivåerna vid längre sjukperioder. Inom
arbetsskadeförsäkringen har villkoren för att en sjukdom ska klassas som
arbetsskada skärpts sedan 1 januari 1993. Från den 1 juli 1993 skedde en

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

samordning av arbetsskadesjukpenningen med sjukförsäkringen och där- Prop. 1993/94:100
med har ersättningsnivåerna sänkts. Bilaga 1.1

Tabell 7.3 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll

Miljarder kr. Procentuell förändring

Löpande priser 1985 års priser

	1992	1993	1994	1995	1992	1993	1994	1995
Pensioner	187,1	195,9	206,2	214,2	5,6	-0,1	2,8	1,0
Folkpension inkl. KBT och delpension	80,4	83,0	85,5	86,5	2,8	-1,4	0,5	-1,5
Allmän tilläggspension	96,4	101,8	109,0	115,3	7,2	0,8	4,5	2,9
Tjänstepensioner	10,3	10,9	11,7	12,4	13,5	0,9	4,9	2,9
Sjukförsäkring m.m.	51,0	49,5	48,3	49,1	-18,3	-7,3	-4,9	-1,1
Sjukförsäkring	20,7	18,7	19,7	21,1	-36,6	-13,5	2,8	4,3
Föräldraförsäkring	18,9	19,7	20,6	21,1	3,4	-0,6	1,8	-0,2
Arbetsskadeförsäkring	11,4	11,1	8,0	6,9	-0,9	-7,1	-29,9	-16,7
Arbetslöshetsbidrag m.m.	43,5	57,3	58,6	59,6	95,0	25,9	-0,1	-1,1
AMU-bidrag	13,0	10,3	11,9	13,0	106,6	-24,2	12,5	6,0
Arbetslöshetsförsäkring, KAS och lönegaranti	30,5	47,0	46,8	46,7	90,4	47,4	-2,9	-2,9
Övriga transfereringar	67,1	73,8	76,4	75,0	10,7	5,1	0,9	-4,5
Barnbidrag	16,7	16,7	16,8	17,0	-0,5	-4,2	-2,3	-1,3
Studiebidrag m.m.	7,5	9,6	9,8	10,1	-13,5	23,0	-0,6	0,3
Bostadsbidrag	7,4	8,5	8,4	8,6	6,0	10,0	-4,0	-0,3
Socialbidrag m.m.	9,5	11,9	15,1	17,3	19,2	20,3	24,0	11,1
Övrigt	26,1	27,0	26,3	22,0	28,7	-1,0	-5,2	-18,6
Summa inkomstöverföring	348,7	376,3	389,5	397,8	8,1	3,1	1,0	-0,6

Anm.: Deflatering är gjord med konsumentprisindex.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Den 1 juli 1993 infördes fem karensdagar i arbetslöshetsförsäkringen
och ersättningsnivåerna sänktes med 10 procentenheter. Införandet av en
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring och höjningen av den lägsta nivån i
KAS under 1994 medför att utgifterna i försäkringen inte minskar i takt
med att arbetslösheten går ned. Det balanseras sannolikt delvis av lägre
utgifter för bostads- och socialbidrag.

Det försämrade läget på arbetsmarknaden under 1992 och 1993 och ett
ökat antal flyktingar leder till att utgifterna för socialbidrag ökat kraftigt
och fortsätter att stiga de närmaste åren.

Sammanfattningsvis bryts trenden med ökade inkomstöverföringar un-
der prognosperioden. Det beror delvis på att de ändrade regelsystemen
slår igenom, men också på att arbetslösheten minskar. Hushållens in-
komstutveckling under 1994 och 1995 baseras i ökad utsträckning på ut-
vecklingen av sysselsättning och reallöner.

7.2 Privat konsumtion och sparande

Hushållens efterfrågan har under de senaste två åren försvagats påtagligt.
Ar 1993 beräknas den privata konsumtionen ha minskat med nära 4 %.
Det är nästan dubbelt så mycket som 1983, då det tidigare största fallet
registrerades. Från 1991 till 1993 uppgår nedgången till ca 6 %. Utveck-

lingen av den privata konsumtionen har i mycket hög grad bidragit till de
senaste två årens minskning av bruttonationalprodukten. Liksom 1992
registrerades 1993 stora nedgångar för olika typer av investeringsvaror,
exempelvis möbler och bilar. Under 1993 beräknas nybilsförsäljningen
ha uppgått till knappt 130 000 bilar, vilket är den lägsta försäljningssiff-
ran sedan 1954. Försvagningen av den svenska kronan resulterade också
i en avsevärd minskning av utlandsresandet.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Diagram 7.1 Hushållens nettoformögenhetskvot

Nettoförmögenhet i relation till disponibel inkomst

Procent

400

350

300

250

200

150

100

50

0 1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994

Anm.: Småhus värderade med hjälp av taxeringsvärden och köpeskillingskoefficienter.
För 1992 och 1993 har använts prisutvecklingen för egna hem under loppet av åren
enligt fastighetsprisindex. Bostadsrätter schablonberäknade 1970-1979.

Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Den kraftiga nedgången i den privata konsumtionen under de senaste
åren kan förklaras av en påtaglig förändring av hushållens ekonomiska
förutsättningar. Under senare delen av 1980-talet expanderade i Sverige,
liksom i en rad andra länder, långivningen till bl.a. hushållssektom
mycket hastigt. Detta var en följd av kreditmarknadsavregleringen i kom-
bination med att räntan efter skattelättnad normalt understeg den höga
inflationstakten. Den därav följande uppgången i fastighetspriser och
aktiekurser medförde att hushållens nettoförmögenhet ökade betydligt
trots kreditexpansionen, se diagram 7.1. När skattelättnaden för utgifts-
räntor sedan sänktes i samband med skattereformen innebar det en oför-
utsedd ökning av hushållens ränteutgifter efter skatt. Till den ökade ränte-
kostnaden bidrog också att marginalerna mellan marknadsräntor och utlå-
ningsräntor vidgades. Samtidigt sjönk inflationstakten snabbt, med resul-
tat att realräntorna efter skatt steg mycket kraftigt. Den önskade skuld-
sättningsgraden sjönk därmed, vilket dämpade kreditefterfrågan. Därtill
föll småhusprisema i nominella termer med en sjunkande nettoförmögen-

het som följd, vilket i sin tur ökade sparandet och reducerade konsum-
tionen och småhusinvesteringama. Till detta skall läggas de senaste årens
växande arbetslöshet och samtidiga försvagning av de offentliga finan-
serna. Risken för att den disponibla inkomsten skall reduceras, antingen
genom arbetslöshet eller skattehöjningar resp, transfereringsminskningar,
uppfattas sannolikt som avsevärt större nu än tidigare.

Som en följd av dessa nya förutsättningar har hushållen genomfört en
markant anpassning av sitt sparande. Mellan åren 1989 och 1993 höjdes
sparkvoten från -4,9 till 7,8 % av disponibel inkomst. I jämförelse med
andra länder som genomgått en liknande utveckling, exempelvis Storbri-
tannien och de övriga nordiska länderna, är detta en snabb uppgång.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Diagram 7.2 Privat konsumtion.

Säsongrensad nivå, 1985 års priser, kvartalsdata

Miljarder kr.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Statistik från andra halvåret 1993 tyder på att den privata konsumtionen
passerat sin bottennivå. Efter att ha fallit med ca 3,5 % från andra halv-
året 1992 till första halvåret 1993 ökade den privata konsumtionen mellan
andra och tredje kvartalet 1993 med 1,3 %, se diagram 7.2. Denna upp-
gång inkluderar bl.a. ökad omsättning inom detaljhandeln och stigande
bilförsäljning. Under perioden september — november ökade hushållens
nybilsregistreringar med knappt 20 %, jämfört med den närmast före-
gående tremånadersperioden. Att bilförsäljningen förefaller öka är mycket
betydelsefullt och tyder på att hushållen är något mindre osäkra och inte
längre lika benägna att öka sitt sparande.

Förklaringen till denna utveckling torde framför allt ligga i att hus-
hållens finansiella situation är på väg att förbättras. Den kraftiga ökning-
en av sparandet har medfört att hushållssektoms skuldkvot har kommit
ned till samma nivå som vid tiden för kreditmarknadens avreglering. Det-

ta gäller oavsett om jämförelsen görs mellan skuldstock och disponibel
inkomst eller, som i diagram 7.3, mellan skuldstock och totala tillgångar.
I jämförelse med t.ex. Finland har anpassningen i Sverige underlättats av
en relativt gynnsam utveckling av disponibel inkomst för hushållssektom
som helhet.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Diagram 7.3 Hushållens skuldkvot

Skuld i relation till totala tillgångar

Procent

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Hushållens ränteutgifter efter skatt, som steg bl.a. i samband med
skattereformen, ligger fortfarande på en hög nivå, men är på väg ned.
Den betydande räntenedgången under loppet av 1993 har också inneburit
en påtaglig lättnad för hushåll som har rörliga lån eller står i begrepp att
ta nya, respektive lägga om gamla lån med bunden ränta. Dels har ut-
giftstrycket minskat på många fortsatt högt skuldsatta hushåll, dels har
räntenedgången medfört att fastighetspriserna har stabiliserats. Under de
senaste två kvartalen (t.o.m. 3:e kvartalet 1993) har småhusprisema varit
oförändrade, efter att ha fallit sedan slutet av 1991. Omsättningen på bo-
stadsmarknaden visar dessutom tecken på att öka.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Diagram 7.4 Bostadsprisutvecklingen i Finland, Norge och Sverige

Löpande priser

Index 1981=100

Anm.: För Finland avses bostadsrättspriser, kvartalsdata. För Norge avses en samman-
vägd bostadsprisindex bestående av samtliga bostadstyper, årsdaga. För Sverige avses
prisutvecklingen för egna hem, årsdata 1981—1986, därefter kvartalsdata.

Källor: Statistiska centralbyrån samt resp, lands finansdepartement.

Bostadsprisema har sammantaget fallit ungefär lika mycket som i Nor-
ge. Prisfallets förlopp har dock varit hastigare i Sverige. I Finland har
priserna sjunkit betydligt mer, vilket beror dels på att prisnivån där steg
kraftigare under 1980-talet, dels på att den inhemska efterfrågan gått till-
baka mer än i Sverige. Under de senaste kvartalen har emellertid priserna
stigit något i Finland. Det gäller även Norge, vilket dock inte framgår av
diagram 7.4 som visar årsdata t.o.m 1992 för Norge. Till bilden av de
svenska hushållens förmögenhetsutveckling skall också läggas börsens
uppgång med nära 50 % under loppet av 1993. Efter ett kraftigt fäll un-
der 1992 steg därmed kvoten mellan nettoförmögenheten och den dispo-
nibla inkomsten 1993, se diagram 7.1. Detta minskar incitamenten för
hushållen att öka sitt finansiella sparande.

En ytterligare förklaring till att den privata efterfrågan nu verkar ha
passerat bottennivån är sannolikt att hushållen inte längre tror att arbets-
lösheten kommer att öka i samma takt som tidigare.

I diagram 7.5 illustreras att pessimismen om arbetslöshetens utveckling
under de närmaste 12 månaderna sjunkit snabbt under loppet av 1993.
Undersökningen indikerar faktiskt att hushållen är relativt optimistiska i
ett historiskt perspektiv. Detta gäller i viss mån även synen på den egna
ekonomin. Andelen hushåll som tror på en förbättring av Sveriges ekono-
mi under de närmaste 12 månaderna (visas ej i diagram 7.5) var i novem-
ber högre än vid någon tidigare mätning.

Diagram 7.5 Hushållens framtidsförväntningar

Nettotal

Procent

100

80

60

40

20

0 -20

-40

-60

1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Anm.: Nettotal mellan andel svarande som tror att arbetslösheten kommer att öka -
andel som tror att arbetslösheten kommer att minska under de närmaste 12 månaderna.
För den egna ekonomin avser nettotalen förbättring - försämring. Brott i tidsserierna
på grund av övergång från kvartals- till månadsmätningar fr.o.m. 1993.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Att den negativa utvecklingen av den privata konsumtionen nu före-
faller ha avslutats innebär dock inte att det är troligt att konsumtionen
ökar i en takt som medför ett snabbt fall i sparkvoten. Det finns ett antal
skäl till att konsumtionsökningen blir relativt måttlig under de närmaste
åren. Arbetslösheten väntas i och för sig sluta att öka under prognos-
perioden, men den kommer fortfarande att ligga på en hög nivå såväl ur
ett nationellt som ett internationellt perspektiv. Detta innebär att arbets-
löshetsrisken kommer att vara fortsatt hög, särskilt for vissa grupper,
vilket motiverar ett högt sparande. Då de offentliga finanserna beräknas
visa stora underskott även 1994 och 1995 torde dessutom risken för fram-
tida inkomstbortfall på grund av budgetförstärkningar uppfattas som bety-
dande.

En prisuppgång på bostäder av samma storleksordning som på 1980-
talet, vilken genom ökade förmögenhetsvärden pressar upp konsumtionen
snabbt, förefaller inte heller sannolik. För det första är kreditinstituten nu
mycket mer restriktiva i sin kreditgivning. Man har bl.a. höjt kravet på
egen insats vid bostadsköp betydligt. För det andra kan inflationen för-
väntas bli fortsatt låg i ett historiskt perspektiv, vilket förhindrar ett upp-
repande av den ohållbara tillgångsprisutvecklingen i slutet av 1980-talet.
För det tredje sänks skattelättnaden för utgiftsräntor från 30 till 25 %
1995. Utöver dessa faktorer, som samtliga bidrar till att hålla tillbaka
kreditexpansionen, är det troligt att hushållen nu eftersträvar en högre
förmögenhetskvot än tidigare, vilket ytterligare bidrar till att viljan att

skuldsätta sig kommer att vara relativt låg.

Till detta skall läggas att beräkningar av formögenhetseffektema av bo-
stadsprisfället indikerar att vissa grupper med mycket låga redovisade in-
komster har drabbats hårt, sett i relation till den disponibla inkomsten.
Det är möjligt att dessa grupper ännu inte förmått anpassa sitt sparande
till en önskad nivå, varför deras sparande kan komma att öka fortsätt-
ningsvis.

Efter ett fäll på 3,9 % 1993 väntas den privata konsumtionen öka med
0,7 % 1994 och 2,0 % 1995. Sparkvoten ökar härmed ytterligare från
1993 års nivå till 8,1 % 1994 och sjunker först därefter till 7,4 % 1995.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Diagram 7.6 Hushållens sparkvot

Sparande i relation till disponibel inkomst

Procent

8 Investeringar

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Det föreligger goda förutsättningar för en uppgång i bruttoinvesteringarna
framdeles. En kraftig produktionstillväxt, fallande realräntor och en starkt
förbättrad lönsamhet lägger grunden för investeringsökningen i näringsli-
vet 1994 och 1995. Slopandet av dubbelbeskattningen av aktier bör också
stimulera investeringarna då kapitalförsöijningen genom nyemissioner
underlättas. Fortsatt återhållande på de totala investeringarna är läget på
bostadsmarknaden. Tecken på stabilisering av tillgångspriserna samt en
trolig efterfrågeuppgång då arbetsmarknadsläget upphör att försämras gör
dock att en viss återhämtning av bostadsinvesteringama kan skönjas mot
slutet av perioden.

Tabell 8.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren

	Miljarder kr. 1992 Löpande priser	Årlig procentuell volymförändring
	Miljarder kr. 1992 Löpande priser	1992	1993	1994	1995
Näringsliv	127,3	-15,6	-14,6	8,7	11,9
Offentliga myndigheter	32,4	1,2	2,0	-1,7	-0,7
Bostäder	85,0	-6,4	-22,6	-49,5	-6,5
Totalt	244,7	-11,0	-14,0	-6,7	7,1
därav maskiner	88,3	-15,6	-13,3	10,3	12,2

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Nedgången i bruttoinvesteringarna, som fram till 1992 var koncentrerad
till näringslivet, förstärktes ytterligare under 1993 då bostadsproduktionen
föll. Detta bidrog till mycket låg investeringsaktivitet i svensk ekonomi
under föregående år. Trots att konjunkturen förbättras beräknas ned-
gången i de totala investeringarna fortsätta också under 1994 genom att
bostadsinvesteringama halveras. Frånräknat dessa ökar dock investe-
ringarna i realkapital redan i år då framförallt industrins investeringar
väntas ta färt.

Inom näringslivet förutses en betydande investeringuppgång under 1995
då aktiviteten i ekonomin tilltar. De totala investeringarna beräknas fälla
med knappt 7 procent 1994 för att 1995 stiga med ungefär lika mycket.
Maskininvesteringama ökar emellertid under hela prognosperioden
samtidigt som de statliga infrastrukturinvesteringama bidrar till att hålla
uppe aktiviteten.

Av diagram 8.1 framgår att de totala bruttoinvesteringarna som andel
av BNP - också frånräknat bostadsinvesteringama - har minskat kraftigt
sedan 1989. Den uppgång som ändå sker under prognosperioden räcker
inte till för att investeringskvoten skall nå upp till en den långsiktiga
trendnivån. Nedgången i investeringskvoten exklusive bostadsinvestering-
ama beror till stor del på att investeringarna inom sektorerna finans- och
fästighetsförvaltning samt inom varuhandel och hotell och restaurang fallit
kraftigt.

13 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Diagram 8.1 Bruttoinvesteringar samt bruttoinvesteringar exkl. bostader som
andelar av BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

8.1 Näringslivets investeringar

Inom näringslivet har investeringarna minskat oavbrutet sedan 1989. In-
ledningsvis var det främst industrin som drog ned pä investeringsaktivi-
teten medan nedgången inom övrigt näringsliv, såsom finans- och fastig-
hetsförvaltning samt varuhandel, restaurang och hotellverksamhet, skedde
betydligt senare. Under 1993 stabiliserades investeringarna inom industrin
medan nedgången inom övrigt näringsliv fortsatte till följd av en
bestående svag hemmamarknadsutveckling.

Industrins investeringar har fallit med knappt 40 % mellan 1989 och
1992. År 1993 sjönk volymerna med ytterligare 3 %. SCB:s oktoberenkät
indikerar emellertid en avsevärd investeringsuppgång under 1994. För
detta talar inte minst att företagen tenderar att underskatta investeringsök-
ningen i en konjunkturuppgång.

Enligt Konjunkturinstitutets beräkningar över kapitalstocken minskade
denna med drygt 1,5 % under 1992—1993. Industrins investeringar har
således under lågkonjunkturen sjunkit ned till en så låg nivå att kapital-
stocken reducerats. Mätningen av kapitalstocken är dock baserad på
historiska avskrivningstakter som kan variera över tiden. Kapitalutnytt-
jandet kan också sannolikt öka vid en snabb konjunkturförbättring. Före-
tagen kan införa flera skift, gamla maskiner kan behållas längre tid m.m.
Det innebär att den totala kapaciteten mätt som kapitalstocken på kort sikt
endast kan ses som en approximation.

För att enbart täcka ersättningsinvesteringama, beräknade som

deprecieringen av kapitalstocken, skulle investeringarna behöva öka med Prop. 1993/94:100
14 % under 1994. Baserade på investeringsenkäten, det stigande Bilaga 1.1
kapacitetsutnyttjandet och det stora behovet av ersättningsinvesteringar,
bedöms därför investeringarna öka med 17 % i år vilket medför en
ökning av kapitalstocken med 0,4 %.

Förutsättningarna finns för en kraftig investeringsuppgång. Företagens
lönsamhet ligger nu på en historiskt sett mycket hög nivå vilket tillsam-
mans med en nedgång i realräntorna bör leda till väsentligt större investe-
ringar. Samtidigt bör möjligheten till finansiering av nödvändiga investe-
ringar via kapitaltillskott från ägarna också öka efter slopandet av dubbel-
beskattningen av aktier. Den med denna faktor sammanhängande börs-
uppgången innebär högre implicita priser på kapitaltillgångar, vilket med-
för incitament till högre investeringar.

Ett antal faktorer talar också för att industrin kan klara av produktions-
uppgången utan risk för överhettningstendenser. Produktionsuppgången
beräknas bli stor i vissa kunskapsintensiva sektorer där kapitalintensiteten
är relativt låg. Trång sektor inom dessa branscher skulle kunna var bris-
ten på arbetskraft, men i dagsläget bedöms inte den risken vara överhän-
gande. Vissa delar av verkstadsindustrin med en förväntad stor produk-
tionsuppgång, som maskin- och transportmedelsbranschema, bedöms ock-
så kunna klara av produktionsökningen under 1994 utan överhettnings-
tendenser beroende på ett i utgångsläget lågt kapacitetsutnyttjande. Som
tidigare nämnts kan flexibiliteten inom industrin ha ökat, vilket i så fåll
kan leda till ett bättre utnyttjande av maskiner och anläggningar. Den
tredje faktorn, vilken är svår att kvantifiera, är att många av de industri-
lokaler som byggdes med spekulationsmotiv under slutet av 1980-talet
finns som reserv när konjunkturen vänder.

Tabell 8.2 Bruttoinvesteringar i näringslivet

	Miljarder kr. 1992 Löpande priser	Årlig procentuell volymförändring
	Miljarder kr. 1992 Löpande priser	1992	1993	1994	1995
Industri	32,8	-15,3	-3,0	17,0	22,0
Basindustri	6,5	-21,7	8,2	36,5	26,5
Verkstadsindustri	11,7	-18,3	6,2	16,7	25,5
Övrig industri	14,5	-9,2	-15,7	6,1	14,5
Statliga affärsverk	15,6	-18,6	3,1	12,4	6,9
Övrigt näringsliv	78,9	-15,3	-23,8	3,1	7,6
Totalt	127,3	-15,6	-14,6	8,7	11,9
därav byggnader	48,1	-11,6	-14,4	2,0	7,3
maskiner	79,2	-17,7	-14,6	12,3	14,2

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Produktionstillväxten beräknas uppgå till 6 % 1995. Under loppet av
1994 bör det stå klart att tillväxten både i Sverige och internationellt
definitivt vänt uppåt. Det stigande kapacitetsutnyttjandet tillsammans med
fortsatta stora behov av ersättningsinvesteringar bedöms därför ge en in-
vesteringsökning på 22 % inom industrin under 1995. Detta förutsätter
dock att eventuella tvivel om industrins framtidsförutsättningar undanröjs.

Exempelvis kan osäkerheten om utfallet av omröstningen om EU-med-
lemskap leda till att vissa investeringsbeslut skjuts på framtiden.

Under prognosperioden är det främst inom basindustrin men också
inom verkstadsindustrin som investeringarna ökar. Mot slutet av perioden
ökar också investeringarna inom övrig industri när hemmamarknadsefter-
frågan återhämtar sig.

Liksom i industrisektorn föll investeringarna kraftigt inom det övriga
näringslivet under 1991 och 1992. Investeringarna inom denna sektor
uppvisar normalt sett inte lika stora svängningar som investeringarna in-
om industrin. Utvecklingen under 1991 och 1992 har inneburit en anpass-
ning av kapitalstockarna till en mer långsiktig nivå efter en spekulations-
ledd uppgång under 1980-talet andra hälft då investeringarna inom fram-
för allt finans- och fästighetsförvalning men också inom sektorerna
restaurang och hotell var mycket höga. Överkapacitet på kommersiella
lokaler och en svag efiterfrågeutveckling har medfört att investeringsakti-
viteten minskade ytterligare inom dessa sektorer under 1993. Enligt in-
vesteringsenkäterna fortsätter nedgången, om än i en avtagande takt, un-
der 1994. År 1995 sker emellertid en viss återhämtning. Samtidigt för-
väntas infrastruktursatsningama och den ökande konkurrensen inom kom-
munikationsområdet leda till en kraftig uppgång av investeringarna inom
samfärdsel. Sammantaget innebär detta att investeringarna inom övrigt
näringsliv ökar under 1994 och 1995.

Det är framför allt maskininvesteringama som beräknas öka under 1994
och 1995 medan produktionstillväxten bara medför en svag uppgång i
byggnadsinvesteringarna till följd av höga vakansgrader på framför allt
kontorslokaler.

8.2 Offentliga investeringar

Under 1992 sjönk såväl de statliga som kommunala investeringarna. De
lägre kommunala investeringarna är en följd av att kommuner och lands-
ting böljat anpassa utgifterna till det framtida minskade finansiella
utrymmet. Kommunerna har genom rationaliseringar och ett effektivare
utnyttjande av befintliga lokaler kunnat dra ned på sina lokalbehov och
därmed också reducerat sina investeringar.

De statliga infrastrukturinvesteringama ökade kraftigt under 1993
genom stora satsningar av främst Banverket och Vägverket. Under prog-
nosperioden förutses de statliga investeringarna öka ytterligare medan de
kommunala investeringarna genom fortsatta besparingar och rationalise-
ringar först minskar för att sedan plana ut. Sammantaget ökar de offent-
liga investeringarna med ca 2 % både 1994 och 1995.

Mellan 1991 och 1993 ökade de statliga myndigheterna investeringsvo-
lymerna med 40 %. Under prognosperioden planar volymerna ut på en
mycket hög nivå. Vägverket ökar investeringarna ytterligare medan en
del bolag som fortfarande enligt statistiken ingår i statliga myndigheterna
(f.d. Byggnadsstyrelsen och universitetens fastighetsbolag) reducerar in-
vesteringarna då lokalbehovet minskar genom effektiviseringar.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Tabell 8.3 Offentliga investeringar

	Miljarder kr. 1992 Löpande priser	Årlig procentuell volymförändring
	Miljarder kr. 1992 Löpande priser	1992	1993	1994	1995
Statliga myndigheter	11,4	22,7	18,4	0,9	-1,6
Statliga affärsverk	15,6	-18,6	3,1	12,4	6,9
Staten	27,0	-5,2	9,5	7,2	3,3
Kommunala myndigheter	21,0	-8,5	-8,0	-3,7	0,0
Kommunala affärsverk	4,9	-3,4	-5,0	-10,4	0,0
Kommunerna	25,9	-7,6	-7,5	-4,9	0,0
Totalt	52,9	-6,3	1,7	2,2	2,0

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Tidigareläggningen av de omfattande infrastruktursatsningama har efter
vissa initialsvårigheter inneburit att en mängd projekt nu kommit igång.
För närvarande pågår vägprojekt för drygt 15 miljarder kronor. Samman-
taget har investeringarna i gator och vägar ökat med 68 % första halvåret
1993 jämfört med samma period 1992.

Under 1992 reducerades de statliga affärsverkens investeringar kraftigt
bl. a. genom neddragningar av Telia. Huvudförklaringen till minskningen
är emellertid att Vattenfällsverkets investeringar fr.o.m. 1992 redovisas
under övrigt näringsliv på grund av att verksamheten ombildades till stat-
ligt bolag. 1993 ökade affärsverkens investeringar med 2 % när infra-
struktursatsningama på järnvägar steg. För prognosperioden 1994—1995
beräknas investeringarna i järnvägar öka med ytterligare 46 %. Detta får
till följd att de statliga affärverkens investeringar förväntas öka med
närmare 20 %.

Expansionen för de statliga investeringarna mellan 1992 och 1995 inne-
bär att nivån på de totala brutto investeringarna höjs med ca 3 % under
perioden 1993—1995.

8.3 Bostadsinvesteringar

Bostadsinvesteringama föll mycket kraftigt 1993. Antalet påbörjade lä-
genheter i nyproduktion gick ned till ca 10 000. Det kan jämföras med
närmare 70 000 påbörjade lägenheter år 1990. Ett flertal förklaringar
finns till den lägre och sjunkande nivån för bostadsproduktionen. Det
osäkra arbetsmarknadsläget för ungdomar har medfört att många har
skjutit upp inträdet på bostadsmarknaden vilket har minskat efterfrågan
på bostäder. De fortsatt höga realräntorna efter skatt bidrar också till låga
fastighetspriser vilket gör nybyggnation olönsamt i många fäll. Vidare
bidrar de successivt reducerade räntebidragen också till en lägre nypro-
duktion.

Att efterfrågan på bostäder sjunkit dramatiskt framgår av SCB:s sta-
tistik över outhyrda lägenheter. Enligt den senaste mätningen från sep-
tember 1993 uppgick antalet outhyrda lägenheter i allmännyttiga bostads-
företag till över 34 000. Denna nivå är nästan lika hög som under förra

lågkonjunkturen. Vakansgraden, dvs. andelen lediga lägenheter, är dock
fortfarande låg (3,3 %). I en del kommuner är den avsevärt lägre. I
Stockholm uppgick den till 0,2 % i september 1993.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Diagram 8.2 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter

Tusental

Anm.: Antalet outhyrda lägenheter avser den 1 mars respektive år t.o.m. 1992, samt
antalet outhyrda lägenheter i september 1993. Antalet påbörjade lägenheter omfattar
både flerfamiljshus och småhus.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Statistiken över påböijade lägenheter och ansökningar om statligt stöd
är ovanligt svårtolkad på grund av förändringar i regelsystemet. De nya
reglerna för bostadsfinansiering gav starka incitament till att tidigarelägga
åtminstone den formella byggstarten för att erhålla stöd enligt 1992 års
bostadsfinansieringsregler. Räntebidrag utgår nämligen enligt 1992 års
regler om projekten påböljades före den 1 januari 1993. Hela 57 000
projekt registrerades som påböijade under 1992. Enligt Boverkets bedöm-
ning var 12 000 av dessa endast påböijade i formell mening och kan såle-
des komma att produceras längre fram.

Investeringsbidraget upphörde 1 april 1993. Tillsammans med en ned-
trappning av räntesubventionerna ledde detta till att antalet registrerade
påböijade lägenheter 1993 sjönk till 10 000. Ett flertal tecken finns nu på
att nybyggnationen kan komma att öka igen. Småhusprisema på andra-
handsmarknaden har stabiliserats samtidigt som det finns vissa indikatio-
ner på en potentiell brist av lägenheter under 1994 i vissa expansiva kom-
muner. Sänkningen av skattesatsen på hyreshus den 1 januari 1994 från
2,5 % till 1,5 % bedöms också få en viss betydelse även om fastighets-
skatten endast i begränsad utsträckning berör nyproduktionen. Ett prob-
lem på bostadsmarknaden är dock låneinstitutens restriktiva hållning till
finansiering av nyproduktion av bostäder.

Nyproduktionskostnadema ökar inte längre och realräntorna väntas gå
ned. Antalet nyproducerade lägenheter forväntas därför mot slutet av
prognosperioden böija närma sig en mer långsiktig jämviktsnivå. Bo-
verkets bedömningar som bl.a. baseras på demografiska faktorer innebär
att 25 000 lägenheter byggs per år under 1990-talet. Antalet registrerade
påböijanden förväntas bli 11 000 1994 och 17 000 1995. Utvecklingen
av den faktiska byggvolymen följer dock inte detta antal eftersom en om-
fördelning av byggandet sker från 1992 till de tre nästföljande åren.
Volymen av nyinvesteringar i bostäder beräknas fälla med 60 % 1994
och med ca 1 % 1995.

Bostadsfinansieringssystemet för ombyggnader förändrades 1 januari

1993 på samma sätt som för nybyggnader, vilket också på detta område
innebar starka incitament att åtminstone formellt påböija byggnads-
arbetena för ombyggnader före 1 januari 1993. Enligt SCB påböljades
67 000 lägenheter i fl erbostadshus för ombyggnation under 1992 varav
mer än hälften registrerades fjärde kvartalet. En stor del av dessa påbör-
jades dock endast i formell mening. Det finns således en stor potential för
ombyggnadverksamhet också efter 1993. Under 1993 har antalet påböija-
de lägenheter för modernisering minskat avsevärt delvis som en konsek-
vens av det stora antalet påböijade moderniseringar 1992 men också på
grund av nedtrappningen av subventionerna.

Ombyggnaderna blir allt mindre omfattande, vilket kan bero på reduce-
rade subventioner samt en mer restriktiv kreditprövning. Den genomsnitt-
liga investeringen per lägenhet har sjunkit från knappt 300 000 kronor år
1992 till ca 150 000 kronor per lägenhet enligt statistik från Boverket.
Vid dessa mindre omfattande ombyggnader uppges kreditrestriktionema
vara mindre än vid nyproduktion av bostäder. Marknaden bedöms klara
av de hyreshöjningar som följer efter ombyggnaderna. Det innebär att
nedgången i ombyggnadsverksamheten inte blir lika dramatisk som för
nyproduktionen. Dessutom verkar det s.k. RBF-stödet (statligt räntestöd
vid förbättring av bostadshus som avskaffas den 1 januari 1995) samt bi-
drag till ombyggnation av äldrebostäder uppdragande på ombyggnaderna.
Sålunda bedöms antalet påböijade lägenheter för ombyggnation förbli
relativt högt under prognosperioden. Trots det fäller volymerna som en
effekt dels av att de lägenheter som påböljades formellt under 1992 fär-
digställs framför allt under 1993 och 1994, dels på grund av den mins-
kande omfättningen av vaije ombyggnad.

Sammantaget beräknas bostadsinvesteringama fälla med 50 % under

1994 för att sedan minska ytterligare något 1995. Avgörande för utveck-
lingen därefter blir hur samhällsekonomin utvecklar sig, relativpriset på
boende samt branschens förmåga till förnyelse. Avregleringen av bostads-
marknaden samt den nya konkurrenslagen bör medföra både lägre priser
men också ett större urval av kvalitéer på boendet. Mycket talar för att
bostadsbyggandet kan öka igen.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Diagram 8.3 Bostadsinvesteringar

Miljarder kr. 1985 års priser

45

40

35

30

25

20

15

10

5

0 1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

8.4 Byggnadsverksamhet

Till byggnadsverksamheten hör förutom bostadsinvesteringar och investe-
ringar i byggnader och anläggningar inom näringsliv och offentlig verk-
samhet, också reparationer och underhåll av fastigheter och anläggningar.
Efter en nedgång av byggnadsinvesteringarna under 1970-talet och i bör-
jan av 1980-talet vände utvecklingen uppåt under andra hälften av 1980-
talet. Avregleringen av kreditmarknaden medverkade till en stark kredit-
expansion vilket tillsammans med att låneinstituten delvis övergav tidi-
gare utlåningsprinciper gav upphov till ett byggande med spekulativa in-
slag under inflytande av höga prisökningar. Under 1990 visade sig allt
tydligare tecken på en omsvängning då både priser och investeringar
sjönk. Fallet förstärktes av starkt stigande realränta efter skatt, ökade
driftskostnader samt av sjunkande efterfrågan på lokaler till följd av en
svag produktionsutveckling inom både tjänste- och industrisektorn.

Under 1993 föll byggnadsinvesteringarna med 14 % till följd av bo-
stadsinvesteringamas svaga utveckling, det stora överutbudet på kommer-
siella lokaler som reducerade näringslivets investeringar avsevärt, samt
kommunernas lägre byggnadsaktiviteter. De omfattande infrastruktursats-
ningama kunde endast begränsa investeringsminskningen. Arbetslösheten
fortsatte att stiga under året. I november 1993 uppgick arbetslösheten
inom byggnadsarbetarförbundet till ca 26 % vilket var en uppgång med
6 procentenheter jämfört med motsvarande tidpunkt 1992. Högst var
arbetslösheten bland de okvalificerade arbetarna.

Diagram 8.4 Byggnadsinvesteringar per sektor 1970-1995

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Under 1994 fäller byggnadsinvesteringarna ytterligare genom den svaga
utvecklingen av bostadsbyggandet. Till en viss del begränsas nedgången
i den totala byggnadsverksamheten av att reparations- och underhåll sverk-
samheten expanderar. Fallet i ombyggnadsverksamheten leder till att un-
derhållsåtgärderna ökar. Det 30-procentiga avdraget för arbetskostnader
vid underhållsåtgärder på bostadsfastigheter och vissa subventioner till
underhåll av kommunala byggnader ger också betydande tillskott till repa-
rationsverksamheten under 1994. Sammantaget minskar dock byggnads-
verksamheten med 10 % 1994.

Tabell 8.5 Byggnadsverksamhet

	Miljarder kr. 1992 Löpande priser	Årlig procentuell volymförändring
	Miljarder kr. 1992 Löpande priser	1992	1993	1994	1995
Byggnadsinvesteringar	155,4	-7,1	-14,5	-20,6	1,3
näringslivet	48,1	-11,6	-14,4	2,0	7,3
myndigheter	22,4	1,8	6,7	-2,2	-1,2
bostäder	85,0	-6,4	-22,6	-49,5	-6,5
Reparationer och
underhåll	64,9	-5,3	0,0	8,0	-2,0
Totalt	220,3	-6,5	-9,9	-10,5	-0,1

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Under 1995 väntas ett vändning för byggnadsinvesteringarna till följd
av att byggandet inom näringslivet förutses stiga. Expansionen blir dock
begränsad till följd av det stora utbud av kommersiella lokaler som väntas

kvarstå också under 1995. Den totala byggnadsverksamheten bedöms där- Prop. 1993/94:100
för bli oförändrad från 1994 till 1995. Bilaga 1.1

8.5 Lagerinvesteringar

Tabell 8.6 Lagervolymförändringar

Miljarder kr., 1985 års priser

	1991	1992	1993	1994	1995
Jord- och skogsbruk	-0,7	0,2	0,0	0,2	0,2
Industri	-10,4	-2,7	-4,3	-1,4	1,3
El- och vattenverk	-0,7	0,2	-0,2	0,0	0,0
Partihandel	-4,5	-5,0	-3,0	-1,2	0,0
Detaljhandel	-1.5	1,7	0,1	-1,6	-1,0
Totalt	-17,8	-5,6	-7,4	-3,9	0,5
BNP-bidrag	-1,7	1,3	-0,2	0,4	0,5

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Alltsedan i böijan av 1980-talet har det pågått en strukturell lagerav-
veckling. I den nuvarande lågkonjunkturen domineras emellertid utveck-
lingen av en ofrivillig lageruppbyggnad. Industrins lagerstockar böijade
åter stiga redan under 1988. Uppgången för den hemmamarknadsori en te-
rade detaljhandeln kom dock betydligt senare. Industrin böijade åter av-
veckla lagren 1991, detaljhandeln bedöms ha påböijat lagertrimmningen
igen under andra halvåret 1993. Inom partihandeln har emellertid lager-
awecklingen varit oavbruten.

Diagram 8.5 Lagerstockar i förhållande tiU produktion

Industrin

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Under 1993 bedöms lagerawecklingen ha uppgått till drygt 7 miljarder
kr. i 1985 års priser. Industrins avveckling av färdigvarulager intensifi-
erades. Detta möjliggjordes genom ökade exportleveranser till följd av
den förstärkta konkurrenskraften. Även parti- och den hårt pressade bil-
handeln reducerade sina lager. Den svaga utvecklingen i den privata kon-
sumtionen medförde emellertid att detaljhandeln exkl. bilhandeln fick vid-
kännas en betydande lagerökning.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Diagram 8.6 BNP-utveckling och lagerbidrag

Procent resp, procentenheter

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Grundhypotesen i den föreliggande prognosen är att realräntan och kon-
kurrenssituationen fortsätter att utgöra starka incitament för ytterligare
effektivisering av kapitalanvändningen. Därför förutses lagerkvotema,
dvs. industrins lagerstockar i förhållande till produktionen och detaljhan-
dels lagerstockar relativt den privata konsumtionen, fortsätta att sjunka.
Lagerawecklingen 1994 beräknas emellertid ske i mindre utsträckning än
tidigare. År 1995 förutses en svag ökning av de samlade lagerstockama.

År 1994 förväntas industriproduktionen åter skjuta färt, samtidigt som
exportefterfrågan accelererar. Detta kan väntas leda till att aweeklingen
av insatsvarulagren och varor i arbete förbyts till en mindre uppgång.
Exportefterfrågan medger dock en fortsatt bantning av färdigvarulagren.
Den privata konsumtionen stiger något, vilket underlättar en önskad la-
gemeddragning inom framför allt detaljhandeln. År 1995 förutses en lik-
artad utveckling. Inom industrin sammantaget förväntas en viss lagerupp-
byggnad. Färdigvarulagren bedöms plana ut samtidigt som den fortsatta
produktionsökningen beräknas kräva en lageruppbyggnad av såväl insats-
varor som varor i arbete. Utvecklingen i den privata konsumtionen möj-
liggör en fortsatt reduktion av detaljhandelns lager.

Lagerpostens bidrag till BNP-utvecklingen har tidvis varit betydande.
Under perioden 1993-1995 bedöms emellertid lagerbidragen bli tämligen
odramatiska. Förra året innebar den tilltagande lagerawecklingen ett ne-
gativt bidrag till BNP-tillväxten på 0,2 procentenheter. Prognosen för
såväl 1994 som 1995 innebär att lagerutvecklingen genererar ett positivt
bidrag på ca 1/2 procentenhet.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

9 Den offentliga sektorn

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Den offentliga sektorns finanser har försämrats kraftigt från 1990, huvud-
sakligen till följd av övergången från en överhettning i ekonomin till en
djup lågkonjunktur. För 1993 uppgick underskottet i det finansiella spa-
randet till motsvarande 13,5 % av BNP. Med den beräkningsteknik som
använts tidigare skulle ca 3/4 bero på det onormalt låga kapacitetsutnytt-
jandet i ekonomin och ca 1/4 vara av strukturell natur. Underskottet
minskar successivt under de närmaste två åren, men är fortfarande
mycket stort.

9.1 Den konsoliderade offentliga sektorn

Under första hälften av 1970-talet hade den offentliga sektorn finansiella
sparandeöverskott motsvarande 3-5 % av BNP. Den svaga ekonomiska
utvecklingen i slutet av decenniet och under de första åren av 1980-talet
medförde en kraftig försämring av den offentliga sektorns finanser. Det
finansiella sparandet sjönk till motsvarande ca minus 7 % av BNP 1982.
Sparandet förbättrades sedan under den långa högkonjunkturen och 1990
uppnåddes ett finansiellt överskott motsvarande ca 4 % av BNP, se dia-
gram 9.1.

Diagram 9.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande 1970—1995

Andel av BNP

Procent

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Bakom förstärkningen av den offentliga sektorns finanser låg, förutom
den starka konjunkturen, de mot slutet av 1980-talet tilltagande löne- och
prisökningarna. Inflationen, tillsammans med de icke inflationsskyddade

skatteskalorna, bidrog till att driva upp skattekvoten (skatterna och social-
avgifterna som andel av BNP). Sammantaget med vissa, delvis tillfälliga,
skattehöjningar steg skattekvoten från 50 % 1985 till ca 56 % 1990. Ut-
gifternas andel av BNP minskade under samma period med drygt 4 pro-
centenheter, huvudsakligen till följd av att ränteutgifterna sjönk när den
finansiella ställningen förbättrades.

Konjunkturnedgången med väsentligt sänkt kapacitetsutnyttjande och
nedväxling av inflationen har medfört en synnerligen kraftig försämring
av den offentliga sektorns finansiella sparande från 1990. Därtill kommer
att tillfälligt höjda skatter drog upp inkomsterna 1990, medan bankstödet
drog upp utgifterna 1993. Mellan 1990 och 1993 minskade det finansiella
sparandet med ca 253 miljarder kr., motsvarande ca 18 % av BNP, se
tabell 9.1.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Tabell 9.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande —
förklaring till förändringen mellan 1990 och 1993
Löpande priser

Miljarder kr.

Förändring av finansiellt sparande

Förklarande faktorer till förändringen

Förändrat konjunkturläge

Bankstöd

Minskad löneandel, ökad sparkvot m.m.
Nedväxling av inflationen

Ränte- och investeringsbidrag för bostäder

Besparingar i transfereringssystemen

Övriga beräknade inkomst- och utgiftsändringar
Oförklarad restpost

-253

-138
-43
-30

-7

-18

-41

Källa: Finansdepartementet.

Från ett överhettat och därmed ohållbart läge i ekonomin 1990 sjönk
BNP med 4,9 % fram t.o.m. 1993. Den totala arbetslösheten ökade från
2,9 % till 12,9 % av arbetskraften. Samtidigt minskade den, för skatteba-
serna centrala, marknadsmässiga sysselsättningen med 11 % i stället för
en normal trendmässig ökning. De svenska skatte-, försäkrings- och bi-
dragssystemen medför att hushållen, vid en internationell jämförelse, i
hög grad är skyddade från inkomstbortfall när produktionen och syssel-
sättningen viker. Inkomstbortfallet vid ökad arbetslöshet absorberas till
ca 80 % av den offentliga sektorn i form av försämrat finansiellt sparan-
de, medan endast 20 % drabbar hushållen i form av lägre disponibel in-
komst.

Den synnerligen stora nedgången i sysselsättningen och ökningen av
arbetslösheten tillsammans med det statliga stödet till bankerna beräknas
ha försämrat den offentliga sektorns finansiella sparande med ca 181 mil-
jarder kr. Dessutom har skatteinkomsterna minskat till följd av att hus-
hållens sparkvot och vinstandelen i ekonomin ökat jämfört med 1990,
eftersom kapitalavkastning är lägre beskattad än konsumtion och löner.
Detta tillsammans med skillnaden i inkomster av slutskatteregleringen har
försämrat de offentliga finanserna med ca 30 miljarder kr. Inflationsned-
växlingen under 1992 beräknas ha "kostat" den offentliga sektorn ca

7 miljarder kr., genom att skatteskalorna och basbeloppet justerats med
1991 års högre inflation.

Det omfattande och dyra bostadsbyggandet under slutet av 1980-talet
bidrog till kraftiga ökningar av räntebidragen under 1991 och 1992. Be-
slutade besparingar i form av reducerade räntebidrag och slopade investe-
ringsbidrag minskar de offentliga utgifterna för bostadsstödet först under
1994. Lägre ersättningsnivåer i transfereringssystemen m.m. har förstärkt
det offentliga sparandet med ca 16 miljarder kr. 1993 jämfört med 1990
års regelsystem. Effekten av de beslut om besparingar, som fattats de
senaste två åren, kommer också att visa sig efter 1993.

Övriga beräknade inkomst- och utgiftsändringar inkl, skattereformen
beräknas ha försämrat det offentliga sparandet med ca 41 miljarder kr.
mellan 1990 och 1993. Där ingår även bortfall av tillfälligt höjda skatter.

Skattereformen var enligt preliminära beräkningar "underfinansierad"
med ca 15 miljarder kr. avseende år 1993. Hälften av detta beror på att
de budgetförstärkande dynamiska effekterna ännu inte uppkommit på
grund av konjunkturläget. Resterande underfinansiering beror bl.a. på att
bolags- och pensionfondsbeskattningen samt den särskilda löneskatten gett
mindre inkomster än beräknat.

Övriga skatteändringar beräknas ha försvagat den offentliga sektorns
sparande med ca 12 miljarder kr. mellan 1990 och 1993. Det beror bl.a.
på att den tillfälligt höjda mervärdesskatten och den likaledes tillfälliga
arbetsmiljöavgiften förstärkte sparandet 1990. Dessa skattehöjningar upp-
hörde 1992.

Volymökningar av offentlig konsumtion och investeringar tillsammans
med ökade flyktingkostnader har försvagat de offentliga finanserna med
drygt 12 miljarder kr. Den offentliga konsumtionen låg 1993 på en något
högre nivå i fästa priser än 1990, trots besparingarna under de senaste
två åren. Restposten på ca 8 miljarder kr. innebär en i tabellen oförklarad
förbättring av det offentliga sparandet mellan 1990 och 1993. Den utgör
nettoeffekten av alla övriga, i tabellen icke medtagna, förändringar av
den offentliga sektoms inkomster och utgifter.

År 1993 uppgick underskottet i den offentliga sektoms finansiella spa-
rande till ca 195 miljarder kr. Med den beräkningsteknik som använts
tidigare skulle ca 3/4 bero på det onormalt låga kapacitetsutnyttjandet i
ekonomin och ca 1/4 vara av strukturell natur. Uppdelningen av under-
skottet i en cyklisk och en strukturell del är behäftat med stor osäkerhet
och det finns flera olika metoder att göra uppdelningen. Vid uppdelning-
en krävs en uppskattning om såväl konjunkturläget, dvs. var befinner sig
ekonomin i förhållande till ett normalläge, som hur den offentliga sek-
toms inkomster och utgifter påverkas av konjunkturen och förändringar
i denna.

Beräkningarnas känslighet för vilka antaganden som görs illustreras av
att OECD-sekretariatet (Economic Outlook, dec. 1993) redovisar det icke
konjunkturberoende underskottet för Sverige år 1993 till ca 11 % av BNP
eller ca 3/4 av det totala underskottet. Större delen av skillnaden mellan
beräkningarna beror på olika värdering av BNP-gapets storlek samt på att
OECD inkluderar utgifterna för bankstödet i det strukturella underskottet.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Under 1992 och 1993 försvagades det offentliga sparandet till följd av
konjunkturnedgången och bankstödet. Därtill kommer att skatteinkomster-
na drogs ned utöver vad som förklaras av sänkt kapacitetsutnyttjande,
genom att sparkvoten och vinstandelen i ekonomin ökade. Den förväntade
uppgången i ekonomin under prognosperioden leder till att den konjunk-
turberoende försvagningen av det offentliga sparandet upphör. En starkt
bidragande orsak till förbättringen av det offentliga sparandet 1994 är att
bankstödet väntas minska markant. I andra riktningen verkar att den
snabbt stigande statskulden försämrar räntenettot, se tabell 9.2.

Den i tabell 9.2 redovisade förändringen av det justerade primära spa-
randet avser förändringen av sparandet exklusive effekter av ändrat kon-
junkturläge, bankstöd, vissa skattebasförskjutningar och ändrade ränteut-
gifter och kapitalinkomster. Denna restpost fångar härmed dels effekter
av regeländringar beslutade av nuvarande och tidigare riksdagar, och dels
effekter av ändrade förutsättningar avseende bl.a. befolkningssamman-
sättning och bostadsbyggande. Det är den kortsiktiga statiska budgeteffek-
ten av regeländringar som påverkar det primära sparandet och inte den
långsiktiga verkan. De dynamiska effekterna av regeländringar kommer
huvudsakligen att registreras som en konjunkturberoende förändring i
tabell 9.2. T.ex. en skattesänkning år 1, som ökar tillväxten år 2, kom-
mer i tabellen att dra ned det primära sparandet år 1 och registreras som
en konjunturberoende förstärkning av sparandet år 2.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Tabell 9.2 Förändring av den offentliga sektorns finansiella sparande
Löpande priser, miljarder kr.

	1991 1992	1993	1994		1995
Faktiskt finansiellt
sparande	-16,2 -107,0	195,5		165,1		-161,7
Förändring därav	-90,8 -88,4		30,4		3,3
Konjunkturberoende,
inkl, bankstöd m.m.	-66,0 -76,7		38,0		9,1
Skattebasförskjutningar och slutskattereglering Räntor och kapital-	-13,5 -16,5		-2,4		-5,8
inkomster, netto	9,4 -8,2		-14,5		10,3
Primärt sparande	-20,7 13,0		9,3		10,4

Källa: Finansdepartementet.

År 1992 sjönk det primära sparandet med ca 21 miljarder kr. Det för-
klaras av att de tillfälliga skattehöjningarna under 1990 och 1991 upp-
hörde, andra skattesänkningar, ökade räntebidrag samt ökat flyktingmot-
tagande. Omläggningen av finanspolitiken framkommer genom att den
tidigare försämringen av det primära sparandet ersätts med en förbättring
vaije år under perioden 1993-1995.

För 1994 beräknas underskottet i det finansiella sparandet uppgå till ca
165 miljarder kr. År 1995 sker endast en svag förbättring räknat i kro-
nor, men som andel av BNP minskar ändå underskottet till 10,2 %, se

tabell 9.3. Kostnader och intäkter vid ett eventuellt medlemskap i EU in- Prop. 1993/94:100
går inte i beräkningarna. Bilaga 1.1

Tabell 9.3 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter
Löpande priser

	Miljarder kr.
	1992	1993	1994	1995
Inkomster	886,1	866,6	872,3	897,4
Skatter och avgifter	734,9	722,7	735,3	765,0
Övriga inkomster	151,2	143,9	137,0	132,4
Utgifter	993,1	1 062,1	1 037,4	1 059,1
Transfereringar till hushåll	348,7	376,3	389,5	397,8
Subventioner m.m.	122,7	159,3	111,1	109,8
Ränteutgifter	82,3	83,6	91,4	96,9
Konsumtion	400,3	400,2	404,1	411,5
Investeringar	39,2	42,6	41,3	43,1
Finansiellt sparande	-107,0	-195,5	-165,1	-161,7
Procent av BNP
Skatter och avgifter	51,0	49,8	49,3	48,3
Utgifter	69,0	73,2	69,5	66,9
Finansiellt sparande	-7,4	-13,5	-11,1	-10,2

Anm.: I investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt
köp och försäljning av fastigheter och mark.

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet.

De stora sparandeunderskotten har lett till en försämring av den offent-
liga sektorns finansiella ställning. Är 1990 hade den offentliga sektorn en
finansiell nettofordran motsvarande 8 % av BNP. Den sedan 1991 snabbt
ökande statsskulden har medfört att den offentliga sektorn fått en netto-
skuld, som vid utgången av 1993 beräknas till motsvarande ca 15,5 % av
BNP. Det är dock fortfarande lägre än i många andra länder. Genom de
fortsatt stora underskotten under prognosperioden närmar sig den svenska
nettoskulden snabbt samma nivå som genomsnittet för OECD-ländema,
se diagram 9.2. Sveriges relativa position är dock något sämre än vad
som framkommer i diagram 9.2, eftersom den offentliga sektorns
pensionsåtaganden är förhållandevis stora i Sverige. Det borde föranleda
en mindre offentlig nettoskuld genom en större förmögenhet i AP-syste-
met.

En viktig orsak till försämringen av de offentliga finanserna är att
skatteinkomsterna minskat. Som framgått ovan beror det huvudsakligen
på den svaga utvecklingen av skattebaserna, medan skattereformen och
andra regeländringar haft mindre betydelse. Efter skattereformen 1991
har ett stort antal förändringar av skattereglerna vidtagits, av såväl struk-
turella som av statsfinansiella skäl. Regelförändringarna avspeglas i viss
utsträckning på makronivå av förändringar i skattekvoten (skatterna och
avgifterna som andel av BNP). Men det är inte bara förändringar i skatte-
regler som har betydelse för skattekvoten. Den beror också på hur skatte-
underlagen utvecklas i förhållande till BNP. Även betalningsrutiner och
redovisningsprinciper påverkar skattekvoten.

14 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Diagram 9.2 Den offentliga sektorns finansiella nettoställning

Andel av BNP

Procenf

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Från 1990 till 1993 sjönk skattekvoten med 6 procentenheter, som
framgår av tabell 9.4. Det motsvarar ett skattebortfall på ca 87 miljarder
kr. räknat på 1993 års BNP-nivå, och utgör således ett mått på det totala
skattebortfallet exkl. effekt av ändrad BNP. Av detta beräknade skatte-
bortfall beror ca 15 miljarder kr. på att de offentliga myndigheterna se-
dan skattereformen inte längre betalar mervärdesskatt och 12 miljarder
på sänkt arbetsgivaravgift till sjukförsäkringen för att kompensera arbets-
givarna för övertagande av sjuklönekostnader. I båda dessa fåll minskade
också de offentliga utgifterna i motsvarande grad. Denna del av skatte-
sänkningen är således neutral för den offentliga sektorns sparande. En del
av skattekvotsnedgången beror på högre sparkvot och högre vinstandel
1993 än 1990 samt på skillnaden i inkomster av slutskatteregleringen,
vilket sammanlagt beräknas motsvara ett skattebortfall på ca 30 miljarder
kr. Det är endast resterande skattebortfall på ca 30 miljarder kr. som kan
hänföras till effekter av regeländringar beslutade av nuvarande och tidi-
gare riksdagar. Därav utgör en betydande andel bortfall av tillfälliga skat-
ter, som gällde t.o.m. 1991.

Slutsatsen är således att av skattekvotsminskningen på 6 procentenheter
mellan 1990 och 1993 beror ca 1/3 på regeländringar inkl, effekt av att
tillfälliga skatter upphört och ca 1/3 är resultatet av budgetneutrala skat-
teändringar. Ca 1/3 är en följd av att en ohållbart låg sparkvot och vinst-
andel 1990 drev upp skatteinkomsterna det året.

Skattekvoten beräknas minska med ytterligare ca 1,5 procentenheter
från 1993 till 1995. Orsakerna till den fortsatta nedgången av skattekvo-
ten kan hänföras till utvecklingen av företags- och mervärdesskatterna,
se tabell 9.4.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Tabell 9.4 Skatter och avgifter

Procentandel av BNP

	1990	1991	1992	1993	1994	1995
Hushållens direkta skatter	21,5	19,1	19,0	19,2	20,1	20,0
Företagens direkta skatter	2,0	0,9	1.3	2,2	1,6	1,2
Arbetsgivaravgifter	17,2	17,1	16,1	14,0	13,7	13,7
Mervärdesskatt	8,3	8,8	8,0	8,1	7,5	7,3
Övriga indirekta skatter	6,8	6,9	6,7	6,3	6,2	6,1
Skatter och avgifter	55,8	52,8	51,0	49,8	49,3	48,3

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och Fi-
nansdepartementet.

Hushållens direkta skatter ökar genom att grundavdraget reducerats
fr.o.m. 1994 och slopats helt under 1994 och 1995 vid den statliga in-
komstbeskattningen. En egenavgift till den obligatoriska arbetslöshets-
försäkringen införs fr.o.m. 1994. Avgiften, som är avdragsgill vid in-
komstbeskattningen, utgår på inkomster upp till 7,5 basbelopp (264 (XX)
kr. 1994) och är 1 % 1994 och höjs till 2 % 1995. Skatterna på enskild
näringsverksamhet och på avkastningen av aktier har sänkts fr.o.m. 1994.
År 1995 slopas förmögenhetsskatten och kapitalinkomstskatten sänks till
25 %.

Företagens skatteinbetalningar väntas minska 1994. Det beror på till
stor del på att företagsskatterna drogs upp 1993 av tillfälliga effekter.
Dessutom innebär regeländringarna i företagsbeskattningen fr.o.m. 1994
en viss skattesänkning under 1994 och 1995, till följd av avsättning till
periodiseringsfonder. Företagsskatterna sjunker ytterligare 1995 när av-
skattningen av reserverade vinstmedel upphör.

Det generella anställningsstödet (GAS), som gäller under 1994, och
systemet med utbildningsvikariat bekostas genom att arbetsgivarna får
göra avdrag på arbetsgivaravgifterna. Dessa arbetsmarknadspolitiska åt-
gärder drar ned arbetsgivaravgifterna som andel av BNP.

Mervärdesskatteintäktema utvecklas svagt under prognosperioden, trots
en ökning av den privata konsumtionen. Bostadsbyggandet, som är den
andra större skattebasen för mervärdesskatten, minskar mycket kraftigt.

Flera punktskatter höjdes vid årskiftet 1993/94 med 4 %. År 1995 sker
en ytterligare höjning av punktskatterna genom att de ska räknas upp med
inflationen under 1994. Fastighetsskatten för hyreshus har sänkts från 2,5
till 1,5 % fr.o.m. 1994 för att motverka den höjning av festighetsskatte-
beloppet, som i annat fåll skulle uppkomma genom de höjda taxeringsvär-
dena. Nominellt oförändrade skattebelopp medför en trendmässig minsk-
ning av skattens andel av BNP.

Den offentliga sektorns utgifter har ökat kraftigt under konjunkturned-
gången, trots de förändringar som skett beträffande redovisningen av
mervärdesskatt på de offentliga myndigheternas inköp och arbetsgivar-
perioden i sjukförsäkringen (se ovan). Utgifterna dras upp av kostnaderna
för arbetsmarknadspolitiken och arbetslösheten samt bankstödet. År 1993
uppgick utgifternas andel av BNP till 73,2 %.

Utgifterna för arbetslösheten stabiliseras och bankstödet upphör under Prop. 1993/94:100
prognosperioden. Besparingar i transfereringssystemen och bostadstödet Bilaga 1.1
får successivt genomslag i utgiftsutvecklingen. Den offentliga konsumtio-
nen beräknas sjunka i volym de närmaste åren, och dess andel av BNP
går ned från 27,6 % 1993 till 26 % 1995. Ränteutgifterna ökar emellertid
och beräknas 1995 till motsvarande 6,1 % av BNP. Sammantaget beräk-
nas utgiftskvoten gå ned till ca 67 % år 1995.

9.2 Staten inkl, sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna

Staten inkl, sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna omfattar, förutom den
del av statens verksamhet som ingår i statsbudgeten, även fonder m.m.
utom budgeten. Statliga affärsverk och bolag ingår däremot inte.

Bakom försämringen av den offentliga sektorns finansiella sparande
mellan 1990 och 1993 ligger en ännu större nedgång av statens finansiella
sparande. Det minskade från ett överskott på ca 19 miljarder kr. 1990 till
ett underskott 1993 på ca 244 miljarder kr. Till de faktorer som orsakade
försämringen av den offentliga sektorns finanser kommer för statens del,
att utbetalningen av kommunal skattemedel steg med ca 50 miljarder kr.
mellan 1990 och 1993, medan de totala skatteinkomsterna minskade.
Denna utveckling beror på systemet med eftersläpning av utbetalningarna
av kommunalskatt från staten.

Tabell 9.5 Staten inkl, sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna

Löpande priser. Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag

Miljarder kr.
	1992	1993	1994	1995
Inkomster	443,4	434,7	442,0	464,1
Skatter och avgifter	380,2	383,0	394,4	417,5
Övriga inkomster	63,2	51,6	47,6	46,6
Utgifter	605,9	678,8	637,3	639,9
Transfereringar till hushåll	215,7	233,5	243,5	242,5
Bidrag till kommuner	79,3	84,9	71,9	67,0
Övriga transfereringar	103,7	140,6	92,2	90,7
Ränteutgifter	72,2	75,0	84,0	90,0
Konsumtion	118,1	124,6	125,3	128,3
Investeringar	16,8	20,1	20,5	21,5
Finansiellt sparande	-162,5	-244,1	-195,3	-175,9
Procent av BNP	-11,3	-16,8	-13,1	-11,1

Anm.: I investeringar ingår även lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning
av fastigheter och mark.

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet.

Mellan 1993 och 1995 förbättras statens finansiella sparande med ca
70 miljarder kr., vilket kan jämföras med ca 35 miljarder kr. för hela
den offentliga sektorn. Skillnaden beror till stor del på att bidragen till
kommunerna minskar och att utbetalningen av kommunalskattemedel är
i stort sett oförändrade under perioden. Det innebär att uppgången i de

totala skatteinkomsterna huvudsakligen tillfaller staten. Underskottet i det
statliga sparandet beräknas uppgå till ca 195 miljarder kr. 1994 och ca
175 miljarder kr. 1995, se tabell 9.5.

Den statliga konsumtionen har ökat kraftigt i volym sedan slutet av
1980-talet. Uppgången beror huvudsakligen på ökade inköp av varor och
tjänster. Den statliga sysselsättningen, och därmed lönekostnaderna i fasta
priser, har utvecklats svagare. År 1992 böijade sysselsättningen minska
och nedgången fortsatte under 1993. Denna utveckling medförde att ök-
ningstakten för den statliga konsumtionen avtog 1992 och mellan 1992
och 1993 beräknas oförändrad konsumtionsvolym. För 1994 och 1995
väntas den statliga konsumtionen sjunka med 1 % per år i volym.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

9.3 Allmänna pensionsfonden

Tabell 9.6 Allmänna pensionsfonden

Löpande priser

Miljarder kr.
	1992	1993	1994	1995
Inkomster	137,5	134,8	133,3	132,4
Avgifter	83,8	82,6	84,8	88,7
Övriga inkomster	53,7	52,2	48,5	43,7
Utgifter	97,9	102,5	109,8	116,1
ATP	96,4	101,8	109,0	115,3
Övriga utgifter	1,6	07,0	0,8	0,8
Finansiellt sparande	39,6	32,3	23,4	16,3
Avveckling av löntagarfonder	21,5

Anm: Det i tabellen redovisade finansiella sparandet 1992 har inte reducerats med
avvecklingen av löntagarfonderna.

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet.

Den allmänna tilläggspensioneringen (ATP) finansieras till övervägande
del genom avgifter till den Allmänna pensionsfonden (AP-fonden). AP-
fonden har dessutom inkomster på avkastningen av fondens tillgångar,
som i slutet av 1992 uppgick till ca 510 miljarder kr. Inte sedan 1990 har
avgiftsinkomsterna täckt pensionsutbetalningama. En ökande andel av
pensionerna finansieras med avkastningen på AP-fondens kapital. Det
beror delvis på den svaga utvecklingen av lönesumman under de senaste
åren, vilket dragit ned avgiftsinkomsterna. Men det finns också en
trendmässig försvagning i AP-systemet, eftersom antalet pensionärer med
full ATP ökar starkt.

Av de skäl som diskuterats ovan har AP-fondens finansiella sparande
minskat successivt från ca 47 miljarder kr 1990 till drygt 32 miljarder kr.
1993. Sparandet sjunker ytterligare de närmaste åren och beräknas 1995
till ca 16 miljarder kr., se tabell 9.6. Genom att det finansiella sparandet
är positivt sker en fortsatt uppbyggnad av fondkapitalet, men räntened-
gången under de senaste året innebär att avkastningen ändå sjunker.

9.4 Den kommunala sektorn

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Den kommunala sektom består av kommuner och landsting samt försam-
lingar och kommunförbund. Det finansiella sparandet förbättrades avse-
värt 1992 då sektom fick ett överskott på ca 16 miljarder kronor, efter
att ha visat underskott vaije år sedan 1985. Bakom denna förbättring låg
en betydande dämpning av kostnadsutvecklingen, genom att löne- och
prisökningarna sjönk avsevärt, samtidigt som skatteintäkterna ökade kraf-
tigt. Asymmetrin i utgifts- och inkomstutvecklingen har sin grund i den
tidigare tvååriga eftersläpningen i utbetalningen av kommunalskattemedel.
Utbetalningen av skattemedel till kommuner och landsting 1992 byggde
sålunda på skatteunderlaget 1990, då den ekonomiska aktiviteten i ekono-
min som helhet var hög och lönesummans ökning förhållandevis kraftig.

Från och med 1993 har ett nytt system för utbetalning av skattemedel
till kommuner och landsting införts. Det nya systemet, som inte får fullt
genomslag förrän 1995, innebär att skatteutbetalningama sker det år skat-
ten avser. Därmed kan inkomster och utgifter budgeteras i samma pris-
och löneläge.

Även vad gäller statsbidragen har ett nytt system införts från 1993.
Flertalet specialdestinerade statsbidrag har avvecklats och ersatts av ett
generellt utformat system. Syftet är dels att reducera den statliga detalj-
styrningen och därmed ge kommunerna större handlingsfrihet vad gäller
verksamhetens utformning och prioritering, dels att skapa mer likvärdiga
ekonomiska förutsättningar mellan kommunerna och mellan landstingen.
Skatteutjämningsavgiftema och avräkningsskatten har också avskaffats.

År 1993 minskade skatteintäkterna och statsbidragen sammanlagt med
ca 6,5 miljarder kr. Det kompenserades dock av att sänkta arbetsgivarav-
gifter reducerade kommunernas lönekostnader med ca 6 miljarder kr. Ge-
nom att konsumtionsvolymen drogs ned med 3 % reducerades den kom-
munala sektorns kostnader med ytterligare ca 8 miljarder kr., jämfört
med om volymen varit oförändrad. Denna utveckling medförde att det
finansiella sparandet uppvisade ett överskott av ungefär samma storlek-
sordning som 1992, se tabell 9.7.

Den neddragning av konsumtionsvolymen i kommuner och landsting,
som inleddes under 1992, väntas fortsätta även 1994 och 1995. Den sva-
ga utvecklingen av skatteinkomster och statsbidrag tvingar fram fortsatta
omprövningar och besparingar. År 1994 tillförs kommunsektorn tillfälligt
4,2 miljarder kr. i skatteinkomster, till följd av att sänkningen av grund-
avdraget inte reducerar kommunernas skatteinkomster förän 1995. Plane-
rade arbetsmarknadsåtgärder bidrar också till, att nedgången av den kom-
munala konsumtionsvolymen väntas begränsas till 1,5 % under 1994. För
1995 förutses att konsumtionen minskar med ytterligare 1 %.

Trots besparingarna försämras det finansiella sparandet i kommunsek-
torn under de närmaste åren och 1995 beräknas sektorn åter få ett spa-
randeunderskott. Det beräknade underskottet för 1995 på ca 2 miljarder
kr. är dock lägre än de underskott, som den kommunala sektorn hade
under perioden 1988—1990.

Tabell 9.7 Den kommunala sektorns inkomster och utgifter
Löpande priser. Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Miljarder kr.
	1992	1993	1994	1995
Inkomster	399,2	393,2	380,3	379,3
Skatter	269,3	257,1	256,1	258,8
Bidrag från staten och
socialförsäkringssektorn	79,3	84,9	71,9	67,0
Övriga inkomster	50,6	51,3	52,3	53,5
Utgifter	383,3	376,9	373,5	381,5
Transfereringar till hushåll	36,5	41,0	37,0	40,1
Övriga transfereringar	42,4	38,0	36,9	36,7
Konsumtion	282,0	275,4	278,7	283,1
Investeringar	22,3	22,5	20,9	21,6
Finansiellt sparande	15,9	16,3	6,8	-2,2

Anm.: I investeringar ingår förutom kommunala myndigheters investeringar även
kommunala affärsverks investeringar, investeringar i personalbostäder samt nettot av
köp och försäljning av fastigheter och mark.

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet.

10 Kapitalmarknaden

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Utvecklingen på världens kapitalmarknader har varit turbulent under det
senaste året. Marknaderna påverkas även fortsättningsvis av lågkonjunk-
turen i industriländerna. Lågkonjunkturen har varit en bidragande orsak
till att det internationella ränteläget fallit avsevärt. I några länder har
dessutom räntenedgången påverkats av en omläggning till en mer expan-
siv penningpolitik. I Europa har även övergången till mer flexibla växel-
kurser bidragit till att de nominella räntorna har fallit. Fallet sker emel-
lertid från en hög nivå eftersom räntorna tidigare hållits uppe av försvaret
av de fästa växelkurserna. Manöverutrymmet för penningpolitiken har
genom övergången till mer flexibla växelkurser formellt sett ökat i dessa
länder.

Övriga finansiella marknader har påverkats positivt av de fällande rän-
torna. Börserna, inte minst i de nordiska länderna, har visat en stark
kursutveckling.

I Sverige har räntorna fallit till historiskt låga nivåer sedan kronan
böijade flyta den 19 november 1992. Det betydande räntefället har under-
lättat en stabilisering av de finansiella marknaderna och inte minst ban-
kerna har kunnat uppvisa en avsevärd resultatförbättring. Samtidigt har
den svenska kronan försvagats under året. Den svenska kronans deprecie-
ring efter den 19 november 1992 uppgår för närvarande till ca 24 % mot
D-marken och ca 29 % mot dollarn. Försvagningen av och osäkerheten
kring den svenska valutan under 1993 beror sannolikt på politisk oro och
svaga offentliga finanser tillsammans med turbulens på de europeiska
valutamarknaderna.

10.1 Den internationella ränte- och valutautvecklingen

Beslutet av medlemsländerna inom EMS att bredda bandgränsema till
+ /-15 % den 2 augusti 1993 innebar att de formella förutsättningarna för
penningpolitik i Europa ändrades. Formellt kan penningpolitiken nu i
högre grad inriktas på även andra mål än växelkursen.

Beslutet att bredda bandgränsema kom efter att vissa valutor inom
ERM ånyo utsatts för ett betydande deprecieringstryck. Tidigare hade
både det brittiska pundet och den italienska liran lämnat ERM och flera
av de kvarvarande valutorna devalverats. Dessutom hade flera nordiska
länder tvingats överge sina fästa växelkurser gentemot ecun. Oron i slutet
av juli 1993 hade sin grund i att den svaga konjunkturen stärkt förvänt-
ningarna om ytterligare lättnader av penningpolitiken i vissa ERM-länder.
En fortsatt högräntepolitik för att upprätthålla kursen mot D-marken
framstod som politiskt allt mindre möjlig och därmed allt mindre trovär-
dig. Särskilt tydligt var detta i Frankrike. Tysklands roll som ankare i
samarbetet förutsatte att sänkningar av ränteläget skedde i samklang med
den tyska penningpolitiken. De stegrade förväntningarna om kommande
räntesänkningar grusades genom att den tyska centralbanken valde att inte
sänka diskontot i slutet av juli. Detta medförde en akut press på de andra

valutorna inom ERM som inte kunde hejdas med mindre än att valutorna
i princip släpptes fria. Undantaget var den tyska marken och den neder-
ländska gulden som bilateralt behöll det tidigare fluktuationsbandet på
+ /-2,25 %.

Kursrörelserna har hittills varit relativt små mellan de olika ERM-valu-
torna sedan bandgränsema vidgades. Det ökade utrymmet för en snabbare
nedtrappning av de korta räntorna har ännu inte utnyttjats i någon större
utsträckning. Detta kan ses som ett uttryck for att ERM-ländema fortfa-
rande prioriterar någorlunda stabila växelkurser. Länderna vill inte ris-
kera att det förtroende som byggts upp för inflationsbekämpningen med
hjälp av den fästa växelkursen äventyras genom att via snabba räntesänk-
ningar tillåta en större försvagning av den egna valutan. Dessutom skulle
större deprecieringar av enstaka valutor leda till konkurrenskraftsförskjut-
ningar mellan EG-ländema, vilket skulle kunna komma att innebära ytter-
ligare spänningar inom EG-samarbetet med t.ex. ökade risker för protek-
tionistiska inslag. En ytterligare orsak till en försiktig linje synes vara att
länderna anser att en politik som ger små växelkursvariationer ökar möj-
ligheterna för ett framtida stabilt växelkurssamarbete och en eventuell
kvalificering till ett framtida EMU.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Diagram 10.1 6-månaders euromarknadsräntor 1991—1993

Enkla årsräntor

Procent

Anm.: Veckogenomsnitt, sista observationen avser 13 december.
Källa: Finansdepartementet.

De försiktiga gradvisa sänkningarna av de korta räntorna kan också
bero på att flera av de europeiska länderna inte vill riskera att de långa
räntorna skall stiga vid en sänkning av de korta räntorna. Orsaken till
detta är att de långa räntorna bedöms vara särskilt viktiga för investe-
ringar och konsumtion. I Storbritannien har dock de korta räntorna stor
betydelse, varför den offensiva brittiska sänkningen av de korta räntorna

torde vara förhållandevis effektiv för att underlätta en konjunkturupp- Prop. 1993/94:100
gång. Bilaga 1.1

Den lågkonjunktur som flertalet europeiska länder befinner sig i och
det medföljande låga inflationstrycket medför att det för närvarande finns
en relativt stark opinion för ytterligare räntesänkningar. Takten i ränte-
sänkningarna torde emellertid i hög grad vara beroende av hur respektive
länders växelkurser utvecklas och av de tyska räntornas utveckling, som
alltjämt utgör ett golv för de inhemska räntorna i de flesta europeiska län-
derna.

Detta innebär att utvecklingen i Tyskland även i fortsättningen blir av
stor vikt för övriga europeiska länder. Sedan september 1992 har Bundes-
bank sänkt diskontot 7 gånger med totalt 3 procentenheter till 5,75 %.
Nedtrappningen har emellertid varit mer försiktig än vad som varit fallet
vid tidigare konjunkturavmattningar. Detta måste ses mot bakgrund av
den tyska återföreningen och att den tyska inflationen, delvis som en följd
av detta, har legat kvar på en relativt hög nivå.

Diagram 10.2 10-åriga obligationsräntor 1991—1993

Procent

Anm.: Veckovisa observationer, sista observationen avser 13 december 1993.
Källa: Finansdepartementet.

Bundesbank har sedan bandgränsema breddades den 2 augusti 1993
fortsatt sin försiktiga räntesänkningspolitik. Diskontot har sänkts med
1 procentenhet och samtidigt har såväl de korta som de långa marknads-
räntorna fallit med nästa lika mycket. Det skall påpekas att de långa tyska
räntorna har fallit i betydande utsträckning sedan sommaren 1992. Den
tioåriga statsobligationsräntan har t.ex. fallit med över 2 procentenheter
och noteras idag till 5,7 %, vilket historiskt sett är ungefär den nivå där
de långa räntorna befunnit sig vid lågkonjunktur.

En faktor som talar emot en ytterligare nedgång i de tyska och därmed

100

de europeiska långa räntorna, förutom att de redan ligger på en relativt
låg nivå, är att den amerikanska konjunkturuppgången kan komma att dra
upp de amerikanska obligationsräntorna. Konjunkturuppgången i USA har
hittills varit svagare än normalt. Detta har tillsammans med en låg infla-
tionstakt och ett program för budgetkonsolidering på medellång sikt med-
fört att räntorna på amerikanska obligationer har fortsatt att fålla trots en
förbättrad konjunktur, vilket har underlättat nedgången av de långa euro-
peiska räntorna. Den 30-åriga amerikanska statsobligationsräntan t.ex.
föll från årsskiftet 1992/1993 och med mitten av oktober 1993 med nära
1,5 procentenheter. Den senaste tiden har dock de långa amerikanska rän-
torna stigit med ca en halv procentenhet och fallet i de europeiska räntor-
na bromsats. Den amerikanska ränteutvecklingen förväntas snarare brom-
sa än stimulera en fortsatt europeisk räntenedgång.

I och med att uppgången i den amerikanska ekonomin fortsatt under
hösten och skillnaden i räntenivå i förhållande till de europeiska valutorna
minskat, har dollarn stärkts mot de europeiska valutorna. Dollarn har
även den senaste tiden stärkts mot den japanska yenen efter att yenen
stärkts mycket kraftigt under den första delen av året. I augusti noterades
yenen till historiskt låga nivåer omkring 100 yen per dollar. Yenens kraf-
tiga appreciering under året har bidragit till ett ökat utrymme för japan-
ska räntesänkningar trots en redan mycket låg nivå.

10.2 Den svenska ränte- och valutakursutvecklingen

Förutsättningarna för den svenska penningpolitiken har efter att kronan
böijade flyta blivit mer komplexa. Det slutliga målet, ett stabilt penning-
värde, är emellertid oförändrat. Riksbanken har specificerat detta till att
Konsumentprisindex (KPI) tillåts öka 2 % per år från och med 1995 med
en tolerans om + /- 1 procentenhet. Riksbanken har samtidigt valt att låta
räntestymingen direkt inriktas på styming av det slutliga målet. Till hjälp
för detta används ett flertal indikatorer på inflationsutvecklingen. Två av
de viktigaste av dessa är kronans och de långa obligationsräntornas ut-
veckling.

Enligt en undersökning från Riksbanken publicerad i oktober 1993 är
inflationsförväntningarna i den svenska ekonomin låga för de närmaste
åren. Riksbanken betonar dock att penningpolitiken skall föras på lång
sikt och att det är viktigt att det inte finns förväntningar om stigande in-
flation på medellång sikt.

Den svenska kronans utveckling har under 1993 karaktäriserats av
mycket stora svängningar. Efter det att kronan böijade flyta den 19 no-
vember 1992 har kronan deprecierats med ca 22 % mot ecu-index.

Under våren skedde en betydande förstärkning av kronan efter att kro-
nan under den första delen av året hade påverkats negativt av oron inom
det europeiska valutasamarbetet samt av inhemsk politisk oro. Under
sommaren drabbades dock kronan återigen av en försvagning utlöst av
svaga BNP-siffror och rapporter om den svenska statsskuldens utveck-
ling.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

101

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Diagram 10.3 Kronans depreciering från november 1992

Proc, förändring sedan 18 nov 1992

Anm.: Dagsobservationer. Sista observationen avser 14 december 1993.
Källa: Finansdepartementet.

Allt fler bedömare betraktar idag den svenska kronan som undervärde-
rad med hänsyn till köpkraftsparitet och konkurrenskraft. Därmed torde
det finnas förväntningar om att kronan kan komma att stärkas framöver.
Även realekonomiska faktorer som ett växande bytesbalansöverskott talar
for detta.

Riksbanken har sedan kronan böijade flyta i likhet med centralbankerna
i kontinentaleuropa valt att föra en försiktig penningpolitik med små grad-
visa sänkningar av maiginalräntan, som utgör det främsta penningpoli-
tiska styrmedlet. Totalt sett har maiginalräntan sänkts med 4,75 procent-
enheter sedan kronan böijade flyta. Fallet i marknadsräntorna har under
samma period varit betydande. Nedgången i räntorna har skett under en
mycket stor omsättning. Omsättningen på räntebärande papper ökade
t.ex. med drygt 13 % under perioden januari—november 1993 jämfört
med samma period föregående år. Utländska investerare har i hög grad
bidragit till det ökade intresset för svenska statsobligationer. Under perio-
den januari-oktober 1993 uppgick utlandets nettoplaceringar i svenska
statsobligationer till ca 51 miljarder kronor. Samtidigt har utlandets inne-
hav av statsskuldväxlar minskat med ca 49 miljarder kronor. Detta av-
speglar emellertid till en del en omläggning, genomförd av Riksgälds-
kontoret, till en mer långfristig upplåning som skett under det senaste
året.

102

Diagram 10.4 Ränteutvecklingen 1989—1993

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Anm.: 6-månaders statsskuldväxlar och 5-åriga statsobligationer. Veckogenomsnitt,
sista observationen avser 13 december 1993.

Källa: Finansdepartementet.

Under den första delen av året diskonterades relativt kraftiga marginal-
räntesänkningar i de korta marknadsräntorna, dvs. korträntoma var lägre
än den aktuella maiginalräntan. Under de senaste månaderna har förvänt-
ningarna om snabba marginalräntesänkningar avtagit. Sexmånaders stats-
skuldväxlar har redan fallit med över 5 procentenheter sedan november
1992 och är idag på den lägsta nivån sedan penningmarknaden startade.
Det senare gäller även för obligationsräntorna. Den tioåriga statsobliga-
tionsräntan ligger idag på ca 7,4 %. Den har därmed fallit med ca 3,5
procentenheter sedan kronan böijade flyta. Emellertid skall noteras att
obligationsräntorna nu ligger kvar på samma nivå som rådde vid slutet
av sommaren.

Förväntningar finns på marknaden om att Riksbanken kommer att fort-
sätta att sänka maiginalräntan. Samtidigt är det inte troligt att de långa
räntorna kommer att gå ned lika mycket. Det finns flera förklaringar till
detta. Dels utgör det utländska ränteläget och särskilt det tyska ränteläget
ett golv för hur mycket de svenska långa räntorna kan falla och dels
kommer förväntningar om en ekonomisk återhämtning att leda till att ut-
rymmet för fortsatta fäll i obligationsräntorna begränsas.

Differensen mellan svenska och tyska räntor har minskat under året.
Framför allt minskade skillnaden under senvåren. Därefter har differen-
sen för de korta räntorna i stort sett varit oförändrad, medan den för de
längre räntorna återigen ökat något. För tioåriga statsobligationsräntor har
skillnaden i stort sett halverats sedan årsskiftet 1992/93 och uppgår idag
till ca 1,6 procentenheter. För sexmånaders statsskuldväxlar har diffe-
rensen varierat runt en dryg procentenhet från och med maj månad. De

103

svenska räntorna kommer även framöver att vara belastade av markna- Prop. 1993/94:100
dens krav på en viss riskkompensation vid placeringar i svensk valuta och Bilaga 1.1
sannolikt kommer framför allt tyska räntor alltjämt att utgöra en viktig
referens för marknadens aktörer vid bedömningen av de svenska räntor-
na.

10.3 Utvecklingen på kreditmarknaden

Kreditmarknaden har under 1993 karakteriserats av fortsatt låg efterfrå-
gan på krediter och en stagnerande utlåning men också av en betydande
förstärkning av bankernas ekonomiska resultat och finansiella situation.
Utvecklingen har medfört att bankernas förutsättningar att öka kreditut-
budet framöver har förbättrats.

Utlåningen till allmänheten t.o.m. oktober 1993 innebar en minskning
av den totala lånestocken med ett par procentenheter. En större del av
nedgången kan hänföras till minskad valutaupplåning men även i svenska
kronor minskade utlåningen. Omfördelning av kreditstockar inom bank-
koncemema och upprättandet av särskilda bolag för problemkrediter har
gjort statistiken fördelad på institutionella grupper mer svårtolkad än tidi-
gare. Allmänt synes det dock vara bankutlåningen till hushåll som har
sjunkit. Enligt statistiken har denna minskat med ca 10 % per år under
den senaste treårsperioden. Bankernas totala lånestock hade från årsskiftet
1992/1993 t.o.m. oktober reducerats med ca 13 %, motsvarande 124 mil-
jarder kr., jämnt fördelat mellan kronlån och valutalån.

Trots den allmänt svaga situationen på bostadsmarknaden uppvisade bo-
stadsinstituten alltjämt en viss ökning av utlåningen under 1993. Lån har
lagts om från banker till lån med bunden ränta i bostadsinstitut. Dessutom
består nyutlåningen huvudsakligen av projekt påböijade under tidigare år
som erhållit finansiering först under 1993.

Skillnaden mellan bankernas ut- och inlåningsräntor har enligt Riks-
bankens statistik minskat från en toppnivå på i genomsnitt ca 7,5 % i
slutet av december 1992 till ca 6,5 % i slutet av september 1993. Nivån
på utlåningsräntoma låg för företag och hushåll på ca 11 % respektive ca
12,5 % i slutet av september, en nedgång på drygt 4 respektive 3 pro-
centenheter från årsskiftet.

Bostadsinstitutens medelränta för nyutlåning med räntebundna lån till
småhus och bostadsrätter låg i slutet av september på 9,5 %, en nedgång
med drygt tre procentenheter sedan årsskiftet. Räntesänkningen är där-
emot liten för samma period vad avser den genomsnittliga utlåningsräntan
på hela den utestående bostadslånestocken (0,7 procentenheter). Det indi-
kerar att hushållen totalt sett ännu inte fått särskilt stor del av den bety-
dande räntenedgången eftersom bostadslån i allmänhet är räntebundna.
Stora omläggningar av lån under kommande år bör emellertid förstärka
trenden med fallande ränteutgifter för fastighetsägarna.

104

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Diagram 10.5 Utlåning till hushåll, totalt samt från banker och
bostadsinstitut

Anm.: Månadsobservationer, sista observationen avser oktober 1993.
Källa: Riksbanken.

Allmänt bör räntekonkurrensen på den svenska marknaden stärkas i
samband med en ökad ekonomisk aktivitet. Positivt för konkurrensen är
också att nya banker av mer specialiserat slag samt utländska bankfilialer
är på väg att etableras på den svenska bankmarknaden.

Bankernas resultatförbättringar har lagt grunden till en allmänt starkare
kapitalsituation, större buffert mot finansiella påfrestningar och ökad utlå-
ningskapacitet. Den internationella upplåningen har vidare kunnat norma-
liseras. Resultatförbättringen har framför allt sin grund i den gynnsamma
ränteutvecklingen. Räntefallet har tillsammans med historiskt höga margi-
naler ökat räntenettot, bl.a. till följd av minskande finansieringskostnader
för den stora volymen problemkrediter, samt möjliggjort betydande reali-
sationsvinster på obligationsportföljen. Samtidigt har provisionsintäktema
ökat som följd av den livliga valuta- och värdepappershandeln. På kost-
nadssidan får bankernas rationaliseringsåtgärder effekt i form av bl.a.
minskande personalkostnader. Sammantaget redovisade bankkoncemema
en resultatförbättring före kreditförluster på omkring 9 miljarder kronor
för årets nio första månader.

Den goda intäktsutvecklingen kan således i hög grad hänföras till gynn-
samma förlopp på de finansiella marknaderna. I ett längre perspektiv kan
dessa inte förutses bestå i samma utsträckning. Marginalerna mellan ut-
och upplåningsräntoma kommer att pressas i framtiden, om än inte återgå
till tidigare låga nivåer. Mot detta kan ställas bättre möjligheter till ökade
lånevolymer framöver samt att problemkrediter till viss del kan tillfriskna
genom en utveckling med lägre räntor och en allmänekonomisk återhämt

105

ning. Sammantaget bör intjäningsförmågan kunna ligga på en fortsatt Prop. 1993/94:100
relativt hög nivå under den närmast överblickbara framtiden. Bilaga 1.1

Diagram 10.6 Bankkoncernernas intjäning, kreditförluster och rörelseresultat
(1993 exkl. Securum)

Miljarder kr

80

60

40

20

0 -20

-40

-60

1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993

Anm.: 1993 års siffror avser niomånadersresultat uppräknat till årstakt.
Källa: Finansdepartementet.

Redovisade kreditförluster är alltjämt höga men har överlag sjunkit
något. I relation till utlåningen ligger förlusterna fortfarande på historiskt
höga nivåer, 2—3,5 % per år för de mindre tyngda bankerna. Niomåna-
dersrapportema visar på en minskning i storleksordningen 15 miljarder
kronor varav dock en större del kan sägas härröra från avlyften i Nord-
banken till Securum. Jämfört med de kreditförluster som banksystemet
redovisade för 1992 på ca 74 miljarder kronor bör dock förlustbilden vid
ingången av 1994, sedan även Gota Bank rekonstruerats och staten tagit
på sig förlusterna, komma att se väsentligt bättre ut. Förlustnivån på års-
basis kan då uppskattas ha sjunkit till under 40 miljarder kronor. Då även
volymen problemkrediter, dvs. oreglerade fordringar eller fordringar med
ränteeftergifter, synes ha planat ut under 1993 tyder utvecklingen sam-
mantaget på att kulmen i bankernas kreditförluster har passerats. Att kre-
ditförlusterna sjunker torde bli avgörande för om bankerna skall kunna
redovisa fortgående resultatförstärkningar.

Det samlade rörelseresultatet efter kreditförluster hade i niomånaders-
rapportema sålunda förbättrats avsevärt eller med ca 25 miljarder kronor
(exklusive Securum). Alltjämt redovisade dock ett par banker förlust.
Även inräknat de förluster som täcktes av Gota Banks statliga garanti och
privata försäkring kvarstår den angivna resultatförbättringen i banksyste-
met.

För bostadsinstituten låg kreditförlusterna på en väsentligt lägre nivå
men utvecklingen visar å andra sidan ännu inte på någon vändning i posi-

106

tiv riktning. Till skillnad från bankerna där tyngdpunkten i fåstighetsbelå-
ningen legat på den kommersiella sektorn, vars kraftiga prisfåll tidigt gav
stora förluster, har det mindre och mer utdragna prisfallet på bostäder
samt det bättre säkerhetsläget hittills hållit tillbaka förlusterna för bostads-
instituten.

Kreditgivningen till bostäder ställer numera högre krav på projektens
ekonomi samt på ägarnas egeninsatser. För bygg- och bostadsföretagen
kan det innebära svårigheter att erhålla krediter. För att lindra problemen
har regeringen föreslagit vissa förändringar avseende möjligheterna att
utnyttja räntebidragen samt de statliga kreditgarantierna för bostäder
(prop. 1993/94:76).

I huvudsak ger institutens förlustutveckling inte anledning att befara en
s.k. tredje förlustvåg på kreditmarknaden avseende främst bostadslån. En
positiv faktor är nedgången i ränteläget vilken allt fler låntagare succes-
sivt kommer att få del av när gamla lån omsätts. Arbetslösheten, den
höga andelen outhyrda lägenheter samt kostnadsproblemen för senare år-
gångar bostadshus innebär emellertid en betydande risk för att instituten
ännu ett par år framåt måste göra ansenliga förlustreserveringar. Ä andra
sidan bör de närmaste åren medföra bättre marginaler mellan ut- och upp-
låning på den totala lånestocken. För nyutlåningen kan räntemarginalerna
visserligen sjunka men senare års höga marginaler kommer successivt att
få större genomslag i hela låneportföljen.

För bankkoncemema har den gynnsamma utvecklingen på aktiemarkna-
den och ansträngningarna att skaffa nytt kapital utan direkta insatser från
staten, inneburit betydande tillskott av riskkapital genom nyemissioner
under hösten. Kapitaltäckningen, dvs. kapitalbasen i relation till place-
ringarna, kan därmed förutses ligga på en internationellt sett tillfredsstäl-
lande nivå eller omkring 12 % i de mest kapitalstarka bankerna. Förutom
nödvändig finansiell stadga och bättre kapacitet att bistå med krediter,
innebär kapitalförstärkningen att behovet av statligt kapitalstöd för bank-
systemet minskar. Staten har tidigare betalat ut ca 44 miljarder kronor i
bankstöd. Kapitalbristen, i huvudsak förlusttäckningen, i samband med
rekonstruktionen av Gota Bank innebär en ytterligare kostnad för det
svenska bankstödet på 20 miljarder kronor. Under förutsättning att den
allmänekonomiska utvecklingen stabiliseras, bör utsikterna vara goda att
statens direkta kostnader för bankstödet därmed kan slutsummeras (en
tabell över bankstödets olika delar återfinns i bilaga 8 till budgetpro-
positionen).

10.4 Utvecklingen på aktiemarknaden

Trots den svaga världskonjunkturen har utvecklingen under 1993 varit
positiv på flertalet av de stora utländska aktiebörserna. Aktiekurserna har
generellt gynnats av fållande räntenivåer och i enstaka länder också av en
förbättrad konjunktur. New Yorkbörsen, som sedan årsskiftet 1992/1993
fram t.o.m. november stigit med 12 %, har haft draghjälp av låga ameri-
kanska räntor och är nu inne på sitt fjärde år med stigande kurser. De

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

107

15 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1

låga inhemska räntorna har skapat ett stort utbud av amerikanskt kapital
på världens finansmarknader.

Diagram 10.7 Internationell börsutveckling

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

Index ultimo 1989=100, nationell valuta

201--------------;--------------i--------------:--------------i--------------i-------------

1991 1992 1993 1994

Anm.: Veckogenomsnitt, sista observationen avser 13 december 1993.
Källa: Finansdepartementet.

Tokyobörsen kämpar mot en kraftigt förstärkt yen och en svag inhemsk
konjunktur. Företagen värderas dock högt i relation till dagens vinstnivå-
er vilket tyder på höga förväntningar om den framtida utvecklingen.

De europeiska börserna har präglats av spekulationerna mot ERM-
valutoma, den svaga europeiska ekonomin men kanske främst av de fål-
lande räntorna. Londonbörsen steg kraftigt hösten 1992 efter att pundet
lämnat ERM och de korta räntorna sjunkit. Under 1993 böijade tecken
synas på återhämtning i ekonomin, vilket ytterligare stimulerade kursut-
vecklingen. Uppgången var ändå måttlig i jämförelse med Frankfurtbör-
sen. I takt med de lägre räntorna har Frankfurtbörsen skjutit fert under
1993. Kurserna gick under årets 11 första månader upp med ca 33 %.

Kursutvecklingen på Stockholmsbörsen har varit mycket positiv under
1993. Under årets första 11 månader har Veckans Affärers index stigit
med ca 43 %. Omsättningen har varit mycket hög under året. Ackumu-
lerat under de 11 första månaderna har börsen omsatt ca 284 miljarder
kronor, vilket kan jämföras med 165 miljarder kronor under hela 1992.

De lägre räntorna har i hög grad bidragit till årets kursuppgång. Till
följd av kronans försvagning framstod dessutom flera av de internationellt
verksamma företagens aktier såsom mycket köpvärda och exportföretagen
spåddes en lysande utveckling. Flera av de svenska företagens konkur-
renskraft har ytterligare stärkts genom kraftiga kostnadsbesparingar.

Under våren och försommaren mattades emellertid kursuppgången av.
Flera svaga rapporter presenterades som pekade på fortsatta problem för
många av företagen. Stora valutakursförluster redovisades och flera före-

108

tag hade dessutom kurssäkrat sina framtida exportintäkter vilket ledde till
att deprecieringen inte slog igenom på resultaten fullt ut.

Breddningen av banden inom ERM i augusti 1993 skapade ytterligare
förväntningar på sjunkande räntor i Europa. En rekordartad kursuppgång
under mycket hög omsättning tog färt. Under juli och augusti steg börsen
med ca 18 % och ett nytt omsättningsrekord sattes när 41,5 miljarder
kronor omsattes på A-listan under augusti månad.

Förväntningarna var högt ställda under hösten och flera företags värde-
ringar innebar att även relativt goda resultat kunde leda till en besvikelse
hos placerarna. Under hösten avtog dessutom takten i Riksbankens ränte-
sänkningar vilket sannolikt bidrog till en rekyl i börskurserna under fjär-
de kvartalet.

Det utländska intresset har varit mycket stort. Under årets första 10
månader har utländska investerare nettoköpt svenska aktier för 28,2 mil-
jarder kronor, vilket kan jämföras med svenska placerares nettoinveste-
ringar i utländska aktier vilka uppgått till ca 0,2 miljarder kronor under
samma period. Ca 25 %, motsvarande ca 200 miljarder kronor, av börs-
värdet kan idag uppskattas ägas av utländska placerare.

Aktiemarknadens primära funktion som förmedlare av riskkapital har
satts på prov det senaste året. Rekordstora volymer aktiekapital har dra-
gits in till bolagen genom nyemissioner och introduktioner. Under januari
till november 1993 offentliggjordes nyemissioner till ett värde av ca 25
miljarder kronor. Den största andelen av de nyemitterade aktierna står
bankerna för men även skogs-, industri- och tjänsteföretag har utnyttjat
möjligheten att öka soliditeten via börsen. Den höga omsättningen, netto-
tillskottet av kapital och i synnerhet den höjda värderingen av företagen
på börsen underlättar emissionsvågen. Börsuppgången har även lett till
att flera företag har introducerats på börsen av sina tidigare ägare. Även
staten har fått in 1,9 miljarder kronor från riskkapitalmarknaden genom
privatiseringen av Celsius.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

109

Innehåll

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

1 Inledning 2

2 Internationell utveckling 16

2.1 Sammanfattande översikt 16

2.2 Länderöversikter 21

3 Utrikeshandel 28

3.1 Export och import 28

3.2 Bytesbalansen 33

4 Industrin 36

4.1 Produktion och konkurrenskraft 36

4.2 Lönsamhet 40

5 Arbetsmarknad 44

5.1 Sysselsättning 45

5.2 Utbud av arbetskraft 49

5.3 Öppen arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska

åtgärder 51

6 Löner och konsumentpriser 55

6.1 Löner 55

6.2 Konsumentpriser 59

7 Hushållens ekonomi och privat konsumtion 65

7.1 Hushållens inkomster 65

7.2 Privat konsumtion och sparande 68

8 Investeringar 75

8.1 Näringslivets investeringar 76

8.2 Offentliga investeringar 78

8.3 Bostadsinvesteringar 79

8.4 Byggnadsverksamhet 82

8.5 Lagerinvesteringar 84

9 Den offentliga sektorn 87

9.1 Den konsoliderade offentliga sektora 87

9.2 Staten inkl, sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna 94

9.3 Allmänna pensionsfonden 95

9.4 Den kommunala sektorn 96

10 Kapitalmarknaden 98

10.1 Den internationella ränte-och valutautvecklingen 98

10.2 Den svenska ränte- och valutakursutvecklingen 101

10.3 Utvecklingen på kreditmarknaden 104

10.4 Utvecklingen på aktiemarknaden 107

110

Tabeller

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

1.1 Prognosförutsättningar

1.2 Löner och priser

1.3 Försöijningsbalans

1.4 Bidrag till BNP-tillväxten

1.5 Nyckeltal

1.6 Sparande

2.1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder

2.2 Den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparande

2.3 Konsumentpriser och arbetslöshet i vissa OECD-länder

3.1 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar
och export av bearbetade varor

3.2 Importvägd efterfrågan på bearbetade varor

3.3 Export och import av varor

3.4 Bytesbalans

4.1 Nyckeltal för industrin

4.2 Industrins rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per
producerad enhet samt bruttoöverskottsandel

5.1 Arbetsmarknad

5.2 Produktion och sysselsättning i timmar

5.3 Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper

5.4 Procentuell förändring av arbetskraftsutbudet

5.5 Relativ arbetslöshet i olika åldrar

5.6 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder

6.1 Timlöner och arbetskraftskostnader

6.2 Konsumentpriser

6.3 Underliggande inflationstakt

7.1 Hushållssektoms disponibla inkomster, konsumtion och
sparande

7.2 Hushållens inkomster

7.3 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll

8.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren

8.2 Bruttoinvesteringar i näringslivet

8.3 Offentliga investeringar

8.4 Bostadsinvesteringar

8.5 Byggnadsverksamhet

8.6 Lagervolymförändringar

9.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande — förklaring
förändringen mellan 1990 och 1993

9.2 Förändring av den offentliga sektoms finansiella sparande

9.3 Den offentliga sektoms inkomster och utgifter

9.4 Skatter och avgifter

9.5 Staten inkl, sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna

9.6 Allmänna pensionsfonden

9.7 Den kommunala sektoms inkomster och utgifter

111

Diagram

1.1 Produktion i industrin och i övriga ekonomin

1.2 BNP, export, privat konsumtion och bruttoinvesteringar

1.3 Bruttoinvesteringar (LP) samt bruttoinvesteringar exkl.
bostäder (LP och FP), andelar av BNP

1.4 Faktisk och potentiell BNP

1.5 BNP och produktivitet i Sverige 1981-1995

1.6 Finansiellt sparande i privat och offentlig sektor samt
bytesbalans

2.1 BNP-tillväxt i USA, Japan och västra Tyskland

3.1 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetade
varor till 14 OECD-länder

3.2 Sveriges räntebärande nettoskuld mot utlandet

4.1 Industriproduktion och kapacitetsutnyttjande

4.2 Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige
relativt 14 OECD-länder 1980-1995

4.3 Industrins bruttomaiginal enligt NR och Företagsstatistiken

5.1 Antal varsel samt antal nyanmälda lediga platser

5.2 Sysselsättning och arbetskraftsutbud

5.3 Öppet arbetslösa samt personer i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder

6.1 Indikator på den strukturella löneglidningen

6.2 Nominell timlön inom industrin

6.3 Prisutvecklingen i Sverige

6.4 Konsumentpriser

7.1 Hushållens nettoförmögenhetskvot

7.2 Privat konsumtion

7.3 Hushållens skuldkvot

7.4 Bostadsprisutvecklingen i Finland, Norge och Sverige

7.5 Hushållens framtidsförväntningar

7.6 Hushållens sparkvot

8.1 Bruttoinvesteringar samt bruttoinvesteringar
exklusive bostäder som andelar av BNP

8.2 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påböijade
lägenheter

8.3 Bostadsinvesteringar

8.4 Byggnadsinvesteringar per sektor 1970-1995

8.5 Lagerstockar i förhållande till produktion

8.6 BNP-utveckling och lagerbidrag

9.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande 1970-1995

9.2 Den offentliga sektorns finansiella nettoställning

10.1 6-månaders euromarknadsräntor 1991-1993

10.2 10-åriga obligationsräntor 1991-1993

10.3 Kronans depreciering från november 1992

10.4 Ränteutvecklingen 1989-1993

10.5 Utlåning till hushåll, totalt samt från banker och
bostadsinstitut

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

112

10.6 Bankkoncememas intjäning, kreditförluster och rörelse-
resultat (1993 exkl. Securum)

10.7 Internationell börsutveckling

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.1

113

Bilaga 1.2

Utdrag ur riksrevisionsverkets
inkomstberäkning

REGERINGEN

FINANSDEPARTEMENTET

Riksrevisionsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1994/95

Enligt Riksrevisionsverkets (RRV) instruktion skall RRV varje år till rege-
ringen lämna en beräkning av statsbudgetens inkomster för det kommande
budgetåret, avsedd som underlag för inkomstberäkning i budgetpropositio-
nen.

RRV redovisar i denna skrivelse förslag till beräkning av statsbudgetens
inkomster för budgetåret 1994/95. Beräkningarna har gjorts för varje in-
komsttitel för sig. I anslutning till beräkningarna har bedömningar gjorts
även av det väntade utfallet för budgetåret 1993/94. Underlag för beräkning-
arna har bl.a. hämtats från berörda myndigheter. För beräkningarna av in-
komstskatterna har dessutom uppgifter från RRV:s taxeringsstatistiska un-
dersökning och aktiebolagsenkät utnyttjats.

Här presenteras en sammanfattning av beräkningsresultaten. I den av
RRV utgivna publikationen Inkomstberäkningen hösten 1993 redovisas för-
utsättningar, antaganden och beräkningsresultat för de olika inkomsttit-
larna. För att underlätta en jämförelse med prognoserna i den preliminära
nationalbudgeten presenteras i bilaga beräkningsresultaten kalenderårsvis
för åren 1993, 1994 och 1995.

Den av RRV utgivna Inkomstliggaren för budgetåret 1993/94 kan använ-
das som komplement till RRV:s inkomstberäkning. Inkomstliggaren inne-
håller utförliga beskrivningar av vad de olika inkomsttitlarna avser och vilka
bestämmelser som gäller för dem.

Generaldirektör Inga-Britt Ahlenius har beslutat i detta ärende i närvaro
av direktör Gert Jönsson, revisionsdirektör Per Östling, avdelningsdirektör
Jörgen Hansson, revisor Johan Fall, revisor Urban Karlström och föredra-
gande, avdelningsdirektör Birgitta Hallstener.

Stockholm den 16 december 1993

Inga-Britt Ahlenius

Birgitta Hallstener

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.2

SAMMANFATTNING

Förutsättningar

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.2

RRV:s förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster under budgetåret
1994/95 och den nu gjorda prognosen av inkomsterna under budgetåret
1993/94 har utförts under sedvanligt antagande om en ekonomisk politik i
enlighet med de propositioner som av oss är kända enligt nedanstående:

- 1993/94:3

- 1993/94:5

- 1993/94:9

- 1993/94:11

- 1993/94:22

- 1993/94:25

- 1993/94:27

- 1993/94:29

- 1993/94:37

- 1993/94:38

- 1993/94:40

- 1993/94:45

- 1993/94:50

- 1993/94:59

- 1993/94:66

- 1993/94:75

- 1993/94:79

- 1993/94:80

- 1993/94:88

- 1993/94:90

- 1993/94:91

om villkoren för vegetabilieproduktionen efter budgetåret
1993/94

om kommunala bostadstillägg till folkpension år 1994

om stiftelser

om utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet m.m.

om tilläggsskydd för läkemedel, m.m.

om inriktning av den ekonomiska politiken

om ändringar i fastighetsbildningslagen

om vissa ekonomiska regleringar år 1994 mellan staten och
kommunsektorn

om vissa pensionsfrågor

om postlag och en förändrad verksamhetsform för Postver-
ket, m.m.

om småföretagsutvecklingen

om uppskovsregler vid bostadsbyten m.m.

om fortsatt reformering av företagsbeskattningen

om vissa sjukförsäkringsfrågor

om arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar och lång-
tidsarbetslösa, m.m.

om arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnas-
ter samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmän, m.m.

om ändring i beskattningen av vissa oljeprodukter

om en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

om ändring i lagen (1973:1199) om ersättning från den inter-
nationella oljeskadefonden m.m.

om översyn av tjänsteinkomstbeskattningen m.m.

om vissa fastighetsskattefrågor m.m.

Förutom dessa förutsättningar är bedömningen av konjunkturutvecklingen
betydelsefull för beräkningen av statsbudgetens inkomster. Den bedömning
av det ekonomiska läget som presenterades i Konjunkturinstitutets höstrap-
port 1993 har utgjort det huvudsakliga underlaget för antagandena om den
samhällsekonomiska utvecklingen. RRV har också löpande haft kontakter
med Finansdepartementet, främst då med arbetet där med den preliminära
nationalbudgeten för år 1994. Detta har sammantaget lett till att förelig-
gande inkomstberäkning baseras på följande antaganden:

	1993	1994	1995
Utbetald lönesumma inkl, sjuklön¹	-1,5	3,3	4,7
Pensioner	3,8	5,0	3,9
Konsumentprisindex, årsmedeltal¹	4,7	2,6	3,0
Privat konsumtion, volym¹	-4,0	0,7	2,0
Privat konsumtion, pris¹	1,6	3,1	5,7
Basbelopp, kr	34 400	35 200	35 900
Bostadslåneränta, procent	10,7	8,15	6,75
Statens avkastningsränta, procent²	11,75	10,15	-

¹ Procentuell förändring från föregående år

² Avser budgetåret 1993/94 och 1994/95

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.2

En av RRV genomförd enkätundersökning till svenska aktiebolag, spar-
banker och försäkringsbolag ligger även till grund för vissa referensberäk-
ningar av juridiska personers inkomstskatt.

En specifikation av RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster un-
der budgetåren 1993/94 och 1994/95 framgår av tabell 3.

Statsbudgetens totala inkomster budgetåren 1993/94 och 1994/95

I den av riksdagen fastställda statsbudgeten beräknades inkomsterna för
budgetåret 1993/94 till 343990 mkr. Enligt de nu redovisade beräkningarna
kommer statsbudgetens inkomster för budgetåret 1993/94 att uppgå till
353 253 mkr, vilket är en ökning på 9263 mkr. I jämförelse med utfallet för
budgetåret 1992/93 är det dock en minskning med 24490 mkr eller 6,5 %.

Statsbudgetens inkomster
Budgetåret 1994/95

övrig skatt på Fysiska pers.ink.

varor _8%

31%

Totalt 367 miljarder kr.

Enligt de nu redovisade beräkningarna för budgetåret 1994/95 beräknas
statsbudgetens inkomster till 367489 mkr. Ökningen i förhållande till vad
som nu beräknas för budgetåret 1993/94 blir 14235 mkr vilket motsvarar
4,0 % i ökningstakt.

Utveckling av inkomsterna

De beräknade förändringarna av inkomsterna pä statsbudgeten mellan resp,
budgetår har delats upp i tabell 1 på några av de största inkomsttitlarna.

De största förändringarna avser fysiska och juridiska personers inkomst-
skatt, socialförsäkringsavgifter, mervärdesskatten, avräkningsskatt, inkoms-
ter av statens verksamhet och kalkylmässiga inkomster. De beskrivs närmare
i nästa avsnitt.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.2

Tabell 1. Förändringar mellan budgetåren 1992/93-1993/94 och 1993/94-1994/95
(mkr)

Inkomstgrupp/		1992/93 till	1993/94 till
Inkomsttitel		1993/94	1994/95
1111	Fysiska personers inkomstskatt	+ 4 381	+ 22303
1121	Juridiska personers inkomstskatt	-3529	-1256
1122	Avskattning av företagens reserver	- 1426	+ 750
1211	Folkpensionsavgift	-6530	+ 1094
1221	Sjukförsäkringsavgift, netto	+ 8162	+ 1942
1222	Allmän sjukförsäkringsavgift	0	+ 3988
1231	Barnomsorgsavgift	-8146	-387
1241	Utbildningsavgift	-1104	-2
1251	Övriga socialavgifter, netto	-4244	+ 2341
1291	Särskild löneskatt	+ 2183	-1481
1312	Fastighetsskatt	+ 804	-2237
1341	Stämpelskatt	+ 1381	- 1200
1411	Mervärdesskatt	-4 632	- 1200
1421	Bensinskatt	+ 2941	+ 460
1424	Tobaksskatt	+ 1243	+ 243
1428	Energiskatt	+ 997	+ 3300
1462	Kilometerskatt	- 1524	- 1292
1511	Avräkningsskatt	-7 787	0
2000	Inkomster av statens verksamhet	- 13383	-774
3000	Inkomster av försåld egendom	-5 743	- 113
4000	Återbetalning av lån	+ 1499	- 118
5000	Kalkylmässiga inkomster	+ 10218	- 13436
	Övrigt, netto	-251	+ 1310
	Summa förändringar	-24 490	+ 14235

Hur inkomsterna på statsbudgeten utvecklas i förhållande till tidigare bud-
getår framgår av nedanstående diagram

STATSBUDGETENS INKOMSTER
Utveckling mellan budgetåren

86/87 87/88 88/89 89/90 90/91 91/92 92/93 93/94 94/95

Av diagrammet framgår att förändringen av statsbudgetens inkomster var
relativt stark för de flesta budgetåren under senare hälften av 1980-talet.
Budgetåret 1991/92 börjar utvecklingen bli negativ. Detta beror bl.a. på
konjunkturutvecklingen och skattereformen. Budgetåret 1994/95 beräknas
utvecklingen av inkomsterna åter att vända.

I det följande redogörs för de större förändringarna i de beräknade in-
komsterna mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 resp. 1993/94 och
1994/95.

Fysiska personers inkomstskatt

Fysiska personers inkomstskatt beräknas öka med 4381 mkr mellan budget-
åren 1992/93 och 1993/94. Detta kan bl.a. förklaras av att biinkomster börjat
preliminärbeskattas fr.o.m. den 1 januari 1993 samt att beräkningen grundar
sig på antaganden om att lönesumman kommer att öka under perioden.

För budgetåret 1994/95 beräknas titeln Fysiska personers inkomstskatter
till 30266 mkr, vilket är en ökning med 22303 mkr jämfört med 1993/94.
Detta förklaras av att en allmän arbetslöshetsavgift föreslås införas fr.o.m.
1994. En ytterligare förklaring är att kommunalskatteutbetalningarna slu-
tavräknas enligt det gamla systemet sista gången 1994, vilket innebär att
vissa utbetalningar upphör fr.o.m. 1995. Vidare kan de ekonomiska regle-
ringarna mellan staten och kommunsektorn beräknas öka fr.o.m. 1995.
Detta beror bl.a. på att ökade skatteintäkter till följd av sänkt grundavdrag
inte längre ska tillfalla kommunerna, utan i stället tillförs staten. Även detta
innebär minskade utgifter och medför därmed en förbättring av inkomstti-
telns netto. Antagandena om en ökande lönesumma bidrar också till in-
komsttitelns nettoökning.

Juridiska personers inkomstskatt

Nettot på titeln Juridiska personers inkomstskatt beräknas minska med 3 529
mkr mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Budgetåret 1993/94 beräknas
titeln Juridiska personers inkomstskatt till 198404 mkr. Att nettot 1993/94
trots detta blir sämre än nettot 1992/93 beror främst på att 1992/93 års netto
förbättrades med den tillfälliga skatteintäkt som uppstod i samband med att
Fortia AB försattes i likvidation.

Mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 beräknas titeln Juridiska perso-
ners inkomstskatt minska med 1 256 mkr. Inkomsterna på titeln minskar med
4079 mkr. Nettoförändringen beror huvudsakligen på regelförändringar,
bl.a. reformerad företagsbeskattning, avdrag för arbetskraftskostnader vid
renovering och tillbyggnad av bostäder och förändrad fastighetsbeskattning.

Budgetåret 1994/95 beräknas titeln Juridiska personers inkomstskatt till
18 584 mkr.

Lagstadgade socialavgifter

Budgetåret 1993/94 beräknas nettoinkomsterna från lagstadgade socialavgif-
ter uppgå till 54 057 mkr. Det är en minskning med 9 828 mkr i förhållande

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.2

til) budgetåret 1992/93. Folkpensionsavgiften, barnomsorgsavgiften och ut-
bildningsavgiften beräknas minska med 6530 mkr, 8146 mkr, resp. 1104
mkr. Dessa minskningar beror i huvudsak på sänkning av avgiftssatserna för
dessa socialavgifter med sammanlagt 4,3 procentenheter fr.o.m. den 1 ja-
nuari 1993.

Inkomsterna av sjukförsäkringsavgiften beräknas öka med 2 608 mkr mel-
lan budgetåren 1992/93 och 1993/94. De ökade inkomsterna beror på höj-
ningarna av avgiftssatsen med 0,47 procentenheter fr.o.m. den 1 januari
1993 och med ytterligare 0,16 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1994. Ut-
gifterna under inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto beräknas minska
med 5554 mkr mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Det beror dels på
att utgifterna för försäkringskassornas administration numera helt redovisas
under anslag på statsbudgetens utgiftssida, dels på lägre ersättningar till
sjukvårdshuvumännen. Nettoinkomsterna på inkomsttiteln Sjukförsäk-
ringsavgift beräknas nu uppgå till 5 655 mkr under budgetåret 1993/94.

Överskottet för inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto beräknas
minska med 4244 mkr mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Minskningen
beror bl.a. på att 8300 mkr överfördes från Delpensionsfonden till Arbets-
skadeavgiften under budgetåret 1992/93.

Budgetåret 1994/95 beräknas inkomsterna från lagstadgade socialavgifter
uppgå till 61573 mkr. Det är en ökning med 7516 mkr i förhållande till bud-
getåret 1993/94. Ökningen beror bl.a. på att den allmänna sjukförsäkrings-
avgiften (3 988 mkr) för inkomståret 1993 omförs från fysiska personers in-
komstskatt till inkomsttiteln Allmän sjukförsäkringsavgift under budgetåret
1994/95.

Inkomsterna av sjukförsäkringsavgiften beräknas öka med 2113 mkr. Ök-
ningen beror på höjningarna av avgiftssatsen.

Skatt på egendom

Fastighetsskatten för budgetåret 1993/94 beräknas till 16916 mkr, vilket är
en ökning med 804 mkr jämfört med budgetåret 1992/93.

För budgetåret 1994/95 beräknas fastighetsskatten uppgå till 14 679 mkr,
vilket är en minskning med 2237 mkr jämfört med 1993/94. Detta beror
främst på att skatten på lokaler i hyreshusenheter slopades inkomståret
1993, vilket ger en minskning av inkomsterna med 4 122 mkr. Å andra sidan
höjdes skatten på småhus, vilket ökar inkomsterna med 2037 mkr.

Skatt på varor och tjänster

Inkomsten av mervärdesskatt, som netto är den största inkomsttiteln på
statsbudgeten, uppgick till 117832 mkr budgetåret 1992/93. För budgetåren
1993/94 och 1994/95 beräknas nu inkomsterna till 113200 mkr resp. 112000
mkr. Detta innebär minskningar på 4 632 mkr resp 1 200 mkr. Inkomstför-
ändringarna beror bl.a. på att Tullverket förkortade kredittiden med ca 15
dagar vid införandet av det nya tulldatasystemet, vilket gav en possitiv en-
gångseffekt på ca 3 mdkr för budgetåret 1992/93. Dessutom sänktes skatten
den 1 januari 1992 till 18% på vissa varor och tjänster som t.ex. livsmedel,

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.2

hotell- och restaurangtjänster samt personbefordran. Den 1 januari 1993
höjdes skatten på dessa varor och tjänster till 21 %. Därutöver sänktes skat-
ten den 1 juli 1993 på bl.a. personbefordran och hotelltjänster till 12%.
Denna sänkning beräknas till 800 mkr för budgetåret 1993/94 och till 1 000
mkr för budgetåret 1994/95.

Antagandet om utvecklingen av privat konsumtion och investeringar på-
verkar beskattningsunderlaget för mervärdesskatt. Som tidigare har nämnts
utgår RRV från att den privata konsumtionen i löpande priser ökar med
1,6% år 1993, 3,1 % år 1994 och med 5,7% år 1995.

Bensinskatten uppgick till 19449 mkr för budgetåret 1992/93. För budget-
åren 1993/94 och 1994/95 beräknas inkomsterna för bensinskatt öka med
2941 resp. 460 mkr. Ökningen beror främst på höjningarna av koldioxsid-
skatt och bensinskatt fr.o.m. den 1 januari 1993. I prop 1993/94:25 föreslås
att skatterna indexuppräkna per den 1 januari för åren 1994 t.o.m. 1998.

Tobaksskatten uppgick till 6144 mkr för budgetåret 1992/93. För budget-
åren 1993/94 och 1994/95 beräknas inkomsterna på tobaksskatt öka med
1243 mkr resp. 243 mkr. Ökningarna beror främst på att skatten på tobaks-
varor höjdes den 1 december 1992. Även för tobaksskatten föreligger förslag
om indexuppräkning per den 1 januari 1994 t.o.m. 1998.

Inkomsterna av energiskatt uppgick till 14 803 mkr budgetåret 1992/93.
För budgetåren 1993/94 och 1994/95 beräknas inkomsterna till 15 800 mkr
resp. 19100 mkr. Inkomsterna beräknas således öka med 997 mkr mellan
budgetåren 1992/93 och 1993/94. Mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 be-
räknas ökningen bli 3 300 mkr. Ökningen mellan budgetåren beror främst på
att en dieseloljeskatt infördes fr.o.m. den 1 oktober 1993. Därutöver föreslår
regeringen att energiskatten skall indexuppräknas per den 1 januari 1994
t.o.m. 1998.

Avräkningsskatt

Från den 1 januari 1991 skall landsting och kommuner erlägga avräknings-
skatt till staten. Syftet med denna skatt var att åstadkomma ett budgetmäs-
sigt neutralt utfall av skattereformen mellan stat och kommun. Detta inne-
bär att visst belopp återfördes till staten från kommunerna. I annat fall skulle
budgeteffekten av de sänkta statliga skattesatserna belasta staten, medan en
betydande del av budgetförstärkningen genom basbreddningar skulle till-
falla kommunerna. Avräkningsskatten avskaffades således fr.o.m. 1993.

Övriga inkomster

Inkomsthuvudgruppen Inkomster av statens verksamhet har minskat med
13 383 mkr mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Det beräknas minska
med ytterligare 774 mkr mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95.

Ränteinkomsterna minskade sammanlagt med 3 281 mkr mellan budget-
åren 1992/93 och 1993/94. Av denna minskning hänför sig 694 mkr till ränte-
inkomster på lån för bostadsbyggande. Nedläggningen av Byggnadsstyrelsen
innebar att övriga ränteinkomster minskade med 2044 mkr mellan budget-
åren 1992/93 och 1993/94. Mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 beräknas

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.2

16 Riksdagen 1993/94. I saml. Nr 100 Bilaga 1

minskningen bli 1 351 mkr. Av denna minskning hänför sig 1 107 mkr till rän-
teinkomster på lån för bostadsbyggande.

Inkomsterna från offentligrättsliga avgifter beräknas minska med 4 459
mkr. mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 samt med 682 mkr mellan bud-
getåren 1993/94 och 1994/95. Minskningarna avser främst inkomster från
skatteutjämningsavgifter.

Övriga inkomster av statens verksamhet beräknas minska med 8 110 mkr
mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Av denna minskning hänför sig
5 000 mkr till inbetalning från Arbetslivsfonden och 1840 mkr till försäljning
av statens aktier i Celsius. Mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 beräknas
inkomsterna minska med 328 mkr.

Inkomsthuvudgruppen Återbetalning av lån beräknas öka med 1499 mkr
mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Av denna ökning hänför sig 575 mkr
till återbetalning av övriga lån. Det beror på ett förtida inlösen av Malmö
kommuns lån beviljat 1990 på 600 mkr. Från inkomsttiteln Återbetalning av
lån för bostadsbyggande hänför sig 1147 mkr. Denna ökning beror främst på
en ökning av amorteringsinbetalningar på annuitetslån. Mellan budgetåren
1993/94 och 1994/95 beräknas återbetalning av lån att minska med 118 mkr.

Inom inkomsthuvudgruppen Kalkylmässiga inkomster beräknas avskriv-
ningar och amorteringar öka med 13 610 milj.kr. mellan budgetåren 1992/93
och 1993/94. Mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 beräknas inkomsterna
minska med 14 662 mkr. Under budgetåret 1993/94 kommer Byggnadsstyrel-
sens slutamortering av investeringslån (13 800 mkr) in på inkomsttiteln.

Känslighetskalkyl

Storleken på förändringar för den totalt utbetalda lönesumman och den pri-
vata konsumtionen har en avgörande betydelse för beräkningsresultaten för
flera inkomsttitlar. RRV har därför utfört en grov känslighetskalkyl för vissa
inkomsttitlar.

Om utvecklingen av både privat konsumtion och löner förändras samtidigt
med en procentenhet i förhållande till vad som nu ligger som antagande för
åren 1994 och 1995 kommer inkomsterna på statsbudgeten att utvecklas som
i nedanstående tablå (miljarder kronor).

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.2

Statsbudgeten

1993/94

Prognos

1994/95

Prognos

Summa inkomster

± 1,8

± 3,8

Inkomsterna kommer enligt denna känslighetskalkyl att uppgå till 355,1
mdkr för budgetåret 1993/94 och till 317,9 mdkr för budgetåret 1994/95 vid
antaganden om högre löneutfall och privat konsumtion. En halvårseffekt
uppkommer för budgetåret 1993/94 och ett nivålyft inträffar som blir ut-
gångspunkt för budgetåret 1994/95.

Det bör framhållas att denna känslighetskalkyl utgår från den konjunktur-
bedömning som inkomstberäkningen grundas på. Av den anledningen kan
känslighetskalkylen endast appliceras på mindre förändringar av dessa anta-
ganden.

Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster

På de flesta inkomsttitlar på statsbudgeten redovisas endast inkomster. På
ett mindre antal titlar, men med betydande belopp, redovisas även utgifter.
För dessa titlar sker en nettoredovisning över budgeten, dvs. saldot av in-
komster och utgifter tas upp på statsbudgetens inkomstsida. I tabell 2 görs
en sammanställning av bruttobeloppen budgetåren 1992/93, 1993/94 och
1994/95.1 RRV:s prognosarbete ingår att bedöma utvecklingen av bruttobe-
loppen för såväl inkomster som utgifter. En närmare redovisning av dessa
belopp finns i beskrivningen av resp, inkomsttitel.

Av tabell 2 framgår att bruttoinkomsterna för budgetåret 1994/95 beräk-
nas uppgå till 967 548 mkr vilket är nära tredubbelt så mycket som inkoms-
terna netto på statsbudgeten. Utgifterna på inkomsttitlarna beräknas till
600 059 mkr för samma budgetår.

Den största differensen mellan brutto- och nettoredovisningen finns på in-
komsttypen 1000 Skatter. Inkomsterna på huvudgruppen 1100 består till
största delen av preliminärskatter (statlig och kommunal inkomstskatt
m.m.). Utgifterna utgörs bl.a. av utbetalningar av kommunalskattemedel
och överskjutande skatt. För huvudgrupp 1100 beräknas bruttoinkomsterna
öka med 3,9 % mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95. Mellan samma bud-
getår minskar bruttoutgifterna med 2,5 %. Till följd härav ökar nettot på in-
komsthuvudgruppen med 58,5 %.

Inkomsterna på huvudgruppen 1200 består i huvudsak av arbetsgivarav-
gifter. I bruttosammanställningen ingår såväl ATP-avgifter som de övriga ar-
betsgivaravgifter som överförs till fonderade medel utanför statsbudgeten.
Utgifterna utgörs av utbetalningar till ATP-systemet och till olika fonde-
ringar utanför statsbudgeten. Vidare utbetalas sjukförsäkringsavgifternas
andel av sjukförsäkringens kostnader. Bruttoinkomsterna för huvudgruppen
1200 beräknas öka med 3,3% mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95, me-
dan bruttoutgifterna beräknas minska med 1 % mellan samma budgetår.

Bruttoinkomsterna på huvudgruppen 1400 beräknas till 308477 mkr för
budgetåret 1993/94 och bruttoutgifterna till 122235 mkr för samma år. Brut-
toutgifterna utgör återbetalningar av mervärdesskatt och den offentliga sek-
torns kompensation för i princip all ingående mervärdesskatt. Bruttoin-
komsterna ökar med 2,9 % mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 medan
utgifterna beräknas öka med 5,3 % under samma period.

Omföringar mellan huvudgrupperna 1200 och 5200 av de statliga arbetsgi-
varavgifterna liksom omföringar mellan huvudgrupperna 1100, 1200 och
1300 av egenavgifter, förmögenhetsskatter etc. är exkluderade i tabell 2.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.2

Inkomsthuvudgrupp Inkomster Utgifter Inkomst på statsbudgeten

______________________________________________________1992/93 1993/94 1994/95 1992/93 1993/94 1994/95 1992/93 1993/94 1994/95

1000 Skatter 899 677 886 653 912 597 578 417 582 475 579 742 321 260 304 178 332 855

varav 1100¹ Skatt på inkomst 357 618 360 562 374 685 318 953 322 537 314418 38 665 38 025 60 267

1200* Lagstadgade socialavgifter 203 773 191 760 198 137 139 888 137 703 136 564 63 885 54 057 61 573

Prop. 1991/92:100

Bilaga 1.2

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.2

Tabell 3 Sammanställning av beräkningsresultatet för budgetären 1993/94 och 1994/95 (tkr)

Inkomsttitel	1992/93 Utfall	1993/94 Statsbudget	1993/94 Prognos	1994/95 Prognos	Förändring 1993/94-1994/95
Inkomsttitel	1992/93 Utfall	1993/94 Statsbudget	1993/94 Prognos	1994/95 Prognos	Belopp	Procent
1000 Skatter:	321259957	307 929992	304177850	332855115	28677265	9.43
1100 Skatt på inkomst:	38 664 554	38 578 200	38029000	60267000	22238000	58.48
1110 Fysiska personers inkomstskatt:	3581503	9313000	7963000	30266000	22303000	280.08
1111 Fysiska personers inkomstskatt	3581503	9313000	7963000	30266000	22303000	280.08
1120 Juridiska personers in- komstskatt:	29563830	23486200	24643000	24187000	-456000	-1.85
1121 Juridiska personers inkomstskatt	23368721	18402000	19840000	18 584 000	-1256000	-6.33
1122 Avskattning av företagens reser- ver	5167199	3934200	3741000	4 491 000	750000	20.05
1123 Beskattning av tjänstegruppliv	1027910	1150000	1062000	1112000	50 000	4.71
1130 Ofördelbara inkomstskatter:	1925 729	2281000	2025000	2096000	71000	3.51
1131 Ofördelbara inkomstskatter	1925 729	2281000	2025000	2096000	71000	3.51
1140 Övriga inkomstskatter:	3593492	3498000	3398000	3 718000	320000	9.42
1141 Kupongskatt	540736	450000	350000	600000	250 000	71.43
1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt	58000	0	0	0.00	0	0.00
1143 Bevillningsavgift	1228	5000	5000	5 000	0	0.00
1144 Lotteriskatt	2993528	3043000	3043000	3113 000	70000	2.30
1200 Lagstadgade socialavgifter:	63 885492	54331100	54 057 000	61 573 000	7516 000	13.90
1211 Folkpensionsavgift	42676446	36464000	36146000	37240000	1094000	3.03
1221 Sjukförsäkringsavgift, netto	-2507645	7100100	5 655000	7597000	1942000	34.34
1222 Allmän sjukförsäkringsavgift	0	0	0	3988000	3988000	100.00
1231 Bamomsorgsavgift	8533 201	400000	387 000	0	-387000	-100.00
1241 Utbildningsavgift	1 106075	0	2000	0	-2000	-100.00
1251 Övriga socialavgifter,netto	7103081	3145000	2859000	5 200 000	2341000	81.88

1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter

1281 1291	till arbetarskyddsverkets och ar- betsmiljöinstitutets verksamhet Allmän löneavgift Särskild löneskatt	526624 173044 6274666	552000 0 6670000	550000 0 8 458 000	571 000 0 6977000	21000 0 -1481000	3.82 0.00 -17.51
1300	Skatt på egendom:	24385 027	24 585 077	25 850350	22 288 215	-3562135	-13.78
1310	Skatt på fast egendom:	16537000	16654077	17026350	14679215	-2347135	-13.79
1311	Skogsvårdsavgifter	425000	106000	110000	0	-110000	-100.00
1312	Fastighetsskatt	16112 000	16548077	16916350	14 679215	-2237135	-13.22
1320	Förmögenhetsskatt:	2509000	1106000	2174000	2159000	-15000	-0.69
1321	Fysiska personers förmögen- hetsskatt	2447000	1041000	2112000	2095 000	-17000	-0.80
1322	Juridiska personers förmögen- hetsskatt	62000	65000	62000	64 000	2000	3.23
1330	Arvsskatt och gåvoskatt:	961601	1375000	950000	950000	0	0.00
1331	Arvsskatt	804017	1 100000	800000	800000	0	0.00
1332	Gåvoskatt	157584	275000	150000	150 000	0	0.00
1340	Övrig skatt på egendom:	4377426	5450000	5 700000	4500000	-1200000	-27.05
1341	Stämpelskatt	4318824	5 450000	5 700000	4 500000	-1200000	-21.05
1342	Skatt på värdepapper	58602	0	0	0	0	0.00
1400	Skatt på varor och tjänster:	186537 622	190 435615	186 241 500	188 726 900	2 485400	1.33
1410	A llmänna försäljningsskatter:	117831817	115018000	113200000	112000000	-1200000	-7.06
1411	Mervärdesskatt	117831817	1 15 018000	113 200000	112000000	-1 200000	-1.06
1420,	1430 Skatt på specifika varor:	55133346	63080500	60164500	64 714300	4549800	7.56
1421	Bensinskatt	19 449456	23 600000	22 390000	22850 000	460000	2.05
1422	Särskilda varuskatter	639554	0	0	0	0	0.00

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.2

Inkomsttitel	1992/93 Utfall	1993/94 Statsbudget	1993/94 Prognos	1994/95 Prognos	Förändring 1993/94-1994/95
Inkomsttitel	1992/93 Utfall	1993/94 Statsbudget	1993/94 Prognos	1994/95 Prognos	Belopp	Procent
1423 Försäljningsskatt på motorfordon	1246947	1580000	1 160000	1340000	180000	15.52
1424 Tobaksskatt	6143638	8000000	7 387000	7630000	243 000	3.29
1425 Skatt på spritdrycker	5 788432	5990000	6183000	6 423 000	240000	3.88
1426 Skatt på vin	2836884	3100000	3150000	3247 000	97 000	3.08
1427 Skatt på malt- och läskedrycker	2919333	2698000	2898000	2990800	92800	3.20
1428 Energiskatt	14802 526	16972000	15800000	19100000	3300000	20.89
1429 Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle	0	500	500	500	0	0.00
1431 Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk	105982	140000	120000	142000	22000	18.33
1432 Kassettskatt	84 569	0	0	0	0	0.00
1433 Skatt på videobandspelare	63867	0	0	0	0	0.00
1434 Skatt på viss elektrisk kraft	992785	933000	1015000	928 000	-87000	-8.57
1435 Särskild skatt mot försurning	59 373	67000	61000	63000	2000	3.28
1440 Överskott vid försäljning av va- ror med statsmonopol:	141228	200000	200000	200000	0	0.00
1442 Systembolaget AB:s inlevere- rade överskott	141228	200000	200000	200000	0	0.00
1450 Skatt på tjänster:	1398130	1257000	1195000	1157000	-38000	-3.18
1451 Reseskatt	304 810	125000	75 000	0	-75 000	-100.00
1452 Skatt på annonser och reklam	979827	1012000	1000000	1027000	27000	2.70
1454 Skatt på spel	113493	120000	120000	130 000	10000	8.33
1460 Skatt på vägtrafik:	6726975	5260000	5166000	3874000	-1292000	-25.01
1461 Fordonsskatt	3910992	3925 000	3 874000	3874 000	0	0.00
1462 Kilometerskatt	2815 983	1335000	1292000	0	-1292000	-100.00
1470 Skatt på import:	4975488	5185115	5 926000	6381600	455600	7.69
1471 Tullmedel	4975 488	5185115	5 926000	6381600	455600	7.69
1480 Övriga skatter på varor och tjänster:	330638	435000	390000	400000	10000	2.56
1481 Övriga skatter på varor och tjänster	330653	435 000	390000	400000	10000	2.56
1482 Tillfällig regional investerings- skatt	-15	0	0	0	0	0.00
1500 Avräkningsskatt	7787 262	0	0	0	0	0.00
1511 Avräkningsskatt	7787 262	0	0	0	0	0.00
2000 Inkomster av statens verksamhet:	43 405 003	28236278	30 022 400	29248135	-774265	-2.58
2100 Rörelseöverskott:	11561 119	11619636	12946413	13 028 268	81855	0.63

' ’0 Affärsverkens inlevererade

överskott:		1971582	1456616	824015	496 789	-327226	-39.71
2111	Postverkets inlevererade överskott	50344	99134	98802	0	-98802	-100.00
2112	Televerkets inlevererade överskott	398779	850000	220500	0	-220500	- 100.00
2113	Statens järnvägars inlevererade överskott	0	0	0	0	0	0.00
2114	Luftfartsverkets inlevererade överskott	183 324	177529	177083	161589	-15494	-8.75
2116	Affärsverket svenska kraftnäts inlevererade utdelning	250000	194 600	194 320	200 000	5 680	2.92
2117	Domänverkets inlevererade överskott	1 038 066	0	0	0	0	0.00

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.2

Inkomsttitel	1992/93 Utfall	1993/94 Statsbudget	1993/94 Prognos	1994/95 Prognos	Förändring 1993/94-1994/95
Inkomsttitel	1992/93 Utfall	1993/94 Statsbudget	1993/94 Prognos	1994/95 Prognos	Belopp	Procent
2118 Sjöfartsverkets inlevererade överskott	51069	50153	50 030	49700	-330	-0.66
2119 Affärsverket svenska kraftnäts inleverans av motsvarighet till statlig skatt	0	85 200	83280	85 500	2220	2.67
2120 Övriga myndigheters inlevere- rade överskott:	337537	179000	356 720	172868	-183852	-51.54
2123 Inlevererat överskott av uthyr- ning av ADB-utrustning	138699	0	0	0	0	0.00
2124 Inlevererat överskott av Riks- gäldskontorets garantiverk- samhet	198838	179000	356720	172868	-183852	-51.54
2125 Inlevererat överskott av åtgär- der för att stärka det finansiella systemet	0	0	0	0	0	0.00
2130 Riksbankens inlevererade överskott:	7300000	7900000	9500000	10400000	900000	9.47
2131 Riksbankens inlevererade överskott	7 300000	7900000	9500000	10400000	900000	9.47
2150 Överskott från spel verksamhet:	1952 000	2084020	2265678	1958611	-307067	-73.55
2151 Tipsmedel	1 163815	1232400	1635000	1296000	-339000	-20.73
2152 Lotterimedel	788185	851 620	630678	662611	31933	5.06
2200 Överskott av statens fastighets- förvaltning:	777877	500000	1 138000	2 145 000	1007 000	88.49
2210 Överskott av fastighetsförvalt- ning:	777877	500000	1138000	2145000	1007000	88.49
2214 Överskott av Byggnadsstyrel- sens verksamhet	777877	500000	1 138000	2145 000	1007 000	88.49
2300 Ränteinkomster:	8 571940	5 505 727	5 290721	3 940 146	-1350575	-25.53
2310,2320 Räntor på näringslån:	158570	150540	144896	88613	-56283	-38.84
2314 Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen	9592	11455	11029	11412	383	3.47
2316 Ränteinkomster på vattenkrafts- lån	119	113	104	93	-11	-10.58
2318 Ränteinkomster på statens lån till den mindre skeppsfarten	706	800	700	300	-400	-57.14
2321 Ränteinkomster på skogsväglån	12	9	9	6	-3	-33.33
2322 Räntor på övriga näringslån, Kammarkollegiet	94 641	87345	82962	75102	-7860	-9.47
2323 Räntor på övriga näringslån, Statens jordbruksverk	3152	1500	1800	1700	-100	-5.56
2325 Räntor på Postverkets statslån	50348	49318	48292	0	-48292	-100.00
2330 Räntor på bostadslån:	4694 792	4091885	3999900	2892385	-1107515	-27.69
2332 Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande	4 692431	4090000	3998000	2890600	-1 107400	-27.70
2333 Ränteinkomster på lån för bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer	116	85	100	85	-15	-15.00
2334 Räntor på övriga bostadslån, Boverket	2 245	1800	1800	1 700	-100	-5.56
2340 Räntor på studielån:	23400	15140	21140	19630	-1510	-7.14
2341 Ränteinkomster på statens lån för universitetsstudier och garantilån för studerande	132	140	140	130	- 10	-7.14

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.2

Inkomsttitel	1992/93 Utfall	1993/94 Statsbudget	1993/94 Prognos	1994/95 Prognos	Förändring 1993/94-1994/95
Inkomsttitel	1992/93 Utfall	1993/94 Statsbudget	1993/94 Prognos	1994/95 Prognos	Belopp	Procent
2342 Ränteinkomster på allmänna
studielån	23 268	15 000	21000	19500	-1500	-7.14
2350 Räntor på energisparlån:	205130	156000	164000	110800	-53200	-32.44
2351 Räntor på energisparlån	205 130	156000	164 000	110 800	-53200	-32.44

2360 Räntor på medel avsatta till

pensioner:	9154	7000	7000	6000	-7 000	-14.29
2361 Räntor på medel avsatta till folkpensionering	9 154	7000	7000	6000	-1000	-14.29
2370 Räntor på beredskapslagring:	632110	644393	575659	539958	-35 701	-6.20
2371 Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar	632110	644 393	575 659	539 958	-35701	-6.20
2380,2390 Övriga ränteinkomster:	2848 784	440769	378126	282 760	-95366	-25.22
2383 Ränteinkomster på statens bosättningslån	0	0	0	0	0	0.00
2385 Ränteinkomster på lån för studentkårslokaler	63	60	60	60	0	0.00
2386 Ränteinkomster på lån för allmänna samlingslokaler	9561	9000	8500	8000	-500	-5.88
2389 Ränteinkomster på lån för inven- tarier i vissa specialbostäder	50	45	45	40	-5	-11.11
2391 Ränteinkomster på markförvärv för jordbrukets rationalisering	724	700	700	700	0	0.00
2392 Räntor på intressemedel	18314	4 283	6875	6875	0	0.00
2394 Övriga ränteinkomster	248080	249681	184 946	161085	-23861	-12.90
2395 Räntor på särskilda räkningar i Riksbanken	527531	177000	177 000	106 000	-71000	-40.11
2396 Ränteinkomster på det av byggnadsstyrelsen förvaltade kapitalet	2044 461	0	0	0	0	0.00
2400 Aktieutdelning:	1522 684	2328 000	1 867 836	2455 238	587402	31.45
2410 Inkomster av statens aktier:	1522684	2328000	1867836	2455238	587402	31.45
2411 Inkomster av statens aktier	1522684	2328000	1 867836	2455 238	587402	31.45
2500 Offentligrättsliga avgifter:	10292 514	5 007 055	5 833 188	5151373	-681815	-11.69
2511 Expeditions- och ansöknings- avgifter	504 437	1055538	559000	571 006	12006	2.15
2522 Avgifter för granskning av filmer och videogram	9228	7 500	7500	6500	-1000	-13.33
2524 Bidrag för ungdomspraktik	0	0	300000	1000 000	700000	233.33
2527 Avgifter för statskontroll av krigsmaterieltillverkningen	-2 938	1	1	1	0	0.00
2528 Avgifter vid bergsstaten	3408	6205	3005	1655	-1350	-44.93
2529 Avgifter vid patent- och registre- ringsväsendet	9296	9 900	9400	9500	100	1.06
2531 Avgifter för registrering i före- nings- m.fl. register	37 520	19 050	19 050	9 550	-9500	-49.87
2532 Avgifter vid kronofogdemyndig- heterna	0	905 000	905 000	1038000	133000	14.70
2534 Vissa avgifter för registrering av körkort och motorfordon	181602	181532	1 088764	1 088 764	0	0.00
2535 Avgifter för statliga garantier	152767	182909	60569	22620	-37949	-62.65
2536 Lotteriavgifter	1 724	1605	1825	1 825	0	0.00
2537 Miljöskyddsavgift	70633	89060	6'8220	68 250	30	0.04
2538 Miljöavgift på bekämpnings- medel och handelsgödsel	170 114	166 350	126846	99 922	-26924	-21.23

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.2

Inkomsttitel	1992/93 Utfall	1993/94 Statsbudget	1993/94 Prognos	1994/95 Prognos	Förändring 1993/94-1994/95
Inkomsttitel	1992/93 Utfall	1993/94 Statsbudget	1993/94 Prognos	1994/95 Prognos	Belopp	Procent
2539 Täktavgift	29016	40767	30000	30000	0	0.00
2541 Avgifter vid Tullverket	59 143	73 000	127493	137 235	9742	7.64
2542 Patientavgifter vid tandläkar- utbildningen	3869	5 000	4 500	4 500	0	0.00
2543 Skatteutjämningsavgift	8778157	1396000	1396000	0	-1396000	-100.00
2545 Närradioavgifter	5 629	4608	3 330	3 330	0	0.00
2547 Avgifter för Telestyrelsens verksamhet	0	3485	190000	159000	-31000	-16.32
2548 Avgifter för Finansinspektio- nens verksamhet	97 815	96500	86200	99300	13100	15.20
2549 Avgifter för provning vid riksprovplats	8 886	3727	8000	3000	-5 000	-62.50
2551 Avgifter från kärnkraftverken	168638	171953	164 120	168235	4115	2.51
2552 Övriga offentligrättsliga avgifter	3 570	587365	674 365	629180	-45185	-6.70
2600 Försäljningsinkomster:	1021286	1322140	1309117	1 190 631	-118486	-9.05
2611 Inkomster vid kriminlavården	150610	210000	176749	198500	21751	12.31
2624 Inkomster av uppbörd av felparkeringsavgifter	70152	84 615	84 615	84 615	0	0.00
2625 Utförsäljning av beredskapslager	145021	337000	403700	225 500	-178200	-44.14
2626 Inkomster vid Banverket	655503	690525	644 053	682016	37963	5.89
2700 Böter m.m.:	819 537	1 023 720	909395	937 479	28 084	3.09
2711 Restavgifter och dröjsmålsavgifter	458181	647000	530682	535752	5070	0.96
2712 Bötesmedel	361296	376670	378648	389657	11009	2.91
2713 Vattenföroreningsavgifter m.m.	60	50	65	70	5	7.69
2714 Sanktionsavgifter m.m.	0	0	0	12000	12000	100,0
2800 Övriga inkomster av statens verksamhet:	8838 046	930000	727 730	400 000	-327 730	-45.03
2811 Övriga inkomster av statens verksamhet	8838046	930000	727 730	400000	-327730	-45.03
3000 Inkomster av försåld egendom:	5 887 611	1000	144 801	31640	-113161	-78.15
3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner:	46128	0	0	0	0	0.00
3110 Affärsverkens inkomster av för- sålda fastigheter och maskiner:	0	0	0	0	0	0.00
3120 Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner:	46128	0	0	0	0	0.00
3124 Statskontorets inkomster av försålda datorer m.m.	0	0	0	0	0	0.00
3125 Byggnadsstyrelsens ink av försålda byggnader	46 128	0	0	0	0	0.00
3200 Övriga inkomster av markför- säljning:	4 248	1000	1000	1000	0	0.00
3211 Övriga inkomster av markför- säljning	4 248	1 000	1000	1 000	0	0.00

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.2

Inkomsttitel	1992/93 Utfall	1993/94 Statsbudget	1993/94 Prognos	1994/95 Prognos	Förändring 1993/94-1994/95
Inkomsttitel	1992/93 Utfall	1993/94 Statsbudget	1993/94 Prognos	1994/95 Prognos	Belopp Procent
3300 Övriga inkomster av försåld
egendom:	5 837 235	0	143 801	30 640	-113161 -78.69
3311 Inkomster av statens gruv-
egendom	8036	0	42 701	30 640	-12061 -28.25
3312 Övriga inkomster av försåld
egendom	5 829 199	0	101 100	0	-101 100 -100.00
4000 Återbetalning av lån:	5648211	6114 806	7147 489	7029045	-118 444 -1.66
4100 Återbetalning av näringslån:	138 681	128641	131170	116 847	-14323 -10.92
4110 Återbetalning av industrilån:	0	0	0	0	0 0.00
4120 Återbetalning av jordbrukslån:	34376	30853	28343	26969	-1374 -4.85
4123 Återbetalning av lån till
fiskerinäringen	34 376	30853	28343	26 969	-1374 -4.85

4130 Återbetalning av övriga

4131	näringslån: Återbetalning av vattenkraftslån	104305 233	97788 268	102827 229	89878 240	-12949 11	-72.59 4.80
4133	Återbetalning av statens lån till den mindre skeppsfarten	2829	2600	3 200	1 900	-1300	-40.63
4135	Återbetalning av skogsväglån	27	37	26	25	-1	-3.85
4136	Återbetalning av övriga närings- lån, Kammarkollegiet	94 763	88083	92572	80913	-11659	-12.59
4137	Återbetalning av övriga närings- lån, Statens jordbruksverk	2952	1800	1800	1800	0	0.00
4138	Återbetalning av tidigare in- friade statliga garantier	3501	5000	5000	5 000	0	0.00
4200	Återbetalning av bostadslån m.m.:	2 354 996	3 002150	3 502150	4 001900	499750	14.27
4212	Återbetalning av lån för bostadsbyggande	2 352525	3000000	3500000	4 000000	500000	14.29
4213	Återbetalning av lån för bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer	533	450	450	400	-50	-11.11
4214	Återbetalning av övriga bostads- lån, Boverket	1938	1700	1700	1500	-200	-11.76
4300	Återbetalning av studielån:	2 738 684	2610140	2 503110	2 504110	1000	0.04
4311	Återbetalning av statens lån för universitetsstudier	66	140	110	110	0	0.00
4312	Återbetalning av allmänna studielån	2559	4000	3000	3 000	0	0.00
4313	Återbetalning av studiemedel	2736059	2606000	2500000	2501 000	1000	0.04
4400	Återbetalning av energisparlån:	235530	250000	250000	250 000	0	0.00
4411	Återbetalning av energisparlån	235530	250000	250000	250000	0	0.00
4500	Återbetalning av övriga lån:	180320	123 875	761059	156188	-604 871	-79.48
4514	Återbetalning av lån för student- kårslokaler	232	180	180	170	-10	-5.56
4515	Återbetalning av lån för allmänna samlingslokaler	6456	7 000	6500	6 500	0	0.00
4516	Återbetalning av utgivna startlån och bidrag	3917	5000	4 000	3 500	-500	- 12.50
4517	Återbetalning från Portugalfonden	7 032	5500	5500	5 600	100	1.82

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.2

Inkomsttitel	1992/93 Utfall	1993/94 Statsbudget	1993/94 Prognos	1994/95 Prognos	Förändring 1993/94-1994/95
Inkomsttitel	1992/93 Utfall	1993/94 Statsbudget	1993/94 Prognos	1994/95 Prognos	Belopp Procent
4519 Återbetalning av statens
bosättningslån	0	0	0	0	0 0.00
4521 Återbetalning av lån för inventa-
rier i vissa specialbostäder	134	90	100	90	-10 -10.00
4525 Återbetalning av lån för svenska
FN-styrkor	87412	45 000	90000	100000	10000 11.11
4526 Återbetalning av övriga lån	75137	61 105	654 779	40328	-614451 -93.84
5000 Kalkylmässiga inkomster:	1542573	1708 034	11760900	-1675 000	-13 435 900 -114.24
5100 Avskrivningar och amorteringar:	1 061 950	2489 034	14 671900	10 000	-14 661900 -99.93
5110 Affärsverkens avskrivningar och
amorteringar:	0	0	0	0	0 0.00
5113 Statens järnvägars avskrivningar	0	0	0	0	0 0.00
5120 Avskrivningar på fastigheter:	9063	0	13800000	0	-13800000 -100.00
5121 Avskrivningar på fastigheter	9063	0	13 800000	0	-13800000 -100.00
5130 Uppdragsmyndigheters komple-
mentkostnader	233148	167 760	10000	0	-10000 -100.00
5131 Uppdragsmyndigheters m.fl.
komplementkostnader	233148	167 760	10000	0	-10000 -100.00
5140 Övriga avskrivningar:	819739	2321274	861900	10000	-851900 -98.84
5143 Avskrivningar på ADB-utrust-
ning	806991	2308374	849000	0	-849 000 -100.00
5144 Avskrivningar på förrådsanlägg-
ningar för civilt totalförsvar	12748	12900	12900	10000	-2900 -22.48
5200 Statliga pensionsavgifter, netto:	398 747	-781000	-2 911000	-1685 000	1226000 -42.12
5211 Statliga pensionsavgifter, netto	398747	-781000	-2911000	-1685 000	1 226000 -42.12
5300 Statliga avgifter:	81876	0	0	0	0 0.00
5311 Avgifter för företagshälsovård	81876	0	0	0	0 0.00
SUMMA INKOMSTER	377 743355	343 990110	353 253 440	367488 935	14 235 495 4.03

Bilaga 1.3

Vissa tabeller
rörande den statsfinansiella
utvecklingen, m.m.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 1.3

	00	eq	©	rt
CD	«D	CD	eq	rq
OS	©	eq		fr
CD	fr	fr	+	CD
OS	OS	os	+	i

Tabell 1. Statsbudgetens utveckling 1972/73-1994/95

Miljoner kronor

CD Os Os		O		©
3	eq rq	O		00
3	fH ©	o		TT
O\	eq	eq		rq
ID	cd			fr»
CD	id ©
©	cd cd	o		fr
fH	os os	o		fr
©	© ©	o		©
OS	© eq			fr
	© ©	4-		fH
cd	id »n			rq ■
o	rq eq	o	\|	rq
OS	© ©	o	1	fr
os	©	»n		©
cd	os eq	fr		ID
■"T	Tf	-l_		©
CD	ID T)			rq
5	§ 1			ID ©
fr	ID			00
fr	ID			fr
fr»	©			00
cd	ID			fH i
id	CD 1			00
rq	00 1		1	ID
fr»	5			fr
fr-	00			©
ös	fr»			00
cd	rf			1
fr	fr 1		\|	©
se	00 1		1	©
3?	OS			ID
cd	fr»			■'T
o	CD			CD
rr				i
CD	© —<		00	CD
id	Tt OS		rt	F^
id	fH 00		eq	Tt
F^	00 fr-		+	CD
O	ös Os		+	+
	CD CD			+
fr	© ©		©	fr
o	© eq		eq	©
fr-	© ©			fH
fr»	OS OS			00
©	■'T Tt			F“4
CD	CD CD			+
rq	Os s©		fr	fr
ID	© ©		00	fH
ID	© oo
rq	© ©			■'T
CD	CD CD			1
CD	CD CD
V)	© ©		O	F^
O	© Os		fr	©
fH	eq os		eq	fH
O	ID Tt		+	ID
rq	CD CD			F^
cd	CD CD			1
Os	fH »—<		o	rq
Os	© Tt		Tt	©
O	os eq		CD	X
ID	fh eq			©
fr	rq eq
rq	CD CD
©	© —		Tf-	©
os	CD 00			rf
ID	fh eq			ID
O	os o			00
©	rq cd			©
rq	CD CD			i

Tabell 2. Statsbudgetens realekonomiska utveckling 1982/83-1992/93
Miljoner kronor, löpande priser.

IT)

»O

C-

x-<

»O

°n

₍

£s

b--

°n

M-

(

V—<

C-

¹¹

°n

x*<

(

*x-(

^T—'

T-H

ir,

x-i

°n

x*(

r»

T—<

°n

₁

IT)

(

°n

■—1

r-"

°n

x-t

x*<

fxj

•T)

r—<

°n

*x^

x-t

i/n

fX)

M-

u-,

x-s

x-<

x*|

x-<

1—4

r—<

'/n

T—<

>—<

Xx<

^T—1

^T_•

Prop. 1992/93:100

Bilaga 1.3

00-^OsOOsOsOsCNs©s©Qcn
socntNCNcniriQr-insos©-^
str^-soinst^cno^Dcn
secncNOs^—cNrtunirssosoininsososooo

2S8	Os	885	Tt CN	m r-	CN cn	O CN
>000	CN	s© m c*	r-		s©	00
00 CN 00	O	— o _v_	ni	tT	r-	cn
m so oo	00	00 t" £	oo	cn	CN	cn
		r-			CN	CN
1 1 1	1	1 1 1	1	00	00	oo
1 1 1	1	1 1 1	1	Tt	n-	CN
				m	m	TT
				CN	m	oo

I IcnoocnoOcnoscno—«
I lDOO^>OsDcn-iQ
cnmunsortcninoooo

— o so so oo —•iro^or'

— cNcn-^-so^iososo

Prop. 1992/93:100

Bilaga 1.3

cNsosc^cnoor^stOsttn
^O^OCCO-XimX-OMT)
rt cn cn »n os oo cn so - m

cn > oo F'-• cn »n oo cn —< Os
+ + + + + ^{1 1} ’ + + ⁺ +

Tabell 3. Statsskulden vid slutet av budgetåren 1981/82 — 1992/93 m.m. (Milj.kr.)

ooinor^w-isoinTtcnor^os
sos©cnooosooscNm»noor-
□ DOcnosstoocncn^cncn

(■"■^•n^ooooocnoooswsoo

r^Ttr-socNcNTFxrsO’—sooo
sOOOrtOOO^CNOOOOTj-TtOO
r^or^oososnooooTtcno
oorj-so—•—•ir)xtOsCN-'tO‘/1
— cNCNcncncntncNCN--'

cncnoooooöOO©s©soso
so cn cn cn cn cn — cn cn cn
cn cn cn cn cn cn cn

•O

:CS

CN
O

OsOstQ
on rf Os Q
OCNO\^

oo oo oo r* cn

cn so tt so cn cn
cn cn cn cn m ni m

iCITfrt vf Z)

r- cn oo oo os so os ni cn cn
rf cn — *r) Os xt cn cn m oo I I
OcncnrfooovOsOsoor'

o —• Os cn Tt Os OO so 00

qj r~ o oo o os oo so n- cn
<5 *"* ~ .

OA SO m so OS m 00 CN so OO CN —■
•B xcNcnir, - >tcN-< ir> os oo —

□ so cn so-e o CN so Tt so os so

Os T"- CN Os so Os Os CN SO O Q

. — O OO ni Os Q Os OO OO CN SO

cn n-xt m m so ni m m so r-Os

■O

cNcnTt»nsor~ooos
oooooooooooooooo
m cn st id so oo
OOOOOOOOOOOOOOOO
OsOsOsOsOsOsOsOs

>
s
o

17 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1

Bilaga 1.4

Uthållig utveckling

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.4

1 Sambanden mellan miljö och ekonomi

Miljö och tillväxt

Den av regeringen i finansplanen aviserade strategin för en snabb åter-
gång till full sysselsättning bygger på att den svenska ekonomin skall
växa snabbt under de kommande åren. Förutom arbetstillfällen skapar
tillväxten också utrymme för välfärdsförbättringar i andra avseenden.
Med en politik för tillväxt kan såväl hushållens som den offentliga
sektorns reala inkomster växa snabbare än de annars skulle ha gjort.

Ekonomisk tillväxt är emellertid inte synonymt med ökad välfärd.
Välfärden omfattar dimensioner som inte fångas upp av de traditionella
tillväxtmåtten. Det gäller t.ex. miljön. Det är därför viktigt att särskilt
uppmärksamma de eventuella problem med avseende på miljön som en
snabb ekonomisk tillväxt skulle kunna ge upphov till.

Regeringen har tidigare i höst presenterat en proposition om upp-
följning av FN:s konferens om miljö och utveckling år 1992 (prop.
1993/94:111). I en bilaga till denna redovisas tillståndet i den svenska
miljön.

Ett viktigt krav på den ekonomiska politiken är att den skall leda till en
långsiktigt hållbar utveckling. Därigenom kan framtida generationer få
överta en nationalförmögenhet, inkl, miljö- och naturresurser, som är
minst lika stor som dagens. De ekonomiska och sociala systemen måste
därför byggas så att de är förenliga med grundläggande ekologiska och
naturvetenskapliga principer. Naturens bärkraft sätter ramarna för en
ekologiskt hållbar ekonomisk utveckling.

Historiskt sett har många miljöproblem varit intimt sammankopplade
med den ekonomiska tillväxten. Med ökande produktion i industrisektorn
följde länge ökande utsläpp av miljöfarliga ämnen och även i andra
avseenden en negativ miljöpåverkan. Under de senaste decennierna har
denna utveckling brutits på flera områden i Sverige och övriga i-länder.
Den första oljekrisen utgjorde i vissa avseenden en vändpunkt. De
kraftiga oljeprishöjningama gav upphov till en effektivisering i energiut-
nyttjandet. Därmed kunde det tidigare nära sambandet mellan ökad
produktion och ökad energikonsumtion brytas. Samma utvecklingsmön-
ster kan observeras när det gäller andra miljöpåverkande aktiviteter.

Ekonomikommissionen (SOU 1993:16) påpekar att denna utveckling
hänger samman med att kunskapens växande betydelse har förändrat den
ekonomiska utvecklingens karaktär. Varje krona i bruttonationalprodukten
fordrar idag allt mindre mängder energi och naturresurser, och ger en
motsvarande mindre miljöpåverkan, medan kunskapsinnehållet ökar.
Samtidigt kan dock skaleffekten av en expanderande ekonomi göra att de
totala utsläppsmängdema ändå ökar. Kommissionens slutsats är att den

18 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1

effektivaste metoden att undvika konflikter mellan ekonomisk tillväxt och
miljöhänsyn är att använda ekonomiska styrmedel.

Ekonomisk tillväxt är förknippad med ökade investeringar och en
teknologisk förnyelse som kan leda till minskade utsläpp. Tillväxten
skapar också de resurser som behövs för att klara högt ställda ambitioner
vad gäller miljön och välfärden. I tider av ekonomisk nedgång skjuts
däremot investeringarna på framtiden samtidigt som miljöarbetet riskerar
att nedprioriteras.

Samtidigt får vi inte blunda för det faktum att det fortfarande finns
miljöproblem som förefaller intimt förknippade med den ekonomiska
tillväxten. Det gäller t.ex. koldioxidutsläppen. För att undvika att dessa
ökar när tillväxten tar fart krävs därför särskilda insatser. Den indexering
av vissa miljörelaterade punktskatter som regeringen föreslog i höstpro-
positionen om inriktningen av den ekonomiska politiken (prop.
1993/94:25) skall ses i detta sammanhang.

Ett grundläggande problem är att resursanvändningen i samhället till
övervägande del är en linjär process. Under tillverkningsprocessen upp-
kommer olika avfallsprodukter som sprids i luften och vattnet. När
varorna slutligen använts färdigt blir även de avfall som oftast förbränns
eller deponeras. Olika typer av avfall - utsläpp, sopor m.m. - ackumule-
ras i miljön och ger upphov till skadliga effekter. För att uppnå en
uthållig ekonomisk utveckling måste resurs- och energianvändningen
effektiviseras och avfallet återföras i naturliga kretslopp eller återan-
vändas i produktionen.

Det bör även noteras att miljöpåverkan av enskilda varor under senare
år ökat markant i förhållande till de s.k. punktutsläppen. För att
förebygga risken att miljöfaror byggs in i varorna har regeringen i prop.
1992/93:180 slagit fast ett allmänt producentansvar. Detta innebär i
princip att producenten är skyldig att ta hand om en vara när den tjänat
ut. Syftet är att all produktion på sikt skall kretsloppsanpassas, så att
varorna kan återvinnas eller återanvändas och tillverkas med energi- och
materialsnåla processer.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.4

Miljön och den internationella integrationen

Nära förknippad med frågan om tillväxtens miljöeffekter är frågan om
den internationella integrationens konsekvenser för miljön. Såväl EES-
avtalet som ett eventuellt EU-medlemskap kan väntas leda till en ökad
ekonomisk tillväxt och en förändrad ekonomisk struktur i Sverige. Rege-
ringen har tillsatt en utredning som skall belysa miljökonsekvenserna av
såväl EES-avtalet och som EU-medlemskap. Utredningen lämnar sitt
slutbetänkande i februari 1994.

Vissa preliminära reflektioner kan dock göras redan nu. 1992 års lång-
tidsutredning diskuterade miljöeffekterna av integrationen. Där konstate-
rades att det antagligen är integrationens allmänna effekter, den ökade
tillväxten och strukturomvandlingen, som kommer att spela störst roll för
miljön. 1 EU-kommissionens utvärdering av den inre marknadens miljö-

effekter konstateras att det krävs särskilda åtgärder för att förhindra att
den ökade integrationen leder till negativa miljöeffekter. Det gäller
framför allt åtgärder för att minska energiförbrukningen och trafikens
miljöproblem. Den ekonomiska tillväxt vi hittills upplevt har alstrat
trafik, och transporterna har ökat i snabbare takt än produktionen. Det
råder ingen tvekan om att det krävs omfattande åtgärder på det inter-
nationella planet för att uppnå en minskning av trafikens miljöproblem.
Intemalisering av trafikens miljökostnader med hjälp av miljöskatter kan
vara ett effektivt sätt att minska trafikens miljöpåverkan.

Ökad integration behöver dock inte medföra längre transporter. Korta
transporter över nationsgränserna kan ibland ersätta långväga transporter
inom ett land, när ländernas gränser öppnas för handel. Men inte heller
ökade transporter behöver nödvändigtvis leda till en sämre miljö. Miljö-
effekterna av handeln måste ses i ett helhetsperspektiv där transporten
bara är en av många miljöaspekter.

Den strukturomvandling som följer av ökad integration med omvärlden
är också av betydelse. Författarna till bilaga 7 till EG-konsekvensutred-
ningen, samhällsekonomi, menar att den svenska näringsstrukturen i
större utsträckning kommer att inriktas mot den s.k. basindustrin om
Sverige står utanför EU än vid ett medlemskap. Ett utanförskap skulle
därför innebära en större negativ miljöpåverkan. Den ökade konkurrens
som följer av den internationella integrationen ökar också kraven på
effektivitet i resursutnyttjandet, vilket kan ha positiva miljöeffekter.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.4

2 Ekonomiska styrmedel

Miljöräkenskaper och miljöskulden

Regeringens politik syftar till att uppnå en varaktigt hög tillväxt vars
miljöeffekter är förenliga med naturens förmåga att bearbeta och tåla
olika sorters miljöbelastning - en uthållig tillväxt.

Det är välbekant att det konventionella måttet på ekonomisk tillväxt,
dvs. tillväxten i bruttonationalprodukten, inte tar hänsyn till miljö- och
naturresursförsl itningen.

På förslag av miljöräkenskapsutredningen (SOU 1991:37) har regering-
en därför lagt ut tre uppdrag som skall leda fram till en bättre belysning
av kopplingarna mellan ekonomi och miljö. Statens naturvårdsverk
arbetar med att ta fram ett system av s.k. miljöindex, som skall ge en
samlad bild av tillståndet i några svenska ekosystem. Statistiska central-
byrån arbetar med att ta fram fysiska miljöräkenskaper som beskriver
flödet av olika miljöförstörande substanser i ekonomin. Slutligen har
Konjunkturinstitutet fått i uppdrag att utarbeta monetära miljöräkenska-
per, som visar miljöförstöringens kostnader och värdet av förändringar
i naturresurserna.

I en internationell jämförelse ligger Sverige väl framme på dessa
områden. Det måste dock framhållas att det i många avseenden handlar
om grundläggande vetenskaplig kunskapsuppbyggnad. Vägen till ett

färdigt system för löpande redovisning av även ett begränsat urval av
miljökostnader torde därför vara ganska lång.

Ett begrepp som vunnit snabbt insteg i den svenska debatten under det
senaste året är miljöskulden. Begreppet lanserades i en rapport (SOU
1992:58) med samma namn från miljövårdsberedningen. I rapporten
definieras miljöskulden som kostnaden för att åtgärda miljöskador som
är tekniskt-ekonomiskt återställbara samt storleken på det kapital som
erfordras för att betala återkommande reparationsinsatser. Den totala
svenska miljöskulden uppskattas till 261 miljarder kronor för 1990,
medan den årliga ökningen beräknas uppgå till knappt 7 miljarder kronor.
Det senare beloppet är alltså den summa som skulle behöva avsättas varje
år och användas för motåtgärder för att den svenska miljötillståndet inte
skall försämras. Av den fortgående ökningen av miljöskulden förorsakas
ungefär hälften av aktiviteter utanför Sverige (utsläpp av försurande
ämnen).

Ekonomikommissionen föreslår i sitt betänkande (SOU 1993:16) en
regelbunden redovisning av den s.k. miljöskuldens utveckling.

Miljöskuldsberäkningar är emellertid behäftade med betydande
problem. Konjunkturinstitutet framhåller i sitt remissvar till Ekonomi-
kommissionen att begreppet miljöskuld förefaller diffust. Man förordar
istället att den miljökorrigerade nettonationalprodukten används för att
bedöma om den ekonomiska tillväxten varit miljömässigt hållbar.

Det kan ifrågasättas om det är meningsfullt att försöka beräkna
nationens ackumulerade miljökapital eller miljöskuld. Det rimliga är att
i första hand försöka fånga förändringarna i naturkapitalets värde, så att
ökningen av miljöskulden kan stoppas. Även sådana beräkningar är
emellertid behäftade med betydande praktiska och teoretiska problem.
Det framstår därför som orealistiskt att Sverige under de närmaste åren
skulle kunna redovisa regelbundna, officiella beräkningar av miljöskul-
dens storlek. Arbetet bör i första hand inriktas på att etablera monetära
räkenskaper som redovisar de löpande kostnaderna för miljö- och
naturresursförstöringen. Detta är också inriktningen på regeringens
uppdrag till Konjunkturinstitutet.

I avsaknad av monetära miljöräkenskaper framstår de redovisade miljö-
skuldsberäkningama ändå som en värdefull källa till information om
miljöförstöringens kostnader. Begreppet miljöskuld har också ett
pedagogiskt värde eftersom det visar att statsskulden inte är den enda
skuld dagens generation efterlämnar, och att ökningen av båda måste
bringas att upphöra.

Vår strävan att säkerställa ett gott liv också för våra efterkommande
kräver att vårt samhälle förvaltar naturen så att vi kan lämna en oförstörd
miljö till framtidens generationer. Avsaknaden av exakta beräkningar av
miljöskulden och av monetära miljöräkenskaper får inte innebära att
nödvändiga miljöbeslut skjuts på framtiden. Av denna anledning har i
regeringsförklaringen slagits fast att miljöskulden inte får öka.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.4

Styrmedel i miljöpolitiken

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.4

Regleringar har alltmer förlorat sin tidigare självklara plats när det gäller
att begränsa de miljöproblem som förknippas med det modema samhället.
Istället för regleringar används idag i många fall även ekonomiska styr-
medel, information och frivilliga branschåtgärder.

Senare års utveckling inom miljöpolitiken kan karakteriseras som en
övergång från kvantitetsbaserade till prisbaserade instrument dvs.
ekonomiska styrmedel. Förändringen grundas på en ökad insikt att
marknadsinstrument i vissa fall kan ge en mer kostnadseffektiv lösning
än detaljerade tekniska föreskrifter och traditionella regleringar.
Marknadsinstrument skapar dessutom incitament till insatser utöver vad
som kan uppnås genom en reglering och kan även ge skatteintäkter för
staten. I många fall kan dock miljöeffekten vara så skadlig att en viss typ
av utsläpp helt bör förbjudas. I andra fall kan en kvantitativ reglering
vara att föredra på grund av att den kan vara förhållandevis enkel att
motivera, kontrollera och administrera. Vid varje introduktion av ett
styrmedel bör en analys genomföras av miljöproblemets karaktär och
vilket styrmedel som är mest ändamålsenligt och kostnadseffektivt för att
uppnå den effekt som åsyftas.

Miljöskatter

I avsaknaden av fullständigt definierade äganderätter har användningen
av naturresurser och utsläpp av miljöfarliga ämnen tidigare ofta varit helt
gratis. Detta har lett till en ineffektiv resursallokering och onödig
miljöförstöring. Ett sätt att undvika detta är att intemalisera kostnaderna
för miljöförstöringen i den miljöstörande verksamheten med hjälp av
miljöskatter.

En miljöskatt bör teoretiskt utformas så de privatekonomiska kost-
naderna för ett extra utsläpp motsvarar de samhällsekonomiska kost-
naderna för det extra utsläppet. Kostnaden för att använda miljön beaktas
då på samma sätt som övriga produktionskostnader. Därmed skapas
incitament för hushållning med tidigare icke prissatta naturresurser vid
val av produktionsinriktning och produktionsmetod.

En fördel med miljöskatter jämfört med de flesta typer av kvantitativa
regleringar är att miljöskatterna verkar mera generellt. Om ett miljöskad-
ligt utsläpp skattebeläggs så skapar detta ekonomiska incitament för
reduktion av utsläppet på valfritt sätt och inte bara på det eller de sätt
som föreskrivs i en viss reglering. Företagen får således incitament att
begränsa utsläppet bl.a. genom utveckling av ny teknik för produktion av
varan samt genom att utveckla substitut till den aktuella varan.

I den mån utsläppet kvarstår inkluderas kostnaden för miljöeffekten i
varupriset på ett samhällsekonomiskt riktigt sätt. Detta leder till att även
köpare av berörda varor får ekonomiska incitament till att använda mera
miljövänliga alternativ.

En annan fördel med miljöskatter är att de kan göra det möjligt att Prop. 1993/94:100

påverka den del av miljöproblemen som är relaterade till konsumtionen Bilaga 1.4

och varornas slutliga omhändertagande. På senare tid har de miljöp-
roblem som är förknippade med varornas konsumtion, och ej enbart med
deras produktion, kommit att uppmärksammas allt mer (Bilaga 6 till
långtidsutredningen 1992 och DsM 1992:58).

Vid kvantitativ reglering i form av tillstånd för utsläpp av viss mängd
finns inga ekonomiska incitament för reduktion av utsläppet under denna
nivå. Incitamenten för användare av varan att försöka övergå till mera
miljövänliga alternativ är små.

En möjlig nackdel med miljöskatter är att det kvantitativa utfallet i
form av t.ex utsläppsminskning kan vara svårt att förutse. I vissa fall kan
därför överlåtbara utsläppsrätter, som sätter en ram för de totala
utsläppen, vara att föredra.

För att miljöskatter och andra ekonomiska styrmedel skall utgöra ett
fungerande och framgångsrikt inslag i miljöpolitiken krävs att medlen kan
administreras och kontrolleras.

En första förutsättning för en miljöskatt är att en lämplig grupp skatt-
skyldiga kan preciseras. En andra förutsättning är att skatteunderlaget kan
preciseras på ett entydigt och ändamålsenligt sätt. En tredje förutsättning
är att skatteunderlaget kan redovisas och kontrolleras på ett godtagbart
sätt. Myndigheterna skall således ha möjlighet att kontrollera de skatte -
skyldigas uppgifter om t.ex. kvantiteter av aktuella utsläpp. Miljöskatter
kräver slutligen uppbördsregler som preciserar när och hur skatterna skall
betalas.

En ytterligare faktor som påverkar hur omfattande användningen av
miljöskatter kan vara är Sveriges konkurrenskraft. Alltför höga skatter i
relation till omvärlden riskerar att leda till att produktion flyttar
utomlands och att arbetstillfällen går förlorade, samtidigt som den
negativa miljöeffekten riskerar att bestå i ett globalt perspektiv. Detta är
dock ett argument som inte enbart gäller miljöskatter: Andra former av
skatter, liksom även administrativa styrmedel i form av regleringar,
innebär också en kostnad för dem de omfattar och påverkar konkurrens-
kraften.

I vilken utsträckning konkurrenskraften försämras av svenska miljökrav
beror dels på andra länders miljökrav, dels på utformningen av våra egna
styrmedel. Detta talar starkt dels för ett ökat internationellt samarbete för
höjda miljökrav i våra konkurrentländer, dels för ekonomiska styrmedel
som ofta är mer flexibla och därför kan innebära att miljökraven uppnås
till en lägre kostnad än vid regleringar. Rätt utformade kan höga miljö-
krav också bidra till teknisk utveckling som stärker konkurrensförmågan
och bidrar till fler jobb.

Överlåtbara utsläppsrätter

Bubblor eller utsläppsrätter diskuteras ofta bland miljöekonomer. Syftet
med en utsläppsram är dels att begränsa utsläppen till en viss nivå

(ramen), dels att genomföra åtgärderna för att minska utsläppen där det
är billigast.

Statens naturvårdsverk fick regeringens uppdrag att till den 1 mars
1993 utarbeta förslag till användning av utsläppsramar för närsalter
(kväve och fosfor). SNV bedömer att det är möjligt men komplicerat att
tillämpa utsläppsramar. Ramens storlek, nuvarande lagstiftning, diffusa
utsläpp, avloppsreningsverkens långa avskrivningstider, behovet av
tydliga signaler samt den initiala fördelningen av kvoter är några av de
frågor som SNV anser måste ytterligare belysas.

Det är viktigt att forskningen och utvecklingsarbetet kring utsläppsrätter
fortsätter. Det gäller inte minst system som kan öppna möjlighet för
handel mellan länder inom ramen för internationella miljökonventioner.
Svensk forskning ligger redan idag långt framme på detta område.

För att system med överlåtbara utsläppsrätter skall fungera krävs en väl
fungerande marknad med tillräckligt många säljare och köpare. Den
lokala påverkan skall vidare vara begränsad i förhållande till regional
eller global påverkan vilket innebär att fortsatta försök bör ske där
utsläppen har sådan karaktär, t.ex. svavel- och koldioxid.

Fortsatt utvecklingsarbete i Sverige bör inriktas mot att klarlägga vilka
åtgärder som krävs för att skapa fungerande incitament för köpare och
säljare. En försöksverksamhet bör lämpligtvis avse ett väl avgränsat
miljöproblem och ett lämpligt val av utsläppskällor. Försöken kan i ett
senare skede successivt utvidgas genom att miljöambitionema höjs och
ytterligare utsläppskällor inkluderas i systemet.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.4

3 Erfarenheter och intäkter av milj örelate rade
skatter i Sverige

I Sverige introducerades ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken i mitten
av 1970-talet. Användningen har därefter successivt ökat. Det stora
genombrottet kom under slutet av 1980- och början av 1990-talet i
samband med att Miljöavgiftsutredningen presenterade sina betänkanden
(SOU 1989:21, 84, samt SOU 1990:59).

Beskattningen på miljöområdet har även inslag av rent fiskal natur,
dvs. beskattningen sker primärt för att staten skall erhålla skatteintäkter.
De flesta skatter på miljöområdet innehåller såväl den styrande som den
fiskala komponenten i olika omfattning.

Resultatet från en översiktlig utvärdering av de ekonomiska styrmedel
som hittills använts i miljöpolitiken i Sverige visar att miljöskatter/av-
gifter med fördel kan användas för att minska miljöpåverkan. Enligt
utredningen har styreffekten generellt varit god, och de administrativa
kostnaderna för insamling och kontroll av skatterna har varit låga.

De viktigaste miljörelaterade skatter som idag används är i huvudsak
följande:

Koldioxidskatt infördes 1991 samtidigt som den allmänna energiskatten
halverades. Det skattepliktiga området sammanfaller med energiskattens

bränslebeskattning. Den generella koldioxidskattenivån motsvarar
33,3 öre/kg utsläppt koldioxid. En lägre energibeskattning för industrin
infördes den 1 januari 1993. Samtidigt slopades det tidigare systemet med
nedsättning av energi- och koldioxidskatt vid industriell tillverkning.

Reformen innebar att tillverkningsindustrin inte längre betalar någon
energiskatt och att koldioxidskatt tas ut med 25 % av den generella
nivån. Även växthusnäringen skall omfattas av den särskilda industribes-
kattningen, men speciella övergångsregler gäller till och med 1994. Fram
till dess finns även det gamla nedsättningssystemet kvar, men det har
endast betydelse för ett fåtal företag med mycket hög koldioxidskattebe-
lastning.

En fördel ur miljösynpunkt av energiskatteomläggningen är att även
den energiintensiva industrin numera får betala koldioxidskatt i för-
hållande till hur mycket fossilbränslen som används. Med nedsättnings-
reglema togs däremot inga energiskatter ut så snart skattebelastningen
översteg en viss andel av försäljningsvärdet. I detta avseende innebär
alltså de nya reglerna en mera direkt koppling mellan skatteinbetalningar
och miljöpåverkan. En nackdel är dock att reformen minskat skillnaden
i beskattning mellan kol och olja och mer miljövänliga alternativ.

Koldioxidskatt tas även ut på bensin och för de oljeprodukter som
används vid inrikes flygtrafik. Koldioxidskatten ger ca 10,8 miljarder
kronor budgetåret 1993/94.

Svavelskatt tas ut med 30 kr/kg svavel för kol- och torvbränslen och
med 27 kr/m3 olja för varje tiondels viktprocent svavel i oljan, såvida
svavelinnehållet överstiger 0,1 viktprocent. Har svavelutsläppen
reducerats i förhållande till ingående svavel innehåll återbetalas 30 kr/kg
svavel som utsläppen har minskat med.

Intäkterna från svavelskatten uppgår till ca 0,22 miljarder kronor
budgetåret 1993/94.

Bensinskatt utgår, enligt lagen (1961:372) om bensinskatt, för bensin
som är avsedd för motordrift och andra motoralkoholer m.m. Den
1 januari 1986 differentierades skatten på blyfri bensin och blyad bensin
och den bly fria bensinen fick en lägre skatt än den blyade bensinen.
Syftet med denna differentiering var att främja införandet av blyfri
bensin. Skattesatserna för bly fri bensin och blyad bensin har härefter
ändrats flera gånger. Bensinskatten är efter senaste ändringen 3 kr 14 öre
per liter för blyfri bensin och 3 kr 65 öre per liter för annan bensin.

Vid den senaste höjningen (årsskiftet 1992/93) vidgades samtidigt
differentieringen mellan skatten på blyad respektive oblyad bensin, vilket
fått som följd att den blyade bensinen nu är på väg ut från marknaden.
Denna snabba utveckling är ett bra exempel på att miljödifferentierade
skatter kan skynda på den tekniska utvecklingen, i det här fallet av
alternativ till blyad bensin.

För ren metanol och etanol- och metanolblandning tas skatten ut med
80 öre per liter. I syfte att möjliggöra försöksverksamhet i tillräckligt stor
omfattning har skatten slopats på ren etanol som används för drift av
motorfordon.

Bensinskatten ger ca 17,8 miljarder kronor budgetåret 1993/94.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.4

Försäljningsskatt på motorfordon utgår enligt lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon. Den 1 juli 1992 infördes ett miljöklas-
system för nya fordon där fordonen i samband med avgasgodkännande
hänfördes till miljöklass 1, 2 eller 3 och försäljningsskatten differentiera-
des med hänsyn härtill. Syftet med differentieringen är att påskynda
introduktionen av fordon med goda miljöegenskaper. Miljöklassystemet
för tunga fordon har emellertid ännu ej trätt i kraft.

Försäljningsskatten på motorfordon ger budgetåret 1993/94 ca 1,2
miljarder kronor i intäkter till staten.

Den allmänna energiskatten tas ut dels på elektrisk kraft, dels på
kolbränslen, oljeprodukter, naturgas och gasol. Energiskatten på
oljeprodukter är sedan 1991 differentierad i tre miljöklasser för att öka
användningen av miljövänliga drivmedel.

Dieseloljeskatten infördes den 1 oktober 1993 samtidigt som kilometer-
skatten avskaffades. Dieselolja är tekniskt sett likvärdig med eldningsolja.
Med hänsyn till den stora skatteskillnaden beroende på användningsom-
råde märks den oljan för vilken dieseloljeskatt inte tas ut, medan olja för
fordonsdrift är omärkt. Den märkta oljan används huvudsakligen för
uppvärmningsändamål men också i vissa arbetsmaskiner, traktorer m.m.
Under hösten 1993 uppmärksammades vissa hälsoproblem med den
märkta dieseloljan. Dessa är nu föremål för en utredning som skall vara
klar före utgången av maj 1994.

Skatteintäkterna för den allmänna energiskatten uppgår till ca 7,8
miljarder kronor budgetåret 1993/94 och beräknas för diseloljeskatten till
ca 1,4 miljarder kronor under samma tid.

Ytterligare två skatter tas ut på elproduktion, nämligen skatt på
elektrisk kraft som framställs i vattenkraftverk och en särskild skatt på
elkraft från kärnkraftverk. Intäkterna från dessa skatter uppgår till ca 1,0
respektive 0,12 miljarder kronor budgetåret 1993/94. Dessa båda skatter
har i huvudsak en fiskal karaktär.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.4

Tabell 3.1 Statens inkomster från miljöskatter

Budgetåret 1993/94, miljarder kronor

Koldioxidskatt	10,8
Svavelskatt	0,22
Bensinskatt (exkl koldioxidskatt)	17.8
Försäljningsskatt på motorfordon	1,2
Allmän energiskatt	7,8
Dieseloljeskatt	1,4
Skatt på viss elektrisk kraft (vattenkraft)	1,0
Särskild skatt på elektrisk kraft (kärnkraft)	0,12
Summa	40,34

Kväveoxidavgift utgår sedan den 1 januari 1992, enligt lagen
(1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxid vid energiproduktion.
Avgiften omfattar alla pannor med en tillförd effekt av minst 10
megawatt och uppmätt nyttiggjord energiproduktion av minst 50
gigawattimmar under redovisningsperioden. Syftet med lagen är att

19 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1

minska utsläppen av kväveoxider. Avgiften uppgår till 40 kr/kg utsläppt
kväveoxid räknat som kvävedioxid.

Intäkterna från avgiften återförs till de betalningsskyldiga i förhållande
till nyttiggjord energi från varje produktionsenhet. Detta innebär att
företag med små specifika utsläpp av kväveoxider får tillbaka ett större
belopp än de betalar in medan företag med stora specifika utsläpp
förlorar på systemet. Kväveoxidavgiften ger på grund av sin utformning
inget bidrag till statskassan. Systemet anses vara effektivt men omfattar
endast ca 5 % av de svenska utsläppen av kväveoxider.

Sedan den 1 januari 1994 finns en avgift på kadmiuminnehållet i
handelsgödsel. Avgiften ger obetydliga intäkter.

Utöver dessa skatter och avgifter finns på ett antal områden andra
former av ekonomiska styrmedel. Exempel på sådana är bilskrotnings-
premien på 1500 alternativt 500 kronor per fordon (beroende på tid efter
genomförd bilprovning), avgifter på handelsgödsel och bekämpnings-
medel och bly- och kvicksilverbatterier samt pantsystemen för glas- och
PET-flaskor. Vad gäller nickel/kadmiumbatterier har försälj ama/produ-
centema av dessa åtagit sig att själva ansvara för ett återtagningssystem.

I regeringens saneringsprogram för de offentliga finanserna som
presenterades i kompletteringspropositionen 1993 ingår en post på
8 miljarder kronor i höjda miljö- och punktskatter. I regeringens
höstproposition om inriktningen av den ekonomiska politiken 1993
presenterades ett förslag om indexering av miljö- och punktskatter som
förstärker de offentliga finanserna med ca 6,7 miljarder kronor per år (i
1993 års priser) i full effekt, vid saneringsprogrammets slut. Cirka två
tredjedelar av detta belopp (dvs. knappt 5 miljarder kronor) avser höjda
energi- och miljöskatter, tobaksskatten oräknad.

Förutsättningarna för att införa en avfallsskatt håller för närvarande på
att utredas (Dir. 1993:68).

Energiskatteutredningen (Fi 1992:80) skall redovisa resultatet av sitt
arbete under våren. Utredningen har enligt direktiven att göra en teknisk
översyn av energibeskattningen. I uppdraget ingår bl.a. att föreslå
erforderliga anpassningar till vad som gäller inom EU. Andra frågor som
kommer att behandlas av utredningen är avgränsningen av det skatteplik-
tiga området och vissa tekniska frågor om bl.a. vindkraft.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.4

4 Den fortsatta användningen av ekonomiska
styrmedel

Man kan dela upp miljöbeskattningen i två områden. Dels finns sådana
skatter som i första hand är avsedda att ha en styrande effekt som innebär
att den miljöstörande verksamheten minskar. Dessa kallas hädanefter
ekonomiska styrmedel. Dels finns miljöskatter som i första hand är
avsedda att även på sikt ge ett statsfinansiellt bidrag som gör det möjligt
att sänka andra skatter. Detta kallas skatteväxling och behandlas i nästa
kapitel.

Ekonomiska styrmedel har främst miljösyfte, dvs tanken är att med
hjälp av ekonomiska incitament styra mot en minskad förorening.
Svavelskatten, kväveoxidavgiften och differentieringen av bensinskatten
anses vara effektiva ekonomiska styrmedel. Svavelutsläppen har minskat
kraftigt och blyad bensin har i princip försvunnit från marknaden.

1 ett land med redan högt skattetryck, som Sverige, är det av vikt att
identifiera möjligheter att öka användningen av ekonomiska styrmedel i
miljöpolitiken utan att skattetrycket höjs totalt sett. Ett ökat skattetryck
skulle leda till en försämring i ekonomins funktionssätt och försvagad
konkurrenskraft. Två sådana möjligheter är:

i) Användning av differentierade skattesatser, dvs. i stället för att ha
enhetliga skattenivåer bör i ökad utsträckning övervägas möjligheten
att differentiera skattesatserna utifrån potentiellt olika miljöpåverkan
för det objekt som är föremål för beskattning. Miljöklasserna för
olika typer av bränsle är exempel på skattekonstruktioner som styr
effektivt mot en lägre grad av miljöpåverkan.

ii) Avgiften på utsläpp av kväveoxider från större förbränningsan-
läggningar framstår som ett lyckat exempel på ett ekonomiskt
styrmedel i svensk miljöpolitik. Anledningen är att en hög grad av
miljöstyrning åstadkommits samtidigt som skattetrycket för betal-
ningskollektivet som helhet behållits oförändrat. Återföringen av
inbetalade medel till de mest effektiva producenterna är sannolikt
orsaken till att systemet inte bara accepterats utan faktiskt uppskattats
av flertalet av de betalningsskyldiga.

I detta ljus kan liknande system med återföring till betalningskollektivet
utifrån grad av miljöpåverkan övervägas där risk för konkurrenssnedvrid-
ningar annars föreligger.

Utöver skattefinansiellt neutrala lösningar bör även möjligheten för
staten att minska utgifterna i kombination med en ökad grad av miljöstyr-
ning övervägas. I den s.k. Brundtlandrapporten fastslogs att regeringar
bör överväga att ta bort miljöskadliga subventioner. Detta är även något
som Riksdagen ställt sig bakom i samband med behandlingen av prop.
1991/92:150 Bilaga 1:12.

I detta sammanhang kan nämnas beskattningen av förmånsvärdet av
tjänstebilar. Genom den schabloniserade utformningen är marginalkost-
naden för privat köming med tjänstebil i många fall mycket liten. En
naturlig utgångspunkt är istället att förmånen i princip skall värderas till
ett belopp som motsvarar de kostnader den skattskyldige skulle ha haft
om han själv hade svarat för dem. Beredningen av dessa frågor pågår i
regeringskansliet så att ett förslag skall kunna träda i kraft den 1 januari
1995. Syftet är att uppnå en mer korrekt beskattning och positiva
miljöeffekter inom ramen för oförändrad nivå på beskattningen av tjänste-
bilar och ett enkelt och obyråkratiskt system.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.4

5 Miljörelaterad beskattning — skatteväxling

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.4

Skattesystemets struktur kan utformas så att den bidrar till att uppfylla
väsentliga miljömål. Som framgått av det tidigare har miljörelaterade
skatter införts. De intäkter sådana skatter ger kan skapa utrymme för
angelägna skattesänkningar, samtidigt som de kan bidra till samhälls-
ekonomisk effektivitet på så sätt att de korrigerar brister i den sam-
hällsekonomiska prissättningen. Det finns mot denna bakgrund anledning
att utreda förutsättningarna för ytterligare miljörelatering inom skattesys-
temet. Hänsyn måste härvid självfallet tas till andra angelägna mål som
exempelvis en bibehållen konkurrenskraft och att skattetrycket inte höjs
av eventuella förändringar. En sådan parlamentarisk utredning kommer
att tillsättas inom kort.

I debatten har tankar på en systematisk växling av vissa skatter mot
mera miljörelaterade framförts. Avsikten är att skatteuttaget ökas på
aktiviteter som bör dämpas, därför att de har negativa miljöeffekter, och
därmed kan minskas på verksamhet som bör uppmuntras, t.ex. före-
tagande, arbete och sparande. Skatteväxling innebär därmed i sig vare sig
en sänkning eller höjning av skattetrycket så länge miljöskatten inte
minskar utsläppen och därmed reducerar skattebasen.

En ökning av miljöskatterna som finansierar nya utgifter på t.ex.
miljöns område skulle däremot innebära en höjning av det totala skatte-
trycket och utgör därför inte någon skatteväxling.

Grundtanken med skatteväxlingen är att uppnå två mål, nämligen en
dämpning av miljöfarlig verksamhet och skattesänkningar på andra
områden som sammantaget kan ge en rad dynamiska effekter, t.ex. öka
sysselsättningen. Det är dock inte självklart att dessa båda mål går att
uppfylla samtidigt.

En förutsättning för skatteväxling är att utrymme skapas för skatte-
sänkningen på t.ex. arbete genom ökad miljöbeskattning. Det innebär en
övergång från en relativt konstant skattebas (arbete) till en ofta lättflyktig
skattebas (miljöfarlig verksamhet). En miljöskatt med stark styreffekt
innebär att skattebasen minskar i takt med den miljöskadliga verksam-
heten. Därmed minskar statens intäkter. Detta kan då kompenseras med
nya skattehöjningar men det finns svårigheter i att bedöma styrkan av
beteendeförändringar. För att undvika att skattebasen urholkas med
ökande budgetunderksott som följd, krävs därför att förutsättningarna
noga undersöks innan förändringar genomförs.

En säker finansiering kräver att en miljöskatt med en stabil skattebas.
Detta kan erhållas genom att sätta skattesatsen till en sådan nivå att den
styrande effekten reduceras, vilket å andra sidan innebär att den positiva
miljöeffekten minskar. För att skattebasen skall kunna behållas krävs att
det är relativt svårt att minska utsläppen av de skattepliktiga förorening-
arna. Detta inträffar bl.a. när den process som orsakar föroreningarna är
svår att ersätta. Ett exempel på sådana utsläpp är idag koldioxid.
Slutsatsen är att det är svårt att på samma gång uppnå en förbättrad miljö
och samtidigt säkerställa den finansiering som krävs för att kunna sänka
skatten på arbete. En skatteväxling kan dock innebära en samhällsekono-

misk förbättring även om utsläppen inte minskar, om skatten motsvarar Prop. 1993/94:100
den samhällsekonomiska kostnaden för utsläppen. Bilaga 1.4

De effekter en växling från skatt på arbete till strängare beskattning av
miljöfarlig verksamhet får för ekonomin som helhet är oklara. Vilka
effekter får det på företagen och hur påverkas sysselsättningen? Det råder
idag delade meningar om huruvida en skatteväxling faktiskt leder till
ökad sysselsättning. Skatteväxling innebär en relativ prisförändring som
bidrar till strukturförändringar. Dessa kan på kort sikt leda till utslagning
av arbetstillfällen i miljöstörande verksamhet, samtidigt som skatte-
växlingen skapar förutsättningar för nya milj ovänligare verksamheter.
Därmed blir det också konsekvenser för Sveriges internationella
konkurrenskraft, framför allt i ett europeiskt perspektiv. Det är därför
viktigt att olika möjliga effekter på detta område analyseras noggrant
innan några förändringar görs.

Det finns inför en eventuell framtida skatteväxling sålunda ett flertal
frågeställningar som måste belysas. Det är viktigt att förändringssignaler
är tydliga och att tidsperspektivet är långt både när det gäller anpassning
och utvärdering. Frågan om skatteväxling, inom ramen för ett oförändrat
skattetryck och en bevarad svensk konkurrenskraft, bör därför belysas
inom ramen för den ovan aviserade utredningen om miljörelaterade
skatter.

6 Internationella frågor

Miljöskatter och svenskt medlemskap i EU

Frågan om hur den framtida användningen av ekonomiska styrmedel
eventuellt påverkas vid ett medlemskap i den Europeiska Unionen utreds
av miljökonsekvensutredningen, som kommer att lägga sitt slutbetänkande
under 1994. Utredningen om teknisk översyn av energibeskattningen skall
även anpassa energi- och miljöskatter på bränsleområdet till EU:s regler.
Här redogörs enbart för de frågor som kommit upp i medlemskapsför-
handlingama.

Sedan den inre marknaden genomfördes den 1 januari 1993 har EU
infört harmoniserade regler för bl.a. oljeprodukter.

EU:s mineraloljedirektiv förutsätter att endast en skattesats tillämpas
för resp, oljeprodukt. Sverige har två olika nivåer för beskattning av
energi, eftersom vår höga skattenivå annars skulle riskera att slå ut den
konkurrensutsatta industrin. Sverige har därför begärt att få behålla en
särskild skattenivå för industri och växthusnäring. Den svenska skatteni-
vån för industrin och växthusnäringen överstiger klart EU:s miniminivå.

Sverige har även i förhandlingarna begärt att få behålla skattedifferenti-
ering för oljeprodukter med hänsyn till miljöklasser. Mineraloljedirektivet
anger att alla produkter som används som fordonsbränsle också skall
beskattas som fordonsbränsle. Även biobränslen som används för
fordonsdrift skall således beskattas på samma sätt som fossila bränslen.
I Sverige beskattas metanol eller etanol som blandas i bensin med endast

80 öre/liter medan ren etanol för fordonsdrift är skattefri. Inblandning i Prop. 1993/94:100
bensin och dieselolja av vegetabiliska produkter är dessutom skattefri. Bilaga 1.4

Sverige har krävt att även fortsättningsvis få reducera skatten på — eller
befria från skatt — motoralkoholer och andra vegetabiliska fordons-
bränslen. Av miljöskäl och administrativa skäl energibeskattar inte
Sverige metan som framställs genom biologiska processer. I övrigt
beskattas metan som naturgas. I förhandlingarna har därför framställts
krav om att få behålla möjligheten till skattefrihet för avfallsgas.

Bland flera av EU:s medlemsländer är intresset för användning av
miljöskatter stort. Flera medlemsländer har också aviserat utredningar om
skatteväxling. Holland och Danmark har nyligen genomfört försök med
skatteväxling. I sammanhanget bör också noteras att EU-kommissionens
vitbok om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning framställer
skatteväxling som en intressant och möjlig åtgärd för att förbättra miljön
och minska arbetslösheten i Europa. Vitboken godkändes av Europeiska
Rådet i december 1993.

Riokonferensens uppföljning i Sverige

Regeringen har under hösten 1993 presenterat en proposition om den
svenska uppföljningen av FN:s konferens om miljö och utveckling år
1992 (prop. 1993/94:111).

I Riodeklarationens princip 16 har länderna kommit överens om att
enskilda länder skall sträva efter att intemalisera miljökostnader genom
användning av ekonomiska styrmedel. I samma princip uttalas också klan
förorenarens skyldighet att betala för de skador som uppstår till följd av
dennes verksamhet.

1 Agenda 21 slås vidare fast att det är nödvändigt att utforma ekono-
misk-politiska reformer som främjar en effektiv planering och användning
av resurser för en hållbar utveckling genom en sund ekonomisk och
social politik, genom att införliva de sociala och miljömässiga kost-
naderna vid prissättning av resurser. Särskilt betonas vikten av att låta
miljökostnaderna påverka producenternas och konsumenternas beslut, att
bryta tendensen att miljön behandlas som en "fri nyttighet", och därmed
skjuta över miljökostnaderna på andra delar av samhället, på andra länder
eller på kommande generationer.

Agenda 21 har remissbehandlats. En mycket stor majoritet av
remissinstanserna stöder ambitionen att intemalisera miljökostnader
genom användning av ekonomiska styrmedel. Flera instanser pekar på
vikten av att regeringen utarbetar en strategi för användning av ekono-
miska styrmedel i miljöpolitiken, samt att det är angeläget att Sverige
offensivt driver utvecklingen internationellt.

Som en del av uppföljningen av Riokonferensen pågår mycket lokalt
arbete i Sverige. Detta beskrivs närmare i den ovan nämnda propositio-
nen.

Klimatpolitiken

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.4

I samband med FN:s konferens om miljö och utveckling 1992 underteck-
nades en ramkonvention om klimatförändringar. Konventionen innebär
att de industrialiserade länderna som ett första steg åtar sig att till år 2000
försöka stabilisera utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser.

Enligt klimatkonventionen skall åtagandena mot klimatförändringar
kunna vidtas gemensamt av konventionens parter, s.k. joint implementa-
tion. Möjligheten till gemensamt genomförande har tagits in i klimatkon-
ventionen för att möta kravet på kostnadseffektivitet. Detta innebär att
konventionens parter inte ser någon motsättning mellan nationella
ansträngningar och t.ex. regionalt samordnade insatser för att minska
globala miljöproblem.

De klimatpolitiska åtgärderna måste utgå från högt ställda krav på
kostnadseffektivitet. Kostnadsskillnaderna när det gäller att begränsa
utsläppen av koldioxid mellan länder eller samhällssektorer kan vara
mycket stora. Länder som redan har genomfört långtgående minskningar
i användningen av fossila bränslen eller av andra orsaker tillgodoser sitt
energibehov huvudsakligen utan fossilbränslen uppvisar ofta jämförelsevis
höga marginalkostnader för att ytterligare minska koldioxidutsläppen.
Länder med stor andel olja eller kol i sin energiförsörjning eller med en
ineffektiv energianvändning har däremot ofta små kostnader för en
minskning av utsläppen från en ofta hög nivå.

Marginalkostnaderna för att minska koldioxidutsläppen i Sverige är
höga medan de i flera av våra grannländer och i utvecklingsländerna är
låga. Detta innebär att det är samhällsekonomiskt mer lönsamt för
Sverige att göra insatser där kostnaderna är lägst.

Svavelförhandlingar

Drygt 80 % av svavelnedfallet i Sverige kommer från andra länder. Det
är därför uppenbart att vi måste arbeta internationellt för att komma till
rätta med detta problem. Ett första svavelprotokoll hade som mål att de
deltagande länderna skulle reducera sina utsläpp med 30 %. Sedan en tid
tillbaka pågår förhandlingar om ett nytt svavelprotokoll. Ett nytt avtal
beräknas vara färdigt för undertecknande i juni 1994.

Protokollet skall baseras på kritiska belastningsgränser, dvs. vad
naturen tål samt differentierade utsläppsåtaganden och utsläppens
transportvägar.

För att erhålla kostnadseffektivitet vad gäller utsläppsminskningar
grundar sig förhandlingsarbetet på en vetenskaplig modell, i istället för
som tidigare enhetliga procentuella reduktioner i alla länder.

Sverige har i förhandlingarna även drivit frågan om gemensamt genom-
förande av insatser med andra länder. Sverige skulle då kunna till-
godoräkna sig svavelreducerande insatser vi gör i t.ex. Baltikum eller
Polen.

GATT, handel och miljö

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.4

I Agenda 21 slås fast att handels- och miljöpolitik skall vara ömsesidigt
stödjande i strävan att uppnå hållbar utveckling. Det sägs också att en
liberalisering av världshandeln är ett medel för uppnåendet av detta mål.

Sverige har varit pådrivande i det arbete som numera pågår såväl inom
GATT som OECD, för att analysera relationerna mellan handels- och
miljöåtgärder och utreda behovet av eventuella justeringar i det multi-
laterala regelverket.

De svenska utgångspunkterna för detta arbete är:

Det är lika självklart att miljöaspekter beaktas vid handelspolitiskt
beslutsfattande som att handelspolitiska aspekter beaktas vid ut-
formningen av miljöpolitiska åtgärder.

Globala och gränsöverskridande problem bör lösas multilateralt och
inte genom unilaterala handelsåtgärder.

Regelverket i GATT bör ändras för att ge utrymme för handelsåt-
gärder inom ramen för internationella miljökonventioner.

Den svenska ambitionen är att förhandlingar snarast påbörjas i GATT
om nödvändiga justeringar av det multilaterala regelverket. Det lycko-
samma slutförandet av Uruguayrundan är ett viktigt bidrag från handel-
sområdet för uppfyllande av målet om uthållig utveckling. Utvecklings-
ländernas möjlighet till handel och därmed till en positiv ekonomisk,
social och miljömässig utveckling förbättras. Uppgörelsen innebär att ett
särskilt miljöprogram inrättas och att miljöfrågornas institutionella
behandling ses över. Sverige verkar för att ge miljöfrågorna en mer
etablerad plats i GATT, närmast genom upprättandet av en miljökommitté
i den nya världshandelsorganisationen (WTO).

Miljön i Central- och Östeuropa

De gamla planekonomierna har efterlämnat ett arv av förödd miljö,
ineffektiva, förorenande industrier och gigantiska felsatsningar inom
jordbruksområdet. Avsaknaden av priser som mått på resursanvändningen
ledde till ett enormt slöseri med bl.a. insatsvaror vilket medförde ett
stigande tryck på regionens naturresurser. Effekterna på människors hälsa
i de mest utsatta områdena är betydande.

Som ett resultat av den pågående ekonomiska reformprocessen kommer
en stor del av den gamla industrin att läggas ned. Detta kombinerat med
högre energipriser kommer att leda till betydande effektivitetshöjningar
och därmed reduktioner av framför allt luftutsläppen.

Utsläppen kan dock åter komma att öka när den ekonomiska tillväxten
tar fart. Det är därför viktigt att miljöaspekterna integreras fullt ut i de
strukturella reformer som nu genomförs och att en miljövänlig teknologi
byggs in från början i de investeringar som görs.

Huvuddelen av de miljöförbättrande åtgärder som vidtas i Central- och
Östeuropa finansieras av länderna själva, och så måste det vara även i
fortsättningen. I Ungern och Polen räknar man t.ex. med att intematio-

nella insatser svarar för ca 5 % av den totala finansieringen. Det Prop. 1993/94:100
internationella stödet kan dock spela en avgörande roll genom att Bilaga 1.4
möjliggöra en högre kvalitet och ett snabbare genomförande av miljöin-
satserna.

Att förbättra miljön, särskilt i Östersjöregionen, är en av huvud-
målsättningarna för det svenska östsamarbetet. Östsamarbetet är viktigt
också för vår egen miljös skull. Minskade utsläpp från Östeuropa
kommer att bidra till att den svenska miljön förbättras, särskilt för-
sumingssituationen.

Den vikt som miljön ges kan dock inte enbart mätas i den andel av
samarbetsstödet som avsätts till miljöändamål, utan är också avhängigt i
vilken utsträckning vi lyckas integrera miljöfrågorna i alla delar av
östsamarbetet. Det är därför viktigt att miljösatsningarna ingår som en del
i en sammanhållen svensk strategi för samarbetet med Central- och
Östeuropa.

För att uppnå en god kostnadseffektivitet är det dessutom väsentligt att
de svenska insatserna nära samordnas med andra internationella insatser.
Genom att initiera och delta i sådana insatser kan Sverige fungera som
katalysator för bidrag från andra länder till för oss angelägna ändamål.

Östersjöprogrammet, som syftar till att återställa den ekologiska
balansen i Östersjön, utgör exempel på ett pragmatiskt inriktat samarbete
omfattande såväl berörda länder i öst och väst som de internationella
finansiella institutionerna. Genom en samverkan mellan bilaterala och
multilaterala insatser är det möjligt att ta ett samlat grepp på Östersjöns
miljö.

Innehåll

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1.4

1 Sambanden mellan miljö och ekonomi ............. 1

2 Ekonomiska styrmedel....................... 3

3 Erfarenheter och intäkter av miljörelaterade skatter...... 7

4 Den fortsatta användningen av ekonomiska styrmedel .... 10

5 Miljörelaterad beskattning — skatteväxling........... 12

6 Internationella frågor............................13

Innehållsförteckning

Finansplanen

Prop. 1993/94:100

Bilaga 1

1 Inledning.............................. 1

2 Krisens orsaker.......................... 14

3 Den internationella utvecklingen................ 20

4 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige 1994-95 ...... 24

5 Finanspolitiken .......................... 29

6 Penningpolitiken och statens valutaupplåning ........ 39

7 Kreditmarknaden och bankkrisen ............... 42

8 Skattepolitiken........................... 43

9 Konkurrens- och strukturpolitiken............... 45

10 Arbetsmarknaden......................... 50

Omprövning och förnyelse av offentlig sektor

1 Regeringens strategi för förnyelse av den offentliga

sektorn.............................. 53

2 Utgångspunkter......................... 54

3 Huvudfrågor i förändringsarbetet.............. 56

4 System- och strukturförändringar.............. 57

5 Förändringar i den regionala förvaltningen ........ 63

6 Förändringar i förhållande mellan stat och kommun ... 64

7 Statsförvaltningens förberedelser för ett EU-medlemskap 69

Statsbudgeten och särskilda frågor

1 Statsbudgetens utveckling.................... 72

2 Underliggande budgetutveckling................ 85

3 Lånebehov och statsskuld.................... 86

4 Statsutgifternas förmögenhetseffekter ............. 88

5 Redovisning av verksamheten med statliga garantier m.m.

för budgetåret 1992/93 ..................... 91

6 Styming av statlig verksamhet ................. 95

7 Budgetering av anslag för budgetåret 1994/95 ........ 107

Förslag till riksdagsbeslut ..................... 110

Bilagor

Bilaga 1.1 Preliminär nationalbudget

Bilaga 1.2 Utdrag ur Riksrevisionsverkets inkomstberäkning

Bilaga 1.3 Vissa tabeller rörande den statsfinansiella utvecklingen

Bilaga 1.4 Uthållig utveckling

Regeringens proposition

1993/94:100 Bilaga 2

Statschefen och

regeringen
(första huvudtiteln)

1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 2

Bilaga 2 till budgetpropositionen 1994

Statschefen och regeringen

(första huvudtiteln)

Prop.

1993/94:100

Bil. 2

A. Kungliga hovstaten

A 1. Hans Maj:t Konungens och det Kungliga husets hov-
hållning

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

24 677 000

30 085 000

Från anslaget bekostas statschefens officiella funktioner. Bl.a. avlönas
ca 60 anställda.

Myndigheter under Försvarsdepartementet har sedan länge utfört
flygtransporter för den kungliga familjens officiella resor inom och
utom landet. Kostnaderna for sådana flygtransporter belastar for närva-
rande anslag under fjärde huvudtiteln (Försvarsdepartementet). Rege-
ringen anser att kostnaderna i fortsättningen bör belasta detta anslag. En
sådan omläggning ger en tydligare kostnadsbild och ett mer renodlat
beställaransvar för flygtransportema. Anslaget bör för detta ändamål
räknas upp med 4,8 miljoner kronor. En motsvarande minskning görs
av anslag under fjärde huvudtiteln.

Regeringen beräknar anslaget för nästa budgetår till 30 085 000
kronor, vilket utöver överföringen av medel från fjärde huvudtiteln
motsvarar pris- och löneomräkning av innevarande budgetårs anslag.

Enligt vad regeringen erfarit pågår en organisationsöversyn inom de
kungliga hov- och slottsstatema. Resultatet av översynen kan ge an-
ledning att ändra anslagsstrukturen. Regeringen återkommer i så fall till
riksdagen i frågan.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Hans Maj:t Konungens och det Kungliga husets hovhållning för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslaganslag på 30 085 000 kr.

B. Kungliga slottsstaten

B 1. De kungliga slotten: Driftkostnader

Prop. 1993/94:100

Bil. 2

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

29 174 333

28 638 000

29 416 000

Från detta anslag avlönas ca 75 anställda, varav ca 25 i park- och träd-
gårdsvård och tolv för lokalvård. Härtill kommer drygt 25 personer
med uppdrag av deltids- och bisysslekaraktär. Från anslaget betalas
även andra driftkostnader för de kungliga slotten utom rent fastighets-
underhåll.

Stockholms slott används av kungen och inrymmer representationslo-
kaler och kontor. I Stockholms slott finns bl.a. Riksmarskalksämbetet,
Hovmarskalksämbetet, Hovförvaltningen, Ståthållarämbetet och Hus-
gerådskammaren med Bemadottebiblioteket. Vissa delar av slottet visas
for allmänheten. En del av Drottningholms slott används av kungen och
hans familj som bostad och en annan del visas för allmänheten. I Ulriks-
dals slott har lokaler upplåtits för Världsnaturfonden. Slottet har även
öppnats för allmänheten och används delvis för utställningar. I anslut-
ning till slottet finns en utställningslokal för drottning Kristinas krö-
ningsvagn och i det s.k. Orangeriet finns ett skulpturmuseum. Haga
slott används som bostad för prominenta gäster från utlandet. Grips-
holms slott utnyttjas som museum och för utställning av en del av
svenska statens porträttsamling. Strömsholms slott och Tullgams slott
visas för allmänheten. Rosersbergs slott disponeras till större delen av
Statens räddningsverk. De två övervåningarna i slottet har dock fått
behålla sin ursprungliga karaktär och visas för allmänheten.

Riksmarskalksämbetet

Riksmarskalksämbetet föreslår med hänvisning till en framställning från
Ståthållarämbetet ett anslag på 30,5 miljoner kronor för budgetåret
1994/95.

Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar.

Regeringens överväganden

Regeringen beräknar anslaget för nästa budgetår till 29 416 000 kronor,
vilket motsvarar pris- och löneomräkning av innevarande års anslag.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till De kungliga slotten: Driftkostnader för budgetåret 1994/95 an-
visar ett förslagsanslag på 29 416 000 kr.

B 2. Kungliga husgerådskammaren

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

Prop. 1993/94:100

Bil. 2

11 160 177

10 803 000

11 058 000

Husgerådskammarens uppgift är att svara för underhåll och vård av de
konstverk, möbler och andra inventarier i de kungliga slotten som till-
hör staten men disponeras av kungen, att vetenskapligt bearbeta sam-
lingarna samt att genom skrifter och visningsverksamhet presentera
samlingarna for allmänhet och forskare. Dessutom förvaltar Husgeråds-
kammaren de Bemadotteska familjestiftelsernas bestånd av möbler,
konst och konsthantverk samt administrerar Bemadottebiblioteket. Slut-
ligen hjälper Husgerådskammaren till vid tillfällig möblering för repre-
sentation och dylikt.

Av medel från detta anslag avlönas ca 40 anställda.

Riksmarskalksämbetet

Riksmarskalksämbetet föreslår med hänvisning till en framställning från
Husgerådskammaren ett anslag på 21 372 000 kronor för budgetåret
1994/95. Av det föreslagna beloppet är 7 665 000 kronor beräknat
engångsvis.

I samband med anslagsframställningen för budgetåret 1989/90 lade
Husgerådskammaren fram en långtidsplan för en upprustning under
perioden 1989-1999, som skulle ge kammaren möjligheter att hålla en
godtagbar kontroll över samlingarnas kondition och resurser för de mer
akuta vårdinsatserna. Husgerådskammaren har därefter tillförts ökade
resurser för detta ändamål.

I sin framställning begär nu Husgerådskammaren inom ramen for
långtidsplaneringen ytterligare resursförstärkningar. Vidare föreslår
Husgerådskammaren att särskilda medel anvisas för nyanskaffning av
möbler, textilier m.m. samt för förbättrade vårdinsatser av de Bemadot-
teska familjestiftelsernas bestånd av möbler, konst och konsthantverk.

Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar.

Regeringens överväganden

Regeringen har genom särskilt beslut år 1993 ställt 1 miljon kronor till
Husgerådskammarens förfogande från anslaget Bidrag till utvecklings-
arbete inom kulturområdet under elfte huvudtiteln (Kulturdepartemen-
tet). Beloppet skall användas för sysselsättningsskapande åtgärder med
konservering och vård av möbler och konstföremål på de kungliga
slotten.

Regeringen beräknar anslaget för nästa budgetår till 11 058 000
kronor, vilket motsvarar pris- och löneomräkning av innevarande bud-
getårs anslag.

Förslag till riksdagsbeslut Prop. 1993/94:100

Bil 2

Regeringen föreslår att riksdagen

till Kungliga husgerådskammaren för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 11 058 000 kr.

C. Regeringen

Prop. 1993/94:1 Ov

Bil. 2

Ny anslagsstruktur för regeringskansliet

Regeringens förslag:

De nuvarande anslagen på statsbudgeten till departementen - utom
Utrikesdepartementet - och regeringskansliets övriga delar, ansla-
gen till utredningar m.m. samt ytterligare ett antal anslag med nära
anknytning till verksamheten i regeringskansliet förs samman till
ett gemensamt anslag för regeringskansliet budgetåret 1994/95.
Anslaget Utrikesförvaltningen, i vilket ingår såväl Utrikesdeparte-
mentet som utrikesrepresentationen, behålls.

Bakgrund till regeringens förslag: Den institutionella ramen för rege-
ringens arbete anges i 7 kap. 1 § regeringsformen. Där föreskrivs att
det för beredning av regeringsärenden skall finnas ett regeringskansli i
vilket ingår departement för skilda verksamhetsgrenar samt att regering-
en fördelar ärenden mellan departementen. Grundlagsbestämmelserna är
således mycket kortfattade och allmänt hållna. Bestämmelserna är med
avsikt utformade på detta sätt för att ge regeringen ett stort eget hand-
lingsutrymme i frågor som rör regeringsarbetets organisation och be-
drivande.

Regeringskansliet består för närvarande av Statsrådsberedningen, vars
uppgift är att biträda statsministern och övriga statsråd om dessa inte
biträds av något departement, tretton departement med uppgift att be-
reda regeringsärenden samt det gemensamma förvaltnings- och arbets-
givarorganet Regeringskansliets förvaltningskontor. Den närmare orga-
nisationen av regeringskansliet framgår av departementsförordningen
(1982:1177), förordningen (1982:1282) med instruktion för Utrikes-
departementet och förordningen (1988:1147) med instruktion för Rege-
ringskansliets förvaltningskontor.

Riksdagen anvisar medel till departementen samt Statsrådsberedning-
en och Regeringskansliets förvaltningskontor över femton olika anslag,
som är uppförda under tretton huvudtitlar på statsbudgeten. Under var
och en av dessa huvudtitlar finns vidare anslag till utredningar m.m.
från vilka främst bekostas de kommittéer och särskilda utredare som
statsråden tillkallar efter regeringens särskilda bemyndiganden, men
även vissa andra kostnader för utredningar av olika slag samt utvärde-
ringar och uppföljningar m.m. Under de anslagsgrupprubriker (s.k.
littera) som inleder departementshuvudtitlama på statsbudgeten finns
dessutom i vissa fall anslag till specialattachéer som är placerade i
utlandet, i regel i anslutning till Sveriges beskickningar och delegatio-
ner. För Utrikesdepartementets vidkommande bekostas verksamheten av

ett anslag som är gemensamt för Utrikesdepartementet och den svenska Prop. 1993/94:100
utrikesrepresentationen. Bil. 2

Regeringen beslutar själv om indelningen i departement, medan
riksdagen anvisar anslag till departementen. Denna ordning innebar
tidigare bl.a. att mera betydande omorganisationer inte kunde genom-
föras förrän riksdagen anvisat anslag till nya departement eller medgett
en disposition av anvisade anslag på så sätt att en tänkt departementsin-
delning kunde genomföras. För att göra det möjligt att undvika kompli-
cerade övergångslösningar under den förhållandevis långa tid det tar att
få till stånd ett riksdagsbeslut medgav emellertid riksdagen år 1991 att
regeringen, vid organisatoriska förändringar inom regeringskansliet som
hänger samman med omfördelningar av arbetsuppgifterna, får disponera
anvisade anslag till departement och utredningar m.m. på ett annat sätt
än det för vilket anslagen beräknats (prop. 1990/91:100 bil. 2, bet.
1990/91 :FiU20, rskr. 1990/91:132). En förutsättning för detta är dock
att den samlade anslagssumma som riksdagen anvisat för regeringskans-
liet som helhet inte överskrids annat än i mycket begränsad omfattning.

Även riksdagens bifall till regeringens förslag i 1993 års komplette-
ringsproposition (prop. 1992/93:150 bil. 6, bet. 1992/93:FiU30, rskr.
1992/93:454) ökade regeringens möjligheter att fortlöpande anpassa
regeringskansliets organisation och arbetsformer till ändrade förhållan-
den. Regeringen gavs genom detta beslut möjlighet att merbelasta an-
slagen till departementen under förutsättning att anslaget till Regerings-
kansliets förvaltningskontor i samma mån inte utnyttjades. För att ytter-
ligare öka flexibiliteten i regeringskansliets organisation anvisade riks-
dagen samtidigt för innevarande budgetår ett reservationsanslag på 50
miljoner kronor för regeringskansliets gemensamma ändamål och för
oförutsedda, angelägna insatser.

Skälen För regeringens förslag: De motiv som låg bakom de åtgärder
riksdagen beslutade om vid riksmötena 1990/91 och 1992/93 grundades
på uppfattningen att regeringskansliet skall vara en samlad resurs för
regeringen vid regeringsärendenas beredning, även om det organisato-
riskt skall vara uppdelat i olika departement för skilda verksamhets-
grenar. Bemyndigandet från år 1991 har också underlättat de ändringar
i departementsorganisationen som vidtagits under senare tid.

Enligt regeringens mening är det angeläget att gå vidare på den in-
slagna vägen. Regeringskansliets arbete är nu mer än tidigare präglat av
snabba nationella och internationella förändringar. Det statsfinansiella
läget ställer krav på långtgående omställningar inom hela den offentliga
sektorn. Fortsatt avreglering och delegering samt utveckling av mål-
och resultatstyrning kräver nya arbetssätt och förutsätter en ny rollför-
delning mellan regeringen och förvaltningsmyndigheterna. Bolagisering
och privatisering av delar av statlig verksamhet samt strävandena att
öppna den offentliga sektorn för konkurrens ändrar fortlöpande förut-
sättningarna för verksamheten. EES-avtalet och ett EU-medlemskap för

Sverige får vittgående konsekvenser för arbetet i hela den svenska Prop. 1993/94:100
statsförvaltningen, men framför allt i regeringskansliet. Mycket talar för Bil. 2
att de ändringar av verksamhetsförutsättningama som här angetts bara i
grova drag kommer att kräva förändringar av regeringskansliets organi-
sation och arbetsformer, t.ex. i fråga om antalet departement och grän-
serna för deras ansvarsområden. Men ännu finns inte tillräckligt under-
lag för sådana överväganden. Uppenbart är emellertid att man redan nu
måste öka möjligheterna att fortlöpande anpassa regeringskansliets
organisation och dess insatser till de krav på flexibilitet som ställs på
den högsta ledningen av statsförvaltningen i den omställningsperiod som

Sverige nu är inne i.

Det bästa sättet att uppnå ökad flexibilitet och samtidigt markera att
regeringskansliet skall vara en samlad resurs för beredningen av rege-
ringsärenden är att föra samman anslagen till departementen och ut-
redningarna samt de anslag i övrigt som bekostar verksamhet i rege-
ringskansliet. En sådan ordning stämmer väl överens med det synsätt på
regeringens rätt att bestämma över sin organisation som kommit till
uttryck i den inledningsvis refererade grundlagsbestämmelsen.

Också den nuvarande inriktningen på ökad mål- och resultatstyrning
visar att statsmakterna har övergett den tidigare mycket detaljerade
utgiftsprövningen och numera inriktar sig på en budgetprövning av mer
principiell karaktär.

Det finns skäl att här erinra om Riksdagsutredningens strävan att på
olika sätt reformera riksdagens arbete med budgetregleringen. En viktig
fråga i det sammanhanget har varit omfattningen av budgetproposi-
tionen. Enligt utredningens uppfattning bör antalet anslag begränsas och
presentationen mer än hittills knyta an till de förändringar som regering-
en vill uppnå.

De nuvarande anslag, som enligt regeringens mening inte bör finnas
kvar i statsbudgeten utan ersättas av ett nytt anslag, är följande:

andra huvudtiteln:

A 1 Statsrådsberedningen, ramanslag

A 2 Justitiedepartementet, ramanslag

A 3 Utredningar m.m., ramanslag

A 5 Gemensamma ändamål för regeringskansliet

m.m., reservationsanslag

fjärde huvudtiteln:

A 1 Försvarsdepartementet, ramanslag

A 2 Utredningar m.m., ramanslag

femte huvudtiteln:

A 1 Socialdepartementet, ramanslag

A 2 Utredningar, utveckling, samverkan,
ramanslag

sjätte huvudtiteln:

A 1 Kommunikationsdepartementet: ramanslag

A 2 Utredningar m.m., ramanslag

sjunde huvudtiteln:

A 1 Finansdepartementet, ramanslag

A 2 Ekonomiska råd, förslagsanslag

A 3 Utredningar m.m., ramanslag

E 6 Regeringskansliets förvaltningskontor,
ramanslag

åttonde huvudtiteln:

A 1 Utbildningsdepartementet, ramanslag

A 2 Utredningar m.m., ramanslag

nionde huvudtiteln:

A 1 Jordbruksdepartementet, ramanslag

A 2 Lantbruksråd, förslagsanslag

A 3 Utredningar m.m., ramanslag

tionde huvudtiteln:

Prop. 1993/94:100

Bil. 2

A 1 Arbetsmarknadsdepartementet, ramanslag

A 2 Utredningar m.m., reservationsanslag

A 4 Arbetsmarknadsråd, förslagsanslag

elfte huvudtiteln:

A 1 Kulturdepartementet, ramanslag

A 2 Utredningar m.m., ramanslag

tolfte huvudtiteln:

A 1 Näringsdepartementet, ramanslag

A 2 Utredningar m.m., ramanslag

A 3 Industriråd/industriattaché,
ramanslag

trettonde huvudtiteln:

Prop. 1993/94:100

Bil. 2

A 1 Civildepartementet, ramanslag

A 2 Utredningar m.m., ramanslag

fjortonde huvudtiteln:

A 1 Miljö- och naturresursdepartementet,
ramanslag

A 2 Utredningar m.m., reservationsanslag

Utrikesdepartementets verksamhet budgeteras gemensamt med verksam-
heten vid utlandsmyndigheterna. En sådan sektoriell budgetering är
naturlig med tanke på det sätt verksamheten bedrivs. Något motsvaran-
de arbetssätt förekommer inte när det gäller övriga departement. Det
finns därför enligt regeringens mening anledning att i detta sammanhang
särbehandla Utrikesdepartementet i förhållande till regeringskansliets
verksamhet i övrigt. Tredje huvudtitelns anslag Utrikesförvaltningen bör
således finnas kvar. Däremot kan med detta anslag sammanföras andra
anslag på tredje huvudtiteln som har nära anknytning till verksamheten
inom Utrikesdepartementet och utrikesförvaltningens övriga delar.

Den förordade ordningen innebär för departementen inte någon annan
ändring än en rent anslagsteknisk. Någon ändring i departementens
ställning sker inte. Från det enskilda departementets synpunkt innebär
förslaget i praktiken inte någon ändring vad gäller ansvaret för de egna
resurserna och den egna verksamheten. Oförutsedda, angelägna upp-
gifter kan dock lättare mötas genom insatser av särskilda resurser.
Anslagsomläggningen medför inte några ändringar av de ekonomiad-
ministrativa rutinerna i departementens verksamhet. Likaså kommer den
nuvarande budgetprocessen med prövning av medelsbehov i en dialog
mellan departementen och Finansdepartementets budgetavdelning att
finnas kvar, såväl när det gäller medel för departementens förvaltnings-
kostnader som för den utredningsverksamhet de förutser. Däremot
kommer fördelningen av medel på olika departement inte längre att ske
genom riksdagsbeslut utan genom regeringens beslut i regleringsbrev.

Det nya anslaget bör ha anslagsbeteckningen ramanslag, vilket nume-
ra är den vanliga anslagsformen for statlig verksamhet av denna karak-
tär och som en stor del av de nuvarande anslagen redan har. I några fäll
- när det gäller anslag till utredningar m.m. och anslaget till gemensam-
ma ändamål för regeringskansliet - är dock anslagsformen reservations-
anslag. I dessa fall bör de medelsreservationer som kan finnas på an-
slagen vid utgången av budgetåret 1993/94 tillföras det nya ramanslaget
Regeringskansliet m.m. Även eventuella anslagssparanden och utnyttja-
de krediter på de tidigare ramanslagen bör föras över till det nya ram-
anslaget. Avsikten med detta är att respektive departement skall kunna
utnyttja de vid övergången befintliga medelsreservationema, anslagsspa-

randena och anslagskrediterna även när deras verksamhet i fortsättning- Prop. 1993/94:100
en bekostas från det nya, sammanslagna anslaget. Bil. 2

Frågan om var i statsbudgeten det nya anslaget till regeringskansliet
skall föras upp är närmast riksdagens sak att avgöra inom ramen för
budgetregleringen och statsbudgetens upprättande. Anslaget är inte
särskilt hänförligt till någon av de sektorer av statsförvaltningen, vilkas
gränser dras upp av departementens verksamhetsområden, och det är
knappast rimligt att skapa en ny huvudtitel på statsbudgeten för detta
ändamål. Regeringen förordar därför att anslaget förs upp under en
särskild grupprubrik under statsbudgetens första huvudtitel, vid sidan av
de redan befintliga som avser de kungliga hov- och slottsstatema. Be-
nämningen på första huvudtiteln bör därvid ändras till Statschefen och
regeringen. I förslaget till statsbudget är det nya anslaget uppfört på
detta sätt.

Anslagsberäkning för budgetåret 1994/95

C 1. Regeringskansliet m.m.

Nytt anslag (förslag) 1 687 419 000

En samlad beräkning av de medel, som från olika håll på statsbudgeten
för innevarande budgetår står till regeringens förfogande för de ändamål
som avses bli tillgodosedda från detta anslag, uppgår till ca 1 668
miljoner kronor. Av detta belopp utgör ca 314 miljoner kronor, dvs.
knappt en femtedel, kostnader för utredningsverksamhet, huvudsakligen
inom kommittéväsendet. Medlen fördelar sig på följande sätt när det
gäller Statsrådsberedningen och departementen:

Statsrådsberedningen	49 224 000
Justitiedepartementet	93 429 000
Försvarsdepartementet	71 252 000
Socialdepartementet	135 209 000
Kommunikationsdepartementet	77 016 000
Finansdepartementet	170 216 000 ¹
Utbildningsdepartementet	65 160 000
Jordbruksdepartementet	49 291 000
Arbetsmarknadsdepartementet	62 180 000
Kulturdepartementet	51 249 000
Näringsdepartementet	71 046 000 ²
Civildepartementet	62 510 000
Miljö- och naturresursdepartementet	81 618 000 ³

¹ Därutöver föreslås på tilläggsbudget 8 000 000 kr (prop. 1993/94:105).

² Därutöver föreslås på tilläggsbudget 300 000 kr (prop. 1993/94:105).

³ Därutöver föreslås på tilläggsbudget 10 200 000 kr (prop. 1993/94:105).

För budgetåret 1994/95 beräknas under det nya anslaget medel for Prop. 1993/94:100
departementens - utom UD - resor i samband med internationella for- Bil. 2
handlingar. Sådana kostnader har tidigare betalats från tredje huvud-
titelns anslag Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom interna-
tionell organisation, vilket anslag inte finns med i förslaget till statsbud-
get för nästa budgetår. Vidare har ökade medel beräknats för att följa
verksamheten inom internationella organ och annat svenskt deltagande i
det internationella samarbetet samt för kompetensutveckling inom rege-
ringskansliet.

I det avtal som nu gäller för statligt anställda (RALS 1993-95) har
avtalats att varje myndighet fr.o.m. den l april 1995 skall göra avtalad
avsättning till Trygghetsstiftelsen. Under anslaget har medel beräknats
för departementens m.fl. avsättningar för detta ändamål. Det nuvarande
anslaget Trygghetsåtgärder för statsanställda på sjunde huvudtiteln tas
bort ur statsbudgeten.

Den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten under nästa
budgetår har stor betydelse för medelsbehovet under detta anslag. Kom-
mittéberättelsen (skr. 1993/94:103), som överlämnas samtidigt med
denna proposition, innehåller en redovisning av kostnaderna för pågåen-
de och under år 1993 avslutade kommittéer och for utvecklingen av
kostnaderna för kommittéväsendet totalt sett under de senaste budgetå-
ren.

Sammantaget beräknas medelsbehovet under nästa budgetår för detta
anslag till 1 687 419 000 kr. Av detta belopp utgör 14 miljoner kronor
ett engångsbelopp som hänger samman med evakuering av Arvfurstens
palats under en ombyggnad nästa budgetår och ökad ADB-drift inom
regeringskansliet.

Alla departement kommer fr.o.m. nästa budgetår att tillämpa bestäm-
melserna om räntebeläggning av statliga medelsflöden när det gäller
medel för förvaltningskostnader. Departementen kommer att tilldelas
räntekonton med kredit i Riksgäldskontoret och medel från detta anslag
kommer att föras till dessa konton.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. till Regeringskansliet m.m. for budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 1 687 419 000 kr,

2. medger att utgående reservationer på de nuvarande reservations-
anslagen till Utredningar m.m. under tionde och fjortonde huvudtit-
larna samt Gemensamma ändamål för regeringskansliet m.m. får dis-
poneras i enlighet med vad som anförts,

3. godkänner det som regeringen förordar om överföring av anslags-
sparande och anslagskrediter på de tidigare ramanslagen till ramansla-
get Regeringskansliet m.m.

Prop. 1993/94:100

Bil. 2

3 3	A. Kungliga hovstaten 1 Hans Maj:t Konungens och det Kungliga husets hovhållning	30 085 000 30 085 000
4	B. Kungliga slottsstaten
4	1 De kungliga slotten: Driftkostnader	29 416 000
5	2 Kungliga husgerådskammaren	11 058 000 40 474 000
7	G Regeringen
12	1 Regeringskansliet m.m.	1 687 419 000 1 687 419 000
Totalt för Statschefen och regeringen		1 757 978 000

gotab 45515, Stockholm 1993

Regeringens proposition

1993/94:100 Bilaga 3

J ustitiedepartementet
(andra huvudtiteln)

1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 3

Bilaga 3 till budgetpropositionen 1994

Justitiedepartementet

(andra huvudtiteln)

Prop.

1993/94:100

Bilaga 3

1 Allmänt

1.1 Ansvarsområdet: Rättssamhället, rättssäkerheten och rättstrygg-
heten

Justitiedepartementet bereder lagstiftningsärenden på många områden som
är centrala för rättssamhället. Först och främst bör grundlagarna nämnas.
Departementet handlägger också viktiga delar av den lagstiftning som reg-
lerar de enskilda medborgarnas förhållande till staten och andra offentliga
organ. Hit hör bl.a. strafflagstiftningen, de regler som styr polisens,
åklagarnas och kriminalvårdens verksamhet samt reglerna om förfarandet
vid våra domstolar. Andra betydelsefulla områden är lagregler om en-
skildas inbördes förhållanden, t.ex. inom familjerätten, köprätten, bolags-
rätten, fastighetsrätten och immaterialrätten.

Till Justitiedepartementets verksamhetsområde hör bl.a. domstolsväsen-
det, åklagarväsendet, polisen och kriminalvården, alltså de kämfunktioner
i samhället som utgör huvudparten av rättsväsendet.

Verksamheten på Justitiedepartementets område är således grundlägg-
ande för den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet, dvs. den enskildes
självklara krav på trygghet för liv, hälsa, integritet och egendom. Rätts-
säkerheten ställer krav på bl.a. likformighet och förutsebarhet i normgiv-
ning och rättstillämpning. Rättstryggheten uppnås främst genom effektivi-
tet i brottsbekämpningen.

Det nödvändiga förnyelsearbetet inom den offentliga sektorn berör
också rättssamhället, som måste stå välrustat inför framtiden. Ambitionen
är att ytterligare förbättra användningen av rättsväsendets begränsade
resurser och därigenom förstärka den enskildes rättssäkerhet och rätts-
trygghet.

1.2 Förnyelsen av rättssamhället

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Några huvudpunkter:

- Rättssamhället skall befästas och stärkas ytterligare.

- Grundlagsskyddet för äganderätten samt för närings- och
yrkesfriheten förbättras och Europakonventionen om mänskliga
rättigheter blir en del av den svenska rätten.

- Grundlagsändringar möjliggör ett svenskt EU-medlemskap.

- Personvalsinslaget i valsystemet skall öka.
Domstolsväsendet reformeras.

Närpolisverksamhet, dvs. en förbättrad kvarterspolis, utvecklas
i hela landet.

- Brottsbekämpningen effektiviseras hos polis och åklagare, bl.a.
föreslås medel for 30 nya EKO-åklagare.

- Brottsoffrens ställning stärks och en brottsofferfond inrättas.

- Reformer på bostadspolitikens område sätter den enskilde i
centrum.

Den nuvarande regeringen bedriver ett omfattande arbete som syftar till
att reformera rättssamhället i väsentliga delar. Många aktuella reform-
frågor rör en stärkt rättstrygghet och rättssäkerhet och har sin bakgrund
i uppfattningen att en negativ utveckling måste vändas. Vissa frågor har
sin bakgrund i den ökande internationaliseringen, där Sveriges samarbete
med EU-statema står i förgrunden. Andra hänger samman med krav på
största möjliga effektivitet i utnyttjandet av rättsväsendets resurser i en
tid då dessa knappast kan ökas totalt sett. Sammantaget innebär reform-
arbetet att rättssäkerheten och rättstryggheten skall stärkas, brottsligheten
bekämpas med kraft och rättsväsendet utnyttjas effektivt.

Det finns anledning att redan inledningsvis nämna några viktiga frågor,
som senare kommer att behandlas mera i detalj.

Äganderätten samt närings- och yrkesfriheten är av grundläggande be-
tydelse i vårt samhällssystem men har hittills inte reglerats på ett lika ut-
tryckligt sätt i det svenska grundlagsskyddet för medborgerliga fri- och
rättigheter som i andra länders konstitutioner. På grundval av Fri- och
rättighetskommitténs arbete föreslår regeringen att regeringsformens be-
stämmelser byggs ut på denna punkt. Kommittén fortsätter sitt arbete
med att överväga om domstolskontrollen av förvaltningsbeslut kan
utökas. Kommitténs uppdrag i denna del har sin bakgrund i Sveriges
deltagande i det europeiska samarbetet som ställer krav på domstols-
prövning av frågor som hos oss förut har prövats enbart av förvaltnings-
myndigheter och regeringen. I integrationsarbetet ingår också det uppdrag
som fullgjorts av Grundlagsutredningen inför EG och som följts upp
genom förslag till grundlagsändringar som skall möjliggöra ett svenskt
medlemskap i EU. Här kan vidare nämnas de förslag regeringen lagt
fram om ett ökat inslag av personval i det svenska valsystemet, en
förändring som skall ge medborgarna bättre möjligheter att påverka vilka

som skall representera dem i de politiska församlingarna. De nu nämnda
förslagen har lagts fram i bred enighet mellan riksdagspartierna.

Domstolsväsendet skall stå väl rustat inför framtiden. Ett omfattande
översynsarbete syftar till att se till att domstolarna kan utnyttjas på ett så
rationellt sätt som möjligt. Detta är av betydelse inte minst för den en-
skilde, som skall kunna få sin sak behandlad på ett så rättssäkert sätt som
möjligt, vare sig han är part i ett brottmål eller tvistemål eller i ett mål
vid en förvaltningsdomstol. För brottsbekämpningen och för den enskilde
är det ett viktigt intresse att åtal prövas så snart som möjligt. God kvalitet
och tillräcklig snabbhet i tvistemålshandläggningen är betydelsefullt för
att enskilda parter skall utnyttja domstolarna för tvistlösning och därmed
bidra till rättsbildningen. Förvaltningsdomstolarna handlägger ofta mål
av stor vikt för den enskilde, vare sig det gäller frihetsberövanden,
sociala förmåner, skatter eller annat som påverkar hans civila rättigheter
och skyldigheter. Det är angeläget att dessa domstolars arbetsförhållanden
är goda.

Det pågående översynsarbetet på rättskipningens område syftar till att
med bibehållande av nuvarande kvaliteter i domstolsväsendet göra att
detta kan hantera en ökande måltillströmning och nya arbetsuppgifter som
delvis hänger samman med internationaliseringen på rättsområdet. Därför
genomförs nu successivt åtgärder som består i att överföra uppgifter som
inte består i rättskipning från domstolar till förvaltningsmyndigheter, göra
en bättre fördelning av måltyper mellan de allmänna domstolarna och de
allmänna förvaltningsdomstolarna, bredda länsrätternas behörighet så att
de blir allmänna förvaltningsdomstolar i mera egentlig betydelse än för
närvarande, begränsa måltillströmningen till överinstanserna utan att ge
avkall på rättssäkerhetskraven samt så långt det är möjligt avskaffa spe-
cialdomstolar. För åklagarväsendet arbetas med förändringar med liknan-
de syften, vilka tar sikte på bl.a. renodling och organisationsförändring-
ar.

Höga krav måste ställas på strafflagstiftningens fasthet och konsekvens.
En allmän inriktning vid kommande översyn av straffrätten skall vara att
straff skall vara förbehållet sådana förfaranden för vilka straffrättsliga
sanktioner verkligen behövs. Det innebär också att statsmakterna måste
reagera med skärpa mot särskilt sådana brott som hårt drabbar den en-
skilde. Regeringen tänker då på exempelvis våldsbrott och narkotikabrott.

Påföljdssystemet är centralt i strafflagstiftningen. Snabba, tydliga och
konsekventa reaktioner på brott är av stor betydelse för förankringen av
strafflagstiftningen i allmänhetens rättsmedvetande och för att påföljds-
systemet skall verka avhållande på människors brottsbenägenhet. Av sär-
skilt stor betydelse är samhällets reaktion på brott av ungdomar. Arbetet
med lämnade förslag till förändringar av åtgärderna mot unga lagöver-
trädare pågår.

Polisen har en central roll i rättssamhället. Det är viktigt att arbetet
med att rationalisera och effektivisera polisens verksamhet drivs vidare
med kraft. Det måste utvecklas en närpolisverksamhet som bygger på
ökad synlighet och tillgänglighet samt på ett förebyggande, problemorien-
terat polisarbete i nära samverkan med de människor som finns i lokal-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

samhället. Detta innebär att den nuvarande kvarterspolisverksamheten
utvecklas och förbättras. Samtidigt måste den brottsutredande verksam-
heten utvecklas i takt med att kriminaliteten blir allt grövre men också
allt mer sofistikerad. Det internationella polissamarbetet och polisens för-
måga att effektivt bekämpa den internationella och organiserade brottslig-
heten måste utvecklas.

Den ekonomiska brottsligheten utgör ett fortsatt, allvarligt problem.
Det brett upplagda arbetet med effektiviseringar, ökad flexibilitet, inklu-
sive ianspråktagande av extern expertis och utökat myndighetssamarbete,
fortsätter. För att bekämpa den ekonomiska brottsligheten bör medel för
ytterligare 30 åklagare tillföras åklagarväsendet.

Inom kriminalvården pågår sedan några år ett omfattande förändrings-
arbete vid såväl kriminalvårdsanstaltema som häktena och frivården.
Arbetet syftar till att skapa en rationellare kriminalvård samtidigt som
kvaliteten skall förbättras. Det sker bl.a. genom att tillsynspersonalen får
ansvarsfullare arbetsuppgifter genom att s.k. kontaktmannaskap införs.
Fängelseutredningen har gjort en genomgripande översyn av kriminal-
vården i anstalt. Utredningens förslag har remissbehandlats och bereds
nu vidare inom Justitiedepartementet. Utvecklingsarbetet inom frivården
är inriktat på åtgärder som kan effektivisera skyddstillsynen i dess olika
former. Frivården föreslås även få ansvaret för den försöksverksamhet
med intensivövervakning med elektronisk kontroll som planeras.

Gärningsmännen har länge stått i centrum i kriminalpolitiken, och
brottsoffren har kommit i skymundan. Nu har brottsofferfrågoma getts
starkt ökad vikt, och åtskilliga reformer görs i syfte att stärka ställningen
för dem som utsatts för brott. Det är fråga om ett brett upplagt arbete.
En huvudpunkt i detta är inrättandet av en brottsofferfond.

Inom civilrätten pågår ett omfattande reformarbete avseende bl.a. aktie-
bolagsrätt, regler för stiftelser, immaterialrätt och transporträtt.

För den enskilde medborgaren är bostadspolitiken av stor betydelse.
Bostadspolitiken inriktas på att alla skall ha möjlighet till en bra bostad
till ett rimligt pris. Inom Justitiedepartementets område vidtas flera olika
åtgärder beträffande bostadslagstiftningen. Bl.a. pågår arbete på en re-
form som stärker de enskilda hyresgästernas ställning, bl.a. genom änd-
ringar i hyresförhandlingslagen. Enskilda hyresgäster skall ges möjlighet
att stå utanför det kollektiva hyresförhandlingssystemet. Inom Justitiede-
partementet övervägs vidare frågan om införande av en form av ägar-
lägenheter.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

1.3 Internationellt samarbete

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Några huvudpunkter:

Svensk rätt förändras på vissa områden till följd av EES-avtal-
et och inför ett EU-medlemskap.

- Samarbetet inom Norden, Europarådet, FN m.fl. inter-
nationella organ fortsätter.

- Sverige lämnar bidrag till utvecklingen i Central- och Öst-
europa på det rättsliga området.

- Sverige tar initiativ till ett internationellt samarbete för att be-
kämpa brott i Östersjöregionen.

Under de senaste åren har lagstiftningsarbetet i Justitiedepartementet i
hög grad kommit att röra den anpassning av svensk rätt till EG:s rätts-
system som följer av de åtaganden som Sverige gör genom det s.k. EES-
avtalet. Sålunda har stora delar av den centrala civilrätten berörts av
dessa förändringar. Arbetet är dock inte avslutat. I vissa frågor, t.ex. när
det gäller aktiebolagsrätt och redovisningsfrågor, har Sverige i EES-av-
talet fått anstånd under viss tid med att genomföra de behövliga lag-
ändringarna. Arbetet med att anpassa svensk rätt på dessa områden till
EG-rätten kommer därför att fortsätta under år 1994.

De förändringar som kan föranledas av ett svenskt medlemskap i EU
har också stor aktualitet på grund av Sveriges medlemskapsansökan. En
interdepartemental arbetsgrupp, Gränskontrollgruppen, har i slutet av år
1993 redovisat en bred genomlysning av konsekvenserna av ett EU-med-
lemskap när det gäller gränskontroll, bekämpning av internationell brotts-
lighet m.m. Därefter har tillsatts två utredningar inom kommittéväsendet
med uppdrag att mera i detalj överväga frågor om den yttre gränskon-
trollen respektive narkotikabekämpning m.m. i ett EU-perspektiv. Härtill
kommer ett omfattande arbete att förändra och utveckla de rättsliga och
polisiära kontakterna med länder inom EU, inom ramen för den s.k.
tredje pelaren.

Men även andra internationella frågor än sådana som rör förhållandet
till EU får betydelse för svensk rätt. Inom flera olika internationella
organisationer medverkar Sverige i arbete på blivande internationella
överenskommelser som kan få stor praktisk betydelse även för svensk
rättsutveckling. Så är t.ex. fallet inom olika organ inom FN-systemet —
IAEA (atomansvarighet), IMO (sjörätt), UNCITRAL (handelsrätt) och
WIPO (immaterialrätt). Sådant arbete pågår också inom andra mellanstat-
liga organisationer, såsom UNIDRO1T (bl. a. återställande av stulna kul-
turobjekt) och OECD (atomansvarighet m.m.). Även inom GATT pågår
förhandlingar.

Atomansvarighetsfrågoma har särskilt accentuerats i anslutning till på-
gående kämsäkerhetssamarbete med Österuropa och det forna Sovjet-
unionen. Flertalet östeuropeiska stater har inte anslutit sig till Wienkon-
ventionen och det tilläggsprotokoll som förenar Paris- och Wienkonven-

tionema. Detta förhållande innebär för närvarande svårigheter för Sverige
och andra OECD-stater att bl.a. engagera sig i projekt som innebär di-
rekta tekniska förbättringar och installationer av säkerhetsutrustning i de
östeuropeiska reaktorerna. Atomansvarighetsfrågoma bör därför ha en
fortsatt hög prioritet i det internationella arbetet med särskild inriktning
på problemen i Östeuropa och det forna Sovjetunionen.

Det nordiska samarbetet på lagstiftningsområdet har traditionellt varit
av stor betydelse. Stora delar av lagstiftningen på centrala rättsområden,
t.ex. inom den allmänna förmögenhetsrätten och familjerätten, har till-
kommit i nordiskt samarbete. Det har resulterat i att vi på flera rätts-
områden har i stort sett överensstämmande lagregler i de nordiska länd-
erna. Denna rättslikhet är enligt regeringens mening av stort värde. Det
finns därför anledning att vidmakthålla ett nära nordiskt samarbete på
lagstiftningsområdet. Ett praktiskt exempel på sådant samarbete är arbetet
med att införliva EG-direktivet om oskäliga avtalsvillkor med de nordiska
rättsordningarna (se avsnitt 3.2).

Det nordiska lagstiftningssamarbetet har fördjupats under den senaste
tiden genom arbetet med anpassningen till EG:s rättssystem. Genom
EES-avtalet och Sveriges ansökan om medlemskap i EU torde det också
finnas nya förutsättningar för ett allt fastare och mer vidsträckt nordiskt
lagsti ftningssamarbete.

Nordiska överläggningar i olika lagstiftningsärenden pågår fortlöpande
på flera områden, t.ex. beträffande familjerätt, avtalsrätt, immaterialrätt
och transporträtt.

Sverige har en viktig roll att fylla när det gäller att bidra till utveck-
lingen i Central- och Östeuropa. Det gäller inte minst rättsutvecklingen.
Från svensk sida har därvid, i nordiskt samarbete, insatserna koncen-
trerats på rättsutvecklingsbistånd till de tre baltiska staterna, men kon-
takter har också förekommit med andra länder.

Från svensk sida har ingåtts särskilda avtal om rättsutvecklingsbistånd
med Estland och Lettland. Enligt de båda avtalen bidrar Sverige till rätts-
utvecklingen i dessa länder genom framför allt tre former av insatser. En
är att organisera och genomföra seminarier i olika rättsliga ämnen för
jurister från Estland och Lettland. En annan är att låta estniska och
lettiska domare och lagstiftningsjurister utbildningstjänstgöra vid svenska
domstolar och lagstiftningsorgan. Den tredje formen är att svenska jurist-
er såsom konsulter granskar lagförslag som arbetats fram i Estland och
Lettland och i övrigt biträder lagstiftarna i dessa länder.

Vid sidan av vad som nu nämnts deltar Sverige i ett nordiskt arbete
med rättsutvecklingsbistånd till de tre baltiska staterna. Detta har hittills
bestått av två former, nämligen leveranser av juridisk litteratur till Est-
land, Lettland och Litauen samt rättsliga seminarier för baltiska jurister.

Det har också förekommit ett omfattande antal kontakter mellan före-
trädare för lagstiftningsorgan och rättsväsende i Sverige och de tre baltis-
ka staterna. Inledande kontakter för samarbete och utbildning har före-
kommit på flera områden. Således har den svenska polisen under det
gångna året på olika sätt drivit ett biståndsprogram för utveckling av
polisorganisationerna i de tre baltiska staterna. Programmen har sin

Prop.1993/94:100

Bilaga 3

tyngdpunkt i kunskapsöverföring, men omfattar även materiell hjälp,
t.ex. för att förstärka dessa länders gränskontroller. Samtidigt utvecklas
ett nödvändigt polisiärt samarbete med de baltiska staterna samt med flera
av de andra staterna i Östeuropa, såsom Ryssland. Här bör vidare
nämnas den av Sverige initierade konferensen i Borgholm i december
1993 rörande brottsbekämpningen i Östersjöregionen. Konferensen visade
på en gemensam syn bland de elva deltagande länderna (Ryssland,
Vitryssland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland, Finland,
Danmark, Norge och Sverige) i frågor om behovet av att bekämpa inter-
nationell, organiserad brottslighet i regionen. Arbetet fortsätter i bl.a. två
arbetsgrupper, varav den ena leds av Sverige.

De nordiska och de baltiska justitieministrarna höll i augusti 1993 ett
gemensamt nordiskt-baltiskt justitieministermöte. Vid mötet diskuterades
bl.a. frågor om det framtida samarbetet och rättsutvecklingsbiståndet.
Kontakter har också förekommit mellan Baltiska lagstiftningsbyrån (ett
för de tre baltiska staterna gemensamt rådgivande lagstiftningsorgan) och
Nordiska ämbetsmannakommittén för lagstiftningsfrågor.

2 Offentlig rätt

2.1 Grundlagsfrågor m.m.

Några huvudpunkter:

- Grundlagsändringar görs för att möjliggöra ett svenskt med-
lemskap i EU.

- Äganderätten och närings- och yrkesfriheten ges ett bättre
grundlagsskydd.

- Europakonventionen inkorporeras i svensk rätt.

- Valperioden för riksdagen samt landstings- och kommunfull-
mäktige förlängs till fyra år.

Ökat inslag av personval införs i valsystemet.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Det har varit utmärkande för de konstitutionella reformer som genom-
förts i modem tid att de byggt på bred politisk enighet. Vid beredningen

1 regeringskansliet av viktiga konsitutionella ärenden förekommer i de
flesta fall överläggningar med företrädare för riksdagspartierna. Mot bak-
grund av denna långvariga tradition har under hösten partiöverläggningar
förts om vissa författningsfrågor. Dessa överläggningar avslutades den

2 december 1993 då partierna nått en överenskommelse. De grundlags-
ändringar som nu föreslås grundar sig på denna överenskommelse.

Sedan den 1 februari 1993 förs förhandlingar om ett svenskt medlem-
skap i Europeiska Unionen (EU). Sverige har historiskt, politiskt, ekono-
miskt och kulturellt en naturlig roll att spela i det europeiska samarbetet
och endast som medlem i EU kan vi fullt ut delta i detta. EU:s medlems-
länder har överlåtit vissa av sina befogenheter till gemenskapen. Den
svenska regeringsformen medger i viss utsträckning en sådan befogen-

hetsöverlåtelse, men dessa möjligheter har inte bedömts vara tillräckliga
för ett svenskt EU-medlemskap. Behovet av grundlagsändringar inför ett
sådant medlemskap har utretts av Grundlagsutredningen inför EG som
lagt fram förslag om sådana ändringar i betänkandet EG och våra grund-
lagar (SOU 1993:14). Vidare har inom Justitiedepartementet utarbetats
en promemoria Våra grundlagar och EG - förslag till alternativ (Ds
1993:36). Betänkandet och promemorian har remissbehandlats. I prop.
1993/94:114 Grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i Euro-
peiska unionen föreslår regeringen ändringar i 10 kap. 5 § regerings-
formen - den s.k. EG-paragrafen - som skall ge tillräckliga befogenheter
för riksdagen att överlåta de beslutsbefogenheter som ett medlemskap
kräver utan att för den skull avhända riksdagen dess möjligheter att ta
ställning till framtida förändringar inom EU.

Fri- och rättighetskommittén (Ju 1992:1) har utrett frågan om förstärkt
grundlagsskydd för fri- och rättigheter och avgett delbetänkandet Fri- och
rättighetsfrågor (SOU 1993:40). Inkorporering i svensk rätt av Europa-
rådets konvention om skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande
friheter är ytterligare en fråga som kommittén behandlat och presenterat
förslag om. Betänkandet har remissbehandlats. Kommittén skall enligt
sina direktiv (dir. 1991:119) också överväga frågan om vidgade möjlig-
heter till domstolsprövning av förvaltningsbeslut. I denna del fortsätter
kommittén sitt arbete. I prop. 1993/94:117 Inkorporering av Europa-
konventionen och andra fri- och rättighetsfrågor lämnas förslag om grund-
lagsskydd för äganderätten, närings- och yrkesfriheten och rätten till
utbildning samt om inkorporering av Europakonventionen med svensk
rätt.

Medborgarna bör ges bättre möjligheter att vid de allmänna valen på-
verka vilka personer som skall representera dem i riksdagen och kommu-
nala beslutande församlingar. Personvalskommittén har i betänkandet
Okat personval (SOU 1993:21) redogjort för olika modeller med inslag
av personval samt lämnat förslag för att komma tillrätta med problemen
när det gäller den fria nomineringsrätten. Riksdagspartierna har enats om
att fr.o.m. 1998 års val införa personvalsröstning enligt den modifierade
danska modell som utredningen lagt fram. Redan vid 1994 års val skall
dock försöksverksamhet genomföras vid kommunfullmäktigvalet i några
representativa kommuner. Regeringen har i prop. 1993/94:115 Valperi-
odens längd och vissa andra grundlagsfrågor föreslagit att valperioden
förlängs till fyra år och att en grundlagsregel om personval införs. I
samma proposition föreslås att statschefens behörighetsålder sänks från
25 till 18 år. Åtgärder mot missbruk av den fria nomineringsrätten och
eventuell delning av vissa större riksdagsvalkretsar skall utredas under
parlamentarisk medverkan.

I prop. 1993/94:21 Vissa ändringar i vallagen (1972:620) m.m. före-
slås ändringar beträffande val förfarandet i administrativt och tekniskt
hänseende på grundval av några av de förslag som den särskilde ut-
redaren i Vallagsutredningen (Ju 1991:2) lagt fram i delbetänkandet VAL
- Organisation Teknik Ekonomi (SOU 1992:108). Riksdagen har nyligen
antagit lagförslagen (bet. 1993/94:KU12, rskr. 1993/94:45). Utredningen

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

- numera 1993 års vallagskommitté - fortsätter sitt arbete under parla-
mentarisk medverkan och beräknas ha avslutat detta i februari 1994.

I samband med att Justitiekanslem efter ett omfattande beslag av video-
gram under senvåren 1993 väckte åtal enligt yttrandefrihetsgrundlagen
(YGL) för bl.a. bampomografibrott uppstod frågan om förhållandet
mellan å ena sidan rätten att ta del av allmänna handlingar och å andra
sidan grundlagarnas bestämmelser om beslag och konfiskering. Genom
ett snabbt lagstiftningsförfarande (prop. 1992/93:256, bet.
1992/93:KU40, rskr. 1992/93:364, SFS 1993:437) ändrades sekretess-
lagen bl.a. på så sätt att rätten att ta del av och att erhålla kopior av
framställningar som tagits i beslag och yrkas konfiskerade i mål av nyss
avsett slag inskränktes.

Regeringen gav i detta sammanhang Justitiekanslem i uppdrag att när-
mare analysera förhållandet mellan tryckfrihetsförordningens (TF) be-
stämmelser om rätten att ta del av allmänna handlingar och å andra sidan
TF:s och YGL:s bestämmelser om tvångsmedel och konfiskering samt att
lägga fram de förslag till lagändringar som kunde anses motiverade med
anledning av analysen. Justitiekanslem avgav den 3 september 1993 en
rapport med förslag till ändringar i TF som innebar att rätten att få
kopior av framställningar som tagits i beslag eller konfiskerats i mål en-
ligt TF och YGL inskränktes. Rapporten remissbehandlades. Av rapport-
en och remissutfallet framgick att de frågor som behandlas i rapporten
kräver en djupare analys än det varit möjlig att göra under den korta tid
som stått till förfogande. Regeringen har därför inte lagt fram något för-
slag till grundlagsändringar i denna del (jfr prop. 1993/94:118 s. 13).

Under de första årens tillämpning av yttrandefrihetsgrundlagen har
även några andra frågor aktualiserats. I prop. 1993/94:118 Några rätte-
gångsfrågor i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål m.m. har regeringen
föreslagit bl.a. att antalet jurymän i Stockholms län utökas och att rätten
i yttrandefrihetsmål skall kunna förlänga den tid inom vilken det skall
väckas åtal eller ansökan göras om konfiskering.

2.2 Offentlighet och sekretess

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Några huvudpunkter:

- Ändringar i sekretesslagen övervägs bl.a. i fråga om sekretess
beträffande anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,
tjänstetillsättningsärenden samt barns tillgång till uppgifter om
biologiska föräldrar.

- Bestämmelserna om utrikessekretess i sekretesslagen ses över i
perspektivet av ett svenskt EU-medlemskap.

En ur olika aspekter framträdande del av den svenska rättsordningen är
principen om allmänna handlingars offentlighet. Denna offentlighetsprin-
cip begränsas genom regler om sekretess. Sekretesslagen (1980:100) an-
togs av riksdagen år 1980. Lagen innefattar en samlad reglering av sekre-

tess för allmänna handlingar och tystnadsplikt för offentliga funktionärer. Prop. 1993/94:100
Lagens tillämpning följs med stor uppmärksamhet från departementets Bilaga 3
sida. Förslag till ändringar läggs fortlöpande i mån av behov. Flera
ändringar har trätt i kraft också under 1993. Bl.a. har sekretessbe-
stämmelser införts för vissa uppgifter i mål om ansvar för bampomo-
grafibrott och för motsvarande tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott
(prop. 1993/94:256). Som nyss nämnts (avsnitt 2.1) har den frågan be-
handlats också i samband med ändringar i TF och YGL.

Inom departementet har utarbetats en promemoria Några frågor om
sekretess (Ds 1993:55) som behandlar flera sekretessfrågor som har
aktualiserats i olika sammanhang. Bl.a. behandlas där frågor om sekre-
tess beträffande anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (bet.
1990/91:KU10, rskr.30), tjänstetillsättningsärenden samt barns tillgång
till sekretessbelagt material rörande sina biologiska föräldrar (bet.
1989/90:KU8y, bet. 1989/90:SoU28 och bet. 1990/9LKU10 p.ll) och
konkursförvaltares rätt att få ta del av revisionspromemorior som upp-
rättats inom skatteförvaltningen beträffande konkursgäldenärer och sekre-
tess för ritningar över bankvalv m.m. Promemorian har remissbehandlats
och frågorna bereds nu inom departementet med sikte på en lagråds-
remiss våren 1994.

Lokaldemokratikommitténs (C 1992:1) delbetänkande Handlingsoffent-
lighet hos kommunala företag (SOU 1992:134) har remissbehandlats och
lett till proposition till riksdagen (prop. 1993/94:48). I propositionen före-
slogs bl.a. att aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar och
stiftelser där kommuner, landsting eller kommunalförbund utövar ett be-
stämmande inflytande, skall jämställas med myndigheter när det gäller
handlingsoffentligheten och att enskilda skall få rätt att hos förvaltnings-
domstol överklaga beslut av sådana kommunala företag att inte lämna ut
företagets handlingar. Riksdagen har nyligen antagit lagförslaget (bet.
1993/94:KU13, rskr. 1993/94:46). Lokaldemokratikommitténsdelbetänk-
ande Sekretesslagen i en fri kommunal nämndorganisation (SOU
1992:140) är föremål för beredning inom Civildepartementet. Vidare har
i en proposition till riksdagen (prop. 1993/94:113) föreslagits regler om
bevarande av allmänna handlingars karaktär av sådana i de fall offentlig
verksamhet överförs i privat regi och handlingar ingår i denna överför-
ing.

En särskild utredare - Utredningen om utrikessekretessen (Ju 1993:3) -
har fått i uppdrag att se över bestämmelserna om utrikessekretess i
sekretesslagen (dir. 1993:32). Syftet med utredningen är främst att när-
mare analysera utrikessekretessens innehåll och tillämpning inför ett
svenskt medlemskap i EU. Utredningsarbetet beräknas vara avslutat i
början av år 1994.

2.3 Datalagsfrågor

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Några huvudpunkter:

- Förslag har lagts om ändringar i regeringsformen så att Data-
inspektionen skall kunna ges normgivningsbefogenhet i fråga
om integritetsskydd.

- Förslag om ändringar i datalagen förbereds i syfte att bl.a. be-
gränsa det nuvarande tillståndssystemet och därigenom att
skapa utrymme att intensifiera Datainspektionens tillsyn.

Datalagsutredningen (Ju 1989:2) har haft i uppdrag att göra en översyn
av datalagen ur såväl saklig som lagteknisk synpunkt. I februari 1993
lämnade utredningen sitt slutbetänkande En ny datalag (SOU 1993:10).
Förslaget har remissbehandlats. Mot bakgrund av remissutfallet och
osäkerheten om den framtida utvecklingen inom EG på integritetsskydds-
området kommer regeringen inte nu att lägga fram förslag om en ny
datalag. Däremot anser regeringen att det bör göras en delreform i syfte
att begränsa det nuvarande tillståndssystemet och därigenom skapa
utrymme att intensifiera Datainspektionens tillsyn.

I prop. 1993/94:116 Normgivningsfrågor på dataskyddsområdet, m.m.
föreslår regeringen ändringar i 8 kap. 7 § regeringsformen som möjlig-
gör att Datainspektionen ges normgivningsbefogenhet i fråga om ADB-
behandling av personuppgifter. Förslaget om grundlagsändring avses
under våren 1994 bli uppföljt genom en lagrådsremiss om ändringar i
datalagen av innebörden att för de branscher/sektorer där Datainspek-
tionen utfärdar generella föreskrifter skall tillståndsplikt inte föreligga.
Även andra ändringar i datalagen i syfte att förenkla Datainspektionens
arbete och för att stärka inspektionens möjligheter att på ett effektivt sätt
värna om de enskildas personliga integritet kommer att övervägas i re-
missen.

2.4 Förvaltningsrätt

Några huvudpunkter:

- Rättsprövningslagen utreds.

- JK:s arbetsuppgifter ändras inte.

2.4.1 Riittsprövning

Den 1 juni 1988 trädde lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa för-
valtningsbeslut i kraft (prop. 1987/88:69, bet. 1987/88:KU 38, rskr.
1987/88:189). Genom lagen har Regeringsrätten fått rätt att i vissa fäll
undanröja ett beslut i ett förvaltningsärende som rör tillämpningen av
civilrättsliga normer eller ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska

förhållanden. En förutsättning är att den rättstillämpning som ligger till
grund för beslutet strider mot gällande rättsregler.

I väntan på erfarenheter från tillämpningen har lagen gjorts tidsbe-
gränsad. Den skulle ursprungligen tillämpas på beslut som meddelades
under tiden den 1 juni 1988 - den 31 december 1991. Lagen har emeller-
tid - med oförändrat tillämpningsområde - förlängts att fortsätta att gälla
under ytterligare tre år i avvaktan på en slutlig utvärdering av dess
tillämpning. Dessutom har några justeringar gjorts i lagens regler om för-
farandet i Regeringsrätten (prop. 1990/91:176, bet. 1990/91:KU12, rskr.
1990/91:51). Enligt uttalanden i propositionen om förlängd giltighet av
lagen är det för tidigt att definitivt ta ställning till om lagen i dess nu-
varande form skall permanentas eftersom Europadomstolen ännu inte
prövat något klagomål över beslut som meddelats med stöd av lagen. Till
detta kommer att departementets arbete, under samordning av Statsråds-
beredningen, med översynen av instansordningen i de ärendegrupper
lagen omfattar ännu inte är avslutat. Det kan här också nämnas att en
övergång till domstolsprövning i flera ärendegrupper aktualiseras även av
den orsaken att Sverige skall anpassa sig till krav som uppställs i vissa
EG-direktiv. Som redan nämnts utreder Fri- och rättighetskommittén
frågan om vidgade möjligheter till domstolsprövning av förvaltnings-
beslut. I uppdraget ingår att överväga hur en framtida reglering bör vara
utformad på området.

2.4.2 JK:s arbetsuppgifter

I december 1991 tillkallades en särskild utredare för att se över JK:s
arbetsuppgifter m.m. (dir. 1991:110). Enligt beslut av riksdagen (bet.
1989/90:KU15, rskr. 1989/90:109) och i enlighet med direktiven skulle
utredningens arbete vara särskilt inriktat på de konflikter som kan upp-
komma mellan JK:s arbetsuppgifter men även på en renodling av verk-
samheten. Utredningen som antog namnet 1991 års JK-utredning (Ju
1991:8) lade i april 1993 fram betänkandet Justitiekanslem, En översyn
av JK:s arbetsuppgifter m.m. (SOU 1993:37). Betänkandet har remiss-
behandlats. En remissammanställning har gjorts och finns tillgänglig i
ärendet (dnr. 93-1818).

Betänkandet och remissbehandlingen har gett underlag för regeringen
att nu redovisa följande i fråga om JK:s arbetsuppgifter.

Intressekonflikter

Utredningen har bl.a. funnit att ett strikt iakttagande av regeringsformens
(RF) krav på saklighet och opartiskhet (1 kap. 9 § RF) i JK:s verksam-
het, även när JK skall bevaka i och för sig motstående intressen, utesluter
konflikter i egentlig mening. Utredningen menar emellertid att det - i
brist på en mera inträngande analys - förekommer föreställningar om att
JK inte alltid samtidigt kan fullgöra uppgifter inom olika ansvars-
områden. Därför föreslår utredningen att JK generellt skall kunna
underlåta att fullgöra en tillsynsuppgift om den kan uppfattas som

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

svårförenlig med någon annan uppgift som åvilar honom. Flera av de
remissinstanser som närmare uttalat sig i fråga om de konflikter som kan
uppkomma har funnit utredningens överväganden otillräckliga. JK för
egen del har efterlyst en mera genomarbetad konstitutionell analys
beträffande JK:s funktioner.

Det finns enligt regeringens uppfattning grundläggande skillnader i för-
hållandet mellan JK:s funktioner t.ex. inom statlig skadereglering och till-
synsverksamheten. Intressekonflikter kan uppkomma och får ofta sin lös-
ning genom att JK själv konstaterar att en konfliktsituation föreligger. I
några fall har en tillsynsuppgift överlämnats till Riksdagens ombudsmän
efter överenskommelse. Någon gång har saken underställts regeringens
prövning. Det är emellertid tveksamt om regleringen som utgångspunkt
skall ha att olika intressekonflikters lösning blir beroende av hur JK själv
ser på saken från fall till fall. Andra alternativ till hur intressekonflikter
skall förhindras uppstå kan finnas. Mot bl.a. denna bakgrund anser
regeringen att frågan om intressekonflikter bör övervägas ytterligare i
lämpligt sammanhang.

Tillsynsuppgifter

Utredningen har föreslagit en ändring i 2 § lagen (1975:1339) om Justitie-
kanslems tillsyn i syfte att göra regleringen av JK:s tillsyn över det
statliga och det kommunala området enhetlig. Förslaget innebär att JK
skall utföra tillsyn över kommunala myndigheter i den utsträckning som
regeringen föreskriver det. Förslaget har rönt en del kritik från remiss-
instanserna. Bl.a. JO har uttryckt tvekan om den föreslagna bestämmel-
sens grundlagsenlighet och menat att den innebär en delegering av norm-
givningskompetens som inte är förenlig med 8 kap. 5 och 7 §§ RF.
Några remissinstanser har efterlyst en mer ingående analys av frågor om
den statliga tillsynen över kommunerna.

Regeringen delar uppfattningen att det kan ifrågasättas huruvida den
föreslagna bestämmelsen är förenlig med RF:s regler om normgivnings-
makten, och utredningens förslag härvidlag bör därför inte leda till lag-
stiftning. Frågan om JK:s tillsyn över kommunerna har ett samband med
vad Svenska Kommunförbundet i en skrivelse till regeringen anfört om
att frågan om ett vidgat grundlagsskydd för kommunerna bör bli föremål
för en parlamentarisk utredning. Skrivelsen bereds för närvarande inom
Civildepartementet.

I fråga om JK:s tillsyn över domstolarna föreslår utredningen att dom-
stolarnas verksamhet inte skall undantas från tillsyn. För att markera be-
tydelsen av rättskipningens självständighet också gentemot JK föreslås
dock en särskild bestämmelse i lagen om JK:s tillsyn enligt vilken JK vid
sin tillsyn över domstolarna särskilt skall beakta 11 kap. 2 § regerings-
formen. De remissinstanser som uttalat sig i denna fråga är huvudsak-
ligen för utredningens överväganden att inte undanta domstolarna från
JK:s tillsyn. Några instanser har dock menat att den föreslagna hänvis-
ningen till 11 kap. 2 § RF kan leda till missförstånd.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

I likhet med utredningen anser regeringen att det inte nu finns skäl att
vidtaga några principiella ändringar i frågan om JK:s tillsyn över dom-
stolarna. Saken kan emellertid aktualiseras i samband med de ställnings-
taganden som utredningen om domstolarnas och domarnas rättsliga ställ-
ning (dir. 1993:47) skall göra. Frågan om domarnas anställningsvillkor
och de rättsliga regler som gäller för dem beträffande straff- och discip-
linansvar är något som utredningen kommer att beröra och som har an-
knytning till frågan om tillsyn över verksamheten.

Skadereglering

Utredningen föreslår att JK även i fortsättningen skall vara central instans
för statens tvistemålshantering. Regleringen av beslutsskador, varmed av-
ses anspråk på ersättning som grundas på påstående om felaktigt beslut
eller underlåtenhet att meddela beslut, föreslås även fortsättningsvis an-
komma på JK. Samma tänks gälla för regleringen av ersättningsanspråk
på grund av vissa frihetsberövanden. Däremot föreslås en betydande
decentralisering till centralmyndigheter när det gäller handläggning av fak-
tiska skador, varmed främst avses sådana anspråk på ersättning som
grundas på den allmänna skadeståndsregeln i 2 kap. 1 § skadeståndslagen
(1972:207) eller på regeln om arbetsgivaransvar i 3 kap. 1 § skadestånds-
lagen. Utredningens överväganden har i huvudsak bemötts positivt av
remissinstanserna.

Regeringen delar bedömningen att regleringen av beslutsskador även
i fortsättningen bör ankomma på JK. Sådana skador rymmer typiskt sett
en risk för intressekollisioner genom att det ofta blir fråga om en pröv-
ning om någon befattningshavare i chefsställning vid myndigheten har
felat. Bl.a. denna risk motiverar att skadorna hanteras centralt och inte
av myndigheten själv. Som utredningen framhållit har emellertid JK möj-
lighet att genom delegering enligt 6 § kungörelsen (1972:416) om stats-
myndigheternas skadereglering i vissa fall (skaderegleringskungörelsen),
t.ex. beträffande mindre komplicerade beslutsskador, uppdra åt någon
annan myndighet att handlägga ett ersättningsanspråk. I frågan om ersätt-
ningsanspråk på grund av vissa frihetsberövanden bör beredningen av be-
tänkandet Det allmännas skadeståndsansvar (SOU 1993:55) avvaktas. Be-
tänkandet remissbehandlas för närvarande. I betänkandet föreslås en ny
lag om skadestånd på grund av vissa myndighetsåtgärder. Ett genomför-
ande av det förslaget kan få stor betydelse för JK:s uppgifter och organi-
sation.

Ett genomförande av decentraliseringstankama i fråga om faktiska
skador förutsätter inte riksdagens medverkan eftersom det rör ändringar
i skaderegleringskungörelsen. Det ankommer därför på regeringen att
fatta beslut i denna fråga.

Regeringen har också för avsikt att genomföra utredningens förslag så
tillvida att myndigheterna själva i betydligt större omfattning än för när-
varande skall få handlägga sådana skador och att skyldigheten att hän-
skjuta ekonomiskt betydelsefulla ärenden till JK endast bör vara kvar vid
ärenden där det kan bli fråga om åtaganden för staten att betala verkligt

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

betydande belopp. Skyldigheten för myndigheterna att anmäla innan de
beslutar att betala skadestånd eller att avslå en framställning om skade-
stånd som inte är uppenbart ogrundad avskaffas. Även skyldigheten för
myndigheter att till JK anmäla svaromål i skadeståndsmål avskaffas. I an-
slutning till denna decentralisering av skadehanteringen införs också en
skyldighet för myndigheterna att på eget ansvar samråda med JK i
ärenden av principiell karaktär eller av större ekonomisk betydelse. Be-
stämmelsen om ett obligatoriskt hänskjutande från JK till regeringen i
skadeståndsärenden relaterade till högre belopp bör avskaffas.

3 Civilrätt

3.1 Allmänt

På det civilrättsliga området har reformarbetet under de senaste åren i
hög grad dominerats av en anpassning av viktiga delar av svensk civilrätt
till EG-rätten. Sålunda har sådan anpassning skett såväl vad gäller den
kommersiella kontraktsrätten (t.ex. lag om handelsagentur) som när det
gällt konsumenträtten (t.ex. ny konsumentkreditlag och lag om paket-
resor). Också inom försäkrings- och skadeståndsrätt har det skett en
sådan anpassning (t.ex. ändringar i trafikskadelagen samt införandet av
en produktansvarslag och en lag om tillämplig lag för vissa försäkrings-
avtal). Även vissa andra delar av civilrätten har berörts. Det gäller t.ex.
immaterialrätt, fastighetsrätt och aktiebolagsrätt.

De åtaganden att anpassa svensk civilrätt till EG:s regelverk som görs
genom det s.k. EES-avtalet har i och med dessa lagstiftningsåtgärder i
stora delar redan fullgjorts. På några områden, där Sverige i EES-avtalet
får anstånd med att genomföra lagändringarna, återstår emellertid lagstift-
ningsarbete. Mest omfattande är därvid det lagstiftningsarbete som skall
ske på associationsrättens område. Vidare kan det till följd av EES-
avtalet också bli aktuellt att anpassa delar av svensk civilrätt till EG-
regler som tillkommit efter det att EES-avtalet ingicks.

I och med att arbetet med EG-anpassningen nu till stora delar är av-
klarat finns det utrymme att använda lagstiftningsresursema på civil-
rättens område för andra reformbehov. Därvid kommer särskilt reform-
behovet på bostadslagstiftningens område i blickpunkten men det finns
också andra angelägna lagstiftningsuppgifter. I det följande lämnas en
redogörelse för läget i lagstiftningsarbetet inom civilrättens område.

2 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 3

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

3.2 Allmän förmögenhetsrätt

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Några huvudpunkter:

- En översyn av vissa frågor med anknytning till konsumentköp-
lagen och konsumentjänstlagen pågår.

Svensk rätt anpassas till EG:s regler om oskäliga villkor i kon-
sumentavtal.

- En ny fastighetsmäklarlag förbereds.

Konsumenttjänstlagen (1985:716) trädde i kraft den 1 juli 1986. Konsu-
mentköplagen (1990:932) trädde i kraft den 1 januari 1991. Med anled-
ning av bl.a. tillkännagivanden av riksdagen (se bet. 1989/90:LU35 och
bet. 1991/92:LU7 och 24) har en särskild utredare tillkallats för att göra
en utvärdering och översyn av vissa frågor med anknytning till de
nämnda lagarna (se dir. 1993:101). Utredningsuppdraget omfattar bl.a.
preskriptionsbestämmelsema, konsumentens avbeställningsrätt, närings-
idkarens produktansvar och köparens skydd mot säljarens borgenärer.
Uppdraget skall redovisas före den 31 december 1994.

I nordiskt samarbete förbereds nu i Justitiedepartementet lagstiftning i
enlighet med ett EG-direktiv om oskäliga villkor i konsumentavtal.
Direktivet berör sådana frågor som regleras i 36 § avtalslagen (1915:218)
och lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Det
antogs av EG:s råd den 5 april 1993 och medlemsländerna är förpliktade
att införliva det med den nationella rätten senast den 31 december 1994.

Kreditupplysningsutredningen (Ju 1991:6, dir. 1991:69) arbetar med
vissa frågor rörande lagstiftningen om kreditupplysningsverksamhet. Bl.a.
skall utredningen klarlägga hur intresset av en effektiv kreditupplysnings-
verksamhet kan främjas utan att kravet på personlig integritet och sekre-
tess träds för när. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete inom kort.

En annan utredning (Ju 1988:1, dir. 1988:15) överväger frågor om
leasing av lös egendom m.m. (se avsnitt 3.5).

I departementspromemorian Ny fastighetsmäklarlag (Ds 1992:87) före-
slås att en ny lag om fastighetsmäklare skall ersätta den sedan 1984 gäll-
ande fastighetsmäklarlagen. Förslaget syftar bl.a. till en effektivisering
av registrerings- och tillsynsfunktionerna samt en skärpning av kraven på
den som söker registrering som fastighetsmäklare. Förslaget innehåller
också nya regler om hur mäklaren skall utföra sitt uppdrag. Promemorian
har remissbehandlats under hösten 1992 och förslagen övervägs nu inom
Justitiedepartementet.

I augusti 1993 beslutade regeringen att en särskild utredare skall till-
kallas för att se över lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre. Ut-
redarens huvuduppgift är att utvärdera tillämpningen av lagen såvitt gäller
godtrosförvärv av stöldgods och att utreda om reglerna bör ändras i syfte
att motverka handeln med stöldgods (se dir. 1993:102). Utredningsupp-
draget skall redovisas före utgången av år 1994.

3.3 Ersättningsrätt

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Några huvudpunkter:

- Frågor om ersättning för ideell skada utreds. Reglerna om det
allmännas skadeståndsansvar ses över.

En reformering av försäkringsavtalsrätten förbereds.

Också på det ersättningsrättsliga området har det, som tidigare nämnts (se
avsnitt 3.1), skett en anpassning av svensk rätt till EG:s rättssystem. Det
gäller bl.a. trafikskadelagen och reglerna om produktansvar.

På det skadeståndsrättsliga området pågår vid sidan härav en utveckling
i riktning mot att ge de skadelidande ökade möjligheter att få ersättning
för sina skador. Bl.a. undersöker en kommitté (Ju 1989:1, dir. 1988:76)
möjligheterna till att förbättra ersättningen för ideell skada. I kommitténs
uppdrag ingår bl.a. att diskutera ersättningsnivån, ersättningsprinciper
och metoder för att bestämma ersättningen. Kommittén har i september
1992 lagt fram ett delbetänkande Ersättning för kränkning genom brott
(SOU 1992:84). I betänkandet föreslås nya regler om ersättning för lid-
ande som någon tillfogar annan genom brott mot den personliga friheten
eller annat integritetskränkande brott. Betänkandet har remissbehandlats
och övervägs inom Justitiedepartementet. Kommittén slutför sitt arbete
med andra delar av utredningsuppdraget.

En parlamentarisk kommitté om det allmännas skadeståndsansvar (Ju
1989:3, dir. 1989:52) lade i juni 1993 fram betänkandet Det allmännas
skadeståndsansvar (SOU 1993:55). I betänkandet föreslår kommittén att
det allmännas skadeståndsansvar i samband med myndighetsutövning
skall utvidgas i vissa hänseenden, främst vid felaktig myndighets-
information samt vid frihetsinskränkningar och andra allvarliga ingrepp.
Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

Beträffande skador som uppkommer vid transport av farligt gods deltar
Sverige i det internationella arbetet i olika FN-organ för att förbättra de
skadelidandes situation vid olyckor av större omfattning.

Inom FN:s sjöfartsorganisation, IMO, bedrivs för närvarande ett arbete
på en konvention om skadeståndsansvar vid sjötransport av farligt gods.

När det gäller atomansvar deltar Sverige i det internationella arbete
med att revidera den s.k. Wienkonventionen som pågår inom FN:s atom-
energiorgan IAEA. Arbetet syftar till att förbättra de skadelidandes rätt
till ersättning för skador till följd av atomolyckor samt till att förmå fler
länder att ansluta sig till konventionssystemet. Inom OECD:s atomenergi-
organ NEA följs arbetet inom IAEA samtidigt som en modernisering av
den s.k. Pariskonventionen och en tilläggskonvention från år 1963 för-
bereds. Sverige deltar aktivt i även detta arbete.

På försäkringsavtalsrättens område pågår sedan länge ett omfattande
nordiskt reformarbete. Till grund för arbetet i Sverige ligger Försäkrings-
rättskommitténs båda betänkanden Personförsäkringslag (SOU 1986:56)
och Skadeförsäkringslag (SOU 1989:88). Inom Justitiedepartementet har

kommitténs förslag omarbetats, bl.a. med hänsyn till den internationella
utvecklingen och vad som framkom vid remissbehandlingen av kommitté-
förslagen. Resultatet av departementets arbete har redovisats i departe-
mentspromemorian Ny försäkringsavtalslag (Ds 1993:39), som har
remissbehandlats. Ärendet bereds nu vidare i Justitiedepartementet med
sikte på en lagrådsremiss under 1994.

3.4 Bostadslagstiftningen

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Några huvudpunkter:

- En hyresgäst skall ha rätt att stå utanför det kollektiva
förhandlingssystemet.

- Lagstiftningen om förvärv och förvaltning av hyresfastigheter
ses över.

En proposition till riksdagen med förslag till ändringar i bl.a. hyresför-
handlingslagen och hyreslagen förbereds inom Justitiedepartementet. I
propositionen kommer bl.a. att föreslås att en hyresgäst skall ha rätt att
stå utanför det kollektiva förhandlingssystemet och att förbudet mot flera
förhandlingsordningar för ett och samma hus skall tas bort.

En särskild utredare fick under våren 1993 i uppdrag att se över lag-
stiftningen om förvärv och förvaltning av hyresfastigheter. Syftet är att
effektivisera lagstiftningen så att förvärvare och överlåtare av fastigheter
inte i onödan drabbas av besvärliga och tidsödande förfaranden samtidigt
som möjligheterna att ingripa mot olämpliga hyresvärdar förbättras. Upp-
draget skall redovisas före den 1 mars 1994.

I en promemoria (Ds 1993:54) som har remissbehandlats under hösten
1993 föreslås lagändringar i syfte att ytterligare underlätta en övergång
från hyresrätt till bostadsrätt. Bl.a. föreslås att en ny bostadsrättsförening
för ombildning från hyresrätt till bostadsrätt skall kunna "ligga kvar" i
fastigheten genom att förvärva en option till bostadsrätt. Vidare föreslås
att den s.k. ombildningslagen skall omfatta också fastigheter som är
taxerade som småhus. Ärendet bereds nu inom Justitiedepartementet.

Inom Justitiedepartementet pågår ett beredningsarbete beträffande också
andra former av bostadsinnehav, nämligen kooperativ hyresrätt samt en
form av ägarlägenheter. Dessa frågor kommer inom kort att redovisas i
en eller flera departementspromemorior.

3.5 Övrig fastighetsrätt

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Några huvudpunkter:

- Någon lagstiftning på grundval av betänkandet Fastighetsleas-
ing (SOU 1991:81) kommer inte att föreslås.

- Vissa rationaliseringar av inskrivningsväsendet föreslås.

En framställning från Kammarkollegiet om ändrade ersättningsregler
vid omprövning av tillstånd till s.k. vattenföretag har remissbehandlats
och övervägs för närvarande inom Justitiedepartementet.

Inom finansmarknaden har utvecklats en avtalstyp som kallas fastighets-
leasing eller fästighetsrenting. Denna avtalstyp, som brukar betecknas
som ett mellanting mellan köp och hyra, har behandlats i ett delbetänk-
ande (SOU 1991:81) av Leasingutredningen. Betänkandet har remissbe-
handlats. Remissutfallet visar att någon lagstiftning i enlighet med utred-
ningens förslag inte bör genomföras. Inom Justitiedepartementet övervägs
nu vilken åtgärd som i stället kan komma i fråga. Det finns dock anled-
ning att avvakta med det slutliga avgörandet av den frågan till dess att
utredningens slutbetänkande om övriga leasingfrågor föreligger.

Arrendekommitténs betänkanden (SOU 1991:85) om friköp vid s.k.
historiska arrenden och (SOU 1992:109) om investeringar i arrendejord-
bruket om andra arrenderättsliga frågor har remissbehandlats. Ärendena
bereds nu inom Justitiedepartementet.

År 1990 tillkallades en särskild utredare med uppgift att undersöka om
det finns skäl att införa ett nytt system för pantsättning av fastigheter. Ut-
redaren fenn emellertid att det för närvarande inte finns skäl för en sådan
reform. I stället har inom Justitiedepartementet utarbetats departements-
promemorian Ett papperslöst inteckningssystem m.m. (Ds 1993:14), där
en något mindre långtgående reform på fastighetspanträttens område före-
slås. Promemorian, som också tar upp förslag till rationaliseringar på in-
skrivningsrättens område, har remissbehandlats. En proposition beräknas
kunna lämnas till riksdagen under våren 1994.

3.6 Bolagsrätt och annan associationsrätt

Några huvudpunkter:

Svensk aktiebolagsrätt anpassas till EG:s regelverk.

- En proposition med förslag till lag om stiftelser har lagts fram.

Den aktiebolagsrättsliga lagstiftningen har tillkommit i nordiskt samarbete
under åren 1973 - 1978. De nordiska lagarna har därefter ändrats vid
olika tillfällen.

I enlighet med Sveriges åtaganden i EES-avtalet har aktiebolagslagens,
bankaktiebolagslagens och försäkringsrörelselagens regler om bundna

aktier upphävts med verkan fr.o.m. den 1 januari 1993. Till följd av
EES-avtalet har vidare bl.a. kravet på bosättning i Sverige för vissa be-
fattningshavare i bl.a. aktiebolag ändrats till att gälla krav på bosättning
inom EES.

Under hösten 1990 tillsattes en kommitté, Aktiebolagskomittén (Ju
1990:8, dir 1990:46, 1991:98) som i samråd med motsvarande kom-
mittéer i Finland och Norge ser över aktiebolagslagen. Kommittén har
under hösten 1992 överlämnat delbetänkandet Aktiebolagslagen och EG
(SOU 1992:83), vilket innehåller förslag till en anpassning av den
svenska aktiebolagsrätten till flera av EG:s direktiv på det bolagsrättsliga
området. I betänkandet föreslås bl.a. att aktiebolagen skall delas in i två
kategorier (publika aktiebolag och privata aktiebolag) samt att aktiekapi-
talet i publika aktiebolag skall uppgå till minst 100 000 kronor. Betänkan-
det har remissbehandlats. En proposition på grundval av betänkandet
kommer att avlämnas under våren 1994.

Aktiebolagskommittén skall även överväga bl.a. frågor som rör aktie-
bolagets finansiella instrument, aktiebolagens organisation och aktieägar-
nas minoritetsskydd. Kommittén har genom tilläggsdirektiv under hösten
1991 fått i uppgift att överväga om det finns skäl att modifiera förbudet
för ett aktiebolag att förvärva egna aktier.

Inom Justitiedepartementet övervägs ett förslag om vissa restriktioner
när det gäller aktiebolags rätt att välja firma (se Riksskatteverkets rapport
1987:8)

En proposition (prop. 1993/94:9) med förslag till lag om stiftelser har
nyligen överlämnats till riksdagen. Lagförslaget innehåller en omfattande
civilrättslig reglering av stiftelseinstitutet samt bestämmelser om tillsyn.

Redovisningskommittén har till uppgift att göra en översyn av redovis-
ningslagstiftningen. Kommittén har genom tilläggsdirektiv (dir. 1993:19)
även fått i uppgift att - om nödvändigt med förtur - lägga fram förslag till
de förändringar av redovisningslagstiftningen som föranleds av Sveriges
åtaganden enligt EES-avtalet. Enligt tilläggsdirektiven skall kommittén ut-
reda även frågan om det behövs särskilda redovisningsregler för pen-
sionsavsättningar, avtal om avgångsvederlag och liknande förmåner för
styrelseledamöter, verkställande direktören m.fl.

Inom departementet pågår också ett arbete med att införliva EG-förord-
ningen om europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG). Arbetet
kommer att redovisas i en departementspromemoria.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

3.7 Immaterialrätt m.m.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Några huvudpunkter:

- Upphovsrätten anpassas till EG:s regelverk.

- Varumärkesrätten ses över.

Ny lagstiftning om genteknik föreslås.

På upphovsrättens område har EG antagit ett direktiv om uthyrnings- och
utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upp-
hovsrätten närstående rättigheter samt ett direktiv om satellit- och kabel-
sändningar. Inom Justitiedepartementet pågår arbete på en departements-
promemoria med förslag till nödvändig lagstiftning för att införliva dessa
direktiv med svensk rätt. Arbetet sker i nordiskt samarbete.

Ett direktiv om upphovsrätt och databaser samt ett direktiv om de upp-
hovsrättsliga skyddstiderna är nära förestående. Inom Justitiedeparte-
mentet har inletts ett arbete med att införliva dessa direktiv i svensk rätt.
Arbetet bedrivs i samarbete med berörda departement i de andra nordiska
länderna.

På fotorättens område har i en nyligen avlämnad proposition till riks-
dagen (prop. 1993/94:109) föreslagits att fotolagen skall upphävas och
att fotorätten skall integreras i upphovsrättslagen. De föreslagna ändring-
arna är avsedda att träda i kraft under våren 1994.

Inom Justitiedepartementet pågår arbete med en allmän översyn av
varumärkeslagen. Vidare övervägs frågan om ett tillträde till det s.k.
Madridsystemet. Avsikten är att en departementspromemoria med förslag
i dessa frågor skall kunna presenteras inom kort.

På varumärkesområdet kommer vidare en diplomatkonferens att hållas
under år 1994 om ett förslag till en internationell konvention om för-
enklade procedurer för erhållande av varumärkesskydd. Frågan om nöd-
vändiga ändringar i den svenska varumärkeslagstiftningen kommer att
övervägas inom Justitiedepartementet.

En proposition (prop. 1993/94:122) med förslag till skärpta åtgärder
mot immaterialrättsliga intrång har i december 1993 lämnats till riks-
dagen. Avsikten är att de nya reglerna skall kunna träda i kraft under
våren 1994.

EG har antagit en förordning om förlängt skydd för läkemedel. Det är
avsikten att förordningens bestämmelser skall gälla inom hela EES-om-
rådet efter beslut av Gemensamma EES-kommittén. Ett sådant beslut kan
förväntas snarast efter ett ikraftträdande av EES-avtalet. Inom Justitiede-
partementet har utarbetats en promemoria som behandlar frågan om in-
förlivande i svensk rätt av förordningen. Promemorian har remissbehand-
lats. I avvaktan på att EG-förordningen kommer att gälla i Sverige har
regeringen i proposition 1993/94:22 föreslagit nationella regler om
tilläggsskydd för läkemedel, vilka i allt väsentligt överensstämmer med
förordningens bestämmelser. Riksdagen har antagit förslagen i proposi-
tionen och de nya reglerna träder i kraft den 1 januari 1994.

Inom WIPO (World Intellectual Property Organisation) pågår sedan
flera år ett arbete på att harmonisera patentlagstiftningen i världen. Ett
stort antal frågor behandlas och arbetet syftar främst till att avskaffa skill-
naderna i patentsystemet i Europa, USA och Japan. Sverige följer detta
arbete. Frågan om nödvändiga ändringar i den svenska patentlagstift-
ningen kommer att övervägas inom Justitiedepartementet.

För att få ett antal frågor med anknytning till gentekniken belysta till-
sattes år 1990 en parlamentarisk beredning. Beredningen överlämnade i
september 1992 sitt betänkande Genteknik - en utmaning (SOU 1992:82).
Betänkandet har remissbehandlats och inom Justitiedepartementet för-
bereds en reglering av gentekniken.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

3.8 Transporträtt

Några huvudpunkter:

- Ett förslag om en ny sjölag har remitterats till lagrådet.

- Arbete pågår på en översyn av reglerna om oljeskador till
sjöss.

Sjölagsutredningen avlämnade i februari 1990 sitt slutbetänkande Översyn
av sjölagen 2 (SOU 1990:13). I betänkandet föreslås en revision av sjö-
lagens bestämmelser om godsbefordran. Betänkandet har remissbehand-
lats och därefter gjorts till föremål för nordiska departementsöverlägg-
ningar. Ett inom Justitiedepartementet på grundval av utredningens be-
tänkande utarbetat förslag till en ny sjölag har nyligen remitterats till
Lagrådet. Förslaget innebär främst en anpassning av bestämmelserna
rörande godsbefordran till dagens sjöfärtsförhållanden. Vidare innefattar
förslaget en redaktionell översyn och systematisering av sjölagstiftningen.

På sjörättens område pågår inom Justitiedepartementet också arbete
rörande en konvention om bärgning, som Sverige undertecknade år 1989.
I nordiskt samarbete förbereds förslag till de lagstiftningsåtgärder som
föranleds av ett tillträde till konventionen.

Arbetet inom FN:s sjöfartsorganisation (IMO) på regler om skade-
ståndsansvar vid transport av farligt gods fortsätter. Sverige deltar i detta
arbete.

Inom Justitiedepartementet förbereds i nordiskt samarbete förslag till
ändrade regler avseende ansvaret för oljeskador till sjöss.

3.9 Familjerätt

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Några huvudpunkter:

- Reformarbetet på förmynderskapsrättens område fortsätter.

Även vissa adoptionsfrågor kommer att behandlas i det fort-
satta reformarbetet.

Sambolagstiftningen utvärderas.

- Den internationellt privaträttsliga lagstiftningen på familje-
rättens område reformeras.

Merparten av det reformarbete som nu pågår på familjerättens område
rör föräldrarättsliga frågor.

Regeringen har beslutat att en särskild utredare skall tillkallas för att
utvärdera 1991 års reform av föräldrabalkens regler om vårdnad och um-
gänge (dir. 1993:120). Utvärderingen skall särskilt inriktas på frågan hur
satsningen på samarbetssamtal har inverkat på handläggningen av vård-
nads- och umgängestvister. Utredaren skall också överväga om handlägg-
ningsreglema bör ändras. Uppdraget skall redovisas före utgången av
mars 1995.

I ett betänkande (SOU 1988:40) från Förmynderskapsutredningen, som
har remissbehandlats, föreslås förenklingar i reglerna om förvaltning av
omyndiga barns egendom. Förslagen övervägs nu inom Justitiedeparte-
mentet med sikte på en lagrådsremiss våren 1994.

Också reglerna om adoption har setts över av Förmynderskapsutred-
ningen, som i slutet av år 1989 lade fram ett betänkande i saken (SOU
1989:100). Betänkandet har remissbehandlats och övervägs nu inom
Justitiedepartementet.

På sambolagstiftningens område är två utvärderingar aktuella. I fråga
om lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem redovisade Statskon-
toret i september 1993 en kartläggning av vissa faktiska förhållanden och
attityder till lagen. I Justitiedepartementet övervägs nu formerna för den
fortsatta utvärderingen. En parlamentarisk kommitté (Ju 1991:1, dir.
1991:6) har haft i uppdrag att göra en utvärdering av lagen (1987:813)
om homosexuella sambor och överväga frågan om det bör införas en lag-
stiftning om s.k. registrerat partnerskap. Kommittén har redovisat sitt
uppdrag i november 1993 i betänkandet Partnerskap (SOU 1993:98). I
betänkandet föreslås införandet av en lag om registrerat partnerskap och
en lag om sambor av samma kön. Betänkandet kommer att sändas ut på
remiss inom den närmaste tiden.

Reformarbetet på familjerättens område koncentreras nu i övrigt på den
internationellt privaträttsliga regleringen.

En ny lag om vissa internationella frågor rörande makars förmögen-
hetsförhållanden trädde i kraft den 1 juli 1990. Den bygger på delar av
Familjelagssakkunnigas slutbetänkande Internationella familjerättsfrågor
(SOU 1987:18), som också innehåller förslag om nya internationellt pri-
vaträttsliga regler om äktenskap, underhållsbidrag och arv. Återstående

delar av detta betänkande övervägs nu i Justitiedepartementet tillsammans
med ett annat utredningsförslag om nya internationellt privaträttsliga
regler på förmynderskapsrättens område (SOU 1987:73). I sammanhanget
behandlas också vissa internationella adoptions- och vårdnadsfrågor som
tagits upp av Förmynderskapsutredningen (se SOU 1989:100). I anslut-
ning härtill kan nämnas att det pågår ett nordiskt samarbete rörande en
översyn av den intemordiska familjerättsliga regleringen.

4 Domstolsväsendet, åklagarväsendet och processrätten

4.1 Domstolsväsendet

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Några huvudpunkter:

- Förändringar av de allmänna domstolarnas och de allmänna
förvaltningsdomstolarnas organisation bereds vidare på grund-
val av Domstolsutredningens förslag.

- Frågan om specialdomstolamas framtid bereds vidare i syfte
att begränsa antalet sådana instanser.

- Domarnas ställning ses över i syfte att stärka domstolarnas
självständighet.

Sedan flera år pågår ett målmedvetet arbete för att komma till rätta med
domstolarnas svårigheter, som har yttrat sig i en växande arbetsbörda och
tidvis tilltagande personalförsörjningsproblem. Som ett led i en förutsätt-
ningslös och framtidsinriktad diskussion om domstolsväsendet utarbetades
och remissbehandlades departementspromemorian Domstolarna i fram-
tiden - en idéskiss (Ds 1989:2). Nästa steg var att en parlamentariskt
sammansatt kommitté tillsattes i slutet av år 1989 för att se över dom-
stolarnas uppgifter, arbetssätt och organisation. Kommittén, som antog
namnet Domstolsutredningen redovisade i böijan av 1992 sitt uppdrag i
betänkandet Domstolarna inför 2000-talet (SOU 1991:106).

Betänkandet innehåller olika förslag som tar sikte på arbetsfördelningen
mellan domstolar och förvaltning och mellan de allmänna domstolarna
och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Utredningen tar också upp
frågor om omprövning, överklagande och instansordningen och vissa pro-
cessrättsliga frågor. Betänkandet har remissbehandlats och ett par av för-
slagen har redan genomförts, bl.a. utvidgade regler om prövningstillstånd
i hovrätt. Övriga förslag bereds nu inom Justitiedepartementet med siktet
inställt på etappvisa reformer. Det bör framhållas att inriktningen är att
huvuddelen av förslagen skall genomföras. Det innebär att uppgifter som
inte består i rättskipning i domstolar överförs till förvaltningsmyndig-
heter, att en bättre fördelning av måltyper görs mellan de allmänna dom-
stolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna, att länsrätternas be-
hörighet ökas så att de blir allmänna förvaltningsdomstolar i mera egent-
lig betydelse än för närvarande samt att måltillströmningen till över-

instanserna begränsas utan att avkall ges på rättssäkerhetskraven. Re-
formarbetet beskrivs närmare i detalj i det följande (avsnitt 4.3).

Den av Domstolsutredningen berörda frågan om inskrivningsväsendets
skiljande från domstolarna behandlas av den särskilde utredare som fått
i uppdrag att lämna förslag om en ny organisation för bl.a. fastighetsbild-
ning och fastighetsregistrering. Utredaren har lämnat ett principbetänk-
ande Kart- och fastighetsverksamhet i myndighet och bolag (SOU
1993:99). I betänkandet föreslås att närmare 300 myndigheter däribland
inskrivningsmyndigheterna förs samman till ett kart- och fastighetsverk
och 24 regionala myndigheter för kartor- och fastigheter. Den nya organi-
sationen föreslås träda i kraft den 1 juli 1995. Betänkandet remissbehand-
las för närvarande. Regeringen avser att redovisa sitt ställningstagande
till utredarens förslag i en proposition till vårriksdagen.

Sedan regeringen återkallat Domstolsutredningens uppdrag att se över
organisationen inom domstolsväsendet har denna fråga utretts inom
Justitiedepartementet och redovisats i departementspromemorian Dom-
stolsväsendet - Organisation och administration i framtiden (Ds 1992:38).
Promemorian tog huvudsakligen upp till behandling frågorna om de
mindre domstolarnas framtida verksamhet, om specialdomstolamas fram-
tida verksamhet och om Domstolsverkets framtid.

Promemorian föreslog i fråga om de mindre domstolarna bl.a. en dom-
kretsreform vilken om den genomfördes skulle resultera i att 24 av de
minsta tingsrätterna skulle läggas samman med andra och därmed upp-
höra som självständiga domstolar. Förslaget kritiserades under remiss-
behandlingen. Som regeringen också har uttalat i prop. 1993/94:17 om
förvaltningen inom domstolsväsendet, se vidare i det följande, har vi för
närvarande inte för avsikt att föreslå någon generell domkretsreform.
Däremot har Domstolsverket nyligen inlett ett arbete som syftar till att
undersöka om det numera finns lokalmässiga och andra förutsättningar
att slå samman Sjuhäradsbygdens tingsrätt med Borås tingsrätt. Resultatet
av denna undersökning beräknas vara klart inom kort.

I fråga om Domstolsverkets framtida organisation och arbetsuppgifter
har regeringen under hösten 1993 avlämnat en proposition om förvaltning-
en inom domstolsväsendet (prop. 1993/94:17). I denna behandlas förutom
den administrativa centralmyndighetens funktion och ledning även frågor
som rör bl.a. Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet. Frågorna om
den administrativa centralmyndigheten för domstolsväsendet behandlas
närmare nedan i samband med anslaget Dl. Domstolsverket. Vad gäller
Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet har riksdagen ställt sig
bakom propositionens förslag om ny sammansättning för denna (bet.
1993/94:JuU10, rskr. 1993/94:98). Det innebär att Sveriges Domarför-
bund och de fackliga organisationerna inte längre skall nominera leda-
möter i nämnden. Riksdagens beslut föranleder en ändring i förordningen
(1988:318) med instruktion för Tjänsteförslagsnämnden för domstols-
väsendet.

Som nämnts tog departementspromemorian om domstolsorganisationen
också upp frågan om specialdomstolamas framtid. I 1993 års budgetpro-
position förutskickades med anledning av denna en närmare utredning om

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

de frågor som rörde specialdomstolama. Inom Justitiedepartementet har
därför departementspromemorian Specialdomstolama i framtiden (Ds
1993:34) utarbetats. Enligt denna bör domstolsväsendet i framtiden vara
mer sammanhållet än i dag och specialdomstolama i möjligaste mån föras
samman med de allmänna domstolarna eller de allmänna förvaltningsdom-
stolarna. I promemorian uttalas att hyresmålen på sikt bör föras över till
de allmänna domstolarna. Det föreslås att Bostadsdomstolen avskaffas
som fristående domstol och att dess uppgifter att överpröva hyresnämn-
dernas avgöranden i ett inledande skede skall tas över av Svea hovrätt
och att hovrättens avgöranden skall kunna överklagas vidare till Högsta
domstolen. För hyresnämndernas del föreslås i promemorian en be-
gränsad reform som tills vidare består i att hyresnämnderna administrativt
slås samman med tingsrätterna på den ort där nämnderna är belägna.
Vidare föreslås i promemorian att Patentbesvärsrätten avskaffas och att
dess uppgifter tas över av de allmänna förvaltningsdomstolarna, i första
hand länsrätten i Stockholm. I fråga om Marknadsdomstolen och Arbets-
domstolen läggs inga förslag fram. Det uttalas dock att Marknadsdom-
stolen på sikt bör avskaffas som fristående domstol och att en sådan re-
form bör inriktas på att Marknadsdomstolen inordnas som en specialfunk-
tion i Svea hovrätt, att samtliga mål skall prövas av tingsrätt i första in-
stans och att målen i ett inledande skede inte skall kunna överklagas
vidare till Högsta domstolen. I fråga om Arbetsdomstolen uttalas att det
finns många fördelar med att renodla dess uppgifter till att avse tvister
som rör framför allt tolkning och tillämpning av kollektivavtal, förenings-
och förhandlingsrätten och fredsplikten. Remissbehandlingen av prome-
morian har nyligen avslutats och frågorna bereds nu vidare inom Justitie-
departementet. I första rummet är det Bostadsdomstolen som behandlas
i det arbetet.

När det gäller Försäkringsöverdomstolen har riksdagen beslutat att
denna skall läggas ned den 1 juli 1995 och att dess uppgift att vara pre-
judikatinstans i de aktuella måltypema då skall övertas av Regeringsrätten
(prop. 1992/93:215, bet. 1992/93:JuU33, rskr. 1992/93:372).

Regeringens arbete med reformer inom domstolsväsendet har det ytter-
sta syftet att på olika sätt stärka domstolsväsendets självständighet och
effektivitet. De förslag som hittills lagts fram har främst varit inriktade
på domstolarnas arbetsuppgifter och organisation samt förvaltningen inom
domstolsväsendet. En annan åtgärd som direkt syftar till att i framtiden
stärka såväl domstolarnas som domarnas självständighet är tillsättande av
en särskild utredare för att behandla domstolarnas och domarnas ställning
inför 2000-talet (dir. 1993:47). Utredaren, som arbetar under namnet
1993 års domarutredning (Ju 1993:6), skall i en första etapp kartlägga
behovet av att stärka domarnas ställning och lämna förslag på inriktning
av det fortsatta utredningsarbetet. Exempel på frågor som är aktuella i
sammanhanget är utnämning av ordinarie domare, domarnas rättsställ-
ning, avlöning och arbetsuppgifter, nämndemännens ställning och utse-
ende av jurymän. Den sistnämnda frågan är inte minst aktuell mot bak-
grund av den europeiska domstolens för de mänskliga rättigheterna dom
i det s.k. Holm-målet. Till utredningens uppgifter hör även att behandla

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

den i 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100, bil. 3, s. 101) be-
rörda frågan om den interna beslutsprocessen i administrativa frågor vid
domstolarna.

Delegeringsarbete

En viktig del i reformarbetet beträffande domstolarna är också strävande-
na mot en renodling av domarrollen. Under hösten 1991 påböljades ett
projekt om ändrade arbetsformer vid domstolarna. Projektet omfattar
hovrätter, kammarrätter, tingsrätter och länsrätter. En av grundtankarna
i projektet är att domstolspersonalen själv ska finna vägar att nå effek-
tivare arbetsformer, bl.a. genom att få impulser från kollegor i andra
domstolar. En annan utgångspunkt är att förändringsarbete mycket
kretsar kring attityder och intresse. I projektet har därför stor vikt lagts
vid att stödja lokala initiativ till ändrade arbetsformer. Finansieringen av
projektet sker huvudsakligen genom medel från Statens fömyelsefond.
Arbetet har bedrivits i form av tvådagarsseminarier vid vilka samtliga
personalkategorier hos domstolarna finns representerade. Under våren
1993 lade regeringen fram propositionen (1992/93:213) om delegering
av arbetsuppgifter till kanslipersonal vid domstol. I propositionen
konstateras bl.a. att regeringen inte utan lagstöd kan bestämma att sådana
uppgifter som avser beredning av mål får utföras av annan än domare,
t.ex. kanslipersonal. Genom ändringar i rättegångsbalken och lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar (prop. 1992/93:213, bet.
1992/93:JuU32, rskr. 1992/93:371) ges regeringen sedan den 1 juli 1993
uttrycklig befogenhet att meddela sådana bestämmelser. För hovrätternas
del har lagändringen följts upp med en ändring i hovrättsinstruktionen
(1993:648), som ger möjlighet att delegera vissa beslut under bered-
ningen till fiskaler, fiskalsaspiranter och domstol sbi träden. För de övriga
domstolarnas del är situationen delvis en arman i och med att det pågår
ett omfattande reformarbete till följd bl.a. av Domstolsutredningens för-
slag som kan få förhållandevis stor betydelse för arbetsformerna i dessa
domstolar. Vidare tar 1993 års domarutredning på ett genomgripande sätt
upp frågor som berör arbetsformerna vid domstolarna. Härtill kommer
att det i Domstolsverket pågår arbete med att utveckla ett modernt mål-
hanteringssystem (MÅHS) för länsrätt och tingsrätt. Införandet att detta
system kommer att nödvändiggöra en översyn av domstolarnas arbets-
former. Systemet skall installeras under budgetåren 1993/94 och
1994/95. Regeringen bedömer det därför inte lämpligt att just nu gå
vidare med några författningsändringar som berör arbetsformerna vid
dessa domstolar.

Den reformerade domarbanan

Våren 1990 godkände riksdagen efter förslag av regeringen (prop.
1989/90:79) riktlinjer för en reformerad domarbana m.m. (bet.
1989/90:JuU25, rskr. 1989/90:193). Den nya ordningen, som började
tillämpas den 1 juli 1990, innebär bl.a. att domarutbildningen skall kon-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

centreras och fullgöras i ett sammanhang. Målet som sattes upp var att
den sammanlagda tjänstgöringstiden, räknad från börjedag i överrätt till
assessorsförordnande, inte skulle vara längre än tre år. Detta motsvarar
i huvudsak minimitiderna för de i utbildningen ingående obligatoriska
momenten, nämligen nio månader som aspirant i överrätt, 12 månader
som fiskal vid underrätt och nio månader som adjungerad ledamot i över-
rätt, eller sammanlagt två år och sex månader. Härutöver förutsattes i
propositionen att utrymme för viss tjänstgöring i överrätt mellan fiskals-
förordnandet och påbörjandet av underrättstjänstgöringen skulle kunna
finnas, dock utan att detta lades in som ett obligatoriskt moment i utbild-
ningen. En sådan del av tjänstgöringen borde enligt propositionen i all-
mänhet inte vara längre än högst ett halvt år innan underrättstjänstgöring-
en tar vid.

Reformen har utvärderats vid två tillfällen. Den första utvärderingen
ägde rum redan år 1991. Det framkom därvid att man inom de flesta
överrättemas områden redan då hade kunnat förkorta tjänstgöringstiderna
för icke ordinarie domare till mellan tre och fyra år, räknat från börjedag
som fiskalsaspirant till assessorsförordnandet. Redan då framfördes också
att fiskalema i underrätterna generellt inte hade samma erfarenhet och
säkerhet som tidigare, vilket också gällde de adjungerade ledamöterna i
överrättema.

Reformen har därefter utvärderats ytterligare en gång av Domstols-
verket. Utvärderingen skedde under våren 1993 och resultatet redovisas
i rapporten Effekterna av den reformerade domarbanan - En enkätunder-
sökning avseende de kvalitativa aspekterna (DV Rapport 1993:2). Under-
sökningen visar att aspiranttiden vid alla överrätter är nio månader och
att tjänstgöring i överrätten efter fiskalsförordnandet i allmänhet före-
kommer i endast ringa omfattning. Underrättstjänstgöringen som fiskal
är mellan 12-20 månader; vid tingsrätt vanligen cirka 15 månader och vid
länsrätt omkring 12-13 månader. Det är endast i Stockholm som vänte-
tiden på adjunktionstjänstgöring efter fullgjort underrättsår är sex månad-
er eller mer. Väntetiden är sålunda vid Svea hovrätt cirka sex månader
och vid Kammarrätten i Stockholm 6-15 månader. Tiden för adjunktions-
tjänstgöring är vid alla överrätter i genomsnitt nio månader. Undersök-
ningen visar alltså att målet med en i tiden sammanhållen och koncen-
trerad domarutbildning i huvudsak har uppnåtts. Domstolsverket uttalar
vidare att, med undantag för att tillgången till förstärkningsassessorer vid
de allmänna domstolarna i vissa fall har varit för liten, reformens inten-
tioner även i övrigt har förverkligats. Detta innebär bl.a. att tjänstledighet
i princip inte medges för fiskaler, att de flesta fiskaler fullgör sin under-
rättstjänstgöring vid en och samma domstol och med ansvar för en egen
rotel och att de direkta utbildningsinsatserna har utökats.

Vissa effekter av reformen har emellertid ifrågasatts främst ur kvalita-
tiva aspekter. Domstolsverkets rapport berör dessa frågor vilka utförligt
belysts i enkätundersökningen. De negativa effekterna av reformen har
i enkätundersökningen sammanfattningsvis angetts vara, att arbetsbelast-
ningen har ökat för de ordinarie domarna, att effektiviteten i domstolarna
har blivit mindre och att fiskaler och adjungerade ledamöter i överrätt-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

erna saknar erforderlig erfarenhet av och rutin for dömande verksamhet. Prop. 1993/94:100
Det sistnämnda utpekas också som en betydelsefull del av grunden till på- Bilaga 3
ståendena att effektiviteten i underrätterna och i överrättema har blivit
mindre till följd av reformen. Av enkätsvaren framgår enligt rapporten
vidare att den teoretiska och utbildningsmässiga standarden på fiskaler
och adjungerade ledamöter är god och att de utbildningsinsatser som görs
är välavvägda och tillräckliga. Däremot gör deras bristande rutin och er-
farenhet att de inte är lika användbara som förut vad gäller att kunna an-
förtros mer kvalificerade eller omfattande mål. Denna brist på tjänst-
göringserfarenhet går enligt uppfattningen hos dem som besvarat enkäten
inte att kompensera genom ökade utbildningsinsatser eller liknande.
Domstolsverket föreslår därför i rapporten att den obligatoriska delen av
domarutbildningen bör förlängas med ett år, från två år och sex månader
till tre år och sex månader. Den sålunda förlängda tjänstgöringen skall
förläggas antingen till överrätt som föredragande efter fiskalsförordnandet
eller till underrätt som fiskal. Det föreslås ingen särskild fördelning av
den ytterligare tiden mellan dessa båda utbildningsmoment, dock skall
naturligtvis enligt förslaget inte minimitiden ett år som underrättsfiskal
få underskridas. Domstolsverket påpekar vidare att det för att upprätt-
hålla domarbanans attraktionskraft är betydelsefullt att den nuvarande
löneutvecklingen för fiskalema bibehålls även i ett system med längre
obligatorisk tjänstgöring innan adjunktionstjänstgöringen. Domstolsverket
föreslår slutligen att kravet på förlängd utbildningstid skall omfatta alla
som ännu inte har påbörjat sin adjunktionstjänstgöring.

Domstolsverkets rapport har behandlats vid en hearing i Justitiedeparte-
mentet den 12 oktober 1993. Vid denna deltog, förutom representanter
för departementet och Domstolsverket, representanter för hovrätter,
kammarrätter, tingsrätter och länsrätter, JUSEK och de yngre domarnas
intresseföreningar. Vid hearingen, som också behandlade en av Vatten-
överdomstolen och vattendomstolarna aktualiserad fråga i samband med
den reformerade domarbanan, var också representanter för dessa dom-
stolar närvarande.

Vid hearingen framkom, förutom de synpunkter på de kvalitativa as-
pekterna av den reformerade domarbanan som nyss redovisats i korthet,
också att rekryteringen av fiskalsaspiranter för närvarande är god eller
mycket god. Skälet till det goda rekryteringsläget kan enligt vad som
framkom vid hearingen hänföras dels till den rådande lågkonjunkturen,
dels till den förkortade domarutbildningen vilken medför en snabb löne-
utveckling för yngre jurister. En stor del av domstolsrepresentantema an-
slöt sig till rapportens förslag eller förespråkade i varje fall en förläng-
ning av den obligatoriska tjänstgöringstiden med sex månader. Flertalet
representanter för yngreföreningama delade den uppfattningen men
poängterade att lönekompensation måste utgå om den obligatoriska tiden
förlängs. Både bland domstolsrepresentantema och representanterna för
de yngre domarna fanns dock sådana som var kritiska till rapportens för-
slag och som ställde sig avvisande till att förlänga domarutbildningen.
Deras ståndpunkt grundades främst på att tjänstgöringen fram till
assessorsförordnandet är just en utbildningtid och inte en tjänstgöringstid

där höga effektivitetskrav kan ställas men också på att domarbanans
attraktionskraft skulle kunna minska om utbildningens obligatoriska delar
förlängdes.

Redan då reformen med en kortare och sammanhållen domarutbildning
utarbetades framfördes farhågor för att den obligatoriska delen av domar-
utbildningen skulle bli för kort. Förslaget från 1987 års domarutredning,
som låg till grund för den sedermera genomförda reformen, utsattes för
viss remisskritik i bl.a. den del där utredningen föreslog bibehållande av
en ettårig obligatorisk underrättstjänstgöring. Flera remissinstanser an-
förde att detta var for kort tid for att fiskalen skulle hinna få tillräcklig
erfarenhet inför en framtid som domare. Justitieministern uttalade i sin
anmälan till propositionen följande med anledning av remissynpunkterna.

"Till detta vill jag först säga att minsta tid för underrättstjänstgöring
redan i dag är ett år. Även om många fiskaler i praktiken tjänstgör längre
tid, är det inte helt ovanligt - och i de allmänna förvaltningsdomstolarna
snarast regel - att fiskalens underrättstjänstgöring pågår just ett år. Jag
menar att den föreslagria tiden normalt är tillräcklig för att ge den grund-
läggande träning i att självständigt handlägga och avgöra mål och ärenden
som är det huvudsakliga syftet med underrättstjänstgöringen. Till detta
kommer att fiskalen i omedelbar anslutning till underrättstjänstgöringen
får tillfälle till ytterligare erfarenheter av dömande verksamhet under
adjunktionstjänstgöringen. Och innan det är dags för en ordinarie domar-
tjänst finns det tillfälle till ytterligare erfarenheter, såväl av arbete inom
domstolsväsendet som på andra håll.

En tjänstgöring som på detta sätt är begränsad i tiden förutsätter själv-
fallet att innehållet är allsidigt och meningsfullt."

1 följande avsnitt av propositionen framhölls också att regeringens
bedömning var att utbildningsmomentet i den obligatoriska tjänstgöringen
borde betonas kraftigare. Under riksdagsbehandlingen av frågan fram-
fördes i en motion uppfattningen att domarutbildningen enligt regeringens
förslag skulle bli för kort. Justitieutskottet anförde därvid i huvudsak
samma synpunkter på frågan som i nyss citerat avsnitt av propositionen,
men tilläde härutöver att en avsikt med domarutbildningen var just att
förmedla utbildning och inte att ge den yrkeserfarenhet som ett mångårigt
deltagande i den dömande verksamheten ger, något som kommer senare.

Regeringen har förståelse för att vissa effekter av den reformerade
domarbanan, främst inom de allmänna domstolarna, kan ses som nega-
tiva. Med det tidigare systemet hade särskilt de allmänna domstolarna i
både första och andra instans tillgång till en kader av yngre domare med
stor eller mycket stor erfarenhet av den dömande verksamheten. Detta
medförde naturligtvis att de äldre fiskalema vid underrätterna och de
adjungerade ledamöterna i överrättema på ett helt annat sätt än dagens
fiskaler och adjunkter var effektiva och yrkeskunniga och i avsevärt
mindre behov av handledning och vägledning. De kunde också i allmän-
het anförtros svårare och mer vidlyftiga mål än vad som i regel är fallet
med dagens yngre domare i samma situation. Att detta kan skapa vissa
problem inom domstolsväsendet, särskilt som reformen fick ett snabbt
genomslag, kan inte förnekas. Problemen bör å andra sidan inte heller

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

överdrivas. Reformens syfte var att råda bot på en del stora olägenheter
som följde av den i tiden alltför långt utsträckta domarutbildningen. Detta
har i stort sett lyckats. De nu berörda nackdelarna var i stora drag förut-
sedda redan vid reformens genomförande. Varken regeringen eller riks-
dagen fann emellertid då skäl att frångå utredningens förslag om längden
på domarutbildningens obligatoriska moment. I stället betonades som
nyss sagts utbildningsmomentet starkt. Regeringen ansluter sig fortfaran-
de till de bedömningar som då gjordes.

Vid reformens genomförande förutsattes att assessorer till stor del
skulle överta den roll som de erfarna fiskalema spelat vid underrätterna.
Ett problem som i och för sig inte torde ha ett direkt samband med
genomförandet av reformen men som ändå är påtagligt för underrätterna,
är att det till stor del saknas assessorer som är tillgängliga for tjänst-
göring ute på domstolarna. Detta kan sägas ha spätt på underrätternas
problem men regeringen kan inte se något skäl till antagande att detta
förhållande kommer att vara bestående för all framtid i samma utsträck-
ning som nu. Det kan också ses som en fördel att det dömande arbetet
utförs av ordinarie domare i så hög grad som möjligt. Frågor med
anknytning till domarnas arbetsuppgifter kommer att belysas genom 1993
års domarutredning.

Ett genomförande av rapportens förslag om en ettårig förlängning av
de obligatoriska momenten, men även en något mindre förlängning,
skulle dessutom medföra praktiska problem oavsett hur övergångs-
bestämmelserna utformas. Problemen kan hänföras till både överrättema
och underrätterna. Om en förlängning genomförs riskerar överrättema att
under en övergångsperiod ställas inför stora svårigheter med nyrekry-
tering av adjungerade ledamöter. Denna risk finns även om övergångs-
bestämmelsen skulle utformas på ett annat sätt än det föreslagna. För-
längs de obligatoriska momenten kommer färre unga domare att kunna
utbildas. Eftersom den utvecklingen inte är önskvärd måste nya resurser
i så fall tillskjutas för att hålla antalet utbildningsplatser på en oförändrad
nivå. Detta är inte möjligt ur statsfinansiell synvinkel. Kostnadsökning-
arna skulle väsentligen kunna undvikas genom att låta domarrotlar som
nu besätts av ordinarie domare i stället innehas av fiskaler. Detta skulle
emellertid strida mot principen att dömandet i största möjliga utsträckning
skall handhas av ordinarie domare. Regeringen är mot bakgrund av det
sagda inte nu beredd att föreslå en förlängning av de obligatoriska
delarna av domarutbildningen. Regeringen vill i detta sammanhang också
särskilt betona vikten av att det utbildningsmässiga inslaget i domarutbild-
ningen tas tillvara och att fiskalema under sitt obligatoriska underrättsår
i största möjliga utsträckning får tjänstgöra vid en och samma domstol.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

3 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 3

4.2 Åklagarväsendet

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Några huvudpunkter:

- Indelningen i åklagardistrikt ses över.

- Riksåklagarens tillsynsverksamhet ges en något ändrad inrikt-
ning.

Åklagarväsendets centrala organisation modifieras så att
metodutvecklingsfrågor får ett större utrymme.

- En tjänsteförslagsnämnd för åklagarväsendet ger bättre bered-
ning av tillsättningsärenden.

- Åklagarna har rätt att närvara i polisstyrelserna.

Inledning

Åklagarväsendet har brottats med liknande problem som domstolarna och
liksom andra delar av den offentliga sektorn ställts inför uppgiften att
med begränsade resurser klara av en växande arbetsmängd. Som nämnts
i 1991 års budgetproposition tillsattes år 1990 en parlamentariskt sam-
mansatt kommitté för att se över åklagarverksamheten och förundersök-
ningsreglema. Kommittén, som antog namnet Åklagarutredningen -90 (Ju
1990:4), redovisade i augusti 1992 sitt uppdrag genom betänkandet Ett
reformerat åklagarväsende (SOU 1992:61). Betänkandet har remissbe-
handlats.

Förutom vad som redovisas nedan föreslår Åklagarutredningen -90
bl.a. vissa förändringar på det straffrättsliga och processrättsliga området
(jfr avsnitten 4.3 och 5.3.1).

Den lokala och regionala organsationen inom åklagarväsendet

I organisatoriskt hänseende hade Åklagarutredningen -90 till uppgift att
se över åklagarväsendets lokala och regionala organisation. I den delen
föreslås att en s.k regionmodell införs, enligt vilken samtliga åklagar-
myndigheter inom en region skulle läggas samman till en enda myndighet
med lokala enheter på ett antal orter. En stor majoritet av remissinstans-
erna ställer sig avvisande till att regionmodellen införs.

Regeringens bedömning är att åklagarväsendets organisatoriska upp-
byggnad på lokal och regional nivå inte skall ändras. Regeringen kommer
således inte att ta initiativ till att den s.k. regionmodellen införs. Ett skäl
är att flertalet åklagarmyndigheter är starkt negativa till den modellen. Ett
annat skäl är att de viktigaste fördelarna med en regionmodell kan uppnås
inom ramen för den nuvarande myndighetsorganisationen. Detta ställ-
ningstagande medför emellertid att frågan om åklagardistriktens indelning
och åklagarmyndigheternas dimensionering m.m. kräver ny belysning.
Regeringen har därför i november 1993 uppdragit åt Riksåklagaren att i
enlighet med vissa närmare angivna riktlinjer bl.a. se över indelningen
i åklagardistrikt, utreda behovet av förändrad gränsdragning mellan olika

åklagardistrikt samt ange dimensioneringsprinciper. Huvudsyftet med
uppdraget är önskemålet att åstadkomma en mer effektiv organisation och
ett optimalt utnyttjande av resurserna. Uppdraget skall utföras i
samarbete med överåklagarna och redovisas senast den 1 september
1994.

I uppdraget ingår även att utreda om en i förhållande till dagsläget
något mer rörlig förstärkningskader av åklagare bör finnas tillgänglig på
regionåklagarmyndighetema för att öka flexibiliteten och minska sårbar-
heten t.ex. vid tillfälliga arbetstoppar eller sjukdomsfall. Denna förstärk-
ningskader skulle inte enbart bestå av yngre åklagare, utan även äldre
och mer erfarna åklagare borde kunna ingå. Praktiska lösningar på ett
sådant system bör därför arbetas fram.

Tillsynsverksamheten inom åklagarväsendet

I regleringsbrevet för budgetåret 1992/93 uppdrog regeringen åt Riks-
åklagaren att analysera den hittillsvarande omfattningen av Riks-
åklagarens tillsynsverksamhet och belysa effekterna av en neddragning
respektive en intensifiering av den verksamheten. De kvalitetsmässiga
effekterna angavs vara av särskild betydelse. Uppdraget redovisades i
mars 1993 genom promemorian Tillsynsverksamheten i Riksåklagarens
kansli (AD 208-93). Promemorian har remissbehandlats.

I promemorian lämnas en redogörelse för bakgrunden till Riksåklaga-
rens tillsynsroll och hur tillsynsverksamheten bedrivs.

I promemorian föreslås en ändrad inriktning och andra former för den
tillsynsverksamhet som nu sker genom regelbundna besök på de under-
ställda myndigheterna, de s.k. tillsynsbesöken. I det avseendet föreslås
att de generella, regelbundna tillsynsbesöken minskar i antal och omfång.
Det framhålls vidare som angeläget att resurser avsätts för att möjliggöra
en nödvändig revidering och uppdatering av Riksåklagarens cirkulärsam-
ling och att nya resurser anslås för metodutveckling.

Så gott som samtliga remissinstanser tillstyrker i huvudsak de över-
väganden och förslag som presenteras i promemorian.

Riksåklagarens tillsynsverksamhet bygger i allt väsentligt på be-
stämmelserna i rättegångsbalken (jfr 7 kap. 2 och 5 §§ RB). Tillsyns-
funktion utövas huvudsakligen genom tillsynsbesök, överprövningsverk-
samheten och rätten att utfärda föreskrifter och allmänna råd. En annan
del av tillsynsverksamheten utgörs av handläggningen av klagomål mot
åklagare eller anmälningar om brott i tjänsten av åklagare. Antalet regel-
bundna tillsynsbesök uppgår till 20-30 årligen.

Regeringen delar Riksåklagarens uppfattning om ändrad inriktning av
tillsynsbesöken. Detta innebär att Riksåklagarens regelbundna tillsyns-
besök av samtliga åklagarmyndigheter med vissa intervaller bör upphöra
och att formerna för tillsynsbesöken bör ändras.

Enligt regeringens bedömning är de regelbundet återkommande tillsyns-
besöken förhållandevis resurskrävande och kan knappast anses stå i pro-
portion till de effekter som uppnås. Resurserna bör sättas in där de gör
mest nytta och det är därför inte rationellt att t.ex. regelbundet göra till-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

synsbesök på välskötta åklagarmyndigheter. Ett annat skäl som talar för
att de regelbundna tillsynsbesöken inte längre fyller samma funktion är
att allt fler administrativa uppgifter delegerats till regional nivå under de
senaste åren. Detta innebär bl.a. att överåklagarna fått ett ökat ansvar för
hur verksamheten bedrivs inom regionen.

Mot bakgrund av det som nu sagts bör Riksåklagarens tillsynsbesök i
stället ha följande inrikting. Riksåklagarens tillsynsbesök bör generellt
sett syfta till att det skapas en enhetlig rättstillämpning och att kvalitén
i åklagarverksamheten hålls på en hög och jämn nivå. Även andra be-
vekelsegrunder för tillsynsbesök kan naturligvis förekomma så som att
granska handläggningen av vissa ärendetyper eller att utreda någon speci-
fik frågeställning.

Riksåklagarens tillsynsverksamhet måste även ses i förhållande till den
tillsynsplikt som överåklagarna har. Regeringen vill i detta sammanhang
erinra om att överåklagarna, under Riksåklagaren, har ansvaret för
åklagarväsendet inom sitt verksamhetsområde (jfr 7 kap. 2 § 2 stycket
RB). Enligt åklagarförordningen (1989:848) har överåklagaren tillsyn
över åklagarväsendet i regionen och skall särskilt verka för att be-
stämmelserna om tvångsmedel, åtalsunderlåtelse, särskild åtalsprövning
och strafföreläggande tillämpas enhetligt. Mot bakgrund av det som nu
sagts framstår det som naturligt att överåklagaren regelbundet eller på
förekommen anledning besöker de lokala åklagarmyndigheterna i regi-
onen i granskningssyfte. Det bör ankomma på Riksåklagaren att dra upp
riktlinjer för hur denna verksamhet praktiskt skall utövas.

Riksåklagarens roll och organisation m.m.

Statskontoret fick i juli 1992 i uppdrag att se över åklagarväsendets cen-
trala organisation. Uppdraget lämnades huvudsakligen mot bakgrund av
den organisationsöversyn som Åklagarutredningen -90 gjort beträffande
den regionla och lokala nivån. Uppdraget redovisades i februari 1993
genom Statskontorets rapport Riksåklagarens framtida roll och organisa-
tion (1993:3). Rapporten har remissbehandlats.

Statskontorets rapport innehåller vissa förslag av övergripande art. Det
föreslås bl.a. att Riksåklagaren skall ha rollen som koncernledning för
verksamheten, att ansvars- och arbetsfördelningen mellan riksåklagaren
och biträdande riksåklagaren klargörs, att metodutvecklingsfrågor ges hög
prioritet, att myndigheten indelas i en juridisk och en administrativ avdel-
ning, att myndigheten byter namn till Riksåklagarmyndigheten eller Riks-
åklagarämbetet samt att Rådgivande nämndens arbetsuppgifter ses över.
Härutöver behandlas ett antal frågor av administrativ natur som det an-
kommer på Riksåklagaren själv att besluta om.

Remissutfallet är blandat. Riksåklagaren har i sitt remissyttrande lämnat
förslag till bl.a. en delvis annan organisation än den som Statskontoret
föreslagit. Riksåklagaren ställer sig dock bakom förslaget att det skall in-
föras avdelningar, men delar inte Statskontorets uppfattning om vilka
verksamheter avdelningarna bör omfatta. Riksåklagaren anser bl.a. att
byråcheferna för åtalsärenden inte bör inordnas i den juridiska avdelning-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

en utan att dessa även fortsättningvis bör vara direkt underställda Riks-
åklagaren. Riksåklagaren anser vidare, i motsats till Statskontoret, att det
på den juridiska avdelningen även skall finnas en byråchef för att avlasta
avdelningschefen. Riksåklagaren instämmer i att det bör inrättas en tjänst
för metodutvecklingsfrågor.

Regeringen har vid sina överväganden om Riksåklagarens framtida roll
och organisation haft två grundläggande utgångspunkter. Den ena är att
Riksåklagaren i framtiden skall ha kvar de tre roller som finns i dag,
dvs. vara åklagare i Högsta domstolen, vara rikets högste åklagare samt
vara central förvaltningsmyndighet. Den andra utgångspunkten är att
framtids- och utvecklingsfrågor måste få en betydligt mer framskjuten
plats i framtiden.

För att skapa de bästa förutsättningarna för att åstadkomma detta har
olika alternativ vägts mot varandra. Regeringens bedömning är att Riks-
åklagarens framtida roll och organisation bör utformas enligt följande.
Under Riksåklagaren skall finnas fyra huvudfunktioner: en för tillsyn, en
för metodutveckling och en för administration; dessutom skall det, precis
som i dag, finnas en särskild funktion för Riksåklagarens verksamhet i
Högsta domstolen. Var och en av de tre förstnämnda funktionerna skall
ledas av en byråchef. Genom en sådan organisation får metodutvecklings-
frågoma en given central plats. På denna funktion skall ligga metodut-
vecklingsfrågor i stort samt andra större utvecklingsfrågor av såväl
administrativ som juridisk art. Här bör också de arbetsuppgifter ligga
som rör föreskrifter och allmänna råd för åklagarverksamheten (cirkulär),
ordningsbotssystemet, strafförelägganderutinen och övriga rutiner i
åklagarverksamheten från straff- och processrättslig synpunkt. Eftersom
metodutvecklingsfrågoma på detta sätt lyfts fram, kommer de att få en
annan dignitet än tidigare. Reella förutsättningar skapas för att viktiga
utvecklingsfrågor av skilda slag får en framskjuten plats utan att andra
viktiga områden som t.ex. tillsynsverksamheten sätts åt sidan.

Även tillsynsfunktionen gagnas av en sådan lösning. Tillsynsbyrån kan
avlastas vissa frågor och därmed bli en mer renodlad funktion samtidigt
som det skapas utrymme för att t.ex. förkorta handläggningstidema avse-
ende ärendekategorin klagomål och anmälningar mot åklagare. Den ovan
beskrivna ändrade inriktningen av tillsynsbesöken bidrar också till att
vissa resurser kan frigöras. Den framtida administrativa funktionen bör
mer inriktas på drift och service.

Hur myndigheten skall vara organiserad inom ramen för dessa huvud-
funktioner är en fråga som Riksåklagaren själv skall besluta om.

I en organisation av det slag som nu angivits skapas goda möjligheter
för Riksåklagaren att på ett mer effektivt sätt arbeta med de frågor som
skall handhas på central nivå.

Regeringen instämmer i att riksåklagarens och biträdande riks-
åklagarens ansvar och arbetsuppgifter bör klargöras ytterligare. Enligt
regeringens bedömning bör utgångspunkten vara att riksåklagaren har den
centrala rollen i bl.a. förändringsarbetet. Därför bör inriktningen vara att
riksåklagaren mer skall koncentrera sig på övergripande frågor såsom att
skapa policy och att söija för utvecklingsfrågor. Biträdande riksåklagaren

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

skall vara ställföreträdande Riksåklagare och ha som huvudfunktion att
ansvara för den löpande juridiska verksamheten.

Omorganisation bör kunna vara genomförd den 1 juli 1994. Regeringen
kommer snarast att vidta erforderliga förordningsändringar.

När det gäller namnfrågan är det regeringens bedömning att det inte
finns tillräckliga skäl för att frångå den nuvarande ordningen. Regeringen
kommer således inte att lägga fram ett förslag om namnändring. Beträff-
ande Rådgivande nämnden är det regeringen bedömning att det för när-
varande inte finns skäl att göra en översyn av dess verksamhet.

Åklagarutredningen -90 har även diskuterat frågan om tidsbegränsade
förordnanden för riksåklagaren, biträdande riksåklagaren samt överåklag-
arna och föreslagit att denna fråga övervägs i särskild ordning. Regering-
ens bedömning är att det av principiella skäl inte kan komma i fråga att
tidsbegränsa dessa tjänster.

Tjänsteförslagsnämnden för åklagarväsendet

Regeringen har med verkan fr.o.m. den 1 juli 1993 inrättat en tjänsteför-
slagsnämnd för åklagarväsendet (SFS 1993:523). Syftet med reformen är
att stärka åklagarkåren. Nämnden, som har sin förebild inom domstols-
väsendet, skall ge ökad stadga åt tjänstetillsättningarna genom bered-
ningsformen och genom ett bättre underlag. Samtidigt med att nämnden
tillskapades fick skicklighetskriteriet genomslag för samtliga ordinarie
åklagartjänster. Vidare slopades det s.k. vitsordssystemet till förmån för
inhämtande av referenser. Reformen kommer att följas upp.

Åklagarna har närvarorätt i polisstyrelserna

Åklagarväsendet har tillförsäkrats en ökad möjlighet att påverka inrikt-
ningen av polisverksamheten. Genom en ändring i polisförordningen har
cheferna för de lokala åklagarmyndigheterna fr.o.m. den 1 september
1993 rätt att vara närvarande och yttra sig vid polisstyrelsens samman-
träden samt att få sin mening antecknad till protokollet. En motsvarande
bestämmelse har också införts for överåklagarna när det gäller länsstyrel-
sernas styrelse. Anledningen till denna förändring är att tillförsäkra
åklagarna ett ökat inflytande över hur polisen använder sina resurser.
Åklagarna kan, med sina kunskaper och idéer, berika dessa styrelsers
beslutsunderlag till gagn för brottsbekämpandet.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

4.3 Processrätten

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Några huvudpunkter:

- Tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans, och
arbetet med att flytta ner målen i instanskedjan fortsätter.

- Måltillströmningen till hovrätten och kammarrätten begränsas
genom krav på prövningstillstånd.

- Hovrättsprocessen utreds.

- Förfarandereglema för domstolsärenden och förval tningspro-
cesslagen ändras.

- Rättshjälpslagen utreds i syfte bl.a. att åstadkomma bespar-
ingar.

Reglerna i rättegångsbalken (RB) om förfarandet vid de allmänna dom-
stolarna har under det senaste årtiondet varit föremål för ett omfattande
reformarbete. En stor del av reformarbetet på den centrala processrättens
område är för den närmaste framtiden knuten till Domstolsutredningens
betänkande Domstolarna inför 2000-talet (SOU 1991:106). En av utred-
ningens huvuduppgifter har, som redan nämnts (avsnitt 4.1), varit att se
till att domstolsverksamheten renodlas och koncentreras på de dömande
uppgifterna. Förslag med den inriktningen har också lagts fram av utred-
ningen. Andra förslag avser instansordningen inom domstolsväsendet. Ut-
redningen föreslår också vissa ändringar när det gäller överklagande och
förfarandet i de allmänna domstolarna och i de allmänna förvaltnings-
domstolarna. Utredningens förslag har beretts vidare med siktet inställt
på etappvisa reformer.

När det gäller de allmänna domstolarna har vissa förslag redan genom-
förts. Det gäller t.ex. förslaget om att flytta ner utsökningsmålen i in-
stansordningen så att den första domstolsprövningen skall äga rum i
tingsrätt i stället för i hovrätt. Reformen träder i kraft den 1 januari 1994
(jfr prop. 1992/93:216). Därigenom kan principen om att tyngdpunkten
i rättskipningen skall ligga i första instans sägas vara helt genomförd
såvitt gäller de allmänna domstolarna.

I samma lagstiftningsärende behandlades Domstolsutredningens förslag
om att utvidga reglerna om prövningstillstånd i hovrätt för tvistemål och
att införa krav på prövningstillstånd i vissa brottmål. Sådana lagändringar
trädde i kraft den 1 juli 1993. Den nu nämnda reformen utgör ett led i
regeringens strävanden att effektivisera hovrättsförfarandet så att målen
kan avgöras på ett snabbare och mer ändamålsenligt sätt och att resurs-
erna koncentreras på de mer svårbedömda och kvalificerade målen. En
särskild utredare har under året tillsatts för att arbeta vidare med dessa
frågor genom att lämna förslag till ändringar i förfarandereglema för
hovrätt och undersöka olika sätt att begränsa flödet av mål till hovrätterna
(dir. 1993:38). I uppdraget, som skall redovisas före den 1 april 1995,
ingår också att utvärdera de nya reglerna om prövningstillstånd i hovrätt.

Regeringen har under hösten i enlighet med förslag i Domstolsutred-
ningens betänkande föreslagit att handläggningen av vissa likvidations-
ärenden skall flyttas från tingsrätt till Patent- och registreringsverket
(prop. 1993/94:43). Ändringen, som enligt förslaget skall träda i kraft
den 1 april 1994, innebär inte bara ett led i renodlingen av tingsrätternas
arbetsuppgifter utan kommer också att effektivisera handläggningen av
likvidationsbesluten och förbättra möjligheterna att komma åt försumliga
aktiebolag.

När det gäller de allmänna förvaltningsdomstolarna har riksdagen god-
känt de riktlinjer som regeringen presenterade i förra årets budgetpro-
position (bilaga 3 avsnitt 4.1) och som innebär att tyngdpunkten i rätt-
skipningen skall ligga i första instans och att den första domstolspröv-
ningen i de allmänna förvaltningsdomstolarna i allmänhet skall ligga i
länsrätt. Arbetet med att flytta ner målen i instanskedjan har bedrivits
med sikte på att i ett första skede flytta ner ett fåtal, men antalsmässigt
betydelsefulla, måltyper i instanskedjan och att andra måltyper skall
flyttas ner etappvis. I en nyligen beslutad lagrådsremiss föreslås sålunda
i enlighet med Domstolsutredningens förslag en ändrad instansordning för
kriminalvårdsmål och studiestödsmål liksom en ändrad beslutsordning för
körkortsmål som innebär att beslutanderätt för körkortsingripanden m.m.
i första instans flyttas från länsrätt till länsstyrelse och att länsstyrelsens
avgöranden skall kunna överklagas till länsrätten. Vidare föreslås att det
normalt skall krävas prövningstillstånd i Regeringsrätten och Högsta
domstolen i mål om utlämnande av allmän handling.

I samma lagstiftningsärende föreslås att regler av generell karaktär om
prövningstillstånd skall införas i ledet länsrätt-kammarrätt på grundval av
förslag i en departementspromemoria som under hösten varit föremål för
remissbehandling. De föreslagna reglerna är utformade efter mönster av
reglerna om prövningstillstånd i hovrätt. Frågan om vilka målgrupper
som skall omfattas av krav på prövningstillstånd skall övervägas mål-
grupp för målgrupp parallellt med att olika målgrupper flyttas ner i in-
stanskedjan. I den nyss lämnade lagrådsremissen om instansordning för
kriminalvårdsmål m.m. föreslås att prövningstillstånd skall krävas i
kammarrätt för de tre först angivna måltypema.

Domstolsutredningen behandlar i betänkandet även ett antal processrätts-
liga frågor. En viktig uppgift för Domstolsutredningen har varit att se
över förfarandereglema för de allmänna förvaltningsdomstolarna - förvalt-
ningsprocesslagen (1971:291) - och de förfaranderegler som gäller för de
allmänna domstolarnas hantering av ärenden, dvs. för tingsrätternas del
lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden, den s.k. ärende-
lagen, och för hovrätternas och Högsta domstolens del rättegångsbalkens
regler om besvär. Utredningens förslag har i och för sig fått ett positivt
mottagande under remissbehandlingen. Förslaget om att ersätta för-
valtningsprocesslagen och ärendelagen med en gemensam domstolsför-
farandelag har dock kritiserats och arbetet är nu i stället inriktat på att
revidera de båda lagarna med utgångspunkt i Domstolsutredningens för-
slag. Ett förslag till en ny ärendelag bör kunna presenteras under våren
1994 och arbetet med att revidera förvaltningsprocesslagen kommer att

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

påböijas därefter. I det sammanhanget skall också förslagen i betänkandet
Några frågor om Regeringsrätten (SOU 1992:138), som har remissbe-
handlats under året, tas upp. Det handlar bl.a. om att införa möjligheter
för Regeringsrätten att begränsa sin prövning till prejudikat frågan i målet
och att avlasta Regeringsrätten när det gäller de extraordinära rättsmedlen
så att åtskilliga fall som enligt gällande regler skall prövas av Regerings-
rätten i stället skall prövas av kammarrätt. Sistnämnda reform föranleder
en ändring i regeringsformen, och förslag till en sådan ändring finns i en
nyligen överlämnad proposition om normgivningsfrågor på dataskydds-
området m.m. (jfr avsnitt 2.3).

Åklagarutredningen -90 (jfr avsnitt 4.2 och 5.4.1) har lämnat flera
förslag som syftar till att effektivisera förfarandet i brottmål. Utredningen
föreslår bl.a. avkriminalisering och restriktivare åtalsregler för vissa
brottstyper, att särskilda restriktioner för att väcka åtal för vissa brott
skall gälla samt vidgade möjligheter till strafföreläggande och förelägg-
ande av ordningsbot liksom vidgade möjligheter för polis och åklagare
att besluta om förverkande. Vidare föreslås sådana ändringar i syfte att
renodla polis- och åklagarrollen som innebär att polis och åklagare
avlastas sådana uppgifter som ligger vid sidan av brottsbekämpningen.
Utredningen har också behandlat frågor om förundersökningens
bedrivande, särskilt med inriktning på att förenkla rutiner m.m. så att
tiden mellan brott och åtalsbeslut kan förkortas. Utredningen föreslår
bl.a. att skyldigheten att göra formell förundersökning i bötesmål
avskaffas och att dokumentation av förhör skall kunna ske i enklare
former än i dag. Förslagen bereds nu efter remissbehandling inom
Justitiedepartementet med siktet inställt på att en proposition skall kunna
överlämnas under våren.

Hösten 1993 har regeringen i en proposition till riksdagen (prop.
1993/94:24) föreslagit ändringar i reglerna om kroppsvisitation och
kroppsbesiktning. Ändringarna syftar bl.a. till att klargöra vilka åtgärder
som får företas med stöd av rättegångsbalkens centrala regler om kropps-
visitation och kroppsbesiktning (dir. 1993:33). En mer genomgripande
översyn av reglerna skall göras av en särskild utredare - polisrättsutred-
ningen (Ju 1991:5) - som har fått i uppdrag se över behovet av att ändra
rättegångsbalkens regler om beslag, husrannsakan, kroppsvisitation och
kroppsbesiktning. Reglerna, som i huvudsak är oförändrade sedan rätte-
gångsbalkens tillkomst, har i olika sammanhang kritiserats för att vålla
problem i tillämpningen. Uppdraget skall redovisas senast den 1
december 1994.

I den nyss nämnda propositionen behandlas också restriktioner vid
häktning och vissa andra frågor som tagits upp i departementsprome-
morian Häktades gemensamhet med omvärlden (Ds 1992:8). Enligt för-
slaget i propositionen skall domstol pröva om häktade skall få åläggas re-
striktioner i kontakterna med omvärlden. Även i denna del har proposi-
tionen antagits av riksdagen.

Det är enligt regeringens mening angeläget att se över rättegångsbalk-
ens regler om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning i belys-
ning av den ytterst snabba tekniska utveckling som äger rum på tele-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

området och att telemarknaden har öppnats för fler operatörer genom den
nya telelagen (1993:597). Regeringen överväger att inom kort tillsätta en
utredning av dessa frågor. En sådan utredning bör föregå ett ställnings-
tagande till den fortsatta beredningen av frågorna om en lagreglering av
hemlig teknisk avlyssning och om användning av övervakningskameror
i brottsutredande verksamhet, två frågor som behandlas av SÄPO-
kommittén i dess slutbetänkande (SOU 1990:51). De har också behand-
lats i justitieutskottets betänkande bet. 1993/94:JuU4. Också frågan om
en eventuell permanentning av lagen (1952:98) med särskilda bestäm-
melser om tvångsmedel i vissa brottmål aktualiseras i sammanhanget (jfr
prop. 1993/94:14 s. 6).

I tidigare budgetpropositioner har problematiken kring massmediabe-
vakningen av uppmärksammade rättegångar tagits upp. Det handlar bl.a.
om direktsändningar i radio och bandinspelningar vid rättegången. Det
är här fråga om svåra avvägningar mellan å ena sidan principen om
offentlighet vid domstol och allmänhetens intresse av information och å
andra sidan intresset av att utredningen i målet blir den bästa möjliga och
hänsynen till olika personers integritet. Enligt regeringens mening be-
höver dessa frågor beredas vidare, bl.a med beaktande av möjligheten att
utnyttja videoteknik vid domstolsförhandlingar, t.ex. vid bevisupptagning-
ar.

När det gäller frågan om anonymitet för parter och vittnen i samband
med rättegångar redovisades i förra årets budgetproposition att det inte
är möjligt att genomföra några principiella förändringar på området men
att det kan finnas utrymme för vissa justeringar för att förbättra situation-
en för de inblandade och att dessa frågor övervägdes inom Justitie-
departementet. Frågan har behandlats i en departementspromemoria
Brottsoffren i blickpunkten (Ds 1993:29), jfr avsnitt 5.3.4, och i en
nyligen beslutad lagrådsremiss föreslås på grundval av förslag i prome-
morian vissa ändringar i rättegångsbalken som syftar till att olika upp-
gifter om målsägande och vittnen, bl.a. adress, inte i onödan skall röjas
för den tilltalade.

En särskild utredare fick under 1991 i uppdrag att utreda möjligheterna
att i svensk rätt införa regler om grupptalan. Syftet med utredningen är
att förbättra möjligheterna att i domstol driva anspråk som är gemensam-
ma eller likartade för en större grupp människor. Enligt direktiven (dir.
1991:59) skall frågan särskilt övervägas för konsument- och miljörätts-
områdena. Utredaren kommer också att behandla grupptalan när det
gäller jämställdhetsfrågor.

Också lagen (1929:145) om skiljemän är föremål för översyn på grund-
val av bl.a. en framställning från Stockholms Handelskammares skilje-
domsinstitut sedan regeringen våren 1992 beslutat att tillsätta en särskild
utredare. Utredaren skall också undersöka om det finns brister i rätts-
skyddet på skilj edomsområdet och överväga om förfarandereglema för
de allmänna domstolarna kan ändras så att rättegång i domstol blir ett
mera slagkraftigt alternativ till skiljeförfarande (dir. 1992:22). Översynen
av skiljemannalagen redovisas i ett delbetänkande under 1994. Uppdraget
skall avslutas under första halvåret 1995.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Ett flertal olika delgivningsfrågor är aktuella. Domstolsverket har
nyligen på regeringens uppdrag utvärderat 1991 års delgivningsreformer,
då bl.a. regler om förenklad delgivning infördes. Undersökningen tyder
på att reglerna på det stora hela fungerar tillfredsställande men en del
uppslag till förändringar förs fram. Dessa kommer nu att beredas vidare
tillsammans med vissa andra förslag till förbättringar på delgivningsom-
rådet som har framförts av olika myndigheter och organisationer. En
praktiskt viktig reform trädde i kraft den 1 juli 1993. Då infördes möjlig-
heter till kungörelsedelgivning med juridiska personer som saknar regist-
rerad behörig ställföreträdare.

På rättshjälpsområdet har omfattande förändringar av såväl materiell
som organisatorisk natur ägt rum de senaste åren. Många av de lagänd-
ringar som har genomförts sedan rättshjälpsreformen trädde i kraft har
syftat till att minska statens kostnader för rättshjälpen. Den senaste
reformen genomfördes den 1 mars 1993 (jfr prop. 1992/93:109) då rätts-
hjälpsavgiftema höjdes. Reformerna har varit kostnadsdämpande, framför
allt när det gäller den allmänna rättshjälpen. Reformerna har dock inte
på något avgörande sätt kunnat bromsa ökningarna av statens kostnader
för rättshjälpen i stort. Mot denna bakgrund gav regeringen under våren
1993 dels Riksrevisionsverket i uppdrag att se över beräkningsgrunderna
för festställande av timkostnadsnorm m m., dels en särskild utredare i
uppdrag att göra en mer genomgripande översyn av rättshjälpslagen och
då särskilt villkoren för och omfattningen av rättshjälpen (dir. 1993:77).
Det senare uppdraget omfattar också regleringen av ersättningen till bi-
träden enligt rättshjälpslagen och offentliga försvarare, den allmänna rätts-
hjälpens förhållande till rättsskyddsföräkringar och olika organisatoriska
frågor. En särskild fråga för utredaren är att undersöka möjligheterna att
överföra rättshjälpslagens reglering av offentliga biträden till den
materiella lagstiftning där de aktuella ärendekategoriema regleras. Riks-
revisionsverket redovisade sitt uppdrag i oktober. Rapporten har över-
lämnats till Rättshjälpsutredningen för att beaktas i dess arbete (jfr av-
snittet under anslaget Fl. Rättshjälpskostnader). Den differentierade tim-
kostnadsnorm som infördes under hösten 1992 ersattes under våren 1993
med en gemensam norm.

Det bör i detta sammanhang nämnas att regeringen under hösten 1993
har föreslagit vissa lagändringar som bl.a. berör rättshjälpslagen och som
innebär ett förbättrat rättsligt bistånd till offer för brott som begås utom-
lands (jfr avsnitt 5.4.4).

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

4.4 Konkursrätt och utsökningsrätt

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Några huvudpunkter:

- En skuldsaneringslag införs.

- Insolvensutredningens förslag till lag om företagsrekonstruk-
tion bereds.

- Utsökningsbalken ses över.

Insolvensutredningen (Ju 1988:2) lade i oktober 1990 fram delbetänk-
andet Skuldsaneringslag (SOU 1990:74). Där föreslås att det införs en
möjlighet för fysiska personer med övermäktig skuldbörda att få skulder
helt eller delvis avskrivna efter beslut av domstol. Efter remissbehandling
har olika konsekvenser av förslaget, främst organisatoriska och kostnads-
mässiga frågor, övervägts inom regeringskansliet. Sedan riksdagen i juni
1993 i ett tillkännagivande förordat att regeringen utarbetar ett förslag till
skuldsaneringslag (bet. 1992/93:LU49) har regeringen i dagarna till Lag-
rådet överlämnat ett förslag till en sådan lag. Förslaget som i stora delar
bygger på Insolvensutredningens förslag har i enlighet med riksdagens ut-
talanden delvis utformats i belysning av den ordning för skuldsanering
som gäller i Norge. Det innebär bl.a. att skuldsaneringssystemet enligt
förslaget har inslag av såväl frivillighet som tvångsmässighet, med en
stark tonvikt på frivilliga lösningar, varvid bl.a. kommunala instanser
skall kunna bidra med råd och anvisningar. Om gäldenären inte själv kan
träffa en uppgörelse om en skuldsanering med sina borgenärer, skall han
eller hon enligt förslaget kunna ansöka om en lagreglerad, men fort-
farande frivillig, skuldsanering hos kronofogdemyndigheten. Om en
sådan inte kan uppnås, skall gäldenären i sista hand kunna få till stånd en
tvångsmässig skuldsanering genom ett beslut av allmän domstol.

Insolvensutredningen föreslår i sitt slutbetänkande Lag om företags-
rekonstruktion (SOU 1992:113) att ett nytt rekonstruktionsförfarande för
företag i kris införs och att vissa ändringar i förmånsrättslagen görs. Be-
tänkandet behandlar också frågan om lönegarantins inverkan på kon-
kurrensen mellan företag. Betänkandet har remissbehandlats och för-
slagen bereds nu vidare inom Justitiedepartementet med sikte på att en
proposition skall kunna avlämnas hösten 1994.

Vissa internationella frågor på konkursrättens område har övervägts av
en särskild utredare. Betänkandet om vissa internationella insolvensfrågor
(SOU 1992:78) som avlämnades under hösten 1992 innehåller bl.a. för-
slag om att Sverige med vissa reservationer skall ansluta sig till 1990 års
Europeiska konvention om vissa internationella aspekter på konkurser och
förslag till den lagstiftning som krävs för ändamålet. Betänkandet har re-
missbehandlats och förslagen bereds nu vidare inom Justitiedepartement-
et.

Utsökningsbalken är föremål för en översyn, i första hand på grundval
av förslag från Riksskatteverket. En första delrapport har föranlett vissa
lagändringar (se prop. 1990/91:126). En andra delrapport, liksom en

slutrapport, har lett till vissa lagförslag (se bl.a. prop. 1993/94:50). Öv-
riga förslag bereds vidare inom Justitiedepartementet.

Enligt Riksskatteverkets förslag om att inrätta ett centralt konkursre-
gister för hela landet skall uppgifter om ställföreträdare för juridiska per-
soner, som försatts i konkurs och för vilka offentligt ackord beslutats,
föras in i utsökningsregistret. Häijämte föreslås att uppgift om konkurs-
förvaltare skall registreras i utsökningsregistret. I Riksåklagarens och
Rikspolisstyrelsens utredning den 7 januari 1992 angående vissa frågor
om ekonomisk brottslighet har understrukits vikten av att ett konkursre-
gister i enlighet med verkets förslag inrättas.

Ett konkursförvaltarregister finns sedan oktober 1993 inom det s.k.
REX-systemet. Även de uppgifter om ställföreträdare för aktiebolag som
enligt Riksskatteverkets förslag skulle omfattas av konkursregistret finns
numera i aktiebolagsregistret. Sedan den 1 januari 1992 innehåller aktie-
bolagsregistret även historiska uppgifter. Det är därigenom möjligt att
med hjälp av personnummer få fram uppgifter om en viss persons samt-
liga engagemang i såväl befintliga som efter den 1 januari 1992 upplösta
aktiebolag. Av aktiebolagsregistret framgår vidare alla nuvarande och
tidigare styrelseledamöter i existerande aktiebolag samt uppgift om verk-
ställande direktör. Eftersom både kronofogdemyndigheterna och polisens
s.k. eko-rotlar har tillgång till aktiebolagsregistret saknas det enligt
regeringens mening anledning att inrätta ett konkursregister med dessa
uppgifter. Åklagarmyndigheterna har i dag visserligen inte direkt åtkomst
till aktiebolagsregistret men kan begära skriftliga utdrag ur registret från
Patent- och registreringsverket. Datainspektionen har också meddelat ett
generellt tillstånd för Patent- och registreringsverket att lämna ut upp-
gifter ur aktiebolagsregistret via terminal till myndigheter som har behov
av uppgifterna i sin verksamhet. Inte heller åklagarmyndigheternas behov
av uppgifter om aktiebolag motiverar därför inrättandet av ett konkurs-
register. Av såväl verkets rapport som utredningen angående vissa frågor
om ekonomisk brottslighet framgår att det är uppgifter om aktiebolag
som utgör den absolut viktigaste informationen. Det bör likväl nämnas
att uppgifter också om andra juridiska personer som bedriver näringsverk-
samhet än aktiebolag inom en snar framtid kommer att vara tillgängliga
för både kronofogdemyndigheterna och polis och åklagare, när det nya
handels- och föreningsregistret har byggts upp.

Regeringen kan därför sammanfattningsvis konstatera att Riksskatte-
verkets förslag att inrätta ett centralt konkursregister inte motiverar några
vidare åtgärder från regeringens sida.

Inom regeringskansliet har under hösten 1993 en interdepartemental
arbetsgrupp med företrädare för Justitie-, Närings-, Finans- och Arbets-
marknadsdepartementen tagit fram en rapport - Företagande och kon-
kurrens på lika villkor - i vilken bl.a. föreslås olika åtgärder i syfte att
bekämpa den ekonomiska brottsligheten och komma tillrätta med s.k.
konkursmissbruk. Rapporten innehåller bl.a. förslag om införande av
obligatoriskt anbuds- eller auktionsförfärande i situationer när den före
detta ägaren till ett konkursbolag önskar "köpa tillbaka" rörelsen från
konkursförvaltaren. Vidare föreslås ökad uppgiftsskyldighet för en kon-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

kursgäldenär genom att han alltid skall vara skyldig att inför rätten uppge
all sin egendom, även sådan egendom som finns i utlandet. Rapporten
övervägs för närvarande inom bl.a. Justitiedepartementet.

5 Kriminalpolitiken

5.1 Allmän inriktning

Att upprätthålla lag och ordning så att människor kan känna sig trygga
i samhället hör till rättsstatens viktigaste uppgifter.

Brottsligheten befinner sig alltjämt på en nivå som inte kan accepteras
även om tecken på en stabilisering kan skönjas. När det gäller t.ex. vissa
tillgreppsbrott och bedrägerier kan en viss nedgång noteras. Å andra
sidan framgår det av den framtids- och omvärldsanalys som Brottsföre-
byggande rådet har gjort på regeringens uppdrag att brottsutvecklingen
återigen kan ta färt om inte kraftfulla åtgärder vidtas. Regeringen redo-
visar i nästa avsnitt närmare uppgifter om denna utveckling. Att minska
brottsligheten och öka människors trygghet mot brott måste därför även
i fortsättningen vara det självklara och oeftergivliga kravet på kriminal-
politiken. En given förutsättning måste också vara att kriminalpolitiken
ges tillräckliga resurser så att den av medborgarna uppfattas som en tro-
värdig och realistisk väg att bekämpa brottsligheten. Detta ställer krav på
en ökad produktivitet och effektivitet i myndigheternas verksamhet.
Regeringen redovisar i detta och andra avsnitt hur dessa förutsättningar
kan uppfyllas.

Utöver illavarslande signaler vad avser den svenska brottsutvecklingen
kommer oroande tecken i form av en mycket stor ökning av brottslig-
heten inom det forna Östblocket. Det handlar delvis om organiserad
brottslighet med inslag av narkotikahandel. Med all sannolikhet kommer
Sverige att inom kort i ökande omfattning beröras av kriminalitet som
härrör från eller på annat sätt har samband med denna brottslighet, om
inte motåtgärder vidtas. Här förtjänas att nämnas att regeringen nyligen
har tagit initiativ för att förstärka det internationella samarbetet på detta
område genom den s.k. Borgholmskonferensen i december 1993.

Den nu beskrivna utvecklingen gör det emellertid också nödvändigt att
överväga kriminaliseringens struktur och omfattning. Straffsystemets
främsta syfte är att motverka vissa särskilt oönskade beteenden. Att lag-
stiftaren har förklarat ett förfarande som brottsligt och belagt det med
straff är ett led i statens maktutövning. Det är av stor vikt för trovärdig-
heten hos straffsystemet att förfaranden som är stämplade som brottsliga
också beivras. Den allmänna trovärdigheten hos straffsystemet fordrar
också att de påföljder som utdöms upplevs som rättvisa och i proportion
till brottets allvar. Inte minst för dem som utsätts för brott måste de rätts-
vårdande myndigheterna visa att det finns en kraft och en vilja att ingripa
och bestraffa brottslingen. Om inte statsmakterna på detta sätt förmår ge
medborgarna uppfattningen att de står på brottsoffrens sida mot dem som
begår brotten har staten misslyckats med en av sina mest grundläggande
uppgifter.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Det har under lång tid funnits en tendens att mer eller mindre slentrian-
mässigt föreskriva straff för olika regelöverträdelser i samhället. Straff-
systemet har nu en omfattning och en brist på överskådlighet som medför
svårigheter för medborgarna att trots kanske de bästa föresatser undgå att
göra sig skyldiga till olika regelöverträdelser. Regelsystem på taxerings-
området är ett sådant exempel.

Det är regeringens uppfattning att vi i framtiden måste begränsa krimi-
naliseringsinstrumentet till sådana förfaranden som i mer traditionell be-
märkelse kan kallas brottsliga. Regeringen avser då särskilt sådana för-
faranden där det finns ett utpräglat skyddsintresse för enskilda eller för
det allmänna, exempelvis våldsbrott, förmögenhetsbrott och narkotika-
brott.

Genom avregleringar och förenklingar på samhällslivets olika områden
bör förutsättningar kunna skapas för att rättsväsendets resurser skall
kunna koncentreras på sådana förfaranden som verkligen framstår som
straffvärda. Detta måste vara ett av de centrala målen i det kommande
lagstiftningsarbetet för vilken en närmare presentation lämnas i ett
följande avsnitt.

De senaste årens utveckling när det gäller den ekonomiska brottslig-
heten inger fortfarande oro. Det är regeringens grundläggande uppfatt-
ning att denna utveckling måste mötas med insatser av varierande slag av
såväl det allmänna som av näringslivet självt och att det är viktigt att
understryka att de straffrättsliga åtgärderna endast utgör en del av de
åtgärder som måste vidtas. Den extrema ekonomiska situation som rådde
särskilt under 80-talet med hög inflation och en på många områden
utpräglad transaktionsekonomi har i sig varit en bidragande orsak till
utvecklingen av den ekonomiska brottsligheten. Det är också regeringens
bestämda uppfattning att den effektivaste åtgärden mot brott i närings-
verksamhet är att återupprätta en stabil ekonomi, återupprätta traditionellt
industriellt tänkande och etik och moral i affärslivet. Senare års erfaren-
heter har emellertid gjort det klart att ökade och effektivare insatser från
de rättsvårdande myndigheternas sida är nödvändigt för att ytterligare för-
stärka möjligheterna att komma åt den ekonomiska brottsligheten.
Metodutveckling och användande av extern expertis utgör tillsammans
med en ökad myndighetssamverkan centrala frågor i regeringens arbete
för att förbättra inte minst polisens och åklagarnas möjligheter att utreda
och lagfora ekonomisk brottslighet. Därutöver måste en ökad samordning
ske mellan de brottsbekämpande myndigheterna samtidigt som verksam-
heterna i sig effektiviseras och i vissa fäll decentraliseras. Åklagaren
spelar en central roll i kampen mot den grova ekonomiska brottsligheten
och särskilt åklagarens ställning bör generellt sett utvecklas och för-
stärkas. De arbetsmetoder som används inom ramen för Riksåklagarens
specialoperation - RÅSOP - som i nära samarbete med Finansinspektion-
en särskilt utreder brott riktade mot banker och andra finansinstitut är ett
exempel som bör kunna ligga till grund för en effektivare och mer flexi-
bel eko-brottsbekämpning. Inom regeringskansliet har, som nyss nämnts,
också en interdepartemental arbetsgrupp med företrädare för Justitie-,
Närings-, Finans- och Arbetsmarknadsdepartementen nyligen presenterat

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

en rapport - Företagande och konkurrens på lika villkor - som innehåller
ett antal förslag till åtgärder inom området ekonomisk brottslighet och
s.k. konkursmissbruk. I rapporten understryks också vikten av att den
ekonomiska brottsligheten bekämpas genom åtgärder riktade direkt mot
de företeelser som är brottsliga på ett sätt som inte gör det kostsammare
och svårare för den lagliga näringsverksamheten. Vi måste också med-
verka till ökat eget ansvar och stärkt kontroll av den egna verksamheten,
exempelvis genom att näringsidkaren själv utformar kontrollinstrument
för att motverka brottslighet inom eller mot näringsidkarens verksamhet.

Samtidigt har självfallet statsmakterna det yttersta ansvaret för bekämp-
ande av och ingripande mot brott. Den omfattande brottsligheten innebär
att många enskilda drabbas av olika former av skador och förmögenhets-
förluster. Men brottsligheten skapar också en allmän känsla av otrygghet
och rädsla, även hos dem som inte utsätts för brott. Att bryta utveckling-
en mot allt fler brott är en avgörande fråga för allas vår trygghet i sam-
hället. Samtidigt med den inriktning av strafflagstiftningen som ovan an-
givits är det angeläget att kärnan av straffbestämmelser får en adekvat ut-
formning och att straff utmäts som står i proportion till brottets allvar.

Missbruket av narkotika har under de senaste decennierna utvecklats
till ett av samhällets allvarligaste och mest svårlösta problem. De som
direkt eller indirekt kommer i kontakt med missbruket åsamkas svåra
lidanden och missbruket ger upphov till personliga tragedier. I miss-
brukets kölvatten följer ofta en allt grövre kriminalitet. Det är nödvändigt
att samhället uttrycker ett avståndstagande från varje olovlig befattning
med narkotika. Detta har präglat reformerna på narkotikaområdet under
denna regering.

Även om kraftfulla åtgärder redan nu har vidtagits inom det kriminal-
politiska området finns de närmaste åren mycket att göra, såväl beträff-
ande lagstiftningen som resursutnyttjandet. En beskrivning av detta arbete
lämnas i det följande.

Brottsutvecklingen beror dock inte endast på hur vi utformar de tradi-
tionella kriminalpolitiska åtgärderna inom rättsväsendets ram. Dessa be-
står främst av ingripanden och reaktioner mot redan begångna brott. I en
mening kan alla dessa åtgärder sägas vara ett uttryck för ett misslyckande
i den grundläggande ambitionen att förebygga och förhindra brott. Den
förebyggande effekten av ett straffsystem som är fast och konsekvent ut-
format och tillämpat skall visserligen inte undervärderas. Av avgörande
betydelse är att brottsligheten bekämpas på bred front. Häri ligger också
att faktorer som bidrar till ett tryggare samhälle och minskad segregation
är viktiga inslag i en strategi för brottsbekämpning. Minst lika viktigt är
att vi skapar möjligheter för samhället att utvecklas så att människor kan
växa i mognad, ansvar och ömsesidigt hänsynstagande. Särskilt viktigt är
detta när det gäller barn och ungdomar. Att stärka familjens ställning och
ta tillvara skolans möjligheter som fostrare är viktigt i sig men också när
det gäller att på sikt motverka brottslighet.

Men vi måste också prioritera direkt brottsförebyggande åtgärder.
Även när det gäller detta område är det nödvändigt att ta tillvara enskilda
människors engagemang och deltagande. Centrala direktiv kan aldrig er-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

sätta insatser som bygger på kunskap och omsorg om den egna lokala
miljön. På många håll bedrivs det på den grunden ett värdefullt lokalt
brottsförebyggande arbete. Statsmakterna har ett ansvar för att skapa
goda förutsättningar för och ge ett aktivt stöd till det arbetet. Regeringen
återkommer nedan till hur dessa allmänna utgångspunkter skall omsättas
i praktiskt utvecklingsarbete.

5.2 Brottsutvecklingen - i går, i dag och i morgon

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har på regeringens uppdrag i samverkan
med Rikspolisstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen utarbetat en framtids-
och omvärldsanalys avseende det kriminalpolitiska verksamhetsområdet
under tiden fram till sekelskiftet. Målet för analysen var att ta fram ett
underlag för fortsatta överväganden inom regeringskansliet när det gäller
reformarbetet inom kriminalpolitikens område. Analysen har särskilt tagit
sikte på den förväntade brottsutvecklingen och den utveckling som till
följd bl.a. härav kan förutses när det gäller arbetsbelastningen inom rätts-
väsendet. Mot denna bakgrund har en bedömning gjorts av vilka krav
som kommer att ställas på kriminalpolitiken för att kunna uppnå det över-
gripande målet att minska brottsligheten och öka tryggheten.

BRÅ:s analys visar att det har skett en kraftig ökning av antalet polis-
anmälda brott under de senaste fyrtio åren. Sedan år 1950 har antalet
polisanmälda brott ökat från 195 000 till knappt 1,2 miljoner. Den fak-
tiska brottsligheten är dock betydligt högre. Även om utvecklingen av
den polisanmälda brottsligheten påverkas av t.ex. anmälningsbenägenhet
blir slutsatsen att den polisanmälda brottsligheten i det stora hela speglar
en ökning av den faktiska brottsligheten. Under de två senaste åren har
den uppåtgående trenden för de anmälda brotten brutits. Både år 1991
och år 1992 har den anmälda brottsligheten totalt sett minskat, vilket
skulle kunna förebåda ett trendbrott. Det är dock ännu för tidigt, enligt
BRÅ, att dra några slutsatser huruvida minskningen kommer att bli bestå-
ende eller inte.

Enligt BRÅ:s prognos för brottsutvecklingen fram till år 2000 kommer
antalet anmälda brott i genomsnitt att öka med ca 25 000 årligen till
någonstans mellan 1 350 000 och 1 500 000 brott. Den årliga öknings-
takten beräknas således bli något lägre än under de senaste 20 åren.
Prognosen för antalet anmälda stöldbrott pekar på att dessa brott år 2000
kommer att uppgå till drygt 820 000, jämfört med ca 730 000 för när-
varande. I prognosen beräknas de ändrade reglerna om villkorlig frigiv-
ning fr.o.m. den 1 juli 1993 leda till att antalet anmälda stöldbrott
minskar med i storleksordningen 30 000. Detta beror bl.a. på att de
fängelsedömda avtjänar längre tid av straffet i fängelse än tidigare. Enligt
BRÅ är det inte heller omöjligt att vissa allmänpreventiva effekter erhålls
då statsmakterna genom förändring av den villkorliga frigivningen mar-
kerar att man ser mer allvarligt på brottslighet. Antalet anmälda vålds-
brott beräknas år 2000 uppgå till någonstans mellan 52 000 och 60 000,
jämfört med ca 48 000 för närvarande. De ändrade reglerna om villkorlig

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

4 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 3

frigivning beräknas medföra en nivåsänkning av våldsbrotten med ca
1 %, uppskattningsvis ca 500.

Antalet lagföringar och antalet brottmålsdomar har, trots den ökande
brottsligheten, minskat sedan mitten av 1970-talet. Utvecklingen har inne-
burit att antalet brott som ingår i vaije dom har ökat successivt och, en-
ligt BRA, att det sannolikt även sker en selektion så att de fäll som till
slut hamnar i domstol blir allt allvarligare. En följd av detta är att an-
delen fängelsedomar har ökat. Även vad gäller de genomsnittligt utdömda
strafftiderna har en ökning skett sedan mitten av 1970-talet.

BRÅ har analyserat brottslighetens regionala variationer år 1992 och
den regionala brottsutvecklingen åren 1975-1992. Analysen visar att
brottsutvecklingen skiljer sig åt mellan olika regioner i landet. Brottslig-
heten är till mycket stor del ett storstadsproblem. Ju mer urbaniserad en
region är desto högre är brottsnivån. Brottsökningen är också väsentligt
kraftigare i de mest urbaniserade regionerna. Brottsnivån är högst i
Stockholmsregionen och lägst i norra glesbygden. Mönstret gäller de
flesta brottskategorier men är särskilt tydligt för vissa, t.ex. bilstöld,
stöld ur motordrivet fortskaffningsmedel och personrån. Brottsstrukturen
varierar också mellan olika delar av landet. Andelen stöldbrott av den
totala brottsligheten är större i de mest urbaniserade regionerna jämfört
med de minst urbaniserade. I storstadsregionerna är andelen stöldbrott
drygt 60 % av samtliga brott medan motsvarande andel i norra gles-
bygden är 53 %.

Mot bakgrund av polisens betydelse för brottspreventionen har BRÅ
också gjort en analys av kriminalpolis- och ordningspolisresursema.
Analysen visar att både de brottsutredande resurserna per polisanmält
brott och ordningspolisresursema per invånare har minskat i alla regioner
mellan år 1985 och år 1990. Analysen visar också att de brottsutredande
resurserna per anmält brott är störst i regioner med minst brott och minst
i regioner med flest brott samt att ordningspolisresursema per invånare,
med något undantag, är störst i regioner med flest brott och minst i
regioner med minst brott.

BRÅ har också analyserat brottsligheten i Stockholms kommun och
funnit ökande skillnader i olika delar av kommunen. Brottsligheten har
ökat i alla typer av storstadsmiljöer under den senaste 20-årsperioden.
Brottsökningen har dock varit snabbast i innerstaden och i vissa ytter-
stadsområden. Även om brottsligheten ökar i alla delar av kommunen,
har de redan värst utsatta områdena fått de största ökningarna. Fortsätter
utvecklingen som hittills finns det, enligt BRÅ:s bedömning, risk för att
det i vissa delar av kommunen i ett längre perspektiv utvecklas områden
som den "konventionella" befolkningen successivt söker sig ifrån. En
sådan utveckling skulle ytterst få till följd att brottslighet och drogmiss-
bruk når en sådan nivå att kontrollen över dessa områden förloras och att
det blir mycket svårt att vända utvecklingen.

Brottsutvecklingen får naturligtvis konsekvenser för rättsväsendet. Det
faktum att den polisanmälda brottsligheten varje år ökar kraftigt innebär
att rättsväsendet utsätts för en allt hårdare press. BRÅ konstaterar att

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

rättsväsendet redan i dag skulle behöva ett kraftigt resurstillskott för att
komma upp i 1975 års kapacitet i förhållandet till antalet anmälda brott.

Andelen uppklarade brott har successivt minskat. Generellt har upp-
klaringen av våldsbrott minskat med en fjärdedel sedan år 1975, medan
det för stöldbrotten handlar om halveringar. BRA har också funnit att det
finns stora regionala skillnader när det gäller uppklaring. Ju mer urbani-
serad en region är desto lägre är brottsuppklaringen. Om den negativa
utvecklingen för brottsuppklaringen fortsätter kommer, enligt BRA, följ-
den inom en inte alltför avlägsen framtid bli att polisen i princip endast
utreder brott där gärningsmannen är känd. Allvarliga brott som mord,
rån och våldtäkt kommer dock alltid att prioriteras. Detta kan, enligt
BRÅ, komma att innebära att polisen och övriga rättsväsendet generellt
kommer att koncentrera sig på allvarligare brott, vilket i så fall sker på
bekostnad av övrig brottslighet. En sådan utveckling skulle kunna verka
befrämjande på brottsligheten, även den grövre, eftersom den vanligtvis
utvecklas från den lindrigare.

BRÅ:s analys visar också på andra risker med den pågående brotts-
utvecklingen. På sikt kan utvecklingen medföra att polisen inte ens
kommer att hinna med att utreda alla brott med känd gärningsman, vilket
kan få negativa konsekvenser för människors tilltro till rättsväsendet. Det
finns risk för att det härigenom skapas en grogrund för medborgargarden
och liknande. En minskad tilltro till rättsväsendet kan också få till följd
att de resursstarka köper sig skydd till person och egendom, vilket i sin
tur kan medföra en upptrappning av brottsligheten och att brott mot andra
samhällsgrupper ökar.

För att kunna bryta brottsutvecklingen krävs det enligt BRÅ kraftfulla
ingrepp. BRÅ säger i sin rapport att det mesta talar för att rättsväsendet
i sin nuvarande form har begränsade möjligheter att påverka de faktorer
som styr brottsutvecklingen och att rättsväsendets relativa resursminsk-
ning i begränsad utsträckning har bidragit till brottsökningen. Rätts-
väsendet kan inte ensamt lösa brottsproblemet. Exempelvis sker nyrekry-
tering till brottsliga livsstilar framför allt i mycket unga år, ofta redan i
10-12 års åldern. Här bör brottsförebyggande åtgärder för att förhindra
nyrekrytering inriktas på åtgärder före tonåren. En kriminell karriär
börjar som regel i tidig ålder med mer bagatellartad brottslighet för att
successivt övergå i allt allvarligare brottslighet. Om det skulle vara så att
de första brotten i en sådan karriär kan identifieras som vissa brottstyper
skulle denna kunskap vara av stor betydelse när det gäller samhällets
strategi för att tidigt avbryta en kriminell karriär. Förekomsten av dessa
s.k. strategiska brott avser BRÅ att undersöka vidare i en fortsatt för-
djupad framtids- och omvärldsanalys.

För att kunna bryta utvecklingen förespråkar BRÅ, i sin av regeringen
beställda rapport, en nationell brottspreventiv strategi där åtgärder inom
rättsväsendet samordnas med åtgärder inom andra samhällssektorer som
skolan, socialtjänsten, frivilligorganisationer m.fl. En nationell strategi
som samordnar det brottsförebyggande arbetet hos de olika aktörerna be-
hövs för att det kriminalpolitiska målet att minska brottsligheten och ge
trygghet för medborgarna skall uppnås. De regionala skillnaderna i brotts-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

lighet är också en viktigt utgångspunkt för en nationell brottspreventiv
strategi, t.ex. vad beträffar resursallokering.

5.3 Omprövning och förnyelse av det kriminalpolitiska arbetet

I det föregående har redovisats dels regeringens övergripande kriminal-
politiska inriktning, dels en av regeringen från BRÅ beställd beskrivning
och analys av kriminalpolitikens förutsättningar och villkor under de
kommande åren fram mot sekelskiftet. De högt ställda men samtidigt
oeftergivliga kraven i fråga om de kriminalpolitiska ambitionerna i rela-
tion till den framtidsbild som BRÅ lämnar inger självfallet stor oro. Det
är uppenbart att avståndet mellan medborgarnas berättigade krav och för-
väntningar på att få leva ett tryggt och säkert liv och brottslighetens
utveckling och struktur kommer att växa - om inte kraftfulla och genom-
gripande förändringar av kriminalpolitikens konkreta och praktiska inne-
håll på såväl kort som lång sikt genomförs.

En sammanvägd bedömning av de resultat som BRÅ nu redovisar och
av vad som i övrigt är känt om den framtida utvecklingen talar med
styrka för att den hotbild som nu kan skönjas - eller t.o.m. klart kan
identifieras - inte får bli verklighet. Skulle bilden av en växande brottslig-
het bli sann kommer grundläggande uppgifter som är väsentliga för det
allmänna inte att kunna fullgöras. Detta skulle i sin tur leda till kraftigt
negativa effekter för det svenska samhällslivet, för enskilda, för företag
och näringsliv och ytterst för de grundläggande demokratiska funktion-
erna. En sådan utveckling skulle alltså - i det mest allvarliga perspektivet
- kunna rubba grundvalarna för det svenska samhället. Detta kan natur-
ligtvis aldrig accepteras.

Det som har redovisats visar alltså på behovet av en genomgripande
omprövning och en kraftfull förnyelse av den tidigare förda kriminal-
politiken, såväl såvitt avser dess ideologiska grund som dess tillämpning
i dagens och morgondagens verklighet. Endast härigenom kan de grund-
läggande samhällsmål som nyss har nämnts uppnås och bibehållas.

Ett sådant renoveringsarbete har redan inletts av regeringen. Tiden är
nu inne att redovisa en sammanfattning av de åtgärder som redan har
genomförts, de reformer i olika hänseenden som nu förbereds inom
Justitiedepartementet och de mer långsiktiga arbetsuppgifter och riktlinjer
som gäller för det fortsatta arbetet på detta centrala samhällsområde. En
sådan redogörelse presenteras i de följande avsnitten.

Inledningsvis bör slås fast några allmänna principer för renoveringen
av kriminalpolitiken.

Arbetet är inte begränsat i tiden. Det är i stället fråga om en långsiktig
förändringsprocess där de övergripande målen att minska brottsligheten
och öka tryggheten ligger fast. De program och de åtgärder som vidtas,
och som självfallet vilar på de allmänna resonemang som nyss har pre-
senterats, kommer att variera över åren. Så mycket står emellertid klart
att det måste till stora delar avse åtgärder inom det traditionella områdena
för kriminalpolitiken såsom en förändring av regelverket, främst avse-
ende straffrätten med påföljdssystemet, liksom en ändrad inriktning,

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

organisation och val av arbetsmetoder för myndigheterna inom rätts-
väsendet. Det räcker emellertid inte med detta.

Framtiden är sådan att de kriminalpolitiska målen måste genomsyra
såväl det allmännas åtgärder som samhället i övrigt på ett helt annat sätt
än tidigare. Att nå de övergripande målen måste alltså vara en uppgift
inte enbart för myndigheterna inom rättsväsendet utan i kanske ännu
högre grad vara en del av samhällslivet för enskilda, andra myndigheter,
organisationer och företag. En allt viktigare uppgift blir därför att när-
mare undersöka förutsättningarna för inriktning, villkor och former i öv-
rigt för detta nödvändiga samhällsengagemang. Ett första steg i denna
riktning redovisas nedan i anslutning till en beskrivning av den nyligen
inledda trygghetsutredningens arbete. Ett annat område som förtjänar upp-
märksamhet är BRA:s förslag om en nationell brottspreventiv strategi.
Nedan redovisas regeringens ställningstagande till detta förslag i BRÅ:s
rapport.

Av central betydelse för utvecklingsarbetet är också att ta fram
kriminalpolitiska kunskaper i vid mening. Arbetet har således redan från
böijan inriktats på detta. Här kan nämnas satsningarna på en kraftig ut-
byggnad av den kriminologiska forskningen, den förstärkta rollen för
BRA som ett kunskaps- och expertorgan samt den nyligen överlämnade
framtids- och omvärldsanalysen som bör leda till förnyade uppdrag till
BRA inom detta område. Härutöver kommer regeringen inom kort att be-
sluta om en kommitté med uppdrag att ta fram en samlad resultatredovis-
ning för det kriminalpolitiska arbetsområdet. Ett utvecklingsarbete inom
detta falt är helt nödvändigt för att i framtiden få ett bättre underlag för
att senare kunna redovisa vilka insatser som ger bäst resultat i förhåll-
ande till de angivna målen för politikområdet.

De kriminalpolitiska målen - att minska brottsligheten och öka männi-
skors trygghet mot brott - ligger sammanfattningsvis fast. Samtidigt inger
olika beskrivningar av framtiden stor oro. Om inte betydelsefulla för-
ändringar vidtas kan allvarliga följder uppstå för samhället. Regeringens
brett upplagda, konkret inriktade och genomgripande kriminalpolitiska
program präglas av detta synsätt. Redan nu - och under de kommande
åren - kommer således en rad kraftfulla åtgärder att genomföras i syfte
att skapa det trygga och säkra samhälle som vi alla vill ha. Dessa åt-
gärder redovisas i sammanfattning i det följande.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

5.4 Lagstiftningsåtgärder

5.4.1 Strafflagstiftningen

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Några huvudpunkter:

- Legalitetsprincipen markeras tydligt.

- En översyn skall göras av en rad regler i den allmänna straff-
rätten.

- Skärpta regler införs för brottslighet med rasistiska eller lik-
nande motiv.

- Rattfyllerilagstiftningen skärps.

- Vapenlagstiftningen ses över.

- Förslag om avkriminalisering förbereds.

På den centrala straffrättens område pågår ett omfattande reformarbete.
Här kan hänvisas till de nyligen genomförda förändringarna vad avser
narkotikabrott och straffskaloma samt de av riksdagen nyligen beslutade
ändringarna i rattfyllerilagstiftningen.

Åklagarutredningen har i sitt betänkande Ett reformerat åklagarväsende
(SOU 1992:61) behandlat allmänna frågor om kriminalisering och före-
slagit en rad åtgärder avseende avkriminalisering och annat för att be-
gränsa straffrättens tillämpningsområde. Förslagen har remissbehandlats
och bereds för närvarande inom Justitiedepartementet (jfr avsnitt 4.3).

I en departementspromemoria (Ds Ju 1993:80) föreslås en rad åtgärder
för att öka skyddet för barn mot att utsättas för sexuella öveigrepp. Bl.a.
föreslås att preskriptionstiderna för sexualbrott som begås mot barn skall
förlängas. Promemorian remissbehandlas för närvarande.

I syfte att nedbringa antalet illegala vapen och minska spridningen av
sådana vapen till kriminella kretsar har genomförts en så kallad vapen-
amnesti av innebörd att olovligt innehavda vapen under tiden juli-
september 1993 fick inlämnas till polisen utan straffrättslig påföljd. Det
mycket framgångsrika resultatet härav blev att 17 050 vapen och en stor
mängd ammunition, cirka 15 ton, lämnades in till polisen.

En utvärdering av lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och
vissa andra farliga föremål har pågått under en längre tid inom Justitie-
departementet. Utvärderingen inleddes mot bakgrund av vad Justititeut-
skottet uttalade i samband med att lagens tillämpningsområde utvidgades
år 1990 (bet. 1989/90:JuU35). Vad som hitintills framkommit vid utvär-
deringen, bl.a. genom svaren på en enkät som tillställts landets samtliga
polismyndigheter, har inte gett vid handen att något omedelbart behov av
lagändring föreligger. Frågan om den närmare utformningen av knivför-
budet övervägs emellertid även av Riksåklagaren, som har inhämtat ytt-
rande från samtliga överåklagare bl.a. beträffande behovet av att ut-
sträcka förbudet till att omfatta fler platser än för närvarande. Också
Rikspolisstyrelsen bedriver ett arbete inom detta område. Regeringen an-
ser att slutförandet av utvärderingen bör anstå ytterligare någon tid, för

att därigenom kunna lägga även vad som framkommer genom Riks-
åklagarens överväganden till grund för bedömningen av knivförbudets ut-
formning.

I en nyligen till riksdagen överlämnad proposition (prop. 1993/94:101)
föreslås att det i brottsbalken införs en särskild straffskärpningsgrund för
sådana fall där ett motiv för brottet varit att kränka någon på grund av
ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller någon
annan liknande omständighet. Avsikten med förslaget är att skärpa synen
på rasistisk och liknande brottslighet. Lagändringen föreslås träda i kraft
den 1 juli 1994.

Regeringen vill också nämna att professorn Hans Klette vid Lunds
Universitet på uppdrag av regeringen utfört en undersökning rörande
straffmätningspraxis vid vissa våldsbrott. I undersökningen föreslås bl.a.
förändringar av straffskaloma för en del grova brott.

I en inom Justitiedepartementet upprättad departementspromemoria
Sveriges tillträde till Europarådets förverkandekonvention (Ds 1993:17)
behandlas frågan om Sveriges tillträde till en inom Europarådet utarbetad
konvention om förverkande m.m. Syftet med konventionen är att stärka
det internationella samarbetet för att bekämpa allvarliga brott. I prome-
morian föreslås att Sverige, som har undertecknat konventionen, ratifi-
cerar denna. Promemorian innehåller också förslag till lagändringar i
syfte att öka möjligheterna att lämna en annan stat bistånd i form av för-
hör under förundersökning. Promemorian, som har remissbehandlats, är
föremål för fortsatt beredning inom Justitiedepartementet.

Vapenlagsutredningen (Ju 1993:2) arbetar för närvarande med att göra
en översyn av vapenlagstiftningen. Utredningen har bl.a. i uppdrag att
göra en språklig och systematisk modernisering av regelverket samt att
föreslå de ändringar som föranleds av ett eventuellt medlemskap i EU.
Utredningen väntas lägga fram sina förslag i början av år 1994.

I en lagrådsremiss som regeringen nyligen har beslutat tas upp en rad
viktiga frågor inom den allmänna straffrätten. I remissen föreslås att ett
uttryckligt förbud mot analogisk tillämpning av straffbud skall ställas upp
samt att tillämpningen av brottsbalkens medverkansregler inom special-
straffrätten skall regleras i lag. När det gäller de allmänna reglerna om
ansvarsfrihet föreslås att särskilda bestämmelser om samtycke och rätts-
villfarelse skall tas in i lagstiftningen samt att tillämpningsområdet för be-
stämmelsen om nöd skall utvidgas. I lagrådsremissen behandlas också
den i departementspromemorian Parallellinstruktion (Ds 1991:78)
upptagna frågan om möjligheten att i vanliga brottmål beakta yttrandefri-
hetsrättsliga intressen. Något förslag i den delen läggs inte fram. Efter
lagrådets avgivna yttrande bereds nu ärendet vidare.

Polisrättsutredningen redovisade i juni 1993 sitt delbetänkande Polisens
rättsliga befogenheter (SOU 1993:60). Utredningen har haft i uppdrag att
analysera den svenska polislagstiftningens förhållande till de interna-
tionella konventionerna om mänskliga rättigheter. Därvid har utredningen
funnit att den svenska polislagstiftningen i huvudsak är väl anpassad till
konventionernas krav. Dock har utredningen - mot bakgrund av Sveriges
konventionsåtaganden - funnit en ändring av bestämmelserna om om-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

händertagande 13 § polislagen (1984:387) påkallad. Förslagen i betänk-
andet har remissbehandlats och övervägs för närvarande i regerings-
kansliet.

Slutligen bör nämnas att det inom departementet f.n. övervägs form-
erna för en kommande utredning av en rad frågor rörande den allmänna
straffrätten. Till dessa hör bl.a. de frågor som aktualiserats i anslutning
till det s.k. Lindomemålet.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

5.4.2 Påföljdssystemet

Några huvudpunkter:

- En utredning pågår om påföljdssystemets uppbyggnad med
uppgift bl.a. att utveckla alternativa påföljder.

- En försöksverksamhet med intensivövervakning med
elektronisk kontroll inleds.

Också i påföljdssystemet har viktiga förändringar vidtagits. Här kan sär-
skilt hänvisas till avskaffandet av den obligatoriska halvtidsfrigivningen.

Regeringen gav våren 1992 en parlamentarisk kommitté - Straffsystem-
kommittén (Ju 1992:7, dir. 1992:47) - i uppdrag att överväga vad som
i ett längre perspektiv bör gälla för frigivning från fängelsestraff.

Straffsystemkommitténs uppdrag är dock inte begränsat till den villkor-
liga frigivningen. I kommitténs uppdrag ingår att göra en mer allsidig
översyn av straffsystemets uppbyggnad. I direktiven till utredningen be-
tonas att värden som legalitet och proportionalitet bör vara vägledande
för påföljdsvalet. Påföljdssystemet måste också innebära snabba, tydliga
och konsekventa reaktioner på brott. Systemet måste utformas så att det
kan fylla uppgiften att verka avhållande på människors brottsbenägenhet
och göra det möjligt att effektivt avbryta en pågående brottslig verksam-
het. Från den utgångspunkten utgör fängelsestraffet en oundgänglig del
av påföljdssystemet. Samtidigt måste systemet präglas av humanitet och
respekt för individen. Även om fängelsestraff inte kan undvaras är det
viktigt att utveckla också andra påföljdsaltemativ. I kommitténs uppdrag
ingår bl.a. att överväga om villkorligt fängelse skall införas och föreslå
hur samhällstjänst bör införas som ett permanent inslag i påföljdssystem-
et. En annan central fråga gäller huruvida intensivövervakning med elek-
tronisk kontroll bör införas i vårt land. Kommittén skall redovisa sina
förslag före utgången av år 1994.

Justitiedepartementet har för att få synpunkter från olika myndigheter
m.fl. nyligen skickat ut en promemoria med förslag om en försöksverk-
samhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll. I promemorian
framförs att det är mycket angeläget att finna alternativ till fängelse och
att den elektroniska övervakningsteknik som numera finns är av stort in-
tresse i detta sammanhang. Mot den bakgrunden föreslås i promemorian
en försöksverksamhet som syftar bl.a. till att ge underlag för Straff-
systemkommitténs överväganden i dessa frågor. Försöksverksamheten

bör vidare kunna ge kunskap om hur elektronisk övervakningsteknik
fungerar under svenska förhållanden och hur kriminalvårdens arbets-
former bör utformas. Avsikten är att försöksverksamheten skall påböijas
den 1 juni 1994.

Enligt lagförslaget i promemorian skall fängelsestraff på högst två
månader i vissa fäll kunna få verkställas utanför anstalt i form av inten-
sivövervakning med elektronisk kontroll. En förutsättning för sådan verk-
ställighet skall vara att den dömde är bosatt inom något av verksamhets-
områdena för frivårdsmyndighetema i Karlskoga, Luleå, Malmö Norra,
Malmö Södra, Norrköping eller Sundsvall.

En av avsikterna bakom försöksverksamheten är att kombinera en reak-
tionsnivå som motsvarar den som gäller vid verkställighet i anstalt med
en verkställighetsform som inte har de negativa effekterna från bl.a.
social utgångspunkt som fängelsestraff medför. En annan positiv effekt
är att en sådan form av verkställighet är väsentligt billigare än anstalts-
behandling.

Enligt lagförslaget kommer den dömde att vara förbjuden att lämna sin
bostad annat än för vissa ändamål och på särskilt angivna tider. Det
nämnda förbudet kommer under verkställighetstiden att kontrolleras med
elektroniska hjälpmedel. Sådan kontroll får också avse att den dömde
fullständigt avhåller sig från droger. Den dömde kommer också att vara
skyldig att betala en avgift. Vid misskötsamhet tas den dömde in på
kriminalvårdsanstalt för att där fortsätta verkställigheten av straffet.

Den 1 januari 1993 utvidgades försöksverksamheten med samhällstjänst
till att gälla hela landet (prop. 1991/92:9). Den utvidgade tillämpningen
är tidsbegränsad till utgången av år 1995 i väntan på att en mera perma-
nent ordning kan införas. I Straffsystemkommitténs uppdrag ingår att
föreslå hur samhällstjänsten på längre sikt bör infogas i påföljdssystemet.

5.4.3 De unga lagöverträdarna

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Några huvudpunkter:

- Nya regler för reaktion mot ungdomsbrott övervägs m.m.

Ungdomsbrottskommittén överlämnade i juni 1993 sitt betänkande Reak-
tion mot ungdomsbrott (SOU 1993:35). Kommittén har övervägt i vilka
former och på vilket sätt det allmänna bör ingripa när unga begår brott.
Bakgrunden är bl.a. att de förändringar i påföljdssystemet, som skett i
takt med det kriminalpolitiska utvecklingsarbetet, hittills inte i någon
vidare mån har berört de unga lagöverträdarna.

Ingripanden mot brott skall vara en uppgift för rättsväsendet. Det är
viktigt att den unge ställs till ansvar för brottet och uppfattar sambandet
mellan detta och reaktionen. I de senare årens diskussioner har betydel-
sen av snabba, tydliga och konsekventa reaktioner på brott kommit att
framhållas allt mer. Det är vidare av grundläggande betydelse att stats-
makterna upprätthåller respekt för de påföljder som ådöms i anledning av

brott. Straffrättskipningen måste präglas av förutsebarhet, enhetlighet och
proportionalitet.

För att reaktionssystemet mot unga lagöverträdare skall kunna vinna
förtroende är det viktigt att det uppfattas som effektivt. Detta förutsätter
att alla de som engageras i arbetet mot ungdomsbrott är inriktade på
ändamålsenliga handläggnings- och samarbetsformer. Det förutsätter
också att tiden mellan brott och reaktion blir så kort som möjlig.
Kommittén föreslår att det, när det är fråga om brott på vilket fängelse
kan följa, sätts en bestämd tidsfrist för förundersökningar rörande ung-
domar under 18 år. Inom tre veckor från det att den unge delgetts brotts-
misstanke skall förundersökningen vara slutförd och åklagaren ha fattat
beslut i åtalsfrågan.

Ungdomsbrottskommittén föreslår vidare att påföljden överlämnande
till vård inom socialtjänsten skall utmönstras. Enligt kommitténs uppfatt-
ning skall bestämmandet av påföljder för brott, såväl till innehåll som
omfattning, vara en uppgift för rättsväsendet medan det ankommer på
socialtjänsten att svara för att hjälp och stödåtgärder tillkommer dem som
behöver det. De påföljder som kommittén anser att systemet bör innefatta
är böter, villkorlig dom, skyddstillsyn och fängelse. Härtill kommer en
ny påföljd som speciellt anpassas till de unga lagöverträdarna. Den be-
nämns särskild tillsyn och innebär placering på särskilda ungdomshem
(§ 12-hem), som skall administreras av Statens institutionsstyrelse.

När det gäller medlingsprojekt föreslår kommittén att dessa bör under-
stödjas och uppmuntras men inte bindas upp genom lagreglering som
formaliserar förfarandet.

Förslagen från Ungdomsbrottskommittén har nyligen remissbehandlats.
Ärendet är för närvarande föremål för beredning.

5.4.4 Brottsofferfrågor

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Några huvudpunkter:

- Möjligheterna att få målsägandebiträde utvidgas ytterligare.

- Möjligheterna till allmän rättshjälp och annat ekonomiskt bi-
stånd åt brottsoffer i ärenden som behandlas utomlands utökas.

- En brottsofferfond inrättas.

Arbetet med att stärka brottsoffrens ställning har fortsatt under år 1993
(jfr prop. 1992/93:100 bil. 3 s. 42 ff).

Möjligheterna att få målsägandebiträde utvidgades år 1991. I en propo-
sition som lämnades hösten 1993 (prop. 1993/94:26) föreslås bl.a. att
möjligheterna att få målsägandebiträde utvidgas ytterligare till att omfatta
fler brott enligt brottsbalken och att målsägandebiträdets uppgifter i mål
om skadestånd utvidgas. I propositionen föreslås också utökade möjlig-
heter till allmän rättshjälp och annat ekonomiskt bistånd åt brottsoffer i
ärenden som behandlas utomlands. Lagändringarna föreslås träda i kraft
den 1 juli 1994.

I en departementspromemoria Brottsoffren i blickpunkten - åtgärder for
att stärka brottsoffrens ställning (Ds 1993:29) lämnas en fyllig redovis-
ning av de olika åtgärder som vidtagits på brottsofferområdet. Prome-
morian innehåller också ett antal förslag till ytterligare åtgärder för att
stärka brottsoffrens ställning. Det föreslås att en viss del av en brotts-
offerfond skall inrättas. Vidare föreslås ett antal lagändringar, bl.a. i
rättegångsbalken, liksom flera förordningsändringar. Promemorian, lik-
som en departementspromemoria med de närmare förslag som krävs för
att en brottsofferfond skall inrättas, har remissbehandlats. Regeringen har
nyligen beslutat en lagrådsremiss på grundval av förslagen i prome-
moriorna. En tanke bakom att inrätta en brottsofferfond är att bidrag
skall kunna lämnas ur fonden till olika ideella organisationer - t.ex.
brottsoffeijourer - som verkar på brottsofferområdet, till privat och
offentlig verksamhet som gäller brottsoffer samt forskning, utbildning
och information om brottsofferfrågor. Fonden skall finansieras genom
avgifter från dem som döms för brott av viss svårhet. Dessutom föreslås
att en viss del av den aviserade sänkningen av fångarnas ersättning skall
bidra till uppbyggnaden av fonden. Som anges i promemorian är det
vidare lämpligt att frågor om bidrag ur fonden och ärenden om ersättning
enligt brottsskadelagen handläggs av en gemensam myndighet.
Regeringen har därför uppdragit åt en särskild utredare att med utgångs-
punkt i en översyn av Brottsskadenämndens organisation, lednings- och
arbetsformer lämna förslag till organisation m.m. av en myndighet med
ett övergripande ansvar för brottsofferfrågor.

Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1993 (jfr prop.
1992/93:141) skärptes straffskaloma för vissa vålds- och sexualbrott.
Genom ändringarna stärks det straffrättsliga skyddet för utsatta grupper,
särskilt för kvinnor som utsätts för våld och hot samt för barn.

Lagen (1988:688) om besöksförbud har inneburit ett förbättrat skydd
för kvinnor som utsätts för våld, hot och trakasserier. Enligt en ändring
i lagen, som trätt i kraft år 1990, har bl.a. straffmaximum för överträdel-
se av ett besöksförbud skärpts till fängelse högst ett år. Brottsförebygg-
ande rådet har fått i uppdrag att göra en studie av besöksförbudslagen.
Studien, som bl.a. skall innehålla en utvärdering av 1990 års straffskärp-
ning, beräknas bli klar före årsskiftet.

Justitiekanslem har redovisat sitt uppdrag att se över reglerna om s.k.
våldspornografi i 16 kap. 10 b § brottsbalken. Han föreslår inte några
författningsändringar för närvarande utan kommer att noga följa hur reg-
lerna tillämpas och återkommer till regeringen om behov av regelför-
ändringar visar sig.

Som tidigare nämnts (avsnitt 3.3) har Kommittén om ideell skada i
september 1992 lagt fram ett delbetänkande om ersättning för kränkning
genom brott. Betänkandet har remissbehandlats och bereds för
närvarande i Justitiedepartementet.

I prop. 1993/94:57 har regeringen föreslagit en ändring i föräldrabalk-
ens regler om vårdnadshavares tillsynsskyldighet. Syftet är att stimulera
vårdnadshavare att vidta åtgärder så att barns skadegörande handlingar
motverkas.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

I detta sammanhang redovisas också vissa åtgärder som inte avser lag-
stiftningsfrågor för att ge en samlad bild av strävandena att stärka brotts-
offrens ställning.

Rikspolisstyrelsen har tagit fram specialutrustade väskor för akut skydd
mot olika former av våldsbrott för utsatta kvinnor. Väskorna, som inne-
håller mobiltelefon, telefonsvarare, larmanordning m.m., finns nu i 280
exemplar och de har fördelats till de regionala polischeferna. Styrelsen
har nyligen fått regeringens uppdrag att redovisa en utvärdering av ett
försök med sk. "pepparspray" för hotade kvinnor.

Regeringen uppdrog i april 1992 åt länsstyrelserna i Stockholms län,
Göteborgs och Bohus län, Malmöhus län och Västemorrlands län att
genomföra försök med livvaktsskydd för hotade kvinnor under budgetåret
1992/93. För ändamålet anvisades 10 miljoner kronor. Av den utvärde-
ring av verksamheten som Rikspolisstyrelsen redovisat till Justitiedeparte-
mentet framgår att livvaktsskydd under perioden endast getts vid två till-
fallen inom ramen för försöksverksamheten, att skyddshundar använts vid
två tillfällen och att under samma tid larmutrustning, s.k. trygghetspaket,
lånats ut i 200 fall. I rapporten uttalas bl.a. att verksamheten har fungerat
väl. Det framhålls att livvaktsskydd är en resurs- och kostnadskrävande
och för den bevakade påfrestande metod och att det därför är viktigt att
den inte nyttjas annat än då det bedöms vara absolut nödvändigt och
under så kort tid som möjligt. Av rapporten framgår vidare att trygghets-
paketen kommit till ökad användning och med gott resultat, att trygghets-
paketen synes täcka i vart fall en del av det skyddsbehov som man trott
sig endast kunna lösa med livvakter. I rapporten föreslås att medel ställs
till förfogande för livvaktsskydd och annat akut skydd (jfr avsnittet under
anslaget B5. Lokala polisorganisationen). I övrigt presenteras i rapporten
ett antal olika förslag för hur bl.a. polismyndigheterna skall arbeta vidare
med dessa frågor.

För närvarande finns ett sjuttiotal brottsoffeijourer runt om i landet.
Nya jourer växer fram vaije år. Regeringen beslutade i september 1993
om ett bidrag på 1 miljon kronor till Brottsoffeijouremas Riksförbund.
Bidraget är avsett att till övervägande del användas till uppbyggande av
lokala brottsoffeijourer. Avsikten är att framtida bidrag till brottsoffer-
jourerna skall lämnas ur den föreslagna brottsofferfonden.

Rikspolisstyrelsen fick i september 1991 i uppdrag att tillsammans med
Socialstyrelsen, Domstolsverket och Riksåklagaren genomföra fortbild-
ning av berörda yrkesgrupper inom rättsväsendet liksom inom social-
tjänsten samt hälso- och sjukvården i syfte att ge ökad kunskap om bl.a.
våld mot kvinnor och våldets effekter. Rikspolisstyrelsen redovisade upp-
draget i juli 1993. Av rapporten framgår att den centrala och regionala
utbildningen i projektet har genomförts och att utbildningen i länen
kommer att vara helt genomförd under hösten 1993. Betydligt fler per-
soner än vad som inledningsvis uppskattades omfattas av fortbildningen;
den lokala verksamheten omfattar drygt 18 000 personer. I rapporten
framhålls att de regionala och lokala kontaktnät som bildats under utbild-
ningens genomförande kommer att bli mycket värdefulla i handläggning-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

en av ärenden om våld mot kvinnor och i olika samarbets- och utbild-
ningsinsatser.

Socialstyrelsen har tidigare fått medel från reservationsanslaget Sär-
skilda jämställdhetsåtgärder, som nu finns under femte huvudtiteln (H2),
för att bedriva utvecklingsarbete i frågor som rör våld mot kvinnor. Ut-
vecklingsarbetet, som syftar till ett förbättrat regionalt myndighetssam-
arbete och bedrivs i projektform, pågår för närvarande i fem län.

I detta sammanhang bör också nämnas att regeringen under året har
tillsatt en kommission med uppdrag att utifrån ett kvinnoperspektiv göra
en översyn av frågor som rör våld mot kvinnor och att föreslå åtgärder
för att motverka sådant våld (dir. 1993:88).

5.5 Inriktning, prioriteringar, organisation och arbetsmetoder för
rättsväsendets myndigheter samt långsiktigt reformarbete

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Några huvudpunkter:

- Förstärkt brottsförebyggande verksamhet utvecklas.

Satsning på närpolis, dvs. en förbättrad och utbyggd kvarters-
polis, genomförs i hela landet.

Polisen skall bli mer synlig och tillgänglig.

Kriminalpolisverksamheten och det internationella polissam-
arbetet utvecklas.

- Frivårdens arbetsformer utvecklas ytterligare.

- Nationell brottspreventiv strategi övervägs.

För att kunna nå de kriminalpolitiska målen - att minska brottsligheten
och öka människors trygghet mot brott - är det som tidigare har slagits
fast nödvändigt att bygga kriminalpolitiken på en helhetssyn när det gäller
åtgärder från det allmänna och från samhället i övrigt. Här har naturligt-
vis åtgärder inom kriminalpolitikens traditionella områden, såsom straff-
lagstiftningen, polisen och kriminalvården, en central funktion. Av
grundläggande betydelse är också åtgärder för att stärka familjens roll
och för att bibringa de unga normer och värderingar som hör hemma i
ett civiliserat samhälle.

Kriminalpolitiken i vid mening kan alltså inte begränsas till sådana åt-
gärder såsom att klara upp begångna brott och att lagfora gärnings-
männen. Sådana åtgärder är självfallet mycket viktiga inte minst för att
upprätthålla respekten för rättssamhällets krav, men de är inte tillräckliga
för att varaktigt minska brottsligheten och öka tryggheten. För detta
ändamål krävs ett brett upplagt brottsförebyggande arbete. I detta arbete
har såväl polis och andra myndigheter som enskilda personer, företag och
organisationer en roll. Också normbildning och stärkandet av familjens
roll utgör, i denna mening, åtgärder inom det brottsförebyggande om-
rådet.

Den brottsförebyggande polisverksamheten är för närvarande stadd i
snabb utveckling i enlighet med riktlinjer från riksdagen och regeringen

(se t.ex. 1993 års budgetproposition). Denna utveckling måste fortsätta
och intensifieras. Ett naturligt steg bör vara att utveckla s.k. närpolis-
verksamhet. Därmed menas att polisen organiseras i små, lokalt förank-
rade enheter som arbetar problemorienterat och förebyggande. Närpolis-
verksamhet kan ses som en utveckling av den traditionella kvarterspolis-
verksamheten. Där närpolisverksamhet redan prövats, både i Sverige och
utomlands, har den visat sig kunna minska vardagsbrottslighet och ord-
ningsstömingar mycket påtagligt. Tiden är nu mogen att införa närpolis-
verksamhet överallt i landet.

Övergången till närpolisverksamhet skapar också bättre förutsättningar
för en breddad och utvecklad samverkan med den människor som finns
i lokalsamhället, något som har stor betydelse både för att förebygga
brott och skapa trygghet och för att polisen snabbt skall kunna gripa in
när något har inträffat. En ökad synlighet och tillgänglighet är också
värdefulla inslag i närpolisverksamheten.

Däremot krävs andra polisiära metoder för att bekämpa den grövsta
eller annars mera kvalificerade kriminaliteten, såsom illegal narkotika-
handel, annan internationell eller organiserad brottslighet och ekonomisk
brottslighet. För att vinna framgång inom detta område är det nödvändigt
att utveckla kriminalpolisverksamheten i olika avseenden, såsom beträff-
ande arbetsmetoder, kompetens och teknikstöd. Det är också nödvändigt
att utveckla det internationella polissamarbetet. Ett medlemskap i EU
kommer att ge Sverige tillgång till det fördjupade polissamarbete som för
närvarande håller på att utvecklas mellan EU:s medlemsländer. Sverige
bör sträva efter att inta en pådrivande och aktiv roll inom det europeiska
polissamarbetet.

Ett annat mycket viktigt inslag i utvecklingsarbetet inom polisens om-
råde är att rationalisera och effektivisera polisverksamheten så att polisen
kan behålla och utveckla sin operativa kapacitet på det sätt som behövs
för att kunna förverkliga de kriminalpolitiska målen.

Kriminalvårdens huvuduppgift är givetvis att verkställa utdömda straff.
Men i denna uppgift ingår också att utveckla åtgärder som är av brotts-
förebyggande natur. Åtgärderna bör inriktas på såväl att förhindra brott
under verkställighetstiden som att förebygga återfall i brott sedan påfölj-
den har verkställts.

Utgångspunkten vid ett fängelsestraff är att det är själva frihets-
inskränkningen som utgör straffet och obehaget för den enskilde samtidigt
som han under fängelsetiden avhålls från att begå ytterligare brott. Men
i kriminalvårdens arbete ingår också att på bästa sätt utnyttja tiden i an-
stalt för att motivera och påverka den intagna till ett liv i frihet utan
kriminalitet.

Av stor betydelse är vidare att fortsätta det säkerhetshöjande arbete
som redan har burit frukt i form av färre rymningar från anstalterna.
Också bekämpningen av narkotikamissbruket på anstalterna måste fort-
sätta och utvecklas. Fängelseutredningen har i sitt betänkande Verkställig-
het av straff (SOU 1993:76) bl.a. lämnat förslag som syftar till att mot-
verka förekomsten av narkotika på anstalterna.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Den planerade försöksverksamheten med intensivövervakning med
elektronisk kontroll ger förutsättningar att kombinera frivårdens unika
möjlighet att påverka och motivera den dömde i hans egen miljö med
kraftfulla kontrollåtgärder motsvarande dem som gäller vid verkställig-
heten av fängelsestraff i anstalt.

Frivårdspåföljderna har, vid sidan av fängelsestraffet, en väsentlig plats
i påföljdssystemet. Genom olika strukturerade åtgärdsprogram inom
ramen för skyddstillsyn, samhällstjänst eller kontraktsvård skall kriminal-
vården sträva efter att förhindra återfall i brott. Det är särskilt angeläget
att de klienter som befinner sig i böijan av en brottskarriär förhindras att
fortsätta denna. Mot bakgrund härav är det därför fortsatt angeläget att
kriminalvården i samverkan med andra samhällssektorer utvecklar och
fördjupar olika former för strukturerade åtgärdsprogram inom frivården.

Brottsförebyggande arbete bedrivs på olika nivåer och med åtskilliga
huvudmän. En fråga som på senare tid fått en ökad aktualitet och som
berörts ovan är om kommunerna kan ges en större roll när det gäller att
skapa trygghet mot brott. En delvis sammanhängande fråga är hur man
skall kunna ta till vara de resurser som enskilda initiativ på området
utgör. Att frågor som dessa har väckts beror bl.a. på att det framstått
som alltmera klart att polis och andra rättsvårdande myndigheter inte en-
samma kan komma till rätta med den ökande brottsligheten.

För att belysa dessa förhållanden beslutade regeringen i mars 1993 att
tillsätta en parlamentarisk kommitté, Trygghetsutredningen (dir.
1993:37). Kommitténs uppgift är att se över rollfördelningen mellan de
aktörer som har betydelse för att skapa trygghet i det lokala samhället,
i första hand polisen och kommunerna samt enskilda medborgare, företag
och andra enskilda organ. Målet för utredningen är att finna former för
att upprätthålla lag och ordning på det lokala planet och för att tillgodose
medborgarnas behov av skydd mot brott, former som är tillräckligt
effektiva med hänsyn till brottsutvecklingen och de samhällsförändringar
i övrigt som kan förutses och som uppfyller kraven på rättssäkerhet.

En utgångspunkt för utredningen är att polisen även i framtiden skall
ha huvudansvaret för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet, men
att det gäller att finna former för att samla alla goda krafter i arbetet för
att öka människors trygghet mot brott. Utredningsarbetet skall vara av-
slutat före utgången av mars 1995. Ett delbetänkande skall redovisas före
utgången av juni 1994.

BRA har i sin ovan nämnda kriminalpolitiska framtids- och omvärlds-
analys pekat på behovet av en nationell brottsförebyggande strategi som
läggs fast av statsmakterna. En sådan strategi bör enligt BRA innefatta
bl.a. frågor som huvudmannaskap för den brottsförebyggande verksam-
heten, lokala brottsförebyggande program, en årlig förbättrad brottsoffer-
undersökning samt förbättringar av rättsstatistiken.

Mot bakgrund av det anförda avser regeringen att uppdra åt BRA att
utarbeta ett underlag för ett nationellt brottsförebyggande program. I
underlaget bör belysas bl.a. frågor om inriktning och målbeskrivning för
det brottsförebyggande arbetet, ansvarsfördelning, samordning och sam-
verkan på olika nivåer samt uppföljning och utvärdering av resultatet. En

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

central fråga är vilka åtgärder som behövs för att förhindra att unga
människor dras in i kriminalitet och missbruk. Vid arbetet skall BRÅ
bl.a. hålla kontakt med och beakta det arbete som sker inom Trygghetsut-
redningen när det gäller lokalt trygghetsskapande arbete samt inom
polisen när det gäller att utveckla närpolisverksamhet och ett problem-
orienterat, brottsförebyggande arbetssätt. Siktet bör vara inställt på att
regeringen under våren 1995 skall kunna förelägga riksdagen ett förslag
till nationellt brottsförebyggande program.

5.6 Sammanfattning

En sammanfattning av regeringens kriminalpolitiska handlingsprogram tar
upp följande huvudpunkter:

- En av rättsstatens viktigaste uppgifter är att upprätthålla lag och ord-
ning så att människor kan känna sig trygga.

- Brottsligheten befinner sig på en nivå som inte kan accepteras samtidigt
som olika prognoser om framtiden inger stor oro.

- Förhållandena är sådana att det krävs en kraftfull omprövning och för-
nyelse av kriminalpolitiken.

- Detta arbete har redan inletts av regeringen och fortsätter nu med för-
ändringar av såväl regelverket som myndigheternas organisation, inrikt-
ning och arbetsmetoder.

- Det krävs vidare ett helt nytt engagemang i kriminalpolitiken från en-
skilda medborgare, från kommuner och andra myndigheter och från
näringslivet om de grundläggande målsättningarna, att minska brottslig-
heten och öka tryggheten, skall uppfyllas.

6 Författningsutgivningen

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Några huvudpunkter:

- Tryckrutinema ses över.

- Ikraftträdandedatum ändras.

- Extra regeringssammanträden hålls.

Kraven på en realistisk tidsplanering av författningsarbetet
ökas.

Enligt 8 kap. 19 § regeringsformen skall en beslutad lag utfärdas utan
dröjsmål och kungöras så snart det kan ske. Även förordningar skall i
princip kungöras så snart det kan ske. Enligt Statsrådsberedningens rikt-
linjer för författningsskrivning (Gröna boken s. 68) bör tiden mellan det
att en författning kommer ut från trycket och ikraftträdandet vara minst

fyra veckor. Endast i speciella undantagsfall bör den sättas kortare än två
veckor.

Konstitutionsutskottet har vid granskningen av utgivningen av Svensk
författningssamling (SFS) för år 1992 funnit att 54 % av totalt 1 635 för-
fattningar kommit ut från trycket mindre än två veckor före ikraftträdan-
det. I granskningsbetänkandet (bet. 1992/93:KU30 s. 24) påpekar utskott-
et att nuvarande ordning med författningsutgivningen måste ses över så
att allmänheten och berörda myndigheter garanteras tillgång till författ-
ningarna i god tid före ikraftträdandet.

De författningar som under 1992 kommit ut från trycket senare än två
veckor före ikraftträdandet har undersökts närmare inom Justitiedeparte-
mentet. Dessa författningar består av ca 300 lagar och ca 500 förordning-
ar.

Tidpunkten för ikraftträdandet

Huvuddelen av de undersökta författningarna har hel- eller halvårsskiftet
som ikraftträdandedag. 74 % av lagarna och 43 % av förordningarna
trädde i kraft den 1 januari 1993. 14 % av lagarna och 38 % av förord-
ningarna trädde i kraft den 1 juli 1992.

Tidsåtgången för beredningen

Den genomsnittliga tiden för riksdagsbehandling, dvs. från det att propo-
sitionen kom in till utskottet till kammarens beslut, är för de granskade
lagarna 47 dagar. Tidsåtgången mellan riksdagsbeslutet och den dag lag-
arna kom ut från trycket är i genomsnitt 16 dagar. Tiden mellan
regeringsbeslut och den dag förordningarna kom ut från trycket är också
i genomsnitt 16 dagar.

De granskade författningarnas innehåll

Nästan en femtedel av de sent utfärdade lagarna är resultatet av den
ekonomiska krisuppgörelse som regeringen ingick med socialdemokrat-
erna hösten 1992. Några lagar är sent utfärdade i förhållande till ikraft-
trädandedag men skall inte tillämpas förrän långt senare eller upphäver
tidigare utfärdade lagar som aldrig trätt i kraft. En tiondel av lagarna
gäller höjda ersättningar eller avdrag eller kan på annat sätt anses
gynnande för den enskilde. En sjundedel av lagarna och en tredjedel av
förordningarna riktar sig till stat, kommun, domstolar och andra myndig-
heter eller utgör ändringar på grund av ändrad myndighetsorganisation.

Författningar skall komma ut i god tid före ikraftträdandet

Av den redovisning som lämnats om de granskade författningarna fram-
går att vissa författningar har sådant innehåll att den sena utgivningen
ofta får anses vara mindre allvarlig sakligt sett. Såsom konstitutionsut-
skottet funnit är dock det stora antalet sent utfärdade författningar

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 3

Rättelse: S. 73 tillkommit rad 1—4

oacceptabelt och måste åtgärdas. Nedan anges några tänkbara åtgärder
för att komma tillrätta med problemet.

Tryckrutinerna bör ses över

Den ordinarie utsändningen av SFS sker vaije helgfri tisdag. Innan en
författning trycks måste den trycklovas. Normalt ges trycklov en gång i
veckan - på tisdagar. För att en författning skall komma med i den ordi-
narie utsändningen måste den trycklovas senast kl 10.00 tisdagen i
veckan före. Det tar således normalt 12 dagar från den dag en författning
utfärdas till den dag den kan komma ut från trycket.

Tiden mellan utfärdandet av en författning och den dag den kommer
ut från trycket kan eventuellt förkortas om det införs fler trycklovsdagar.
Redan i dag har man dock extra trycklovsdagar under de tidpunkter på
året då de flesta författningar utfärdas, dvs. i juni och december. En
annan åtgärd är att ändra dagen för trycklov till fredagar. Nu beskrivna
åtgärder torde dock endast kunna medföra marginella förbättringar.

SFS trycks i dag med traditionellt offsettryck. Många betänkanden och
propositioner trycks numera i stället från s.k. heloriginal. Denna metod
innebär att tryckförlagan lämnas till tryckeriet i reprofärdigt skick. Den
blir sedan, ibland efter förminskning, fotograferad och tryckt i det skick
tryckeriet tagit emot den. En övergång till heloriginal beträffande författ-
ningstext kan innebära att tryckproceduren blir både billigare och snabb-
are. Möjligheterna att gå över till s.k. heloriginalframställning av SFS
undersöks för närvarande inom regeringskansliet.

Datum för ikraftträdandet kan ändras

En stor del av de för sent utfärdade författningarna har hel- eller halvårs-
skifte som ikraftträdandedag. Detta medför att belastningen på utskott,
departement och tryckeri blir stor dessa tider på året. Ett sätt att åtgärda
problemet med de sena författningarna är att sprida författningarnas
ikraftträdande mera över året. Det finns skäl att överväga om det är möj-
ligt att senarelägga ikraftträdandet av de lagar och förordningar som inte
nödvändigtvis behöver träda i kraft den 1 januari eller den 1 juli till t.ex.
den 1 februari respektive den 1 september. Detta skulle ha den fördelen
att författningsändringar inte sker just som stora delar av Sveriges befolk-
ning har ledigt.

Departementens författningsarbete styrs dock i hög grad av riksmötets
förläggning och Lagrådets verksamhetstid. När det gäller lagar är det
riksdagen och dess utskott som har att överväga om ikraftträdandedagen
är lämplig med hänsyn till betydelsen av att författningar är tillgängliga
i god tid före ikraftträdandet. Departementens möjligheter att påverka be-
slutsdag och ikraftträdandedag är i praktiken begränsad till sådana förord-
ningar som inte är beroende av riksdagsbeslut. Det kan dock inte anses
att något hindrar att departementen kontaktar respektive utskott i fråga
om den tidpunkt som är lämplig med hänsyn till kravet på utgivningstid

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

beträffande författningar vars ikraftträdandetidpunkt bestäms genom riks-
dagens beslut.

Extra regeringssammanträden kan hållas

För lagar som är extra brådskande är det möjligt att hålla extra regerings-
sammanträden för att påskynda utfärdandet av en beslutad lag. Eftersom
riksdagsbesluten vanligen fattas onsdag eller torsdag är det dock tveksamt
om så mycket står att vinna med detta alternativ när det är möjligt att ta
upp förfettningsärendena på ordinarie regeringssammanträde på tors-
dagarna.

En realistisk tidsplanering bör göras

Det viktigaste för att komma tillrätta med den sena författningsutgivning-
en är dock framförallt att det redan från böijan görs en realistisk tids-
planering av propositions- och författningsarbetet. Som nämnts måste
man räkna med att tidsåtgången mellan utfärdandet och den dag författ-
ningen kommer ut från trycket är 12 dagar. Detta innebär att författning-
ar som skall träda i kraft den 1 januari bör beslutas av riksdagen och ut-
färdas senast sista veckan i november for att de skall kunna komma ut i
god tid före ikraftträdandet. För att detta skall vara möjligt och med den
förut angivna genomsnittstiden om ca en och en halv månad för utskotts-
behandling m.m. behöver en proposition vara avlämnad till riksdagen
under första halvan av oktober, helst före den 10, alltså i realiteten i
omedelbart samband med att riksmötet öppnas. Det bör vidare övervägas
om nuvarande uppläggning av Lagrådets verksamhet med en ledighets-
period normalt från mitten av juni till mitten av september är rationell i
det här aktuella perspektivet (jfr 15 § lagen [1979:368] om Lagrådet).

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

7 Sammanfattning

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Förändringar inom Justitiedepartementets område i förhållande till budget-
året 1993/94 framgår av följande sammanställning. Beloppen anges i
miljoner kronor.

	Anvisat enligt regleringsbrev 1993/94	Förslag 1994/95	Förändring
A. Allmänna val m.m.	195,7	304,6	108,9
B. Polisväsendet	10 620,5	10 725,2	104,7
C. Åklagarväsendet	551,3	582,5	31,2
D. Domstolsväsendet m.m.	2 492,6	2 599,2	106,6
E. Kriminalvården	3 547,0	4 097,2	550,2
F. Rättshjälp m.m.	1 118,9	1 068,3	-50,6
G. Övriga myndigheter	90,6	98,1	7,5
Totalt för Justitie- departementet	18 616,6	19 475,1	858,5

(Andra huvudtiteln)

A. ALLMÄNNA VAL M.M.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Al. Allmänna val

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

2 645 000

29 600 000

158 000 000

Från anslaget betalas statsverkets kostnader för valsedlar, valkuvert och
andra valtillbehör samt betalas ersättning till vissa myndigheter och verk
för biträde i samband med allmänna val.

Regeringen beräknar anslaget för nästa budgetår till 158 000 000
kronor. Beloppet avser kostnader för 1994 års val.

Regeringen föreslår att riksdagen

till Allmänna val för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag
på 158 000 000 kr.

A2. Stöd till politiska partier

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

140 038 000

141 200 000

127 200 000

Riksdagen har för budgetåret 1993/94 under anslaget H4. Stöd till poli-
tiska partier anvisat 141 200 000 kronor. Medlen fördelas enligt lagen
(1972:625; omtryckt 1987:876) om statligt stöd till politiska partier.

Enligt lagen utgår stödet dels som partistöd, dels som kanslistöd för ett
år i taget räknat fr.o.m. den 15 oktober. Partistödet utgår som mandatbi-
drag. Ett mandatbidrag är för närvarande 274 850 kronor. Kanslistödet,
som i princip är avsett endast för partier som är företrädda i riksdagen,
utgår som grundstöd och tilläggsstöd. Helt grundstöd är för närvarande
4 800 000 kronor och tilläggsstödet 13 400 kronor för vaije vunnet riks-
dagsmandat, om partiet är företrätt i regeringen, och annars 20 100
kronor för vaije mandat. Samtliga belopp höjdes till sin nuvarande nivå
år 1989 (prop. 1988/89:150 bil. 3, bet. 1988/89:KU22, rskr.
1988/89:315). Beloppen har tidigare höjts åren 1975, 1977, 1981, 1984
och 1987.

Enligt prop. 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska
ekonomin (s. 13) skall bl.a. partistödet minska med 10 % fr.o.m. nästa
mandatperiod. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att partistödet
räknas ned med 10 % fr.o.m. den 15 oktober 1994. Några andra
ändringar av stödet bör inte göras. Ett förslag till den lagändring som be-
hövs bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.2.

Regeringen beräknar anslaget för nästa budgetår till 127 200 000 Prop. 1993/94:100
kronor. Bilaga 3

Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar regeringens förslag till ändring i lagen (1972:625) om statligt
stöd till politiska partier,

2. till Stöd till politiska partier för budgetåret 1994/95 anvisar ett för-
slagsanslag på 127 200 000 kr.

A3. Svensk författningssamling

1992/93 Utgift 10 112 000

1993/94 Anslag 10 112 000

1994/95 Förslag 4 512 000

Effektivare distribution av författningssamlingarna

Från anslaget betalas bl.a. den kostnadsfria tilldelningen av SFS som reg-
leras i 7 § förfättningssamlingsförordningen (1976:725), den s.k. fri-
listan.

Den 1 januari 1994 kommer den kostnadsfria tilldelningen av SFS och
andra författningssamlingar att avskaffas för domstolar och andra statliga
myndigheter. Detta innebär att dessa myndigheter i fortsättningen själva
skall betala för de abonnemang och lösnummer som de beställer.

Regeringen redovisade i den s.k. kompletteringspropositionen (prop.
1992/93:150 bil. 2 s. 8) sin avsikt att avskaffa den kostnadsfria tilldel-
ningen av SFS och andra författningssamlingar för domstolar och andra
myndigheter från årsskiftet 1993/94. Justitieutskottet uttalade i samband
med behandlingen av kompletteringspropositionen att utskottet delade
regeringens uppfattning att distributionen av författningssamlingarna
borde göras så kostnadseffektiv som möjligt samt att utskottet utgick från
att de medel som frigörs på anslaget kommer att fördelas på de myndig-
heter, i första hand inom rättsväsendet, som drabbas av kostnadsfördyr-
ingar i sammanhanget. Under dessa förutsättningar hade utskottet inget
att erinra mot förslaget och hemställde att riksdagen som sin mening
skulle ge regeringen detta till känna (bet. 1992/93:JuU38). Riksdagen bi-
föll vad utskottet hemställt (rskr. 1992/93:438).

Det fortsatta arbetet med frågan har lett till följande överväganden.

Den s.k. frilistan har under 1993 ca 2 500 abonnenter som får ca 6 000
exemplar. Av dessa är 600 abonnenter kommunala bibliotek, kommuner
eller landsting. Dessa skall även i fortsättningen få SFS kostnadsfritt. Av
återstående frilisteabonnenter får majoriteten, ca 1 150 abonnenter,
endast ett exemplar av SFS. För dessa innebär avskaffandet av den fria
tilldelningen en kostnadsökning som motsvarar priset för ett abonnemang,
dvs. ca 1 436 kronor inkl, porto. Detta är ett så litet belopp att det inte
framstår som rimligt att kompensera dem för det.

De myndigheter som i dag får fler än ett exemplar av SFS finns främst
inom rättsväsendet. För dessa blir det däremot ekonomiskt mera kännbart
att själva betala for abonnemangen. För att kompensera dessa myndig-
heter bör delar av SFS-anslaget foras över till dem.

Utanför rättsväsendet får för närvarande ett par hundra myndigheter
fler än ett friexemplar av SFS. De flesta av dessa är dock myndigheter
med stora anslag. Att kompensera dessa myndigheter för de förhållande-
vis obetydliga kostnadsökningar som avskaffandet av den kostnadsfria
tilldelningen av SFS innebär kan inte anses motiverat.

Till rättsväsendet bör mot den nu angivna bakgrunden ca 2,6 miljoner
kronor överföras. Besparingen på anslaget blir ca 3 miljoner kronor
under budgetåret 1994/95. För budgetåret 1995/96 beräknas ytterligare
besparingar på anslaget med ca 3,5 miljoner kronor. Fortsättningsvis
skall från anslaget betalas kostnaderna för friexemplar till kommunala
bibliotek, kommuner och landsting. Anslaget skall vidare täcka den er-
sättning Justitiedepartementet enligt gällande avtal om framställning och
distribution av SFS skall betala till förlaget i de fall utgivningen av SFS
blir mer omfettande. Avtalets konstruktion bygger på att denna ersättning
skall trappas ned under 1995 och sedan helt avskaffas.

Med hänsyn till de besparingar ändringen i författningssamlingsförord-
ningen medför kan anslaget minskas i förhållande till innevarande budget-
år.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Svensk författningssamling för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 4 512 000 kr.

A4. Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m.

1992/93 Utgift 5 164 000

1993/94 Anslag 2 586 000

1994/95 Förelag 2 586 000

Från anslaget utgår bidrag till Världsorganisationen för den intellektuella
äganderätten, till internationella institutet i Rom för unifiering av privat-
rätten och till permanenta byrån för Haagkonferensen för internationell
privaträtt.

Från anslaget utgår vidare medel till Sveriges bidrag till kostnaderna
för Nordiska samarbetsrådet för kriminologi samt medel till ett svenskt
bidrag till det FN-anknutna kriminalpolitiska institutet i Helsingfors
(HEUNI) och till vissa andra internationella sammanslutningar med an-
knytning till Justitiedepartementets ansvarsområde.

Anslagsbeloppet bör under nästa budgetår vara oförändrat.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Regeringen föreslår att riksdagen

till Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m. för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 2 586 000 kr.

A5. Framtidsstudier, långsiktig analys m.m.

1992/93 Utgift 12 432 000 Reservation

1993/94 Anslag 11 636 000

1994/95 Förslag 11 710 000

För detta anslag betalas bidrag till den verksamhet som bedrivs av stiftel-
sen Institutet för framtidsstudier

Bakgrund

Institutet för framtidsstudier bildades år 1987 efter riksdagens beslut i
fråga om ny inriktning och organisation av framtidsstudieverksamheten
m.m. (prop. 1986/87:92, bet. 1986/87:UbU24, rskr. 1986/87:316). En-
ligt sina av regeringen fastställda stadgar skall institutet i egen regi eller
i samarbete med andra bedriva framtidsstudier, långsiktig analys och där-
med sammanhängande verksamhet för att därigenom stimulera till en
öppen och bred diskussion om framtida hot och möjligheter i samhällsut-
vecklingen. Institutet skall inom sitt verksamhetsområde samarbeta med
myndigheter, oiganisationer, institutioner, enskilda och företag såväl
inom landet som i de nordiska länderna och andra länder. Verksamheten
finansieras dels med anslaget på statsbudgeten, dels genom projekt- eller
programbidrag från externa finansiärer, t.ex. privata företag, statliga
myndigheter och till mindre del forskningsråden. Verksamhetens omslut-
ning uppgick till ca 18,5 miljoner kronor under budgetåret 1992/93. Pro-
jektens forskare utgörs av ca 40 docentkompetenta personer från univer-
sitet och högskolor i Sverige och andra länder. Antalet anställda vid insti-
tutet uppgår till åtta personer för forskningsledning, samordnande veten-
skaplig verksamhet och administrativa uppgifter.

Institutets styrelse utses av regeringen.

Institutets forskning bedrivs inom de tre huvudområdena Miljö och
hälsa, Svenskt arbete och liv och Internationell och global utveckling.
Vidare genomförs under innevarande budgetår en större, syntetiserande
framtidsstudie - Sverige i framtiden - som bygger på dels uppnådda re-
sultat från institutets olika projekt, dels nya undersökningar inom viktiga
områden som inte täcks av projekten.

Regeringens överväganden

I prop. 1992/93:170 Forskning för kunskap och framsteg anfördes att
verksamheten borde utvärderas. En särskild utredare har nu tillkallats.
Utvärderingen kommer att genomföras under 1994. Denna utvärdering
har emellertid inte kunnat komma till stånd i sådan tid att dess resultat

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

har kunnat ligga till grund för beräkningen av detta anslag i förslaget till
statsbudget för budgetåret 1994/95. I avvaktan på resultatet av den pågå-
ende utvärderingen har anslaget beräknats till 11 710 000 kronor för
nästa budgetår.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Framtidsstudier, långsiktig analysm.m. förbudgetåret 1994/95
anvisar ett reservationsanslag på 11 710 000 kr.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

A6. Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovis-
ningssed

1992/93 Utgift 400 000

1993/94 Anslag 600 000

1994/95 Förslag 600 000

Från anslaget betalas bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovis-
ningssed, som bildats gemensamt av staten genom Bokföringsnämnden,
Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR och Sveriges Industriförbund.

Regeringen föreslår att riksdagen

till Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 600 000 kr.

B. POLISVÄSENDET

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

1 Polisens uppgifter och organisation

Enligt 1 § polislagen (1984:387) syftar verksamheten inom polisen till att
upprätthålla allmän ordning och säkerhet och i övrigt tillförsäkra all-
mänheten skydd och annan hjälp. En av polisens viktigaste uppgifter är
att bekämpa brottsligheten och framför allt att förebygga och förhindra
att brott begås.

Basen i polisväsendet utgörs av den lokala polisorganisationen, som
består av 117 polismyndigheter (polisdistrikt). Antalet anställda inom
polisväsendet uppgår till ca 27 000, varav ca 16 600 är färdigutbildade
poliser.

Länsstyrelsen är högsta polisorgan i länet och ansvarar för polisverk-
samheten där. Till länsstyrelsens uppgifter hör att bestämma om
indelningen i polisdistrikt och om fördelning av medel inom länets
polisorganisation. De flesta polisfrågor hos länsstyrelsen handläggs av
länspolismästaren, som är regional polischef och tillika polischef inom
den lokala organisationen.

Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för polisväsendet.
Som sådan svarar myndigheten för viss personal- och ekonomiadmini-
stration, visst utvecklingsarbete, tillsyn m.m. Till Rikspolisstyrelsen hör
Polishögskolan, Rikskriminalpolisen och Säkerhetspolisen.

Till polisväsendet hör också Statens kriminaltekniska laboratorium, som
är en myndighet under Rikspolisstyrelsen. Dess huvuduppgifter är att
främst utföra kriminaltekniska undersökningar åt polisen och åkla-
garväsendet samt att bedriva självständig forskning inom sitt verksam-
hetsområde.

2 Utvecklingen inom polisen

Under 1980-talet genomfördes stegvis en reformering av polisväsendet
på grundval av förslag från 1975 års polisutredning och 1981 års
polisberedning. Denna reform gick bl.a. ut på att effektivisera polisen
genom att minska detaljstyrningen och öka det lokala självbestämmandet.

1980-talets polisreform fördes vidare genom riksdagsbeslut år 1991 på
grundval av förslag i proposition 1989/90:155 Förnyelse inom polisen.
Riksdagsbeslutet innebar bl.a. en utveckling av styrformerna inom
polisen i riktning mot fortsatt decentralisering samt en ökad inriktning
mot förebyggande polisarbete (bet. 1990/9l:JuUl, rskr. 1990/91:1).

Från och med budgetåret 1992/93 har polisen gått över till nytt
budgetsystem, som bygger på mål- och resultatstyrning och att medlen
för polisväsendet anvisas över ramanslag. Viktiga inslag i reformen är
ökade krav på uppföljning och utvärdering samt att verksamhetsansvar
och ekonomiansvar i princip skall följas åt. Detta innebär att den lokala
och regionala nivån ges ett väsentligt ökat ansvar i ekonomiadministrativt
hänseende.

Den 1 juli 1992 ändrades polisförordningen (1984:730) och för- Prop. 1993/94:100
ordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen i flera Bilaga 3
väsentliga delar, bl.a. i fråga om polisens regionala ledningsorganisation.
Ändringen innebär att den s.k. länspolismästarmodellen, som dessförin-
nan funnits i åtta län, har införts generellt. Författningsändringarna
innebar också att det har införts en tjänsteförslagsnämnd för polisväsendet
och att de högre polischeferna erhåller tidsbegränsade chefsförordnanden.

Riksdagen beslutade med anledning av regeringens proposition
(1992/93:50) om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin att
sammanlagt 500 miljoner kronor skall sparas inom Justitiedepartementets
område. Besparingarna skall genomföras huvudsakligen genom rationali-
seringar och genom en övergång till studiemedelsfinansiering av polisut-
bildningen. Kraven på besparingar föranledde regeringen att föreslå
(prop. 1992/93:100 bil. 3, bet. 1992/93:JuU21, rskr. 1992/93:230) riks-
dagen att ytterligare befogenheter när det gäller polisens organisation och
verksamhet skulle delegeras till länsstyrelserna. Genom ändringar i
polisförordningen (1993:993) överlämnades till länsstyrelserna att besluta
om indelning i polisdistrikt och om polismyndigheternas grundläggande
organisation och verksamhet. I samband därmed upphävdes kungörelsen
(1973:875) om rikets indelning i polisdistrikt. I polisförordningen har
samtidigt införts nya regler som ger länsstyrelserna vidgade uppgifter i
fråga om bl.a. samverkan, organisation och administration inom länets
polis.

Rikspolisstyrelsen har på regeringens uppdrag utrett en övergång till
studiemedelsfinansiering av polisutbildningen. Rikspolisstyrelsens förslag
innebär att övergången sker successivt genom att polisutbildningen under
grundkurs 1 från och med budgetåret 1993/94 omfattas av studiestödssys-
temet enligt studiestödslagen (1973:349). Regeringen har beslutat i
enlighet med Rikspolisstyrelsens förslag.

Regeringen har i regleringsbrevet för polisen för budgetåret 1993/94
uppdragit åt länsstyrelserna att utarbeta en plan för rationaliseringar inom
länets polis under tiden t.o.m. budgetåret 1995/96 (se vidare avsnitt 4).

Regeringen uppdrog i juni 1992 åt Rikspolisstyrelsen att se över den
centrala polisorganisationen med syfte att i högre grad koncentrera
Rikspolisstyrelsens uppgifter till områden där en effektiv verksledning
behövs för att säkerställa att polisverksamheten i landet bedrivs och
utvecklas i enlighet med riksdagens och regeringens intentioner och
beslut. Genom tilläggsdirektiv i december 1992 uppdrog regeringen åt
Rikspolisstyrelsen att göra en förstudie till en omorganisation av
Rikspolisstyrelsen och den kvalificerade kriminalpolisverksamheten i
övrigt. Rikspolisstyrelsen redovisade sitt arbete i en rapport i mars 1993.

I maj 1993 uppdrog regeringen åt en särskild utredare att, som
komplettering till Rikspolisstyrelsens rapport, se över den centrala
polisorganisationen i ett statsmaktsperspektiv och ett EU-perspektiv. Den
särskilda utredaren, som benämnt översynen RPS-utredningen, redovisa-
de sitt arbete i oktober 1993 (SOU 1993:92).

I december 1993 uttalade riksdagen, vid behandlingen av en rapport
från Riksdagens revisorer rörande polisen, att en parlamentarisk

utredning borde tillsättas för en fortsatt genomlysning av den centrala
polisorganisationen. Utredningen borde också få till uppgift att utvärdera
det förändringsarbete som sker på regional och lokal nivå. I samman-
hanget betonade riksdagen vikten av att det pågågende förändringsarbetet
inom polisen inte avstannar och att länsstyrelserna skall bedriva ett
fortsatt rationaliseringsarbete för att uppnå sparmålen i enlighet med
fattade beslut. Direktiv till den parlamentariska kommittén bereds f.n.
inom Justitiedepartementet.

Regeringen tillsatte i maj 1993 en parlamentarisk utredning, som antagit
namnet Trygghetsutredningen (dir. 1993:37). En huvuduppgift för
utredningen är att överväga om kommuner och enskilda, till vilka även
räknas företag och föreningar, kan ges en större roll inom det trygg-
hetsskapande arbetet i samverkan med polisen. I uppdraget ingår också
att se över lagstiftningen om ordningsvakter och väktare. Utredningen,
vars arbete skall vara avslutat före utgången av mars 1995, skall i
enlighet med direktiven redovisa ett delbetänkande före utgången av juni
1994.

3 Polisväsendet under det gångna budgetåret

3.1 Årsredovisning m.m.

Rikspolisstyrelsen har för budgetåret 1992/93 lämnat sin första års-
redovisning enligt förordningen (1993:134) om myndigheternas års-
redovisning och anslagsframställning. Årsredovisningen innehåller också
uppgifter om uppföljning av statsmakternas riktlinjer och prioriteringar
för polisverksamheten m.m. i enlighet med vad som angivits i regering-
ens myndighetsspecifika direktiv för Rikspolisstyrelsen.

Att följa upp och mäta effekterna av polisverksamhet är en vansklig
uppgift inte minst med hänsyn till att verksamheten är mångfacetterad
och berör sidor av samhällslivet som påverkas även av många andra
faktorer än polisens verksamhet och där orsakssammanhangen ännu
endast är delvis utforskade av vetenskapen. Forskning och utveckling
inom detta område pågår såväl i Sverige som i många andra länder. Mot
denna bakgrund är det inte möjligt att fullt ut kunna följa upp polisverk-
samheten under det gångna budgetåret genom de uppgifter som redovisas
i årsredovisningen. Bl.a. går det inte att klart avläsa hur polisen har
uppfyllt de av statsmakterna fastställda målen och riktlinjerna för
verksamheten.

Rikspolisstyrelsen bedriver fortlöpande ett utvecklingsarbete i syfte att
kunna redovisa verksamheten och effekterna av denna i enlighet med
intentionerna kring mål- och resultatstyrningen i statliga myndigheter.
Arbetet är långsiktigt och syftar till att ge riksdagen och regeringen ett
bättre beslutsunderlag vid ställningstagande till verksamhetens inriktning
och utgifternas utveckling.

Årsredovisningen innehåller även en balansräkning och finansieringsa-
nalys samt en resultaträkning för Polishögskolan. Riksrevisionsverkets
(RRV) revisionsberättelse innehåller inga invändningar. RRV:s be-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

dömning är att resultatredovisningen kan utgöra grunden för det fortsatta
utvecklingsarbetet av årsredovisningen.

Årsredovisningen är inte komplett eftersom polisväsendet budgetåret
1992/93 har dispens från den nya bokföringsförordningens krav.

Resultatredovisningen

Diagram 3:1 Verksamhetens sammansättning budgetåret 1992/93

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Källa RPS

Diagram 3:2 Antal timmar avsatta till övervakningsverksamhet 1989-1992

Av den totala resursinsatsen inom polisen avsattes 32% till övervaknings-
verksamhet vilket motsvarar 11 miljoner timmar och kostade 3,4
miljarder kronor. Resurserna för övervakning minskade 1992 jämfört
med året innan vilket torde förklaras av att en ny verksamhetsindelning
infördes för budgetåret 1992/93.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Diagram 3.3 Antal timmar avsatta till brottsutredning 1989-1992

Brottsutredning utgjorde 27% av verksamheten vilket var ca 9 miljoner
timmar och kostade 2,8 miljarder kronor. Under perioden har mängden
resurser som avsatts varit relativt konstant.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Diagram 3:4 Antal ärenden redovisade till åklagare bå 1992/93

Källa RPS

Som ett mått på polisens produktivitet kan antalet ärenden som redovisas
till åklagare anges. Totalt redovisade 30% av alla ärenden till åklagare,
men andelen varierade mycket för olika typer av brott.

Personalsituationen

Ar 1992 satte riksdagen, efter förslag från regeringen, som mål att höja
antalet utbildade polismän till 16 700. Av årsredovisningen framgår att
målet i huvudsak är uppnått. Av prognosen för de kommande budgetåren
framgår vidare att antalet anställda poliser beräknas uppgå till drygt
17 700 i juli 1996.

Hittillsvarande insatser när det gällar att rekrytera fler personer med
invandrarbakgrund till polisyrket har lett till att 10 procent av de intagna
under hösten 1993 har invandrarbakgrund. Av dessa har en majoritet
utomnordisk bakgrund.

Andelen kvinnliga polisaspiranter har under senare år utgjort ca 30
procent.

Flerårig ram och fördjupad prövning

I 1993 års budgetproposition angavs, mot bakgrund av den omfattande
besparingen som skulle göras inom polisen under en treårsperiod att en
flerårsram inte borde tilldelas polisväsendet. Vidare angavs att en för-
djupad prövning borde ske för det nästföljande budgetåret.

Under våren 1993 beslutade regeringen om förordning (1991:134) om
myndigheternas årsredovisning och anslagsframställning. I enlighet med

förordningen har en förändring av tidpunkten för redovisning av
fördjupad anslagsframställning skett. Den fördjupade anslagsframställ-
ningen skall lämnas senast den 1 april 1994.

I ett beslut om särskilda direktiv för Rikspolisstyrelsens fördjupade
anslagsframställning m.m. i juni 1993 ändrades tidpunkten för avläm-
nande av fördjupad anslagsframställning, i enlighet med förordningen, till
våren 1994. En fördjupad prövning har därför inte gjorts och fleråriga
budgetramar föreslås inte för polisväsendet. I praktiken har dock polisen
getts budgetmässiga planeringsförutsättningar t.o.m. budgetåret 1995/96
i och med att besparingsbetinget skall tas ut under tre budgetår. Det bör
också framhållas att polisen får årliga planeringsförutsättningar för
verksamheten i samband med budgetbehandlingen (se prop. 1984/85:81,
JuU18, rskr. 164). Dessa direktiv för polisens planering kan jämföras
med de inriktnings- och verksamhetsmål som för flertalet statsmyndig-
heter formuleras i samband med den fördjupade prövningen.

3.2 Bedömning av polisverksamhetens resultat

Kraven på polisen grundas i stor utsträckning på faktorer som polisen
inte själv bestämmer över. Hit hör t.ex. brottslighetens omfattning och
karaktär, vägtrafikens utveckling och andra strukturella förändringar i
samhället, inom och utom riket. Dessa fektorer har genom åren
utvecklats på ett sätt som ställer polisen inför allt större uppgifter. I ett
långsiktigt perspektiv belyses detta, förutom av Rikspolisstyrelsens
redovisningar, också bl.a. av den framtids- och omvärldsanalys, som
Brottsförebyggande rådet har gjort på regeringens uppdrag och som
berörts i det föregående.

Brottsutvecklingen har under år 1991 och 1992 visat en tendens att
stagnera på en nivå som motsvarar 1,2 miljoner anmälda brott per år.
Det är ännu för tidigt att bedöma om detta är ett trendbrott eller endast
en tillfällig avmattning av en brottsutveckling som visat en ökande trend
alltsedan andra världskriget. Likaså är det omöjligt att säkert ange
orsakerna till förändringen. Det finns dock skäl att anta att bidragande
orsaker till att brottsutvecklingen mattats av är att polisbristen håller på
att avhjälpas och att polisen nu i ökad utsträckning riktar in sig på
brottsförebyggande polisverksamhet.

Den internationella brottsutvecklingen, inte minst inom de forna
öststaterna, inger oro. För framtiden ställs krav på en väsentlig utökning
och fördjupning av det internationella polissamarbetet. En sådan
utveckling pågår inom ramen för EU (se avsnitt 5.3). Den svenska
polisen har på ett positivt sätt, i enlighet med statsmakternas riktlinjer,
ökat sina insatser när det gäller att förbereda sig för det ökade in-
ternationella samarbete som följer av ett medlemskap i EU.

Polisen arbetar i riktning mot en ökad synlighet och en ökad kraftsam-
ling på förebyggande polisarbete. Exempelvis har fotpatrulleringen i
Stockholms polisdistrikt, enligt Rikspolisstyrelsens redovisning, sedan år
1989 ökat från 25 000 timmar till 175 000 timmar om året.

Kvarterspolisverksamheten har dock inte byggts ut i den takt som varit

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

önskvärd. På många håll saknas också en sammanhållen strategi för det Prop. 1993/94:100
förebyggande arbetet. Statistiska undersökningar tyder på att människors Bilaga 3
oro för att bli utsatta för brott ökar. Till det positiva hör den på sina håll
inledda utvecklingen av s.k. närpolisverksamhet, som kan beskrivas som
en mera utvecklad form av den traditionella kvarterspolisverksamheten
(se avsnitt 5.1). Mycket återstår dock att göra innan polisverksamheten
i det lokala samhället fullt ut motsvarar medborgarnas krav i fråga om
trygghetsskapande polisarbete.

Den brottsutredande verksamheten har inte kunnat utvecklas i takt med
brottsligheten. Sedan regeringen avsatt särskilda medel för en sådan
utveckling har dock Rikspolisstyrelsen inlett ett projekt för att modernise-
ra brottsutredningsverksamheten i olika avseenden, såväl när det gäller
kompetens och arbetsmetoder som när det gäller teknisk utveckling (se
avsnitt 5.2).

Statens kriminaltekniska laboratorium ligger väl framme i sitt ut-
vecklingsarbete.

Samarbetet mellan polis och åklagare är generellt gott. Personalsituatio-
nen när det gäller utredning av ekonomisk brottslighet har förbättrats.

En utveckling av trafikövervakningen har inletts på grundval av
statsmakternas riktlinjer och mot bakgrund av den statliga Trafik-
polisutredningens betänkande (se avsnitt 5.4). Detta har redan gett
resultat i form av ökad synlighet från trafikpolisens sida, vilket torde ha
bidragit till en minskning av olyckorna på vägarna.

Rikspolisstyrelsen har bedrivit ett mycket ambitiöst arbete när det gäller
att utveckla det nya budgetsystemet inom polisen och att höja den
ekonomiadministrativa kompetensen på alla nivåer. Också utvecklings-
arbetet i fråga om det internationella polissamarbetet förtjänar att
framhållas liksom uppbyggnaden av den s.k. IT-plattformen för
polisväsendet. Däremot återstår en hel del arbete i fråga om den tekniska
förnyelsen i övrigt inom polisen. Detta har bl.a. medfört att medel som
statsmakterna anvisat för angelägna investeringar inte kommit till an-
vändning som avsett. Det återstår också en del arbete inom Riks-
polisstyrelsen när det gäller att rikta in verksamheten mot tillsyn och upp-
följning i den utsträckning som är nödvändig mot bakgrund av bl.a. det
nya budgetsystemet och den decentralisering av uppgifter och befogen-
heter till lokal och regional nivå, som skett under senare år.

Också inom den lokala polisorganisationen har investeringarna varit
alltför små. Detsamma gäller i fråga om vidareutbildning inom polisen.
Detta har uppenbarligen sin bakgrund i en försiktighet och osäkerhet som
föranletts av pågående rationaliseringar och av de sparkrav som ålagts
polisen som en följd av det statsfinansiella läget. Trots detta framstår den
låga investeringsnivån och nivån i fråga om utbildning som oacceptabel.

Med utgångspunkt från bl.a. det som nu har redovisats bedömer
regeringen att det inom länens polisorganisation är nödvändigt att fullfölja
utvecklingen av polisiär synlighet och tillgänglighet och av ett brottsföre-
byggande, trygghetsskapande polisarbete. Styming och uppföljning av
verksamheten måste utvecklas för att säkerställa att resurserna används
effektivt och att verksamheten bedrivs i enlighet med rättssäkerhetens

6 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 3

krav. I detta ligger också att nivån i fråga om investering och utbildning
måste höjas. Vid utvecklandet av styrformer inom polisen måste givetvis
beaktas kravet på att polisverksamheten skall vara lokalt förankrad.
Arbetet med att åstadkomma en jämnare könsfördelning skall fortsätta
med oförminskad kraft.

En annan slutsats som kan dras av vad som redovisats om polisens
verksamhet är att den brottsutredande verksamheten och utvecklingen av
bekämpningen av den internationella brottsligheten måste prioriteras mer
än hittills mot bakgrund av brottsutvecklingen, inte minst när det gäller
internationell brottslighet och ekonomisk brottslighet.

En tredje, viktig utvecklingslinje gäller de centrala funktionerna i fråga
om tillsyn, administration och uppföljning.

4 Rationaliseringsarbetet

Riksdagen har med anledning av regeringens proposition 1992/93:50 om
åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin beslutat att sammanlagt
500 miljoner kronor skall sparas inom Justitiedepartementets område.
Riksdagsbeslutet har fått till följd att anslagen för polisväsendet bud-
getåret 1993/94 har minskat med 150 miljoner kronor. Återstoden av be-
sparingen, tillsammans med en besparing omfattande 45 miljoner kronor
med anledning av 1991 års kompletteringsproposition, skall enligt vad
som har slagits fast i regleringsbrevet för polisväsendet avseende
budgetåret 1993/94 tas ut så att polisväsendets anslag budgetåret 1994/95
minskas med 220 miljoner kronor och budgetåret 1995/96 med 175
miljoner kronor. Besparingarna skall, i enlighet med vad som uttalats av
riksdagen i samband med budgetbehandlingen, i första hand tas ut från
den administrativa, inte den operativa, verksamheten inom polisen.

Länsstyrelsen ansvarar såsom högsta polisorgan i länet för att polisens
verksamhet i länet bedrivs enligt gällande föreskrifter och riktlinjer och
inom ramen för tilldelade medel. I detta ligger ett ansvar för de
rationaliseringar som erfordras mot bakgrund av statsmakternas beslut om
besparingar inom polisens område och om en oförändrat hög am-
bitionsnivån i polisverksamheten.

Länsstyrelsen utarbetar i enlighet med regeringens planeringsdirektiv
för polisväsendet en plan för rationaliseringar inom länets polis under
tiden t.o.m. budgetåret 1995/96 inom ramen för den fördelning av
besparingar för varje län som Rikspolisstyrelsen beslutat om. Rikspolis-
styrelsen skall vara motor i och stödja rationaliseringsarbetet och skall
som tillsynsmyndighet granska rationaliseringsplanema.

Rikspolisstyrelsen skall redovisa rationaliseringsarbetet till regeringen
vid sex tillfällen. Den första redovisningen lämnades i samband med
anlagsframställningen i september 1993 på grundval av de då ingivna
rationaliseringsplanema.

Flera länsstyrelser har, som ett led i rationaliseringsarbetet, valt att
förändra polisdistriktsindelningen i syfte att få en effektivare polisverk-
samhet. Så har t.ex. länsstyrelserna i Kalmar, Jönköpings, Gävleborgs,
Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län beslutat att länet skall utgöra

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

en polismyndighet (länspolismyndighet). Vidare har flera länsstyrelser,
t.ex. i Östergötlands, Södermanlands, Älvsborgs och Norrbottens län be-
slutat genomföra mindre långtgående distriktssammanslagningar för att
därigenom minska antalet polisdistrikt i länet. Andra län, såsom Uppsala
län, har valt att bibehålla nuvarande distriktsindelning. Många länssty-
relser har emellertid ännu inte kommit så långt i sitt arbete att de tagit
ställning till organisationsfrågorna.

Av Rikspolisstyrelsens redovisning rörande rationaliseringsarbetet i
länen framgår vidare att det är länsstyrelsernas uppfattning, att man bör
kunna klara besparingskraven i det korta perspektivet, budgetåret
1993/94, genom lokala sparåtgärder av skriftande karaktär. Minskat
övertidsuttag och vakanshållning av tjänster är de vanligaste sparåt-
gärderna. För det första sparåret förutses inte att besparingarna kommer
att menligt påverka den operativa nivån.

Rikspolisstyrelsen har i sin redovisning av länens rationaliseringsarbete
anfört att det är förenat med svårigheter att inom tre år uppnå det av
statsmakterna fastslagna sparmålet för polisen utan att polisens operativa
nivå sänks. Bl.a. har Rikspolisstyrelsen pekat på nödvändigheten av att
upprätthålla utbildningsnivån och att öka investeringarna inom polisen.

Regeringen vill för sin del framhålla att det av statsmakterna beslutade
sparmålet för polisen ligger fest. Sparmålet skall nås utan att den
operativa nivån inom polisväsendet sänks.

För att genomföra detta är det nödvändigt att utan dröjsmål vidta en
rad, delvis långtgående, rationaliseringar inom polisen. Det handlar bl.a.
om strukturella förändringar och om att minska administrationen på alla
nivåer. Det krävs åtgärder för att öka effektivitet och produktivitet inom
polisen, exempelvis genom att utveckla planering och uppföljning,
samverkan och arbetsmetoder. Av stor betydelse är att finna en väl
avvägd balans mellan olika resursslag, såsom poliser, annan personal och
teknikstöd. Också kompetensfrågorna måste ägnas stor uppmärksamhet.

Länsstyrelserna skall som hittills ansvara för att nödvändiga rationalise-
ringar och omstruktureringar kommer till stånd så att sparmål och
verksamhetsmål uppnås.

Polisbristen är, som tidigare framhållits, nu i huvudsak avhjälpt.
Antalet poliser i en framtida organisation måste bedömas med ut-
gångspunkt bl.a. från behovet av polisiär synlighet och polisiära insatser
och från vad som kan anses vara en lämplig användning av myndighetens
samlade resurser. En följd av de förbättringar i fråga om organisation,
arbetssätt och teknikstöd som nu genomförs bör vara att det blir möjligt
att bedriva en bättre polisverksamhet än i dag med annan fördelning
mellan personal av olika kategorier och resurser för teknikstöd. Det finns
därför inte skäl att motsätta sig exempelvis att, genom naturlig avgång,
antalet polismän i ett län minskas förutsatt att polisen kan behålla sin
operativa kapacitet och utvecklas på det sätt som krävs för att kunna
förverkliga de kriminalpolitiska målen för polisen.

För de län som inte inom den uppställda tiden kan få ut en full effekt
av rationaliseringarna bör öppnas en möjlighet att efter särskild prövning
hos Rikspolisstyrelsen övergångsvis erhålla ett stöd för verksamheten, så

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

att denna kan utvecklas i enlighet med vad som nyss anförts. Stödet ges
i form av en anslagskredit med åtföljande återbetalningsskyldighet. För
att kunna utnyttja krediten måste myndigheten kunna visa att åtgärder är
vidtagna som på sikt kommer att medföra att besparingsbetinget kommer
att uppfyllas.

För att underlätta behövliga rationaliseringar och omstruktureringar
inom polisen bör myndigheterna också få ökade möjligheter att erbjuda
de äldre poliser som så önskar att gå i pension i förtid. Här bör
framhållas vikten av en ändamålsenlig struktur bland personalen.

Vid Polishögskolan bör införas en ordning som innebär att anställning
som polis kan sökas och erhållas först i samband med att grundutbild-
ningen avslutas. Den parlamentariska polisutredning, som berörts i
avsnitt 2, bör få i uppdrag att skyndsamt utreda frågan om Polishögsko-
lans framtida konstruktion och finansiering samt om grundutbildnings-
systemet i övrigt. Utredningen skall även överväga hur Polishögskolans
samverkan med högskoleväsendet i övrigt kan främjas.

Det är regeringens uppfattning att rationaliseringsarbetet, bedrivet på
det nu anförda sättet, kan ske på ett sätt som innebär att den operativa
nivån inom polisen bibehålls eller rentav höjs. Regeringen avser att nära
följa utvecklingen och att, vid behov, vidta de ytterligare åtgärder i fråga
om exempelvis ändringar i regelverket som kan visa sig nödvändiga för
att såväl sparmål som verksamhetsmål skall uppnås.

5 Inriktningen av polisens verksamhet

5.1 Närpolisverksamhet

Förebyggande polisverksamhet

Den brottslighet som i regel berör människor i allmänhet är "vardags-
brottslighet" i form av t.ex. inbrott, misshandel, rån och skadegörelse.
Också narkotikalangning på gatunivå kan räknas till den vardagsbrottslig-
het som bidrar till den oacceptabelt höga brottsnivån och till att många
människor känner otrygghet när de rör sig i det lokala samhället. För en
del gärningsmän kan detta slag av brottslighet vara inkörsporten till en
kriminalitet av mer kvalificerat slag.

Polisverksamhet av traditionellt slag, såsom utryckning och brottsutred-
ning, är viktiga inslag i kampen mot all slags brottslighet. Sådana
åtgärder från det allmännas sida är nödvändiga för att bekämpa brottslig-
heten och upprätthålla respekten för rättssamhällets krav.

Det har dock blivit allt mera uppenbart att den traditionellt inriktade
polisverksamheten, hur viktig den än är, inte räcker till för att bryta
brottsutvecklingen. Det gäller inte minst beträffande vardagsbrottslig-
heten. Trots att polisens resurser under lång tid ökat och trots ett
kvalificerat arbete från polisens personal har det inte varit möjligt att
komma till rätta med den moderna tidens kriminalitet. Bilden är i
huvudsak densamma i de flesta jämförbara länder.

Denna insikt har lett till att polisverksamheten, både i Sverige och i

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

många andra länder, efter hand har letts in på delvis nya vägar. I Sverige Prop. 1993/94:100
har riksdagen och regeringen slagit fast att polisverksamheten i ökad Bilaga 3
utsträckning skall inriktas mot brottsförebyggande åtgärder i vid mening
och mot brottsförhindrande åtgärder (brottsförebyggande polisverksam-
het; se bl.a. prop. 1992/93:100 bil. 3 s. 63 och 75). Riktlinjer har också
givits om en ökad satsning på kvarterspolisverksamhet och på ökad
synlighet i form av fotpatrullering.

Vad innebär närpolisverksamhet?

Förebyggande polisverksamhet på det lokala planet bedrivs inte sällan
inom ramen för kvarterspolisorganisationen, som i princip bygger på
ensamstationerade polismän. Under de senaste åren har en ny form för
lokalt knuten polisverksamhet börjat komma i fokus, nämligen närpolis-
verksamhet. I likhet med kvarterspolisverksamhet bygger närpolisverk-
samhet på att polisen arbetar synligt och förebyggande. Närpolisverksam-
heten skiljer sig dock från kvarterspolisverksamheten genom att närpolis
organiseras i något större enheter med ansvar för de flesta slag av
polisverksamhet inom ett visst geografiskt område, såsom förebyggande
polisverksamhet, övervakning, utredning av vardagsbrottslighet samt
service till allmänheten. Ett problemorienterat arbetssätt och ett vidsträckt
kontaktnät med dem som bor eller arbetar inom området är andra inslag
i närpolisverksamheten.

Genom att närpolisverksamhet, jämfört med kvarterspolisverksamhet,
bedrivs i något större enheter med ansvar för de flesta slag av polisverk-
samhet ges bättre förutsättningar för att integrera olika slag av polisiära
aktiviteter. Erfarenheter från exempelvis patrullering eller brottsutredning
kan sålunda tas tillvara inom det brottsförebyggande arbetet på ett
effektivare sätt än vad som ofta kunnat ske inom kvarterspolisverksam-
heten. Befintlig kvarterspolisverksamhet integreras med närpolisverksam-
het exempelvis så att polismän i en närpolisgrupp får ansvar för olika
delar av gruppens område.

Närpolisverksamhet har under de senaste tio åren utvecklats i bl.a. USA
och Storbritannien. Till bakgrunden hör att den internationella polisforsk-
ningen påvisat att de flesta polisorganisationer med traditionell verksam-
het använder största delen av sina resurser till "reaktivt" arbete som att
rycka ut vid larm och att försöka utreda begågna brott. En stor del av
lednings- och utvecklingsarbetet ägnas åt interna spörsmål på bekostnad
av en analys av vilka åtgärder som egentligen skulle behövas för att
förebygga brott och ordningsstömingar inom området. Allmänheten och
lokalsamhället i övrigt är ofta en outnyttjad resurs i det traditionella
polisarbetet. Detta är, enligt forskningen, en del av orsaken till svårig-
heterna att med polisarbete av traditionellt slag komma till rätta med
brottsutvecklingen.

Mot denna bakgrund har forskningsinstitutioner och polisorganisationer
i dessa länder i växelverkan utvecklat det förhållningssätt som på
engelska kallas "community policing" eller "problemoriented policing"
och som i Sverige numera benämns närpolisverksamhet. Det centrala

momentet i detta arbetssätt kan sägas vara att polisen arbetar pro-
blemorienterat i det lokala samhället genom att systematiskt kartlägga och
åtgärda sådana förhållanden som ger upphov till brott och ordningsstör-
ningar. Den organisatoriska ramen kring "community policing" kan
variera från land till land och från ort till ort.

I kartläggningsfasen av det problemorienterade arbetet inhämtar polisen
uppgifter genom egna iakttagelser och genom omfattande kontakter med
allmänheten, t.ex. med hyresgäster och andra boende, näringsidkare,
fastighetsägare och ideella föreningar samt med andra lokala myndig-
heter. Informationerna analyseras för att komma fram till vilka problem
som finns inom området och vad de beror på. Därefter utformas ett
åtgärdsprogram. I detta ingår inte bara polisiära åtgärder, t.ex. patrul-
lering på kritiska platser och tider, utan också medverkan från all-
mänheten och från andra myndigheter inom området, såsom skolan och
socialtjänsten. Problemlösningen har alltså karaktär av ett gemensamt
företag av den som bor eller arbetar inom området. Slutligen sker en
uppföljning och utvärdering av de åtgärder som vidtagits.

Ett exempel hänför sig till Stockholmsförorten Åkalla. Där begicks ett
stort antal källarinbrott och stölder ur bilar. Polisen kom fram till att
orsaken var att inbrottsskyddet i de berörda fastigheterna var för dåligt.
Sedan polisen kontaktat fastighetsförvaltaren om saken inleddes ett
samarbete med experter på inbrottsskydd. Samarbetet ledde till att
inbrottsskyddet förstärktes, varvid inbrotten och stölderna minskade
kraftigt. Det uppges att bostadsföretagets investeringar i ett bättre
inbrottsskydd snabbt betalade sig till följd av att brotten blev betydligt
färre.

Ett annat exempel är Farsta polisområde inom Stockholms polisdistrikt
där polisen har gått över till närpolisorganisation med bl.a. fyra närpolis-
grupper som arbetar med utgångspunkt från var sin närpolisstation.
Grupperna har stor frihet att lägga upp sitt arbete och att bestämma när
under veckan och dygnet de skall förlägga arbetet. Erfarenheterna av den
nya organisationen är positiva.

Här kan tilläggas att Länsstyrelsen i Stockholms län har låtit utarbeta
ett förslag till att generellt införa närpolisverksamhet inom länet (Rapport
1993:15, Polisen i Stockholms län). Polisen skall därvid få en mer lokal
organisation som bygger på en indelning av länet i ca 60 närpolisområden
med i genomsnitt ett 30-tal polismän i varje område och med egna närpo-
lislokaler. I varje närpolisområde skall medborgarinflytandet säkerställas
genom ett s.k. närpolisråd. Vissa polisiära uppgifter, såsom utrycknings-
verksamhet och kvalificerade brottsutredningar, skall skötas av enheter
på nivå över närpolisorganisationen.

Närpolisverksamhet har alltså redan börjat tillämpas i Sverige, låt vara
hittills i liten skala. Som framgått av exemplen ovan har verksamheten
haft framgång i form av minskad brottslighet.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Närpolisverksamheten bör utvecklas och byggas ut

Regeringen anser att tiden nu är mogen att införa närpolisverksamhet på
en större bredd. Närpolisverksamhet bör ses som en naturlig utveckling
av idén med kvarterspolisverksamheten och utesluter inte, som redan
framhållits, att polismän arbetar som kvarterspoliser.

Att införa närpolisverksamhet i ett polisdistrikt är en refom som berör
både arbetssätt och organisation samt, inte minst, ledningen av polisarbe-
tet. Förutsättningarna för en sådan reform varierar från distrikt till
distrikt. På en del håll är polisen redan i stor utsträckning organiserad i
lokala enheter som passar väl in i en närpolisorganisation. I andra fall
kan det behövas vissa organisatoriska förändringar, vilket det nyss
berörda organisationsförslaget för polisen i Stockholms län visar. Också
i övrigt varierar förutsättningarna. Exempelvis är det klart att det i
storstadsområden och andra områden med omfattande och delvis
kvalificerad brottslighet krävs en större organisatorisk överbyggnad för
utryckning, kvalificerade brottsutredningar m.m. än på mindre orter.
Polisen på olika orter har vidare kommit olika långt när det gäller att
tillägna sig ett problemorienterat arbetssätt som förutsätts inom närpolis-
verksamheten.

Erfarenheter från bl.a. USA visar att det kan vara svårt att generellt
och varaktigt genomföra närpolisverksamhet i större skala. En svårighet
är att organisera polisverksamheten så att både närpolisverksamheten och
den traditionellt inriktade polisverksamheten, såsom utryckning och
brottsutredning, fungerar väl utifrån sina egna förutsättningar och i
samverkan med varandra. Det kan också vara svårt att få personalen att
över lag acceptera och ta till sig det nya arbetssättet. För detta krävs
omfattande insatser i fråga om utbildning och attitydförändring.

Det anförda visar att det kommer att behövas tid och delvis omfattande
utvecklingsinsatser innan närpolisverksamhet mera generellt har slagit
igenom inom den svenska polisen. Säkert kommer också verksamhetens
utformning och närpolisorganisationens utseende att variera från plats till
plats mot bakgrund av de lokala förusättningama. Men en sådan
anpassning till lokala förhållanden är också en av de bärande principerna
för närpolisverksamheten och ligger för övrigt väl i linje med den
svenska polisens decentraliserade beslutsstruktur.

Länsstyrelserna har som högsta polisorgan ansvaret för polisverksam-
heten i länen. I detta ligger också att ansvara för att polisens verksamhet
och organisation utvecklas på ett sätt som ligger i linje med stats-
makternas beslut och som i övrigt är lämpligt. Därmed är det också
ytterst ett ansvar för länsstyrelserna att se till att närpolisverksamhet
införs i länen. Primärt faller dock införandet av närpolisverksamhet inom
polismyndigheternas kompetensområde. En lämplig ordning bör vara att
saken hanteras inom ramen för det pågående rationaliseringsarbetet inom
den lokala polisen (se avsnitt 4). Därigenom säkerställer man att inför-
andet av närpolisverksamhet samordnas med andra organisations- och
utvecklingsfrågor inom polisen.

En ökad inriktning mot närpolisverksamhet förutsätter ett stöd i form

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

av metodutveckling och utbildning. Det gäller att vidareutveckla metoder
och kompetens både i fråga om ett lokala förankrat problemorienterat
polisarbete och i fråga om hur närpolisverksamheten verksamhetsmässigt
och organisatoriskt skall passas in i och samordnas med polisverksam-
heten i övrigt. På central nivå är det en viktig uppgift för Rikspolisstyrel-
sen att svara för utvecklingsarbete av detta slag samt att stödja och
samordna utvecklingsarbetet i de olika länen. En grundläggande insats på
vägen mot den problemorienterade närpolisverksamheten måste givetvis
göras inom ramen för polisutbildningen vid Polishögskolan där de
blivande polismännen måste få en utbildning som är anpassad till det nya
arbetssättet.

Också Brottsförebyggande rådet (BRA) bör, i samverkan med
Rikspolisstyrelsen, kunna ha en roll i utvecklingsarbetet när det gäller
närpolisverksamhet. Det gäller inte minst frågor om generella förut-
sättningar för olika slag av brottslighet, effekter av olika slag av brotts-
förebyggande arbete samt metoder för att följa upp och utvärdera arbetet.

Den av regeringen tillsatta Trygghetsutredningen (se avsnitt 2) arbetar
bl.a. med frågor om hur kommuner och enskilda skall kunna få en större
roll i det lokala trygghetsskapande arbetet. Utredningen ligger i linje med
den inriktning av det lokala polisarbetet som nu har behandlats. Ett
delbetänkande skall i enlighet med direktiven att redovisas i juni 1994
och kommittéarbetet skall vara helt avslutat före utgången av mars 1995.
Trygghetsutredningens arbete bör kunna bidra till att ytterligare utveckla
förutsättningarna för en effektiv närpolisverksamhet.

Närpolisverksamhet och kvarterspolisverksamhet är självfallet inte
lösningen på alla polisiära problem. Det framstår dock som klart att en
rätt bedriven närpolisverksamhet på ett verksamt sätt kan bidra till att, i
ett lokalt perspektiv, förverkliga de kriminalpolitiska målen att minska
brottsligheten och öka tryggheten i samhället. Mot bakgrund härav bör
statsmaktemas riktlinjer för polisverksamheten utformas med utgångs-
punkt från att polisverksamheten i ökad utsträckning bör bedrivas i form
av närpolisverksamhet (se avsnitt 6).

5.2 Kriminalpolisverksamhet

Bakgrund

I en rättsstat är det av grundläggande betydelse att begångna brott utreds
och att gärningsmannen såvitt möjligt uppspåras och lagfors. Detta är av
stor vikt för att markera gränserna för vad det allmänna och samhället i
övrigt accepterar i fråga om beteende. Att begågna brott klaras upp och
att de som begått brotten döms till påföljd har också stor betydelse som
en brottsförebyggande faktor i vid mening.

Det anförda förringar inte nödvändigheten av att fortsätta att utveckla
brottsförebyggande polisverksamhet i mera renodlad form, exempelvis
inom ramen för närpolisverksamheten (se avsnitt 5.1). Sådan brotts-
förebyggande verksamhet har dock endast i begränsad utsträckning effekt
när det gäller vissa kvalificerade brottstyper. Hit hör exempelvis illegal

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

narkotikahandel, ekonomisk brottslighet och annan internationell eller
organiserad brottslighet. Denna typ av brottslighet kännetecknas bl.a. av
att den i regel bedrivs i det fördolda och av den anledningen kan vara
särskilt svårupptäckt. Till svårigheterna bidrar att brottsligheten ofta
bedrivs med utgångspunkt från flera olika länder samt att lagliga och
olagliga aktiviteter kan vara inflätade i varandra i ett svårgenomträngligt
mönster. Med en viss förenkling kan man påstå att det enda effektiva
angreppssättet från det allmännas sida när det gäller detta slag av
kvalificerad brottslighet är att avslöja brottsligheten och att lagfora
gärningsmännen.

Inom polisen är det i första hand en uppgift för kriminalpolisen att
svara för spaning och utredning när det gäller den kvalificerade
brottsligheten. Kriminalpolisverksamhet bedrivs på alla nivåer inom
polisen. I varje polisdistrikt finns kriminalpolis, f.n. i regel organiserad
inom en särskild kriminalavdelning eller kriminalenhet. På länsnivå finns
i dag regionala kriminalpolisfunktioner, såsom narkotikarotel, ekorotel
(rotel för utredning av ekonomisk brottslighet) och teknisk rotel. Det är
i princip en uppgift för länsstyrelsen att bestämma om den regionala
kriminalpolisorganisationen (se 3 kap. 3 § polisförordningen, 1984:730).
Centralt bedrivs kriminalpolisverksamheten inom Rikskriminalpolisen,
som ingår i Rikspolisstyrelsen. Kriminalteknisk verksamhet på central
nivå bedrivs inom Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL).

Under senare år har kriminalpolisverksamheten utvecklats på central
nivå bl.a.genom att det inom Rikskriminalpolisen har börjat byggas upp
en funktion för kriminalunderrättelsetjänst med internationell inriktning.
Vid SKL har påbörjats en utveckling av s.k. DNA-teknik.

I organisatoriskt hänseende har utvecklingen gått i riktning mot en
decentralisering av kriminalpolisverksamheten. Inom Stockholms
polisdistrikt pågår sålunda en uppbyggnad av kriminalenheter inom
polisområdena med en motsvarande minskning av den centrala kriminal-
avdelningen. Samtidigt byggs en mindre men mer kvalificerad länskrimi-
nalpolis upp för att svara för den regionala kriminalunderrättelsetjänsten
och särskilt krävande spaningar och utredningar. Därmed förbättras bl.a.
möjligheterna till ett effektivt samarbete mellan den regionala nivån och
Rikskriminalpolisen. Till bilden hör också den pågående utvecklingen av
en allpolisroll som innebär att polismän på fältet arbetar med såväl
förebyggande polisverksamhet och övervakning som med brottsutred-
ningar (se t.ex. prop. 1989/90:155 s. 26). Däremot har metod- och
teknikutvecklingen inom kriminalpolisverksamheten inte varit särskilt
stor.

Flera omständigheter motiverar att satsningar nu bör göras på att
utveckla kriminalpolisverksamheten såväl när det gäller metoder och
teknik som när det gäller organisations- och inriktningsfrågor. Ett skäl
är att det annars finns risk att den viktiga brottsutredande verksamheten
kommer på efterkälken i förhållande till brottsutvecklingen och till den
utveckling i fråga om den brottsförebyggande polisverksamheten som
redan har skett. Ett annat skäl är utvecklingen beträffande den internatio-
nella brottsligheten, där inte minst ökningen av kriminaliteten i det forna

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Sovjetunionen inger oro. Det finns också ett påtagligt behov av att
effektivisera bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten.

Rikskriminalpolisen

Rikskriminalpolisen svarar för bl.a. internationellt polissamarbete, vissa
kvalificerade brottsutredningar exempelvis rörande narkotikabrott och
ekonomisk brottslighet samt kriminalpolisförstärkning till länens
polisorganisation (se 6 § förordningen 1989:773 med instruktion för
Rikspolisstyrelsen). Dessutom svarar Rikskriminalpolisen för viss
polisverksamhet som inte har att göra med brottsutredningar, exempelvis
polisflyget och FN-poliser.

Utvecklingen har gått i riktning mot att Rikskriminalpolisen har fått
ökade uppgifter när det gäller det internationella polissamarbetet och
frågor som har samband härmed. Under utbyggnad är en funktion för
s.k. kriminalunderrättelsetjänst. Liknande funktioner är för övrigt under
utvecklande vid de centrala polismyndigheterna i andra länder. I avsnitt

5.3 behandlas frågan om ytterligare utveckling av Rikskriminalpolisens
roll i det internationella polissamarbetet.

Kriminalpolisverksamhet i allmänhet

Regeringen har i regleringsbrevet för polisväsendet för budgetåret
1993/94 tilldelat Rikspolisstyrelsen 60 miljoner kronor för en särskild
satsning på det kriminalpolisiära området med syfte bl.a. att effektivisera
förundersökningsarbetet särskilt när det gäller våldsbrott och narkotika-
brott samt annan grov brottslighet, såsom ekonomisk brottslighet.

Rikspolisstyrelsen har i 1993 års anslagsframställning redovisat att
myndigheten i sitt utvecklingsarbete bl.a. driver ett huvudprogram
avseende utredningsverksamhet. Inom programmet faller åtgärder
exempelvis för att förenkla förundersökningarna och att utveckla metoder
och teknik inom utredningsarbetet. Till grund för utvecklingsarbetet
ligger bl.a. Riksrevisionsverkets rapport (F 1992:36) Effektivare
brottsutredningar. Rikspolisstyrelsen har i enlighet med regeringens
direktiv i regleringsbrevet redovisat planer för medelsanvändningen. De
av regeringen särskilt anvisade medlen kommer bl.a. att användas för att
förbättra teknikstödet inom kriminalpolisverksamheten och att utveckla
en kvalificerad kriminalpolisutbildning vid Polishögskolan. Också ut-
vecklandet av kriminalunderrättelsetjänst ingår i programmet.

Regeringen anser det mycket angeläget att kriminalpolisverksamheten
utvecklas i takt med brottsutvecklingen och med ändrade förutsättningar
i övrigt. Inte minst ställer den ökande internationaliseringen och kampen
mot den internationella brottsligheten krav på utvecklandet av kriminalpo-
lisverksamheten (se avsnitt 5.3).

Utvecklingen av en allpolisroll med bl.a. närpoliser som svarar för både
förebyggande polisverksamhet, övervakning och vissa brottsutredningar
får konsekvenser också när det gäller utvecklandet av kriminalpolisverk-
samheten. Det är viktigt för brottmålsprocessens effektivitet att de

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

polismän med generalistkompetens som svarar för utredning av vardags-
brottslighet m.m. har sådana kunskaper i fråga om utredningsförfarandet
att de kan genomföra utredningarna på ett riktigt sätt och redovisa för-
undersökningar och andra brottsutredningar av god kvalitet. I arbetet med
att utveckla och behålla en sådan polisiär kompetens bör åklagarna ha en
viktig funktion.

Oavsett hur kriminalpolisverksamheten organiseras är det självfallet så
att det är av grundläggande betydelse för hur effektivt och framgångsrikt
denna kan bedrivas att det finns ett väl fungerande samarbete mellan
polisen och åklagarna, vilka ju har en ledande roll i detta. Denna fråga
behandlas även av Åklagarutredningen som anger att formerna för
samverkan i löpande prioriteringsfrågor, i metodfrågor, i enskilda ären-
den och beträffande utbildning behöver utvecklas på alla nivåer. Detta
gäller även rutiner och förenklade handläggningsformer. I stor ut-
sträckning borde överåklagarna och länspolismästama själva kunna
bedriva detta arbete. Det bör emellertid ankomma på Riksåklagaren att
i samråd med Rikspolisstyrelsen ange riktlinjer och vidta de åtgärder som
bedöms nödvändiga för att tillse att detta arbete kommer till stånd utifrån
den funktionsfördelning mellan åklagare och polis som följer av främst
rättegångsbalken (jfr anslaget C. Åklagarväsendet).

För det angivna ändamålet, utveckling av kriminalpolisverksamheten,
bör särskilda medel anvisas även för det kommande budgetåret.

Formerna för bekämpande av ekonomisk brottslighet

Frågan om att effektivisera bekämpningen av den ekonomiska brottslig-
heten har varit aktuell i skilda sammanhang för statsmakterna och i den
allmänna debatten under de senaste åren.

Riksdagen har, efter förslag från regeringen, slagit fast riktlinjer för
polisen som innebär att polisen skall prioritera sin verksamhet med
utgångspunkt bl.a. från brottens straffskalor (prop. 1992/93:100 bil. 3).
Det innebär att bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten skall ges
en hög prioritet i polisarbetet. Regeringen har som nyss redovisats för
budgetåret 1993/94 anvisat 60 miljoner kronor för en särskild satsning på
det kriminalpolisiära området med avsikt bl.a. att effektivisera kampen
mot den ekonomiska brottsligheten. För att säkerställa en hög kompe-
tensnivå har regeringen bestämt att utbildning av ekoutredare inom
polisen skall finansieras med centrala medel och alltså inte konkurrera
med lokala utbildningsbehov i andra ämnen.

Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket har på regering-
ens uppdrag företagit en brett upplagd genomlysning av det allmännas
åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Redovisningar har lämnats
till regeringen bl.a. i januari 1992 och i maj 1993. De åtgärder som
berörs i rapporterna avser både lagstiftning och myndigheternas verk-
samhetsformer. Bl.a. redovisas åtskilliga projekt i fråga om att effektivi-
sera samverkan på olika nivåer mellan de berörda myndigheterna.

Av redovisningarna från myndigheterna framgår att behovet av insatser
mot den ekonomiska brottsligheten är särskilt stort i de tre storstäderna

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

och speciellt i Stockholm. Oacceptabelt stora utredningsbalanser har
uppstått delvis som en följd av att antalet kvalificerade utredningsmän har
varit för litet. En förbättring synes nu vara på väg till följd av att den
tidigare polisbristen i landet i stort sett är avhjälpt. Detta har lett till att
Riksåklagaren i 1993 års anslagsframställning har begärt medel för att
öka antalet ekoåklagare så att inte åklagarväsendet blir systemets flask-
hals när polisens kapacitet för ekoutredningar ökar. Rikspolisstyrelsen har
begärt resursförstärkningar för ekobrottsbekämpning på central nivå samt
i de tre storstadslänen.

I den allmänna debatten har framförts synpunkter på att det på central
nivå borde inrättas en särskild myndighet för bekämpande av ekonomisk
brottslighet. Till denna myndighet skulle såväl åklagare och poliser vara
knutna, och myndigheten skulle därmed ha karaktär av kombinerad polis-
och åklagarmyndighet.

Frågor om relationer mellan polisväsendet och åklagarväsendet, inte
minst när det gäller ekobrottsbekämpning, har berörts av flera ut-
redningar under senare år.

Rikspolisstyrelsen har på regeringens uppdrag utrett hur samverkan
mellan polis och åklagare i fråga om ekobrottsbekämpning skulle kunna
åstadkommas genom organisatoriska förändringar på regional nivå. Dessa
organisationsförändringar skulle bestå i att polisens regionala ekorotlar
skulle lokaliseras till de orter där regionåklagarmyndighetema är belägna,
medan ekorotlar på andra orter skulle avvecklas. Utredningen har
redovisats för regeringen i mars 1993 tillsammans med Rikspolisstyrel-
sens, på regeringens uppdrag genomförda översyn av den centrala
polisorganisationen. Rikspolisstyrelsen avstyrker en omorganisation av
den regionala ekobrottsbekämpningen enligt den skisserade modellen med
hänsyn bl.a. till den kompetensförlust som skulle bli följden av att
avveckla de ekorotlar som inte är lokaliserade tillsammans med region-
åklagarmyndighetema.

Frågan om en fördjupad samverkan mellan åklagare och polis på central
nivå när det gäller ekobrottsbekämpning har behandlats av Åklagarutred-
ningen-90 i dess slutbetänkande Ett reformerat åklagarväsendet (SOU
1992:61 s. 522). Inom åklagarväsendet finns Statsåklagarmyndigheten för
speciella mål med huvudsaklig inriktning på ekobrottmål. Såväl denna
åklagarmyndighet som Rikskriminalpolisens ekorotel har hela landet som
arbetsfält och har redan i dag ett nära samarbete med varandra.
Åklagarutredningen betonar vikten av att det också i fortsättningen finns
centrala organ inom åklagarväsendet och polisen för utredning av
ekonomisk brottslighet. Utredningen förordar att samarbetet mellan
åklagare och polis när det gäller utredning av ekonomisk brottslighet
ytterligare utvidgas.

I RPS-utredningens betänkande (SOU 1993:92, se avsnitt 2 ovan)
berörs frågan om samverkan mellan åklagare och polis på den centrala
nivån i samband med ekobrottsbekämpning. Också i denna utredning
förordas att samverkan mellan åklagare och polis skall fördjupas utan att
någon ny myndighet skapas. Dessa och andra förslag rörande den
centrala polisorganisationen kommer att behandlas vidare inom ramen för

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

kommittéväsendet (se avsnitt 2).

Regeringen anser att bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten är
en mycket viktig uppgift för polis, åklagare och andra myndigheter.
Regeringen har gett uttryck för att myndigheterna måste öka sin
effektivitet på detta område. I stor utsträckning kan detta ske genom
åtgärder som myndigheterna själva får besluta om. Statsmaktsbeslut kan
dock behövas när det gäller t.ex. förändringar i fråga om övergripande
organisations- och samverkansfrågor.

Även om genomförda personalförstärkningar har förbättrat polisens
slagkraft när det gäller bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten,
har frågan om att utveckla brottsbekämpningen inom detta område en
fortsatt hög prioritet. Som framgått kommer den centrala polisorganisa-
tionen att behandlas av en parlamentarisk utredning (se avsnitt 2). En
sådan mera strukturellt orienterad översyn bör givetvis inte hindra att det
ovan berörda utvecklingsarbetet i fråga om kriminalpolisen i allmänhet
också innefattar en utveckling av bekämpningen av den ekonomiska
brottsligheten. Regeringen vill framhålla vikten av att en sådan utveckling
kommer till stånd.

5.3 Internationella frågor

Internationell brottslighet

Den sedan länge fortgående internationaliseringen gör att människor och
varor kan förflyttas mellan olika länder betydligt enklare och snabbare än
förut. Det finns all anledning för Sverige att understödja och medverka
i denna utveckling, som de flesta människor uppfattar som något positivt.

En baksida av internationaliseringen är att den öppnar nya möjligheter
också för kriminella aktiviteter. Det är ett välkänt faktum att brottslighet
med internationell anknytning är ett växande problem i många länder. I
många fall rör det sig om allvarlig kriminalitet såsom illegal narkotika-
handel eller kvalificerad ekonomisk brottslighet, exempelvis s.k.
penningtvätt. Till bilden hör också en mera vardagsbetonad brottslighet,
t.ex. resande ligor av ficktjuvar.

I många länder inom det forna östblocket har politisk, ekonomisk och
social oro på de allra senaste åren lett till en betydande ökning av brotts-
ligheten. Det handlar bl.a. om en maffiabetonad kriminalitet med inslag
av narkotikahandel, svartabörshandel och annan ekonomisk brottslighet,
smuggling av krigsmateriel och stulna bilar, mutor och beskyddar-
verksamhet, prostitution m.m. Denna öststatsbrottslighet visar tecken på
att söka sig mot Västeuropa och lär redan ha fått ett visst fäste i
Tyskland. Sverige har ännu bara i ringa mån berörts av denna brottslig-
het. Det finns dock all anledning att följa brottsutvecklingen i Östeuropa
med stor uppmärksamhet.

Bekämpandet av den gränsöverskridande kriminaliteten är ett gemen-
samt problem för berörda länder. Redan i dag sker ett relativt omfattande
internationellt samarbete på det kriminalpolitiska området, exempelvis
inom FN:s ram när det gäller bekämpning av den illegala narkotikahan-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

deln. Den internationella kriminalpolisorganisationen Interpol, till vilken Prop. 1993/94:100
de flesta polisorganisationer i världen är anslutna, har uppgifter som Bilaga 3
informationsförmedlande sambandscentral m.m. inom det internationella
polissamarbetet.

EU-samarbete

Ett medlemskap i EU kommer att öppna nya möjligheter för Sverige att
effektivisera bekämpningen av den internationella brottsligheten, inte
minst den illegala narkotikahandeln.

Inom samarbetet mellan EU-ländema håller det på att växa fram nya
organ och nya metoder för att kunna bekämpa den internationella
brottsligheten på ett effektivare sätt. Bl.a. växer det fram nya fora för att
diskutera och komma överens om gemensamma åtgärder på det kriminal-
politiska området samt ett effektivare internationellt polis- och tullsam-
arbete. Av särskild betydelse för narkotikabekämpningen är en ökad
kontroll av trafiken från bl.a. de delar av världen där narkotika produce-
ras.

Inom regeringskansliet har en arbetsgrupp med företrädare för berörda
departement och myndigheter, bl.a. Rikspolisstyrelsen och Generaltullsty-
relsen, på regeringens uppdrag utrett frågan om konsekvensen av ett EU-
medlemskap i bl.a. de hänseenden som nu berörs. Gruppen, som
benämnts Gränskontrollgruppen, redovisade sin slutrapport till regeringen
i november 1993.

Gränskontrollgruppen betonar den effektivisering av det internationella
polissamarbetet och av bekämpandet av den internationella brottsligheten
som ett medlemskap i EU öppnar vägen för. Som en av de viktigaste
åtgärderna framstår enligt gruppen utvecklandet av det internationella
underrättelsesamarbetet inom polisens och tullens områden. Också
polissamarbete inom ramen för den internationella polisbyrån Europol,
vars bildande nyligen har beslutats av EU, bör enligt arbetsgruppen
kunna få stor betydelse. Gruppen behandlar också frågor om exempelvis
gränskontroll och om utformningen av narkotikabrottsbekämpningen i ett
EU-perspektiv. Arbetsgruppen bedömer att det finns behov av meto-
dutveckling hos gränskontrollmyndighetema när det gäller att genom
gränsbevakning i delvis nya former bekämpa gränsöverskridande illegal
verksamhet.

I rapporten föreslås att vissa frågor blir föremål för fortsatt, fördjupad
utredning. Det gäller särskilt frågor där det kan förutses behov av en
ändrad lagstiftning. På grundval av gruppens förslag har regeringen
beslutat om viss fortsatt utredning inom kommittéväsendets ram (se
nedan).

I det följande behandlas en del frågor som berör polisen och det
internationella polissamarbetet i ett EU-perspektiv, som redan nu bör
anmälas för riksdagen.

Fri rörlighet inom EU

Fri rörlighet för varor, tjänster och kapital inom EU förverkligades den
1 januari 1993. Däremot har fri rörlighet för personer ännu inte kunnat
genomföras fullt ut. Det hänger samman med att det tar tid att införa s.k.
kompensatoriska åtgärder, varmed menas åtgärder som avser att
förhindra att den fria rörligheten över gränserna får negativa konsekven-
ser i form av t.ex. ökad terrorism, narkotikahandel eller arman grov
brottslighet med internationell anknytning.

Kompensatoriska åtgärder faller i huvudsak utanför EG-rätten och
regleras genom särskilda konventioner eller andra former av mellanstat-
ligt samarbete. Inom Maastrichtfördraget faller de kompensatoriska
åtgärderna under fördragets s.k. tredje pelare, som likaledes bygger på
ett mellanstatligt samarbete.

Till de kompensatoriska åtgärder som förutsätts inom EU-samarbetet
hör att polismyndigheter och andra organ i medlemsländerna ökar och
fördjupar sin samverkan med varandra. Det handlar både om ett
policybetonat samarbete innefattande bl.a. informationsutbyte om den
internationella brottslighetens utveckling och arbetsmetoder samt om ett
nära samarbete i konkreta ärenden, t.ex. att avslöja och lagfora en viss
liga som ägnar sig åt illegal narkotikahandel.

Det fördjupade samarbetet inom det kriminalpolitiska området avses
delvis bli reglerat genom konventioner. Av särskild betydelse är
konventionen om ett europeiskt informationssystem (ElS-konventionen)
och konventionen om den europeiska kriminalpolisbyrån Europol
(Europol-konventionen), vilka båda är under utarbetande. Till väsentliga
delar kommer det dock att lämnas fritt för respektive medlemsland att
själv bestämma formerna för det internationella samarbetet på t.ex.
polisens område och för utformningen i övrigt när det gäller insatser mot
den internationella brottsligheten.

Kriminalunderrättelsetjänst

Gränskontrollgruppen har, som nämnts, framhållit utvecklandet av
kriminalunderrättelsetjänst inom ramen för ett europeiskt samarbete som
en av de viktigaste åtgärderna för att kunna angripa den internationella
brottsligheten på ett effektivare sätt.

Med kriminalunderrättelsetjänst menas här det förfarande som består i
att inhämta, analysera och annars bearbeta samt delge upplysningar om
efterlysta eller andra grova förbrytare och om personer som kan
misstänkas göra sig skyldiga till grov brottslighet. Kriminalunderrättelse-
tjänst bedrivs i dag främst vid Rikskriminalpolisen, där denna funktion
som nämnts håller på att byggas upp. Även vid polisen i Stockholms län
finns förslag om att införa en regional kriminalunderrättelsefunktion.

Den enhet som bedriver kriminalunderrättelsetjänst svarar i regel inte
själv för spaning och brottsutredning som föranleds av underrättelserna.
I stället överlämnas det analyserade materialet till den operativa enhet på
central, regional eller lokal nivå som skall svara för det arbetet. I detta

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

sammanhang kan erinras om att förundersökningar regelmässigt leds av
åklagare när det gäller grov brottslighet av det slag som det här är fråga
om. Genom ett mera utvecklat internationellt underrättelsesamarbete bör,
som Gränskontrollgruppen anfört, polisen få ett bättre underlag än i dag
för att avslöja efterlysta personer eller andra grova internationella
förbrytare som uppehåller sig i landet. Kriminalunderrättelsetjänsten kan
också svara för analys och bedömning av den framtida brottsutvecklingen
och därmed bidra till underlaget för inriktningen av polisverksamheten
i landet.

Europol är avsett att bli ett internationellt underrättelseorgan på bl.a.
narkotikaområdet inom EU. Som ett första steg i etablerandet av Europol
kommer det att skapas en enhet för narkotikabekämpning, benämnd
Europol Drugs Unit (EDU) och placerad i Haag. Det torde kunna
förutses att Europol i framtiden kommer att ta befattning med in-
ternationell organiserad brottslighet i allmänhet.

Rikskriniinalpolisen

Den utveckling som pågår och som för framtiden kan förutses när det
gäller den internationella brottsligheten gör det nödvändigt att den
svenska polisen utvecklas också på de områden som är av betydelse för
att bekämpningen av den gränsöverskridande brottsligheten skall ske på
ett effektivt sätt. Det handlar bl.a. om att utveckla det internationella
polissamarbetet, kriminalunderrättelsetjänsten och den kvalificerade
kriminalpolisverksamheten i allmänhet (sistnämnda fråga har behandlas
i avsnitt 5.2).

Behovet av att effektivisera bekämpandet av den internationella
brottsligheten är i och för sig inte direkt beroende av ett framtida
medlemskap i EU. Som EU-medlem får dock Sverige tillgång till ett
kriminalpolitiskt och polisiärt samarbete som i hög grad ökar våra
möjligheter att ingripa mot detta slag av allvarlig kriminalitet.

En utveckling av det internationella polissamarbetet och kriminal-
underrättelsetjänsten berör bl.a. Rikskriminalpolisen. Redan i dag är
Rikskriminalpolisen ett nationellt centrum för sådan, internationellt
orienterad polisverksamhet. Detta är en naturlig följd av Rikskriminalpo-
lisens ställning som polisoperativ enhet på central nivå och ligger i linje
med vad som i allmänhet tillämpas inom utländska polisorganisationer.

Gränskontrollgruppen har lagt stor vikt vid Rikskriminalpolisens
centrala roll i det internationella polissamarbetet. Det gäller bl.a. i fråga
om utvecklandet av en effektiv kriminalunderrättelsetjänst inom ramen
för det internationella polis- och tullsamarbetet.

Rikskriminalpolisens roll i det internationella polissamarbetet framhålls
också i RPS-utredningens betänkande (SOU 1993:92). Där anförs bl.a.
att utvecklingen i fråga om den internationella brottsligheten gör det
nödvändigt att utveckla former för internationellt polissamarbete på
centralnivå. Kriminalunderrättelsetjänst och internationellt polissamarbete
på central nivå bör enligt betänkandet vara en huvuduppgift för Riks-
kriminalpolisen, vid sidan om vissa andra uppgifter som att stödja den

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

regionala och lokala polisen genom kriminalpolisförstärkning.

Regeringen anser att det är nödvändigt att utveckla starka och effektiva
funktioner på central nivå inom polisen med uppgifter inom det in-
ternationella polissamarbetet. Härigenom ökar möjligheterna väsentligt
när det gäller att verksamt ingripa mot internationell narkotikahandel och
annan grov brottslighet med internationell anknytning. Den centrala
polisorganisationen kommer som framgått av avsnitt 2, att bli föremål för
en utredning inom ramen för kommittéväsendet. Utredningen bör givetvis
inte hindra att förändringar i ett kort perspektiv genomförs i fråga om
Rikskriminalpolisen om det behövs exempelvis med anledning av
Sveriges närmande till EU eller för att åstadkomma nödvändiga
effektiviseringar. I många fall kan Rikspolisstyrelsen själv bestämma om
sådana åtgärder. I andra fäll kan det behövas regeringsbeslut, såsom i
fråga om att inrätta och tillsätta tjänster i polischefskarriären (se 30 §
förordningen 1989:773 med instruktion för Rikpolisstyrelsen). Regering-
en avser att tillse att de förstärkningar i fråga om Rikskriminalpolisens
verksamhet som bedöms nödvändiga också på kort sikt kommer till
stånd.

Sambandsmän

En samarbetsform som, enligt vad som också framhålls av Gränskontroll-
gruppen, har visat sig fungera mycket väl är att placera sambandsmän i
länder med vilka samarbetsbehovet är särskilt stort. Därigenom skapas
förutsättningar för personliga och direkta kontakter med utländsk polis,
vilket erfarenhetsmässigt betyder mycket för att samarbetet skall fungera
väl.

Ett utvecklat samarbete sker sedan många år mellan polis och tull i de
nordiska länderna när det gäller narkotikabekämpning (det s.k. PTN-
samarbetet). Inom ramen för detta samarbete har de nordiska länderna
mer än 20 polismän och tulltjänstemän placerade som sambandsmän i
olika länder. Därutöver har den svenska polisen några sambandsmän
placerade utanför PTN-samarbetet. Svenska polismän finns i dag
placerade som sambandsmän i Grekland, Nederländerna, Portugal och
Thailand (PTN-samarbete) samt i Polen, Ungern, Ryssland (Moskva) och
Estland. Ytterligare svenska polissambandsmän planeras bli stationerade
i Ryssland (S:t Petersburg), Lettland, Litauen, Vitryssland och Tjeckien.
Organisatoriskt är det en uppgift för Rikskriminal polisen att svara för den
polisiära sambandsmannafunktionen. Också inom EU-ländema utvecklas
ett system med polissambandsmän, delvis efter svensk modell.

Regeringen anser att systemet med sambandsmän har en stor betydelse
som en del i det internationella polissamarbetet. Utbyggnaden av
sambandsmannaverksamheten skall därför fortsätta. I största möjliga
utsträckning bör utbyggnaden ske inom ramen för ett nordiskt samarbete.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

7 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 3

Regional och lokal kriminalpolis

Det nyss nämnda utvecklingsarbetet i fråga om kriminalunderrättelsetjänst
på central nivå måste, som Gränskontrollgruppen framhållit, följas upp
på regional och lokal nivå inom polisen. Detta är en förutsättning för att
verksamheten skall bära frukt i det praktiska polisarbetet i form av att
fler brott förhindras eller klaras upp.

För det första måste delgivningen av underrättelser utvecklas. Erfaren-
heten visar att det finns en risk att värdefulla uppgifter i centrala
informationssystem stannar på central nivå och inte kommer till an-
vändning i polisarbetet på fältet.

Vidare måste kriminalunderrättelsetjänsten utvecklas också inom länens
polisorganisation. Iakttagelser och andra underrättelser måste på ett mera
systematiskt sätt än i dag tas till vara så att de kan användas som ett
underlag i arbetet utanför den aktuella utredningen eller insatsen samt
utanför det egna distriktet eller länet. I detta ligger också att kriminalpo-
lisverksamheten måste bedrivas problemorienterat så att erfarenheter som
görs under en brottsutredning tas tillvara i polisarbetet i övrigt, t.ex.
inom den brottsförebyggande polisverksamheten.

På det lokala planet måste givetvis också närpoliser och annan berörd
personal ha tillgång till kriminalunderrättelser i den utsträckning de
behöver för att rikta in sitt arbete och för att göra behövliga ingripanden.

Den nu antydda utvecklingen av kriminalunderrättelsetjänst på lokal och
regional nivå är givetvis ett arbete på lång sikt. Det är en uppgift för
Rikspolisstyrelsen att svara för det centrala utvecklingsarbete som behövs
samt för länsstyrelser och polismyndigheter att se till att utvecklings-
arbetet får genomslag på fältet.

Gränskontroll

Som EU-medlem kommer Sverige att få ansvar för kontroll av Sveriges
del av EU:s yttre gräns i enlighet med reglerna i den yttre gränskontroll-
konventionen. Den yttre gränsen kommer att utgöras av lufthamnar såvitt
avser ankommande från tredje land samt hela kusten. Också landgräns
mot länder utanför EU utgör yttre gräns. Kontrollen av den yttre gränsen
skall ske i samtliga medlemsländers intresse så att inte personer reser in
utan att ha rätt till det och så att inte varor förs in i strid mot gällande
regler.

Gränskontrollgruppen har bedömt att kontrollen av den yttre gränsen
vid ett svenskt EU-medlemskap kommer att utgöra ett minst lika gott
eller sannolikt bättre skydd mot exempelvis brottslighet med internationell
anknytning som den svenska kontrollen vid dessa gränser utgör i dag.

Polisen har enligt den nuvarande utlänningslagstiftningen huvudansvaret
för kontroll av vilka personer som reser in i landet. Tullverket har
motsvarande ansvar för varukontroll enligt tullagstiftningen. Tull och
polis samarbetar redan i dag med varandra när det gäller gränskontroll.
Också Kustbevakningen har uppgifter i sammanhanget.

Regeringen har, mot bakgrund av vad Gränskontrollgruppen föreslagit,

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

beslutat tillkalla en särskild utredare inom ramen för kommittéväsendet
med uppgift bl.a. att utreda hur Sverige som EU-medlem bör organisera
sin yttre gränskontroll. Enligt direktiven bör man därvid behålla den
grundläggande arbetsfördelningen mellan myndigheterna. Myndigheterna
bör dock öka sin samverkan med varandra och med andra berörda organ.
I sammanhanget kan nämnas att regeringen också tillsatt en utredning
rörande samordning av statlig maritim verksamhet, däribland sjöpolisen
(jfr bet. 1992/93 :FöU9 s. 87).

Också när det gäller förhållanden som rör trafiken över inre gränser
finns det, som Gränskontrollgruppen har funnit, skäl att närmare
överväga formerna för att kontrollera att inte det internationella regel-
verket eller den svenska lagstiftningen överträds.

Den fria rörligheten över de inre gränserna inom EU är inte obegränsad
och innebär inte utan vidare att all kontroll i anslutning till den inre
gränsen upphör. Det finns för det första ett internationellt regelverk inom
EG-rätten och i form av konventioner som begränsar eller reglerar
formerna för den fria rörligheten av vissa slags varor, t.ex. narkotika,
vapen, utrotningshotade djur och växter, nationella konst- eller kultur-
skatter, krigsmateriel etc. Vidare medger Romfördraget att nationella
restriktioner i fråga om varors fria rörlighet behålls för vissa ändamål.
Det gäller hänsyn till allmän sedlighet, allmän ordning eller säkerhet eller
intresset att skydda människors och djurs hälsa och liv, att bevara växter,
att skydda nationella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt
värde eller att skydda immateriell äganderätt. Ett EU-land har också rätt
att i anslutning till den inre gränsen utöva samma befogenheter i fråga
om kontroll som gäller annorstädes inom landets territorium.

Inom nuvarande EU-länder förekommer överväganden, och har i vissa
fall införts regler om, att behålla en viss kontroll genom tull eller polis
bl.a. i anslutning till den inre gränsen, inte minst för att förhindra att den
fria rörligheten leder till att narkotika förs över gränsen i ökad omfatt-
ning. Det handlar bl.a. om kontroll som bygger på iakttagelser av
misstänkta beteenden och på erfarenhetsmässiga riskprofiler i fråga om
de resande.

Också för Sveriges del kan ett sådant kontrollsystem vara befogat. Det
finns visserligen skäl att anta att ett ökat samarbete mellan polis och
andra myndigheter inom EU kommer att öka möjligheterna att effektivt
bekämpa den internationella narkotikahandeln och andra överträdelser av
nationella eller internationella restriktioner i fråga om att föra varor av
olika slag mellan länderna. Innan dessa kompensatoriska åtgärder har
utvecklats och prövats i praktiken är det dock svårt att säkert förutse
effekterna av den fria rörligheten när det gäller brottslighet med
internationell anknytning. Det finns därför skäl för Sverige att tills vidare
behålla en kontrollverksamhet i anslutning till inre gränser inom ramen
för vad som är tillåtet enligt det internationella regelverket.

Det är för tidigt att ta slutlig ställning till kontrollens räckvidd.
Uppenbart är emellertid att det, som Gränskontrollgruppen har framhållit,
finns skäl att behålla en möjlighet att kontrollera att narkotika och vapen
inte förs in i landet i strid mot gällande regler.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Regeringen har mot denna bakgrund beslutat tillkalla en parlamentarisk
kommitté med uppgift att bl.a. överväga formerna för att inom ramen för
vad som är tillåtet enligt det internationella regelverket, upprätthålla en
kontroll när det gäller varor som förs över en gräns mot ett annat EU-
land i strid mot ett straffsanktionerat förbud. I direktiven anges att
kontrollen i första hand bör avse narkotika och handvapen samt att det
bör vara en uppgift för tullen att i samarbete med polisen svara för
kontrollen. Kommittén skall också överväga vilka lagregler som behövs
för att kontrollen skall kunna bygga på bl.a. riskprofiler och under-
rättelser från spaningsverksamhet eller från det internationella under-
rättelsesamarbetet inom tullen och polisen.

Östersjösamarbete

Efter svenskt initiativ hölls i december 1993 en konferens på stats-
sekreterarnivå i Borgholm med deltagande från samtliga länder runt
Östersjön. Konferensens tema var bekämpning av internationell brottslig-
het inom Östersjöområdet.

De deltagande länderna (Ryssland, Vitryssland, Estland, Lettland,
Litauen, Polen, Tyskland, Finland, Danmark, Norge och Sverige) enades
om vikten av ett betydligt utökat samarbete och större samordning både
på nationell nivå och på myndighetsnivå. Det beslöts om att inrätta två
arbetsgrupper, en som skall studera brottsutvecklingen och en som skall
studera möjligheterna till ett närmare samarbete mellan Östersjöstaterna
i brottsbekämpningen. Grupperna skall ledas av Polen respektive Sverige
och avlägga slutrapport i god tid före en uppföljningskonferens som
Polen inbjudit till i slutet av år 1994.

5.4 Trafikpolisen

Målet för polisens trafikövervakning är att skapa trygghet och säkerhet
i trafiken och att minska antalet dödade och skadade. Detta slogs fast i
samband med behandlingen av 1993 års budgetproposition och grundas
på förslag i Trafikpolisutredningens slutbetänkande (SOU 1992:81).
Utredningens förslag gick bl.a. ut på att polisens trafikövervakning skall
bedrivas aktivt och synligt och med en förebyggande inriktning.
Organisatoriskt bör trafikövervakningen enligt utredningen vara knuten
till den regionala och till den lokala polisen.

I budgetpropositionen forutskickades också att regeringen skulle uppdra
åt Rikspolisstyrelsen att verka för genomförandet av reformeringen av
polisens trafikövervakning samt vara sammanhållande när det gäller
uppföljning och utvärdering av reformen.

I januari 1993 beslutade regeringen att ge Rikspolisstyrelsen ett uppdrag
i enlighet med vad som sagts i budgetpropositionen. I detta uppdrag
angavs särskilt att flera av Trafikpolisutredningens förslag kan genom-
föras utan statsmaktsbeslut och att genomförandet av dessa i första hand
är en uppgift för länsstyrelserna i egenskap av högsta polisorgan i länen.

I beslutet angavs att Rikspolisstyrelsen före utgången av maj månad

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

100

1993 skulle till regeringen inlämna en första redovisning av hur
reformeringen av trafikövervakningen kommit igång inom polisen. Efter
en andra särskild redovisning i mars 1994 kommer redovisningen av
uppdraget att ske inom ramen för Rikspolisstyrelsens ordinarie verksam-
hets redovisning.

Den första redovisningen från Rikspolisstyrelsen visar att man där tagit
initiativ för att verka i enlighet med uppdraget och att länen kommit väl
igång med sitt arbete. Till stöd för länsstyrelserna i reformeringsarbetet
har Rikspolisstyrelsen dessutom lämnat ett flertal råd rörande inriktningen
av trafikövervakningen bl.a. angående övervaknings- och patrullerings-
former, där ökad synlighet är huvudtemat och en ökning av ordnings-
polisens medverkan i trafikövervakningen framför allt när det gäller
kontrollen av trafiknykterheten. Vidare lämnades särskilda råd för att
redan under sommaren 1993 åstadkomma en ökning av trafikövervak-
ningen.

Polisens aktivitet i fråga om trafikövervakning har ökat. Det är allmänt
omvittnat att polisens synlighet på vägarna under sommaren 1993 har
varit hög. Polisens alkoholtester tyder också på att nykterheten på
vägarna har ökat. En minskning av antalet trafikolyckor har skett. Även
om minskningen av trafikolyckorna kan ha flera samverkande orsaker är
det knappast något tvivel om att en av dessa orsaker är vitaliseringen av
polisens insatser i trafiken.

Arbetet med att utveckla trafikövervakningen går nu vidare i enlighet
med de riktlinjer som riksdag och regering har lagt fast. Ett område som
för närvarande är under utveckling är samverkan mellan polisen och
Vägverket på olika nivåer. Centrala överenskommelser mellan Vägverket
och Rikspolisstyrelsen angående inriktningen och omfattningen av
trafikövervakningen är under utarbetande. Rikspolisstyrelsen medverkar
också i framtagandet av det nationella trafiksäkerhetsprogrammet. Samar-
betet mellan Vägverket och polisen är redan så utvecklat att Vägverket
uttalat intresse av att medverka till att polisen får ytterligare utrustning
för att kunna uppnå uppsatta mål i fråga om hastighetsövervakning och
kontroll av nykterheten i trafiken.

5.5 Asylverksamhet

Under budgetåret 1992/93 har antalet asylsökande ökat kraftigt. De flesta
asylsökande under denna period kommer från det forna Jugoslavien,
främst från Bosnien. Under första kvartalet av budgetåret 1993/94 har det
skett en nedgång av antalet asylsökande. Under denna period har det
emellertid anlänt asylsökande från andra länder till polismyndigheter som
tidigare inte handlagt asylärenden i någon större utsträckning. Vidare har
antalet avlägsnandebeslut som skall verkställas av polismyndigheten ökat
väsentligt under år 1993. Detta skapar praktiska problem när det inte
finns tillräckliga resurser avsatta för ändamålet.

Regeringen uppdrog i juni 1993 åt länsstyrelserna i Stockholms län,
Södermanlands län, Malmöhus län, Göteborgs- och Bohus län samt
Västemorrlands län att sinsemellan och efter samråd med andra

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

101

länsstyrelser och Kriminalvårdsstyrelsen samordna de lokala polismyndig-
heternas verksamhet beträffande verkställighet av avlägsnandebeslut.
Detta uppdrag skall slutredovisas till regeringen den 31 januari 1994.

I regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 avsattes medel för verkstäl-
lande av avvisningsbeslut i asylärenden i enlighet med det tidigare
nämnda regeringsbeslutet. Dessutom avsattes särskilda medel för
verkställande av avvisningsbeslut i asylärenden som beslutats av Statens
invandrarverk och Utlänningsnämnden från och med den 1 juli 1993.
Målsättningen är att normala handläggningstider skall hållas vilket
innebär att verkställighet bör ske inom två veckor efter de föreskrivna
tider för att lämna landet som anges i 8 kap. 12 § utlänningslagen
(1989:529).

Statens invandrarverk har i sin anslagsframställning avseende budgetåret
1994/95 bl.a. föreslagit att Invandrarverket skall överta ansvaret för
verkställighet av avlägsnandebeslut (se även bil. 12 avsnitt D. Invandring
m.m.). Verksamheten skulle enligt Invandrarverkets mening effektivi-
seras genom förläggningspersonalens nära kontakter med de asylsökande
samt genom det tydliga sambandet mellan tidsutdräkt vid avvisningar av
personer som inte längre skall vistas i Sverige och förläggningskost-
nadema. Regeringen är för närvarande inte beredd att ta slutlig ställning
till förslaget. Förutsättningarna för en sådan överföring påverkas genom
de förändringar som föreslås i prop. (1993/94:94) om mottagande av
asylsökande m.m. Frågan behöver utredas närmare både vad gäller
ansvaret för verkställighet och ansvaret för finansiering av kostnader för
polismyndigheternas arbete med utlänningsärenden, innan regeringen kan
ta ställning till förslaget. I avvaktan härpå föreslås att polisens kostnader
för utlänningsärenden anvisas under ett nytt anslag (se B 6. Utlän-
ningsärenden). Fluktuationen i asylverksamheten vad gäller antalet
asylsökande innebär med den nuvarande anslagskonstruktionen stora
problem för polismyndigheterna. Regeringen föreslår därför att polisens
kostnader för utlänningsverksamheten budgeteras under ett förslagsvis
anslag.

6 Riktlinjer för polisverksamheten

Följande riktlinjer skall gälla för polisverksamheten.

Kriminalpolitiska mål

Det övergripande målet för polisverksamheten skall vara att minska
brottsligheten och öka tryggheten i samhället.

Brottsförebyggande polisverksamhet

Brottsförebyggande polisverksamhet skall, vid sidan av brottsutredande
polisverksamhet, vara en tyngdpunkt i polisens arbete. Särskild upp-
märksamhet skall därvid ägnas åt ungdomar som är i riskzonen för att

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

102

dras in i kriminalitet samt åt vaneförbrytare och andra som svarar för en
förhållandevis stor del av brottsligheten.

Närpolisverksamhet

På det lokala planet skall polisverksamheten i ökad utsträckning bedrivas
i form av närpolisverksamhet. I detta ligger bl.a. att verksamheten
organiseras i små, lokalt anknutna arbetsenheter och i form av kvarters-
poliser.

Närpolisverksamheten skall i första hand inriktas på brottsförebyggan-
de, problemorienterat polisarbete och på en hög grad av synlighet och
tillgänglighet, bl.a. genom fotpatrullering. Också utredning av vardags-
brottslighet bör i stor utsträckning skötas inom närpolisen.

Polisen skall nära samarbeta med kommunerna samt med enskilda och
organisationer som kan medverka i det förebyggande eller annars trygg-
hetsskapande arbetet.

Brottsutredande polisverksamhet

Den brottsutredande polisverksamheten skall bedrivas aktivt med syfte att
upprätthålla respekten för rättssamhällets krav och att bidra till att de
kriminalpolitiska målen för polisverksamheten uppfylls. Erfarenheter från
den brottsutredande verksamheten skall tas till vara i det förebyggande
polisarbetet.

Det är angeläget att den brottsutredande verksamheten, särskilt den
kvalificerade kriminalpolisverksamheten, utvecklas när det gäller metoder
och organisation. Samarbetet med åklagarväsendet skall utvecklas. Inte
minst viktigt är det att åklagare tar en aktiv del i utvecklingen av den
kvalificerade kriminalpolisverksamheten.

Inriktning mot olika slags brottslighet

När det gäller inriktningen mot olika slag av brottslighet är det i första
hand en uppgift för polisen att själv göra prioriteringar med utgångspunkt
från brottens straffskalor och andra omständigheter av betydelse,
exempelvis lokala förhållanden. Särskilda satsningar bör dock göras såväl
mot våldsbrott och narkotikabrott som mot den ekonomiska brottslig-
heten.

Brottsoffer

De som utsätts för brott skall sättas i centrum för polisens uppmärksam-
het och omsorg. Samarbetet med brottsofferjourer bör utvecklas.

Personer som utsätts för akut brottshot måste skyddas. Behovet av att
skydda utsatta kvinnor mot olika former av våldsbrott måste därvid
beaktas.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

103

Trafiken

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Målet för polisens trafikövervakning skall vara att skapa trygghet och
säkerhet i trafiken och att minska antalet dödade och skadade.

Effektiviteten i polisens trafikövervakning skall ökas väsentligt genom
en ökad aktivitet och genom en ökad synlighet.

Trafikövervakningen skall inriktas mot de trafikmiljöer och trafiksitua-
tioner där risken för svåra olyckor är stor och på de tidpunkter då det är
högtrafik. Onykterhet i trafiken, fortköming och andra farliga beteenden
skall uppmärksammas särskilt.

Trafikövervakning skall i ökad utsträckning utföras också av poliser
som har annan huvuduppgift.

Samverkan skall utvecklas med Vägverket och kommunerna.

Internationella frågor

I det långsiktiga utvecklingsarbetet inom polisen skall beaktas de nya
krav på internationellt polissamarbete som följer av Sveriges närmande
till EU och med ökningen av den internationella brottsligheten.

Rekrytering

Fler personer med invandrarbakgrund bör rekryteras till polisyrket.

Effektivisering och rationalisering

Myndigheter på alla nivåer inom polisen skall bedriva ett målmedvetet
effektiviseringsarbete. Därvid skall bl.a. eftersträvas ett ökat samarbete
mellan olika delar av polisorganisationen samt mellan polisen och organ
utanför polisväsendet. Genom effektiviseringar och rationaliseringar skall
säkerställas att polisverksamheten kan bedrivas i enlighet med gällande
föreskrifter och riktlinjer och inom ramen för tilldelade resurser.

Det är av stor vikt att polisverksamheten inriktas och bedrivs med
utgångspunkt från behoven av polisiära insatser. Resurserna skall i största
möjliga utsträckning koncentreras till tider, platser och verksamheter där
de ger bäst resultat i form av minskad brottslighet och ökad trygghet.

Länsstyrelserna skall, liksom hittills, ha huvudansvaret för att behövliga
rationaliseringar inom polisen genomförs.

Administrationen inom polisen skall minskas genom en ändamålsenlig
organisationsutveckling och genom andra åtgärder. Inom varje län skall
polisverksamheten organiseras så att länets sammanlagda polisresurser
används på effektivast möjliga sätt.

Investeringar och utbildning skall hållas på en hög nivå med syfte att
främja kvalitet och effektivitet i verksamheten.

104

7 Lokalförsörjningsfrågor

I anslagsframställningen för polisväsendet avseende budgetåret 1994/95
redovisas en prioritering av planerade lokalförsöijningsprojekt for
polisen. Prioriteringen är gjord efter samråd med dåvarande Byggnads-
styrelsen. Projekten avser polishus m.m. som ännu inte är beslutade och
som kommer att aktualiseras under perioden 1994/95 - 1996/97.
Rikspolisstyrelsens bedömning är gjord med hänsyn till lokalkvalitet,
verksamhets- och rationaliseringsbehov samt med hänsyn till kända planer
för länsmyndigheternas organisationsförändringar. Rikspolisstyrelsens
prioritering av nya lokalförsörjningsprojekt är följande.

1. Stockholm (polisområde 3, Södermalm)

2. Umeå polishus

3. Rikspolisstyrelsen, kvarteret Kronoberg, Teknikhus

4. Nacka

5. Karlstad

6. Göteborg (Västra Frölunda)

7. Polishögskolan

Regeringen har inget att invända mot Rikspolisstyrelsens prioritering med
undantag för projektet som avser Polishögskolan. Som framgått av avsnitt
4 kommer Polishögskolans framtida konstruktion och finansiering samt
grundutbildningssystemet i övrigt att ses över inom ramen för kommitté-
väsendet. Nya lokalförsörjningsprojekt som avser Polishögskolan bör
anstå tills frågan om polisutbildningen slutligen är behandlad. När det
gäller lokalbehovet i Stockholms län har förutsättningarna förändrats till
följd av den nya organisationen för länets polis som nyligen föreslagits
inom länsstyrelsen. Det finns därför inte skäl att här ta ställning till de
föreslagna lokalförsörjningsprojekten som avser Stockholms län.

Samtliga prioriterade projekt ryms inte inom nuvarande medelsramar.
Mot bakgrund av det ansträngda statsfinansiella läget kan inte regeringen
föreslå att nya medel avsätts för de kostnadsökningar som den nya
lokalerna skulle medföra. Regeringen bedömer dock projekten som
angelägna. Kostnadsökningarna för dessa projekt bör finansieras inom
angivna medelsramar genom omprioriteringar eller ytterligare rationalise-
ringar. Det faller i första hand på Rikspolisstyrelsen att ta ställning till
dessa frågor.

8 Avdrag för produktivitetsförbättringar

I årets förslag till statsbudget har samtliga förvaltningskostnadsanslag
beräknats efter den av riksdagen fastlagda principen (prop. 1992/93:100,
bet. 1992/93:FiU20, rskr. 1992/93:189) att den allmänna prisutveck-
lingen inom den kokurrensutsatta sektorn skall utgöra utgångspunkt vid
fastställandet av kompensation för kostnadsutvecklingen inom samtliga
resursslag (se även bilaga 1 avsnitt 8).

Mot denna bakgrund har myndigheternas förvaltningskostnadsanslag

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

105

bl.a. beräknats med utgångspunkt i prisutvecklingen avseende löner i den
konkurrensutsatta sektorn med avdrag för produktivitetsförbättringar.

Avdraget för polisväsendet har beräknats till 30 miljoner kronor.
Minskningen har vid beräkningen av anslagen fördelats med 5 miljoner
kronor på anslaget B 1. Rikspolisstyrelsn och med 25 miljoner kronor på
anslaget B 5. Lokala polisorganisationen.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

106

B 1. Rikspolisstyrelsen

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

554 500 000

494 357 000*

464 528 000

¹ Anslaget justerades enligt de riktlinjer som regeringen aviserde i prop. 1992/93 bil. 1 (bet
1992/93:FiU, rskr. 1992/93:189). Därvid har tillförts medel för företagshälsovård för hela
polisväsendet, således även den lokala polisorganisationen.

Ri kspol isstyrelsen

1. Rikspolisstyrelsen föreslår en minskning med 10 miljoner kronor,
fördelat med 5 miljoner kronor på vardera Rikspolisstyrelsen och
Rikskriminalpolisen, mot bakgrund av besparingskravet på polisväsendet.

2. Rikspolisstyrelsen föreslår en ökning av anslaget med 5 miljoner
kronor som ställs till Rikskriminalpolisens förfogande för att förstärka
insatserna för bekämpning av eko-brottsligheten.

3. Rikspolisstyrelsen föreslår en ökning av anslaget med 1,5 miljoner
kronor avseende ökade hyreskostnader på grund av ombyggnad av entrén
vid Bergsgatan 52.

4. Gemensam kontorsdrift i kvarteret Kronoberg föreslås anvisas under
ett nytt 1 000-kronors anslag.

5. En minskning av anslaget föreslås motsvarande grundavgifter för
företagshälsovård som inte är hänförligt till myndigheten Rikspolisstyrel-
sen.

6. För övriga yrkanden hänvisas till anslagsframställningen.

Regeringens överväganden

Under anslaget har beräknats medel för Rikspolisstyrelsen i dess funktion
som central förvaltningsmyndighet samt för kostnaderna för dess
operativa verksamhet vid Rikskriminalpolisen. Hit hör kostnader för
personal av olika kategorier, utrustning, investeringar, lokaler m.m.
Under anslaget har också beräknats lönekostnader för polismän som
tjänstgör vid Rikspolisstyrelsen (utom Säkerhetspolisen) eller har
kommenderats från lokal polismyndighet för tjänstgöring vid styrelsen.
Under anslaget har medel beräknats för den gemensamma kontorsdriften
m.m. inom kvarteret Kronoberg. Kostnaderna skall liksom tidigare
betalas av de olika lokalnyttjama. Verksamheten är en egen resultatenhet
inom anslaget.

Riksdagen har i samband med behandlingen av Riksdagens revisorers
rapport rörande polisväsendet (1993/94:RR2, bet. 1993/94:JuU8, rskr.
1993/94:68) erinrat om att de besparingar som skall ske inom polisväsen-
det inte får gå ut över det direkt polisoperativa arbetet. Regeringens
bedömer mot bakgrund härav att en något större andel av besparingen
bör tas ut inom de centrala administrativa funktionerna. Regeringen anser
att en besparing om 15 miljoner kronor bör beräknas under anslaget

107

fördelat med 10 miljoner kronor på Rikspolisstyrelsen och 5 miljoner
kronor på Rikskriminalpolisen (se avsnitt 8).

Under anslaget bör föras sådan kredit som Rikspolisstyrelsen beviljar
länen övergångsvis för att kunna upprätthålla eller utveckla den operativa
nivån innan rationaliseringar har fått full effekt (se avsnitt 4). Nivån på
den särskilda krediten bör därmed beräknas i förhållande till de samman-
tagna medlen som anslås till polisväsendet under littera B.

Under anslaget har beräknats medel för ökade hyreskostnader på grund
av ombyggnaden av entrén vid Bergsgatan 52.

Rikspolisstyrelsen redovisade i mars 1993 sina överväganden om den
egna organisationen i en översynsrapport (RPS-rapport 1993:3). I
rapporten behandlas i olika avsnitt Rikspolisstyrelsens uppgifter och
organisation, bl.a. verksamheten vid förvaltningskontoret Kronoberg.
Rikspolisstyrelsens förslag beträffande förvaltningskontoret Kronoberg
har remissbehandlats. Remissvaren kommer att överlämnats till den
kommitté som kommer att få till uppgift att fortsätta genomlysningen av
den centrala polisorganisationen (se avsnitt 2). Regeringen tar sålunda
inte ställning till Rikspolisstyrelsens förslag till anslagskonstruktion för
verksamheten vid förvaltningskontoret Kronoberg.

Vid beräkningen av anslaget har en avräkning gjorts motsvarande
grundavgifter för företagshälsovård. Medlen har omfördelats till övriga
myndigheter inom polisväsendet.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Rikspolisstyrelsen förbudgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag
på 464 528 000 kr.

B 2. Säkerhetspolisen

1993/94 Anslag 470 643 000

1994/95 Förslag 482 630 000

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Säkerhetspolisen för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 482 630 000 kr.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

108

B 3. Polishögskolan

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

1 000

Rikspolisstyrelsen

1. Rikspolisstyrelsen föreslår att regeringen skall besluta om att 400
polisaspiranter skall antas vid polishögskolan samt medge uppräkning av
anslagsnivån i takt med tillskottet av antalet poliser.

2. Rikspolisstyrelsen föreslår att den nuvarande anslagskonstruktionen
för Polishögskolan behålls.

3. För övriga yrkanden hänvisas till anslagsframställningen.

Regeringens överväganden

Under anslaget har medel beräknats för Polishögskolans verksamhet
såsom löner till lärare, instruktörer och annan personal, andra för-
valtningskostnader, lokalkostnader, forskningsverksamhet m.m.
Anslagskonstruktionen innebär att endast ett formellt belopp om 1 000
kronor uppförs avseende Polishögskolan. Detta innebär att all utbildning,
både grundutbildning och vidareutbildning, betalas av medel inom
anslaget B 5. Lokala polisorganisationen. Detta innebär att skolan verkar
som en avgränsad resultatenhet inom Rikspolisstyrelsen. För forsknings-
verksamheten tillförs medel från centrala medel under anslaget B 5.

Inom kommittéväsendet kommer en utredning att göras av hur grundut-
bildningssystemet skall anpassas till det nya budgetsystemet med läns-
ramar (se avsnitt 4). En utgångspunkt är att polismyndigheterna skall
anställa de poliser som behövs inom polisdistriktet. Rikspolisstyrelsen
skall bestämma hur många elever som skall tas in till grundutbildningen
mot bakgrund av en egen prognos rörande länens och de lokala myndig-
heternas förutsedda behov av nya poliser och med häsynstagande till
intresset att hålla en såvitt möjligt jämn intagningsnivå mellan åren.
Anställning som polis i den lokala polisorganisationen bör kunna sökas
och erhållas först i samband med grundutbildningens avslutande. Med en
sådan utformning av grundutbildningssystemet kan verksamheten vid Po-
lishögskolan bedrivas på samma sätt som vid andra högskolor och på en
relativt jämn nivå trots tillfälliga variationer i fråga om efterfrågan på nya
poliser från den lokala polisorganisationens sida. Det kan förutses att ett
system med sådan inriktning kommer att införas budgetåret 1994/95.

Den nya ordningen för att bestämma antalet studenter vid Polishögsko-
lan innebär sammanfattningsvis att riksdagen och regeringen inte be-
stämmer storleken på intagningen till skolan. Antalet elever bestäms i
stället av Rikspolisstyrelsen på grundval av en långsiktig prognos rörande
den polisiära arbetsmarknaden, varvid också skall beaktas behovet av en
organisatorisk och pedagogisk kontinuitet vid Polishögskolan.

109

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Polishögskolan för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på
1 000 kr.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

B 4. Statens kriminaltekniska laboratorium

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

42 900 000

45 511 000

47 427 000

Rikspolisstyrelsen

Rikspolisstyrelsen föreslår en minskning av anslaget till Statens kriminal-
tekniska laboratorium (SKL) med 1 miljon kronor mot bakgrund av
besparingskravet på polisväsendet. Vidare föreslås att medel för ränta och
amortering anslås avseende en investering om 2,9 miljoner kronor för
DNA-utrustning samt att drygt 2 miljoner kronor anvisas för uppbyggnad
av verksamheten inom området talaridentifiering. För övriga yrkanden
hänvisas till Rikspolisstyrelsens anslagsframställning.

Regeringens överväganden

SKL har en central roll inom rättsväsendet. Stora kostnader kan sparas
inom rättsväsendet om snabba och tillförlitliga resultat från tekniska
undersökningar kan bidra till snabbare lösningar av vissa brottstyper,
t.ex. spaningsmord. Utvecklingen av DNA-tekniken förväntas få stor
betydelse för uppklaringen av vissa typer av grövre brott. Det är viktigt
att verksamheten trots det ansträngda statsfinansiella läget kan drivas och
utvecklas i fråga om kvalitet och omfattning. SKL bör därför undantas
från besparingar.

Mot bakgrund av det ansträngda statsfinansiella kan dock inga nya
resurser avsättas för den fortsatta uppbyggnaden. Regeringen ser det
likväl som angeläget att SKL genom omprioriteringar och effektivisering-
ar skapar utrymme för en ökad satsning på användning och utveckling av
DNA-teknik.

Vid beräkningen av anslaget har hänsyn tagits till att grundavgifter för
företagshälsovård har avräknats anslaget B 1. Rikspolisstyrelsen och
omförts till övriga myndigheter inom polisväsendet.

En överföring om 600 000 kronor har gjorts från anslaget B 5. Lokala
polisorganisationen till anslaget B 4. Den lokala polisorganisationen har
tidigare finansierat narkotikaanalyser som Tullverket utfört. Dessa
analyser utförs nu av SKL.

110

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Regeringen föreslår att riksdagen

till Statens kriminaltekniska laboratorium för budgetåret 1994/95
anvisar ett ramanslag på 47 427 000 kr.

B 5. Lokala polisorganisationen

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

9 591 700 000

9 609 933 000

9 641 611 000

Rikspolisstyrelsen

1. Rikspolisstyrelsen föreslår en minskning med 209 miljoner kronor
mot bakgrund av besparingskravet på polisväsendet.

2. Rikspolisstyrelsen föreslår en ökning av anslaget med 25 miljoner
kronor för förstärkning av ekorotlar.

3. Rikspolisstyrelsen föreslår en ökning av anslaget med 15,4 miljoner
kronor avseende ökade hyreskostnader i nya polishus.

4. Rikspolisstyrelsen yrkar att medel anvisas motsvarande lönekostnader
för ökat antal poliser.

5. För övriga yrkanden hänvisas till anslagsframställningen.

Regeringens överväganden

Under anslaget har beräknats huvuddelen av de medel som behövs för
verksamheten vid polismyndigheterna. Hit hör bland annat lönekostnader,
brottsutredningskostnader, kostnader för gemensam ADB-verksamhet
m.m. Även kostnader för underhåll och drift av motorfordon samt
kostnader för ränta och amortering avseende investeringar m.m. har
beräknats under detta anslag.

Det av statsmakterna beslutade sparmålet ligger läst (se avsnitt 4).
Regeringen föreslår att 235 miljoner kronor beräknas som besparing
inom den lokala polisorganisationen. Av besparingen utgör 25 miljoner
kronor avdrag för produkti ti vetsförbättringar (se avsnitt 8).

Det är en uppgift för Rikspolisstyrelsen att fördela besparingarna mellan
länen och övriga kostnader som belastar anslaget.

Vid beräkningen av anslaget har hänsyn tagits till att grundavgifter för
företagshälsovård har avräknats anslaget Bl. Rikspolisstyrelsen och
omförts till övriga myndigheter inom polisväsendet.

De regionala ramarna

Under anslaget har medel beräknats med 117,2 miljoner kronor för att
finansiera kostnader för det utökade antalet polismän som enligt plan
tillkommer inom polisväsendet.

111

Under anslaget har medel beräknats för ökade hyreskostnader i nya
polishus i Stockholm (Agnegatan 33), Huddinge, Uddevalla, Vänersborg
och Örebro.

Brottsutredningskostnader m. m.

Under anslaget beräknas en särskild rampost för kostnader med anledning
av brottsutredningar m.m. Under ramposten har också medel beräknats
för kostnader vid akuta åtgärder för att skydda kvinnor mot våldsbrott.

Medel för utlänningsärenden har beräknats under anslaget B 6.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Lokala polisorganisationen för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 9 641 611 000 kr.

B 6. Utlänningsärenden

1994/95 Nytt anslag (förslag) 89 000 000

Regeringens överväganden

Statens invandrarverk har i sin anslagsframställning avseende budgetåret
1994/95 bl.a. föreslagit att Invandrarverket övertar ansvaret för verk-
ställighet av avlägsnandebeslut (se även bil. 12, avsnitt D. Invandring
m.m. och avsnitt 5.5 Asylverksamhet i denna bilaga). Regeringen är för
närvarande inte beredd att ta slutlig ställning till förslaget. Frågan
behöver utredas närmare både vad gäller ansvaret för verkställighet och
ansvaret för finansiering av kostnader för polismyndigheternas arbete
med utlänningsärenden, innan regeringen kan ta ställning till förslaget.
I avvaktan härpå föreslår regeringen att en avräkning görs från anslaget
B 5. Lokala polisorganisationen avseende polisens kostnader för utlän-
ningsärenden, exklusive polismanslöner, och att motsvarade medel förs
upp under ett nytt anslag B 6. Utlänningsärenden. Mot bakgrund av
fluktuationen inom asylverksamheten vad gäller antalet asylsökande
föreslår regeringen att polisens kostnader, undantaget löner till poliser,
anvisas förslagsvis. Det bör ankomma på Rikspolisstyrelsen att tillse att
uppföljningssystemet för polismyndigheternas arbete med utlännings-
verksamhet vidareutvecklas.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Utlänningsärenden för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 89 000 000 kr.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

112

C. ÅKLAGARVÄSENDET

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Åklagarväsendets uppgifter och organisation

Åklagarväsendet har tillsammans med övriga delar av rättsväsendet
viktiga uppgifter i samhällets kamp mot brottsligheten. Åklagarnas
huvudsakliga uppgifter består i att leda förundersökningar, att fatta beslut
i åtalsfrågor samt att föra talan vid domstol. Strafflagstiftningen har
självfallet den största betydelsen för åklagarverksamheten.

Riksåklagaren är under regeringen högste åklagare och leder åklagar-
verksamheten i riket. Riksåklagaren är också central förvaltningsmyndig-
het för åklagarväsendet. Riksåklagarens kansli är for närvarande
organiserat på två byråer, kanslibyrån och tillsynsbyrån. Härutöver finns
personal för Riksåklagarens åklagarverksamhet i Högsta domstolen.
Sammanlagt finns ca 50 personer anställda hos Riksåklagaren.

För åklagarverksamheten är landet indelat i 13 regioner. Vid de
regionala myndigheterna, som var och en leds av en överåklagare,
tjänstgör statsåklagare och distriktsåklagare som handlägger vissa typer
av mål, främst sådana som rör ekonomisk brottslighet. Överåklagaren
skall handlägga mål som är särskilt krävande och utövar dessutom
ledningen över åklagarverksamheten inom sin region.

Riket är indelat i 86 åklagardistrikt. Åklagarmyndigheterna i 83 av
dessa distrikt lyder under regionåklagarmyndighetema och leds av chefs-
åklagare. Åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö, som
var och en leds av en överåklagare, står utanför den regionala åklagaror-
ganisationen. Överåklagarna i dessa tre distrikt fullgör i princip samma
uppgifter som överåklagarna vid regionåklagarmyndighetema.

Härutöver finns Statsåklagarmyndighet för speciella mål, ledd av en
överåklagare. Åklagarna vid den myndigheten handlägger mål i hela
riket, i första hand särskilt omfattande mål eller mål som berör flera
regioner. Dessa åklagare utreder främst omfettande ekonomisk brottslig-
het.

Sammanlagt tjänstgör ca 1 300 personer inom åklagarväsendet.

Åklagarväsendets framtida organisation m.m.

Som framgår av inledningsavnittet (jfr avnsitt 4.2) har regeringen tagit
ställning till de organisatoriska förslagen som Åklagarutredningen lämnat.
Regeringens bedömning är att åklagarväsendets organisationsstruktur på
lokal och regional nivå inte skall förändras. Detta ställningstagande
medför emellertid att frågan om åklagardistriktens indelning och
dimensionering m.m. kräver ny belysning. Regeringen har därför i
november 1993 givit Riksåklagaren i uppdrag att se över indelningen i
åklagardistrikt m.m. Uppdraget bör redovisas senast den 1 september
1994.

I det inledande avsnittet redogörs även för regeringens syn på Riks-
åklagarens framtida roll och organisation. Regeringens bedömning i dessa

113

8 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 3

avseenden är bl.a. att metodutvecklingsfrågoma måste lyftas fram och att
detta bl.a. bör ta sig uttryck i att en särskild funktion härför tillskapas,
att tillsynsverksamheten i viss utsträckning bör ändra inriktning samt att
uppgifts- och anvarsfördelningen mellan tjänsterna som riksåklagare och
biträdande riksåklagare bör tydliggöras.

Under 1993 har regeringen bl.a. inrättat en tjänsteförslagsnämnd för
åklagarväsendet, infört skicklighetskriteriet vid tillsättandet av samtliga
ordinarie åklagartjänster, avskaffat det s.k. vitsordssystemet till förmån
för inhämtande av referenser samt infört en rätt för åklagare att närvara
i polisstyrelsen (jfr avsnitt 4.2).

Genom en ändring i polisförordningen beslutar länsstyrelsen numera om
indelningen i polisdistrikt m.m. Riksåklagaren har därför i reglerings-
brevet för 1993/94 fått i uppdrag att följa upp och redovisa konsekven-
serna för åklagarväsendet av att polisdistriktsindelningen ändras. En
första rapport skall inges vid årsskiftet 1993/94. Uppdraget skall
slutredovisas den 1 september 1994.

Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen har på regeringens uppdrag i
december 1993 redovisat vilka åtgärder som vidtagits med anledning av
Riksrevisionsverkets rapport (F 1992:36) Effektivare brottsutredningar.
1 RRV:s rapport behandlas bl.a. frågor om bättre samarbete mellan polis
och åklagare och om ökade insatser från åklagarnas sida vid intemut-
bildning inom polisen. Riksåklagaren har i sin del av redovisningen i allt
väsentligt instämt i de uttalanden som RRV gjort i dessa delar (jfr
anslaget B. Polisväsendet avsnitt 5.2). När det gäller arbetsmetoder i
utredningsverksamheten pekar Riksåklagaren särskilt på den s.k. snatteri-
kampanjen som Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen gemensamt bedrivit
under oktober 1992 - mars 1993 och som bl.a. medfört förbättrade
arbetsrutiner.

Decentraliserat budgetansvar

Riksåklagaren har sedan den 1 juli 1992 decentraliserat budgetansvaret
till regional nivå. Detta innebär att samtliga regionåklagarmyndigheter,
åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt Stats-
åklagarmyndigheten för speciella mål i princip ansvarar för alla medel
som disponeras inom anslaget C 2. Åklagarmyndigheterna. Riksåklagaren
har i september 1993 på regeringens uppdrag i en rapport redovisat
erfarenheterna och effekterna av decentraliseringen. Av rapporten
framgår att erfarenheterna är mycket positiva och att budgetdecentralise-
ringen har inneburit att kostnadsmedvetandet ökat, att beslutsvägarna
kortats samt att administrativa rutiner m.m. ifrågasatts i syfte att öka
effektiviteten. Det anges också att budgetansvaret medfört en ökad
arbetsbelastning för överåklagarna.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Förlängd budgetperiod

Åklagarväsendet har sedan budgetåret 1991/92 en ny treårig budgetram.
Detta innebär att verksamhetens inriktning och medelstilldelningen för

114

åklagarväsendet i princip lagts fest för budgetperioden 1991/92 -
1993/94. Regeringen har den 18 juni 1992 beslutat att de riktlinjer för
åklagarverksamheten som gäller för perioden 1991/92 - 1993/94 utsträcks
till att omfatta även budgetåret 1994/95. Regeringen har den 17 juni 1993
beslutat att dessa riktlinjer skall utsträckas till att omfatta även budgetåret
1995/96.

Åklagarna och handläggningen av s.k. eko-mål

Riksåklagaren har i anslagsframställningen och i en senare inkommen
skrivelse hemställt om kraftigt utökade resurser för bekämpning av den
ekonomiska brottsligheten. Riksåklagaren konstaterar att antalet s.k. eko-
mål ökat under den senaste tiden och han bedömer att målen sannolikt
kommer att öka ytterligare till såväl antal som omfång. Riksåklagaren
anser att åklagarkapaciteten på detta område inte längre är tillräcklig och
att åklagarväsendet är på väg att bli den trånga sektorn.

Riksåklagaren har på regeringens uppdrag i november 1993 lämnat en
redovisning av erfarenheterna av verksamheten i Riksåklagarens
arbetsgrupp för utredning av brott inom bank- och finansvärlden (Riks-
åklagarens Specialoperation, RÅSOP). I redovisningen finns bl.a. en
beskrivning av hur arbetet lagts upp. Riksåklagaren gör den bedömningen
att gruppens arbete utgör ett mycket värdefullt inslag i granskningen av
de stora kreditförlusterna i banksystemet.

Årsredovisning m.m.

Riksåklagaren har avlämnat en årsredovisning för budgetåret 1992/93.
Riksrevisionsverket (RRV) har medgivit att Riksåklagaren får tillämpa
bokföringsförordningens äldre bestämmelser för årsbokslut. Årsredovis-
ningen består därför av en balansräkning, en anslagsredovisning och en
resultatredovisning. Fr.o.m. budgetåret 1993/94 kommer kraven i
bokföringsförordningens nya lydelse att kunna tillgodoses.

RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar. Vid be-
dömningen av resultatredovisningen använder RRV inte begreppet rätt-
visande. Enligt RRV strider dock inte informationen i resultatredovis-
ningen mot av RRV kända förhållanden.

Vid utgången av budgetåret 1992/93 fanns ett anslagssparande på
sammanlagt 20,3 mkr. Besparingen anges delvis vara en följd av en
allmän försiktighet från överåklagarnas sida under det första året med
eget, fullständigt budgetansvar. En stor del av beloppet uppges ha
uppkommit genom aktiva besparingsåtgärder som bl.a. reserverats för
åtgärder på ADB-området.

Riksåklagaren saknar för närvarande nödvändiga förutsättningar att ta
fram ett rättvisande produktivitetsmått. Riksåklagaren har ändå försökt
att med hjälp av befintligt material redovisa produktivitetsutveckling
m.m. Med den s.k. M-metoden som grund anges produktiviteten ha ökat
med över 30 % under perioden 1989/90 - 1992/93.

Av årsredovisningen framgår också att arbetsbördan ökat kraftigt.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

115

Antalet inkommande mål som rör allvarligare brott har ökat med totalt
19 % under de senaste 5 åren. Under samman period har arbetsbalanser-
na ökat med mer än 25 %. Det senaste året har antalet inkommande mål
till regionåklagarmyndighetema ökat med 30 % samtidigt som balansen
ökat med 50 %.

I årsredovisningen finns även uppgifter om utbildningsaktiviteter.

I samband med inlämnandet av årsredovisningen har Riksåklagaren
redovisat ett regeringsuppdrag avseende utvecklandet av metoder för att
på ett ändamålsenligt sätt mäta prestationer och produktivitet i åklagar-
verksamheten. I rapporten lämnas en beskrivning av metoden. Metoden
är i första hand avsedd att mäta prestationer och produktivitet. Även
arbetsbelastningen skall kunna mätas med hjälp av metoden.

Riksåklagaren har på regeringens uppdrag också ingivit en ADB-plan
i samband med årsredovisningen. Av denna framgår bl.a. att ca 60 % av
personalen inom åklagarväsendet nu har ADB-stöd i sin verksamhet samt
att målsättningen fortfarande är att både åklagare och administrativ
personal senast vid utgången av år 1994 skall förfoga över egna
persondatorer. Det pågår även ett projekt for utvecklandet av ett ADB-
baserat brottmålsdiarium för åklagarväsendet.

Regeringens bedömning

Som redan framgått av inledningsavsnittet bör frågor rörande meto-
dutveckling ges en betydligt mer framskjuten plats inom åklagarväsendet
(jfr även avsnittet under anslaget Cl.).

Det är oundgängligen nödvändigt att alla myndigheter på alla nivåer
inom åklagarväsendet fortlöpande bedriver ett målmedvetet effektivise-
ringsarbete.

Det är nödvändigt att öka antalet åklagare som handhar mål om
ekonomisk brottslighet (jfr nedan under anslaget C2.).

Det är angeläget att en fortsatt satsning sker av ADB-utbyggnaden och
att den tidsplan som anges i ADB-planen hålls.

Chefsutvecklingsfrågoma bör ges en ökad prioritet.

Det är av grundläggande betydelse för hur effektivt och framgångsrikt
den brottsutredande verksamheten kan bedrivas att det finns ett väl
fungerande samarbete mellan polisen och åklagarna, vilka ju har en
ledande roll i detta. Denna fråga behandlas även av Åklagarutredningen
som anger att formerna för samverkan i löpande prioriteringsfrågor, i
metodfrågor, i enskilda ärenden och beträffande utbildning behöver
utvecklas på alla nivåer. Detta gäller även rutiner och förenklade
handläggningsformer. I stor utsträckning borde överåklagarna och
länspolismästama själva kunna bedriva detta arbete. Det bör emellertid
ankomma på Riksåklagaren att i samråd med Rikspolisstyrelsen ange
riktlinjer och vidta de åtgärder som bedöms nödvändiga för att tillse att
detta arbete kommer till stånd utifrån den funktionsfördelning mellan
åklagare och polis som följer av främst rättegångsbalken (jfr anslaget B.
Polisväsendet avsnitt 5.2).

Det ökade tillflödet av mål till åklagarmyndigheterna och den ökade

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

116

målbalansen måste även fortsättningsvis följas noga. Kraftfulla insatser
bör, som nyss sagts, göras för att hitta rationella arbetsmetoder m.m.
utan att ge avkall på rättssäkerheten. Införandet av ADB-teknik,
metodutveckling, erfarenhetsseminarier och kompetenshöjande åtgärder
utgör exempel på sådana åtgärder. En adekvat verksamhetsplanering och
ett förverkligande av chefsrollen kan också bidra till en ökad effektivitet
i verksamheten. Indelningen i åklagardistrikt och en korrekt dimensione-
ring av myndigheterna är naturligtvis viktiga utgångspunkter även i dessa
sammanhang (jfr ovan).

Regeringen konstaterar slutligen att RRV inte haft några invändningar
i revisionsberättelsen och att resultatinformationen i årsredovisningen
avsevärt förbättrats i förhållande till den föregående årsredovisningen.
Informationsvärdet i årsredovisningarna framöver kommer säkert att öka
ytterligare i takt med att den nya prestationsmätningsmetoden tas i bruk
och diariema datoriseras.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

117

C 1. Riksåklagaren

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

Riksåklagaren

21 493 318

23 468 000

27 528 000

Riksåklagaren begär att innevarande års ram reellt räknas upp med 1,7
mkr för att möjliggöra satsningar på metodutveckling m.m. Dessutom
begärs att 1,5 mkr överförs från anslaget C 2. Åklagarmyndigheterna till
anslaget Cl. Riksåklagaren för att förstärka den centrala ADB-organisa-
tionen.

Regeringens överväganden

Som framgått av det som sagts tidigare är det regeringens avsikt att
myndigheten skall organiseras om fr.o.m. den 1 juli 1994 och att
metodutvecklingsfrågoma i samband härmed ges en framskjuten plats.
Detta innebär i praktiken att den juridiska verksamheten vid myndigheten
måste förstärkas. Mot bakgrund av detta finns det skäl att frångå den
ekonomiska planeringsram som gäller för budgetperioden.

Regeringen biträder Riksåklagarens förslag till anslagsberäkning för
budgetåret 1994/95. Detta medför att Riksåklagaren bör anvisas ett
ramanslag på 27 528 000 kronor inklusive pris- och löneomräkning och
diverse tekniska justeringar.

Under återstoden av budgetperioden innebär detta att planeringsramen
bör uppgå till följande.

Budgetåret 1994/95 Budgetåret 1995/96

27 528 000 kr 27 528 000 kr

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Riksåklagaren för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag
på 27 528 000 kr.

118

C 2. Åklagarmyndigheterna

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

524 427 803

527 831 000

554 948 000

Riksåklagaren

Riksåklagaren begär att innevarande års ram reellt räknas upp med drygt
24 mkr. I detta belopp ingår bl.a. medel för 30 nya eko-åklagare (16,3
mkr). En stor del av beloppet (7,8 mkr) avser en överföring från
polisväsendets anslag avseende medel för s.k. sambrukskostnader.

Regeringens överväganden

Regeringen har tidigare konstaterat att tillströmningen av mål till
åklagarmyndigheterna samt handläggningstider och målbalanser fortsatt
att öka. Redan i förra årets budgetproposition uttryckte justitieministern
att denna utveckling ingav oro. Till detta skall läggas att åklagarväsendet
på grund av bristande resurser riskerar att bli den trånga sektorn vid
utredning av ekonomisk brottslighet.

Det framstår som uppenbart att åklagarväsendet måste tillföras resurser
för att möjliggöra en ökad satsning på bekämpandet av ekonomisk
brottslighet. Av det skälet bör ramen förstärkas med 16,3 mkr.

Riksåklagarens förslag i övrigt kan inte biträdas.

I ramen ingår även 2 mkr som kompensation för den ökade arbetsbe-
lastningen som kan förväntas i anledning av den ändrade lagstiftningen
om rattfylleri.

Det nu sagda medför att Åklagarmyndigheterna bör anvisas ett
ramanslag på 554 948 000 kronor inklusive pris- och löneomräkning och
diverse tekniska justeringar.

Under återstoden av budgetperioden innebär detta att planeringsramen
bör uppgå till följande.

Budgetåret 1994/95 Budgetåret 1995/96

554 948 000 kr 554 948 000 kr

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Åklagarmyndigheterna för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 554 948 000 kr.

119

D. DOMSTOLSVÄSENDET M.M.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Allmänt om reformarbetet och budgetramarna

Som inledningsvis behandlats (avsnitt 4.1 och 4.3) pågår för närvarande
ett omfattande reformarbete inom domstolsväsendet. Arbetet syftar till att
på annat sätt än att bara öka resurserna till domstolsväsendet, så långt
som möjligt bemästra de stora problem som en i det närmaste oavbruten
ökning av måltillströmningen till domstolarna har medfört. Med
anledning av en exceptionell ökning av bl.a. de inkommande tvistemålen
till de allmänna domstolarna har regeringens ambition att inte i någon
större utsträckning förändra domstolarnas resurser innan reformarbetet
blivit genomfört inte kunnat hållas. Domstolarnas resurser måste därför
nu åtminstone tillfälligt förstärkas. Denna fråga behandlas närmare längre
fram. Med hänsyn till pågående reformarbete inom domstolsväsendet,
vilket berör såväl domstolarna som Domstolsverket, har emellertid
regeringen i regleringsbrevet för domstolsväsendet för budgetåret
1993/94 uttalat att det inte har funnits skäl att göra en fördjupad
budgetprövning för den nya budgetperiod som skulle börja löpa
budgetåret 1994/95. De riktlinjer för verksamheten som som gäller för
innevarande period skall därför gälla även för budgetåren 1994/95 och
1995/96.

Årsredovisning

Domstolsverket har inkommit med en fullständig årsredovisning för
budgetåret 1992/93 avseende såväl sin egen verksamhet som verksam-
heten inom domstolsväsendet. Riksrevisionsverket har avgivit en
revisionsrapport. Rapporten innehåller en invändning mot årsredovis-
ningen. Frågan redovisas närmare under anslaget D2. Domstolarna
m.m.

D 1. Domstolsverket

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

59 878 555

62 885 000

65 328 000

Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de allmänna dom-
stolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, Bostadsdomstolen;
arrende- och hyresnämnderna, Försäkringsöverdomstolen, Rättshjälps-
myndigheten och de allmänna advokatbyråerna. Domstolsverket har också
bl.a. till uppgift att på det allmännas vägnar föra talan mot beslut i
rättshjälpsfrågor.

Chef för Domstolsverket är en generaldirektör. Inom verket finns en
organisationsenhet, en ekonomienhet, en personalenhet och en juridisk
enhet. Dessutom finns ett sekretariat och en personalansvarsnämnd.

120

Från anslaget betalas också kostnaderna för verksamheten vid Notarie-
nämnden och Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet.

Personal

Antalet anställda i Domstolsverket var den 30 september 1993 167
personer, varav 30 tillhör beredningsgruppen för fastighetsdata.

Årsredovisningen

Domstolsverkets årsredovisning för budgetåret 1992/93, såvitt avser
verkets intema arbete, visar bl.a. hur verksamheten har bedrivits under
budgetåret, hur kostnaderna för densamma har fördelat sig på de olika
verksamhetsområden som verket har bestämt och hur det ekonomiska
utfallet av verksamheten har blivit. 1 sistnämnda avseende visar års-
redovisningen att utgifterna för verksamheten understeg intäkterna med
6 177 792 kr. Riksrevisionsverket har inte haft någon erinran mot
årsredovisningen i denna del.

Domstolsverket

Domstolsverket yrkar i sin förenklade anslagsframställning att anslaget
för budgetåret 1994/95 i huvudsak skall vara oförändrat i förhållande till
föregående budgetår. Den förändring som yrkas, förutom sedvanliga pris-
och lönekostnadsuppräkningar, är att anslaget D 1 Domstolsverket skall
tillföras 300 000 kr från anslaget D2 Domstolarna m.m. till följd av en
teknisk justering.

Regeringens överväganden

Domstolsverkets framtid har behandlats i prop. 1993/94:17 Förvaltningen
inom domstolsväsendet. I propositionen föreslås bl.a. att den admini-
strativa centralmyndigheten för domstolsväsendet skall få en annorlunda
ledningsform på så sätt att myndigheten skall ledas av en styrelse
bestående främst av personer som hämtats från domstolsväsendet.
Riksdagen har antagit propositionens förslag i den del det berör sam-
mansättningen av styrelsen (bet. 1993/94:JuUlO, rskr. 1993/94:98).
Justitieutskottet har därvid anfört bl.a. att det delar regeringens upp-
fattning att att domstolarnas inflytande över ledningen av den admini-
strativa centralmyndigheten måste förstärkas som ett led i domstolsvä-
sendets ökade självförvaltning, ett uttalande som riksdagen har anslutit
sig till. Det innebär att bl.a. fackliga representanter inte längre skall ingå
i styrelsen för Domstolsverket vilken i stället skall bestå av personer
huvudsakligen hämtade från domstolarna. Styrelsen skall däremot som en
konsekvens av riksdagens ställningstagande till propositionen inte ta ett
större ansvar för ledningen av myndighetens verksamhet än vad som för
närvarande följer av verksförordningen (1987:1100). Med den samman-
sättning styrelsen nu får är det emellertid naturligt att den som ett led i

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

121

strävandena att öka domstolarnas inflytande över ledningen av Domstols-
verket tar en mer aktiv del i arbetet att leda verket, även om dess
beslutsfunktioner inte blir större än tidigare. Stöd för en sådan aktiv roll
för styrelsen finns i bestämmelserna i 11 och 12 §§ verksförordningen.
Reglerna innebär en skyldighet för styrelsen att fortlöpande pröva om
verksamheten i myndigheten bedrivs effektivt och i överensstämmelse
med syftet för verksamheten och att biträda myndighetens chef och
föreslå denne de åtgärder som styrelsen finner motiverade. Det är alltså
fråga om att styrelsen i den nya sammansättningen tar till vara tanken
bakom denna inom ramen för nuvarande ledningssystem.

I propositionen behandlas också frågan om Domstolsverkets framtida
arbetsuppgifter och arbetsfördelningen mellan domstolarna och den
administrativa centralmyndigheten. I propositionen förutskickas inte några
genomgripande förändringar härvidlag. Myndigheten skall således även
i fortsättningen vara administrativ centralmyndighet för domstolsväsendet
med de beslutsbefogenheter detta för med sig. Den skall också syssla
med utvecklingfrågor inom domstolsväsendet och även viss serviceverk-
samhet. I propositionen anges vissa huvudprinciper efter vilka man i
framtiden bör fördela arbetsuppgifter mellan den administrativa central-
myndigheten och de enskilda domstolarna och vederbörande förvaltnings-
myndigheter. En ny arbetsfördelning som skisseras i propositionen
kommer att föra med sig att en del arbetsuppgifter som idag utförs av
Domstolsverket skall övertas av domstolarna, antingen på så sätt att de
direkt utför uppgiften själva eller genom att de låter centralmyndigheten
utföra arbetet för deras räkning mot avgift. Domstolsverkets ledning skall
enligt tankarna i propositionen under våren 1994 utarbeta förslag till
närmare verksamhetsinriktning och organisation av myndigheten i syfte
att myndigheten skall kunna börja arbeta i nya former fr.o.m. den 1 juli
1994. Riksdagen har ställt sig bakom det som Justitieutskottet i sitt
betänkande har uttalat om att utskottet ställer sig positivt till att så
mycket som möjligt av beslutsbefogenheter och ansvar för de löpande
arbetsuppgifterna decentraliseras till domstolarna. Dessa organisatoriska
förändringar bör bl.a. av den anledningen genomföras som planerat.
Regeringen kommer därför att så snart som möjligt i början av nästa år
att ge Domstolsverkets ledning erforderliga uppdrag för att kunna
utforma förslag till organisation och arbetssätt på det sätt som nyss sagts.

En effekt av av en ny organisation och nya arbetsformer för verket
torde bli att vissa resurser som idag tillkommer Domstolsverket redan
från och med nästa budgetår måste föras över till domstolarna och
vederbörande förvaltningsmyndigheter. Hur stora dessa resursbehov
kommer att vara går inte att exakt uttala sig om innan förslagen är
framlagda. Med ledning av vissa utredningar som tidigare gjorts av
Domstolsverket i fråga om att decentralisera både beslutsfunktioner och
administrativa uppgifter kan man dock sluta sig till att det knappast kan
bli ifråga om ett större belopp än 10 miljoner kronor under nästa
budgetår. Regeringen avser att återkomma till denna fråga under år 1994.

Med hänsyn till det anförda och till följd av tekniska justeringar och
omföringar bör anslaget under budgetåret uppgå till 65 328 000 kr.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

122

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Regeringen föreslår att riksdagen

till Domstolsverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag
på 65 328 000 kr.

D 2. Domstolarna m.m.

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

2 376 922 635

2 429 726 000

2 533 888 000

Allmänna domstolar är tingsrätterna, hovrätterna och Högsta domstolen.
Tingsrätterna är allmänna underrätter. Det finns 97 tingsrätter.

Hovrätterna är överrätter i de mål som överklagas från tingsrätterna.
Det finns 6 hovrätter: Svea hovrätt (15 avdelningar, varav 13 för
allmänna mål och 2 för vatten- och fastighetsmål), Göta hovrätt (5
avdelningar), Hovrätten över Skåne och Blekinge (5 avdelningar), Hov-
rätten för Västra Sverige (6 avdelningar), Hovrätten för Nedre Norrland
(2 avdelningar) och Hovrätten för Övre Norrland (2 avdelningar).

Högsta domstolen är överrätt i de mål som överklagas från hovrätterna.
Domstolen är indelad i två avdelningar. I domstolen finns 22 justitieråd.
Tre av dessa tjänstgör för närvarande i Lagrådet. För Högsta domstolen
finns ett särskilt kansli till vilket revisionssekreterare är knutna.

Allmänna förvaltningsdomstolar är länsrätterna, kammarrätterna och
Regeringsrätten.

Länsrätterna är allmänna förvaltningsdomstolar närmast under kammar-
rätterna. Det finns 24 länsrätter.

Kammarrätterna är bl.a. överrätter i de mål som överklagas från läns-
rätterna. Det finns fyra kammarrätter: Kammarrätten i Stockholm (9
avdelningar, varav en extra avdelning), Kammarrätten i Göteborg (8
avdelningar, varav en extra avdelning), Kammarrätten i Sundsvall (6 av-
delningar, varav en extra avdelning, två avdelningar är lokaliserade till
Umeå) och Kammarrätten i Jönköping (6 avdelningar, varav två extra
avdelningar). Som tidigare anförts har riksdagen vid behandlingen av
närmast föregående budgetproposition (prop. 1992/93:100, bil 3, bet.
1992/93:JuU24, rskr. 1992/93:289) ställt sig bakom nya principer för
instansordningen i förvaltningsmål. Dessa principer, som regeringen
kommer att lägga till grund för kommande förslag, innebär bl.a att
tyngdpunkten i förvaltningsrättskipningen i framtiden kommer att
förskjutas till länsrätterna. För att göra övergången vid kammarrätterna
så smidig som möjligt har regeringen i regleringsbrevet för budgetåret
1993/94 beslutat att göra om en avdelning på varje kammarrätt till en
extra avdelning.

Regeringsrätten är högsta allmänna förvaltningsdomstol. Regerings-
rätten är överrätt i de mål som överklagas från kammarrätterna.
Regeringsrätten avgör vidare mål om rättsprövning av vissa förvalt-

123

ningsbeslut. Domstolen är indelad i tre avdelningar. I domstolen finns 18
regeringsråd. Två av dessa tjänstgör för närvarande i Lagrådet. För
Regeringsrätten finns ett särskilt kansli till vilket bl.a. regeringsrättssek-
reterare är knutna.

Försäkringsöverdomstolen prövar socialförsäkringsmål och mål enligt
lagen om arbetslöshetsförsäkring som överklagas från kammarrätterna.
I domstolen skall finnas minst fyra lagfarna och minst åtta andra
ledamöter.

Hyresnämnderna har till uppgift bl.a. att medla och vara skiljenämnd
i hyrestvister samt avgöra vissa typer av sådana tvister. Arrendenämn-
derna har motsvarande uppgift i arrendetvister. Flertalet av nämnderna
har två eller tre län som verksamhetsområde. Hyresnämnderna har
gemensamt kansli med arrendenämnderna. Sådana kanslier finns på 12
orter.

Bostadsdomstolen är över- och slutinstans i de ärenden som avgörs av
hyresnämnderna.

Från anslaget betalas också kostnaderna för de kansligöromål för
Statens ansvarsnämnd som fullgörs av Svea hovrätt.

Personal

Under budgetåret 1992/93 var medeltalet anställda inom domstolsväsen-
det 6 875 personer.

Årsredovisning

Domstolsverkets årsredovisning för budgetåret 1992/93, såvitt avser
domstolarna och hyres- och arrendenämnderna, visar bl.a. hur verksam-
heten har bedrivits under budgetåret, hur verksamhetens kostnader har
fördelat sig på olika mål- och ärendekategorier och hur det ekonomiska
utfallet av verksamheten har blivit. I sistnämnda avseende visar års-
redovisningen att utgifterna understeg intäkterna med cirka 83,5 miljoner
kronor.

Riksrevisionsverket har i sin revisionsberättelse anmält en invändning
mot årsredovisningen. Riksrevisionsverket uttalar sålunda att reservation-
sanslaget D3. Utrustning till domstolar m.m. har i sitt ursprungliga skede
överskridits under budgetåret med cirka 12 miljoner kronor. Därefter,
anför Riksrevisionsverket vidare, har en felaktig omföring gjorts så att
ramanslag D2. Domstolarna m.m. har belastats.

Domstolsverket har yttrat sig över revisionsinvändningen till Riks-
revisionsverket och har i en skrivelse till regeringen hänvisat till detta
yttrande och anfört att revisionsinvändningen inte kommer att föranleda
någon åtgärd från Domstolsverkets sida. Av Domstolsverkets yttrande till
Riksrevisionsverket framgår bl.a. att reservationsanslaget D3. Utrustning
till domstolar m.m., vilket upphört från och med budgetåret 1993/94,
använts för bl.a. inredning och utrustning till nya lokaler inom domstols-
väsendet. Under tidigare budgetår har en del av dessa utgifter, i den mån
anslaget D3. Utrustning till domstolar m.m. inte räckt till, bekostats via

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

124

förvaltningsanslaget D2. Domstolarna m.m. Det finns enligt Domstols-
verkets synsätt inga regler som hindrar att ramanslaget används till dessa
ändamål. Mot detta förfarande har hittills inte heller riktats någon
invändning från Riksrevisionsverkets sida. Att det för budgetåret 1992/93
fördes över det belopp som påtalats i revisionsrapporten berodde på att
det på grund av nedgången i byggkonjunkturen redan under det bud-
getåret kom att utföras ett antal beställningar vilka man hade räknat med
skulle komma till utförande senare. Utgiftens nödvändighet är inte
ifrågasatt. Budgetläget på ramanslaget D2. Domstolarna m.m. var under
budgetåret sådant att utgiften väl rymdes inom detta.

Domstolsverket

Domstolsverket yrkar att anslaget för budgetåret 1994/95 - i förhållande
till vad som anvisats för innevarande budgetår och förutom sedvanliga
tekniska uppräkningar - tillförs sammanlagt drygt 82 miljoner kr.
Ökningen avser främst personal förstärkningar med anledning av ökad
måltillströmning och stora balanser vid såväl de allmänna domstolarna
som de allmänna förvaltningsdomstolarna, och förstärkning av resurserna
för personalutbildning.

Regeringens överväganden

Årsredovisningen

Det anslag som överskridits har upphört från och med innevarande
budgetår. Det finns inte heller i övrigt någon anledning till anmärkning.
Regeringen har därför inte skäl att kräva att någon åtgärd skall vidtas
från Domstolsverkets sida med anledning av revisionsinvändningen.

Målutvecklingen

Av tabellerna på s. 157 och framåt framgår hur arbetsbelastningen på
domstolarna och hyres- och arrendenämnderna huvudsakligen har
utvecklats under senare år. Här ges vissa kompletterande upplysningar
om arbetsläget.

De allmänna domstolarna m.m.

Arbetsläget vid de allmänna domstolarna är ansträngt. Detta beror främst
på en stadigt ökande måltillströmning, under det senaste året framför allt
på tvistemålens område.

Målutvecklingen för tingsrätternas del under de senare åren framgår av
tabellen i bilagan med statistiska uppgifter om verksamheten inom
rättsväsendet. Av statistiken kan utläsas att antalet inkommande mål
stadigt har ökat under de senare åren. Ökningen planade ut under år 1992
men har ånyo skjutit fart. En prognos som bygger på statistiken för det
första halvåret 1993 pekar på en ökning av antalet inkommande mål till

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

125

tingsrätterna år 1993 med 20 000 - 23 000 mål. Detta innebär en ökning
med 12 - 14 procent. Av denna ökade måltillströmning utgör bara drygt
2 000 mål brottmål. Resten är tvistemål, huvudsakligen sådana som
börjat hos kronofogdemyndighet som betalningsföreläggande och som
antingen har hänskjutits till rättegång eller har blivit föremål för
återvinning vid tingsrätt.

För hovrätternas del kan också utläsas en oavbrutet ökande tillström-
ning av alla typer av mål. Under det att tingsrätternas måltillströmning
tillfälligt avtog under 1992 fick hovrätterna detta år vidkännas en ökning
på hela 18 procent. Sålunda ökade antalet inkomna mål till hovrätterna
från cirka 22 000 år 1991 till cirka 26 000 år 1992. Prognoser som
bygger på siffror avseende första halvåret 1993 tyder på att ökningen
fortsätter men inte i samma höga takt. Hovrätterna förväntas få in drygt
28 000 mål under 1993, vilket innebär en ökning jämfört med 1992 med
knappt 8 procent. Av Domstolsverkets årsredovisning kan utläsas att
frekvensen överklagade mål från tingsrätterna till hovrätterna ökat under
de senaste tre åren och är för närvarande 13,7 procent av de vid
tingsrätterna avgjorda målen.

Både tingsrätter och hovrätter har stora arbetsbalanser. Hovrätternas
balanser ökade kraftigt under 1992 eftersom måltillströmningen ökade
ovanligt mycket det året. Hovrätterna har enligt tillgänglig statistik inte
kunnat arbeta av detta under 1993. Balanserna håller sig därför på en
alltför hög nivå. De balanserade målens ålder i hovrätterna ger också
anledning till oro. Från att tidigare ha visat tendenser till att sjunka har
den genomsnittliga åldern på balanserade mål i hovrätterna ökat under det
senaste budgetåret. Ökningen av balanserna är inte främst hänförlig till
de allra äldsta målen vilket tyder på att hovrätterna har svårigheter att
klara av den ökande arbetsbördan.

För tingsrätternas del visar statistiken att dessa i stort sett har klarat av
den ökade måltillströmningen utan att balanserna har blivit oproportionellt
stora. Dock bör det påpekas att såväl balanserna som antalet inkommande
tvistemål är ojämnt fördelade mellan tingsrätterna.

Den ökning av antalet inkommande mål i Högsta domstolen som
skedde under 1991 har fortsatt men under 1992 men i mindre omfattning.
En markant ökning av antalet avgjorda mål har skett på senare tid vilket
medfört att balanserna har minskat något.

Arbetssituationen för hyres- och arrendenämnderna och Bostadsdom-
stolen är stabil.

De allmänna förvaltningsdomstolarna

Vid länsrätterna har antalet skattemål minskat avsevärt. Dock skall i det
sammanhanget noteras att de större och besvärliga skattemålen inte hör
till den kategori där minskningen till största delen skett. Det finns också
skäl att anta att antalet skattemål i framtiden kommer att öka eftersom
skattemyndigheterna kan förväntas öka sin avverkning av ärenden.
Körkortsmålen visar också en liten minskning under senare tid. Däremot
har de senast tillkomna målkategoriema, nämligen socialförsäkringsmål,

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

126

som började handläggas i länsrätterna den 1 juli 1991, och psykiatrimål,
som tillfördes länsrätterna den 1 januari 1992, visat sig komma in till
länsrätterna i en väsentligt större utsträckning än som var beräknad då
reformerna genomfördes. Av de målbalanser som finns vid länsrätterna
är enligt uppgift cirka hälften av målen sådana som är färdiga för
avgörande. Motsvarande siffra vid tidpunkten för förra årets budget-
proposition vara cirka en tredjedel. Den utvecklingen är oroande
eftersom den tyder på att länsrätterna har svårt att hinna med att avgöra
annat än de rena förtursmålen.

Även arbetssituationen för kammarrätterna ger anledning till oro.
Sedan år 1990 har antalet inkommande mål ökat. År 1992 inkom t.ex.
över 20 procent fler mål till kammarrätterna än under år 1991. En
prognos som grundas på antalet inkommande mål under första halvåret
1993 visar på en fortsatt ökning av antalet inkomna mål med cirka 19
procent jämfört med år 1992. Antalet mål i balans ökade hos kammar-
rätterna med 50 procent mellan år 1991 och år 1992. Balansen var då
cirka 24 000 mål. Den var lika stor vid utgången av första halvåret 1993.

De nu omtalade förhållandena för länsrätterna och kammarrätterna
avspeglar sig naturligtvis också delvis i Regeringsrättens arbetsbörda.
Antalet inkommande mål ökar även där avsevärt. Regeringsrätten har
dock genom att öka antalet avgjorda mål kunnat hålla balansökningen
under kontroll.

I Försäkringsöverdomstolen har sedan den 1 juli 1993 möjligheten att
få överklaganden prövade efter ändringsdispens avskaffats. Regeringen
räknar med att domstolen skall hinna arbeta ned de målbalanser som
finns innan den upphör den 1 juli 1995 i sådan utsträckning att Rege-
ringsrätten inte behöver överta ett svårhanterligt antal mål.

Medelstilldelning m m

Av det statistiska material som redovisas i tabellerna på s. 157 och
framåt och av vad som nyss sagts framgår att arbetsläget vid domstolarna
är ansträngt och på vissa håll mycket ansträngt. Vid tingsrätterna har
arbetsbelastningen på varje domare ökat år från år. Sett till antalet
inkommande brottmål och tvistemål har arbetsbördan per domare
utvecklats så att år 1990 var antalet mål som varje domare skulle
handlägga 205 stycken, år 1991 ökade antalet till 217 stycken, år 1992
till 250 mål och prognosen slutligen för 1993 pekar på ett antal av 275
mål. För hovrätternas del bör man tänka på att dessa under nästa år
kommer att få vidkännas en kraftigt ökad måltillströmning till följd av det
ökade antalet mål vid tingsrätterna. För de allmänna förvaltningsdoms-
tolarnas del är också som framgått av det tidigare anförda arbets-
situationen bekymmersam. I förra årets budgetproposition gavs en
redogörelse för den utveckling som då hade varit ifråga om domstolarnas
arbetsläge och de stora volymökningar som redan då hade inträffat med
avseende på bl.a. inkommande mål och därav följande arbetsbalanser. 1
propositionen uttalades också att redan vad som då kunde redovisas ledde
till att arbetsförhållandena vid domstolarna måste följas med största

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

127

uppmärksamhet. Sedan dess har utvecklingen bl.a. vad gäller antalet
inkommande mål fortsatt. Om inte stora balansökningar skall bli följden
av detta, måste antingen verksamheten rationaliseras eller resurserna
ökas. Rationaliseringsarbetet pågår med stor kraft. Detta gäller inte minst
inom de allmänna förvaltningsdomstolarna där regeringen räknar med att
de reformer som skall genomföras i anslutning till Domstolsutredningens
betänkande kommer att underlätta situationen och skapa ett visst utrymme
för att föra resurser dit de bäst behövs. För de allmänna domstolarnas del
finns inte utrymme för fullt lika genomgripande förändringar främst för
att dessa domstolar redan nu har en i stort sett väl fungerande organisa-
tion och en relativt väl avvägd målstruktur. De reformer som genomförts
och skall genomföras inom det området kan därför inte helt avhjälpa den
svåra arbetssituation som numera råder där. I 1992 års budgetproposition
(prop. 1991/92:100, bil. 3) uttalades att den under lång tid successivt
ökade ärendetillströmningen till i första hand hovrätterna och tings-
rätterna måste - i avvaktan på Domstolsutredningens arbete - mötas med
en tillfällig förstärkning av personalresurserna i dessa domstolar. Till
följd av ställningstagandet tillfördes domstolarna 29 miljoner kronor för
vart och ett av budgetåren 1992/93 och 1993/94. Sedan dess har den
utveckling skett för vilken redogjorts tidigare och mot bakgrund av vilken
Domstolsverket begärt en kraftig förstärkning av domstolsväsendets
resurser. Det statsfinansiella läget och även andra skäl talar mot att
förstärka resurserna för domstolsväsendet i den utsträckning Domstols-
verket nu begär. Dock bör resurserna å andra sidan inte nu minskas.
Därför bör till domstolarna som en tillfällig förstärkning även för
budgetåret 1994/95 anvisas ett engångsbelopp om 29 miljoner kronor.

Som kompensation för den ökade måltillströmning som kan väntas i
anledning av den ändrade lagstiftningen om rattfylleri och införandet av
ett skuldsaneringsinstitut bör domstolarna tillföras 21 miljoner kronor.

Inom Socialdepartementets område har genomförts lagstiftning med
avseende på frågor om stöd och service till vissa funktionshindrade,
ändrade bestämmelser om bostadsbidrag och om bostadsanpassningsbi-
drag. Reformerna innebär bl.a. att de allmänna förvaltningsdomstolarna
kommer att tillföras ett stort antal nya mål för överprövning. Lag-
stiftningen har vad gäller bostadsanpassningsbidrag trätt i kraft den 1
januari 1993 och träder i resterande delar i kraft den 1 januari 1994.
Detta medför kostnadsökningar för domstolsväsendet med sammanlagt

22,2 miljoner kronor per år. Riksdagen har tidigare, bl.a. i samband med
behandlingen av kompletteringspropositionen, tillfört anslaget D2. Dom-
stolarna det belopp som i detta avseende belöper på budgetåret 1993/94,
eller 12,6 miljoner kronor (prop. 1992/93:150 bil. 1:2 bet.
1992/93:JuU38, rskr. 1992/93:438, prop. 1992/93:174, bet. 1992/93:
BoU21, rskr. 1992/93:365). För budgetåret 1994/95 bör resterande 9,6
miljoner kronor tillföras anslaget.

Regeringen avser att inom kort förelägga riksdagen en proposition bl.a.
med förslag att körkortsingripande skall beslutas av länsstyrelse, i stället
för av länsrätt. Den föreslagna reformen kommer att innebära en minskad
arbetsbörda för länsrätterna. Samtidigt kommer länsstyrelserna att behöva

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

128

tillföras ökade resurser för sina nya arbetsuppgifter. Dessa ökade resurser
beräknas uppgå till 17,1 miljoner kronor fr.o.m. budgetåret 1994/95 och
till ytterligare 4,5 miljoner kronor fr.o.m. budgetåret 1995/96. Med
anledning av kommande lagförslag bör 17,1 miljoner kronor föras över
från anslaget D2. Domstolarna m.m. till anslaget Bl. Länsstyrelserna
m.m. under trettonde huvudtiteln, under förutsättning att riksdagen
beslutar i enlighet med lagförslaget. På motsvarande sätt kommer
regeringen att föreslå att ytterligare 4,5 miljoner kronor förs över från
anslaget D2. Domstolarna m.m. till anslaget Bl. Länsstyrelserna m.m.
för budgetåret 1995/96 i 1995 års budgetproposition.

Av de justeringar och omföringar av teknisk natur som görs kan
särskilt nämnas att utgifterna för resor inom domstolsväsendet överförs
från förslagsanslaget F 5 Vissa domstolskostnader m.m. till anslaget D2.
Domstolarna m.m.

Mot bakgrund av det sagda bör ramanslaget D2. Domstolarna m.m.
under budgetåret uppgå till 2 533 888 000 kronor.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Domstolarna m.m. budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på
2 533 888 000 kr.

9 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 3

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

129

E. KRIMINALVÅRDEN

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

1 Kriminalvårdens uppgifter och organisation

Kriminalvårdens huvuduppgifter är att verkställa påföljderna fängelse och
skyddstillsyn samt ansvara för övervakningen av villkorligt frigivna
liksom för verksamheten vid häktena. Den nuvarande kriminalvårdslag-
stiftningen vilar i allt väsentligt på de principer som slogs fast genom
1974 års kriminalvårdsreform.

Basen i kriminalvårdsverksamheten utgörs av anstalterna, häktena och
frivårdsmyndighetema. Anstalterna, som kan vara både öppna eller
slutna, indelas i riks- och lokalanstalter. I oktober 1993 fanns det 18
riksanstalter, 56 lokalanstalter, 31 häkten samt 53 frivårdsmyndigheter.

Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för all
kriminalvårdsverksamhet. Styrelsen är chefsmyndighet för sju geografiskt
indelade regioner som var och en omfattar anstalter, häkten och fri-
vårdsmyndigheter samt för den fr.o.m. den 1 januari 1994 inrättade
Transporttjänsten. I administrativt hänseende är styrelsen chefsmyndighet
även för Kriminalvårdsnämnden och de 30 övervakningsnämndema.

De sju regionmyndighetema skall bl.a. leda kriminalvården i regioner-
na enligt Kriminalvårdsstyrelsens riktlinjer, stödja verksamheten vid de
lokala myndigheterna och utöva tillsyn över deras verksamhet.

2 Kriminalvårdens verksamhet

2.1 Inledning

Kriminalvårdsstyrelsen har för budgetåret 1994/95 lämnat en enkel
anslagsframställning. I denna föreslår styrelsen bl.a. att de verksam-
hetsmål som regeringen fastslagit för budgetåret 1993/94 skall ligga fast
även under budgetåret 1994/95. Regeringen anser att riktlinjerna i 1993
års budgetproposition i allt väsentligt bör gälla även för budgetåret
1994/95, dock med beaktande av de överväganden som redovisas i det
följande.

Fängelseutredningen

Den kommitté - Fängelseutredningen - som tillsattes år 1992 för att göra
en översyn av de principer och det regelverk som lades fast genom 1974
års kriminalvårdsreform redovisade i augusti 1993 sitt huvudbetänkande
Verkställighet av fängelsestraff (SOU 1993:76). Fängelseutredningen har
bl.a. föreslagit att lagen om kriminalvård i anstalt skall ersättas med en
ny lag om verkställighet av fängelsestraff. Kommittén anser vidare att
den s.k. normaliseringsprincipen, som innebär att kriminalvårdens
intagna har samma rätt till samhällets stöd- och vårdinsatser som andra
medborgare, skall behållas. Kommittén framhåller behovet av ökad
differentiering av intagna med hänsyn till bl.a. säkerhetsaspekter,
narkotikamissbruk och behandlingsbehov. Enligt kommittén bör emeller-

130

tid närhetsprincipen, som innebär att den dömde skall avtjäna straffet i
närheten av sin hemort, fortfarande äga viss betydelse med avseende på
valet av anstalt. I betänkandet föreslås också åtgärder i syfte att motverka
förekomsten av narkotika på anstalterna. Betänkandet har remissbe-
handlats under hösten 1993 och förslagen bereds nu vidare inom Justitie-
departementet. Regeringen har för avsikt att senare under året återkomma
till riksdagen med förslag i denna del.

Fängelseutredningen väntas inom kort redovisa sitt slutbetänkande, som
kommer att ta upp behandlingen av intagna som är psykiskt störda och
av män som är dömda för övergrepp mot kvinnor och barn.

Pågående rationaliseringsarbete

Kriminalvården har under flera år ställts inför krav på rationaliseringar.
Budgetåret 1994/95 är det fjärde året i det av statsmaktema beslutade
femåriga rationaliseringsuppdraget till Kriminalvårdsstyrelsen. Rationali-
seringsarbetet innebär bl.a. reella besparingar och förändrat arbetssätt för
framför allt anstalts- och häktesorganisationen.

2.2 Beläggningssituationen vid anstalter och häkten

Beläggningssituationen är mycket ansträngd inom både anstalts- och
häktesorganisationen. Häktena har periodvis varit fullbelagda och ofta
även överbelagda, samtidigt som anstaltsorganisationen varit fullbelagd.

Anstalter

Under år 1992 skedde en kraftig höjning av beläggningsnivån. Detta
berodde i huvudsak på en ökning av antalet dömda med längre strafftider.
Beläggningsstatistiken under hösten 1993 pekar mot en minst lika stor
beläggningsökning under detta år. Utvecklingen framgår av följande
tabell, som visar antalet inskrivna i anstalt den 1 oktober åren 1991 -
1993, fördelade efter strafftidens längd.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

131

Strafftid		Inskrivna	i anstalt den 1 oktober
	1991	1992	1993	Förändring 1992	till 1993
< 4 mån	829	858	940	+ 29	+ 82
4 mån < 1 år	935	987	1 064	+ 52	+ 77
1 år < 2 är	721	765	849	+ 44	+ 84
2 år < 5 år	905	1 061	1 084	+ 156	+ 23
5 år eller mer	549	635	770	+ 86	+ 135
Summa	3 939	4 306	4 707	+ 367	+ 401

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Det är ännu för tidigt att säga om beläggningsnivån under hösten 1993
kommer att bli bestående. Antalet inskrivna med strafftid två år eller mer
ökar dock stadigt. Av tabellen framgår att denna grupp har ökat med 400
intagna under de två senaste åren. Ökningstakten är högst inom gruppen
dömda till fem år eller mer. Även den genomsnittliga strafftiden för
denna grupp tenderar att bli längre. Statistik från Kriminalvårdsnämnden
visar dessutom att de som dömts till fängelse i två år eller mer för
särskilt allvarlig brottslighet, i ökad utsträckning får villkorlig frigivning
först efter att två tredjedelar av strafftiden avtjänats.

Brottsförebyggande rådet har uppskattat att den totalt utdömda
fängelsetiden under år 1993 ökar med nästan 3 %. För år 1992 var
motsvarande siffra ca 14 %.

Effekten av de ändrade reglerna om villkorlig frigivning, som trädde
i kraft den 1 juli 1993, bedöms inte ha påverkat beläggningsläget under
hösten 1993 i någon nämnvärd utsträckning.

I 1993 års kompletteringsproposition har behovet av ytterligare an-
staltsplatser till följd av beläggningsutvecklingen och reformen om
villkorlig frigivning beräknats till omkring 940. I propositionen föreslogs
en utbyggnad under perioden 1993/94 - 1995/96 med omkring 870
anstaltsplatser, varav omkring 700 slutna, till en driftkostnad av 390
miljoner kronor. För åtgärder under budgetåret 1993/94 anvisade
riksdagen i enlighet med förslag i propositionen 96,4 miljoner kronor.

I anslagsframställningen för budgetåret 1994/95 har Kriminalvårdssty-
relsen hemställt att totalt omkring 1 040 platser, varav omkring 920
slutna, skall tillföras under perioden 1993/94 - 1995/96. Härtill kommer
enligt styrelsens bedömning 360 till 480 platser för det ökade behovet av
anstaltsplatser med anledning av ändrade regler för grovt rattfylleri.

Kriminalvårdsstyrelsen har i en skrivelse till regeringen i oktober 1993,
med hänvisning till beläggningsutvecklingen under året, anmält att det
kommer att krävas ett betydande antal provisoriska platser under
budgetåren 1993/94 och 1994/95. Styrelsen beräknar behovet till omkring
500 platser till en årlig driftskostnad av omkring 140 miljoner kronor.

132

Den pågående och planerade utbyggnaden av anstaltsorganisationen
sker huvudsakligen genom till- och ombyggnader. Bland annat skall
sammanlagt ett 15-tal paviljonger med vardera 24 - 32 platser uppföras
vid befintliga anstalter. Vid kriminalvårdsanstalten Österåker planeras en
tillbyggnad med 84 platser. Flertalet öppna platser kan tas i anspråk
redan under budgetåret 1993/94. För de slutna platserna är byggtiderna
längre.

Häkten

Sedan de nya reglerna om häktning trädde i kraft våren 1988 har
medelantalet häktade ökat från omkring 635 under budgetåret 1986/87 till
ca 1 040 under budgetåret 1992/93. Totalt ökade medelbeläggningen
under samma period från ca 870 till närmare 1 300. Mellan budgetåren
1991/92 och 1992/93 steg beläggningsnivån vid häktena från 85 till 95
%. Detta har medfört en besvärande överbeläggning vid vissa häkten. En
fortsatt mycket kraftig beläggningsökning har skett under hösten 1993.
Den 1 november var beläggningen vid häktena totalt 1 583, varav 1 240
var häktade. Anmärkas bör att antalet häktesplatser vid samma tillfälle
uppgick till 1 542. I sammanhanget kan nämnas att antalet förvarstagna
enligt utlänningslagen, som under budgetåret 1992/93 var i medeltal 48,
under hösten 1993 tidvis har uppgått till närmare 100.

Under hösten 1993 har ett nytt häkte med 113 platser tagits i bruk i
Malmö. För närvarande uppförs nya häkten i Örebro (65 platser),
Huddinge (120 platser) och Uddevalla (40 platser). Under år 1993 har
beslut fattats om utbyggnad av häktet i Jönköping med 26 platser och om
ett nytt häkte i Halmstad med 40 platser. I kompletteringspropositionen
aviserades ytterligare behov av häktesplatser. Samtidigt som nya häkten
tas i bruk kommer ett antal anstaltsplatser som för närvarande används
för häktade att återföras till anstaltsorganisationen. Dessutom kommer
vissa tillfälliga häktesplatser att stängas. Det planerade nettotillskottet av
häktesplatser under perioden 1993/94 - 1995/96 uppgår till omkring 300.

Regeringens överväganden

Regeringen delar Kriminalvårdsstyrelsens bedömning i fråga om behovet
av anstaltsplatser under de närmaste åren. Utvecklingen av antalet
långtidsdömda talar dessutom för att planering av ytterligare en eller ett
par slutna riksanstalter bör påbörjas. Med hänsyn till att ett stort antal av
de slutna platser som ingår i utbyggnadsplanen kan tas i bruk först under
budgetåret 1995/96, bör provisoriska åtgärder vidtas under budgetåret
1994/95 såväl som under innevarande budgetår i den omfattning som
styrelsen har föreslagit. Regeringen avser att senare under innevarande
budgetår återkomma till riksdagen i fråga om medel för provisoriska
åtgärder under budgetåret 1993/94.

I sammanhanget bör också erinras om den tidigare nämnda försöks-
verksamheten med intensivövervakning med elektroniska hjälpmedel som
alternativ till fängelse. På sikt skulle denna form av intensivövervakning

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

133

kunna medverka till att beläggningstrycket på anstalterna minskar.
Kriminalvårdsstyrelsen har av regeringen fått i uppdrag att förbereda
försöksverksamheten i syfte att denna skall kunna påbörjas i juni 1994.

2.3 Verksamheten vid anstalter och häkten

Kriminalvården har under några år fått särskilda medel för att höja
säkerheten vid framför allt de slutna riksanstaltema. Säkerhetsarbetet har
varit framgångsrikt på så sätt att de direkta rymningarna från anstalter
och häkten har minskat. Trots detta är det viktigt att kriminalvården
kontinuerligt strävar efter att ytterligare minska antalet rymningar.
Häktena och de slutna anstalterna skall upprätthålla en hög grad av
säkerhet, men även vid placeringar på öppna anstalter är det av vikt att
särskilt betona säkerhetsfrågorna. Regeringen har med anledning härav
gett Kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att närmare analysera rymningarna
från i första hand de öppna anstalterna och då särskilt belysa avvägnings-
problemen mellan säkerhetskrav och övriga omständigheter som kan ha
betydelse vid valet av anstaltsplacering. Uppdraget skall redovisas senast
den 1 februari 1994. Även inför olika former av vistelser utanför anstalt
är det viktigt att överväga säkerhetsaspekten.

Andelen narkotikamissbrukare inom kriminalvården har varit i stort sett
oförändrad under de senaste åren. Drygt 40 % av de intagna bedöms ha
missbrukat narkotika tiden närmast före intagningen på anstalt. Regering-
en anser att arbetet med att bekämpa narkotikamissbruket på anstalter och
häkten bör prioriteras. Kriminalvården skall sträva efter att hålla anstalter
och häkten fria från narkotika. Förutsättningarna att bekämpa drogmiss-
bruk hänger dock samman bl.a. med möjligheterna till differentiering av
narkotikamissbrukare. Arbetet med att motivera narkotikamissbrukare att
underkasta sig behandling av adekvat vårdgivare bör intensifieras. I
denna del ingår också åtgärder för att bekämpa spridningen av sjukdomen
HIV/AIDS.

Fängelseutredningen har i sitt betänkande Verkställighet av fängelse-
straff också särskilt behandlat narkotikaproblematiken. Huvudtankarna i
förslagen är att verksamheten skall planeras och utformas så att intagna
utan narkotikaproblem och sådana som vill bli av med sitt missbruk inte
skall behöva komma i kontakt med narkotika under anstaltsvistelsen, att
missbrukare avskärs från tillförsel av droger och att intagna förhindras
att bedriva narkotikahandel inom anstalterna och ute i samhället.
Förslagen bereds för närvarande och regeringen avser att senare under
året återkomma till riksdagen med förslag i denna del.

Inom kriminalvården bedrivs programverksamhet för olika kategorier
av intagna. Ett program riktar sig till rattfyllerister och finns vid ett
femtontal anstalter och vid ca 25 frivårdsdistrikt. Ett särskilt program för
vålds- och sexualbrottslingar - benämnt Slagugglan - har påbörjats vid
några anstalter och vid några frivårdsdistrikt. Narkotikamissbrukare
differentieras till olika typer av behandlingsprogram utifrån bl.a. grad av
missbruk och motivation. Regeringen anser att det brottsförebyggande
arbetet har en betydelsefull roll inom kriminalvården. Under anstaltsvis-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

134

telsen bör därför åtgärder som syftar till att förebygga återfall i brott Prop. 1993/94:100
prioriteras. I dessa avseenden har programverksamheten en given Bilaga 3
uppgift. Det är därför viktigt att programverksamheten intensifieras och
utökas.

I fråga om det brottsförebyggande arbetet bör nämnas att det inom
ramen för det av regering och riksdag beslutade rationaliseringsarbetet
pågår ett utvecklingsarbete som syftar till att förändra vårdarens roll och
arbetsformer. Ett system med kontaktmannaskap införs, d.v.s. ett system
som baseras på att en vårdare är personlig kontaktperson med en eller
flera intagna. Meningen är att kontaktpersonen skall svara för en
väsentlig del av påverkansarbetet och ha kontinuerlig kontakt med de
intagna för att på så sätt kunna påverka och medverka till att den intagne
inte återfaller i brott efter frigivningen. I linje med detta skall vård- och
tillsynspersonalen i större utsträckning vistas där de intagna finns, d.v.s.
följa de intagna i olika aktiviteter under dagtid. Regeringen har i olika
sammanhang ställt sig bakom denna utveckling och anser det fortsatt
angeläget att förändringsarbetet fortskrider i den planerade riktningen.

I sammanhanget kan erinras om regeringens strävan att öka stödet till
brottsoffren. I en inom Justitiedepartementet upprättad promemoria
Brottsofferfond föreslås således att en brottsofferfond skall inrättas
fr.o.m. den 1 juli 1994 för att stärka brottsoffrens ställning. Justitiedepar-
tementet har i en annan promemoria Lägre ersättningar till fängelse-
dömda, m.m. (dnr 93-2244) föreslagit att ersättningen till de intagna
inom kriminalvården för arbete och annan sysselsättning skall sänkas med
20 % eller med sammanlagt 12,4 miljoner kronor. Promemoriorna har
remissbehandlats. Regeringen anser att ersättningen till de intagna inom
kriminalvården bör sänkas i enlighet med förslaget samt att de medel som
frigörs bör användas för att finansiera uppbyggnaden av en brottsoffer-
fond och andra åtgärder till stöd för brottsoffren. Regeringen återkommer
till denna fråga under anslaget E 2. Kriminalvården.

2.4 Frivården

Frivårdsmyndighetema har ansvaret för övervakningen av villkorligt
frigivna och till skyddstillsyn dömda personer, frigivningsarbetet vid
lokalanstaltema samt ansvaret för det kurativa arbetet vid häktena. Sedan
den 1 juli 1992 har frivården hela ansvaret för personutredningsverk-
samheten.

Under budgetåret 1992/93 var medelantalet övervakade klienter per dag
13 273. Av dessa var 7 802 dömda till skyddstillsyn, 4 194 villkorligt
frigivna och 1 277 intagna i anstalt med övervakare förordnad. Motsva-
rande värden budgetåret 1991/92 var 13 321, 7 933, 4 087 och 1 301.
Nästan 40 % av dem med påföljden skyddstillsyn är dömda för till-
greppsbrott som huvudbrott.

I anslagsframställningen begär Kriminalvårdsstyrelsen ytterligare medel
till frivården. Regeringen kan inte på grundval av anslagsframställningen
bedöma frivårdens resultat. Det kan dock konstateras att frivården under
budgetåret 1992/93 erhöll en kraftig medelsförstärkning som hade till

135

huvudsyfte att skapa förutsättningar för att hantera ett ökat antal skydds-
tillsynsdömda. Det genomsnittliga antalet klienter under skyddstillsyn per
dag minskade emellertid med omkring 130 mellan budgetåren 1991/92
och 1992/93.

Efter det att försöksverksamheten med samhällstjänst nu pågått i hela
landet under ett år uppgår antalet klienter med denna påföljd till omkring
250. Antalet klienter per dag som är dömda till skyddstillsyn i form av
kontraktsvård har sedan påföljdskombinationen infördes den 1 januari
1988 fram till våren 1993 varit i genomsnitt omkring 350. Därefter har
det skett en ökning till omkring 550.

Det råder enligt Kriminalvårdsstyrelsen fortfarande stora skillnader
mellan frivårdsdistrikten beträffande tillämpningen av kontraktsvården.
Anledningen till dessa skillnader sägs vara att många kommuner inte är
villiga att betala sin del av den behandling som kan ingå i kontraktsvår-
den.

Som påpekades i förra årets budgetproposition är det inte tillfredsstäl-
lande om valet mellan skyddstillsyn i form av kontraktsvård och ett
fängelsestraff är beroende av ekonomiska avgöranden som ligger utanför
rättsväsendet. Det ingår i den tidigare nämnda Straffsystemkommitténs
direktiv att undersöka vilka åtgärder som behöver vidtas för att säkerstäl-
la att kontraktsvård oberoende av praktiska problem skall stå öppen för
alla som uppfyller de lagliga förutsättningar som gäller för påföljden. I
avvaktan på utredningens förslag i denna del är det dock viktigt att fri-
vården i sin personutredande verksamhet arbetar med den målsättningen
att alla som är lämpliga för kontraktsvård också skall kunna föreslås
sådan hos domstolen. Enligt Kriminalvårdsstyrelsen pågår det också ett
utvecklingsarbete som syftar till att frivården skall ta tillvara de ökade
möjligheter att uppmärksamma lämpliga kontraktsvårdsärenden som det
nya personutredningsförfarandet medger.

En huvuduppgift för frivården är att förhindra återfall i brott. Särskilt
när det gäller klienter som befinner sig i början av sin brottskarriär måste
denna uppgift få stort utrymme. Det är därför angeläget att frivården i
samverkan med andra samhällssektorer fortlöpande utvecklar och
fördjupar olika åtgärdsprogram med denna brottsförebyggande inriktning.

Frivården föreslås också få ansvaret för den praktiska verkställigheten
av den planerade försöksverksamheten med intensivövervakning med
elektronisk kontroll. Detta ställer stora krav på att frivården utvecklar
nya arbetsmetoder som passar för denna form av verkställighet.

2.5 Transportverksamheten

Kostnaden för kriminalvårdens transportverksamhet uppgick budgetåret
1992/93 till drygt 317 miljoner kronor, varav utlandstransporter svarade
för drygt 148 miljoner kronor. Budgetåret 1991/92 var motsvarande
kostnad 265 miljoner kronor, varav 114 miljoner kronor för utlands-
transporter. Antalet personer som transporterades till utlandet genom
kriminalvårdens försorg ökade från drygt 9 400 personer budgetåret
1991/92 till närmare 16 900 personer budgetåret 1992/93, vilket förklarar

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

136

de ökade kostnaderna. Prognosen för budgetåren 1993/94 och 1994/95
är att antalet till utlandet transporterade personer kommer att vara fler än
under budgetåret 1992/93.

Som aviserades i förra årets budgetproposition fick Kriminalvårdssty-
relsen i februari 1993 av regeringen i uppdrag att omorganisera trans-
portverksamheten. Utgångspunkterna för omorganisationen är bl.a. att
transportverksamheten skall bli effektivare.

Kriminalvårdsstyrelsen har redovisat ett förslag om hur den framtida
transportverksamheten skall organiseras. Regeringen har med anledning
av en hemställan från Kriminalvårdsstyrelsen beslutat om att inrätta en
enhet benämnd Transporttjänst fr.o.m. den 1 januari 1994, som under
styrelsen skall planera och utföra utrikestransporter och längre inrikes-
transporter.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

137

E 1. Kriminalvårdsstyrelsen

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

95 528 264

105 264 000

108 754 000

Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för kriminalvår-
den. Styrelsen är chefsmyndighet för regionmyndighetema, kriminal-
vårdsanstaltema, häktena, frivårdsmyndighetema och Transporttjänsten.
I administrativt hänseende är styrelsen huvudman för Kriminal vårdsnämn-
den och övervakningsnämndema.

Kriminalvårdsstyrelsen leds av en generaldirektör. Vid Kriminalvårds-
styrelsen finns också en styrelse.

Från anslaget betalas kostnaderna för Kriminalvårdsnämndens verksam-
het.

Kriminalvårdsstyrelsen

Kriminalvårdsstyrelsen föreslår att anslaget skall ökas med 1 450 000 kr
för räntor och amorteringar till följd av det nya systemet att finansiera
investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål med lån i
Riksgäldskontoret.

Regeringens överväganden

Kriminalvårdsstyrelsen har under flera år ställts inför krav på rationalise-
ringar. Flera av styrelsens uppgifter har delegerats till regionmyndig-
hetema och de lokala enheterna. Antalet tjänster vid styrelsen har till
följd därav minskat från ca 320 till ca 220. Kriminalvårdsstyrelsens
uppgifter är numera i princip koncentrerade till övergripande och
gemensamma uppgifter.

Kriminalvårdsstyrelsen har varit ålagd besparingskrav under de senaste
tre budgetåren på totalt 10 miljoner kronor, varav 7 miljoner kronor för
innevarande budgetår. Någon ytterligare besparing har inte lagts ut.
Under anslaget har beräknats medel för räntor och amorteringar med
anledning av den nya ordningen att finansiera investeringar i anläggnings-
tillgångar för förvaltningsändamål med lån i Riksgäldskontoret.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 108 754 000 kr.

138

E 2. Kriminalvården

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

3 159 904 391

3 317 740 000

3 829 345 000

” Anslagen E 2. Kriminalvårdsanstalterna och E 3. Frivården.

Från anslaget betalas kostnaderna för verksamheten vid kriminalvårdsan-
staltema och häktena, inom frivården och vid regionmyndighetema. Från
anslaget betalas också ersättning åt ledamöter m.fl. i övervakningsnämn-
dema. Utgifterna styrs i huvudsak av antalet intagna inom anstalts- och
häktesorganisationen och antalet klienter inom frivårdsorganisationen.

Inkomster av arbetsdriften som redovisas på statsbudgetens inkomstsida
under inkomsttiteln 2611 Inkomster vid kriminalvården, uppskattas till
165 miljoner kronor för nästa budgetår (innevarande budgetår ca 150
miljoner kronor).

Kriminalvårdsstyrelsen

I anslagsframställningen föreslår Kriminalvårdsstyrelsen

- att medel tillförs för ytterligare anstalts- och häktesplatser,

- att medel tillförs för utökad användning av kontraktsvård och sam-
hällstjänst,

- en höjning av arvodet till övervakare med 100 kr i månaden.
För övriga yrkanden hänvisas till anslagsframställningen.

Regeringens överväganden

Beläggningssituationen är mycket ansträngd inom både anstalts- och
häktesorganisationen. En kontinuerlig ökning av antalet långtidsdömda
samt ändrade regler om villkorlig frigivning och grovt rattfylleri bidrar
och kommer att bidra till en ökning av beläggningen. Erforderliga medel
för ytterligare anstalts- och häktesplatser samt för en försöksverksamhet
med intensivövervakning med elektroniska hjälpmedel har därför
beräknats under anslaget. Konsekvenserna på längre sikt av ändrade
regler om grovt rattfylleri är f.n. svåra att förutse. Regeringen har med
anledning härav, som aviserades i propositionen om Grovt rattfylleri,
m.m. (prop. 1993/94:44) gett BRA i uppdrag att göra en fördjupad
utvärdering av reformen avseende såväl kostnader som effekter.

Rationaliseringskravet för budgetåret 1994/95, som är det fjärde året
i det femåriga rationaliseringsuppdraget, är 30 miljoner kronor. Av detta
belopp skall två tredjedelar omfördelas inom anslaget och användas till
att finansiera strategiska insatser i det förnyelsearbete som pågår inom
kriminalvården, bl.a. metodutveckling och personalutveckling samt för
att höja verkets ekonomiadministrativa standard. Anslaget har beräknats
med hänsyn härtill.

I departementspromemorian Brottsoffren i blickpunkten - åtgärder för

139

att stärka brottsoffrens ställning (Ds 1993:29) föreslås bl.a. att en
brottsofferfond skall inrättas. Regeringen har nyligen beslutat en
lagrådsremiss på grundval av promemorian och en departementspro-
memoria med de närmare förslagen som krävs för att inrätta en
brottsofferfond. Justitiedepartementet har i en annan promemoria Lägre
ersättningar till fängelsedömda, m.m. föreslagit att ersättningen till de
intagna inom kriminalvården för arbete och annan sysselsättning skall
sänkas med i genomsnitt 20 % eller med sammanlagt 12,4 miljoner
kronor. Dessa medel föreslås finansiera uppbyggnaden av en brottsoffer-
fond och vissa andra åtgärder till stöd för brottsoffren. Promemorian har
remissbehandlats.

Regeringens förslag (prop. 1993/94:26) om utvidgad rätt till målsägan-
debiträde och förbättrat rättsligt bistånd till brottsoffer med i kraftträdan-
de den 1 juli 1994, föreslås finansieras genom den nämnda sänkningen
av ersättningen till de intagna. Regeringen har med anledning härav gjort
en överföring av 3 miljoner kronor från detta anslag till förslagsanslaget
F 1. Rättshjälpskostnader för detta ändamål.

Regeringen avser att inom kort förelägga riksdagen en proposition med
förslag om att inrätta en brottsofferfond fr.o.m. den 1 juli 1994. Enligt
regeringens bedömning skall uppbyggnaden av fonden finansieras genom
den föreslagna sänkningen av ersättningen till de intagna.

I avvaktan på regeringens och riksdagens slutbehandling angående
brottsofferfonden avser regeringen avsätta resterande belopp av sänk-
ningen till de intagna, d.v.s. 9,4 miljoner kronor, till regeringens dis-
position under anslaget.

I övrigt hänvisar regeringen till de inledande avsnitten om kriminal-
vård.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Kriminalvården för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag
på 3 829 345 000 kr.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

140

E 3. Utlandstransporter

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

1992/93 Utgift¹

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

124 000 000

159 115 000

⁰ Utgiften ingår som en del av anslaget E 2. Kriminalvårdsanstalterna

Anslaget belastas av kostnader som uppkommer i samband med
utlandstransporter, såsom löner till den personal som behövs för
planering och genomförande av utlandstransportema, transportkostnader
inkl, biljetter, kostnader för utbildning samt övriga kostnader som
uppstår till följd av utlandstransporter. Utlandstransportema avser i
huvudsakavlägsnandebeslut enligt utlänningslagen (1989:529). Utgifterna
styrs framför allt av antalet transporterade personer samt destinationsor-
ternas belägenhet och kostnadsnivåer.

Kriminalvårdsstyrelsen

Kriminalvårdsstyrelsen yrkar att anslaget räknas upp med 35 miljoner
kronor till följd av att antalet personer som transporteras till utlandet
väntas öka.

Regeringens överväganden

Regeringen delar Kriminalvårdsstyrelsens bedömning att antalet personer
som transporteras till utlandet väntas öka jämfört med budgetåret
1992/93. Regeringen har därför beräknat ytterligare 35 miljoner kronor
under anslaget.

I övrigt hänvisar regeringen till de bedömningar av och riktlinjer för
verksamheten som redovisades i det inledande avsnittet om transport-
verksamheten.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Utlandstransporter för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 159 115 000 kr.

141

F. RÄTTSHJÄLP M.M.

F 1. Rättshjälpskostnader

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

837 499 725

815 100 000

779 000 000

Från anslaget betalas de kostnader som enligt rättshjälpslagen (1972:429;
omtryckt 1993:9) och lagen (1988:609) om målsägandebiträde skall beta-
las av allmänna medel. Rättshjälp enligt rättshjälpslagen omfattar allmän
rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i brottmål (bl.a. offentlig försvarare),
rättshjälp genom offentligt biträde samt rådgivning.

Domstolsverket m.m.

Domstolsverket har efter vissa kompletteringar beräknat anslagsbe-
lastningen för budgetåret 1994/95 till 779 000 000 kronor. I detta belopp
ingår bl.a. de medel som Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden
beräknar för rättshjälp genom offentligt biträde i ärenden enligt utlän-
ningslagen (1989:529).

Regeringens överväganden

Rättshjälpslagen, som trädde i kraft den 1 juli 1973, hade till syfte att
tillgodose enskildas behov av ekonomiskt bistånd i rättsliga angelägen-
heter (prop. 1972:4, bet. 1972:JuU12, rskr. 1972:205). Under den tid
som rättshjälpslagen har varit i kraft har den ändrats åtskilliga gånger
bl.a. i syfte att minska statens kostnader för rättshjälpen. Ar 1988 trädde
omfattande ändringar i rättshjälpslagen i kraft (prop. 1987/88:73, bet.
1987/88:JuU21, rskr. 1987/88:193). Ändringarna innebar bl.a. att
möjligheterna att få allmän rättshjälp utvidgades genom att inkomstgrän-
sen höjdes. Vidare sänktes rättshjälpsavgiftema, dvs. den avgift som den
enskilde själv skall bidra med. Samtidigt begränsades möjligheterna att
få allmän rättshjälp i vissa särskilt kostnadskrävande ärendegrupper, bl.a.
sådana där man kunde räkna med att behovet av juridiskt biträde kunde
tillgodoses med försäkringar.

Avsikten med 1988 års reform var inte att ytterligare skära ner kostna-
derna för den allmänna rättshjälpen. Reformen skulle vara kostnads-
neutral, och de grundläggande målsättningarna för samhällets rättshjälp
skulle stå fast. Tanken var att de begränsade resurser som står till buds
för statligt rättsskydd skulle koncentreras till de områden där de bäst
behövs.

Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag bl.a. utvärderat 1988
års reform. Uppdraget redovisades i rapporten (F 1992:6) Rättshjälpens
effektivitet - regeringsuppdrag. I rapporten analyserades också möjlig-
heterna att minska statens kostnader för rättshjälpen.

Kostnaderna för rättshjälpen har ökat under de senaste budgetåren och

142

har stigit till en nivå som i rådande samhällsekonomiska situation inte ter
sig försvarlig. I 1992 års budgetproposition aviserades därför be-
sparingsåtgärder med 40 miljoner kronor på rättshjälpsanslaget. Riks-
dagen godtog förslaget (bet. 1991/92:JuU19, rskr. 1991/92:183).

Regeringen har i prop. 1992/93:109 om ändring i rättshjälpslagen m.m.
lämnat förslag med syfte att minska kostnaderna för rättshjälpen.
Förutom lagändringar redovisas också i propositionen andra åtgärder som
bör genomföras för att uppnå de beslutade besparingarna. Riksdagen
antog de av regeringen framlagda förslagen (bet. 1992/93:JuU12, rskr.
1992/93:104) och ändringen trädde i kraft den 1 mars 1993.

Som tidigare nämnts i inledningsavsnittet (jfr avsnitt 4.3) har de
lagändringar som genomförts och de övriga aviserade åtgärderna inte
kunnat bromsa ökningarna av statens kostnader för rättshjälpen. Kravet
på besparingar och behovet av en mera genomgripande översyn av
villkoren för och omfattningen av rättshjälpen har lett till att regeringen
givit en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av rättshjälpsla-
gen (Rättshjälpsutredningen, Ju 1993:08). Översynen är i det närmaste
totalomfattande och avser, förutom villkoren för och omfattningen av
rättshjälpen, regleringen av ersättningen till biträden enligt rättshjälpsla-
gen och offentliga försvarare, den allmänna rättshjälpens förhållande till
rättsskyddsförsäkringar, frågan om regleringen av offentliga biträden
skall överföras till den materiella lagstiftningen där de aktuella ärendeka-
tegoriema regleras samt organisatoriska frågor på rättshjälpsområdet.
Uppdraget bör enligt direktiven redovisas senast den 1 maj 1995.

Taxor inom rättshjälpsområdet

I förarbetena till rättshjälpslagen (prop. 1972:4 s. 273 ff) förutsätts att
ersättning till biträde och offentlig försvarare i betydande utsträckning
skall regleras med hjälp av taxor. För närvarande finns två taxor: en taxa
för ersättning till offentlig försvarare i vissa brottmål i tingsrätt och
hovrätt och en taxa för ersättning till biträde i mål om äktenskapsskillnad
efter gemensam ansökan (DVFS 1992:15 resp. 16).

Taxorna baseras på en timkostnadsnorm som fastställs av regeringen.
Normen grundas på självkostnaden vid de allmänna advokatbyråerna. I
rättstillämpningen har timkostnadsnormen blivit normgivande vid
bestämmande av biträdesersättningar inom hela rättshjälpsområdet.

Med stöd av 22 § rättshjälpsförordningen (1979:938) faställer Dom-
stolsverket taxor på grundval av den timkostnadsnorm som beslutats av
regeringen. I propositionen om ändring i rättshjälpslagen m.m. (prop.
1992/93:109) uttalades bl.a. i fråga om timkostnadsnormen att de
nuvarande beräkningsgrunderna för fastställandet av normen borde ses
över och att regeringen tills vidare borde bestämma timkostnadsnormen.
Det sades vidare att uttalandet i förarbetena till 1972 års rättshjälpsreform
- att självkostnadema vid de allmänna advokatbyråerna torde få tillmätas
stor betydelse när det gäller storleken på timkostnadsnormen -inte innebar
att självkostnadema vid de allmänna advokatbyråerna behövde vara så
utslagsgivande som de kommit att bli hittills. Mot denna bakgrund

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

143

konstaterades att det fanns utrymme för att i kostnadsdämpande riktning
göra en friare bedömning än tidigare. Vidare förordades en ordning som
innebar att differentierade timkostnadsnormer för brottmål och tvistemål
återinfördes.

I beslut den 5 november 1992 bestämde regeringen för år 1993 tim-
kostnadsnormen avseende taxa för gemensam ansökan om äktenskaps-
skillnad och konkursförvaltartaxa till 712 kronor exkl. mervärdeskatt
(890 kr inkl, mervärdeskatt) samt avseende brottmålstaxa i tingsrätt och
hovrätt till 680 kronor exkl. mervärdesskatt (850 kr inkl, mervärdeskatt).

Högsta domstolen har i beslut den 19 mars 1993 funnit att skälig
timersättning till en offentlig försvarare är 910 kronor (inkl, mervärdes-
skatt). Beslutet avsåg ersättning utanför det taxesatta området. Mot
bakgrund av detta beslut bestämde regeringen den 29 april 1993 att
timkostnadsnormen avseende brottmålstaxa i tingsrätt och hovrätt, taxa
för gemensam ansökan om äktenskapsskillnad och konkursförvaltartaxa
fr.o.m. den 1 juli 1993 t.o.m. den 30 juni 1994 skall vara 728 kronor
exkl. mervärdesskatt (910 kr inkl, mervärdesskatt).

De nuvararande beräkningsgrunderna för att fastställa timkostnadsnor-
men är relativt komplicerade och förenade med en del svagheter.
Regeringen gav därför i maj 1993 Riksrevisionsverket i uppdrag att se
över beräkningsgrunderna och undersöka om förutsättningar finns att
införa differentierade normer i olika avseenden. Riksrevisionsverket har
i oktober 1993 redovisat uppdraget genom rapporten Rättshjälp - till
vilken kostnad? I rapporten diskuteras och analyseras bl.a. den s.k.
självkostnadskalkylen, möjligheterna till kostnadskontroll och alternativa
beräkningsmodeller. Många av de förslag som rapporten tar upp
förutsätter ett fortsatt utredningsarbete. Med hänsyn härtill och med
beaktande av att frågorna sammanhänger med de frågor som Rätts-
hjälpsutredningen har att utreda har regeringen den 2 december 1993
beslutat att rapporten skall överlämnas till Rättshjälpsutredningen.

Medelsbehovet

Regeringen beräknar anslagsbelastningen för budgetåret 1994/95 till
779 000 000 kronor. I detta belopp ingår de medel som Statens invand-
rarverk och Utlänningsnämnden beräknar för rättshjälp genom offentligt
biträde i ärenden enligt utlänningslagen. I beloppet ingår också medel i
anledning av ändrad lagstiftning om rattfylleri och utvidgad rätt till
målsägandebiträde.

Den minskade belastningen på anslaget beror huvudsakligen på att
möjligheterna att få rättshjälp genom offentligt biträde inskränks i vissa
fall (jfr Kulturdepartementets bilaga till budgetpropositionen).

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Rättshjälpskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 779 000 000 kr.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

144

F 2. Rättshjälpsmyndigheten

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

11 930 103

11 541 000

12 549 000

Rättshjälpsmyndigheten handlägger ärenden om rättshjälp. Rättshjälps-
myndigheten har ca 25 anställda. Från anslaget betalas även kostnaderna
för verksamheten vid Rättshjälpsnämnden. Domstolsverket är central för-
valtningsmyndighet för Rättshjälpsmyndigheten.

Domstolsverket m.m.

Domstolsverket har i sin förenklade anslagsframställning yrkat att
anslaget för budgetåret 1994/95 reellt förstärks med 800 000 kronor i
förhållande till vad som anvisats för budgetåret 1993/94. Resursförstärk-
ningen avser tre ytterligare tjänster fördelade på 0,5 ADB-handäggare,
1 ekonom, 0,5 föredragande vid nämnden samt 1 assistent som skall
delas mellan myndigheten och nämnden.

Under den tid myndigheten funnits har arbetssituationen varit be-
kymmersam. Det AD B-baserade ärendehanteringssystemet är tungarbetat
och i integrationen mellan rättsshjälpssystemet och den ekonomiska
redovisningen har fel konstaterats. Bristen på resurser har lett till att
administrationen blivit eftersatt. Det förekommer ett omfattande över-
tidsuttag. Nämndens arbetssituation är också otillfredsställande.

Riksrevisonsverket (RRV) har medgett att Domstolsverket får tillämpa
bokföringsförordningens äldre bestämmelser avseende löpande bokföring
av fordringar och skulder. Årsredovisningen består av en balansräkning,
resultaträkning, anslagsredovisning, finansieringsanalys och resultatredo-
visning. Rättshjälpsmyndigheten utnyttjade en anslagskredit på ca
300 000 kronor budgetåret 1992/93. RRV:s revisionsberättelse innehåller
inga invändningar såvitt avser Rättshjälpsmyndigheten.

Regeringens överväganden

Regeringen delar Domstolsverkets bedömning av behovet av resurstill-
skott till Rättshjälpsmyndigheten. Med hänsyn härtill bör anslaget,
förutom pris- och löneomräkning, öka med 800 000 kr.

Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket inte haft några in-
vändningar i revisionsberättelsen avseende Rättshjälpsmyndigheten.
Resultatredovisningen i årsredovisningen avseende budgetåret 1993/94
bör vara mindre detaljerad än vad som varit fallet beträffande budgetåret
1992/93.

145

10 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 3

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Rättshjälpsmyndigheten för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 12 549 000 kr.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

F 3. Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

1 000

1992/93

Utfall

1993/94

Beräknat

1994/95

Preliminär b<

1994/95

idömning

Domstols-

verket

Domstols-

verket

Domstols-

verket

Regeringen

Resultat

Intäkter	120 051 000	122 000 000	122 000 000	122 000 000
Kostnader	114 039 000	112 000 000	111 000 000	111 000 000
Resultat	6 012 000	10 000 000	11 000 000	11 000 000
(Driftbidrag	12 650 000	12 160 000	11 010 000	11 010 000)

De allmänna advokatbyråernas uppgifter och organisation m.m.

De allmänna advokatbyråernas främsta uppgift är att lämna biträde och
rådgivning enligt rättshjälpslagen. Om det kan ske utan hinder för den
verksamhet som bedrivs enligt rättshjälpslagen, skall byråerna även
lämna annat biträde i rättsliga angelägenheter. Om nödvändiga åtgärder
annars inte skulle vidtas på grund av att ersättning inte kan påräknas och
rättshjälp inte kan lämnas, bör juristerna vid de allmänna advokat-
byråerna åta sig uppdrag som t.ex. likvidator, förmyndare eller god man,
s.k. § 3-ärenden. För de kostnader som uppstår i den verksamheten får
byråerna ersättning av staten.

I princip skall de allmänna advokatbyråerna vara självbärande och
konkurrera på lika villkor med enskilda advokatbyråer. Varje byrå utgör
således en självständig resultatenhet.

146

Det finns numera 27 allmänna advokatbyråer, varav en har ett filial-
kontor på arman ort.

Anslaget Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet är ett förslags-
anslag som tas upp med ett formellt belopp på 1 000 kr. Under anslaget
redovisas kostnader och intäkter för verksamheten vid de allmänna
advokatbyråerna. För att klara likviditeten i uppdragsverksamheten
förfogar de allmänna advokatbyråerna över en rörlig kredit i riksgälds-
kontoret. Fr.o.m. den 1 juli 1991 omfattas de allmänna advokatbyråerna
av rutinen räntekonto med kredit. Kreditgränsen för innevarande budgetår
är 10 mkr.

De allmänna advoktbyråema har sammantagna sedan budgetåret
1987/88 uppnått självfinansieringskravet.

I 1993 års budgetproposition lämnades en redogörelse för de ut-
redningar m.m. som vidtagits beträffande de allmänna advokatbyråernas
verksamhet. I samma proposition angavs att någon genomgripande
förändring av systemet med de allmänna advokatbyråerna inte var
aktuell.

Verksamheten vid Allmänna advokatbyrån i Kalmar har på grund av
bristande lönsamhet avvecklats den 30 september 1993.

Under det senaste året har det förekommit informella diskussioner
mellan personalen vid ett par allmänna advokatbyråer och Domstolsverket
(DV) om övertagande av verksamheten.

De allmänna advokatbyråernas resultat m.m. budgetåret 1992/93

Riksrevisonsverket (RRV) har medgett att de allmänna advokatbyråerna
får tillämpa bokföringsförordningens äldre bestämmelser avseende
löpande bokföring av fordringar och skulder. Årsredovisningen består av
en balansräkning, resultaträkning, anslagsredovisning, finansieringsanalys
och resultatredovisning.

Av den förenklade anslagsframställningen samt årsredovisningen och
verksamhetsberättelsen för budgetåret 1992/93 framgår bl.a. följande.

De allmänna advokatbyråerna har sammantagna sedan budgetåret
1987/88 haft en god resultatutveckling med full kostnadstäckning och
uppfyllande av självfinansieringsmålet. För budgetåret 1992/93 blev den
totala kostnadstäckningen 107 % mot 109 % budgetåret 1991/92. Därvid
har hänsyn inte tagits till en redovisningsteknisk engångskostnad för
1991/92.

De allmänna advokatbyråerna uppnådde sammantagna ett bokförings-
mässigt resultat (årets resultat) på 7,4 mkr, mot 6 mkr året innan.
Överskottet uppstod genom att 19 byråer redovisade vinst på sammanlagt

10,4 mkr och 9 byråer redovisade förlust med tillsammans 3 mkr. I årets
resultat ingår även finansiella intäkter och kostnader samt extraordinära
intäkter och kostnader. Årets resultat återspeglar därför inte det senaste
årets verksamhet. Med anledning härav redovisas sedan flera år även ett
mer verksamhetsanpassat resultat som skiljer sig från årets resultat. Årets
rörelseresultat (rörelseresultat före avskrivningar och kalkylmässig ränta)
uppgick totalt sett t.ex. till 7,9 mkr. Årets verksamhetsresultat (rörelsere-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

147

sultat efter avskrivningar och kalkylmässig ränta) blev endast 48 tkr, mot
400 tkr budgetåret 1991/92. Härvid har hänsyn inte tagits till den
redovisningstekniska engångskostnaden på 3,4 mkr för 1991/92. Enligt
DV förklaras resultatnedgången av avvecklingsdiskussionema under
hösten 1992. Under våren 1993 har enligt uppgift en återhämtning skett

1 detta hänseende.

Under budgetåret 1992/93 utbetalades bonuslön på 8 mkr, mot 9,7 mkr
föregående budgetår. Fr.o.m. den 1 juli 1993 finns ingen begränsnings-
regel i bonuslöneavtalet. En tidigare sådan regel innebar att summan av
utbetalad bonuslön inte fick överstiga 5 % av de totala intäkterna.

Antalet inkomna ärenden minskade med 6 % i förhållande till bud-
getåret 1991/92. Samtidigt har det skett stora förändringar inom de olika
ärendegruppema. Ärendegruppen offentligt biträde har ökat mycket
kraftigt även under 1992/93. Ärendegruppema rådgivning, allmän
rättshjälp, offentlig försvarare och målsägandebiträde minskade i antal.

Faktureringsvolymen uppgick till 113 mkr, vilket är en ökning med

2 % i förhållande till året innan. Rättshjälpsärendena svarade för 75 %
av verksamhetsvolymen. Rörelsekostnadema utgjorde 107,4 mkr. I
förhållande till budgetåret 1991/92 innebär det att faktureringsvolymen
ökat med 2 % och att rörelsekostnadema ökat med 7 %. Lönekost-
naderna utgör ca 72 % av rörelsekostnadema.

Kostnaden för kurser och konferenser samt resor i samband därmed har
uppgått till 4,5 mkr vilket nästan är en fördubbling i förhållande till
budgetåret 1991/92. Enligt DV äravvecklingsdiskussionen med åtföljande
utlandsresor anledningen till denna kraftiga kostnadsökning.

Det samlade upparbetade värdet per den 30 juni 1993 uppgår till 33
mkr. Det innebär att ingen förändring skett i förhållande till året innan.

Genomsnittligt har personalstyrkan uppgått till 190 årsarbetskrafter,
varav 109 jurister och 81 biträden. Detta innebär att personalstyrkan i
stort sett varit oförändrad de senaste åren.

RRV påpekar i en revisionsrapport att det är svårt att bedöma värdet av
balansposten upparbetat värde. Detta uppges bl.a. bero på att tidredovis-
ningen varit bristfällig och i en del fall saknats helt.

DV bedömer att lönsamheten för byråerna kommer att bestå och
beräknar kostnadstäckningsgraden för innevarande budgetår och
budgetåret 1994/95 till 109 - 110 %.

Regeringens överväganden

Statsmakterna har slagit fast att staten endast i undantagsfall och då med
bestämda motiv skall uppträda som ägare av verksamheter som har
kommersiella förutsättningar. Av skäl som anfördes i 1993 års budget-
proposition är någon genomgripande förändring av systemet med de
allmänna advokatbyråerna för närvarande inte aktuell.

Mot bakgrund av att de allmänna advokatbyråerna bedriver en
konkurrensutsatt verksamhet är det samlade s.k. verksamhetsresultatet för
1992/93 inte tillfredsställande. Det förefaller dock som om det resultatet
kommer att förbättras. Det är angeläget att så sker och regeringen

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

148

kommer att hålla sig noga underrättad om utvecklingen.

Regeringen konstaterar att kostnaderna för kurser och konferenser och
resor i samband därmed ökat dramatiskt. Även RRV har i en revisions-
promemoria uppmärksammat detta och har rekommenderat Domstolsver-
ket att klargöra anledningen till denna ökning och att kartlägga behovet
och ange riktlinjer för kompetensutveckling, kurser och konferenser.
Regeringen kommer att följa upp denna fråga.

Det upparbetade värdet utgör ca 30 % av omsättningen. Verket bör
vidta åtgärder i syfte att kraftigt minska det upparbetade värdets andel av
omsättningen.

I de fäll de anställda önskar överta verksamheten vid en allmän
advokatbyrå måste självklart vedertagna, affärsmässigt motiverade
principer gälla. Det kan inte komma i fråga att staten indirekt sub-
ventionerar de anställdas övertagande av rörelsen. Detta skulle bl.a.
snedvrida konkurrensen med de privata advokatbyråerna.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet för budgetåret
1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

F 4. Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag

1992/93 Utgift 12 650 634

1993/94 Anslag 11 410 000

1994/95 Förelag 11 010 000

Från anslaget utgår driftbidrag till de allmänna advokatbyråerna, framför
allt för vissa prestationer som byråerna utför av sociala skäl.

Domstolsverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1994/95 till
11 010 000 kronor. Den prognostiserade minskade belastningen beror
enligt Domstolsverket bl.a. på att den översyn av den sociala mottag-
ningsverksamheten som verket nyligen genomfört förväntas leda till
sänkta kostnader.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag för budgetåret 1994/95
anvisar ett förslagsanslag på 11 010 000 kr.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

149

F 5. Vissa dom stol skostnader m.m.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

1992/93 Utgif

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

292 920 092

256 200 000

237 300 000

Från anslaget betalas vissa kostnader för rättegångsväsendet vid de
allmänna domstolarna, Bostadsdomstolen, arrende- och hyresnämnderna,
de allmänna förvaltningsdomstolarna och Försäkringsöverdomstolen.
Bland dessa kostnader kan nämnas ersättning till nämndemän, vittnen,
sakkunniga, målsägande, tolkar och konkursförvaltare.

Domstolsverket

Domstolsverket har efter vissa kompletteringar beräknat medelsbehovet
för budgetåret 1994/95 till 237 300 000 kr.

Regeringens överväganden

Regeringen har ingen erinran mot Domstolsverkets bedömning av
medelsbehovet. Den minskade belastningen på anslaget beror på att
utgifterna för resor m.m. i tjänsten överflyttats till anslaget D 2.
Domstolarna m.m.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Vissa domstolskostnader m.m. förbudgetåret 1994/95 anvisar
ett förslagsanslag på 237 300 000 kr.

F 6. Diverse kostnader för rättsväsendet

1992/93 Utgift 28 384 655

1993/94 Anslag 24 694 000

1994/95 Förslag 28 384 000

Från anslaget betalas en rad kostnader för rättegångsväsendet i den mån
de inte hör under anslaget F 5. Vissa domstolskostnader m.m. I vissa fall
betalas från anslaget utgifter för rättegångar där staten är part.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Diverse kostnader för rättsväsendet för budgetåret 1994/95
anvisar ett förslagsanslag på 28 384 000 kr.

150

G. ÖVRIGA MYNDIGHETER

G 1. Justitiekanslem

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

6 881 349

7 321 000

7 526 000

Justitiekanslerns uppgifter och organisation m.m.

Justitiekanslem (JK) är regeringens juridiske ombudsman, bevakar statens
rätt och har tillsyn över dem som utövar offentlig verksamhet. Han
fullgör också vissa uppgifter enligt bl.a. tryckfrihetsförordningen,
yttrandefrihetsgrundlagen, 8 kap. rättegångsbalken, datalagen (1973:289)
och lagen (1990:484) om övervakningskameror m.m.

JK:s arbetsuppgifter är till övervägande del bestämda i författning.
Omfattningen av JK:s arbete kan därför endast i ringa grad påverkas av
JK själv.

Som framgår av inledningen (avsnitt 2.4) har en särskild utredare sett
över Justitiekanslerns arbetsuppgifter m.m. Som redovisas där är några
större förändringar av JK:s verksamhet för närvarande inte aktuella.

Justitiekanslem har i sin förenklade anslagsframställning för budgetåret
1994/95 hemställt om ett oförändrat anslag i förhållande till innevarande
budgetår.

Regeringens överväganden

Regeringen delar Justitiekanslerns bedömning om medelsbehovet för
budgetåret 1994/95. Detta medför att Justitiekanslem bör anvisas ett
anslag som reellt sett är oförändrat i förhållande till innevarande
budgetår. Justitiekanslem bör därför anvisas ett ramanslag på 7 526 000
kronor inklusive pris- och löneomräkning.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Justitiekanslem för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 7 526 000 kr.

151

G 2. Datainspektionen

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

1 000

21 045 000

21 772 000

Datainspektionen

Datainspektionen prövar frågor om tillstånd och utövar tillsyn enligt
datalagen (1973:289), kreditupplysningslagen (1973:1 173) och in-
kassolagen (1974:182) samt utfärdar licens enligt datalagen. Inspektionen
utövar dessutom tillsyn enligt lagen (1987:1231) om automatisk
databehandling vid taxeringsrevision, m.m.

Inspektionens övergripande mål skall vara att verka för och övervaka
att automatisk databehandling av personuppgifter och kreditupplysnings-
verksamhet inte medför otillbörligt intrång i enskildas personliga
integritet och att god sed iakttas i inkassoverksamhet.

Chef för inspektionen är en generaldirektör. Inom inspektionen finns
två sakenheter. Den ena svarar för inspektionens uppgifter i fråga om
offentlig verksamhet och den andra för inspektionens uppgifter i fråga om
enskild verksamhet. Dessutom finns en teknisk och en administrativ
enhet.

Kostnaderna för inspektionens verksamhet skall täckas genom avgifter.

Datainspektionen yrkar i sin anslagsframställning att inspektionen
anvisas ett ramanslag motsvarande den planeringsram som angavs i 1993
års budgetproposition. Inspektionen bedömer att dess anslagsverksamhet
med övriga gällande planeringsförutsättningar kan genomföras med i stort
sett de resultat som angavs i den fördjupade anslagsframställningen.
Datainspektionen har i sin anslagsframställning redovisat verksamheterna
inom områdena tillståndsverksamhet, tillsynsverksamhet, regelgivning,
information, teknikverksamhet och licensverksamhet.

Regeringens överväganden

Övergripande mål

Det har inte funnits skäl till att förändra de övergripande mål som
gäller för tvåårsperioden 1993/94 - 1994/95.

Resurser: Ramanslag 1994/95 21 772 000 kr

Resultatbedömning

Datainspektionens anslagsframställning visar, enligt vår mening, att
verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de verksamhetsmål som
hittills funnits har uppnåtts. Inspektionen har under budgetåret 1992/93

152

ökat sin produktivitet vad gäller avgjorda tillståndsärenden med 22 %.
Detta har varit möjligt genom hög rationalisering och massiva arbetsin-
satser av personalen. Inspektionen har även ökat antalet inspektioner med
ca 150 %.

Slutsats

Regeringen anser att de riktlinjer för Datainspektionen som lades fast i
1993 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1994/95.

En viss förändring av inspektionens verksamhet i framtiden kan dock
förväntas till följd av vad regeringen avser att föreslå på data!agsområdet
vilket framgår av inledningen (avsnitt 2.3).

Regeringen delar Datainspektionens bedömning om medelsbehovet för
budgetåret 1994/95 vilket medför att inspektionen bör anvisas ett anslag
som reellt sett är oförändrat i förhållande till innevarande budgetår.
Datainspektionen bör därför anvisas ett ramanslag på 21 772 000 kr
inklusive pris- och löneomräkning.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Datainspektionen för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 21 772 000 kr.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

153

G 3. Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader

Prop.1993/94:100

Bilaga 3

För innevarande budgetår har ett ramanslag på 7 049 000 kr anvisats för
Brottsskadenämndens förvaltningskostnader. I en inom Justitiedeparte-
mentet upprättad promemoria Brottsofferfond föreslås bl.a. att en
brottsofferfond skall inrättas fr.o.m. den 1 juli 1994 och att Brottsskade-
nämnden skall besluta i frågor angående användningen av brottsofferfon-
dens medel. Mot bakgrund av förslagen har regeringen den 11 november
1993 uppdragit åt en särskild utredare att göra en översyn av Brottsska-
denämndens organisation, lednings- och arbetsformer. Med utgångspunkt
i denna översyn skall utredaren lämna förslag till organisation m.m. av
en myndighet med ett övergripande ansvar för brottsofferfrågor.
Myndighetens ansvarsområde bör bl.a. omfatta de ärenden som idag
handläggs av Brottsskadenämnden och frågor om bidrag ur den planerade
brottsofferfonden. Uppdraget skall redovisas senast den 20 januari 1994.

I avvaktan på att beredningen av de frågor som hänger samman med
utredarens förslag slutförs föreslår regeringen att anslaget förs upp med
oförändrat belopp.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen,

i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till
Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader förbudgetåret 1994/95
beräknar ett ramanslag på 7 049 000 kr.

G 4. Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av
brott

För innevarande budgetår har ett förslagsanslag på 35 000 000 kr
anvisats för Brottskadenämndens utbetalningar av ersättning för skador
på grund av brott.

I avvaktan på att beredningen av de frågor som hänger samman med
utredarens förslag om översynen av Brottsskadenämnden slutförs föreslår
regeringen att anslaget förs upp med oförändrat belopp.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen,

i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till
Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av brott för
budgetåret 1994/95 beräknar ett förslagsanslag på 35 000 000 kr.

154

G 5. Brottsförebyggande rådet

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

17 820 482’

20 145 000

26 774 000

¹ Anslagen G 3. Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader och G 4. Brotts-
förebyggande rådet: Utvecklingskostnader.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har till uppgift att främja brotts-
förebyggande insatser genom att arbeta med utveckling, utvärdering,
tillämpad forskning och information inom det kriminalpolitiska området.
BRÅ:s arbetsuppgifter preciseras närmare i den nya instruktionen (SFS
1993:669) som gäller från den 1 juli 1993.

Brottsförebyggande rådet

I sin enkla anslagsframställning har BRÅ redogjort för de förändringar
av verksamheten som har gjorts med anledning av de nya riktlinjer som
regeringen drog upp i 1993 års forskningsproposition.

BRÅ föreslår i anslagsframställningen att tyngdpunkten i verksamheten
under budgetåret 1994/95 skall ligga på projekt inom områdena
brottsprevention och samhällets reaktioner på brott och att utvärderingar
av olika slag skall prioriteras särskilt. BRÅ anser vidare att arbetet med
en framtids- och omvärldsanalys avseende hela rättsväsendet bör fortsätta
genom fördjupade studier. BRÅ utreder också förutsättningarna för att
göra en nationell brottsofferundersökning, som bl.a. skulle kunna belysa
faktorer som påverkar risken för att bli utsatt för olika slags brott.

BRÅ föreslår att en nedskärning görs av anslaget för budgetåret
1994/95 med 1 500 000 kr i enlighet med de planeringsramar som
regeringen har fastställt för perioden.

Regeringens överväganden

I 1993 års forskningsproposition angav regeringen som övergripande mål
för planeringsperioden 1993/94 - 1995/96 att BRÅ skulle utvecklas till
ett kvalificerat expertorgan med uppgift att arbeta med utveckling,
utvärdering, tillämpad forskning och information inom det kriminalpoli-
tiska området. Regeringen anser att BRÅ på ett förtjänstfullt sätt anpassat
verksamheten till denna nya inriktning. De förslag till inriktning av
verksamheten som BRÅ har redovisat ligger i linje med de övergripande
mål som lades fast i forskningspropositionen. Dessa mål bör gälla även
för budgetåret 1994/95.

Regeringen föreslår, i enlighet med det principbeslut riksdagen fattat
om ansvar för den statliga statistiken (bet. 1992/93 FiU:7, rskr. 122), att
BRÅ fr.o.m. den 1 juli 1994 tar över beställaransvaret för statistiken
inom rättsväsendet. Ansvaret kommer att omfatta både kriminalstatistik
och annan statistik för rättsväsendet. För den faktiska statistikpro-

155

duktionen kommer BRÅ att tillföras medel från Statistiska centralbyrån.
Till följd härav har 5 949 000 kr beräknats under detta anslag för rätts-
och kriminalstatistiken i stället för under sjunde huvudtitelns anslag D 8.
Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser. Regeringens
överväganden avseende ansvarsfördelningen mellan Statistiska central-
byrån och andra myndigheter återfinns i bilaga 8 anslaget D 8. Statistiska
centralbyrån: Statistik, register och prognoser. Ansvarsförändringen
medför också ett behov av att förstärka BRÅ:s egen kompetens på
statistikområdet. För att kunna svara mot sin roll som expertorgan i
kriminalpolitiska frågor behöver BRÅ även tillföras ytterligare kompetens
på det ekonomiska området. Medel för sådana kompetensförstärkningar
har beräknats under anslaget.

I enlighet med vad som angavs i 1993 års forskningsproposition har
regeringen under anslaget beräknat att 1 500 000 kr skall föras över från
BRÅ:s anslag till anslaget E 3. Humanistisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet: Forskning under Utbildningsdepartementets huvudtitel
för att användas för stöd till kriminalvetenskaplig forskning.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Brottsförebyggande rådet för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 26 774 000 kr.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

156

Bilaga 3.1

Statistiska uppgifter om brottsutvecklingen samt om
verksamheten mom polisväsendet, åklagarväsendet,
domstolarna och kriminalvården m.m.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

1 Brottsutvecklingen

Det antal brott mot brottsbalken som har kommit till polisens kännedom
har ökat under hela efterkrigstiden. Ar 1982 uppgick antalet brott mot
brottsbalken till 805 500 medan antalet år 1992 uppgick till nära
1 052 000, d.v.s. en ökning med nära 31 procent under tioårsperioden.
Antalet registrerade brott mot lagstiftning utanför brottsbalken har under
tioårsperioden minskat från en högsta nivå år 1982 om drygt 178 000 till
att bli drygt 143 000 år 1992. Av brotten år 1992 mot annan lagstiftning
svarar trafikbrotten för 54 procent och narkotikabrotten för 21 procent.
De registrerade trafik- och narkotikabrotten under år 1992 uppgick till
nära 109 000. Härtill kommer ett stort antal trafikförseelser, som huvud-
sakligen beivras genom ordningsbot.

Antal anmälda brott (i tusental)

□ Brott sbalksbrott

Ut Brott mot annan lagstiftning

¹ Värdena för 1993 har beräknats på grundval av utvecklingen

t.o.m. oktober 1993

157

Prop. 1993/94:100

Brott mot brottsbalken har under den senaste tioårsperioden ökat med i Bilaga 3
genomsnitt 2,7 procent per år medan brott mot annan lagstiftning minskat
med i genomsnitt 2,1 procent. För antalet registrerade brott mot
lagstiftning utanför brottsbalken kan emellertid mycket starka variationer
iakttas mellan olika år. Att döma av den preliminära statistiken tycks de
öka med nära 7 procent under år 1993 jämfört med föregående år.

1 följande tabell ges en översikt av den genomsnittliga årliga föränd-
ringen i antalet anmälda brott mot brottsbalken under perioderna 1982 -
1987 resp. 1987 - 1992.

Årlig förändring i genomsnitt

1982 - 1987 -

1987 1992

Våldsbrott	+	4,0	%	+	6,0	%
därav misshandel	+	4,3	%	+	5,4	%
därav rån	+	2,2	%	+	9,6	%
våldtäkt	+	3,4	%	+	8,7	%
Tillgreppsbrott	+	3,6	%	+	2,4	%
därav bostadsinbrott	-	0,7	%	+	1,2	%
därav inbrott i vind, källare	+	2,5	%	-	1,5	%
därav biltillgrepp	+	10,6	%	+	1,7	%
Bedrägeribrott	+	2,0	%	-	7,7	%
Övriga brottsbalksbrott	+	2,1	%	+	5,5	%
därav skadegörelsebrott	+	3,8	%	+	2.8	%

Brottsförebyggande rådet har gjort en prognos för brottsutvecklingen till
år 2000. Den publicerades i en kriminalpolitisk framtids- och om-
världsanalys (1993-11-08). Prognosen bygger på ett studium av till
polisen anmälda brott sedan år 1950. Enligt denna prognos kommer
nivån för de anmälda brotten år 2000 att ligga mellan 1,35 och 1,50
miljoner anmälda brott totalt, 790 000 till 930 000 anmälda stöldbrott och
52 000 till 60 000 våldsbrott (exkl. rån). Prognosen visar enligt Brotts-
förebyggande rådet vilken nivå den anmälda brottsligheten kommer att
ligga på år 2000 om brottsutvecklingen fortsätter enligt det mönster den
hittills gjort.

I det följande kommenteras utvecklingen för olika grupper av brott,
bl.a. brottsbalksbrott samt trafiknykterhetsbrott och narkotikabrott. I
diagram och tabeller redovisas uppgifter om brott anmälda år 1982 och
senare. Siffrorna för perioden 1982 - 1992 är tagna direkt ur Statistiska
centralbyråns (SCB:s) definitiva årsstatistik. De siffror som anges för år
1993 är preliminära beräkningar som bygger på SCB:s statistik för tiden
januari - oktober 1993.

158

BRÅ utarbetar årligen en rapport över brottsutvecklingen. Hänsyn har
tagits till uppgifterna i rapportserien i den följande redogörelsen.

Sekretariatet för analys- och resultatutvärdering (SAR) inom Justitie-
departementet följer utvecklingstendenserna vad gäller brottmålsprocessen
i vid mening. Uppgifter från denna uppföljning ingår också i framställ-
ningen.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

159

1.1 Våldsbrott

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Antal anmälda våldsbrott (i tusental)

Är	Rån	Misshandel	Våldtäkt	Mord och dråp samt miss- handel med dödlig utgång
1982	3 530	28 200	941	125
1983	3 473	29 220	923	121
1984	3 681	30 785	995	116
1985	3 851	31 996	1 035	126
1986	3 806	32 805	1 046	147
1987	3 939	34 757	1 114	134
1988	4 177	37 51 1	1 332	146
1989	5 211	39 641	1 462	150
1990	5 967	40 690	1 410	121
1991	6 173	40 454	1 462	141
1992	6 219	45 232	1 688	174
1993'	6 200	51 000	2 000	180

' Värdena for 1993 har beräknats på grundval av utvecklingen

t.o.m. oktober 1993

160

Till våldsbrott räknas, som i den officiella statistiken, fullbordade mord,
dråp, misshandel med dödlig utgång, försök till mord och dråp, bama-
dråp, misshandel utan dödlig utgång, rån och våldtäkt.

Våldsbrotten har uppvisat en relativt jämn ökningstakt under 1980-talet.
Statistiken visar emellertid på en markant ökning av våldsbrotten för åren
1992 och 1993. År 1992 var antalet våldsbrott nära 11 procent fler än
föregående år. Att döma av den preliminära statistiken beräknas
våldsbrotten öka med ytterligare 11 procent år 1993.

År 1992 utgjorde våldsbrotten 5 procent av de registrerade brottsbalks-
brotten.

Särskilt om rån

Antalet anmälda rånbrott 1992 var drygt 6 200 och det är en ökning med
knappt 1 procent sedan 1991. Av rånbrotten är de flesta rån mot person
(83 procent). Därefter kommer butiksrånen (11 procent). Större delen av
ökningen från år 1991 utgörs av en ökning av personrånen.

Gaturån är den dominerande formen av rån. Bank- och postrånen är
få i förhållande till övriga rån. Under 1992 var dessa 338. Det är en
ökning med 22 stycken jämfört med 1991. Bank-och postrånen förorsakar
ofta mycket stora förluster och är även i övrigt allvarliga eftersom de
ofta begås med hjälp av skjutvapen.

Särskilt om misshandel

I en uppdelning av misshandelsbrotten efter om de skett inom- eller
utomhus kan noteras att förändringen från år 1991 till år 1992 är den att
ökningen varit 12 procent för båda kategorierna. Grovt räknat utgör en
femtedel av de polisanmälda misshandelsbrotten familjevåld. Dessa brott
domineras nästan helt av män som misshandlar sina nuvarande eller
tidigare hustrur, sammanboende eller fästmör.

Enligt BRÅ sker det mesta av våldet mellan bekanta, som inte har en
familjerelation, i lägenheter och utspelas inom grupper av kriminellt
aktiva eller missbrukare av olika slag. Drygt hälften av de polisanmälda
våldsbrotten utspelas på gator och torg, i eller kring nöjeslokaler samt på
allmänna kommunikationsmedel. De flesta fall av misshandel utomhus
där gärningsmannen är okänd för offret sker i storstadsregionerna.

Särskilt om våldtäkt

De anmälda våldtäkterna ökade år 1992 totalt med 15 procent jämfört
med föregående år. Antalet anmälda våldtäktsbrott har ökat kontinuerligt
under åren 1975 -1992. Det är till största delen de anmälda fullbordade
våldtäkterna inomhus som svarar för den ökningen.

11 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 3

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

161

1.2 Tillgreppsbrott

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Antal anmälda tillgreppsbrott (i tusental)

År	» Inbrotts- Därav	Därav	Biltillgrepp	Stöld ur
	stöld Inbrott i	Inbrott i	(fullbordat)	motorfordon
	lägenhet	vind eller
	eller villa	källare

1982	138 343	21 063	25 096	25 184	101 307
1983	138 913	23 866	22 931	24 864	100 926
1984	141 781	24 647	25 716	27 209	112 859
1985	144 571	24 298	28 129	31 823	125 231
1986	151 881	23 260	27 625	39 543	152 221
1987	142 331	20 351	28 443	41 580	156 972
1988	130 923	20 155	23 938	42 387	149 172
1989	137 195	21 329	22 267	47 781	155 091
1990	154 030	22 446	22 911	51 064	157 626
1991	155 865	22 056	24 037	48 491	143 908
1992	155 902	21 550	26 318	45 185	135 672
1993'	157 000	20 500	30 200	43 400	126 000

¹ Värdena for 1993 har beräknats på grundval av utvecklingen

t.o.m. oktober 1993

162

Tillgreppsbrotten utgör nästan 70 procent av samtliga polisanmälda
brottsbalksbrott. Förutom de i tabellen redovisade brottsgruppema ingår
en mängd olika former av stöldbrott som inte rubriceras som inbrott,
t.ex. snatteri.

Särskilt om inbrott

Inbrotten utgör en sjundedel av samtliga registrerade brottsbalksbrott.
Förutom villa- och lägenhetsinbrott och inbrott i vind eller källare ingår
i här redovisade siffror även inbrottsstöld i butiker, kiosker och skolor
m.m.

Under 1970-talet uppvisade antalet inbrottsstölder stora svängningar.
Under 1980-talet låg de på en nivå runt 140 000, men ökade markant till
nära 156 000 år 1991. Ar 1992 var antalet anmälda inbrott på samma
nivå som föregående år.

Särskilt om motorfordonstillgrepp

I tabellen redovisas enbart fullbordade biltillgrepp.

Antalet fullbordade bilstölder var år 1992 79 procent fler än år 1982.
Den markanta ökningen tog sin fart under andra halvan av 1980-talet.
Under perioden 1982-1985 stals i genomsnitt 27 000 bilar per år.
Perioden 1986 - 1990 var motsvarande siffra drygt 44 000 per år.

År 1991 anmäldes 48 491 fullbordade biltillgrepp. Under år 1992 blev
antalet 45 185 vilket är en minskning med 7 procent jämfört med
föregående år.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

163

1.3 Bedrägeribrott

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

¹ Värdena för 1993 har beräknats på grundval av utvecklingen

t.o.m. oktober 1993

År 1992 anmäldes nära 61 000 bedrägeribrott (exkl. häleri) vilket är en
minskning med 15 procent jämfört med året innan. Denna minskande
utveckling har fortsatt även under år 1993. I en undersökning som BRÅ
vidtagit förklaras nedgången av en kraftig minskad anmälningsbenägenhet
från bankernas sida. Det gäller då främst s.k. övertrasseringar, men även
i viss mån andra typer av bedrägerier med check- och personkonton.

Av bedrägeribrotten svarade checkbedrägerierna år 1992 för 17 procent
medan bedrägerier som begås med hjälp av betalkort svarade för 18
procent.

164

År	Check- bedrägeri	Betalkort
1982	10 117	21 638
1983	11 680	16 717
1984	13 369	13 960
1985	13 036	22 241
1986	15 195	22 057
1987	15 757	19 681
1988	17 063	20 312
1989	12 794	19 678
1990	14 760	16 699
1991	12 467	14 426
1992	10 151	11 181
1993'	7 100	10 500

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

' Värdena för 1993 har beräknats på grundval av utvecklingen

t.o.m. oktober 1993

1.4 Övriga brottsbalksbrott

Antal anmälda brottsbalksbrott (i tusental)

□ Skadegörelsebrott DJÖvnga BrB-brott

'Värdena för 1993 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1993

165

12 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 3

Till övriga brottsbalksbrott räknas förutom skadegörelsebrott ett stort
antal olika grupper av brottsliga beteenden som inte faller inom någon av
de tidigare berörda kategorierna.

Särskilt om skadegörelse

Under 1980-talets senare hälft ökade skadegörelsebrotten markant.
Jämfört med 1985 var de 31 % fler under 1990. Under åren 1991 och
1992 anmäldes omkring 94 000 skadegörelsebrott, vilket innebär en
minskning med 3 procent jämfört med år 1990. Om detta är ett trend-
brott, eller bara en tillfällig minskning, återstår att se. Att döma av den
preliminära statistiken beräknas antalet anmälda skadegörelsebrott år 1993
öka med drygt 1 procent jämfört med föregående år.

En mycket stor andel av dem som döms för skadegörelsebrott är
tonåringar.

Av skadegörelsebrotten avser 34 % skadegörelse på motorfordon och
16 % drabbar stat, landsting och kommuner.

1.5 Narkotikabrott

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

‘Värdena för 1993 har beräknats på grundval av utvecklingen

t.o.m. oktober 1993

166

Diagrammet avser brott mot narkotikastrafflagen (1968:64) och
narkotikabrott enligt varusmugglingslagen (1960:418).

Antalet anmälda narkotikabrott låg på en relativt stabil nivå under hela
1970-talet. År 1980 ökade antalet anmälda brott kraftigt.

En del av den ökningen kan förklaras med de skärpta anvisningar som
infördes av Riksåklagaren år 1980. Dessa har föranlett att även innehav
eller överlåtelse av mycket små mängder narkotika betraktas som
narkotikabrott. En annan förklaring till ökningen är troligen polisens
insatser mot den s.k. gatulangningen under åren 1981 och 1982.

En kraftig minskning av den anmälda narkotikabrottsligheten kan noteras
sedan år 1983. År 1992 var antalet anmälda brott 56 procent lägre än år
1982. En stor del av minskningen beror på ändrade rutiner för an-
talsräkning i s k serieuppklaringar. Antalet narkotikabrott per misstänkt
person har minskat från 9,1 år 1982 till 4,1 år 1992.

År 1992 anmäldes 30 729 brott. Detta är en minskning med 4 procent
jämfört med föregående år. Att döma av den preliminära statistiken
kommer antalet registrerade narkotikabrott öka markant under år 1993.

Antalet personer som lagförts för narkotikabrott var år 1992 drygt 700
fler än år 1983 vilket är en ökning med 10 procent.

Antal personer som lagförts för narkotikabrott.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992

7074 6149 6067 6401 6208 6850 7014 7349 7612 7807

167

1.6 Trafiknykterhetsbrott

Följande diagram avser brott enligt 4 § lagen (1951:649) om straff för
vissa trafikbrott (TBL).

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Antal anmälda trafiknykterhetsbrott (i tus ental)

¹ Värdena för 1993 har beräknats på grundval av utvecklingen
t.o.m oktober. Ändrad lagstiftning den 1 juli 1990.

Den 1 juli 1990 ändrades TBL. I diagrammet i det följande görs en
jämförelse mellan antalet domar där grovt rattfylleri är huvudbrott för
åren 1989, 1991 och 1992 (4 § 1 mom TBL i dess lydelse före den 1 juli
1990 och 4 a § nu gällande TBL). Påföljderna har förändrats markant
efter reformen. Under hela 1980-talet låg andelen som fick fängelsepå-
följd på en relativt konstant nivå på omkring 73 procent. År 1991 var
denna andel 42 procent. År 1992 ökade emellertid andelen som fick
fängelsepåföljd till 56 procent. Det totala antalet lagföringar för grovt
rattfylleri (som huvudbrott) har minskat från 7 410 år 1989 till 5 455 år
1992.

168

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Domar avseende grovt rattfylleri

169

2 Verksamheten inom rättsväsendet

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Arbetet inom rättsväsendet i fråga om brott hänger mycket intimt
samman. I huvudsak går det när det gäller åtgärder mot brott i praktiken
en rak linje från polis, via åklagare och domstolar till kriminalvård.

Brott och uppklaring

Antalet brott som anmäls till polisen är nära 1,2 milj, per år. Den siffran
omfattar inte brott för vilka polisen direkt utfärdar ordningsföreläggan-
den. Antalet sådana förelägganden utgjorde 194 660 år 1992 (218 350 år
1991).

Endast en del av de brott som anmäls till polisen klaras upp. År 1992
blev nära 370 000 brott uppklarade. För dessa fäll svarade 108 000
misstänkta personer.

De allra flesta uppklarade brotten (omkring 90 procent) hade begåtts av
en gärningsman. För tillgreppsbrotten är det emellertid relativt vanligt att
flera personer tillsammans begår brott.

Den s k uppklaringsprocenten varierar mellan olika brottstyper.
Uppklaringen växlar även mellan skilda delar av landet.

För spanings- eller ingripandemått (t ex trafikbrott och narkotikabrott)
är uppklaringsprocenten hög (nära 90 procent). Vid s k offerbrott är
uppklaringsprocenten betydligt lägre. För misshandel och andra vålds-
brott är uppklaringen omkring 50 procent, medan mindre än 10 procent
av inbrottsstöldema klaras upp. Ungefär vart femte rån blir uppklarat.

Antalet uppklarade brottsbalksbrott har ökat från drygt 240 000 år 1982
till över 246 000 år 1992 (266 000 år 1991).

Beslut av åklagare

Åklagarna fattar beslut om åtal mot cirka 89 500 personer årligen. Till
detta kommer omkring 89 000 strafförelägganden per år. Åklagarna
beslutar om åtalsunderlåtelser i cirka 16 000 fall per år. Antalet avskriv-
na och nedlagda mål är omkring 68 000 per år.

Skyddstillsyn, villkorlig dom och böter

År 1992 dömdes omkring 6 300 personer till skyddstillsyn. För 527 eller
8 procent av dessa kombinerades skyddstillsynen med fängelsestraff.
Drygt 12 800 personer dömdes till villkorlig dom år 1992. Under samma
år har totalt 109 683 personer bötfällts. 36 029 har dömts till böter.

170

Fängelse

Från mitten av 1970-talet och fram till år 1982 ökade antalet personer
som dömdes till fängelse. Den nedåtgående trend som därefter följde
bröts år 1986 då antalet personer som dömdes till fängelse åter böijade
öka.

År 1992 dömdes 15 832 (1991 dömdes 14 313) personer till fängelse
som huvudpåföljd.

Andelen frihetsstraff varierar starkt mellan olika brottstyper. 60 procent
av dem som dömdes till fängelse dömdes för brott mot brottsbalken.
Stöldbrotten utgör merparten. Det enskilda brott som dominerar är
rattfylleri.

5 procent av dem som under 1992 dömdes till fängelse ådömdes en
strafftid på mer än två år. En tredjedel av dessa dömdes för narkotika-
brottslighet.

2.1 Polisväsendet

Antalet ingripanden och utryckningar inom polisväsendet framgår av
statistiken över de s.k. ingripandemeddelandena (IM). Den utgör ett
komplement till siffrorna för antalet anmälda brott när det gäller att
bedöma arbetsbelastningen inom polisväsendet, och då främst inom
övervakningsverksamheten. IM utfärdas så snart ett polisingripande sker.
Hur antalet ingripanden och gripna har utvecklats sedan år 1982 framgår
av följande diagram.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

□ In gripan demad. EU Gripna

171

2.2 Åklagarväsendet

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Arbetsbelastningen vid åklagarmyndigheterna och de allmänna dom-
stolarna påverkas av antalet anmälda brott och andelen därav som klaras
upp. Den är vidare beroende av bl.a. målens svårighetsgrad och föränd-
ringar i lagstiftningen. Till belysning av arbetsbelastningen hos åklagarna
anges i följande tabell antalet misstänkta personer i mål hos åklagare
under de senaste åren. Antalet mål i utgående balans har ökat stadigt
sedan år 1985.

Period	Antal personer i	Antal mål i utgående
		balans

	Mål om brott på vilket fängelse kan följa	Övriga mål	Totalt	Därav mål om brott på vil- ket fängelse kan följa
1982	172 100	118 000	64 600	48 600
1983	169 800	114 400	59 400	43 700
1984	167 498	101 700	35 208	28 087
1985	170 699	96 200	53 082	41 027
1986	172 938	90 700	55 943	43 129
1987	170 538	92 800	56 931	44 222
1988	177 032	92 108	58 659	47 047
1989	179 348	91 884	62 707	49 958
1990	192 702	89 651	64 581	53 978
1991	203 815	86 533	67 778	55 748
1992	208 254	89 943	68 463	57 470

Som ytterligare belysning av arbetsbelastningen vid åklagarmyndigheterna
anges i följande tabell användningen av tvångsmedel.

172

År

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Tvångsmedel

Anhållna Häktnings-

fra mställningar

1982	30 368	9 918
1983	28 747	9 455
1984	26 388	8 855
1985	25 448	8 720
1986	26 177	8 401
1987	26 648	9 275
1988	26 264	11 546
1989	25 943	11 959
1990	27 221	12 135
1991	27 583	12 256
1992	28 743	12 929

2.3 Domstolsväsendet

2.3.1 Domstolarnas arbetsläge

	1990	1991	1992	92-01-01 -06-30	93-01-01 -06-30
Allmänna domstolarna
Högsta domstolen
Inkomna mål¹	3 687	4 163	4 611	2 455	2 726
Avgjorda mål²	3 544	3 645	4 554	2 131	2 600
Utgående balans	1 044	1 483	1 595	1 828	1 715
Hovrätterna
Inkomna mål	20 705	22 160	26 050	12 868	14 081
Avgjorda mål	20 421	22 338	23 665	11 658	14 792
Utgående balans	7 910	7 732	10 117	8 942	9 406

'Inkl, skrifter

²Utan skrifter

173

13 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 3

Prop. 1993/94:100
_________________________________________________________________________ Bilaga 3

1990 1991 1992 9201-01 93-01-01

-06-30 -06-30

Tingsrätterna
Inkomna tvistemål

och brottmål Avgjorda tvistemål	143 192	163 079	164 123	81 250	93 604
och brottmål	139 900	153 123	162 438	82 211	90 518
Utgående balans
tvistemål och
brottmål	65 321	74 367	75 036	73 220	77 400
Inkomna fastig-
hetsmål	7 229	1 590'	1 602	753	1 360
Avgjorda fastig-
hetsmål	8 245	3 659¹	1 836	968	944
Utgående balans
fastighetsmål	4 154	2 008	1 740	1 777	2 136
Inkomna mål om
lagsökning	125 077	152 942	_2
Inkomna mål om
betalningsföre-
läggande	520 422	633 002	_2

Inkomna domstols-

ärenden	23 123	25 118	28 724	15 902	15 094
Avgjorda domstols
ärenden	22 062	25 483	25 703	15 962	15 684
Utgående balans domstolsärenden Inskrivnings-	15 082	14 726	15 505	14 434	12 137
ärenden	1984 350	2 158 364	1 500 770	812 548	705 590
Gravations- och
äganderätts-
bevis	393 676	325 470	179 900	106 417	73 359

¹ From 1991-01-01 räknas mål om hyra och bostadsrätt inte längre som fastighetsmål utan
som tvistemål.

² From 1992-01-01 handläggs inte längre nya lagsöknings- och betalningsforeläggandemål
vid tingsrätterna.

174

Prop. 1993/94:100

	1990	1991	1992	92-01-01 -06-30	93-01-01 -06-30
Allmänna förvaltningsdomstolarna
Regeringsrätten
Inkomna mål	5 437	5 893	6 439	3 344	3 616
Avgjorda mål	4 088	5 630	5 630	3 059	3 429
Utgående balans	4 088	4 333	4 779	4 614	4 938
Kammarrätterna
Inkomna mål	26 299	27 654	33 750	17 633	20 949
Avgjorda mål	27 736	28 929	32 838	16 404	21 385
Utgående balans	17 571	16 319	24 001	23 580¹	23 584
Länsrätterna
Inkomna mål	136 287	156 395	118 964	59 718	68 874
Avgjorda mål	135 698	141 536	152 659	78 844	74 409
Utgående balans	128 221	142 621	108 122	123 071	101 976

¹ I samband med försäkringsrätternas upphörande den 1 juli 1992 har 6 735 balanserade
mål överflyttats till kammarrätterna.

1990	1991	1992	92-01-01	93-01-01
			-06-30	-06-30

Bostadsdomstolen och hyresnämnderna m.m.

Bostadsdomstolen

Inkomna mål	662	587	632	355	290
Avgjorda mål	699	619	661	364	313
Utgående balans	310	277	248	268	225

Hyresnämnderna

Inkomna ärenden	51 185	52 039	42 932	22 103	25 563
Avgjorda ärenden	54 779	52 414	43 858	22 813	24 223
Utgående balans	16 300	15 925	10 463	15 215	16 486
A rrendenämndema
Inkomna ärenden	2 567	1 722	2 324	1 185	1 689
Avgjorda ärenden	2 598	1 622	1 672	889	890
Utgående balans	735	835	1 487	1 131	2 276

175

	1990	1991	1992	92-01-01 -06-30	93-01-01 -06-30
Försäkringsöverdoinstoleu och försäkringsrätterna
Försäkringsöverdomslolen
Inkomna mål	2 940	3 411	2 927	1 843	1 505
Avgjorda mål	2 800	2 618	2 892	1 414	1 228
Utgående balans	3 836	4 629	4 660	5 022	4 936
Försäkringsrätterna
Inkomna mål	10 376	6 191'	-	-	-
Avgjorda mål	8 035	8 886	-	3 691	-
Utgående balans	13 176	10 436	-	6 735	-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

¹ From 1991-07-01 anhängiggörs inga mål vid försäkringsrätterna. Verksamheten upphörde
helt 1992-07-01.

2.3.2 Särskilt om brottmålen

Period	Tingsrätterna
Period	Antal brott- mål i balans	Inkomna brottmål	därav mål som får handläggas av notarie
1984	23 951	72 702	12 450
1985	23 976	68 700	10 212
1986	25 456	69 847	11 118
1987	24 679	67 856	10 203
1988	24 984	70 798	10 113
1989	25 604	72 370	10 396
1990	24 535	72 969	8 937
1991	27 137	78 015	10 248
1992	26 403	79 326	11 155
1992 första	26 977	39 486	5 433
1993 halvåret	24 780	40 388	5 245

Av tabellen framgår att antalet inkomna brottmål vid tingsrätterna har
ökat under senare år. Statistiken för första halvåret 1993 tyder på en
fortsatt hög nivå. Antalet brottmål som fullföljs till hovrätt minskade

176

under åren 1984-1986 men har ökat under senare år. År 1992 ökade
antalet inkomna brottmål till hovrätterna med 16 procent jämfört med
föregående år. En fortsatt ökning kan noteras för första halvåret 1993.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Är	Hovrätterna Inkomna brottmål	Antal brottmål i balans
1984	7 103	2 541
1985	6 838	2 520
1986	6 690	2 491
1987	7 326	2 904
1988	7 745	3 145
1989	7 465	3 390
1990	7 952	3 671
1991	7 928	3 588
1992	9 167	3 902
1992 första	4 868	3 264
1993 halvåret	5 195	4 126

2.4 Kriminalvården

Är	Kriminalvård sanstalter		Häkten Högsta beläggning	Frivård Antal klienter den 1 okt.
Är	Nyintagna under året	Högsta beläggning	Häkten Högsta beläggning	Frivård Antal klienter den 1 okt.
1982	13 835	3 783	1 108	17 767
1983	15 177	4 137	1 102	14 092
1984	14 647	3 669	916	12 200
1985	13 535	3 655	981	11 677
1986	14 188	3 655	1 026	11 933
1987	14 980	3 744	1 086	12 334
1988	16 098	4 049	1 200	12 369
1989	15 467	3 904	1 131	12 642
1990	15 833	3 878	1 213	12 369
1991	13 422	3 867	1 198	13 033
1992	13 836	3 999	1 334	12 244
1993		4 350	1 583	11 742

177

Antalet intagningar i anstalt ökade kraftigt i början av 1980-talet för att
därefter plana ut på en högre nivå år 1983. När det gäller antalet klienter
i frivården har en stabilisering skett under senare delen av 1980-talet.

Av de 13 836 personer som togs in i fängelse under år 1992 var 2 562
dömda för rattfylleri/grovt rattfylleri, 3 569 för tillgreppsbrott och 3 729
för våldsbrott. Under tiden den 1 mars 1992 - den 1 mars 1993 har
antalet inskrivna med strafftider mindre än eller lika med två månader
minskat med 1,8 procent medan antalet med strafftider på två år eller
mer har ökat med 2,5 procent.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Strafftider	Antal ny- intagna 1992	Absolut forändring 1991-1992	Procentuell förändring 1991-1992
Två månader eller mindre	6 128	+ 251	+ 4,3
Mer än två t o m sex månader	3 482	- 47	- 1,3
Mer än sex t o m tolv månader	2 284	+ 61	+ 2,7
Mer än tolv månader	1 942	+ 149	+ 8,3
Summa	13 836	+ 414	+ 3,1

Den genomsnittlliga vistelsetiden i anstalt framgår av följande tabell.

Genomsnittlig vistelsetid 1970 1975 1980 1985 1990 1992

i månader 4,5 3,7 3,5 3,2 3,0 3,0

178

Prop. 1993/94:100

Belastningen på anstalts- och häktesorganisationen framgår av föränd- Bilaga 3
ringar i medelbeläggningen.

Budgetår	Anstalter medelbeläggning % årets tio tyngst belastade månader		Häkten medelbeläggnin^	? %
1984/85	3 264	80.2	818	67
1985/86	3 259	82.4	817	67
1986/87	3 376	84.8	866	72
1987/88	3 573	90.0	995	82
1988/89	3 677	90.6	1 046	84
1989/90	3 666	87.9	1 050	84
1990/91	3 727	88,8	1 105	83
1991/92	3 697	90,1	1 136	85
1992/93	3 964	95,3	1 286	95

I slutet av 1970-talet och början av 1980-talet ökade medelbeläggningen
på anstalterna med några hundra per år. Den 1 juli 1983 genomfördes
den s.k halvtidsreformen, vilket medförde en minskning av medel-
beläggningen med ca 350 intagna under budgetåret 1983/84 jämfört med
föregående budgetår. Därefter har medelbeläggningen ökat successivt och
var under budgetåret 1992/93 cirka 220 högre än före halvtidsreformen.

Under budgetåret 1992/93 har medelantalet övervakade klienter varit
13 272 vilket är 48 färre än budgetåret 1991/92. Av dessa övervakade
klienter var i medeltal 7 803 dömda till skyddstillsyn, 4 194 var vill-
korligt frigivna och 1 277 i anstalt med övervakare.

Under budgetåret 1992/93 dömdes 240 personer till s.k. samhällstjänst.

179

3 Rättsväsendets resurser för åtgärder mot brott

3.1 Olika typer av åtgärder

Det allmännas åtgärder mot brott kan indelas på olika sätt beroende på
syftet med indelningen. För en beskrivning av hur resurserna fördelas
mellan olika ändamål kan en gruppering göras på följande sätt.

Förebyggande åtgärder riktade mot personer som inte är föremål för
rättsväsendets åtgärder på grund av brott. Det är här fråga även om
sådana åtgärder som är avsedda att förbättra miljön i samhället i före-
byggande syfte. Åtgärder av detta slag ankommer främst på andra än
rättsväsendets myndigheter, bl.a. skolväsendet och socialtjänst- och
arbetsmarknadsmyndigheterna.

Övervakning av regelefterlevnaden. Den syftar till att dels förhindra
brott, dels upptäcka brott. Hit hör polisens övervakande verksamhet.
Gruppen omfattar även exempelvis tull- och beskattningsmyndighetemas
kontroll av att straffsanktionerade bestämmelser inom deras resp, verk-
samhetsområden efterlevs.

Brottsutredning och andra åtgärder i brottmålsförfarandet som krävs
för att fatta beslut om reaktion mot brott.

Xbrkställandet av påföljder. Åtgärder av detta slag hör hemma i
kriminalvården. Även andra organ har uppgifter på området, t.ex.
exekutionsväsendet i fråga om böter.

Rehabiliterande åtgärder. Härmed avses åtgärder som syftar till att ge
personer som har begått brott bättre förutsättningar för anpassning i
samhället. Åtgärder av detta slag vidtas av kriminalvårdsmyndighetema
och av organ inom socialvårds-, arbetsmarknads- och utbildningsom-
rådena.

Utvecklingsarbete som är direkt målinriktat mot problem som rör
åtgärder mot brott.

Det allmänna satsar stora belopp på åtgärder mot brott. Det är dock
inte möjligt att presentera en fullständig beräkning av kostnaderna för
åtgärder av detta slag. Förutom inom justitiedepartementets område satsas
stora resurser inom annan statlig verksamhet som, åtminstone delvis, har
till syfte att förebygga och bekämpa brott. Även kommuner, landsting
och näringsliv lägger ut avsevärda belopp årligen för ändamålet.
Kostnaderna för åtgärder mot brott inom rättsväsendet, dvs. i första hand
inom polis- och åklagarväsendet, de allmänna domstolarna och kriminal-
vården, har emellertid kunnat beräknas.

De har fördelats på de tidigare berörda åtgärdsgruppema. I vissa fåll
har schabloner använts eftersom beräkningsunderlaget är osäkert.

All polisverksamhet utom den som har samband med tillståndsgivning,
passärenden och andra uppgifter av servicekaraktär kan ses som ett led
i det allmännas åtgärder mot brott.

Hit hör också åklagarväsendets och kriminalvårdens funktioner liksom
den del av domstolsväsendets verksamhet som rör brottmål. Den del av
anslagen inom rättsväsendet som är avsedd för åtgärder mot brott uppgår

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

180

till omkring 12,4 miljarder kronor, för budgetåret 1993/94. I figuren är
detta belopp fördelat på åtgärdsgrupper. Beloppet omfattar inte medel
som förbrukas inom departementet och statliga kommittéer eller anslag
för byggnadsverksamhet.

Som framgår av figuren uppgår kostnaderna för förebyggande åtgärder
till cirka 155 mkr. Största delen utgör kostnaderna för polisens externa
informativa åtgärder och undervisning i skolorna i lag och rätt samt i
trafik. Hit hör också BRÅ:s verksamhet utom den rena forskningen och
utvecklingen. I detta sammanhang bör framhållas att kostnaderna för
brottsskadenämnden inte till någon del har medräknats.

Övervakningen av regelefterlevnaden avser polisens övervakningsverk-
samhet och beräknas kosta 4 165 mkr.

Det redovisade beloppet för brottsutredning och andra åtgärder i brott-
målsförfarandet omfattar åtgärder inom polis- och åklagarväsendet samt
domstolarna. Av beloppet 4 580 mkr faller 2 860 mkr på polisväsendet,
535 mkr på åklagarväsendet och 1 185 mkr på domstolsväsendet,
inklusive rättshjälpskostnader.

Kriminalvården svarar för de kostnader som i figuren har redovisats
som verkställandet av påföljder. Denna grupp av kostnader beräknas till
omkring 3 500 mkr.

Det forsknings- och utvecklingsarbete inom departementets område
som tar sikte på åtgärder mot brott beräknas till sammanlagt 28 mkr,
varav omkring 20 mkr avser anslag till BRA:s verksamhet. I beloppet
ingår inte den forskning eller annat utvecklingsarbete som bedrivs i
departementets kommittéer. Den nya verksamhetsindelning som infördes
för polisväsendet budgetåret 1992/93 innebär att här redovisade kostnader
inte bör jämföras med föregående budgetår .

Kostnader för åtgärder mot brott
inomjustitiedepartementets område (milj, kr)

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

bucjgetåret 1993/94

181

3.2 Personalresurserna

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Antalet anställda inom polisväsendet är totalt ca 27 000. Av detta antal
är omkring 16 600 poliser.

Antalet tjänster inom åklagarväsendet uppgår till drygt 1 250 varav ca
650 är åklagartjänster.

När det gäller de allmänna domstolarna saknas fömärvarande en
löpande redovisning som visar hur stor del av personalresurserna som tas
i anspråk för brottmålen. Däremot rapporterar tingsrätterna årligen hur
stor del av deras personal som tagits i anspråk inom olika verksam-
hetsområden, bl a brottmålshandläggning. Den senast gjorda bearbet-
ningen av detta material visar att denna andel för brottmålens vid-
kommande är omkring 25 procent. Antalet anställda (inklusive deltidsan-
ställda) vid de allmänna domstolarna är nu omkring 4 600, varav
omkring 660 ordinarie domare.

Kriminalvården har nu drygt 6 740 tjänster. Av dessa är drygt 5 700
placerade vid kriminalvårdsanstaltema och drygt 820 inom frivården.
Antalet lekmannaövervakare inom frivården uppgår för närvarande till
omkring 5 400.

182

Bilaga 3.2

Förslag till

Prop. 1993/94:100

Bilaga 3

Lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier

Härigenom föreskrivs att 2, 6 och 8 §§ lagen (1972:625) om statligt
stöd till politiska partier¹ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Partistöd utgår som mandat-
bidrag. Vaije mandatbidrag utgör
274 850 kronor.

Parti som vid val till riksdagen
fått minst 4 procent av rösterna i
hela landet erhåller för vaije år för
vilket valet gäller ett helt grund-
stöd. Helt grundstöd utgör
4 800 000 kronor.

Parti som avses i 6 eller 7 § er-
håller utöver grundstödet tilläggs-
stöd för vaije år för vilket valet
gäller med 13 400 kronor för vaije
vunnet mandat, om partiet är före-
trätt i regeringen och annars
20 100 kronor för vaije vunnet
mandat.

Föreslagen lydelse

§²

Partistöd lämnas som mandat-
bidrag. Vaije mandatbidrag utgör
247 350 kronor.

§³

Parti som vid val till riksdagen
fått minst 4 procent av rösterna i
hela landet får för vaije år för
vilket valet gäller ett helt grund-
stöd. Helt grundstöd utgör
4 320 000 kronor.

,⁴

Parti som avses i 6 eller 7 § får
utöver grundstödet tilläggsstöd för
vaije år för vilket valet gäller med
12 100 kronor för vaije vunnet
mandat, om partiet är företrätt i
regeringen och annars 18 100
kronor för vaije vunnet mandat.

Denna lag träder i kraft den 15 oktober 1994.

¹ Lagen omtryckt 1987:876

² Senaste lydelse 1989:744.

³ Senaste lydelse 1989:744.

⁴ Senaste lydelse 1989:744.

183

Innehållsförteckning	Prop. 1993/94:100 Bilaga 3
1 Allmänt	3
1.1 Ansvarsområdet: Rättssamhället, rättssäkerheten och	3
rättstryggheten
1.2 Förnyelsen av rättssamhället	4
1.3 Internationellt samarbete	7
2 Offentlig rätt	9
2.1 Grundlagsfrågor m.m.	9
2.2 Offentlighet och sekretess	11
2.3 Datalagsfrågor	13
2.4 Förvaltningsrätt	13
2.4.1 Rättsprövning	13
2.4.2 JK:s arbetsuppgifter	14
3 Civilrätt	17
3.1 Allmänt	17
3.2 Allmän förmögenhetsrätt	18
3.3 Ersättningsrätt	19
3.4 Bostadslagstiftningen	20
3.5 Övrig fastighetsrätt	21
3.6 Bolagsrätt och annan associationsrätt	21
3.7 Immaterialrätt m.m.	23
3.8 Transporträtt	24
3.9 Familjerätt	25
4 Domstolsväsendet, åklagarväsendet och processrätten	26
4.1 Domstolsväsendet	26
4.2 Åklagarväsendet	34
4.3 Processrätten	39
4.4 Konkursrätt och utsökningsrätt	44
5 Kriminalpolitiken	46
5.1 Allmän inriktning	46
5.2 Brottsutvecklingen - i går, i dag och i morgon	49
5.3 Omprövning och förnyelse av det kriminalpolitiska arbetet	52
5.4 Lagstiftningsåtgärder	54
5.4.1 Strafflagstiftningen	54
5.4.2 Påföljdssystemet	56
5.4.3 De unga lagöverträdarna	57
5.4.4 Brottsofferfrågor	58
5.5 Inriktning, prioriteringar, organisation och arbetsmetoder	61
för rättsväsendets myndigheter samt långsiktigt reform-
arbete
5.6 Sammanfattning	64
6 Förfåttningsutgivningen	64
7 Sammanfattning	68

184

A. Allmänna val m.m.		69		Prop. 1993/94:100
Al.	Allmänna val	158 000	69	Bilaga 3
A2.	Stöd till politiska partier	127 200	69
A3.	Svensk författningssamling	4 512	70
A4.	Bidrag till vissa internationella samman- slutningar m.m.	2 586	71
A5.	Framtidsstudier, långsiktig analys m.m.	11 710	72
A6.	Bidrag till Stiftelsen for utvecklande av god redovisningssed	600	73
	Summa	304 608

B.	Polisväsendet			74
	Bl.	Rikspolisstyrelsen	464 528	107
	B2.	Säkerhetspolisen	482 630	108
	B3.	Polishögskolan	1	109
	B4.	Statens kriminaltekniska laboratorium	47 427	110
	B5.	Lokala polisorganisationen	9 641 611	111
	B6.	U tlänningsärenden	89 000	112
		Summa	10 725 197
C.	Åklagarväsendet			113
	Cl.	Riksåklagaren	27 528	118
	C2.	Åklagarmyndigheterna	554 948	119
		Summa	582 476
D.	Domstolsväsendet m.m.			120
	Dl.	Domstolsverket	65 328	120
	D2.	Domstolarna m.m.	2 533 888	123
		Summa	2 599 216
E.	Kriminalvården			130
	El.	Kriminalvårdsstyrelsen	108 754	138
	E2.	Kriminalvården	3 829 345	139
	E3.	U tlandstransporter	159 115	141
		Summa	4 097 214
F.	Rättshjälp m.m.			142
	Fl.	Rättshjälpskostnader	779 000	142
	F2.	Rättshjälpsmyndigheten	12 549	145
	F3.	Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet	1	146
	F4.	Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag	11 010	149
	F5.	Vissa domstolskostnader m.m.	237 300	150
	F6.	Diverse kostnader för rättsväsendet	28 384	150
		Summa	1 068 244

185

G. Övriga myndigheter	151		Prop. 1993/94:100
Gl. Justitiekanslem	7 526	151	Bilaga 3
G2. Datainspektionen	21 772	152
G3. Brottsskadenämnden:	*7 049	154
Förvaltningskostnader
G4. Brottsskadenämnden:	*35 000	154
Ersättning för skador på grund av brott
G5. Brottsförebyggande rådet	26 774	155
Summa	98 121
SUMMA HUVUDTITEL	19 475 076
Bilaga 3.1		157
Statistiska uppgifter om brottsutvecklingen samt om verksamheten inom polis- väsendet, åklagarväsendet, domstolarna och kriminalvården.

Bilaga 3.2 183

Förslag till Lag om ändring i lagen (1972:625)
om statligt stöd till politiska partier.

186

gotab 45514, Stockholm 1993

Regeringens proposition

1993/94:100 Bilaga 4

Utrikesdepartementet

(tredje huvudtiteln)

».♦.4>A4

1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 4

Bilaga 4 till budgetpropositionen 1994

Utrikesdepartementet

(tredje huvudtiteln)

Prop.

1993/94:100

Bilaga 4

Inledning

Utrikespolitik, Europa- och utrikeshandelspolitik och
internationellt utvecklingssamarbete

Allmänna överväganden

Efter det kalla krigets slut befinner sig världen i en omvandlingsperiod
som karaktäriseras av såväl nya möjligheter till samverkan över
nationsgränserna som risker för nya former av konflikter och hot mot
stabiliteten. De pågående konflikterna har inte sällan rötter av etnisk och
religiös natur. Till skillnad från tidigare är de oftast lokala eller
regionala och risken att de utvecklas till stormaktskonflikter är liten. I
Europa utgör Europeiska unionen (EU)¹ kärnan i arbetet med att vidga
det alleuropeiska samarbetet och integrationen samt att säkra stabilitet
och fred. Sveriges integration i Europa låter sig väl förenas med vårt
engagemang för den globala utvecklingen.

Sverige måste ta sitt ansvar för att medverka till en närmare
integration och ett vidgat samarbete för att säkra fred, frihet,
demokratiska rättigheter och ökat välstånd i hela Europa. Allt detta görs
bäst som fullvärdig medlem i EU.

¹ Språkbruket vad avser EG och EU kommer med all sannolikhet att variera sedan
Maastrichtfördraget trätt i kraft. Europeiska unionen (EU) är ett övergripande
begrepp som täcker den helhet som omfattas av Maastrichtfördraget. Här nyttjas
beteckningen EU när denna helhet åsyftas. Vidare nyttjas begreppet unionen i
frågor om de s.k. nya samarbetsområdena, däribland planerna på en ekonomisk och
monetär union, en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik samt rättsligt och
inrikespolitiskt samarbete. Europeiska gemenskapen (EG) utgör en del av det
samlade samarbetet, främst den traditionella ekonomiska integrationen.
Beteckningen gemenskapen och gemenskaperna (EG) nyttjas därför när detta
samarbete avses och i frågor om EG:s rättsakter m.m.

Sveriges förhandlingar om medlemskap i EU inleddes i februari 1993
och är nu inne i ett avgörande skede. Regeringens strävan är att den
ursprungliga tidsplanen för processen skall kunna hållas: folkomröstning
om förhandlingsresultatet år 1994 och ett svenskt inträde i unionen den
1 januari 1995, vilket också är den tidpunkt som satts upp som mål av
EU:s stats- och regeringschefer. De svenska förhandlingarna, som drivs
parallellt med de norska, finska och österrikiska, stöder sig på positioner
som fastlagts under stor politisk enighet i riksdagen.

Vår Europa-politik syftar till att ge Sverige en plats i det europeiska
samarbetets kärna. Det är för oss ett vitalt intresse att dagens europeiska
samarbete breddas och fördjupas. Sverige bör vara pådrivande i
utformningen av svaren på de avgörande frågorna i nittiotalets Europa -
i första hand den europeiska fredsordningen, tillväxten, sysselsättningen
och välfärden, samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa samt
de gränsöverskridande miljöfrågorna.

Utmaningarna är i lika hög grad globala, inte minst mot bakgrund av
att omvärldsförändringama innebär ett ökat ömsesidigt beroende mellan
stater. Världshandeln fortsätter att expandera. Kapitalströmmar intema-
tionaliseras. Med modem teknik sprids information allt snabbare över
stora avstånd.

Även hoten mot vår framtid är i växande utsträckning gemensamma
for världssamfundet. Många av de största miljöproblemen såsom hoten
mot klimatet, ozonskiktet och den biologiska mångfalden är globala till
sin karaktär. Allvarliga och omfattande övergrepp mot mänskliga
rättigheter förekommer alltjämt i många länder. Miljoner människor har
tvingats fly undan krig och förföljelse. Migrations- och flykting-
problemen i olika delar av världen påverkar i hög grad vår egen vardag.
Få uppgifter kan i detta perspektiv vara viktigare än att demokratin sprids
och befästs överallt där mänskliga rättigheter sitter trångt.

Till denna bild kan fogas problemen med narkotikahandel och
internationell terrorism, också den som grundas på religiös och politisk
fanatism. Ett stärkande av säkerheten vid kärntekniska anläggningar är
också särskilt angeläget.

Det går alltså inte längre att betrakta länder eller regioner isolerat från
deras roll i ett globalt sammanhang. Vi måste möta hoten mot vår
framtid genom internationell samverkan. Det innebär växande krav på
världssamfundet att finna gemensamma lösningar på olika problem som
spänner över nationsgränserna. Det internationella utvecklingssamarbetet
är i detta perspektiv ett viktigt medel såväl för att bidra till att fattiga
människor får en människovärdig tillvaro, som för att främja fred,
säkerhet och demokrati.

Många konflikter har sin grund i spänningar mellan rika och fattiga.
Fattigdomsbekämpning, det svenska utvecklingssamarbetets övergripande
mål, blir därför ett centralt instrument för att förebygga konflikter, såväl
nationella som regionala. Det faktum att en miljard av världens
människor fortfarande lever i djupaste fattigdom innebär att det finns ett
stort behov av internationell utvecklingshjälp.

Förenta nationerna fortsätter att vara en hörnsten i vår utrikespolitik.
Världsorganisationen har kommit att spela en allt viktigare roll for

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

internationell fred och säkerhet, samtidigt som dess olika organ utgör Prop. 1993/94:100
viktiga kanaler för vårt utvecklingssamarbete. FN:s fredsbevarande Bilaga 4
verksamhet har ökat dramatiskt under de senaste åren. Parallellt med
detta har insatsernas komplexitet ökat, så att fredsfrämjande, humanitärt
bistånd och återuppbyggnad samverkar.

Fler svenskar deltar för närvarande i FN-operationer än någonsin
tidigare. I Bosnien är svenska soldater, kvinnor och män, engagerade i
en mycket komplicerad och riskfylld FN-insats. Inom ramen för en
nordisk bataljon bidrar de till att lindra nöden för en hårt utsatt
civilbefolkning. Också i tidigare jugoslaviska Republiken Makedonien
deltar svenskar i en nordisk bataljon för att förhindra en spridning av
konflikterna i f.d. Jugoslavien. Detta exempel på s.k. preventiv diplomati
visar på ett nytt område där världssamfundet står inför stora uppgifter.
Det är kostnadskrävande insatser, men också en investering i vår egen
och Europas framtida säkerhet.

De senaste årens säkerhetspolitiska omdaning i Centraleuropa, som
resultat av Warszawa-paktens upplösning och skilda rustningsbegränsade
överenskommelser, har dock inte motsvarats av lika genomgripande
förändringar i norra Europa på det rent militära området. Det snart
fullständigt genomförda bortdragandet av ryska trupper från f.d. DDR,
Polen och Baltikum har förvisso minskat riskerna för invasionsföretag
mot vårt land. Men alltjämt finns stora militära resurser i Kaliningrad,
S:t Petersburg-området och - viktigast - Kola-halvön, där den
ubåtsbaserade komponenten svarar för en större andel av de ryska
kämvapenstyrkoma till följd av START 2.

Främjandet av stabilitet i norra Europa framstår oförändrat som en
huvuduppgift för svensk utrikes- och säkerhetspolitik.

Utvecklingen i Ryssland visar att det kommer att dröja innan den ryska
regeringens deklarerade mål, stabila demokratiska institutioner och en
fungerande marknadsekonomi, uppnås. En snabbare omvandlingsprocess
i Baltikum och delar av Central- och Östeuropa bidrar till stärkt stabilitet
i närområdet.

Därmed ökar också förutsättningarna för ett fruktbart och långsiktigt
samarbete. Ett gynnsammare politiskt klimat kommer att råda i hela
Nordeuropa, när de ryska trupperna inom kort har lämnat samtliga tre
baltiska republiker.

Såväl i denna fråga som vad gäller ansträngningarna att få till stånd ett
bättre förhållande mellan de olika befolkningsgrupperna i Estland och
Lettland, spelar Sverige, i samverkan med andra länder och
internationella organisationer, en viktig roll.

Sverige ägnar särskild uppmärksamhet åt samarbetet i närområdet,
speciellt med de baltiska länderna, nordvästra Ryssland och Polen. Det
svenska östbiståndet, med dess koncentration på just denna region, syftar
till att öka stabiliteten, inte minst genom ekonomisk utveckling och stärkt
baltisk suveränitet.

När det gäller f.d. Jugoslavien har det internationella samfundet varit
föga framgångsrikt. Trots stora ansträngningar och generösa
hjälpinsatser, också från Sverige, fortgår kriget i Bosnien. Konflikten 3

kan också komma att spridas till andra delar av det f.d. Jugoslavien och

t.o.m. utanför dess gränser. Betydande insatser från omvärlden kommer
därför att krävas under ytterligare avsevärd tid innan freden är säkrad.
Men ingen fred kan skapas om de som för kriget inte vill fred.

En bred utbyggnad av Västeuropas förbindelser österut, alleuropeisk
frihandel och ekonomisk integration, fortsatt politiskt och ekonomiskt
bistånd till reformländema och en på sikt fortsatt utvidgning av EU:s
medlemskrets är huvudinstrumenten för skapandet av stabilitet i hela
Europa.

Europas säkerhetspolitiska omvandling och utbyggnad pågår som bäst.
Vi vet inte hur länge denna formativa period kommer att vara. Vi ser
huvudriktningen, men ingen kan närmare förutsäga slutresultatet.
Fortfarande saknas internationella samarbetsstrukturer som är starka nog
att lägga grunden för varaktiga europeiska fredslösningar. Vad vi i dag
kan åstadkomma är att i bästa fall förebygga eller begränsa konflikterna.

En effektiv europeisk säkerhetsordning kräver samverkan av flera
krafter och förutsätter fortsatt amerikanskt engagemang och närvaro i
Europa. I likhet med EU är ESK (Konferensen om säkerhet och
samarbete i Europa), NATO, VEU (Västeuropeiska unionen),
Europarådet och NACC (det nordatlantiska samarbetsrådet), stadda i
utveckling. Nya samarbetsformer är dessutom på väg att tillkomma,
senast förslaget om samverkan för fred (Partnership for Peace). Vad vi
kan hoppas på i framtiden är ett allt närmare samarbete mellan de
europe iska säkerhetsorganisationerna.

Sverige deltar i dag aktivt som observatör i NACC:s ad hoc-grupp för
fredsbevarande frågor. Svenska riksdagsledamöter besöker som
observatörer NATO:s parlamentarikermöten. Som medlem i Europeiska
unionen kommer Sverige att få nya möjligheter att delta i utformningen
av Europas utrikes- och säkerhetspolitik.

ESK utgör med sin breda medlemskrets ett viktigt säkerhetspolitiskt
forum. Alltjämt pågår arbetet med att effektivisera dess arbetsformer.
Under sitt ordförandeskap har Sverige bidragit till att göra ESK mer
operativt med tyngdpunkt på förebyggande diplomati och konfliktlösning.

Ett svenskt medlemskap i EU innefattar det utvidgade samarbete som,
genom Maastrichtfördraget, trädde i kraft den 1 november 1993. Här
ingår också den traditionella ekonomiska integrationen som faller under
Europeiska gemenskapen (EG), nu en del av EU. Vi behöver den
ekonomiska stabilitet med möjlighet till ökade investeringar som ett
medlemskap skulle innebära. Såväl Sverige som EU har att vinna på ett
svenskt medlemskap.

Den svenska militära alliansfriheten, syftande till att vårt land skall
kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde, består. Sverige
har i medlemskapsförhandlingama förklarat sig önska att aktivt och fullt
ut medverka i det utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet inom EU.
Sverige är berett att ikläda sig samma fördragsmässiga rättigheter och
skyldigheter som Europeiska unionens nuvarande medlemmar. Inga
åtaganden krävs av Sverige som går utöver vad unionens medlemsländer
själva överenskommit. Ett svenskt ställningstagande till förbindelserna
med VEU aktualiseras först i samband med att Sverige blir medlem av
EU.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Redan nu manifesterar vi vår vilja att ta ansvar för utvecklingen i
Europa genom att i nära samarbete med EU-ländema lämna ett betydande
bidrag till ansträngningarna att lösa konflikterna i det f.d. Jugoslavien.

Europarådet har som huvuduppgift att främja demokrati och mänskliga
rättigheter i Europa. Organisationen spelar en viktig roll för
demokratiseringsprocessen i Östeuropa. Syftet är inte bara att skapa
demokratiska strukturer, utan verkliga rättssamhällen där respekten för
mänskliga rättigheter är läst förankrad i det legala och politiska systemet.

EES-avtalet, som efter ratifikation av samtliga parter kommer att träda
i kraft den 1 januari 1994, utgör ett viktigt steg på vägen till en
fullvärdig plats i det europeiska samarbetet. Avtalet innebär bl.a. att
svenska medborgare, institutioner och företag utan diskriminering kan
medverka i väsentliga delar av EG:s inre marknad med fri rörlighet för
varor, tjänster, kapital och personer.

Utrikeshandeln är av avgörande betydelse för Sveriges ekonomi. Tre
fjärdedelar av vår export går till Europa. Vårt deltagande i den
ekonomiska integrationen i Europa och friare handel med omvärlden är
en förutsättning för att vi skall kunna upprätthålla och utveckla välfärden.

En ökad global liberalisering och ett stärkt regelsystem för den
internationella handeln är av största vikt, detta inte minst med tanke på
de ekonomiska och politiska utmaningar det internationella samfundet står
inför. Av dessa skäl, och för att motverka inskränkt nationalism och
protektionistiskt tryck, var det av avgörande betydelse att de
internationella handelsförhandlingarna i GATT - den s.k. Uruguayrundan
- kunde slutföras den 15 december 1993. Överenskommelsen skall nu
godkännas av de avtalsslutande ländernas parlament. En överens-
kommelse om att minska hindren för det internationella utbytet av varor
och tjänster ökar framtidstron och understödjer ekonomisk tillväxt.
Framgången inom GATT är också ett välkommet stöd för de globala och
multilaterala systemens trovärdighet och för världssamfundets förmåga
att tillsammans angripa gemensamma utmaningar.

Inte minst för utvecklingsländerna är överenskommelsen om minskade
handelshinder av stor betydelse för att möjliggöra ekonomisk tillväxt och
hållbar utveckling. Flertalet mottagarländer av svenskt bistånd genomför
ekonomiska reformer syftande till marknadsekonomi. En betydande del
av det svenska biståndet bidrar bl.a. till att stödja denna reformprocess.
För att den skall lyckas måste dock handelshindren minska, så att
förutsättningarna för utvecklingsländerna att få avsättning för sina
exportprodukter förbättras.

Nordamerikas, Ost- och Sydostasiens ekonomier med ökande
konkurrens- och innovationskraft befinner sig i snabb tillväxt, medan
tillväxten i Europa är svag. Om inte Europa förmår utvecklas i god takt,
genom ytterligare vidgat europeiskt samarbete, innebär det att arbete och
välstånd på sikt hotas. En utdragen lågkonjunktur i Europa, med en ond
cirkel av splittringstendenser och ett ökande protektionistiskt tryck, får
också negativa konsekvenser för utvecklingssamarbetet med u-ländema
och efterfrågan på deras produkter.

U-ländemas möjligheter till utveckling påverkas av ett stort antal
faktorer, såväl interna som externa. Det internationella

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

utvecklingssamarbetet är endast en av dessa. Utvecklingssamarbetet
måste ses i ett helhetsperspektiv som en del av säkerhets-, handels- och
utvecklingspolitiken. Bistånd kan inte ersätta ländernas egna
ansträngningar, utan måste utgöra ett kompletterande stöd till en
pågående process.

Målet för det svenska utvecklingssamarbetet är att höja de fattiga
folkens levnadsnivå genom resurstillväxt, ekonomisk och social
utjämning, ekonomisk och politisk självständighet, en demokratisk
samhällsutveckling samt en framsynt hushållning med naturresurser och
omsorg om miljön. För att biståndet skall bli verkningsfullt krävs att det
finns rimliga förutsättningar avseende utvecklingspolitiken i
samarbetsländema. De kriterier som regeringen fästställt avser att styra
biståndsinsatserna i denna riktning. Det innebär att hänsyn tas till
demokratiutvecklingen, respekten för mänskliga rättigheter, hur den
ekonomiska politiken och marknadsekonomin fungerar samt hur effektivt
biståndsresursema används i samarbetsländema. I det sistnämnda kriteriet
ingår en bedömning av militärutgifternas andel i statsutgifterna i
förhållande till produktiva och sociala utgifter.

De överenskomna normerna om de mänskliga rättigheterna utgör vår
tids främsta ledstjärna för vad som skall gälla av principer och regler för
staters maktutövning. Demokrati är det styrelseskick som bäst tillgodoser
människors berättigade krav på inflytande och delaktighet i sitt lands
utveckling. Demokratins kännetecken som yttrandefrihet, rättsstatens roll
och politisk pluralism med periodiskt hållna allmänna val vinner allt mer
gehör i olika delar av världen. Det svenska utvecklingssamarbetet har
som ett av sina huvudmål att främja en utveckling mot fördjupad
demokrati och ökad respekt för mänskliga rättigheter.

Den globala utvecklingen präglas i vissa avseenden av en ny
hoppfullhet. Detta gäller inte minst två konflikter som stått på det
internationella samfundets dagordning under flera decennier.

I Sydafrika kom den vita minoritetsregeringen till insikt om det
ohållbara i en politik som på grundval av hudfärg förvägrade en
överväldigande majoritet av befolkningen varje inflytande över sitt lands
styre. På anmärkningsvärt kort tid, sedan februari 1990, då processen
inleddes med frisläppandet av Nelson Mandela, har beslut fattats om att
hålla de första demokratiska valen i Sydafrikas historia den 27 april 1994
och överenskommelser träffats och lagfästs om vissa övergångs-
arrangemang. Främst av dessa är det s.k. övergångsrådet (Transitional
Executive Council) och den oberoende valkommissionen, som får
centrala funktioner i förberedelserna för och genomförandet av valen.
Denna utveckling har också gjort det möjligt för Sverige att under hösten
1993 avveckla alla ekonomiska sanktioner mot Sydafrika utom det av FN
beslutade vapenembargot.

I Mellanöstern har en rad olika faktorer samverkat till det genombrott
mellan Israel och PLO som manifesterades i handslaget mellan
premiärminister Yitzhak Rabin och PLO-ledaren Yassir Arafat i
Washington den 13 september 1993. Som exempel kan nämnas att de
grupper som motsatt sig förhandlingar och förespråkat fortsatt
konfrontation har fått se sitt internationella stöd försvinna efter

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Sovjetväldets upplösning. Det finns inte längre två supermakter att spela Prop. 1993/94:100
ut mot varandra. Bilaga 4

Gemensam för den gynnsamma utveckling som vi på senare tid
kunnat bevittna i båda dessa konflikter är betydelsen av det
internationella samfundets påtryckningar. Sverige och de övriga nordiska
länderna har spelat en inte obetydlig roll i strävandena att åstadkomma
fredliga lösningar. Svenskt stöd skall utformas för att konsolidera de
uppnådda resultaten och främja uppbyggandet av livskraftiga samhällen
som baseras på demokratiska värden och i vilka de mänskliga
rättigheterna respekteras.

Även i andra långvariga konflikter, där det verkar möjligt att uppnå
lösningar, kan biståndet spela en fortsatt viktig roll som stöd till
fredsprocessen t.ex. i Mozambique och Kambodja.

Mot denna ljusare bild står en mörkare, som påminner om en annan
verklighet. I Angola har försöken att få slut på inbördeskriget mött stora
svårigheter och i Myanmar (Burma) lever ofriheten vidare. I det gamla
Sovjetunionens södra randområden vidgas de väpnade konflikterna, vilka
kan bära fröet till internationella kriser. Trots stora insatser från
världssamfundet har inbördeskriget i Somalia inte helt kunnat stoppas,
även om den akuta massvälten avvärjts.

Det nya säkerhetspolitiska läget har markant förändrat
utgångspunkterna för det internationella nedrustningsarbetet. Under flera
decennier fokuserades arbetet i hög grad på att skära ner supermakternas
kämvapeninnehav. Efter det kalla krigets slut och genom START-
avtalen, med radikalt reducerade kärnvapenarsenaler, inriktas det svenska
och internationella nedrustningsarbetet alltmer på att minska riskerna för
spridning av vapen och vapenteknologi. Arbetet omfattar såväl
massförstörelsevapen som konventionella vapen. Det svenska
nedrustningsarbetet har vidare alltmer kommit att relateras till ett bredare
säkerhetsbegrepp, med ökad uppmärksamhet på icke-militära frågor,
fredsfrämjande verksamhet och förtroendeskapande åtgärder.

Sverige kommer även i fortsättningen i olika sammanhang, särskilt
inom ramen för FN och ESK, att aktivt delta i de ansträngningar som
görs för att lösa konflikter och mildra det av våld och ofärd framkallade
mänskliga lidandet. Global och regional samverkan kompletterar och
förstärker varandra. Med fortsatt integration och samarbete över
gränserna, med ett ökat utbyte mellan länderna, förbättras
förutsättningarna för fredlig utveckling och växande välstånd.
Internationellt samarbete för fred, frihet, demokrati, marknadsekonomi
och respekt för mänskliga rättigheter är grunden för den svenska utrikes-
och säkerhetspolitiken.

* * *

Medlemskapsförhandlingarna med Europeiska unionen

Sveriges arbete för ett medlemskap i EU omfattar unionens alla delar
som de utformats i Maastrichtfördraget. Detta omfattar såväl
Romfördraget och Enhetsakten i reviderade skick som en rad nya

samarbetsområden, däribland planerna på en ekonomisk och monetär Prop. 1993/94:100
union, en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, rättsligt och Bilaga 4
inrikespolitiskt samarbete och den sociala dimensionen. Dessa olika
beståndsdelar i det framtida europeiska samarbetet utgör en helhet. Vi
vill delta i denna helhet och utveckla den vidare under
regeringskonferensen år 1996. Sveriges plats är i det europeiska
samarbetets centrum.

Vi bör erinra oss att EU från början representerat, och alltjämt
representerar, ett fredsprojekt, en vision av en ordning där krig mellan
Europas stater inte längre framstår som möjligt. Denna vision behöver
utsträckas till att omfatta allt fler av Europas stater och på sikt hela
Europa.

Efter Europeiska rådets beslut i Edinburgh i december 1992 har
förhandlingsverksamheten varit intensiv med formell start den 1 februari
1993. Under våren 1993 kunde merparten av gemenskapens regelverk
granskas. Väsentliga svenska intressen har markerats genom formella
positionspapper på berörda områden.

Bland de mest centrala frågorna märks vår strävan att bibehålla en
fortsatt hög ambitionsnivå inom regional- och miljöpolitiken. Vi slår vakt
om väsentliga skyddsnormer inom hälsa/miljö/säkerhet. Vårt inträde i
tullunionen och den gemensamma handelspolitiken stärker vår ställning
som frihandelspart på den stora västeuropeiska marknaden och även i
förhållande till tredje land. Våra målsättningar på det alkoholpolitiska
området ligger fast. Vi har vidare slagit vakt om viktiga intressen som
gäller Euratomfördraget, t.ex. hälsoskydd, säkerhetskontroll och
självständighet, vad gäller vissa övergripande frågeställningar. Vad avser
jordbrukspolitiken har vi understrukit att vi siktar på en fullständig
integrering med EG:s gemensamma jordbrukspolitik från den dag Sverige
blir medlem.

På det institutionella området verkar vi för att Sverige skall få samma
villkor som med oss jämförbara länder och få svenska språket bekräftat
som officiellt språk. Vi inser att Sverige kommer att bli en betydande
nettobidragsbetalare. Detta är något vi accepterar, men vi anser, inte
minst på grund av det ansträngda budgetläget och den förtida anpassning
som genomförs inom flera områden, att en successiv infasning av vårt
budgetbidrag är rimlig.

EES-avtalet

EES-avtalet slutförhandlades under våren 1992 och godkändes av
riksdagen den 18 november 1992. Det tilläggsprotokoll som blev
resultatet av det schweiziska ställningstagandet att inte delta i EES
godkändes av riksdagen den 3 juni 1993. Efter ratifikation i samtliga EU-
och berörda EFTA-stater träder avtalet i kraft den 1 januari 1994.

EES-avtalet innebär att svenska medborgare, institutioner och företag
i väsentlig grad kommer att åtnjuta samma fördelar avseende fri rörlighet
för varor, tjänster, kapital och personer (de fyra friheterna) som kommer
att gälla inom EG när den inre marknaden fullbordats.

Förutom de fyra friheterna omfattar avtalet ett utvecklat och breddat Prop. 1993/94:100
samarbete även inom miljövård, konsumentskydd, forskning och Bilaga 4
utveckling, utbildning, sociala frågor, små och medelstora företag,
bolagsrätt, turism och statistik.

Inom ramen för EES-avtalet kommer nya organ att upprättas. Dessa
organ, som kommer att ha en viktig roll när det gäller tillämpningen av
EES-avtalet, är EFTA:s övervakningsmyndighet (ESA), EFTA-domstolen
och ständiga kommittén.

ESA kommer att vara en självständig myndighet med uppgift att
övervaka de fem EFTA-statemas genomförande och tillämpning av EES-
avtalet, bl.a. på områdena konkurrens, statsstöd och offentlig
upphandling.

Rättsakter antagna i EG efter den 31 juli 1991 har av
förhandlingstekniska skäl inte kunnat tas med i EES-avtalet. Sådana
rättsakter som tillkommit i interimsperioden fram till ikraftträdandet
avses bli integrerade i avtalet. Ett omfattande förberedelsarbete för detta
pågår.

En viktig del i Sveriges inflytande i EES-samarbetet är medverkan i
olika expertgrupper i vilka beslut i EU:s ministerråd och i kommissionen
förbereds. Detta förutsätter en omfattande reseverksamhet med
deltagande av experter från departement och från fackmyndigheter.
Förhandlingsarbetet kommer att utgöra en integrerad del av
myndigheternas och departementens reguljära verksamhet.

EES-avtalet innebär också ett omfattande programsamarbete, t.ex.
beträffande forskning och utveckling. Kostnaderna för detta samarbete
belastar i allt väsentligt andra huvudtitlar och beräknas uppgå till
300 miljoner kronor budgetåret 1994/95. Till detta skall läggas
kostnaden för medverkan i EFTA:s EES-institutioner om 60 miljoner
kronor samt kostnaderna för medverkan i fonden för ekonomisk och
social utjämning mellan regioner inom EES om 400 miljoner kronor.

Europainformation och medel för ja- och nejkampanjer i
folkomröstningen om EU-medlemskap

Inom Utrikesdepartementet upprättades i augusti 1992 Sekretariatet för
Europainformation, som arbetar med och samordnar regeringskansliets
information om den europeiska integrationen. Jämsides med detta
sekretariat arbetar en särskild delegation med att fördela medel till
enskilda organisationer för informationsinsatser kring integrationsfrågorna
(SFS 1992:887).

Allsidig information om integrationsarbetet och medlemskapsper-
spektivet är av central betydelse för att kunskapen om, intresset och
engagemanget för Europafrågorna skall få bred spridning. Riksdagen har
hittills anslagit 100 miljoner kronor för informationsverksamheten.
Hälften av medlen har använts för organisationslivets informationsprojekt
och då i första hand utgått till folkbildningsorganisationema.
Sekretariatets verksamhet inriktas på att föra ner information till lokal
nivå genom att knyta samman bl.a. länsstyrelser och bibliotek i ett

informationsnätverk. Kring detta nätverk byggs en stödorganisation med
bl.a. materialproduktion, telefonservice till allmänhet och massmedia,
seminarier och andra informationsprojekt samt utbildning.

Kampanjorganisationerna bör erhålla vissa medel för sina kampanjer
inför folkomröstningen. Delegationen för informationsinsatser om
europeisk integration bör därför fördela dessa bidrag innan den avslutar
sin verksamhet.

Regeringen torde få anledning att återkomma till riksdagen i fråga om
medel för Europainformation och om medel för kampanjorganisationema.

Förenta nationerna

FN har efter det kalla krigets slut kommit att spela en alltmer central roll
i ansträngningarna att upprätthålla internationell fred och säkerhet - just
såsom stadgan avser. Allt större krav ställs på FN som ffedsinstrument.
På drygt ett år har antalet personer som tjänstgör i FN:s fredsbevarande
insatser femdubblats. Också kraven på humanitära insatser för att lindra
akut nöd och på återuppbyggnad efter väpnad konflikt har ökat. Samtidigt
krävs att politiska, fredsfrämjande och humanitära insatser samverkar.
FN:s bristande finansiella bas och svårigheterna att göra nödvändiga
omprioriteringar utgör ett växande problem. Resurserna står inte i
proportion till uppdragen. Genomgripande reformer är nödvändiga för att
FN skall kunna bli ett effektivt instrument på flera av sina
ansvarsområden.

Sverige har, tillsammans med de övriga nordiska länderna, påtagit sig
en aktiv roll i strävandena att stärka FN och förbättra dess effektivitet,
såväl på det politiska som det ekonomiska och sociala området. Samtidigt
som vi utökat vårt deltagande i FN:s fredsbevarande operationer har vi
förespråkat konkreta reformer för att stärka verksamheten. Detta gäller
både de militära operationerna och civila insatser i form av humanitärt
bistånd, demokratistöd och hjälp till återuppbyggnad.

Sverige har, som första industriland, ratificerat FN:s konvention mot
kemiska vapen, som är unik genom att den totalförbjuder en hel kategori
av vapen.

Det traditionella säkerhetsbegreppet har fått en vidare innebörd och
avser numera inte bara staters säkerhet, utan inriktar sig alltmer på den
enskilda människans situation. Uppföljningen av besluten vid FN:s
konferens för miljö- och utveckling (UNCED) som hölls i Rio de Janeiro
i juni 1992 skall ses i detta perspektiv, liksom förberedelserna för de
större FN-konferenser på det sociala området som äger rum under åren
1994 och 1995, befolkningskonferensen, det sociala toppmötet och
kvinnokonferensen.

Det är väsentligt att Rio-konferensen följs upp både nationellt och
internationellt. Inom FN har en kommmission för hållbar utveckling
tillsatts för att granska uppföljningen. Vidare har förhandlingar om en
konvention för att hindra ökenspridning inletts.

Uppenbara kränkningar av de mänskliga rättigheterna och av den
internationella humanitära rätten är fortfarande en tragisk verklighet för

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

miljontals människor på många håll i världen. Den svenska regeringen Prop. 1993/94:100
är aktiv i kampen för de mänskliga rättigheterna utifrån övertygelsen om Bilaga 4
deras allmängiltighet och odelbarhet. Denna pricipiella uppfattning drevs
av Sverige och likasinnade länder vid världskonferensen om mänskliga
rättigheter i Wien år 1993. Vi har sökt konkretisera vår uppfattning
genom att verka för att stärka FN:s möjligheter att tillse att de
internationella konventionerna om mänskliga rättigheter efterlevs.

Sverige har stött tanken på tillsättandet av en särskild högkommissarie
för mänskliga rättigheter. Detta skulle öka det internationella systemets
förmåga att mer direkt hantera akuta situationer och allvarliga
kränkningar av mänskliga rättigheter. Det skulle också bidra till bättre
samordning och integrering av arbetet med mänskliga rättigheter inom
FN-systemet i dess helhet.

Under det svenska ordförandeskapet har ESK initierat förslaget att
upprätta en särskild domstol för krigsförbrytelser som begåtts i f.d.
Jugoslavien. Sedan FN övertagit initiativet har FN:s generalförsamling
nyligen utsett domare till domstolen, som inlett sitt arbete. Sverige
kommer att bistå domstolen på sätt som bedöms effektiva och som inte
kan uppfattas som försök att otillbörligen påverka dess opartiskhet.

FN:s fredsbevarande operationer

Ett viktigt inslag i Förenta nationernas arbete för fred och säkerhet är de
fredsbevarande operationerna. Vårt engagemang i sådana insatser är ett
framträdande drag i vår FN-politik. För närvarande är 1 300 svenska
kvinnor och män engagerade inom Unprofor i f.d. Jugoslavien. De flesta
befinner sig i Bosnien till skydd för civilbefolkningen och deras
försörjning. Svenska militärer och poliser medverkar dessutom i flera
andra FN-operationer över hela världen.

De militära FN-insatsema har i allt högre grad kommit att förenas med
civila humanitära operationer. Det kan gälla samhällsbyggande insatser
som valövervakning, utbildning av civilpolis eller ren nödhjälp. Namibia
och Kambodja är lyckade exempel på sådana FN-operationer. I Somalia
fortsätter FN:s ansträngningar i denna riktning, dock under allt större
svårigheter.

Regeringen verkar i FN för en effektivare politisk och militär ledning
av de fredsbevarande operationerna och för en bättre samordning med de
humanitära insatserna. Ett nordiskt resolutionsförslag härom antogs i
december 1993 av FN:s generalförsamling.

Behovet av personal till fredsbevarande insatser kommer för lång tid
framåt sannolikt att överstiga tillgången, varför utbildningsinsatser
alltmer kommer att efterfrågas. Regeringen avser fortsätta att verka för
att även andra länders representanter skall fa del av svenska erfarenheter
på området.

ESK

Sverige har under sin period som ordförande i ESK inriktat sig på att
utveckla ESK:s operativa förmåga, att främja en effektivare förebyggande
diplomati och att utveckla nya konfliktlösningsmetoder. Ytterst har syftet
varit att länka in forändringsprocessen i Central- och Östeuropa, liksom
i det f.d. Sovjetunionen, i fredliga banor.

ESK:s främsta styrka är dess breda säkerhetsbegrepp som inte bara
omfattar de traditionella säkerhetspåverkande faktorerna, utan även frågor
rörande demokratiuppbyggnad och mänskliga rättigheter i en vid mening.
ESK:s flexibilitet och förmåga att tidigt vara på plats i ett konfliktområde
utgör också komparativa fördelar. Under den svenska ordförandeperioden
har ett reformarbete inletts, syftande bl.a. till att kompensera den
begränsning som utgörs av kravet på konsensusbeslut och bristen på
organisatoriska resurser.

Utvecklandet av en aktiv, förebyggande diplomati har resulterat i en
rad insatser i Baltikum, Central- och Östeuropa samt i Balkan-området.
ESK har också i krishanteringssyfte upprättat en lokal närvaro i flera
delar av det f.d. Sovjetunionen. Det svenska ordförandeskapet har lagt
ner ett betydande arbete på att öka ESK:s engagemang i de nya
medlemsstaterna i Kaukasus och Centralasien.

Inrättandet av en högkommissarie för nationella minoriteter utgör ett
exempel på en konstruktiv förnyelse inom ESK-arbetet.

För att stärka internationell konfliktförebyggande och krishanterande
verksamhet har Sverige under sitt ordförandeskap vidgat och förbättrat
samarbetet med internationella organisationer som Europarådet, NATO,
NACC, VEU och i synnerhet FN. ESK deltar sedan hösten 1993 som
observatör i FN:s generalförsamling. På fältet samverkar ESK och FN
med stöd av en ramöverenskommelse från början av år 1993.

Under sitt ESK-ordförandeskap, som i slutet av november 1993
övergick till Italien, har Sverige också sökt lägga en grund för en
rehabiliterande insats i Bosnien-Hercegovina, när krigshandlingarna där
en gång upphör. ESK:s roll blir då att tillsammans med FN, EU och
Europarådet söka bidra till att återuppbygga det civila samhället. Här
kommer också frivilligorganisationemas bidrag att bli av stor betydelse.

Under den svenska ordförandetiden genomfördes det första mötet med
ESK:s s.k. Economic Forum i Prag.

Vid ESK:s utrikesministermöte i Rom i slutet av år 1993 övertog
Sverige ansvaret för ansträngningarna att skapa fred i konflikten om
Nagomo-Karabach (den s.k. Minsk-gruppen).

Nedrustningsfrågor

Det kalla krigets slut utgjorde en historisk vändpunkt för internationell
nedrustning. Förenta staterna har med berörda OSS-länder kommit
överens om att skära ner sina strategiska kämvapenlager med två
tredjedelar och eliminera merparten av sina taktiska kärnvapen. Det är
nu viktigt att avtalen ratificeras av alla parter och genomförs i sin helhet.
Detta kan också kräva bidrag från andra länders sida, bl.a. Sverige.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Regeringen välkomnar den omfattande nedrustningsprocess som nu Prop. 1993/94:100
pågår, det växande internationella samförståndet i nedrustningsfrågor och Bilaga 4
den ökade enigheten om vikten av icke-spridningsåtgärder. Viktiga delar
i regeringens nedrustningspolitik är bl.a. ett stärkande av icke-
spridningsfördraget beträffande kärnvapen (NPT) och en förlängning av
detta avtal för obegränsad tid, ett fullständigt provstoppsavtal, förstärkta
icke-spridningsåtgärder beträffande samtliga massförstörelsevapen och
missilteknologi samt ökad öppenhet om och begränsningar av
överföringar av konventionella vapen.

Sverige lade i juni 1993 i nedrustningskonferensen i Geneve fram ett
förslag till ett avtal om fullständigt stopp för alla kärnvapenprov, som för
första gången föreslås bli heltäckande och även förbjuda s.k. fredliga
kämsprängningar, som tidigare förslag medgivit under vissa förutsätt-
ningar.

Nordiskt samarbete

Utvecklingen i Europa, särskilt den europeiska integrationsprocessen, är
en utgångspunkt för den reformering av det nordiska samarbetet som
sedan år 1991 bedrivs på initiativ av statsministrarna. Syftet med
reformarbetet är att finna former för ett stärkt och vitaliserat nordiskt
samarbete inom en europeisk ram.

Samarbetet stärks på områden som är av genuint gemensamt intresse.
Vidare utvidgas det politiska samarbetet om europeiska och regionala
samarbetsfrågor för att underlätta ländernas deltagande i EES- och EU-
samarbetet. Regeringssamarbetet i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor
utvecklas, bl.a. genom tätare möten mellan utrikesministrarna.

EES-avtalet innehåller en nordisk klausul som säger att avtalet inte
innebär något hinder för det nordiska samarbetet, så länge det inte
hindrar avtalets goda funktion. Härigenom skapas möjligheter till fortsatt
nordiskt samarbete inom en vidare europeisk ram.

För att anpassa samarbetsorganisationen till de nya målsättningarna
koncentreras resurserna inom Nordiska ministerrådet till sju prioriterade
områden: kultur, forskning och utbildning, miljö, medborgarnas rättig-
heter, ekonomi, fiske och juridiska frågor.

Särskild vikt läggs vid en väsentlig satsning på kultur-, utbildnings-
och forskningsområdena. Även samarbetet på miljöområdet och
samarbetet med Baltikum ges fortsatt hög prioritet.

Förnyelsearbetet inriktas även på att rationalisera Nordiska
ministerrådets organisation. Antalet ämbetsmannakommittéer har därför
begränsats och ministerrådets sekretariat omorganiseras så att
kostnaderna för det minskas.

En översyn har också gjorts av regelverken för det nordiska
samarbetet. Regeringen föreläde riksdagen tidigare i år förslag om
ändring i den nordiska samarbetsöverenskommelsen (Helsingforsavtalet).
De nya bestämmelserna i avtalet trädde i kraft i november 1993.

Sverige har under innevarande verksamhetsår, fram till Nordiska
rådets session i Stockholm i mars 1994, ordförandeskapet i Nordiska

ministerrådet. Därmed har vi ett huvudansvar för att genomföra Prop. 1993/94:100
förnyelsen av det nordiska samarbetet och att driva verksamheten i övrigt Bilaga 4
framåt.

En av de viktigaste uppgifterna under ordförandeperioden är att hålla
nära kontakt med de övriga nordiska länder, Finland och Norge, som
förhandlar om medlemskap i EU.

Sysselsättning och ekonomisk tillväxt har hög prioritet. En gemensam
nordisk plattform utarbetades som bidrag till det europeiska tillväxtinitia-
tivet inför det gemensamma mötet med EG:s och EFTA:s ekonomi- och
finansministrar i april 1993.

Andra frågor som prioriteras är att utreda förutsättningarna för ett
nordisk TV-samarbete via satellit och möjligheterna att avlägsna hinder
för personers resa, uppehåll och arbete över gränserna i de nordiska
länderna.

Arbetet med att göra de nordiska länderna till en gemensam marknad
för högre utbildning och forskning fortsätter. Det innebär att nordiska
studenter skall kunna välja mellan universitet och högskolor i hela
Norden.

Utgångspunkten för Nordiska ministerrådets budgetplanering är att
budgeten skall vara realt sett oförändrad. Den nya inriktningen av
samarbetet medför att betydande omprioriteringar gjorts inom budget-
ramen. Anslagen till kultur- och utbildningsområdet ökas väsentligt och
finansieras med besparingar på de flesta andra områden. Nordiska
ministerrådets budgetförslag för år 1994 behandlades av Nordiska rådet
vid sessionen i november 1993. Därefter fastställde ministerrådet
budgeten i enlighet med de ändringar som Nordiska rådet föreslagit.

En utförlig redogörelse för det nordiska samarbetet har lämnats i den
berättelse som Nordiska ministerrådet överlämnat till Nordiska rådet i
december 1993.

Central- och Östeuropa

De genomgripande förändringarna i Central- och Östeuropa inklusive f.d.
Sovjetunionen har skapat helt nya möjligheter för allsidigt och
vittomfattande samarbete.

Utvecklingen mot demokrati, rättsstat och marknadsekonomi har varit
snabb, samtidigt som den gett upphov till konflikter och sociala
spänningar. Denna omdaningsprocess är på intet sätt avslutad. Bakslag
har redan förekommit och kan inte uteslutas i framtiden. Det ligger i vårt
eget intresse att den fortsatta utvecklingen blir positiv. Mot denna
bakgrund har regeringen lagt stor vikt vid att stödja framväxten av stabila
och demokratiska stater i vårt närområde. Övergången från kommando-
ekonomi till marknadsekonomi spelar här en utomordentligt viktig roll.

När nu militära hot och ideologisk konfrontation fått ge plats för
verkligt samarbete är det en uppgift för Sverige att verka för att
förändringarna blir bestående. Det är också ett svenskt intresse att lindra
oundgängliga negativa effekter av strukturanpassningen och därigenom 14

undvika att utvecklingen i vårt närområde leder till bestående social oro.

Vi har också intresse av att gemensamma ansträngningar görs för att Prop. 1993/94:100
bevara och förbättra miljön i Östersjöregionen. Bilaga 4

Syftet med regeringens östpolitik är sålunda att bidra till stabilitet och
gott grannskap i Östersjöområdet. Det blir härigenom också möjligt att
återknyta de historiska kontakterna med de central- och östeuropeiska
länderna i vårt närområde och med deras folk. Detta försöker vi
åstadkomma genom en rad åtgärder - bilateralt, regionalt och som en del
av en samlad västeuropeisk insats.

I de ursprungliga reformländema, Tjeckien, Ungern och Polen, har
samhällsomvandlingen kommit långt. Av de baltiska staterna har Estland
hunnit längst i reformprocessen. I Ryssland fortsätter reformpolitiken,
fast stundom dramatiska förvecklingar understryker de väldiga svårig-
heter som reformarbetet möter. Lika viktigt som det ekonomiska
biståndet är därför västs politiska stöd åt omvandlingsprocessen, med
tonvikt på ansträngningarna att söka integrera Ryssland i det europeiska
samarbetet. Under statsministerns besök i Moskva våren 1993 antogs en
deklaration om fördjupade förbindelser, som ger en god grund för
utvecklingen av Sveriges officiella utbyte med det demokratiska
Ryssland. Väl så viktiga är emellertid täta och breda informella kontakter
på alla samhällsnivåer.

På det regionala planet samarbetar länderna i Nordeuropa i två
nyupprättade multilaterala organ, Östersjörådet, som omfattar alla
Östersjöstater, och Barentsrådet, ett forum för samarbete på Storkalotten
mellan de nordiska länderna och Ryssland. Östersjörådet har visat sig
vara ett lämpligt forum för meningsutbyten i olika centrala frågor. Inom
dess ram diskuteras också regionala ”lågnivåhot” i form av
miljöföroreningar, nukleära risker, smuggling av vapen och narkotika
samt illegal flyktingtrafik. Också utanför Östersjöområdet finns
betydande destabiliserande faktorer som berör Sverige, som t.ex.
flyktingströmmarna från konflikterna på Balkan.

I många länder i Central- och Östeuropa har reformpolitiken
konsoliderats och grunden lagts för tillväxt och för ett utökat deltagande
i internationellt varuutbyte.

Sverige och andra industriländer söker på olika sätt, bl.a. med
handelspolitiska medel, stödja reformprocessen och ett intensifierat
ekonomiskt samarbete som syftar till att inlemma Central- och Östeuropa
i det multilaterala handelssystemet. En friare handel är ett av de
viktigaste sätten att knyta dessa ekonomier närmare Västeuropa. EG har
slutit associationsavtal (som innehåller avsnitt om frihandel) och EFTA-
ländema har ingått frihandelsavtal med Bulgarien, Polen, Rumänien,
Tjeckoslovakien (gäller numera Tjeckien och Slovakien) samt Ungern.
Dessa frihandelsavtal, som avser industrivaror, är assymetriska, dvs.
västsidan avvecklar sina tullar snabbare än östsidan. EFTA-avtalen har
samtliga trätt i kraft. EFTA-ländema har också undertecknat
samarbetsdeklarationer med Albanien, de baltiska staterna och med
Slovenien.

Bilaterala frihandelsavtal mellan Sverige och Estland, Lettland
respektive Litauen ingicks år 1992. I februari 1993 undertecknades ett 15

nytt handelsavtal med Ryssland och i juni 1993 ingicks ett handelsavtal

2 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 4

med Slovenien. Handelsavtal framförhandlas också med Kazachstan,
Vitryssland och Ukraina.

Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa utgör en integrerad
del av den svenska östpolitiken. Samarbetets syfte är att på olika sätt
bistå länderna i den pågående samhällsomvandlingen och medverka till
normalisering av relationerna. Som redan nämnts, ligger det även i
Sveriges eget intresse att utvecklingen leder till stabila politiska
förhållanden, ekonomiska framsteg och en ökad öppenhet mot
omvärlden.

Målsättningarna för det svenska östsamarbetet är:

- att stödja återupprättande och konsolidering av demokratins och
rättsstatens institutioner,

- att stödja återinförandet av en fungerande marknadsekonomi,

- att stödja åtgärder för att förbättra miljön, särskilt i Östersjön, och

- att bistå de baltiska staterna att befästa sin nationella suveränitet.
De båda förstnämnda målsättningarna baseras på ESK:s Paris-stadga.

Samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa bedrivs i enlighet
med det program för budgetåren 1992/93-1994/95 som regeringen lade
fram år 1991 och som riksdagen antog på våren 1992. Det förutsatte
insatser om 1 miljard kronor under vart och ett av de tre åren.
Tillsammans med de medel som dessförinnan ställts till förfogande
innebär det att 3,6 miljarder kronor avsatts för ändamålet under en
femårsperiod.

Huvuddelen av det bilaterala samarbetet utgörs av kunskapsöverföring
på de områden där samarbetsländema uttryckt önskemål om bistånd och
där svenska erfarenheter bedömts vara av intresse. Utbildning,
rådgivning och expertutbyte är de instrument som - med de stora behov
som finns och de begränsade medel som stått till förfogande - förutsetts
få den största strategiska effekten.

Insatserna genomförs via BITS (tekniskt bistånd), SIDA (bidrag till
enskilda organisationer), SWEDECORP (näringslivssamarbete), det
statligt helägda bolaget Swedfund International AB (stöd till
samriskföretag) och Svenska institutet (utbildnings- och kultursamarbete,
expertutbyte). För att motverka splittring på alltför många mottagare och
ta till vara det mervärde som ligger i samverkan med länderna i vår egen
region, har det bilaterala samarbetet inriktats på Sveriges geografiska
närområde, dvs. de baltiska länderna, Polen och nordvästra Ryssland.

Till länderna utanför närområdet kanaliseras svenska insatser
huvudsakligen genom multilaterala organ (främst Internationella
valutafonden, Världsbanken, Europeiska återuppbyggnads- och
utvecklingsbanken, OECD, Europarådet och den s.k. G 24-gruppen). Det
är också främst genom några av dessa organ som Sverige bidrar till det
makroekonomiska stöd och de infrastrukturella investeringar som behövs
för att säkra den mera långsiktiga samhällsuppbyggnaden i de central-
och östeuropeiska staterna. De finansiella flöden genom de internationella
finansieringsinstituten, som också kommer våra grannländer till godo, är
av avgörande betydelse för Central- och Östeuropas reformarbete. En
viktig uppgift för det tekniska samarbetet är att komplettera det
finansiella stödet genom att medverka till att detta utnyttjas effektivt.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Betydelsefulla initiativ har också tagits i nordisk samverkan. Särskilt
det baltiska investeringsprogrammet (BIP) och det nordiska
miljöfinansieringsbolaget (NEFCO) bör nämnas i detta sammanhang.

Det är även angeläget att erinra om det breda engagemang som
folkrörelser och andra enskilda organisationer, kommuner, företag och
enskilda medborgare gett prov på, då det gäller stöd till utvecklingen i
de central- och östeuropeiska staterna. En stark folkopinion står bakom
Sveriges östsamarbete och deltar aktivt i dess förverkligande.

Budgetåret 1994/95 är det sista året i det år 1992 beslutade
treårsprogrammet. Samhällsomvandlingen i de central- och östeuropeiska
staterna är, som tidigare nämnts, långtifrån avslutad och behovet av stöd
utifrån väntas bestå under flera år. Det står redan nu klart att de svenska
insatserna bör fortsätta även efter budgetåret 1994/95. Detta har
utrikesutskottet också understrukit i sitt betänkande i samband med
behandlingen av innevarande års budget (bet. 1992/93 :UU 16). Det heter
i betänkandet att en fortsättning av samarbetet med Central- och
Östeuropa ter sig ”både nödvändig och önskvärd”.

Regeringen delar denna uppfattning. Ett fortsatt samarbete bör
planeras så, att insatserna kan bidra till den långsiktiga utvecklingen i
de central- och östeuropeiska länderna. Stödet skall kunna anpassas till
förändrade behov i varje enskilt land, allteftersom reformprocessen
framskrider. Kontinuitet och flexibilitet bör prägla insatserna. Mot
denna bakgrund avser regeringen inför budgetåret 1995/96 återkomma
till riksdagen med förslag om program för fortsatt samarbete med
Central- och Östeuropa.

Då det gäller det budgetår som omfattas av denna proposition, dvs.
1994/95, är såväl totalbeloppet, 1 miljard kronor, som huvuddragen av
verksamheten förutsedda i det redan beslutade treårsprogrammet. Vissa
nya initiativ har aktualiserats av utvecklingen i de berörda länderna.

Utrikesutskottet framhöll i sitt betänkande 1992/93 :UU 16 att en mera
grundläggande översyn av Sveriges samarbete med Central- och
Östeuropa vore påkallad.

Under det nu löpande budgetåret har ett analysarbete bedrivits inom
Utrikesdepartementet rörande östsamarbetets innehåll och utformning. En
utvärdering av SIDA:s bidrag till enskilda organisationers samarbete med
Central- och Östeuropa har genomförts. En utredning har gjorts rörande
inriktning och samordning av samarbetet. Förslag om östsamarbetets
framtida organisation har avgetts (Ds 1993:79). Vidare har flera svenska
samarbetsorgan utfört egna utvärderingar inom sina respektive
verksamhetsområden.

I anslutning till avslutandet av det nu löpande treårsprogrammet och
inför regeringens förslag om ett fortsatt program för samarbete med
Central- och Östeuropa finns behov av en analys av det hittillsvarande
samarbetets resultat och effekter. Den utvärderingsprocess som skall
ligga till grund för denna analys har redan inletts.

Regeringen har i år låtit en utredningsman undersöka förutsättningarna
att etablera ett Sverige-hus i S:t Petersburg. Slutsatsen i en rapport som
presenterades i oktober 1993 är att det finns förutsättningar att gå vidare
med detta projekt där ett särskilt hus identifierats som lämpligt. För

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

närvarande studeras rapporten, inte minst de finansiella konsekvenser, Prop. 1993/94:100
som en satsning enligt utredningens rekommendation skulle medföra. Det Bilaga 4
kan finnas skäl att återkomma till riksdagen i detta ärende.

GATT/Uruguayrundan och övriga multilaterala handelsfrågor

Sveriges starka utrikeshandelsberoende gör det till en central uppgift att
slå vakt om och aktivt bidra till att stärka ett öppet multilateralt
handelssystem. Detta är särskilt viktigt i det nuvarande svaga
konjunkturläget i stora delar av världen, då det protektionistiska trycket
växer sig starkare.

Sverige har deltagit aktivt i de globala handelsförhandlingarna i
GATT, den s.k. Uruguay rundan, som pågått sedan år 1986. Rundans mål
har varit att ytterligare liberalisera världshandeln för både jordbruks- och
industrivaror, att utvidga GATT-avtalet med regler på nya områden, som
tjänstehandel, immaterialrätt och investeringsvillkor, och att stärka
GATT:s regelsystem och dess efterlevnad.

En slutuppgörelse på samtliga förhandlingsområden antogs av de
förhandlande parterna den 15 december 1993. Uppgörelsen kompletteras
med ländervisa åtaganden beträffande marknadstillträde för varor och
tjänster. Överenskommelsen skall undertecknas vid en ministerkonferens
i Marrakech i april 1994. Sedan följer nationell ratificering och avtalen
träder därefter i kraft under år 1995.

Den förhandlingsuppgörelse som nu antagits är som helhet bra för
Sverige. Omfattande tullsänkningar, inklusive fullständig tullavveckling
på viktiga varuområden som stål, läkemedel, medicinsk utrustning, bygg-
och jordbruksmaskiner samt möbler, skapar nya marknadsöppningar.
Stödet till jordbruket reformeras och reduceras och gränsskyddet trappas
ned. De mångåriga importrestriktionerna för teko-varor avvecklas.
GATT:s regelverk skärps på viktiga områden som antidumping och
subventioner. Tvistlösningsmekanismen blir effektivare. För första
gången skapas ett regelverk inom GATT för tjänstehandel och andra
viktiga områden som immaterialrätt och investeringsvillkor. GATT
ombildas till en världshandelsorganisation (WTO) och får därmed en
fastare administrativ och organisatorisk styming.

Den ökade handelsliberalisering och det stärkta regelsystem som
rundan medför, är av särskild vikt med tanke på de ekonomiska och
politiska utmaningar vi står inför. Framgången i Uruguayrundan
motverkar protektionistiskt tryck och tendenser till att söka lösningar på
handelsproblem utanför regelverket. Det är samtidigt en mycket viktig
faktor för att öka framtidstron och understödja ekonomisk tillväxt.
Nyligen genomförda studier i OECD bedömer vinstema i form av ökad
global tillväxt till mer än 270 miljarder US dollar årligen efter
genomförandeperioden. Välfärdsvinsten inom EFTA-ländema beräknas
till 38 miljarder US dollar, vilket pekar mot en välfärdsvinst för Sveriges
del motsvarande 60-80 miljarder kronor per år när effekterna efter cirka
tio år nått oss fullt ut. Framgången inom GATT innebär också ett
välkommet stöd för det multilaterala handelssystemets trovärdighet.

De regionala integrationssträvandena intensifieras runt om i världen;
EES, EFTA:s och EG:s frihandelsavtal med länder i Central- och
Östeuropa, EU:s utvidgning, det nordamerikanska frihandelsavtalet
(NAFTA) är exempel. För Sverige är det självklart att regional och
global liberalisering måste gå hand i hand eftersom de kompletterar och
förstärker varandra. Framgången i Uruguayrundan är också av stor
betydelse för länderna i Central- och Östeuropa liksom for u-ländema.

Medlemskap i EU minskar inte vårt intresse för ett effektivt globalt
handelssystem. Samtidigt med våra förhandlingar om medlemskap i EU
har Sverige med all kraft verkat för en framgångsrik avslutning av
Uruguayrundan.

OECD har stor betydelse som organ för erfarenhetsutbyte mellan de
utvecklade marknadsekonomierna i världen. Ett antal utanförstående
länder har efter de senaste årens omfattande politiska och ekonomiska
förändringar visat starkt intresse av att etablera relationer med
organisationen. Sverige finner en sådan dialog värdefull.

OECD kommer de närmaste åren att uppmärksamma ett antal frågor
av stor vikt. Ett prioriterat ämnesområde, som kan bli föremål för
multilaterala förhandlingar efter Uruguayrundans avslutning, är hur
nationell politik kan anpassas till den pågående globaliseringen av handel
och industri. Detta område omfattar bl.a. frågor om handel och miljö,
handel och konkurrens samt handel och investeringar.

Förhandlingar pågår inom OECD:s ram om att ytterligare skärpa
reglerna i den s.k. consensus-överenskommelsen på exportkreditområdet.
Syftet är ökad öppenhet och minskade subventioner. För att minska
handelssnedvridning har parterna till överenskommelsen också enats om
att söka etablera vissa gemensamma principer vad gäller villkoren för
statliga exportkreditgarantier.

UNCTAD fortsätter sitt arbete efter de nya riktlinjer och arbetsformer
som antogs vid den åttonde konferensen år 1992 i Colombia. Det innebär
att UNCTAD huvudsakligen skall vara ett forum för utbyte av nationella
erfarenheter i frågor som berör handel och utveckling till gagn för främst
u-ländema och för länderna i Central- och Östeuropa. Sverige tillhörde
initiativtagarna till reformarbetet och verkar aktivt för att det fullföljs. En
första utvärdering av reformerna görs år 1994 då UNCTAD samtidigt
firar sitt 30-årsjubileum.

Det internationella samarbetet på råvaruområdet genomgår en
förändring. Tidigare prisstabiliserande avtal ersätts alltmer med andra
samarbetsformer. Sverige stödjer en utveckling i riktning bort från försök
att reglera rå varumarknaderna.

Frågan om sambandet mellan handel och miljö behandlas såväl i
GATT som OECD och UNCTAD. Regeringen avser att agera aktivt i
olika fora för att göra handels- och miljöregler ömsesidigt stödjande.

Förbindelser med länder utanför Europa

Det starka svenska engagemanget för den globala utvecklingen består. Ett
framtida medlemskap i EU innebär inte någon förändring härvidlag, utan

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

öppnar vägen för ett aktivt svenskt deltagande i unionens kontakter med Prop. 1993/94:100
länderna utanför Europa. Vi skall även i detta sammanhang vara en klar Bilaga 4
röst för fred, frihet, demokrati, marknadsekonomi och respekt för
mänskliga rättigheter.

Genom de utmärkta förbindelserna med USA pågår i dag en nära
samverkan mellan länderna i många centrala frågor, särskilt vad gäller
formandet av en effektiv europeisk freds- och säkerhetsstruktur. De
svensk-amerikanska handelsförbindelserna är sedan länge rikt utvecklade.

På många håll i världen märks starka strömningar mot ökat ansvar för
det egna landets och den egna regionens utveckling och samarbete.
Internationellt stöd åt sådana processer kan påskynda dem.

Ett glädjande tecken är att de afrikanska länderna nu själva är beredda
att öka sina insatser för att bidra till att förebygga och lösa konflikter på
den afrikanska kontinenten. Vid sitt toppmöte i Kairo i juni 1993 beslöt
sålunda OAU (Organization of African Unity) att organisationens
sekretariat skulle få ansvar för konfliktlösande åtgärder.

Sedan några år tillbaka pågår demokratiseringsprocesser i flera
afrikanska länder. I vissa fell har dessa rönt framgång och resulterat i
regeringsskiften efter fria val med flerpartisystem eller i att en
organiserad politisk opposition fått representation i parlamentet. I andra
delar av kontinenten har däremot strävandena att utöka det folkliga
inflytandet stött på motstånd. Väpnade konflikter har brutit ut eller
inbördeskrig fortsatt. I vissa länder har militären motsatt sig
förändringar.

Den svenska exporten till Afrika utgör bara litet mer än 1% av
totalexporten. Genom att förbudet mot handel med Sydafrika har
upphävts i september 1993 förväntas exporten dit öka avsevärt.
Regeringen har lämnat ett särskilt bidrag till Exportrådet för att inrätta
ett kontor för exportfrämjande verksamhet i Sydafrika.

De latinamerikanska länderna har under de senaste åren genomfört
såväl politiska som ekonomiska reformer. En konsolidering av
demokratin pågår och respekten för mänskliga rättigheter ökar. Tillväxten
i många av de latinamerikanska länderna har under senare år varit hög.
Den svenska politiska, ekonomiska och kommersiella närvaron i
Latinamerika har mångåriga traditioner. För Sveriges regering är det
därför av fortsatt vikt att stödja och underlätta pågående reformer.

Exporten till Latinamerika svarar för närvarande för drygt 2 % av den
totala svenska exporten. Goda förutsättningar finns dock för en ökning
eftersom flera länders ekonomier nu har återhämtat sig efter skuldkrisen
och eftersom viktiga omläggningar av den ekonomiska politiken och
handelspolitiken har ägt rum. I Centralamerika är det av särskild vikt att
stödja den pågående fredsprocessen. Den ekonomiska liberaliseringen och
regionala integrationen på kontinenten ligger också väl i linje med den
svenska regeringens politik.

I Mellanöstern har överenskommelsen mellan Israel och PLO skapat
en ny situation. Förhandlingarna fortsätter nu mellan Israel och PLO men
också mellan Israel och grannländerna. Förhoppningen är att dessa
förhandlingar leder fram till ett fredsavtal. Fred i denna del av världen 20

skulle utgöra en kraftfull impuls till ekonomisk utveckling, handel och

förbättrade levnadsvillkor, inte minst för de palestinska flyktingarna i Prop. 1993/94:100
regionen. Även respekten för de mänskliga rättigheterna skulle gynnas Bilaga 4
av en fredsuppgörelse.

Den svenska exporten till Mellanöstern sjönk kraftigt under år 1992.
Minskningen förklaras främst av en kraftig nedgång av exporten till Iran.
Saudiarabien har dock förblivit en av de viktigaste svenska
exportmarknaderna i regionen.

De asiatiska länderna svarar för en allt större del av
världsekonomin. Förståeliga anspråk görs från flera av världsdelens
länder på ett större inflytande i världspolitiken. Några av världens
stormakter återfinns i Asien. Säkerhetspolitiskt har de senaste årens
förändringar på den världspolitiska kartan naturligtvis påverkat också
Asien. Bildandet av en rad nya stater på det forna Sovjetunionens område
samt den säkerhetspolitiskt förändrade situationen i regionen har tilldragit
sig internationellt intresse. Oroande tecken på en asiatisk militär
upprustning, inte minst vad gäller kärnvapen, blir allt tydligare.

Den snabbaste ekonomiska tillväxten i världen sker fortsatt i Ostasien.
Den svenska exporten till denna region växer också snabbt. Kina är det
land i världen som under den senaste tiden har haft både de största
export- och importökningama. Landet är också en av Sveriges snabbast
växande exportmarknader. Dessa omständigheter understryker betydelsen
av att Kina inlemmas i GATT, om vilket förhandlingar för närvarande
pågår i Geneve. Övriga viktiga marknader i regionen är Japan, Taiwan,
Sydkorea, Thailand och Hongkong. Samtliga dessa är bland Sveriges 30
största exportmarknader.

Officiellt stöd och kontakter på regeringsnivå spelar en viktig roll i det
exportfrämjande arbetet på många u-landsmarknader. Vad gäller sådant
stöd prioriterar regeringen främjandet av svenska företags intressen
särskilt i u-länder med snabbt växande ekonomier och med stor potential
för svensk export.

Ett ökande antal u-länder har vidtagit eller är i färd att vidta åtgärder
för att liberalisera sin utrikeshandel. Pågående regionala integrations-
strävanden utanför Europa följs med intresse. Under förutsättning att de
är förenliga med GATT anser regeringen att dylika utgör viktiga
komplement till det multilaterala handelssystemet.

USA, Canada och Mexico undertecknade år 1992 ett avtal om
inrättande av ett ffihandelsområde, North American Free Trade Area
(NAFTA), vilket under år 1993 kompletterades med sidoavtal rörande
miljö och arbetarskydd. NAFTA träder i kraft den 1 januari 1994 och
därigenom skapas i Nordamerika ett frihandelsområde som i storlek
motsvarar det västeuropeiska frihandelsområdet. Detta ökar betydelsen
av dessa marknader och vårt intresse för dem.

Internationellt utvecklingssamarbete

Det svenska internationella utvecklingssamarbetet redovisas under
littera C.

Exportfrämjande, exportfinansiering m.m. Prop. 1993/94:100

De riktlinjer som riksdagen beslutade om våren 1992 avseende statens Bilaga 4
roll i den exportfrämjande verksamheten vid Sveriges Exportråd ligger
fast (prop. 1991/92:108, bet. 1991/92:NU23, rskr. 1991/92:227).

Exportrådet har bedrivit ett viktigt arbete med att anpassa verksamhet och
organisation till de nya riktlinjerna samt till det minskade anslaget. En
närmare redovisning lämnas under anslaget E 2. Exportfrämjande
verksamhet.

Exportkreditnämnden (EKN) har till uppgift att främja svensk export
genom utfärdande av garantier. Garantin är en forsäkring som skyddar
svenska exportörer mot vissa förlustrisker i exportaffärer. Garantimöjlig-
hetema underlättar export till framför allt u-länder och till länderna i
Central- och Östeuropa.

Det är väsentligt att EKN, inom ramen för kravet att
garantiverksamheten skall gå ihop, kan erbjuda svenska företag villkor
som motsvarar vad som gäller i våra viktigaste konkurrentländer.
Regeringen understryker därför betydelsen av det arbete som bedrivs
inom OECD:s ram och som syftar till att uppnå konkurrensneutralitet
mellan OECD-ländema i vad avser exportkreditgarantigivning. En
närmare redovisning av nämndens verksamhet och resultat jämte
frågeställningar inom nämndens verksamhetsområde lämnas under
anslaget E 3. Exportkreditnämnden.

Fr.o.m. budgetåret 1994/95 redovisas regeringens insatser i frågan om
statsstödda exportkrediter genom AB Svensk Exportkredit under denna
huvudtitel. En närmare redovisning lämnas under anslaget E 7.
Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk
Exportkredit, E 8. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende
export av fartyg m.m. samt under anslaget E 9. Ersättning för extra
kostnader för oförmånlig kreditgivning till u-länder.

Världsutställningen i Sevilla (EXPO-92) avslutades i oktober 1992. En
pågående utvärdering av det svenska deltagandet visar att de uppsatta
målen nåddes när det gällde att visa Sverige som ett betydande
kulturland. Utställningen i paviljongen var publikdragande. Paviljongen
tog emot så många besökare som den över huvud taget kunde släppa in.

Efter beslut av regeringen i augusti 1992 har Sverige deltagit i en
mindre världsutställning i den sydkoreanska staden Taejon under
perioden augusti-november 1993. Den svenska paviljongen vid utställ-
ningen inregistrerade två miljoner besökare. Det svenska deltagandet i
Taejon var av allt att döma en klar framgång.

Ekonomiska sanktioner

Regeringen beslöt den 9 september 1993 att med verkan från den 13
september upphäva förbudet mot handel med Sydafrika. Bakgrunden till
beslutet var de avgörande framsteg som gjordes i den sydafrikanska
demokratiseringsprocessen under sommaren 1993 och i synnerhet beslutet
inom ramen för de s.k. flerpartiförhandlingama att upprätta ett 22

övergångsråd. I samband med att handelsförbudet upphävdes, har också

förbudet mot exportkreditgarantier avseende Sydafrika samt ett antal
rekommendationer avseende relationerna med Sydafrika upphävts.

På regeringens förslag beslöt riksdagen den 24 november att upphäva
lagen (1985:98) om förbud mot investeringar i Sydafrika. Samtidigt
upphävdes lagen (1990:77) med bemyndigande att tillämpa lagen
(1971:176) om vissa internationella sanktioner i fråga om en
handelsblockad mot Sydafrika och lagen (1985:1052) om rätt för
kommuner och landstingskommuner att vidta bojkottåtgärder mot
Sydafrika.

Bakgrunden till förslaget att upphäva investeringsförbudslagen var
framstegen i demokratiseringsprocessen samt ANC-ordföranden Nelson
Mandelas uppmaning till alla länder att avveckla ekonomiska sanktioner
mot Sydafrika.

Av ekonomiska sanktioner mot Sydafrika återstår därmed endast
vapenembargot, som grundar sig på ett beslut av FN:s säkerhetsråd.

De av FN:s säkerhetsråd beslutade ekonomiska sanktionerna mot Irak
är fortfarande i kraft. Säkerhetsrådet prövar i princip varannan månad
möjligheten att häva sanktionerna mot Irak, men någon enighet härom
har ännu inte kunnat nås. Beträffande varor för medicinskt bruk samt
livsmedel finns inte längre något krav på dispens. Utförseln av dessa
varor från Sverige kräver fortfarande exportlicens, men det räcker med
att i förtid avisera FN:s sanktionskommitté. Inte heller leverans av varor
av s.k. humanitär art kräver dispens, men sanktionskommitténs
godkännande måste inhämtas före utförseln. Sanktionerna mot Irak
omfattar även finansiella transaktioner.

FN:s säkerhetsråd antog i mars 1992 en resolution nr 748 (1992) om
vissa sanktioner mot Libyen. Sanktionerna omfattar handel med
krigsmateriel och liknande utrustning samt luftfartyg. För svensk del har
sanktionerna inkluderats i förordningen (1992:187) om vissa sanktioner
mot Libyen.

FN:s säkerhetsråd har beslutat att den 1 december 1993 införa
ytterligare sanktioner mot Libyen, med hänvisning till förhållandet att
den libyska regeringen inte har velat lämna ut de individer som görs
ansvariga för bombattentatet mot PanAm-planet över Lockerbie.
Sanktionerna innebär bl.a. frysning av libyska finansiella tillgångar
utomlands, förbud mot export av viss utrustning för oljeindustrin i
Libyen samt ytterligare sanktioner rörande luftfart. För svensk del har en
särskild förordning utfärdats med anledning av de skärpta sanktionerna.

Efter beslut av FN:s säkerhetsråd beslutade regeringen den 1 juni 1992
att införa ekonomiska sanktioner mot Serbien och Montenegro.
Sanktionerna omfattar i princip all handel med varor samt finansiella
transaktioner. Sanktionerna skärptes ytterligare till följd av
säkerhetsrådets resolutioner, dels i april 1993 genom skärpta regler i
fråga om transitering av gods och andra transporter och dels i juli genom
frysning av penningmedel tillhörande Serbien och Montenegro samt
förbud mot tjänstehandel. Undantag görs dock för läkemedels- och
livsmedelsleveranser samt för varor för humanitära ändamål. Utförsel av
dessa varor kräver emellertid skriftligt förhandsgodkännande av FN:s
sanktionskommitté.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

FN:s säkerhetsråd antog den 16 juni 1993 en resolution om vissa Prop. 1993/94:100
ekonomiska sanktioner mot Haiti. Med anledning därav utfärdade Bilaga 4
regeringen förordningen (1993:955) om vissa sanktioner mot Haiti. Den
27 augusti 1993 suspenderade säkerhetsrådet sina sanktioner på grund av
att vissa framsteg hade gjorts i fredsprocessen. Regeringen upphävde då
förordningen med de svenska sanktionsbestämmelsema. På grund av
utvecklingen på Haiti upphävde säkerhetsrådet den 13 oktober
suspenderingen av sanktionerna. De svenska sanktionerna återinfördes
därefter den 28 oktober 1993 genom förordningen (1993:1107) om vissa
sanktioner mot Haiti.

FN:s säkerhetsråd införde den 15 september 1993 vissa ekonomiska
sanktioner som riktar sig mot oppositionspartiet UNITA i Angola.
Sanktionerna är begränsade till vapen samt olja och oljeprodukter.
Sanktionsbestämmelsema innebär att dessa produkter endast får införas
på angolanskt territorium på platser som den angolanska regeringen
angivit till FN:s generalsekreterare.

Regeringen beslöt den 30 september 1993 att med verkan från den 7
oktober införa sanktioner i enlighet med säkerhetsrådets beslut. Enligt de
svenska bestämmelserna måste regeringen ge tillstånd till utförsel från
Sverige till Angola av ifrågavarande produkter.

Med verkan från den 1 januari 1993 ändrades lagen om vissa
internationella sanktioner, så att Sverige kan delta i sanktioner som
beslutats inte bara inom FN utan också inom ESK och EU.

Krigsmateriel

Sedan den 1 januari 1993 tillämpas den nya lagen (1992:1300) om
krigsmateriel. Mot bakgrund av försvarsindustrins växande
internationalisering har regelverket utvidgats till att omfatta alla
samarbetsavtal med utlandet rörande utveckling eller produktion av
krigsmateriel. Den nya lagen innebär att fler produkter än tidigare är
underkastade kontroll, eftersom definitionen av begreppet krigsmateriel
har breddats för att bättre motsvara internationell praxis på området.
Bland annat har stor hänsyn tagits till hur olika EU-medlemsstater
avgränsar begreppet. Denna utvidgning har medfört en kraftig ökning av
antalet utförselärenden.

Exportkontroll

Sverige samverkar med ett trettiotal andra länder i tre internationella
regimer för att söka förhindra eller försvåra spridning av massför-
störelsevapen. Det rör sig om den internationella kontrollregimen på
missilteknologiområdet (Missile Technology Control Regime, MTCR),
den s.k. Australiengruppen för samarbete mot spridning av kemisk och
biologisk utrustning och den regim inom Nuclear Suppliers’ Group
(NSG) inom vilken de samverkande länderna söker kontrollera sådan
utrustning, materiel och teknologi som både har användning inom civil
kärnteknologi och för framställning av kärnladdningar. Lagen (1991:341)

om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i
massförstörelsesyfte m.m. trädde i kraft den 1 juli 1991. Den tillhörande
förordningen (1993:108) har genom ett flertal ändringar väsentligen
harmoniserats med de internationella regimerna.

Kontrollen av exporten av övriga strategiskt känsliga varor regleras av
förordningen (1986:89) om förbud mot viss utförsel. Medlemmarna i den
västliga organisationen för kontroll av högteknologiexport (Coordinating
Committee for Multilateral Export Controls, COCOM), diskuterar för
närvarande ett förslag om att avskaffa det hittillsvarande samarbetet och
i stället upprätta en ny regim med en bredare deltagarkrets, avsedd att
kontrollera exporten av strategiska produkter till länder som kan
misstänkas använda dem för tillverkning av massförstörelsevapen.

Arbetet inom EG med att utarbeta normer för den nationella kontrollen
av exporten av strategiskt känsliga varor till tredje land fortsätter.
Sverige följer uppmärksamt utvecklingen inom såväl EG som COCOM.

Den särskilde utredaren (dir. 1992:93) för kontrollen av exporten av
strategiskt känsliga varor har slutfört sitt arbete (SOU 1993:56).
Utredaren lämnar vissa förslag i fråga om lagstiftning, organisation och
information avseende sådan exportkontroll. Betänkandet har remissbe-
handlats. Regeringen avser att senare lämna förslag till riksdagen med
anledning av utredarens förslag.

I samverkan med främst de nordiska länderna bidrar Sverige med
kunskapsöverföring och visst bistånd för att stödja lagstiftning och
organisation av exportkontrollen i de tre baltiska staterna och i Ryssland
och Ukraina.

Rättsfrågor

Folkrätten, dess tillämpning och utveckling, intar en betydelsefull plats
i svensk utrikespolitik. Ett centralt inslag inom detta område gäller, som
redan betonats, skyddet för de mänskliga rättigheterna. Sverige arbetar
i olika internationella fora för att förstärka det internationella skyddet för
mänskliga rättigheter och verkar för att dödsstraffet skall avskaffas. Ett
viktigt inslag i dessa strävanden är att utarbeta internationella normer för
skydd av mänskliga rättigheter och att vaka över att dessa normer
efterlevs.

Det finns för närvarande sex FN-konventioner med tillhörande över-
vakningsmekanismer inom området för mänskliga rättigheter. Den
senaste är konventionen om barnets rättigheter. En konvention om
migrerande arbetares rättigheter antogs av FN hösten 1990 men har ännu
inte trätt i kraft. Vidare bör nämnas den europeiska konventionen om
skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,
som gradvis har utökats med skydd för nya rättigheter, samt
Europarådets konvention mot tortyr.

Ett näraliggande område som kommit att kräva alltmer uppmärksam-
het, även avseende områden mycket nära Sveriges gränser, är den in-
ternationella humanitära rätten. Den av FN:s säkerhetsråd nyligen in-
rättade tribunalen för krigsförbrytelser i f.d. Jugoslavien är ett slående

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

exempel på att stora ansträngningar krävs för att stärka respekten för
grundläggande humanitära principer och rättsregler. Arbetet i FN på att
inrätta en allmän internationell brottmålsdomstol har på nytt aktua-
liserats.

FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro utgjorde
startskottet för ett omfattande folkrättsligt arbete med att utveckla och
tillämpa internationella normer för att främja en hållbar utveckling och
ett bevarande och hållbart nyttjande av de samlade resurserna. Existe-
rande regelverk för att begränsa föroreningar och miljöförstöring såväl
som att skydda sårbara miljöer ses nu över och förstärks. Sverige verkar
aktivt för att säkerställa effektivast möjliga tillämpning av de regler som
etableras. Även rättsliga frågor med anknytning till rymden och
polarområdena ingår i detta frågekomplex. Parallellt arbetar Sverige och
övriga nordiska länder för att driva fram regler om staters
skadeståndsansvar. Andra viktiga folkrättsliga ämnen är havsrätten och
tillhörande sjöfarts-, fiske- och avgränsningsfrågor. Ett ämne som blivit
aktuellt i och med upplösningen av flera stater i vårt närområde är
folkrättens regler om statssuccession.

Tillkomsten av nya stater och en fortgående reformpolitik i många
länder ökar behovet av avtal som skyddar det svenska näringslivets
investeringar utomlands. Förhandlingar om investeringsskyddsavtal med
sådana länder utgör ett viktigt inslag i verksamheten.

Sedan den 1 juli 1989 har departementet avsatt medel för att stödja
folkrättslig forskning av särskild betydelse för utrikesförvaltningens
verksamhet och kunskapsbehov. Medel avses även för budgetåret
1994/95 anslås för detta ändamål. Den vid rättsavdelningen placerade
tjänsten som folkrättsrådgivare, som står obesatt sedan den 1 oktober
1993, skall snarast återbesättas. Sverige kommer genom fortsatta initiativ
att verka för att folkrätten ges en starkare ställning i staternas interna
beslutsprocess och främja folkrättens utveckling och efterlevnad på det
internationella planet.

Sverige ingår årligen ett antal avtal, fördrag och internationella kon-
ventioner med andra stater. Förhandlingsarbetet kräver i betydande
omfattning en traktaträttslig medverkan. För att rationalisera verksam-
heten pågår en datorisering av departementets traktatregister.

Inom ramen för det internationella samarbetet på det straffrättsliga
området visar Sverige också ett stort engagemang. Det rör sig här om
utlämningsfrågor och annat biträde åt domstolar och andra myndigheter
i brottmål. Stora insatser görs för att svenskar som har dömts till
fängelsestraff utomlands skall kunna tas hem för att avtjäna straffet i
Sverige. Genom utredningar om utländsk rätt och genom bistånd i bl.a.
underhållsärenden får svenska medborgare stöd att hävda sin rätt i
utlandet. Ärenden som rör bortförda barn är en annan viktig arbets-
uppgift.

Utrikesförvaltningen bistår även svenskar som hamnat i nödsituationer
utomlands, t.ex. sedan de råkat ut för olycksfall, sjukdom eller
frihetsberövanden. Dessa frågor har blivit alltmera komplicerade i och
med att svenska medborgare numera i stor utsträckning förlägger sina
utlandsresor utanför de traditionella turistmålen. En försvårande om-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

ständighet är även att huvuddelen av de frihetsberövade anklagats för Prop. 1993/94:100
narkotikabrott. Genom nya regler på området kommer utrikesför- Bilaga 4
valtningen att få ett ökat ansvar för bistånd till svenska brottsoffer
utomlands.

Handläggningen av ärenden som rör utlänningar är synnerligen re-
surskrävande. Utlandsmyndigheternas befattning med sådana ärenden
under åren 1987-1992 framgår av följande uppställning:

Utlänningsärenden 1987-1992

Utveckling av ärendemängder

År	Uppehålls- och arbetstillstånd	Viseringar
1987	27 000	145 000
1988	30 000	180 000
1989	47 000	236 000
1990	60 000	275 000
1991	63 000	196 000
1992	40 000	157 000

Minskningen av viseringsärenden är till stor del en följd av beslutet år
1991 att slopa viseringskravet för polska medborgare. Under år 1990
utfärdades 107 000 viseringar för polska medborgare. Ett tilltagande antal
utlandsmyndigheter i flyktinggenererande regioner har utsatts för stadigt
växande arbetsbelastning genom anhopning av ärenden som gäller asyl-
och anknytningsinvandring. Ansträngningar har gjorts för att förbättra
handläggningsrutinema. Stora resurser går likväl åt för att handlägga
denna typ av ärenden.

Utrikesförvaltningen

I 1993 års budgetproposition anmäldes de åtgärder som krävdes för att
uppnå sparbetinget budgetåret 1993/94. Dessa åtgärder har nu genomförts
och lett till att tio utlandsmyndigheter lagts ned, nämligen ambassaderna
i Abu Dhabi och Montevideo, generalkonsulaten i Barcelona, Chicago,
Frankfurt, Malaga, Montreal, Miinchen och Toronto samt konsulatet i
Szczecin. Samtliga dessa myndigheter, med undantag för Abu Dhabi,
ersätts med honorära konsulat. Förutom de tjänsteindragningar som dessa
nedläggningar medfört har ytterligare ett tjugotal tjänster dragits in vid
andra utlandsmyndigheter. Vidare har departementets organisation i
Stockholm förändrats och minskats. Som ett resultat av här redovisade
åtgärder har drygt 40 lokalanställda vid utlandsmyndigheter samt 70
tjänstemän, huvudsakligen assistenter, stationerade i departementet och
i utlandet sagts upp.

Sammanslagningen av de två myndigheterna i Geneve, som också Prop. 1993/94:100
aviserades i föregående budgetproposition, har nu genomförts. Bilaga 4

Den av riksdagen godkända integrationen av ambassader och bistånds-
kontor (prop. 1992/93:244, bet,1992/93:UU26, rskr. 1992/93:342) inled-
des i slutet av år 1993 i Colombo, Gaborone och Windhoek. Under
första halvåret 1994 fortsätter integrationen vid biståndsambassadema i
Dhaka, Lusaka och Managua. De därefter kvarvarande bistånds-
ambassadema kommer att bli integrerade senast den 1 januari 1995.
Integrationen innebär för utrikesförvaltningens del att ett antal tjänster
vid vissa av de nämnda utlandsmyndigheterna kan dras in. Integrationen
kommer även att medföra andra rationaliseringsvinster.

Legationen i Pretoria i Sydafrika omvandlades i slutet av år 1993 till
ambassad.

För att förbereda Utrikesdepartementets handelsavdelning för de
förändringar som ett medlemskap i EU innebär, har avdelningens
organisation och dess relation till Kommerskollegium utretts inom
departementet. Utredningen (DS 1993:99) föreslår bl.a. att departemen-
tets handelsavdelning organiseras i två enheter, med ansvar huvud-
sakligen för inre marknaden och europeiska integrationsfrågor respektive
den gemensamma handelspolitiken. Regeringens mål är att en organisa-
tionsförändring inom avdelningen, som anpassar denna till medlem-
skapets krav, skall kunna genomföras under budgetåret 1994/95.
Medlemskapet kan också komma att föranleda andra organisatoriska
förändringar inom utrikesförvaltningen.

Sverige-information och kulturutbyte

De internationella kontakterna är för ett land som Sverige mycket
betydelsefulla. Kulturlivet och forskningen behöver ständiga impulser
utifrån. Med olika medel kan staten främja ett aktivt svenskt deltagande
i utbytet med andra länder och kulturer. De statliga insatserna bör
huvudsakligen inskränkas till ekonomiskt stöd och, vid behov, till
kontaktförmedling och praktiskt bistånd.

Den statliga finansierade Sverige-informationen skall syfta till att
utomlands sprida kännedom om det svenska samhället och väcka intresse
och förståelse för den svenska synen på olika samhällsfrågor. Därmed
underlättas Sveriges deltagande i det internationella utbytet. Det är ett
utrikespolitiskt intresse att svenska synpunkter blir kända och får gehör
i utlandet. Informationen om Sverige kan också bidra till att främja våra
ekonomiska förbindelser och handelsutbytet med utlandet, liksom
turismen till Sverige.

Sverige-bilden utomlands bestäms i första hand av de faktiska
förhållandena i vårt land. Den internationella nyhetsförmedlingen upp-
märksammar emellertid ofta endast enstaka händelser och utvecklings-
drag. De statliga informationsinsatserna bör därför söka komplettera
bilden genom att särskilt belysa utvecklingen inom sektorer av det
svenska samhället som annars kanske kan hamna i skymundan - t.ex.
högteknologisk industri, forskning och utveckling, det mångfasetterade

kulturlivet och miljösatsningar.

Målsättningen for de statliga insatserna bör vara att ge en samlad
presentation av Sverige som omfattar såväl kulturella, samhällspolitiska
och ekonomiska som turistaspekter. Samverkan mellan Svenska institutet
och andra institutioner, organ och foretag bör intensifieras för att uppnå
detta.

Reducerade resurser motiverar att de statliga insatserna avseende
kultur- och erfarenhetsutbyte koncentreras till ett mer begränsat antal
länder. Den snabba omvandlingen av Europa gör det angeläget att f.n.
prioritera detta område framför insatser i övriga delar av världen.
Sveriges ansökan om medlemskap i EU gör det samtidigt angeläget att
öka informationen om Sverige i Västeuropa. De regeringsbeslut som
fattades under år 1992 rörande utvecklingssamarbetet med Central- och
Östeuropa har medfört ett ökat kultur- och erfarenhetsutbyte med denna
del av Europa med särskild prioritering av utbytet med Baltikum, Polen
och Ryssland. Svenska institutet ansvarar för dessa program men också
för särskilda program som syftar till att öka kontakterna mellan det
svenska samhället och tredje världen genom person- och erfarenhets-
utbyte samt kulturutbyte.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Förändrade betalningstidpunkter i internationella organisationer

Regeringen har tidigare beslutat om principer för val av statliga
betalningstidpunkter, vilka riksdagen har ställt sig bakom (prop.
1991/92:100 bil. l,bet. 1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128). Regeringen
avser att studera rutinerna for utbetalning av bidrag till internationella
organisationer i syfte att optimera statens kassahållning på ett sätt som är
förenligt med redan ingångna internationella åtaganden.

Tekniska justeringar av anslag för budgetåret 1994/95

I det avtal som gäller för statligt anställda (RALS 1993-95) sägs att varje
myndighet från och med den 1 april 1995 skall göra fastställd avsättning
till Trygghetsstiftelsen. Regeringen kommer att förordna om att
avsättningen effektueras redan fr.o.m. den 1 juli 1994. Berörda anslag
har kompenserats for dessa ändrade villkor for budgetåret 1994/95.
Vidare har Statens arbetsgivarverks ramanslag fördelats ut på berörda
myndigheters anslag. (Jfr. bil. 1, Finansplanen, avsnitt 7.)

Sammanfattning av huvudtiteln

Förändringarna inom Utrikesdepartementets område i förhållande till
budgetåret 1993/94 framgår av föjande sammanställning (beloppen i
miljoner kronor).

Anvisat enligt Förslag Förändring
regleringsbrev

1993/94 1994/95

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

A.	Utrikesförvaltningen m.m.	1 567,6	1 606,3	+ 38,7
B.	Bidrag till vissa internationella organisationer	1 636,2	1 498,8	-137,4
C.	Internationellt utvecklings- samarbete ¹	12 080,0	12 457,2	+ 377,2
D.	Information om Sverige i ut- landet m.m.	127,3	74,0	-53,3
E.	Utrikeshandel och exportfräm- jande	308,0	266,1	- 41,9
F.	Nedrustnings- och säkerhets- politiska frågor m.m.	67,2	60,6	- 6,6
G.	Samarbete med Central- och Östeuropa	871,0	996,5	+ 125,5
Totalt		16 657,3	16 959,5	+ 302,2

’ Exklusive avräkningar 880,0 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 och
902,8 miljoner kronor för budgetåret 1994/95 för biståndsändamål under andra
anslag och huvudtitlar.

A. Utrikesförvaltningen m.m.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

A 1. Utrikesförvaltningen¹

1992/93 Utgift 1 470 380 160²

1993/94 Anslag 1 465 233 000

1994/95 Förslag 1 564 784 000

¹ Från och med budgetåret 1994/95 ingår i detta ramanslag det tidigare
förslagsanslaget A 4. Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom
internationell organisation.

² Tidigare redovisat under anslagen A 1. Utrikesförvaltningen och A 2.
Utlandstjänstemännens representation.

I anslaget har beräknats medel for departementets och utlandsmyndig-
heternas löner och övriga förvaltningskostnader, till vilka främst hör
kostnader för chefsbostäder, personalbostäder och kanslier samt
utlandstillägg. Vidare beräknas under detta anslag fr.o.m. budgetåret
1994/95 medel för de förhandlingar med annan stet eller inom inter-
nationell organisation, som Utrikesdepartementet ansvarar för.

Regeringens överväganden

Anslag 1993/94

Beräknad ändring

1994/95

Förvaltningskostnader

Förhandlingsresor

Summa

1 465 233 000

60 000 000

1 525 233 000

+ 39 551

Av det sparbeting som lagts på tredje huvudtiteln faller 21,5 miljoner
kronor på detta anslag. Detta innebär främst minskade utgifter dels för
kanslier, chefsbostäder och personalbostäder, dels för lokalt anställda vid
utlandsmyndigheterna. Vidare sker en minskning av kostnaderna för de
förhandlingsresor, som departementet enligt ovan kommer att ansvara
för.

Förändringar i priser och löner samt vissa tekniska justeringar har
beaktats vid beräkningen av anslaget.

Utrikesdepartementet kommer fr.o.m. budgetåret 1994/95 att omfattas
av reglerna om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden.
Departementet kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i
Riksgäldskontoret. Medlen under anslaget kommer att föras till detta

3 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 4

konto. Utrikesdepartementets låneram i Riksgäldskontoret för investe- Prop. 1993/94:100

ringar under budgetåret 1994/95 har beräknats till 36 100 000 kr. Bilaga 4

Utrikesförvaltningens organisation

Sveriges utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för de Stockholms-
baserade ambassadörerna redovisas i bilaga 4.1.

Utrikesförvaltningen ställs, som nyss redovisats, budgetåret 1994/95
inför fortsatta besparingar. För att genomföra dessa och för att ytter-
ligare effektivisera utrikesförvaltningen krävs fortsatta ansträngningar att
rationalisera verksamheten.

Kostnadsmedvetandet inom organisationen har ökat genom den
delegering av budgetansvaret som i allt större omfattning skett både till
utlandsmyndigheterna och avdelningarna i departementet. Även andra
åtgärder, som syftar till att öka medvetandet om verksamhetens kostnader
samt för att skapa ett säkrare underlag för beslut om resursfördelning
inom förvaltningen kommer att prövas.

Informationshantering och rationalisering

Innevarande budgetår präglas av förberedelser för en successiv övergång
till ny teknik för ADB och kommunikation inom utrikesförvaltningen.
Denna övergång påbörjas budgetåret 1994/95 med installationer vid drygt
tio utlandsmyndigheter och delar av departementet. Dessa och andra
åtgärder för att modernisera departementets ADB- och kommunikations-
utrustning syftar till att långsiktigt höja kostnads- och annan effektivitet.
Utveckling pågår vidare av ADB-baserade system för i första hand
informations- och ärendehantering, ekonomiadministration samt vise-
ringshantering.

Jämställdhet sredovisning

I enlighet med utrikesutskottets uttalande (bet. 1992/93 :UU 14) med
anledning av 1993 års budgetproposition har arbetet inom
Urikesdepartementet fortsatt för att söka utjämna de löneskillnader som
föreligger till männens fördel, mellan i första hand kvinnliga och manliga
departementssekreterare/ambassadsekreterare. Dessa löneskillnader
konstaterades i den rapport som departementet sammanställde inom
ramen för det s.k. ALVA-projektet och med medel från Statens
arbetsgivarverk (SAV). Trots en förbättring, som uppnåtts genom
förhandlingar mellan Utrikesdepartementet och dess lokala fackliga
organisationer, kvarstår påvisade löneskillnader till viss del. I den
handlingsplan för jämställdhet som utarbetats av departementets part-
sammansatta jämställdhetsgrupp och som förankrats politiskt, kommer
därför den fortsatta utvecklingen när det gäller i första hand lön och

befordran att särskilt följas.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Lokalförsörjningen

Den omdaning av den statliga fastighetsförvaltningen, som lagts fast
genom statsmakternas beslut (prop. 1991/92:44, bet. 1991/92:FiU8, rskr.
1991/92:107) har nu genomförts. Sålunda har Byggnadsstyrelsen fr.o.m.
den 1 oktober 1993 ersatts av två bolag och två nya myndigheter. Det
statliga fastighetsbeståndet utomlands förvaltas av en av dessa myndig-
heter, Statens fastighetsverk (SFV). Lokalförsörjningsansvaret för
utrikesförvaltningen åvilar UD sedan budgetåret 1992/93. UD har
numera - fr.o.m. innevarande budgetår - också det fulla ansvaret för
samtliga anslag för utrikesförvaltningens lokaler och bostäder utomlands.
Avtal har nyligen träffats mellan UD och SFV om upplåtelser av och
samarbete beträffande det statsägda fastighetsbeståndet utomlands. Vidare
har avtal träffats med SFV om viss förvaltning och tillhandahållande av
vissa tjänster beträffande inhyrda fastigheter samt om insatser för
inredning av kanslier, chefsbostäder och vissa personalbostäder.

Av det totalt disponerade lokal- och bostadsbeståndet på ca 315 000 m²hyresarea utgör det statligt ägda knappt hälften.

Utrikesförvaltningen disponerar innevarande budgetår ca 440 miljoner
kronor för lokaler och bostäder utomlands, varav ca 148 miljoner kronor
för personalbostäder och ca 26 miljoner kronor för inventarier och
representationsutrustning.

Lokalkostnaderna i Sverige redovisas under sjunde huvudtiteln
(Finansdepartementet).

I Tallinn, Riga respektive Vilnius har fastigheter förvärvats för
ambassadkanslier, chefsbostäder och vissa personalbostäder. Dessa
fastigheter byggs nu om och rustas för dessa ändamål. Fastigheten i
Tallinn beräknas kunna tas i bruk vid budgetårsskiftet.

Förhandlingar förs om förvärv eller långtidsförhyming av fastigheter
avsedda för kanslier och chefsbostäder i Kiev och Prag. Nyanskaffning
av kanslilokaler och chefsbostad i Zagreb har genomförts.

För ett bättre utnyttjande av personalbostäder i den statsägda
fastigheten Park Avenue i New York kommer en ombyggnad av
fastigheten att genomföras under sommaren 1994. Likaså bereds nu
frågan om bättre utnyttjande av ambassadanläggningen i Peking genom
nybyggnad av ett antal personalbostäder. Nya kanslilokaler för
delegationen i Geneve har ställts i ordning och inflyttning har ägt rum.
Den för EG-delegationen i Bryssel förvärvade fastigheten har efter
ombyggnad tagits i bruk. Ambassaden i Washington kommer under
innevarande budgetår att flytta in i nya kanslilokaler som förhyrs.
Alternativa lösningar avseende kanslilokaler för ambassaden i Haag är
under beredning. Beredning av ett projekt för uppförande av en
ambassadfastighet i Berlin pågår.

Stora ansträngningar görs nu fortlöpande för att hålla ned och minska
kostnaderna för utrikesförvaltningens kanslier, chefs- och
personalbostäder.

I nära samarbete med SFV kartläggs och bevakas hyresmarknad och
prisutveckling på stationeringsortema, onödigt dyra objekt avvecklas och
kontrakt omförhandlas. Även en mer strikt tillämpning av de av Statens
utlandslönenämnd fastlagda bostadsnormema ingår i spararbetet. Vidare
har ett antal myndigheter med relativt stor andel införhymingar fått fullt
delegerat ansvar i personalbostadsärenden inom en angiven budgetram.
Delegeringen avses fr.o.m. budgetåret 1994/95 utsträckas att omfatta
samtliga utlandsmyndigheter. För övrigt gäller att där kostnadskalkylen
är fördelaktig och andra skäl talar för det, ersätts dyra förhyrningar med
statligt förvärv och/eller byggande.

Inom denna sektor tar spararbetet av naturliga skäl viss tid. Kontrakt
måste löpa ut, projektering och byggande kräver tid.

Statlig kreditgaranti

I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1984/85:100 bil. 5, bet.
1984/85:UU8, rskr. 1984/85:168) har för utrikesförvaltningen beviljats
en engagemangsram om 50 miljoner kronor. Kreditgarantin avser lån till
utrikesförvaltningens personal i samband med utlandsstationering.

Av engagemangsramen har för närvarande ca 10 miljoner kronor
tagits i anspråk. Inga förluster har uppkommit under året.

Genom ett beslut av regeringen föregående budgetår omfattas även lån
till de tjänstemän som sagts upp från Utrikesdepartementet av denna
kreditgaranti intill dess ifrågavarande lån har avbetalats.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Utrikesförvaltningen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag
på 1 564 784 000 kr.

A 2. Kursdifferenser

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

7 466 714

1 000

I samband med utlandsmyndigheternas valutaförsörjning uppkommer
kursförluster och kursvinster som redovisas under detta anslag. För detta
ändamål bör ett formellt belopp på 1 000 kr föras upp.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Kursdifferenser för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag
på 1 000 kr.

A 3. Honorärkonsuler

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

11 760 633

15 500 000

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Anslaget används för bidrag till vissa honorärkonsuler för deras
kontorskostnader samt för anskaffning av utrustning som enligt
författningar och praxis skall finnas på svenska honorärkonsulat. Från
anslaget betalas även tjänsteutgifter som honorärkonsulema har i
fullgörandet av sina uppgifter samt kostnader för konsul skonferenser.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Honorärkonsuler för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag
på 15 500 000 kr.

A 4. Nordiskt samarbete

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

1 793 714

1 610 000

1 666 000

Från anslaget betalas kostnader för Sveriges deltagande i samarbetet inom
ramen för Nordiska ministerrådet (samarbetsministrama) och Nordiska
samarbetskommittén m.fl. samarbetsorgan samt för deltagande i vissa
andra former av nordiskt samarbete, däribland det svensk-norska sam-
arbetet. Regeringen beräknar anslaget för nästa budgetår till
1 666 000 kr.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Nordiskt samarbete för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslags-
anslag på 1 666 000 kr.

A 5. Utredningar m.m.

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

4 856 083

10 552 000

10 211 000

Reservation

14 245 450

Till anslaget har förts 155 000 kr från sjunde huvudtitelns anslag E 6.
Regeringskansliets förvaltningskontor för tryckningskostnader.

Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksam- Prop. 1993/94:100
heten bör anslaget uppgå till 10 211 000 kr under nästa budgetår. Bilaga 4

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Utredningar m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett
reservationsanslag på 10 211 000 kr.

A 6. Officiella besök m.m.

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

6 618 708

10 180 000

9 680 000

Anslaget utnyttjas för kostnader i samband med besök i Sverige av
statschefer, regeringsmedlemmar och andra personer, som bör visas
uppmärksamhet och gästfrihet från officiellt svenskt håll. Anslaget
används även i samband med motsvarande svenska officiella besök i
utlandet och för representation i samband med svenskt deltagande i vissa
förhandlingar utomlands.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Officiella besök m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 9 680 000 kr.

A 7. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet
m.m.

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

4 069 544

4 500 000

Anslaget används huvudsakligen för periodiskt understöd till vissa i
utlandet, främst i Sydamerika, bosatta svenska medborgare. Därutöver
betalas från anslaget eftergifter och jämkning av fordringar enligt lagen
(1973:137) för utgivet tillfälligt ekonomiskt bistånd till nödställda svenska
medborgare i utlandet samt för brottmål och kostnader vid dödsfall.

I prop. 1993/94:26 föreslås utvidgad rätt till målsägandebiträde och
förbättrat rättsligt bistånd till brottsoffer utomlands. Lagändringarna, som
föreslås träda i kraft den 1 april 1994, kommer att innebära ökad
belastning av anslaget. Hänsyn har tagits till detta vid budgeteringen av

anslaget för budgetåret 1993/94.

I anslaget finns en medelsram på 50 000 kr för särskilda informations-
insatser riktade till utlandsresenärer, främst ungdomar, i syfte att minska
belastningen på utrikesförvaltningens konsulära resurser.

Från anslaget betalas också kostnader för expertgruppen för
identifiering av katastroffall utomlands samt kostnader i sjöfartsfrågor.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 4 500 000 kr.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

B. Bidrag till vissa internationella organisationer

B 1. Förenta nationerna

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

320 567 350

191 890 000

199 206 000

Medlemskapet i Förenta nationerna utgör en hörnsten i svensk
utrikespolitik. Sverige verkar aktivt för att förbättra världsorganisationens
förutsättningar att verka såsom stadgan ursprungligen avsåg. Sverige
strävar bl.a. efter att stärka FN:s fredsfrämjande förmåga samt att
reformera FN:s ekonomiska och sociala verksamhet.

Från anslaget betalas obligatoriska kostnader för Sveriges andel till
Förenta nationernas reguljära budget och till FN:s fredsbevarande
insatser. Vidare har under anslaget medel beräknats för Sveriges bidrags-
andel till FN:s organisation för industriell utveckling, Unido, samt till
den internationella kontrollorganisation som år 1995 avses etableras i
Haag för att övervaka efterlevnaden av FN:s konvention mot kemiska
vapen.

Enligt beslut av FN:s säkerhetsråd har en tribunal för krigsförbrytelser
i f.d. Jugoslavien inrättats (res. 808, 1993). Någon besluted budget
föreligger för närvarande inte. Sverige har tillsammans med flera andra
västländer förordat att kostnaderna skall belasta FN:s reguljära budget.

Obligatoriska bidrag uttaxeras enligt en på förhand fästställd fördel-
ningsnyckel. Utvecklingen av de olika organisationernas budgeter blir
därmed en viktig utgiftsstyrande faktor.

Bidragen uttaxeras i normalfallet i annan valuta än svenska kronor,
vilket innebär att även kronans kurs är en viktig sådan faktor.

Riksrevisionsverkets budgetprognos 1 för budgetåret 1993/94 visar på
en utgiftsutveckling som överstiger det belopp med vilket anslaget förts
upp i statsbudgeten för budgetåret 1993/94. Det prognosticerade utfallet
är 259 miljoner kronor, vilket skulle innebära att anslaget överskrids med
35%, eller 67 miljoner kronor. Överskridandet kan dock bli större till
följd av de krav som medlemsländerna ställer på FN vad gäller
fredsbevarande insatser.

Regeringens överväganden

FN:s reguljära budget

FN:s generalsekreterare har för de två kalenderåren 1994-95 föreslagit en
budget för den reguljära verksamheten på 2 749,1 miljoner dollar.
Generalförsamlingen, som fastställer budgeten, förväntas fatta beslut
under december månad 1993.

Budgeten för tvåårsperioden 1990-91 uppgick, efter revidering, till ca Prop. 1993/94:100
2 134,1 miljoner dollar och för tvåårsperioden 1992-93 till 2 467,5 Bilaga 4
miljoner dollar.

Sveriges bidragsandel för FN:s reguljära budget är f.n. 1,11 %. För
budgetåret 1994/95 (kalenderåret 1995) beräknas det svenska bidraget
uppgå till 74,5 miljoner kronor.

Sveriges bidrag till FN:s reguljära budget

Utfall	1992/93	80,2 mkr
Budget	1993/94	72,0 mkr
Förslag	1994/95	74,5 mkr

FN:s fredsbevarande operationer

Sveriges bidragsandel till FN:s budget för fredsbevarande operationer är
f.n. 1,11 %. FN:s fredsbevarande verksamhet har de senaste åren
kraftigt ökat. Kalenderåret 1991 uppgick kostnaden till 421,3 miljoner
dollar. Kalenderåret 1992 hade beloppet nästan fyrdubblats. För år 1993
har budgeten beräknats överstiga 3,0 miljarder dollar.

Följande operationer kan förutses under kommande budgetår. Inom
parentes anges det årtal då FN:s säkerhetsråd beslutade upprätta
operationen i fråga.

FN:s vaktstyrka på Cypern, Unficyp (1964).

FN:s truppåtskillnadsövervakande styrka, UNDOF (Israel-Syrien) (1974)

FN:s interimstyrka i Libanon, Unifil (1978)

FN:s observationsgrupp i Irak-Kuwait, Unikom (1991)

FN:s observatörsgrupp i El Salvador, Onusal (1991)

FN:s kontrollgrupp i Angola, Unavem II (1991)

FN:s skyddsstyrka i det f.d. Jugoslavien, Unprofor (1992)

FN:s operation i Mozambique, Onumoz (1992)

FN:s observatörsgrupp i Liberia, Unomil (1992)

FN:s observatörsgrupp i Haiti, UNMIH (1993)

FN:s hjälpmission i Rwanda, Unamir (1993)

FN:s observatörsgrupp i Georgien, Unomig (1993)

FN:s operation i Somalia, Unosom II (1993)

Under budgetåret 1993/94 har följande FN-insatser avslutats:

FN:s övergångsregim i Kambodja, UNTAC (1991).

Kostnadsberäkningarna för budgetåret 1994/95 (kalenderåret 1995) Prop. 1993/94:100
innehåller ett stort mått av osäkerhet. Regeringen föreslår att Bilaga 4
117 194 000 kr avsätts för att betala Sveriges andel av FN:s fredsbe-
varande verksamhet budgetåret 1994/95.

Sveriges bidrag till FN:s fredsbevarande operationer

Utfall	1992/93	189,8 mkr’
Budget	1993/94	113,0 mkr
Förslag	1994/95	117,2 mkr

¹ Exkl. Sveriges andel av kostnaden för Unficyp, som hittills avräknats Sveriges
utestående krav på FN. Från och med den 16 juli 1993 sker uttaxering för Unficyp
av samtliga medlemsländer enligt den bidragsskala som gäller för fredsbevarande
operationer.

FN:s organisation för industriell utveckling (Unido)

Sveriges bidragsandel till Unido är f.n. 1,10 % och beräknas för
kalenderåren 1994-95 uppgå till 1,17 %. För budgetåret 1994/95
(kalenderåret 1995) beräknas Sveriges obligatoriska bidrag uppgå till
6 912 000 kr.

Sveriges bidrag till Unido

Budget 1993/94 6 890 000 kr

Förslag 1994/95 6 912 000 kr

FN:s konvention mot kemiska vapen

Konventionen har hittills undertecknats av ca 150 länder. Avtalet är öppet
för undertecknande fram till dess att det träder i kraft, vilket tidigast sker
i januari månad 1995. I samband härmed kommer en internationell
kontrollorganisation att etableras med huvudkontor i Haag. En
förberedande kommission har fått i uppdrag att förbereda
kontrollorganisationens verksamhet.

Kommissionens arbete kommer att finansieras genom att en fond om
en miljon holländska gulden inrättas. Den svenska andelen av fonden blir
1,112 %, eller ca 52 000 kr för budgetåret 1993/94. Vid årsskiftet
1993/94 förväntas den förberedande kommissionen ge riktlinjer beträf-
fande budgetberäkningama för år 1995. Bidragsskalan är avhängig antalet
länder som undertecknar och ratificerar konventionen. I avvaktan på att
konventionen träder i kraft föreslår regeringen att 600 000 kr avsätts för
att täcka kostnaden för den svenska andelen av kontrollorganisationens
budget för kalenderåret 1995.

Förslag till riksdagsbeslut	Prop. 1993/94:100
Regeringen föreslår att riksdagen	Bilaga 4

till Förenta nationerna för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 199 206 000 kr.

B 2. Nordiska ministerrådet

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

285 421 000

250 000 000

Sverige arbetar för ett starkare nordiskt samarbete genom medlemskapet
i Nordiska ministerrådet. Från anslaget betalas kostnader för Sveriges
andel till Nordiska ministerrådets budget inklusive bidraget till Nordiska
hälsovårdshögskolan.

Nordiska ministerrådets budgetår sammanfaller med kalenderåret.

Efter behandling i Nordiska rådets organ fastställde Nordiska minister-
rådet i november 1993 Nordiska ministerrådets budget för år 1994.
Budgeten uppgår till totalt 658 507 000 danska kronor. Härutöver
tillkommer anslaget till Nordiska hälsovårdshögskolan, som uppgår till
39 425 000 kr. Sveriges andel av Nordiska ministerrådets budget för
verksamhetsåret 1994 är 38,5 % enligt den fördelningsnyckel som
tillämpas.

Nordiska ministerrådets budget för år 1995 kommer att fastställas först
i november 1994.

Regeringen föreslår ett oförändrat anslag nästa budgetår.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Nordiska ministerrådet för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 250 000 000 kr.

B 3. Europarådet

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

33 745 850

29 780 000

30 222 000

Europarådets huvuduppgift är att främja demokrati och mänskliga
rättigheter. Sverige stöder helhjärtat dessa strävanden. Efter
omvälvningsprocessen i Central- och Östeuropa har Europarådet fått en
ny roll som samarbetsforum med länderna i denna region. Några av
staterna (Bulgarien, Estland, Litauen, Polen, Rumänien, Slovakien,

Slovenien, Tjeckien och Ungern) har redan blivit fullvärdiga medlemmar
i organisationen. I andra bedrivs omfattande stödprogram.

Huvuddelen av anslaget används för att betala det svenska bidraget till
Europarådets ordinarie budget för kalenderåret 1995. Sveriges andel av
den ordinarie budgeten är för närvarande 2,68%. Förutom detta bidrag
bestrids från anslaget kostnaderna för amortering av lån för uppförande
av en ny byggnad för Europarådets institutioner för mänskliga rättigheter,
pensionsbudget, administration i samband med Sveriges deltagande i
särskilda avtal inom hälsovårdskommitténs ansvarsområde, det europeiska
farmakopésamarbetet (kvalitetskontroll av läkemedel), deltagande i
fonden för social utveckling, bidrag till den s.k. Pompidougruppen för
narkotikabekämpning, deltagande i kommissionen för demokrati genom
lag samt bidrag till europeiska ungdomsfonden.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Europarådet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på
30 222 000 kr.

B 4. Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling (OECD)

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

30 434 788

21 500 000

22 573 000

Sverige arbetar genom medlemskapet i OECD för långsiktig ekonomisk
tillväxt och finansiell stabilitet i medlemsländerna och för expansion av
världshandeln på multilateral och icke diskriminerande basis. Under de
senaste åren har OECD:s verksamhet utvidgats med ett antal nya
uppgifter. Bland dessa kan nämnas samarbetet med länder i Central- och
Östeuropa och f.d. Sovjetunionen inom ramen för det år 1990 tillskapade
östcentret. Vidare har en dialog inletts med de s.k. dynamiska
ekonomierna i Sydostasien och Latinamerika. Slutligen kan nämnas det
intensifierade arbete som också inletts om s.k. framtidsfrågor inom
handelsområdet (handel och miljö, handel och konkurrens, handel och
investeringar). Denna utvidgning av verksamheten har givetvis fått
konsekvenser för organisationens övriga arbete och budget.

Huvuddelen av OECD:s budget avser kostnader för sekretariatet och
de traditionella OECD-aktivitetema där även östcentret ingår. Samtliga
medlemsländer bidrar till finansieringen efter en skala framräknad på
basis av BNP. För år 1993 var Sveriges andel 1,46 %. Resterande del av
Sveriges bidrag till OECD går till olika organ och aktiviteter, som
finansieras med frivilliga bidrag, exempelvis det internationella energi-
organet (IEA), atomenergiorganet (NEA), europeiska transportminis-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

terkonferensen (ECMT), centret för utbildningsforskning (CERI) samt
olika specialprogram. Beroende på antalet deltagande länder varierade
Sveriges andel av dessa aktiviteter under år 1993 mellan 1,44 och 3,13 %.

OECD:s budget löper per kalenderår. Då budgeten för OECD fastställs
först i december är beräkningsgrunden oviss vad gäller bidragets storlek
för budgetåret 1994/95. Med ledning av tillgängligt underlag har anslaget
beräknats till 22 573 000 kr.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)
för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 22 573 000 kr.

B 5. Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA)

1992/93	Utgift	71 743 450
1993/94	Anslag	110 000 000
1994/95	Förslag	113 850 000

Sverige arbetar genom medlemskapet i EFTA regionalt i Europa för en
ökad global frihandel. Genom EES-avtalet breddas detta arbete.
Budgetåret 1994/95 täcker andra hälften av EFTA:s budgetår 1994 och
första hälften av dess budgetår 1995. EFTA-sekretariatet har för EFTA:s
budgetår 1994 begärt ca 72 miljoner schweiziska francs. Budgeten
omfattar kostnader för EES-institutionerna, EFTA:s över-
vakningsmyndighet (ESA) och EFTA-domstolen, vilka blir fullt operativa
när EES-avtalet träder i kraft den 1 januari 1994, samt för EFTA-
sekretariatet och de delar av det multilaterala programsamarbetet som
finansieras över EFTA-budgeten (standardiserings- och statistiksam-
arbetet). Anslaget belastas också med ca 10 miljoner kronor för översätt-
ning till och tryckning av EES-tillägget till EU:s officiella tidning. För
år 1995 finns inga uppgifter om EFTA:s budget. Denna kommer att
präglas av läget och aktuella bedömningar med avseende på
kandidatländernas anslutning till EU. Ett svenskt medlemskap i EU
innebär att det svenska bidraget till EFTA och EES-organen på sikt
upphör. EFTA-sekretariatet, med kontor både i Geneve och Bryssel,
kommer att ha en viktig stödfunktion för EFTA-statemas samordnings-
och beslutsorgan i EES, Ständiga kommittén. Det EES-relaterade arbetet
kommer i huvudsak att skötas i Bryssel, vilket har inneburit en
omfattande personalöverflyttning från Geneve till Bryssel. Kvar i Geneve
finns stabsfunktionerna för EFTA:s tredjelandssamarbete samt för det
traditionella samarbete som sorterar under Stockholmskonventionen.

EFTA:s övervakningsmyndighet (ESA) är placerad i Bryssel medan
EFTA-domstolen har sitt säte i Geneve.

I Bryssel är en enhet vardera för publicering respektive översättning

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

för EES-tillägget till EU:s officiella tidning under uppbyggnad. Dessa Prop. 1993/94:100
kommer att betjäna såväl EES-kommittén och Ständiga kommittén som Bilaga 4
ESA och EFTA-domstolen. Vissa nationella kostnader för EES-tillägget
i respektive EFTA-land tillkommer till kostnaderna för de två enheterna.

Det negativa utfallet av den schweiziska folkomröstningen i december
1992 ledde till att Sveriges andel av budgeten för EES-organen ökade och
nu uppgår till 35,83 %. Sveriges andel av EFTA-sekretariatets budget
uppgår i dag till 28,42 %.

Med reservation för den osäkerhetsfaktor som föreligger, har anslaget
beräknats till 113 850 000 kr för budgetåret 1994/95.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) for budgetåret
1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 113 850 000 kr.

B 6. Organisationer för internationell handel och
råvarusamarbete m.m.

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

9 154 700

8 713 000

9 018 000

Sverige verkar för en friare världshandel och minskad diskriminering
samt för multilateralt samarbete genom medlemskapet i under anslaget
redovisade organisationer. Från anslaget erläggs bidrag för Sveriges
deltagande i vissa internationella organ. För budgetåret 1994/95 beräknas
medel enligt följande.

Beräknad ändring

	1993/94	1994/95
1. GATT 7 000 000 2. Internationella rådet för samarbete på		+ 225 000
tullområdet	725 000	+ 108 000
3. Internationella tulltariffbyrån 4. Internationella kaffe organisationen (ICO)	240 000	+ 6 000
(Prop. 1982/83:142) 5. Internationella kakaoorganisationen (ICCO)	460 000	- 21 000
(Prop. 1986/87:41) 6. Internationella naturgummiorganisationen	86 000	- 2 000
(INRO) (Prop. 1988/89:19) 7. Internationella gummistudiegruppen (IRSG)	25 000	- 6 000
(Prop. 1966:1 bil. 12 s. 168)	115 000	0

8. Internationella byrån i Paris för utställningar

Prop. 1947:1 bil. 12 s. 156)	57 000	0
9. Övrigt	5 000	- 5 000
Summa	8 713 000	+ 305 000

Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) är ett regelverk för den Prop. 1993/94:100
internationella handeln. GATT är också ett förhandlingsforum. Den Bilaga 4
åttonde internationella tull- och handelsförhandlingen, den s.k. Uruguay-
rundan, som pågått sedan år 1986, slutfördes vid årsskiftet 1993/94.

Ordinarie arbete under GATT omfattar tillämpning och uttolkning av
regelverket, t.ex. antidumpning, tullvärde, skyddsåtgärder, subventioner
och tvistlösning. Sedan år 1989 bedrivs också en granskning av enskilda
länders handelspolitik, den s.k. Trade Policy Review Mechanism
(TPRM).

Tunga poster i GATT:s budget är, förutom sekretariatskostnader och
Uruguayrundan, bidraget till International Trade Centre UNCTAD/
GATT (ITC) samt TPRM. När Uruguayrundan är klar och man etablerat
stabila former för verksamheten kommer detta sannolikt att medföra ett
behov av permanent förstärkning av organisationen. Bidragen till GATT
bygger på medlemsländernas andel av världshandeln under de senaste tre
åren. För år 1994 beräknas Sveriges andel till 1,66 %.

Tidigare försök att med internationella avtal stabilisera priserna på
rå varumarknaderna har inte varit framgångsrika. Avtalen ersätts nu
alltmer av andra former av internationell samverkan syftande till
marknadsanpassning.

Sverige har i september 1993 undertecknat 1993 års internationella
kakaoavtal, som ersätter 1986 års avtal. Kakaoavtalet inriktas huvud-
sakligen på marknadsanpassning av produktion och stimulans av
efterfrågan. Sverige har också godkänt en ytterligare förlängning av 1983
års kaffeavtal. Kaffeavtalet förlängs med ett år för att möjliggöra fortsatta
diskussioner om inriktningen av det framtida internationella samarbetet
på kaffeområdet. Såväl kakaoavtalet som kaffeavtalet är utan
prisstabiliserande inslag.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m.
för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 9 018 000 kr.

B 7. Internationell råvarulagring

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

624 000

2 000 000

1 750 000

Från anslaget betalas kostnader för råvarulagring under 1987 års
internationella naturgummiavtal (prop. 1988/89:19, bet. 1988/89:NU4,
rskr. 1988/89:72). Omförhandling av avtalet förväntas ske under år 1994.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Internationell råvarulagring för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 1 750 000 kr.

B 8. Övriga internationella organisationer m.m.

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

3 843 889

2 864 000

2 964 000

Genom bidrag till vissa internationella organisationer stöder den svenska
regeringen deras verksamhet för att främja de mänskliga rättigheterna och
folkrättens ställning.

Bidrag lämnas till organisationer och institutioner som i sin ordinarie
verksamhet eller genom olika specialaktiviteter verkar för att främja de
mänskliga rättigheterna, såsom International Work Group for Indigenous
Affairs och det intemationalla institutet för mänskliga rättigheter i
Strasbourg (Fondation René Cassin).

Från detta anslag lämnas också Sveriges obligatoriska bidrag till den
verksamhet som bedrivs av FN:s tortyrkommitté samt dess
rasdiskrimineringskommitté. Bidraget till tortyrkommittén beräknas
uppgå till 270 000 kr budgetåret 1994/95, medan bidraget till rasdiskri-
mineringskommittén beräknas uppgå till 20 000 kr.

Sedan budgetåret 1989/90 erhåller Raoul Wallenberg-institutet i Lund
ett bidrag för att finansiellt stärka verksamheten vid institutet. För
budgetåret 1993/94 har anslagits 1 622 000 kr till institutets verksamhet.
Regeringen föreslår oförändrat bidrag för budgetåret 1994/95.

Det arbete på de mänskliga rättigheternas område som utförs av
enskilda organisationer och institutioner är ovärderligt. Varje år
inkommer ansökningar om medel som inte kunnat tillgodoses av anslaget.
Medlen för övriga bidrag till organisationer och institutioner på de
mänskliga rättigheternas område föreslås därför öka med 15 000 kr till
794 000 kr.

Det obligatoriska bidraget till Permanenta skiljedomstolens
internationella byrå i Haag samt bidragen till Haag-akademin för
internationell rätt och till det internationella institutet för humanitär rätt
i San Remo kan sammanlagt beräknas till 99 000 kr.

Från och med budgetåret 1989/90 skall kostnader som uppstår för
skattejustering av pensioner redovisas under detta anslag. Justeringen
sker i enlighet med det pensionssystem som upprättats för personalen
inom de s.k. koordinerade organisationerna (t.ex. OECD, Europarådet).
Normerna för denna justering är konkret anpassade till skattesystemet i
det land där pensionären är bosatt (artikel 42). Skattejusteringsbeloppet
betalas ut av den organisation som betalar pensionen men återkrävs sedan
från bosättningslandet. För närvarande har Sverige endast en pensionerad

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

tjänsteman som berörs av skattejusteringen. Skattejusteringsbidraget för Prop. 1993/94:100

budgetåret 1994/95 beräknas uppgå till 159 000 kr. Bilaga 4

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Övriga internationella organisationer m.m. för budgetåret
1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 2 964 000 kr.

B 9. Fredsbevarande verksamhet

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

382 082 316’ Reservation

996 141 000

836 294 000

5 309 911

¹ Redovisat under tredje huvudtiteln anslaget B 9. Oförutsedda fredsbevarande
insatser, fjärde huvudtiteln anslagen L 1. Kostnader i Sverige för FN-styrkor m.m.,
L 2. FN-styrkors verksamhet utomlands och L 3. Sveriges delegation vid NNSC
i Korea.

De övergripande målen för verksamheten är att Sverige, genom delta-
gande i FN:s och ESK:s fredsfrämjande insatser, medverkar till att stärka
FN:s och ESK:s möjligheter att bidra till konfliktlösning, skydd av
mänskliga rättigheter samt humanitär verksamhet.

Anslaget används för att bekosta svenskt deltagande i FN:s och i viss
mån ESK:s fredsbevarande och fredsfrämjande verksamhet utomlands.
Vidare bekostas över anslaget de förberedelser som krävs i Sverige i
form av rekrytering, organisation, utbildning och rotation av personal till
försvarsmaktens utlandsstyrka. Dessa uppgifter utförs vid Försvarets
internationella centrum (Swedint). I enlighet med vad som framfördes i
föregående års budgetproposition har ett beställare/leverantörsförhållande
upprättats mellan UD och Försvarsdepartementet.

Anslag Beräknad ändring

1993/94 1994/95

Regeringens
förslag

1. Kostnader i Sverige

2. Kostnader utomlands

149 037 000

780 363 000

53 007 000

716 500 000

3. Till regeringens disposition 66 741 000

66 787 000

Summa

996 141 000

836 294 000

4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 4

Försvarsmaktens organisationsmyndighet (FMO)

Med anledning av utlandsstyrkans utökade uppgifter och verksamhet har
Försvarsmaktens organisationsmyndighet begärt medel för ytterligare fem
tjänster. I en komplettering av anslagsframställan för budgetåret 1994/95
har därutöver begärts medel motsvarande ytterligare fyra tjänster, dvs.
totalt nio tjänster. Ett utökat respektive utvidgat antal kurser för stabs-
officerare och civilpoliser föreslås. Den förberedande kvinnoutbildningen
(FöFNkv) föreslås vidare förlängas och utökas.

Regeringens överväganden

Kostnader i Sverige

Under budgetåret har regeringen fettat beslut om att ställa en väpnad
styrka om högst 880 personer till FN:s förfogande för insatser i f.d.
Jugoslavien. Under budgetåret har vidare beslut lättats om att avveckla
det svenska engagemanget i FN:s fredsstyrkor i södra Libanon (Unifil)
och på Cypern (Unficyp). Besluten innebär en ökad belastning på För-
svarets internationella centrum, som motiverar att organisationen tillförs
medel för ytterligare tre tjänster. Det är regeringens bedömning att
möjlighet dessutom finns att inom ramen för redan tilldelade medel vid
behov förstärka organisationen med ytterligare ett antal tjänster. Samråd
har i denna fråga skett mellan cheferna för Utrikes- och Försvarsdeparte-
menten.

Regeringen delar Försvarsmaktsorganisationens mening om att behov
finns att utöka antalet kurser för stabsofficerare och civilpoliser inför
insatser utomlands. Vidare bör den förberedande FN-utbildningen för
kvinnor förlängas. Kursen för civilpoliser (UNPOC) finansieras separat
över anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram, anslags-
posten E. FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad. Från detta anslag
finansieras också fr.o.m. budgetåret 1994/95 Swedreliefs verksamhet.

Anslagsposten Kostnader i Sverige har därmed för budgetåret 1994/95
beräknats som följer.

Medel tillförs för tre tjänster samt kurser enligt ovan på sammanlagt
3 270 000 kr. Pris- och löneomräkningen uppgår till 1 500 000 kr och
kompensationen för avsättning till Trygghetsstiftelsen till 1 781 000 kr.
Ett rationaliseringsuttag på 1 % eller 500 000 kr tas vidare ut på
organisationen. Anslaget minskas vidare med 500 000 kr motsvarande
kostnader för Swedreliefs verksamhet. Anslaget har därmed beräknats till
53 007 000 kr efter avdrag för engångsanvisning på 100 000 000 kr för
materiel och utbildningskostnader i samband med igångsättning av
Bosnien-insatsen. Vid beräkningen har hänsyn inte tagits till ändringar
som föranleds av nya traktamentsnivåer.

Kostnader utomlands

Inom ramen för anslagsposten har medel beräknats för löner, trakta-
menten, utrustning och underhåll för den svenska personalen i följande

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

nu pågående FN-insatser:

UNTSO (United Nations Truce Supervision Organization) i
Mellanöstern, Unmogip (United Nations Military Observer Group in
India and Pakistan) i Kashmir, Unikom (United Nations Iraq-Kuwait
Observer Mission) i Kuwait, Unprofor (United Nations Protection Force)
i det forna Jugoslavien, Unavem (United Nations Angola Verification
Mission) samt Unomig (United Nations Observer Mission in Georgia).

I kostnader utomlands ingår även utgifter for personalen i Sveriges
delegation vid den svenska övervakningskontingenten i Korea (NNSC).

FN ersätter delvis och i efterhand de truppbidragande länderna for
deras kostnader. FN har således fram till den 15 september 1993 åter-
betalat 1 152,2 miljoner kronor, vilket uppskattningsvis motsvarar en
tredjedel av den sammanlagda svenska kostnaden. Sveriges återstående
fordran på FN var vid denna tidpunkt enligt dittills framlagda krav

294,1 miljoner kronor. Ersättningar från FN tillgodogörs statsbudgetens
inkomsttitel FN ersättning bevakningsstyrkor.

Till regeringens disposition

FN:s och i viss mån ESK:s alltmer omfattande fredsbevarande och
fredsfrämjande verksamhet ökar starkt anspråken på Sverige att förbättra
beredskapen att delta i framtida fredsbevarande operationer.

Regeringen beräknar mot denna bakgrund att, i likhet med föregående
år, en reserv på 66 787 000 kr behövs. Syftet med denna reserv är att
möta kostnader som uppkommer under budgetåret om Sverige beslutar
att delta i mer begränsad omfattning i nya eller redan pågående freds-
bevarande operationer i vilka Sverige inte tidigare deltagit. Reserven
skall också kunna användas för utökade bidrag till insatser vi redan deltar
i.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Fredsbevarande verksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett
reservationsanslag på 836 294 000 kr.

B 10. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa
(ESK)

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

23 058 016

23 328 000

32 894 000

Som medlem av ESK:s trojka fram till toppmötet i Budapest i slutet av
1994 har Sverige en viktig roll att spela i utformningen av en ny freds-
och samarbetsordning i Europa. Det handlar bl.a. om att söka lösningar

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

på pågående konflikter och att förebygga uppkomsten av nya kriser på
vår kontinent. Toppmötet i Budapest kan väntas komma att anta en rad
betydelsefulla beslut inte minst avseende en ny uppförandekod för
deltagarstatema i deras säkerhetsrelationer som därefter måste följas upp.

Anslaget används för att betala Sveriges bidrag - obligatoriska såväl
som frivilliga - till ESK:s verksamhet. Denna bestod tidigare av
periodiskt återkommande förhandlingar men har sedan år 1992 breddats
väsentligt och omfattar numera permanent mötesverksamhet på olika
nivåer samt en snabbt växande fältverksamhet i form av s.k. missioner
till krisområden.

Tre ESK-kontor - i Prag, Wien och Warszawa - upprättades år 1991
för att understödja verksamheten. En generalsekreterare tillsattes år 1993,
och ytterligare organisatoriska reformer förestår.

Under åren 1992 och 1993 har sex ESK-missioner upprättats i
krisområden på Balkan och i Östeuropa. Deras uppgifter är att bidra till
biläggande och förebyggande av konflikter.

Krisen i f.d. Jugoslavien har föranlett ESK och EU att göra två
gemensamma insatser: stöd till ett antal länders tullförvaltningar för att
effektivisera tillämpningen av FN-sanktionema mot f.d. Jugoslavien
(Sanctions Assistance Missions) samt utsändandet av en civil
övervakningsstyrka ECMM (European Community Monitoring Mission)
med verkningsområde i stora delar av f.d. Jugoslavien. Sverige
medverkar med personal i båda dessa insatser.

Regeringens överväganden

I egenskap av avgående ESK-ordfÖrande (per 1 december 1993) har
Sverige under 1994 en fortsatt viktig roll i ESK:s s.k. trojka, bestående
av föregående, nuvarande och nästkommande ordförandeland.

Under 1994/95 har vissa kostnader, som direkt föranleddes av Sveriges
ordförandeskap i ESK, bortfallit. Samtidigt fortsätter ESK:s verksamhet
att institutionaliseras och expandera på fältet, vilket kräver ökade bidrag
från deltagarstatema. Sveriges andel av de obligatoriska bidragen uppgår
till 3,55%. Såväl de obligatoriska som särskilda bidragen vid sidan av
ESK:s ordinarie budget i form av direkta svenska insatser förväntas öka.

Sveriges kostnader för ECMM kommer under nästkommande budgetår
till skillnad från tidigare att i sin helhet belasta detta anslag. Den
sammantagna effekten av ovanstående förändringar motiverar anslags-
höjningen.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 32 894 000 kr.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

C. Internationellt utvecklingssamarbete Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

UTVECKLINGSSAMARBETET I ETT INTER-

NATIONELLT PERSPEKTIV

Utvecklingen i världen

En miljard människor i världen lever idag i djup fattigdom och har ofta
inte mat för dagen. Ungefär lika många är analfabeter. Särskilt är detta,
liksom många andra jämförbara frågor, ett kvinnoproblem - två
analfabeter av tre är kvinnor. Väpnade konflikter skakar mer än 50
länder och 35 miljoner människor är på flykt. Under den tid det tar att
läsa detta stycke föds det hundra barn, 96 i u-länder och fyra i i-länder.
Relationen mellan inkomsterna i den rikaste femtedelen av mänskligheten
och den fattigaste uppskattas till en på 150. Inkomstskillnaderna har ökat
stadigt sedan 1960 då motsvarande relation var en på 30.

Trots detta har framstegen på många områden varit betydande de
senaste tre decennierna. Livslängden i utvecklingsländerna har ökat med
en tredjedel. Mer än 70 % av befolkningen har numera tillgång till
hälsovård. Läskunnigheten bland vuxna har under samma period ökat
från drygt 40 % till 60 %. Inte minst viktig är de senaste årens demok-
ratisering i olika delar av världen. Politiska och ekonomiska reformer
genomförs i många av utvecklingsländerna, och förhoppningen är att
dessa skall bana väg för en långsiktigt hållbar utveckling.

Framgångarna och problemen är dock inte jämnt fördelade i ut-
vecklingsländerna. Den ekonomiska och politiska utvecklingen i olika
delar av världen uppvisar stora regionala skillnader.

Världsekonomin har under de senaste åren präglats av en långvarig
lågkonjunktur. En viss återhämtning har skett under de senaste två åren,
men denna har inte varit tillräcklig för att råda bot på arbetslösheten i de
industriellt utvecklade länderna. För u-ländemas del har lågkonjunkturen
inneburit fortsatt fallande priser på de huvudsakliga exportprodukterna,
råvaror, samt minskade resursöverföringar från i-ländema i form av
direktinvesteringar, handel och bistånd.

Den ekonomiska tillväxten i u-ländema har, trots lågkonjunkturen,
varit svagt positiv under de senaste åren. 1992 uppgick den ekonomiska
tillväxten till drygt 4 % och det sammanlagda värdet av u-ländemas
export ökade med över 6 % jämfört med 1991 (UNCTAD: Trade and
Development Report 1993). Stora regionala variationer finns emellertid
och skillnaden mellan levnadsnivåer i de olika u-ländema har ökat. Dock
bör noteras att statistiken inte inkluderar den informella sektom som
utgör en betydande del av ekonomin i många u-länder.

I Asien är skillnaderna i utvecklingsnivå mellan länderna mycket stora.
Den ekonomiska tillväxten för kontinenten som helhet uppgick under
1992 till 6 %, medan befolkningstillväxten ligger på knappt 2 % årligen.
Samtidigt ökade värdet av hela Asiens export med drygt 8 %. Ex-
portdiversifieringen och en successiv övergång till allt mer komplicerade
industriprodukter har inneburit att länderna även under lågkonjunkturen
lyckats uppnå höga tillväxtnivåer. I östra och i sydöstra Asien, finns 51

länder som uppnått särskilt höga tillväxtnivåer de senaste åren. Kina,
Malaysia, Thailand, Indonesien och Vietnam är några av de mest
framgångsrika länderna. Framgången kan till viss del förklaras med att
dessa länder genomfört ekonomiska reformer i marknadsekonomisk
riktning. Även statsmakten har spelat en viktig roll för att främja
framväxten av en konkurrenskraftig privat sektor och en in-
vesteringspolitik som varit starkt exportorienterad. Härtill har satsningar
på primär- och sekundärutbildning varit betydande. Förmögenhets- och
inkomstfördelningen är betydligt jämnare än i övriga u-landsregioner.

De positiva effekterna av tillväxten hos dessa nya ”asiatiska tigrar” har
även kommit kringliggande länder till godo, tack vare ett utvecklat
regionalt samarbete och omfattande handel. Även i Sydasien är den
ekonomiska utvecklingen förhållandevis positiv, trots trögrörliga
byråkratier, men här finns samtidigt enorma fattigdomsproblem och stora
ekonomiska och sociala orättvisor.

I Latinamerika kan flera länder idag skörda frukterna av ekonomiska
reformer, som initierades under 1980-talet för att komma tillrätta med
skuldkrisen. Statens finanser har sanerats, penningpolitiken stramats åt,
handeln liberaliserats, utländska investeringar uppmuntrats och statliga
företag sålts ut. Det mer gynnsamma ekonomiska klimatet och den
förbättrade skuldsituationen och kreditvärdigheten hos flera av länderna
har bidragit till ett ökat inflöde av privat kapital och direktinvesteringar.
Den genomsnittliga ekonomiska tillväxten i Latinamerika 1992 uppgick
till 3 %, medan befolkningstillväxten var 2 %. Samtidigt ökade värdet av
exporten med drygt 3 %. Den ekonomiska tillväxten fördelas dock
ojämnt över kontinenten och också inom länderna. Fattigdomsproblemen
och de sociala problemen är mycket stora i regionen och endast en liten
del av den senaste tidens inkomstökningar har investerats i åtgärder för
att förbättra situationen för de bredare folklagren.

Framtidsutsikterna i Afrika är dystrare. Den genomsnittliga
ekonomiska tillväxttakten var 1992 endast 1,5 % samtidigt som befolk-
ningsökningen uppgick till 3 %, vilket innebär att den genomsnittliga
inkomsten per invånare sjönk. Under samma år föll värdet av exporten
med 1 %. Även i Afrika sker ekonomiska reformer med marknads-
ekonomisk inriktning, vilket på många håll lett till att den negativa
ekonomiska utvecklingen vänts och att tillväxten börjat ta fort. Den
ekonomiska utvecklingen är emellertid blygsam i ett internationellt
sammanhang. Den svaga inhemska resursmobiliseringen, statens
otillräckliga kapacitet att styra utvecklingen och samhällsstrukturer som
försvårar stimulans av ekonomin är några förklaringar till den svaga
ekonomiska utvecklingen. Sjunkande råvarupriser försvårar återhämtnin-
gen för de länder som är kraftigt beroende av ett begränsat antal råvaror
för sina exportinkomster. Härtill kommer att flera länder i Afrika brottas
med tunga skuldbördor och hemsöks av krig, inbördes stridigheter och
naturkatastrofer.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Resursflöden och skuldsituationen

Den tunga skuldbördan i många u-länder utgör ett allvarligt hinder för
ekonomisk och social utveckling. För att länderna skall ta sig ur
skuldkrisen krävs att de för en konsekvent ekonomisk politik som kan
främja utveckling och tillväxt. Det är också viktigt att de länder som
genomför ekonomiska reformer stöds i sina ansträngningar genom ökade
resursflöden och skuldlättnader. Det finansiella stödet måste för att få
avsedd effekt kopplas till krav på ekonomiska reformer, för att de
makroekonomiska och strukturella obalanserna skall minska och en grund
skapas för långsiktig återhämtning.

Efter ett decennium av fallande eller stagnerande resursflöden till u-
ländema, har en återhämtning ägt rum. Det samlade långfristiga
nettoresursflödet till u-ländema - offentlig och privat nettoutlåning,
bistånd och utländska direktinvesteringar -- uppskattades enligt Världs-
banken ha ökat från 158 miljarder US dollar 1992 till 177 miljarder US
dollar 1993. Huvuddelen av ökningen kan förklaras av en ökning i
privata flöden i form av ökad privat långivning och ökade direktin-
vesteringar.

De ökade privata investeringarna innebär att de totala nettotransfererin-
gama -- nettoresursflödet minus räntebetalningar och hemtagna vinster
på utländskt kapital -- till u-ländema beräknades öka från 80 miljarder
US dollar 1992 till 92 miljarder US dollar 1993.

De samlade nettotransfereringama döljer stora regionala skillnader. De
privata flödena har främst gått till medelinkomstländema i Asien och
Latinamerika, vilket inneburit positiva nettotransfereringar för dessa två
kontinenter. För länderna i Afrika söder om Sahara, som i huvudsak är
svårt skuldtyngda låginkomstländer, har de positiva nettotransfereringama
nu stabiliserats efter en ökning i slutet av 1980-talet. För dessa länder
består resursflödet främst av bistånd och offentlig utlåning på förmånliga
villkor.

1980-talets skuldkris och de kommersiella bankernas minskade utlåning
har inneburit att beroendet av utlåning från de internationella finansiella
institutionerna har vuxit. Antalet låg- och lägre medelinkomstländer som
har tillgång till IDA-lån, Världsbankens utlåning på förmånliga villkor,
har ökat. Detta gäller även antalet länder som är behöriga for den
förmånliga utlåning som administreras av Internationella valutafonden
(IMF).

Insikten har vuxit om behovet av skuldlättnadsåtgärder som ett
komplement till andra insatser för att öka resursflödet till u-ländema.
Trots omfattande skuldlättnadsåtgärder fortsätter emellertid u-ländemas
skulder totalt att öka. U-ländemas totala utlandsskuld, inkl. f.d.
Sovjetunionen, ökade från 1 660 miljarder US dollar 1992 till 1 770
miljarder US dollar 1993, en ökning med drygt 6 %.

För de stora gäldenärema, de svårt skuldtyngda medelinkomstländema
som huvudsakligen har skulder till kommersiella banker, har under de
senaste åren överenskommelser ingåtts om skuld- eller skuldtjänstminsk-
ning. Skuldstrategin för dessa länder, den s.k. Brady-modellen, som
möjliggjorts genom stöd från Världsbanken, IMF och bilaterala givare,

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

har varit framgångsrik. Ekonomiska reformer och skuldlättnad enligt Prop. 1993/94:100
denna modell har lett till att ett växande antal latinamerikanska länder Bilaga 4
åter blivit kreditvärdiga. Den internationella skuldkrisen är nu över och
de stora gäldenärerna hotar inte längre det internationella finansiella
systemet genom betalningsinställelser.

Däremot är skuldsituationen för de fattigaste låginkomstländema
fortsatt svår. Deras skuldsättning är inte stor i absoluta tal, men är i
många fall mycket betungande i förhållande till de enskilda ländernas
betalningsförmåga. Sammantaget har framstegen i skuldstrategin för de
fattigaste länderna varit otillräckliga. Ytterligare åtgärder är nödvändiga
för att en hanterlig skuldbörda skall uppnås. Regeringen återkommer
senare med en beskrivning av de åtgärder som vidtas för att lindra
skuldbördan för dessa länder.

Det internationella biståndet

Förändringarna i världen har bidragit till ett ökat behov av samordning
på biståndsområdet. Den globala karaktären på många av dagens problem
kräver gemensamma insatser, vilket har ställt de multilaterala biståndsor-
ganen inför nya utmaningar, men även inneburit ökade krav på samord-
ning av det bilaterala och det multilaterala biståndet.

På det bilaterala området har OECD:s biståndskommitté, Development
Assistance Committee (DAC), en viktig samordnande roll. Inom ramen
för DAC har riktlinjer utarbetats för hur ett effektivt bistånd bör
utformas. DAC skall hjälpa medlemsländerna tillämpa riktlinjerna i
praktiken, bl.a. genom regelbundna granskningar av deras bistånds-
program. Statistikinsamling från medlemsländerna om deras biståndsin-
satser är ett annat viktigt led i DAC:s ansträngningar att följa upp
biståndets volym och inriktning.

I DAC:s statistik definieras bistånd enligt följande:

- resursflöden i form av gåva eller lån på mjuka villkor (minst 25 %
gåvoelement)

- mottagarlandet skall finnas med på DAC:s lista över biståndsmottagare

- resurserna skall finansieras över statsbudgeten

- huvudsyftet skall vara att främja ekonomisk utveckling eller social
välfärd.

Biståndsbegreppet är för närvarande föremål för diskussioner inom
DAC. En komplicerad, men viktig, fråga är vilka nya former av
resursöverföring som bör inkluderas i DAC:s definition av bistånd. De
former som tagits upp till diskussion är bl.a. stöd till fredsbevarande
operationer och asylkostnader. Parallellt med dessa diskussioner pågår en
omfattande revidering av DAC:s lista över biståndsmottagare. DAC-listan
kom till främst av statistiska orsaker, men har med tiden fått ökad
policybetydelse bl.a. då den knutits till FN:s 0,7 %-mål. Listan har inte
ändrats mycket sedan den kom till på sextiotalet, trots stora förändringar
i omvärlden. Flera länder som tidigare varit biståndsmottagare har idag
nått höga utvecklingsnivåer. Vidare omfattar DAC-listan ännu inte de 54

östeuropeiska stater, som för närvarande upplever svåra omställnings-

problem i samband med strukturomvandlingsprocessen. Prop. 1993/94:100

Ar 1992 togs Kazachstan, Kirgisien, Tadzjikistan, Turkmenistan och Bilaga 4

Uzbekistan upp på DAC-listan. Samtidigt beslutades att Bahamas,
Brunei, Singapore, Quatar, Kuwait och Förenade Arabemiraten skulle
uteslutas med tre års verkan. I december 1993 beslutade DAC om en
utvidgning av DAC-listan, samtidigt som denna delades i två kategorier;
utvecklingsländer samt övergångsländer. Bistånd till utvecklingsländer får
räknas av mot FN:s 0,7 %-mål, medan bistånd till övergångsländer inte
får det. Det behövs dock tydliga kriterier för att särskilja dessa båda
kategorier. DAC skall utreda detta för att DAC:s medlemsländer skall
kunna fatta beslut senast 1995. Tills vidare kommer Georgien,
Azerbajdjan och Armenien att räknas som utvecklingsländer tillsammans
med de länder som sedan tidigare var med på DAC-listan. De länder som
under åren 1992, 1993 och 1994 har en BNI/capita överstigande
Världsbankens gräns för höginkomstländer kommer dock att föras över
till listans andra del från 1996. Övriga länder i Östeuropa klassas som
övergångsländer.

DAC-statistiken från 1992 visar att de totala biståndsflödena till
utvecklingsländerna ökade under 1992 till 61 miljarder US dollar jämfört
med 57 miljarder US dollar föregående år. Detta motsvarar i reala termer
en ökning med 0,8 %. Det multilaterala biståndet uppgick till knappt 20
miljarder kronor, dvs. 32 % av det totala biståndet. Detta innebär en
relativ ökning av det multilaterala biståndet, från 26 % 1991. Biståndets
relativa andel av de totala resursflödena till utvecklingsländerna minskade
dock 1992 till 33 % jämfört med 40 % 1991. Den viktigaste förklaringen
till minskningen var en rejäl uppgång i privata flöden till de mer
utvecklade u-ländema.

Fördelningen på de olika biståndsgivarna, visar att USA, som
traditionellt varit den störste biståndsgivaren i världen räknat i absoluta
termer, behöll sin förstaplats. Totalt utbetalades 11,7 miljarder US dollar
i bistånd från den amerikanska statsbudgeten. Japan, som under hela
1980-talet ökat biståndsinsatserna, var den näst största biståndsgivaren
med 11,1 miljarder US dollar. Sverige hamnade på nionde plats bland
DAC:s medlemsländer med utbetalningar på 2,5 miljarder US dollar.

Tabell 1. Biståndsutbetalningar från DAC:s medlemsländer år 1992

	Biståndets andel av BNI (%) (1992)	Biståndets storlek (miljoner US dollar) (1992)
DAC-länder totalt²	0,33	60 589
Norge	1,16	1 273
Danmark	1,03	1 408
Sverige	1,03	2 463
Nederländerna	0,86	2 748
Frankrike	0,63	8 288
Finland	0,62	644
Canada	0,46	2 518
Schweiz	0,46	1 140
Belgien	0,38	842
Australien	0,37	1 017
Tyskland¹	0,36	7 002
Italien	0,31	3 778
Portugal	0,31	267
Storbritannien	0,31	3 202
Japan¹	0,30	11 149
Österrike¹	0,29	529
Luxemburg	0,29	40
Spanien	0,28	1 615
Nya Zeeland	0,26	97
USA¹	0,20	11 656
Irland	0,16	69

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

¹ Inkluderar skulder som ej är definierade som ODA (Official Development
Assistance) enligt följande:

- Exportkrediter: Österrike 5 miljoner US dollar, Tyskland 147 miljoner US
dollar, Japan 32 miljoner US dollar

- Militärskulder: USA 894 miljoner US dollar

² I denna totalsumma är exportkrediter och militärskulder enligt ovan exkluderade

Den genomsnittliga relativa biståndsnivån for DAC-medlemmama
uppgick 1992, liksom året dessförinnan, till 0,33 % av BNI. Det är
således långt kvar till FN:s målsättning från 1970 om att 0,7 % av BNI
i de industriellt utvecklade länderna skall avsättas till utvecklingssam-
arbete. Sverige uppnådde detta mål redan år 1974. 1992 utbetalades 1,03
% av Sveriges BNI till bistånd och Sverige var därmed ett av de lyra
länder som uppfyllde volymmålet. Övriga länder som uppnådde 0,7 %-
målet var Norge, Danmark och Nederländerna. Norge betalade ut störst
andel av BNI, 1,16 %. Bland länderna som ökat biståndets andel av BNI
märks även Schweiz och Spanien, vilka nu kommit upp i utbetalnings-
nivåer på 0,46 % respektive 0,28 %. De flesta länder ligger kvar på

oförändrad utbetalningsnivå. Kraftiga minskningar av biståndet kan Prop. 1993/94:100
urskiljas i några länder, främst i Finland, Irland, Österrike, Luxemburg, Bilaga 4
Tyskland, Belgien och Canada.

DAC samlar även in uppgifter om biståndet från icke-medlemsländer.
Dessa uppgifter är dock inte fullständiga och därför mindre tillförlitliga.
Säkert kan sägas att biståndet från länder utanför DAC:s medlemskrets
har minskat avsevärt sedan 1980-talet. Omvälvningarna i det forna
Sovjetunionen och i de östeuropeiska länderna har inneburit en kraftig
krympning av biståndet från dessa länder. Biståndet från arabländema har
också sjunkit. (1992 uppgick det uppskattningsvis till sammanlagt ca 1
miljard US dollar). Vidare minskade även Taiwans bistånd, medan Korea
nådde sin högsta biståndsnivå hittills (110 miljoner US dollar).

Växande behov, stagnerande resurser

Omvärldsförändringama och det ökade ömsesidiga beroendet ger oss idag
nya möjligheter att ge de globala frågorna - som t.ex. fattigdomen,
miljön, befolkningstillväxten - en viktigare plats på den internationella
dagordningen.

Det här är frågor vars lösningar kräver att marknadskrafterna och
resursflöden på kommersiella villkor kompletteras med resursflöden på
mjuka villkor eller rent gåvobistånd. Redan nu kan vi emellertid skönja
ett stort och växande dilemma under 1990-talet, med ökande
finanseringsbehov och stagnerande biståndsresurser.

Under de senaste decennierna och i synnerhet under 1980-talet har
behoven av koncessionell eller mjuk finansiering ökat långt utöver de ca
60 miljarder dollar om året som industriländerna sammantaget
mobiliserar i bistånd. Orsakerna till de växande behoven är flera och av
olika karaktär. Dessutom har under de senaste åren en rad ”nytillkomna”
finansieringsbehov lagts på toppen av de ”hittillsvarande” behoven.

De ”nytillkomna” finansieringsbehoven kan dels ses som en följd av
de senaste årens världspolitiska förändringar, dels den alltmer utbredda
insikten om miljöhotens globala karaktär:

- Sovjetunionens upplösning och förändringarna i Östeuropa har under
senare år uppenbarat mycket betydande externa finansieringsbehov där
marknadsvillkor bara delvis är lämpliga. I synnerhet för de mycket
fattiga centralasiatiska republikerna kan knappast annat än finansiering
på mjuka villkor komma ifråga,

- ett stort, under 1990-talet möjligtvis växande, antal katastrofer och
regionala och interna militära konflikter ställer ökade krav på finansiering
och återuppbyggnad samt insatser för ett växande antal människor på
flykt,

- en omställning till en hållbar utveckling på miljöområdet kommer
enligt det internationellt överenskomna miljöprogrammet ”Agenda 21”
att kräva avsevärda additionella finansiella resurser.

Vi måste således ställa oss frågan hur de växande behoven skall
tillfredsställas i en situation med stagnerande biståndsresurser. Åtgärder 57

som tillgripits för att finna lösningar på fattigdomsproblematiken räcker

inte längre till. Flera av frågorna är också av sådan global karaktär att Prop. 1993/94:100
de måste lösas i ett internationellt sammanhang. Det gäller t.ex. Bilaga 4
konflikter som den i det forna Jugoslavien och Somalia samt befolknings-
och miljöfrågorna. Medvetandet om detta gör att det finns större
möjligheter att föra upp frågorna högre på den internationella dagordnin-
gen.

Givarsamfundet måste också finna vägar som innebär att biståndet blir
effektivare, dvs. blir mer resultatinriktat för att på så sätt begränsa
behovet av nya finansiella resurser. Detta kräver att strategiska områden
for utvecklingssamarbetet identifieras och att klara prioriteringar görs.
Det i sin tur kräver god analys om förutsättningar för att ge och ta emot
bistånd. Internationell samordning bör drivas med större kraft än hittills
vilket bör vara möjligt med tanke på frågornas globala karaktär.
Samarbete i nya former måste också prövas. Arbetet bör inriktas på att
i ökad utsträckning i utvecklingssamarbetet mobilisera lokala resurser och
lokalt kunnande för att begränsa behovet av bistånd och få större
förankring i samarbetsländema.

MÅL OCH FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR DET SVENSKA
UTVECKLINGSSAMARBETET

En sammanhållen politik

U-ländemas möjligheter till utveckling påverkas av ett stort antal
faktorer. Det internationella biståndet är endast en av dessa. Sveriges u-
landspolitik och det svenska biståndet kan aldrig bli mer än ett stöd till
de olika krafter som utgör grundpelarna i ett väl fungerande samhälle.
Vårt stöd måste vara långsiktigt och vila på ett ömsesidigt förtroende.

Det överordnade målet för det svenska biståndet, att höja de fattiga
folkens levnadsnivå, är fortfarande lika aktuellt. Kampen mot fattig-
domen och för förbättrade levnadsvillkor kräver angrepp på flera fronter
samtidigt. Riksdagen har därvid fastlagt att biståndet skall bidra till

- resurstillväxt

- ekonomisk och social utjämning

- ekonomisk och politisk självständighet

- en demokratisk samhällsutveckling samt

- en framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön.

Riksdagen har vid upprepade tillfällen understrukit att målen skall ses
som en helhet. De förstärker och kompletterar varandra för det gemen-
samma syftet att åstadkomma en höjd levnadsstandard och rättvisare
levnadsvillkor för fattiga människor. Biståndets uppgift är också att på
sikt göra sig självt överflödigt genom att ge länderna hjälp till självhjälp
och möjliggöra för u-ländema att delta i det internationella utbytet på mer
jämbördiga villkor.

Det svenska utvecklingssamarbetet måste därför bedrivas inom ramen
för en sammanhållen u-landspolitik, i den meningen att de frågor vi
aktivt driver i internationella fora och våra direkta bidrag samverkar med
och stöder u-ländemas egna ansträngningar till utveckling. Samarbetet

måste bygga på ömsesidigt förtroende för parternas krav och för- Prop. 1993/94:100
pliktelser. Bilaga 4

Det fria handelsutbytets värde som utvecklingsmotor bör betonas mer
i svensk u-landspolitik. Målet skall vara att utvecklingsländerna
integreras i en ekonomisk världsordning där frihandel och företags-
investeringar är centrala drivkrafter för utveckling. Att bekämpa den rika
världens protektionism är en viktig handling av solidaritet med fattiga
länder. Protektionismen är särskilt utbredd inom jordbruket. Världs-
handeln med jordbruksprodukter måste kraftfullt liberaliseras. Det är
mycket positivt att de utdragna GATT-förhandlingama i den s.k.
Uruguayrundan nyligen avslutats med tillfredsställande resultat. Även om
många utvecklingsländer på kort sikt kan ha svårigheter att tillgodogöra
sig fördelarna som GATT-avtalet medger, så väntas flertalet på längre
sikt gynnas av ökad frihandel.

De totala finansiella flödena från Sverige till u-länder och östländer
består, förutom biståndet på ca 13 miljarder kronor under innevarande
år, även av andra resursöverföringar. Dessa omfattar vårt samarbete med
öst- och Centraleuropa, bidrag till FN, fredsbevarande insatser samt
satsningar på miljöområdet och uppgår totalt till drygt 2 miljarder kronor
per år. Skulle man därtill lägga asylkostnader som avser stöd till
flyktingar från u-länder och östländer kommer man upp i sammanlagda
insatser till u-länder och östländer på ca 25 miljarder kronor årligen.

Regeringen fastslog i sin första regeringsdeklaration 1991 att biståndet
skall uppgå till en procent av BNI. Denna målsättning upprepades i
regeringsdeklarationen 1992. Det faktiska utfallet för 1992 blev 1,03 %
av BNI. Den ekonomiska krissituationen ledde samma år till en
krisuppgörelse med socialdemokraterna, vilken bl a innebar att biståndet
för budgetåret 1993/94 sänktes med 1,5 miljarder kronor. Detta fick till
följd att biståndsbudgeten kom att utgöra 0,93 % av BNI. Samtidigt
förklarade regeringen att enprocentmålet inte övergetts och att bistånds-
nivån skulle höjas till en procent så snart den ekonomiska situationen
medgav detta.

Enprocentmålet kvarstår alltså som ett riktmärke för det svenska
biståndet. I takt med att den svenska ekonomin förstärks bör nivån på
biståndet successivt kunna höjas, så att det inom en femårsperiod når upp
till en procent av BNI.

För att biståndet skall bli verkningsfullt krävs emellertid att rimliga
förutsättningar föreligger vad gäller utvecklingspolitiken i de enskilda
länderna. Den inriktning av biståndet som i dagens läge är alltmer
motiverad, innebär ökad betoning av olika former av bistånd som stärker
u-ländemas förmåga till ett gott styrelseskick, ”good govemance”. De
kriterier som regeringen tidigare lagt fast för biståndet avser att styra
våra biståndsinsatser i denna riktning. De har sin utgångspunkt i
ländernas egna ansträngningar. Det innebär att biståndsgivningen skall ta
hänsyn till hur demokratin utvecklas, hur mänskliga rättigheter
respekteras, hur den ekonomiska politiken och marknadsekonomin
fungerar och hur effektivt biståndsresursema används i mottagarländerna.
I det sistnämnda kriteriet skall budgetens resursanvändning i sin helhet - 59

och militärutgifterna i synnerhet - beaktas.

I de fattigaste länderna bor - trots en snabb urbanisering - mellan två Prop. 1993/94:100
tredjedelar och tre fjärdedelar av befolkningen på landsbygden och är Bilaga 4
beroende av jordbruket för sin försörjning. Jordbruket är ryggraden i de
fattiga ländernas ekonomier och centralt för de fättigas försörjning.
Majoriteten av småbrukare är kvinnor. De har i många fall inte tillgång
till jord, rådgivning eller krediter. En fortsatt och förstärkt fattigdoms-
orientering kräver därför att jordbruket ges hög prioritet i mottagar-
ländernas utvecklingsstrategi. Biståndet inom denna sektor bör ägnas åt
att på olika sätt skapa förutsättningar för fungerande marknader och inte
åt att subventionera produktion.

Arbetslöshet och undersysselsättning drabbar i första hand de fattiga.
Åtgärder mot arbetslöshet och undersysselsättning, särskilt hos de unga,
måste därför få ökad uppmärksamhet i utvecklingssamarbetet.

Ändamålet med utveckling är att bekämpa fattigdomen och höja
människomas välfärd. Utbildning och god hälsa har ett värde i sig. De
stärker självtilliten och ökar människomas valmöjligheter. Det finns en
stark koppling mellan satsningar på utbildning och ekonomisk tillväxt och
utveckling i olika länder. Kvaliteten på de grundläggande kunskaper som
erhålles i primärutbildningen är avgörande för utbildning senare i livet.
En viktig förutsättning för att kunna tillägna sig formell utbildning är läs-
och skrivfärdigheter. Kampen mot analfabetismen är därför en viktig
uppgift i bekämpandet av fattigdomen.

Bistånd i samverkan

Allt eftersom ekonomierna i utvecklingsländerna liberaliseras och den
tidigare inåtvända importsubstituerande politiken ersätts av en export-
orienterad politik, ökar möjligheterna för utvecklingsländerna att delta i
den internationella världshandeln. Som tidigare nämnts är emellertid ett
av de främsta hindren för flertalet u-länders utveckling de handelshinder
som begränsar marknadstillträdet till i-ländemas marknader. Kostnaden
för u-ländema av protektionismen i i-ländema uppgår till summor vida
överstigande de totala biståndsflödena från den rika till den fattiga delen
av världen. Sverige bör driva frågan om integrering av utvecklingsper-
spektiven i handelspolitiska överväganden. Ökad frihandel skulle innebära
en framgång för u-ländema och ge bättre förutsättningar för att uppnå
ekonomisk tillväxt.

Samtidigt bör framhållas att det finns ett antal länder, framför allt i
Afrika söder om Sahara, som i dagsläget har en svag ekonomi och
därmed sådan begränsad exportpotential att de inte nämnvärt skulle
gynnas av ökad frihandel på kort sikt. Den totala årliga exporten från
länderna i Afrika söder om Sahara är mindre än Sveriges årliga export.
Därför krävs en ökad samverkan mellan handel och biståndssamarbete.

I detta arbete måste svenskt näringsliv involveras. Det är regeringens
uppfattning att svenska företag har en roll i utvecklingssamarbetet i så
måtto att de relationer som byggts upp på grundval av biståndet kan
vidareutvecklas mot ökad handel och ekonomiskt samarbete. Inom ramen 60

för principen om att gåvobistånd skall vara obundet och upphandling

skall ske i öppen konkurrens bör den svenska resursbasen i form av
svenskt kunnande och svenska produkter tillvaratas. När svenska varor
och tjänster är konkurrenskraftiga, kostnadseffekti va och svarar mot
samarbetsländemas behov är det naturligt att de utnyttjas. Så sker också
i hög utsträckning avseende det bilaterala biståndet. Ungefär hälften av
det bilaterala biståndet flödar tillbaka till Sverige i form av beställningar
av produkter eller tjänster. Vad gäller det multilaterala biståndet, är
motsvarande siffra låg. Regeringen har därför tillsatt en utredning i syfte
att utröna hur svenska företag i ökad utsträckning skall kunna medverka
i multilateral upphandling. Här ligger ett ansvar på företagen att bättre
ta tillvara den marknad som det multilaterala samarbetet ger.

Biståndet måste samverka med mottagarländernas egna ansträngningar.
Erfarenheterna från många års bistånd visar att endast en utveckling som
är väl förankrad i inhemska förhållanden och politik har möjligheter att
lyckas. Omvärldens bidrag är viktiga. Avgörande är ändå inhemskt
initierade förändringar. Krav på ansvar och öppenhet framförs med
växande styrka av ländernas egen befolkning men också av bistånds-
givarna. Demokratisering, social mobilisering och ekonomiska reformer
med införande av marknadsekonomi framstår som förutsättningar för en
hållbar politik. Många länder försöker utforma en effektivare och
rättvisare utvecklingspolitik. Det svenska biståndet bör vara ett stöd för
sådana förändringar.

Biståndet måste därför utformas så att det underlättar en mobilisering
av landets egna resurser och ha en sådan inriktning att det inte snedvrider
investeringspolitiken i länderna. Biståndets huvudsyfte måste vara hjälp
till självhjälp. Det betyder att så långt det är möjligt främja det
produktiva utnyttjandet och utvecklingen av de resurser som redan finns
i mottagarländerna. Vad som fattas är ofta förmåga eller omständigheter
som gör det möjligt att ta tillvara och utveckla dessa resurser. Biståndet
bör därför särskilt inriktas på stöd till utveckling av bärkraftiga
institutioner och program som förbättrar mottagarlandets förmåga att
häva fattigdomen.

Biståndet bör ge stöd till uppbyggnad av en fungerande marknads-
ekonomi som skapar växande resurser för utveckling. Regeringen vill
betona vikten av att förutsättningar skapas för den privata sektorns
utveckling. Småföretagsamhet är en viktig utvecklingspotential, inte minst
för att kunna öka sysselsättningen. Ett fungerande näringsliv kräver också
utveckling av en ansvarsfull och effektiv offentlig sektor och samhälleliga
institutioner som sätter ramar och fastställer spelregler. En fungerande
rättsstat är en omistlig förutsättning för ekonomisk utveckling. Biståndet
har i vissa situationer förstärkt och bidragit till att staten fått en alltför
omfattande roll på bekostnad av det civila samhället. Det är därför viktigt
att bevaka hur biståndet påverkar utvecklingen av staten, marknaden och
samhället.

Biståndet bör ge viktiga bidrag till uppbyggnaden av ett pluralistiskt
samhälle. Regeringen vill här understryka de enskilda organisationernas
insatser. Organisationerna kan nå viktiga målgrupper som kan vara svåra
att nå i det statliga samarbetet. Genom sin folkrörelseförankring kan de
stärka det folkliga deltagandet i utvecklingsprocessen och bidra till

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

demokratiseringen.

Den biståndsverksamhet som bedrivs genom folkrörelser och enskilda
organisationer har stor betydelse genom deras speciella möjligheter till
direkta kontakter med människor på lokal nivå i u-länder. Floran av
enskilda organisationer är stor och deras antal växer. Det är därför
viktigt att beakta förutsättningarna för deras verksamhet och arbetsvillkor
i mottagarländerna. Det är vidare angeläget att följa hur de kraftigt ökade
anslagen till deras verksamhet påverkat arbetet och vilka möjligheter och
begränsningar som de enskilda organisationernas framtidsperspektiv
rymmer.

Ett självklart ansvar vilar på mottagarlandet och dess regering att
skapa drägliga levnadsvillkor och framtidstro för dess medborgare.
Principen om hjälp till självhjälp sätter kunskapsöverföring och kunskaps-
utveckling i centrum. Ett förtroendefullt samarbete mellan givare och
mottagare bygger på ömsesidig respekt och ansvar. Det innebär också att
biståndsgivaren har ett berättigat intresse av att närmare kunna diskutera
prioriteringar och avvägningar i dialogen med mottagaren. Det kan t.ex.
röra sig om landets prioriteringar av offentliga resurser inklusive
militärutgifter, subventionering av verksamhet som har ringa betydelse
för utvecklingen, satsningar på hälsovård, utbildning och miljö.
Biståndsdialogen måste också bli ett verksamt instrument att främja
demokrati och respekten för de mänskliga rättigheterna. Demokratins
betydelse för konfliktlösning i fredliga former bör lyftas fram. Det måste
också stå klart för mottagaren att biståndets omfattning och inriktning
påverkas av hur de mänskliga rättigheterna, demokratifrågan och de
ekonomiska reformprogrammen utvecklas samt av hur effektivt biståndet
används. På senare år har den politiska konditionaliteten i biståndet ökat.
Detta avspeglas bland annat i kriterierna som styr biståndet omfattning
till olika länder. De ökade politiska kraven måste i större utsträckning
tillämpas i det praktiska biståndssamarbetet. Främst handlar det om ökade
krav på mottagarländerna i fråga om demokrati och respekt för mänskliga
rättigheter samt rimliga militärutgifter.

Den mängd biståndsprojekt som ett mottagarland har att hantera bör
begränsas genom ökad givarsamordning. Vi bör undvika att överlasta u-
ländema med ett stort antal projekt som de inte klarar att hantera i
praktiken och som riskerar att ge näring åt byråkrati och över-
dimensionerade statsapparater. I stället bör vi söka enklare och bredare
överföringsformer. Dit hör olika typer av sektorstöd och programbistånd
som villkoras med krav på att den politik som bedrivs på området har en
utvecklingsfrämjande inriktning. Dit hör också betalningsbalansstöd och
importstöd till länder som genomför marknadsorienterade ekonomiska
reformprogram.

Stöd till processer och breda sektorprogram kräver effektivare
samverkan inte bara mellan givare och mottagare utan också mellan
givarna. Mottagarna skall ha ansvaret för samordningen och det är viktigt
att stärka deras kapacitet för detta. Koncentration till färre antal insatser
och utveckling av breda sektorstöd, krav på större enhetlighet i
rapportering, samverkan i analys och utvärderingar är exempel på
åtgärder som kan underlätta för mottagarländerna.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

I denna tid av utmaningar och omdaning är det angeläget att på ett
konstruktivt sätt vara med och påverka EU:s biståndspolitik. Förberedels-
erna för ett aktivt medlemskap i Europeiska unionen (EU) skall därför
prioriteras högt i perspektivet av vårt utvecklingssamarbete. När
Maastricht-avtalet realiseras kommer Europeiska kommissionen att kunna
spela en viktig roll för ökad samordning av det internationella ut-
vecklingsbiståndet. Biståndet som idag kanaliseras via kommissionen
utgör 8 % av DAC-ländemas totala utvecklingsbistånd och av medlems-
ländernas samlade bistånd kanaliseras ca 18 % via kommissionen. EU:s
bistånd är drygt tre gånger större än det svenska.

Sveriges bistånd har ett internationellt högt anseende. OECD:s
biståndskommitté DAC har nyligen gjort en genomgång av det svenska
biståndet där Sverige fick högt betyg både vad gäller volym och kvalitet.
Europeiska kommissionen har i sitt yttrande över den svenska medlem-
skapsansökan bl.a. sagt: ”Sveriges erfarenheter i fråga om utvecklings-
samarbete skulle utgöra en tillgång för gemenskapen, särskilt inom ramen
för den gemensamma politik avseende utvecklingssamarbete som
upprättas enligt Fördraget om Europeiska unionen.” Med bibehållande
av den höga kvaliteten på vårt nationella bistånd ges nu dessutom
möjligheten att vara med och utforma det gemensamma biståndet.

Vi har i allmänhet en samsyn med flera av unionens länder vad gäller
principerna för bistånd och redan idag förs en aktiv dialog med några av
dem. I denna krets av likasinnade länder finns stora möjligheter till ett
effektivt samarbete.

För ett effektivare bistånd

Även om mottagarlandets politik och förmåga att genomföra verksam-
heten är avgörande för slutresultatet kommer vi inte ifrån att vår egen
berednings- och beslutsprocess spelar roll. Det är dessutom något vi
själva kontrollerar. Vår förmåga att förutse och ta hänsyn till förutsättnin-
garna, bedöma realismen i målen och mottagarnas egna prioriteringar är
väsentliga. Det gäller också möjligheterna att på ett effektivt sätt kunna
hantera mångfalden i biståndet och på ett konsekvent sätt representera
helheten i vår närvaro i mottagarländerna. Det är naturligt att våra egna
regler och system anpassas efter förändringar i omvärlden. Regeringens
insatser och åtgärder är inriktade mot:

- övergripande krav och kriterier för biståndet

- åtgärder för att förbättra styrningen och samordningen i biståndet

- system för uppföljning och kontroll

- effektivisering av administrationen

Vi återkommer senare med en mer utförlig redovisning av arbetet med
dessa frågor.

Resultatstyrning av biståndet kräver bl.a. att verksamheten baseras på
en realistisk analys av de faktiska förutsättningarna i de enskilda länderna
för att nå framgång. Riskerna för ineffektivt utnyttjande av biståndsmedel
och för korruption måste minimeras. I försöken att förhindra eller
motverka korruption satsar regeringen på bl.a. följande:

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 4

- stöd till åtgärder som förbättrar mottagarländernas egen förmåga till Prop. 1993/94:100
kontroll och revision, t.ex. genom att hjälpa till att stärka u-ländemas Bilaga 4

egna revisionsmyndigheter.

- val av samarbetsområden där man så långt det är möjligt kan undvika
eller minska riskerna för korruption

- skärpta krav på uppföljning och redovisning av det svenska biståndet.
Bevisade fall av korruption liksom misstankar om korruption skall alltid
föranleda åtgärder. Avtalen skall innehålla tydliga krav på rapportering.

Opinionen och biståndsviljan

Biståndets resultat är självfallet en fråga som rör både biståndsgivare och
mottagare. Det är också en central fråga för biståndsopinionen. Fattig-
domen och nöden är avgörande motiv för biståndet. Men biståndet måste
också kunna motiveras utifrån resultaten, att hjälpen når fram och gör
avsedd nytta. Uppmärksamheten och opinionsbildningen måste i ökad
utsträckning inriktas på vad som faktiskt uträttas. Behoven men också
resultaten måste kunna göras tillgängliga så att svenska folket får en bra
bild av nödvändigheten men också nyttan av ett effektivt bistånd.

För biståndsverksamheten i stort är det viktigt att det finns en stark
folklig biståndsvilja. Enligt undersökningar har biståndsviljan visat tecken
på att åter öka, efter några års nedgång. Det är mycket positivt att nu
kunna konstatera att två av tre svenskar anser att biståndet är lagom stort
eller bör ökas. Vi måste fortsätta att arbeta på att förbättra effektiviteten
och resultatredovisningen i utvecklingssamarbetet. För att vidmakthålla
allmänhetens intresse för bistånd, inte bara i akuta nödsituationer som
ofta väcker massmedias intresse, utan också till långsiktigt samarbete,
krävs en aktiv opinionsbildning. Vid sidan av den statliga informationen
spelar här de enskilda organisationerna en stor roll för att sprida
information om bistånd och u-ländemas situation och bidrar därmed
också till att stärka biståndsviljan. De bör uppmuntras att ytterligare
utveckla denna sida av sitt arbete. Parallellt med detta behövs andra
åtgärder för att öka engagemanget och kunskapen om biståndet, inte
minst bland de unga. Regeringen utformar därför en ny informations-
strategi och förstärker insatserna på informationsområdet.

VIKTIGA FRÅGOR I UTVECKLINGSSAMARBETET

Demokrati och mänskliga rättigheter

Demokratins betydelse for att nå hållbar utveckling betonas allt starkare
i det internationella utvecklingssamarbetet. I slutdokumentet från FN:s
världskonferens om de mänskliga rättigheterna i juni 1993 konstateras att
”demokrati, utveckling och respekt for de mänskliga rättigheterna och
grundläggande friheter är ömsesidigt beroende och inbördes
förstärkande”. Den svenska regeringen välkomnar framväxten av detta
synsätt, som vunnit ökat internationellt genomslag.

Demokrati och respekt för mänskliga rättigheter har ett egenvärde. De
är inte ett medel att skapa utveckling utan en del av själva utvecklingsbe-
greppet. Det handlar om att skapa anständiga samhällssystem utan
förtryck. Sådana system kan ofta vara utvecklingsbefrämjande också i
ekonomisk mening. Men det är inte huvudskälet till att vi vill främja
dem. Det skälet är i stället vår människosyn.

Vad senare års händelser visat i en mängd länder runtom i världen är
att människor inte nöjer sig med att låta andra diktera samhällets
utveckling. Förväntningar och krav på politisk frihet och deltagande har
tvingat totalitära regimer att ge vika för demokratiska processer.

Demokrati är det samhällsskick som bäst tillgodoser människors
berättigade krav på inflytande och delaktighet i sitt lands utveckling.
Denna politiska dimension tillmäts därför stor betydelse när vi bedömer
förutsättningar för biståndssamarbete med enskilda u-länder. Genom
utvecklingssamarbetet kan vi främja inledda processer mot demokrati
utan att för den skull föreskriva processens gång. Samtidigt är demo-
kratins kännetecken med en fungerande rättstat, fri opinionsbildning,
politisk pluralism med periodiskt hållna allmänna val allmängiltiga och
bör så framhållas. I händelse av att en demokratiprocess avbryts eller
stannar av, har vi anledning att ompröva vårt biståndssamarbete. Från
svensk sida markerar vi denna hållning i de avtal och protokoll som
undertecknas med våra samarbetsländer.

Respekten för de mänskliga rättigheterna har under senare år erkänts
som en viktig förutsättning för ett lands utveckling. Betydelsen av
internationell uppmärksamhet kring de mänskliga rättigheterna kan inte
nog poängteras. De överenskomna normerna om de mänskliga rättig-
heterna utgör vår tids främsta ledstjärna för vad som skall gälla av
principer och regler för staters maktutövning. Normerna ger folkrättsligt
skydd åt människor tillhörande minoriteter eller andra utsatta grupper.

Utvecklingen i många områden i världen har accentuerat religionsfri-
hetens betydelse. Samtidigt har religiösa förhållanden ofta onyanserat
framställts som drivkraft i politiska kriser eller vid brott mot mänskliga
rättigheter. För att skapa en bättre grund för de fortsatta diskussionerna
av dessa frågor och deras roll i utvecklingssamarbetet kommer under
våren 1994 en studie att göras av relationen mellan brott mot religionsfri-
heten och olika yttringar av religioner, etniska och politiska förhållanden.

Det ökade antalet förfrågningar om stöd för främjandet av mänskliga
rättigheter och demokrati i Öst- och Centraleuropa och i det forna
Sovjetunionen har aktualiserat frågan om ändamålsenliga former för
sådant stöd. Dessa frågor kommer att utredas under våren 1994.

Några av de viktiga slutsatserna från FN:s världskonferens om de
mänskliga rättigheterna behandlar samspelet mellan utveckling och
mänskliga rättigheter. Slutdokumentets bekräftelse av att alla mänskliga
rättigheter är odelbara och ömsesidigt beroende har aktualitet och
relevans inom utvecklingssamarbetet. Det ger en ingång för att lyfta fram
politiska och medborgerliga rättigheter i fora för ekonomiska och sociala
frågor. Olika vägar bör prövas för att utröna hur man bäst kan inlemma
de mänskliga rättigheterna som en dimension inom fler delar av FN-
systemets verksamhet.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna kan utgöra en
restriktion för att svenskt bistånd, oavsett dess inriktning, kan lämnas till
ett land. I de fall när ett mönster föreligger av grava kränkningar mot
grundläggande mänskliga rättigheter och dessa brott får anses vara
förövade med statsledningens godkännande eller medgivande, kan
utvecklingssamarbete visa sig vara oförenligt med det biståndspolitiska
målet om främjandet av de mänskliga rättigheterna. Utvecklingssamarbete
kan dock vara berättigat när svårigheterna står att finna i förhållanden
vilka undergräver statens möjlighet att upprätthålla skyddet för de
mänskliga rättigheterna.

Utvecklingssamarbete kan emellertid inte ersätta mottagarens politiska
vilja, inte heller utgöra en ersättning för nationella åtgärder till skydd för
de mänskliga rättigheterna. Först när egen vilja och egna ansträngningar
finns på plats kan bistånd tjäna som ett konstruktivt och ibland oundgäng-
ligt stöd.

Ett av de viktiga budskapen vid konferensen for ”Development
Cooperation for Human Rights and Democracy” som hölls i Stockholm
den 22-24 februari 1993 var att fattigdom riskerar att omintetgöra de
demokratiprocesser som inletts i olika afrikanska länder. Finansiellt stöd
till dessa länders ekonomiska reformpolitik är således också ett viktigt
bidrag för att tillförsäkra demokratins överlevnad i länderna.

Tre områden angavs för främjandet av mänskliga rättigheter och inom
vilka bistånd har en roll att fylla. Mänsklig utveckling - i form av att
bl.a. kunna läsa och skriva - öppnar möjligheterna för den enskilde att
utöva sina rättigheter och ta del i samhällslivet. Att förstärka institutioner
och regelverk som är nödvändiga för att staten ska kunna upprätthålla
rättssäkerhet och former för demokratiskt styrelseskick, angavs som ett
annat viktigt led i främjandet av de mänskliga rättigheterna. Vidare
framhölls de av staten oberoende samhällsaktörerna som viktiga garanter
för grundläggande mänskliga värden. Dit hör enskilda organisationer,
media och yrkessammanslutningar.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Från katastrof till återuppbyggnad

Få områden inom det internationella utvecklingssamarbetet har förändrats
så kraftigt under de senaste åren som stödet till katastrof- och återupp-
byggnadsinsatser. Utvecklingen i vår omvärld, inte minst i f.d. Jugo-
slavien och Afrikas Hom, har framkallat ett behov av nytänkande såväl
vad gäller förhållandet mellan katastrofbistånd och övrigt bistånd, som
mellan humanitära insatser och insatser för att angripa grundorsakerna till
katastrofer. Fokus har kommit att hamna på de s.k. komplexa
katastroferna där en kombination av faktorer som krig, politisk in-
stabilitet och naturkatastrofer gett upphov till särskilt svårbemästrade
situationer.

Även under det kommande året måste vi ha en beredskap för ett ökat
antal katastrofer med svåra och akuta mänskliga lidanden som följd. Från
svensk sida bör en övergripande målsättning vara att verka för att det 66

internationella katastrofbiståndet kännetecknas av en helhetssyn där en

jämvikt uppnås mellan insatser av rent humanitär natur och andra insatser
av politisk och fredsbevarande karaktär. Detta kräver en insikt om att i

s. k. komplexa katastrofer kan det humanitära biståndet endast utgöra en
del av ett mer omfattande paket av åtgärder. Katastrofbiståndet har en
roll att spela för att ge tid att finna permanenta lösningar, men kan aldrig
ersätta arbetet med att lösa grundorsakerna till problemen.

Arbetet med att anpassa såväl den internationella katastrofhjälpen inom
FN som det svenska katastrofbiståndet till de nya förhållanden som råder
i världen, har pågått under flera års tid. Inte desto mindre återstår ett
omfattande arbete innan det multilaterala och det bilaterala katastrof-
biståndet kan anses uppfylla de krav som bör ställas vad gäller långsik-
tighet, effektivitet och professionalism i insatserna. Under det kommande
året bör, enligt regeringens mening, därför det svenska arbetet inom
katastrofområdet särskilt fästa uppmärksamheten på följande tre områden:

- Att snarast uppnå en väl fungerande samordning av det multilaterala
katastrofbiståndet inom ramarna för FN. Här bör ingå särskilda insatser
för att se till sambanden mellan de humanitära, politiska och fredsbe-
varande aktiviteterna;

- Att klargöra och stärka sambandet mellan akuta kastrofinsatser,
återuppbyggnad och utveckling. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att
finna de praktiska formerna för att redan under insatserna i den akuta
fasen underlätta övergången till mer långsiktiga utvecklingsinsatser och
att inom ramarna för utvecklingsbiståndet identifiera insatser som direkt
kan förebygga eller mildra katastrofer;

- Att i takt med att katastrofbiståndet blir allt mer omfattande, komplext
och komplicerat till sin karaktär, vidta åtgärder för att upprätthålla
fortsatt hög kvalitet på de svenska katastrofinsatserna utan att ge avkall
på kravet på effektivitet och snabbhet. Detta kräver bl.a. utveckling av
den svenska resursbasen, både beträffande personal och varor i katastrof-
hjälpen samt stärkt bevakning och uppföljning av de insatser som görs
inom ramarna för FN och de olika FN-organ som är verksamma inom
katastrofområdet.

För att möjliggöra en övergång från en katastrofsituation till långsiktig
utveckling är det av central betydelse att mottagarlandet har egna resurser
att satsa på samarbetet. Stor hänsyn måste även tas till landets egna
utvecklingsprioriteringar för att därigenom garantera att mottagarlandet
känner fullt ansvar för insatserna.

Vi bör verka för att det etableras ett sådant samarbete mellan givarna
och mottagarna så att maximal effektivitet i insatserna uppnås såväl på
kort som på lång sikt. FN har i detta sammanhang en nyckelroll men
ökad uppmärksamhet måste ägnas åt relationen mellan olika aktörer som

t. ex. FN-systemet, utvecklingsbankerna, de bilaterala givarna och de
enskilda organisationerna. Av speciellt intresse är att tydliggöra
rollfördelningen mellan dessa aktörer i övergången ftån katastrof- till
utvecklingsbistånd.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Ökade resursflöden och skuldlättnad för stöd till marknadsekonomiska Prop. 1993/94:100
reformer Bilaga 4

Sverige bör, mot bakgrund av de ökande behoven av resursflöden på
mjuka villkor till utvecklingsländerna, fortsätta att internationellt driva
frågan om ett uppfyllande av 0,7 %-målet. De fattigaste, mest skuld-
tyngda länderna kommer för lång framtid att för sin utveckling vara
beroende av biståndsresurser. Deras situation är ännu inte sådan att de
förmår attrahera tillräckligt privat kapital.

De politiska och ekonomiska reformer som sedan några år genomförs
i flertalet utvecklingsländer är en förutsättning för att på längre sikt
komma ifrån biståndsberoendet. Genom att skapa ett politiskt och
ekonomiskt klimat som är gynnsamt för investeringar kan privat
finansiering i ökad utsträckning ersätta dagens dominerande officiella
fiansiering. I denna process kan biståndet spela en viktig roll genom att
främja de nödvändiga reformerna. Genom det s.k. policybaserade
biståndet, framför allt betalningsbalansstöd, kopplas finansiella resurser
till att såväl politiska som ekonomiska reformer genomförs.

En viktig och nödvändig del av resursmobiliseringen till utvecklings-
länderna utgörs av skuldlättnadsåtgärder. Många av låginkomstländema
har skuldbördor som utgör ett allvarligt hot mot deras utveckling. De
årliga räntebetalningarna och amorteringarna uppgår i vissa fall till hela
eller mer än den årliga exportinkomsten. Sverige har sedan flera år
internationellt drivit frågan om ytterligare skuldlättnadsåtgärder för de
fattigaste, mest skuldtyngda länderna, som genomför ekonomiska
reformprogram. En del av biståndet används också direkt till skuldlättnad
för att lindra dessa länders skuldbörda. För att diskutera de fattigaste
ländernas skuldproblem och analysera effektiviteten av olika skuld-
lättnadsåtgärder avser Sverige, tillsammans med Schweiz, ordna ett
internationellt seminarium i Geneve i mars i år. Genom ett sådant
initiativ hoppas vi nå en ökad förståelse internationellt för behovet av
ytterligare skuldlättnad för de fattigaste länderna.

Så gott som samtliga samarbetsländer för svenskt bistånd genomför
idag ekonomiska reformer i riktning mot ökad marknadsorientering av
ekonomin. Gradvis lyfts de regleringar och system som tidigare utgjort
hinder för inhemsk produktion och export. Makroekonomiska stabili-
seringsåtgärder kompletteras med en omvandling av det ekonomiska
systemet från centralstyrning till avreglering och större utrymme ges för
privata initiativ och marknadsbaserade lösningar. Reformprocessen är
dock ingalunda smärtfri och för de länder, främst de i Afrika söder om
Sahara, som står med ena benet i planekonomin och det andra i
marknadsekonomin uppstår många nya problem. Härtill kommer de ofta
återkommande naturkatastroferna och inbördes stridigheter som drabbar
flera länder. De politiska reformerna mot ökad demokratisering som ofta
pågår parallellt, bör på lång sikt förstärka kapaciteten och förmågan till
ekonomiska reformer. På kort sikt har dock vissa erfarenheter visat på
svårigheter att samtidigt klara den ekonomiska och politiska om-
vandlingen. Regeringen avser därför att underlätta de ekonomiska 68

reformprocesserna genom fortsatt omfattande finansiellt och tekniskt stöd.

Vi kan genom betalningsbalansstöd inklusive skuldlättnad stödja Prop. 1993/94:100
övergången till marknadsekonomi genom att öka mottagarlandets Bilaga 4
kapacitet att finansiera import, skuldtjänst och statens driftsbudget.
Betalningsbalansstödet får dock endast avsedd effekt om mottagarlandet
genomför ekonomiska reformer. Resultaten av reformerna - som
överenskommits med IMF, Världsbanken och givarsamfundet - är
avgörande för om betalningsbalansstöd skall ges till ett land eller inte.

För en hållbar utveckling

Begreppet ”hållbar utveckling” har under senare år kommit att samman-
fatta mycket av inriktningen av både multi- och bilateralt utvecklingssam-
arbete. Brundtlandkommissionen fångar in kärnan i begreppet: ”En
hållbar utveckling kan definieras som en utveckling som tillfredsställer
dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att
tillfredsställa sina behov”. Utgångspunkten är att vidga människors
valmöjligheter och livskvalité i ett tidsperspektiv som sträcker sig över
generationer. Det inbegriper förutsättningarna att kunna leva ett långt och
hälsosamt liv under anständiga ekonomiska förhållanden med politiska
och mänskliga fri- och rättigheter.

Om således begreppet hållbar utveckling ställer människan i centrum
rymmer begreppet även motiv och målsättningar som tar fasta på
förändringar av samhällsstrukturer både nationellt och internationellt av
social, ekonomisk, ekologisk och säkerhetspolitisk karaktär.

Social - i meningen att i en värld där fattigdomen tilltar och klyftorna
fördjupas måste den enskilda människans livsvillkor i vardagen sättas i
fokus i den politiska beslutsprocessen. Ekonomisk - i en alltmer
ömsesidigt beroende värld hänger marknader och produktionsmöjligheter
i skilda världsdelar samman. Ekologisk - förödda skogar, jordar och
andra tillgångar kan vi inte nyskapa med pengar, och vi är alla beroende
av dem, var vi än bor. Inte minst är motiven säkerhetspolitiska - ökande
misär och spänningar inom länder och mellan länder föder extremism,
våld och terrorism. För att stärka demokratin måste människor var de än
bor se att utvecklingen går i en riktning som ger dem öppningar till ett
bättre och rikare liv. Priset i människoliv, förött naturkapital, pengar och
politisk energi är mycket större i framtiden för försummade tillfällen än
kostnaderna för försök att ta itu med problemen i nuet.

Utmaningen är att väga samman dessa olika komponenter till ett
sammanhållet program för det svenska utvecklingssamarbetet.

Regeringen vill särskilt framhålla följande aspekter av hållbar
utveckling med betydelse för det svenska utvecklingssamarbetet:

Miljö och utveckling. Riokonferensen (UNCED) betecknades i FN-
sammanhang som unik så tillvida att aldrig tidigare har så många länder
lyckats enas i sina åsikter inom ett område som är så omfattande som
miljö och utveckling.

Arbetet inför och under Riokonferensen innebar ett fördjupat sätt att 69

se på utvecklingen, ett sätt som inte bara är ekonomiskt baserat utan

också bygger på vårt gemensamma ansvar för att hushålla med natur-
resurserna och minska föroreningsbelastningar till vad naturen tål, både
i ett nationellt och globalt perspektiv. I detta fördjupade perspektiv står
omsorgen om den enskilda människan i centrum.

Vi måste nu i vårt arbete i det internationella utvecklingssamarbetet
sträva efter att synsättet ”hållbar utveckling” inte bara blir ord utan också
präglar arbetet med policy, program och projekt. Detta bör genomsyra
både globala miljöfrågor, som exempelvis klimatkonventionen och
konventionen om biologisk mångfald, samt lokala frågor som mer direkt
berör fättiga människors livsmiljö.

En utvecklingspolitik som innebär en omsorg om miljön ger också
ökade möjligheter för naturen att föda människorna. Hushållning med
naturresurser kan därför sägas vara både inriktad på långsiktig utveckling
och på en långsiktigt katastrofförebyggande politik, eftersom många
konflikter i de fattigaste länderna har sitt upphov i en kamp för föda och
existens. En sådan politik är därför dessutom konfliktförebyggande.

Omsorg om miljön med människan i centrum ger henne också
möjlighet att leva ett i djupaste bemärkelse hälsosamt liv. I förra årets
rapport från Världsbanken, World Development Report, betonas att en
hållbar mänsklig utveckling även måste innebära ökad satsning på
mänskliga resurser.

De beslut och riktlinjer som antogs under Rio-konferensen på miljö-
och utvecklingsområdet söker Sverige aktivt följa upp i det multilaterala
och bilaterala utvecklingssamarbetet. Regeringen avser därför att inom
kort tillsätta en särskild arbetsgrupp med representanter för närmast
berörda departement och myndigheter för att utarbeta förslag till
principer, riktlinjer och arbetsmetoder för hur UNCED-besluten och de
globala miljöfrågorna kan integreras i det svenska utvecklingssamarbetet.
Arbetsgruppen bör bl.a. utgå från pågående arbete inom Utrikesdeparte-
mentet och skall slutföra sitt arbete senast i september 1994.

Befolkning och utveckling. Den tilltagande obalansen mellan befolkningen
och de tillgängliga resurserna på många håll i världen inger oro. Skall
naturen kunna försörja den befolkningsökning vi inte kan hindra måste
vi också i vårt utvecklingssamarbete hjälpa till att hushålla med
resurserna. Inriktningen bör vara att angripa fattigdomen och stödja
åtgärder som leder till befolkningsutveckling i balans med omgivningen.
En varaktigt hållbar ekonomisk utveckling i i-ländema förutsätter en
bättre hushållning med resurser. I u-världen har fattigdomen och en
därmed förknippad folkökning allvarliga konsekvenser i nuet och ännu
mer på längre sikt. Jorden har nu en befolkning på 5,6 miljarder. Till
mitten av nästa sekel är antalet sannolikt mellan tio och elva miljarder.
Det är den siffran som planer och åtgärder måste ta sikte på. Denna
snabba och historiskt unika folkökning utgör en av de största utmanin-
garna i vår tid.

En större andel av det svenska utvecklingssamarbetet bör mot den här
bakgrunden gå till befolkningsrelaterade insatser. Regeringen har tillsatt
en nationalkommitté för att förbereda det svenska agerandet inför FN:s
konferens om befolkning och utveckling i Kairo i september 1994.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Kommittén har i sitt arbete identiferat en rad områden, inom vilka mer
stöd borde utgå.

Till dem hör att främja kvinnans ekonomiska och sociala ställning och
att verka för att männens roller och attityder förändras; det råder ett
belagt och starkt positivt samband mellan sådana förändringar och en
långsammare befolkningsutveckling.

Sexuell och reproduktiv hälsa - vari inbegrips tillgång till billiga och
kvalitativt fullgoda preventivmedel - är ett annat område som bör få
större resurser. I synnerhet tonåringars och ungdomars sexualitet bör
uppmärksammas.

Årligen utförs mellan 50 och 60 miljoner aborter i världen, ungefär
hälften av dem illegala, med stor risk för komplikationer och dödsfall för
kvinnorna. Tillgång till sexualupplysning är ett viktigt medel för att
undvika oönskade graviditeter och förebygga abort. Möjlighet till säker
och legal abort för de kvinnor som anser en abort absolut oundviklig är
viktigt för att minska kvinnodödligheten. I många länder är abort den
vanliga preventivmetoden. Detta är oacceptabelt. Lika förkastligt är
bruket av fosterdiagnostik i syfte att könsbestämma fostret och abortera
kvinnliga foster. Skälet till att så sker tyder på en för oss främmande syn
på människovärdet i allmänhet och kvinnans värde i synnerhet. Till grund
för regeringens inställning i frågan ligger, som framgått, att individen
och hennes behov och värdighet måste stå i centrum.

Emellertid skall understrykas att biståndet här är ett komplement till
berörda regeringars politik för att befolkning och resurser skall komma
i balans. Därför är en viktig del av ett svenskt agerande på området att
verka för en ansvarsfull och konsekvent ekonomisk såväl som social
politik från regeringarnas sida. Det är på den punkten som de stora
förändringarna måste komma.

Tillväxten av antalet HIV/AIDS-sjuka ökar dramatiskt i många länder.
Det är i första hand människor i produktiv ålder som insjuknar och som
följd drabbas barn och åldringar. Vi ser idag hur barn får sluta i skolan
för att inta mammas eller pappas roll som familjeförsörjare. I många
länder, särskilt i Afrika, är HIV/AIDS inte bara ett hälsoproblem utan
också ett samhällsekonomiskt och socialt problem till följd av sjukdomens
utbredning i de produktiva åldrarna. Regeringen ser det därför som en
mycket viktig uppgift att fortsätta utveckla insatserna på detta område.

Jordbruk och utveckling. Jordbrukets centrala roll i utvecklingsprocessen
är oomtvistad - ett fungerande jordbruk och en tryggad inhemsk
livsmedelsförsörjning bildar basen för en långsiktigt hållbar utveckling.
Jordbrukspotentialen i flertalet u-länder, särskilt i Afrika, är dåligt
utnyttjad. Insatser för att öka och effektivisera jordbruksproduktionen är
därför nödvändiga. Tillväxten måste i första hand åstadkommas genom
ökad produktivitet. Det förutsätter bl.a. en sund makroekonomisk miljö,
inklusive en prispolitik som stimulerar jordbruksproduktionen, en
fungerande infrastruktur och institutioner som kan underlätta jordbrukets
utveckling, liksom former för ägande och brukande som motiverar den
enskilde till investeringar. Produktionen måste också anpassas till de
ekologiska förutsättningarna och ske inom de gränser som naturen tål.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Andra faktorer, såsom naturkatastrofer, politiska missgrepp, kränkning Prop. 1993/94:100
av mänskliga fri- och rättigheter samt inbördeskrig har emellertid Bilaga 4
försvårat för bönderna i somliga länder att höja produktionen. Ett annat
problem är begränsningar i den internationella handeln. Tullar och andra
restriktioner, liksom dumpade världsmarknadspriser på vissa jordbruks-
produkter försvårar utvecklingen av u-ländemas jordbruk.

Avreglering av jordbrukspriserna och liberalisering av distributions-
systemen är avgörande faktorer för att man ska lyckas öka jordbrukspro-
duktionen. De ekonomiska reformprogram som flertalet samarbetsländer
genomför och som Sverige aktivt stöder, föreskriver bl.a. de här
åtgärderna. Att bonden får ordentligt betalt för sina produkter är av
central betydelse för att öka produktionen och sysselsättningen.

Regeringen anser att ökad uppmärksamhet bör ges åt frågor som rör
uthållig markanvändning och jordbruksproduktion i u-ländema. En
marknadsanpassad ekonomisk politik ökar möjligheterna för jordbruks-
biståndet att nå varaktiga resultat. Vi vet också att alla människor inte
har tillträde till marknaden på lika villkor. Det kan vara brist på
utbildning, ekonomiska resurser eller andra faktorer. Det krävs därför
satsningar på, men också effektivare kopplingar mellan forskning,
försöksverksamhet och metodutveckling som kan tillgodose småbrukarnas
behov och produktionsvillkor. Avregleringar och ökad privatisering
öppnar möjligheter för alternativa spar- och låneformer. Landsbygdens
infrastruktur måste rustas upp och system för underhåll förbättras.

Enskilda bönders äganderätt är central för utvecklingen av en effektiv
jordbruksproduktion. Det är också viktigt att dessa åtnjuter en grad av
rättssäkerhet som gör det möjligt att bruka jorden på lång sikt. Detta är
viktigt bl.a. för resursutnyttjande och möjligheten att planera verksam-
heten. Upprättande av jord och fastighetsregister kan ytterligare öka
säkerheten och effektiviteten i ägandet.

I flera länder förekommer idag s.k. ”landgrabbing”, vilket innebär att
delar av den statliga byråkratin tillskansar sig lantegendom på lands-
bygdsbefolkningens bekostnad. Detta försämrar ytterligare rättssäkerhet
och rättstrygghet för den jordägande landsbygdsbefolkningen. Det
försämrar också kopplingen mellan ägande och brukande av marken.
Regeringen följer noga utvecklingspolitiken i mottagarländerna i detta
avseende.

Kvinnor och utveckling. För att bistånd skall vara framgångsrikt och
kunna bidra till en hållbar utveckling krävs att både mäns och kvinnors
kompetens och möjligheter tas tillvara och utvecklas. Därför är det en
betydelsefull och ansvarsfull uppgift att verka för att kvinnor i allt högre
grad blir delaktiga i utvecklingssamarbetet. Det gäller såväl på global,
regional som på lokal nivå.

Regeringen ser det som ett viktigt framsteg att FN:s världskonferens
om de mänskliga rättigheterna i sitt slutdokument lyft fram kvinnans
rättigheter till en central fråga i det fortsatta arbetet för de mänskliga
rättigheterna. Diskrimineringen av kvinnan är såväl en kränkning av
hennes rättigheter som ett av de stora hindren för utveckling i u-ländema. 72

Samtidigt bör betonas kvinnans betydelse för den ekonomiska

utvecklingen. Denna betydelse är såväl direkt genom att kvinnan deltar Prop. 1993/94:100
i, t.o.m. tar huvudansvar för, viktiga produktionsområden men också Bilaga 4
indirekt genom den betydelse hon har för barns och ungdomars
utveckling. Av dessa olika perspektiv följer att det kvinnoinriktade
biståndssamarbetet bör inriktas mot en ökad fokusering på hela kvinnans
livscykel. En viktig aspekt för att uppnå en bättre tillvaro för kvinnor är
rätten och tillgången till primärutbildning. Flera globala studier visar på
det nära sambandet mellan kvinnors utbildningsnivå, hälsa och status i
samhället.

Ett av de fundamentala hindren mot en varaktig utveckling i u-länder
är diskrimineringen av kvinnor så väl i lagreglering som i praktiken.
Förberedelsena inför kvinnokonferensen i Peking 1995 blir därför en
betydelsefull process. Ett viktigt syfte med denna konferens är att skapa
ett förnyat politiskt åtagande och en handlingsplan för det fortsatta
arbetet. Tyngdpunkten bör här enligt svenskt synsätt läggas på frågor
som har avgörande betydelse för en majoritet av världens kvinnor.
Viktiga tema är fattigdomsperspektivet, medvetandegörande och
delaktighet i beslutsprocessen på alla nivåer.

En central uppgift är vidare att eliminera våld och andra övergrepp
mot kvinnor, och att ge kvinnor samma möjligheter som män till
hälsovård, utbildning och arbetsutveckling. Genom att bereda kvinnan
tillfälle till ekonomisk självständighet ges hon och hennes barn en
möjlighet till ett värdigt och respekterat liv.

Barn och utveckling. Den starka uppslutningen bakom konventionen om
barnets rättigheter inger förhoppning och visar på ett växande engage-
mang kring barnens situation i världen både från regeringar och enskilda
organisationer. Arbetet för barnets rättigheter har visat prov på nya och
innovativa inslag. Det är därför positivt att det arbetet vunnit stöd i det
antagna aktionsprogrammet från världskonferensen om mänskliga
rättigheter. Regeringen avser att ge fortsatt hög prioritet åt barnets
rättigheter inom biståndssamarbetet och i uppföljningen inom FN-
systemet.

Regeringen ser som sin uppgift att se till att staternas åtagande omsätts
i nationell politik så att barnets rättigheter och behov de fäcto tillgodoses.
Fortfarande är många länders regeringar i praktiken likgiltiga för barnens
situation genom att förekomsten av barnprostitution, jakt på gatubarn,
slavarbetet m.m. inte aktivt motarbetas. Här är det inte endast en fråga
om fattigdom utan också en vilja till förändring.

En särskilt utsatt grupp av barn är de som drabbas av krig och
konflikter. Den typ av konflikter som vi ser alltmer av får dramatiska
konsekvenser för civilbefolkningen och då särskilt barn. Alla insatser
som syftar till att hindra skadeverkningarna och samtidigt undanröja
konflikternas orsaker har stor betydelse för dessa barns möjligheter att
överleva på ett värdigt sätt. Sverige är pådrivande för att dessa barns
situation uppmärksammas.

Nyligen presenterade FN:s barnfond en första sammanställning av
situationen för barn i de länder som sammanställt handlingsplaner för 73

uppföljningen av bamtoppmötet 1990. Det är positivt att kunna konstatera

att situationen för världens barn generellt förbättras. Rapporten visar Prop. 1993/94:100
vidare att det finns fattigare länder som bättre tillgodoser sina barns Bilaga 4

basbehov än andra något rikare länder. Tyvärr fortsätter dock dis-
kriminerande åtgärder mot flickor och kvinnor i många länder. Det är
något som är oacceptabelt och som måste följas noga i vårt utvecklings-
samarbete.

UTREDNINGAR, UTVÄRDERING OCH FÖRDJUPAT
ANALYSARBETE

EU, Sverige och biståndet

Förhandlingarna om ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen (EU)
inleddes den 1 februari 1993.

Slutsatserna av det hittillsvarande svenska analysarbetet vad gäller
biståndspolitiken har bl.a. redovisats i de av Utrikesdepartementet
utgivna skrifterna Biståndet och EG (Fakta Europa, nr. 1991:3) och EG
och biståndet (Aktuellt i biståndspolitiken, nr. 1992:7).

EG-kommissionen har i sitt yttrande över den svenska medlemskapsan-
sökan redovisat sin bedömning av Sveriges biståndspolitik inför ett
medlemskap. Såväl de ovan nämnda svenska analyserna som EG-
kommissionen ser mycket positivt på ett svenskt medlemskap vad gäller
ett kommande biståndspolitiskt samarbete.

Som en aktiv förberedelse inför ett medlemskap bedrivs vid Utrikesde-
partementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete ett
fördjupat analysarbete med tre huvudinriktningar: organisation, finansier-
ing och policy. Arbetet med denna fördjupade analys beräknas avslutas
till sommaren 1994 och en närmare redovisning presenteras i nästa års
budgetproposition.

Det krävs beredskap för de nya relativt omfattande arbetsuppgifter den
svenska biståndsförvaltningen kommer att åläggas vid ett medlemskap.
Därför kartläggs dels vilka arbetsinsatser som krävs vid kommissionen
och dess administration dels behovet av resurser i Sverige.

Den ekonomiska omfattningen av Sveriges bidrag till EG:s bistånd har
enligt preliminära beräkningar fastställts till 1,6 - 1,8 miljarder kronor
eller ca 12 % av den nuvarande svenska biståndsbudgeten. Det bistånd
som bedrivs inom EG och som Sverige aktivt kommer att deltaga i
överlappar i viss mån det nuvarande svenska biståndet. Departementet
ämnar därför genomföra en jämförande kartläggning av de båda
biståndsprogrammen främst vad avser prioriteringar i och fördelning av
resurser. När Sverige skall bidra till EG:s bistånd är det viktigt att
fördela biståndsresursema så att EU blir en kompletterande kanal till
Sveriges övriga bistånd.

Den första fasen i medlemskapsförhandlingama har varit att under
våren 1993 gå igenom hela EG:s regelverk. Resultatet av dessa genom-
gångar är att regeringen inte ser några problem med att ta över detta
regelverk på biståndsområdet. Detta innebär dock inte att vi från svensk
sida helt delar den politik som EG bedriver på biståndsområdet. Som

medlemmar kommer Sverige att tillsammans med andra likasinnande Prop. 1993/94:100
länder kunna driva sin linje i frågor där vi anser det angeläget att från Bilaga 4
våra utgångspunkter söka påverka färdriktningen inom EU:s bistånds-
politik. I det pågående fördjupningsarbetet analyseras därför noggrant
vilka frågor som Sverige anser det extra angeläget att driva vid ett
medlemskap.

B iståndskreditutredningen

Som aviserades i förra årets budgetproposition har Utrikesdepartementet
låtit utreda frågan om införandet av ett biståndskreditsystem som
komplement till u-krediter. Utredningen, Biståndskrediter som komple-
ment till gåvobistånd, har varit föremål för remissbehandling vid BITS,
SIDA, SWEDECORP, och AB SEK.

Utredningen: I utredningen diskuteras för- och nackdelar med ett
anslagsfinansierat biståndskreditssystem som komplement till u-kredit-
systemet och den projektfinansiering som sker via Nordiska utvecklings-
fonden (NDF).

Utredningen presenterar en modell över ett biståndskreditsystem för
obundna krediter med en subventionsgrad på ca 80 % (IDA-liknande
villkor) för projektfinansiering i u-länder. Krediterna förutses lämnas
företrädesvis till sektorer där svenskt näringsliv är konkurrenskraftigt.
Biståndskreditema skall kunna användas som alternativ till gåvo-
finansiering av främst infrastrukturprojekt. Till skillnad från u-krediter
skall biståndskreditema utfästas för finansiering av projekt och ej
leveranskontrakt.

Fördelar med biståndskrediter är enligt utredningen att dessa ger
investeringar en mer marknadsorienterad prägel, är lämpliga för
samfinansiering samt kan användas vid en utfasning av reguljärt
gåvobistånd. Den främsta nackdelen med biståndskreditema som
alternativ till gåvobistånd är att de ökar mottagarlandets skuldbörda.

Utredningen förutser att en ram på ca 500 miljoner kronor per år kan
behövas när systemet är fullt utbyggt. I inledningsskedet kommer
anslagsbehovet att vara mindre. En anslagstilldelning om 100 miljoner
kronor torde räcka under det inledande året. BITS, SIDA och
SWEDECORP föreslås få möjlighet att, efter framställning hos
regeringen, disponera medel under biståndskreditramen. Den finansiella
administrationen föreslås handhas av AB Svensk Exportkredit.

Remissinstanserna: BITS och SWEDECORP är positiva till införandet
av ett biståndskreditsystem. SIDA anser att gåvobistånd är att föredra
framför kreditbistånd. SWEDECORP tillstyrker förslaget beträffande
beredande myndigheter men menar att beslut, åtminstone om krediter av
mindre storlek, bör ligga hos myndigheterna och ej regeringen. Också
SIDA är positiv till att samtliga aktuella myndigheter skall medges rätt
att utnyttja och besluta om medel under biståndskreditramen. BITS anser
att systemet bör ligga hos BITS där kompetens inom kreditbiståndet
redan finns.

SIDA och SWEDECORP anser att systemet skall vara anslags- 75

finansierat. BITS förordar ett huvudsakligen marknadsfinansierat system

i syfte att hushålla med anslagsmedel. Samtliga remissinstanser förordar Prop. 1993/94:100
ett obundet system. BITS och SWEDECORP anser dock att det i Bilaga 4
särskilda fall skall vara möjligt att utfästa bundna krediter.

Remissinstanserna anser att det är väsentligt att länderinriktningen
förtydligas.

Regeringens överväganden

Regeringens bedömning är att utredningen klart visat att fördelarna med
ett biståndskreditsystem överväger nackdelarna. Biståndskrediter som
komplement till u-krediter skulle öka flexibiliteten i det svenska
kreditbiståndet varigenom krediter på mycket förmånliga villkor kan ges
till fattigare länder. I huvudsak bör biståndskreditema ges för finansiering
av infrastrukturprojekt i låginkomstländer med liten eller medelstor
skuldbörda. Den biståndsmässiga beredningen och beslut om bistånds-
krediter föreslås ligga hos BITS medan själva kreditadministrationen bör
handhas av AB SEK. Vid beredningen av eventuella biståndskrediter till
SIDA:s samarbetsländer skall BITS samråda med SIDA.

SIDA:s stöd till infrastruktursektom bör också fortsättningsvis ske på
gåvobasis. SWEDECORP kan, vid sidan av det rena gåvobiståndet, inom
ramen för sitt verksamhetsanslag bevilja exempelvis villkorslån till
riskkapitalbolag och investeringsbanker i u-länder.

Biståndskreditema, som i normalfallet skall vara obundna, bör ges på
IDA-liknande villkor. Undantagsvis skall också bundna krediter kunna
komma ifråga.

Regeringen förordar att ett system för biståndskrediter inrättas under
en försöksperiod av två år. Medelsbehovet beräknas till 50 miljoner
kronor under det första verksamhetsåret. BITS bör tillåtas göra utfästelse
om biståndskrediter till ett belopp som motsvarar tre gånger de vid varje
tillfälle tillgängliga medlen.

Ett resultatorienterat synsätt

Den svenska biståndsförvaltningen måste ses som en helhet vars uppgift
är att hantera en verksamhet präglad av mångfald. De regler och system
som styr förvaltningens arbete måste successivt anpassas såväl efter
biståndspolitikens inriktning som efter förändringar i förvaltningens
omvärld.

De övergripande kraven och kriterierna för biståndet har behandlats
ingående i ett tidigare avsnitt. Regeringens styming av biståndet skall
präglas av ett resultatorienterat synsätt. Detta kräver bl.a. att målen för
alla projekt, insatser osv. görs tydliga samt att resultaten löpande följs
upp i förhållande till målen. Regeringen har mot denna bakgrund givit
myndigheterna sådana direktiv. Ett omfattande arbete i dessa frågor pågår
nu. Regeringen redovisade våren 1993 de allmänna ramarna för arbetet
(prop. 1992/93:244, bet. 1992/93:UU26, rskr. 1992/93:342).

Under våren 1993 inledde Sekretariatet för analys av utvecklingssam- ^6

arbetet (SAU) sin verksamhet. Dess uppdrag är att på ett systematiskt sätt Prop. 1993/94:100
söka besvara övergripande frågor om biståndets nytta och effektivitet. Bilaga 4
Under innevarande budgetår kommer SAU bl.a. att studera det samlade
svenska biståndet till Guinea-Bissau, Tanzania, Zambia och Nicaragua.

Den kommitté (dir. 1992:59) som leder SAU:s arbete beräknas under
sommaren 1994 avlämna ett betänkande med förslag om inriktningen av
och formerna för en fortsatt kvalificerad analys- och ut-
värderingsverksamhet inriktad på biståndets effektivitetsfrågor.

Ett mål för en mer effektiv biståndsförvaltning bör självfallet vara att
prestera effektiva biståndsinsatser. Biståndsmyndighetemas administrativa
kostnader är dock relativt begränsade, mindre än 5 % av de samlade
biståndsanslagen.

Administrativa besparingar har genomförts. Under hösten 1993 har
bl.a. integrationen av ambassader och biståndskontor inletts. De nya
utlandsmyndigheterna är ett uttryck för en mer markerad helhetssyn på
Sveriges förhållande till det berörda landet. Den utsända personalen kan
på detta sätt också utnyttjas mer flexibelt och effektivt. Integrationen
kommer att vara helt genomförd den 1 januari 1995.

Arbetet med att se över styrnings- och beslutsvägar, organisation samt
behoven av kompetensutveckling bör fortsätta. Regeringen gav i augusti
1993 en särskild utredare i uppgift (dir. 1993:87) att bl.a. behandla dessa
frågor och att utarbeta förslag om hur administrationen av biståndet kan
rationaliseras och effektiviseras. Denna Biståndsförvaltningsutredning
kommer att avlämna sina överväganden och förslag inom kort.

Utredarens arbete är inriktat dels på att precisera formerna för
regeringens styming av myndigheterna, dels på biståndssektoms
myndighetsstruktur. En central utgångspunkt är att ett resultatorienterat
styrsystem i förening med en tydligare roll- och uppgiftsfördelning,
mellan regering och myndigheter samt mellan myndigheter, i sig kan
möjliggöra inte obetydliga ekonomiska besparingar.

Multilateral upphandling

Den upphandi ingsmarknad som genereras av de mulitlaterala utvecklings-
bankerna och FN:s biståndsverksamhet är av flera skäl intressant. Den
är relativt stor, den är växande men också svårpenetrerad och omgärdad
av speciella upphandlingsregler. Trots det svenska näringslivets
internationalisering har svenska företag haft begränsade framgångar på
denna marknad.

Mot denna bakgrund angavs i förra årets budgetproposition
1993/94:100 (sid. 76) att Utrikesdepartementets handels- och u-
avdelningar avsåg att närmare analysera hur den svenska andelen av de
multilaterala organens upphandling skulle kunna öka inom ramen för
gällande principer om obundet bistånd och internationella upphandlings-
regler på området.

Arbetet med denna analys inleddes under sommaren 1993 av en
projektgrupp inom departementet. Till projektgruppen knöts en kontakt- 77

grupp med företrädare för Utrikesdepartementet, Finansdepartementet,

BITS, SIDA och SWEDECORP, Exportrådet och Industriförbundet samt Prop. 1993/94:100
Svensk Exportkredit. Bilaga 4

Projektets övergripande mål är att på grundval av en analys lägga
förslag till mer effektiva, koordinerade och strategiska svenska ffäm-
jandeinsatser på det multilaterala upphandlingsområdet.

Projektgruppen kommer att avlämna sin rapport under våren 1994. En
departemental prövning av projektgruppens förslag kommer därefter att
göras med avsikt att snarast genomföra sådana förändringar att nuvarande
ffämjandeåtgärder förstärks. Nedan presenteras vissa preliminära slut-
satser från projektgruppens arbete.

En generell slutsats är behovet av att hitta former för en förbättrad
samverkan för att uppnå det önskade resultatet: att inom ramen för de
svenska biståndspolitiska målen nå ett förbättrat utnyttjande av den
svenska resursbasen med sikte på en högre effektivitet i såväl ut-
vecklings- som katastrofsamarbetet och de fredsbevarande operationerna.

Med denna utgångspunkt avser projektgruppen att analysera och
preliminärt lämna förslag inom främst följande områden:

Revitaliserad främjandeorganisation-. En organisatoriskt förstärkt
främjandeverksamhet (inkl, projekt- och marknadsbevakning) baserad på
närmare samråd och samverkan mellan näringslivet, Utrikesdepartementet
och olika myndigheter.

Förbättrad marknadsinformation-. Tillskapande av ett mer samman-
hållet system för information om prioriterade marknader som idag finns
utspritt bland många olika aktörer såsom departement, ambassader,
biståndsorgan och företag.

Information om resursbasen-. Tillskapande av ett mer sammanhållet
system för information om resursbasen med avsikt att ge ambassader,
projektbevakare och andra möjlighet att kunna snabbt förmedla upp-
daterad och korrekt information om svenska företag, institutioner och
konsulter.

Finansieringsfrågor. Olika finansieringsarrangemang föreslås bli
föremål för en uppföljande översyn med hänsyn till dessa frågors stora
betydelse. Bland annat anses hittillsvarande system med konsultfonder i
olika multilaterala organ ha fungerat väl och föreslås bli ytterligare
utvidgat inom utvecklingsbankerna, inom FN-systemet och vissa av EG:s
program.

Selektiva insatser: Förslag till åtgärder för att öka svenska företags
möjligheter att leverera till FN:s fredsbevarande operationer, samt
insatser på katastrof- och flyktingområdet.

Valövervakningsinstitutet

Regeringen tillsatte 1992 en utredning för att utröna behovet av ett
internationellt institut för valövervakning. Utredningen överlämnade sitt
betänkande Free and Fair Elections - and Beyond (SOU 1993:100) den
21 oktober 1993.

Utredningen har baserat sitt arbete i hög grad på överläggningar med 78

forskare och individer med lång erfarenhet av valfrågor i skilda länder,

parlamentariker och parlamentariska organisationer, företrädare för Prop. 1993/94:100
regeringar och enskilda organisationer, FN och andra mellanstatliga Bilaga 4
sammanslutningar såsom Samväldet och EU. Synpunkter har på detta sätt
fortlöpande kunnat inhämtas och diskuteras såväl inom utredningen som
med sakkunniga utomlands. Arbetet har tilldragit sig betydande intresse
och har fått ett brett stöd.

Bakgrunden till utredningen är det starkt ökade behovet av inter-
nationell övervakning av val i skilda länder och världsdelar. Utredningen
ser detta som ett symptom på ett växande intresse för demokratiska
samhällssystem. Den understryker att det är angeläget att stödja denna
utveckling.

Utredningen konstaterar att de nuvarande insatserna för valövervakning
är kortsiktiga och har projektkaraktär. Behovet är emellertid långsiktigt.
Hela processen från ett val till nästa val omfattar exempelvis opposi-
tionens roll, parlamentens sätt att arbeta, den relevanta lagstiftningen,
möjligheten i praktiken för skilda politiska åsikter att få komma till tals,
valsystemet, vallängdernas konstruktion och vem som har rätt att rösta.

Vidare har utredningen konstaterat ett behov av internationellt
överenskomna regler och normer, bl.a. för valövervakning. Härtill
kommer att det föreligger en brist på opartiska instanser som alla parter
kan känna förtroende för.

Många av de organisationer som i dag ägnar sig åt valövervakning är
egentligen tillkomna för andra uppgifter, t.ex. nationella parlament, och
anser sig ha behov av ett mer professionellt organ för stöd och råd.
Länder som genomgår en demokratisk omvandlig måste ofta bygga upp
sin kompetens på skilda delar av valprocessen och skulle uppskatta en
systematisk hjälp för detta.

Det ligger i sakens natur att en pluralistisk demokrati också för
samman aktörer med skilda mandat och roller: regeringar, parlament,
enskilda organisationer och experter på valfrågor. Det finns i dag inget
forum som gör det möjligt för alla dessa att samverka på sina egna
villkor och mandat.

FN uträttar ett viktigt arbete på valområdet. Särskilt gäller detta
insatser för att bilägga långvariga konflikter, såsom i Namibia och
Kambodja. FN är ett mellanstatligt organ, och regeringar är bara en av
parterna i ett val. FN:s generalsekreterare och hans medarbetare har
också välkomnat och stött tanken på ett fristående institut och har lovat
ett fortsatt stöd för ansträngningar att få ett sådant till stånd.

Andra aktörer har skilda självvalda eller givna begränsingar. De är
geografiskt eller geopolitiskt begränsade (t.ex Europarådet), sysslar med
bara en viss del av den totala processen, har en bestämd politisk identitet
(t.ex. Samväldet), eller är nationella, vilket i vissa lägen kan negativt
påverka uppfattningen av deras trovärdighet.

Utredningen finner mot denna bakgrund att det finns både ett belagt
behov av ett nytt internationellt institut för stöd till valprocesser och ett
betydande internationellt stöd för tanken att upprätta ett sådant institut.

Institutet föreslås ägna sig åt tre huvuduppgifter:

- Normativ och forskningsorienterad verksamhet; 79

- Kapacitetsuppbyggnad, konsulttjänster och bistånd;

6 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 4

- Internationellt samarbete i form av erfarenhetsutbyte och valövervak- Prop. 1993/94:100
ning. Bilaga 4

Det föreslås att i institutets styrelse skall ingå företrädare för tre
kategorier: finansiärer, internationella organisationer samt erfarna
personer med olika professionell bakgrund och geografisk hemvist.

Ministern för internationellt utvecklingssamarbete och mänskliga
rättigheter har ställt sig bakom utredningen och dess slutsatser och
rekommendationer och avser att i början av 1994 sammankalla en
konferens för att formellt börja en process som avses leda till bildandet
av ett valinstitut.

Politiska partier

Regeringen har under innevarande budgetår initierat ett analysarbete om
möjligheterna och behovet av att kanalisera bistånd genom organ med
anknytning till politiska partier. Utredningens resultat kommer att
avrapporteras under våren 1994.

UNICEF-kommittén

Svenska UNICEF-kommittén, som är en statlig stiftelse, fungerar som
nationell kommitté för FN:s barnfond (UNICEF). Nationella kommittéer
finns i flertalet i-länder. Verksamheten regleras via ett s.k. samarbetsav-
tal mellan UNICEF och de nationella kommitteéma. Med något undantag
har de nationella kommittéerna formen av enskild organisation. Som
aviserades i förra årets budgetproposition har en utredare tillsatts för att
se över kommitténs associationsrättsliga form.

BISTÅNDSANSLAGEN M.M.

Regeringens förslag i det följande innebär att det samlade biståndet för
budgetåret 1994/95 uppgår till 13 360 miljoner kronor. Beloppet utgör
en ökning med 400 miljoner kronor, i jämförelse med innevarande
budgetår. Ökningen sker i enlighet med regeringens ambitioner att
Sverige inom en femårsperiod åter avsätter en procent av BNI till
internationellt utvecklingssamarbete.

Den föreslagna ökningen av biståndsramen är i huvudsak jämnt
fördelad över de olika anslagen. Sedvanlig pris- och löneomräkning har
skett av myndigheternas förvaltningsanslag. En särskild utredare har
tillsatts med uppdrag att utarbeta förslag om hur administrationen av
biståndet kan rationaliseras och effektiviseras. Regeringen avvaktar
utredarens förslag för att med dessa som grund senare kunna återkomma
med förslag till omprioriteringar och besparingar inom biståndsför-
valtningen.

I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1992/93:244, bet.
1992/93 :UU26, rskr. 1992/93:342) föreslås en ny struktur av anslagen

under littera C. Anslag III C 3. Andra biståndsprogram delas upp i
anslagen C 4. Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad, C 5.
Utvecklingssamarbete genom Beredningen för internationellt tekniskt-
ekonomiskt samarbete (BITS), C 7. U-landsforskning genom Styrelsen
för u-landsforskning (SAREC), C 9. Näringslivsbistånd genom Styrelsen
för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) och Swedfund
International AB och slutligen delar av C 13. Projektbistånd till vissa
länder m.m.. Varje myndighets verksamhetsanslag följs av dess
administrationsanslag. Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlätt-
nadsåtgärder slås samman med det importstöd som tidigare redovisats i
några av programländernas s.k. landramar under anslaget III C 2.
Utvecklingssamarbete genom SIDA till ett nytt anslag som kallas C 4.
Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad. Styrelsen för u-landsut-
bildning i Sandö (Sandö U-centrum) har tidigare budgetår erhållit medel
under två anslag. Dessa sammanförs nu till ett anslag så att även
elevförmåner och utbildningsbidrag anslås under myndighetens ordinarie
ramanslag. Ett nytt anslag föreslås och benämns C 13. Projektbistånd till
vissa länder m.m. Hit har olika typer av insatser som inte naturligt hör
hemma under något av de andra anslagen förts.

De multilaterala bidragen under anslaget C 1. Bidrag till internationella
biståndsprogram ökar med 146,6 miljoner kronor och uppgår till totalt
3 295 miljoner kronor. Det totala multilaterala biståndet är dock större
eftersom stora bidrag till internationella organisationer även ges från de
andra anslagen inom biståndsramen. Sammantaget uppgår de svenska
bidragen till ca en tredjedel av det totala svenska biståndet.

Övergången till ny budgeteringsteknik för Sveriges bidrag till
Internationella utvecklingsfonden (IDA) innebär att medel numera inte
anslås förrän IDA drar på en skuldsedel. Detta medför att reserverade
medel under anslagsposten för täckande av lagda skuldsedlar successivt
minskar. Vid budgetårsskiftet utgjorde sålunda det totala skuldsedels-
beloppet under anslaget drygt 4,7 miljarder kronor medan reserverade
medel för kommande utbetalningar uppgick till 3,3 miljarder kronor. Av
den ingående reservationen på ca 940 miljoner kronor för övriga ändamål
är allt utom drygt 70 miljoner kronor reserverat genom beslut eller
utfästelser.

Av medlen som budgeterats under tidigare år som täckning för
skuldsedlar som utfärdats för IDA:s räkning men ännu ej utbetalats har
regeringen efter riksdagens godkännande under budgetåret 1990/91
beslutat att disponera 125 miljoner kronor för multilaterala insatser i
Central- och Östeuropa samt 220 miljoner kronor för katastrofinsatser,
under budgetåret 1991/92 ytterligare 125 miljoner kronor för multi-
laterala insatser i Central- och Östeuropa samt under budgetåret 1992/93
150 miljoner kronor för katastrofinsatser i f.d. Jugoslavien, utan att
Sveriges åtaganden gentemot IDA inskränks.

Anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA beräknas samman-
lagt till 6 290 miljoner kronor. Då det importstöd som tidigare anslagits
över detta anslag nu föreslås flyttas till ett nytt anslag blir det svårt att
rättvisande informera om hur anslaget förändrats från föregående
budgetår. Med en uppskattning att importstödet för budgetåret 1993/94

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

utgör ca 540 miljoner kronor av budgeterade medel innebär det att det
föreslagna beloppet för 1994/95 skall jämföras med 6 159,5 miljoner
kronor. Detta anslag föreslås därmed öka med 130,5 miljoner kronor.

De outbetalda medlen under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete
genom SIDA uppgår till totalt 2 670 miljoner kronor. Hela denna
reservation utom 270 miljoner kronor är intecknad genom utfästelser och
avtal för olika projekt och program. En stor del av reservationerna
hänför sig till landramama och regionala stöd. För dessa anslagsposter
har regeringen medgivit en rätt att utfästa belopp på upp till tre gånger
anslagna medel för ett år. Denna budgeteringsteknik skapar förutsättnin-
gar för långsiktighet i landsamarbetet och för att utbetalningarna skall
kunna verkställas i takt med att medel behövs för genomförande av olika
projekt och program.

Anslaget C 3. Andra biståndsprogram uppvisar en reservation på ca
1 990 miljoner kronor. Av den totala reservationen hänför sig ca 190
miljoner kronor till u-landsforskning genom SAREC där allt utom knappt
50 miljoner kronor redan är intecknat för olika ändamål. U-krediter
genom BITS uppvisar en reservation på ca 560 miljoner kronor vilken
redan är intecknat. Regeringen anser att reservationen för u-krediter är
rimlig för att tjäna som buffert mot svängningar i anslagsbelastningen.
Tekniskt samarbete genom BITS uppvisar en reservation på ca 150
miljoner kronor som uppstått på grund av förseningar och förändringar
av insatsers genomförande. Av reservationerna om ca 100 miljoner
kronor som SWEDECORP uppvisar är redan ca 60 miljoner kronor
intecknade för olika ändamål. Reservationer på 775 miljoner kronor för
stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder är redan
helt intecknade för olika insatser. Reservationerna under anslagsposten
projektbistånd till vissa länder är ca 100 miljoner kronor. Regeringen
ämnar ta ett särskilt beslut om användandet av dessa medel.

Utgifter för biståndsverksamhet, som i statsbudgeten belastar andra
anslag än biståndsanslagen bör beaktas vid summeringen av det samlade
biståndet. För budgetåret 1992/93 uppgår dessa utgifter till 902,8
miljoner kronor varav 665 miljoner kronor hänför sig till avräkningar för
vissa asylkostnader.

Anslagsbelopp och anslagsbenämningar framgår av nedanstående
sammanfattande tabell.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Tabell 2 Biståndsanslagen 1991/92-1994/95 (mkr)¹

	Anvisat 1991/92	Anvisat 1992/93	Anvisat 1993/94	Förslag 1994/95	Förändr. 1993/94 -1994/95
C 1. Bidrag till inter-	3 319,4	3 566,1	3 148,4	3 295,0	146,6
nationella biståndsprogram C 2. Utvecklingssamarbete	7 300,0	7 517,0	6 699,5	6 290,0	-409,5
genom Styrelsen för inter- nationell utveckling (SIDA) C 3. Styrelsen för inter- nationell utveckling (SIDA)	269,6	293,8	297,4	314,7	17,3
C 4. Stöd till ekonomiska	500,0	700,0	500,0	1 000,0	500,0
reformer och skuldlättnad C 5.Utvecklingssamarbete				815,0	110,5

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

genom Beredningen för tekniskt-

ekonomiskt samarbete (BITS)
Tekniskt samarbete och	315,0	324,5	304,5
internationella kurser U-krediter	400,0	420,0	400,0
C 6. Beredningen för inter- nationellt tekniskt-ekonomiskt	14,6	18,7	20,6	20,7	0,1
samarbete (BITS) C 7. U-landsforskning genom Styrelsen för u-lands- forskning (SAREC)	395,0	425,0	405,0	425,0	20
C 8. Styrelsen för u-lands- forskning (SAREC)	21,0	25,4	26,7	27,5	0,8
C 9. Näringslivsbistånd genom Styrelsen för inter- nationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) och Swedfund International AB Näringslivsfrämjande	125,0	160,0	135,0	135,0	-25
Investeringsfrämjande	24,5	25,0	25,0
C 10. Styrelsen för inter- nationellt näringslivsbistånd		34,4	35,5	29,0	-6,5
(SWEDECORP) C 11. Styrelsen för u-landsut- bildning i Sandö (Sandö U-centrum)	54,9	23,0	24,9	32,3	0,3
Utbildningsbidrag och elevför-	6,8	7,1	7,1

måner

Anvisat 1991/92		Anvisat 1992/93	Anvisat 1993/94	Förslag 1994/95	Förändr. 1993/94 -1994/95
C 12. Nordiska afrikainstitutet	5,7	6,0	5,5	6,1	0,6
C 13. Projektbistånd till vissa länder m.m. Projektbistånd till vissa länder	200,0	40,0	20,0	66,9	29,4
Utredningar m.m.	8,0	10,0	7,5
Gäststipendie- och utbytes- program genom Stiftelsen Svenska Institutet	5,5	10,0	10,0
Biståndskostnader som	206,0	188,9	215,0	237,8	22,8
finansieras över andra huvud- titlar eller anslag Avräkning för vissa asyl- kostnader	700,0	665,0	665,0	665,0	0
Ofördelat belopp pga tekniska justeringar på myndigheternas förvaltnings- anslag			7,4
TOTALT: 13 871,0		14 460,0	12 960,0	13 360,0

¹ En ny anslagsstruktur föreslås för budgetåret 1994/95 varför tabellen inte blir
helt jämförbar över åren

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Multilateralt utvecklingssamarbete

Effektiviteten i det multilaterala systemet

Inledningsvis har vi redovisat den värld av globala utmaningar och
ömsesidigt beroende som allt tydligare avtecknar sig. Med denna
utveckling som bakgrund växer sig behovet av väl fungerande
internationella institutioner allt starkare. Sverige har som litet land alltid
varit en stark anhängare av multilateralism, och inte minst verkat for ett
starkt FN. Stödet för FN har varit såväl politiskt som finansiellt. FN:s
utvecklingsarbete har erhållit stora svenska bidrag. Inom ramen för vårt
bistånd kompletteras stöd direkt till s.k. programländer, annat bilateralt
stöd samt stöd till direkta insatser genom enskilda organisationer av
bidrag för utvecklingsändamål genom de multilaterala organen, främst de
internationella finansieringsorganen såsom Världsbanken och de regionala
utvecklingsbankerna, samt till FN:s olika fonder och program för
utveckling.

Vi har också redovisat att vi står inför en situation med ökade krav
och stagnerande resurser internationellt. Kraven på ökad effektivitet och

framförallt på påvisbara resultat i allt bistånd ter sig som än mer
angeläget mot denna bakgrund, oavsett om biståndet är multilateralt eller
bilateralt. Hur man skall gå till väga för att nå detta syfte ter sig
emellertid något annorlunda för det multilaterala biståndet jämfört med
det bilaterala biståndet. De multilaterala organisationerna utmärks just av
mångfalden av givare, och det skulle inte bli effektivt om var och en av
dessa givare ställde egna och delvis disparata krav, och på ett ryckigt och
oförutsägbart sätt påverkade verksamheten. Det handlar iställer om att
skapa multilaterala institutioner som är starka och professionella, har hög
integritet, väl definierade och avgränsade mandat och med tydliga styr-
och finansieringsystem där just multilateralismen, dvs. det gemensamma
åtagandet, står i förgrunden. Kraven på effektivitet måste självfallet vara
centralt för organisationerna själva. De måste kunna redovisa resultat
såväl kvalitativt som kvantitativt och göra relevanta utvärderingar för att
lära av dessa. Verksamheten i fält skall därvid stå i fokus. Vårt agerande
i multilaterala utvecklingsorgan styrs av strävan att utifrån våra egna
biståndspolitiska mål och prioriteringar skapa förutsättningar för dessa
institutioner att verka på ett effektivt sätt. Kraven på effektivitet från
medlemsländerna måste således i första hand riktas mot organisationernas
styrformer som ett medel för att effektivisera den faktiska verksamheten.

Styming och finansiering av multilaterala organ

De styrformer som finns i de internationella finansieringsorganen, dvs.
främst Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna, är i huvudsak
ändamålsenliga och funktionella. I finansieringsorganens styrelser står
verksamheten och dess resultat i centrum. Dessutom äger återkommande
förhandlingar mm där givarna i ett sammanhang förhandlar om den totala
volymen, sina individuella bidrag och organisationernas policyinriktning.
Här finns därför en direkt koppling mellan finansieringen av verksam-
heten och styrningen av densamma.

Sverige och Norden har kunnat spela en jämförelsevis stor roll och
verkat pådrivande i policyfrågor på ett sådant sätt att verksamheten i
dessa institutioner bedrivs i stor överenstämmelse med nordiska
biståndspolitiska mål. Det nordiska inflytandet är betydelsefullt trots
jämförelsevis små nordiska andelar vad avser finansiella bidrag. Särskilt
viktigt ter sig detta inflytande på utformningen av IDA, Världsbankens
fond för räntefri utlåning till de allra fattigaste länderna, där Sverige står
för en finansiell andel om 2,62 %. Sverige har där aktivt bidragit till en
utvecklad syn vad gäller t.ex. de sociala sektorernas roll, kvinnans
betydelse i utvecklingsprocessen och vikten av miljömässigt sund
utveckling som bedömningsgrund för verksamheten.

För FN-systemet blir bilden mer komplicerad. De olika FN-organen
har angelägna och viktiga mandat på områden som kapacitetsuppbyg-
gande bistånd, miljöfrågor, bistånd riktat till kvinnor och barn, livs-
medelsbistånd, bistånd till flyktingar och bistånd i katastrofsituationer.
Som redovisats i tidigare budgetpropositioner har Sverige tillsammans
med de övriga nordiska länderna genom Nordiska FN-projektet

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

analyserat FN:s biståndsverksamhet och påvisat hur FN-systemet Prop. 1993/94:100
successivt splittrats och marginaliserats. Denna utveckling har bl.a. Bilaga 4
inneburit an effektiviteten i den samlade verksamheten ibland är
otillfredsställande.

Den uppkomna situationen har i ett globalt perspektiv inneburit att ett
vakuum vad gäller internationellt ledarskap i vissa viktiga utvecklings-
politiska frågor uppstått. När FN-systemet därvidlag stagnerat, har
Världsbanken, världens ledande utvecklingsorgan, trätt in med bistånds-
analys och - åtgärder, medan FN-systemet i stort använt sina begränsade
resurser till en mer splittrad och disparat projektverksamhet. Behovet av
starka multilaterala institutioner för att lösa utvecklingsproblem av såväl
global som nationell karaktär innebär emellertid att det finns utrymme för
såväl FN som de internationella finansieringsorganen. Däremot måste
arbetsfördelningen dem emellan klargöras så att deras kompletterande
roller utnyttjas så effektivt som möjligt.

Det är ett svenskt intresse att stärka FN på det ekonomiska och sociala
området. För Sverige ter sig därför behovet av reformer i FN som ett
angeläget krav. Det nordiska FN-projektet, som redovisades mer i detalj
i de två senaste budgetpropositionerna hade till syfte att formulera förslag
till förändringar för effektivisering och reformering av FN:s bistånds-
verksamhet.

Tidigare reformförsök inom det ekonomiska och sociala området har
inte lett till några mer långtgående resultat. Trots många goda förslag har
det under de senaste 20 åren varit svårt att rucka på den obenägenhet till
förändringar som finns såväl bland medlemsländerna som inom FN-
systemet.

Nordiska FN-projektets slutrapport presenterades våren 1991.
Förslagen i rapporten går i huvudsak ut på att styr- och finansierings-
formerna för FN:s program och fonder skall reformeras. Bl.a. föreslås
att ett internationellt utvecklingsråd skall bildas där riktlinjer skall
diskuteras och läggas fast för FN:s samlade biståndsverksamhet. Vidare
föreslås att mindre exekutiva styrelser skall inrättas för var och en av
FN:s olika biståndsorganisationer i syfte att ersätta de nuvarande
ineffektivt fungerande styrelserna.

Nordiska FN-projektets slutrapport innehåller också förslag om hur
finansieringsformerna för FN:s biståndsverksamhet bör förändras. Syftet
med förslagen är att skapa en jämnare bördefördelning mellan givarna
liksom en högre grad av förutsägbarhet och därmed ökad möjlighet till
långsiktig planering av verksamheten. Den nuvarande formen med
frivilliga bidrag föreslås kompletteras med två andra bidragsformer. Den
första utgörs av reguljära bidrag från alla medlemsländer där hänsyn skall
tas till betalningsförmågan. Den andra formen föreslås vara ”förhandlade
bidrag”, vilket innebär att givarländema samlat kommer överens om hur
kostnaderna för den biståndsverksamhet som medlemsländerna beslutat
om skall fördelas.

Efter diskussioner i ECOSOC:s högnivåmöte juni 1991 kom de
nordiska förslagen att gå in i en förhandlingsfas inom FN. Generalför-
samlingen tillsatte hösten 1992 en arbetsgrupp med uppgift att lämna 86

förslag till församlingen för hur FN:s biståndsverksamhet kan

reformeras. Efter ett drygt år av förhandlingar fattade församlingen i
december 1993 beslut om reformer.

Beslutet innebär ett genombrott för nya principer för FN:s bistånds-
verksamhet som till stora delar bygger på Nordiska FN-projektets analys
och förslag. De nordiska ländernas bestämda inriktning att nå beslut som
innebär reella förändringar gav efter långa och mycket komplicerade
förhandlingar slutligen resultat.

Beslutet innebär att ECOSOC:s arbetsformer förändras. Under en del
av ECOSOC skall ett årligt högnivåmöte hållas om FN:s samlade
biståndsverksamhet. I enlighet med Nordiska FN-projektets förslag
kommer då en diskussion att föras och riktlinjer ges för hur denna
verksamhet skall drivas. Detta möjliggör att FN får en samlad policy och
klarare prioriteringar för den ekonomiska och sociala verksamheten.

En central del av beslutet är att de nuvarande styrelserna för FN:s
program och fonder skall ersättas med mindre exekutiva styrelser. De
nuvarande styrelserna består av ett 50-tal medlemmar samt observatörer.
Detta betyder att 200-300 personer kan delta vid de möten som hålls en
till två gånger per år. De nya exekutiva styrelserna skall bestå av 36
medlemmar och inga observatörer. Styrelserna skall träffas regelbundet
under året för att löpande styra verksamheten med utgångspunkt från de
övergripande riktlinjer som ges av ECOSOC. Styrelserna skall inte som
nu sammanträda i FN:s lokaler utan i respektive organs huvudkvarter.

Genom beslutet om förändrade styrformer har ett första viktigt steg
tagits för att få ett effektivare FN-bistånd. Det är ett grundläggande och
avgörande steg för att stoppa fragmentiseringen av FN-biståndet liksom
för att hejda den marginalisering som pågått under senare år. Det är
också ett avgörande steg i en förändringsprocess som nu har inletts.

Förändringsprocessen kommer att fortsätta under 1994. I beslutet
uppmanas generalsekreteraren att utreda hur ett nytt finansieringssystem
med i första han förhandlade bidrag kan utformas. Denna rapport skall
vara färdig i april och förhandlingar om ett nytt finansieringssystem
inledas i maj.

Generalförsamlingens beslut innebär också att en översyn skall göras
som underlag för diskussioner om fortsatta reformer. Bland annat skall
översynen se om antalet representanter i de exekutiva styrelserna kan
modifieras ytterligare. Översynen skall diskuteras vid ECOSOC :s
högnivåmöte sommaren 1995 samt vid generalförsamlingen samma år.

För att genomföra generalförsamlingens viktiga beslut krävs under den
närmaste tiden en komplicerad process vad gäller styrelsearbetets faktiska
utformning. I detta läge är det angeläget att Sverige tillsammans med de
övriga nordiska länderna finner former för fortsatt aktivt agerande i dessa
processer. Ett instrument i detta arbete är vår bidragsgivning, där våra
höga andelar ger oss ett gynnsamt läge. För att fullt ut kunna nyttja detta
instrument har regeringen en beredskap att periodicera utbetalningarna
på grundval av takten och framstegen i det fortsatta reformarbetet.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Budgetering av internationellt förhandlade bidrag

Riksdagen har att ta ställning till årliga bidrag för de multilaterala
biståndsorganisationerna. För vissa av dessa, nämligen Världsbanken och
de regionala utvecklingbankema, utgörs emellertid grundvalen för våra
bidrag av åtaganden för perioder om flera år. Detta innebär att
budgeteringen för dessa institutioner måste ske med viss framförhållning.

Utlåningen via Världsbankens och de regionala utvecklingsbankernas
utvecklingsgfonder finansieras genom bidrag från medlemsländerna, vilka
i återkommande förhandlingar beslutar om påfyllnader av fondernas
resurser. En sådan påfyllnad sträcker sig normalt över en tre- eller
fyraårsperiod, och medlemsländerna fastställer vid förhandlingarna sina
respektive bidrag för hela perioden, vilka sedan erläggs genom årliga
bidrag.

Budgetering av dessa bidrag har tidigare skett på så sätt att det i varje
års budget anslagits en summa motsvarande det totala svenska årsbid-
raget. Detta har sedan erlagts i form av en skuldsedel som deponerats i
Riksbanken. Då organisationen begärt att få tillgång till medel har en s.k.
dragning genomförts, vilket innebär att medlen dragits från summan på
skuldsedeln. Dessa dragningar sker emellertid först då organisationen
behöver resurser för utbetalningar till godkända projekt, varför de
anslagna medlen förblivit outnyttjade under en följd av år. En betydande
mängd outnyttjade medel härrörande från tidigare påfyllnader har på
detta sätt kommit att byggas upp under anslaget C 1. Bidrag till
internationella biståndsprogram.

För IDA gäller sedan budgetåret 1991/92 en ny budgeteringsmetod,
vilken innebär att regeringen inte längre anslår medel motsvarande det
totala svenska årsbidraget, utan istället anslår summan av årets beräknade
dragningar från lagda skuldsedlar. På detta sätt kommer de anslagna
medlen att motsvara de medel som verkligen används för utbetalningar
under året, och inga nya reserver byggs därför upp. Samtidigt minskar
den existerande potten outnyttjade medel i takt med att dragningarna från
tidigare fondpåfyllnader, för vilka budgetering skett enligt de gamla
principerna, fortsätter.

Det är viktigt att understryka att systemförändringen inte i sig påverkar
omfattningen av de svenska åtagandena gentemot IDA utan endast utgör
en budgetmässig omfördelning över tiden. Anslagen fördelas över ett
större antal år och medel till respektive påfyllnad anslås så länge som
IDA:s dragningar från motsvarande skuldsedlar pågår. Därigenom måste
medel anslås för dragningar från flera påfyllnader samtidigt. På sikt
kommer årliga åtaganden och anslag för beräknade dragningar att ligga
ungefär på samma nivå.

Regeringen avser införa samma budgeteringssystem för de regionala
utvecklingsfonderna (AfDF och AsDF) fr.o.m. nästa påfyllnad i
respektive fond. Den fond som härnäst påverkas av ett sådant system-
skifte är Afrikanska utvecklingsfonden.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det nya budgeteringsssystemet
har flera fördelar. För det första byggs inga nya reserver upp, samtidigt
som den existerande mängden outnyttjade medel minskar i takt med att

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

dragningarna från tidigare fondpåfyllnader fortsätter. Det ger också en Prop. 1993/94:100
sannare bild av den faktiska resursöverföringen till u-ländema, och ligger Bilaga 4
därmed i linje med en allmän strävan att inom biståndet avpassa
tilldelningen av medel till utnyttjandet.

Det nya systemet innebär därigenom att anslagen kan komma att
fluktuera från år till år betydligt mer än vad som varit fallet i det tidigare
budgeteringssystemet. Det är därför angeläget att se till budgetbeloppen
över en flerårsperiod för att bedöma hur nivån på de svenska åtagandena
gentemot fondema förändras över tiden.

Sverige driver, på basis av förslag i det nordiska FN-projektet, att ett
system med förhandlade bidrag skall tillämpas också i FN-systemets
operativa verksamhet. Den rapport generalsekreteraren skall presentera
till generalförsamlingen i vår skall innehålla förslag om ett sådant
system. Skulle ett sådant system genomföras i FN, får det på sikt
konsekvenser för budgeteringen av bidragen också till berörda FN-organ.

Multilateral upphandling

De internationella organisationerna, med Världsbanken i spetsen,
kommer enligt nyligen genomförda beräkningar att upphandla varor och
tjänster till olika projekt för upp mot 300 miljarder dollar under resten
av 1990-talet. På denna multilaterala marknad har svenska företag hittills
haft begränsade framgångar.

Frågan om näringslivets roll i utvecklingssamarbetet är för närvarande
föremål för ett ökande intresse både internationellt och i våra nordiska
grannländer. Såväl den amerikanska som den kanadensiska regeringen
har gjort omfattande genomgångar av möjligheterna att öka näringslivets
engagemang i både det bilaterala och det multilaterala utvecklingssam-
arbetet. På närmare håll har Danmark sedan slutet på 1980-talet arbetat
med en särskild aktionsplan för samverkan mellan det danska näringslivet
och DANIDA. Norge har bl.a. fokuserat sina insatser på en samverkans-
organisation för katastofbiståndet mellan staten, frivilligorganisationer
och näringslivet, det s.k. NOREPS, där näringslivet står berett att med
kort varsel leverera färdiga insatspaket inkluderande sjukvårdsenheter,
förnödenheter och förläggningar.

Under våren har Utrikesdepartementets handels- och u-avdelningar
gemensamt börjat analysera hur den svenska andelen av upphandling på
den multilaterala marknaden ska kunna öka inom ramen för gällande
principer om obundet bistånd och internationella upphandi ingsregler på
området. Projektet ska kartlägga och analysera dels efterfrågan - den
multilaterala marknadens behov, dels utbudet - vad den svenska
resursbasen kan leverera av varor och tjänster samt hur efterfrågan och
utbud bättre kan knytas samman genom mer offensiva, koordinerade och
strategiska främjandeinsatser av företagen med hjälp av Utrikesdeparte-
mentet, Exportrådet med flera.

Projektets uppläggning och preliminära slutsatser beskrivs närmare i
det inledande avsnittet under rubriken ”Utredningar, utvärdering och 89

fördjupat analysarbete”.

På efterfrågesidan är det främst tre huvudfrågor som behöver besvaras:
Den multilaterala marknadens volym; vad som upphandlas; och hur
upphandlingen sker. Vad gäller utbudssidan - den svenska resursbasen -
har bara omkring hundra foretag under senare år visat ett mer eller
mindre aktivt intresse för den här marknaden. Fyra eller fem klassiska
namn inom svensk exportindustri svarar för upp till 80 procent av
leveranserna. Sämst lyckas svenska konsultföretag. Mot denna bakgrund
kommer en närmare kartläggning av den svenska resursbasens potential
för leveranser till den multilaterala marknaden också att genomföras.

Sverige arbetar internationellt för en konkurrensneutral ordning för
överföring av kapital, varor och tjänster till angelägna projekt och
program i u-länder och före detta statshandelsländer. Det innebär
emellertid inte att Sverige bara har att ställa betydande resurser till
utvecklingsbankernas och FN:s förfogande.

Utgångspunkten för projektet är att Sverige har mer att bidraga med
till u-ländemas utveckling än bara finansiella resurser. Former bör därför
skapas för att mer aktivt främja hela den svenska exportbasens stora och
långsiktigt uppbyggda kunnande om bland annat projektverksamhet i u-
världen. I första hand faller det på de svenska företagen att bli mer
aktiva. Men eftersom utvecklingsbankerna är en blandning av mellanstat-
liga organisationer och banker med marknadsmässiga avkastningskrav bör
upphandlingsfrågoma hanteras i samverkan mellan statliga myndigheter
och näringslivet.

Mer aktiva främjandeåtgärder bör således kunna ske både på företags-
nivå och statlig nivå. Projektet avser ta ett helhetsgrepp på dessa ganska
komplicerade frågor. Svårigheten är att många visserligen har kunskap
om de multilaterala organisationerna, om den svenska resursbasen och
om främjandeorganisationen men få har överblick över alla dessa tre
områden. Det är vad som synes krävas för att lyckas på den multilaterala
marknaden.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram

1992/93	Utgift	3 701 833 837 Reservation	941 050 929
	Utestående
	skuldsedlar	4 747 376 933
1993/94	Anslag	3 148 404 000
1994/95	Förslag	3 295 000 000

Tabell 3. Bidrag till internationella biståndsprogram budgetåren 1993/94 och
1994/95 (mkr)

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Anslagspost/delpost

1993/94 1994/95 Förändring

Anslag Förslag (mkr)

(mkr) (mkr)

FN:S EKONOMISKA OCH SOCIALA VERKSAMHET I FÄLT

FN:s utvecklingsprogram (UNDP)

varav

- ordinarie bidrag	560	570	10
- FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF)	40	40	0
FN:s befolkningsfond (UNFPA)	140	140	0
FN:s barnfond (UNICEF)	350	350	0
Världslivsmedelsprogrammet (WFP)	270	270	0
FN:s hjälporganisation för
palestinaflyktingar (UNRWA)	130	146	16
FN:s flyktingkommissarie (UNHCR)	235	275	40
UNCTAD/GATT:s internationella
handelscentrum (ITC)	20	15	-5
Narkotikabekämpning genom FN-systemet	53	50	-3
SUB TOTALT	1 798	1 856	58

INTERNATIONELLA FINANSIERINGSORGAN

V ärldsbanksgruppen

varav

- Internationella
utvecklingsfonden (IDA)

- Internationella
finansieringsbolaget (IFC)

Delsumma

Regionala utvecklingsbanker
varav

- Afrikanska
utvecklingsbanken (AfDB)

- Afrikanska
utvecklingsfonden (AfDF)

500	625	125
14	14	0
514	639	125
0	0	0
321	0	-321

Anslagspost/delpost	1993/94 Anslag ( mkr)	1994/95 Förslag (mkr)	Förändring (mkr)
- Asiatiska
utvecklingsbanken (AsDB)	0	0	0
- Asiatiska
utvecklingsfonden (AsDF)	0	115	115
- Interamerikanska
utvecklingsbanken (IDB/FSO)	0	18	18
Del summa	321	133	-188
Övriga utvecklingsfonder
varav
- Nordiska utvecklingsfonden (NDF)	62	105	43
- Internationella jordbruks-
utvecklingsfonden (IFAD)	0	0	0
Del summa	62	105	43
SUB TOTALT	897	877	-20
ÖVRIGT
- Miljöinsatser	45	150	105
- Internationella fomilje-
planeringsfederationen (IPPF)	89	89	0
- Internationella sjöfartsuniversitetet
(WMU)	18	18	0
- Multilaterala biträdande experter m.m	55	62	7
- FN-aktioner för fred och återuppbyggnad	150	150	0
- Övriga insatser	96	93	-3
SUB TOTALT	453	562	109
SUMMA	3 148	3 295	147

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

FN:s ekonomiska och sociala verksamhet i fält

FN:s utvecklingsprogram (UNDP)

Anslag 1993/94

Förslag 1994/95

varav

Ordinarie bidrag till UNDP

FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF)

600 000 000

610 000 000

570 000 000

40 000 000

FN:s utvecklingsprogram (UNDP) skall vara FN-systemets centrala organ
för finansiering och samordning av tekniskt bistånd. UNDP ger råd och
finansierar insatser inom alla samhällssektorer. UNDP har program i 174
länder och territorier med tyngdpunkt i de fattigaste u-ländema. 87
procent av UNDP:s resurser fördelas till länder med en per capita
inkomst på högst 750 dollar.

UNDP har en viktig uppgift i att stödja mottagarländernas kompetens-
utveckling liksom att samordna FN:s biståndsverksamhet på landnivå.
UNDP:s verksamhet är dock allt för splittrad på projekt inom olika
sektorer. Externa experter engageras istället för att inhemsk kapacitet
utvecklas. UNDP har inte kunnat fullfölja sin samordnande uppgift på ett
tillfredsställande sätt. Med en begränsad budget har inte UNDP heller
kunnat bli den centrala finansieringsmekanism som det en gång var tänkt
att UNDP skulle vara.

Från svensk sida har betonats att UNDP måste fokusera sin verksam-
het och att i ännu större utsträckning stödja kompetensutveckling och
institutionsbyggande i de fattigaste länderna.

Regeringen har tidigare betonat vikten av en effektivare samordning
av FN-systemets biståndsinsatser. UNDP har en viktig uppgift att
tillsammans med andra FN-organ utveckla samordningen på landnivå så
att FN:s samlade insatser formas så effektivt som möjligt. I detta arbete
måste mottagarländerna spela en avgörande roll. Mottagarländerna bör
i större utsträckning själva ta ansvaret för att genomföra utvecklingsin-
satser liksom för att samordna det externa biståndet. Regeringen anser att
UNDP har en strategisk roll i att utveckla insatser som leder till hållbar
mänsklig utveckling.

År 1993 presenterade UNDP för fjärde gången årsrapporten om
mänsklig utveckling (Human Development Report). UNDP har genom
rapporten lagt grunden för ett instrument som på ett mångsidigt sätt kan
mäta begreppet mänsklig utveckling. Ett annat exempel på hur UNDP
utvecklar sin analytiska kompetens är den studie som gjorts om tekniskt
samarbete, ”Rethinking Technical Cooperation”. Det är viktigt att UNDP
fortsätter att utveckla sitt analytiska arbete för att kunna spela en mer
aktiv och pådrivande roll i den internationella utvecklingsdebatten och i
utvecklingen av det internationella ekonomiska och sociala samarbetet.

En av UNDP:s viktiga uppgifter är att stödja u-ländemas kapacitets-
uppbyggande inom miljöområdet. UNDP är ett av de organ som
genomför projekt finansierade av den globala miljöfaciliteten (GEF).
Sverige driver också aktivt att miljöfrågorna skall vara en viktig del av
UNDP:s reguljära arbete.

UNDP har påbörjat verksamhet i Central- och Östeuropa samt i OSS.
Sverige har i detta sammanhang betonat att FN-systemets komparativa
fördelar måste tydliggöras i förhållande till bilaterala och andra multi-
laterala biståndsgivare. Vidare understryks att UNDP:s landrepresentan-
ter skall ha en nyckelroll för väl samordnade FN-insatser i respektive
land.

UNDP spelar också en viktig roll i FN:s katastrofarbete. UNDP:s
huvuduppgift är dock återuppbyggnad efter en katastrof och att se till att
akuta katastrofinsatser förenas med åtgärder som leder till varaktig

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

utveckling Prop. 1993/94:100

UNDP:s nye chef har markerat att organisationens arbete skall Bilaga 4
renodlas och effektiviseras. Arbetet skall i högre utsträckning inriktas på
policyfrågor liksom på hållbar mänsklig utveckling. Samarbetet med
andra FN-organ skall förbättras och samarbetet med Världsbanken och
de regionala utvecklingsbankerna fortsätta att utvecklas. Den nye UNDP-
chefen har satt igång en omfattande översyn av såväl den interna
administrationen som av fältverksamheten. Regeringen stödjer den nye
UNDP-chefens ambitioner. Men om större och nödvändiga förändringar
skall kunna genomföras måste såväl styr- och finansieringsformerna som
personalpolitiken reformeras. Ett nytt finansieringssystem som innebär
att givarna gemensamt förhandlar om bidragen måste införas liksom en
liten exekutiv styrelse som kontinuerligt ger riktlinjer för hur verksam-
heten skall utformas. I personalpolitiken bör kompetens och personalut-
veckling starkare betonas.

Sverige har sedan länge tillhört en av de största givarna till UNDP.
Genom minskningar i biståndsbudgeten samt kronans minskade värde i
förhållande till dollarn blev Sverige 1993 den sjunde största bidrags-
givaren. Regeringen föreslår att Sveriges bidrag för nästa budgetår ökar
med 10 miljoner kronor. Ett ökat stöd är motiverat för att stödja det
positiva reformarbete som drivs inom UNDP. UNDP har en central och
viktig uppgift i arbetet att stärka och vidareutveckla FN:s ekonomiska
och sociala verksamhet. Regeringen föreslår att Sveriges bidrag till
UNDP beräknas till 570 miljoner kronor för nästa budgetår.

FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF) ger finansiellt och tekniskt bistånd
till små eller mindre investeringsprojekt som gynnar den lokala
företagsamheten i de minst utvecklade länderna. Verksamheten är
inriktad på att stödja marknadsekonomisk utveckling. Fondens verksam-
het har visat sig vara ett viktigt komplement till UNDP:s tekniska bistånd
och till de större projekt som utvecklingsbankerna stödjer.

Sverige är en av de större bidragsgivarna till fonden. Regeringen
förordar att bidraget för budgetåret 1994/95 beräknas till oförändrade 40
miljoner kronor.

FN:s befolkningsfond (UNFPA)

Anslag 1993/94 140 000 000
Förslag 1994/95 140 000 000

Målen för UNFPA: s verksamhet växte fram ur en internationellt omfattad
medvetenhet om befolkningsfrågans vikt. Att bistå u-ländema att bygga
upp en egen kunskap och kapacitet för att möta de växande behoven på
befolkningsområdet var, och är ett övergripande mål. Kunskapsspridning
om de sociala, ekonomiska och ekologiska konsekvenserna av en
befolkning i obalans med resurserna är också av avgörande betydelse i
såväl i- som u-länder. UNFPA:s samordnande roll inom FN-systemet är

naturlig och given.

Sveriges aktiva engagemang i denna fråga har manifesterats ända sedan
5O-talet. Sambanden mellan befolkningens storlek, kvinnans ställning och
en hållbar utveckling har av oss framhållits som särskilt relevanta. En
ökad fokusering på fältorientering har också betonats.

Svårigheterna att mäta organisationens framgång i relation till de ovan
angivna målen är avsevärda. Frågans karaktär är av den arten att den inte
med lätthet kan avläsas i siffror och diagram. Fondens egen årsrapport
är också svår att penetrera och ger en relativt glättad och problemfri bild.
Fondens tolkning av de fastlagda målen speglar en bild av hur befolk-
ningsproblematiken framställdes som ett resultat av Mexico-konferensen
1984. Hälsoperspektivet med särskild hänsyn till tillgången till preventiv-
medel blir alltför dominant. UNFPA: s ökande decentralisering av
verksamheten är emellertid positiv.

Sverige har inför 1994 års FN-konferens om befolkning och utveckling
framhållit vikten av ett helhetsperspektiv. Regeringen redogör i inled-
ningsavsnittet till littera C för sin syn i denna fråga.

UNFPA :s styrelse gav 1993 exekutivdirektören i uppgift att till
styrelsemötet 1995 lägga fram förslag om fondens programprioriteringar
och dess framtida inriktning. Förslagen skall baseras på synpunkter både
från styrelsen och rekommendationer från den internationella konferen-
sen. Reformer av FN:s verksamhet på det ekonomiska och sociala
området är av stor betydelse även för UNFPA:s fortsatta verksamhet i
enlighet med det ursprungliga mandatet, nämligen att bistå u-ländema att
bygga upp sin egen kapacitet.

Regeringen förutser ett ökande behov av den verksamhet som UNFPA
bedriver, både som pådrivare inom FN-systemet och i relation till
medlemsländerna. Den kommande konferensen kommer att visa i vad
mån mandatet skall förändras eller omtolkas. En ökande betoning på de
nyckelfrågor som vi tidigare redovisat är härvid av vikt för storleken på
det svenska bidraget. Regeringen föreslår att bidraget till UNFPA
beräknas till 140 miljoner kronor för budgetåret 1994/95.

FN:s barnfond (UNICEF)

Anslag 1993/94 350 000 000
Förslag 1994/95 350 000 000

Det internationella bamåret 1979 blev början till en delvis ny era för
FN:s barnfond. UNICEF insåg tidigt att kvinnors ställning och livsvillkor
är nära förbundet med barns möjligheter till utveckling. Förutom att bistå
på det materiella planet fick organisationen nu en viktig roll som
opinionsbildare. Syftet var att barn och kvinnors behov skulle beaktas i
alla frågor. Under 1980-talet, då många länder, inte minst i Afrika,
började genomföra strukturanpassningsprogram blev detta av speciell vikt
för UNICEF. Innevarande årtionde inleddes med tillkomsten av
konventionen för barnets rättigheter och bamtoppmötet. Uppföljningen

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

7 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 4

av bamtoppmötet har resulterat i att flertalet länder i världen engagerat
sig i att ta fram nationella handlingsplaner för att förbättra barnens
livsvillkor. Sverige har varit en drivande kraft både vad gäller initiativet
till bamtoppmötet och dess uppföljning och till barnkonventionen och
dess ratificering samt genomförandet.

En genomgående arbetsmetodik för UNICEF är att sätta kvantitativa
mål för verksamheten. Som exempel kan nämnas det ”historiska målet”
att vaccinera 80 procent av jordens barn, vilket uppnåddes 1991. Det är
dock lika viktigt att parallellt arbeta för att framgångarna blir varaktiga
och ej helt beroende av ”utomstående” assistans, genom att i högre grad
involvera och föra över ansvaret till myndigheter och organisationer på
nationell nivå.

En övergripande utvärdering av fondens arbete 1991/92 visade på en
rad strategiska val som UNICEF måste göra för att kunna verka som en
effektiv och ändamålsenlig organisation även i framtiden. Utvärderingen
pekade bl.a. på vikten av att kvinnan involverades i hela utvecklingsarbe-
tet, och inte ”bara” när hon är föremål for en insats. I en värld av
ökande krav på resultat och hårdnande konkurrens om bidrag framstår
behovet av att klart definiera verksamhetens mål och arbetsmetodik,
framförallt mot bakgrund av organisationens multikulturella karaktär,
som en absolut nödvändighet.

Under senaste tioårsperioden har omfattningen av verksamheten mer
än fördubblats. Insatserna har dessutom utökats till nya sektorer och till
större målgrupper inklusive kvinnan i alla hennes roller och i vissa fall
mannen. Organisationen har dock inte i samma takt anpassats till de nya
uppgifterna eller förväntningarna. Trots att UNICEF, i jämförelse med
andra FN-organ, lyckas förhållandevis bra med genomförandet av
program och framförallt som opinionbildare, uppfylls inte de svenska
kraven på insyn och rapportering i verksamheten. Det snabbt ökade
ansvaret for insatser i katastrofområden har också ställt UNICEF: s
arbetssätt och personalstruktur på sin spets. För att få lämpliga former
för en konstruktiv dialog mellan sekretariatet och medlemsländerna har
Sverige för UNICEF vid flera tillfällen betonat vikten av framsteg i den
nu pågående reformprocessen.

Under kommande arbetsår är det av särskild vikt att följa barnfondens
utveckling vad gäller den snabbt växande rollen i katastrofinsatser.
Befolkningsfrågan är förmål för en intensiv debatt i UNICEF. Sverige
välkomnar en bredare syn på befolkningsområdet samt intensifierade
insatser for att mildra effekterna av HIV/AIDS.

Det finns ett nära samband mellan kvinnor och barns utbildningsnivå
och hela familjens levnadsvillkor inbegripet hälsostatus, inkomstnivå,
möjlighet att tillvarata sina rättigheter etc. I detta och andra sammanhang
är det en viktig uppgift att försöka tillgodose det generella behovet av
utbildning. Sverige stödjer därför ökade insatser på utbildningsområdet
och då särskilt med betoning på utbildning för flickor och kvinnor.
Sverige vill se att kvinnors, såväl som mäns, roller och delaktighet
uppmärksammas i all programverksamhet. Fonden har en fortsatt viktig
roll i sitt normativa arbete, framförallt vad gäller barnets rättigheter.

Mot bakgrund av UNICEF: s breda verksamhetsfält har det svenska

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

bidraget till organisationen utvecklats i tre riktningar; ett fortsatt stort Prop. 1993/94:100
basbudgets töd, ett växande stöd via SIDA:s landprogram och ett växande Bilaga 4
stöd för katastrofinsatser. Det svenska totala stödet till UNICEF uppgick

1992/93 till 765 miljoner kronor.

Med stöd av resonemanget kring UNICEF:s framtida inriktning och
utveckling föreslår regeringen att det svenska basbudgetstödet skall utgå
med 350 miljoner kronor.

Världslivsmedelsprogrammet (WFP)

Anslag 1993/94 270 000 000

Förslag 1994/95 270 000 000

Världslivsmedelsprogrammet, WFP, ansvarar för livsmedelsbistånd till
FN:s katastrofverksamhet, till flyktingar under FN:s flyktingkommisaries
mandat till utvecklingsprojekt där livsmedel kan utgöra en delkomponent.
Idag kanaliseras ca 25 % av världens totala livsmedelsbistånd genom
WFP.

Det finns alltid en risk att livsmedelsbistånd kan få negativa verk-
ningar, bl.a. på känsliga lokala marknader i u-länder. Risken är särskilt
stor vid katastrofer, då ofta mycket stora mängder mat är i omlopp. Det
är av yttersta vikt att livsmedelsbistånd ges utifrån kunskap och
kompetens och att samordning sker, speciellt vid katastrofer. Livsmedels-
bistånd får inte ges på så sätt att lokala och regionala produktions- och
handelsmönster slås ut.

Sverige verkar för att WFP:s andel av världens sammanlagda
livsmedelsbistånd skall bli större samt för att WFP skall kunna spela en
mer aktiv roll för att lindra verkningarna av katastrofer av olika slag.
Sverige driver också att WFP skall fungera som ett forum för policydia-
log i livsmedelsbiståndsfrågor.

WFP har en stor och väl fungerande organisation for transporter och
logistik. Flera stora givare väljer att använda sig av WFP också för sitt
bilaterala livsmedelsbistånd. WFP behöver dock förbättra och utveckla
sin projektverksamhet, främst på utvecklingsområdet.

Sedan 1986 har WFP mer än fördubblat sin omsättning som idag
uppgår till närmare 2 miljarder US dollar per år. Ökningen beror främst
på det ökande antalet katastrofer i världen samt att man sedan 1992 från
UNHCR övertagit ansvaret för livsmedelsbiståndet till världens
flyktingar. Dessa två områden har ökat från 10 % till 60 % av den totala
verksamheten. Organisationsstrukturen har dock inte förändrats och
byggts ut i samma utsträckning som den operativa verksamheten och
organisationen står därför idag inför strukturella problem. En ny policy
som är anpassad till den nya verksamheten behöver utvecklas. Fördelning
av personalresurser, beslutsmekanismer, budgethantering, och redovis-
ningssystem behöver ses över. Sverige har som medlem i WFP:s
styrelse, tillsammans med bl.a. övriga nordiska länder, drivit att en
diskussion om dessa frågor skall äga rum vilket kommer att ske under

1994. Resultatet av denna diskussion påverkar Sveriges framtida hållning Prop. 1993/94:100
till WFP. Bilaga 4

Inom ramen för 1986 års konvention om livsmedelshjälp (Food Aid
Convention, FAC) har medlemsländerna åtagit sig att ge bidrag som
sammanlagt motsvarar 7,5 miljoner ton spannmål per år. Det konven-
tionsbundna svenska årsbidraget motsvarar 40 000 ton vete inkl,
kostnader för administration och frakt och lämnas genom WFP.

Regeringen anser att livsmedelsbiståndsfrågoma och WFP kommer att
spela en fortsatt stor roll, främst i ljuset av det stora antalet katastrofer.
Sverige kommer att behöva ägna särskild uppmärksamhet åt att aktivt
delta i den förestående policydiskussionen om WFP:s framtida verksam-
het. Regeringen föreslår ett bidrag till WFP om totalt 270 miljoner
kronor. I denna summa ingår det svenska årsbidraget till Food Aid
Convention motsvarande kostnaden för 40 000 ton vete.

FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA)

Anslag 1993/94 130 000 000

Förslag 1994/95 146 000 000

FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA) skapades av
FN:s generalförsamling 1949 och startade sin verksamhet i maj 1950.
UNRWA:s mandat har förlängts efterhand, senast 1992 då generalför-
samlingen beslutade om förlängning till den 30 juni 1996. UNRWArs
uppgift är att ge utbildning, hälsovård och social service för palestinska
flyktingar på Västbanken, i Gaza, Libanon, Syrien och Jordanien.
Palestinska flyktingar är de personer som lämnade Palestina vid staten
Israels tillkomst samt de som blev flyktingar efter junikriget 1967.
Genom att barn och barnbarn ärver sina föräldrars flyktingstatus har
mandatet kommit att omfatta ca 2,8 miljoner palestinier registrerade hos
UNRWA. Ca en tredjedel av dessa befinner sig i flyktingläger.

UNRWA har ett gott anseende i givarsamfundet som en kostnads-
effektiv och väl fungerande organisation. Detta gäller särskilt den
operativa verksamheten. Avtalet den 13 september om ett ömsesidigt
erkännande mellan PLO och Israel förändrar dock förutsättningarna för
UNRWA:s arbete. Tills dess att ett fungerande palestinskt självstyre
etablerats kommer UNRWA att spela en nyckelroll i fredsprocessen, dels
som ”kommunal förvaltning” för främst utbildning och hälsovård, dels
som en av kanalerna för det internationella bistånd som syftar till att
snabbt förbättra palestiniernas levnadsvillkor. I ljuset av den nya
utvecklingen är det naturligt att UNRWA:s verksamhet nu integreras i en
sammahållen administration för samtliga palestinier.

UNRWA kommer även i fortsättningen att ha en viktig uppgift för de
palestinska flyktingar som inte befinner sig på Västbanken eller i Gaza.
UNRWA: s roll som utvecklingsorganisation och inte bara som humanitär
organisation bör lyftas fram i syfte att bryta det beroende av bistånd som
många flyktingar har efter många år av internationell hjälp.

På samma sätt som andra FN-organ saknar UNRWA ändamålsenliga Prop. 1993/94:100
styr- och finansieringsformer. Det ter sig emellertid inte lämpligt att Bilaga 4
driva sådana frågor för UNRWA :s del för närvarande.

Fredsprocessen mellan Israel och PLO förtjänar ett starkt inter-
nationellt stöd. Behoven av uppbyggnad och förstärkning av de sociala,
ekonomiska, infrastrukturella, administrativa och demokratiska struk-
turerna motiverar ett omfattande svenskt bistånd. UNRWA är en viktig
kanal för detta bistånd. Andra kanaler är SIDA, BITS och SWEDECORP
samt enskilda organisationer. Regeringen föreslår att bidraget till
UNRWA utgår med 146 miljoner kronor för budgetåret 1994/95.

FN:s flyktingkommissarie (UNHCR)

Anslag 1993/94 235 000 000

Förslag 1994/95 275 000 000

I enlighet med 1951- års flyktingkonvention och 1967- års tilläggs-
protokoll är UNHCR:s uppgift att ge skydd och bistånd till personer som
flyr undan bl.a. politisk och religiös förföljelse, samt att medverka till
långsiktiga lösningar på flyktingarnas situation. Det ursprungliga
mandatet har dock successivt utvidgats genom såväl tillkomsten av
regionala överenskommelser (OAU-konventionen och Cartagena-
deklarationen) som ett ökat antal s.k. komplexa katastrofer och därmed
uppkomsten av stora flyktingströmmar såväl inom ett lands gränser som
mellan länder. Genom denna utveckling har UNHCR kommit att bli ett
av de största och viktigaste FN-organen inom katastrofområdet.

Från svensk sida har vi särskilt framhävt den roll UNHCR bör ha när
det gäller att medverka till att förhindra uppkomsten av flyktingström-
mar. På lång sikt måste grundorsakerna till flykt angripas genom
utvecklingsinsatser och genom en ökad inriktning på insatser som ökar
respekten för de mänskliga rättigheterna i världen. I ett kortare
perspektiv är det nödvändigt att genom närvaro av t.ex. FN-personal
minska risken för övergrepp mot civilbefolkningen. Detta kan endast ske
genom en ökad samverkan mellan UNHCR och övriga organ inom FN
samt FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna.

Trots det omfattande mandat som UNHCR idag i praktiken har, är det
sannolikt ett av de FN-organ som mest framgångsrikt har lyckats att
infria de mål som har uppställts av medlemsländerna. Viss skillnad i
måluppfyllelse mellan olika delar av mandatet föreligger dock. När det
gäller skydd och hjälp till flyktingar enligt 1951-års konvention uppfyller
UNHCR väl sina åtaganden. Sökandet efter varaktiga lösningar har hög
prioritet for flyktingkommissarien och i enlighet med svenska ståndpunk-
ter strävar UNHCR efter att medverka till att även underlätta flyktingar-
nas integration i hemlandet. Liksom inom katastrofområdet krävs det
dock ett närmare samarbete mellan de olika FN-organen, främst UNDP
och UNICEF, bilaterala biståndsgivare och enskilda organisationer för
att detta arbete skall bli fullt ut framgångsrikt.

Sverige har vid upprepade tillfällen krävt att UNHCR inom katastrof-
området utvidgar och stärker sitt samarbete med övriga relevanta FN-
organ. Detta gäller framförallt vid s.k. komplexa katastrofer som kräver
samlade insatser från flera FN-organ. UNHCR måste otvivelaktigt ta ett
större ansvar för att FN skall kunna uppträda på ett samordnat och
effektivt sätt. I sina egna katastrofinsatser är dock UNHCR förhål-
landevis snabba och effektiva.

I takt med att nya ansvarsområden har pålagts flyktingkommissarien
har även verksamheten utvecklats mycket snabbt. Under den senaste
fyraårsperioden har omsättningen ökat från 544 miljoner US dollar 1990
till 1 373 miljoner US dollar 1993. Operationen i framför allt det forna
Jugoslavien, där UNHCR av generalsekreteraren har givits en ledande
roll för de humanitära insatserna, har utsatt organisationen för stora
påfrestningar. Sannolikt bör inte UNHCR :s verksamhet utvidgas utanför
det ovan nämnda utvidgade mandatet under de närmaste åren. Kon-
solidering snarare än expansion bör känneteckna arbetet. Den ad-
ministrativa kapaciteten måste stärkas och nya former för att anpassa
organisations-, programmerings- och personalstrukturen till den
existerande verksamheten måste sökas.

Liksom inom katastrofområdet är det angeläget att UNHCR ökar sina
ansträngningar att samverka med övriga relevanta FN-organ för att möta
intemflyktingproblematiken, ansträngningarna att angripa grundorsakerna
till flykt samt integrationen av återvändande flyktingar i sina hemländer.
Under det kommande budgetåret blir det av central betydelse för
flyktingkommissarien att tillsammans med medlemsländerna identifiera
UNHCR:s prioriterade verksamhetsområden i relation till övriga FN-
organ. Här kan och bör Sverige spela en ledande roll.

Frågor relaterade till migration och flyktingar blir allt viktigare och
behovet av den typ av verksamhet som UNHCR bedriver ökar. En
samlad bedömning av organisationens effektivitet och den vikt Sverige
fäster vid dessa frågor samt organisationens viktiga mandat i konfliktom-
råden och då särskilt Bosnien, visar att det är angeläget att det svenska
bidraget även fortsättningsvis bibehålls på en hög nivå.

Mot denna bakgrund beräknar regeringen det svenska bidraget till
UNHCR till 275 miljoner kronor för budgetåret 1994/95.

UNCTAD/GATTrs internationella handelscentrum (ITC)

Anslag 1993/94 20 000 000
Förslag 1994/95 15 000 000

ITC är FN-systemets operativa organ för handelsfrämjande åtgärder till
förmån för u-ländema. Det erhåller sina finansiella resurser dels från
UNCTAD och GATT för den administrativa budgeten, dels från UNDP
och enskilda bidragsgivare för särskilda projekt. Sverige har traditionellt
varit den största bilaterala bidragsgivaren. Styrelsen för internationellt
näringslivsbistånd (SWEDECORP) har det samordnande ansvaret för

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

100

beredning och uppföljning av de projektmedel som Sverige ställer till
ITC:s förfogande.

I syfte att minska andelen öronmärkta bidrag inledde Sverige under
1991 en diskussion inom ITC om dess framtida struktur och organisation
i enlighet med reformtankama inom det nordiska FN-projektet. Ett
svenskt förslag att inrätta en rådgivande kommitté för bättre styming av
verksamheten samt att etablera en global bidragsfond godtogs i princip.
Emellertid har ITC:s chefspost varit obesatt sedan januari 1992, vilket
gjort det mindre meningsfullt att behandla viktigare policyfrågor i
GATT:s och UNCTAD:s gemensamma policyorgan för ITC, JAG (Joint
Advisory Group). Att chefsposten inte kunnat återbesättas sammanhänger
med oenighet om nivå och anställningsvillkor för denna alltsedan FN:s
generalsekreterare 1992 beslutade att omklassificera tjänsten och att inte
tillsätta den kandidat som GATT och UNCTAD enligt normal tillsät-
tningsprocess föreslagit. För att söka påskynda en lösning av denna fråga
har Sverige liksom andra länder hållit inne utbetalningen av vissa bidrag.
Generalsekreterarens kontor beslutade i november 1993 att snabbutreda
ITC:s ledningsfunktioner. Detta torde i bästa fall leda till att en ny chef
tillsätts under våren 1994.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen för budgetåret 1994/95 att det
svenska bidraget till ITC beräknas till 15 miljoner kronor. Utbetalningen
av svenskt bidrag får göras avhängigt av utvecklingen i chefsfrågan.

Narkotikabekämpning genom FN-systemet

Anslag 1993/94 53 000 000
Förslag 1994/95 50 000 000

FN:s narkotikaprogram (UNDCP) skall samordna den internationella
narkotikabekämpningen, främst inom ramen för FN:s verksamhet.
UNDCP skall även utgöra ett kunskapscentrum för narkotikabekämpning.
Vidare ansvarar UNDCP för uppföljningen av de tre FN-konventioner
som finns inom narkotikaområdet. Målet för organisationens verksamhet
är att påverka den illegala narkotikahanteringen i alla led: när den
produceras, när den smugglas, när den säljs och när den konsumeras.

Sverige driver att UNDCP skall vara en relativt liten organisation med
hög kunskap om narkotikans verkningar på samhällen och med kapacitet
att uppmärksamma andra organisationer och regeringar därom. UNDCP:s
begränsade resurser för bekämpning av den omfattande narkotikaproble-
matiken måste användas katalytiskt: UNDCP skall identifiera behov,
initiera verksamhet och utvärdera effekter, snarare än bygga upp en
omfattande projekthanteringsapparat.

UNDCP grundades i januari 1991 och fick då ta över bl.a.
UNFDAC:s (FN:s narkotikafond) verksamhet. Denna bestod i hög grad
av ett stort antal mindre projekt som främst syftade till att skapa
inkomstaltemativ för bönder i narkotikaodlande områden. UNDCP söker
mer än företrädaren UNFDAC att samordna sin projektverksamhet inom

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

101

ramen för landstrategier som upprättas för respektive mottagarland.
Vidare söker organisationen agera mer i syfte att begränsa smuggling av
narkotika och att minska efterfrågan på den. Detta mer balanserade
angreppssätt har länge förordats från svensk sida.

Den projektstyrning de flesta bidragsländer ägnar sig åt inom ramen
för UNDCP, dvs. det faktum att många länder ger bidrag endast till
specifika projekt, har försvårat UNDCP:s möjligheter att verka
katalytiskt. Det blir under det kommande året viktigt att utvärdera
bidragssystemet till UNDCP, inte minst mot bakgrund av den låga
andelen projektobundna bidrag. Organisationens verksamhet inom
efterfrågeminskande aktiviteter skulle i högre grad kunna samordnas med
andra organisationers, främst WHO:s, verksamhet. Det blir under det
kommande året särskilt viktigt att utvärdera i vilken grad UNDCP lyckas
verka samordnande inom FN-systemet.

WHO:s program mot missbruk av beroendeframkallande substanser,
WHO/PSA skall erbjuda kunskapsmässigt ledarskap i hälsofrågor
relaterade till missbruk av narkotika och alkohol. WHO/PSA:s ambition
att utgöra ett kunskapscentrum, med betoning på insamlande, utvecklande
och spridande av information kring substansberoende och dess bekämp-
ning ligger väl i linje med den svenska synen på dessa frågor.

Narkotikaproblematiken är global och FN är därför den bästa
samarbetspartnem. I många utvecklingsländer är problemet kopplat till
bl.a. brist på mänskliga rättigheter, brist på infrastruktur och allmän
fattigdom. Regeringen föreslår ett bidrag till den internationella
narkotikabekämpningen för budgetåret 1994/95 på 50 miljoner kronor för
insatser i utvecklingsländer genom UNDCP och andra multilaterala
organisationer, främst WHO/PSA.

Internationella finansieringsorgan

Världsbanksgruppen

Budgetåret 1993/94

Budgetåret1994/95

varav

Internationella
utvecklingsfonden (IDA)

Internationella

514 000 000

639 000 000

625 000 000

finansieringsbolaget (IFC) 14 000 000

Världsbanken (IBRD och IDA)

Världsbanksgruppen utgör en av de viktigaste finansieringskällorna för
u-ländema. Världsbanken består av den internationella återuppbyggnads-
och utvecklingsbanken (IBRD) och den internationella utvecklingsfonden
(IDA). I världsbanksgruppen ingår även det internationella finansierings-
bolaget (IFC), det internationella multilaterala garantiorganet (MIGA)
samt det internationella centret för biläggande av investeringstvister

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

102

(ICSID). Under biståndsanslagen finansieras bidrag till IDA, IFC och
MIGA. Riksbanken svarar för Sveriges kapitalinsats i IBRD.

Världsbankens övergripande målsättning är att bistå utvecklings-
länderna i deras ekonomiska och sociala utveckling. Världsbanken gör
detta genom att ge lån till offentliga projekt och ekonomiska anpassnings-
program, tillhandahålla ekonomisk rådgivning och experthjälp samt
genom att verka som katalysator för andra investeringar och som
samordnare av internationellt stöd.

IBRD ger långfristiga lån på marknadsrelaterade villkor. Budgetåret
1992/93 uppgick IBRD:s nya låneåtaganden till 16,9 miljarder US dollar.

IDA ger lån till de fattigaste u-ländema på särskilt förmånliga villkor.
Dessa villkor innebär räntefrihet och lång återbetalningstid. Budgetåret
1992/93 uppgick IDA:s nya utlåningsåtaganden till 5,9 miljarder US
dollar. Ungefär 80 % gick till de allra fattigaste länderna dvs. länder
med högst 635 US dollar i BNP per invånare (1991 års penningvärde).

Stora återbetalningar på tidigare lån har under senare år resulterat i att
mer resurser gått tillbaka till Världsbanken i form av räntor och
amorteringar än vad som gått ut i form av nyutlåning, dvs. nettotrans-
fereringama från Världsbanken är för närvarande negativa. Denna
uppgift döljer emellertid stora regionala skillnader. Latinamerika står för
ett återflöde som är mer än fyra gånger så stort som det från Östasien
och Mellanöstern medan utlåningen till Öst- och Centraleuropa hittills i
stort sett balanserats. Till de två regioner där man finner det största
antalet fattiga, Afrika söder om Sahara resp. Sydasien, är nettoinflödet
betydande. Budgetåret 1992/93 var nettoflödet från Världsbanken
närmare 900 miljoner US dollar till respektive region.

I praktiken har Världsbankens målsättning formulerats som strategin
för fättigdomsreduktion dvs. främjande av tillväxtmönster som möjliggör
för den fattiga befolkningen att delta med sin arbetskraft och ökar deras
tillgång till hälsovård, utbildning och annan social service.

I de förhandlingar mellan givarländema och IDA som leder till att
fondens resurser förstärks, normalt vart tredje år, fastläggs därutöver
särskilda riktlinjer för IDA:s utlåning. I samband med den tionde
påfyllnaden bestämdes att IDA-utlåningen skall fortsätta att vara helt
inriktad på fattigdomsbekämpande projekt och program - IDA skall
därvid ytterligare öka långivningen till de sociala sektorerna med särskild
tonvikt på stöd till kvinnor. IDA skall också kraftigt förstärka inslaget av
miljörelaterade åtgärder i sina låneprogram. Vidare kommer stor vikt att
läggas dels vid att mottagarländerna tillämpar ett gott styrelseskick (good
govemance) som bidrar till att lånemedlen används effektivt och på avsett
sätt, dels vid att IDA fullföljer det pågående arbetet med att förbättra
stödet till mottagarländerna under själva genomförandet av IDA-
finansierade projekt.

Fattigdomsbekämpning har kommit att helt dominera Världsbankens
verksamhet under senare år och gentemot detta mål utvärderas numera
all verksamhet. Världsbankens alltmer ökande inriktning på fattig-
domsreduktion och investeringar i mänskliga resurser gör att inriktningen
sammanfaller väl med flertalet av de övergripande svenska bistånds-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

103

politiska målen. Målen för IDA-utlåningen till de fattigaste länderna, som
Sverige har möjlighet att påverka vid påfyllnadsförhandlingama, ligger
också väl i linje med våra biståndspolitiska mål.

En omfattande intern utvärdering har under året skett av Världs-
bankens verksamhet. Utvärderingen, den s.k. Wapenhans-rapporten,
visar att ca en fjärdedel av Världsbankens program inte kan betraktas
som tillfredsställande och att ett antal program på grund härav har måst
avbrytas i förtid. Problemet är särskilt framträdande inom ett för
fattigdomsstrategin centralt område, nämligen jordbrukssektorn.
Styrelsens behandling av denna utvärderingsrapport har bl.a. lett till
starkare betoning på behovet av att förankra Världsbankens program och
projekt på det lokala planet samt att inom Världsbanken avsätta mer
resurser för att stödja ett land under genomförandefäsen.

Att Världsbanken genomför oberoende och självkritiska utvärderingar
av sin verksamhet är nödvändigt och konstruktivt. Wapenhansrapporten
ger klara indikationer om vilka förbättringar som bör ske. Sverige delar
uppfattningen att så högt ställda krav, som använts i utvärderingen, skall
utgöra norm för om ett anpassningsprogram eller utvecklingsprojekt skall
kunna betraktas som tillfredsställande eller ej. Sverige kommer, genom
vår nordiska representant i Världsbankens styrelse, att följa upp att de
avsedda förändringarna kommer till stånd.

När det gäller miljöeffekter relaterade till Världsbanksprojekt har
Världsbanken under verksamhetsåret varit föremål för uppmärksamhet
och kritik. I några stora vattenkraftsprojekt är det framför allt frågan om
förflyttning av berörda befolkningsgrupper som diskuterats.

Under verksamhetsåret har Världsbanken vidare avbrutit sitt engage-
mang i det kritiserade s.k. Narmada-projektet i Indien. Detta skedde då
det stod klart att Världsbankens riktlinjer för bl.a. befolkningsomflytt-
ningar inte skulle kunna följas. Dessa riktlinjer innebär att personer som
tvingas flytta i samband med t.ex. ett dammbygge skall kompenseras så
att de åtminstone återfår samma standard som före flyttningen. Avbrottet
skedde efter en lång process i vilken Sverige deltog aktivt och som bl.a.
resulterade i en oberoende utvärderingsrapport om projektet. En följd av
de negativa erfarenheterna i samband med Narmada-projektet är att
Världsbanken för närvarande genomför en översyn av samtliga världs-
banksprojekt som medför befolkningsomflyttningar.

En annan utvärderingsrapport, publicerad av Världsbankens oberoende
utvärderingsenhet i början av 1993, visade samtidigt på behovet av
förbättrad övervakning av projekt med miljöeffekter och särskilda
miljökomponenter. Sverige stöder aktivt arbetet på att stärka kontrollen
bl.a. genom att Världsbankens riktlinjer på miljöområdet följs.

För att skydda miljön och stödja en hållbar utveckling i medlems-
länderna bildades under verksamhetsåret 1993 en särskild avdelning
under ledning av en vicepresident. Sverige avser att bevaka att den nya
avdelningens helhetssyn - dvs. att miljön utgör en integrerad del av
utvecklingen - får genomslag i Världsbankens låneprogram.

IDA finansieras genom bidrag från medlemsländerna. Den senaste, och
tionde s.k. påfyllnaden, avser den treårsperiod som började den 1 juli
1993 och uppgår till ca 18 miljarder US dollar.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

104

Sverige har utfäst att under de tre åren bidra med totalt drygt 2,8
miljarder kronor. Beloppet skall erläggas som skuldsedlar vilka
deponeras i Riksbanken. Utöver samma andel som vid den nionde
påfyllnaden dvs. 2,62 % bidrar Sverige med ca 7,5 miljoner kronor per
år under de åtta år som dragningar på skuldsedlarna sker.

Budgeteringssystemet för de svenska bidragen till IDA ändrades
budgetåret 1991/92. Numera anslås endast ett belopp svarande mot IDA:s
beräknade dragningar på skuldsedlarna under det aktuella budgetåret.
Eftersom dragningarna under tidigare påfyllnader kommit att fördelas på
ca tio år har reserver byggts upp under tidigare påfyllnadsperioder. Den
nya budgeteringstekniken innebär att inga nya reserver byggs upp och
att de gamla stegvis försvinner.

Riksdagen har i några fall beslutat att delar av outnyttjade skuldsedlar
tillfälligt fått användas för andra angelägna och oförutsedda önskemål (i
central- och Östeuropa och f.d. Jugoslavien och för katastrofinsatser).
Under budgetåren 1990/91, 1991/92 och 1992/93 har 620 miljoner
kronor, avseende täckning för tidigare lagda skuldsedlar fram till och
med den åttonde påfyllnaden, tillfälligt tagits i anspråk för sådana
särskilda insatser. Dessa medel måste successivt budgeteras for IDA, så
att täckning finns när dragning på tidigare gjorda åtaganden skall ske.

Återläggningen måste avslutas senast budgetåret 1998/99 dvs. sista året
för dragningar på IDA 8. Regeringens avsikt är att börja denna process
budgetåret 1994/95 och att fördela återstående belopp på de fyra
kommande budgetåren.

Under budgetåret 1994/95 kommer det andra årsbidraget till IDA 10
att erläggas. Dragningarna sker över en åttaårsperiod. Det budgeterade
beloppet fördelar sig sålunda på 251 miljoner avseende förväntade
dragningar under IDA 9, 262 miljoner avseende förväntade dragningar
under IDA 10 samt 112 miljoner avseende den första återläggningen av
de medel som tillfälligt tagits i anspråk för andra angelägna insatser.

Regeringen beräknar 625 miljoner kronor under budgetåret 1994/95
avseende Sveriges bidrag till Internationella utvecklingsfonden (IDA).

Internationella finansieringsbolaget (IFC)

IFC:s syfte är att främja ekonomisk utveckling i u-länder genom att
stödja privata investeringar. Detta mål ligger väl i linje med det svenska
biståndspolitiska målet att främja utveckling i den privata sektorn.

Den ökade betoningen av de privata investeringarnas roll för länders
utveckling har lett till att IFC:s verksamhet expanderat betydligt. Sedan
IFC bildades 1956 har 12 miljarder US dollar lånats ut till över 11 000
företag i drygt 100 länder. Det har visat sig svårare att finna lämpliga
projekt i Afrika än på övriga kontinenter. Ansträngningar pågår
emellertid för att, bl.a. via Affican Project Development Facility (APDF)
och Affican Management Service Cooperation (AMSCO), öka IFC:s
verksamhet i Afrika.

Inom IFC:s ram finns dessutom ett ökande antal special verksamheter
som finansieras med biståndsmedel och övervakas direkt eller indirekt

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

105

genom SWEDECORP, BITS eller SIDA. Detta gäller APDF, AMSCO,
Foreign Investment Advisory Service (FIAS) och Polish Business
Advisory Service (PBAS) samt stöd till IFC:s verksamhet via en fond
som hanteras av BITS. För att få största möjliga genomslagskraft för det
svenska näringslivsbiståndet ansvarar Utrikesdepartementet för samord-
ningen av dessa insatser medan beredning och uppföljning av insatser i
u-länder främst sker genom SWEDECORP.

Det betydande antal nya medlemsländer som befinner sig i en
övergångsfas mellan planekonomi och fungerande marknadsekonomi
kommer att ytterligare öka behovet av det stöd som kan erbjudas av IFC.

Efter den senaste allmänna kapitalökningen 1991 med 1 miljard US
dollar och en särskild kapitalökning på 150 miljoner US dollar 1992 för
att möjliggöra för de nya medlemsländerna att teckna andelar är IFC:s
aktiekapital nu uppe i 2,45 miljarder US dollar. Sveriges andel i den
allmänna kapitalökningen är 1,17 % dvs. 11,7 miljoner US dollar. Detta
bidrag skall inbetalas under fem år. Det första bidraget betalades
budgetåret 1992/93.

Regeringen beräknar 14 miljoner kronor för budgetåret 1994/95 under
denna budgetpost.

Regionala utvecklingsbanker

Anslag 1993/94

Förslag 1994/95

321 000 000

133 000 000

varav

Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) 0

Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF) 0

Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) 0

Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF) 115 000 000
Interamerikanska utvecklingsbanken/

Fonden för särskild verksamhet (IDB/-

FSO) 18 000 000

Afrikanska utvecklingsbanken

Afrikanska utvecklingsbankens mål är att främja ekonomisk utveckling
och sociala framsteg i medlemsländerna i Afrika. Under 1980-talet har
strävan mot att nå detta mål tagit sig uttryck i en kraftigt ökad utlånings-
volym och en allt bredare verksamhet. Denna inriktas nu inte enbart mot
traditionell projektfinansiering utan i hög grad även mot områden som
fattigdomsbekämpning, miljö samt kvinnans roll i utvecklingsprocessen.
AfDB:s breda utvecklingsperspektiv kan därmed sägas vara väl etablerat.

Under de senaste åren har det stått klart att den utökade och breddade
verksamheten i banken inte följts av en motsvarande ökning av långiv-
ningens totala utvecklingseffekter. Detta har som grund bl.a. en tveksam
kvalitetsnivå i genomförandet och en överdriven utlåning till icke
kreditvärdiga medlemsländer. Dessa förhållanden har också bidragit till
en i vissa avseenden oroväckande försvagning av bankens finansiella

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

106

ställning.

Sverige verkar tillsammans med andra medlemsländer för att banken
bättre skall kunna kombinera sina båda roller som utvecklings- och
finansinstitution. För att detta skall ske krävs att den genomgår en
konsolideringsprocess där de olika och delvis motstridiga krav som ställs
på utlåningsvolym, kvalitet och finansiell styrka jämkas samman i en
verksamhet på rimlig nivå. Särskilt viktiga är de diskussioner som förs
om åtgärder syftande till att stärka bankens finansiella ställning, bl.a.
genom en ökad reservuppbyggnad och en minskning av bankens
låneportfölj i icke kreditvärdiga länder. I dessa diskussioner spelar
Sverige, tillsammans med övriga nordiska länder, en aktiv roll.

Bland viktiga frågor bör även nämnas den rapport om integration i
södra Afrika som banken tagit fram med hjälp av finansiering från de
nordiska länderna. Rapporten förväntas få stor betydelse för de kom-
mande årens diskussion om utvecklingen i regionen och arbetet med
lansering och uppföljning av dess rekommendationer bör därför följas
noga under det kommande budgetåret.

Sverige fullgjorde under budgetåren 1987/88 till 1991/92 sina
finansiella åtaganden i enlighet med överenskommelse om den senaste
kapitalökningen i banken. Då en ny ökning av bankens kapital kan bli
aktuell tidigast vid utgången av 1996 föreligger för närvarande inget
medelsbehov under denna anslagspost.

Afrikanska utvecklingsfonden

Den senaste internationella överenskommelsen om en resurspåfyllnad i
Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF) slöts i februari 1991 och innebar
att givarsamfundet ställde ca 3,3 miljarder US dollar till fondens
förfogande samtidigt som principerna för verksamhetens inriktning under
perioden 1991-93 fastställdes. Dessa principer innebar att fattigdoms-
bekämpning gjordes till fondens övergripande mål, bl.a. genom en
prioritering av insatser inom områden som utbildning, primärhälsovård,
befolkningsprogram samt främjande av fattiga befolkningsgruppers
produktivitet. Även miljö, kvinnans roll i utvecklingsprocessen samt gott
styrelseskick (”good govemance”) lades fast som prioriterade verksam-
hetsområden. Fördelningen av fondens medel mellan olika låntagarländer
beslöts ske i enlighet med en löpande värdering av dessa länders förmåga
att uppnå resultat i enlighet med vissa kriterier avseende ekonomisk
politik, resursfördelning och miljömässigt hållbar utveckling. AfDF:s
verksamhet styrs därmed av principer vilka överensstämmer väl med den
svenska synen på AfDF:s roll i regionen liksom med allmäna svenska
biståndspolitiska prioriteringar och kriterier för fördelning av bistånds-
medel.

I november 1992 genomförde givarländema en s.k. halvtidsöversyn av
den innevarande påfyllnadsperioden i fonden. Denna visade att utform-
ningen av utlåningsprogrammet på det hela taget följer de givna
riktlinjerna, men att förbättringar krävs på vissa viktiga områden. Detta
gäller särskilt kvaliteten i genomförandet av enskilda projekt samt

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

107

överensstämmelsen mellan dessa och övergripande prioriteringar i
respektive låntagarland. Sverige, tillsammans med övriga nordiska
länder, verkar aktivt i AfDF:s styrelse för att de påtalade bristerna i
verksamheten skall åtgärdas och fondens prioriteringar därmed fullt ut
återspeglas i utlåningsprogrammet.

Förhandlingarna om en ny påfyllnad av AfDF:s resurser (ADF VII)
inleddes under våren 1993. Dessa har bekräftat att fonden har en mycket
viktig roll att sörja för utvecklingsfinansiering i de många afrikanska
stater som inte har en tillräcklig kreditvärdighet för att kunna erhålla lån
på kommersiella vilkor. Det råder enighet bland givarländema om att det
ramverk för verksamheten som lades fast i den förra påfyllningen (ADF
VI), och som anger fåttigdomsbekämpning som det övergripande målet,
i huvudsak skall utgöra grunden även för ADF VII. Förhandlingen
handlar därför i hög grad om att vidareutveckla dessa riktlinjer och inte
minst att hitta mekanismer för att försäkra sig om en högre kvalitet i
genomförandet av utlåningsprogrammet.

Mot ovanstående bakgrund anser regeringen att det är mycket viktigt
att Sverige deltar aktivt i förhandlingarna om en resurspåfyllnad i AfDF.
Om dessa leder till en slutlig överenskommelse med ett ur svensk
synpunkt tillfredsställande policyinnehåll synes ett bibehållande av den
nuvarande svenska bidragsandelen (4,5 %) vara eftersträvansvärd.
Diskussionerna har dock ännu inte nått ett sådant skede där det är möjligt
att ta ställning till den beloppsmässiga storleken på ett svenskt bidrag och
det är heller inte troligt att något bidrag kommer att behöva utbetalas
under det kommande budgetåret. För budgetåret 1994/95 förutses således
inget medelsbehov under denna analyspost.

Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) och den Asiatiska utvecklingfonden
(AsDF)

Asiatiska utvecklingsbanken skall främja ekonomisk och social utveckling
i medlemsländerna i Asien och Stillahavsområdet. Under senare delen av
1980-talet har verksamheten alltmer inriktats inte bara på ekonomisk
tillväxt utan även på fåttigdomsbekämpning, främjande av kvinnors roll
i utvecklingsprocessen, utveckling av de mänskliga resurserna och en
miljömässigt hållbar utveckling. I den pågående förhandlingen om den
fjärde ökningen av bankens kapital har kvalitetsfrågan kommit att hamna
allt mer i fokus. Att öka kvalitén genom hela projektprocessen och
därmed öka utvecklingseffektema av långivningen är bankens främsta
interna mål.

Sverige och de övriga nordiska länderna har aktivt medverkat i
breddningen av bankens verksamhet och det finns numera god överens-
stämmelse mellan de svenska biståndsmålen och de mål som AsDB har
etablerat för sin verksamhet.

Under de senaste två åren har en ny ökning av bankens kapital
förberetts. Riktlinjerna för det svenska agerandet är att verka för en
kapitalökning som till storleken tillåter bankens verksamhet att växa med
kvalitet genom hela utlåningsprocessen och som försäkrar ett finansiellt

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

108

sunt utnyttjande av medlen. En annan strävan är att bättre integrera de
bredare utvecklingsmålen såsom t.ex. fättigdomsorientering och miljö i
all utlåningsverksamhet, i enlighet med de mål som slogs fäst vid den
femte påfyllnaden av den asiatiska utvecklingsfondens resurser. För att
möjliggöra denna integration baseras bankens planerade aktiviteter på en
samlad strategi för varje låntagarland. I detta sammanhang har Sverige
tillsammans med de övriga nordiska länderna särskilt arbetat för att ge
befolknings- och kvinnofrågorna större utrymme i verksamheten.

Som ett led i förhandlingarna om kapitalökningen har organisationen
anpassats för att kunna tillgodose behoven av strategisk planering. En
enhet för sociala frågor har bildats med ansvar för integration av de
tvärgående frågorna i bankens verksamhet. De finansiella riktlinjerna har
reviderats och godkänts av styrelsen. För att klargöra kvalitetsaspekterna
av bankens långivning har en utredning tillsatts, vars slutsatser ännu inte
har presenterats.

Under budgetåret kommer följande frågor att särskilt uppmärksammas,
nämligen att konsolidera de åtgärder som har vidtagits för att stärka
banken som utvecklingsinstitution och att säkra resurstillförseln genom
en ny kapitalökning. Utredningen om kvalitetsaspekterna och dess
återverkningar i organisationen kommer att följas upp liksom bankens
arbete med befolknings- och kvinnofrågorna.

Det är troligt att det första bidraget till kapitalökningen i den Asiatiska
utvecklingsbanken kommer att infalla under budgetåret. Detta bidrag
förväntas rymmas inom för ändamålet redan avsatta medel. För
budgetåret 1994/95 föreligger således inget medelsbehov under denna
anslagspost.

Regeringen beräknar att det tredje årsbidraget av fyra till den Asiatiska
utvecklingsfonden under budgetåret uppgår till 115 miljoner kronor.

Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB/FSO)

Verksamheten i Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB) har under de
senaste åren i hög grad styrts av målsättningen att främja den pågående
strukturanpassningen i de latinamerikanska länderna och samtidigt inrikta
en betydande del av utlåningen till förmån för fattiga befolkningsgrupper.
Verksamheten har också präglats av en väsentlig satsning på en
integration av miljöfrågor i all utlåning.

IDB offentliggjorde under hösten 1993 en oberoende utvärdering av
bankens verksamhet (”Report of the Task Force on Portfolio Manage-
ment”). Rapportens övergripande slutsats var att IDB har etablerat sig
som den ledande utvecklings- och finansieringsinstitutionen i Latin-
amerika, med en verksamhet, både vad gäller resursöverföringar och
dialog med låntagarna, som är central för att hjälpa de latinamerikanska
medlemsländerna att uppnå sina utvecklingsmål. Rapporten drog vidare
slutsatsen att bankens viktigaste uppgift nu är att fästa mer systematisk
uppmärksamhet vid genomförande och kvalitetsfrågor i syfte att
ytterligare förstärka verksamhetens utvecklingseffekter.

Förhandlingar om en ökning av bankens kapitalbas och en resurspå-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

109

fyllnad i fonden för koncessionell utlåning (FSO), påbörjades under våren
1993 och beräknas kunna slutföras under 1994. Förhandlingarna har
hittills visat på en tämligen bred enighet om vilka prioriteringar som skall
styra verksamheten under de kommande åren. Fattigdomsorienteringen
bör styra verksamheten på ett övergripande plan. Särskilt viktigt anses
det också vara att bankens utlåning och dialog med låntagarna koncen-
treras till insatser i de sociala sektorerna, på miljöområdet samt till en
modernisering av produktionsstrukturer och offentlig verksamhet. En
ytterligare fråga i förhandlingarna rör fördelningen av kapital och
inflytande mellan bankens olika medlemsländer, där hittills USA och de
latinamerikanska länderna varit de helt dominerande. Sverige, liksom
flertalet s.k. icke-regionala medlemmar, hävdar här att en ökad kapital-
andel för denna grupp av länder skulle stärka bankens karaktär som
multilateral institution och ha en positiv inverkan på bankens verksamhet.
Vidare skulle denna grupps möjligheter att effektivt hävda sina intressen
och prioriteringar öka genom en sådan förändring av kapitalstrukturen.

Det är naturligt att omfattningen av ett svenskt deltagande i den
kommande kapitalökningen i IDB görs avhängig i vilken mån den slutliga
överenskommelsen kan sägas överensstämma med svenska bistånds-
politiska intressen. Därutöver måste bidraget bestämmas utifrån en
bedömning av i vilken mån en eventuellt förändrad kapitalstruktur kan
underlätta för Sverige att utöva inflytande och driva frågor av särskilt
svenskt intresse i institutionen. En bibehållen eller något ökad svensk
andel av det totala kapitalet, vilken för närvarande uppgår till 0,16 %,
synes i detta skede av förhandlingarna kunna motiveras.

Mot denna bakgrund, och med hänsyn tagen till svenska åtaganden i
tidigare kapitalökningar, uppskattar regeringen medelsbehovet budgetåret
1994/95 till 18 miljoner kronor.

Övriga utvecklingsfonder

Nordiska utvecklingsfonden (NDF)

Anslag 1993/94 62 000 000

Förslag 1994/95 105 000 000

Nordiska utvecklingsfonden (NDF) är en nordisk biståndsinstitution för
finansiering av angelägna utvecklingsprojekt, som främjar ekonomisk och
social utveckling i u-länder och som är av nordiskt intresse. Särskild vikt
läggs vid projekt med positiva miljöeffekter. Utlåningen sker på mycket
förmånliga villkor, motsvarande dem som erbjuds av IDA. Fonden ger
krediter endast i samfinansiering med andra finansiärer, främst andra
multilaterala finansieringsinstitutioner som främjar ekonomisk och social
utveckling i u-länder.

NDF:s verksamhet utvärderades av Nordiska ministerrådet år 1991.
Utvärderingen gav en positiv bild av verksamheten under den inledande
femåriga försöksperioden och rekommenderade att fondens mandat

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

110

förlängdes utan tidsbegränsning. Som ett resultat av utvärderingen
beslutade Nordiska ministerrådet i mars 1992 att fondens grundkapital
skulle ökas från 100 miljoner SDR till 250 miljoner SDR. De nordiska
länderna bidrar i enlighet med den nordiska fördelningsnyckeln där den
svenska andelen uppgår till 37,3 % av det totala kapitalet.

Till fonden har hittills inbetalats 90 miljoner SDR. Den svenska
andelen av det ännu inte inbetalade kapitalet uppgår till 59,7 miljoner
SDR vilket med dagens växelkurser motsvarar ca 700 miljoner kronor.

NDF.s verksamhet ligger väl i linje med de svenska biståndspolitiska
målen. De mjuka kreditvillkoren gör fonden till ett värdefullt instrument
i synnerhet i fattigare länder. Fåttigdomsbekämpning, miljöhänsyn och
strävan att förbättra kvinnors ställning är viktiga prioriteringar i
kreditgivningen. NDF har snabbt etablerat ett gott samarbete med andra
multilaterala finansieringsinstitutioner och på detta sätt bidragit till den
nordiska profileringen i dessa viktiga institutioner.

Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1994/95 till 105
miljoner kronor.

Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD)

Budgetåret 1993/94 0

Budgetåret 1994/95 0

IFAD, som tillkom i slutet av 70-talet, är en ovanlig organisation av i
huvudsak två skäl. Det ena är att ansvaret för de finansiella resurserna
skall delas av OPEC- och OECD-länder. Det andra är att fottig-
domskriteriet är tydligt inskrivet i organisationens stadgar. Huvudmål-
sättningen är att hjälpa de fattigaste delarna av befolkningen i de
fattigaste länderna att höja sin levnadsstandard genom bl. a. ökad
jordbruksproduktion. Insatserna präglas av småskalighet och innovation.

Då oljepriserna sedan 70-talet sjunkit, har denna form av globalt
biståndssamarbete Nord-Syd utsatts för allt större påfrestningar.
Fördelningen av den finansiella bördan har alltid varit kärnfrågan i varje
kapitalpåfyllnad och medfört minskade resurser för IFAD. Olika metoder
har använts for att kringgå problemet med bördefördelning. Bl. a. har ett
särskilt program för Afrika inrättats som finansieras med frivilliga medel.
Till detta har inte minst Sverige och andra nordiska länder bidragit.

IFAD:s inriktning av verksamheten har sammanfallit väl med svenska
biståndpolitiska målsättningar. Det råder stor efterfrågan på organisa-
tionens tjänster och den anses allmänt vara välskött och bedriva sin
verksamhet effektivt.

IFAD:s tredje kapitalpåfyllnad avsåg perioden 1990-1992 och uppgick
till 562 miljoner US dollar. Den svenska andelen var 140 miljoner
kronor, eller 3,9 % av den totala påfyllnaden.

Förhandlingar om en fjärde kapitalpåfyllnad inleddes under 1992.
Påfyllnaden avser perioden 1994-1996. En nivå på 600 miljoner US
dollar i påfyllnad har betraktats som både nödvändig och realistisk.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

111

8 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 4

Förhandlingarna bröt dock samman i oktober 1993 sedan nyckellandet på
OPEC-sidan, Saudiarabien, överraskande klargjort att man endast var
villigt att bidra med en tiondel av det bidrag som man gav under den
tredje påfyllnaden. Försök att få till stånd en ändring av den saudiska
hållningen har tills vidare inte givit resultat.

IFAD:s framtid har härigenom kommit i ett osäkert läge. Organisa-
tionens högsta organ, rådsförsamlingen, väntas därför i januari 1994 fatta
beslut om att tillsätta en kommitté med uppgift att utarbeta förslag
angående organisationens framtid.

IFAD har idag ett gott finansiellt läge. Likviditet och reserver bedöms
räcka för finansiering av verksamheten en bit in på 1995 utan behov av
påfyllnad. Därefter behövs dock tillskott om verksamheten skall kunna
drivas vidare på ett meningsfullt sätt. Samtidigt är det idag inte möjligt
att förutsäga vilka beslut som kan komma att fattas om organisationens
framtid.

Mot denna bakgrund bör beredskap hållas för ett svenskt deltagande
i en fjärde kapitalpåfyllnad i IFAD. Beredskapen bör omfatta inbetalning
av ett första årsbidrag under budgetåret 1994/95. För budgetåret 1992/93
anslogs ett belopp om 60 miljoner kronor för IFAD avsett att täcka ett
första svenskt bidrag till IFAD:s fjärde kapitalpåfyllnad. En rimlig
utgångspunkt bör vara att inbetalning av ett svenskt bidrag av sådan
storlek kan komma att aktualiseras under budgetåret 1994/95. Med
hänsyn till den från budgetåret 1992/93 liggande reservationen beräknar
regeringen inte något medelsbehov för budgetåret 1994/95.

Övrigt

Miljöinsatser

Anslag 1993/94 45 000 000

Förslag 1994/95 150 000 000

Sverige spelade i UNCED-processen (FN:s konferens om miljö och
utveckling) en framträdande och pådrivande roll. Sverige bör även i
uppföljningsarbetet, såväl inom landet som internationellt och i biståndet
driva en aktiv och trovärdig politik. Detta har nyligen utvecklats i
regeringens UNCED-proposition.

Miljöinsatser i det internationella samhället efter UNCED präglas och
måste präglas av det synsätt som manifesterades i bl.a. Riodeklarationen.
Detta innebär att miljöhänsyn måste integreras i all utvecklingsverksam-
het. Miljö är ingen sektor i sig. Under denna anslagspost finansieras
vissa riktade multilaterala bidrag till särskilda miljöfonder och program.

Den globala miljöfaciliteten (GEF) finansierar insatser inom områdena
globala klimatförändringar, stratosfäriskt ozon, biologisk mångfald samt
internationella vatten. Förhandlingar pågår för närvarande för att
omstrukturera fonden och dess styrsystem i en effektivare riktning.
Förhandlingarna inom GEF och inom ramen för de båda globala
konventionerna, klimatkonventionen och den biologiska mångfalds-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

112

konventionen, syftar också till att underlätta för facil i te ten att fungera
som finansiell mekanism för båda. Detta kommer att medföra behov för
en substantiell påfyllnad. Påfyllnadsförhandlingar pågår parallellt med
omstruktureringsförhandlingama med sikte på en påfyllnad av 15-20
miljarder SEK på en treårsperiod, dvs. en dryg fördubbling.

Montrealprotokollet är ett avtal som förbinder dess parter att genom-
föra en avveckling av ozonnedbrytande ämnen. Protokollets multilaterala
fond finansierar u-ländemas deltagande i awecklingsprogrammet. Allt
fler u-länder ansluter sig till protokollet vilket ökar behovet av resurser.
En ökning av fondens totala storlek till det dubbla är ett resultat av
förhandlingar vid årets möte. Sverige förväntas här bidra med samma
andel som tidigare.

Montrealprotokollets multilaterala fond har fungerat sedan 1990, från
början på interimsbasis och sedan 1992 som permanent finansierings-
mekanism. Tiden är dock hittills för kort för någon riktig utvärdering.
Fondens användning tycks dock visa på en utveckling i rätt riktning om
än i långsammare takt än förväntat.

SIDA:s arbete inom ramen för det multilaterala miljöanslaget har haft
en inriktning som stämmer med den som uttryckts i UNCED-arbetet.
SIDA:s multilaterala insatser t.ex. inom ramen för FAO, UNSO/UNDP,
WHO, IMO, Mekongkommittén, regionala banker och Världsbanken är
långsiktiga satsningar som kräver kontinuitet och visar på tillfreds-
ställande inriktning.

Den internationella målsättningen inom FN-systemet är att alla länder
långsiktigt skall sträva mot en hållbar utveckling. För att u-ländema skall
kunna genomföra åtaganden som gjordes i Rio krävs, förutom egna
resurser från länderna själva, också nya och additionella resurser från det
internationella samfundet. Detta medför ett ökat behov av bistånd inom
området.

I FN-systemet hålls under 1993/94 flera förhandlingar som kommer att
kräva aktiva biståndsinsatser under det kommande budgetåret. Detta
gäller exempelvis de internationella konferenserna om små öar som är u-
länder och deras hållbara utveckling, havsresurser och vandrande
fiskstim, förhandlingar inför en konvention mot ökenspridning (under
svenskt ordförandeskap) samt konferenser med anknytning till FN-
systemet inom kustområdesförvaltning och inom dricksvatten och
sanitetsområdet.

FN-systemets reaktion på UNCED har genom systemtröghet skett
långsammare än vad man på vissa håll förväntat sig. Av den anledningen
kommer också kraven på det internationella systemet med fördröjd effekt,
dvs. först ett par år efter själva konferensen. Detta kommer att innebära
ökade krav på svenska bidrag fr.o.m. budgetåret 1994/95. Regeringen
föreslår ett bidrag med 150 miljoner kronor för budgetåret 1994/95.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

113

Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF)

Anslag 1993/94 89 000 000

Förslag 1994/95 89 000 000

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Det övergripande målet for den största enskilda organisationen på
befolkningsområdet, Internationella fämiljeplaneringsfederationen (IPPF),
är att främja ett ansvarsfullt föräldraskap. Förra året antog IPPF en
strategisk plan för nittiotalet, som därmed utgör grunden för verksam-
heten. Planen framhåller den mänskliga rättigheten för alla kvinnor, män
och ungdomar att fritt bestämma över sin sexuella och reproduktiva
hälsa. Information, rådgivning, vård och tillhandahållande av preventiv-
medel inom området sexuell och reproduktiv hälsa är ett annat viktigt
område för IPPF. Man betonar också federationens roll som ledare inom
området att främja ett planerat och ansvarsfullt föräldraskap genom sin
kader av volontärer.

Planen antogs efter en grundlig behandling med medlems-
organisationerna och har också i stort sett fått gehör hos givarländema.
Samtidigt finns vissa tecken på att planen inte är så väl förankrad som
man tidigare hävdat.

Den strategiska planen kan sägas ha växt fram som ett uttryck för ett
behov att förnya federationen. Det har funnits svårigheter för de enskilda
medlemsorganisationerna att leva upp till de riktlinjer och krav som lagts
på dem. Ledningen för federationen har å andra sidan uttryckt viss
besvikelse över bristande lyhördhet. Eftersom den strategiska planen så
nyligen antagits är det för tidigt att redan nu uttala sig om hur IPPF
lyckas genomföra den.

Sverige ser positivt på planen, som speglar ett helhetsperspektiv på
befolkningsfrågorna utifrån IPPF:s särskilda mandat. Vi har särskilt
uttryckt vår uppskattning för att man hävdar kvinnornas rättigheter och
den etiska dimensionen genom respekten för individen och hennes
rättigheter.

IPPF finansieras till nästan 90 % av regeringsbidrag. Det ger
regeringarna en mycket stor möjlighet att påverka verksamheten. Man
kan ifrågasätta denna påverkan på en enskild organisations verksamhet.
Samtidigt ger den finansierande regeringar en möjlighet att stödja den typ
av verksamhet som enskilda organisationer bedriver, vilket annars inte
är möjligt.

Den kommande FN-konferensen om befolkning och utveckling
kommer att påverka även IPPF:s verksamhet. Enskilda organisationer har
på ett mycket aktivt sätt beretts möjlighet att bidraga till förberedelserna
för konferensen. Samtidigt som vissa länder minskat sina bidrag till
federationen kommer nu USA att återuppta sina bidrag, om än genom
öronmärkta bidrag. Sverige är en av de största bidragsgivarna till IPPF.
En mer balanserad bördefördelning är angelägen att uppnå.

Regeringen har tidigare aviserat sin avsikt att prioritera befolknings-
frågorna. Inom IPPF:s verksamhet kommer de att inriktas på det
helhetsperspektiv som här beskrivits. Regeringen ämnar därmed stödja

114

genomförandet av den strategiska planen.

Vi förutser vidare ett ökande behov av medel för IPPF:s verksamhet,
inte minst i ljuset av den förestående FN-konferensen om befolkning och
utveckling. Med hänsyn till den osäkerhet som råder beträffande
genomförandet av den strategiska planen och Sveriges vilja att verka för
en mer balanserad bördefördelning föreslår regeringen ett oförändrat
bidrag till IPPF, nämligen 89 miljoner kronor för budgetåret 1994/95.

Internationella sjöfartsuniversitetet (WMU)

Anslag 1993/94 18 000 000

Förslag 1994/95 18 000 000

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Internationella sjöfartsuniversitetet (World Maritime University), som är
beläget i Malmö, drivs i den internationella sjöfartsorganisationens (IMO)
regi. Universitetet ger högre utbildning på sjöfartsområdet till personer
som i sina hemländer är sysselsatta inom sjöfart och hamnadministration.
Utbildningen har för alla kurser moment av marin miljökunskap. Varje
årskurs består av ca 100 studenter som till omkring 90-95 procent
kommer från utvecklingsländer.

Universitetet kompletterar de regionala utbildningscentra som finns i
en rad länder. Sverige är en av universitetets störste bidragsgivare och
skall enligt avtal bidra med en tredjedel av den budget som fastställs. För
budgetåret 1994/95 föreslår regeringen ett bidrag om 18 miljoner kronor.

Multilaterala biträdande experter m.m.

Anslag 1993/94 55 000 000

Förslag 1994/95 62 000 000

Sverige är fortsatt underrepresenterat vad gäller personal i flertalet
frivilligfinansierade multilaterala organ. Som redovisades i 1993 års
budgetproposition måste självfallet rekrytering till dessa organ utgå från
verksamhetens krav på kompetens. Det finns emellertid anledning att anta
att den svenska kompetensen inom många av de områden där dessa organ
verkar är hög. Det gäller därför att finna kreativa och flexibla former för
rekrytering i syfte att skapa en svensk resursbas samt för att öka antalet
svenskar i internationell tjänst, främst inom FN-systemet. Denna
anslagspost har just ett sådant syfte och är således inte riktat mot en viss
organisation.

Medel under anslagsposten utnyttjas främst för rekrytering, utbildning
och finansiering av biträdande experter (Associated Experts och Junior
Professional Officers) inom internationella organisationer, särskilt FN-
systemet.

Under budgetåret 1993/94 finansierar Sverige ett 90-tal multilaterala
biträdande experter. Tjänster till de frivilligfinansierade FN-or-

115

ganisationema skall prioriteras och dess andel ökas. Under budgetåret
1993/94 utvärderar SIDA i samråd med Utrikesdepartementet program-
met.

Det är angeläget att även u-länder ges möjlighet att uveckla sin
resursbas och vissa FN-organ har därför med svensk finansiering getts
möjlighet att rekrytera biträdande experter från u-länder. Vidare
finansieras ett antal tjänster genom FN:s volontärprogram (UNV).

En mindre del av anslagsposten ställs till förfogande för universitet och
institutioner i Sverige. Medlen används för s.k. Minor Field Studies
(MFS) och erbjuder studenter möjligheten att i falt studera utvecklings-
frågor förknippade med det multilaterala samarbetet.

Från anslagsposten tas medel för förstärkning av SIDA:s kapacitet att
rekrytera svenskar till tjänstgöring på hög- och mellannivå i inter-
nationella organisationer.

För budgetåret 1994/95 föreslår regeringen ett anslag för ovan
redovisade ändamål på 62 miljoner kronor.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad

Anslag 1993/94 150 000 000

Förslag 1994/95 150 000 000

De senaste årens utveckling i länder som Somalia, Mocambique och f.d.
Jugoslavien har visat på behovet av att finna nya vägar för att uppnå
långsiktig utveckling. Sambandet mellan politiska, humanitära och
fredsbevarande insatser har blivit alltmer uppenbar och därmed nöd-
vändigheten av att bredda de fredsbevarande operationerna i utvecklings-
länderna till att även inkludera åtgärder för att främja demokratisering
och civil utveckling.

Anslagsposten har sedan inrättandet budgetåret 1992/93 visat sig
utgöra ett flexibelt och ändamålsenligt sätt att stödja denna strävan. Det
svenska stödet till FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad skall därför
även fortsättningsvis syfta till att framhäva och stärka de civila och
humanitära aspekterna av de fredsbevarande operationerna i utvecklings-
länderna.

Användande av medel under denna delpost får ske i de länder vilka
enligt OECD:s biståndskommitté (DAC) definieras som u-länder.
Undantagsvis bör anslagsposten även kunna utnyttjas för liknande insatser
i ESK:s regi. Vidare får anslås medel för finansiering av Swedreliefs
(specialenheten för katastrofhjälp inom Försvarsmaktens utlandsstyrka)
verksamhet i Sverige. För budgetåret 1994/95 beräknar regeringen ett
belopp om 150 miljoner kronor.

116

Övriga insatser

Prop. 1993/94:100

Anslag 1993/94 96 000 000

Förslag 1994/95 93 000 000

Bilaga 4

Under delposten Övriga insatser finansieras bidrag till ett stort antal
organisationer, program, seminarier och andra internationella aktiviteter
som främjar internationell samverkan och utveckling.

Extra insatser genom internationella organisationer kan av en rad olika
skäl visa sig vara angelägna under pågående budgetår. Under denna
anslagspost medges ett visst utrymme för att möta sådana behov. Under
andra anslagsposter redovisas beräknade anslag för vissa organisationer.
Ibland kan det av förhandlingstekniska skäl vara svårt eller olämpligt att
på förhand bestämma det svenska bidraget. I andra situationer råder
faktisk osäkerhet om storlek och tidpunkt för eventuellt kommande
svenska bidrag. I sådana fall kan delposten Övriga insatser utnyttjas.

Vidare utgår under denna delpost återkommande bidrag till vissa
internationella organisationer som bedriver en angelägen verksamhet men
där beloppen är relativt blygsamma. Under budgetåret 1994/95 räknar
regeringen med bidrag till bl.a. följande organisationer.

Internationella rödakorskommittén (1CRC) arbetar efter de principer som
fastställts i Geneve konventionerna. Verksamheten, som traditionellt är
inriktad på att ge skydd och bistånd till i första hand krigsfångar och
civila internerade samt till fåmiljeåterföreningsåtgärder, har på senare tid
alltmer inriktats på humanitär verksamhet i katastrofdrabbade områden.
Sverige bidrar till ICRC:s operationella verksamhet med katastrofbistånd.
För budgetåret 1992/93 gavs därutöver ett bidrag om 8 miljoner kronor
till ICRC:s reguljära budget. Regeringen föreslår för budgetåret 1994/95
ett bidrag på 8 miljoner kronor.

Genom FN:s boende och bebyggelsecenter (HABITAT), ges stöd till
teknisk biståndsverksamhet i boende- och bebyggelseffågor till u-länder.
Detta inkluderar den globala strategi man bedriver om tak över huvudet
för alla till år 2000 (Global Strategy for Shelter) och uppföljning av
boendefrågor i UNCED:s Agenda 21.

Sverige ger stöd, dels till den reguljära tekniska biståndsverksamheten
inom Habitat med 5 miljoner kronor för 1993/94 och dels med 3 miljoner
kronor till Urban Management Programme. Sverige lägger tonvikten i
Habitatprogrammet på frågor som berör de fattigaste slumområdena i
storstäderna samt på kvinnornas ställning i boendemiljön. Sverige driver
också ett aktivt förarbete inför Habitat Il-konferensen 1996 som särskilt
skall behandla frågor som ”hållbar bosättning i en urbaniserande värld”
och ”adekvat boende för alla”. Regeringen förutser oförändrat bidrag till
Habitat med 5 miljoner kronor samt ett avslutande stöd till Urban
Management Programme med 3 miljoner kronor för budgetåret 1994/95.

Som framgår av inledningsavsnittet fäster regeringen vikt vid förberedel-

117

searbetet inför FN:s kvinnokonferens 1995.

Det svenska stödet till kvinnokonferensen kommer att ske på flera
nivåer, globalt till FN:s särskilda stödfond för frivilliga bidrag för
förberedelser av konferensen, till det regionala förberedelsearbetet, där
bl.a. SIDA påtagit sig att stödja samordningen av bilaterala insatser i
Sydostasien och till förberedelsearbetet på landnivå. Under denna
anslagspost förutser regeringen ett stöd upp till 2 miljoner kronor till
förberedelserna med fokusering på fättigdomsperspektivet.

FN:s utvecklingsfond för kvinnor (UNIFEM) verkar som en självständig
enhet i samarbete med UNDP. Fonden har under senare år stärkt sin
normativa roll att aktivt arbeta med att integrera ett kvinnoperspektiv i
FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED) 1992 och FN:s
konferens för mänskliga rättigheter 1993. För att få en rättvisande bild
över kvinnor och mäns olika livsvillkor arbetar UNIFEM tillsammans
med bl.a. SIDA och Statistiska Centralbyrån med att ta fram statistik
uppdelad efter kön i ett antal u-länder. UNIFEM har också en katalytisk
roll vars bas utgör projekt av pilotkaraktär på landnivå. UNIFEM
uppnår, trots ett snabbt utökat arbetsfält, ett gott och användbart resultat.
Regeringen föreslår ett fortsatt svenskt stöd till organisationen bestående
av 4 miljoner kronor till basbudgeten och 1 miljon kronor till förberedel-
serna inför kvinnokonferensen och då med tonvikt på att främja insatser
vad gäller utbildning och mänskliga rättigheter samt stöd till de nationella
processerna i u-länder inför kvinnokonferensen.

1PDC (Internationella programmet för kommunikationsutveckling) är
UNESCO:s biståndsprogram för kommunikationsutveckling. Det har till
huvuduppgift att genom mediautveckling i u-ländema främja läskun-
nighet, vetenskapligt och kulturellt informationsutbyte samt kunskaps-
överföring. Särskilt under det senaste året har verksamheten aktiverats
och koncentrerats till prioriterade områden. Regeringen föreslår ett
anslag om 2 miljoner kronor.

Som ett komplement till integrerade insatser inom ramen för de
multilaterala organisationernas verksamhet bör särskilda insatser till
förmån för människor med funktionshinder liksom tidigare beredas och
följas upp av SIDA. Medelsbehovet förutsätts vara lika stort som tidigare
år.

Regeringen har tidigare betonat betydelsen av FN:s internationella
konferens om befolkning och utveckling. Sverige bör ha beredskap att,
tillsammans med andra givare, efter konferensen i begränsad omfattning
stödja vissa åtgärder som syftar till att följa upp konferensens resultat.
Sådana åtgärder kan vara att i ett inledningsskede bidra till att sätta igång
aktiviteter som sedan blir en naturlig del av organisationers verksamhet.
Bidrag till enskilda organisationer bör också komma i fråga i detta
sammanhang.

Under budgetåret 1994/95 kommer den oberoende kommissionen för
befolkning och livskvalitet att presentera sin slutrapport. Regeringen ser

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

118

med intresse fram mot resultatet från kommissionens arbete och anser att
Sverige bör ha beredskap att, om så är motiverat, även i detta samman-
hang bidra till uppföljningen av kommissionens arbete.

Avtalet om den gemensamma fonden för råvaror upprättades år 1980,
men trädde i kraft först år 1989. Fonden är uppbyggd av två s.k. konton,
varav det ena är tänkt att finansiera lagerhållning inom ramen för
internationella råvaruavtal och det andra att finansiera åtgärder för att
förbättra den långsiktiga utvecklingen och marknadsbetingelsema för de
enskilda råvarorna, t.ex. genom forskning och utveckling, marknads-
föring och vidareförädling. Det första kontot har till följd av avsaknad av
behov inom internationella råvaruarrangemang aldrig utnyttjats. Detta
kan ses som en konsekvens av den ökade insikten om de begränsade
möjligheterna att åstadkomma effektiva stabiliseringsavtal. Det andra
kontot har däremot utnyttjats. Till detta konto har Sverige utfäst sig att
lämna ett bidrag om 24 miljoner kronor. Hittills har 16 miljoner kronor
anvisats. Regeringen bedömer att resterande 8 miljoner kronor behöver
anvisas först budgetåret 1995/96.

Genom tekniskt bistånd från bl.a. UNCTAD har u-ländemas del-
tagande i de multilaterala handelsförhandlingarna, den s.k Uruguay-
rundan inom GATT, underlättats. UNCTAD och vissa andra organisa-
tioner lämnar dessutom tekniskt bistånd för att stödja u-ländemas
ansträngningar att öka avsättningen av sin produktion och förenkla
handelsprocedurema. Vissa andra handelsrelaterade åtgärder belastar
också delposten. Regeringen räknar med en ram om 5 miljoner kronor
för fortsatt svenskt stöd till UNCTAD:s program på detta område.

Internationella organisationen för tropiskt timmer (ITTO,
prop. 1983/84:121) är en organisation för internationell handel och
råvarusamarbete, vars verksamheter har miljöaspekter. Sverige söker
inom ramen för organisationen driva den skogspolitik som uttrycks i de
s.k. skogsprincipema i UNCED. Avtalet är för närvarande under
omförhandling och utfallet av denna är ytterst ovisst. Det nuvarande
bidraget till ITTO beräknas till ca 160 000 kronor. Bidraget för 1994/95
måste bestämmas efter utfallet av förhandlingarna.

Internationella juteorganisationen (UO, prop. 1990/91:13) är även den en
organisation för internationell handel och råvarusamarbete, vars
verksamhet har miljöaspekter. Bidraget för 1993/94 var ca 20 000
kronor. Regeringen förutser ett bidrag i samma storleksordning för
budgetåret 1994/95.

Riksdagen angav vid behandlingen av 1993 års budgetproposition sin
positiva syn på förslaget att få ett WHO-universitet i medicinsk teknologi
etablerat i Malmö. Regeringen är beredd att föreslå ett svenskt
ekonomiskt stöd för att universitetet skall kunna etableras i Malmö
liksom för delfinansiering av driften. En förutsättning är dock att WHO
självt tar ett aktivt ansvar för att universitetet får en global inriktning och
att utvecklingsländernas särskilda behov uppmärksammas. WHO bör

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

119

också vara berett att ta ett innehållsmässigt ansvar för universitetet
liksom för att medverka till ett brett bidragsgivarstöd i syfte att garantera
universitetets multilaterala karaktär. WHO har under hösten 1993 visat
ett positivt intresse för projektet. Mot bakgrund av detta avser regeringen
att fortsätta granska förutsättningarna för en eventuell etablering av ett
WHO-universitet i medicinsk teknologi.

Fonden för kapacitetsuppbyggnad i Afrika (ACBF) upprättades i
november 1990 genom en överenskommelse mellan Världsbanken,
Afrikanska utvecklingsbanken, UNDP samt ett antal givarländer.
Fondens syfte är att förstärka de afrikanska staternas kapacitet vad gäller
ekonomisk analys och ekonomisk-politiskt beslutsfattande. Detta skall
främst ske genom stöd till nationella och regionala institutioner samt till
de myndigheter som ansvarar för den ekonomiska politiken. Verksam-
heten styrs av en styrelse, där bl.a. en svensk ledamot ingår.

Efter en inledande period där verksamheten främst varit inriktad mot
att bygga upp organisationen, skapa operativa riktlinjer samt identifiera
och bereda lämpliga insatser har nu en genomförandeläs inletts där
bidrag till godkända insatser börjat utbetalas.

Sverige har utfäst ett bidrag till ACBF om totalt 33 miljoner kronor,
att inbetalas under budgetåren 1991/92-1994/95. Under förutsättning att
tidigare års svenska bidrag utnyttjats tillfredsställande avses den fjärde
och sista inbetalningen verkställas under budgetåret 1994/95.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner de riktlinjer för multilateralt utvecklingssamarbete som
förordats i det föregående,

2. godkänner de gjorda utfästelser som redogjorts för,

3. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser, åtaganden och
utbetalningar som härutöver förordats,

4. till Bidrag till internationella biståndsprogram anvisar ett
reservationsanslag på 3 295 000 000 kr.

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Ökade krav på prioriteringar i biståndet.

Det svenska bilaterala utvecklingssamarbetet har nått en betydande
omfattning och mångfald. Det har kommit att omfatta allt fler länder,
ändamål och samarbetsformer. Från 1985/86 till 1991/92 ökade antalet
länder som mottog bistånd från Sverige från 58 till 91. Omfattningen av
det svenska samarbetet varierar dock kraftigt mellan olika länder. Vissa
länder erhåller endast katastrofbistånd medan länder som Indien och
Zimbabwe har ett samarbete med samtliga svenska biståndsmyndigheter.
Idag finns det ett 30-tal länder med vilka Sverige har biståndssamarbete
av betydande omfattning.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

120

Mångfalden i biståndet kräver god överblick. Krav på tydlig ansvars-
fördelning och samordning mellan olika myndigheter ökar. Stora behov
och begränsade resurser ökar kraven på prioriteringar. Det kan innebära
att vi arbetar i mindre antal sektorer i samarbetsländema och att vi
arbetar med mindre antal projekt inom sektorerna. Det innebär att vi, när
stöd till ny långsiktig insats beslutas, också bör ha en plan för avveckling
av biståndet. Inriktningen på de fattigaste länderna och på fattiga grupper
i mottagarländerna måste betonas. Vi måste lyfta fram det som vi tycker
är viktigt att stödja i utvecklingsprocessen. Utvecklingen i världen pekar
på att fortsatta katastrofinsatser blir nödvändiga. För biståndet nya länder
är Bosnien-Hercegovina, Kroatien, Makedonien och Albanien. Samtidigt
bör, som framgått av tidigare avsnitt, tyngdpunkten i biståndet ligga på
den långsiktiga utvecklingen.

Mål- och resultatorientering

Regeringens styming av myndigheterna har blivit alltmer mål- och
resultatorienterad. Det betyder också att instrumenten för styming och
redovisning av verksamheten måste utvecklas. Samtidigt skall de
administrativa kostnaderna minimeras. Regeringen aviserade i föregående
års budgetproposition förestående förändringar i administrationen av det
bilaterala biståndet. Åtgärder har således vidtagits för att förbättra
styrnings- och samarbetsformema i biståndet (prop. 1992/93:244, bet.
1992/93:UU26, rskr. 1992/93:342). Det rör bl.a. anslagsstruktur,
införande av planeringsramar som ej avtalas med mottagaren, ny ordning
för importstöd, införande av landstrategier för styming och samordning
samt integration av fältadministrationen. Detta förändringsarbete är nu
under genomförande. Biståndskontoren och ambassadernas allmänna
avdelningar skall vara integrerade för berörda ambassader senast den 1
januari 1995.

För vissa verksamheter fästställer riksdagen användningen av biståndet
genom att styra ändamålet, såsom forsknings - och näringslivsbistånd,
miljöbistånd, demokratistöd och katastrofbistånd. De landinriktade
planeringsramarna innehåller verksamheter som också skulle kunna
redovisas på sektorer. Med förbättringar i det statistiska underlaget bör
det bli möjligt att i ökad utsträckning kunna redovisa verksamheten
fördelad på sektorer och ändamål. Den s.k. indikativa planeringsramen
inom SIDA:s verksamhet, som nu redovisas landfördelad, innehåller
sektorer med finansiering från olika anslagsposter.

Det förnyelsearbete som påbörjades förra året angående faktain-
formationen om det samlade svenska biståndet, ”Svenskt bistånd”, har
fortsatt.

Underlaget vad beträffar resultatredovisningen från myndigheterna
förbättras successivt, vilket också gör att regeringens redovisning till
riksdagen kan förbättras. Redovisningen av det faktiska utvecklingssam-
arbetet och dess resultat bör tillsammans med förslagen i denna
proposition ge underlag för en bedömning av hur samarbetet med ett
enskilt land utvecklas.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

121

Landstrategier skall upprättas för alla större mottagarländer. Prop. 1993/94:100
Revidering av strategierna företas normalt vart tredje år. Mottagar- Bilaga 4
ländernas ansvar för utvecklingen, samarbetets inriktning samt förväntade
och uppnådda resultat ställs i centrum. Landstrategiema blir ett instru-
ment att pröva det samlade långsiktiga utvecklingssamarbetet med ett
enskilt land. En viktig grund för strategiarbetet är de utvärderingar som
mottagarländerna och biståndsmyndighetema genomför och de slutsatser
och överväganden som följer av analyserna. Landöversikter rörande
ländernas utvecklingssituation, prioriteringar, biståndsberoende m.m.
utarbetas på uppdrag av Utrikesdepartementet. Överläggningar på
regeringsnivå sker med mottagarlandet innan strategin läggs fast. Under
budgetåret 1993/94 upprättas strategier för Botswana, Namibia, Sri
Lanka, Tanzania, Vietnam och Zambia. För budgetåret 1994/95 planeras
landstrategier för Eritrea, Etiopien, Guinea-Bissau, Kenya, Lesotho,
Nicaragua, Sydafrika.

Regeringens förslag till överordnade prioriteringar har redovisats i
tidigare avsnitt. I den landpresentation som följer anges för de enskilda
länderna målen för utvecklingssamarbetet, förutsättningarna framför allt
vad beträffar ekonomiska reformprogram, respekten för de mänskliga
rättigheterna och demokratiseringssträvanden samt inriktningen och
erfarenheterna av det svenska biståndet. Förslagen rörande det fortsatta
samarbetet baseras således på de kriterier som regeringen och riksdag har
angivit för samarbetet med enskilda länder. De indikativa planerings-
ramarna genom SIDA innehåller dels ett basprogram av långsiktig
verksamhet, exempelvis undervisning, infrastruktur, dels sådant
långsiktigt bistånd som är möjligt att fördela på länder men som tidigare
endast redovisats som särskilda anslagsposter. Det berör i första hand
anslagsposterna för demokrati och mänskliga rättigheter, miljö, särskilda
program och regionala insatser i Afrika.

Landinriktat bistånd

Afrika

Afrikas ekonomiska tillväxt under 1992 var 1,5 % vilket innebar en
stagnation jämfört med åren under slutet av 80-talet. Med en befolknings-
ökning på ca 3 % ökar nu den absoluta fattigdomen. Stora variationer
råder dock mellan olika länder. De länder som fullföjt sina ekonomiska
reformprogram och som fått särskilt internationellt stöd härför visar
bättre resultat än dem som avbrutit eller fördröjt reformplanema. För
1993 och 1994 förutses dock ingen markant förbättring i tillväxttakten.
Exportvolymen ökade under 1992, men försämrade villkor för handeln
gjorde att handelsbalansen minskade med 6 %. Flertalet länder har svårt
att uppfylla sina åtaganden på skuldsidan. Eftersläpningar vad gäller
räntebetalningar fortsatte att stiga till 14 miljarder US dollar för 1992
eller tre gånger nivån 1987.

Förutom den allmänna konjunkturnedgången beror Afrikas dåliga

122

ekonomiska utveckling på faktorer som torka i de östra och södra
delarna, inbördes stridigheter som i Angola, Liberia och Somalia samt
betydande brister i den ekonomiska politiken i många länder.

Hårdast drabbade av torkan var Malawi, Mozambique, Sydafrika,
Zambia och Zimbabwe, som samtliga hade en negativ ekonomisk
utveckling under 1992, samt Kenya och Lesotho. Livsmedelsbiståndet
detta år uppgick till 500 miljoner US dollar. För 1993 ser livsmedels-
situationen mycket ljusare ut och i många länder har skörden varit god.

Inbördes stridigheter har förorsakat ett stort mänskligt lidande i flera
länder. Värst drabbat är Angola där det återupptagna kriget förött landet
ytterligare och tvingat människor på flykt. I Somalia har stridigheterna
i det närmaste ebbat ut och en viss normalisering inträtt i större delar av
landet. Liberia tillhör de länder där orolighetema närmast verkar ha blivit
permanenta och där det är svårt se någon ljusning. Burundis demokratiskt
valda regering tvingades på fäll genom en militärkupp och frambringade
nya flyktingströmmar.

Flertalet länder i regionen är i ett övergångsskede av något slag - från
krig till fred, från enpartistat till pluralism, från centralstyrd planekonomi
till marknadsekonomi. Två länder är av särskild vikt på grund av sin
storlek och förmåga att påverka utvecklingen i en hel region - Nigeria
och Sydafrika. I Nigeria har militärer åter igen tagit makten och
demokratin skjutits på framtiden. Utvecklingen i Sydafrika ter sig ljusare,
trots våldet. Utvecklingen under hösten har lett fram till att parterna, med
regeringen och ANC i spetsen, kommit överens om formerna för
övergångsstyret fram till landets första demokratiska val som avses hållas
den 27 april 1994.

Under 1993 har ett flertal internationella initiativ tagits för att
diskutera den bekymmersamma utvecklingen i Afrika. Värt att nämna är
den konferens som Japan inbjöd till i Tokyo i början av oktober då den
s.k. Tokyo-deklarationen antogs. Medarrangörer var de afrikanska
organisationerna Organisation for Affican Unity (OAU) och Global
Coalition for Africa (GCA), som båda hållit egna internationella
konferenser med liknande tema under året. I Tokyo framfördes bl.a. att
även om utvecklingsmodeller inte kan överföras direkt från en region till
en annan, de asiatiska framgångarna kan tjäna som inspiration för länder
i Afrika. Bättre regeringsutövande tillmättes där liksom i andra fora,
avgörande betydelse för positiva förändringar i Afrika i framtiden.

FN:s roll i Afrika har ökat markant under 1993. I bl.a. Angola,
Mozambique och Somalia pågår fredsbevarande operationer. Vilken roll
FN kommer att ha i Sydafrika har ännu inte definierats men det är
naturligt att FN och andra internationella organisationer kommer att
engagera sig i övervakningen av det förestående valet. Den FN-operation
som redan finns på plats har formellt endast mandat att följa och
rapportera om våldsfrågan.

Världsbankens roll i Afrika har också ökat under 80- och 90-talet.
Engagemanget i vissa länder är så stort att det i viss mån kan ifrågasättas
huruvida banken fått ta på sig en alltför stor börda. Bankens bedömningar
tillmäts också betydelse vid utformningen av det bilaterala biståndet.

En kartläggning av det svenska biståndet till Väst- och Centralafrika

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

123

har genomförts under 1993. Syftet med denna har varit att öka kunskapen
om vårt engagemang i denna del av Afrika.

Regeringen har i tidigare avsnitt redovisat den starka betoning som
man vill lägga på insatser som är befolkningsrelaterade. Fortsatt och
förnyat samarbete på detta område inom det bilaterala utvecklingssam-
arbetet är en naturlig följd av denna prioritering. Arbetet har inletts för
att stimulera till insatser som främjar miljön.

Angola

Utvecklingssamarbetet med Angola har syftat till att stödja en påbörjad
samhällsomdaning i demokratisk riktning för nationell försoning samt
social och ekonomisk utveckling. Krigssituationen i landet har gjort att
samarbetet i stället koncentrerats till insatser av mer akut katastrof-
karaktär.

Efter de allmänna valen i september 1992, som gav det regerande
MPLA-partiet en majoritet i nationalförsamlingen, tog oppositionspartiet
UNITA åter till vapen. Det uppblossande inbördeskriget har inneburit att
ca 100 000 människor dött och att ca 2 miljoner är beroende av nödhjälp
för sin överlevnad. Regeringssidan har haft svårt att stå emot UNITA:s
attacker och idag har UNITA kontroll över en stor del av landet.
Huvudstadsregionen och en större del av kusten behärskas av regerings-
sidan.

FN:s säkerhetsråd har fördömt Unitas vägran att fullt ut respektera
fredsavtalet och säkerhetsrådets resolutioner. Den 15 september 1993
beslöt rådet att införa vapen- och oljesanktioner mot UNITA. Mandatet
för FN:s fredsbevarande insats UNAVEM II har förlängts. Samtal mellan
regeringen och UNITA inleddes i november i Zambias huvudstad
Lusaka.

Efter valen påbörjade regeringen ett nytt ekonomiskt reformprogram
i syfte att åstadkomma en makroekonomisk stabilitet. Detta program
avbröts i mars 1993 då försvaret fick högsta prioritet. Resultatet har blivit
hyperinfiation och ökad makroekonomisk obalans. Den statliga för-
valtningen har försvagats ytterligare, och en tilltagande korruption kan
noteras. De redan tidigare eftersatta sociala sektorerna har försvagats
ytterligare. Svält råder. Förutsättningarna att under sådana förhållanden
bedriva ett effektivt utvecklingssamarbete är begränsade. Biståndet måste
till avsevärd del vara humanitärt och inriktat på att hjälpa där behoven
är som mest akuta.

Landsamarbetet genom SIDA har successivt anpassats till krigs-
situationen. Långsiktiga insatser inom hälsa, infrastruktur och fiske har
anpassats till vad som, under rådande förhållanden, är möjligt att
genomföra. Resultaten som nåtts genom biståndsinsatser inom bl.a.
hälsovården visar att vaccinations- och läkemedelsprogram försenats
genom kriget. Insatser av katastrofkaraktär har blivit allt vanligare.

Den fortsatta utvecklingen i landet blir avgörande för biståndet. SIDA
har av regeringen fått i uppdrag att under 1993/94 göra en översyn av
utvecklingsbiståndet till sektorerna hälsa, fiske och tele. Denna översyn

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

124

blir vägledande för det framtida långsiktiga samarbetet. Katastrofinsatser
kommer att behövas under år 1994 oavsett utvecklingen, liksom insatser
för återuppbyggnad. FN:s humanitära arbete skall stödjas.

Sverige betalade ut 125 miljoner kronor till Angola i gåvobistånd
budgetåret 1993/94.

Med hänvisning till de begränsningar för utvecklingsbistånd som
inbördeskriget innebär föreslår regeringen en indikativ planeringsram för
Angola på 70 miljoner kronor. I denna inryms förutom SIDA:s baspro-
gram särskilda insatser för demokrati och mänskliga rättigheter och för
miljö. Beredskap bör finnas för särskilda katastrofinsatser.

Den förväntade ingående reservationen 1994/95 bör användas för
katastrofinsatser genom i första hand FN.

Botswana

Utvecklingssamarbetet med Botswana har syftat till att minska landets
ekonomiska beroende av Sydafrika och bidra till social och ekonomisk
utveckling och utjämning. Även om förhållandet till Sydafrika förändrats
kvarstår i viss mån målet då förändringarna där får stora återverkningar
i Botswana. Betoningen på fåttigdomsbekämpning bör dock öka då
inkomstfördelningen i landet är skev. Diversifieringen av Botswanas
ekonomi framstår också som än viktigare och därmed svenskt stöd
härför. Sådant stöd kan bidra till den önskade breddningen av samarbetet
mellan Botswana och Sverige.

Allmänna val planeras äga rum år 1994. Förhållandena vad avser
mänskliga fri- och rättigheter får anses vara förhållandevis goda.

Botswana har sedan självständigheten haft en kraftig ekonomisk
tillväxt, vilket bl.a. innebär att landet håller på att uppgraderas till
medelinkomstland. Botswanas goda ekonomiska utveckling kan nästan
uteslutande hänföras till diamantexporten, vilket gör ekonomin känslig
för förändringar i världsmarknadspriset på diamanter. Sjunkande pris
under 90-talet har lett till lägre tillväxt i ekonomin. Arbetslösheten och
undersysselsättningen är ett ökande problem.

Ekonomins ensidighet bidrar till undersysselsättning och en skev
inkomstfördelning. Stora satsningar har dock gjorts på utbildning,
hälsovård och vattenförsörjning på landsbygden.

Den botswanska förvaltningen fungerar relativt väl och tar ett stort
ansvar för genomförandet av olika program och insatser inom det
svenska samarbetet. I takt med att biståndet genom SIDA minskas har
arbete påbörjats för ett bredare biståndssamarbete. Det har dock visat sig
att denna övergång tar längre tid än förutsett.

SIDA har nyligen genomfört en omfattande utvärdering av Sveriges 27
år av bistånd till Botswana. Av denna framgår att utvecklingsbiståndet
varit framgångsrikt, gett många bestående resultat och haft betydelse för
utformningen av landets utvecklingspolitik. Fortsatt bistånd genom SIDA
rekommenderas bl.a till fortsatt kapacitets- och institutionsuppbyggande.

Förutsättningar för ett bredare biståndssamarbete finns, men det
kommer att ta viss tid innan det går att peka på konkreta resultat. Flera

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

125

förslag till u-krediter genom BITS diskuteras för närvarande samt
tekniskt samarbete. SWEDECORP:s stöd till näringslivsorganisationer
bör fortsätta. SAREC har etablerat forskningssamarbete som fungerar
väl.

Sverige betalade ut 119 miljoner kronor i gåvobistånd till Botswana
budgetåret 1992/93.

När det gäller omfattningen på det mer lättigdomsinriktade utveck-
lingssamarbetet genom SIDA bör hänsyn tas till Botswanas relativt goda
ekonomi. De betydande fättigdomsluckor som fortfarande finns motiverar
ett fortsatt samarbete på gåvobasis med inriktning på de fattigaste
grupperna. Regeringen föreslår en indikativ planeringsram for Botswana
på 60 miljoner kronor. I denna inryms SIDA:s basprogram samt särskilda
insatser för demokrati och mänskliga rättigheter och för miljö. Parallellt
med detta bistånd bör andra biståndsformer som u-krediter och tekniskt
samarbete genom BITS i ökad omfattning komma ifråga, liksom
näringslivsbistånd genom SWEDECORP.

Eritrea

Målet med utvecklingssamarbetet är att bidra till återuppbyggnaden av
landet och till en demokratisk samhällsutveckling.

Folkomröstningen om självständighet i april 1993 genomfördes under
övervakning av FN. Resultatet blev ett entydigt ja till självständighet från
Etiopien. En konstitution är under utarbetande och allmänna val planeras
inom fyra år. Fram till dess att allmänna val hållits styrs landet av en av
EPLF (Eritrean People’s Liberation Front) bildad regering. Den
inhemska statsförvaltningen är svag, men det finns en stor vilja att bygga
upp landet på nytt. Vad gäller respekten for de mänskliga rättigheterna
kan nämnas att Eritrea hittills vägrat att återta egna medborgare som
dömts till utvisning eller av andra skäl saknar rätt att vistas i Sverige.

Det 30 år långa inbördeskriget har slagit landet i spillror och återupp-
byggnad har getts högsta prioritet. Regeringen avser att öka jordbruks-
produktionen och därmed minska livsmedelsimporten. Den småskaliga
och tidigare livaktiga småindustrin börjar långsamt återhämta sig.
Energibristen utgör ett allvarligt problem. Den provisoriska regeringen
genomför reformer i syfte att uppmuntra privata investeringar och
stimulera handel.

Regeringen har uppdragit åt SIDA att utarbeta ett förslag till plan för
ett långsiktigt utvecklingssamarbete med Eritrea från och med budgetåret
1994/95. I planen föreslås att utvecklingssamarbetet koncentreras till
energi och förvaltning. Vidare föreslås ett avgränsat stöd till den
eritreanska flyktingkommissionen (CERA) för repatriering av 400 000
eritreanska flyktingar som befinner sig i Sudan. Ett annat angeläget
område är stöd till demobilisering och reintegrering av ca 100 000 f.d.
soldater. Stöd föreslås också kunna utgå till arbetet med att utforma en
ny konstitution och till valförberedelser.

Av övriga biståndsmyndigheter har SAREC ett samarbete med
universitetet i Asmara. Eritreaner har vidare deltagit i kurser om bl.a.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

126

mänskliga rättigheter, arrangerade av BITS.

Sverige betalade ut 42 miljoner kronor i katastrofbistånd till Eritrea
budgetåret 1992/93.

Under budgetåret 1994/95 kommer en landstrategi för utvecklingssam-
arbetet med Eritrea att utarbetas. I avvaktan på denna föreslår regeringen
att målen och inriktningen i utvecklingssamarbetet inom SIDA:s program
bibehålls. Då den svaga förvaltningen och bristen på utbildad personal
kan utgöra ett hinder för att få till stånd ett effektivt bistånd kan enskilda
och internationella organisationer utgöra lämpliga alternativa kanaler.
Insatser för demokrati och främjande av mänskliga rättigheter bör komma
i fråga. SAREC bör fortsätta sitt samarbete. Regeringen föreslår att 35
miljoner kronor avsätts som indikativ planeringsram för Eritrea.
Beredskap bör finnas för katastrofinsatser.

Etiopien

Målet med utvecklingssamarbetet är att stödja den ekonomiska och
demokratiska reformprocessen. Verksamheten inriktas på sociala
förbättringar, fåttigdomsbekämpning på landsbygden genom en medveten
hushållning med naturresurser, stöd till framväxten av en rättsstat och till
ökad respekt för de mänskliga rättigheterna samt stärkandet av den
inhemska forskningskapaciteten.

Förberedelserna för att hålla nationella val till en konstituerande
församling under 1994 har inletts. Samtidigt har den politiska basen för
övergångsregeringen krympt genom att flera grupper dragit sig ur
samarbetet. Respekten för de mänskliga rättigheterna har kraftigt
förbättrats men är ännu inte tillfredsställande. Etiopien vägrar att återta
egna medborgare som av svensk domstol dömts till utvisning eller av
andra skäl saknar rätt att stanna i Sverige.

Landet har delats in i nya regioner grundade på etnisk tillhörighet. I
samband därmed decentraliseras förvaltningen. Utlokaliseringen av
personal och resurser har i vissa fall gått alltför snabbt och lett till
svårigheter på central nivå. De nya regionala myndigheterna saknar i de
flesta fäll erforderliga resurser för att ta över det administrativa ansvaret.

I november 1992 inledde övergångsregeringen ett ekonomiskt
reformprogram i riktning mot marknadsekonomi. De generellt sett goda
resultaten hittills bekräftar regeringens uttalade politik. BNP beräknas
växa med 7,6 % under 1993, men obalanserna i ekonomin finns
fortfarande kvar. Försvarsutgiftema har minskat. Maktskiftet och
övergångsregeringens politik har lett till ett växande intresse bland
givarländema.

Landsamarbetet genom SIDA blir alltmer långsiktigt med insatser på
nationell och regional nivå inom områdena undervisning, hälsa och
skogsvård. Ett regionalt stöd till Amhararegionen har påbörjats. Vid
sidan av detta bidrar SIDA med särskilda insatser av katastrof- och
återuppbyggnadskaraktär, främjande av demokrati och respekt för de
mänskliga rättigheterna, särskilt framväxten av en rättsstat, och AIDS-
bekämpning. Ett omfattande betalningsbalansstöd har beviljats. Stödet

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

127

9 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 4

genom enskilda organisationer är omfattande.

Förutsättningarna för att bedriva ett effektivt långsiktigt bistånd till
Etiopien bedöms som relativt goda. Den pågående omstruktureringen av
ekonomin tillsammans med decentraliseringen av den statliga för-
valtningen har dock lett till att planeringen och genomförandet av insatser
generellt sett går långsamt.

SAREC är den största enskilda bidragsgivaren till de etiopiska
universiteten, vilka har stärkts genom forskarutbildning och investering
i infrastruktur för forskningen. Därmed har deras kapacitet vad gäller
möjligheten att utforma och leda projekt ökat.

Etiopier har deltagit i BITS internationella kurser i bl.a. mänskliga
rättigheter.

Sverige betalade ut 291 miljoner kronor i gåvobistånd till Etiopien
budgetåret 1992/93.

Under budgetåret 1994/95 kommer en landstrategi för utvecklingssam-
arbetet med Etiopien att utarbetas. I avvaktan på denna föreslår
regeringen att målen och inriktningen i utvecklingssamarbetet inom
SIDA:s program bibehålls. SAREC bör fortsätta sitt forskningssamarbete.

Regeringen föreslår att 140 miljoner kronor avsätts som indikativ
planeringsram för Etiopien. I denna ingår, förutom SIDA:s basprogram,
särskilda insatser för demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt
bistånd, särskilda miljöinsatser och särskilda program. Fortsatt beredskap
för katastrof- och återuppbyggnadsinsatser bör finnas. Vidare bör finnas
beredskap för betalningsbalansstöd.

Guinea-Bissau

Målet för utvecklingssamarbetet med Guinea-Bissau är att främja landets
ekonomiska och sociala utveckling, framförallt genom uppbyggande av
kompetenta institutioner och en fungerande förvaltning.

Den under 1991 påbörjade demokratiseringsprocessen i Guinea-Bissau
har fortsatt och för närvarande finns det elva godkända politiska partier
och ytterligare några är under bildande. Val till parlament och president-
ämbete planeras till mars 1994. En valkommission är utsedd och UNDP
har påbörjat arbetet med att bistå i planering av valen.

Rättsinstitutionema har i viss mån förstärkts och respekten för de
mänskliga rättigheterna har ökat. Trakasserier och hot mot enskilda
förekommer dock fortfarande.

Det ekonomiska reformprogrammet har inte gett tillfredsställande
resultat. Ekonomin är fortsatt instabil. Regeringens misslyckande med att
styra den makroekonomiska politiken vad gäller inflationen och penning-
mängden ledde till att Världsbanken under ett års tid höll inne sitt
betalningsbalanslån. Det släpptes först i juni 1993. Korruptionen ökar i
omfattning.

SIDA:s utvecklingsbistånd har gällt stöd till det ekonomiska reform-
programmet i form av importstöd, program- och projektstöd inom
landsbygdsutveckling, jordbruk, undervisning, hälsovård och industri,
personal- och konsultfond samt särskilda insatser för stöd till Världs-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

128

bankens program för social infrastruktur. Därutöver har funnits särskilda Prop. 1993/94:100
insatser för demokrati och mänskliga rättigheter, särskilda miljöinsatser Bilaga 4
och insatser inom särskilda program. Industribiståndet har fram till
årsskiftet 1993/94 administrerats av SWEDECORP för SIDA:s räkning.

En avslutande insats avseende en industristiftelse kommer att genomföras
av SWEDECORP under budgetåret 1994/95.

Det splittrade biståndet är arbetskrävande. SIDA bör med större kraft
arbeta för ökad koncentration för att uppnå bättre resultat. Den svaga
förvaltningen och låga mottagningskapaciteten gör att större krav måste
ställas på kontroll av biståndet.

Sverige betalade ut 67 miljoner kronor till Guinea Bissau under
budgetåret 1992/93.

Det svenska biståndet till Guinea-Bissau är under utvärdering av
sekretariatet för analys av utvecklingssamarbete och en rapport förväntas
föreligga under våren 1994. Denna kommer att ligga till grund för den
landstrategi för Guinea Bissau som skall utarbetas under budgetåret
1994/95. I avvaktan på denna och med hänsyn till den stora reservationen
på landramen föreslår regeringen för budgetåret 1994/95 en indikativ
planeringsram för Guinea-Bissau på 10 miljoner kronor. Inom denna ram
ryms särskilda insatser för mänskliga rättigheter och demokratibistånd.

Kap Xfcrde

Målet för utvecklingssamarbetet med Kap Verde är att stödja den
ekonomiska tillväxten genom att bredda basen för produktiva verksam-
heter. Därigenom kan på sikt möjligheterna till självförsörjning öka.

Sedan en ny regering tillträdde efter de första fria valen 1991 har
konstitutionen reviderats, en decentraliseringsreform påbörjats och en
femårig utvecklingsplan utarbetats. Vidare har privatisering av ineffektiva
och olönsamma statliga företag inletts. Regeringen lägger stor vikt vid att
etablera ett investeringsvänligt klimat.

Utvecklingssamarbetet med Kap Verde bedrivs av SIDA. Det består
till 90 % av importstöd som till stor del administreras av landet självt.
Under året har stora ansträngningar gjorts för att förbättra upphandlings-
rutinema. SIDA anser att stödet bör ha en oförändrad inriktning. Med
kravet på kontinuerlig rapportering och uppföljning ser man nu en klar
förbättring i utnyttjandet av det svenska biståndet. Enskilda
organisationer har en viktig biståndsroll.

Sverige betalade ut 85 miljoner kronor i gåvobistånd till Kap Verde
budgetåret 1992/93.

Med hänsyn till att den tidigare stora under åren ackumulerade
reservationen på landramen kommer att minska under budgetåret
1993/94, men också till den klara förbättringen i utnyttjandet av de
svenska medlen, föreslår regeringen en indikativ planeringsram för Kap
Verde på 35 miljoner kronor.

129

Kenya

Utvecklingssamarbetet med Kenya syftar till att förbättra de fattigas
villkor på landsbygden, att ge stöd åt miljö- och markvård samt till att
främja de mänskliga rättigheterna.

De allmänna valen i december 1992 utgjorde, trots uppenbara brister,
ett betydelsefullt led i landets demokratiprocess. Det regerande KANU-
partiets agerande efter valen, liksom delar av oppositionens, har dock
försvårat demokratins befästande. Inslag av repression, samt våldsamma
konflikter över jordområden har bidragit till osäkerhet inför framtiden.
Trots detta får Kenya anses ha tagit ett första steg mot ett mer öppet och
demokratiskt styrt samhälle.

Vad gäller den ekonomiska politiken har det gångna året präglats av
spända relationer med givarsamfundet inklusive Världsbanken och
Internationella Valutafonden. En återgång till normala relationer kan
noteras även om visst misstroende dröjer kvar. Ett av Världsbanken
sammankallat konsultativt givarmöte för Kenya hölls for första gången
på två år i november 1993.

Landets utvecklingspolitik har hämmats av bristande reformer inom
förvaltningen och ekonomi samt av korruption. Val av biståndsformer
bör i framtiden bli beroende av regeringens visade förmåga att reformera
förvaltning och effektivt utnyttja biståndet. Om inte förbättringar sker kan
det bli aktuellt att överväga andra kanaler för biståndet. Samtidigt bör
man beakta att möjligheter till fortsatt dialog bibehålls om regeringens
utvecklingspolitik.

Landsamarbetet bedrivs i all huvudsak genom SIDA. Det bedöms
allmänt ha en väl motiverad inriktning till stöd för landsbygdens sociala
och ekonomiska utveckling. Det långvariga miljö- och markvårdssam-
arbetet bedöms ha haft en avgörande betydelse for landets egen mark-
vårdspolitik. Enskilda organisationer spelar en viktig roll.

SIDA redovisar liksom andra givare betydande svårigheter att få den
kenyanska motparten att stå för sin del av kostnaden i gemensamma
biståndsprojekt. Det reser frågor om i vad mån Kenyas regering betraktar
det svenska biståndet som en integrerad och prioriterad del av sin
utvecklingspolitik. Korruption och vanskötsel inom kenyansk förvaltning
och i samspelet mellan stat och näringsliv lägger vidare hinder i vägen
för ett effektivt bistånd. Liknande problem står även att finna inom
kenyanska enskilda organisationer. Revisioner av vissa enskilda
biståndsprojekt har lett till att utbetalningar tillfälligt inställts i avvaktan
på klargöranden och rättelser.

SIDA har redovisat resultat som nåtts genom biståndsinsatser inom
vägprogram, markvård och primärhälsoprojekt. Med hänsyn till
redovisade svårigheter bedöms resultaten överlag ha varit goda men
metoder för att mäta resultaten behöver vidareutvecklas.

Sverige betalade ut 153 miljoner kronor i gåvobistånd budgetåret
1992/93.

Med hänvisning till svårigheterna att bedriva ett effektivt bistånd och
den relativt stora reservationen och skärpta krav på att mottagaren
uppfyller sina avtalade villkor, föreslår regeringen en indikativ

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

130

planeringsram för Kenya på 95 miljoner kronor. Inom denna ram inryms
SIDA:s basprogram samt insatser avseende de mänskliga rättigheterna/
demokrati, miljö och särskilda program.

Lesotho

Utvecklingssamarbetet med Lesotho har som mål att främja ekonomisk
tillväxt, vari ingår att skapa nya arbetstillfällen, och en effektivare
hushållning med naturresurser.

De första demokratiska valen på över tjugo år genomfördes i mars
1993. Segrare blev Basutoland Congress Party (BCP) som erhöll samtliga
mandat i det nya parlamentet, trots att oppositionspartiet BNP erhöll en
fjärdedel av rösterna.

Regeringen måste nu förverkliga löften om att fördjupa
demokratiseringen av landet och förbättra respekten för mänskliga
rättigheter. Avsaknaden av parlamentarisk opposition kan dock på sikt
hindra en demokratisk utveckling. Förutsättningarna att föra en genom-
tänkt utvecklingspolitik bör dock ha förbättrats efter år av inrikespolitisk
instabilitet och militärstyre.

Lesotho genomför sedan drygt fem år ett ekonomiskt reformprogram,
som inneburit en förbättrad balans i statsbudgeten. Beroendet av
Sydafrika begränsar dock möjligheterna att föra en självständig makro-
ekonomisk linje. Landets redan höga arbetslöshet utgör ett allvarligt hot
mot stabiliteten. Minskade möjligheter att få arbete i Sydafrika förvärrar
situationen.

Biståndssamarbetet genom SIDA är inriktat på förvaltningsstöd, som
syftar till att effektivisera förvaltningen, och stöd till ett markvårdspro-
gram. Vidare ges stöd till vägbyggande med arbetsintensiva metoder. Vid
sidan av utvecklingsbiståndet ligger bl.a. en omfattande regional
miljöinsats. Genom denna satsning har utbildning och information om
miljöfrågor ägt rum i södra Afrika. Inför valen lämnades ett särskilt
demokratistöd. BITS har finansierat två projekt avseende landsbygds-
elektrifiering i samfinansiering med bl.a. NORAD. En utfästelse om u-
kredit har lämnats till ett vattenkraftverk, Muela, i anslutning till ett
större vattenföringsprojekt finansierat av bl.a. Afrikanska utvecklings-
banken.

Sverige betalade ut 39 miljoner kronor i gåvobistånd budgetåret
1992/93.

Ett effektivt bistånd försvåras av den undermåliga ekonomi-
administrationen. Samtliga sektorstöd drabbas därav, men allvarligast
vägbyggnadsprojektet till vilket utbetalningarna tillfälligt avbrutits i
avvaktan på revision. Att kontinuerligt följa upp det svenska biståndet
utan närvaro på platsen ställer också större krav på SIDA i Stockholm,
särskilt som mottagningskapaciteten är svag. Biståndets huvudsakliga
inriktning bör dock bestå och regeringen föreslår för SIDA-samarbetet
en indikativ planeringsram på 45 miljoner kronor. Av detta belopp avser
15 miljoner kronor regionala insatser.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

131

Mozambique

Målet för utvecklingssamarbetet med Mozambique är att skapa förut-
sättningar för ekonomisk tillväxt och demokratisk utveckling för att
varaktigt förbättra levnadsförhållandena för den fättiga befolkningen samt
att stödja den pågående fredsprocessen.

Sedan Mozambiques regering och Renamo ingick en fredsöverenskom-
melse i oktober 1992 har ett intensivt internationellt arbete pågått för att
stärka fredsprocessen. Trots detta har processen blivit mer än ett år
försenad främst på grund av samarbetssvårigheter mellan regeringssidan
och Renamo. FN har försökt påskynda processen på olika sätt. Samtidigt
måste framhållas att fredsöverenskommelsen har haft stor betydelse.
Säkerhetssituationen har påtagligt förbättrats i hela landet. Detta skapar
förutsättningar för att nå ut med bistånd till områden som tidigare inte
varit tillgängliga. Allmänna val till parlamentet och till presidentämbetet
förutses äga rum under november 1994. När demobiliseringen och de fria
valen är genomförda kan en ny fes i Mozambiques historia få sin början.

Det ekonomiska reformprogrammet gav under sina första år positiva
effekter, men tillväxten i ekonomin har de senaste åren stannat av. En av
orsakerna till den låga tillväxten är bristande institutionell kapacitet för
att genomföra den ekonomiska politiken. Den politiska situationen har
också förlamat Frelimo-regeringens handlingsförmåga. Några
förbättringar därvidlag är knappast att förvänta under 1994.

Ansträngningarna att skapa en varaktig fred och parlamentarisk
demokrati i Mozambique förtjänar fortsatt svenskt stöd. Den pågående
fredsprocessen motiverar fortsatt flexibilitet i det svenska biståndet.
Biståndet bör i högre grad än tidigare riktas mot utvecklingen av
landsbygden. Enskilda organisationer har i detta sammanhang en viktig
funktion att fylla.

Det svenska biståndet genom SIDA är inriktat på fettigdoms-
bekämpning, institutionell uppbyggnad och stöd till det ekonomiska
reformprogrammet. Betalningsbalansstöd har beviljats. Stödet genom
enskilda organisationer är omfattande.

Denna inriktning av det svenska stödet bör tills vidare fortsätta. Först
när allmänna val ägt rum och en ny folkvald regering tillträtt är det
möjligt att avgöra hur ett framtida bistånd bör vara utformat. Det
förbättrade säkerhetsläget på landsbygden möjliggör en bättre regional
fördelning av biståndsinsatser än vad som hittills varit möjligt. Detta bör
återspeglas i det svenska stödet.

SWEDECORP stödjer näringslivsutveckling i olika former t.ex. genom
stöd till företagsledarutbildning och till privatisering. Sistnämnda avses
utgöra kärnan i det framtida samarbetet. SAREC har samarbete med
universitetet i Maputo.

Budgetåret 1992/93 betalade Sverige ut 562 miljoner kronor till
Mozambique i gåvobistånd.

Regeringen föreslår en indikativ planeringsram för SIDA-samarbete
om 335 miljoner kronor. I denna inryms mer långsiktiga insatser inom
bl.a. förvaltning, undervisning och jordbruk samt särskilt riktade insatser
för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter och miljö. Ett

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

132

regionalt stöd på 59 miljoner kronor har inräknats men är avhängigt
svensk medverkan i Cahora Bassa-projektet. Betalningsbalansstöd bör
kunna komma ifråga under förutsättning att det ekonomiska reformpro-
grammet fullföljs.

SWEDECORP:s och SAREC:s verksamheter bör fortsätta och i mån
av förutsättningar breddas och fördjupas.

Namibia

Utvecklingssamarbetet med Namibia syftar till att stödja social och
ekonomisk utjämning och att stärka den demokratiska utvecklingen.

Den demokratiska utvecklingen i landet fortgår men oppositionens allt
svagare ställning inger oro för framtiden. Mänskliga rättigheter
respekteras. Under året har förhandlingar med Sydafrika slutförts om
övertagandet av Walvis Bay fr.o.m. 1994.

Den ekonomiska politiken präglas av marknadsanpassning.
Reformtakten är hög och skall ses mot bakgrund av att Namibia vid
självständigheten fick ärva ett samhälle med extremt skev inkomstför-
delning och stor arbetslöshet. Budgetunderskottet har ökat. En egen
valuta, Namibian dollar, har introducerats.

Biståndet spelar en viktig men inte en avgörande roll i den namibiska
ekonomin. Ungefär 7 % av de statliga utgifterna utgörs av bistånd. Den
namibiska genomförandekapaciteten har förbättrats, vilket lett till ett
effektivare utnyttjande av biståndet.

Landsamarbetet genom SIDA innefattar stöd till undervisning,
transport och kommunikation, till utveckling av nyckelområdet i den
offentliga förvaltningen samt till en personal och konsultfond. Särskilda
insatser görs också inom områdena miljö, demokrati och mänskliga
rättigheter, kultur samt för kvinnor.

Verksamheten har pågått under så kort tid att det ännu är för tidigt att
uttala sig om måluppfyllelse och de långsiktiga effekterna av bistånds-
samarbetet. Utvärderingarna pekar dock på ett väl utnyttjande av
biståndet. Arbets- och utbildningstillfällen har bibringats lokalbefolkning-
en, som medverkat i byggandet av skolor och vägar. Deltagandet i
alfabetiseringsprogrammet är högt. Biståndet har även bidragit till att
Namibia kunnat etablera en centralbank och en egen statistikbyrå.

Ett samarbete i andra former genom BITS och SWEDECORP har
börjat ta form. Även SAREC är verksamt i Namibia.

Budgetåret 1992/93 utbetalade Sverige 132 miljoner kronor i gåvo-
bistånd till Namibia.

Förutsättningarna att bedriva ett effektivt bistånd har förbättrats. En
mer resultatinriktad styming av förvaltningen är på gång. Korruptions-
tendenser tycks ha stävjats på ett tidigt stadium. Den nuvarande
inriktningen av biståndet genom SIDA bör således bibehållas. Biståndet
bör bedrivas med viss flexibilitet, bl.a. genom ett fortsatt aktivt SIDA-
bistånd utanför det rena basprogrammet.

Regeringen föreslår en indikativ planeringsram för Namibia på 90
miljoner kronor. I denna inryms SIDA:s basprogram samt insatser för

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

133

mänskliga rättigheter och demokrati och för miljö. I ett litet längre
perspektiv bör nivån på biståndet genom SIDA kunna minska samtidigt
som insatserna genom bl.a. BITS och SWEDECORP utökas.

Sydafrika

Utvecklingssamarbetet med Sydafrika syftar till att stödja den
demokratiska utvecklingen i landet.

Trots våldet ter sig läget i Sydafrika ljusare. Utvecklingen under
hösten har lett fram till att parterna, med regeringen och ANC i spetsen,
kommit överens om formerna för övergångsstyret i Sydafrika fram till
landets första demokratiska val den 27 april 1994. Den 18 november
1993 träffades dessutom överenskommelse om den interimsförfattning
som skall gälla tills dess en ny, permanent konstitution antagits. Därmed
ersätts Sydafrikas nu gällande författning, som förvägrar landets svarta
rösträtt, av en demokratisk konstitution med allmän rösträtt för alla
landets medborgare.

Ekonomin i Sydafrika är sedan länge stagnerande. Arbetslösheten
uppgår till över 40 %. En ekonomisk uppgång är avhängig om den
ekonomiska politiken kan tillfredsställa såväl befolkningens förväntningar
som marknadens krav. I denna balansgång kan biståndet komma att spela
en roll, bl.a. som resurstillskott och genom sociala satsningar som
reducerar det statliga budgettrycket.

Det svenska humanitära biståndet har bidragit till att apartheid nu
håller på att avskaffas i Sydafrika. Detta har skett genom ett målmedvetet
stöd via svenska enskilda organisationer till grupper och samman-
slutningar i Sydafrika som aktivt verkat mot apartheid. Något regerings-
samarbete har hittills inte förekommit. Det direkta stödet till ANC, som
varit den ledande och samlande kraften, har haft såväl reell som
symbolisk verkan. Som en följd av att ANC nu övergår från att vara en
befrielserörelse till ett politiskt parti, upphör det svenska stödet den 27
januari 1994.

Utvecklingen i Sydafrika gör att det humanitära biståndet bör övergå
till ett bredare utvecklingssamarbete. Fortsatt bistånd kommer att behövas
under en övergångsperiod. Nya samarbetspartners kan komma ifråga.
Regeringssamarbete kan bli aktuellt. Avgörande för demokratins framtid
blir utvecklingen av den ekonomiska och sociala situationen. Biståndet
bör av det skälet innefatta fler områden och involvera samtliga svenska
biståndsmyndigheter. Detta ställer extra höga krav på ambassaden i
Pretoria.

Totalt utbetalades under 1992/93 197 miljoner kronor som demokrati-
bistånd till Sydafrika.

En landstrategi för biståndssamarbetet med Sydafrika kommer att
utarbetas under första hälften av budgetåret 1994/95. I avvaktan härpå
föreslår regeringen att biståndet under budgetåret 1994/95 fortsätter att
belasta anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter.

Huvudsyftet med utvecklingssamarbetet med Sydafrika bör vara att
bidra till en fördjupad demokratisering och vaktslående av de mänskliga

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

134

rättigheterna samt till en väl fungerande marknadsekonomi. Detta
sammantaget bidrar till en social och ekonomisk utveckling som gynnar
de mest eftersatta grupperna i samhället.

Genom fortsatt svenskt bistånd bör enskilda organisationer i Sverige
och i Sydafrika även i fortsättningen kunna spela en stor roll för
demokratins utveckling. SIDA har finansierat ett stort antal av deras
projekt och inom ett mycket brett arbetsområde som miljö, rättshjälp,
kultur samt humanitärt och socialt arbete. Detta arbete bör fortsätta men
en viss koncentration till färre projekt men av mer strategisk betydelse
kan vara till fördel för effektiviteten i biståndet. Regeringen stödjer SIDA
i förslaget att den del av verksamheten som är socialt inriktad successivt
bör föras över till det särskilda anslaget för enskilda organisationer och
folkrörelser.

Biståndet genom SIDA bör vara inriktat på att förbättra de fattigas
levnadsvillkor. Inom undervisningssektorn finns stora akuta behov, och
insatser där kan få stor betydelse för samhällets utveckling. SIDA:s
förslag att satsa på undervisningssektorn får stöd av regeringen.

Väl fungerande marknadsekonomi och ekonomisk tillväxt utgör en
förutsättning för att demokratin skall få fotfäste och reformarbetet
förverkligas. Att skapa fler arbetstillfällen för de svarta, särskilt
ungdomar, ser regeringen som ytterst angeläget. Regeringen vill
uppmuntra till ett ökat bistånd genom BITS och SWEDECORP. Det
svenska näringslivet bör ha möjligheter att spela en konstruktiv roll i
dessa ansträngningar.

Sydafrika har i jämförelse med andra länder i regionen ett väl utbyggt
system för högre utbildning och forskning. SAREC har redan ett
forskningsprogram i Sydafrika som bör fortgå. Därutöver anser
regeringen att SAREC :s förslag att göra det möjligt för grannländerna att
utnyttja resurserna i Sydafrika verkar rimligt.

Tanzania

Målet för utvecklingssamarbetet med Tanzania är att stödja den
ekonomiska reformprocessen i riktning mot marknadsekonomi, främja en
demokratisk samhällsutveckling och skapa förbättrade levnadsförhål-
landen för befolkningen genom insatser inom sociala sektorer och
infrastruktur.

Ett politiskt reformarbete har påbörjats och det politiska klimatet har
blivit öppnare. Hittills har ett tiotal politiska partier registrerats med rätt
att ställa upp i de lokala valen 1994 och det första allmänna valet av
parlament och president 1995. Fler tidningar utges och debattklimatet har
blivit friare. Denna utveckling har stärkt de mänskliga rättigheterna.
Fortfarande kontrolleras dock det viktigaste mediet, radion, av regering-
en, och rättssystemet fungerar bristfälligt.

Det ekonomiska reformprogrammet har inneburit en omfattande
liberalisering av ekonomin och bidragit till en årlig BNP-tillväxt på ca 4
%. Under 1993 har bl.a. fortsatta reformer av valutamarknaden och den
finansiella sektorn ägt rum. Liberaliseringen har ökat varutillgången och

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

135

inkomstmöjlighetema i såväl den expanderande informella sektorn som
i den officiella ekonomin. Negativt är att den sociala servicen försämrats
under lång tid och det finns tecken på att bl.a. läskunnigheten håller på
att sjunka. Effektivisering av statsförvaltningen, fortsatta reformer inom
jordbruket och omstrukturering av de många olönsamma statliga
företagen är nödvändiga för att skapa utrymme för ökade sociala
satsningar.

Tanzanias biståndsberoende är stort och utgör i sig ett problem för den
tanzaniska regeringen.

Biståndet genom SIDA omfattar direkt stöd för den ekonomiska och
demokratiska reformprocessen i form av betalningsbalansstöd, för-
valtningsbistånd och demokratifrämjande insatser samt stöd till infra-
struktur och sociala sektorer. Genomförandet har i vissa fall försvårats
av den svaga förvaltningen och bristande politiskt engagemang.

SWEDECORP stödjer utvecklingen av småföretag genom bidrag till
särskilda lånefonder. En utvärdering visar att den tanzaniska samarbets-
organisationen inte klarat sin uppgift helt tillfredsställande.

SAREC har ett omfattande bilateralt forskningssamarbete med
Tanzania inriktat på att bygga upp tanzanisk forskningskapacitet i
samarbete med svenska institutioner. Det pågående samarbetet omfattar
bl.a. ett forskningsprogram om HIV/AIDS, som utvärderats med goda
resultat.

Sverige betalade ut 598 miljoner kronor i gåvobistånd till Tanzania
budgetåret 1992/93.

Landsamarbetet genom SIDA bör fortsätta i sin nuvarande inriktning
med stöd till den politiska och ekonomiska reformprocessen och till
insatser främst inom sociala sektorer och infrastruktur. Ökade insatser
bör göras för att stärka den pågående demokratiseringen. Regeringen
föreslår en indikativ planeringsram för samarbetet genom SIDA på 330
miljoner kronor. Under förutsättning att det ekonomiska reformprogram-
met fullföljs bör dessutom ett fortsatt betalningsbalansstöd kunna komma
ifråga. SWEDECORP bör kunna spela en viktig roll i att stödja
utveckling av småindustri genom bl.a. stöd till riskkapital- och leasing-
bolag. Ytterligare kanaler och samarbetsformer bör undersökas.
SAREC:s arbete bör fortgå. Regeringen förutser vidare ett omfattande
samarbete genom enskilda organisationer.

Förbättrad effektivitet i biståndet bör eftersträvas. I detta syfte bör
ökad samordning med andra givare, koncentration av insatser och ökad
decentralisering av program prövas.

Sekretariatet för analys av utvecklingssamarbete kommer under
budgetåret 1993/94 att genomföra en utvärdering av Sveriges bistånd till
Tanzania.

Uganda

Målet för utvecklingssamarbetet med Uganda är att bidra till landets
återhämtning genom stöd till ekonomisk reformpolitik och uppbyggande
av social infrastruktur. Ett annat syfte är att stödja åtgärder för ökad

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

136

respekt för mänskliga rättigheter.

Politiskt kännetecknas Uganda idag av fredliga förhållanden och ökad
stabilitet. Läget vad avser de mänskliga rättigheterna har förbättrats, men
rättssäkerheten förblir bristfällig. Tidigare anklagelser om övergrepp från
arméns sida i de nordöstra områdena förblir ouppklarade. Ugandas
regering har uttryckt vilja att stärka rättsordningen men hävdar att
framsteg bromsas av svaga institutioner och bristande resurser. Den
politiska friheten är beskuren genom att partipolitisk verksamhet inte är
tillåten. I fokus för den politiska processen står förslaget till ny konstitu-
tion. Val till konstituerande församling förutses äga rum i mars 1994.

Uganda har under senare år erhållit ett brett erkännande för sin
marknadsorienterade ekonomiska politik. Makroekonomisk stabilitet har
uppnåtts, inflationen har nedbringats och marknadsbaserad växelkurs har
införts. Viktiga reformer har inletts till vilka hör rationalisering av den
offentliga förvaltningen, demobilisering av soldater och återlämnande till
de forna ägarna av egendomar exproprierade under Amin-tiden.

Reformerna har börjat ge resultat. Privata investeringar ökar. En
begynnande stark expansion av icke-traditionell export kan skönjas.
Offentliga utgifter omprioriteras med tonvikt på sociala insatser.

Betydande hinder försvårar dock utvecklingen. Investeringar hämmas
av lågt inhemskt sparande. Den offentliga förvaltningens kapacitet att
svara för befolkningens hälsa och utbildning är svag. Skuldbördan är
betungande. Skuldtjänsten till i första hand de multilaterala institutionerna
har under senare år överstigit landets samlade exportinkomster.

Landets underutveckling visar sig i höga dödlighetstal och social
uppdelning. Ännu har landet inte återhämtat sig efter åren av terror och
nationellt sönderfall. Ytterligare ett allvarligt problem är utbredningen av
AIDS/HIV som raserar sociala nätverk och slår ut människor i produktiv
ålder. Det miserabla hälsoläget riskerar att undergräva landets
ekonomiska och sociala framåtskridande.

Landsamarbetet genom SIDA bedrivs i huvudsak via multilaterala och
andra organisationer. Fortsatt samfinansiering motiveras bland annat av
Ugandas begränsade möjligheter att motta och administrera utländskt
bistånd från flera givare. Huvuddelen är inriktat på sociala sektorer. De
hittills nådda resultaten har varit blandade. I de fall erfarenheterna visat
sig mindre framgångsrika har stödet avslutats.

Vid biståndsöverläggningar i oktober 1993 aviserades svenskt stöd till
landets ekonomiska reformpolitik i form av betalningsbalansstöd i syfte
att lätta skuldbördan. Sverige har även tidigare bidragit med importstöd
och skuldlättnader.

SWEDECORP undersöker för närvarande förutsättningar för att lämna
stöd till främjande av institutionsutveckling på näringslivsområdet samt
investeringsfrämjande. En förmånlig u-kredit genom BITS har utfästs för
finansiering av kraftverk vid Owen Falls i samfinansiering med bl.a.
SIDA och Världsbanken.

Stöd till främjande av de mänskliga rättigheterna förutses bli en viktig
komponent i svenskt bistånd till Uganda. SIDA bör arbeta fram ett mer
sammanhållet program inom området under det närmaste året.

Sverige betalade ut 118 miljoner kronor i gåvobistånd till Uganda

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

137

budgetåret 1992/93.

Ökat stöd bör ges till landets reformpolitik och regeringen föreslår en
indikativ planeringsram genom SIDA om 105 miljoner kronor. I detta
belopp ingår även insatser inom områdena demokrati och mänskliga
rättigheter. Därutöver bör finnas beredskap för betalningsbalansstöd
inklusive skuldlättnad under förutsättning att det ekonomiska reformpro-
grammet fullföljs.

Zambia

Målet för utvecklingssamarbetet med Zambia är att stödja den
ekonomiska reformprocessen i riktning mot marknadsekonomi, främja
demokratiseringen och stödja en socialt inriktad utvecklingspolitik.

Under 1993 har intern splittring uppstått inom regeringspartiet. Ett
antal ledande politiker lämnade under hösten partiet till följd av missnöje
med den förda politiken. Ett nytt parti bildades och i de fyllnadsval till
parlamentet som ägde rum i november 1993 tog partiet flera mandat.
Skapandet av en reell opposition till den sittande regeringen kan stärka
demokratin. Rapporter om ökad korruption inom förvaltningen är
oroande.

Regeringen har genomfört omfattande liberalisering av ekonomin. Den
makroekonomiska situationen är dock fortsatt svår, vilket bl.a. kommit
till uttryck i en mycket hög inflationstakt och stagnerande tillväxt. Den
kraftiga åtstramningen av penningpolitiken under senare delen av 1993
har visserligen medfört att inflationen bringats under kontroll, men har
också hämmat produktion och export. Den ekonomiska situationen
förvärras av den stora skuldbördan.

Regeringens hittillsvarande insatser på det sociala området bedöms
som otillräckliga. Vidare utgör AIDS ett stort hot. Fortsatta ekonomiska
reformer, makroekonomisk stabilisering och sociala satsningar är
avgörande för att Zambia på sikt skall uppnå en positiv tillväxt och
förbättrade levnadsförhållanden för landets befolkning.

Respekten för de mänskliga rättigheterna är generellt sett god.
Yttrandefriheten är stor och debatten i media livlig. Kvinnornas
rättigheter behöver dock stärkas.

Landsamarbetet genom SIDA består av stöd till den ekonomiska och
demokratiska reformprocessen och till sektorerna jordbruk, undervisning
och hälsovård. Insatser genomförs även på infrastrukturområdet.
Betalningsbalansstöd, i form av importstöd och skuldlättnader, har ökat
förutsättningarna att genomföra det ekonomiska reformprogrammet.

Det svenska jordbruksstödet har bl.a. bidragit till att Zambia idag har
en fungerande produktion av högkvalitativt utsäde, som dock har haft
svårt att nå ut till småbönderna. Inom stödet till undervisning har ett
program vars syfte är att aktivera lärare att själva förbättra bl.a.
undervisningsmetoder och läromedel utvärderats med mycket positivt
resultat. Stödet till hälsovård inrymmer bl.a. ett basläkemedelsprogram
till 600 av landets ca 1 000 hälsocentraler.

Genomförandet av de olika sektorprogrammen försvåras av den svaga

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

138

zambiska förvaltningen. Vidare är samordningen av olika givares bistånd
bristfällig. En viktig reform är därför effektiviseringen av statsför-
valtningen.

SWEDECORP har ett systerindustriprogram för utveckling av små-
och medelstora företag, som givit goda resultat.

Sverige betalade ut 399 miljoner kronor i gåvobistånd till Zambia
budgetåret 1992/93.

I början av 1994 kommer regeringen att besluta om en treårig
landstrategi för det svenska utvecklingssamarbetet med Zambia från och
med 1994/95. Sekretariatet för analys av utvecklingssamarbete genomför
en utvärdering av biståndet till Zambia.

I avvaktan på detta arbete föreslår regeringen att landsamarbetet
genom SIDA under budgetåret 1994/95 inriktas på stöd till den politiska
och ekonomiska reformprocessen samt till jordbrukssektorn och de
sociala sektorerna. Fortsatta insatser på infrastrukturområdet bör också
komma ifråga. Personal- och konsultfonden bör fortsatt inriktas på att
långsiktigt stärka centrala institutioners förmåga att genomföra den
ekonomiska politiken. Ett fortsatt stöd till demokrati och mänskliga
rättigheter är motiverat för att befästa och fördjupa demokratin.

Regeringen föreslår en indikativ planeringsram för samarbete genom
SIDA om 185 miljoner kronor. Under förutsättning att det ekonomiska
reformprogrammet fullföljs bör ett fortsatt betalningsbalansstöd inkl,
skuldlättnad kunna komma ifråga. I syfte att höja biståndets effektivitet
bör SIDA verka för ökad koncentration och förbättrad givarsamordning.
SWEDECORP har en fortsatt viktig roll att spela i sitt stöd till utveck-
lingen av små- och medelstora företag.

Zimbabwe

Målet med utvecklingssamarbetet är att bidra till ökad ekonomisk tillväxt
och främja social och ekonomisk utjämning.

Alltsedan president Mugabe övergav planerna på enpartisystem har det
skett en gradvis förändring mot ett öppnare samhälle. Oberoende
mänskliga rätti ghetsorganisa tioner tillåts verka. Radio och TV
kontrolleras av regeringen, men flera oberoende tidningar publiceras.
Rättsäkerheten är tillfredsställande samtidigt som enskilda övergrepp
fortfarande förekommer.

Ekonomin har stagnerat. BNP minskade med 8 % i reala termer under
1993. Arbetslösheten är fortsatt hög - omkring 40 %. En av de stora
frågorna inför parlaments- och presidentvalen våren 1995 är
exproprieringen av privatägd jordbruksmark. Försvarsbudgeten har ökat
trots att de zimbabwiska trupperna har tagits hem från Mozambique.
Ökningen förklaras med att man är bunden till leveransavtal när det
gäller materielinköp, som blivit dyrare efter nedskrivningen av
zimbabwedollam. I den senaste statsbudgeten får hälsovård och under-
visning mer resurser. I arbetet med att genomföra ekonomiska reformer
i riktning mot marknadsekonomi har de negativa sociala effekterna
särskilt uppmärksammats genom att en social fond med riktade program

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

139

satts upp. Prop. 1993/94:100

Erfarenheterna av samarbetet är huvudsakligen goda. Ett växande Bilaga 4
problem är utflyttningen av kvalificerade statstjänstemän. Det inter-
nationella biståndet utgör endast 6 % av Zimbabwes statsbudget.

Landsamarbetet genom SIDA består av stöd till genomförandet av
ekonomiska reformer i riktning mot marknadsekonomi och stöd till
utvecklingen av förvaltningen. Landsbygdsutveckling främjas genom
olika insatser inom undervisning, hälsovård, förvaltning och transport,
där resultaten är goda. Framsteg har även gjorts inom hälsovården, där
82 % av alla barn har vaccinerats mot de sex vanligaste barnsjuk-
domarna. Förutom detta utgår stöd till bl.a. rättshjälp, massmedia,
miljövårdskurser, kvinnoinsatser och bekämpning av AIDS. Stödet via
de enskilda organisationerna är relativt omfattande. Zimbabwe får
dessutom del av svenska bidrag till regionala insatser på transport- och
teleområdet.

BITS stödjer infrastruktur genom u-krediter, kurser och tekniskt
samarbete. SWEDECORP har bidragit till företagens miljöarbete.
SAREC har ett relativt stort samarbetsprogram med University of
Zimbabwe. Myndigheten stödjer även flera regionala nätverk där
zimbabwiska forskare och institutioner ingår.

Sverige betalade ut 397 miljoner kronor i gåvobistånd till Zimbabwe
under budgetåret 1992/93.

Zimbabwe tillhör den grupp av mottagarländer som har förutsättningar
att utveckla ett bredare biståndssamarbete med Sverige genom BITS och
SWEDECORP.

Demokratiseringsprocessen, särskilt utvecklingen av rättsstaten, och
den gradvis ökande respekten för de mänskliga rättigheterna bör stödjas
liksom de ekonomiska reformerna i riktning mot marknadsekonomi samt
framväxten av ett konkurrenskraftigt näringsliv. Energiförsörjnings-,
vatten- och miljöproblem är avgörande frågor för hela regionen. Därför
blir insatser inom landets infrastruktur allt viktigare.

Regeringen föreslår att 140 miljoner kronor avsätts som indikativ
planeringsram för samarbete genom SIDA. Vidare bör beredskap finnas
för betalningsbalansstöd. BITS och SWEDECORP bör fortsätta att utöka
sitt samarbete med Zimbabwe.

Regionala insatser i Afrika

Det regionala biståndet syftar till att medverka till ökat samarbete och
integration mellan länderna i olika regioner i Afrika. Det gäller i första
hand södra Afrika, men också östra Afrika och länderna på Afrikas
Hom. I Västafrika pågår arbete för att komma tillrätta med ökensprid-
ningen.

Det regionala biståndet i södra Afrika är koncentrerat till Southern
Affican Development Community (SADC), som syftar till att bli en
regional ekonomisk gemenskap. Samarbetet är alltjämt behäftat med stora
problem. Prioriteringar och klara strategier saknas. Till viss del kan det
hänga samman med bristande politisk vilja bland SADC-ländema. Det

140

kan även vara ett utslag av osäkerhet beträffande vilka effekter på det
regionala samarbetet ett kommande demokratiskt Sydafrika kan komma
att få. De marknadsekonomiska reformer som många länder nu genomför
underlättar detta samarbete. Regional integration är en förutsättning för
ökad ekonomisk tillväxt. Men en sådan kan dock få som effekt att
skillnaderna länder emellan stärks. Därvidlag kan bl.a. internationellt
bistånd medverka i ansträngningar att kompensera en sådan utveckling.

Sveriges regionala bistånd till södra Afrika har koncentrerats till att
förbättra den regionala fysiska infrastrukturen. Stödet har avsett
transport, energi och kommunikation där den svenska resursbasen är
betydande. Den övervägande delen av biståndet har gått till Mozambique,
Tanzania och Zambia. Insatserna har koncentrerats till TAZARA- och
Beirakorridorema. Trots omfattande bistånd, även från andra länder, har
produktiviteten för TAZARA-jämvägen inte ökat. Orsaken är bl.a.
brister i företagsledning och i kommersiellt tänkande samt bristen på
engagemang från det zambiska järnvägsbolaget. Biståndet till Beira har
däremot bidragit till kraftigt ökade godstransporter. En förändring av
biståndet från investeringar till satsningar på drift, underhåll och
marknadsanpassning äger nu rum. En klar obalans avseende landfördel-
ningen har uppstått, vilket bör beaktas i planeringen. Norden/SADC-
initiativet administreras på svensk sida av SWEDECORP. Det består av
handelsgruppen exportfrämjande verksamhet, insatser rörande
standardisering, miljö genom SADC:s gruvsekretariat och av NORSAD-
fondens verksamhet. Det är först nu som nämnda insatser börjar ge
resultat. Ansträngningarna bör fortgå för att få detta initiativ att bära
frukt.

Övrigt svenskt stöd till det regionala samarbetet i Afrika har innefattat
bl.a. den östafrikanska utvecklingsbanken (EADB) och sammanslutningen
mellan länderna i Afrikas Hom (IGADD). Utvärderingar pekar på
betydande brister i måluppfyllelse för båda dessa insatser.

Med den osäkerhet som råder beträffande det framtida regionala
samarbetet i södra Afrika och krav på att det svenska biståndet kon-
solideras föreslås att 130 miljoner kronor avsätts för att huvudsakligen
säkerställa driften av gjorda investeringar. Även andra samarbetsformer
än med SADC bör kunna sökas.

Under 1993 har ett flertal regionala initiativ tagits för att diskutera den
bekymmersamma utvecklingen i Afrika. Dessa initiativ hänger samman
med att givarna ställer större krav på mottagarländernas regeringar att
själva ta itu med svårigheterna och finna lösningar. Således har Organiza-
tion för African Unity (OAU) vid sitt stats- och regeringschefcmöte i maj
beslutat att tillskapa en mekanism för lösning av konflikter i regionen.
Kostnaderna härför skall täckas genom en fond. Andra initiativ har mer
gällt det ekonomiska samarbetet exempelvis inom ramen för Global
Coalition för Africa (GCA) och Africa Leadership Forum (AFD).
Regeringen ser positivt på att länderna tar ett ökat ansvar och föreslår för
regionalt samarbete i det övriga Afrika 35 miljoner kronor.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

141

Asien

Stillahavsasien fortsätter att vara något av en motor for världsekonomin.
Under 1992 var den ekonomiska tillväxttakten i de asiatiska utvecklings-
länder som är medlemmar av den Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB)
7 %, vilket är betydligt mera än för övriga u-länder. Även for 1993 och
1994 förutses en tillväxt på minst samma nivå. AsDB-ländemas export
ökade under 1992 med 13 %, vilket är dubbelt så snabbt som världs-
handeln i övrigt.

Antalet absolut fattiga människor i Östasien har minskat från 400 till
180 miljoner på tjugo år - trots att befolkningen under denna period har
tredubblats. Ändå har den asiatiska kontinenten dubbelt så många absolut
fattiga människor som Afrika. Befolkningsökningen i Östasien har
reducerats kraftigt under de senaste tre decennierna genom att födelse-
talen gått ner med 30-50%. Sveriges insatser på befolkningsområdet är
koncentrerade på Sydasien, där utvecklingen på befolkningsområdet är
mera ojämn.

I de fattiga och tättbefolkade asiatiska länderna är förslitningen av
naturresurserna ett stort och växande problem. I många fall har den
snabba ekonomiska utvecklingen skapat eller förvärrat allvarliga
miljöproblem.

De ursprungliga ”asiatiska tigrarna” (Singapore, Hongkong, Sydkorea
och Taiwan) har sedan länge lämnat u-landsgruppen. Den fattigaste av
”tigrarna”, Sydkorea, låg 1962 på ungefär samma ekonomiska nivå som
Sudan men har idag en BNP per capita som ligger över Portugals och i
nivå med Greklands. Mätt med samma mått har Singapore och Hongkong
idag gått om Spanien och Nya Zeeland. Man kan redan skönja en ”andra
generation tigrar” i Stillahavsasien, som under senare år haft en mycket
hög tillväxttakt, t.ex. Kina, Malaysia, Indonesien och Thailand.

I de indokinesiska länderna pågår en snabb utveckling i riktning mot
marknadsekonomi. I Kambodja hölls i maj 1993 val under FN:s
överinseende.

Utvecklingen i Sydasien är inte lika dynamisk som i Stillhavsasien men
i Indien, Bangladesh, Pakistan och Sri Lanka pågår ekonomiska
reformprocesser som gett goda resultat trots att flera av länderna brottas
med hårda etniska och religiösa motsättningar. Andra länder i regionen,
t.ex. Afghanistan, Nepal och Burma (Myanmar), har stora problem att
uppnå en tillväxttakt som håller jämna steg med befolkningsökningen.

I Mellanöstern har fredsprocessen gjort utomordentligt glädjande
framsteg. Det är av största vikt att det internationella givarsamfundet nu
ställer upp och stöder fredsprocessen med ett omfattande bistånd.

Flera av de nya centralasiatiska republikerna är att betrakta som u-
länder. Förutom en negativ ekonomisk utveckling förvärras situationen
av etniska konflikter i flera av republikerna. Svenskt bistånd, utöver
katastrofinsatser, främjande av mänskliga rättigheter och multilaterala
insatser inom Östeuropa-samarbetet, övervägs för närvarande inte.

I fjolårets budgetproposition anmäldes den studie som gjorts inom
utrikesdepartementet om utvecklingssamarbetet med Asien och som bl.a.
framhöll tillväxtens och det ansvarsfulla ledarskapets betydelse för

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

142

framgång. Hänsynen till miljöns krav och förutsättningar är en annan
viktig dimension för att nå en stabil och bärkraftig utveckling. Ansträng-
ningarna fortsätter att i ökad utsträckning engagera svensk kompetens
inom biståndet vad gäller t.ex. infrastruktur, miljövård och industriellt
kunnande. De ekonomiska och demokratiska reformansträngningama i
olika asiatiska länder ges ett fortsatt och utökat stöd.

Av SIDA:s utbetalningar under 1992/93 gick ca 1,5 miljarder kronor,
en femtedel av hela biståndet via SIDA, till 25 olika asiatiska länder.
BITS åtaganden för u-krediter till Asien ligger på drygt sex miljarder
kronor, varav huvuddelen på Indien och Kina.

Afghanistan

Inbördeskriget i Afghanistan fortsätter. Den heterogena afghanska
motståndrörelsen, som efter florton års krig lyckades störta den
kommunistiska regimen, har fallit sönder i en våldsam kamp om makten
i Kabul och över delar av Afghanistan. Väpnade strider rasar mellan
koalitionens olika fraktioner, också kring huvudstaden Kabul.

Det svenska biståndet till Afghanistan bör även i fortsättningen
koncentreras till insatser för att underlätta för afghanska flyktingar att
flytta åter. De svåra förhållandena i landet har hittills förhindrat en
ordentlig utvärdering av det svenska biståndet. Regeringens inbördes
splittring och olika lojaliteter i statsförvaltningen ställer stora krav på att
Sveriges bistånd är politiskt neutralt. Det svenska stödet bör även i
fortsättningen fördelas mellan olika FN-organ samt Svenska Afghanistan-
kommittén (SAK). I samråd med SAK pågår en successiv överflyttning
av finansieringen av SAK:s verksamhet från katastrofanslaget till anslaget
för enskilda organisationer. Denna omfördelning bör fortsätta i samråd
med kommittén

Regeringen anser den nuvarande nivån på det samlade svenska
biståndet, ca 100 miljoner kronor årligen, som rimlig i förhållande till
den mycket komplicerade situationen i landet.

Bangladesh

Målet för den svenska biståndet är att bekämpa fattigdomen, med särskild
inriktning på kvinnor på landsbygden.

Sedan valet 1991 har den parlamentariska demokratin i Bangladesh
konsoliderats. Läget vad gäller mänskliga rättigheter har förbättrats men
är fortfarande inte tillfredsställande. Regeringens löfte om att avskaffa
säkerhetslagstiftningen har t.ex. inte infriats. Det ekonomiska struktur-
programmet har gett en del goda resultat. Ekonomin har liberaliserats,
inflationen har gått ner och den ekonomiska tillväxten har stigit till 4-5
%. Ändå räcker resurserna inte till för att möjliggöra kraftfulla insatser
för att höja levnadsnivån för de 40 % av befolkningen som lever i
absolut fattigdom.

SIDA:s insatser har successivt koncentrerats till tre sektorer: under-
visning, landsbygdsutveckling och hälsovård. Därutöver ges ett omfat-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

143

10 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 4

tande stöd till svenska och lokala enskilda organisationer.

En utvärdering som SIDA lät göra i slutet av år 1992 visar att
biståndet är av hög kvalitet med betydande spridningseffekter. Ett projekt
som rönt internationell uppmärksamhet är Grameen Bank, som är SIDA:s
största enskilda projekt i Bangladesh, och vars låntagare till över 90 %
är kvinnor.

Under budgetåret 1992/93 utbetalades 254 miljoner kronor i svenskt
bistånd till Bangladesh. SIDA:s verksamhet bör fortsätta med nuvarande
mål och inriktning. Med hänvisning till biståndets goda resultat, är det
motiverat att för budgetåret 1994/95 föreslå en indikativ planeringsram
för Bangladesh på 170 miljoner kronor. Förutom SIDA:s basprogram
skall ramen inrymma bl.a. demokrati- och MR-stöd, särskilda miljö-
insatser samt ett omfattande stöd via enskilda organisationer. Strävan bör
dock vara att inrymma även katastrofförebyggande åtgärder i planerings-
ramen.

Filippinerna

Målet för det svenska biståndet till Filippinerna är att främja demokrati
och mänskliga rättigheter samt att bidra till att lindra fattigdomen, dels
genom sociala projekt, dels genom investeringar i fysisk och social
infrastruktur.

Den politiska utvecklingen efter president Fidel Ramos’ tillträde har
stabiliserats. Allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer
alltjämt, om än i minskande utsträckning. För de fättiga - 70 % av
befolkningen - kan levnadsförhållandena inte förbättras utan en avsevärt
snabbare ekonomisk tillväxt. Hittills under 1990-talet har landet haft näst
intill nolltillväxt. Satsningarna på utbildning och hälsovård är alltför små
för att möta den växande befolkningens behov.

Den filippinska regeringen fortsätter arbetet med att stabilisera och
reformera ekonomin. Inflation och räntor sjunker, valutareserven är
relativt stor, investeringarna ökar och valutakursen har stabiliserats. Trots
den fortsatt svåra bristen på energi pekar prognoserna på en BNP-ökning
på 3 % för 1993.

Det SIDA-stödda biståndet bör även i fortsättningen kanaliseras genom
i huvudsak enskilda svenska organisationer. Insatserna för att stärka
respekten för de mänskliga rättigheterna bör fortsätta, t.ex. stödet till
rättshjälpsorganisationen FLAG och PHARA. Ambassaden i Manila har
i uppdrag att undersöka förutsättningarna för att utvidga det svenska
direktstödet till enskilda filippinska organisationer, och det är regeringens
förhoppning att det skall bli möjligt. Det kraftigt ökande tekniska
biståndet genom BITS inom områden som energi- och miljöskydd bedrivs
på ett effektivt sätt. Samarbetet bör utvidgas, särskilt på energiområdet.
Även för SWEDECORP förutses ett växande engagemang inom bl.a.
kompetensutveckling, exportfrämjande samt samarbete med filippinska
näringslivsorganisationer.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

144

Det samlade biståndet till Filippinerna uppgick budgetåret 1992/93 till Prop. 1993/94:100

73,8 miljoner kronor. För 1994/95 kommer stödet på energiområdet att Bilaga 4
innebära en ökad volym.

Indien

Biståndet är inriktat på att bekämpa fattigdomen och förbättra levnadsför-
hållandena på landsbygden. Andra viktiga mål är att bidra till att
förbättra Indiens energiförsörjning samt att bidra till en effektivare
miljövård.

Den indiska lagstiftningen ger goda formella garantier för demokrati
och mänskliga rättigheter. Vardagen är dock en annan. De djupgående
konflikterna på den indiska subkontinenten - mellan de indiska myndig-
heterna och olika separatiströrelser samt en lång rad konflikter på
religiös, etnisk eller kastmässig grund - medför en betydande brutalitet,
rättslöshet och diskriminering mot Indiens fottiga. Den indiska
regeringens attityd har dock under det senaste året ändrats i positiv
riktning. Bl.a. har såväl en nationell som delstatliga MR-kommissioner
tillsatts.

Den ekonomiska reformpolitiken fortsätter. Världsbanken och det
internationella givarkonsortiet har lovordat resultaten, men betonar
samtidigt att mycket återstår, bl.a. reformer av den otympliga byråkratin,
de ineffektiva offentliga företagen och det finansiella systemet.

Genom SIDA stöds bl.a. bama- och mödravård, insatser mot lepra och
tuberkulos, skogs- och markvård, dricksvatten och sanitet. Därutöver
används medel från SIDA och BITS för ett par stora energiprojekt.
Kraftverksprojektet i Kashmir är försenat men arbetet rapporteras löpa
väl. Ett nytt kraftöverföringsprojekt i delstaten Maharashtra är under
planering med finansiering genom bl.a. den ackumulerade reservationen
och u-kredit genom BITS. SAREC har ett forskningssamarbete med
Indien. Under budgetåret 1992/93 utbetalade svenska biståndsmyndig-
heter 396 miljoner kronor till Indien.

SIDA konstaterar i sin resultatredovisning att biståndet i stor utsträck-
ning når fattiga människor på landsbygden, och att en stor del av
verksamheten är inriktad på kvinnors behov.

Regeringen delar i stort biståndsmyndighetemas syn på de positiva
resultaten av Indien-biståndet. Ytterligare åtgärder bör dock vidtas för att
uppnå högre effektivitet. Trögheten i den indiska byråkratin innebär ofta
förseningar av projekten.

Regeringen föreslår en indikativ planeringsram på 325 miljoner
kronor, vari skall ingå bl.a. insatser för demokrati och mänskliga
rättigheter samt miljöinsatser. Det nuvarande samarbetets inriktning på
tre huvudkomponenter - sociala program, ekonomisk infrastruktur samt
skogs- och miljöinsatser bör bibehållas. Redan idag är Indien ett av de
största mottagarländerna för svenska u-krediter, men enligt regeringens
mening finns goda förutsättningar att ytterligare utvidga och fördjupa

145

biståndet genom ytterligare insatser av BITS och SWEDECORP. Även
enskilda organisationer har en väsentlig roll att fylla i Sveriges bistånd
till Indien.

Kambodja

Målet för det svenska biståndet till Kambodja är att bidra till landets
återuppbyggnad.

Kambodjas ekonomiska och sociala situation präglas av att landet gått
igenom krig och inbördes stridigheter under många år. Även om
problemen fortfarande är stora har framsteg gjorts. Reformer har
vidtagits för att utveckla en marknadsekonomi, vilket bidragit till att den
privata sektorn kommit att spela en viktigare roll för den ekonomiska
utvecklingen. Detta har emellertid bidragit till en ojämnare inkomst-
fördelning och huvuddelen av befolkningen fortsätter att leva i stor
fattigdom. Det statsfinansiella läget är mycket allvarligt och gör att det
är svårt att hålla igång landets förvaltning inklusive hälsovård och
utbildning.

Det är glädjande att allmänna val kunde hållas i slutet av maj 1993
under överinseende av FN. Efter det att en ny författning utarbetats
tillträdde i oktober 1993 en ordinarie regering. Denna omfattar de
viktigaste parterna i landet förutom de röda khmerema, som alltjämt kan
störa en fredlig utveckling.

Kambodja har nu anslutit sig till en rad FN-konventioner om mänsk-
liga rättigheter. Lagar och regler som berör de mänskliga rättigheterna
måste dock utarbetas och institutioner, inklusive ett fungerande rätts-
väsende, måste byggas upp.

Mottagningskapaciteten inom den kambodjanska förvaltningen är
begränsad. Både den nya regeringen och biståndsgivarna måste därför
vidta åtgärder för att stärka den kambodjanska förvaltningens kapacitet
att planera, samordna och genomföra biståndet.

Internationella organisationer och bilaterala givare har gjort betydande
utfästelser om humanitärt bistånd och återuppbyggnadsbistånd.

Det svenska biståndet har varit inriktat på humanitära insatser och
återförande av flyktingar från Thailand, rehabilitering och utbyggnad av
den fysiska och sociala infrastrukturen, förstärkning av statsför-
valtningens kompetens samt åtgärder som främjar respekten för
mänskliga rättigheter och en demokratisk samhällsutveckling. Sverige har
också deltagit i en internationell stödgrupp för Kambodja inom IMF.
Kambodja erhåller stöd genom de bidrag Sverige lämnar Mekong-
kommittén och Asian Institute of Technology.

Det svenska biståndet har kanaliserats genom internationella
organisationer (UNICEF, UNHCR, UNDP, Världsbanken, Asiatiska
utvecklingsbanken m.fl.) och enskilda organisationer (bl.a. Röda Korset
och Diakonia)

I nuvarande läge är det angeläget att Kambodja erhåller fortsatt svenskt
bistånd för att återuppbygga samhället. Kanalerna och inriktningen av
biståndet bör i stort sett vara desamma som under de närmaste före-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

146

gående budgetåren. En viss koncentration till ett mindre antal insatser bör
dock eftersträvas av effektivitetsskäl. Stödet genom UNICEF bör inriktas
på undervisningssektorn som är mycket eftersatt i landet. Med hänsyn till
den bristfälliga infrastrukturen i Kambodja är det angeläget att stöd
lämnas till förbättringar av infrastrukturen. Fortsatt stöd bör lämnas för
att förstärka landets förvaltning. Insatser för att förbättra läget vad gäller
de mänskliga rättigheterna och för att stabilisera demokratin är också
angelägna, liksom stöd till det kambodjanska minröjningsprogrammet.

Ett fortsatt stöd om ca 100 miljoner kronor bör planeras också för
budgetåret 1994/95 och finansieras främst under anslagsposten
Katastrofer och återuppbyggnad m.m. Förutsatt att den fortsatta
utvecklingen i Kambodja leder till politisk och ekonomisk stabilitet bör
det svenska biståndet inriktas på ett mera långsiktigt samarbete.

Laos

Målet för biståndet till Laos är att främja ekonomisk tillväxt, bidra till att
lindra fattigdomen på landsbygden, särskilt hos kvinnorna, samt att
främja demokrati och mänskliga rättigheter, särskilt genom stöd till
politiska och ekonomiska reformprocesser.

Laos ekonomiska reformpolitik uppvisar fortsatt positiva resultat såsom
hög tillväxttakt, låg inflation, minskande underskott i statsbudgeten, stabil
valutakurs och ökande utländska investeringar. Detta har dock endast
marginellt förändrat situationen för de breda befolkningsgrupperna.

Landets nationalförsamling har fått ett större inflytande genom 1991
års konstitution. Ett omfattande lagstiftningsarbete har inletts. I realiteten
tillåts dock ingen politisk pluralism och landets kommunistparti styr
fortfarande landet.

Läget vad gäller mänskliga rättigheter lämnar mycket övrigt att önska,
även om det inledda lagstiftningsarbetet kan bli ett betydelsefullt steg mot
ökad rättstrygghet. Yttrande-, förenings- och andra rättigheter är starkt
beskurna, och av FN:s konventioner som rör mänskliga rättigheter har
Laos endast undertecknat barnkonventionen.

Den svaga förvaltningen och bristen på alla slag av utbildad personal
hämmar genomförandet av internationella biståndsinsatser.

SIDA-biståndet ger högst prioritet till insatser inom skogsbruk och
vägtransporter, inriktade på kunskapsutveckling. SIDA:s väginsats
innebär bl.a. att en del av landets viktigaste riksväg rustas upp. Väg-
skolan har fungerat väl men vägarbetena har drabbats av omfattande
fördyringar och förseningar. Stödet till skogsbruket består i huvudsak av
institutions- och kompetensuppbyggnad med betydande inslag av
experimentverksamhet. Miljöaspekter har kommit att spela en allt
viktigare roll. På energiområdet har SIDA stött ett kraftverksbygge och
utökat stöd bl.a. för att förstärka den laotiska energimyndigheten.

I samarbete med UNICEF planeras insatser för att förbättra mödra-
och barnhälsovården och öka tillgången på dricksvatten. Förvaltnings-
stödet på statistikområdet, vars mål är att bygga upp en laotisk
kompetens på området, fortlöper väl och en andra fäs planeras.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

147

Under 1992 inleddes ett bistånd inom rättsväsendet.

BITS internationella kurser har resulterat i en ökad laotisk kompetens
inom bl.a. skogshushållning, vägbyggande och vattenkraft/energiförsörj-
ning.

Under 1992/93 utbetalades 128 miljoner kronor i bistånd till Laos.
Regeringen föreslår en oförändrad inriktning i samarbetet genom SIDA,
men att ökad vikt läggs vid ett effektivt medelsutnyttjande och att
uppsatta mål uppnås. Ökade insatser för att stödja de politiska och
ekonomiska reformprocesserna är angelägna, liksom insatser för
energiförsörjning och hälsovård. Den indikativa planeringsramen för
1994/95 föreslås till 95 miljoner kronor.

Nepal

Nepal är en ung demokrati. Den demokratiska regering som styr landet
har markant förbättrat läget vad gäller mänskliga rättigheter och har inlett
en liberalisering av ekonomin.

Landets mottagningskapacitet för bistånd är begränsad och hårt
ansträngd. Samtidigt är behoven mycket stora. Per capita-inkomsten
ligger på 170 dollar, vilket gör Nepal till ett av jordens allra fattigaste
länder.

Det svenska biståndet till Nepal - drygt 10 miljoner kronor under
budgetåret 1992/93 - är socialt inriktat och kanaliseras genom enskilda
organisationer. Det bör bibehållas på ungefär nuvarande nivå. För att
främja demokratiseringsprocessen bör även nepalesiska enskilda
organisationer stödjas. Därutöver kan insatser via BITS komma ifråga för
energiprojekt.

Pakistan

Det är ännu för tidigt att bedöma huruvida Benazir Bhuttos nya regering
i Pakistan innebär förbättrade förutsättningar för ett mera långsiktigt
utvecklingssamarbete. Tidigare regeringar har visat en mycket begränsad
vilja att ge sig i kast med fattigdom och den svårt nedslitna fysiska och
sociala infrastrukturen. Militärutgifterna slukar nästan en tredjedel av
budgeten, och den sociala verksamheten finansieras i stort sett genom
internationellt bistånd.

Det svenska biståndet bör även i fortsättningen inriktas på tekniskt
samarbete och u-krediter via BITS, stöd till samriskföretag genom
Swedfund International AB, näringslivsbistånd via SWEDECORP och
humanitära insatser via enskilda organisationer. Under 1993 har bl.a. ett
stöd inletts till den pakistanska MR-kommissionen.

Sri Lanka

Målet för det svenska biståndet till Sri Lanka är att främja ekonomisk
tillväxt och social utveckling, med särskild betoning på fattiga grupper.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

148

Det politiska läget i Sri Lanka efter mordet på president Premadasa i
maj 1993 har varit oväntat stabilt. Såväl den parlamentariska demokratin
som den lankesiska statsförvaltningen fungerar i huvudsak väl. Någon
fredlig lösning av den väpnade konflikten i landets norra del med den
tamilska separatistorganisationen LTTE är inte i sikte. Konflikten vållar
stort mänskligt lidande och militärutgifterna tar i anspråk stora resurser.
Situationen för de mänskliga rättigheterna inger fortfarande viss oro.
Antalet övergrepp och försvinnanden har minskat markant under senare
år. Den lankesiska regeringen har genom en rad åtgärder visat att man
tagit intryck av den internationella kritiken och faktiskt strävar efter att
förbättra de mänskliga rättigheterna.

Trots den väpnade konflikten är Sri Lankas ekonomiska utveckling
klart positiv med en tillväxt på nära 6 % under 1993. Den ekonomiska
reformprocessen uppvisar klara framsteg.

Vid högnivåöverläggningama om biståndet till Sri Lanka i oktober
1993 konstaterade de båda delegationerna att biståndet gett genomgående
goda resultat.

Utbetalningarna till Sri Lanka under budgetåret 1992/93 uppgick till
72 miljoner kronor. Den indikativa planeringsramen för 1994/95 föreslås
bli 60 miljoner kronor, vari skall ingå stöd till organisationer som arbetar
för de mänskliga rättigheterna, särskilda miljöinsatser samt stöd via
enskilda organisationer.

Stödet genom SIDA till landsbygdsutveckling och undervisnings-
väsende bör fortsätta på nuvarande nivå. Planering skall inledas för att
återuppta stöd i form av infrastrukturprojekt. Programmet för lands-
bygdsutveckling bör i ökad utsträckning inriktas på att främja produktion.
Samarbetet via SWEDECORP och SAREC bör fortsätta med i huvudsak
nuvarande inriktning. Därutöver bör, med tanke på Sri Lankas
ekonomiska framsteg och behov, ett bredare samarbete genom BITS,
inklusive u-krediter, kunna aktualiseras för infrastrukturprojekt. När
omständigheterna så tillåter är Sverige också berett att överväga insatser
för att bygga upp infrastrukturen i de krigshärjade norra och östra
delarna av Sri Lanka.

Vietnam

Biståndet till Vietnam syftar till att stödja och stärka de pågående
ekonomiska reformerna och utvecklingen av det vietnamesiska närings-
livet, främja ett industriellt och kommersiellt samarbete samt verka för
demokrati och mänskliga rättigheter och omsorg om miljön.

Den vietnamesiska regeringen fortsätter att målmedvetet driva
ekonomin i riktning mot marknadsekonomi. Tillväxten i ekonomin ligger
på 8 ,3%. Exporten ökar liksom de utländska investeringarna. Inflationen
har reducerats kraftigt.

De negativa effekterna av det avbrutna biståndet från Östeuropa och
det amerikanska handelsembargot har lindrats genom ett kraftigt ökat
biståndsflöde. Vietnam har ändå ett stort behov av extern finansiering.
Vietnams utestående skulder till Internationella Valutafonden har

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

149

reglerats och härigenom kan långivning från de internationella finans- Prop. 1993/94:100
institutionerna återupptas. Sverige har i det sammanhanget spelat en Bilaga 4
betydelsefull roll.

Parallellt med de ekonomiska reformerna genomfors, om än långsamt
och inom de gränser enpartistaten sätter, vissa lättnader i det politiska
förtrycket. Dessa förändringar görs dock i alltför långsam takt.

Nationalförsamlingen har börjat spela en mera självständig roll.
Politisk pluralism är dock en främmande tanke för den vietnamesiska
ledningen. Mänskliga rättigheter garanteras formellt i den nya
konstitutionen, men fortfarande förekommer kränkningar av bl.a.
politiskt och religiöst verksamma. En ökande frispråkighet och tolerans
för oliktänkande kan förmärkas i den inhemska debatten. Mot denna
bakgrund är det särskilt angeläget att förstärka det svenska stödet till de
ekonomiska och demokratiska refromprocessema.

Det snabbt ökande internationella biståndet till Vietnam har ökat
kraven på den vietnamesiska förvaltningen. De senaste årens
omorientering av SIDA-biståndet har resulterat i en prioritering av
insatser inriktade på institutionellt stöd till den ekonomiska reform-
processen inklusive rättsutveckling, t.ex. utveckling av ett fungerande
skattesystem och modernisering av bankväsendet. De tre stora sektorspro-
grammen - skogs- och miljövård, hälsovård och energi - har i ökande
grad inriktats på att förstärka den pågående utvecklingen mot marknads-
ekonomi. Effektiviteten i biståndet är god, vilket kan illustreras med bl.a.
kraftigt ökande skatteinkomster samt en högre inhemsk kapacitet inom
bank- och energisektorerna. Inom skogsbruket har biståndet medverkat
till ett mer uthålligt utnyttjande, ökad hänsyn till miljön samt en i
praktiken genomförd privatisering.

BITS har genom sin kursverksamhet bidragit med viktig kunskaps-
överföring bl.a. om förvaltning och företagsledning. SWEDECORP har
upprättat ett projektkontor i Ho Chi Minh-staden från vilket en svensk
samordnare främjar samarbete mellan svenska och vietnamesiska foretag.
SAREC stöder forskningssamarbete inom hälsovård, jord- och skogsbruk
samt industriell teknik.

En svensk-vietnamesisk rundabordskonferens om bistånd, handel och
investeringar under hösten 1993 utgjorde ett värdefullt forum för
åsiktsutbyte om förutsättningarna för att bredda de svensk-vietnamesiska
förbindelserna.

Det svenska biståndet till Vietnam uppgick under budgetåret 1992/93
till 318 miljoner kronor.

SIDA:s verksamhet i Vietnam bör behålla sin nuvarande fokusering på
institutionellt stöd till den ekonomiska reformprocessen. Det utvidgade
biståndet till energisektorn är också angeläget. För 1994/95 föreslås en
indikativ planeringsram för Vietnam på 190 miljoner kronor. I denna ram
skall ingå även ökade insatser för att främja demokrati och mänskliga
rättigheter samt miljöinsatser.

150

SWEDECORP:s aktiva närvaro i Vietnam bidrar till en välkommen
breddning av våra bilaterala relationer. Den positiva ekonomiska
utvecklingen i Vietnam bör ge förutsättningar för BITS att inte bara
fortsätta kursverksamheten och det tekniska samarbetet utan också
överväga u-krediter till Vietnam.

Västbanken och Gaza

Målen för de svenska insatserna på Västbanken och i Gaza är att
förbättra det palestinska folkets levnadsvillkor genom sociala och
humanitära insatser, att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna
och bidra till uppbyggandet av palestinska demokratiska institutioner och
samhällsstruktur för självstyre, att bidra till den ekonomiska utvecklingen
genom bl.a. investeringar i infrastruktur, samt att skapa förutsättningar
för vidgat regionalt ekonomiskt samarbete.

Undertecknandet av avtalet om ömsesidigt erkännande mellan Israel
och PLO och Gaza/Jericho-planen den 13 september 1993 skapade nya
förutsättningar för internationellt bistånd till Västbanken och Gaza.
Fredsplanen förutsätter ett snabbt, omfattande och väl samordnat
internationellt bistånd. Behoven av bistånd för att skapa drägliga
förhållanden och infrastruktur på framförallt Gazaremsan är stora.
Förutsättningarna för att palestinierna själva skall leda och driva
utvecklingsarbetet är goda, även om det under en övergångsperiod
kommer att krävas bistånd för att bygga upp och stärka administrativa
strukturer.

Det svenska biståndet till det palestinska folket sker dels genom
multilaterala insatser via främst UNRWA, dels genom bilaterala insatser,
främst i samarbete med svenska enskilda organisationer. Den samlade
erfarenheten av svenskt-palestinskt samarbete är god. Det hittillsvarande
bilaterala biståndet har från svensk sida kanaliserats genom SIDA.
Förutsättningarna för ett bredare samarbete genom BITS och
SWEDECORP bör övervägas.

Det svenska stödet till det palestinska folket uppgick under budgetåret
1992/93 till ca 175 miljoner kronor. Av dessa avsåg ca 145 miljoner
kronor stöd genom UNRWA, resterande 30 miljoner bilateralt bistånd
genom SIDA. I oktober 1993 beslutade regeringen att öka biståndet med
50 miljoner kronor till totalt ca 225 miljoner kronor för budgetåret
1993/94, med i huvudsak samma fördelning mellan multi- och bilateralt
bistånd.

Fredsprocessen mellan Israel och PLO förtjänar ett starkt inter-
nationellt stöd. Behoven av uppbyggnad och förstärkning av de sociala
och ekonomiska sektorerna, infrastrukturen samt de administrativa och
demokratiska insitutionema på Västbanken och i Gaza motiverar ett
omfattande svenskt bistånd.

Detta kan kanaliseras genom dels multilaterala organ som UNICEF
och UNRWA, dels enskilda svenska organisationer och dels genom
SIDA, BITS och SWEDECORP. Det svenska biståndet för 1994/95 bör
uppgå till 250 miljoner kronor. Medlen för detta föreslås främst under

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

151

anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram genom FN:s
hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA) samt anslaget C 2.
Utvecklingssamarbete genom SIDA, anslagsposten Demokrati, mänskliga
rättigheter och humanitärt bistånd. Insatser kan komma att finansieras
även under andra anslagsposter.

Regionala insatser i Asien

Det regionala biståndet till Asien syftar till att främja olika former av
samarbete i regionen och att framförallt stärka de svenska program-
ländernas möjligheter att delta i ett sådant samarbete. De viktigaste
samarbetsorganen är Mekongkommittén och Asian Institute of
Technology.

Mekongkommittén har till uppgift att förstärka samarbetet vad gäller
utnyttjandet av Mekongflodens resurser. Kommitténs mandat ses för
närvarande över. Under förutsättning att denna översyn leder till ett
positivt resultat bör SIDA:s tidigare planer på att inleda ett program-
inriktat och mer långsiktigt samarbete med kommittén kunna genomföras.
Detta samarbete, som särskilt berör miljöfrågor, är av värde inte minst
för Kambodja som återigen deltar aktivt i samarbetet och därigenom kan
öka sin kompetens på miljöområdet.

Asian Institute of Technology ägnar sig åt högre teknisk utbildning och
forskning. Sverige har genom SIDA lämnat bidrag främst för stipendie-
givning och för att stärka institutets verksamhet på miljöområdet. Ett
breddat och mer långsiktigt stöd till institutet har nyligen inletts.

För budgetåret 1994/95 beräknas medelsbehovet till 20 miljoner kronor
för de insatser som finansieras under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete
genom SIDA. Därutöver ges miljörelaterat stöd till Mekongkommittén
och Asian Institute of Technology via SIDA med medel avsatta under
anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram.

Centralamerika

Det övergripande målet för det svenska utvecklingssamarbetet med
Centralamerika lades fast i regeringsbeslut den 27 maj 1993. Det utgör
en ram för biståndsmyndighetemas utvecklingssamarbete med regionen.
Den regionala relevansen i insatserna betonas, samtidigt som möjligheten
till bilateralt samarbete i samtliga länder bibehålls och successivt
utvecklas. Riktlinjerna förutsätter ett långsiktigt och processinriktat
perspektiv på biståndssamarbetet. Ett stabilt och väl utformat bistånd kan
utgöra en viktig fektor till framgång i en region där samtidiga insatser
krävs för att skapa fred, befästa demokrati och reformera ekonomin.

I formell mening styrs samtliga länder i Centralamerika av
demokratiskt valda regeringar och betydande framsteg görs i riktning mot
fred och demokrati. Utvecklingen varierar dock mycket mellan de
enskilda länderna. Svåra sociala förhållanden, svaga eller obefintliga
rättsväsenden, outvecklade kreditsystem, korruption och ökande
narkotikahandel hämmar såväl den ekonomiska som demokratiska

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

152

utvecklingen. Samtidigt binds länderna alltmer samman av ökande
integration och samarbete på en rad områden. Länderna är små och
utvecklingen i enskilda länder präglar påtagligt förmågan till utveckling
i grannländerna. Sammantaget befinner sig Centralamerika alltjämt i ett
osäkert och sårbart läge. Det av Sverige sedan många år anammade
regionala synsättet på regionen blir alltmer relevant. Politiska vilje-
yttringar, förnyelsen av den institutionella strukturen samt den
spektakulära utvecklingen av handelsutbytet inom regionen är positiva
inslag i den regionala integrationen.

Centralamerikas akuta fattigdomsproblem, och dess ojämna inkomst-
och förmögenhetsfördelning, kvarstår. De ekonomiska reformprogram-
men utgör varken en orsak till, eller någon slutgiltig lösning på, dessa
förhållanden. Problematiken är också intimt relaterad till den politiska
situationen i regionen, som fortsätter att karaktäriseras av att stora
befolkningsgrupper ännu i praktiken saknar ett reellt politiskt inflytande.

I Nicaragua utgör den prekära politiska och ekonomiska situationen ett
påtagligt hot mot stabiliteten, inte bara i Nicaragua utan i regionen som
helhet. Politiskt samförstånd kring en reformering av äganderätten och
rättsväsendet är oundgängliga förutsättningar för en fortsatt gynnsam
utveckling. Andra viktiga förutsättningar är reformer inom armén och
poliskåren, ekonomiska reformer och stabilitet i biståndsflödet. Landet
befinner sig fortfarande på en utvecklingsnivå som ligger långt under
grannländernas. Den ekonomiska tillväxten har inte motsvarat för-
hoppningarna. Tillgänglig valuta har i hög grad använts för att fullfölja
åtagandena mot multilaterala finansiella institutioner. Politisk polarisering
och sociala spänningar präglar nicaraguanemas vardag, vilket lett till
ökande våld.

I El Salvador finns anledning till förhoppningar om en mer varaktigt
civilt orienterad politisk process, vilket dock förutsätter betydande
insatser för att omdana ekonomin, reformera armén, poliskåren,
rättsväsendet och för att inlemma de tidigare väpnade kontrahenterna i
det civila samhället. Betydande insatser krävs också för att förbättra
situationen för stora skaror av återvändande flyktingar och intern-
flyktingar för vilka en lösning av jordfrågan är av avgörande betydelse.

I Guatemala blottläggs gång på gång det politiska systemets oförmåga
att vidta adekvata åtgärder mot korruption, maktmissbruk och brott mot
de mänskliga rättigheterna. Krigsmaktens roll i den politiska processen
är alltjämt betydande och försvårar såväl demokratiska som ekonomiska
reformer. Trots olika initiativ har parterna svårt att utveckla de fredssam-
tal, som inleddes år 1990.

Costa Rica har en lång tradition av demokrati och genomför beslutsamt
ekonomiska reformer, vilka dock har mindre gynnsamma fördelnings-
politiska effekter.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

153

I södra Mexico, Guatemala och Belize finns alltjämt stora skaror av

flyktingar och/eller intemflyktingar, även om förhållandena för dessa
grupper förbättrats betydligt. Mycket återstår att göra även i El Salvador
för att stabilisera situationen för intemflyktingama efter 12 års inbördes-
krig.

Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, liksom
konventionen om barnets rättigheter, har ratificerats av samtliga länder
i regionen, med undantag av Honduras. I många länder är utvecklingen
på människorättsområdet positiv. Panoramat i Guatemala är emellertid
alltjämt bekymmersamt, till stor del beroende på att militären fått behålla
en alltför stor makt. Vidare står minst hälften av landets befolkning
utanför de grundläggande normala politiska processerna. Miljöfrågorna
intar en allt viktigare roll på den politiska dagordningen, såväl regionalt
som nationellt. Som första region har Centralamerika utarbetat en
uppföljningsplan efter Miljökonferensen i Rio de Janeiro 1992. Samtliga
länder i Centralamerika har skrivit på klimatkonventionen. Alla länder,
utom Panama, har dessutom skrivit på konventionen om biologisk
mångfald.

Centralamerika är för närvarande inte utsatt för några externa hot. I
fredsprocessens spår fortsätter en betydande nedrustning och av-
militarisering.

Biståndsflödet till regionen är ojämt fördelat, särskilt om det ställs i
relation till antalet fattiga invånare i respektive land.

Inom det svenska utvecklingssamarbetet dominerar biståndet genom
SIDA, men flera av länderna i regionen berörs av insatser genom BITS,
SAREC och SWEDECORP.

SIDA:s samarbete med Centralamerika berör samtliga länder i
regionen och omfattar ett brett spektrum av såväl regionala som bilaterala
samarbetsprogram. Landprogrammet med Nicaragua är det största
enskilda programmet, men sammantaget utgår mer bistånd till regionala
insatser, och till insatser till stöd för freds- och demokratiserings-
processema i andra länder i regionen. Många av dessa insatser berör
även Nicaragua. I takt med fredsutvecklingen och det allt intensivare
samarbetet mellan de sju små länderna i regionen blir det allt mer
irrelevant att göra en gränsdragning mellan nationella och regionala
insatser. Det är därför naturligt att bedöma förutsättningarna för bistånd
i ett regionalt sammanhang.

Betalningsbalansstöd utgör en betydande del av samarbetet med
Nicaragua. Nivån (omkr 50 % av landprogrammet) är exceptionellt hög
och spelar en viktig roll för att stabilisera relationerna med internationella
finansieringsinstitutioner. Denna nivå är dock temporär och kommer att
minskas till förmån för insatser på främst energiområdet. Samtidigt kan
det bli aktuellt med betalningsbalansstöd till andra länder i regionen,
främst El Salvador, men möjligen även Guatemala, beroende på
fredsprocessernas utveckling.

Betydande svenska insatser på energiområdet i Nicaragua har bidragit
till den ekonomiska stabiliseringen genom att förbättra elförsörjningen.
SIDA bereder för närvarande ett huvudsakligen större, svenskfinansierat
projekt inom vattenkraftsområdet, med planerad start budgetåret 1995/96,

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

154

och förutser ett extraordinärt behov av biståndsmedel för detta. Detta
projekt bör komma till stånd.

Andra områden, som berörs av SIDA:s verksamhet avser naturbruk,
miljö och markvård, hälsovård, befolkningsfrågor, vatten och sanitet,
stöd till försoning, demokratiska processen och insatser på männsikorätts-
området flyktinginsatser, bostadsbyggande samt katastrofförebyggande
insatser. Insatser har gjorts till följd av naturkatastrofer.

De av SIDA redovisade reservationerna beror på försenade
beredningar och utbetalningar, bl.a. kopplade till takten i freds-
processerna.

Ett stort antal svenska enskilda organisationer bedriver, med stöd av
SIDA, ett omfattande och varierat samarbete med lokala samarbets-
organisationer i framförallt Nicaragua, men även i Guatemala, El
Salvador och övriga länder i regionen.

Costa Rica är ett av BITS största samarbetsländer. Formerna för
samarbetet är väl etablerade och erfarenheterna är goda. Regeringen
förutsätter att BITS relativt omfattande samarbete med Costa Rica på
energi-, förvaltnings- och skogsområdena fortsätter och att samarbetet
utvecklas ytterligare. SAREC:s insatser för att bygga upp och förstärka
forskningskapacitet har hög relevans i den aktuella situationen, inte minst
i Nicaragua. Där medverkar SAREC till en reformering av universitets-
väsendet och en förstärkning av forsknings- och undervisningskapaciteten
inom områdena medicin, naturresurser och samhällsvetenskap. Samma
förhållande gäller SWEDECORP :s strävan att bland annat utveckla
strategiska allianser mellan svenska och costarikanska företag och främja
handel.

Att samtliga biståndsmyndigheter är närvarande i regionen är en styrka
för det samlade svenska utvecklingssamarbetet med Centralamerika. På
forsknings- och miljöområdena finns positiva exempel på hur SIDA och
SAREC, inom ramen för sina respektive mandat och kompetensområden,
kunnat samspela för att främja den samlade effektiviteten av det svenska
utvecklingssamarbetet. Uppbyggnaden av industri, handel och finansiella
institutioner, exempelvis i anslutning till de mekanismer för importstöd
som utvecklats i Nicaragua, kan vara andra områden, som torde lämpa
sig för denna form av samverkan mellan SIDA och SWEDECORP. Inom
ramen för BITS efterfrågestyrda arbetsmetodik torde det finnas möjlig-
heter till motsvarande samarbete med övriga myndigheter. I strävan mot
höjd effektivitet i biståndet kommer SIDA, BITS, SWEDECORP och
SAREC ges i uppdrag att inom ramen för den årliga budgetprocessen
redovisa vilka framsteg som gjorts i denna riktning.

Regeringen förutser en fortsatt koncentration på de pågående freds-
och demokratiseringsprocessema, liksom ett fattigdomsinriktat stöd till
det ekonomiska och sociala reformarbetet i Centralamerika. För dessa
ändamål föreslås en indikativ planeringsram för anslagsposten på
sammanlagt 260 miljoner kronor, varav 60 miljoner kronor avser insatser
till stöd för fredsprocessen i El Salvador.

Vidare föreslås en indikativ planeringsram för Nicaragua på 170
miljoner kronor. Detta innefattar bl.a. ett utökat stöd till energisektorn.
Sociala insatser samt stöd till mänskliga rättigheter, demokrati och

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

155

naturbruk är andra viktiga komponenter.

Insatser av betalningsbalanskaraktär till Nicaragua samt möjligheter till
insatser i El Salvador samt ev. Guatemala bör komma ifråga.

Den regionala inriktningen av samarbetet med Centralamerika bör ge
möjlighet till viss flexibilitet inom och mellan anslagsposterna, beroende
på hur förutsättningarna i de enskilda länderna och i samarbetsprogram-
men utvecklas.

Vidare bör beredskap finnas för katastrofbistånd, insatser för
demokrati och mänskliga rättigheter, särskilda miljöinsatser, kultur-
samarbete liksom fortsatt samarbete genom de enskilda organisationer
som arbetar i Centralamerika.

Sydamerika

Ett bärande motiv för Sveriges utvecklingssamarbete med Sydamerika är
att ge stöd åt en demokratisk samhällsutveckling. Samarbetet syftar till
att stödja demokratiska regeringar att bedriva ekonomisk reformpolitik
och föra en nydanande utvecklingspolitik. Stöd åt framsynt miljöpolitik
är ett annat prioriterat område.

Inom regionen prioriteras samarbetet med Bolivia. Vidare bedrivs
genom BITS ett betydande samarbete med Ecuador och Chile. SIDA
lämnar ett ansenligt stöd inom regionen till främjande av kvinnans och
barnets rättigheter med gatubarn som särskild målgrupp.

I Bolivia ledde de allmänna valen i juni 1993 fram till ett maktskifte. Den
politiska uppslutningen bakom det ekonomiska reformprogrammet är
emellertid stor och landets nya ledning förväntas fortsätta den ut-
vecklingspolitik som inneburit en rad strukturreformer mot ökad
marknadsekonomi.

Statsmaktens tidigare dominerande roll som aktör inom näringslivet har
upphört och ersatts av en politik för att stärka betingelserna för privat
företagsamhet. Offentliga investeringar har omprioriterats mot infra-
struktur och insatser inom hälsa och utbildning med tonvikt på de fattiga
befolkningsgrupperna. Situationen avseende de mänskliga rättigheterna
är förhållandevis tillfredsställande.

Det svenska utvecklingssamarbetet med Bolivia bedrivs genom SIDA,
BITS och SWEDECORP enligt riktlinjer fastställda av regeringen i
februari 1993. Biståndets inriktning och omfattning är avhängig fortsatt
åtagande från Bolivias regering att fullfölja den inslagna reformpolitiken
samt ett befästande av demokratin. Avgörande för bistånd är att detta
ingår som en integrerad del av Bolivias egna nationella program och att
höga krav ställs på mottagarens möjlighet att tillgodogöra sig stödet.

Biståndssamarbetet genom SIDA syftar till att stärka den sociala
infrastrukturen och skyddet för de mänskliga rättigheterna samt bidra till
icke-statliga organisationers kapacitet i arbetet mot fattigdom. Samarbetet
med Bolivias regering skall så långt möjligt ta karaktären av programstöd
till regeringens sociala reformer och investeringar. Insatserna är av
teknisk och finansiell karaktär. Biståndet bör så långt det är möjligt

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

156

samordnas med andra givare. Beredskap bör finnas att lämna betalnings- Prop. 1993/94:100
balansstöd inklusive skuldlättnad. Bilaga 4

Ramen för SIDA:s utvecklingssamarbete med Bolivia beräknas till 55
miljoner kronor.

Biståndssamarbetet genom BITS syftar till att främja ekonomisk
utveckling genom insatser inom infrastruktur och miljö. Efterfrågan på
BITS-finansierade projekt har ökat under senare år. En betydande insats
har gällt bidrag till omstrukturering av landets gruvindustri. Samarbetet
bedrivs genom tekniskt samarbete. I ljuset av förbättrad kreditvärdighet
kan u-krediter komma att aktualiseras i fråga om strategiskt viktiga
infrastrukturprojekt understödda av Världsbanken och IDB.

Samarbetet genom SWEDECORP har lett till avtal med industriför-
bundet i Santa Cruz för främjande av näringslivsförbindelser mellan
Sverige och Bolivia.

Utvecklingssamarbetet med Chile har haft som motiv att ge stöd åt
övergången till demokrati. Ett betydande bistånd till sociala sektorer har
lämnats genom SIDA. Dessa insatser avslutas med 1993 års utgång med
undantag av ett fortsatt stöd till chilenska kvinnoprogram.

Det fortsatta samarbetet förutses bedrivas genom BITS i enlighet med
de riktlinjer regeringen fastställde den 2 maj 1991 för biståndssamarbetet
med Chile. BITS redovisade under 1993 en ökad mängd insatser för
tekniskt samarbete. U-krediter har beviljats om 300 miljoner kronor. Ett
fortsatt aktivt engagemang från BITS och SWEDECORP kan förutses
under de närmaste åren. Forskningssamarbetet mellan SAREC och
chilenska forskningsrådet med stöd till områdena naturresurser/miljö och
medicin löper fram till 1997.

Samarbetet med Ecuador genom huvudsakligen BITS bör fortsätta.
Genom SIDA prövas huruvida väl avgränsade insatser, sannolikt inom
utbildning och kvinnoområdet, kan lämnas till stöd åt demokratiprocessen
i Paraguay.

Gatubarnens situation i Sydamerika bör ägnas särskild uppmärksamhet.
SIDA har erhållit bemyndigande att ingå avtal om utökat stöd till
förbättrande av gatubarnens situation om sammanlagt 50 miljoner kronor.
Huvuddelen av stödet lämnas genom olika UNICEF-program. Bidraget
under 1994/95 förväntas uppgå till 15 miljoner kronor.

Den stora reservation som SIDAs anslagspost Utvecklingssamarbetet
med Sydamerika uppvisar för budgetåret beror på fördröjningar i det
framväxande samarbetet med Bolivia. Regeringen har godkänt en av
SIDA presenterad plan för utnyttjande av reservation under 1993/94.

Biståndet genom SIDA till Bolivia förutses stabiliseras under 1994/95
till en indikativ nivå av 55 miljoner kronor. Därutöver planeras stöd till
Chile om 10 miljoner kronor, till Paraguay om 10 miljoner kronor och
till gatubarn i regionen om 15 miljoner kronor.

157

Regeringen anser att en planeringsram för SIDAs utvecklingssamarbete
med Sydamerika bör uppgå till 125 miljoner kronor. Här ingår beräknade
insatser i Sydamerika inom anslagsposten Demokrati/mänskliga rättig-
heter till ett belopp om 35 miljoner kronor.

Icke länderfördelat bistånd

Bistånd till demokrati och mänskliga rättigheter

Regeringen fastställde i juni 1993 i ett uppdrag till SIDA mål och
inriktning för insatser inom området demokrati och mänskliga rättigheter.

Målen är i huvudsak två. Bistånd skall understödja pågående processer
mot demokrati, i synnerhet i de länder med vilka Sverige bedriver
långsiktigt utvecklingssamarbete. Biståndet skall också främja de
mänskliga rättigheterna. Bistånd kan utgå till enskilda länder eller genom
svenska och internationella enskilda organisationer.

Förutsättningarna för att lämna stöd åt demokratiprocesser har ökat i
takt med att många länder under senare år inlett förändringar mot ökad
demokrati. Utrymmet för politisk verksamhet har vidgats, inklusive
bildandet av flera partier. Allmänna val har hållits, vilka ibland lett till
maktskiften, länders konstitutioner har reviderats. Förutsättningarna för
ökad politisk legitimitet har stärkts.

En huvuduppgift är att finna lämpliga former för att stödja en
demokratisk samhällsutveckling i dessa länder. Stärkandet av ett väl
fungerande rättssystem har hög prioritet. Andra viktiga områden förutses
bli stöd till parlamentens funktion, genomförande och övervakning av
val, utformning av författningar om styrelseskick. Särskild uppmärk-
samhet skall ges åt insatser för att stärka professionalism och pluralism
inom media för att därmed främja fri opinionsbildning.

Inrättande av ett internationellt institut för fria och korrekta val
förutses bli aktuellt, som ett resultat av den utredning regeringen
företagit. Medel bör avsättas för svenskt bidrag till finansiering av ett
sådant institut. Utredningens slutsatser beskrivs närmare i det inledande
avsnittet under rubriken "Utredningar, utvärdering och fördjupat
analysarbete”.

Främjandet av de mänskliga rättigheterna baseras på följande
förutsättningar. Respekt för de mänskliga rättigheterna är i första hand
en fråga om politisk vilja. Bistånd skall endast utgöra ett komplement till
regeringars egna åtgärder. Främjande av de mänskliga rättigheterna i ett
land förutsätter oftast ett aktivt engagemang av sinsemellan oberoende
samhällsaktörer.

Ett fortsatt prioriterat område för biståndet blir att stödja insatser för
offren av förtryck liksom för dokumentation och spridande av kunskap
om brott mot de mänskliga rättigheterna. Här intar enskilda
organisationer och institut en särskilt viktig ställning. Vidare bör insatser
till stöd för barnets rättigheter ges en tydlig och hög profil inom
verksamhetsområdet. Viktiga insatser till stöd för gatubarn har kommit
igång i Latinamerika. Liknande satsningar till värn för exploaterade barn

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

158

i Afrika och Asien bör beredas. Ett annat område avser insatser for att
undanröja diskriminering av kvinnor. Insatser avser huvudsakligen stöd
till kvinnoorganisationer i svenska biståndsmottagande länder.

Väpnade konflikter utgör ett allvarligt hot mot de mänskliga rättig-
heterna. Bidrag till nationell försoning och konfliktlösning utgör i denna
mening även förebyggande arbete till skydd för de mänskliga rättig-
heterna. Stöd ges till initiativ tagna av nationella, regionala och
oberoende instanser för att i u-länder kunna nå lösning på konflikter och
åstadkomma försoning.

Verksamhetens inriktning och prioriteringar förutses leda till en viss
förskjutning i valet av mottagare. Stödet till inledda demokratiprocesser
innebär ökad samverkan med länders regeringar. Insatser för att främja
demokratiska institutioner och rättsystem förutses leda till ökat så kallat
förvaltningsbistånd. Även framöver kommer betydande medel att riktas
till de av staten oberoende samhällsaktörerna till vilka hör media,
enskilda organisationer för mänskliga rättigheter och yrkessamman-
slutningar. Deras fristående verksamhet är en del av varje demokrati-
process och utgör en viktig garanti i upprätthållandet av de mänskliga
rättigheterna. SIDA har av regeringen erhållit i uppdrag att för varje
programland utarbeta en handlingsplan för hur demokratisk samhällsut-
veckling och respekten för de mänskliga rättigheterna kan stödjas.

Bistånd till demokrati och främjande av de mänskliga rättigheterna har
i hög grad karaktären av att stödja pågående processer. Att värdera
biståndets inverkan på sådana politiska processer är förenat med
avsevärda svårigheter. Dit hör att identifiera vem som bär fram pågående
positiva förändringar, biståndsmottagarens relevans i ett aktuellt
samhällsskede, vilka som kan utgöra effektiva försvarare av de mänskliga
rättigheterna samt var brister i ett samhälle kan riskera leda till att
omistliga värden omkullkastas. Det långvariga stödet till olika
organisationer i Sydafrika engagerade i kampen mot apartheid belyser
biståndets betydelse men också svårigheterna att värdera vilken inverkan
dessa bidrag haft för utvecklingens gång.

En ansenlig del av medlen inom anslagsposten utgörs av renodlade
bidrag till mottagarens verksamhet. SIDA har inlett diskussioner med
viktiga mottagare om hur bidrag skall redovisas i form av genomförda
prestationer. Vidare pågår metodutveckling för att mäta resultat och
kostnadseffektivitet i samverkan med olika aktörer.

Verksamheten omfattar insatser i Latinamerika, södra Afrika, östra
och västra Afrika, Asien och till stöd för svenska och internationella
organisationer. Frågan om eventuella insatser i länder i Öst- och
Centraleuropa samt det forna Sovjetunionen kommer att utredas under
våren 1994.

För södra Afrika kommer insatser till stöd för ett demokratiskt icke-
rasistiskt Sydafrika att utgöra den dominerande verksamheten. Den
förutsedda medelsanvändningen redovisas i avsnittet om Sydafrika.
Regeringen anser i likhet med SIDA:s förslag att insatser för södra
Afrika kan beräknas till 255 miljoner kronor varav 220 miljoner kronor

11 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 4

Rättelse: S. 164 rad 3-5 nedifrån Tillkommit övertäckt text

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

159

för Sydafrika. Insatser genom BITS och SWEDECORP är angelägna men Prop. 1993/94:100
bör finansieras utanför denna anslagspost. Bilaga 4

Insatser inom östra och västra Afrika inriktas på valprocesser i de länder
som planerar val, stöd för stärkande av rättssystem och stöd till genuina
organisationer för mänskliga rättigheter. En ökad långsiktighet i
insatserna bör eftersträvas. Fortsatt stöd till forsoningsprocessen i
Somalia förutses liksom stöd till regionala aktiviteter för konfliktlösning.
Insatser i östra och västra Afrika kan beräknas till ca 50 miljoner kronor.

Under budgetåret 1992/93 har stödet till Asien vuxit till att omfatta ett
60-tal insatser, många med inriktning på att stärka rättssäkerheten.
Utökade insatser till stöd för exploaterade barn bör beredas. Inom ramen
för biståndet till Västbanken och Gaza lämnas stöd till ett tiotal
organisationer, såväl palestinska som israeliska och internationella, som
arbetar med olika aspekter av mänskliga rättigheter på de ockuperade
områdena. Av de tio organisationerna är fem palestinska, tre israeliska
och två internationella. Det sammanlagda stödet till främjandet av
mänskliga rättigheter på Västbanken och Gaza uppgick under budgetåret
1992/93 till 10,5 miljoner kronor. Huvuddelen kanaliserades genom
svenska avdelningen av Internationella Juristkommissionen. Stöd
lämnades till mottagare i Filippinerna, Indonesien och Pakistan for
främjande av de mänskliga rättigheterna. Större enskilda organisationer
förutses ingå i samverkan kring det svenska biståndet för mänskliga
rättigheter i Asien. Insatserna kan beräknas uppgå till ca 90 miljoner
kronor.

Förändrade förhållanden i Latinamerika har gjort det möjligt att inrikta
insatserna till mer långsiktigt stöd i stärkandet av de mänskliga rättig-
heterna. Fortsatt traditionellt humanitärt bistånd förutses utgå till
mottagare i delar av Centralamerika och i den andinska regionen. Stöd
till valprocesser kan förutses. Insatserna i Latinamerika kan beräknas till
ca 115 miljoner kronor.

Ett trettiotal svenska och internationella organisationer erhåller bidrag till
stöd for ämnesinriktad verksamhet. Bidragen avser huvudsakligen stöd
till rättsuppbyggnad, stärkande av nationella och regionala enskilda
organisationers verksamhet för mänskliga rättigheter genom utbildning,
erfarenhetsutbyte och nätverksbyggande. Till de mottagare som erhåller
betydande stöd hör Frivilligorganisationemas Fond för Mänskliga
Rättigheter, Raoul Wallenberg Institutet i Lund, Rädda Barnen,
International Commission of Jurists, Kyrkornas Världsråd. Bidrag lämnas
även till FN Centrets rådgivande verksamhet för mänskliga rättigheter.

Från anslagsposten finansieras även det ungdomsutbytesprogram,
World Youth of Sweden (WYS), som administreras av Stiftelsen för
Internationellt Ungdomsutbyte (SIU). Programmet, som inleds i januari
1994 syftar till att öka den ömsesidiga förståelsen mellan ungdomar i
Sverige och i u-ländema. Genom programmets lokala förankring i olika
svenska kommuner ges goda förutsättningar till ökad bredd och djup i

160

kontakterna.

Det sammanlagda stödet till internationella och svenska organisationer
kan beräknas till ca 85 miljoner kronor.

Med hänvisning till vad som ovan anförts föreslår regeringen att 595
miljoner kronor avsätts för insatser genom SIDA under anslagsposten
Demokrati och mänskliga rättigheter.

Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer

Förväntningarna på de enskilda organisationernas biståndsverksamhet
ökar alltmer, såväl i Sverige som internationellt. Genom anslagsposten
Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer finansieras
mer än 600 utvecklings- och informationsprojekt samt omkring 700
volontärer. Omkring 300 enskilda organisationer såsom kyrkor,
folkrörelser och hjälporganisationer erhåller statligt stöd till sin bistånds-
verksamhet. Ett antal organisationer är mycket stora, med betydande
erfarenhet av biståndsfrågor och biståndsadministration. Andra är små,
lokala grupper, med begränsade erfarenheter och liten administration.

Sammanlagt utbetalas över olika anslagsposter närmare 1,5 miljarder
kronor till enskilda organisationer för utvecklings- och katastrofinsatser,
mänskliga rättigheter, demokrati och humanitärt bistånd. Detta motsvarar
omkring 20 % av det totala biståndet genom SIDA. Även SAREC, BITS
och SWEDECORP berörs i någon mån av samarbete med svenska och
utländska enskilda organisationer. Projekten är av mycket varierande art
och spänner över ett vitt fält från mycket små och konkreta insatser på
bynivå till stöd för demokratiutveckling och fredsprocesser. SIDA
handlägger även stöd genom enskilda organisationer till Östeuropa.

Totalt utbetalades från anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och
andra enskilda organisationer 829 miljoner kronor under budgetåret
1992/93 (1991/92: 732 miljoner kronor). I posten ingår medel avseende
direktstöd till kvinnoorganisationer. Den utgående reservationen uppgår
till 46 miljoner kronor och avser redan ingångna åtaganden. Medelsut-
nyttjandet är således mycket högt.

De enskilda organisationerna har kapacitet att ansvara för större belopp
än vad som kan medges med nuvarande budgetbegränsningar. I takt med
att förändringar i vissa länder skapar förutsättningar för att nödhjälpsin-
satser kan övergå i mer långsiktiga insatser, blir det naturligt att
finansiera uppföljande projekt och program enligt den gängse 20/80 %-
regeln. Samma förhållande gäller vissa insatser, som under en period
finansierats inom landramar eller andra anslagsposter med särskild
inriktning. Detta ställer ökade krav på organisationernas förmåga till
egenfinansiering.

Vid en oförändrad anslagsnivå ökar också konkurrensen mellan olika
insatser, vilket bör bidra till ökad effektivitet. Samtidigt finns risk för att
angelägna insatser inte kan genomföras till följd av bristande resurser.
Till detta kommer kronans minskade värde.

I utredningsbetänkandet Organisationernas bidrag (SOU 1993:71)
vilket överlämnades i augusti 1993 betonas att Sveriges engagemang för

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

161

mänskliga rättigheter har en bred förankring bland organisationerna. För
Sveriges insatser i internationella organ är organisationernas medverkan
viktig. Det gäller både för formulerandet av en svensk policy och för
förankringen här hemma av de svenska åtagandena i olika internationella
sammanhang. Ökad rörlighet och möjligheter till snabb informationsin-
samling och -spridning har gett organisationerna nya roller och
funktioner. Genom att tidigt uppmärksamma hot mot vår miljö och
missförhållanden av olika slag kan de snabbt agera och bilda opinion.
Det breda och vittförgrenade kontaktnät som organisationerna genom sin
biståndsverksamhet upprätthåller är här en ovärderlig resurs. Utredningen
föreslår också att rollfördelningen mellan staten och organisationerna
görs tydligare och att organisationernas självständighet stärks.

Till grund för biståndet genom de enskilda organisationerna ligger
idealitet och frivilligt arbete. Men ett väl administrerat, kompetent och
resultatinriktat bistånd ställer krav på ekonomiska resurser. Det är
angeläget att rimliga belopp för administrativa omkostnader legitimeras
såväl i insamlingsverksamhet som i SIDA:s bidragsgivning. Som
administration betraktar regeringen kostnader för samordning, upp-
byggnaden av internationella kontaktnät, information, metodutveckling
och erfarenhetsutbyte i anslutning till organisationernas biståndsinsatser.
I anslagsgivningen bör ökad hänsyn tas till organisationernas behov i
dessa avseenden liksom av planeringstrygghet och framförhållning. Ett
system med ramavtal och andra administrativa förenklingar genomförs
successivt. Detta ger SIDA möjlighet att lägga ökad tonvikt på kapacitets-
studier, efterhandsgranskning, utvärderingar och andra kvalitetshöjande
insatser.

Ungdomars särskilda roll som bärare av information och engagemang
i frågor som rör miljö, överlevnad och utveckling måste tas till vara i
ökad utsträckning. Deras intresse och delaktighet utgör i sin förlängning
en förutsättning för en fortsatt bred och engagerad uppslutning kring
biståndet. Genom ökat stöd till innovativa insatser på bl.a. folkbildnings-
området kan en fördjupad kontakt mellan kulturer och befolkningsgrupper
också i vårt svenska samhälle främjas.

I detta sammanhang vill regeringen även understryka vikten av de
enskilda organisationernas volontärverksamhet. Volontärverksamheten är
den i särklass största personalresursen inom svenskt bistånd. Därigenom
får ett stort antal svenskar möjlighet till praktisk erfarenhet av arbete i u-
land. Volontärarbetet är stadd i kontinuerlig förändring, och inriktas
alltmer på demokratisering, erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling.
Det är angeläget att mer flexibla och ändamålsenliga bidragsregler skapas
för att volontärer med fälterfarenhet skall kunna nyttiggöras för
korttidsinsatser i samband med katastrofer och särskilda humanitära
insatser. Folkrörelsernas personalbistånd kan på detta sätt spela en
växande roll och samtidigt bidra till en förnyelse av biståndet.

Riksdagen efterlyste i rskr. 1992/92:210, Mom. 69 i utrikesutskottets
betänkande 1991/92:UU15 förbättringar i den statistiska redovisningen
av fördelningen av anslagna biståndsmedel till folkrörelser och andra
enskilda organisationer. Årsredovisningen för 1992/93 visar att betydande
förbättringar inom SIDA:s redovisningssystem har skett och att möjlig-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

162

hetema att tillmötesgå berättigade krav på förbättrat informationsunderlag
successivt förbättras.

Organisationernas kompetens är väl dokumenterad genom kapacitets-
studier, utvärderingar, besök och andra former av systematisk upp-
följning. Överlag bedöms insatserna uppvisa goda resultat. Många
människor i Sverige engageras genom de enskilda organisationerna aktivt
i utvecklingssamarbetet. Genom ett ofta vitt förgrenat nät av små
insatser, bedöms de enskilda organisationerna ha förmåga att i hög
utsträckning nå de fattigaste och mest sårbara grupperna i mottagar-
länderna. Genom verksamheternas uppläggning stöds också framväxten
av folkliga rörelser varigenom även mänskliga rättigheter och en
demokratisk samhällsutveckling främjas. De enskilda organisationerna
utgör därför en betydelsefull bas för det svenska biståndet och de
kommer sannolikt att spela en allt viktigare roll inom biståndsverksam-
heten.

Regeringen föreslår att en medelsram på 1 000 miljoner kronor anvisas
för anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda
organisationer.

Katastrofer och stöd till återuppbyggnad m.m.

Katastrofhjälpen går för närvarande främst till människor på flykt undan
krig eller sådana som drabbats av torka. Naturkatastrofer - jord-
bävningar, torka, översvämningar, jordras etc. - har successivt fått en
minskad andel av medlen för katastrofhjälp. Den svenska hjälpen avser
främst insatser för överlevnad. Ofta är insatserna förenade med
betydande transportkostnader. Det finns också andra insatser som är
ytterst viktiga, t.ex. hälso- och utbildningsinsatser, minröjning efter krig
och förebyggande insatser. De vanligaste kanalerna för svenskt katastrof-
bistånd genom FN är UNHCR, WFP och UNICEF. Vid sidan av FN:s
organ används framför allt Röda Korset och en rad svenska enskilda
organisationer.

Det svenska biståndet i f.d. Jugoslavien har efter hand blivit alltmer
omfattande. Det gäller att skapa förutsättningar för flyktingarna att stanna
kvar i närområdet. Stödet utgår främst till de bosniska flyktingarna i
regionen och insatserna i Bosnien Hercegovina prioriteras. En stor del
kanaliseras genom FN, i första hand genom FN:s flyktingkommissarie,
men även Röda korsrörelsen är en viktig kanal. Svenska enskilda
organisationer samt Räddningsverket spelar en allt större roll. Bostads-
insatser dominerar i det svenska stödet. Denna inriktning förutsättes
fortsätta under det närmaste året. En beredskap måste finnas för
omfattande insatser vad gäller återuppbyggnad och repatriering av
flyktingar om ett fredsavtal träffas.

I flera av de nya stater, som bildats efter upplösningen av Sovjet-
unionen, pågår inbördeskrig, och många människor är på flykt. Det är
svårt att se en ljusning på situationen i stater som Georgien, Armenien,
Azerbajdjan och Tadjikistan.

I Somalia fortsätter orolighetema i Mogadishu. Den omedelbara

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

163

svälten i landet är dock över och det planeras nu för återuppbyggnadsin-
satser. Genom att större delen av statsapparaten har slagits i spillror,
måste biståndsgivarna hjälpa till med att bygga upp en ny nation nästan
från grunden.

Kriget i Sudan fortsätter och ger i dagsläget upphov till nya flykting-
skaror, både i det egna landet och i grannländerna. I Afghanistan har
återvändandet av flyktingarna från Iran och Pakistan bromsats upp på
grund av nya oroligheter. Intemflyktingama i Irak - bl.a. kurder -
behöver fortsatt hjälp. Insatser av återuppbyggnadskaraktär sker i
Kambodja.

Behovet av att röja minor är akut i länder som Kambodja,
Afghanistan, Somalia, Mozambique, Angola och före detta Jugoslavien.
Sverige bör bidra med ytterligare resurser för att komma till rätta med
detta problem. Det forskningsarbete som bedrivs i Sverige för att få fram
nya metoder för minröjning bör stödjas.

Det finns således i världen idag ett ökat behov av katastrofhjälp, både
omedelbar hjälp och hjälp med återuppbyggnad. Dessutom måste
insatserna stödja uppbyggnad av samhällen, så att dessa blir mindre
benägna att åter råka ut för krig eller hamna i kris.

De diplomatiska insatserna blir allt viktigare. Det kan gälla att t.ex.
mäkla fred, men även säkerställa att t.ex. mattransporter inte skall
plundras. I dessa sammanhang har FN kommit att spela en allt viktigare
roll. Regeringen avser att verka för ett intensifierat stöd till den
organisation inom FN för samordning av katastrofhjälp, Department of
Humanitarian Affairs (DHA), som har till uppgift att koordinera biståndet
när stora och komplexa katastrofer har inträffat. I DHA:s mandat ingår
också diplomatiska uppgifer.

Svenska resurser, både i form av svensk personal och svenska varor,
borde kunna utnyttjas i högre grad i det internationella katastrofbiståndet.
Det finns personer med stor erfarenhet av biståndsarbete, som skulle
kunna mobiliseras för arbete i katastrofsituationer, både för FN-organ
och för svenska organisationer. Det bör även vara möjligt att bidra
ytterligare med svenska varor, som är efterfrågade i katastrofsituationer,
och som kan upphandlas till internationellt konkurrenskraftiga priser.
Regeringen kommer att fortsätta stödja utvecklingen av en svensk
resursbas för katastrofhjälp.

Sverige utbetalade 1 408 miljoner kronor i katastrofbistånd 1992/93.
Utöver de beviljade anslagsmedlen, 1 155 miljoner kronor tillfördes
anslaget genom riksdagsbeslut 300 miljoner kronor för insatser i före
detta Jugoslavien. Vidare fördelades 197 miljoner kronor av ointecknade
reservationer till anslaget.

Med tanke på fortsatt stora behov av katastrofhjälp, särskilt i områden
som för ett par år sedan inte fick katastrofhjälp, föreslår regeringen en
medelsram på 1 300 miljoner kronor för anslagsposten katastrofer, stöd
till återuppbyggnad m.m. Inom denna ram förutses ett behov av
betydande humanitära insatser i f.d. Jugoslavien, i första hand för
flyktingar från Bosnien-Hercegovina.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

164

Särskilda miljöinsatser

Sambandet mellan miljöförstöring och fattigdom är väl kartlagt. Det står
alltmer klart att fattidgomsproblemet är den enskilt viktigaste orsaken till
miljöförstöring i u-ländema. Miljökonferensen i Rio de Janeiro, 1992,
underströk att insatser på miljöområdet måste utgå från en helhetssyn och
klarhet om samspelet mellan en rad olika sektorer och aktörer. Det
internationella utvecklingssamarbetet måste utformas på ett sådant sätt att
det bidrar till en uthållig utveckling. Därför strävar man efter - både
inom det bilaterala och multilaterala samarbetet - att integrera miljö-
aspekterna och miljökomponenter i samtliga program och projekt, främja
det uthålliga utnyttjandet av naturresurserna, utgå från de sociala
dimensionerna och bidra till kapacitetsuppbyggnad i mottagarländerna.
Detta sker dels genom biståndsinsatser, dels genom policyarbete i olika
internationella fora såsom OECD/DAC, FN-systemet och de inter-
nationella bankerna.

Omkring hälften av det miljöinriktade biståndet genom SIDA ligger på
insatser inom skogs- och jordbruk och avser skogsinventeringar,
byskogsmetodik, torrskogsanvändning, uthålliga betessystem, markvård,
genbanker, alternativa bekämpningsmetoder m.m. I övrigt görs insatser
på områdena vattenresurser, infrastruktur, undervisning och information,
sociala aspekter och marin miljövård.

I de flesta u-länder krävs förstärkning av kapaciteten att planera och
genomföra insatser inom ramen för knappa resurser. För att stärka
miljömedvetande och miljökunnande ges stöd till såväl informationsin-
satser som institutionsutveckling, liksom forskning och utbildning.
Förutsättningarna att genomföra miljöinsatser ökar successivt, bland
annat genom de miljöprofiler som utarbetas för vart och ett av länderna
med programsamarbete.

Människors möjligheter till deltagande och inflytande i den politiska
beslutsprocessen är en annan viktig faktor för framgång. Därför anslås
även medel för miljöundervisning och miljöutbildning. Samarbete med
enskilda organisationer är viktigt för att stärka miljöopinionen i u-
ländema.

SIDA har i en särskild miljöskrivelse redovisat och kommenterat ett
stort antal insatser. Redovisningen tyder på att utvalda insatser är
relevanta och att de i många fall haft den katalytiska effekt som
eftersträvats. Dessa är dock av sådan art att effekter av insatserna först
kan utläsas på längre sikt. Verksamheten anknyter i hög grad till den vid
miljökonferensen i Rio 1992 utstakade vägen.

Det särskilda miljöbiståndet bör även fortsättningsvis användas
strategiskt och koncentreras till lämpliga problemområden för att kunna
hanteras inom ramen för begränsade administrativa resurser. Miljöin-
satserna bör koncentreras till samarbetsländer med basprogram. Då
miljöfrågorna ofta berör fler än ett land bör samarbete upprättas med
andra biståndsgivare för att möjliggöra regionala insatser och andra
selektiva insatser utanför landramskretsen. Regeringen vill i detta
sammanhang betona vikten av nära samarbete mellan SIDA, BITS,
SWEDECORP och SAREC, inte minst när det gäller insatser genom

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

165

internationella organisationer. Dessa riktlinjer kommer att preciseras Prop. 1993/94:100
ytterligare i den tidigare aviserade arbetsgruppen avseende UNCED- Bilaga 4
beslutens integration i det svenska utvecklingssamarbetet.

Det sammanlagda biståndet på miljöområdet genom SIDA uppgick
under budgetåret 1992/93 till omkring 670 miljoner kronor, varav 408
miljoner kronor finansierades via landramar och ytterligare 21 miljoner
kronor via det multilaterala anslaget. Totalt utbetalades 240,7 miljoner
kronor via anslagsposten för Särskilda miljöinsatser under budgetåret
1992/93 (223,1 miljoner kronor 1991/92). Den utgående reservationen
uppgick till 72,7 miljoner kronor främst beroende på att flera av
insatserna byggs upp successivt. Andra insatser befinner sig i ett
förberedande stadium och kommer att öka i volym. I ökande omfattning
avslås bra förslag till insatser till följd av bristande resurser.

Det är angeläget att anslaget för Särskilda miljöinsatser bibehålls på en
fortsatt hög nivå. Regeringen föreslår en medelsram för 1993/94 på 230
miljoner kronor. Dispositionen av anslaget bör ungefärligen motsvara
1993/94 års fördelning med tonvikt på uthålligt utnyttjande av natur-
resurserna, kopplingen till de sociala dimensionerna och behovet av
kapacitetsutveckling.

C 2. Utvecklingssamarbete genom Styrelsen för
internationell utveckling (SIDA)

1992/93 Utgift 7 122 942 282 Reservation 2 669 809 144

1993/94 Anslag 6 699 500 000

1994/95 Förslag 6 290 000 000

Tabell 4 sammanfattar förslag om basprogram samt indikativa planerings-
ramar för biståndet genom SIDA. Basprogrammet motsvarar de tidigare
s.k. landramama minskat med importstödet. Importstödet har lagts
tillsammans med betalningsbalansstödet till ett eget anslag. Detta anslag
(C 4. Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad) omfattar 1 000
miljoner kronor och fördelas till fättiga, skuldtyngda länder som
genomför ekonomiska reformprogram, framförallt i Afrika. Planerings-
ramarna innehåller det långsiktiga basprogrammet (undervisning, hälsa,
infrastruktur etc.) och sådant långsiktigt bistånd som är möjligt att
länderfördela men som tidigare endast redovisats som särskilda anslags-
poster (demokrati/mänskliga rättigheter, miljö etc.). Länder med
föreslagna planeringsramar understigande 50 miljoner kronor har
sammanförts i anslagspost ”Övriga länder”.

166

Tabell 4. Utvecklingssamarbete genom SIDA budgetåren 1993/94 - 1994/95 Prop. 1993/94:100
(mkr) Bilaga 4

Anvisat

1993/94
(varav importstöd)

Förslag 1994/95

Basprogram Planeringsram

A. PLANERINGSRAMAR OCH REGIONALA INSATSER

Angola	160	60	70
Botswana	67,5	55	60
Etiopien	130	130	140 ¹
Kenya	105	80	95
Mocambique	320 (70)	245	335 ¹
Namibia	90	85	90
(Sydafrika)	(240)		220 ²
Tanzania	445 (140)	295	330 ¹
Uganda	85	95	105 ¹
Zambia	255 (115)	135	185 ¹
Zimbabwe	195 (65)	135	140 ¹
Övriga länder i Afrika	95 (10)	95	125 ³
Regionala insatser	130	165	35 ⁴

ASIEN

Bangladesh	120	130	170
Indien	345	305	325
Laos	100	90	95
Sri Lanka	35	50	60
Vietnam	180	180	190
Regionala insatser	0	20	20

LATINAMERIKA

Nicaragua	270 (140)	155	170
Utvecklingssamarbete
Centralamerika	135	185	260
Utvecklingssamarbete
Sydamerika	95	85	125

3 357,5 2 775

B. ICKE LÄNDERFÖRDELAT

Demokrati, mänskliga rättigheter	650	595 ⁵
Katastrofer och återupp-
byggnad m.m. 1	181	1 300 ⁶
Bistånd genom folkrörelser och
andra enskilda organisationer	875	1 000 ⁷
Särskilda miljöinsatser	225	230 ⁸

167

Anvisat

1993/94

(varav importstöd)

Förslag 1994/95

Basprogram Planeringsram

C. ÖVRIGT

Särskilda program	305	305 ⁹
Rekrytering och utbildning
av faltpersonal	40	40
Vissa landprogramkostnader	43	20
Information genom SIDA	23	25
	3 342	3 515
SUMMA	6 699,5	6 290

¹ Dessa ingår i den krets av länder som kan komma ifråga för
betalningsbalansstöd. Fördelning enligt regler angivna under anslaget C 4. Stöd till
ekonomiska reformer och skuldlättnad

² Medlen anvisas under anslagsposten Demokrati och mänskliga rättigheter varför
beloppet ej ingår i basprogrammet

³ Avser basprogram/planeringsramar för Eritrea (30/35), Kap Verde (35/35),
Guinea-Bissau (0/10), Lesotho (30/45)

⁴ Regionalt stöd genom SADC har fördelats på planeringsramar för Angola,
Lesotho, Mocambique, Tanzania och Zambia. Ofördelat 35 miljoner kronor

⁵ 60 miljoner kronor har förts över till basprogram för El Salvador inom
anslagsposten Utvecklingssamarbete Centralamerika, 220 miljoner kronor redovisas
som planeringsram för Sydafrika och ytterligare 200 miljoner kronor fördelas på
planeringsramar för andra länder i huvudsak enligt SIDA:s förslag

⁶ För Afghanistan och Kambodja beräknas 100 miljoner kronor vardera

⁷ Direktstöd om totalt 40 miljoner kronor har fördelats på planeringsramar för
Bangladesh, Indien och Sri Lanka

⁸ Av beloppet har 65 miljoner kronor fördelats på planeringsramar

⁹ Av beloppet har 40 miljoner kronor fördelats på planeringsramar

SIDA

I anslagsframställningen föreslår SIDA en total biståndsram på 13 300
miljoner kronor, vilket är en ökning med 340 miljoner kronor.
Beräkningen bygger på ett antagande om en successiv återgång till
enprocentsmålet.

Under budgetåret 1992/93 ökade SIDA:s utbetalningar med 300
miljoner kronor jämfört med 1991/92. Den största ökningen faller på
anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad, där utbetalningarna ökade
med 330 miljoner kronor till 1,4 miljarder kronor. Den utgående
reservationen har ökat med 700 miljoner kronor, varav dock 400
miljoner kronor utgör en engångseffekt på grund av ändrad periodicering
i bokföringen.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

168

För anslaget C 2. föreslår SIDA en ökning med 143 miljoner kronor
till 6 845 miljoner kronor. En ny anslagspost bör inrättas inom C 2. för
betalningsbalansstöd och skuldlättnader föreslår SIDA vidare. För
1994/95 föreslås 940 miljoner kronor under denna anslagsposten,
huvuddelen till tidigare programländer. Totalt skulle anslaget C 2 därmed
uppgå till 7 745 miljoner kronor.

SIDA redovisar sina förslag dels i form av basprogram, som är de
tidigare landramama minus eventuellt importstöd, dels i form av
indikativa planeringsramar, som består av basprogrammet plus annat
ändamålsbestämt bistånd (demokrati/mänskliga rättigheter, särskilda
miljöinsatser, särskilda program, regionala insatser, landramsanknutet
direktstöd via enskilda organisationer).

I syfte att öka flexibiliteten i anslagsstrukturen och planerings-
metodiken föreslår SIDA:

- att enskilda anslagsposter får överskridas med högst fem procent av
anslagna medel, förutsatt att hela anslaget ej överskrids, samt att
överskridandet skall avräknas mot anslagsposten,

- att medel som inte utnyttjas avseende indikativa planeringsramar
reserveras till nästkommande budgetår i den mån de intecknats genom
insatsavtal eller genom beslut om beredning,

- att SIDA ges rätt att fatta beslut om insatser oavsett belopp, under
förutsättning att insatserna ligger inom ramen för de av regeringen
fastställda riktlinjerna om biståndets inriktning för visst område och det
finansiella utrymme som angivits.

Antalet programländer för utvecklingssamarbete genom SIDA är nu
nitton, och i varje land arbetar SIDA i genomsnitt i drygt sex sektorer.
I båda fallen förespråkar SIDA en koncentration.

SIDA:s förslag i övrigt redovisas och diskuteras under respektive
anslag och anslagspost.

Regeringens överväganden

För 1994/95 föreslår regeringen att 6 290 miljoner kronor anvisas för
utvecklingssamarbete genom SIDA. Motiven för de olika indikativa
planeringsramarna och storleken på de icke-landrelaterade anslags-
posterna har redan redovisats.

I det föregående har regeringen betonat kraven på förbättrad kostnads-
effektivitet och resultatanalys. Det är därför viktigt att SIDA fortsätter
utvecklingsarbetet vad beträffar mål- och resultatstyrning.

Regeringen biträder inte SIDA:s förslag om att under anslaget C 2.
Utvecklingssamarbete med SIDA inrätta en ny anslagspost för betalnings-
balansstöd och skuldlättnader. Övervägande skäl talar för att bistånd av
denna speciella karaktär bör ges ett särskilt anslag, C 4. Stöd till
ekonomiska reformer och skuldlättnad.

Regeringen delar SIDA:s syn på behovet av ökad flexibilitet i
anslagstrukturen och planeringsmetodiken, och biträder därför de förslag,
som redovisats ovan, vad gäller rätten till överskridanden med högst fem
procent av enskilda anslagsposter, men begränsad till anslagsposter för

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

169

landsamarbeten, samt förslaget om att medel som inte utnyttjats i de Prop. 1993/94:100
indikativa planeringsramarna kan reserveras till nästkommande budgetår. Bilaga 4

Nuvarande regler för SIDA:s egen beslutsrätt rörande samarbetet med
enskilda länder gäller tills dess att regeringen i beslut fastställt samman-
sättning och inriktning av biståndet. Regeringen är därför inte beredd att
generellt biträda förslaget om att ge SIDA beslutsrätt om insatser oavsett
belopp om de ligger inom ramen för regeringens riktlinjer och det
finansiella utrymmet. Regeringen vill också erinra om den möjlighet
som, efter riksdagens beslut om styrnings- och samverkansformema i
biståndet (prop. 1992/93:244, bet. UU 1992/93:26, rskr. 1992/93:342),
finns att öka långsiktigheten i biståndet genom att utöka utfästelserna från
tre till fem gånger den aktuella planeringsramen. I de fåll regeringen
anser att denna möjlighet bör utnyttjas kommer detta att anges i
landstrategin för varje enskilt land.

När det gäller SIDA:s förslag till ökad koncentration inom biståndet
delar regeringen den allmänna inriktningen i förslagen. Kravet på ökad
resultatstyrning innebär ett högre krav på prioriteringar. Hur och när en
insats skall avslutas eller fäsas ut bör diskuteras redan när insatsen
planeras, och nya insatser bör ges klara och uppföljningsbara mål.

Det ligger i Sveriges intresse att i olika former bedriva utvecklings-
samarbete med ett stort antal länder. Det behöver dock inte betyda
bistånd genom SIDA eller ens att SIDA behöver tillämpa samma
krävande planeringsmetodik på alla länder, oavsett insatsens storlek eller
karaktär. Utveckling av nya planeringsformer inom SIDA kan vara ett
sätt att höja kostnadseffektiviteten utan att på något menligt sätt sänka
kraven vad gäller kvalitet, uppföljning och kontroll.

Ett av huvudsyftena med landstrategiarbetet är att förbättra besluts-
underlaget för regeringens prioriteringar av insatser mellan och inom
länder. Även Sekretariatet för analys av utvecklingssamarbetet (SAU)
kommer att spela en viktig roll i detta avseende. Några ytterligare
åtgärder för att analysera ländervalet, med sikte på att minska antalet
samarbetsländer, är därför inte erforderliga just nu, utan bör bli ett
resultat av det förändringsarbete som pågår av biståndets styrnings- och
samarbetsformer.

Det är angeläget att SIDA:s arbete med att förtydliga rollerna i
biståndsprocessen fortsätter, men att hänsyn tas till de faktiska förut-
sättningarna i olika länder.

Redan nu lämnas bistånd i betydande omfattning till insatser som är
befolkningsrelaterade. Regeringen vill särskilt framhålla vikten av att
främja kvinnans ekonomiska och sociala ställning. Utbildningsinsatser
och hälsovård är särskilt viktiga medel. Regeringen ser med intresse fram
mot den särskilda strategi på befolkningsområdet som SIDA håller på att
utarbeta.

170

Övrigt

Särskilda program

Särskilda program är en samlande rubrik för verksamhet och stöd till
insatser som av olika skäl är särskilt prioriterade eller är av utpräglad
försöks- och metodutvecklingskaraktär.

Den ämnesinriktade verksamheten (ÄTV) består huvudsakligen av
insatser som befinner sig i ett uppbyggnadsskede och där de enskilda
insatserna ännu är relativt små och ännu inte färdiga att infogas i det
långsiktiga bilaterala samarbetet med enskilda länder. Initiativen till dessa
insatser har huvudsakligen kommit från riksdagen och regeringen.

Försöks- och metodutvecklingsverksamheten (FOM) ger möjligheter
att identifiera, utvärdera, dokumentera och sprida erfarenheter av nya
metoder och tekniker inom olika sektorer av utvecklingssamarbetet.
Insatserna har ofta inslag av forskning varför ett nära samarbete med
SAREC sker.

Den tredje kategorin inom Särskilda program utgörs av insats-
förberedelser och resultatvärdering (IRV). Här genomförs analyser och
utvärderingar av uppnådda effekter av och utförda prestationer i
verksamheten. Resultat och överväganden används i stor utsträckning i
den biståndspolitiska beslutsprocessen och debatten.

Verksamheten inom Särskilda program administreras av SIDA, men
resultat, analyser, utvärderingar m.m. sprids till och nyttiggörs även i
stor utsträckning inom andra myndigheter, enskilda och internationella
organisationer m.fl.

Regeringens överväganden

Insatserna inom Särskilda program är i flera avseenden av strategisk
betydelse för svenskt utvecklingssamarbete. De arbetssätt och analys-
instrument som används behöver successivt utvecklas. Inte minst gäller
detta mot bakgrund av de skärpta kraven på effektivitet i användningen
av anvisade resurser. Det ligger därför i sakens natur att effekterna av de
insatser som görs inom ramen för Särskilda program endast kan avläsas
på mycket lång sikt.

Regeringen föreslår att 305 miljoner kronor anvisas för anslagsposten
Särskilda program budgetåret 1994/95.

Rekrytering och utbildning av fältpersonal

Målet för SIDA:s personalbistånd är att ställa personal till förfogande
som kompletterar mottagarländernas egna resurser. I första hand inriktas
insatserna på kompetensutveckling, i syfte att stödja en långsiktig och
bärkraftig utveckling av människor och institutioner. Från anslagsposten
bekostas utbildning av fältpersonal, det bilaterala expertprogrammet, s.k.
Minor Field Studies (MFS) och stöd till fältpersonalens återinträde på
den svenska arbetsmarknaden. Insatserna är således viktiga inslag i

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

171

utvecklingen av den svenska resursbasen. Särskilt de bilaterala expert-
och MFS-programmen är angelägna insatser i arbetet med att föryngra
och långsiktigt trygga tillgången på kompetent fältpersonal.

En mycket tydlig tendens är att antalet kontraktsanställda, för vilka
SIDA har ett arbetsgivaransvar, minskar och att antalet konsulter i av
SIDA upphandlade konsultföretag ökar. Detta ställer förändrade krav på
såväl utbildningens inriktning som dess omfattning och former.

Regeringens överväganden

Personalbistånd är och kommer under överskådlig tid framåt att förbli en
viktig del i det svenska utvecklingssamarbetet. Det är därför angeläget
att SIDA på ett kraftfullt sätt arbetar med kompetensutveckling och
föryngring av den personkrets som medverkar i personalbiståndet. Det
är härvid särskilt angeläget att SIDA under de närmaste åren verkar för
att fler kvinnor engageras.

Kraven på fler kvinnor i personalbiståndet och att de konsulter som
engageras har erforderlig kompetens för uppdraget bör i första hand
riktas mot de företag med vilka SIDA tecknar utkontrakteringsavtal. Det
bör ligga i företagens eget intresse att investera i personalens kompetens
och att utnyttja gjorda insatser som konkurrensfördel. Av detta skäl skall
den utbildning som erbjuds företagen vara avgiftsbelagd. SIDA kan
härigenom också bättre bedöma den erbjudna utbildningens relevans och
kvalitet samt successivt få ökat ekonomiskt utrymme att utveckla
utbildningen.

SIDA har i sin anslagsframställning föreslagit att 45 miljoner kronor
anvisas anslagsposten Rekrytering och utbildning av fältpersonal
budgetåret 1994/95.

Regeringen föreslår att 40 miljoner kronor anvisas anslagsposten för
budgetåret 1994/95.

Vissa landprogramkostnader

Medel från denna anslagspost används främst för skatter och sociala
avgifter för fältpersonal, som erläggs i Sverige, och vissa övriga
gemensamma kostnader för fältpersonalen samt kostnader för hand-
läggning av säkerhetsfrågor och säkerhetsarrangemang vid bistånds-
kontoren.

Regeringens överväganden

Insatserna under denna anslagspost är framför allt nödvändiga för att
undvika att de indikativa planeringsramarna för länder med en stor andel
personalbistånd drabbas av onödig belastning.

Regeringen föreslår att 20 miljoner kronor anvisas anslagsposten Vissa
landprogramkostnader budgetåret 1994/95.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

172

Information genom SIDA

För att bredda förståelsen och engagemanget för u-ländemas situation och
biståndets roll krävs omfattande informationsinsatser. Det av riksdagen
angivna målet för u-landsinformationen är att utveckla människors
kunskaper om och intresse för u-ländemas utveckling. Därmed kan
engagemanget för Sveriges internationella solidaritetspolitik fördjupas. Ett
brett samhällsengagemang i internationella utvecklingsfrågor är av
avgörande betydelse för en fortsatt hög biståndsvilja och ett omfattande
bistånd.

SIDA har som en huvuduppgift att informera om de insatser som görs
på biståndsområdet och om de resultat som uppnåtts i utvecklingssam-
arbetet samt att stärka förståelsen för u-ländema och deras situation. De
övriga biståndsmyndighetema, BITS, SWEDECORP och SAREC har
också en viktig uppgift att fylla i detta avseende, inte minst när det gäller
information om den egna verksamheten. Nordiska Afrika-institutet har
som särskild uppgift att forska och sprida kunskap om Afrika. Sandö U-
centrum fullgör en viktig utbildningsinsats inom biståndet. Även
folkrörelser och enskilda organisationer har en betydelsefull roll i
informationsspridningen. Andra viktiga aktörer på området är t.ex. skolor
och universitet, journalister och det svenska näringslivet, vilka samtliga
både bör ges tillgång till och kunna bidra med information om det
svenska utvecklingssamarbetet. En bred information om andra länder och
kulturer är också av stor betydelse för att minska tendensen mot
främlingsfientlighet och rasism i vårt samhälle, inte minst bland
ungdomar.

Regeringens överväganden

SIDA:s informationsverksamhet bör prioritera insatser visavi skolung-
domar. Detta bör bl.a. ske genom skolor och universitet för att därmed
medverka till en förbättrad undervisning och kunskapsspridning om de
internationella utvecklingsfrågorna och biståndets roll. De regionan-
svariga informatörerna bör spela en ökad roll i denna verksamhet.
Insatserna bör inriktas på en bred informationsspridning i grundskolan
och gymnasiet samt bidra till förbättrad utbildning i u-landsfrågor på
universitetsnivå. Det svenska näringslivet, den svenska resursbasen inom
biståndet bl.a. inom olika organisationer och institutioner liksom enskilda
individer med biståndserfarenhet och massmedierna är också strategiskt
viktiga grupper i informationsspridningen. En närmare kartläggning och
analys av den nuvarande informationsverksamheten på biståndsområdet
både vad gäller bilateralt och multilateralt bistånd som underlag för en
bedömning om behovet av eventuella förstärkta informationsinsatser
kommer att äga rum under våren för att presenteras i nästa års budget-
proposition.

25 miljoner kronor föreslås avsättas för anslagsposten Information
genom SIDA, varav 6 miljoner kronor ställs till regeringens disposition
för särskilda informationssatsningar.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

173

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner de riktlinjer för utvecklingssamarbete genom SIDA
som förordats i det föregående,

2. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som
förordats,

3. till Utvecklingssamarbete genom SIDA anvisar ett reservations-
anslag på 6 290 000 000 kr.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

C 3. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

294 509 000

297 425 000

314 700 000

Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) är enligt förordningen
(1988:531) med instruktion för SIDA, en myndighet för det direkta
utvecklingssamarbete som Sverige bedriver med utvecklingsländer.

Det övergripande målet för SIDA är att inom ramen för de bistånds-
politiska målen och på kostnadseffektivast möjliga sätt genomföra ett
bistånd i enlighet med av riksdagen och regeringen fastställd över-
gripande inriktning på länder och verksamheter.

SIDA har lämnat en årsredovisning avseende verksamheten under
budgetåret 1992/93. Riksrevisionsverkets granskning av denna har inte
föranlett någon anmärkning.

Anslagssparandet från budgetåret 1992/93 uppgår till 11 381 560 kr.

I sin enkla anslagsframställning för budgetåret 1994/95 har SIDA vad
gäller det aktuella anslaget föreslagit följande förändringar:

- En kvalificerad kassahållningsfunktion (Cash Management) bör inrättas
(500 000 kr).

- Kostnaderna för nuvarande tjänster vid ambassaden i Pretoria bör
överföras från anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA, när ett
reguljärt bistånd till ett demokratiskt Sydafrika kan inledas (2 200 000
kr).

- Kompensation för effekterna av den svenska kronans depreciering på
utlandstilläggen (3 000 000 kr) bör utgå.

- De särskilda insatserna avseende kompetensutveckling bör fortsätta (i
likhet med innevarande budgetår bör 3 000 000 kr anvisas särskilt).

Den integrerade fältadministration som börjar införas under budgetåret
1993/94 skall bidra till besparingar och kommer att leda till en delvis
förändrad kostnadfördelning mellan UD och SIDA. Det är i dagsläget
svårt att beräkna effekterna på anslagen. Regeringen kommer senare att
lätta nödvändiga beslut. Integrationen skall vara genomförd senast den
1 januari 1995.

174

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Övergripande mål

Det övergripande mål som gäller for treårsperioden 1992/93 -
1994/95 bör ligga fäst. Regeringen har den 17 juni 1993 beslutat att
de övergripande mål och verksamhetsmål som gällt för perioden
1992/93 - 1994/95 utsträcks till att omfatta även budgetåret 1995/96.

Resurser

Ramanslag 1994/95 314 700 000 kr

Planeringsram

1994/95 - 1995/96 626 400 000 kr

Övrigt

SIDA disponerar medel för huvuddelen av sin verksamhet under
anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA. Myndigheten
disponerar även vissa medel under anslagen C 1. Bidrag till inter-
nationella biståndsprogram och G 1. Samarbete med länderna i
Central- och Östeuropa.

Resultatbedömning

Den årsredovisning avseende verksamhetsåret 1992/93 som SIDA lämnat
till regeringen visar tydligt på den mycket stora bredden i det bilaterala
biståndet. Samtidigt är det uppenbart att den diversifierade verksamheten
försvårat enhetlighet och entydighet i redovisningen.

RRV har i sin granskning av årsredovisningen pekat på vissa
oklarheter och brister. Regeringen instämmer i allt väsentligt i RRV:s
synpunkter.

Den årsredovisning som SIDA lämnat är enligt regeringens mening ett
viktigt ytterligare steg i arbetet med att utveckla resultatstyrningen i
biståndet. I detta hänseende har den process i vilken årsredovisningen
arbetats fram varit mycket värdefull. Regeringen avser senare att
meddela riktlinjer för utformningen av SIDA:s årsredovisning avseende
budgetåret 1993/94.

Resultaten av det interna översynsarbete som påbörjades våren 1993
visar att SIDA har goda förutsättningar att genomföra framgångsrika
effektiviserings- och rationaliseringsinsatser. Även i detta hänseende
utgör SIDA:s årsredovisning ett värdefullt bidrag. I denna ges på flera
håll klara uttryck för en ökad medvetenhet om och beredskap för

175

12 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 4

förändring och omprövning av såväl verksamhetens inriktning som dess Prop. 1993/94:100
former. Bilaga 4

Även de förändringar av regeringens planerings- och beredningsprocess
avseende det internationella utvecklingssamarbetet som beslutades av
riksdagen våren 1993 (prop. 1992/93:244, bet. 1992/93:UU26, rskr.
1992/93:342) är ägnade att precisera SIDA:s roll. Sammantaget bör detta
ge myndigheten bättre förutsättningar att ompröva uppgifter och
funktioner.

Av vikt för regeringens fortsatta arbete med dessa frågor är även de
överväganden och förslag som i dagarna kommer att lämnas från
utredningen om biståndsförvaltningens effektivitet (dir. 1993:87).

Slutsatser

SIDA:s årsredovisning utgör ett värdefullt underlag för en fortsatt och
fördjupad dialog mellan regeringen och myndigheten. Årsredovisningen,
som är den första i sitt slag inom det biståndspolitiska området, visar att
prestations- och resultatredovisningar av biståndsinsatser är möjliga att
genomföra. Den visar samtidigt också tydligt att arbetet med att redovisa
och analysera kan och bör utvecklas ytterligare.

De genom årsredovisningen förbättrade förutsättningarna att ta del av
och bedöma vad som faktiskt uträttats inom biståndet befrämjar också
den allmänna förståelsen och uppslutningen för svensk biståndspolitik.

Sammantaget innebär regeringens bedömning att de riktlinjer som
lades fast i 1992 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret
1994/95.

I den uppräkning som gjorts vid beräkningen av ramanslaget för
budgetåret 1994/95 ingår även en kompensation för höjda utlandstillägg.
De insatser vad gäller kompetensutveckling som inleddes budgetåret
1992/93 bör fortsätta även under budgetåret 1994/95 (oförändrat
3 000 000 kr).

Vad gäller verksamheten vid den svenska ambassaden i Pretoria delar
regeringen SIDA:s bedömning att en överföring från sak- till för-
valtningsanslag bör ske först när den demokratiska utvecklingen i
Sydafrika så medger.

Regeringen instämmer i myndighetens bedömning att en kvalificerad
kassahållningsfunktion bör inrättas. Detta bör myndigheten dock
finansiera genom omprioritering inom föreslaget ramanslag.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) anvisar ett ramanslag
på 314 700 000 kr.

176

C 4. Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad

Utgift	1992/93	531 695 609 ¹	Reservation	774 170 970^{1 Bllaga 4}
Anslag	1993/94	500 000 000 ¹
Förslag	1994/95	1 000 000 000

Prop. 1993/94:100

¹ Dessa uppgifter hänför sig till anslagsposten Stöd till ekonomiska reformprogram
och skuldlättnadsåtgärder inom anslaget C 3. Andra biståndsprogram som från och
med budgetåret 1994/95 föreslås slås samman med medel för importstöd tidigare
anslaget under C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA

Stöd till ekonomiska reformer syftande till marknadsekonomi för att
stimulera tillväxt och långsiktig utveckling är ett av målen for svenskt
utvecklingssamarbete. En utveckling i riktning mot ökad marknads-
orientering av ekonomin är även ett av regeringens kriterier för
biståndssamarbete. Så gott som samtliga svenska samarbetsländer
genomför nu reformprogram med makroekonomiska stabiliserinsgåt-
gärder och strukturförändringar och liberalisering av ekonomin.

Ett viktigt sätt för Sverige att främja denna ekonomiska omvandling
från tidigare planekonomi till marknadsekonomi är genom s.k. betal-
ningsbalansstöd, vilket möjliggör för ett skuldtyngt land att erhålla
utländsk valuta för att kunna importera de varor som är nödvändiga för
att uppnå ekonomisk tillväxt och en långsiktigt hållbar utveckling.
Betalningsbalansstöd ges till de fattigaste, mest skuldtyngda länderna, i
anslutning till internationellt samordnade aktioner. Det kan antingen ta
formen av fritt obundet stöd till import, eller skuldlättnad som indirekt
frigör medel för import. Betalningsbalansstöd har tidigare finansierats
dels över landramama inom anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom
SIDA och dels över en särskild anslagspost Stöd till ekonomiska
reformprogram och skuldlättnadsåtgärder inom anslaget C 3. Andra
biståndsprogram. Enligt riksdagens beslut baserat på prop. 1992/93: 244,
bet. 1992/93: UU26 samt rskr. 1992/93: 342, skall från och med
budgetåret 1994/95 importstödet brytas ut ur landramama och samman-
föras med betalningsbalansstödet under anslaget C 3. Andra bistånds-
program.

Resultatet har blivit ett nytt anslag C 4. Stöd till ekonomiska reformer
och skuldlättnad. Regeringen anser att det är angeläget att upprätthålla
ett omfattande betalningsbalansstöd för att bistå de fättiga, skuldtyngda
länder som genomför ekonomiska reformer.

Tunga skuldbördor och oförmåga att föra en systematisk anpassnings-
politik har under en längre tid undergrävt den ekonomiska och sociala
utvecklingen i många u-länder. Situationen blev för många länder akut
under 1980-talet med stora bytesbalansunderskott och stagnerande tillväxt
som följd. Orsakerna står att finna i såväl interna som externa faktorer.
Bland de interna kan nämnas ineffektiv användning av upplånat kapital,
ineffektiva statliga regleringar, felaktig jordbrukspolitik, övervärderade
växelkurser och en alltför expansiv penning- och finanspolitik. Situa-
tionen förvärrades av en försämrad omgivning med stigande realräntor,
stigande dollarkurs, sjunkande priser på u-ländemas exportprodukter och

ökad protektionism på i-landsmarknadema.

För att de skuldtyngda länderna skall kunna återupprätta tillväxten och
komma ur den ekonomiska krisen är det nödvändigt att ekonomiska
reformer genomförs. Dessa ekonomiska reformprogram, som oftast
utformas i samarbete med Internationella Valutafonden (IMF) och
Världsbanken, syftar till att minska de makroekonomiska obalanserna och
genom marknadsekonomiska, strukturella och institutionella reformer
skapa en bättre grund för tillväxt i ekonomin. För att anpassningen skall
bli framgångsrik krävs, förutom politisk vilja och starkt ledarskap i
länderna, dock att programmen får tillräcklig extern finansiering i form
av ökade biståndsflöden och skuldlättnader.

Huvuddelen av det svenska betalningsbalansstödet går till Afrika söder
om Sahara, där majoriteten av de fattigaste, mest skuldtyngda länderna
finns. Våra medel kanaliseras främst via Världsbankens särskilda
program för Afrika, SPA. De huvudsakliga mottagarna har varit
Tanzania, Mocambique, Zambia, Uganda, Zimbabwe, Ghana och det
senaste året Etiopien. Det finns dock viktiga mottagarländer även utanför
Afrika, t.ex. Nicaragua, Bolivia och Vietnam.

SPA-samarbetet har visat sig vara ett mycket framgångsrikt initiativ
för att mobilisera och samordna ökade resurser till förmån för de
fattigaste och mest skuldtyngda länderna i Afrika som genomför
ekonomiska reformprogram. Samarbetet omfattar ökad utlåning från IMF
och Världsbanken på förmånliga villkor, ökat betalningsbalansinriktat
bistånd från bilaterala givare samt skuldlättnader. Utöver ökade
resursflöden läggs stor vikt vid biståndssamordning, minskad bindning av
biståndet, uppföljning av landets budgetutgifter och fättigdomsfrågor.
Sverige är en av de största bidragsgivarna till SPA och har aktivt deltagit
i policydialogen. Under det senaste året har Sverige lett en arbetsgrupp
som formulerat riktlinjer för givarfinansiering av lönekostnader i
mottagarländerna. Regeringen anser att SPA-samarbetet fyller en viktig
funktion och bör drivas vidare och har därför uttryckt sitt stöd för en
tredje fas av samarbetet över perioden 1994-96. En indikativ utfästelse
om 900 miljoner kronor per år i svenskt betalningsbalansstöd till SPA har
givits för treårsperioden.

En av de viktigaste formerna för bidrag inom SPA är s.k. sam- och
parallellfinansiering med Världsbankens långivning. Sveriges bidrag har
huvudsakligen lämnats i form av obundet importstöd till marknads-
baserade valutafördelningssystem i mottagarländerna. Importstödet
möjliggör den import som är nödvändig för ekonomisk återhämtning och
är en biståndsform som bidrar till framväxten av en privat sektor i
mottagarlandet. Detta förutsätter bl.a. att valutafördelningen inte är
centralstyrd eller förenad med subventioner till importören. Det är härvid
viktigt att importören betalar fullt motvärde i lokal valuta. Uppföljning
av importstödet måste främst ske genom att följa genomförandet av det
ekonomiska reformprogrammet i stort samt genom att föra en dialog om
fördelningen och prioriteringarna i mottagarlandets statsbudget. Våra
uppföljningar av importstödet visar att huvuddelen av den import som
sker genom de marknadsbaserade systemen utgörs av insats- och
kapitalvaror, och enligt Världsbanken går 85 % av stödet till den privata

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

178

sektorn. Regeringen anser att obundet importstöd till marknadsbaserade
valutafördelningssystem även fortsättningsvis bör utgöra en betydande
insats från anslaget.

Inom ramen för SPA ger Sverige också bidrag för att underlätta de
fattigaste ländernas betalning av lån till Världsbanken på marknads-
mässiga villkor. Det gäller de fattiga länder som numera endast får
tillgång till Världsbankens utlåning på förmånliga villkor, men som har
gamla lån på marknadsmässiga villkor. Dessa skulder är ofta mycket
betungande. Världsbanken är, liksom andra internationella finansiella
institutioner, s.k. prioriterad fordringsägare, vilket innebär att
fordringarna inte kan avskrivas eller omförhandlas. Bidragen för att
underlätta återbetalning av sådan skuld är en effektiv form av skuld-
lättnad, eftersom resurser direkt frigörs för andra ändamål. Sverige bör
fortsätta att bidra till denna typ av skuldlättnad till länder inom och
utanför SPA som genomför ekonomiska reformer.

En motsvarande typ av skuldlättnad avseende återbetalning av lån från
Afrikanska utvecklingsbanken är under diskussion bland bankens
medlemsländer. Under förutsättning att en ur svensk synvinkel tillfreds-
ställande mekanism med sådant ändamål kommer till stånd, kan
möjligheten att lämna svenska bidrag övervägas.

IMF spelar en huvudroll när det gäller de ekonomiska reformprogram-
men. Eftersom fondens ordinarie resurser endast kan utlånas på icke-
koncessionella villkor för temporärt betalningsbalansstöd, har särskilda
lånearrangemang på mjuka villkor skapats för att stödja de fattigaste
länderna. ESAF (Enhanced Structural Adjustment Facility) finansieras i
huvudsak genom gåvobidrag, bl.a. från Sverige, och lån på förmånliga
villkor från medlemsländerna. Utvärderingar av ESAF har visat att stödet
varit ett viktigt instrument i att främja de nödvändiga reformerna i
mottagarländerna. Sverige har vid utformningen av efterföljaren till
ESAF, arbetat för ett brett deltagande av givarländer och för en rimlig
bördefördelning. Ett svenskt bidrag om totalt 400 miljoner kronor dvs.
80 miljoner kronor per år har utfästs till ESAF II för budgetåren
1993/94 - 1997/1998.

Ett antal skuldtyngda länder har stora betalningseftersläpningar till
Världsbanken, IMF eller regionala utvecklingsbanker. Detta är ett
allvarligt problem, eftersom länderna utestängs från ny långivning.
Särskilda insatser måste till för att hjälpa de länder som lägger om sin
ekonomiska politik och försöker klara ut problemen med betalningsefter-
släpningama. Genom att bilda en s.k. stödgrupp av frivilliga bidrags-
givare kan extraordinära resurser mobiliseras i sådana situationer.
Sverige har under innevarande budgetår bidragit till stödgrupps-
operationer för Vietnam och Kambodja, vilka resulterat i en
normalisering av dessa länders relationer till de internationella finansiella
institutionerna och ett ökat biståndsflöde till dessa länder. Sverige bör
även fortsättningsvis bidra till stödgruppsoperationer, baserat på en
bedömning från fall till fall avseende mottagarlandets uppfyllande av de
generella kriterier som gäller för betalningsbalansstöd.

Skulderna till offentliga bilaterala fordringsägare, främst exportkrediter
vilka omförhandlas i Parisklubben, är en tung börda för många av de

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

179

fattigaste mest skuldtyngda länderna. Sverige har aktivt drivit frågan om
ytterligare skuldlättnader i Parisklubben och vissa framsteg avseende
skuldlättnad för dessa länder har uppnåtts på senare år. Den överenskom-
melse som träffades i december 1991 om de s.k. utvidgade Toronto-
villkoren, vilket innebär en skuldminskning om 50 % av omförhandlad
skuldtjänst, är emellertid betydligt mindre långtgående än vad Sverige
drivit. Sverige bör därför även i fortsättningen kunna bidra med
betalningsbalansstöd bl.a. för att täcka de fattigaste ländernas ränte-
betalningar till Sverige som skall betalas i enlighet med omförhandlings-
avtalen. Samtidigt är det viktigt att Sverige i relevanta fora fortsatt verkar
för ökade bilaterala skuldlättnader.

Många fattiga länder har en visserligen begränsad men ändå
betungande kommersiell skuld, dvs. skuld till privata fordringsägare,
främst banker. Betalningseftersläpningama har försvårat tillgången på nya
lån och fördyrat nödvändiga handelskrediter. Genom skuldåterköp och
skuldbyten kan man utnyttja dessa fordringars låga värdering på
andrahandsmarknaden. Världsbanken samordnar och bidrar själv
tillsammans med bilaterala biståndsgivare till finansiering för återköp av
kommersiella skulder. Ett antal skuldåterköp planeras för innevarande
och kommande budgetår och Sverige har utfäst bidrag till en del av
dessa.

Trots de åtgärder och mekanismer som beskrivits ovan är skuld-
situationen för många av de fattigaste länderna så besvärlig att den utgör
ett allvarligt hinder mot ekonomisk återhämtning och en långsiktigt
hållbar utveckling. Den del av skulden som inte kan avskrivas eller
omförhandlas är så pass stor att skuldtjänstbetalningama tränger ut
produktiv import och investeringar för utvecklingsändamål. För dessa
länder, som måste behandlas enskilt från fäll till fall, måste nya kreativa
lösningar på skuldproblemet finnas. Sverige driver därför frågan om
ytterligare lättnad i skuldbördan för de fattigaste länderna i olika
internationella sammanhang i t.ex. Parisklubben, Utvecklingskommittén
(IMF:s och Världsbankens policyorgan), IDA och SPA. Detta arbeta bör
fortsätta.

Härutöver kommer Sverige tillsammans med Schweiz att arrangera ett
internationellt seminarium i Geneve i mars 1994, för att med andra
fordringsägare och biståndsgivare diskutera de fattigaste ländernas
skuldsituation. Syftet med seminariet är att analysera skuldsituationen
med avseende på olika typer av skulder och bedöma effekten av olika
skuldlättnadsåtgärder som genomförts hittills. Skuldproblemets omfattning
och tänkbara åtgärders effektivitet med avseende på länders olika
utgångslägen kommer att diskuteras. De olika skuldtypema, offentliga
bilaterala, multilaterala och kommersiella skulder, kommer att behandlas.
En fri och informell diskussion kan bidra till att höja den internationella
prioriteten vad gäller skuldlättnadsåtgärder för de fattiga länder som
hindras i sin utveckling av en alltför betungande skuldbörda. På sikt bör
detta leda till att ytterligare skuldlättnad medges till dessa länder.

Ett omfattande arbete har de senaste åren lagts ned på att utreda
effekterna av de ekonomiska reformerna i u-ländema samt det därtill
ökade resursflödet inklusive skuldlättnadsåtgärder. Världsbanken har

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

180

särskilt sökt studera resultaten i de afrikanska länderna. Dessa studier Prop. 1993/94:100
visar att de länder som under en längre period genomfört reformer Bilaga 4
uppvisar en bättre utveckling avseende tillväxt i BNP och export än
andra. Att komma till rätta med tidigare snedfördelningar i ekonomin, till
exempel genom devalvering till en växelkurs som motsvarar marknads-
värdet, har visat sig var särskilt betydelsefullt för att stimulera
produktion och export. Världsbanken menar vidare att det är
kombinationen av reformer och ett ökat resursflöde som lett till de
positiva resultaten. Samtidigt konstateras svårigheter och fördröjningar
med de strukturella reformerna, t.ex. effektiviseringen av statsför-
valtningen och de statliga företagen, vilket försvårar återhämtningen.
Resultaten avseende situationen inom de sociala sektorerna har inte varit
tillfredsställande. Det finns ingenting som visar att den sociala servicen
försämrats till följd av reformprogrammen, utan de sociala problemen är
främst en avspegling av den ekonomiska krisen, vilken i sin tur
nödvändiggjort reformerna. I de reformprogram som under de senaste
åren planerats har man emellertid höjt ambitionen avseende de sociala
frågorna. Förbättringen av social service t.ex. inom utbildning, hälsovård
och vattenförsörjning, prioriteras och behandlas nu som en integrerad del
av reformprogrammen. Målsättningen är att de ekonomiska reformpro-
grammen på ett tidigare stadium och mer direkt skall medverka till
direkta förbättringar i människors levnadsvillkor.

Stöd från anslaget bör även fortsättningsvis utgå till de fattigaste och
mest skuldtyngda länderna, som genomför ekonomiska reformprogram.
Bidrag skall kunna utgå till länder som för en utvecklingsfrämjande
politik i riktning mot marknadsekonomi och demokrati. Stödet skall
fördelas på grundval av de resultat som uppnås avseende överenskomna
reformprogram samt av hur det internationella samarbetet utformas. En
betydande grad av flexibilitet behövs. Detta innebär att medelsut-
nyttjandet kan komma att variera från år till år. Ett fortsatt omfattande
behov av insatser finns för de kommande åren. Den ingående
reservationen för innevarande budgetår är helt intecknad. Det totala
betalningsbalansstödet som beslutats att finansieras från anslagen C 3.
Andra biståndsprogram och C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA har
under de två senaste budgetåren 1991/92 och 1992/93 uppgått till ca
1 450 miljoner kronor respektive 1 220 miljoner kronor.

Regeringen föreslår att 1 000 miljoner kronor anslås till stöd för
ekonomiska reformer och skuldlättnad för budgetåret 1994/95.
Regeringen ämnar besluta om fördelningen på olika mottagarländer delvis
baserat på förslag från SIDA under våren 1994. De länder som mot
bakgrund av uppnådda ekonomiska resultat, skuldtyngdhet och
finansieringsbehov för närvarande skulle kunna komma ifråga för stöd
från anslaget är Zambia, Tanzania, Mozambique, Uganda, Etiopien,
Zimbabwe, Ghana, Nicaragua, och Bolivia. Även andra länder kan
komma i fråga under förutsättning att de uppfyller de kriterier som ovan
uppställts för stöd från anslaget.

181

Förslag till riksdagsbeslut	Prop. 1993/94:100
Regeringen föreslår att riksdagen	Bilaga 4

1. godkänner de riktlinjer för bidragsgivningen som förordats i det
föregående,

2. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som
förordats,

3. till Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad anvisar ett
reservationsanslag på 1 000 000 000 kr.

C 5. Utvecklingssamarbete genom Beredningen för inter-
nationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS)

Tekniskt samarbete

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

313 282 449

304 500 000

335 000 000

Reservation 152 989 355

Från anslaget finansieras tekniskt samarbete (inkl, internationella kurser)
genom beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete
(BITS).

BITS föreslår att myndigheten anvisas 335 miljoner kronor för tekniskt
samarbete (inkl, internationella kurser). Förslaget motsvarar en ökning
med 31,5 miljoner kronor jämfört med innevarande budgetår.

Den föreslagna höjningen av medelsramen motiveras med att BITS
räknar med en kraftig ökning av utbetalningarna under budgetåren
1993/94 och 1994/95 jämfört med de utbetalningar om 316 miljoner
kronor som gjordes under budgetåret 1992/93.

För budgetåret 1994/95 förutser BITS ett fortsatt reguljärt samarbete
med Egypten, Botswana, Ghana, Tunisien, Zimbabwe, Namibia, Bolivia,
Costa Rica, Chile, Filippinerna, Kina, Malaysia och Thailand. Vidare
räknar man med att samarbete i några av de länder som hittills varit
föremål för enstaka insatser skall övergå i mer reguljära former. I denna
krets av länder ingår t.ex. El Salvador, Paraguay, Indonesien, Mongoliet,
Madagaskar och Senegal. BITS räknar också med att tekniskt samarbete
kan komma att inledas med Indien, Sri Lanka och Vietnam.

I den internationella kursverksamheten introduceras fyra nya kurser
inom områdena miljövård, demokrati- och rättssäkerhet, offentlig
förvaltning samt riskplanering. Vidare planeras 3-4 regionala upp-
följningsseminarier som syftar till att höja kvaliteten på de internationella
kurserna samt förbättra underlaget för en bedömning av kursernas
långsiktiga effekter. BITS beräknar ett medelsbehov om 130 miljoner
kronor för den internationella kursverksamheten.

182

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

BITS tekniska samarbete utgör en viktig kanal för överföring av svenskt
kunnande till u-ländema. BITS resultatredovisning visar att verksamheten
bedrivs med en sådan inriktning att de fastställda målen kan nås även om
det i många fall kan vara svårt att i kvantitativa termer mäta utvecklings-
effektema av enskilda insatser. BITS strävan att lägga allt större vikt vid
att projekt formuleras med angivande av klara och mätbara mål kommer
att bidra till att underlätta resultbedömningen av framtida insatser.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Slutsatser

Regeringen delar BITS bedömning att efterfrågan under budgetåren
1993/94 och 1994/95 kommer att öka jämfört med budgetåret 1992/93.
Detta bedöms ske bl.a. som en följd av den breddning av BITS länder-
krets som aviserades i föregående års budgetproposition. Regeringen
föreslår att 335 000 000 kr anvisas för tekniskt samarbete för budgetåret
1994/95. Det tekniska samarbetet med Indonesien skall också fort-
sättningsvis begränsas till enstaka insatser. I enlighet med riksdagens
bemyndigande får BITS utfästa två gånger budgetårets anslag för tekniskt

samarbete (prop.

1987/88:226).

1987/88:100 bil.

5, bet. 1987/88:UU20, rskr.

U-krediter

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

316 000 000

400 000 000

430 000 000

Reservation

561 461 411

Från anslaget finansieras även u-krediter genom Beredningen för
internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS).

Under budgetåret 1992/93 har BITS beslutat om 12 krediter mot-
svarande en total utlåning om 3 102 miljoner kronor. Gåvoandelen i
dessa krediter uppgår till 1 046 miljoner kronor. Avtal har under året
undertecknats för fem krediter om sammanlagt 1 100 miljoner kronor.
Anslagsbelastningen under budgetåret 1992/93 uppgick därmed till 316
miljoner kronor. Den utgående reservationen ökade från 458 miljoner
kronor till 562 miljoner kronor.

BITS föreslår att 500 miljoner kronor anvisas för gåvoelementet i u-
krediter. Förslaget motsvarar en ökning med 100 miljoner kronor jämfört
med innevarande budgetår. Ökningen motiveras bl.a. med att kredit-
givningen till länder som skall erhålla krediter med en högre subventions-
grad (50 %) förväntas öka. BITS räknar också med någon obunden kredit
i samfinansiering med Världsbanken eller regional utvecklingsbank.

Vidare analyserar BITS möjligheterna att ge u-krediter till länder som
bedriver en aktiv reformpolitik men till vilka kreditgivningen är

183

förknippad med ett större risktagande. I denna kategori länder ingår
Filippinerna, Bolivia och Costa Rica. BITS erinrar om tidigare framfört
förslag att pröva ett visst u-kreditsamarbete med Indonesien.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Genom u-krediter överförs finansiella resurser för att finansiera projekt
som prioriteras av låntagarlandet, som av BITS bedöms få betydande
utvecklingseffekter för landet och där svenska varor och tjänster är
konkurrenskraftiga.

BITS resultatredovisning visar att u-kreditgivningen bedrivs med en
sådan inriktning att de fastställda målen kan nås. På grund av insatsernas
långsiktiga karaktär kan det dock vara svårt att mäta den slutliga
utvecklingseffekten. Utvärderingar under berednings-, genomförande-och
driftsfasen för u-kreditprojekt visar emellertid att förutsättningarna är
goda för att projekten skall leda till avsedda utvecklingseffekter.

Slutsatser

Regeringen delar BITS bedömning att efterfrågan på u-kreditfinansiering
kommer att öka. För en sådan utveckling talar antalet och storleken på
de projekt som nu är under beredning vid BITS och som kan väntas leda
till utbetalningar under innevarande och kommande budgetår. Ett planerat
kraftöverföringsprojekt i Filippinerna kan t.ex. komma att belasta
anslaget med ca 300 miljoner kronor under tre budgetår. De nya
internationella reglerna for bundna u-krediter medför bl.a. också att
kreditgivningen till länder med begränsad tillgång till marknadskrediter
ökar vilket resulterar i en större anslagsbelastning då sådana krediter
kommer att ges med ett högre gåvoelement än normala u-krediter.

Regeringen anser att BITS bör kunna lämna u-krediter till Indonesien.
Beslut om sådan kreditgivning skall i varje enskilt fåll underställas
regeringens prövning.

Regeringen föreslår att 430 miljoner kronor anvisas för gåvoelement
i u-krediter för budgetåret 1994/95 samt att BITS bemyndigas att göra
utfästelser för u-krediter med ett belopp om högst tre gånger de vid varje
tillfälle tillgängliga medel.

B istån dskrediter

Regeringen har tidigare under avsnittet Utredningar, utvärdering och
fördjupat analysarbete föreslagit att ett anslagsfinansierat biståndskredit-
system inrättas under en försöksperiod av två år. Systemet skall
administreras av BITS. Regeringen avser att i regleringsbrev för
budgetåret 1994/95 meddela detaljerade riktlinjer för biståndskredit-
systemets utformning. Regeringen föreslår att 50 miljoner kronor anvisas
för biståndskrediter under budgetåret 1994/95 samt att BITS bemyndigas

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

184

att göra utfästelser om biståndskrediter med ett belopp om högst tre Prop. 1993/94:100
gånger de vid varje tillfälle tillgängliga medel. Bilaga 4

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner de riktlinjer för bidragsgivningen som förordats i det
föregående,

2. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som
förordats,

3. till Utvecklingssamarbete genom Beredningen för internationellt
tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) anvisar ett reservationsanslag på
815 000 000 kr.

C 6. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt
samarbete (BITS)

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

17 748 686

20 620 000

20 700 000

Det övergripande målet för Beredningen för internationellt tekniskt-
ekonomiskt samarbete (BITS) är att, i enlighet med de biståndspolitiska
målen, främja ekonomisk och social utveckling i enskilda u-länder, samt
främja reformprocessen i Central- och Östeuropa för en demokratisk
samhällsutveckling och en marknadsorienterad ekonomi.

BITS skall utvidga och stärka Sveriges förbindelser med länderna
genom samarbete med svenska institutioner och företag.

BITS har lämnat en årsredovisning avseende verksamheten under
budgetåret 1992/93. Riksrevisionsverkets granskning av denna har inte
föranlett någon anmärkning.

BITS har i sin anslagsframställning föreslagit ett i förhållande till
innevarande budgetår oförändrat förvaltningsanslag för budgetåret
1994/95 (i anvisade medel för budgetåret 1993/94 ingår en merutgift om
1 000 000 kr för kompetensutveckling och 600 000 kr för extraordinära
flyttkostnader.)

185

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Övergripande mål

Det övergripande mål som gäller för treårsperioden 1992/93 - 1994/95
bör ligga fast. Regeringen har den 17 juni 1993 beslutat att de över-
gripande mål och verksamhetsmål som gällt för perioden 1992/93 -
1994/95 skall gälla även under budgetåret 1995/96.

Resurser

Ramanslag 1994/95 20 700 000 kr.

Planeringsram

1994/95-1995/96 40 400 000 kr.

Övrigt

BITS disponerar medel för sin verksamhet i u-länder under anslaget C
5. Utvecklingssamarbete genom Beredningen för internationellt tekniskt-
ekonomiskt samarbete. För insatser i Central- och Östeuropa disponerar
myndigheten medel under anslaget G 1. Samarbete med Central- och
Östeuropa.

Resultatbedömning

BITS redovisar resultat genom mått på produktiviteten inom myndig-
hetens olika enheter. Produktiviteten mäts i antal beslut i relation till
använda personalresurser. Samtliga enheter uppvisar med denna
mätmetod en positiv produktivitetsutveckling jämfört med budgetåret
innan.

BITS har i enlighet med regeringens särskilda uppdrag ökat sitt
deltagande i prioriteringsarbetet i biståndet samt inlett ett kompetensut-
vecklingsarbete inom myndigheten. En förstärkt mål- och resultatstyrning
har inneburit att ansvarsförhållandet inom den internationella kurs-
verksamheten i större utsträckning kunnat förskjutas till kurs-
arrangörerna.

Slutsatser

BITS verksamhet har ökat kraftigt under en följd av år. Den förstärkning
av förvaltningsanslaget som BITS beviljats under budgetåren 1992/93 och
1993/94 har skapat förutsättningar för BITS att utveckla sin verksamhet

186

i enlighet med de särskilda uppdrag man fått av regeringen. Samtidigt har Prop. 1993/94:100
den s.k. Helsingforsöverenskommelsen inneburit att ca en fjärdedel av Bilaga 4
u-kreditenhetens personalresurser fått avsättas för frågor rörande avtalets
genomförande.

Regeringen föreslår att BITS kommande budgetår får ett oförändrat
anslag och medges en merutgift om 1 000 000 kr för kompetensut-
vecklande åtgärder.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete
(BITS) anvisar ett ramanslag på 20 700 000 kr.

C 7. U-landsforskning genom Styrelsen för u-landsforskning
(SAREC)

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

392 108 242

405 000 000

425 000 000

Reservation

191 765 991

Från anslaget finansieras stöd till forskningssamarbete med u-länder,
forskningssamarbete mellan u-länder, internationella forskningsprogram
och särskilda forskningsprogram/-projekt med inriktning på u-länder och
u-landsrelaterade problem. Ca. 10 % av anslaget disponeras för stöd till
u-landsforskning i Sverige.

Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) är ansvarig myndighet för
beredning och beslut i ärenden om stöd till u-landsforskning.

I sin enkla anslagsframställning för budgetåret 1994/95 framför
SAREC att man för att kunna tillgodose statsmakternas prioriteringar vad
gäller stödet till u-landsforskningen bör utgå ifrån att anslaget ligger på
en nivå som är realt sett oförändrad (dvs. 5 % eller 20 000 000 kr över
innevarande års anslag).

Innevarande budgetår har SAREC till följd av de realt sett minskade
anslagen trappat ned sina bidrag till internationella organisationer (i första
hand WHO/HRP och CGLAR). SAREC vill kunna bibehålla den tidigare
nivån på dessa bidrag (+ 15 000 000 kr).

Det finns enligt SAREC goda förutsättningar för ett vidgat samarbete
mellan institutioner i Sydafrika och i andra länder i regionen. SAREC
vill mot denna bakgrund söka länka samman det nationella och regionala
forskningssamarbetet i södra Afrika, t.ex. genom förbättrade möjligheter
för utvalda universitet i SAREC :s samarbetsländer att påbörja samarbete
med sydafrikanska universitet inom områden av i första hand regional
betydelse (+ 5 000 000 kr).

187

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Forskningssamarbetet spelar en viktig roll för uppbyggnaden av
kunskaper och mänskligt kapital i u-ländema. Regeringen delar SAREC:s
överväganden beträffande inriktningen för stödet till u-landsforskning.
SAREC har inför innevarande budgetår nödgats göra vissa om-
prioriteringar i verksamheten.

Stöd till forskning och bedömningar av forskningsresultat må^te ske i
ett långsiktigt tidsperspektiv. Det är därför olämpligt om inriktningen av
stödet till u-landsforskningen primärt styrs av mer eller mindre tillfälliga
budgetrestriktioner. Mot denna bakgrund föreslås anslaget bibehållas på
en realt sett oförändrad nivå.

Samtidigt är det angeläget att successivt ompröva och fasa ut stödet till
vissa forskningsinsatser. Under senare år har SAREC :s verksamhet sett
till antalet insatser ökat kraftigt. Antalet avtal och kontrakt har de båda
senaste budgetåren ökat med 15 % per år. Såväl administrativa som
effektivitetsmässiga skäl talar för en ökad koncentration i stödet till u-
landsforskning. Det bör ankomma på SAREC att närmare analysera dessa
problem och vidta nödvändiga åtgärder.

Under det gångna året har SAREC och SIDA gemensamt sett över den
närmare arbetsfördelningen myndigheterna emellan. Syftet har varit att
tydliggöra ansvarsfördelningen och förhållandet till mottagarna.
Regeringens bedömning är att det i dagsläget är för tidigt att föreslå
omfördelningar mellan myndigheternas anslag. Det bör kunna ankomma
på regeringen att, i samband med beslut om regleringsbrev for budgetåret
1994/95, ge SAREC möjlighet att disponera vissa medel under anslaget
C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA. Frågan bör även behandlas mot
bakgrund av den översyn av uppgiftsfördelningen mellan myndigheterna
inom biståndsområdet som f.n. pågår.

I enlighet med riksdagens beslut med anledning av proposition
1992/93:170 om forskning föreslås en överföring av tjänster som
professor vid forskningsråden till de universitet och högskolor där
tjänsterna är placerade. För SAREC :s del handlar det om for närvarande
fyra professurer. Kostnaderna för dessa bör därför från budgetåret
1994/95 överföras till åttonde huvudtiteln och anvisas under respektive
universitets- eller högskolas anslag till forskning och forskarutbildning.
Finansieringen bör ske genom en s.k. avräkning från biståndsramen.

Slutsatser

Regeringen anser att de övergripande målen för stöd till u-landsforskning
genom SAREC som de kommer till uttryck i föregående års budget-
proposition (prop. 1992/93:100 bil. 4 s. 160-161, bet. 1992/93:UU 15,
rskr. 1992/93:297) bör fortsätta att gälla. Riksdagen beslutade med

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

188

anledning av 1993 års proposition om forskning (prop. 1992/93:170 bet. Prop. 1993/94:100
1992/93:UbU 15, rskr. 1992/93:388) att vissa frågor rörande svensk u- Bilaga 4
landsforskning skulle utvärderas. Utvärderingen kommer att genomföras
under år 1994.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner de riktlinjer för biståndsgivningen som förordats i det
föregående,

2. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som
förordats,

3. till U-landsforskning genom Styrelsen för u-landsforskning
(SAREC) anvisar ett reservationsanslag på 425 000 000 kr.

C 8. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

25 770 812

26 731 000

27 500 000

Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) har enligt förordningen
(1988:532) med instruktion för SAREC till uppgift att främja forskning
som kan underlätta för u-ländema att utvecklas mot ökat själv-
bestämmande och mot ekonomisk och social rättvisa.

De övergripande målen för SAREC är, som de uttrycks i årets
regleringsbrev, att med utgångspunkt i de av riksdagen fastställda målen
stärka u-ländemas forskningskapacitet och främja utvecklingsinriktad
forskning. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt forskningsinsatser med
inriktning på ekonomisk utveckling, demokratiska samhällsskick,
mänskliga rättigheter, befolkningsfrågor, miljö, naturresursutnyttjande
och -hushållning i u-ländema.

SAREC har i sin enkla anslagsframställning vad gäller ifrågavarande
anslag föreslagit att medel motsvarande en halv tjänst tillförs (216 000
kr). Förslaget framförs mot bakgrund av att regeringen den 11 juni 1992
beslutade att SAREC skall vara huvudansvarig myndighet för det svenska
deltagandet i delprogrammet Life Science and Technology for
Developing Countries (STD 3) inom EG:s tredje ramprogram för
forskning.

189

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Övergripande mål

Det har inte funnits skäl att förändra de övergripande mål som gäller för
treårsperioden 1993/94 - 1995/96.

Resurser

Ramanslag 1994/95 27 500 000 kr

Planeringsram

1994/95-1995/96 55 000 000 kr

Övrigt

Medel för SAREC :s verksamhet anvisas under anslaget C 7. U-land-
sforskning genom Styrelsen för u-landsforskning (SAREC).

Resultatbedömning

Från och med innevarande budgetår har SAREC ålagts ett antal nya
uppgifter (bl.a. i form av ett nytt stöd till universitet i de fattigaste u-
ländema). SAREC tillhör de myndigheter som skall lämna sin första
årsredovisning hösten 1994. De verksamhetsmässiga omprioriteringar
som företagits och deras administrativa konsekvenser tillhör de frågor
som bör behandlas i årsredovisningen.

Slutsatser

Regeringens bedömning innebär att de riktlinjer som lades fäst i 1993 års
budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 4 s. 182-183, bet.
1992/93:UU15, rskr. 1992/93:297) bör gälla även för budgetåret
1994/95.

Regeringen menar att SAREC bör klara tillkommande arbetsuppgifter
med anledning av forskningssamarbete genom EU med omprioritering
inom ramanslaget.

190

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) anvisar ett ramanslag på
27 500 000 kr.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

C 9. Näringslivsbistånd genom Styrelsen för internationellt
näringslivsbistånd (SWEDECORP) och Swedfund
International AB

SWEDECORP

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

71 114 790

135 00Q 000

135 000 000

Reservation

100 800 000

Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd bildades den 1 juli 1991.

SWEDECORP skall, inom ramen för de biståndspolitiska målen bidra
till utvecklingen av näringslivet i u-länder. Verksamheten skall bidra till
att skapa gynnsamma förutsättningar för investeringar och företagande i
samarbetsländema. SWEDECORP skall också främja samarbetsländemas
handel och svara för information och rådgivning om avsättnings-
möjligheter på den svenska marknaden. SWEDECORP skall inom sitt
område främja en framsynt hushållning med naturresurser och omsorg
om miljön.

SWEDECORP har som målsättning att bygga upp ett långsiktigt
samarbete med 15 u-länder. Kunskapsöverföring från svenskt näringsliv
är huvudingrediens i verksamheten. Insatserna är resurssnåla och
förutsätter som regel att mottagarlandet betalar en rimlig andel av
kostnaderna. SWEDECORP har identifierat sex områden inom vilka
verksamheten kommer att koncentreras. Dessa är småindustriutveckling,
utbildning och management, riskkapitalförsörjning, långsiktiga affärs-
allianser, privatisering och industriell miljövård. Dessutom arbetar
SWEDECORP aktivt med handelsfrämjande insatser.

SWEDECORP föreslår att 160 miljoner kronor anvisas for främjande-
verksamheten i u-länder samt begär bemyndigande att få göra åtaganden
som tillsammans med tidigare gjorda utfästelser motsvarar ingående
reservation samt två gånger det belopp som ställs till förfogande. Vidare
föreslår man att garantiramen för stöd till marknadsföringsåtgärder
bibehålls vid 12 miljoner kronor.

SWEDECORP skall hösten 1994 inkomma med en fördjupad
anslagsframställning avseende treårsperioden 1995/96 - 1997/98.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

SWEDECORP skall enligt beslut av regeringen lämna årsredovisning

191

13 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 4

första gången år 1996. Arbetet med att utveckla ett system för resultat-
bedömning är dock redan långt framskridet och myndigheten har för
budgetåret 1992/93 ”på prov” tagit fram en årsredovisning.

SWEDECORP har, med utgångspunkt från myndighetens instruktion,
definierat tre verksamhetsgrenar; investeringar, importfrämjande och
främjande av näringsliv. Inom varje verksamhetsgren har slutprestationer
definierats som antas uppfylla målen för respektive verksamhetsgren. I
verksamhetsberättelsen för budgetåret 1992/93 görs en uppföljning av de
mål som angivits för 35 olika delinsatser i föregående års verksamhets-
plan. Uppföljningen visar att för 20 av dessa delinsatser har målen helt
infriats. För att bedöma om SWEDECORP:s insatser verkligen leder till
de uppsatta målen krävs utvärderingar av effekter i efterhand. Med tanke
på att myndigheten funnits endast i drygt två år har några sådana
utvärderingar ännu ej kunnat genomföras. De utvärderingar som hittills
gjorts har samtliga avsett projekt som togs över från de myndigheter som
tillsammans kom att bilda SWEDECORP.

Verksamheten har under budgetåret 1992/93 befunnit sig i ett
uppbyggnadsskede. Detta tillsammans med att myndigheten i sin
verksamhet betonar effektivitetsmål snarare än utbetalningsmål har gjort
att utnyttjandet av tilldelade medel varit lågt. Trots detta har
SWEDECORP redan etablerat samarbete med 11 koncentrationsländer
i enlighet med den tidplan som lades fäst när myndigheten bildades.

Regeringens bedömning är att inriktningen på verksamheten i dessa
länder är sådan att målen för verksamheten bör kunna nås.

Slutsatser

SWEDECORP bör under budgetåret 1994/95 fördjupa samarbetet med
de 15 koncentrationsländema. Eventuellt beslut att utvidga denna krets
bör avvakta arbetet med den fördjupade anslagsframställningen. Enstaka
insatser utanför koncentrationsländema bör dock kunna komma ifråga.

Verksamheten bör också fortsättningsvis koncentreras till låg- och
lägremedelinkomstländer. Redan påbörjade insatser i andra länder bör
dock tillåtas fortsätta och eventuellt fördjupas.

Regeringen delar SWEDECORPrs bedömning att utnyttjandet av
verksamhetsmedlen kommer att öka i takt med att myndigheten funnit
sina verksamhetsformer och etablerat ett nätverk av fungerande sam-
arbetskanaler i koncentrationsländema. Regeringen beräknar medels-
behovet för 1994/95 till 135 000 000 kr. SWEDECORP bör bemyndigas
att göra utfästelser som motsvarar två gånger de vid varje tillfälle
tillgängliga medlen. Regeringen delar SWEDECORP:s bedömning att
garantiramen för stöd till marknadsföringsåtgärder bör bibehållas vid 12
miljoner kronor.

Swedfund International AB

Swedfund International AB skall bidra till utvecklingen av bärkraftiga
företag i samarbetsländema genom riskkapitalsatsningar, främst i

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

192

samarbete med svenskt näringsliv. Prop. 1993/94:100

Under budgetåret 1992/93 fattade Swedfund styrelsebeslut om Bilaga 4
åtaganden till ett belopp om 93,5 miljoner kronor i tretton nya projekt.

Fem av besluten avsåg projekt i u-länder till ett värde av 19,8 miljoner
kronor.

Bolaget redovisade en nettovinst på 21,8 miljoner kronor efter
nedskrivningar i investeringsportföljen på 12 miljoner kronor.

Swedfund har inget behov av extra kapitaltillskott för verksamheten i
u-länder under budgetåret 1994/95.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Swedfunds resultat har under räkenskapsåret 1992/93 utvecklats mycket
positivt. Samtliga resultatområden uppvisar förbättringar jämfört med
föregående räkenskapsår. Resultatet visar att verksamheten bedrivs på ett
sätt som förenar bistånd med affärsmässighet.

Slutsatser

Bolagets övergripande mål är att bidra till utvecklingen av bärkraftiga
företag i samarbetsländema. I valet av samarbetsländer bör
SWEDECORP vägledas av samma riktlinjer som gäller för övrigt svenskt
bilateralt bistånd. Insatserna bör koncentreras till fattigare länder. Endast
undantagsvis bör Swedfund delta i projekt i länder med en per capita
inkomst överstigande 3 000 US dollar.

Swedfunds insatser förutsätter normalt deltagande också av arman
svensk- samt lokal part i projektet. I vissa fall, där sakkunskap och
specialkompetens byggts upp internt i bolaget, t.ex. vad gäller satsningar
i s.k. venture-capital företag bör Swedfund kunna medverka utan
särskilda krav på deltagande av annan svensk partner. I vissa andra fall
kan det vara motiverat att den svenske partnern ersätts med annan
utländsk partner för att säkerställa kuskapsöverföringen till samarbets-
landet.

Beträffande affärsmässiga resultatkrav bör bolagets målsättning vara
att projektintäktema skall täcka en viss del av projektkostnaderna.

Regeringens bedömning är att ett realistiskt mål är att projektintäktema
bör uppgå till 40 % av projektkostnaderna. Målet bör sättas över en
rullande treårscykel. Regeringen delar Swedfunds bedömning att ingen
ytterligare kapitalpåfyllnad behövs kommande budgetår.

193

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner de riktlinjer för bidragsgivningen som förordats i det
föregående,

2. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som
förordats,

3. till Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP)
anvisar ett reservationsanslag på 135 000 000 kr.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

C 10. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd
(SWEDECORP)

1992/93 Utgift

1993/94 Anvisat

1994/95 Förslag

31 752 000

35 503 000

29 000 000

SWEDECORP:s organisation förändrades den 1 juli 1993 genom att den
personal som huvudsakligen arbetar med investeringsverksamhet anställts
av Swedfund International AB. Vissa gemensamma stödfunktioner ligger
kvar i SWEDECORP som mot ersättning utför administrativa tjänster åt
Swedfund International AB.

SWEDECORP föreslår för budgetåret 1994/95 att 27 753 000 kr jämte
prisomräkning anvisas för att täcka myndighetens förvaltningskostnader.

Regeringens överväganden

Den omorganisation som genomfördes den 1 juli 1993 innebär att
rollfördelningen mellan riskkapital- och främjandeverksamheten i det
svenska näringslivsbiståndet tydliggörs. Samtidigt bibehålls uppnådda
samordningsfördelar genom att bolaget och myndigheten också fort-
sättningsvis delar lokaler och vissa administrativa stödfunktioner.

SWEDECORP har av regeringen erhållit direktiv för fördjupad
anslagsframställning för budgetåren 1995/96 - 1997/98. I samband med
FAF-arbetet kommer betydande resurser att behöva avsättas för analys,
utvärdering och metodutvecklingsarbete. Personalutbildning och
kompetensutveckling blir viktiga inslag i detta arbete.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP)
anvisar ett ramanslag på 29 000 000 kr.

194

C 11. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-
centrum)

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

19 820 000

24 900 000

32 300 000

Sandö U-centrum

Sandö U-centrum har till uppgift att tillhandahålla utbildning som
efterfrågas inom det internationella utvecklingssamarbetet.

Sandö U-centrum har i sin årsredovisning i de delar som avser
resultatredovisningen redovisat verksamheten i verksamhetsområdena
terminskurs, volontärkurs (SVS-kurs), kortkurser och språkutbildning.

Verksamhetsmålet för Sandö U-centrum är att tillgodose behov av
utbildning hos olika personalkategorier i det internationella utvecklings-
samarbetet. Härvid skall Sandö U-centrum bedriva ett aktivt arbete för
att anpassa utbudet av utbildning till vad som efterfrågas inom detta
område. Bl.a. skall möjligheterna att öka språk- och språkrelaterad
utbildning prövas mot bakgrund av att internationaliseringen och det
ökade deltagandet av en bred resursbas i utvecklingssamarbetet ökar
behovet av språkkunskaper m.m. Sandö U-centrums arbetssätt och
organisation skall utvecklas så att en fortlöpande anpassning till
efterfrågan på utbildning möjliggörs.

För den avgiftsbelagda utbildningen inom språk- och u-landskunskap
är målsättningen att under perioden 1991/92 - 1993/94 höja själv-
kostnadstäckningsgraden från 75 % till 78 %.

Sandö har utvecklat undervisningen i nya språk for nya målgrupper
och marknader. Verksamheten är hårt konkurrensutsatt och konjunktur-
känslig.

Resultatredovisningen indikerar att resultatkravet uppfyllts.

Självkostnadstäckningsgraden ligger för språkenheten på 83 %. Sandö
U-centrum kan påvisa en fortlöpande ökning av produktiviteten. Från
budgetåret 1989/90 till budgetåret 1992/93 har redovisats en produk-
tivitetsökning med 17 %. Beräkningen av produktiviteten mäts som antal
genomförda elevdagar per årsarbetskraft. I årsredovisningen visar Sandö
U-centrum också, i enlighet med ett uppdrag i förra årets budget-
proposition, ett kostnadsrelaterat produktivitetsmått i form av genom-
snittskostnaden per elevdag. En produktivitetsökning redovisas över
perioden 1989/90 - 1992/93.

Styrelsen bedömer att möjligheterna att uppfylla kravet på själv-
kostnadstäckningsgraden är goda.

Volymen for uppdragsutbildning (i första hand språk) fortsätter dock
att minska från 3 270 elevdagar till 2 593 elevdagar. SIDA har t.ex.
minskat sin andel med 12 % och är nere i en andel om 13 % av volymen
för språkutbildning. Minskningen beror enligt Sandö bl.a. på att
rekrytering av personal i det svenska biståndet i ökad utsträckning sker
på den internationella marknaden och därmed synes behovet av språkut-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

195

bildning ha minskat. En annan anledning till minskningen kan också Prop. 1993/94:100
hänföras till det faktum att företag/organisationer i rådande konjunktur- Bilaga 4
läge är mer återhållsamma med insatser för personalutbildning/
utveckling.

Anslagssparandet uppgår till 5 300 479 kr, vilket utgör 21,3 % av det
tilldelade ramanslaget.

I sin förenklade anslagsframställning redovisar styrelsen förslag till
framtida strategi och verksamhetsinriktning. Styrelsen initierar därmed
ett förändringsarbete som syftar till ökad marknadsanpassning och
minskat anslagsberoende. Verksamhetens bas skall vara

- utbildningar anpassade till kraven inom utvecklingssamarbetet,

- generell och anpassad land-, språk- och kulturkunskapsutbildning
riktad mot behoven inom det svenska biståndet samt näringsliv och annan
offentlig förvaltning,

- generell och anpassad land-, språk- och kulturkunskapsutbildning med
inriktning mot Östeuropa och EG,

- u-lands och kulturkunskap riktad till olika sektorer inom det svenska
samhället.

Affärsstrategin går ut på att fortsätta utveckla samarbetet med
biståndsmyndigheter och -organisationer. Ökad marknadsföring gentemot
näringsliv och offentlig förvaltning är en annan av hörnstenarna.
Seminarier skall arrangeras i samverkan med organisationer, myndigheter
och andra utbildare. U-centrums potential som opinionsbildare och
rådgivare skall utvecklas i samverkan med frivilligorganisationer och
övriga biståndsmyndigheter.

Mot denna bakgrund föreslår styrelsen en inriktning av verksamheten
i olika program för biståndsmetodik, volontärutbildning m.m., språkut-
bildning, information, marknadsföring och rekrytering m.m. Slutligen
föreslås att möjligheterna utreds att skapa en ny resultatenhet, Sandö
kursgård, för uthyrning av kurslokaler och bostäder, försäljning av
tjänster inom sjukvård och barntillsyn m.m.

Styrelsen anser att den framtida verksamheten enligt föreliggande
förslag kan bedrivas med mindre resursanspråk än dagens verksamhet vid
Sandö U-centrum. Basverksamheten bör anslagsfinansieras och språkut-
bildningen intäktsfinansieras.

196

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Övergripande mål

De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1991/92-1993/94
ligger fast. Regeringen har den 25 juni 1992 beslutat att de över-
gripande mål och verksamhetsmål som gällt för treårsperioden
1991/92-1993/94 utsträcks till att omfatta även budgetåret 1994/95.
Sandö U-centrum skall ytterligare öka sina ansträngningar att
marknadsanpassa utbudet av utbildning till vad som efterfrågas på
marknaden.

Resurser

Ramanslag 1994/95 32 300 000 kr

Planeringsram

1994/95-1995/96 64 600 000 kr.

Övrigt

Sandö har tidigare budgetår tilldelats medel över två anslag dels C 5.
Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) dels C 9.
Bidrag till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-
centrum). Regeringen föreslår nu att Sandö tilldelas medel endast
under detta anslag. Av föreslaget belopp utgör 2 542 000 kr medel
för elevförmåner.

Resultatbedömning

Sandö U-centrums årsredovisning visar att verksamheten bedrivs med en
sådan inriktning att de uppsatta målen kan nås. Det saknas dock metoder
för att göra en mer utvecklad effektbedömning av verksamheten.

Styrelsens ekonomiska resultat visar att myndigheten har rationaliserat
sin verksamhet enligt de förutsättningar som gavs för budgetåret 1992/93.

Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar.

Slutsatser

Styrelsens förslag om förändringar i verksamheten bör genomföras. De
mer generella riktlinjer som lades fast i 1991 års budgetproposition har
därvid fortsatt giltighet. Myndigheten måste ytterligare öka sina
ansträngningar att marknadsanpassa utbudet av utbildning. Regeringen

197

ansluter sig till styrelsens förslag till verksamhet och strategi. Det är Prop. 1993/94:100
mycket angeläget att ett målmedvetet förändringsarbete med ökad Bilaga 4
marknadsanpassning och målinriktad marknadsföring genast inleds.

Myndighetens förslag att skapa en ny resultatenhet bör prövas. De extra
resurser som behövs för myndighetens omdaning kan finansieras från
myndighetens anslagssparande utan att utgifterna påverkar självkostnads-
täckningsgraden.

Förutsättningar finns för att verksamheten skall kunna bedrivas i
nuvarande omfattning med de resurser regeringen beräknat för budgetåret
1994/95.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) anvisar
ett ramanslag på 32 300 000 kr.

C 12. Nordiska afrikainstitutet

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

6 853 000

5 469 000

6 100 000

Nordiska afrikainstitutet har enligt förordningen (1988:1124) med
instruktion för myndigheten i uppgift att inom Norden

- främja och driva vetenskaplig forskning om Afrika

- främja samarbete och kontakter mellan nordiska och afrikanska
forskare

- utgöra ett dokumentationscentrum för forskning och studier om Afrika

- informera om afrikaforskning och aktuella afrikanska förhållanden.

Institutet hänvisar i sin enkla anslagsframställning för budgetåret
1994/95 till föregående års fördjupade anslagsframställning. I denna,
liksom i föregående års budgetproposition, betonades vikten av att
institutet under treårsperioden 1993/94-1995/96 ges möjlighet att
konsolidera rollen som samordnare och katalysator för den nordiska
afrikaforskningen.

I årets anslagsframställning föreslår institutet en uppjustering av
anslaget till följd av regeringens beslut att utse en ny föreståndare.
Eftersom institutet inte tillhör de myndigheter som givits möjlighet till lån
för investeringar begär man ett engångsanslag (300 000 kr) för att kunna
anskaffa arkivhyllor.

198

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Övergripande mål

Det har inte funnits skäl att förändra de övergripande mål som gäller
för treårsperioden 1993/94-1995/96.

Resurser

Ramanslag 1994/95 6 100 000 kr

Planeringsram

1994/95-1995/96 11 900 000 kr

Övrigt

Regeringen har den 7 oktober 1993 givit institutet i uppdrag att göra
en översyn av institutets organisationsform och därvid undersöka
olika alternativ till den nuvarande myndighetsformen. Uppdraget
skall redovisas senast den 30 september 1994.

Resultatbedömning

Regeringen delar de bedömningar som Nordiska afrikainstitutet redovisat.
De riktlinjer för institutets verksamhet som redovisades i förra årets
budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 4 s. 183-187, bet.
1992/93:UU15, rskr. 1992/93:297) bör därför äga fortsatt giltighet.

Slutsatser

Nordiska afrikainstitutet bör kompenseras for effekten av den nye
föreståndarens lön (+ 135 000 kr). Institutet bör för budgetåret 1994/95
också beviljas en merutgift om 300 000 kr.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Nordiska afrikainstitutet anvisar ett ramanslag på 6 100 000 kr.

199

C 13. Projektbistånd till vissa länder m.m.

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

49 453 261 ¹

37 500 000 ¹

66 900 000

Reservation ¹

138 143 244

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

¹ Dessa uppgifter hänför sig till anslagsposterna Gäststipendie- och utbytesprogram
genom Stiftelsen Svenska Institutet, Projektbistånd till vissa länder och Utredningar
m.m. inom anslaget C 3. Andra biståndsprogram för budgetåret 1993/94

Projektbistånd till vissa länder

1993/94 Anslag 20 000 000

1994/95 Förslag 20 000 000

Avsikten med denna anslagspost är att möjliggöra insatser till länder som
befinner sig i ett kritiskt skede där utgången kan bli avgörande för
landets framtida utvecklingsmöjligheter. Stödet under anslagsposten har
avsett väl definierade insatser av projektkaraktär i ett initialskede av
svenskt biståndssamarbete med landet. Från anslagsposten har insatser
finansierats i t.ex. Costa Rica, Chile, Uganda, Filippinerna, Bolivia,
Ecuador, Polen, och övriga Cental- och Östeuropa. Bistånd till dessa
länder finansieras numera över myndigheternas ordinarie anslag.

Inom anslagsposten har funnits beredskap för att ge andra myndigheter
än SIDA möjlighet till samarbete i nya former med några av de mer
utvecklade programländerna såsom Botswana, Namibia, Zimbabwe och
Indien. Från och med kommande budgetår skall detta samarbete
finansieras över myndigheternas ordinarie anslag.

En del av insatserna som finansieras under anslagsposten är av flerårig
karaktär. Regeringen föreslår därför att riksdagen ger bemyndigande att
få göra utfästelse om högst två gånger anslagsbeloppet. Regeringen
föreslår att 20 000 000 kr anvisas för projektbistånd till vissa länder.

Utredningar m.m.

1993/94 Anslag 7 500 000

1994/95 Förslag 25 000 000

Under budgetåret 1994/95 fortsätter flera av de aktiviteter som påbörjats
redan förra budgetåret och som finansieras från anslagsposten. En
närmare beskrivning återfinns i avsnittet om utredningar, utvärdering och
fördjupat analysarbete i inledningen till Littera C. Anslagsposten är
in tecknad med kostnaderna för bl.a. utvärderingsekretariatet och
kostnaderna för nationalkommittén för befolkningskonferensen i Kairo.
Även nästa budgetår kommer kostnader för insatser som rör genom-
förande av riksdagens beslut enligt förslag i propositionen om stymings-

200

och samarbetsformer i biståndet att belasta posten. Även kostnader i
samband med Sekretariatet för analys och utvecklingssamarbetet (SAU)
belastar denna anslagspost. De ökade behoven av medel under denna
anslagspost har kunnat tillgodoses tack vare en ackumulerad reservation.
Under innevarande budgetår kommer alla reservationer under anslags-
posten att vara förbrukade varför en stor höjning av anslagsposten
föreslås.

För utredningar m.m. beräknas 25 000 000 kr.

Gäststipendie- och utbytesverksamhet genom Stiftelsen Svenska
Institutet

1993/94 Anslag 10 000 000

1994/95 Förslag 10 000 000

Från anslaget bekostas Stiftelsen Svenska Institutets (SI) gäststipendie-
program för långtidsstipendier för sökande från vissa u-länder samt
person- och erfarenhetsutbyte med u-länder.

SI svarar inom biståndsområdet, genom särskilda medel från SIDA,
även för kulturutbyte med u-länder. SI har under budgetåret 1992/93
även anordnat seminarier och studiebesök för bl.a. parlamentariker från
vissa u-länder.

I sin enkla anslagsframställning för budgetåret 1994/95 säger sig SI ha
för avsikt att bibehålla antalet stipendier till sökande från u-länder. Vad
gäller expertutbytet med u-länder föreslås detta bibehållas på oförändrad
nivå och utsträckas till vissa nya länder.

Stipendier till u-landsstudenter för studier i Sverige är ett inslag i det
svenska stödet till u-ländemas högre utbildning och forskning. Dessa stöd
kan och bör aldrig ersätta olika insatser i syfte att bygga upp och
vidmakthålla institutioner för högre utbildning och forskning på plats i u-
ländema. Stipendieverksamheten skall därför ses som ett komplement till
dessa insatser.

Stipendie- och utbytesverksamheter fyller en viktig roll inte minst i den
ömsesidigt ökande förståelse som uppnås när enskilda människor från i-
och u-länder möts. Genom den verksamhet som med detta syfte bedrivs
genom SI ges i första hand forskare och högskolestuderande i u-länder
vissa sådana möjligheter.

Regeringen föreslår att till gäststipendie- och utbytesverksamhet genom
Stiftelsen Svenska Institutet anvisa 10 000 000 kr.

Övriga insatser

Under anslagsposten övriga insatser finansieras bidrag till ett antal
organisationer, program och internationella aktiviteter som främjar
internationell samverkan och utveckling. Under anslagsposten medges ett
visst utrymme för att möta angelägna behov som uppstår under pågående
budgetår. En del bidrag är ännu ej fastställda utan bereds ytterligare

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

201

varför endast en preliminär bedömning kunnat göras.

Stiftelsen Dag Hammarskjölds minnesfond (DHF): Stiftelsen Dag
Hammarskjölds minnesfond (DHF) bedriver en verksamhet med en i
förhållande till insatta resurser, stor bredd och mycket hög kvalitet. Detta
gäller främst DHF:s internationella seminarie- och publikationsverksam-
het. DHF har ett mycket gott internationellt anseende.

Det är angeläget att DHF:s verksamhet fortsätter på sin kvalitativt
höga nivå och att en successiv förnyelse av verksamheten också äger
rum. Fonden borde i högre grad än hittills kunna utgöra en kunskaps-
och idémässig resurs vid utformningen av svensk FN-politik, inom det
ekonomiska och sociala området. Detta borde kunna ses som ett led i en
uppbyggnad av FN-specifik forsknings- och utredningskompetens i
Sverige. Sådan kompetens är på många av FN:s verksamhetsområden
alltför eftersatt, både med hänsyn till Sveriges höga FN-profil, våra
betydande finansiella bidrag samt den snabba forändringsprocess som nu
präglar Världsorganisationen. Ett bidrag om 3 700 000 kr föreslås.

Nordiska afrikainstitutet bedriver bl.a. en gemensamt nordiskt finansierad
forskningsverksamhet. Den svenska delen av finansieringen av denna
verksamhet sker över detta anslag. Beloppet har beräknats till 2 400 000
kr.

Svenska UNICEF-kommittén, som är en statlig stiftelse, fungerar som
nationell kommitté för FN:s barnfond (UNICEF). Verksamheten regleras
via ett s.k. samarbetsavtal mellan UNICEF och de nationella
kommitteéma. Flertalet nationella kommitteér har formen av enskild
organisation. Som aviserades i förra årets proposition har en utredare
tillsatts för att se över den svenska kommitténs associationsrättsliga form.
UNICEFis starkare normativa roll har inneburit att kommitténs arbete
breddats. Kommittén fick under förra året extra bidrag till nya och
vidgade informationsuppgifter. Kommittén har likaså påbörjat upp-
byggnaden av ett nätverk av lokala verksamhetsgrupper för att ge stöd till
och informera om UNICEFis verksamhet och främja insamlings-
verksamhet. Budgetåret 1992/93 redovisade svenska UNICEF-kommittén
ett bidrag till UNICEF om 16,8 miljoner kronor. För att säkerställa en
bas och kontinuitet har kommittén fått ett statligt bidrag för i huvudsak
de administrativa kostnaderna. Det statliga bidraget har sedan budgetåret
1988/89 ökat från 584 000 kr till 2 366 000 kr för 1992/93. Mot
bakgrund av att kommittén tidigare fått bidrag för investeringar i
informationssystem och nu kommit igång med en utökad verksamhet
föreslås att kommittén får ett statligt stöd för 1994/95 om 2 miljoner
kronor.

Övriga organisationer och fonder: Under detta anslag förutses även
finansiering av bl.a. SID, Europarådets Nord-Sydcenter, FN-förbundet
samt Botilda-UNIFEM för ändamål som informationsverksamhet om det
multilaterala utvecklingssamarbetet och för förberedelsearbetet inför FN-
konferenser.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

202

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner de riktlinjer för biståndsgivning som förordats i det
föregående,

2. bemyndigar regeringen att göra utfästelser och åtaganden som
förordats,

3. till Projektbistånd till vissa länder m.m. anvisar ett reservations-
anslag om 66 900 000 kr.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

203

D. Information om Sverige i utlandet m.m.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

D 1. Svenska institutet

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

61 993 796

62 363 000

60 264 000

Reservation

5 612 252

Svenska institutet är en statligt finansierad stiftelse. De övergripande
målen för verksamheten är, i enlighet med institutets stadga, att genom
informationsverksamhet sprida kännedom i utlandet om svenskt samhälls-
och kulturliv, att främja kultur- och erfarenhetsutbyte mellan Sverige och
andra länder, att främja utbyte inom utbildning och forskning mellan
Sverige och utlandet samt att stödja svenskundervisningen i andra länder.

I ljuset av de senaste årens dramatiska händelseutveckling i Europa
skall Svenska institutet prioritera detta område. Sveriges ansökan om
medlemskap i EU gör det särskilt angeläget att öka informations-
insatserna om Sverige i Västeuropa. Utvecklingen i Central- och
Östeuropa kräver fortsatt prioritet för detta område.

Anslaget används för att informera om det svenska samhället genom
bl.a. publikationer, dokumentationstjänst, seminarier och besöksservice
i Sverige. Kulturutbytet främjas genom film- och utställningsverksamhet,
litteraturstöd och stöd till utbyte mellan svenska kulturinstitutioner och
deras motsvarigheter utomlands. Studie- och forskningsutbyte stöds
genom stipendier, personutbyte, kurser och konferenser samt bidrag till
undervisning i svenska vid utländska läroanstalter. Institutet svarar också
för verksamheten vid det svenska kulturhuset i Paris (Centre Culturel
Suédois). Informationscentret National Academic Mobility Information
Centre (NAMIC), som inrättades år 1990, ger information om studier i
Sverige och utlandet. Institutet får inom sitt verksamhetsområde mot
ersättning utföra uppdrag och tillhandahålla produkter och tjänster.
Institutet har fått ansvar för program som syftar till att öka kontakterna
mellan det svenska samhället och länderna i Central- och Östeuropa
respektive tredje världen genom person- och erfarenhetsutbyte samt
kulturutbyte.

Svenska institutet

Svenska institutet ingav hösten 1992 en fördjupad anslagsframställning
för budgetåren 1993/94-1995/96. Genom riksdagens beslut i enlighet med
förslag i föregående budgetproposition har institutet emellertid anvisats
medel endast för budgetåret 1993/94. Skälet härtill var den i proposi-
tionen aviserade översynen beträffande vissa aspekter av Sverige-
informationen som berör institutet.

Svenska institutet begär i sin anslagsframställning oförändrat anslag
jämfört med innevarande budgetår. Anslagsframställningen har utarbetats

204

med beaktande av de övergripande mål som godkändes av riksdagen
våren 1993.

Årsredovisning enligt förordningen (1993:134) om myndigheters
årsredovisning och anslagsframställning skall lämnas först år 1994.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Regeringens överväganden

Regeringen anser att de övergripande målen för verksamheten som
föreslogs i 1993 års budgetproposition och godkändes av riksdagen bör
gälla även för budgetåret 1994/95.

En översyn av Sverigeinformationen har verkställts under året
(Ds 1993:72) i enlighet med vad som nämndes i föregående
budgetproposition. Arbetet med översynen avslutades i oktober 1993 och
är för närvarande föremål för regeringens övervägande. Regeringen avser
återkomma till den i en särproposition under våren. Denna kommer dock
inte att påverka anslagsnivån på anslaget D 1.

Till följd av det statsfinansiella läget bör en neddragning av institutets
resurser ske budgetåret 1994/95 med 4 000 000 kr. Efter pris- och
löneomräkning och vissa tekniska justeringar beräknas anslaget till
60 264 000 kr.

	Anslag 1993/94	Beräknad ändring 1994/95
Förvaltningskostnader inkl, informationsverksamhet	52 882 000	- 2 099 000
(därav lönekostnader)	(20 216 000)	0
Lokalkostnader	9 481 000	0
Summa	62 363 000	- 2 099 000

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Svenska institutet for budgetåret 1994/95 anvisar ett reservations-
anslag på 60 264 000 kr.

Radioprogramverksamhet för utlandet¹

1992/93 Utgift 44 502 750 Reservation 36 892 540

1993/94 Anslag 50 730 000

1994/95 Förslag - ²

¹ Tidigare redovisat under anslaget D 2.

² Medel föreslås anvisas via rundradiokontot.

205

Radio Sweden är en enhet inom Sveriges Radios Aktiebolag (SR). Enligt
avtalet mellan staten och SR skall Sveriges Radios program för sänd-
ningar till utlandet ge dels svenskar som befinner sig utomlands, dels
utländsk publik, möjlighet att få information om och upprätthålla kontakt
med Sverige. Programmen bör ge kunskap om Sverige och bidra till
förståelse för Sverige och det svenska samhället.

TERACOM Svensk Rundradio AB svarar för utsändning av ljudradio-
program till lyssnare i utlandet på kortvåg och mellanvåg.

Sveriges Radio AB och TERACOM Svensk Rundradio AB

Anslaget avser verksamhet under kalenderåret 1995.

Sveriges Radio AB begär i sin anslagsframställning 54 530 000 kr i
1993 års prisnivå för Sveriges Radios utlandsprogramverksamhet för att
täcka kostnader för programverksamheten, programutsändning och
programinsamling. Bolaget anför att ”Den för Sveriges Radio avgörande
finansieringsfrågan är huruvida medel ställs till företagets förfogande för
Radio Swedens verksamhet. Verksamhetens omfattning bestäms av
anslagsnivån”.

TERACOM Svensk Rundradio AB begär i sin anslagsframställning
14 200 000 kr. 10,1 miljoner kronor avser kostnaden under år 1995 för
utbyte av kortvågssändare i Hörby enligt av riksdagen tidigare beslutad
kapitalkostnadsplan under perioden 1995-2003 (prop. 1992/93:100
bil. 4s. 199, bet. 1992/93:UU14, rskr. 1992/93:296). 1,5 miljoner
kronor avser en fordran på statsbudgeten under år 1995 avseende
ersättning för kapitalkostnader för Sölvesborg mellanvågssändare. Den
återstående delen av avbetalningsplanen för denna sändare avser perioden
1995-2005. Slutligen tillkommer en engångskostnad för destruktion under
år 1995 av miljögiftet PCB i samband med skrotningen av de uttjänta
kortvågssändama i Hörby och Karlsborg. Kostnaden beräknades i
kapitalkostnadsplanen för kortvågssändama preliminärt till 2 miljoner
kronor men enligt mottagna offerter blir den faktiska kostnaden 2,6
miljoner kronor.

Anslaget, som budgetåret 1992/93 var 60,809 miljoner kronor, ålades
för budgetåret 1993/94 ett sparbeting på 15 miljoner kronor. I detta
ingick ett rationaliseringsuttag på 1,5 %. Då kapitalkostnaderna för
sändarna är förutbestämda, och Radio Swedens fasta kostnader inkl,
sändningskostnader (sändningskostnaderna över kortvåg, mellanvåg och
via satellit beräknas under år 1993 uppgå till ca 17 miljoner kronor) är
svåra att påverka, medförde sparbetinget att anslagsutrymmet för själva
programverksamheten reducerades med ca 37 % till ca 22 miljoner
kronor. Sveriges Radio AB beslutade därför att fr.o.m. den 1 juli 1993
lägga ner de franska och spanska sändningarna och minska de
egenproducerade svenska programmen. Detta har, enligt företaget,
försvagat Sverigeinformationen i Frankrike, Spanien, Latinamerika och
andra områden.

Under år 1994 kommer Radio Sweden att fortsatt prioritera sändningar
till Europa (engelska, svenska och tyska), ge förbättrad information till

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

206

lyssnare i närområdet Tyskland, Ryssland och Baltikum (tyska, ryska,
estniska och lettiska) och ge kontinuerlig programservice för lyssnare i
andra delar av världen (engelska och svenska). Vidare satsas på ett
rationellt utnyttjande av alla olika distributionsmöjligheter, bl.a. satellit
som ger betydande förbättringar av programmens hörbarhet och
tillgänglighet, i syfte att utöka samverkan med radiostationer i
målområdet. Man avser också att öka samarbetet med Sveriges Radios
kanaler i syfte att i högre grad använda SR-material och erbjuda Radio
Sweden-program till Sveriges Radios riks- och lokalkanaler (sådan
utsändning sker redan i vissa delar av landet).

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Anslag

1993/94¹

Radio Swedens verksamhet
TERACOM Svensk Rundradio

39 530 000

11 200 000

Summa

50 730 000

¹ Avser kalenderåret 1994. För Sveriges Radio AB och TERACOM Svensk
Rundradio AB sammanfaller räkenskapsår med kalenderår.

Regeringens överväganden

Riksdagen godkände den för budgetåret 1993/94 föreslagna minskningen
med 15 miljoner kronor av anslaget för Radioprogramverksamhet för
utlandet som en följd av den samhällsekonomiska utvecklingen som
krävde besparingar av de offentliga utgifterna. Utrikesutskottet
konstaterade i sitt betänkande 1992/93:UU14 att Radio Sweden bedriver
en ur många synvinklar utomordentligt värdefull programverksamhet och
var av den meningen att de begränsningar av verksamheten som
besparingsbetinget, enligt Radio Swedens uppfattning, skulle medföra var
olyckliga och att det fanns starka skäl att söka undvika en avveckling av
något eller några av de nuvarande sändningsspråken. Utskottet menade
därför att det fanns ett behov av att inom regeringskansliet skyndsamt
överväga frågan om Radio Swedens finansiering i syfte att trygga Radio
Swedens fortsatta sändningar.

Regeringen delar riksdagens uppfattning att Radio Sweden bedriver en
värdefull verksamhet. Satsningarna på Europa och närområdet ligger i
linje med regeringens egna prioriteringar. Regeringen har också noterat
Radio Swedens ansträngningar dels att bedriva verksamheten rationellt
genom samarbetet med utländska radiostationer och utnyttjande av ny
teknik, dels att öka samarbetet med Sveriges Radios riks- och
lokalkanaler.

Regeringen har i skrivelse 1993/94:15 meddelat riksdagen att man

207

14 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 4

avsåg låta utreda frågan om Radio Swedens verksamhet och långsiktiga
finansiering. Det kan emellertid konstateras beträffande frågan om den
långsiktiga finansieringen att de fortsatta nödvändiga besparingarna i
statens utgifter utesluter fortsatt finansiering över statsbudgeten av
radioprogramverksamheten för utlandet. I syfte att ändå trygga Radio
Swedens fortsatta sändningar föreslår regeringen att radioprogramverk-
samheten för utlandet avförs från statsbudgeten och fr.o.m. budgetåret
1994/95, som avser kalenderåret 1995, finansieras med medel från
rundradiokontot (jfr. bil. 12, Kulturdepartementet, avsnitt C. Radio och
Television). Den utgående reservationen vid slutet av budgetåret
1993/94 finansierar radioprogramverksamheten under andra hälften av
kalenderåret 1994.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

godkänner förslaget om att medel till Radioprogramverksamhet för
utlandet fr.o.m. budgetåret 1994/95, som avser kalenderåret 1995,
anvisas via rundradiokontot.

D 2. Övrig information om Sverige i utlandet¹

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

15 088 726

14 254 000

13 754 000

Reservation

3 270 466

¹ Tidigare redovisat under anslaget D 3.

De övergripande målen för verksamheten är att informera dels om
Sverige i utlandet, dels i utrikespolitiska frågor. Särskilda insatser i
Europa skall prioriteras, såsom person- och joumalistinbjudningar,
seminarier och kulturutbyte.

Bidraget till Ingenjörsvetenskapsakademien (TVA) är avsett för
avtalsbundet tekniskt-vetenskapligt samarbete, främst forskarutbyte,
mellan IVA och vetenskapsakademier och forskningsfrämjande organ i
särskilda länder (Estland, Lettland, Litauen, Ryssland, Bulgarien, Polen,
Rumänien, Tjeckien, Slovakien, Ungern och Kina). Utbytet skall syfta
till bl.a. direkt och långsiktigt samarbete mellan berörda forskare och
institutioner och samtidigt informationsspridning om Sverige som ett land
med stort tekniskt kunnande och kvalificerad teknik av hög kvalitet.

Från anslaget finansieras informationsverksamhet och kulturutbyte
genom de svenska utlandsmyndigheterna och information i utrikes-
politiska frågor genom departementets press- och informationsenhet.
Medlen används för bl.a. stöd till informations- och kulturinsatser, lokala
kostnader i samband med seminarier, filmverksamhet och andra Sverige-
relaterade projekt, personutbyte, utländska joumalistbesök och central

208

upphandling av informationsmaterial om Sverige för spridning utomlands. Prop. 1993/94:100
Huvuddelen av verksamheten utomlands har förlagts till ett 40-tal länder Bilaga 4
av särskilt intresse för Sverige. Medel ställs även till Svenska institutets
förfogande för särskilda uppdrag av intresse för Utrikesdepartementet.

IVA begär ett bidrag på 2 045 000 kr.

Regeringens överväganden

Det råder bred enighet om behovet av intensifierade kontakter med
Europa. Informationsverksamhet och kulturutbyte har därvid en väsentlig
roll att spela.

Till följd av kravet på besparingar i de statliga utgifterna föreslås dock
att anslaget minskas med 500 000 kr. För att i möjligaste mån bibehålla
en hög informationsberedskap i den samordnade informations-
verksamheten har besparingskravet fördelats proportionellt mellan
anslagsposterna.

	Anslag 1993/94	Beräknad ändring 1994/95
Samordnad informations-	13 114 000	- 460 000
verksamhet
Bidrag till Ingenjörs-	1 140 000	- 40 000
vetenskapsakademien
Summa	14 254 000	-500 000

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Övrig information om Sverige i utlandet för budgetåret 1994/95
anvisar ett reservationsanslag på 13 754 000 kr.

209

E. Utrikeshandel och exportfrämjande

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

E 1. Kommerskollegium

För innevarande budgetår har ett ramanslag på 47 230 000 kr anvisats för
Kommerskollegium. I beslut den 1 april 1993 uppdrogs åt Statskontoret
att utreda frågan om ändrad organisationstillhörighet m.m. för Kommers-
kollegiets näringsrättsliga verksamhet. Statskontoret har den 13 oktober
1993 avlämnat rapporten (1993:30) Kommerskollegiums näringsrättsliga
verksamhet - ändrad organisationstillhörighet. I avvaktan på att bered-
ningen av Statskontorets förslag slutförs föreslår regeringen att anslaget
förs upp med oförändrat belopp.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Kommerskollegium
för budgetåret 1994/95 beräknar ett ramanslag på 47 230 000 kr.

210

Tullpreferenser för Albanien

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Bakgrund och förslag

Det svenska preferenssystemet, som trädde i kraft den 1 januari 1972,
innebär tullfrihet vid import från u-ländema av flertalet industrivaror
samt vissa livsmedel. Undantag har gjorts för varor särskilt utsatta för
lågpriskonkurrens, t.ex. kläder, handskar och skor. De svenska
preferenserna avser i stort alla självständiga icke-europeiska u-länder
samt Bosnien-Hercegovina, Kroatien, tidigare jugoslaviska Republiken
Makedonien, Slovenien, Cypern och Malta. Dessutom medges
tullpreferenser för Kina med något snävare varuomfattning än för u-
länder i allmänhet. Den 1 februari 1987 infördes tullfrihet för samtliga
varor vid import från de länder som förklaras som minst utvecklade.

I 5 § lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m. finns formellt
bemyndigande för regeringen att medge tullpreferenser för varor från
utvecklingsländerna. Av prop. 1971:93 (bet. 1971:SkU41, rskr.
1971:224) framgår att bemyndigandet får utnyttjas för vissa särskilt
angivna länder och områden och gäller med vissa begränsningar
beträffande varuområdet. Ytterligare bestämmelser finns i förordningen
(1987:1258) om tullfrihet för varor från utvecklingsländerna (ändrad
senast 1993:1017).

Den 14 september 1993 inkom Albanien med en ansökan om att få
komma i åtnjutande av det svenska preferenssystemet. Albanien, som
länge ansetts vara det fattigaste landet i Europa, kan rubriceras som ett
utvecklingsland. Enligt senast tillgänglig statistik uppgick BNP per capita
år 1989 till ca 1200 USD, vilket är mindre än i åtskilliga av de länder
som Sverige i dagsläget ger GSP-tullfrihet. Utvecklingen i landet sedan
1989 torde dessutom ha medfört fallande BNP.

Frågan om Albanien ska få komma i åtnjutande av tullpreferenser i
Sverige har remissbehandlats. Yttrande har lämnats av
Kommerskollegium som inhämtat synpunkter från Generaltullstyrelsen,
Statens Jordbruksverk, Sveriges Industriförbund, Grossistförbundet
Svensk Handel, Tekoindustrierna, Kemikontoret och Jemkontoret.
Kollegiet anför i sitt remissvar att Albanien bör kunna medges GSP-
behandling och att den varutäckning som gäller för u-länder i allmänhet
bör tillämpas.

Importen från Albanien under åren 1981-1989 uppgick till som mest
100 miljoner kronor per år. Därefter har importen fallit. Är 1992
uppgick importen till 6 miljoner kronor och har därefter minskat
ytterligare. Två varor dominerar importen, nämligen ferrokrom och
krommalm. Båda är tullfria i tulltaxan och berörs således inte av GSP-
tullfrihet. I övrigt förekommer begränsad import av bl.a. kläder, frukt
och grönsaker, verkstadsprodukter, tackjärn och nickel.

I december 1992 undertecknades en samarbetsdeklaration mellan
EFTA och Albanien. Vidare kan nämnas att Sverige förklarat sig berett
att ingå ett investeringsskyddsavtal med Albanien.

211

Regeringen föreslår att Albanien - som ett led i vårt stöd för landet - Prop. 1993/94:100
inordnas bland de preferensberättigade länderna och områdena i det Bilaga 4
svenska systemet för tullpreferenser till förmån för u-ländema. Därmed
ansluter sig Sverige till vad som gäller i EG, Finland, Norge, Schweiz
och Österrike. Regeringen föreslår vidare att den varuomfattning som
tillämpas för u-länder i allmänhet ska gälla för Albanien.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

godkänner att Albanien inordnas bland de preferensberättigade
länderna och områdena i det svenska systemet för tullpreferenser till
förmån för u-länder.

212

E 2. Exportfrämjande verksamhet

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

229 608 111

187 563 000

149 785 000

Reservation

26 781 155

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Under detta anslag beräknas medel för exportfrämjande verksamhet,
framför allt genom Sveriges Exportråd. Vissa medel står också till
regeringens disposition för särskilda insatser på det exportfrämjande
området.

Sveriges Exportråd

Sveriges Exportråd är det centrala serviceorganet för exportfrämjande
åtgärder. Rådets uppgift är att initiera, planera, samordna, marknadsföra
och genomföra åtgärder för att främja svensk export. Under anslaget
beräknas medel för den exportfrämjande verksamhet som Sveriges
Exportråd antingen utför själv eller planerar och leder inom handels-
sekreterarorganisationen och inom utrikesrepresentationen. Företagen
deltar i verksamhetens finansiering dels genom abonnemangsavgifter,
dels genom medverkan i olika exportaktioner, och dels genom betalning
för gjorda uppdrag.

Exportrådets utlandsorganisation består av handelssekreterare, framför
allt på marknader i Europa. Utrikesrepresentationen är en viktig del av
Exportrådets utlandsverksamhet. Ett antal ambassader i länder som är
speciellt intressanta ur exportsynvinkel har särskilda resurser för export-
främjande insatser. Rådet har vidare slutit samarbetsavtal med vissa han-
delskammare i utlandet.

Det statliga stödet till den exportfrämjande verksamheten vid Sveriges
Exportråd grundar sig på bedömningen att det finns samhällsekonomiska
motiv för fortsatt dylikt stöd (prop. 1991/92:108, bet. 1991/92:NU23,
rskr. 1991/92:227). De statliga medlen inriktas i första hand på
upplysnings-, informations- och rådgivningsverksamhet. Övriga
aktiviteter finansieras i princip genom avgifter från företagen, men
statligt stöd kan vara befogat i vissa fäll. Detta gäller främst insatser för
att utveckla exportoerfama, framför allt mindre och medelstora företags
export, insatser för att främja export till svårbearbetade eller avlägsna
men lovande marknader, samt större manifestationer med inriktning på
svenskt näringsliv eller svensk industri efter samråd med Utrikes-
departementet.

Mot bakgrund av bl.a. det mer preciserade statliga uppdraget till
Exportrådet har riksdagen ställt sig bakom bedömningen att anslaget till
exportfrämjande i fäst penningvärde bör halveras under en treårsperiod
jämfört med anslagsnivån budgetåret 1991/92.

Sveriges Exportråd har lämnat en kortfattad anslagsframställning för
budgetåret 1994/95. Budgetförslaget är baserat bl.a. på sedvanlig prisom-
räkning av innevarande års anslag samt på en neddragning i enlighet med
det nämnda ställningstagandet. Budgetförslaget för budgetåret 1994/95

213

uppgår till 150 500 000 kr. Detta belopp avser anslagsposten 1
exportfrämjande åtgärder.

Regeringens överväganden

Genom rikdagens beslut år 1992 har grunden lagts for ett fortsatt
engagemang från statens sida i Sveriges Exportråd. Samtidigt har stats-
makternas syn på inriktningen av Exportrådets verksamhet preciserats
och en avsevärd neddragning förutskickats av det statliga anslaget.

Inom Exportrådet pågår ett målmedvetet arbete med att anpassa
verksamheten och organisationen till de förändrade förutsättningarna. Ett
omfattande besparingsarbete har givit viktiga resultat och företags-
intäktema i verksamheten har ökat.

De förändrade förutsättningarna har lett till att Exportrådet särskilt
sökt utveckla den intäktsgenererande uppdragsverksamheten och organisa-
tionens roll som exportkonsult. Regeringen vill härvid erinra om bedöm-
ningen i prop. 1991/92:108 att det av principiella skäl inte finns något
intresse för staten att via Exportrådet bedriva sådan uppdrags- och
konsultverksamhet som lika väl skulle kunna omhändertas av privata
foretag och sammanslutningar. Samtidigt har bedömningen gjorts att viss
uppdragsverksamhet är ett naturligt och värdefullt komplement till rådets
grundläggande uppgift, nämligen att tillhandahålla exportservice.

Exportrådets två huvudmän, staten och Sveriges allmänna export-
förening, har uttalat att Exportrådet bör ägna uppmärksamhet åt en tydlig
definition av det tjänsteutbud som skall prioriteras i ljuset av de mål och
uppgifter som har lagts fast i avtalet dem emellan. Regeringen har erfarit
att ett arbete har inletts inom Exportrådet som bl.a. syftar till just detta.

Utvecklingen inom Exportrådet har lett till att mål, prioriteringar,
resultat och uppföljning vad gäller användningen av det statliga anslaget
är av särskild betydelse. Regeringen erinrar om att de två huvudmännen
har uttalat att det för närvarande inte finns någon anledning att ändra de
prioriteringar av ändamålen för det statliga anslaget som gjordes i prop.
1991/92:108 men att behovet av en ytterligare precisering inte kan
uteslutas på sikt.

Exportrådets utlandsorganisation bör ses över kontinuerligt i ljuset av
förändrade omständigheter och prioriteringar. Utrikesrepresentationen bör
ge exportfrämjande en större tyngd för att effektivt och kompetent
fungera som Exportrådets utlandsorganisation i länder som saknar
handelssekreterare eller samarbetsavtal med handelskammare. Enligt
regeringens mening finns goda skäl för Exportrådet att eftersträva ett
utökat samarbete med handelskammare utomlands.

De två huvudmännen för Exportrådet har under året haft diskussioner
om Exportrådets uppgifter, verksamhet och prioriteringar på längre sikt.
Därvid kan konstateras att huvudmännen är överens om att Exportrådet
har en viktig roll att spela som centralt serviceorgan för exportfrämjande
åtgärder och att det delade huvudmannaskapet skall bibehållas. Huvud-
männen har också i dessa diskussioner framhållit att den nuvarande verk-
samhetens inriktning utgör en god grund för Exportrådets verksamhet

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

214

även på sikt.

Behovet av anslagsmedel till exportfrämjande åtgärder inom Sveriges
Exportråd beräknas till totalt 132 500 000 kr budgetåret 1994/95. Hänsyn
har därvid tagits till neddragning i enlighet med vad som förutskickades
våren 1992.

Fortsatt behov föreligger av vissa medel till regeringens disposition för
exportfrämjande verksamhet. Här avses bl.a. medel för att täcka kostna-
derna för att infria tidigare gjorda åtaganden om stöd till svensk projekt-
export och konsultstöd. Dessa garantiverksamheter upphörde den 1 juli
1992 men åtaganden ligger kvar under flera år. Vidare avses finansiering
av vissa utredningar och studier rörande handelspolitik och handels-
främjande, samt specifika exportfrämjande insatser. Medelsbehovet upp-
skattas till totalt 17 285 000 kr för dessa åtgärder. Hänsyn har tagits till
viss neddragning av anslaget i enlighet med vad som beslutades våren
1992. Därutöver kan tillgängliga reservationsmedel under anslaget också
användas for konkreta insatser efter särskild prövning av regeringen.

För budgetåret 1994/95 uppgår medelsbehovet till totalt 149 785 000
kr.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Anslag Beräknad Förslag

1993/94 ändring 1994/95

1994/95

1. Exportfräm- jande åtgärder	162 000 000	-29 500 000	132 500 000
2. Till regeringens disposition	25 563 000	- 8 278 000	17 285 000
Summa anslag	187 563 000	- 37 778 000	149 785 000

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Exportfrämjande verksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett
reservationsanslag på 149 785 000 kr.

E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för
skadeersättningar

1992/93 Utgift 369 864 734¹

1993/94 Anslag 1 000

1994/95 Förslag 1 000

' Hela beloppet hänför sig till utgifter under budgetåret 1992/93. Av detta avser

63 miljoner kronor ersättning till EKN för skuldnedskrivning på Egypten.

215

Exportkreditnämnden (EKN) har till uppgift att genom utfärdande av Prop. 1993/94:100
garantier främja svensk export. Garantin utgör en försäkring mot vissa Bilaga 4
förluster i samband med export och investeringar i utlandet. För garantin
betalas en premie som är relaterad till risken. Garantigivningen sker efter
beslut av riksdagen våren 1990 inom två system: ett n-system
(normalgarantisystem) och ett LT-system (Long Term) i vilket särskild
vikt läggs vid det svenska samhällsintresset. Anslaget används för att ge
EKN kompensation för den ränta nämnden betalar för sin upplåning
avseende den gamla verksamheten (garantier utfärdade före den 1 juli
1990), för att ge EKN ersättning för skuldnedskrivningar och för att
nämnden skall kunna fullgöra de förpliktelser den iklätt sig på statens
vägnar.

Exportkreditnämnden

EKN har med skrivelser den 14 oktober och den 12 november 1993
inkommit med underlag för en bedömning av verksamhetens omfattning
och inriktning.

Ramar för EKN-garantier

Den av riksdagen fastställda totala ramen för exportkreditgarantier
uppgår till 70 000 miljoner kronor, varav 25 000 miljoner kronor har
reserverats för n-garantier och 45 000 miljoner kronor för LT-garantier.
Regeringen har beslutat att EKN:s garantiåtaganden kan uppgå till samma
belopp. Utöver ramen för exportkreditgarantier finns en särskild ram för
investeringsgarantier på 2 000 miljoner kronor. Ramutnyttjandet uppgick
den 30 juni 1993 till ca 16 400 miljoner kronor för n-garantier och till
ca 30 000 miljoner kronor för LT-garantier.

För n-garantier föreslår EKN att den av riksdagen fastställda ramen
höjs från 25 000 miljoner kronor till 30 000 miljoner kronor. För LT-
garantier föreslås en höjning från 45 000 miljoner kronor till 60 000
miljoner kronor. Av dessa belopp föreslår EKN att regeringen
bemyndigar nämnden att även fortsättningsvis disponera 25 000 miljoner
kronor för n-garantier och 45 000 miljoner kronor för LT-garantier.
EKN föreslår oförändrade ramar för investeringsgarantier.

Förslaget om höjningar av ramarna motiveras av att ett ökat behov av
exportkreditgarantier kan förutses, samt att den förändrade kronkursen
i praktiken inneburit att det befintliga utrymmet minskat.

EKN och det europeiska integrationssamarbetet

EKN fortsätter att bevaka utvecklingen inom EG i syfte att bedöma vilka
krav på förändringar i EKN:s verksamhet som kan ställas efter EES-
avtalets ikraftträdande respektive vid medlemskap i EU. Kommissionen
arbetar på ett förslag innebärande att medlemsstaterna skall uppmanas att
ändra sina konkurrensutsatta exportkreditförsäkringssystem så att de i
konkurrenshänseende jämställs med privat verksamhet. Enligt kom-

216

missionen bör begreppet konkurrensutsatt område definieras utifrån vad
som kan återförsäkras på den privata marknaden. EG:s beslut i frågan
kan komma tidigast under första halvåret 1994. Efter publicering av
beslutet har medlemsstaterna ett år på sig att ändra sina system. EKN har
genom en omorganisation förberett sig for ändrade regler. EG:s regler
om konkurrensutsatt verksamhet får effekt i Sverige genom EES-avtalet.

Arbetet med att harmonisera den icke konkurrensutsatta verksamheten
fortsätter i EG. Harmoniseringsreglema för medellång och lång garanti-
givning får dock inte någon direkt effekt på EFTA-ländema genom EES-
avtalet, då detta avtal inte omfattar den gemensamma handelspolitiken.

Internationell harmonisering av premier och EKN:s premier

EKN följer, i enlighet med statsmakternas uppdrag, utvecklingen inom
EG och i andra länder samt deltar aktivt i arbetet inom OECD. I OECD
har premiefrågan ägnats kraftigt ökad uppmärksamhet under de senaste
två åren. I november 1992 inrättades en särskild arbetsgrupp under
OECD:s exportkreditgrupp i vilken EKN varit representerad. Institutens
premienivåer jämförs och man undersöker vad skillnaderna beror på samt
vilka möjligheter som finns att minska skillnaderna. EKN tillhör, enligt
de studier som gjorts, de institut som kraftigast differentierar sina
premier efter landrisk. EKN:s premier ligger lägre än genomsnittet för
OECD-ländemas garantiinstitut när det gäller exportmarknader med god
kreditvärdighet. På högriskmarknader är EKN:s premier högre - i vissa
fall väsentligt högre - än genomsnittet inom OECD. Undersökningen
visar dock även att EKN är öppen för garantigivning på fler högrisk-
marknader än de flesta andra institut.

Arbetsgruppen har lyft fram två grundprinciper för premiesättning,
nämligen att premiema bör vara riskavspeglande och att de bör leda till
kostnadstäckning i garantisystemen. Dessa principer överensstämmer med
de riktlinjer som gäller för EKN:s verksamhet. Diskussionerna tyder på
att det finns ett betydande intresse i de flesta av OECD-ländema för att
åstadkomma en mer likartad premiesättning på basis av de nämnda två
grundprinciperna.

Skuldlättnadsåtgärder

EKN har som resultat av omförhandlingar inom ramen för Parisklubben
enligt de s.k. Torontovillkoren skrivit av ca 50 miljoner kronor.
Villkoren har förbättrats och medger sedan december 1991 50 %
skuldlättnad av det omförhandlade beloppet och 23 års återbetalningstid.
Hittills har Parisklubben träffat sådana multilaterala överenskommelser
med sex länder där EKN-garanterade fordringar ingår. Fordrings-
eftergiftema i de bilaterala avtalen, vilka beräknas slutas under verksam-
hetsåret 1993/94, uppgår till ca 85 miljoner kronor. En tredjedel av dessa
eftergifter finansieras med biståndsmedel. EKN hade per den 30 juni
1993 fordringar på de fattigaste och mest skuld tyngda länderna
uppgående till ca 1 miljard kronor. Tillämpningen av de aktuella omför-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

217

handlingsvillkoren och eventuella skuldlättnader för de lägre medelin-
komstländema kan komma att innebära betydande fordringseftergifter för
EKN.

För Egypten och Polen kommer EKN i ett första steg under de
skuldlättnadsavtal, som träffades i Parisklubben under våren 1991, att
skriva av 68 respektive 630 miljoner kronor. Avskrivningar i de
avslutande stegen under skuldlättnadsavtalen uppgår till ytterligare ca 360
respektive 1 200 miljoner kronor. Totalt skulle därmed avseende Egypten
skrivas av ca 430 miljoner kronor och avseende Polen 1 830 miljoner
kronor. EKN har över statsbudgeten beviljats medel för att amortera ned
krediten hos Riksgäldskontoret som en kompensation för det första
stegets avskrivning, 63 miljoner kronor avseende Egypten och 464
miljoner kronor avseende Polen. För de avslutande stegen uppgår
ersättningen enligt prop. 1991/92:100 bilaga 4 till 42 respektive 310
miljoner kronor.

I skuldkonsolideringsavtal med Parisklubbsländer skrivs ofta in en
klausul om skuldkonvertering. Metoden att omvandla fordringar till
varor, bistånd eller exempelvis aktieinnehav är ett sätt för skuldlandet att
slippa betala en del av sin utlandsskuld i hårdvaluta. Fordrings-
omvandling kan vara ett sätt för EKN att helt bli av med mindre avtal
som annars blir förhållandevis dyra att administrera. Skuldomvand-
lingsavtal kan också vara aktuella för icke Parisklubbsländer.

Prognoser och bedömningar av verksamhetens resultat

EKN redovisar i sin skrivelse till regeringen prognoser för det
kassamässiga resultatet under verksamhetsåren 1993/94-1995/96 och
bedömningar av det ackumulerade riskvärderade resultatet enligt tre
alternativ - normal, optimistisk och pessimistisk.

För den gamla verksamheten pekar prognoserna enligt normal-
alternativet mot kassamässiga överskott om ca 400 miljoner kronor under
budgetåret 1993/94, följt av underskott om ca 500 miljoner kronor
budgetåret 1994/95 och ca 250 miljoner kronor budgetåret 1995/96. I
beloppet för budgetåret 1993/94 har dock inräknats en beräknad ersätt-
ning från statsbudgeten för skuldavskrivning m.m. om totalt ca 430
miljoner kronor. Det pessimistiska alternativet vad gäller det kassa-
mässiga resultatet innebär i stort sett balanserat resultat for budgetåret
1993/94, men därefter mycket stora underskott på nära 2 miljarder
kronor per år. Underskotten hänför sig till ett fåtal länder där EKN har
stora utestående garantiengagemang eller fordringar. Det optimistiska
alternativet visar tvärtom möjligheten till överskott under vart och ett av
de tre åren, sammanlagt 1,3 miljarder kronor.

I bedömningarna av det ackumulerade riskvärderade resultatet pekar
EKN:s normalaltemativ mot ett slutresultat nära noll för den gamla
verksamheten. Det pessimistiska alternativet innebär en förlust om nära
7 miljarder kronor, medan det optimistiska alternativet ger ett slutligt
överskott på nära 4 miljarder kronor.

För att erhålla en rättvisande bild av statens totala kostnader för EKN

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

218

bör även hittills uppkomna kostnader för räntekompensation för delar av
EKN:s upplåning, skadekostnader för vissa av regeringen beslutade
garantier, ersättning för skuldnedskrivningar och betalningsbalansstöd till
vissa gäldenärsländer redovisas. Per den 30 juni 1993 uppgick dessa
totalt till 2,9 miljarder kronor.

Prognoserna för den nya verksamheten pekar enligt EKN:s
normalaltemativ mot kassamässiga överskott på ca 200 miljoner kronor
för vart och ett av de tre kommande åren, sammanlagt ca 700 miljoner
kronor. Det pessimistiska alternativet innebär kassamässigt underskott på
drygt 900 miljoner kronor under treårsperioden, medan det optimistiska
alternativet ger ett lika stort överskott. Det riskvärderade resultatet för
den nya verksamheten innebär enligt normalaltemativet att det hittills
uppbyggda kassamässiga överskottet i stort sett balanserar förlustriskerna.

I en särskild skrivelse till regeringen den 12 november 1993 har EKN
påtalat vissa prognosförändringar som kan påverka det kassamässiga
resultatet för nya verksamheten på ett negativt sätt.

Finansieringen av verksamheten

EKN föreslår att nämndens kredit hos Riksgäldskontoret för den gamla
garantiverksamheten förblir oförändrad, dvs. 3 700 miljoner kronor.
EKN föreslår vidare att lånerätten i utländsk valuta även för budgetåret
1994/95 blir 1 000 miljoner kronor i utländsk valuta.

För den nya verksamheten föreslår EKN i skrivelse till regeringen 12
november 1993 att den rörliga krediten hos Riksgäldskontoret ökas till
1 400 miljoner kronor. Anledningen är stora oväntade skadeutbetalningar
avseende vissa länder. Av samma skäl begär regeringen i tilläggsbudget
för budgetåret 1993/94 en ökning från 200 till 1000 miljoner kronor.
Lånerätten i utländsk valuta föreslås även fortsättningsvis uppgå till 200
miljoner kronor.

Nämnden föreslår att ytterligare finansieringsbehov täcks via anlaget
E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersätt-
ningar, om det skulle visa sig att den föreslagna upplåningsrätten inte
skulle vara till fyllest.

EKN föreslår slutligen att nämnden, i likhet med de tre föregående
budgetåren, får räntekompensation för hela sin upplåning under den
gamla verksamheten. Kostnaderna för detta under budgetåret 1994/95
beräknas uppgå till 270 miljoner kronor. Beloppet kan komma att
reduceras om EKN erhåller medel för att amortera den rörliga krediten
som ersättning för skuldnedskrivningar.

Regeringens överväganden

Regeringen delar EKN:s bedömning att de av riksdagen fastställda
ramarna för exportkreditgarantiverksamheten bör utökas och att de
belopp regeringen bemyndigar EKN att disponera tills vidare kan förbli
oförändrade. Regeringen delar även EKN:s bedömning vad gäller de
rörliga krediterna hos Riksgäldskontoret och upplåningsbehovet i utländsk

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

219

valuta.

I prop. 1989/90:44 anförde regeringen bl.a. att EKN:s garantiverk-
samhet borde bedrivas med målet att den skall gå ihop, för LT-systemet
på sikt. Regeringen ansåg också att EKN skulle eftersträva en god
riskspridning. Riksdagen biföll regeringens förslag (bet. 1989/90:NU 19,
rskr. 1989/90:153).

Erfarenheterna sedan år 1990 visar att den svenska kreditfinansierade
exporten till u-länder och företagens efterfrågan på statliga
exportkreditgarantier tenderar att koncentreras till ett fåtal länder, i
synnerhet vad avser krediter med lång löptid. Detta försvårar
möjligheterna att uppnå en god riskspridning i engagemanget, och det
innebär en ytterligare osäkerhet om LT-garantigivningen kan gå ihop på
sikt.

Regeringen understryker vikten av att EKN eftersträvar en god
riskspridning i sitt engagemang. Detta bör dock inte utesluta att stora
engagemang kan accepteras på länder som bedöms ha god och bestående
kreditvärdighet, om särskilda skäl föreligger.

Skuldlättnader inom ramen för Parisklubben kan medföra avsevärd
minskning av utestående fordringars nominella belopp. Regeringen delar
EKN:s uppfattning att nämnden på lämpligt sätt bör ersättas för detta.

Regeringen anser att EKN bör få räntekompensation för hela sin
upplåning under den gamla verksamheten.

Utvecklingen inom EG på exportkreditområdet är av stor betydelse för
Sverige bl.a. till följd av EES-avtalet. Det är angeläget att EKN noga
följer denna utveckling och att nämnden då så anses lämpligt förbereder
nödvändiga anpassningsåtgärder.

Det internationella samarbetet på exportkreditområdet är av stor
betydelse mot bakgrund av vikten av att svenska exportföretag kan
erbjudas samma villkor som konkurrenterna. EKN har spelat, och spelar,
en framträdande roll i detta arbete, både inom OECD och Bem-unionen.
Av särskild betydelse är det för svenskt vidkommande att verka på-
drivande när det gäller harmonisering av garantiinstitutens verksamhet
vad gäller premier och kostnadstäckning.

En redovisning av verksamheten inom den särskilda exportkredit-
garantiramen för de baltiska länderna och Ryssland, vilken administeras
av EKN, lämnas under anslaget G 2. Täckande av eventuella förluster
i anledning av statliga garantier till länder i Central- och Östeuropa.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti
till ett belopp av 30 000 000 000 kr för n-garantier och 60 000 000 000
kr för LT-garantier,

2. medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti
för investeringar i utlandet till ett belopp av högst 2 000 000 000 kr,

3. godkänner att den rörliga krediten som ställs till EKN:s förfogande
hos Riksgäldskontoret får uppgå till 3 700 000 000 kr för den gamla

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

220

verksamheten och till 1 400 000 000 kr för den nya verksamheten,

4. godkänner att EKN:s upplåning i utländsk valuta får uppgå till
motvärdet av 1 000 000 000 kr för den gamla verksamheten och
motvärdet av 200 000 000 kr för den nya verksamheten,

5. godkänner vad regeringen har uttalat rörande riskspridning i
EKN:s engagemang,

6. till Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skade-
ersättningar under budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på
1 000 kr.

E 4. Krigsmaterielinspektionen

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

46 746

4 424 000

5 084 000

Krigsmaterielinspektionen (KMI) utövar kontroll över tillverkningen av
krigsmateriel och handlägger ärenden rörande tillstånd till export och
viss import av sådan materiel. Inspektionen handlägger också ärenden
rörande tillstånd till utförsel enligt lagen (1991:341) om förbud mot
utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte
m.m. Denna verksamhet finansieras dock inte över detta anslag.

KMI har två nämnder till sitt förfogande, nämligen det tekniskt-
vetenskapliga rådet, som bistår krigsmaterielinspektören vid bedöm-
ningen av frågor om avgränsning mellan civil och militär materiel, och
den parlamentariskt sammansatta rådgivande nämnden för krigsmateriel-
exportfrågor, som inrättats för att främja en ökad insyn och samråd i
frågor som rör krigsmaterielexport.

Kostnaderna för verksamheten, exkl. nämnderna, täcks av avgifter,
som redovisas mot särskild inkomsttitel på statsbudgeten. Avgifter från
tillverkare av krigsmateriel beräknas i förhållande till levererat värde
och tas ut i slutet av budgetåret. Avgifter för tillstånd att utföra krigs-
materiel ur riket erläggs av exportörer, som inte har tillverknings-
tillstånd.

För budgetåret 1993/94 har regeringen medgivit undantag för KMI
från reglerna i kapitalförsörjningsförordningen (1992:406) om räntekonto
med kredit i Riksgäldskontoret och om lån för investeringar i anlägg-
ningstillgångar för förvaltningsändamål. Vidare gäller att KMI inte skall
tillämpa förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och
anslagsframställning.

Krigsmaterielinspektionen

I en intern promemoria, daterad den 31 augusti 1993, har KMI
sammanställt anslagsredovisning för budgetåret 1992/93, övriga upp-
gifter avseende kalenderåret 1992 samt förslag avseende anslags- och
investeringsbehov för budgetåret 1994/95.

Av anslagsredovisningen framgår att KMI:s kostnader uppgick till

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

221

sammanlagt 4 111 545 kr budgetåret 1992/93. Kostnaderna för de
rådgivande nämnderna uppgick till 46 746 kr.

Under kalenderåret 1992 behandlade inspektionen 1 452 ansökningar
om utförsel. Värdet av under år 1992 givna utförseltillstånd uppgick till
3 360 miljoner kronor. Den faktiska utförseln av krigsmateriel under
året uppgick till 2 753 miljoner kronor. Vid årsskiftet 1992/93 hade 170
enskilda tillverkare regeringens tillstånd att tillverka krigsmateriel.

Inför budgetåret 1994/95 föreslår KMI en ökning av anslaget med
510 000 kr för anskaffning av viss ADB-utrustning.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Regeringens överväganden

Sammanfattning:

Resurser:

Ramanslag 1994/95 5 084 000 kr

Övrigt:

Anslaget har räknats upp med 510 000 kr för viss ADB-utrustning,
som avses anskaffas under budgetåret 1993/94. Pris- och löneom-
räkning m.m. har beräknats till 150 000 kr. Av anslagsbeloppet
avser 104 000 kr kostnader för de rådgivande nämnderna.

Slutsatser

Krigsmaterielinspektionen är undantagen från bestämmelserna om
årsredovisning och anslagsframställning. Följaktligen redovisar
regeringen inte heller någon bedömning av verksamhetens resultat. Den
interna anslagsredovisning m.m. som har upprättats utgör dock
tillräckligt underlag för regeringens ställningstagande angående anslags-
behovet.

KMI kommer fr.o.m. budgetåret 1994/95 att omfattas av reglerna om
generell räntebeläggning av statliga medelsflöden. Inspektionen kommer
därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen
under anslaget kommer att föras till detta konto.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Krigsmaterielinspektionen för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 5 084 000 kr.

222

E 5. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

2 250 000

2 500 000

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Stiftelsen Östekonomiska Institutet bildades år 1989 sedan avtal träffats
mellan staten och ett antal intressenter från näringslivet. Stiftelsen har
som syfte att främja kunnandet i Sverige om de ekonomiska förhållande-
na i Central- och Östeuropa och OSS-området.

Genom nyssnämnda avtal åtar sig staten liksom övriga stiftare att
lämna årliga bidrag för att täcka stiftelsens kostnader. Därmed ges
garanti för stabilitet och långsiktighet i verksamheten. Bidraget skall (i
1989 års penningvärde) enligt avtalet uppgå till 2 miljoner kronor årligen
från vardera staten och näringslivet. Beloppet räknas upp med hänsyn till
pris- och löneutvecklingen.

För budgetåret 1994/95 föreslås att statens bidrag ökar till 2 500 000
kr vilket är något högre än det belopp som skulle utgå enbart på basis av
den sedvanliga uppräkningen. För de därefter följande fyra budgetåren
bör samma belopp anslås som dock bör räknas upp med hänsyn till pris-
och löneutvecklingen.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet för budgetåret
1994/95 anvisar ett anslag på 2 500 000 kr.

E 6. Medel för översättning av EG:s regelverk

1993/94 Anslag 16 500 000

1994/95 Förslag 11 500 000

Regeringen beslutade den 18 januari 1990 att tillsätta en delegation för
att svara för översättning av bl.a. det regelverk som avsågs omfattas av
EES-avtalet. Sedermera har delegationen fått i uppdrag att översätta
samtliga EES-relevanta texter fram till avtalets ikraftträdande.

Regeringen beslutade vidare den 25 juni 1992 att uppdra åt Delega-
tionen för översättning av EG:s regelverk att, utöver de uppgifter som
tilldelats delegationen tidigare, svara för översättningen av de EG-
rättsakter som aktualiseras vid ett svenskt medlemskap. Den tillkom-
mande textmassan uppskattades till minst 40 000 sidor i de europeiska
gemenskapernas tidning. Totalkostnaden uppskattades utifrån då före-
liggande underlag till ca 50 miljoner kronor över de tre budgetåren
1992/93-1994/95 (anslaget E 2. Exportfrämjande verksamhet belastades
det första budgetåret).

223

15 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 4

Arbetet bedrivs under mycket stark tidspress, eftersom hela textmassan
- uppskattningsvis ca 44 000 sidor - måste vara översatt och granskad
i Sverige till oktober/november 1994 for att kunna underkastas slutligt
formellt godkännande i Bryssel före den 1 januari 1995. Resursbehovet
uppskattas mot denna bakgrund till totalt 70 miljoner kronor.

Regeringen anser det vara av stor vikt att delegationen ges sådana
resurser att den kan slutföra sitt arbete inom den givna tidsramen.
Regeringen har därför i tilläggsbudget för innevarande budgetår föreslagit
att ytterligare 20 miljoner kronor ställs till delegationens förfogande. Ett
belopp om 11,5 miljoner kronor bör ställas till förfogande för budgetåret
1994/95.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Medel för översättning av EG:s regelverk för budgetåret 1994/95
anvisar ett reservationsanslag på 11 500 000 kr.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

E 7. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB
Svensk Exportkredit

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

65 536 605¹

1 000¹

1 000

¹ Tidigare redovisat under tolfte huvudtiteln anslaget C 1.

Från anslaget betalas ersättning till AB Svensk Exportkredit (SEK) for
skillnad mellan ut- och upplåningsräntor samt för kursförlust inom ramen
för systemet med statsstödda exportkrediter, som SEK lämnar enligt
riksdagens beslut år 1978 samt 1990. Systemet innebär att SEK har givits
möjlighet att finansiera exportkrediter till villkor som överensstämmer
med internationellt överenskomna regler. Detta kan leda till att utlånings-
räntoma ligger under upplåningskostnadema. Staten täcker eventuell
skillnad mellan utlåningsränta och upplåningskostnad samt den kursförlust
som kan uppkomma vid ut- och upplåningen. SEK bedriver upp- och
utlåning för dessa krediter i en särskild, avgränsad del av bolagets verk-
samhet och redovisar en särskild balansräkning för denna kreditgivning.

Villkoren för krediterna står i överensstämmelse med den överens-
kommelse om begränsning av statligt stöd vid exportkreditgivning som
Sverige har biträtt, den s.k. consensusöverenskommelsen inom OECD.
Pågående förhandlingar om ändringar i denna överenskommelse kommer
sannolikt att leda till att villkoren för de statsstödda krediterna ytterligare
marknadsanpassas.

På grund av anpassningen till marknadsmässiga räntor för de stats-
stödda krediterna minskar statens kostnader. Enligt SEK:s beräkningar
bör kreditgivningen för budgetåret 1994/95 ge ett överskott. Överskott

224

inbetalas till staten. Svängningar kan dock förekomma på grund av
förändringar i valutakurser och räntor, varvid nya underskott kan upp-
komma.

SEK har i skrivelse till regeringen hemställt om att förordningen
(1981:665) om exportkreditfinansiering med statligt stöd anpassas till
förordningen om exportkreditgaranti. Förslaget innebär att samma villkor
för exportkreditfinansiering av utländska varor skall gälla som för export-
kreditgaranti avseende sådana varor. Regeringen har i propositionen
1980/81:130 behandlat frågan. Sedan juli 1992 tillämpar EKN nya
ursprungsregler. SEK och EKN stöder ofta samma exportaffarer.
Regeringen ser det som angeläget att anpassa SEK:s regelverk till
EKN:s.

Regeringens överväganden

SEK-systemet för statsstöd till finansiering av kapitalvaruexporten
infördes för att möta andra länders kraftiga subventioner av deras
kapitalvaruexport genom exportkrediter. Anpassningen av minimiränte-
satsema till marknadsräntorna innebär att subventionsinslaget i nya
krediter i stort sett har upphört.

SEK har i allt högre grad inriktat sig på att erbjuda krediter utan
statsstöd genom att expandera den marknadsmässiga verksamheten.
Regeringen ser positivt på en sådan återgång till marknadsmässiga
exportkrediter.

Möjligheterna att lämna statsstödda krediter för export kan dock i vissa
fall vara utslagsgivande för svenska företags möjligheter att erhålla order
på vissa slag av projekt och på kapitalvaror.

Regeringen anser att SEK därvidlag skall ha möjlighet att lämna
krediter med villkor som motsvarar vad företag i konkurrentländerna kan
erhålla.

Verksamheten kan för budgetåret 1994/95 komma att ge ett överskott.
Beräkningen av utfallet är dock osäker. Anslaget bör därför föras upp
med ett formellt belopp av 1 000 kr.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner att AB Svensk Exportkredit tillämpar samma
usprungsregler som Exportkreditnämnden,

2. till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk
Exportkredit för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000
kr.

225

E 8. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende
export av fartyg m.m.

1992/93 Utgift 10 848 742¹

1993/94 Anslag 1 000'

1994/95 Förslag 1 000

¹ Tidigare redovisat under tolfte huvudtiteln anslaget C 2.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Under detta anslag redovisas kostnader för räntestöd till finansiering av
export av fartyg. Enligt tidigare riksdagsbeslut upphörde denna stödform
i och med utgången av år 1989. Kostnadsberäkningen bygger på en
bedömning som AB Svensk Exportkredit har redovisat och avser tidigare
gjorda åtaganden. Kreditgivningen kan resultera i ett överskott. Risken
för att anslaget kommer att belastas kan dock inte helt uteslutas. Anslaget
bör därför föras upp med ett formellt belopp av 1 000 kr.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av
fartyg m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000
kr.

E 9. Ersättning för extra kostnader för förmånlig kredit-
givning till u-länder

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

90 550 442¹

55 000 000¹

50 000 000

¹ Tidigare redovisat under tolfte huvudtiteln anslaget C 3.

Under detta anslag redovisas extra kostnader som har uppkommit för
vissa äldre förmånliga krediter till u-länder. Ett nytt system för s.k. u-
krediter infördes den 1 januari 1985. Detta anslag belastas endast med
kostnader för åtaganden som har gjorts intill utgången av år 1984.
Kostnaderna kommer successivt att minska. Kostnadsberäkningen bygger
på en bedömning som AB Svensk Exportkredit har redovisat. Regeringen
beräknar kostnaderna för budgetåret 1994/95 till 50 000 000 kr.

226

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till
u-länder för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på
50 000 000 kr.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

227

F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor
m.m.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

F 1. Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska
området

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

5 737 382'

2 511 000

Reservation

42 990

¹ Det tidigare anslaget F 1, som t.o.m. 1992/93 benämndes Utredningar inom det
nedrustnings- och säkerhetspolitiska området, delades fr.o.m. innevarande budgetår
på två anslag, dels F 1. Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska
området, dels F 6. Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk
betydelse.

Anslaget fungerar som ett värdefullt och flexibelt instrument för att
möjliggöra stöd till seminarier, utredningar, studier, publikationer, besök
m.m. av utrikespolitisk betydelse. Under detta anslag finansieras också
en säkerhetspolitisk rådgivare på departementet.

Under budgetåret 1992/93 anslogs medel bl.a. till Försvarets forsk-
ningsanstalt (FOA) för ett särskilt ESK-uppdrag. Vidare lämnades bidrag
till institutet för öst-väst-studier i Haag och till Raoul Wallenberg-
institutet i Lund syftande till att stärka förståelsen för ett demokratiskt
beslutsfattande i Central- och Östeuropa. Medel anslogs också för
anordnandet av en konferens om preventiv diplomati i samverkan mellan
UD och Utrikespolitiska Institutet (UI) samt till konsultuppdrag för UD:s
räkning rörande icke-spridning avseende massförstörelsevapen.

Under budgetåret 1993/94 har anslaget hittills utnyttjats bl.a. för
bidrag till FN för ett seminarium om fredsfrämjande verksamhet och en
FN-studie om hur forskare inom den militärindustriella sektorn i f.d.
Sovjetunionen skall kunna utnyttjas i civil produktion.

Anslaget ger möjlighet att stödja ett flertal projekt av betydande
utrikespolitiskt intresse.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området för
budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 2 511 000 kr.

228

F 2. Information och studier om säkerhetspolitik och
fredsfrämjande utveckling

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

26 191 315

20 000 000

10 000 000¹

Rerservation

2 179 310

¹ Utöver detta anslag föreslås dessutom att drygt 3 miljoner kronor från
Fredslotteriet, Svenska Penninglotteriets AB disponeras för detta ändamål enligt
vad som anges nedan.

Målsättningen med anslaget är att stimulera information och studier om
fred, nedrustning och fredsfrämjande utveckling. Från anslaget beviljas
bidrag för freds- och nedrustningssträvanden i form av organisations- och
projektbidrag till enskilda organisationer och stiftelser som bedriver
informationsverksamhet och opinionsbildning om säkerhetspolitik och
fredsfrämjande utveckling. Begreppet säkerhetspolitik innefattar här
etniska, ekonomiska, sociala och ekologiska faktorer.

Bidrag lämnas under anslaget även för kontakter med organisationer
och institutioner i Estland, Lettland, Litauen, Ryssland och Polen i syfte
att stärka kunskaper om säkerhetspolitik, fred, nedrustning, demokrati-
sering och ekonomisk utveckling i dessa länder.

Stödet skall främja verksamhet som är av allmänt intresse och som haj-
en god spridningseffekt.

Efter den översyn av anslaget som företagits av Utrikesdepartementet
år 1992 fattade regeringen beslut om en ny förordning för anslaget,
vilken trädde i kraft den 1 september 1993. Förordningen innebär bl.a.
att regeringen fortsättningsvis fattar beslut om såväl organisationsbidrag
som projektstöd. Genom förordningen har vidare väsentligt skärpta krav
införts vad gäller redovisning av erhållna bidrag.

Regeringen tillsatte i september 1993 en ny beredningsgrupp med sju
ledamöter, representerande såväl föreningsliv som massmedia och
sakkunskap på det säkerhetspolitiska området. Gruppen har till uppgift
att inför regeringens beslut avge rekommendationer om såväl projekt-
som organisationsbidrag som beviljas över anslaget. Den senare formen
av bidrag utgör verksamhetsstöd, som komplement till organisationernas
och stiftelsernas egen finansiering.

Regeringens överväganden

Regeringen anser det värdefullt att enskilda organisationer och stiftelser
stimulerar till intresse för och aktivitet kring utrikespolitiska frågor.
Sådan verksamhet kan främja förståelse för andra länders och regioners
levnadsbetingelser och motverka tendenser till förenklade hotbilder.
Aktivt engagemang från folkrörelserna främjar också möjligheterna för
regeringen att föra en aktiv och väl förankrad utrikespolitik. Regeringen
vill i detta sammanhang framhålla att organisationer som erhåller bidrag
över detta anslag skall bedriva en verksamhet som bygger på aktiva

medlems insatser.

Regeringen vill understryka att de främsta hoten mot freden står att finna
i brist på demokrati i ett stort antal länder. Bristande respekt för
mänskliga rättigheter och etniska konflikter är allvarliga hot mot freden.
Kriget i Bosnien visar i all sin brutalitet att vår egen världsdel inte på
något sätt är förskonad från uppkomsten av nya väpnade konflikter. Även
i det f.d. Sovjetunionen finns flera tragiska exempel av liknande slag.

Demokrati och marknadsekonomi bör ses som fundament för
utveckling och internationellt umgänge och som nödvändiga inslag i
arbetet med att skapa en fredligare värld.

De senaste årens erfarenhet visar också på problem med upprustning
och spridning av massförstörelsevapen, inte minst till länder i tredje
världen. Begreppet nedrustning har därför vidare betydelse än för några
år sedan.

Det är angeläget att beredningsgruppen vid fördelningen av medel tar
hänsyn till dessa ändrade förutsättningar för nedrustningspolitiken.

De erfarenheter och aktiva engagemang som finns bland många av de
organisationer som genom åren fått stöd via detta anslag bör tillvaratas
för att förankra de svenska insatserna i nedrustningsarbetet. Ett brett
ideellt engagemang i dessa frågor är värdefullt.

Regeringen ser det vidare som positivt att svenska ideella
organisationer utvecklar kontakter med organisationer och institutioner
i de tidigare kommunistiska diktaturerna. Denna typ av kontakter kan
stödjas genom detta anslag i det fall de syftar till att stärka kunskaperna
om säkerhetspolitik, fred, nedrustning och demokrati i dessa länder.

Det ansträngda budgetläget tvingar regeringen att föreslå besparingar
på en rad olika områden, också detta. Mot denna bakgrund och det
faktum att summan av begärda medel i de inkomna ansökningarna på
senare tid minskat föreslår regeringen att anslaget för detta ändamål
reduceras nästa budgetår.

Regeringen noterar att drygt 3 miljoner kronor finns tillgängliga bland
Penninglotteriets medel för den verksamhet som finansieras från detta
anslag. Dessa medel hänförs till s.k. fredslotterier åren 1984-1986 vilka
utgjort en reserv för motsvarande statliga anslag. Mot bakgrund av det
ansträngda budgetläget har beredningsgruppen för anslaget
rekommenderat regeringen att dessa medel tas i anspråk under budgetåret
1994/95.

Regeringen föreslår således att anslaget under budgetåret 1994/95
begränsas till 10 miljoner kronor. Därtill tas 3 miljoner kronor från
Fredslotteriets medel i Svenska Penninglotteriets Aktiebolag. Totalt
kommer därför 13 miljoner kronor att stå till förfogande för detta
ändamål nästa budgetår.

Regeringens avsikt är att anslaget från budgetåret 1995/96 skall
överföras till Civildepartementet som har ett övergripande ansvar för
folkrörelsefrågor i regeringskansliet.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

230

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande
utveckling för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på
10 000 000 kr.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

F 3. Bidrag till Stockholms internationella fredsforsknings-
institut (SIPRI)

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

21 310 000

21 396 000

21 850 000

Reservation

Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) upprättades
som en oberoende internationell stiftelse år 1966. Stiftelsen har till
ändamål att i enlighet med de grunder för bidrag som riksdagen godkänt
(prop. 1966:76, bet. 1966:SU88, rskr. 1966:203, prop. 1979/80:106,
bet. 1979/80:UU21, bet. 1979/80:SkU48, rskr. 1979/80:304) bedriva
forskning i konflikt- och samarbetsfrågor av betydelse för internationell
fred och säkerhet. Stiftelsen leds av en internationellt sammansatt
styrelse. Styrelsens sammanträden är förlagda till Stockholm. Institutet
har ca 50 anställda, av vilka knappt hälften är forskare. Flertalet av
forskarna kommer från andra länder än Sverige.

Målsättningen med bidraget är att stödja SIPRI :s verksamhet med att
bedriva en opartisk och tillförlitlig forskning, främst baserad på analyser
av vapenhandel, vapenutveckling och militärutgifter samt att analysera
orsakerna till olika konflikter. Forskningen inriktas bl.a. på europeisk
säkerhet och rustningskontroll, militär teknologi, militärutgifter och
utveckling i tredje världen samt kemisk och biologisk krigföring. Den
kvantitativa forskningen har, inte minst efter Sovjetunionens och
Warszawa-paktens upplösning, kommit att kompletteras med analyser av
orsakerna till olika konflikter.

Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI)

SIPRI har ansökt om 22 900 000 kr för budgetåret 1994/95. Beloppet
beräknas medge en fortsatt uppmärksamhet på traditionella forsknings-
områden liksom på stabilitet och instabilitet i Central- och Östeuropa.
SIPRI ägnar också större uppmärksamhet åt utvecklingen i Mellanöstern
och åt kopplingarna mellan kapprustning, utveckling och miljöskydd. Den
föreslagna anslagsökningen skulle medge ökade satsningar på regionala
konflikter och ge SIPRI möjlighet att samverka med forskningscentra i
Asien, Latinamerika, Afrika och Stilla Havsområdet.

SIPRI :s omfattande publikationsverksamhet utnyttjas över hela världen
av regeringar, förtroendevalda, akademiker, studenter och massmedia.
Institutet har under senare år fått utmärkelser i form av American

Choice-priset för årets mest värdefulla akademiska publikation och pris
från Foreign Press Association of Sweden.

SIPRI har moderniserat sitt omfattande bibliotek och sin dokumenta-
tionsavdelning bl.a. genom inköp av nya datorer som kommer att
medverka till en effektivare databas. SIPRI framhåller att institutet
drabbas av väsentliga merkostnader eftersom det är beroende av den
internationella löneutvecklingen för forskare.

Regeringens överväganden

SIPRI har i sin forskning och publikationsverksamhet på ett värdefullt
sätt bidragit till att öka kunskapen om omfattning och tendenser rörande
rustningsnivåer, globalt sett och i enskilda regioner.

SIPRI:s prioriteringar sammanfaller väl med de frågor regeringen
anser vara angelägna, bl.a. att bevaka icke-spridningsffågor, särskilt i
f.d. Sovjetunionen, att följa efterlevnaden av avtal om nedrustning, att
bevaka väpnade konflikter samt att studera nya former av fredsbevarande
verksamhet. Regeringen ser positivt på en breddning i linje med vad
SIPRI föreslagit men med ett lägre anslag än vad institutet begärt.

Anslaget föreslås öka med 250 000 kr utöver pris- och löneomräkning.
Efter avdrag för 249 000 kr, som utgör del av UD:s sparbeting, samt
med hänsyn tagen till vissa tekniska justeringar, har anslaget beräknats
till 21 850 000 kr.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI)
för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 21 850 000 kr.

F 4. Forskning till stöd för nedrustning och internationell
säkerhet ¹

1992/93 Utgift	16 569 908
1993/94 Anslag	9 785 000
1994/95 Förslag	12 259 000
¹ Tidigare redovisat	under anslaget F 4. Forskningsverksamhet för rustningsbe-
gränsning och nedrustning.

Målet med anslaget är att tillföra kompetens från Försvarets
forskningsanstalt (FOA) i Utrikesdepartementets arbete rörande
internationella förhandlingar om rustningsbegränsningar och nedrustning.
Dessa förhandlingar, som bl.a. rör kärnvapen, biologiska och kemiska
vapen samt andra avancerade vapensystem, ställer höga krav på teknisk
kompetens från FOA.

232

Försvarets forskningsanstalt

FOA har hösten 1993 presenterat en samlad anslagsframställan till
regeringen, inriktad på såväl Utrikesdepartementets som Försvarsdepar-
tementets behov. I FOA:s anslagsframställan har samarbetet med
Utrikesdepartementet, som omfattar 2-3% av FOA:s verksamhet,
benämnts "Forskning till stöd för nedrustning och internationell
säkerhet”. Rubriken på anslaget ändras i enlighet härmed.

I sin anslagsframställan för budgetåret 1994/95 pekar FOA på att
försvarsmakten mer än tidigare kommit att medverka i internationella
fredsbevarande operationer. Detta ställer nya och ökade krav på FOA
bl.a. vad gäller utvecklande av teknisk kompetens t.ex. vad avser
minröjning. Dessutom ökar kraven på omvärldsanalyser för regeringens
samlade behov. Ett exempel på sådan analys är den forskning och de
studier FOA bedriver för såväl UD:s som ÖB:s räkning inom området
Europeisk säkerhet.

FOA begär för budgetåret 1994/95 ett belopp om 13,5 miljoner kronor
för den verksamhet som finansieras av UD. FOA ansöker om medel för
följande verksamhetsgrenar:

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Övergripande analyser 2,5 miljoner kronor

Vapen, skydd och räddningstjänst 0,5 miljoner kronor

Informationsförsörjning 4,1 miljoner kronor

A B C-stridsmedel 6,4 miljoner kronor

Summa 13,5 miljoner kronor

Verksamhetsgrenen "övergripande analyser” omfattar i huvudsak
"Europeisk säkerhet”. Inom verksamhetsgrenen "vapen, skydd och
räddningstjänst” pekar FOA på behovet att utveckla effektiva instrument
för minröjning, främst för att bistå civila i områden där strider sedan
länge upphört.

"Informationsförsörjning” omfattar bl.a. seismisk provstoppsövervak-
ning, en verksamhet där Sverige under en rad år spelat en ledande roll.
De sjunkande anslagen till FOA under budgetåret 1993/94 har föranlett
FOA att söka minska sina kostnader på det seismiska området genom att
undersöka möjligheterna till samarbete med Norge. Därigenom beräknas
kostnaderna för den seismiska verksamheten uppgå till knappt 4 miljoner
kronor. Förslaget innebär att den svenska mätstationen i Hagfors bedrivs
i samarbete med NORSAR (Norwegian Seismic Array) som åtar sig
underhåll av stationen.

FOA bedriver också inom denna verksamhetsgren viss forskning
rörande rymden och open skies.

Verksamhetsområdet "ABC-stridsmedel” inriktas i första hand på

233

studier och forskning om hot från kärnvapen.

Beträffande kämvapenhotet har FOA under år 1993 aktivt medverkat
i utarbetandet av ett svenskt förslag till ett internationellt avtal om
fullständigt provstopp. FOA pekar också på vikten av att bevaka hur de
politiska förändringarna i världen förskjutit tyngdpunkten i hotbilden mot
eventuell illegal och okontrollerad hantering av kärnvapen samt material
eller komponenter som har betydelse bl.a. för terroristhot och kärnvapens
spridning till flera nationer.

FOA har inom området ”kämvapenhotet” också insamlat och ana-
lyserat luftburen radioaktivitet. FOA:s kompetens på detta område tas nu
i anspråk även i ett internationellt samarbete i Centralasien.

FOA bedriver sedan många år ett aktivt arbete för att minska hoten
från kemiska och biologiska vapen. Utöver medverkan i att stärka inter-
nationella avtal som avser dessa vapen deltar FOA sedan år 1993 också
i insatser som syftar till att förstöra kemiska substanser i Ryssland vilka
kan utnyttjas för framställning av kemiska vapen.

Regeringens överväganden

För budgetåret 1992/93 anvisade regeringen ett anslag till FOA om
15 840 000 kr. För budgetåret 1993/94 minskades anslaget till
9 785 000 kr till följd av det statsfinansiella läget.

Regeringen delar FOA:s bedömning att det internationella säkerhets-
politiska läget efter det kalla krigets slut innebär ökade och nya krav på
FOA. Detta gäller bl.a. områden av intresse för såväl Utrikes- som
Försvarsdepartementet, t.ex. internationell krishantering och humanitär
hjälp till krigsdrabbade områden.

Regeringen vill betona att FOA:s tekniska kompetens möjliggjort ett
aktivt svenskt engagemang i prioriterade nedrustnings- och rustnings-
kontrollfirågor. Genom FOA har Sverige kunnat spela en ledande roll när
det gäller att bevaka efterlevnaden av gällande nedrustningsavtal och när
det gäller att bedöma om förbjudna vapen använts i olika konfliktsi-
tuationer.

I FOA:s anslagsframställan ingår bl.a. en förstärkt insats för verksam-
het som rör ett internationellt avtal om provstopp. Regeringen tillstyrker
detta med anledning av att provstoppsfrågan fått ny aktualitet efter för-
handlingsgenombrottet i nedrustningskonferensen i Geneve hösten 1993.
Regeringen tillstyrker också en förstärkt insats vad avser biologiska och
kemiska vapen med ca 1 miljon kronor i förhållande till innevarande års
budget, dvs. ca 1 miljon kronor mindre än vad FOA ansökt om.

Regeringen ser positivt på att FOA ingått ett samarbetsavtal med en
norsk seismisk station som påtar sig kostnader för underhåll av stationen
i Hagfors.

För budgetåret 1994/95 avser regeringen att anvisa ett
engångsbelopp om 2 500 000 kr till detta anslag. Anslagsbehovet för
budgetåret 1995/96 kommer att på sedvanligt sätt prövas mot bakgrund
av de anspråk på anslaget som då föreligger, bl.a. med hänsyn till läget
i provstoppsförhandlingama. Efter pris- och löneomräkning, vissa

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

234

tekniska justeringar och med avdrag för 184 000 kr, som utgör del av Prop. 1993/94:100

UD:s sparbeting, beräknas anslaget till 12 259 000 kr. Bilaga 4

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet
budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 12 259 000 kr.

F 5. Utrikespolitiska Institutet

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

10 028 000

10 340 000

Målet med anslaget är att främja intresset för internationella frågor samt
att vidga kunskaperna och att stödja forskningen om sådana frågor.
Anslaget till UI medger en omfattande seminarie- och föredragsverk-
samhet, ett flertal publikationer samt tillhandahållande av ett välutrustat
bibliotek.

Utrikespolitiska Institutet vänder sig till en vid målgrupp, från
specialister till allmänheten samt bedriver en omfattande internationell
kontaktverksamhet. Publikationer och programverksamhet sprids via
bibliotek, universitet och vetenskapliga institutioner, skolor, tidningar,
bildningsförbund samt enskilda prenumeranter. I nära anslutning till
forskningsverksamheten arbetar studiegrupper med att genomföra mer
kortsiktiga projekt kring avgränsade teman. Seminarie- och konferens-
verksamheten spelar en viktig roll inom UI:s forskningsverksamhet. Den
samordnas också med den övriga program- och föreläsningsverksamhe-
ten.

Genom sin centrala belägenhet i Gamla Stan i Stockholm, kan institutet
ofta utnyttjas i anslutning till utländska besök hos bl.a. Utrikesdeparte-
mentet, riksdagen och SIDA.

Utrikespolitiska Institutet

Institutet ansöker sammantaget om 1,6 miljoner kronor i ökade anslag för
budgetåret 1994/95. Med dessa medel begär institutet bl.a. kompensation
för den svenska kronans försvagning som drabbar institutet som i hög
grad anlitar utländska föreläsare. Institutets begäran om extra anslag
innefattar också medel för inköp av böcker och för att ansluta UI:s
databas till nätverket inom universitets- och högskolesektorn. Vidare
begär institutet ökade anslag för att bredda sin verksamhet i de baltiska
staterna.

Utöver de medel Utrikespolitiska Institutet erhåller över detta anslag
får institutet också medel från andra statliga anslag, bl.a. 2,5 miljoner

235

kronor över forskningsanslaget Forskningsverksamhet av särskild utrikes-
och säkerhetspolitisk betydelse samt över anslaget Utredningar och andra
insatser på det utrikespolitiska området.

Regeringens överväganden

Utrikespolitiska Institutets verksamhet är av stor vikt, både vad avser
forskning om utrikes- och säkerhetspolitik samt informationsverksamhe-
ten som har en bred intressentkrets.

Institutet har genom det nya anslaget Forskningsverksamhet av särskild
utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse fått en väsentlig resursökning,
vilken dock uteslutande avser forskning och inte den infor-
mationsverksamhet som är riktad mot allmänheten.

Anslaget föreslås öka med 250 000 kr utöver pris- och löneomräkning.
Efter avdrag för 190 000 kr, som utgör del av UD:s sparbeting, har
anslaget beräknats till 10 340 000 kr. Regeringen avser att höjningen
skall utnyttjas huvudsakligen för att medge anslutning till internationella
datanätverk inom universitets- och högskoleområdet, samt ökad service
vid UI:s bibliotek.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Utrikespolitiska Institutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag
på 10 340 000 kr.

F 6. Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säker-
hetspolitisk betydelse

1993/94 Anslag 3 500 000¹

1994/95 Förslag 3 588 000

¹ Nytt anslag fr.o.m. budgetåret 1993/94.

Målsättningen med anslaget är att stödja forskning om frågor av särskild
utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse, inte minst mot bakgrund av de
genomgripande förändringar som ägt rum under senare år genom
Sovjetunionens sönderfall.

I 1993 års forskningsproposition anmälde regeringen att den avsåg att
medverka till att en forskargrupp med inriktning på utrikes- och
säkerhetspolitik etablerades vid Utrikespolitiska Institutet (UI) och att den
skall erhålla statliga bidrag under en treårsperiod.

Den 30 juni 1993 slöts avtal mellan Utrikesdepartementet och UI om
verksamhetens utformning. Enligt avtalet har regeringen utsett en
programstyrelse som fortlöpande skall leda och granska forskargruppens
verksamhet. I december 1993 utdelades de första projektanslagen i

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

236

forskningsprogrammet.

Av anslaget beräknas under budgetåret 1994/95 högst 2 562 000 lo-
användas för forskargruppen vid Utrikespolitiska Institutet.

Återstående medel utnyttjas för forskning av särskild utrikes- och
säkerhetspolitisk betydelse.

Pris- och löneomräkning har gjorts på anslaget i likhet med andra
forskningsanslag.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk
betydelse för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på
3 588 000 kr.

237

G. Samarbete med Central- och Östeuropa

Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa är en integrerad del av
den svenska östpolitiken. Grundvalen för denna politik, som är ett led i
Sveriges strävan att medverka till en breddning och fördjupning av det
europeiska samarbetet som helhet, framgår av inledningen till denna
bilaga till budgetpropositionen.

Medlen under littera G. ingår i ett treårigt program för samarbetet med
Central- och Östeuropa, 1992/93-1994/95. Budgetåret 1994/95 är alltså
det sista året i programmet. För detta budgetår är såväl totalbeloppet, en
miljard kronor, som huvuddragen av verksamheten förutsedda i det
pågående treårsprogrammet. I enlighet med regeringens bemyndigande
har de verkställande myndigheterna redan under innevarande budgetår
gjort betydande åtaganden avseende 1994/95. Vissa nya initiativ har
aktualiserats av utvecklingen i samarbetsländema.

Målsättningarna för det svenska östsamarbetet är oförändrade:

- an stödja upprättande och konsolidering av demokratins och rättstatens
institutioner,

- att stödja införande av en fungerande marknadsekonomi,

- att stödja åtgärder för att förbättra miljön, särskilt i Östersjön,

- att bistå de baltiska staterna att befästa sin nationella suveränitet.

De båda första målsättningarna baseras på ESK:s Parisstadga.

Av strävan att involvera så stora delar som möjligt av såväl det
svenska som mottagarländernas samhällen följer att samarbetet uppvisar
en betydande bredd, såväl organisatoriskt som i fråga om ändamål.
Kunskapsöverföring i olika former förblir det viktigaste instrumentet i det
bilaterala samarbetet. Tyngdpunkten ligger på de sektorer som är av
betydelse för det pågående politiska och ekonomiska systemskiftet i de
central- och östeuropeiska länderna samt för bevarandet och förbättrandet
av miljön. I det bilaterala samarbetet prioriteras Sveriges geografiska
närområde. Genom att delta i det omfattande multilaterala samarbetet
avseende Central- och Östeuropa, medverkar Sverige till att ge
makroekonomiskt stöd och finansiera infrastrukturella investeringar i
reformländema. Det multilaterala samarbetet ger också möjligheter att
göra insatser i de central- och östeuropeiska stater som inte mer än i
begränsad omfattning berörs av de bilaterala svenska insatserna.

Inom ramen för de fastlagda riktlinjerna kan tyngdpunktsförskjutningar
i verksamheten ske. Utvecklingen i Central- och Östeuropa präglas av
snabba förändringar. Länderna genomför reformer i olika takt. Sedan det
nuvarande treårsprogrammet inleddes vid budgetårsskiftet 1992/93, finns
inga särskilda landramar. Närområdet är den enda geografiska
prioriteringen. Skillnader i ländernas utvecklingstakt medför dock att
samarbetet med varje enskilt land får en mer eller mindre specifik
karaktär. Landramar bör, enligt regeringens uppfattning, inte upprättas,
eftersom sådana skulle motverka flexibiliteten. Det är däremot önskvärt
att samarbetsinsatsema tar ökad hänsyn till ändrade förutsättningar i varje
land och anknyter till en övergripande bedömning av landets utveckling.
Hänsyn måste också tas till de insatser som görs av andra aktörer i
samarbetet.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

238

Det är viktigt att insatsernas utsträckning i tiden beaktas. Det finns
numera i flertalet mottagarländer ett större behov av och en bättre
kapacitet för att tillgodogöra sig insatser av längre varaktighet. Utan att
binda upp samarbetet vid alltför långsiktiga projekt, kan vidareutveckling
av vissa, erfarenhetsmässigt framgångsrika insatser ges högre prioritet.

En annan viktig aspekt, med anknytning till strävan efter mera
långsiktig planering, är förhållandet mellan bilateralt och multilateralt
samarbete. I takt med att ländernas internationella ekonomiska relationer
normaliseras och nödvändiga stabiliseringsprogram genomfors, förbättras
tillgången till de multilaterala finansieringsinstitutionernas kreditgivning.
Detta ställer förändrade krav på Sveriges tekniska samarbete, som bör
komplettera det finansiella stödet och medverka till att detta utnyttjas
effektivt.

Betydelsefulla insatser i det bilaterala samarbetet med Central- och
Östeuropa görs av lokala och regionala myndigheter samt folkrörelser
och enskilda organisationer. Nyligen genomförda utvärderingar av
vänortssamarbetet och organisationernas samarbete har bekräftat värdet
av största möjliga bredd i kontakterna med de central- och östeuropeiska
länderna.

Utöver de medel till miljö- och miljörelaterade insatser som utgår
under denna huvudtitel har hittills ca 450 miljoner kronor anvisats för
stöd för miljöinsatser till de baltiska länderna, Polen och Ryssland från
Miljö- och Naturresursdepartementets anslagsmedel. För budgetåret
1994/95 föreslår regeringen under Miljö- och Naturresursdepartementets
huvudtitel att närmare 200 miljoner kronor skall utgå i stöd till dessa
länder.

Som ett led i regeringens klimatpolitik på energiområdet görs insatser
för energieffektivisering och ökat utnyttjande av fömybara energislag i
Baltikum och Östeuropa. Detta beskrivs under littera E. under
Näringsdepartementets huvudtitel.

Inledningsvis ges en översikt över samarbetsförutsättningama och de
överväganden som ligger bakom prioriteringarna i budgeten ländervis.

De baltiska länderna

Bland de forna sovjetrepublikerna har de baltiska länderna nått längst i
den politiska och ekonomiska reformprocessen. Beslutsamma
stabiliseringsansträngningar har gett resultat. Mellan de tre staterna finns
dock variationer i fråga om strategier och hittills gjorda framsteg. Det
svenska samarbetet bör anpassas till förutsättningarna i varje enskilt land,
men det finns exempel på insatsområden, där problem och målsättningar
är likartade och där det ter sig naturligt att rikta sig till Baltikum som
region.

Ett sådant exempel är suveränitetsstödet. Det kommer även i
fortsättningen att utgöra en viktig del av Sveriges samarbete med de
baltiska länderna. Fortsatt stöd är avsett för polis, tull och gränsskydd,
bl.a. för att hjälpa länderna i kampen mot den organiserade brottslig-
heten. Denna fråga är av stor betydelse för själva reformprocessen.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

239

16 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 4

För budgetåret 1992/93 beräknades ett belopp om 300 miljoner kronor
för valutastöd till de baltiska länderna. Stödet var avsett att ges inom
ramen för en internationell aktion och frågan har därför på svenskt
initiativ behandlats i samband med överläggningar om stöd till Baltikum,
särskilt inom det nordiska samarbetet. Någon internationell uppslutning
har emellertid inte kunnat mobiliseras, och medlen har därför inte
betalats ut. Diskussioner pågår om alternativa insatser som ligger i linje
med det ursprungliga syftet. Inriktningen bör vara att utforma ett stöd
som medverkar till att ett långsiktigt förtroende för de baltiska valutorna
byggs upp. Särskilt intressant i detta sammanhang är den modell för stöd
till den finansiella sektorn som används i Polen.

Den planerade handelshögskolan i Riga, som utgör Sveriges bidrag till
Östersjörådets utbildningsinitiativ Euro-Faculty och som kommer att vara
öppen för studenter från alla de tre baltiska länderna, är ett annat
exempel på en regional insats.

Ett viktigt område i samarbetet med Estland och Lettland är stöd till
integreringen av ländernas rysktalande befolkning. Regeringen planerar
stöd till språkundervisningen i estniska och lettiska, som är en
förutsättning för medborgarskap och ett aktivt deltagande i samhällslivet.
Även den ryska kulturen i de båda länderna kommer att stödjas.

Estland har gjort övertygande framsteg på reformområdet.
Makroekonomisk stabilisering har åstadkommits, vilket har gett en grund
för fortsatta strukturella och institutionella förändringar. Privatiseringen
av statsföretag förutses accelerera framöver. Finansiella reformer
kommer att bli nödvändiga för att öka tillgången på investeringskapital
och underlätta omstruktureringar av företag. Sveriges hittillsvarande
samarbete med Estland har huvudsakligen avsett tekniskt bistånd, kopplat
till demokratiseringsprocessen och övergången från planekonomi till
marknadsekonomi. I linje med vad som anförts ovan, kommer samarbetet
nu i högre grad att inriktas på åtgärder för att stödja handel och
investeringar.

Även Lettland fullföljer framgångsrikt en stram stabiliseringspolitisk
linje. Framöver förutses en gynnsammare ekonomisk utveckling och
samhällsekonomisk tillväxt är inom räckhåll. Strukturella förändringar
sker dock i långsammare tempo. Vad gäller privatiseringen, har hittills
företrädesvis mindre företag avyttrats. Den finansiella sektorn saknar
ännu förmåga att effektivt stödja omvandlingsprocessen med nödvändigt
investeringskapital. Sveriges samarbete med Lettland har främst avsett
tekniskt bistånd på miljöområdet samt bistånd inom sektorerna
företagsutveckling och offentlig förvaltning. Tekniskt bistånd till
institutionsbyggande bör även fortsättningsvis prioriteras, i synnerhet på
områden av betydelse för det politiska och ekonomiska systemskiftet.

Litauen har, liksom Estland och Lettland, fått vidkännas en kraftig
produktionsminskning de senaste åren. Nedgången har nu bromsats upp
och bruttonationalprodukten förutses stiga under år 1994. Ansträng-
ningarna har ökats för att åstadkomma makroekonomisk balans och
stadigvarande sänka inflationen. Privatiseringsprocessen har avancerat
snabbt och en större del av näringslivet har övergått i privat ägo.
Strukturella reformer och institutionella förändringar kommer att kräva

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

240

allt större uppmärksamhet i den ekonomiska politiken framöver. Sveriges
samarbete med Litauen har huvudsakligen avsett tekniskt bistånd samt
insatser vid kärnkraftverket i Ignalina. I det kommande samarbetet bör
systemskiftesmålet ha en framträdande plats. Kontaktytorna med
parlament och statsförvaltning bör breddas, samtidigt som insatser på
lokal nivå bör fortsätta. Samarbetet på kämsäkerhetsområdet och inom
miljösektom kommer fortsatt att prioriteras.

Polen

Polen har sedan demokratiseringsprocessen inleddes genomgått en mycket
positiv utveckling vad gäller såväl politiska som ekonomiska reformer.
Grunden har lagts for en parlamentarisk demokrati som baseras på
fungerande partibildningar och fria intresseorganisationer. Ekonomiskt
har Polen nått en vändpunkt. För andra året i rad uppnås tillväxt år 1993.
Fortfarande brottas landet med problem, såsom stort budgetunderskott,
hög inflation och besvärande skuldbörda. Omställningen av näringslivet
har varit framgångsrik, även om privatiseringen av större foretag bara
påbörjats.

Den utvärdering av samarbetet med Polen som gjordes under år 1993,
i nära samråd med polska myndigheter, har bekräftat att den allmänna
inriktningen av vårt samarbete varit riktig. Polen intar sedan den 1 juli
1993 samma ställning i östsamarbetet som övriga länder i vårt
närområde. Samarbetet kommer att inriktas på offentlig förvaltning,
företagande och företagsledning, bankadministration, miljö samt stöd till
enskilda organisationer. Konsultationerna med Polen har bl.a. lett till att
ett nytt samrådsforum etablerats, där övergripande samarbetsfrågor
diskuteras.

Sverige lämnade under år 1993 ett särskilt bidrag till Polens bank-
privatiseringsprogram. Det allt intensivare svenska företagssamarbetet
med Polen återspeglar landets gynnsamma ekonomiska utveckling. Med
fem samriskföretag är Polen det ojämförligt största samarbetslandet för
Swedfund International AB i Central- och Östeuropa.

Ryssland

Oenigheten mellan olika styrande organ och konstitutionella oklarheter
kring kompetensfrågorna har försenat och försvårat reformprocessen och
lett till att det internationella finansiella stödet till landet bromsats upp.
Framöver är det i första hand inflationsbekämpningen som måste
prioriteras. Kontroll över prisutvecklingen utgör basen för framgångsrika
reformer på en rad andra områden. Om de allmänna valen i december
1993 skapar förutsättningar för en accelererad reformprocess, ökar
möjligheterna för Ryssland att tillgodogöra sig internationellt stöd i olika
former. Sverige bör hålla hög beredskap för att spela en roll i det
multilaterala samarbete som då kommer att få ökad tyngd. Under
budgetåret 1994/95 förutses bl.a. ett omfattande småföretagsprogram i
EBRD:s regi, ett privatiserings- och omstruktureringsprogram samt ett

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

241

marknadsorienterat utbildningsprogram, initierat av Världsbanken. För
svenskt vidkommande är det angeläget att insatserna även kommer den
del av Ryssland till godo som innefattas i Sveriges närområde.

Under år 1993 har det tekniska samarbetet med Ryssland intensifierats.
Det manifesterades bl.a. i den svensk-ryska deklarationen vid stats-
ministerns besök i Ryssland i början av 1993. I syfte att vidga samarbetet
och göra det mera långsiktigt initierade regeringen i början av året, i
samverkan med biståndsmyndighetema, ett särskilt program, som
avspeglade Sveriges vilja att förstärka samarbetet med nordvästra
Ryssland. Innehållet utgörs av strategiska insatser för att främja
samhällsomdaningen. De avser den offentliga sektorn, regionalt eller
centralt, utbildningsinstitutionerna och näringslivet.

På regeringens initiativ bereder Beredningen för internationellt
tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) för närvarande ett särskilt
omskolningsprogram i S:t Petersburg och Kaliningrad för ryska officerare
som lämnar aktiv tjänst.

Samarbetet med den ryska delen av den euroarktiska Barentsregionen
(Storkalotten) innefattar bl.a. utbildningsinsatser i BITS och Styrelsens
för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP:s) regi. En
betydelsefull roll spelar Barentssamarbetet, där länsstyrelsen i Norrbotten
tilldelats en operativ roll.

Närområdesprincipen innebär en koncentration av insatserna till
nordvästra Ryssland men insatser i andra områden förekommer också.
Det gäller t.ex. utfästelsen om stöd till ett internationellt finansierat
kämforskarcenter i Moskva samt den kunskapsöverföring till landets
centrala administration som administreras bl.a. av Finansdepartementet.

Övriga länder

Sveriges samarbete med övriga central- och östeuropeiska länder
kanaliseras, som tidigare nämnts, huvudsakligen via multilaterala organ.
Detta samarbete har formen av dels tekniskt bistånd, dels av
internationellt samordnat finansiellt stöd. Flertalet centraleuropeiska
länder har varit mottagare. Reforminriktade OSS-stater förutses i stigande
utsträckning bli delaktiga av det multilaterala samarbetet.

Enstaka bilaterala insatser utanför närområdet genomförs i varierande
omfattning av alla de svenska samarbetsorganen. Med tanke på att några
av staterna utanför närområdet från olika aspekter har intresse för svenskt
vidkommande, kan även fortsättningsvis ett antal bilaterala åtaganden
komma att aktualiseras där.

Samarbetets fortsättning

Beredning och samordning av det statligt finansierade östsamarbetet har
hittills skett inom Utrikesdepartementet, företrädesvis i Östeuropa-
sekretariatet (ÖSEK). I anslutning till regeringsskiftet år 1991
förändrades i vissa delar den organisatoriska strukturen för östsamarbetet.
Budgeten och de regeringsbeslut som i övrigt krävs bereds inom UD av

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

242

ÖSEK. UD bereder däremot normalt inte enskilda projekt, annat än då
medel som står till regeringens disposition tas i anspråk. ÖSEK är inte
heller någon verkställande instans. En stor del av det bilaterala
samarbetet har hittills kanaliserats genom fyra myndigheter - BITS,
SWEDECORP, SI och SIDA.

Det svenska östsamarbetet har pågått under en förhållandevis kort tid.
Såväl inriktningen som organisationen av samarbetet har alltsedan starten
fortlöpande anpassats till den mycket snabba utvecklingen i
mottagarländerna, liksom till de allmänna erfarenheter som gjorts.

Som ett led i denna kontinuerliga anpassning tillsatte regeringen i juni
1993 en utredning¹ rörande östsamarbetets inriktning och samordning.

I sitt förslag Inriktning och samordning av Sveriges samarbete med
Central- och Östeuropa (Ds 1993:79) har utredaren redovisat över-
väganden om bl.a. organisatoriska frågor rörande östsamarbetet. Hans
huvudförslag i den delen är att en Beredning för östsamarbete (BÖS),
med ställning av kommitté, inrättas. Beredningens centrala uppgift är,
enligt förslaget, att verka för samordning av de svenska insatserna i
östsamarbetet.

Utredaren presenterar även ett alternativ som innebär att lägga
ansvaret för östbiståndet med sedvanlig ledning på någon av
biståndsmyndighetema, t.ex. BITS. Ett tredje alternativ som redovisas är
att nuvarande ordning, med ÖSEK som samordnande, bibehålies.

Utredarens förslag har remissbehandlats. Några av remissinstanserna
framhåller att den nuvarande organisationen för östsamarbetet varit
verksam alltför kort tid för att man skall kunna göra några säkra
bedömningar av vilka insatser som behövs för att förstärka
organisationen. Flertalet av dem som yttrat sig understryker emellertid
att det är angeläget att förbättra samordningen i östsamarbetet. I frågan
hur detta organisatoriskt skall ske är meningarna delade.

Regeringens avsikt är att genomföra sådana förändringar att en bättre
samordning kan uppnås. Regeringen avser vid ett senare tillfälle
återkomma till riksdagen med en redovisning.

Regeringen har i sitt förslag till medelsdisposition för budgetåret
1994/95 utgått från att ett fortsatt samarbete skall äga rum även efter den
30 juni 1995. Mot bakgrund av behovet av fortsatt stöd till
reformprocessen i Central- och Östeuropa, avser regeringen att inför
budgetåret 1995/96 återkomma till riksdagen med förslag om ett nytt
samarbetsprogram, efter det nuvarande treårsprogrammets avslutande.
Erfarenheterna tyder på att en treårsperiod är en rimlig planeringstid.
Den ger de verkställande organen möjlighet att arbeta kontinuerligt med
vissa projekt, som förutsätter utfästelser för mer än ett år i taget.
Samtidigt innebär en treårsperiod att riksdag och regering inte binds upp
vid alltför långsiktiga åtaganden. De hittills gjorda insatserna kommer att
utvärderas under år 1994 inför regeringens förslag om ett fortsatt
program från och med budgetåret 1995/96. Utformningen av och
innehållet i kommande samarbetsprogram kommer att bli föremål för

¹ Utredare departementsrådet Gunnar Wetterberg.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

243

17 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 4

vidare överväganden. Då kommer man även att beakta vad ett svenskt Prop. 1993/94:100
inträde i Europeiska unionen, med dess omfattande östsamarbete, kan Bilaga 4
komma att innebära för det svenska samarbetet.

Anslagsfrågor för 1994/95

	Anslag 1993/94	Beräknat 1994/95	Förändring
Anslaget G 1. 1. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS)	200 000 000	233 000 000	+ 33 000 000
2. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)	45 000 000	47 000 000	+2 000 000
3. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP)	30 000 000	50 000 000	+20 000 000
4. Swedfund International AB	50 000 000	25 000 000	- 25 000 000
5. Svenska institutet (SI)	35 000 000¹	45 000 000	+ 10 000 000
6. Kärnsäkerhet m.m.	25 000 000	30 000 000	+5 000 000
7. Baltiska investeringsprogrammet (BIP)	50 000 000	50 000 000	0
8. Övrigt multilateralt stöd	90 000 000	105 000 000	+ 15 000 000
9. Till regeringens disposition	55 999 000	76 499 000	+ 20 500 000
10. Suveränitetsstöd	50 000 000	60 000 000	+ 10 000 000
11. Handelshögskolan i Riga	10 000 000	35 000 000	+25 000 000
Summa kr	640 999 000	756 499 000	+ 115 500 000
Anslaget G 2.	1 000	1 000	0
Anslaget G 3.	230 000 000	240 000 000	+ 10 000 000
Summa kr	871 000 000	996 500 000	+ 125 500 000

¹ exkl. 10 miljoner kronor för Handelshögskolan i Riga (se anslagpost 11).

De enskilda anslagsposternas belopp utgör endast ett beräkningsunderlag
varför en justering av beloppen mellan posterna kan bli nödvändig. Den
huvudsakliga fördelningen avses dock bli den som anges i tabellen.

244

G 1. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

626 009 756

640 999 000

756 499 000 >•²

Reservation

468 990 244

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

¹ Från anslaget har avräknats 3 500 000 kr för administration av samarbetet.
Medlen redovisas under anslaget A 1. Utrikesförvaltningen.

² Anslagsbeloppen har varierat beroende på att littera G. numera omfattar tre
anslag mot tidigare två samt att kompensation för det s.k. ”baltguldet” utbetalades
1992/93 genom förskottering från anslaget budgetåret 1993/94. Detta medför att
budgetförslaget för 1994/95 visar en ökning med ca 125 miljoner kronor jämfört
med budgetåret 1993/94. Totalt uppgår programmet för Central- och Östeuropa till
tre miljarder kronor under tre år.

Under detta anslag finns medel anvisade för samarbete med Central- och
Östeuropa, huvudsakligen i form av tekniskt bistånd inom de områden
som anges i de övergripande målsättningarna. Över anslaget finansieras
sålunda bl.a. expertinsatser och rådgivning inom olika samhällsområden,
projekt inom miljöområdet, stöd till näringslivsutveckling, utbildning,
kultur och forskning. Särskilda anslagsposter finns för det baltiska
investeringsprogrammet, multilateralt stöd, suveränitetsstöd, samarbete
inom kärnsäkerhets- och strålskyddsområdena och för handelshögskolan
i Riga. Vidare finns medel till regeringens disposition.

Bilateralt bedrivs samarbetet genom svenska centrala, regionala och
lokala myndigheter, institutioner, organisationer och företag. Multilateralt
samarbete kanaliseras via nordiska, europeiska och internationella
institutioner och organ. Inom ramen för det multilaterala samarbetet ges
även finansiellt stöd till de central- och östeuropeiska länderna.

Tekniskt bistånd m.m.

Kunskapsförmedling och kompetensutveckling inom vitala samhälls-
sektorer i syfte att konsolidera systemskiftet utgör också fortsättningsvis
huvudsyftet med stödet till länderna i Central- och Östeuropa. Genom en
rad insatser som genomförts hittills har grunden lagts för ett stabilare och
mer omfattande samarbete i framtiden. Samtidigt kan man skönja behovet
av en viss förändring av inriktningen av samarbetet. Samarbetsländema
har numera själva bättre möjligheter att koordinera och prioritera sina
behov. I stället för korta enstaka konsultinsatser bör därför företräde ges
för mer långsiktiga projekt. Systemskiftesmålet bör ha en framträdande
plats i samarbetet.

Det samarbete med Central- och Östeuropa som bedrivs av
Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS)
avser kunskapsöverföring för att stödja den politiska och ekonomiska
reformprocessen samt åtgärder för att förbättra miljön, särskilt i
Östersjön.

245

För budgetåret 1993/94 disponerar BITS 200 miljoner kronor. I sin
anslagsframställning för budgetåret 1994/95 anger BITS att bredden på
samarbetet förutses bestå. BITS föreslår en höjning med 100 miljoner
kronor till 300 miljoner kronor. Behovet av insatser i de baltiska
länderna förutses öka ytterligare i takt med att reformpolitiken förstärks
och näringspolitik och investeringsprogram tar form. BITS förutser även
ett fortsatt omfattande samarbete med Polen och en ökning av
medelsbehovet för verksamhet i nordvästra Ryssland.

Det är av betydelse för samarbetet och fördelningen av resurserna att
insatsernas effekter utvärderas. BITS har på ett metodiskt sätt följt upp
projekten. En särskild utvärdering har bland annat genomförts vad
beträffar det s.k. fördjupade vänortssamarbetet som ger ett betydelsefullt
underlag för ställningstagande beträffande den fortsatta verksamheten.
Även länsstyrelsernas samarbete som kommit igång under det gångna året
med våra grannländer torde behöva närmare belysas.

Statens lantmäteriverk och Centralnämnden för fastighetsdata (CFD)
har med finansiering från BITS igångsatt flera stödinsatser i främst de
baltiska staterna och Ryssland. Sammanlagda insatser på detta område
uppgår hittills till ca 15 miljoner kronor. På grund av insatsområdets
bedömda långsiktighet har de två förstnämnda verken i en gemensam
skrivelse till regeringen föreslagit en övergång till målstyrt institutionellt
samarbete inom särskilda programramar för insatser i nordvästra
Ryssland och de baltiska staterna.

Tillgång till grundläggande geografisk information liksom av system
för ordnad redovisning av gällande fastighetsindelning, fastighetsägande
och till fastigheter anknutna rättigheter är av väsentlig betydelse för
reformprocessen i länderna i Central- och Östeuropa. Det svenska stödet
till uppbyggnaden av väl fungerande markförvaltningssystem bör fortsatt
ges hög prioritet i det bilaterala samarbetet i nämnda länder. Den av
Lantmäteriverket och CFD aktualiserade frågan om långsiktighet i
planeringen av de svenska insatserna kan härigenom tillgodoses utan
inrättande av särskilda programramar.

I anslagsframställningen föreslår BITS att medel för påfyllnad av
konsultfondema i IBRD och EBRD tillförs via de av BITS disponerade
anslagsmedlen. BITS har i en särskild skrivelse redovisat förut-
sättningarna för kreditfinansiering i samarbete med de multilaterala
finansieringsinstitutionerna, i första hand i anslutning till planerade
sektorslån till länder i Sveriges närområde. BITS föreslår att en särskild
facilitet för kreditgivning till miljö- och infrastrukturprojekt i vårt
närområde inrättas. Den föreslagna kreditfaciliteten skall i första hand
användas för samfinansiering med de multilaterala finansierings-
institutionerna, men ett visst utrymme för bilateral kreditgivning anser
BITS också bör finnas. Enligt BITS förslag skall krediterna vid
samfinansiering vara obundna och en uppmjukning av räntevillkoren
kunna övervägas.

Eftersom en ny kreditfacilitet förutsätter ett långsiktigt åtagande bör
ställning i denna fråga tas inför beslut om ett fortsatt samarbetsprogram.
Redan under innevarande budgetår bör dock en försöksverksamhet kunna
inledas inom den ram för garantier för finansiellt stöd som riksdagen

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

246

medgav för budgetåret 1993/94. Denna försöksverksamhet bör kunna
fortsätta under budgetåret 1994/95.

Regeringen anser att BITS för budgetåret 1994/95 bör få disponera
233 miljoner kronor, men utgår samtidigt från att vissa insatser för vilka
ytterligare medel hittills beslutats av regeringen i fortsättningen ryms
inom ramen för de medel som anvisas BITS. Regeringen har ställt sig
positiv till BITS önskemål om ökade administrativa resurser för att
möjliggöra en mer effektiv handläggning, och har därför redan för
innevarande budgetår medgivit en ökning med 1,9 miljoner kronor. Av
de anslagna medlen får därmed 4,2 miljoner kronor användas för
administrativa ändamål.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Stöd till enskilda organisationer

Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) har till uppgift att ge stöd
till länderna i Central- och Östeuropa genom svenska folkrörelser och
enskilda organisationer. Huvuddelen av bidragen har gått till organisa-
tionsuppbyggnad och utbildning. Under 1992/93 inkom 175 ansökningar
till ett belopp av närmare 123 miljoner kronor. 89 ansökningar beviljades
till ett belopp av 45 miljoner kronor. SIDA anger i sin anslags-
framställning att drygt en tredjedel av de anslagna medlen, sedan
samarbetet inleddes budgetåret 1990/91, har gått till de baltiska länderna.
Två tredjedelar har kommit Polen, OSS, Rumänien, Tjeckien, Slovakien
och Ungern till del. För budgetåret 1992/93 har dock en förskjutning ägt
rum som innebär att hälften av stödet gått till de baltiska länderna.

I den utvärdering av bidragen till enskilda organisationers samarbete
med Central- och Östeuropa som har utförts under innevarande år
konstateras att det samarbete som svenska enskilda organisationer
bedriver med Central- och Östeuropa och som till en del finansieras med
SIDA-bidrag fungerar tillfredsställande. Den svenska allmänheten har
visat ett stort engagemang och intresse för att hjälpa länderna i regionen.
Betydelsen av en direkt kontakt mellan befolkningen i Sverige och i
samarbetsländema har starkt betonats av statsmakterna. Utredaren
föreslår en rad åtgärder för att ytterligare effektivisera och förbättra
biståndet genom enskilda organisationer. Utredaren konstaterar samtidigt
att det är svårt att mäta stödets effektivitet eftersom insatserna ofta utgörs
av punktinsatser med osäkra långsiktiga effekter. Det finns enligt
utredaren skäl att prioritera projekt som är av mer långsiktig karaktär.

Vad gäller frågan om stöd till politiska partier anser regeringen att
svenskt statligt bistånd ej bör ges till partier i andra länder. Däremot är
det naturligt att bistånd syftande till en demokratisk samhällsutveckling
och ökad respekt för grundläggande fri- och rättigheter ofta även kan
kanaliseras via politiskt orienterade organisationer och stödja projekt och
verksamheter som kan ligga de politiska partierna nära. Regeringen har
nyligen uppdragit åt en utredare att behandla frågan om bistånd
kanaliserat genom organ med anknytning till politiska partier.

Utredningens förslag i övrigt och de remissvar som inkommit övervägs
för närvarande i regeringskansliet.

247

Inför budgetåret 1994/95 hemställer SIDA om 55 miljoner kronor.
Regeringen föreslår mot bakgrund av ovanstående att SIDA bör få
disponera 47 miljoner kronor under budgetåret 1994/95.

Näringslivs- och investeringsstöd

Svenskt näringsliv har värdefulla erfarenheter att bidra med i den
pågående strukturomvandlingen i Central- och Östeuropa. Styrelsen för
internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) har till uppgift att
främja och direkt medverka till utvecklingen av näringslivet i denna
region. Den ekonomiska infrastrukturen är fortfarande svag i flertalet
länder. Detta hämmar såväl produktion som internationell handel, vilka
är nödvändiga förutsättningar för ekonomisk tillväxt, social utveckling
och politisk stabilitet.

Av myndighetens instruktion framgår att SWEDECORP i samverkan
med Swedfund International AB särskilt skall bidra till utvecklingen av
bärkraftiga företag i mottagarländerna genom riskkapitalsatsningar och,
främst i samarbete med svenskt näringsliv, bidra till att gynnsamma
förutsättningar skapas för investeringar och företagande i mottagar-
länderna och genom kunskapsöverföring till näringsliv och närings-
livsorganisationer främja mottagarländernas handel, samt svara för
information och rådgivning om avsättningsmöjligheter på den svenska
marknaden. Budgetåret 1992/93 var det första år under vilket
SWEDECORP bedrev näringslivsfrämjande verksamhet i Central- och
Östeuropa. Hittills har verksamheten koncentrerats till att bygga upp ett
fungerande kontaktnät inom näringslivet i mottagarländerna. Satsningen
på företag inom den privata sektorn och deras organisationer kommer
enligt SWEDECORP :s anslagsframställning att fortsätta och fördjupas,
framför allt vad beträffar praktisk rådgivning till små och medelstora
företag.

För budgetåret 1993/94 disponerar SWEDECORP 30 miljoner kronor
för ändamålet. Regeringen anser att SWEDECORP för budgetåret
1994/95 bör få disponera 50 miljoner kronor för näringslivsfrämjande
verksamhet, varav 1,3 miljoner kronor för administrativa ändamål.

Investeringsbehoven i Central- och Östeuropa är stora. Swedfund
International AB anger i skrivelse till regeringen att den höga efterfrågan
på Swedfunds samverkan i Central- och Östeuropa kan komma att
medföra kapitalbrist och därmed begränsning av Swedfunds verksamhet
i regionen redan under verksamhetsåret 1994/95, särskilt med beaktande
av att insatserna är långsiktiga och avkastning på redan gjorda
aktiekapitalsatsningar i form av utdelningar och reavinster ligger ett antal
år fram i tiden.

Hittills har Swedfund i kapital kunnat disponera 140 miljoner kronor
för investeringar i länderna i Central- och Östeuropa. Av dessa har ca 50
miljoner kronor kontrakterats. Ett utrymme på ca 90 miljoner kronor
återstår därmed fram till den 30 juni 1995. Fram till samma tidpunkt
beräknas Swedfund göra nya projektåtaganden till ett värde av 75-130
miljoner kronor. Swedfund anger att det förefaller rimligt att bolaget

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

248

tillförs 40 miljoner kronor för budgetåret 1994/95, vilket skulle innebära Prop. 1993/94:100
att den högre åtagandesiffran täcks in. Regeringen instämmer i Bilaga 4
Swedfunds bedömning att investeringsbehoven i Central- och Östeuropa
är stora och motiverar en kapitalökning. Det är regeringens bedömning
att 25 miljoner kronor är tillfyllest för att klara Swedfunds åtaganden för
kommande budgetår. För tiden därefter kan inom ramen för ett fortsatt
samarbetsprogram för Central- och Östeuropa ytterligare kapitaltillskott
till Swedfund International AB bli aktuellt.

Stöd till utbildning, forskning, kultur, m.m.

Svenska institutet (SI) har till uppgift att främja Sveriges internationella
kontakter genom utbyte inom utbildning och forskning, samt genom
kultur- och erfarenhetsutbyte. SI:s samarbetsprogram på den högre
utbildningens och forskningens område, i form av kurser, konferenser
och personutbyte, är viktiga bidrag till kunskapsuppbyggnaden inom de
prioriterade områdena demokratisering, marknadsekonomi och miljö.

Behoven av samarbete på kulturområdet är stora efter alla år av
isolering. Därför är stöd till bevarandet av kultur och kulturinstitutioner
i Östersjöregionen angeläget, liksom satsningen på svenskundervisning
i de baltiska länderna. En särskild satsning på språkundervisning till de
baltiska ländernas rysktalande befolkning kan förväntas bli aktuell. Även
den ryska kulturen i dessa länder bör stödjas.

Av de 45 miljoner kronor som SI disponerar under innevarande
budgetår har 10 miljoner kronor avsatts för stöd till upprättande av en
handelshögskola i Riga. För samarbetsprojekt på kulturområdet har
reserverats 7 miljoner kronor, varav 2 miljoner kronor för satsningar
inom det kulturella Östersjöprojektet Ars Baltica. Resterande 28 miljoner
kronor används till expertutbyten och kurser, informationsmaterial på
ryska och baltiska språk, stipendier för studier på universitet eller
högskola i Sverige, gemensamma högskoleprojekt med länderna i
Central- och Östeuropa samt svenskundervisning.

SI meddelar i sin anslagsframställning för budgetåret 1994/95 att
behovet av och efterfrågan på insatser i Central- och Östeuropa inom SI:s
olika verksamhetsprogram har ökat kraftigt.

Regeringen beräknar medelsbehovet för dessa ändamål till 45 miljoner
kronor, vilket i praktiken innebär en höjning med 10 miljoner kronor
eftersom innevarande års anslag innefattar särskilda medel som är
avsedda för Handelshögskolan i Riga. För administrativa ändamål kan

1,3 miljoner kronor disponeras.

Kärnsäkerhet m.m.

Under innevarande budgetår har regeringen inom ramen för
östsamarbetsprogrammet anvisat 25 miljoner kronor för insatser på
kärnsäkerhetens och strålskyddets område genom Statens kämkrafts-
inspektion (SKI) och Statens strålskyddsinstitut (SSI). Härutöver har
åtaganden gjorts om ett extraordinärt bidrag om 5 miljoner kronor till

249

SKI for att stödja uppbyggnad av kontrollsystem av kärnämne (höganrikat
uran och plutonium) i OSS och de baltiska länderna. Regeringen anser
det angeläget att även för nästa budgetår kunna anvisa 30 miljoner kronor
för insatser på strålskyddets och kärnsäkerhetens område i Central- och
Östeuropa, varav 5 miljoner kronor är avsedda för att stödja
uppbyggnaden av kontrollsystem av kärnämne i OSS och de baltiska
länderna.

Baltiska investeringsprogrammet

Framväxten av livskraftiga små och medelstora företag är en
grundläggande förutsättning för att övergången till marknadsekonomi i
de baltiska länderna skall lyckas. Vid Nordiska ministerrådets möte i
mars 1992 fattades beslut om ett baltiskt investeringsprogram om ca 100
miljoner ECU (motsvarande ca 800 miljoner kronor) över tre år för
tekniskt och finansiellt stöd till små och medelstora företag.

Programmet genomförs av Nordiska investeringsbanken, Nordiska
projektfonden och Europeiska utvecklingsbanken. För innevarande
budgetår, som är det andra verksamhetsåret, har regeringen avdelat 50
miljoner kronor.

Att etablera finansiell verksamhet i ett relativt tidigt skede av
omvandlingsprocessen är förenat med betydande komplikationer av legal,
institutionell och administrativ karaktär. Det baltiska investerings-
programmet löper emellertid planenligt i Estland och Lenland. I Litauen
har det ännu inte varit möjligt att upprätta en nationell investeringsbank.
Etableringen av en sådan väntas kunna ske inom kort. Programmet löper
till den 1 juli 1995 och kommer därefter att utvärderas.

Det baltiska investeringsprogrammet har förutsättningar att bli ett
betydelsefullt stöd för små och medelstora företag i de baltiska länderna.
I enlighet med de tidigare utfästelserna kommer 50 miljoner kronor att
avsättas för det svenska bidraget under programmets tredje
verksamhetsår.

Multilateralt stöd

Multilaterala organ som Världsbanken (IBRD), Europeiska utvecklings-
banken (EBRD), Internationella valutafonden (IMF), OECD, FN och
dess fackorgan, Europarådet m.fl. har inom sina respektive kompetens-
områden utvecklat omfattande verksamheter och program med särskild
inriktning på de central- och östeuropeiska ländernas behov. Huvuddelen
av dess program finansieras av organens ordinarie resurser. Tillskott av
ytterligare medel behövs där den aktuella verksamheten inte ryms inom
organisationens ordinarie mandat. Över detta anslag finansieras även
Sveriges bidrag till Nordiska miljöfinansieringsbolaget (NEFCO) till
vilket Sverige utfäst sammanlagt 14,8 miljoner ECU över en sexårsperiod
(1990/91-1995/96), eller ca 23 miljoner kronor per år.

De internationella programmen och det bilaterala samarbetet
växelverkar med varandra. Från svensk synpunkt är detta viktigt i flera

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

250

avseenden. Genom finansiella flöden från de multilaterala institutionerna
kan investeringar och stora infrastrukturella projekt genomföras i de
central- och östeuropeiska länderna. Via medverkan i det multilaterala
samarbetet kan Sverige även fungera som katalysator för bidrag från
andra länder till aktiviteter i vårt geografiska närområde. Därigenom
främjas ett fördjupat och breddat internationellt engagemang för bl.a. de
baltiska länderna. De internationella programmen ger vidare Sverige
möjligheter att göra insatser - företrädesvis i form av tekniskt bistånd -
i central- och östeuropeiska länder utanför det närområde som prioriteras
i det bilaterala samarbetet. Det finansiella flödet som går genom de
internationella finansieringsinstitutionerna har dessutom betydelse för
inriktningen av Sveriges eget bilaterala samarbete. En viktig uppgift för
det svenska tekniska samarbetet blir att komplettera det multilaterala
finansiella stödet och medverka till att det utnyttjas effektivt.

En accelererande reformprocess kommer att ställa krav på ökade
multilaterala insatser. Flera initiativ diskuteras redan internationellt.
Sverige har ett starkt intresse av att kunna påverka inriktningen av denna
verksamhet. Inte minst när det gäller Ryssland är en utökad beredskap
för deltagande i multilaterala insatser angelägen. Beredskap att delta i
särskilda multilaterala fonder för Central- och Östeuropa bör också finnas
under detta anslag.

Budgetåret 1993/94 har regeringen avsatt 90 miljoner kronor för
multilateralt samarbete med länderna i Central- och Östeuropa. Med
hänsyn framförallt till det starka svenska intresset av att aktivt medverka
i multilaterala insatser i Ryssland bör en ökning av medelsramen med 15
miljoner kronor till 105 miljoner kronor komma till stånd för budgetåret
1994/95.

Till regeringens disposition

Utvecklingen i Central- och Östeuropa är svårförutserbar och man har att
räkna med att reformerna liksom hittills kommer att genomföras i olika
takt i skilda länder. Samtidigt som samarbetet med de central- och
östeuropeiska länderna bör präglas av kontinuitet i syfte att underlätta en
långsiktig samhällsomvandling, måste det vara flexibelt och kunna
anpassas till förändrade behov. Erfarenheten har visat att det ofta är
nödvändigt att snabbt genomföra nya insatser. Regeringen bör därför
förfoga över medel för att tillmötesgå sådana behov. Regeringen bedömer
det angeläget att också i fortsättningen disponera medel för att finansiera
insatser som i dagsläget ännu inte kan identifieras som konkreta projekt.
Redan nu kan dock konstateras ett behov av intensifierat samarbete med
nordvästra Ryssland och då framför allt med S:t Petersburg. Den
pågående demokratiseringprocessen i Ryssland kan även komma att ställa
krav på fortsatta, centrala rådgivningsinsatser. I ljuset av ett EU-
medlemskap kan ytterligare insatser, t.ex. inom forskningsområdet, bli
aktuella. Andra projekt som kan komma att bli föremål för finansiering
är BITS föreslagna kreditfacilitet för miljö- och infrastrukturprojekt och
ett utökat rättssamarbete med de baltiska länderna.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

251

18 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 4

I skilda sammanhang, bl.a. i den nyligen framlagda utredningen av Prop. 1993/94:100
östsamarbetets organisation (Ds 1993:79), har informationens betydelse Bilaga 4
då det gäller samarbetet med Central- och Östeuropa, betonats. Under det
gångna året har Utrikesdepartementet förstärkt insatserna på informa-
tionsområdet. Nya skrifter har getts ut och presentationer av
östsamarbetet för deltagare i kurser, seminarier o.d. har blivit en
integrerad del av departementets arbete. Sådan verksamhet, med syfte att
öka allmänhetens kunskaper om och insyn i det svenska östsamarbetet,
kommer att ägnas fortsatt uppmärksamhet i samverkan med de
verkställande myndigheterna.

För bl.a. dessa ändamål bör ett belopp om 76,5 miljoner kronor stå till
regeringens förfogande under nästa budgetår.

Suveränitetsstöd

Suveränitetsstödet har enligt regeringens uppfattning en central roll att
spela inom östsamarbetet. En effektiv kontroll över de egna territorierna
utgör en viktig förutsättning för Estlands, Lettlands och Litauens säkerhet
och därmed också för stabiliteten i Östersjöområdet. Särskilda
stödinsatser för att bidra till befästandet av Estlands, Lettlands och
Litauens suveränitet har successivt utvecklats sedan hösten 1991.
Regeringen avser att fortsatt aktivt bidraga till detta genom att ytterligare
resurser avsätts för suveränitetsstöd till de baltiska länderna. Under
innevarande budgetår har regeringen avsatt 50 miljoner kronor för detta
ändamål. Insatserna omfattar bl.a. stöd till polis- och tullväsende, gräns-
och kustbevakning, säkerhetspolitisk kompetensuppbyggnad, räddnings-
tjänst och civilt samt militärt försvar. Suveränitetsstödsinsatsema har sin
tyngdpunkt i kunskapsöverföring, men kan även omfatta materielstöd.

På regeringens uppdrag har Försvarets materielverk i samråd med
Försvarets forskningsanstalt genomfört en studie av övervakningssystem
för de baltiska länderna. I studien, som redovisades i början av
september 1993, diskuteras olika ambitionsnivåer för gräns-, kust- och
luftbevakning och lämnas förslag till stöd som i enlighet med regeringens
anvisningar skall kunna genomföras inom tre år. Kostnaderna för att
genomföra de föreslagna insatserna beräknas uppgå till 60 miljoner
kronor, att fördelas på tre år.

Mot bakgrund av det fortsatta behovet av insatser för suveränitetsstöd
samt de omfattande åtaganden som förutses med anledning av över-
vakningsstudien anser regeringen att medlen avseende suveränitetsstöd
bör ökas med 10 miljoner kronor till 60 miljoner kronor för budgetåret
1994/95.

Handelshögskolan i Riga

Riksdagen beslutade i juni 1993 (prop. 1992/93:150 bil 7, bet.
1992/93:UU33, rskr. 1992/93:410) att bidra med 45 miljoner kronor till
upprättandet av en handelshögskola i Riga för budgetåren
1993/94-1995/96. Projektet utgör Sveriges bidrag till Östersjörådets

252

utbildningsinitiativ Euro-Faculty. För innevarande budgetår har 10 Prop. 1993/94:100
miljoner kronor avsatts för detta ändamål. Regeringen avser budgetåret Bilaga 4
1994/95 avsätta 35 miljoner kronor för perioden 1994/95-1995/96.

Bemyndigande för regeringen att få göra utfästelser

En del av insatserna som finansierats inom anslaget är av flerårig
karaktär. Regeringen föreslår därför att riksdagen bemyndigar regeringen
att inom ramen för ett fortsatt samarbetsprogram för Central- och
Östeuropa få göra utfästelser under budgetåret 1994/95 om högst en
miljard kronor¹ avseende budgetåret 1995/96.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att inom ramen för ett fortsatt
samarbetsprogram för Central- och Östeuropa få göra utfästelser
under budgetåret 1994/95 intill ett belopp om högst
1 000 000 000 kr avseende budgetåret 1995/96,

2. till Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa för
budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 756 499 000
kr.

G 2. Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga
garantier till länder i Central- och Östeuropa

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag 1 000

1994/95 Förslag 1 000

Anslaget disponeras för täckande av eventuella förluster i anledning av
statliga garantier avseende finansiellt stöd och exportkreditgarantier till
länder i Central- och Östeuropa i de fall avsättningen under anslaget G 3.
Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och
exportkreditgarantier ej är tillräcklig. Kostnader som belastar detta anslag
skall finansieras i första hand med anslag under littera G. och i andra
hand genom omfördelningar inom statsbudgeten. Anslaget bör föras upp
med ett formellt belopp på 1 000 kr.

¹ Från beloppet avräknas avsättningar under anslaget G 3.

253

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garantier
till länder i Central- och Östeuropa för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 1 000 kr.

G 3. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för
finansiellt stöd och exportkreditgarantier

1993/94 Anslag 230 000 000¹ Reservation 25 000 000

1994/95 Förslag 240 000 000

¹ Nytt anslag.

Anslaget disponeras för avsättning för förlustrisker vad avser garantier
för finansiellt stöd och exportkreditgarantier till länder i Central- och
Östeuropa. Av anslaget framgår också ramen för det betalningsansvar
staten ikläder sig i form av statsgarantier.

Länderna i Central- och Östeuropa har behov av finansiellt stöd för att
påskynda reformprocessen. Detta kan bland annat avse betalnings-
balansstöd eller ett mer strukturellt inriktat stöd kopplat till utlåning från
internationella organisationer. Efter särskilt regeringsbeslut kan finansiellt
stöd lämnas i form av statliga garantier för krediter till länderna i
Central- och Östeuropa.

Riksdagen beslutade i juni 1991 att medge att staten ikläder sig
betalningsansvar för kreditgivning till länder i Central- och Östeuropa till
ett belopp av högst 800 miljoner kronor. Av beloppet intecknades ca 750
miljoner kronor för finansiellt stöd till Tjeckoslovakien, Ungern,
Bulgarien och Rumänien samt garantiutfästelse för Europarådets fond för
bosättning och regional utveckling. För budgetåret 1992/93 beslutade
riksdagen om en ram om högst 800 miljoner kronor. Av beloppet togs
ca 550 miljoner kronor i anspråk för finansiellt stöd till Estland,
Lettland, Litauen och Rumänien samt Nordiska investeringsbanken
(baltiska investeringsprogrammet). Även för budgetåret 1993/94 har
riksdagen beslutat om en ram om 800 miljoner kronor. Av denna har
regeringen hittills utfäst finansiellt stöd om ca 34 miljoner kronor till
Albanien.

Det kommer även under bugetåret 1994/95 att inom ramen för bl.a.
G 24-samarbetet finnas ett fortsatt behov av kompletterande
betalningsbalansstöd till länderna i Central- och Östeuropa. Det kan
framöver också bli aktuellt att lämna kompletterande betalningsbalansstöd
till de OSS-stater som genomför ett av Internationella valutafonden stött
strukturanpassningsprogram. Det bör inom ramen för det statliga
garantiåtagandet även finnas utrymme för ett mera strukturellt inriktat
stöd, kopplat till utlåning från multilaterala organ. För budgetåret 1994/95

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

254

bör ramen för de statliga garantiåtagandena uppgå till 650 miljoner
kronor.

För att täcka eventuella förluster, som kan uppstå med anledning av
statliga garantier för finansiellt stöd, måste riskavsättningar göras. Ett
riktmärke för hur stora de totala riskavsättningama avseende
statsgarantier för finansiellt stöd bör vara i framtiden är de 10 % av
totala utestående krediter som EG tillämpar för liknande åtaganden. Detta
betyder att tidigare gjorda avsättningar kan komma att justeras i
efterhand. För budgetåret 1994/95 bör 90 miljoner kronor avsättas för
statsgarantier för finansiellt stöd. Hittills har inga förluster uppkommit
avseende garantiutfästelser för sådant stöd.

Utvidgad handel med länderna i Central- och Östeuropa är viktig för
att underlätta omställningen av ekonomin och skapa underlag för tillväxt.
Investeringsbehoven i de aktuella länderna är mycket omfattande. Statliga
exportkreditgarantier är i många fall en förutsättning för att företag skall
våga ta på sig de risker som kreditaffärer med dessa länder är förenade
med.

På regeringens förslag beslutade riksdagen våren 1993 (prop.
1992/93:100 bil 4, bet. 1992/93:UU16, rskr. 1992/93:263) att inrätta en
särskild exportkreditgarantiram om en miljard kronor för de baltiska
länderna och Ryssland. Regeringen uppdrog därefter åt Exportkredit-
nämnden (EKN) att administrera verksamheten i enlighet med vissa
riktlinjer, vilka grundade sig på riksdagsbeslutet.

I en skrivelse till regeringen i oktober 1993 meddelade EKN att
nämnden per den 30 september hade mottagit preliminära och
fullständiga ansökningar för garantier under ramen till ett sammanlagt
belopp om knappt 1 300 miljoner kronor. 13 utfästelser till ett belopp om
drygt 300 miljoner kronor har gjorts till och med november 1993.

EKN gör i skrivelsen bedömningen att det ännu är för tidigt att dra
några slutsatser i fråga om tillämpningen av de riktlinjer statsmakterna
har fastställt för verksamheten. Industriförbundet har i en skrivelse till
Utrikesdepartementets handelsavdelning framfört vissa synpunkter på
riktlinjerna.

Regeringen delar EKN:s bedömning i denna fråga. Riktlinjerna kan
dock komma att justeras om det skulle visa sig nödvändigt. En
förutsättning härför är dock att förlusterna inte bedöms bli större än de
sammantagna avsättningar för förluster som har gjorts under detta anslag.

Skulle det visa sig att ramen är otillräcklig för att nämnden skall kunna
utfärda garantier för affärer som överensstämmer med de nu gällande
riktlinjerna anser regeringen att det kan finnas skäl att återkomma till
riksdagen med begäran om en utökad ram. Skulle en utökad ram
aktualiseras, kommer ytterligare avsättningar att behöva göras.

Vad beträffar garantigivning för Ryssland har regeringen i sina
riktlinjer till EKN konstaterat att nämnden borde kunna utfärda garantier
under förutsättning att landet träffade en överenskommelse om stöd från
Internationella valutafonden (IMF) under den nya faciliteten för länder
i omvandling från planekonomi. Ryssland ingick ett sådant avtal med
IMF den 30 juni 1993 och EKN öppnade för garantigivning dagen därpå.
IMF har senare tillfälligt avbrutit utbetalningar under faciliteten på grund

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

255

av att Ryssland inte uppfyllt de uppställda kraven. EKN är dock fortsatt
öppet för garantigivning under iakttagande av viss försiktighet, i syfte att
undvika förluster.

För att täcka eventuella förluster som kan uppstå med anledning av
exportkreditgarantiramen måste riskavsättningar göras. Då förlustrisken
bedöms vara större för exportkreditgarantier än för finansiellt stöd
föreslår regeringen att ytterligare 150 miljoner kronor beräknas härför.

Om kostnaden för förluster överstiger det belopp som finns fonderat
under detta anslag bör överskjutande belopp belasta anslaget G 2.
Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garantier till
länder i Central- och Östeuropa.

Regeringen beräknar behovet av anslagsmedel under detta anslag för
förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkredit-
garantier till 240 miljoner kronor för budgetåret 1994/95.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. medger att staten under budgetåret 1994/95 ikläder sig
betalningsansvar i form av statsgarantier för finansiellt stöd till
länder i Central- och Östeuropa till ett belopp om högst
650 000 000 kr.

2. till Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt
stöd och exportkreditgarantier för budgetåret 1994/95 anvisar ett
reservationsanslag på 240 000 000 kr.

256

Bilaga 4.1

Förteckning över Sveriges lönade utlandsmyndigheter samt
ackrediteringar för de Stockholmsbaserade ambassadörerna per den
1 januari 1994.

I. Beskickningar

(sidoackrediteringar inom parentes)

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Abidjan

(Lomé, Ouagadougou, Porto Novo)
Addis Abeba

(Djibouti)

Alger

Amman

Ankara

Athen

Bagdad**)

Bangkok

(Rangoon, Vientiane)

Beirut**)

Belgrad

Bern

(Vaduz)

Bissau*)

Bonn

Brasilia

Bryssel

(Luxemburg)

Budapest

Buenos Aires

(Asunciön, Montevideo)

Bukarest

Canberra

(Honiara, Port Moresby, Port Vila)
Caracas

(Bridgetown, Port of Spain)

Colombo*)

Damaskus

(Beirut)

Dar es Salaam

Dhaka

Dublin

Gaborone

(Maseru)

Guatemala

(San Salvador, Tegucigalpa)

Haag

Hanoi

Harare

Havanna

Heliga Stolen

(San Marino)

Helsingfors

Islamabad

(Malé)

Jakarta

Kairo

(Khartoum)

Kiev

Kinshasa*)

Kuala Lumpur

Kuwait

(Abu Dhabi, Doha, Manarna)

Köpenhamn

Lagos

(Accra)

Lima

(Laz Paz)

Lissabon

(Bissau, Praia)

London

Luanda

(Sao Tomé)

Lusaka

(Lilongwe)

Madrid

Managua

(San José, Panama)

Manila

Maputo

(Mbabane)

Mexico

Moskva

(Alma-Ata, Asjchabad, Baku, Bisjkek

Jerevan, Minsk, Tasjkent, Tbilisi)

Nairobi

(Bujumbura, Kampala, Kigali) 257

New Delhi

(Colombo, Kathmandu, Thimphu)
Oslo

Ottawa

(Nassau)

Paris

Peking

(Pyongyang, Ulan Bator)

Prag

(Bratislava)

Pretoria

Pyongyang*)

Rabat

Reykjavik

Riga

Riyadh

(Muscat, Sana)

Rom

(Tirana)

Santa Fé de Bogotå

(Quito)

Santiago de Chile

Seoul Prop. 1993/94:100

Singapore Bilaga 4

(Bandar Seri Bagawan)
Sofia

Tallinn

Teheran

Tel Aviv

(Nicosia)

Tokyo

Tripoli

Tltnis

Vientiane*)

Vilnius

Warszawa

Washington

Wellington

(Apia, Nuku’alofä, Suva)

Wien

(Ljubljana)

Windhoek

Zagreb

*) Beskickningen förestås av en t.f. chargé d’affaires

**) Beskickningen är eller kommer tills vidare att vara obemannad

II. Delegationer

Sveriges ständiga representation vid Förenta nationerna i New York
Sveriges ständiga representation vid de internationella organisationerna
i Geneve

Sveriges delegation vid Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling (OECD) i Paris

Sveriges delegation vid de Europeiska gemenskaperna (EG) i Bryssel
Sveriges delegation vid Europarådet i Strasbourg

Sveriges delegation vid konferensen om säkerhet och samarbete i Europa
(ESK) i Wien

258

III. Karriärkonsulat

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

a) Generalkonsulat
Berlin

Hamburg

Hongkong

Istanbul

Jeddah
Jerusalem

Los Angeles

Milano

New York

S:t Petersburg

Sydney

b) Konsulat
Mariehamn

IV. Stockholmsbaserade ambassadörer

De fem sändebuden har följande ackrediteringar:

1. Bangui (Centralafrikanska Republiken), Brazzaville (Kongo), Kinshasa
(Zaire), Libreville (Gabon), Malabo (Ekvatorialguinea), Yaoundé
(Kamerun).

2. Banjul (Gambia), Freetown (Sierra Leone), Monrovia (Liberia).

3. Bamako (Mali), Conakry (Republiken Guinea), Dakar (Senegal),
Niamey (Niger), Nouakchott (Mauretanien).

4. Antananarivo (Madagaskar), Mogadishu (Somalia), Moroni
(Comorema), Port Louis (Mauritius), Valletta (Malta), Victoria
(Seychellerna).

5. Basseterre (St Christopher och Nevis), Belmopan (Belize), Castries (St
Lucia), Georgetown (Guyana), Kingston (Jamacia), Kingstown (St
Vincent och Grenadinema), Paramaribo (Surinam), Port-au-Prince
(Haiti), Roseau (Dominica), Santo Domingo (Dominikanska Republiken),
St Georg's (Grenada), St John's (Antigua och Barbuda).

259

Anslagsförteckning

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

A. Utrikesförvaltningen m.m.

A 1. Utrikesförvaltningen, ramanslag

A 2. Kursdifferenser, förslagsanslag

A 3. Honorärkonsuler, förslagsanslag

A 4. Nordiskt samarbete, förslagsanslag

A 5. Utredningar m.m., reservationsanslag

A 6. Officiella besök m.m., förslagsanslag

A 7. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare
i utlandet m.m., förslagsanslag

1 564 784 000

1 000

15 500 000

1 666 000

10 211 000

9 680 000

4 500 000

1 606 342 000

B.	Bidrag till vissa internationella organisationer
B 1.	Förenta nationerna, förslagsanslag	199 206 000
B 2.	Nordiska ministerrådet, förslagsanslag	250 000 000
B 3.	Europarådet, förslagsanslag	30 222 000
B 4.	Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), förslagsanslag	22 573 000
B 5.	Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA),
	förslagsanslag	113 850 000
B 6.	Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m, förslagsanslag	9 018 000
B 7.	Internationell råvarulagring, förslagsanslag	1 750 000
B 8.	Övriga internationella organisationer m.m., förslagsanslag	2 964 000
B 9.	Fredsbevarande verksamhet, reservationsanslag	836 294 000
B 10.	Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK), förslagsanslag	32 894 000
		1 498 771 000
C.	Internationellt utvecklingssamarbete
C 1.	Bidrag till internationella biståndsprogram, reservationsanslag	3 295 000 000
C 2.	Utvecklingssamarbete genom Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), reservationsanslag	6 290 000 000
C 3.	Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), ramanslag	314 700 000

260

C 4.	Stöd till ekonomiska reformer och skuld- lättnad, reservationsanslag 1 000 000 000		Prop. 1993/94:100 Bilaga 4
C 5.	Utvecklingssamarbete genom Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), reservationsanslag	815 000 000
C 6.	Beredningen för internationellt tekniskt- ekonomiskt samarbete (BITS), ramanslag	20 700 000
C 7.	U-landsforskning genom Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), reservations- anslag	425 000 000
C 8.	Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), ramanslag	27 500 000
C 9.	Näringslivsbistånd genom Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) och Swedfund International AB, reservationsanslag	135 000 000
C 10.	Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP), ramanslag	29 000 000
C 11.	Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum), ramanslag	32 300 000
C 12.	Nordiska afrikainstitutet, ramanslag	6 100 000

C 13. Projektbistånd till vissa länder m.m.,

reservationsanslag 66 900 000

12 457 200 000

D.	Information om Sverige i utlandet m.m.
D 1.	Svenska institutet, reservationsanslag	60 264 000
D 2.	Övrig information om Sverige i utlandet, reservationsanslag	13 754 000
		74 018 000
E.	Utrikeshandel och exportfrämjande
E 1.	Kommerskollegium, ramanslag	47 230 000*
E 2.	Exportfrämjande verksamhet, reservations- anslag	149 785 000
E 3.	Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar, förslagsanslag	1 000
E 4.	Krigsmaterielinspektionen, ramanslag	5 084 000
E 5.	Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet, anslag	2 500 000

* beräknat belopp

261

E6.	Medel för översättning av EG:s regelverk, reservationsanslag	11 500 000
E 7.	Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit, förslagsanslag	1 000
E 8.	Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m., förslagsanslag	1 000
E 9.	Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder, förslagsanslag	50 000 000
		266 102 000
F.	Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.
F 1.	Utredningar och andra insatser på det utrikes- politiska området, reservationsanslag	2 511 000
F 2.	Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling, reservationsanslag	10 000 000
F 3.	Bidrag till Stockholms internationella freds- forskningsinstitut (SIPRI), reservationsanslag	21 850 000
F4.	Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet, anslag	12 259 000
F5.	Utrikespolitiska Institutet, anslag	10 340 000
F 6.	Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse, reservationsanslag	3 588 000
		60 548 000
G.	Samarbete med Central- och Östeuropa
G 1.	Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa, reservationsanslag	756 499 000
G 2.	Täckande av eventuella förluster i anledning av
	statliga garantier till länder i Central- och Östeuropa, förslagsanslag	1 000
G 3.	Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier, reservationsanslag	240 000 000

996 500 000

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Summa kr 16 959 481 000

262

Innehållsförteckning

Utrikesdepartementet

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

Inledning ................................... 1

Utrikespolitik, Europa- och utrikeshandelspolitik och

internationellt utvecklingssamarbete................... 1

Allmänna överväganden.......................... 1

Medlemskapsförhandlingama med Europeiska unionen....... 7

EES-avtalet.................................. 8

Europainformation och medel för ja- och nejkampanjer i
folkomröstningen om EU-medlemskap ................. 9

Förenta nationerna ............................. 10

FN :s fredsbevarande operationer..................... 11

ESK ...................................... 12

Nedrustningsfrågor ............................. 12

Nordiskt samarbete............................. 13

Central- och Östeuropa........................... 14

GATT/Uruguayrundan och övriga multilaterala handelsfrågor ... 18

Förbindelser med länder utanför Europa................ 19

Internationellt utvecklingssamarbete................... 21

Exportfrämjande, exportfinansiering m.m................ 22

Ekonomiska sanktioner........................... 22

Krigsmateriel................................. 24

Exportkontroll................................ 24

Rättsfrågor .................................. 25

Utrikesförvaltningen............................. 27

Sverige-information och kulturutbyte .................. 28

Förändrade betalningstidpunkter i internationella organisationer . . 29

Tekniska justeringar av anslag för budgetåret 1994/95 ........ 29

A. Utrikesförvaltningen m.m............... 31

A 1. Utrikesförvaltningen ....................... 31

A 2. Kursdifferenser .......................... 34

A 3. Honorärkonsuler ......................... 35

A 4. Nordiskt samarbete........................ 35

A 5. Utredningar m.m.......................... 35

A 6. Officiella besök m.m....................... 36

A 7. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet . . 36

B. Bidrag till vissa internationella organisationer ... 38

B 1. Förenta nationerna ........................ 38

B 2. Nordiska ministerrådet...................... 41

B 3. Europarådet ............................ 41 263

B 4. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling

(OECD)............................... 42

B 5. Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA)...... 43

B 6. Organisationer för internationell handel och

råvarusamarbete m.m....................... 44

B 7. Internationell råvarulagring................... 45

B 8. Övriga internationella organisationer m.m.......... 46

B 9. Fredsbevarande verksamhet................... 47

B 10. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa

(ESK) ................................ 49

C. Internationellt utvecklingssamarbete..........51

Utvecklingssamarbetet i ett internationellt perspektiv ... 51

Utvecklingen i världen.......................51

Resursflöden och skuldsituationen............... 53

Det internationella biståndet .................. 54

Växande behov, stagnerande resurser............. 57

Mål och förutsättningar för det svenska utvecklings-
samarbetet .............................58

En sammanhållen politik ....................58

Bistånd i samverkan ....................... 60

För ett effektivare bistånd.................... 63

Opinionen och biståndsviljan.................. 64

Viktiga frågor i utvecklingssamarbetet.............64

Demokrati och mänskliga rättigheter ..............64

Från katastrof till återuppbyggnad............... 66

Ökade resursflöden och skuldlättnad för stöd till marknads-
ekonomiska reformer....................... 68

För en hållbar utveckling .................... 69

Miljö och utveckling.................... 69

Befolkning och utveckling................. 70

Jordbruk och utveckling.................. 71

Kvinnor och utveckling .................. 72

Barn och utveckling .................... 73

Utredningar, utvärdering och fördjupat analysarbete ... 74

EU, Sverige och biståndet.....................74

Biståndskreditutredningen.................... 75

Ett resultatorienterat synsätt....................76

Multilateral upphandling..................... 77

Valövervakningsinstitutet..................... 78

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

264

Politiska partier .......................... 80

UNICEF-kommittén ....................... 80

Biståndsanslagen m.m...................... 80

Multilateralt utvecklingssamarbete.............. 84

Cl. Bidrag till internationella biståndsprogram ......... 91

Bilateralt utvecklingssamarbete................120

C 2. Utvecklingssamarbete genom Styrelsen för
internationell utveckling (SIDA) ................ 166

C 3. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)........ 174

C 4. Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad.......177

C 5. Utvecklingssamarbete genom Beredningen för

internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) ... 182

C 6. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt

samarbete (BITS)......................... 185

C 7. U-landsforskning genom Styrelsen för u-landsforskning

(SAREC).............................. 187

C 8. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)........... 189

C 9. Näringslivsbistånd genom Styrelsen för internationellt

näringslivsbistånd (SWEDECORP) och Swedfund

International AB.......................... 191

C 10. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd

(SWEDECORP).......................... 194

C 11. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö

(Sandö U-centrum)........................ 195

C 12. Nordiska afrikainstitutet..................... 198

C 13. Projektbistånd till vissa länder m.m..............200

D. Information om Sverige i utlandet m.m.......204

D 1. Svenska institutet ......................... 204

Radioprogramverksamhet för utlandet............ 205

D 2. Övrig information om Sverige i utlandet...........208

E. Utrikeshandel och exportfrämjande.........210

E 1. Kommerskollegium........................ 210

Tullpreferenser för Albanien .................. 211

E 2. Exportfrämjande verksamhet.................. 213

E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för
skadeersättningar ......................... 215

E 4. Krigsmaterielinspektionen.................... 221

E 5. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet........223

Prop. 1993/94:100

Bilaga 4

265

E 6.

E 7.

E 8.

E 9.

Medel för översättning av EG:s regelverk..........

Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom

AB Svensk Exportkredit.....................

Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende
export av fartyg m.m.......................

Ersättning for extra kostnader for förmånlig
kreditgivning till u-länder....................

223 Prop. 1993/94:100
Bilaga 4

224

226

F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor ... 228

F 1. Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska
området............................... 228

F 2. Information och studier om säkerhetspolitik och
fredsfrämjande utveckling.................... 229

F 3. Bidrag till Stockholms internationella
fredsforskningsinstitut (SIPRI) .................231

F 4. Forskning till stöd för nedrustning och internationell
säkerhet............................... 232

F 5. Utrikespolitiska Institutet .................... 235

F 6. Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och
säkerhetspolitisk betydelse.................... 236

G. Samarbete med Central- och Östeuropa ......238

G 1. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa.....245

G 2. Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga
garantier till länder i Central- och Östeuropa ........253

G 3. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för

finansiellt stöd och exportkreditgarantier...........254

Bilaga 4.1 Förteckning över Sveriges lönade utlandmyndigheter

samt ackrediteringar för de Stockholmsbaserade ambassadörerna

per den 1 januari 1994........................... 257

Bilaga 4.2 Svenskt bistånd 1992/93 (separat)............... -

Anslagsförteckning.............................. 260

Innehållsförteckning............................. 263

gotab 45528, Stockholm 1993

266

Svenskt
bistånd

1992/93

UTRIKESDEPARTEMENTET

Svenskt Bistånd 1992/93 ersätter "Fakta om
Sveriges bistånd”, som tidigare ingått som
bilaga till regeringspropositionen om svenskt
internationellt utvecklingssamarbete.

Statistiska uppgifter om ekonomi och utveck-
lignsnivå i länder som mottar svenskt bistånd
härrör från Human Development Report,
World Development Report och World Debt
Tables. Publiceringstillstånd har välvilligt
lämnats av United Nations Development Pro-
gramme, Världsbanken och Oxford Universi-
ty Press, New York.

Omslagsbild: Matutdelning i Mogadishu,
Somalia. Sverige hör till de största bidrags-
givarna till FN:s Somaliainsats.

Foto: C. Steele-Perkins, Magnum Photos

Redigering och formgivning:

Hardy Hedman, Katharina Zetterström,
Kjell Holm (UD) och Torbjörn Olofsson
(Olofsson & Dagnå)

ISBN: 91 7496-041-5

ISSN: 1104-0785

gotab 98876, Stockholm 1993

Förord

Utvecklingen i världen kan beskrivas ur flera olika perspektiv.

Den mörka bilden visar att en miljard människor lever i djupaste
fattigdom och ofta saknar mat för dagen. Ungefär lika många är an-
alfabeter. Väpnade konflikter pågår i mer än 50 länder och 35 miljo-
ner människor är på flykt.

Det ljusa perspektivet visar framstegen de senaste 30 åren: Livs-
längden i utvecklingsländerna har ökat med en tredjedel. Mer än 70
procent av befolkningen har nu tillgång till hälsovård. I många län-
der har de senaste åren demokratiseringsprocessen tagit fart. Politis-
ka och ekonomiska reformer banar vägen för en långsiktigt hållbar
utveckling.

Men framgångar och problem är ojämnt fördelade. Biståndet är
en av de faktorer som kan bidra till en ekonomisk och social utjäm-
ning, till en demokratisk samhällsutveckling och ökad respekt för
de mänskliga rättigheterna.

Årsberättelsen "Svenskt bistånd 1992/93" är en del av utvärde-
ringen av utvecklingssamarbetet. Den är också bilaga till budget-
propositionen. Det gångna biståndsåret har präglats av omfattande
katastrofinsatser i det forna Jugoslavien, Somalia och andra länder.
Samtidigt har det långsiktiga utvecklingssamarbetet fortsatt. 1992
blev det faktiska utfallet av det svenska biståndet 1,03 procent av
BNI - för första gången passerades alltså 1-procentsmålet!

"Svenskt bistånd 1992/93" riktar sig till beslutsfattare och förtro-
endevalda som sysslar med biståndsfrågor, men också till skol-
elever, studerande vid högskolor och universitet liksom till en
intresserad allmänhet. Min förhoppning är att redovisningen skall
bekräfta det som är min fasta övertygelse: biståndet behövs!

Alf Svensson

biståndsminister

Innehållsförteckning

Sveriges u-landsbistånd i världsperspektiv

En ny världsbild 12

Från riksdagsbeslut till biståndsinsats

Riksdag, regering och budget 14

Statliga myndigheter och organ för Sveriges bistånd 16

Styrnings- och samarbetsformer i biståndet 18

Multilateralt utvecklingssamarbete

Bistånd genom det multilaterala systemet 22

FN:s biståndsorganisationer 25

Nordiska FN-projektet 27

FN:s utvecklingsprogram (UNDP) 28

FN:s befolkningsfond (UNFPA) 30

FN:s barnfond (UNICEF) 31

FN:s kvinnofond (UNIFEM) 34

FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF)35

FN:s livsmedelsprogram (WFP) 36

FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA) 38

FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) 39

FN:s program för kontroll av beroendeframkallande medel (UNDCP) 42
UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC) 43

FN:s fackorgan 44

FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) 45

FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur (UNESCO) 45
Världshälsoorganisationen (WHO) 46

FN:s organisation för industriell utveckling (UNIDO) 46
Internationella arbetsorganisationen (ILO) 47

Internationella finansieringsorgan 48

Världsbanksgruppen och regionala utvecklingsbanker:

Världsbanken (IBRD) 56

Internationella utvecklingsfonden (IDA) 56

Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) 57

Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF) 57

Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) 58

Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF) 58
Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB) 59

Fonden för särskild verksamhet (FSO) 59

Internationella finansieringsbolaget (IFC) 60

Multilaterala investeringsgarantiorganet (MIGA) 61

Nordic Development Fund (NDF) 61

Övriga utvecklingsfonder:

Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) 62

Övriga organisationer:

Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF) 64
Development Humanitarian Assistance (DHA) 65

Globala miljöfonden (GEF) 65

Montrealprotokollets interimsfond för u-länder 66

Internationella organisationen för tropiskt timmer (ITTO) 67
Internationella juteorganisationen (IJO) 67

Habitat 68

Bilateralt utvecklingssamarbete

Bilateralt bistånd från land
till land 70

Afrika 72

Angola 74

Botswana 78

Eritrea 82

Etiopien 86

Guinea-Bissau 92

Kap Verde 98

Kenya 102

Lesotho 106

Mogambique 110

Namibia 116

Tanzania 122

Uganda 128

Zambia 132

Zimbabwe 138

Demokratistöd till Sydafrika 144
Regionalt ekonomiskt samarbete
i södra och östra Afrika 146
Biståndsinsatser i Väst-, Central-
och Nordafrika 148
Katastrofinsatser

i Somalia och Sudan 152

Asien 154

Bangladesh 156

Indien 160

Laos 164

Sri Lanka 170

Vietnam 174

Andra länder i Asien 180

Afghanistan 188

Filippinerna 184

Kambodja 186

Kina 180

Malaysia 181

Mellanöstern 190

Nepal 189

Pakistan 188

Thailand 183

Västbanken och Gaza 191

Latinamerika 192

Nicaragua och övriga
Centralamerika 194
Sydamerika 203

Bolivia 203

Chile 205

Ecuador 205

Europa 206

Albanien

F.d. Jugoslavien

Andra biståndsinsatser

Katastrofhjälp 210

Särskilda miljöinsatser 212
Enskilda organisationer 214
Mänskliga rättigheter
och demokrati 218

Stöd till ekonomiska reformer
och skuldlättnad 221

Särskilda program 227
U-landsforskning 228
Tekniskt samarbete och
utvecklingskrediter 229
Näringslivssamarbete 231
Nordiskt biståndssamarbete 232
Kvinnoinriktat bistånd 233

Biståndet fördelat på
enskilda länder 235

Budgettabeller 236

C1, C2, C3-anslagen

Förkortningar 248

Lokaltransport i Bai Bang, Vietnam,
ett välkänt svenskt biståndsprojekt.

Foto: Heldur Netocny, Bazaar. •

k* *& ..

En ny världsbild

Biståndet står i dag inför en ny situation
som innebär stora utmaningar. Den teknis-
ka utvecklingen har knutit världsdelar och
länder allt närmare varandra. Det går lätta-
re och snabbare att överföra information
och resurser från ett land till ett annat.
Samtidigt har kraven på samarbete ökat.

Blockgränsema från det kalla kriget har
brutits upp. Nya stater har bildats. Vissa
av de nya staterna, exempelvis i det forna
Sovjetunionen, har lägre bruttonationalin-

komst/ capita än Brasilien, Thailand m.fl.
länder på det södra halvklotet. Traditionel-
la u-länder, främst i Latinamerika och
Asien, har på kort tid lyckats nå en hög
utvecklingsnivå.

I takt med dessa förändringar framträ-
der spänningen mellan rika och fattiga i
världen alltmer som den avgörande poli-
tiska och ekonomiska frågan i vår tid.

Det handlar inte längre enbart om mot-
sättningar mellan det rika Nord och det

En bosnisk soldat återfinner
sin mor bland muslimska
flyktingar i Travnik.
Katastroferna i världen krä-
ver stora resurser, vilket med-
för allvarliga konsekvenser för
det långsiktiga biståndet.
Foto: Corinne Dufka,
Reuter/Pressens Bild

En jordbruksarbetare i Birki,
Pakistan, gör affärer med hjälp
av sin mobiltelefon. Bättre och
snabbare kommunikationer för
i-länder och u-länder närmare
varandra. Det ömsesidiga
beroendet ökar.

Foto: Orde Eliason, Bazaar.

SVENSKT UTVECKLINGSSAMARBETE I VÄRLDSPERSPEKTIV

Totala biståndsutbetalningar från DAC-länderna¹ netto

	1976-81	1981-86	1988	1989	1990	1991	1992
Löpande priser och växelkurser, miljarder US dollar
totalt	20,0	28,5	47,0	45,7	52,9	56,7	60,6
varav
bilateralt	13,3	19,7	31,9	32,9	37,1	41,3	41,1
multilateralt	6,7	8,8	15,1	12,8	15,8	15,4	19,5
1991 års priser och växelkurser, miljarder US dollar
totalt	37,5	46,8	53,7	52,9	54,8	56,7	57,1
varav
bilateralt	24,8	32,1	36,4	37,9	38,4	41,3	38,7
multilateralt	12,7	14,7	17,2	15,0	16,4	15,4	18,4
Procentuella förändringar
totalt	5,1	3,8	7,5	-1,5	3,5	3,2	0,8
varav
bilateralt	5,2	3,9	-0,8	4,0	1,5	6,7	-6,6
multilateralt	4,8	3,1	16,0	-14,5	8,2	-6,3	16,3

fattiga Syd. Bilden är nu mer brokig och
fattigdomen har kommit närmare inpå oss.

Ökande flyktingströmmar från kris-
drabbade områden, världsomfattande epi-
demier och miljöproblem hotar den globa-
la säkerheten. Det blir mer och mer
påtagligt att fred och stabilitet i världen
inte kan uppnås så länge klyftorna fortsät-
ter att vidgas.

Möjligheterna att gemensamt skapa en
hållbar ekonomisk och ekologisk utveck-
ling i världen har dock ökat efter det kalla
krigets slut. Samarbetsklimatet har för-
bättrats och biståndet behöver inte längre
användas för att trygga intressesfärer.

Den internationella lågkonjunkturen
har emellertid väckt farhågor om ökad

protektionism och minskad biståndsvilja i
den rika delen av världen.

Det internationella
utvecklingssamarbetet

Statistik från OECD:s biståndskommitté
(DAC) visar att det totala officiella bistån-
det från DAC:s medlemsländer ” till u-
länder och multilaterala institutioner 1992
ökade till 60,6 miljarder US dollar jämfört
med 56,7 miljarder US dollar året innan,
dvs. en ökning med 6,9 %. I reala termer,
med hänsyn tagen till förändringar i priser
och växelkurser mellan 1991 och 1992, blir
ökningen 0,8 %.

¹¹ DAC: Development Assistance Committee=OECD:s biståndskommitté har följande medlemsländer:

Australien. Belgien, Canada, Danmark, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Japan, Nederländerna, Nya Zeeland, Norge,
Portugal, Spanien, Sverige, Schweiz, Storbritannien, Tyskland, USA, Österrike, EG och Luxemburg.

SVENSKT UTVECKLINGSSAMARBETE I VÄRLDSPERSPEKTIV

USA, som traditionellt varit den största
biståndsgivaren i världen räknat i absoluta
termer, behöll sin förstaplats med
biståndsutbetalningar på totalt 11,7 mil-
jarder US dollar. Japan kom på andra
plats med 11,1 miljarder US dollar, efter
att ha ökat biståndsansträngningama un-
der hela 1980-talet. Sverige hamnade på
nionde plats med sina 2,5 miljarder US
dollar. (Se diagrammet nedan.)

FN har formulerat ett mål för biståndet
som innebär att 0,7 % av bruttonationalin-
komsten (BNI) i de industriellt utvecklade
länderna skall användas till bistånd i u-
ländema. DAC-statistiken visar dock att
endast fyra länder (Norge, Danmark,
Sverige och Nederländerna) uppfyllde
FN:s volymmål förra året (se diagram sid.
11). Med nuvarande långsamma öknings-
takt av biståndsutbetalningama från de
industriellt utvecklade länderna kommer
0,7 %-målet inte att nås förrän långt inpå

nästa sekel. Den streckade lin-
jen i diagrammet på nästa sida
visar det kraftiga trendbrott
som krävs om målet skall nås
år 2000.

Det svenska
utvecklings-
samarbetet

Den svenska riksdagen har sla-
git fast att minst 1 % av den
svenska bruttonationalinkom-
sten (BNI) varje år skall avsättas
till u-landsbistånd. Av dia-
grammet nedan framgår att

Utvecklingsbistånd från DAC:s medlemsländer 1992

Färgade staplar: DAC-ländernas bistånd i procent av BNI.

Svarta staplar: biståndets volym i USD. Krediter för militära ändamål kan i vissa fall
räknas in i biståndet (se stapeln för USA). I det totala biståndet från DAC-länder räk-
nas dock inte in avskrivningar av militära krediter. (DAC = Development Assistance
Committee, OECD:s biståndskommitté)

Miljarder

% av BNI

SVENSKT UTVECKLINGSSAMARBETE I VÄRLDSPERSPEKTIV

Sverige förra året betalade 1,03 % av BNI i
bistånd.

Det övergripande målet för det svenska
utvecklingssamarbetet är att förbättra lev-
nadsvillkoren för de fattigaste folken. Som
vägledning för hur fattigdomen i världen
skall bekämpas har riksdagen även specifi-
cerat fem delmål för biståndet:

• Resurstillväxt

• Ekonomisk och social utjämning

• Ekonomisk och politisk själv-
ständighet

• Demokratisk samhällsutveckling

• Framsynt hushållning med natur-
resurser och omsorg om miljön

Förhållandena i mottagarlandet spelar stor
roll för i vilken grad biståndet bidrar till
minskad fattigdom. Demokrati, respekt för
mänskliga rättigheter, marknadsekonomi
och effektivitet i biståndet är viktiga förut-
sättningar för en mångsidig och fram-
gångsrik utveckling. Dessa faktorer har
därför betonats i dialogen med u-ländema.
På senare år har de även, inom ramen för
de biståndspolitiska målen, tjänat som kri-
terier vid val av mottagarländer och vid
fördelningen av biståndet.

Genom erfarenhet och ökad kunskap
förs Sveriges utvecklingssamarbete framåt.
Under året har intresset fokuserats kring
biståndskriteriema och ett antal särskilt

prioriterade områden.

I ett demokratiskt samhälle, där med-
borgarnas mänskliga rättigheter respekte-
ras, finns de bästa möjligheterna för med-
borgarna att forma sitt samhälle och bygga
förutsättningar för en dynamisk utveck-
ling. Ett gynnsamt tillväxtklimat skapas i
ett marknadsekonomiskt system, där
marknadskrafterna styr resurserna till pro-
duktiva delar av ekonomin. Privata initia-

tiv och fri företagsamhet driver utveck-
lingen framåt. Men marknadsorienterade
lösningar måste kombineras med en fung-
erande offentlig sektor. Det krävs ett fast
regelverk och starka institutioner för att

% BNI

Om FN:s 0,7%-mål ska uppnås till år 2000 fordras
ett kraftigt trendbrott (streckade linjen). DAC-
ländernas bistånd har länge legat på en medelnivå
strax över 0_r3% av BNI.

den privata sektorn skall kunna fungera
väl som drivkraft i utvecklingen.

Effektiviteten i biståndet har fått mer
utrymme i diskussionerna än tidigare.
Ytterst handlar det om vilken effekt bistån-
det har på ett lands utveckling. Därför
måste det svenska biståndet anpassas efter
mottagarländernas möjligheter att använ-
da resurserna på ett effektivt sätt. Mot
denna bakgrund görs särskilda insatser
för att:

• främja en effektiv och rättvis resurs-
fördelning som bidrar till ekonomisk
och social utveckling och därmed be-
kämpar fattigdomen,

• förhindra korruption, maktmissbruk
och illegal kapitalflykt,

• minska militärutgifter till förmån för
utvecklingsändamål,

• bygga upp och stärka rättsliga institu-
tioner.

Andra områden som prioriterats under
året och som fortsättningsvis kommer att
ägnas särskild uppmärksamhet är befolk-
ningsutvecklingen i världen, kvinnornas
situation i u-länder och deras roll i utveck-
lingssamarbetet, en miljömässigt hållbar
utveckling bl.a. inom ramen för uppfölj-
ningen av den s.k. Agenda 21, insatser för
att förstärka och effektivisera FN på det
ekonomiska och sociala området samt
stödet till enskilda organisationer och till
katastrof- och återuppbyggnadsinsatser.

SVENSKT UTVECKLINGSSAMARBETE I VÄRLDSPERSPEKTIV

Internationell
samordning av
utvecklingssamarbetet

Förändringarna i världen har ökat behovet
av samordning på biståndsområdet. Om-
fattande katastrofer, av det slag vi bevitt-
nat i exempelvis Somalia och i det forna
Jugoslavien, har tvingat fram gemensam-
ma insatser.

FN har därmed fått en utökad roll, i
många fall med en kombination av freds-
bevarande och humanitära insatser. 28%
av det svenska biståndet kanaliserades

förra året genom FN:s biståndsorgan och
andra internationella organ, främst världs-
banken och de regionala utvecklingsban-
kerna. En allt viktigare fråga blir hur hela
det multilaterala systemets insatser på bi-
ståndsområdet skall kunna tillvaratas och
maximeras.

Lika viktig är en förstärkt samordning
mellan bilaterala givare t.ex. när det gäller
att försäkra sig om effektiviteten i bistån-
det. Inom ramen för DAC har riktlinjer
utarbetats för hur ett effektivt utvecklings-
samarbete bör utformas. Kommittén gran-
skar även regelbundet medlemsländernas
biståndsprogram.

**4

UNICEF

Bangladesh

Bilden visar en del av de länder och

biståndsorgan som verkar i Bangladesh.
Mänga länder har en liknande situation.
I framtiden måste biståndet samordnas bättre.

KANA»*

TILL

^ KWK .‘. , , ~ -^ Äfi* 3		' *1
		W /-
***•■' 19K		/'l
	y< g aBjr M-ll	S4I
	. .y

Riksdag, regering och budget

"All offentlig makt i Sverige utgår från
folket." Så inleds regeringsformen (RF),
Sveriges grundlag. De grundläggande
regler som RF anger för den offentliga
verksamheten i stort gäller även inom
biståndet. Det är således riksdagen som
beslutar om biståndets inriktning och
årligen till regeringen anvisar en budget
för biståndsverksamheten.

Regeringen svarar för landets ledning
och för styrningen av de statliga myndig-
heterna. I det senare ligger att tilldela olika
verksamheter anslag, att fastställa de när-
mare villkoren för anslagens användning
och att ange kraven på hur användningen
av de anvisade medlen skall redovisas.

Det statliga budgetåret löper från den
1 juli till den 30 juni. Regeringens förslag
till budget, budgetpropositionen, utarbetas
under hösten och läggs fram för riksdagen
omkring den 10 januari. Till grund för
budgetpropositionen ligger i första hand

myndigheternas anslagsframställningar,
som kommer in till regeringen under sep-
tember månad.

Riksdagens beslut om statens budget
för det kommande budgetåret fattas lö-
pande under våren och i takt med att riks-
dagens olika utskott utarbetar och lägger
fram sina yttranden över regeringens för-
slag. Biståndsfrågoma behandlas av riks-
dagens utrikesutskott.

Riksdagens beslut om biståndets inrikt-
ning i stort och biståndsbudgeten för det
kommande budgetåret fattas i samband
med den biståndspolitiska debatten, som
vanligen hålls under april månad. Under
juni fattar regeringen beslut om reglerings-
breven, som närmare anger vilka anslags-
belopp och övriga villkor som skall gälla
för myndigheternas verksamheter.

Regeringen styr de statliga myndighe-
terna även i andra avseenden. Varje
myndighet har en av regeringen beslutad

FRÄN RIKSDAGSBESLUT TILL BISTÅNDSINSATS

instruktion för sin verksamhet. I denna
anges målen för myndighetens verksam-
het, hur myndigheten leds och vilka tjäns-
ter inom myndigheten som regeringen har
att tillsätta. Instruktionernas närmare inne-
håll-varierar från myndighet till myndig-
het beroende på den aktuella verksam-
hetens art och omfattning.

Så kommer budgeten till

UD:s avdelning för
internationellt
utvecklingssamarbete

Utrikesdepartementets avdelning för interna-
tionellt utvecklingssamarbete, i dagligt tal
"U-avdelningen", är en av UD:s fem av-
delningar och ansvarar inom regerings-
kansliet för det svenska utvecklingssam-
arbetet.

Avdelningen är organiserad i tre enhe-
ter. Första enheten ansvarar för det multi-
laterala biståndet, andra enheten för det
bilaterala biståndet och den tredje enheten
för budgetfrågor, allmänna u-landseko-
nomiska frågor och informationsfrågor.

U-avdelningen leds av ett statsråd och
en statssekreterare och har totalt ett 60-tal
tjänstemän.

Biståndsmyndigheterna

lämnar sina anslags-
framställningar.

1992

Riksdagen (utrikes-
utskottet) behandlar
förslaget.Bistånds-
debatt och beslut
i riksdagen. -----

Myndigheterna får
regleringsbrev med
anslagsbelopp och
övriga villkor för
verksamheten
under budgetåret.

1993

SEP

OKT

NOV

DEC

JAN

FEB

MAR

APR

MAJ

JUN

JUL

AUG

SEP

OKT

NOV

DEC

JAN

FEB

Regeringen
utarbetar
budgetpropo-
sitionen.

Regeringen beslutar
om regleringsbrev.

L Budgetåret

~ 1992/93

Statliga myndigheter och
organ för Sveriges bistånd

SIDA

Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) som
inrättades år 1965, har till uppgift att planera,
genomföra och administrera bilateralt utveck-
lingssamarbete med u-ländema. Detta bistånd
omfattar dels samarbetet med 19 programlän-
der, dels andra typer av bistånd t.ex. katastrof-
insatser, bidrag till utvecklingsprojekt via en-
skilda svenska organisationer, bistånd till
flyktingar och befrielserörelser, miljöinsatser
och insatser för demokrati och mänskliga rät-
tigheter.

SIDA leds av en styrelse som utses av re-
geringen. Vid SIDA finns ca 500 anställda.

samt utvidga och stärka Sveriges relationer
med dessa länder genom insatser i samarbete
med svenska institutioner och företag. Verk-
samheten omfattar tekniskt samarbete genom
bl.a. konsultinsatser och internationella kurser
i Sverige samt utvecklingskrediter. Sedan bud-
getåret 1989/90 har BITS också ett huvudan-
svar för genomförandet av det svenska bi-
ståndsfinansierade samarbetet med Central-
och Östeuropa.

BITS leds av en styrelse som utses av reger-
ingen. Vid BITS finns ca 35 anställda.

Swedecorp

Sarec

Styrelsen för u-landsforskning (Sarec) som inrät-
tades år 1975 ombildades år 1979 till en själv-
ständig myndighet. Sarec:s uppgift är att stär-
ka u-ländernas kapacitet för forskning och att
främja sådan forskning som kan bidra till en
utveckling i enlighet med de biståndspolitiska
målen.

Sarec leds av en styrelse som utses av reger-
ingen. Vid Sarec finns ca 40 anställda.

BITS

Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd
(Swedecorp) bildades år 1991.

Swedecorp skall, inom ramen för de bi-
ståndspolitiska målen, bidra till utvecklingen
av näringslivet i u-länder samt i länder i Cen-
tral- och Östeuropa. Genom kunskapsöverfö-
ring till näringsliv och näringslivsorganisatio-
ner skall Swedecorp verka för att gynnsamma
förutsättningar skapas för investeringar och
företagande i samarbetsländema samt främja
dessa länders handel bl.a. genom att svara för
information och rådgivning om avsättnings-
möjligheter på den svenska marknaden.

Swedecorp leds av en styrelse som utses av
regeringen. Vid Swedecorp finns ca 50 anställ-
da.

Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt
samarbete (BITS) inrättades år 1975 under nam-
net utbildningsberedningen och fick år 1979
ställning som självständig myndighet under
utrikesdepartementet.

BITS har till uppgift att, inom ramen för de
svenska biståndsmålen, främja ekonomisk och
social utveckling i enskilda utvecklingsländer

Swedfund
International AB

Swedfund International AB tillkom år 1991 ge-
nom en ombildning av stiftelsen Swedfund
(Fonden för industriellt samarbete med u-län-
der). Bolagets huvuduppgifter är att på indu-

FRÅN RIKSDAGSBESLUT TILL BISTÅNDSINSATS

striområdet förmedla kontakter mellan svens-
ka företag och intressenter i u-länder och län-
der i Central- och Östeuropa, bidra till förin-
vesteringsstudier samt medverka i etable-
ringen av samägda företag, s.k. joint ventures,
genom insatser i form av aktiekapital, lån- och
garantigivning.

Bolaget är ett helägt statligt aktiebolag med
ca 10 anställda.

Sandö U-centrum

Styrelsen för u-landsutbildning (Sandö U-centrum)
bildades år 1971 och fick sin nuvarande inrikt-
ning år 1987. Sandö U-centrum har till huvud-
uppgift att vid Sandöskolan i Kramfors bedri-
va utbildning i språk och u-landsutbildning
som förberedelse för uppdrag i u-länder. Verk-
samheten är till ca 75 % självfinansierande.

Sandö U-centrum leds av en styrelse som
utses av regeringen. Skolan har ca 50 anställda.

Sekretariatet för analys av utvecklingssamarbe-
te (SAU), som bildades i början av 1993. Till
SAU har knutits en referensgrupp, med repre-
sentanter från samtliga enheter på u-avdel-
ningen inom UD, biståndsmyndigheterna samt
RRV. Sekretariatet kommer att producera en
rapport till sommaren 1994, vilken skall ligga
till grund för beslut om den fortsatta verksam-
heten.

Fram till sommaren 1994 kommer SAU att
arbeta med olika studier, analyser och utvärde-
ringar av den svenska biståndspolitiken och
dess genomförande. En del studier utförs av
SAU, men det mesta läggs ut på externa kon-
sulter.

Nordiska afrika-
institutet

Anders Wijkman

Sarec

Nordiska afrikainstitutet (NAT) bildades år 1962
på initiativ av Nordiska rådet. Institutet är
beläget i Uppsala.

Institutet har till uppgift att i Norden främja
studier av och information om afrikanska för-
hållanden bl.a. genom att främja och driva
vetenskaplig forskning om Afrika.

Institutet leds av en styrelse samt ett pro-
gram- och forskningsråd som utses av reger-
ingen. I program- och forskningsrådet ingår
representanter för de övriga nordiska länder-
na. Vid institutet finns ca 30 anställda.

Carl Tam

SIDA

Gunilla Olofsson

BITS

Lars Ekengren

Swedecorp

Sekretariatet för
Analys av Utvecklings-
samarbete

Regeringen beslutade 1992 att inrätta en kom-
mitté med uppdrag att analysera effektiviteten
i det svenska utvecklingssamarbetet. Kommit-
tén fick ett tvåårigt mandat och påbörjade sitt
arbete under våren 1993.

Under kommittén finns ett sekretariat,

Olle Arefall

Swedfund

Lennart Wohlgemuth

NAI

Tord Strömkvist

Sandö U-centrum

Claes Sandgren

Styrnings- och samarbets-
former i biståndet

Den 19 maj 1993 beslöt riksdagen att
styrningen och samordningen av biståndet
skall förbättras genom att regeringen efter
samråd med mottagarlandet och i nära
samverkan med myndigheter och ambas-
sader skall lägga fast en långsiktig strategi
för samarbetet med varje större mottagar-
land, s.k. landstrategi,
landramama ersätts av mer flexibla
planeringsramar och
ambassadernas allmänna avdelningar och
biståndskontor i programländerna slås sam-
man och får gemensam chef och adminis-
tration.

Dessa föreslagna förändringar är ett led
i arbetet med att förbättra biståndets ef-
fektivitet. Förslagen har utformats i betän-
kandet Styrnings- och samarbetsformer i
biståndet (SOU 1993:1).

Tydliga mål för verksamheten

En viktig utgångspunkt är mål- och resul-
tatstyrning, som numera tillämpas inom
statsförvaltningen. Resultaten skall på ett
tydligare sätt än hittills ligga till grund för
beslut på olika nivåer. Kraven på regering-
en att ange tydliga mål för verksamheten
ökar.

Samtidigt krävs att det beslutsunderlag
som myndigheterna lämnar till regeringen
är baserat på erfarenhets- och resultatana-
lys. Mottagarländernas ansvar för utveck-
lingen, samarbetets inriktning samt för-
väntade och uppnådda resultat ställs i
centrum.

Regeringen skall mer effektivt utnyttja
de styrinstrument som redan finns framför
allt inom budgetprocessen. Regleringsbre-
vet innehåller mer av uppdrag och anvis-
ningar. Delegeringen till myndigheterna

av det praktiska arbetet, dess planering
och genomförande, omfattar fler områden
och verksamheter. Utrikesdepartementet
blir därmed mindre belastat med detaljfrå-
gor kring biståndets handläggning.

Ökade krav på samordning

Kraven på helhetsperspektiv i de svenska
relationerna med u-ländema ökar liksom
behoven av en fördjupad dialog med län-
derna om den politik landet för. Bredden i
det svenska utvecklingssamarbetet med
flera organisationer verksamma i de en-
skilda mottagarländerna ställer ökade
krav på samordning.

Landstrategiema blir ett instrument att
pröva det samlade, långsiktiga svenska
utvecklingssamarbetet med ett enskilt
land. De utgör ett underlag för myndighe-
ternas arbete. Överläggningar på reger-
ingsnivå skall ske med mottagarlandet
innan strategin läggs fast.

Utarbetandet av sådana landstrategier
pågår för Sri Lanka, Zambia, Botswana,
Namibia, Tanzania och Vietnam. I budget-
propositionen anges länder aktuella för
1994/95.

Biståndskontor i ambassaderna

Sammanslagningen av ambassadernas
allmänna avdelningar och biståndskonto-
ren beräknas vara fullt genomförd under
1994. Arbetsgrupper med representanter
från UD och SIDA går systematiskt ige-
nom olika krav på förändringar för ett
praktiskt genomförande.

Ambassaderna i Botswana, Namibia,
Bangladesh, Zambia, Nicaragua och Sri
Lanka kommer att vara integrerade före
budgetårets slut.

Ett förändrat sätt att planera biståndet

Styrningen och samordningen av biståndet förstärks som följd av riksdagsbeslutet
i maj 1993. Planeringsprocessen kan beskrivas på följande sätt:

En bred landöversikt utarbetas på uppdrag av
regeringskansliets biståndsavdelning. I denna
analyseras mottagarlandets problem och priori-
teringar och de mål och riktlinjer som riksdagen
lagt fast för landsamarbetet.

Översikten kompletteras med resultatredovisningar
från biståndsmyndigheterna. Dessa bygger på
utvärderingar och analyser där mottagarlandet
spelat en aktiv roll.

Med denna information som grund inbjuds
biståndsmyndigheter, enskilda organisationer och
andra intressenter i Sverige till ett intressentmöte,
där man överlägger om biståndssamarbetet med
det aktuella landet.

Därefter har den svenska regeringen överlägg-
ningar med samarbetslandet om vilka biståndsin-
satser man kan vara överens om för de följande
åren.

Med all denna information

som grund, utarbetar
regeringskansliet en över-
gripande landstrategi.
Regeringen fattar så
beslut om landstrategin.
Delegering sker till
myndigheterna att bereda
och genomföra insatser

Den vanliga
budgetprocessen

Delegering till
biståndsmyndigheter

Dessa planeringssteg
upprepas cykliskt för varje
land. Resultaten går
successivt över i den
vanliga budgetprocessen.
Detta ger riksdagen
bättre beslutsunderlag.

Regeringen verkställer
beslut, fortsätter med
planeringen

Riksdagsbeslut

Med riksdagsbeslutet som
underlag kan regeringen
på vanligt sätt verkställa
besluten, inhämta resultat-
redovisning, fortsätta
processen med att ta fram
förnyade landstrategier etc

Barn på sjukhus i Vietnam. Att förbättra situa-
tionen för världens nödlidande barn är
huvuduppgiften för UNICEF, FN:s barnfond, ett
av många organ inom den mulitlaterala sektorn.

Foto: Beppe Arvidsson, Bildhuset

Bistånd genom det
multilaterala systemet

Ett grundläggande drag i Sveriges utrikes-
och biståndspolitik är det starka stödet till
de internationella organisationernas
biståndsverksamhet, s.k. multilateralt
bistånd. Det multilaterala systemet består
dels av FN-systemet, dels av några fristå-
ende internationella finansieringsorgan.

FN-systemet innefattar ett stort antal
institutioner med varierande status och
skilda verksamhetsområden. På det eko-
nomiska och sociala området som behand-
las i denna faktabilaga förekommer såväl
en betydande s.k. normativ verksamhet,
dvs. informationsutbyte, förhandlings-
verksamhet och överenskommelser, som
s.k. operativ verksamhet, dvs. bistånd.
Övergripande ansvar för FN:s arbete med
de ekonomiska och sociala frågorna har
FN:s ekonomiska och sociala råd (ECO-
SOC) samt FN:s centrala organ, general-
församlingen.

Frivilliga bidrag utöver budgeten

FN:s olika organ bedriver en omfattande
biståndsverksamhet. Denna verksamhet
finansieras från organisationernas reguljä-

Bilateralt bistånd:

Bistånd från land till land.

Bangladesh

Multilateralt bistånd:

Bistånd från många givare
via internationella organisa-
tioner.

ra budgetar, från FN:s utvecklingsprogram
(UNDP), från Världsbanken samt av med-
lemsländernas frivilliga direkta bidrag. För
Sveriges del härrör de frivilliga direkta
bidragen dels från UD:s anslag, dels från
Styrelsen för internationell utveckling
(SIDA), Styrelsen för u-landsforskning
(Sarec), BITS och Swedecorp.

Inom FN:s biståndsverksamhet har
UNDP en central ställning som samordna-
re och kanal för en stor del av FN:s teknis-
ka bistånd. I samarbete med värdlandet
utarbetar UNDP landprogram som löper
på mellan tre och fem år. På fältet genom-
förs biståndsprojekten i ökande utsträck-
ning av mottagarländernas regeringar
men - än så länge - oftast av olika fack-
eller specialorgan. En av FN utsedd lokal
samordnare - oftast UNDP:s representant -
ansvarar för sammanhållningen av FN-
biståndet. Varje organ opererar dock själv-
ständigt inom sitt mandat. De organ som
har en större verksamhet har i allmänhet
egen fältrepresentation.

Onödigt många organisationer

Inom ramen för Nordiska FN-projektet (se
faktaruta sid 27) konstateras att det multi-
laterala biståndssystemet har en föga ratio-
nell struktur och att dess FN-baserade del
är starkt fragmenterad. Antalet organisa-
tioner förefaller onödigt stort, deras upp-
gifter är delvis överlappande och deras
inbördes relationer ofta oklara. Dessa för-
hållanden bör ses mot bakgrund av att
detta "system" aldrig skapats som ett så-
dant utan vuxit fram efterhand. Dessutom
har det övervägande flertalet av de organi-

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

FN-systemet

Kommittéer

Andra
biträdande
organ

Freds-
bevarande
styrkor

Forva tar

skapsradet

General

Säkerhets

rådet

forsamlingen

f Inter- Y \ / / 1
I nationella 1 \ domstolen / //	I Sekretariat 1

UNCTAD
UNICEF
UNHCR
WFP
WFC
UNDP
UNEP
Världslivsmedelsrådet
HABITAT
UNFPA
UNFDAC
FN:s specialfonder

UNRWA •

Ekonomiska

och sociala

radet

Regionala
kommisioner

ILO
FAO
UNESCO
WHO
IMF ,---o

IDA
IBRD
IFC

FNs huvudorgan

Andra FN-organ

O Specialorgan och andra
självständiga organisationer
inom systemet

sa tioner som medverkar i FN:s bistånd
inte tillkommit primärt för detta ändamål.

Till de internationella finansieringsorga-
nen hör Världsbanksgruppen och de regio-
nala utvecklingsbankerna. De styrs enligt
principen om vägda röster, där vikterna
motsvarar andelarna i bankens grundkapi-
tal. Vid s.k. påfyllnadsförhandlingar för-
handlar givarna i ett sammanhang den
totala volymen, sina individuella bidrag
organisationernas policyinriktning. Däri-
genom har givarländema ett avgörande
inflytande över verksamheten, vilket

uppenbarligen förstärker deras bidrags-
vilja. Världsbanken har formellt status som
expertorgan inom FN-familjen medan
regionalbankema inte har någon koppling
till FN.

FN försvagas, Världsbanken stärks

Relationerna mellan FN-familjen och då
särskilt UNDP/fackorganen å ena sidan
och utvecklingsbankerna å andra sidan är i
första hand en fråga om resurser och roll-
fördelning. Medan särskilt UNDP fått se
sina resurser reducerade i reala termer un-

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

der 1970- och 1980-talen, har utvecklings-
bankerna och deras fonder inte drabbats
av någon liknande åderlåtning. Samtidigt
har utvecklingsbankerna med Världs-
banken i spetsen väsentligt vidgat sin
verksamhet. Världsbanken är numera en
avsevärt större finansiär av tekniskt bi-
stånd än UNDP och har byggt upp en be-
tydande egen kompetens på många
fackorgans områden. Denna förskjutning
av väsentliga delar av den tekniska bi-
ståndsrådgivningen från UNDP mot
Världsbanken innebär en försvagning av
FN. I samma riktning verkar Världsban-
kens växande roll på det allmänt bistånds-
koordinerade och utvecklingspolitiska
området.

Bättre balans krävs

Den svenska synen på arbetsfördelningen
i det multilaterala biståndet innebär att
detta skulle vara betjänt av en bättre ba-
lans mellan FN-systemet och Världsban-
ken. Det förutsätter en förstärkning både
av FN:s program och fonder, och då sär-
skilt UNDP, på det allmänna utvecklings-
politiska området och av många fackorgan
på de områden där dessa borde besitta en
obestridd expertkompetens. Denna för-
stärkning förutsätter de djupgående struk-
turella reformer som föreslås i det Nordis-
ka FN-projektet. Sedan presentationen av
Nordiska FN-projektets slutrapport 1991
har svenskt och nordiskt agerande i FN på
utvecklingsområdet under det senaste året
därför väsentligen fokuserats på olika
organisationsförändringar för att stärka
och effektivisera FN:s biståndsverksamhet.

Förutom det löpande arbetet i de olika
utvecklingsorganens styrelser samt arbetet
i ECOSOC och generalförsamlingen har
det gångna året främst präglats av reform-
frågorna.

Miljöfrågan viktig för Sverige

En annan viktig fråga där Sverige engage-
rat sig under det senaste året gäller miljö
och utveckling, främst i samband med
uppföljningen av konferensen för miljö

och utveckling (UNCED) i Rio. Detta har
skett bl.a. genom aktivt deltagande i för-
handlingarna kring den globala miljöfacili-
teten (GEF) i förhandlingarna kring en
ökenkonvention samt i arbetet i FN-syste-
mets nya kommission för uthållig utveck-
ling (CSD). Vidare har Sverige och övriga
nordiska länder varit pådrivande i strä-
vanden att förstärka FN:s samordnande
roll vid svåra katastrofer och i att finna
vägar att koordinera det humanitära bi-
ståndet i konflikter med åtgärder av poli-
tisk och fredsfrämjande karaktär.

Förstärkt inrikting på fattigdom

I förhandlingarna under 1992 om en re-
surspåfyllnad av Världsbankens utveck-
lingsfond (IDA) har Sverige drivit och fått
gehör för en förstärkt fattigdomsinrikt-
ning. Förberedelsearbetet för FN:s befolk-
ningskonferens i september 1994 i Kairo
har inletts såväl nationellt som globalt. I
Sverige har upprättats en nationalkommit-
té för befolkningskonferensen under led-
ning av statssekreterare Alf Samuelsson. I
generalförsamlingen, i ECOSOC och i ett
särskilt s.k. förberedande möte i FN, har
Sverige varit pådrivande i förberedelsear-
betet för konferensen. Utvecklingsfrågor-
nas starka samhörighet med frågor kring
mänskliga rättigheter och demokrati har
understrukits bl.a. vid FN:s stora konfe-
rens för mänskliga rättigheter och demo-
krati i juni 1993 i Wien och i uppföljnings-
arbetet med barnkonventionen.

FN:s biståndsorganisationer

Till FN:s frivilligt finaniserade operativa
verksamhet räknas främst FN:s utveck-
lingsprogram (UNDP), FN:s kapitalut-
vecklingsfond (UNCDF), FN:sbefolk-
ningsfond (UNFPA), FN:s kvinnofond
(UNIFEM), FN:s barnfond (UNICEF), FN:s
världslivsmedelsprogram (WFP), FN:s
flyktingkommissarie (UNHCR) och Inter-
nationella jordbruksutvecklingsfonden
(IFAD).

De olika FN-organen har angelägna och
viktiga mandat på områden som kapaci-
tetsuppbyggande bistånd, miljöfrågor,
bistånd riktat till kvinnor och barn, livs-
medelsbistånd, bistånd till flyktingar och
bistånd i katastrofsituationer. FN:s sätt att
möta nya behov har varit att skapa en ny
organisation.

Finansieras med gåvobistånd

FN:s biståndsorganisationer är underor-
gan till FN:s ekonomiska och sociala råd
(ECOSOC). Verksamheten finansieras i allt
väsentligt med gåvobistånd. Vid årliga
bidragskonferenser utfäster sig givarna -
utan föregående överläggningar - att med
vissa belopp bidra till nästkommande års
verksamhet. Finansieringen brukar beteck-
nas som "frivilliga bidrag", därav benäm-
ningen frivilligfinansierade FN-organisa-
tioner. Vissa bidrag är obundna, medan
andra riktas till ett specifikt projekt eller
program inom en organisation, s.k. multi-
bistöd. På förslag av organisationernas
sekretariat beslutar medlemsländerna i
respektive styrelse hur resurserna skall
utnyttjas. Det är svårt för organisationerna
att långtidsplanera sin verksamhet bl.a.
beroende på det faktum att de inte säkert

kan veta hur mycket medel som kommer
att finnas tillgängligt.

FN-systemet är politiskt till sin natur
och styrs enligt principen ett land - en röst.
Detta är ett uttryck för principen om
staters suveränitet. I FN:s biståndsorgani-
sationer består styrelserna av 40 - 50 med-
lemmar samt observatörer. Varje medlem
har en röst, men beslut tas av tradition i
FN i normalfall med s.k. consensus. Obser-
vatörerna deltar aktivt och det är i prakti-
ken svårt att skilja dem från medlemmar-
na. Det har visat sig svårt att få dessa stora
styrelser och därigenom verksamheten att
fungera effektivt och tillfredsställande.

Sverige verkar för ett starkt FN
Koordineringen i fält mellan de olika FN-
organen har heller inte utvecklats på ett
sätt som är önskvärt. Som konsekvens har
ett antal medlemsländer emellertid ansett
att FN:s arbetsmetoder ger dem ett mindre
inflytande över besluten än vad som mot-
svaras av deras bidrag. Detta har i sin tur
påverkat storleken av bidragen.

Sverige har som litet land alltid varit en
stark anhängare av multilateralism och
inte minst verkat för ett starkt FN. 1 den
situation som råder i världen i dag ter sig
ett starkt FN viktigare än någonsin. Nya
problem, möjligheter och krav ställer där-
för krav på reformer av FN-systemet. Det
ställer också krav på att klyftan mellan
omfattningen av uppgifter som läggs på
FN och de resurser som ställs till dess för-
fogande måste minska. Detta kommer att
bli än viktigare under de närmaste åren
då stora behov av finansiella resurser för
multilateral verksamhet kan förutses. Det

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

gäller bl.a. på katastrof-, flykting,- miljö-
och befolkningsområdena.

Det var bl.a. mot den här bakgrunden
som det nordiska FN-projektet startade för
mer än fem år sedan. Utgångspunkten i
projektet var att för att få kvalitet och ef-
fektivitet i verksamheten på det ekonomis-
ka och sociala området i FN, var det nöd-
vändigt med strukturella förändringar
främst av styr- och finansieringformer.

Tidigare reformförsök inom det ekono-
miska och sociala området har inte lett till
några mer långtgående resultat. Till följd
av politiska låsningar och en allmän ovilja
till förändringar bland i första hand med-
lemsländerna har det varit svårt att ändra
det som en gång har inrättats, trots många

goda förslag därom. Denna gång ser dock
reformsträvandena ut att lyckas. I decem-
ber 1993 fattade FN:s generalförsamling ett
mycket viktigt beslut att reformera sin or-
ganisation. Det nordiska FN-projektet pre-
senteras i ett särskilt avsnitt.

Tröga, stora styrelser...

Flera FN-organisationer har mycket stora styrelser. Vid styrelsemötena kan antalet
deltagare och observatörer vara bortåt 200 personer. Besluten måste fattas i enighet,
varför arbetet blir mycket komplicerat och tidsödande.

...eller små effektiva?

Nordiska FN-projektet ville ha små styrelser,
som skulle träffas ofta . Inga observatörer
skulle närvara. Idealet borde vara 15-20
styrelsemedlemmar.

■ihWihrhfihi¹

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Fakta om Nordiska FN-projektet

Nordiska FN-projektets slutrapport pre-
senterades våren 1991. Förslagen i rap-
porten går i huvudsak ut på att styr- och
finansieringsformerna för FN:s program
och fonder skall reformeras. Bl.a. föreslås
att ett internationellt utvecklingsråd skall
bildas där riktlinjer skall diskuteras och
läggas fast för FN:s samlade bistånds-
verksamhet. Vidare föreslås att mindre
exekutiva styrelser skall inrättas för var
och en av FN:s olika biståndsorganisatio-
ner och som skall ersätta de nuvarande
styrelserna som fungerar på ett mycket
ineffektivt sätt.

Nordiska FN-projektets slutrapport
innehåller också förslag om hur finansie-
ringsformerna för FN:s biståndsverksam-
het skall förändras. Syftet med förslagen
är att skapa en jämnare bördefördelning
mellan de stora givarna liksom en högre
grad av förutsägbarhet och därmed ökad
möjlighet till långsiktig planering av verk-
samheten. Den nuvarande formen med
frivilliga bidrag föreslås kompletteras med
två andra bidragsformer. Den första ut-
görs av reguljära bidrag från alla med-
lemsländer där hänsyn skall tas till betal-
ningsförmågan. Den andra formen
föreslås vara ”förhandlade bidrag”, vilket
innebär att givarländerna samlat kommer
överens om hur kostnaderna för den bi-
ståndsverksamhet som medlemsländerna
beslutat om skall finansieras.

Efter diskussioner i ECOSOC:s högni-
våmöte juni 1991 kom de nordiska försla-
gen att gå in i en förhandlingsfas inom FN.
Generalförsamlingen tillsatte hösten 1992
en arbetsgrupp med uppgift att lämna
förslag till församlingen för hur FN:s bi-
ståndsverksamhet kan reformeras. Efter
ett drygt år av förhandlingar fattade för-
samlingen i december 1993 beslut om
reformer.

Beslutet innebär ett genombrott för nya
principer för FN:s biståndsverksamhet
som till stora delar bygger på Nordiska
FN-projektets analys och förslag. De nord-
iska ländernas bestämda vilja att nå beslut
som innebär reella förändringar och ett
mycket målmedvetet förhandlingsarbete
gav efter långa och mycket komplicerade
förhandlingar slutligen resultat.

Beslutet innebär att ECOSOC:s arbets-
former förändras. Under en del av ECOSOC
skall ett årligt högnivåmöte hållas om FN:s
samlade biståndsverksamhet. I enlighet
med Nordiska FN-projektets förslag kom-
mer då en diskussion att föras och riktlinjer
ges för hur denna verksamhet skall drivas.
Detta möjliggör att FN får en samlad policy
och klarare prioriteringar för den ekonomis-
ka och sociala verksamheten.

En central del av beslutet är att de nuva-
rande styrelserna för FN:s program och
fonder skall ersättas med mindre exekutiva
styrelser. De nuvarande styrelserna består
av 50-tals medlemmar samt observatörer.
Detta betyder att 200 - 300 personer kan
delta vid de möten som hålls en till två
gånger per år. De nya exekutiva styrelserna
skall bestå av 36 medlemmar och inga ob-
servatörer. Styrelserna skall träffas regel-
bundet under året för att löpande styra
verksamheten med utgångspunkt från de
övergripande riktlinjer som ges av ECO-
SOC. Styrelserna skall inte som nu sam-
manträda i FN:s lokaler utan i respektive
organs huvudkvarter.

Genom beslutet om förändrade styrfor-
mer har ett första viktigt steg tagits för att få
ett effektivare FN-bistånd. Det är ett grund-
läggande och avgörande steg för att stop-
pa fragmentiseringen av FN-biståndet lik-
som för att hejda den marginalisering som
pågått under senare år. Det är också ett
avgörande steg i en förändringsprocess
som nu har inletts.

Förändringsprocessen kommer att fort-
sätta under 1994. I beslutet uppmanas ge-
neralsekreteraren att utreda hur ett nytt fi-
nansieringssystem med i första hand
förhandlade bidrag kan utformas. Denna
rapport skall vara färdig i april och förhand-
lingar om ett nytt finansieringssystem inle-
das i maj 1994.

Generalförsamlingens beslut innebär
också att en översyn skall göras som under-
lag för diskussioner om fortsatta reformer.
Bland annat skall översynen se om antalet
representanter i de exekutiva styrelserna
kan modifieras ytterligare. Översynen skall
diskuteras vid ECOSOC:s högnivåmöte
sommaren 1995 samt vid generalförsam-
lingen samma år.

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

UNDP

FN:s
utvecklingsprogram
(UNDP)

Fakta om UNDP:

Mål, huvuduppgifter

UNDP är FN-systemets centrala fond för
finansiering av tekniskt bistånd. UNDP
har också ansvar för att FN:s samlade
bistånd samordnas tillsammans med
mottagarländerna.

Budget

Drygt en miljard dollar per år.

Viktigaste givare

USA, Japan, Danmark, Nederländerna
och Tyskland.

Sveriges bidrag

560 miljoner kronor (1993).

Styrelse

48 medlemmar som träffas två gånger
per år. UNDP:s styrelse är också
beslutande organ för FN-sekretariatets
tekniska biståndsprogram (DTCD),
FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF),
FN:s befolkningsfond (UNFPA), FN:s
Sahelkontor (UNSO), FN:s kvinnofond
UNIFEM samt en rad andra specialfon-
der.

Antal anställda

Sammanlagt finns omkring 3500
anställda.

Antal kontor

124. Varje kontor leds av en landrepre-
sentant som också oftast är FN:s fasta
representant i landet.

Huvudkontor

New York med ca 600 fast anställda.

Chef

Fram till den 15 juli 1993 var William
Dräper III från USA administratör. Han
efterträddes av James Gustave Speth
från USA.

Mandat och huvuduppgifter

FN:s utvecklingsprogram, UNDP, som
bildades 1966 då två mindre biståndsfon-
der slogs samman, har som mål att vara
FN-systemets centrala fond för finansie-
ring av tekniskt bistånd. UNDP har främst
haft en finansierande, programplanerande
och samordnande uppgift. Verksamheten
har tidigare genomförts av FN:s fackorgan
(WHO, ILO, FAO m.fl.). I ökad utsträck-
ning görs nu detta av mottagarländerna
själva medan fackorganen får en rådgivan-
de roll.

Verksamhet

UNDP:s uppgift är att främja mottagarlän-
dernas utveckling genom olika former av
tekniskt bistånd. Denna typ av bistånd
sker i huvudsak i form av expertrådgiv-
ning, men också i form av stipendier,
konsulttjänster och i viss mån utrustning.
Huvudsyftet är att bygga upp mottagar-
ländernas kapacitet att själva ta hand om
sin egen utveckling. UNDP:s verksamhet
är inte bunden till en specifik sektor. Verk-
samheten omfattar för närvarande över
5000 projekt i 174 länder och territorier.

UNDP:s verksamhet bygger i huvud-
sak på landprogrammering. Denna inne-
bär att man för varje land fastställer hur
mycket bistånd från UNDP landet kan
räkna med under en femårsperiod. I sam-
arbete mellan mottagarlandet och
UNDP:s landrepresentant utarbetas sedan
ett program för hur medlen skall utnytt-
jas. Detta program fastställs slutligen av
UNDP:s styrelse.

Storleken på varje mottagarlands pro-
gram bestäms främst av hur fattigt landet
är och av befolkningens
storlek. Vart femte år fast-
ställs fördelningen för
nästkommande femårs-
period ("femårsplan").
De fattigaste länderna -
med en bruttonationalin-
komst per capita på högst
750 dollar - fick under

James G. Speth

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

programperioden 1987 -1991 80 % av
UNDP:s länderfördelade resurser. Under
den programperiod som sträcker sig till
1996 förstärks denna inriktning. 87 % av
de länderfördelade resurserna kommer då
att tillfalla denna kategori av länder. Det
finns även ett beslut att 55 % av de länder-
fördelade resurserna skall tillfalla de minst
utvecklade länderna. Biståndet till motta-
garländer med relativt hög BNP/capita
trappas gradvis ned för att upphöra vid en
per-capita inkomst över 6 000 dollar.

Ar 1993 presenterade UNDP för fjärde
gängen sin rapport om mänsklig utveckling
(Human Development Report). Genom rap-
porten har UNDP lagt grunden till ett nytt
mätinstrument som kan mäta begreppet ut-
veckling. Rapporten klassificerar alla länder i
ett s.k. mänskligt utvecklingsindex. Detta in-
dex beaktar människors levnadsförhållanden
såsom utbildning, sjukvård, barnadödlighet,
arbetslöshet etc. Varje årsrapport har ett tema.
Arets tema var folkligt deltagande i utveck-
lingsprocessen.

Aret som gick

1993 har varit ett omvälvande år för
UNDP. Programmet har fått svåra ekono-
miska problem. Flera bidragsgivare har
liksom Sverige dragit ned i sina bistånds-
budgetar vilket lett till minskade bidrag till
UNDP. Detta liksom att många bidragsgi-
vares valutor har minskat i värde i förhål-
lande till den amerikanska dollarn har
gjort att UNDP har fått ekonomiska pro-
blem. Konsekvensen är att samtliga pro-
gram har skurits ned med 25 %.

En växande debatt har också kommit
igång om UNDP:s framtida roll i det mul-
tilaterala biståndsarbetet, framför allt
bland givarländer. UNDP:s roll som cen-
tral finansieringsmekanism för FN:s bi-
ståndsverksamhet diskuteras, liksom hur
UNDP effektivare skall kunna samordna
FN:s biståndsinsatser på landnivå. Ett åter-
kommande krav från givarländerna är att
UNDP måste renodla sin verksamhet lik-
som att den måste effektiviseras.

har som tema folkligt engagemang och deltagande.
Rapporten konstaterar att demokratin fordrar lös-
ningar på olika nivåer. "Nationalstaten är för liten
för de stora problemen och för stor för de små".

Sverige och UNDP

Sverige har deltagit aktivt i debatten om
att utveckla och reformera UNDP. I första
hand har detta skett genom det nordiska
FN-projektet. Sverige har aktivt drivit att
UNDP inte kan effektiviseras utan att styr-
och finansieringssystemen reformeras. Det
nuvarande styrsystemet är ineffektivt och
möjliggör inte en rationell styrning av
verksamheten. Finansieringssystemet är
helt uppbyggt på enskilda länders vilja att
lämna bidrag. För att skapa ett kollektivt
ansvarstagande för den långsiktiga finan-
sieringen krävs ett finansieringssystem
som dels bygger på att alla länder deltar i
finansieringen av basadministrationen,
dels på att givarländema förhandlar sinse-
mellan hur verksamheten skall finansieras.

Sverige har under 1993 utarbetat en
konsultrapport; UNDP QUO VADIS, som
diskuterar olika modeller för hur UNDP
kan utvecklas. Rapporten har spridits till
andra länder i syfte att skapa debatt om
hur UNDP:s verksamhet kan fokuseras i
större utsträckning och ännu tydligare bli
ett organ som stöder de fattigaste länderna
i deras utvecklingsansträngningar.

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

FN:s befolkningsfond
(UNFPA)

Mandat och huvuduppgifter

Att bistå u-ländema med att bygga upp en
egen kunskap och kapacitet för att kunna
svara mot de behov som finns inom be-

Fakta om UNFPA:

Mål och huvuduppgifter

Att leda och samordna FN-systemets
insatser på befolkningsområdet.

Budget

Verksamheten finansieras genom frivilliga
bidrag. För 1992 uppgick inkomsterna till
238, 2 miljoner US dollar, en ökning med

6,3 % jämfört med föregående år. Utgif-
terna uppgick till 193,6 miljoner US dollar.

Viktigaste givare

Japan, Nederländerna, Sverige, Norge,
Tyskland och Danmark.

Sveriges bidrag

145 miljoner kronor, en ökning med 10
miljoner kronor sedan 1991. Bidraget
utgör 11,4 % av UNFPA:s budget.

Styrelse

UNFPA är underställd UNDP:s styrelse,
som godkänner det långsiktiga arbetspro-
grammet, budget och finansplan samt
landprogram .

Antal anställda

801, varav 291 på handläggarnivå.

Antal kontor

Förutom de reguljära fältkontoren som
lyder under UNDP-representanten, finns
regionalkontor för UNFPA i alla världsde-
lar.

Huvudkontor

Huvudkontoret ligger i New York, medan
en liten filial finns i Geneve.

Chef

Nafis Sadik sedan 1987. Hon kommer från
Pakistan.

folkningsområdet; att sprida kunskap i
både i- och u-länder om de sociala, ekono-
miska och miljömässiga konsekvenser som
blir följden av nationella och internationel-
la befolkningsproblem och att söka lös-
ningar på dessa problem som står i över-
ensstämmelse med varje lands egna
prioriteringar; samt att spela en ledande
roll inom FN-systemet för att främja och
samordna FN:s befolkningsprogram.

Verksamhet

Fondens verksamhetsområden är familje-
planering, information och utbildning,
befolkningsstatistik, utarbetande av riktlin-
jer på befolkningsområdet, forskning och
särskilda program (t.ex om kvinnor, miljö
och aids).

Fonden samarbetar med en rad FN-
organisationer, bl.a. med WHO, UNICEF,
ILO och FAO. Samarbete med enskilda
organisationer såsom Internationella famil-
jeplaneringsfederationen (IPPF) bedrivs
också. UNFPA samarbetar dessutom med
bilaterala givare. En växande andel av
UNFPA:s projekt genomförs av mottagar-
länderna själva med stöd av fonden.

Cirka 74 % av programresurserna avsat-
tes 1992 för projekt i 58 länder. Av dessa
länder ligger 32 i Afrika. Asien fick emel-
lertid 37 % av de totala resurserna jämfört
med 30 % för Afrika.

Aret som gick

Förberedelserna för den internationella
konferensen om befolkning och utveck-
ling, som äger rum i Kairo i september
1994, har präglat även UNFPA:s verksam-
het. Den internationella uppmärksamheten
kring befolkningsfrågor kan sägas ha fått
ny näring efter UNCED-konferensen i Rio
de Janeiro om miljö och utveckling. Hu-
vudfrågan där var visserligen miljö, men
sambandet med befolkningsfrågan var
hela tiden uppenbar.

Sverige och UNFPA

Behoven av FN-reformer inom det sociala
och ekonomiska området har avspeglats

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

även inom UNFPA, där det årliga mötet
domineras av ett litet antal aktörer och där
styrelsebehandlingen inte på ett tillfreds-
ställande sätt förmår ge organisationen
den långsiktiga ledningen på huvudsakli-
ga spörsmål.

Fondens mandat kommer att granskas i
ljuset av den kommande konferensen och
en rapport föreläggas medlemmarna vid
styrelsemötet 1995.

CEF stött ett åttiotal utvecklingsländer
med att ta fram nationella handlingsplaner
i syfte att tillvarata barnets rätt i samhället.

Den operativa verksamheten består av två
delar, långsiktiga utvecklingsprogram och
nödhjälpsinsatser vid katastrofer. UNICEF
samarbetar med allt fler länder i världen,
främst genom femåriga landprogram för
utveckling. Utgångspunkten för samarbe-
tet/ stödet är landets bamadödlighet, barn-
täthet och BNP per capita. UNICEF kom-
mer därför fortsättningsvis att prioritera
insatser i Afrika. De långsiktiga landpro-
grammen har ökat UNICEF:s engagemang

FN:s BARNFOND
(UNICEF)

Mandat och huvuduppgifter

FN:s barnfond UNICEF etablerades 1946
som en tillfällig fond för katastrofstöd till
barn i länder som drabbats hårt av andra
världskriget. Fonden blev permanent 1956
och mandatet omformades till att gälla
mer långsiktiga insatser till förmån för
barn i utvecklingsländer. Genom åren har
verksamheten omfattat även mödrar då
relationen barn - mor varit så nära. Under
senare år har frågan aktualiserats om
UNICEF:s mandat omfattar kvinnor utan
begränsning till den reproduktiva rollen
eller åldern.

Verksamhet

UNICEF:s verksamhet har numera tre hu-
vudinriktningar, en normativ och två ope-
rativa. Den normativa delen, som förstärkts
under senare år, är UNICEF:s katalytiska
roll som policyskapare och rådgivare på
områden som berör barn. Det viktigaste
exemplet är här arbetet med uppföljning-
en av barnkonventionen och bamtoppmö-
tet 1990, som hade till syfte att föra upp
barnens situation såväl på de nationella
som på de internationella politiska dag-
ordningarna. Detta har inneburit att UNI-

Fakta om UNICEF:

Mål, huvuduppgifter

Att förbättra situationen för världens
nödlidande barn.

Budget

1992 total inkomst 938 miljoner US dollar,
varav 58 % i basbudgetstöd. Utgifterna
uppgick 1992 till 922 miljoner US dollar.

Viktigaste givare

Sverige och USA, därefter Italien, övriga
Norden, Nederländerna och Kanada.

Sveriges bidrag

735 miljoner kronor budgetåret 1992/93.

Katastrof/utveckl i ng

1992 var 22 % av programmen katastrof-
insatser (1988 8 %). 1993 beräknas
andelen öka till 25 %.

Styrelse

41 platser, geografisk fördelning.

Antal anställda

3900, varav 2199 fasta tjänster och 1701
projektanställda.

Antal kontor

Fyra med specialuppgifter, sex regional-
kontor och 92 landkontor (1992).

Nationalkommittéer finns etablerade i 30
länder. Kommittéer är under bildande i
flera (nya) länder.

Huvudkontor

New York.

Chef

Exekutivdirektör James Grant, USA
(1980-).

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

i generella utvecklingsfrågor som struktur-
anpassning, utbildning, familjeplanerings-
åtgärder, vattenförsörjning, kvinnors situa-
tion och aids-epidemins sociala och
ekonomiska effekter på barn. En viktig
uppgift för organisationen är att finna nya
vägar för att tillgängliga resurser skall
komma nödlidande barn i hela världen till
godo. Ett arbetssätt är att föra fram enkla
och billiga metoder för att radikalt minska
dödligheten i diarréer och barnsjukdomar
som mässling. En annan metod är att kom-
plettera de långsiktiga insatserna med
målrelaterade kampanjer. Ett exempel på
detta är kampanjen för barnvänliga sjuk-
hus som bl.a. skall stimulera till bättre am-
ningsvanor.

Insatser för barn i särskilt svåra omstän-
digheter - barn i väpnade konflikter, barn
som utsätts för övergrepp och gatubarn är
en växande verksamhet. UNICEF:s ansvar
i katastrofsammanhang har ökat avsevärt
under senare år och ställer nu allt större
krav på fondens resurser, struktur och per-
sonal. Inom ramen för FN:s katastrofsam-
ordning bidrar UNICEF tillsammans med
andra organisationer ofta med hälsovård
och vattenförsörjning. I andra situationer
exempelvis i Somalia kan det bli aktuellt
med distribution av näringstillskott. I sin
verksamhet samarbetar UNICEF med en-
skilda organisationer, andra FN-organ in-
klusive Världsbanken och fackorgan som
WHO och UNESCO.

Aret som gick

UNICEF fick en allt intensivare roll i FN:s
katastrofarbete. För organisationen innebar
det att mer kraft lades på att utveckla en
strategi för hantering av de nya kraven.
Frågan om balans mellan mer långsiktiga
utvecklingsfrågor och rena nödhjälpsin-
satser aktualiserades av både i- och u-
landsgruppen. De "nya" nationerna,
främst i forna Sovjetunionen och Östeuro-
pa, poängterade sitt behov av stöd från
fonden. Den större utvärderingen som
gjorts av UNICEF presenterades i början

av 1993. Utvärderingen belyste en rad stra-
tegiska val som UNICEF måste ta för att i
framtiden möta de krav som ställs (t.ex. i
katastrofsammanhang). Några nyckelfak-
torer är klargörande av fondens mandat,
arbetsmetodik, dvs. vad ville man uppnå?
Rapporten visade att UNICEF ofta priori-
terade kvantitativa mål före kvalitativa.
Utvärderingen blev inte officiellt en styrel-
sefråga, då ett antal länder motsatte sig att
den sattes upp som en dagordningspunkt.
Ett antal större givare och sekretariatet tog
dock upp utvärderingens resultat där det
ansågs ändamålsenligt.

Sverige drev under styrelsemötet aktivt
frågan om en bredare syn på familjeplane-
ringsinsatser, dvs. man förordade ett hel-
hetsperspektiv, med tonvikt på sexuell och
reproduktiv hälsa, nationell politik på om-
rådet och ungdomars roll. Frågan gick
framåt, om än katolska kyrkan och några
den närstående länder motsatte sig t.ex. att
UNICEF skulle stödja sexualundervisning
för ungdomar i bl.a Afrika och att preven-
tivmedel skulle distribueras i samband
med distribution av läkemedel. Flera län-
der, inklusive Sverige, drev att UNICEF
skulle se kvinnan som den resurs hon är
och inte endast som ett medel att nå bar-
nen. UNICEF hade under 80-talet minskat
sina insatser på primärutbildningsområ-
det. Sverige tillsammans med Schweiz
föreslog därför att utbildningsprogram-
men skulle ses över och att detta skulle
redovisas 1995.

UNICEF tillämpar tvåårsbudget.
UNICEF såg fortfarande en ökning av
sina intäkter, men att basbudgetstödet
minskade och de "bundna bidragen öka-
de.

Vid ett extra styrelsemöte hösten 1993
kunde UNICEF:s styrelse efter flera års
diskussioner besluta, att huvudkontoret
skall förbli på Manhattan.

Sverige och UNICEF

För andra året i rad var Sverige den största
enskilda givaren till UNICEF med ett bi-

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

drag på 154,3 miljoner US dollar, tätt följt
av USA med 152,6 miljoner. Tredje största
givare var Italien med 62,9 miljoner US
dollar.

Under året har Sverige haft bilaterala
konsultationer med UNICEF. Syftet har
varit att få tillfälle att diskutera övergri-
pande frågor som Sverige funnit särskilt
angelägna då nuvarande styrelseform inte
medger möjligheter till mer konstruktiva
diskussioner mellan sekretariatet och med-
lemmarna. Sverige har vid dessa möten
tagit upp frågor som reformer på FN:s
ekonomiska och sociala område, UNICEF
som kanal för multibistånd via SIDA, den
gjorda utvärderingen av UNICEF:s verk-
samhet, UNICEF som katastroforganisa-
tion, barn i särskilt utsatta omständigheter
som gatubarn och barn i krig, kvinnofrå-
gor, UNICEF:s familjeplaneringspolitik
samt personalfrågor. Från svensk sida
kommer samtalen att följas upp nästa år.

För alltför många barn övergår leken i en kamp för
livet. UNICEF söder utsatta barn världen runt.
Sverige har i tvä år varit största enskilda givare till
organisationen.

Foto: Bo Dahlin, Bildhuset

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

FN:s KVINNOFOND
(UNIFEM)

Mandat och huvuduppgifter

FN:s kvinnofond bildades 1976, men fick
sin nuvarande form som en självständig
enhet i samarbete med UNDP 1985. UNI-
FEM har två huvudmål för sin verksam-
het. Den ena är att tjänstgöra som en kata-
lysator för att både kvinnan och mannens
intressen tillvaratas i utvecklingssarbetet.
Det andra är att stödja innovativa och ex-
perimentella aktiviteter för kvinnor i linje
med nationella och regionala prioritering-
ar. Tanken är att kvinnor skall inkluderas
på alla nivåer så att hennes möjligheter och
rättigheter främjas i samhället och dess
utveckling.

Verksamhet

UNIFEM:s huvudsakliga långsiktiga upp-
gift består i att ge kvinnor tillgång till ut-
bildning, krediter, marknader, information
och teknologi. Det innebär att kvinnofon-
den stödjer program inom områden som
miljö, fattigdom, befolkningsfrågor, livs-
medelsförsörjning, energi, urbanisering,
skulder och anpassningsåtgärder. Ett ex-
empel på projekt är stöd till ett småföreta-
garinitiativ för kvinnor som bor i slumom-
råden eller på landsbygden i Latinamerika.
Fonden har en betydelsefull roll för att
kvinnans medverkan och ställning upp-
märksammas i programplaneringen i an-
dra multilaterala program.

Året som gick

1992 ökade UNIFEMis programverksam-
het med 13 procent. Med förbättrad effek-
tivitet och teknik kunde denna ökning ske
utan motsvarande personalökning. Frågan
om UNIFEM skall utveckla sin katalytiska

Fakta om UNIFEM:

Mål, huvuduppgifter

Att utveckla metoder och att verka som
katalysator för att kvinnans roll och
situation beaktas och integreras i utveck-
lingssamarbetet.

Budget

1992 total inkomst 11,5 miljoner US
dollar. Utgifterna uppgick till 14,7 miljoner
US dollar.

Viktigaste givare

Nederländerna, Norge, Canada och
Finland. Sverige kommer på åttonde
plats.

Sveriges bidrag

4 miljoner kronor budgetåret 1992/93
samt 2,5 miljoner kronor för uppföljning
av UNCED-processen.

Katastrof/utveckling

Verksamhet riktad till flyktingkvinnor
ökade.

Styrelse

Ingen egen styrelse. Sorterar formellt
som separat enhet i samarbete med
UNDP, men har en s.k. konsultativ
kommitté som består av fem platser.

Antal anställda

37 anställda, varav 10 projektanställda
(i fält).

Antal kontor

Inga egna. Är dock representerade på 13
av UNDP:s kontor, i 14 länder finns
nationella UNIFEM-kommittéer etable-
rade. I sju länder är kommittéer under
bildande.

Huvudkontor

New York.

Chef

Direktör Sharon Capeling-Alakija, Canada
(1989-).

roll eller den mer operativa har kommit
upp till diskussion. Utvecklingen av
UNIFEM:s operativa verksamhet tyder på
att fonden gärna ser att den utvecklas,
medan den begränsade budgeten talar för
en koncentration av den katalytiska rollen.
Fonden har uttryckt intresse för att öka
samarbetet med FN:s fackorgan. Under
året togs beslut om sammanslagningen
mellan UNIFEM och INSTRAW (Intema-

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

tional Research and Training Institute for
the Advancement of Women). Den kom-
mande sammanslagningen har akualiserat
frågan om UNIFEMrs roll i Östeuropa och
f.d. Sovjetunionen. INSTRAW har ett glo-
balt mandat, medan UNIFEM:s verksam-
het riktar sig till u-länder. Andelen bidrag
från medlemsstaterna av den totala bud-
geten tycks minska, samtidigt som UNI-
FEM i ökande grad söker pengar från
andra källor, t.ex. privata företag.

Sverige och UNIFEM

Sverige företräds i den konsultativa kom-
mittén, som fungerar som arbetsutskott, av
Danmark som representerar västländerna.
Denna sammanträder ett par, tre gånger
per år. Mot bakgrund av det extra svenska
stödet till uppföljning av UNCED har mil-
jöfrågorna diskuterats med fonden. Inför
kvinnokonferensen i Peking 1995 har
Sverige poängterat vikten av att UNIFEM
tar en aktiv roll i förberedelsearbetet, fram-
för allt när det gäller strategifrågor. Sverige
stöder via SIDA och UNIFEM gemensamt
ett regionalt samarbete i Asien som syftar
till att ta fram könssegregerad statistik.

de så att befolkningen aktivt deltar i ge-
nomförandet. Till stor del är verksamheten
inriktad på att stödja kvinnors utveckling.

Fonden kan ta hand om projekt som
andra givare tycker är för små. Den har ett
tak på fem miljoner US dollar för enskilda
projekt. Fonden finansierar för närvarande
omkring 272 projekt i 54 länder till ett vär-
de av 600 miljoner US dollar. Under fon-
dens första 20 verksamhetsår har de vikti-
gaste områdena varit jordbruk, vatten och
transporter. Man har också ägnat sig åt
småindustrier, hälso- och sjukvård, ener-
gi, bostäder och utbildning.

Organisation

Fonden är underställd UNDPrs styrelse
och arbetar i huvudsak genom UNDP:s
fältorganisation. Fondens chef är under-
ställd UNDP:s administratör.

Sverige och FN:s
kapitalutvecklingsfond

Sverige är en av de största bidragsgivarna
till kapitalutvecklingsfondens verksamhet.
Fonden fungerar som ett viktigt komple-
ment till UNDP:s tekniska bistånd och till
de större projekt som utvecklingsbankerna
stöder.

FN:s
kapitalutvecklingsfond
(UNCDF)

Verksamhet

FN:s kapitalutvecklingsfond kom till 1966
med uppgift att ge gåvobistånd eller lån på
förmånliga villkor till småskaliga investe-
ringsprojekt i u-ländema.

Kapitalutvecklingsfondens verksamhet
är nästan helt inriktad på att ge stöd eller
lån till de minst utvecklade länderna.
Verksamheten är inriktad på att nå de fat-
tigaste människorna. Projekten är utforma-

Fakta om UNCDF:

Mål, huvuduppgifter

Att ge gåvobistånd eller lån på förmån-
liga villkor till småskaliga investerings-
projekt i de minst utvecklade länderna.

Viktigaste givare

Nederländerna, Norge och Sverige.

Sveriges bidrag

Av bidraget till UNDP skall 40 miljoner
kronor gå till UNCDF:s verksamhet.

Styrelse

UNDP:s styrelse är styrelse för UNCDF.

Antal anställda

95.

Huvudkontor

New York.

Chef

Jules Frippiat från Belgien.

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

FN:s
världslivsmedelsprogram
(WFP)

Mandat

WFP är FN:s livsmedelsbiståndsorganisa-
tion. Organisationen ansvarar för livsmed-
elsbiståndet inom FN:s katastrofverksam-
het, livsmedelsbistånd till flyktingar under
FN:s flyktingkommissaries mandat samt
ger livsmedelsbistånd som en delkompo-
nent i utvecklingsprojekt.

Verksamhet

WFP bedriver dels utvecklingsbistånd,
dels katastrof- och flyktingbistånd. I dag
kanaliseras ca 25 % av världens totala livs-
medelsbistånd genom WFP. Den ständigt
ökande verksamhetsvolymen har gjort
WFP till det största av alla FN-organ. WFP
är i högsta grad en operativ organisation
och det FN-organ som tillsammans med
UNHCR brukar framhävas som det mest
effektiva och operativa i bl.a. katastrof-
situationer.

Katastrofbiståndet är idag WFP:s domi-
nerande verksamhet, och har mer än för-
dubblats under de senaste två åren. WFP
samarbetar mycket nära med det nyinrät-
tade Department of Humanitarian Affairs
(DHA) som koordinerar FN:s katastrof-
bistånd.

WFP lämnar utvecklingsbistånd i form
av livsmedel, där matransoner delas ut till
anställda vid anläggningsarbeten, s.k.
Food-for-Work-projekt. WFP ger också
hjälp till ur näringssynpunkt särskilt behö-
vande grupper, t.ex. kvinnor, spädbarn
och skolbarn. I vissa fall säljs livsmedlen
på den lokala marknaden för att med in-
komsterna finansiera kommunala projekt.

Projekt av mer socio-ekonomisk natur

Fakta om WFP:

Mål, huvuduppgifter

Att bekämpa hunger och främja ekono-
misk och social utveckling för fattiga
människor i fattiga länder.

Budget

1,7 miljarder US dollar (varav 1,3
miljarder till flykting- och katastrofopera-
tioner).

Viktigaste givare

Canada, USA och EG.

Sveriges bidrag

282 miljoner kronor till den reguljära
budgeten, 179 miljoner kronor från
katastrofanslaget, totalt 461 miljoner
kronor.

Styrelse

Består av 42 medlemmar som träffas
två gånger per år.

Antal anställda

3718 under 1992. Av dessa har 1880
kontrakt på ett år eller mer och 1838
har korttidskontrakt i katastrofoperatio-
ner.

Antal fältkontor

85.

Huvudkontor

Rom.

Chef

Katherine Bertini, USA.

Katherine Bertini

WFP

inkluderar stöd till jord-
bruksutveckling, förbätt-
ring av infrastruktur på
landsbygd, stöd till natio-
nell livsmedelspolitik och
hållning av matlager.
WFP utnyttjas också i s.k.
triangelaffärer. WFP bi-
drar i dessa fall med livs-
medel till ett u-land i ut-
byte mot överskottsproduktion av en
annan vara, som sedan ges som bistånd till
ett tredje land. Verksamheten är inriktad
på de allra fattigaste u-ländema, som mot-
tar ca 80 % av WFP:s utvecklingshjälp.
WFP har en stor och mycket effektiv orga-
nisation för transporter och logistik. Flera
stora givare väljer att använda sig av WFP
också för sitt bilaterala livsmedelsbistånd.

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Här har FN:s
världslivs-
medelsprogram
levererat majs
till återvändande
flyktingar frän
Moqambique.
Foto: C. Sattl-
berger, UNHCR

Året som gick

Under 1992 fick uppskattningsvis 42 miljo-
ner människor del av WFP:s matbistånd
som uppgick till 5,2 miljoner ton motsva-
rande nästan 1,7 miljarder dollar, vilket är
ett rekordår. 1992 präglades av det stora
antalet katastrofer. Under året kanalisera-
des mer än 60 % av det totala livsmedels-
bistånd i katastrofsituationer genom WFP.
Mer än 27 miljoner människor, inklusive
ca 14 miljoner flyktingar och intemflyk-
tingar fick del av detta bistånd.

Ett samarbetsavtal mellan WFP och
FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) träd-
de i kraft den 1 januari 1992 och innebär
att WFP successivt tar över livsmedelsför-
sörjningen till flyktingar. Detta ansvar har
tidigare vilat på UNHCR. WFP har nu
ansvar för att från givarna söka de nöd-
vändiga resurserna och för att leverera
livsmedelsbiståndet ända fram till flyk-
tingarnas vistelseort.

Utvecklingsverksamheten har fortsatt
att minska i omfattning. Under 1992 stöd-
de WFP 258 pågående utvecklingsprojekt
som bidrog med matförsörjning till ca 15
miljoner människor. Denna siffra är den
lägsta sedan 1978.

Den stora ökningen och förändringen
av verksamheten har inneburit stora på-

frestningar på WFP. Organisationsstruktu-
ren har inte förändrats och byggts ut i
samma utsträckning som den operationel-
la verksamheten och WFP står därför i dag
inför stora strukturella problem.

Sverige och WFP

Det är mycket viktigt att livsmedelsbistånd
ges utifrån kunskap och kompetens efter-
som det finns en risk att detta bistånd kan
få negativa verkningar, bl.a. på känsliga
marknader i u-länder. Risken är extra stor
vid katastrofer då stora mängder mat är i
omlopp. För att minimera denna risk ver-
kar Sverige för att en större andel av värl-
den sammanlagda livsmedelsbistånd skall
gå genom WFP och för att WFP skall kun-
na spela en mer aktiv roll för att lindra
verkningarna av katastrofer av olika slag.
Sverige förespråkar också en minskad
bindning av bidragen till varor. Det svens-
ka bidraget består av pengar som enbart är
bundna till att de uppköp som görs skall
ske antingen i u-länder med exportpro-
duktion eller i Sverige.

Sverige anser att det finns ett stort be-
hov av att en diskussion om livsmedels-
biståndets framtid och om WFP:s roll,
organisation och dess samarbete med
andra FN-organ.

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

FN:s hjälporganisation
för palestinaflyktingar
(UNRWA)

Mandat

Organisationens ursprungliga mandat var
att tillhandahålla bistånd till de palestin-
ska flyktingar som lämnade Palestina 1948
vid staten Israels tillkomst. Utgångspunk-
ten var från början att behovet för
UNRWAis verksamhet skulle vara snabbt
övergående och organisationen skulle där-
för planera för den situation då bistånd
inte längre var nödvändigt. Så har dock
inte varit fallet och UNRWA är nu för-
längt till 1996. Det ursprungliga mandatet
har successivt utvidgats genom olika FN-
resolutioner och beslut, bl.a. har UNRWA
fått i uppgift att också ge juridiskt stöd.

Verksamhet

Programmet för palestinaflyktingar om-
fattar utbildning, hälsovård, social verk-
samhet och livsmedelshjälp. UNRWA:s
verksamhet kan jämställas med kommu-
nal administration. I princip all personal
såsom lärare, läkare, sjuksköterskor m.m.
är själva palestinska flyktingar. Utbild-
ningsprogrammet är UNRWA:s största
enskilda verksamhet och omfattar bland
annat grundskoleverksamhet och yrkesut-
bildning.

Hälsoarbetet sker i nära samarbete med
WHO. Bl.a. bedriver UNRWA hälsoklini-
ker som främst inriktar sig på primärhäl-
sovård. Tack vare denna verksamhet är
hälsoläget bland flyktingarna förhållande-
vis bra. På Västbanken och Gaza finns
också program för mental hälsa med
tyngdpunkt på "posttraumatic stress dis-
orders" för barn.

På grund av den försämrade säkerhets-

Fakta om UNRWA:

Mål, huvuduppgifter

Att svara för utbildning, hälsovård, social
verksamhet och livsmedelshjälp till de
registrerade palestinska flyktingar som
finns i Jordanien, Libanon, Syrien samt
Västbanken och Gaza.

Budget

306 miljoner US dollar under 1992.

Viktigaste givare

USA, EG, Japan och Sverige.

Sveriges bidrag

Det svenska bidraget för år 1992 uppgick
till 146 miljoner kronor.

Styrelse

En rådgivande kommitté bestående av tio
medfemsländer som tillsattes vid UNRWA:s
bildande 1949 finns för planering av
verksamheten. Sverige ingår inte.

Antal anställda

Cirka 19000 lokalt anställda palestinier och
180 anställda på internationella kontrakt.

Antal fältkontor

Fem.

Huvudkontor

Wien samt Amman.

Chef

liter Turkmen från Turkiet.

liter Turkmen
UNRWA

situationen på Västban-
ken/ Gaza har UNRWA
kommit att utveckla en
skyddsfunktion för flyk-
tingarna.

Året som gick

Året präglades av de
fredsförhandlingar som

ledde fram till det ömsesidiga erkännandet
av PLO och Israel i september 1993. Situa-
tionen på de ockuperade områdena för-
sämrades dock och kulminerade i avstäng-
ningen i slutet av mars. Våldet drabbade
också UNRWA och två av organisationens
anställda dödades av israeliska säkerhets-
styrkor.

UNRWA gav under året stöd till när-
mare 2,8 miljoner palestinska flyktingar.
Organisationen lyckades trots ekonomiska

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

svårigheter utveckla en del av verksamhe-
ten för att motsvara nya behov. Nya pro-
gram sattes upp, samarbetet med natio-
nella och internationella frivilligorganisa-
tioner utvecklades liksom samarbetet med
palestinska institutioner.

Närmare 400 000 barn gick under året i
den tioåriga grundskolan. Över sex miljo-
ner sjukbesök gjordes på hälsoklinikerna
och 180 000 familjer fick del av direkt bi-
stånd.

riktade mot enskilda personer.

Arbetet med att finna varaktiga lösning-
ar på flyktingproblemen har kommit att bli
allt viktigare för flyktingkommissarien.
Detta sker i första hand genom frivillig
repatriering, lokal integrering i mottagar-
landet (då hemvändande ej är möjligt
inom överskådlig framtid) eller genom
omplacering till tredje land (då fara för den
enskildes säkerhet föreligger). Under de
senaste åren har dock arbetet med att före-

Sverige och UNRWA

Sverige är en av de största bidragsgivarna
till UNRWA och anser att organisationen
bedriver bra verksamhet, är kostnads-
effektiv och väl fungerande. UNRWA
spelar en viktig roll i området och bör
göra så också i ett övergångsskede till en
palestinsk administration.

FN:s
flyktingkommissarie
(UNHCR)

Mandat och målsättning

FN:s flyktingkommissarie inrättades år
1950 utifrån behovet att lösa de europeiska
flyktingarnas situation efter andra världs-
kriget. UNHCR:s grundläggande mandat,
att ge rättsligt skydd åt personer som på
grund av välgrundad fruktan för förföljel-
se flytt sitt hemland, finns nedlagt i 1951
års flyktingkonvention
och 1967 års tilläggspro-
tokoll. I Afrika och Cen-
tralamerika har definitio-
nen av flyktingar
breddats till att även
innefatta dem som flyr på

Sadako Ogata grund av konflikter som

UNHCR i_nt_e nödvändigtvis är

Fakta om UNHCR:

Mål, huvuduppgifter

Att utifrån 1951 års flyktingkonvention ge
rättsligt skydd åt personer som på grund
av välgrundad fruktan för förföljelse flytt
sitt hemland.

Budget

Verksamhetsåret 1992 1,1 miljarder US
dollar.

Viktigaste givare

USA, EG, Japan och Sverige.

Sveriges bidrag

Totalt för verksamhetsåret 1992: 92
miljoner US dollar (8,5 % av organisatio-
nens totala budget) fördelade på ett
årligt reguljärt bidrag på 235 miljoner
kronor (budgetåret 1992/93) samt
bidrag för speciella insatser finansierade
över katastrofanslaget.

Styrelse

UNHCFTs styrelse består av 47 länder
som möts en gång per år. Inom styrel-
sen finns det två underkommittéer, en
för skyddsfrågor och en för administra-
tiva och finansiella frågor. Dessa
kommittéer möts ungefär var tredje
månad.

Antal anställda

Sammanlagt ca 2900 anställda.

Antal kontor

95. Varje kontor leds av en representant
för flyktingkommissarien (större kontor)
eller en Chargé de Mission (underställd
representanten vid regionalkontoret).

Huvudkontor

Geneve med ca 700 fast anställda.

Chef

Mme Sadako Ogata från Japan fram
t.o.m. 1998.

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

bygga uppkomsten av flyktingströmmar
blivit allt viktigare inom UNHCR.

I samband med framför allt stora s.k.
komplexa katastrofer har flyktingproble-
met kommit att få en alltmer framträdande
roll. Under de senaste åren har därför lagts
en ökad betoning på förebyggande insat-
ser och förbättrad katastrofberedskap.

Verksamhet

UNHCR:s verksamhet varierar mycket
mellan olika kontinenter och länder. I Afri-
ka och Asien, där de största flyktinggrup-
perna finns, är arbetet huvudsakligen in-
riktat på att ge humanitär hjälp åt
människor som flytt undan krig eller
krigsliknande förhållanden. Detta kan
både gälla flyktingar som befunnit sig un-
der många år i asyllandet, som t.ex. i Iran
och Pakistan (afghaner) eller i Malawi
(mocambikier), eller om att ge skydd och
hjälp i akuta katastrofsituationer. I det ena
fallet är det fråga om att ge humanitärt
bistånd som i viss utsträckning är att likna
vid utvecklingsbistånd. I det andra fallet
gäller det att i samarbete med framförallt
FN:s världslivsmedelsprogram (WFP) dist-
ribuera mat och andra förnödenheter till
dessa stora grupper av flyktingar.

Det latinamerikanska flyktingproblemet
har genom den allmänt positiva utveck-
lingen i regionen i stort sett närmat sig en
lösning. Den största enskilda flyktinggrup-
pen är i dag de guatemalanska flyktingar-
na i Mexiko. Även för denna grupp före-
faller det dock finnas en relativt snar
lösning genom det återvandringsprogram
som har inletts. UNHCRrs verksamhet i
Centralamerika har till stor del präglats av
den s.k. CIREFCA-processen som har
inneburit en närmare koppling mellan den
regionala fredsprocessen och humanitära
insatser till förmån för flyktingar, repatrie-
rade och intemflyktingar.

UNHCR har av generalsekreteraren
givits rollen som koordinator inom FN för
de humanitära insatserna i f.d. Jugoslavi-
en. Detta program har under två år vuxit

till det i särklass största inom UNHCR och
inneburit i väsentliga avseenden helt nya
uppgifter för organisationen. Det stora
antalet flyktingar som skapats som konse-
kvens av kriget i f.d. Jugoslavien präglar
även till stor del organisationens arbete i
de övriga europeiska länderna.

Generellt sett kan man säga att UNHCR
i allt större utsträckning har tvingats att
utvidga sitt mandat till att omfatta även
grupper som traditionellt sett inte har
kommit i åtnjutande av skydd och hjälp
från flyktingkommissarien. Detta gäller
framförallt intemflyktingama, där flyk-
tingkommissarien har åtagit sig att inklu-
dera dessa grupper i de sammanhang då
en direkt koppling finns till en existerande
flyktinggrupp.

Aret som gick

1993 har liksom 1992 präglats av en omfat-
tande utvidgning och ökning av verksam-
heten. Situationen i f.d. Jugoslavien och
UNHCR:s roll som koordinator inom FN
för de humanitära insatserna har präglat
hela organisationen. Samtidigt har omfat-
tande repatrieringsprogram påbörjats i
framförallt södra Afrika och på Afrikas
Hom.

Antalet flyktingar i världen fortsätter att
öka och uppgår i dag till omkring 19 miljo-
ner. En central fråga under det gångna året
har varit huruvida UNHCR bör påta sig
ett större ansvar för världens intemflyk-
tingar, en grupp som beräknas uppgå till
minst lika många människor som antalet
flyktingar. Vidare har UNHCR:s roll som
ett av de viktigaste FN-organen inom kata-
strofområdet kommit att uppmärksammas
allt mer i takt med det ökande antalet s.k.
komplexa katastrofer.

UNHCR:s omsättning har under den
senaste fyraårsperioden ökat från 544 mil-
joner US dollar till 1,1 miljarder US dollar.
Minskande biståndsbudgetar i de stora
givarländema har gjort det allt svårare för
UNHCR att leva upp till de krav som
medlemsländerna ställer på organisatio-

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

FN:s flyktingkommissarie har betecknat 1992 som repatrieringarnas år. Flyktingar återvänder i stora skaror
till bl.a. Kambodja, Afghanistan, Eritrea, Moqambique och El Salvador. Här välkomnas flyktingar som åter-
vänder till Kambodja frän Thailand. Foto: M. Kobayashi, UNHCR.

nen. Flyktingkommissarien har vid flera
tillfällen låtit förstå att organisationen bör-
jar närma sig gränsen för vad som är möj-
ligt att genomföra med bibehållen effekti-
vitet och kvalitet. Resursfrågan kommer
sannolikt att även fortsättningsvis bli en
nyckelfråga inom UNHCR.

Sverige och UNHCR

Utvecklingen inom flyktingområdet har
gjort det alltmer uppenbart att åtgärder
måste vidtas för att i möjligaste mån för-
hindra uppkomsten av flyktingströmmar.
Från svensk sida har vi särskilt framhållit
kopplingen mellan flyktingströmmar och
bristande respekt för de mänskliga rättig-
heterna samt staternas ansvar i detta avse-
ende. Genom problemets omfattning och
karaktär är det uppenbart att UNHCR inte
ensamt kan påta sig ansvaret för dessa frå-
gor. Sverige har därför starkt framhållit
kravet på att samverkan måste ske mellan
de olika FN-organen och kommissionen
för de mänskliga rättigheterna i Geneve.

Intemflyktingproblema tiken har sär-
skilt uppmärksammats av Sverige. Från
svensk sida har vi hävdat att det i situatio-
ner då denna grupp inte går att urskilja
från övriga konventionsflyktingar, så skall
de i praktiken åtnjuta samma skydd och
hjälp som dessa. Däremot har vi inte ansett
att UNHCR i dagsläget bör ges ett gene-
rellt mandat och ansvar för interflykting-
frågor inom FN.

Särskilt i samband med s.k. komplexa
katastrofer har UNHCR genom det stora
antalet flyktingar alltmer kommit att spela
en viktig roll inom FN. Inom katastrofom-
rådet har Sverige varit starkt pådrivande i
skapandet av nya strukturer (se avsnittet
om DHA sid. 65) för att uppnå en bättre
samverkan och samordning mellan de oli-
ka FN-organen och FN-sekretariatet. UN-
HCR har liksom övriga FN-organ ett an-
svar för att denna samordning fungerar
och Sverige har vid upprepade tillfällen
krävt av UNHCR att organisationen lever
upp till detta ansvar.

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

FN:s narkotikaprogram
(UNDCP)

Mandat och huvuduppgifter

FN:s narkotikaprogram (UNDCP) skall ha
en samordnande roll i den internationella
narkotikabekämpningen. UNDCP skall
även utgöra ett kunskapscentrum för nar-
kotikabekämpning, så att andra organisa-
tioner kan vända sig till UNDCP för att få
hjälp med narkotikabekämpning.

Målsättningen är att bekämpa narkoti-
kan i alla led: när den produceras, när den
smugglas, när den säljs och när den kon-
sumeras.

Fakta om UNDCP:

Mål, huvuduppgifter

Att utgöra FN:s kunskapscentrum i
narkotikabekämpningsfrågor. Organi-
sationen skall samordna insatserna på
narkotikabekämpningsområdet och
stimulera andra delar av FN-systemet
att i sin verksamhet ta hänsyn till
narkotikaaspekten. Målsättningen är att
narkotikan skall bekämpas i alla led:
när den produceras (oftast i u-länder),
när den smugglas och när den konsu-
meras.

Budget

Cirka 70 miljoner kronor US dollar per
år.

Viktigaste givare

Italien, Sverige, USA och Tyskland.

Sveriges bidrag

1992/93: 54 miljoner kronor (10 % av
UNDCP:s intäkter).

Styrelse

UNDCP har ingen egentlig styrelse,
men narkotikakommissionens årliga
möte utgör i praktiken en sådan.
Kommissionen har 53 medlemmar med
FN:s övriga 131 medlemsländer som
observatörer.

Antal anställda

228, varav 190 vid kontoret i Wien.

Antal kontor

18. därutöver används UNDP:s kontor i
hög grad.

Huvudkontor

Wien.

Chef

Giorgio Giacomelli (Italien) sedan
programmet startade 1991.

Verksamheten

Produktionen av narkotika söker UNDCP
minska genom att främja övergången till
alternativa grödor för de bönder som i dag
odlar narkotikaråvaran. Apelsiner växer
exempelvis på samma typ av mark som
koka (av vilket kokain framställs).

Stöd till bönder att odla och sälja apelsi-
ner kan därför leda till minskad koka(in)-
produktion. Vidare söker UNDCP bidra
till att kontrollera handeln av de tillsats-
ämnen som behövs vid framställningen av
droger. Dessa tillsatsämnen är främst ke-
mikalier som ofta exporteras från andra
länder än t.ex. de kokainproducerande
länderna. En hårdare kontroll av dessa
ämnen kan således också minska drogpro-
duktionen.

UNDCP söker också samordna värl-

dens narkotikalagstiftning i syfte att möj-
liggöra ett effektivt motarbetande av nar-
kotikahandeln. Internationell behandling
och delgivning av polisiär- och tullinfor-
mation främjas av UNDCP:s samord-
ningsinsatser och tillåter effektivare kon-
troll av bl.a. den organiserade brottslig-
heten. Att påverka efter-
frågan sköter de flesta
industrialiserade länder
var för sig. Utvecklings-
länder behöver däremot
ofta stöd vid exempelvis
behandling, rehabilite-
ring och återanpassning
av missbrukare. De behö-
ver också stöd till utbild-

Giordio Giaco-
melli, UNDCP

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

ning av polis för tillämpning av narkotika-
lagar.

Inom ovanstående områden driver
UNDCP pilotprojekt i samarbete med an-
dra organisationer, t.ex. UNDP (lands-
bygdsutveckling) och WHO (hälsa och
rehabilitering). UNDCP ska också aktivt
arbeta för att påverka andra organisatio-
ner och institutioner att beakta narkotika-
problemet vid projektutformning.

UNDCP fungerar som rådgivare till
regeringar och utvecklar i samarbete med
dessa också nationella och regionala hand-
lingsplaner för bekämpning av narkotikan
på alla plan.

Aret som gick

Under året som gått har UNDCP satsat på
att utveckla regional samordning av nar-
kotikabekämpningsinsatser i Södra Asien,
Sydostasien och Östeuropa. Vidare har
UNDCP strävat efter ökad komplementa-
ritet mellan sina egna projekt.

Sverige och UNDCP

Sverige har sedan 1970-talet haft en hög
profil inom FN i narkotikafrågor. Detta har
kompletterats med ett omfattande finan-
siellt stöd som gjort Sverige till en av de tre
största bidragsgivarna till FN:s narkotika-
bekämpning de senaste 20 åren. De två
andra stora bidragsgivarna har varit USA
och Italien. Sverige har också en mycket
markerad policy i narkotikafrågor som går
ut på att samma linje skall drivas interna-
tionellt som nationellt. Detta innebär att
Sverige står för en bokstavstrogen tolkning
av FN:s konventioner i narkotikafrågor:
inga droger får legaliseras och ingen han-
del eller produktion får tillåtas. FN:s nar-
kotikakontrollstyrelse, som består av 15
oberoende experter, har under det gångna
året berömt den svenska linjen och kon-
staterat att den utgör ett exempel på en
lyckad politik.

UNCTAD/GATT:S
internationella
handelscentrum (ITC)

Verksamhet

ITC är FN-systemets centrala organ för
handelsfrämjande frågor. Det utgör ett
gemensamt dotterorgan till Allmänna Tull

Fakta om ITC:

Mål, huvuduppgifter

Att främja u-ländernas export genom
medverkan i marknadsundersökningar,
utveckling av nya produkter, marknadsfö-
ring och uppbyggnad av nya institutioner
för export. Aven importrelatrerade projekt
förekommer.

Budget

Den administrativa budgeten för 1992
uppgick till 17,9 miljoner US dollar.
Programmet för projektverksamheten
uppgick till drygt 30 miljoner dollar.

Viktigaste givare

Sverige, Schweiz, Nederländerna, Norge,
Italien och Finland.

Sveriges bidrag

Under budgetåret 1992/93 har 15
miljoner kronor betalats ut. Sverige har,
liksom flera andra länder, hållit inne vissa
bidrag i avvaktan på en lösning av
chefsfrågan.

Styrelse

Joint Advisory Group är GATT:s och
UNCTAD:s gemensamma policyorgan för
ITC.

Antal anställda

Cirka 300.

Huvudkontor

Säte i Geneve.

Chef

Chefsposten är sedan 1992 otillsatt på
grund av oenighet mellan FN och GATT
om nivå och anställningsvillkor. Tillförord-
nad chef är Reju Makil, Indien.

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

och Handelsavtalet (GATT) och FN:s kon-
ferens om handel och utveckling (UNC-
TAD). Till skillnad från sina moderorgan
är det i huvudsak en rent operativ bi-
ståndsorganisation.

Dess verksamhet är främst inriktad på
handelsproblem såsom svårigheter att an-
passa produktion till främmande länders
behov, identifikation av nya marknader,
kvalitetskontroll samt prissättning. Han-
delsutveckling, t.ex. utveckling av nya pro-
dukter för export, bedrivs i nära samarbete
med UNIDO och FAO.

Riktlinjerna för ITC:s verksamhet dras
upp av en rådgivande grupp "Joint Advi-
sory Group on ITC" (JAG), i vilken alla
FN:s och GATT:s medlemsländer kan del-
ta. För den löpande verksamheten svarar
ett sekretariat i Geneve med ca 270 anställ-
da, vartill kommer ca 700 expertkonsult-
uppdrag i ITC:s samarbetsländer. Åren
1981-92 var svensken Göran Engblom exe-
kutivdirektör. Posten är sedan januari 1992
vakant på grund av oenighet mellan
GATT och FN om ställning och anställ-
ningsvillkor för en ny ITC-chef.

Finansiering

UNCTAD och GATT svarar till lika delar
för ITC:s administrativa budget, som 1992

uppgick till 17,9 miljoner dollar. Projekt-
verksamheten finansieras dels genom
UNDP-bidrag, dels genom frivilliga bidrag
från medlemsländer.

Denna finansiering uppgick 1992 till
drygt 30 miljoner dollar, varav UNDP sva-
rade för 11,4 miljoner. Sverige har sedan
ITC:s tillkomst 1964 varit dess största fri-
villiga bidragsgivare.

Aret som gick

Närmare 300 projekt för bl.a. institutionell
infrastruktur, produkt- och marknads-
forskning, importsystem samt kapacitets-
uppbyggnad för handelsfrämjande verk-
ställdes under 1992.

Samtidigt har oenighet mellan FN och
GATT om status och anställningsvillkor
för en ny ITC-chef medfört tilltagande osä-
kerhet om organisationens framtid.

Sverige och ITC

Sverige har under de senaste åren lagt
fram förslag till nya finansierings- och styr-
former för ITC.

Dessa har fått ett utbrett stöd men har i
rådande situation inte kunnat antas. Tills
chefsfrågan har lösts har Sverige, liksom
flera andra länder, hållit inne vissa utbetal-
ningar av bidrag.

FN:s fackorgan

Grundprincipen för FN:s tekniska bistånd
och kunskapsöverföring är att detta skall
samlas till och samordnas av UNDP, som
också skall stå för fältnärvaron och garan-
tera att u-ländemas egna prioriteringar
sätts i främsta rummet.

Hittills har gällt att UNDP främst bör
utnyttja olika fackorgan som skall genom-

föra projekt inom sina kompetensområ-
den. Samtidigt lämnas även tekniskt bi-
stånd i fackorganens egen regi.

Fackorganen är ju självständiga FN-
organ inom sina ansvarsområden med
egna styrelser, årskonferenser etc. Detta
har gjort arbetsfördelningen inom FN-sys-
temet oklar.

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Enligt beslut i UNDP 1990 och 1991
skall dess tekniska bistånd i allt större ut-
sträckning användas av mottagarländerna
som på ett friare sätt skall bestämma hur
UNDP-finansierat bistånd skall genomför-
as (s.k. "national execution"). Vidare skall
fackorganen i högre grad bistå med exper-
tis och i mindre utsträckning engagera sig i
förvaltningen av hela biståndsprojekt. Det
nordiska FN-projektet har studerat frågor-
na och lämnat värdefulla bidrag till att
effektivisera FN:s tekniska bistånd. Därige-
nom skulle fackorganens roll av "center of
excellence" betonas. Hur ett sådant system
skall se ut är ännu inte fastställt i detalj.

Fackorganens reguljära budget finansie-
ras genom medlemsavgifter. Därutöver
har flertalet fackorgan en frivilligt finansie-
rad budget till vilken givarna ger öron-
märkta bidrag. I vissa fall är den frivilligt
finansierade budgeten större än den regul-
jära.

hälften av den totala budgeten. Fältpro-
grammet syftar framför allt till att genom
tekniskt bistånd förbättra förutsättningar-
na för livsmedelsproduktionen inom u-
ländema.

Sverige har givit visst stöd till fältpro-
grammet genom SIDA, främst då det gäl-
ler projekt av försöks- och metodutveck-
lingskaraktär jämte stöd i katastrof-
situationer. Under senare år har Sverige
och flera andra länder riktat omfattande
kritik mot FAO:s ledning och styrformer
och mot bristen av rationellt utnyttjande
av organisationens tekniska kompetens.
Under 1993 kommer val av en ny general-
direktör att äga rum.

Jordbruksdepartementet har huvudan-
svaret för Sveriges medlemskap i FAO.

imco

FN:s organisation för
utbildning, vetenskap
och kultur (UNESCO)

FN:s livsmedels- och
jordbruksorganisation
(FAO)

FN.s livsmedels- och jordbruksorganisa-
tion, FAO, bildades år 1945 och är FN:s
största fackorgan. FAO är FN-systemets
fackorgan för det internationella samarbe-
tet inom jordbruks-, skogsbruks- och fiske-
sektorerna. Inom organisationen finns en
omfattande statistik- och databas.

FAO har 162 medlemmar, inklusive EG.
Generaldirektören för FAO är sedan år
1976 libanesen Edouard Saouma.

FAO har utöver sitt reguljära program
ett fältprogram finansierat genom UNDP
och frivilliga bidrag, som huvudsakligen
är förlagt till u-ländema. Det reguljära pro-
grammet uppgår i dag till något mindre än

FN:s organisationen för utbildning, veten-
skap och kultur, UNESCO, bildades år
1945 och bidrar till fred och säkerhet ge-
nom att främja samarbete mellan nationer-
na inom kultur, medier, utbildning och
forskning. Respekten för mänskliga rättig-
heter och allmän rättvisa utan hänsyn till
ras, kön, språk eller religion är viktiga mål.
Ett annat är att utrota analfabetismen fram
till sekelskiftet.

Det svenska biståndet till UNESCO be-
står dels av ett reguljärt bidrag, dels av
frivilliga bidrag. Under budgetåret
1992/93 uppgick det reguljära bidraget till
drygt 21 miljoner kronor. Ungefär lika
mycket betalades i form av frivilliga bidrag
till bl.a. UNESCOis kulturfond och
UNESCO:s program för medieutveckling.

UNESCO genomgick en förtroendekris
i början av 1980-talet, som bl.a. ledde till att

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

USA och Storbritannien lämnade organisa-
tionen. UNESCO:s generaldirektör är se-
dan år 1987 spanjoren Federico Mayor.

Utbildningsdepartementet har huvud-
ansvaret för Sveriges medlemskap i
UNESCO, som har 170 medlemmar.

Världshälsoorganisa-
tionen (WHO)

arbetar för närvarande på en reformpro-
cess som bl.a. skall leda fram till en uttalad
strategi för organisationens verksamhet
inför 2000-talet.

Hösten 1992 genomförde SIDA och Sa-
rec gemensamt en utvärdering av WHO:s
verksamhet ur ett biståndspolitiskt per-
spektiv. Utvärderingen låg senare som
underlag för konsultationer med WHO
om biståndssamarbete.

UNIDO

WHO grundades 1946.1 dag är 186 länder
medlemmar. Generalsekretarare sedan
1988 är Dr Nakjima, Japan.

Organisationens huvudsakliga mål är
att genom normativt arbete och bistånd
förbättra hälsotillståndet hos världens be-
folkning. Den normativa verksamheten
påverkar hälso- och sjukvårdens villkor
inom ett brett spektrum från hälsoupplys-
ning till sofistikerad diagnostik och be-
handling.

WHO:s biståndsinriktade verksamhet
bygger på begreppet primärhälsovård.
Strategin för att genom främst primärhäl-
sovård uppnå målet hälsa för alla år 2000
formulerades först i Alma Ata 1978.

Den nedjusterade budgeten 1992/93
uppgick till drygt 830 miljoner US dollar.

Socialdepartementet har huvudansvaret
för det svenska medlemskapet i WHO.

Biståndssamarbete

UD, SIDA och Sarec har genom åren haft
ett nära och aktivt samarbete med WHO.
Den svenska stödet till WHO:s stora pro-
gram, t.ex. aids-programmet, tropiska
sjukdomar, mödrahälsovård etc. har fått
och får stora bidrag.

Totalt uppgick det svenska bilaterala
stödet 1992/93 till 204,6 miljoner kronor.

WHO har under senare år skakats av
brist på fungerande ledarskap, såväl på
central som regional nivå. WHO internt

FN:s industriprogram
(UNIDO)

Mandat och huvuduppgifter

UNIDO skall uppmuntra och bistå med
stöd till utvecklingsländer för utveckling,

Fakta om UNIDO:

Mål, huvuduppgifter

Att främja u-ländernas industriutveckling
samt öka industriernas konkurrenskraft
som ett led i en övergripande strävan mot
en globalt rättvis och hållbar utveckling.

Budget

197 miljoner US dollar för tvåårsperioden
1994-95.

Viktigaste givare

USA, Tyskland, Japan, Ryssland och
Frankrike.

Sveriges bidrag

6,9 miljoner kronor.

Styrelse

53 medlemmar.

Antal anställda

1200.

Antal kontor

36 utskickade representanter, oftast
verksamma i UNDP:s kontor.

Huvudkontor

Wien.

Chef

Mauricio de Maria y Campos (Mexico)
sedan våren 1993.

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

expandering och modernisering av deras
industrier, samt bidra till att dessa länder
fullt ut utnyttjar sina egna mänskliga till-
gångar och naturtillgångar. UNIDO skall
också samordna all FN-verksamhet med
inriktning på industri.

Verksamhet

Förutsättningarna för UNIDO:s verksam-
het har förändrats på senare år. När UNI-
DO omvandlades till fackorgan 1986 var
dess uppgift i första hand att bistå länder
med centralplanerade ekonomier. I dag
har dessa länder omvandlats till mark-
nadsekonomier. De nya förutsättningarna
för UNIDO:s verksamhet ställer därige-
nom krav på genomgripande reformer av
organisationer. Förslag till sådana föränd-
ringar finns och innebär en ökad fokuse-
ring av verksamheten kring prioriterade
områden: utveckling av mänskliga resur-
ser, utveckling och överföring av teknolo-
gi, industriupprustning och modernise-
ring, utveckling av små och medelstora
industrier, miljö och energi och integration
av kvinnor i industriutvecklingen.

Aret som gick

Året som gått har präglats av bytet på
chefsposten och reformarbetet. Den nye
chefen är starkt engagerad i reformproces-
sen. Verksamheten har påverkats av att ett
medlemsland, Kanada, har valt att träda ur
organisationen.

Sverige och UNIDO

Sverige har följt utvecklingen i UNIDO
samt varit medlem i organisationens pro-
gram- och budgetkommitté 1992-1993.
Sverige räknar med att för en fyraårsperi-
od bli invalt i UNIDOs styrelse fr.o.m. års-
skiftet 93/94.

1WIW

Internationella
arbetsorganisationen
(ILO)

Internationella arbetsorganisationen, ILO,
som är en av de äldsta medlemmarna i
FN-familjen, har som övergripande mål att
verka för varaktig fred grundad på social
rättvisa. ILO skiljer sig från övriga FN-
organ genom sin trepartsstruktur- såväl
regeringar som arbetsgivare och arbetsta-
gare är representerade.

ILO har 167 medlemmar. ILO:s general-
direktör är sedan mars 1989 belgaren
Michel Hansenne.

ILO:s biståndsverksamhet är i huvud-
sak inriktad på utveckling och utbildning
av arbetskraft. Afrika är huvudmottagare.
Sverige ger förutom ett reguljärt bidrag
även frivilliga bidrag. Dessa är i första
hand koncentrerade till två regionala pro-
jekt i Afrika med sysselsättningsfrämjande
inriktning, projektet "Se om Ditt företag",
ett utbildningspaket utarbetat av Sveriges
Arbetsgivareförening, samt några syssel-
sättningsinsatser på vägbyggnads- och
transportområdena.

Arbetsmarknadsdepartementet har
inom regeringskansliet huvudansvaret för
Sveriges medlemskap i ILO.

Internationella
finansieringsorgan

Världsbanksgruppen
och regionala
utvecklingsbanker

Den äldsta och största utvecklingsbanken
är Världsbanken (IBRD), som även utgjort
modell för uppbyggnaden av övriga ut-
vecklingsbanker. Världsbanken är verk-
sam i alla världsdelar och har numera i
stort sett alla länder utom Kuba och Nord-
korea som medlemmar. Afrikanska ut-
vecklingsbanken (AfDB) har Afrika som
verksamhetsområde. Asiatiska utveck-
lingsbanken (AsDB) arbetar i Asien och
stillahavsområdet. Interamerikanska ut-
vecklingsbanken (IDB) har sin verksamhet
i Latinamerika och Karibien.

Nära knutna till utvecklingsbankerna
är de s.k. utvecklingsfonderna, som arbe-
tar i de fattigaste länderna inom respektive
banks verksamhetsområde. Till dessa fon-
der räknas Internationella utvecklingsfon-
den (IDA) som tillsammans med IBRD
utgör Världsbanken, Afrikanska utveck-
lingsfonden (AfDF), Asiatiska utvecklings-
fonden (AsDF) samt Fonden för särskild
verksamhet (FSO), som är knuten till Inter-
amerikanska utvecklingsbanken.

I Världsbanksgruppen ingår också det
Internationella Finansieringsbolaget (IFC)
och det Internationella Multilaterala In-
vesteringsorganet (MIGA).

Verksamhet

De internationella utvecklingsbankerna
och deras fonder har som uppgift att ge
förmånliga lån för utvecklingsändamål i

låg- och medelinkomstländer (av Världs-
banken definierade som länder med högst
7911 US dollar i per capita-inkomst i 1991
års penningvärde). Lånen är antingen av-
sedda för enskilda projekt eller som stöd
för policyreformer och strukturanpass-
ningsprogram. Till lånen kopplas normalt
experthjälp som skall bistå i genomföran-
det av projekt eller strukturanpassning
(s.k. tekniskt bistånd). Bankerna har dess-
utom en viktig funktion i att mobilisera
ytterligare stöd till mottagarländerna, bl.a.
i form av samfinansieringsbidrag från an-
dra källor.

Utlåningsvolym

Totalt uppgår utlåningen från utvecklings-
bankerna och -fondema till drygt 37 miljar-
der US dollar per år - varav nästan 10 miljar-
der utlånas räntefritt. Världsbanken/
Internationella utvecklingsfonden är i sär-
klass störst med drygt 20 miljarder US dollar
per år, medan de regionala utvecklingsban-
kerna vardera lånar ut mellan 3 och 6 miljar-
der US dollar årligen. (Se tabell sid 50.)

Utlåningens fördelning
mellan olika länder
Utvecklingsbankerna och -fondema riktar
sig till mottagarländer på olika utveck-
lingsnivåer och med varierande kreditvär-
dighet. Medan bankernas lån i första hand
går till medelinkomstländer, domineras
fondernas verksamhet av lån till de fatti-
gaste låntagarna med begränsad eller ing-
en kreditvärdighet på den ordinarie kapi-
talmarknaden. Som framgår av tabellen på
sidan 50 skiljer sig t.ex. Världsbankens

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Världsbanksgruppen
Regionala utvecklingsbanker

WORLD BANK

Världbanken

IBRD

tillkom

1946

176 medlemsländer

Internationella
utvecklingsfonden
IDA

tillkom

1960

142 medlemsländer

(ca 160 före 1993)

Huvudkontor i

Washington

Antal anställda
ca 6 000

Interamerikanska
utvecklingsbanken
IDB

tillkom 1959

45 medlemsländer

Afrikanska
utvecklings-
banken AfDB
tillkom 1963
46 medlemsl.

z" X. Asiatiska
mtu^Hitvecklings-
banken AsDB

tillkom 1966

53 medlemsländer

Fonden för
särskild verk-
samhet (FSO)
tillkom 1959

45 medlemsländer

Huvudkontor i Washington
Antal anstälda ca 1 800

Afrikanska
utvecklings-
fonden AfDF
tillkom 1972
26 medlemsl.

Huvudkontor i Abidjan
Antal anstälda ca 1 300

Asiatiska
utvecklingsfonden
ASDF

tillkom 1974

53 medlemsländer

Huvudkontor i Manila

Antal anstälda ca 1 800

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

insatser i olika delar av världen åt såväl
vad gäller antal lån, total utlåning, som
andelen lån på ID A-villkor. Medan Latina-
merika och Karibien är den region som

Utvecklingsbankernas och

- fondernas utlåningsvolym

Total ackumulerad
utlåning t.o.m.

31 december Utlåning

	1992 (miljoner USD)	år 1992 (miljoner USD)
IBRD	235 154'	16 945²
IDA	+ 77 816¹	+ 6 751²
Totalt IDA/IBRD	312971'	23 696²
AfDB	15 735	1 868
AfDF	+ 9 307	+ 1 099
Totalt AfDB/AfDB	25 042	2 967
AsDB	29 097	3 954
AsDF	+ 13 564	+ 1 155
Totalt AsDB/AsDF	42 661	5 109
IDB	43 818	5 534
FSO	+ 11 381	+ 459
Totalt IDA/FSO	55 199	5 993

¹⁾ Avser per den 30 juni 1993

²⁾ Avser 1 juli 1992 - 30 juni 1993

Världsbankens lån fördelade på
geografiska regioner 1992/93

Region	Total utlåning (i miljarder USD)	Därav IDA-lån (i miljarder Antal
Region	Total utlåning (i miljarder USD)	USD)	lån
Afrika	2,8	2,8	75
Sydostasien och Stillahavs- regionen	5,6	1,2	45
Sydasien	3,4	2,3	26
Europa och Centralasien	3,8	0,1	30
Latinamerika och Karibien	6,2	0,3	50
Mellanöstern och Nordafrika	1,9	0,1	19
Summa	23,7	6,8	245

absolut sett lånat mest under föregående
budgetår är det Afrika exklusive Nordafri-
ka som fått de flesta lånen och de största
totala IDA-lånen. Nära 90 % av IDA:s utlå-
ning går till länder med en per capita-in-
komst under 635 US dollar (i 1991 års pen-
ningvärde).

För att ytterligare förstärka resursbasen för
Världsbanksgruppens utlåning till de fatti-
gaste länderna i Afrika söder om Sahara
upprättades under perioden 1985 -1987 en
särskild s.k. Afrikafacilitet. Denna fond
fick särskilda bidrag från ett antal givar-
länder, däribland Sverige, på totalt 1,5 mil-
jarder US dollar. Som en uppföljning till
detta tog Världsbanken 1987 initiativ till
ett särskilt handlingsprogram, det s.k. Spe-
cial Program for Assistance to Africa
(SPA). Inom ramen för detta samordnas
och mobiliseras givarstödet till de struk-
turanpassningsprogram som nu pågår i ett
drygt tjugotal skuldtyngda länder i Afrika
söder om Sahara. Sverige arbetar aktivt
inom och lämnar bidrag till detta program,
som nu går in i en andra fas.

Världsbanken har vidare spelat en cen-
tral roll för att, i samråd med enskilda u-
länder, upprätta grupper för biståndssam-
verkan i enskilda mottagarländer, s.k.
konsultativa grupper. Det finns för närva-
rande ett tjugotal sådana grupper under
ordförandeskap av representanter för
Världsbanken. Sverige är medlem i de
grupper som berör länder som tar emot
svenskt bilateralt bistånd. (Jfr ovan
UNDP:s rundabordsmöten).

I Afrikanska utvecklingsbanken har
under senare år huvuddelen (nära 80 %
under 1992) av banklånen lämnats till de
relativt sett mer kreditvärdiga länderna i
Nord- och Västafrika, medan den räntefria
AfDF-utlåningen till ca 90 % gått till de
fattigaste medlemsländerna.

I Asiatiska utvecklingsbanken går en
stor del av banklånen till de folkrika län-
derna i sydöstra Asien, medan de räntefria
lånen från AsDF framför allt har kommit
de fattigaste länderna till godo. Det är vi-

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Fördelning av utlåningen på sektorer

Övrigt

Ekonomisk Industri och
infrastruktur nationella
utvecklings-
bolag

Jordbruk och Sociala
landsbygds- sektorer
utveckling

Världsbanken
(IBRD)
Internationella
utvecklings-
fonden (IDA)

Afrikanska
utvecklings-
banken (AFDB)
Afrikanska
utvecklings-
fonden (AFDF)

Övrigt

Sociala
sektorer

Interamerikanska
utvecklings-
banken IDB/FSO

Asiatiska
utvecklings-
banken (ASDB)

Asiatiska
utvecklings-
fonden (ASDF)

■ ASDB ASDF

Jordbruk

Sociala
sektorer

Transport & Industri
kommunika-
tion, Energi

Finansiella
sektorn

Övrigt

dare värt att notera att vissa länder, t.ex.
Sydkorea, har nått en sådan kreditvärdig-
het och utvecklingsnivå att man har upp-
hört att låna i AsDB och i stället blivit bi-
dragsgivare i AsDF.

Fördelning på sektorer
Utvecklingsbankernas och -fondernas utlå-
ning fördelad på olika sektorer framgår av

figur ovan. Det kan konstateras att utlå-
ningen har en fattigdomsinriktad profil,
vilken är särskilt tydlig vad gäller utlå-
ningen från utvecklingsfonderna.

Man har under senare år i hög grad
strävat efter att låta utlåningen gå till så-
dana samhällssektorer där resurserna
kommer de fattigaste befolkningsgrupper-
na till godo. Detta har bl.a. skett genom

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

satsningar på jordbruks- och landsbygds-
utveckling samt socialt inriktade projekt
inom utbildning, hälsovård, befolkning,
stadsutveckling och vattenförsörjning. Ut-
låningen grundas på insikten om dessa
sektorers betydelse för utveckling och att
det inte finns någon motsättning mellan
satsningen på basbehov, som i hög grad
tillfredställs genom sociala projekt, och
ekonomisk tillväxt. Så har t.ex. i IDB fast-
slagits att minst 50 % av bankens utlåning
skall inriktas på projekt som särskilt gyn-
nar fattiga befolkningsgrupper. Liknande
förslag diskuteras även i den pågående
förhandlingen om en kapitalökning i
AsDB.

Världsbankens långivning är särskilt
inriktad mot de utvecklingspolitiska mål
som överenskommits för banken för 1990-
talet, nämligen bärkraftig tillväxt, fattig-
domsreduktion (inklusive utveckling) av
humankapitalet samt åtgärder för att
skydda miljön.

För en allsidig utveckling krävs emel-
lertid även en satsning på ekonomisk och
samhällelig infrastruktur såsom energi,
transport, kommunikation och industri.
Dessa sektorer får fortfarande en betydan-
de del av utvecklingsbankernas utlåning.

Traditionellt har den helt övervägande
delen av utvecklingbankernas och -fonder-
nas utlåning inriktats på enskilda projekt.
För att bistå u-länder vid genomförandet
av nödvändiga ekonomisk-politiska re-
formprogram har utvecklingsbankerna
under de senaste åren också haft en bety-
dande långivning till s.k. struktur- och sek-
toranpassning. Sådana lån är inte knutna
till specifika projekt utan utformas för att
ge stöd till genomförandet av ekonomisk-
politiska åtgärder som, inom ramen för ett
avtalat ekonomiskt program, syftar till att
åstadkomma ekonomisk återhämtning och
tillväxt.

Anpassningslånen svarade under verk-
samhetsåret 1992/93 för 17 % av IBRD/
IDA:s totala långivning. I AfDB/AfDF
utgjorde denna typ av utlåning under

1992 ca 20 % av den totala, medan den i
AsDB/AsDF uppgick till 9 %. I IDB var
motsvarande andel 28 %. Gemensamt för
de regionala utvecklingsbankerna är att
anpassningslångivningen främst använts
för strukturanpassning på sektornivå, inte
minst för jordbrukssektorn. Oftast har de
genomförts i direkt samarbete med Världs-
banken. Ett tecken på att strukturomvand-
lingen i många länder gått in i en andra,
något mindre resurskrävande fas är att
långivningen för struktur- och sektoran-
passning minskat något under de senaste
verksamhetsåren.

Utvecklingsbankerna har under senare
delen av 1980-talet ägnat miljöfrågor en
allt större uppmärksamhet. Bankerna för-
söker i sitt forskningsarbete utarbeta ana-
lyser och förslag på miljöområdet paral-
lellt med att ansträngningarna att integrera
miljöfrågorna i det löpande arbetet fortsät-
ter. Avsikten är att samtliga lån som för-
väntas ha effekter på miljön - även struk-
turanpassningslån - skall behandlas av
bankernas miljöavdelningar innan försla-
gen läggs framför respektive styrelse.
Verksamhetsåret 1992/93 godkände
Världsbanken 24 projekt med direkt miljö-
inriktning samtidigt som ytterligare 30
projekt innehöll betydande miljökompo-
nenter.

Utvecklingsbankerna har också en cen-
tral roll i uppföljningen av det handlings-
program (Agenda 21) som antogs vid den
internationella miljökonferensen i Rio.
IDA skall utgöra finansieringsmekanis-
men för miljöprogram och -åtgärder på
nationell nivå. Även de regionala utveck-
lingsfonderna utgör viktiga kanaler här-
vidlag.

Världsbanken har dessutom ingått ett
trepartssamarbete tillsammans med FN:s
utvecklings- respektive miljöprogram
(UNDP och UNEP) för att inrätta den s.k.
Globala miljöfonden (GEF). Denna är av-
sedd att utgöra finansieringsmekanism för
sådana nationella miljöåtgärder som även
innebär en positiv inverkan på miljön ut-

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Så styrs utvecklingsbankerna

Direktörsstyrelse
Bord of directors

Utvecklingsbank

Högsta beslutande organ i utvecklingsbankerna/fonderna är guvenörsstyrelsen.
Den löpande verksamheten leds av direktörsstyrelsen. Den är sammansatt av repre-
sentanter som väljs i olika röstgrupper. En direktör representerar alltså flera länder.

Regerings-
representanter
från samtliga
medlemsländer

Guvenörsstyrelse
Bord of governos

anför landets gränser. Regionalbankemas
roll i detta sammanhang är att genomföra
projekt med hjälp av medel från fonden.

Organisation

Det högsta beslutande organet i respektive
institution kallas guvernörsstyrelsen (Board
of Govemors). Denna är sammansatt av
regeringsrepresentanter för samtliga med-
lemsländer och möts en gång per år. Sveri-
ges guvernör i Världsbanken är finansmi-
nister Anne Wibble, med biståndsminister
Alf Svensson som biträdande guvernör. I
de regionala utvecklingsbankerna repre-
senteras Sverige av statssekreteraren i UD,
Alf T. Samuelsson och ambassadören Len-
nart Båge.

Bankernas löpande verksamhet styrs av
en direktörsstyrelse (Board of Directors) som
möts en eller flera gånger i veckan (i AfDB
en till två gånger i månaden). Eftersom
antalet medlemsländer överstiger antalet
platser i direktörsstyrelsen samlas länder-

na i ett antal röstgrupper, som utser var sin
representant i styrelsen (exekutivdirektör).
Denne representerar således i regel flera
länder.

De nordiska länderna ingår i samma
röstgrupp i samtliga styrelser (Island är
dock inte medlem i de regionala utveck-
lingsbankerna). IIBRD/IDA bildar de se-
dan 1992 en röstgrupp tillsammans med
de baltiska länderna. I AfDB/AfDF består
röstgruppen förutom av de nordiska län-
derna av Schweiz och Indien. I AsDB/
AsDF agerar Norden tillsammans med
Canada och Nederländerna och i IDB/
FSO med Belgien, Italien, Nederländerna,
Storbritannien och Tyskland.

Under direktörsstyrelsema leds utveck-
lingsbankernas verksamhet av respektive
institutions president.

Medlemsländernas röststyrka i utveck-
lingsbankernas guvernörs- och direktörs-
styrelser är i princip vägd i förhållande till
andelen tecknat kapital respektive lämna-

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

de bidrag. För att ge de många små och
fattiga länderna ett större inflytande tillde-
las dock i regel varje medlemsland också
ett visst antal röster, oberoende av landets
kapital- och bidragsandelar.

U-ländemas röststyrka, och därmed
inflytande, är störst i AfDB och AfDF, där
den uppgår till 65 % respektive 50 % av
rösterna. IIDB/FSO är siffran 54 %. I
IBRD/IDA är andelarna 35 % resp 39 %. I
AsDB/ AsDF ligger motsvarande siffra
inom intervallet 37 - 45 % beroende på till
vilken kategori man räknar länder som
Korea, Hong Kong och Singapore.

Det bör påpekas att arbetet i styrelserna
normalt präglas av en strävan mot samför-
ståndslösningar där omröstningar und-
viks. Möjligheten till inflytande i organisa-
tionerna kan därför inte helt sägas
avspeglas i de olika medlemsländernas
formella röststyrkeandelar. De svenska
bidragen till banker och fonder, och därav
följande röststyrka, framgår av tabellerna
nedan.

Finansiering

Utvecklingsbankernas finansiella bas ut-
görs av det aktiekapital som medlemslän-
derna bidrar med. Av ländernas totala
kapitalinsats (s.k. tecknat kapital) är det
dock endast en mindre del som betalas in
till bankerna (inbetalt kapital) medan hu-
vuddelen utgörs av garantiåtaganden.
Den löpande utlåningsverksamheten fi-
nansieras till helt övervägande del genom
att bankerna lånar upp medel på de inter-
nationella kapitalmarknaderna.

Till skillnad från bankerna finansieras fon-
dernas verksamhet genom gåvobidrag
från i första hand i-ländemas regeringar -
främst i form av biståndsmedel. Sedan
mitten av 1970-talet har också vissa OPEC-
länder och andra rikare u-länder tillkom-
mit som bidragsgivare. Bidragens storlek
fastställs för en period av tre till fyra år i
taget i samband med s.k. påfyllnadsför-
handlingar, där även ingående diskussio-
ner kring fondernas policyinriktning och
användning av medel äger rum. Det finns

Utvecklings-		IBRD¹	AfDB	AsDB	IDB
bankernas kapital per den 31 decem-	Tecknat kapital (miljoner USD)	165589	21 017	23100	54174
ber 1992	Varav inbetalt kapital	10 531	2 523	2 787	3167
	Sveriges andel av tecknade kapitalet (procent)	1,09	1,36	0,358	0,16
	Sveriges röstandel (procent)	1,07	1,38	0,67	0,17

¹ Avser per den 30 juni 1993

Inbetalda bidrag	IDA¹		AfDF	AsDF	FSO
till utvecklings- fonderna per den	Ackumulerade totala bi- drag (miljoner USD)	72 911	10 474	16 641	8 667
31 december 1992	Ackumulerade svenska bidrag (miljoner USD)	1 840	527	175	29
	Sveriges bidragsandel under innevarande påfyll- nadsperiod (procent)	2,62	4,5	2,0	0,35
	Sveriges röstandel under innevarande påfyll- nadsperiod (procent)	2,01	2,48	0,67	0,17
	¹ Avser per den 30 juni 1993

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

därmed ett direkt samband mellan finan-
sieringen av fondernas verksamhet och
medlemsländernas styrning av densam-
ma.

Bankerna kan även själva bidra till sin
respektive fonds verksamhet. IDA har un-
der en rad år tillförts en del av IBRD:s net-
toinkomst och AfDB lämnar bidrag till
AfDF i samband med påfyllnader. AsDB
bidrar till en särskild fond som finansierar
tekniskt bistånd i fattiga låntagarländer.

Lånevillkor

Utvecklingsbankerna kan sägas fungera
som ett mellanled mellan den internatio-
nella kapitalmarknaden och u-ländema.
De lånar upp privat kapital och vidareför-
medlar detta som lån på villkor som är
förmånligare än vad de allra flesta u-län-
der på andra sätt skulle kunna få (se tabell
till höger). Skillnaden i löptid för enskilda
lån beror på olikheter beträffande lånta-
garländernas utvecklingsnivå och/eller
projektets karaktär medan utlåningsräntan
huvudsakligen bestäms i förhållande till
de upplåningsvillkor bankerna kan uppnå.

Många av de fattigare u-ländema sak-
nar den nödvändiga återbetalningsförmå-
gan även när det gäller utvecklingsbanker-
nas relativt förmånliga lån och är därför
beroende av lån från utvecklingsfonderna.
Dessa lämnas på mycket förmånliga vill-
kor. Räntefrihet och lång återbetalningstid
gör att det s.k. gåvoelementet i fondernas
långivning är ca 75 %, vilket innebär att ett
fondlån på 100 miljoner dollar kan sägas
motsvara en gåva på 75 miljoner dollar.

Utvecklingsbankernas
utlåningsvillkor

Bank	Löptid	Ränta per 31 december 1992
IBRD	15-20 år	7,43%’
AfDB	12-20 år	8,09 %
AsDB	10-30 år	6,51 %
IDB	15-25 år	7,23 %

¹ Avser per den 30 juni 1993

Utvecklings-
fondernas ut-
låningsvillkor

Fond

Löptid

Amorterings-
fritt

Administrativ
avgift

Ränta

IDA
AsDF
AfDF
FSO

35-40 år

50 år

25-40 år

10 år

5-10 år

0,75 %
1,0 %

0,75 %

0,5 %

1-4%

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Året som gick

Utvecklingsbankernas aktiviteter under
det gångna verksamhetsåret har i hög grad
varit inriktade på frågor som Sverige, till-
sammans med andra likasinnade länder,
arbetar för.

WORLD BANK

Världsbanken

Lewis T Preston,
Världsbanken

Fattigdomsreduktion, som
länge varit vägledande
för bankens långivning,
har under de senaste åren
kommit alltmer i fokus.
Man kom överens om den
tionde påfyllnaden av IDA i
december 1992 -18 mil-
jarder US dollar för perio-

den 1994-96. Detta innebär att fondens
realvärde från den nionde påfyllnadsperi-
oden bibehölls.

Med tanke på det ökande behovet arbe-
tade Sverige aktivt, tillsammans med ett
mindre antal givarländer, för en större på-
fyllnad. Mot bakgrund av de kraftigt för-
sämrade utsikterna för den internationella
ekonomin får resultatet, trots allt, ses som
ett uttryck för starkt stöd för Världsbanks-
gruppens insatser i de fattigaste länderna.
Sverige utfäste ett bidrag svarande mot
samma andel som i den nionde påfyllna-
den dvs. 2,62 procent.

I påfyllnadsförhandlingen bestämdes
att IDA skall fortsätta att ha tre huvudmål
för sin långivning: fattigdomsreduktion,
ekonomisk anpassning och tillväxt samt
miljöskydd och miljöförbättring - en foku-
sering som ligger helt i linje med målsätt-
ningarna för svensk biståndspolitik.

FN:s miljökonferens i Rio fick återverk-
ningar också på Världsbankens verksam-

het. World Development Report 1992 äg-
nades åt kopplingen mellan utveckling och
miljö. I och med IDA 10-förhand'ingarna
har kraven på att integrera natior ella miljö-
aspekter i alla världsbanksprogram för-
stärkts och arbetet med att ta fram natio-
nella handlingsplaner på miljöområdet
intensifierats. Under verksamhetsåret togs
också beslut om en permanentning av den
globala miljöfaciliteten (GEF), i vilken
Världsbanken ingår tillsammans med FN:s
utvecklingsprogram (UNDP) och FN:s
miljöprogram (UNEP).

Under verksamhetsåret tillkom ett bety-
dande antal nya medlemsländer - däri-
bland 11 republiker från f.d. Sovjetunio-
nen. Antalet medlemsländer är därvid
uppe i 176.

De nya medlemsländerna i Central- och
Östeuropa har satt sin prägel på bankens
utlåning. Denna region är den som kan
notera störst låneökning - från knappt 2
miljarder till 4 miljarder US dollar. Samti-
digt kan en nedgång i lånevolymen till
Afrika noteras - från knappt 4 till strax un-
der 3 miljarder US dollar. Utvecklingen
förklaras främst av att regionerna är i olika
faser vad gäller behovet av stora struktur-
anpassningslån. Denna typ av lån är en
förutsättning för anpassningsprocessen i
de tidigare planekonomierna medan beho-
vet klingar av i Afrika till förmån för mer
riktad, och beloppsmässigt mindre, inves-
teringslångivning. Det bör noteras att den
svenska biståndspolitikens traditionella

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

inriktning mot Afrika inte ändrats på
grund av det nyuppkomna behovet av
stöd till Central- och Östeuropa. Den sena-
re regionen lånar främst på IBRD-villkor
och det har inte varit någon svårighet för
Världsbanken att låna upp nödvändiga
medel på kapitalmarknaden. För att även
undvika problem i framtiden har Sverige
varit med och stött en ökning av reservupp-
byggnaden i banken.

Det kärva ekonomiska läget i flertalet
givarländer har under verksamhetsåret
bidragit till att underbygga strävan att öka
kvaliteten i långivningen. Bankens verksam-
het har varit föremål för utvärderingar,
främst genom den s.k. Wapenhans-rap-
porten som på ett konstruktivt och själv-
kritiskt sätt granskat bankens lånepro-
gram. Man fann därvid att ungefär en
fjärdedel av alla projekt visade större eller
mindre svårigheter i genomförandefasen
och att denna andel ökat. Det omedelbara
resultatet är att ett antal institutitionella
förändringar satts in för att öka sannolik-
heten att nå målen genom att förstärka och
ändra bankens strategi. Centralt har alltid
varit att Världsbanken inte skall ta ifrån
mottagarlandet dess rätt till och ansvar för
genomförandet av bankprogrammen. Ge-
nom att öka ansträngningarna att förankra
programmen lokalt och engagera grupper
med lokal kännedom i planering och ge-
nomförande hoppas man kunna nå när-
mare målen. Samtidigt ges denna typ av
uppgifter i banken högre status för att inte
resurserna i alltför hög grad skall koncen-
treras på planerings- och förhandlingsfa-
sen av ett program. Styrelsens arbete med
att effektivisera långivningen har stötts av
Sverige, eftersom detta arbete ligger helt i
linje med vår betoning av kvalitet i genom-
förandet och ett ökat samarbete med andra
organisationer i mottagarländerna - inte
minst FN:s utvecklingsprogram (UNDP).

Ansträngningarna att öka effektiviteten
av bankens verksamhet har också tagit sig
uttryck i en ökad satsning pä de mänskliga
resurserna - en utveckling som Sverige varit

med och drivit fram. Andelen lån inom
områdena undervisning, befolkning, hälsa
och näring har ökat från 5 till 16 procent
under den senaste tioårsperioden. En vik-
tig del av denna satsning är riktad mot
kvinnorna. Under den senaste fyraårsperi-
oden har andelen lån, i vilka kvinnoaspek-
ten särskilt beaktas, ökat från 11 till 45 pro-
cent. Denna ökande inriktning mot
kunskaps- och hälsouppbyggnad som
grund för utveckling är ett uttryck för den
förskjutning som skett i bankens uppfatt-
ning.

En viktig fråga under verksamhetsåret,
i vilken Sverige varit med och agerat på-
drivande, är en mer öppen informationspolitik
än tidigare. Ett antal förändringar håller på
att genomföras som alla syftar till att öka
tillgängligheten till det innehåll i världs-
banksrapporterna som inte direkt kan ska-
da det berörda mottagarlandet.

Afrikanska
utvecklingsbanken

Babacar Ndiaye,

AfDB

De frågor som dominera-
de debatten och policyut-
vecklingen i Världsban-
ken hade i hög grad en
direkt motsvarighet i
Afrikanska utvecklings-
banken.

Medlemsländerna be-
kräftade att fattigdomsbe-

kämpning var det primära målet för verk-
samheten, inte bara för Afrikanska
utvecklingsfonden (AfDF), utan för bank-
gruppen i sin helhet. Mot den bakgrunden
formulerade banken en fattigdomsstrategi
som fick ett positivt mottagande i styrel-
sen.

Fattigdomsbekämpningens centrala roll
markerades också av att förhandlingarna

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

om en påfyllnad av resurser i AfDF (ADF
VII) inleddes och en halvtidsöversyn
av verksamheten under den innevarande
påfyllnadsperioden genomfördes.

På uppmaning av många medlemslän-
der, däribland Sverige, stärktes under året
bankens fokusering på frågor som rör effek-
tivitet och kvalitet i långivningen, samt kvin-
noinriktad verksamhet. På miljöområdet upp-
manades AfDB/AfDF att fortsätta strävan
att helt integrera miljöaspekter i verksam-
heten, att följa upp Riokonferensen samt
att utnyttja den globala miljöfacilitetens
(GEF) resurser.

Vid sidan av dessa policyfrågor kom ett
tema att dominera diskussionerna i AfDB;
bankens utlåningsvolym. Verksamhetsåret
1992 kom för bankens del att betyda något
av ett trendbrott härvidlag, då med-
lemsländerna, efter flera år av tämligen
snabb tillväxt i bankens utlåning, enades
om en reducering i utlåningsprogrammet
för åren 1992-1996. För 1992 innebar detta
en minskning med ca 17% i förhållande till
det föregående året. Sverige var bland de
medlemsländer (företrädesvis icke-afri-
kanska) som starkt underströk att bankens
verksamhet under de närmaste åren borde
karaktäriseras av konsolidering snarare än
expansion. Detta innebar, menade man, att
uppmärksamhet borde ägnas åt en upp-
stramad finanspolitik, högre kvalitet i långiv-
ningen samt institutionella förbättringar.

Sverige var också bland de länder som
under året kritiserade banken för dess sätt
att ge bankmässiga lån till de fattigaste afri-
kanska medlemsländerna. Till skillnad från
förhållandena i Världsbanken finns det i
AfDB ingen fast etablerad gräns som anger
när ett låntagarland endast har tillgång till
fondlån. Genom den bristande betalnings-
förmågan hos en stor del av AfDB:s lånta-
gare har betalningseftersläpningama växt
under de senaste åren, och ett flertal län-
der, som t.ex. Zaire, Sudan och Liberia, har
i dag stora skulder till banken. Detta har
haft en negativ effekt på bankens finansiel-
la ställning och kreditvärdighet och har

understrukit behovet av åtgärder på det
finansiella området. Frågan är dock poli-
tiskt känslig, och bland de afrikanska med-
lemmarna finns en stark motvilja mot att
begränsa vissa medlemsländers möjlighet
att få lån från AfDB.

Utöver grundbidraget till AfDF:s verk-
samhet lämnade Sverige under 1992 ytter-
ligare stöd till vissa aktiviteter som ansågs
särskilt viktiga. Här bör nämnas det finan-
siella stöd banken erhöll från de nordiska
länderna för att med hjälp av en kvalifice-
rad grupp konsulter genomföra en studie
av förutsättningarna för ekonomisk integration
i södra Afrika. Studien förväntas, när den
blir färdig, få stor betydelse för de kom-
mande årens diskussion om den ekono-
miska utvecklingen i regionen. De nordis-
ka länderna finansierade under året också
en förstärkning av bankens enhet för stöd
till den privata sektorn.

Asiatiska
utvecklingsbanken

Kimimasa Taru-
mizu, AsDB

Det som mer än något
annat präglade verksam-
hetsåret 1992 i AsDB var
förhandlingarna om den
fjärde ökningen av ban-
kens kapital, vilka inled-
des i början av 1991.
Dessa har ej ännu kunnat
avslutas på grund av oli-

ka åsikter i medlemsländerna vad gäller

behovet av en kapitalökning, dess storlek,

när den bör träda i kraft etc. Däremot har

banken genomgått en omfattande föränd-
ring vad gäller inriktningen på sin verk-
samhet, bl.a. som en följd av dessa för-
handlingar.

Ambitionen har varit att förändra ban-

ken från att ha karaktären av en traditio-

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

nell projektfinansiär till att bli en strate-
giskt tänkande och planerande institution.
Utgångspunkten för all verksamhet skall
vara mottagarlandet, där behoven identi-
fieras i en samlad strategi för landet. Ett
system för strategisk planering har ut-
vecklats, och de första landstrategiema
har diskuterats i styrelsen under det gång-
na året.

En annan viktig komponent i kapital-
ökningsprocessen har varit att skapa me-
kanismer för att bättre kunna integrera
tvärgående frågor såsom fattigdoms-
reduktion, miljö, kvinnofrågor, hälsa och
utveckling av mänskliga resurser i ban-
kens verksamhet. Under året skapades en
särskild enhet för sociala dimensioner som
ansvarar för detta arbete.

En avdelning inrättades också för att
stärka bankens agerande för stöd till den
privata sektorn i låntagarländema.

Banken återupptog efter 22 år sin lån-
givning till Kambodja där man tillsam-
mans med FN:s utvecklingsprogram,
UNDP, arbetat för en återuppbyggnad av
infrastrukturen, som blivit allvarligt ska-
dad av det långvariga kriget.

Vidare flyttade banken in i sitt nya
kontor i Manila, Filippinerna och öppnade
ett nytt regionkontor i New Delhi, Indien.

Den valgrupp där Sverige ingår har
aktivt arbetat för att få till stånd de organi-
satoriska förändringar som beskrivits
ovan, och har varit en av deras starkaste
förespråkare i styrelsen. Sverige har också
uttalat sitt stöd för kapitalökningen och
har arbetat för att förhandlingarna skall
kunna avslutas så snart som möjligt för att
säkra bankens tillgång på kapital.

Under 1992 slöts ett samarbetsavtal
mellan Sverige (SIDA) och banken där 14
miljoner kronor kommer att kanaliseras
via banken för att stödja tekniskt bistånd
inom området marin- och kustmiljö samt
ett hållbart utnyttjande av naturresurser.

Interamerikanska
utvecklingsbanken

Enrique V.

Iglesias, IDB

Även i IDB sattes fattig-
domsbekämpningen högst
på dagordningen under
1992. Detta ansågs sär-
skilt viktigt i ett Latina-
merika där den på många
sätt framgångsrika struk-
turanpassning som ägt
rum under senare år sna-

rare ökat fattigdomsproblemet än minskat
det. Mot den bakgrunden blev IDB:s upp-
drag att dels utarbeta en sammanhållen
fattigdomsstrategi för verksamheten, dels
att bistå de latinamerikanska regeringarna
med lån och rådgivning inom de sociala
sektorerna.

Bankens kommande resursbehov för olika
ändamål blev ett annat framträdande tema
under året. Under hösten 1992 inleddes
förhandlingar om en ny kapitalökning i
banken (IDB 8), en resurspåfyllnad i FSO
(Fonden för särskilt förmånlig långivning)
samt en kapitalökning i IIC (bankens or-
gan för lån till den privata sektorn).

En viktig fråga i dessa sammanhang är
på vilket sätt de icke-regionala medlem-
marna i banken, dvs. de europeiska län-
derna samt Japan och Israel, ska kunna
uppnå ett större inflytande i banken. Denna
domineras i dag av USA och de latiname-
rikanska medlemmarna, medan de icke-
regionala medlemmarna endast har en
marginell andel av kapital och röststyrka.

Sverige har under de senaste åren sökt
intensifiera och bredda kontakterna med
IDB. Bland annat upprättades i början av
1992 två svenska fonder i IDB, vars ändamål
är att dels finansiera svenska konsultinsat-
ser i anslutning till IDB:s verksamhet, dels
lämna bidrag till småskaligt företagande i
Latinamerika.

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Internationella
finansieringsbolaget
(IFC)

Inom världsbanksgruppen finns, sedan
1956, ett särskilt organ, Internationella fi-
nansieringsbolaget (IFC), vars syfte är att
främja ekonomisk utveckling i u-länder
genom att medverka till upprättande av
privata företag och främjande av produkti-
va privata investeringar i u-länder. IFC har
härigenom kommit att få en allt större be-
tydelse.

Verksamhet

IFC skall enligt stadgan endast investera i
privata företag. Statligt delägande utesluts
inte men för att få stöd från IFC krävs att
företaget drivs affärsmässigt och inte är
regeringskontrollerat. IFC:s investeringar
sker i allmänhet genom en kombination av
aktieteckning och långfristiga lån. Varje
investering måste uppfylla två grundläg-
gande krav nämligen att bidra till utveck-
lingen av ekonomin i mottagarlandet samt
att med hög sannolikhet vara vinstgivan-
de.

Under verksamhetsåret 1992/93 god-
kände IFC sammanlagt 185 investeringar i
54 länder, till ett värde av 12,1 miljarder
US dollar. De totala kostnaderna för de
investeringar i vilka IFC deltog var dock
betydligt större och uppgick till 17 miljar-
der US dollar. De resterande medlen kom
från andra finansieringskällor, i första
hand privata banker.

Under verksamhetsåret 1992/93 har
Östeuropa och f.d. Sovjetunionen framträtt
som ett område av allt större betydelse i
IFC:s aktiviteter, men tyngdpunkten i in-
vesteringsvolymen ligger fortfarande i
Asien och Sydamerika. Av den totala voly-

men går 29 % till investeringar i länder
med högst 400 US dollar i per capita-in-
komst. Investeringsobjekten finns inom
snart sagt alla produktiva sektorer. IFC
arbetar för övrigt aktivt med att söka upp-
nå en hög grad av diversifiering såväl vad
gäller land- som sektorfördelning.

Organisation

IFC har för närvarande 155 medlemslän-
der. För medlemskap i IFC krävs att man
först är medlem i Världsbanken. Rösträt-
ten är, på samma sätt som i Världsbanken,
vägd i förhållande till andelen tecknat ka-
pital. Guvernörs- och direktörsstyrelsema
är likaledes organiserade som i Världsban-
ken. Världsbankens chef fungerar som
ordförande också i IFC:s direktörsstyrelse.
Verksamheten leds av en verkställande
vice-president. Inför det nya verksamhets-
året efterträddes engelsmannen Sir Wil-
liam Ryrie av norrmannen Janick Lind-
baeck. Antalet anställda uppgår till drygt
800.

Finansiering

IFC:s kapital nära fördubblades vid kapi-
talpåfyllnaden 1991 till 2,3 miljarder US
dollar. Dessutom beslutades om särskild
kapitalökning 1992 för de nya med-
lemsländerna på 150 miljoner US dollar.
Sveriges andel av det tecknade kapitalet
motsvarar efter dessa påfyllnader 26,9 mil-
joner US dollar. För närvarande är Sveri-
ges röstandel 1,22 %. IFC:s verksamhet
finansieras dels via kapitalet, dels via vin-
ster från tidigare investeringar och genom
lån från IBRD.

Regionalbankernas stöd till den
privata sektorn

Någon motsvarighet till IFC finns inte i
Afrikanska respektive Asiatiska utveck-
lingsbankerna. AsDB kan emellertid i be-
gränsad omfattning medverka i investe-
ringar med riskvilligt kapital inom ramen
för den ordinarie utlåningen. Förutom
denna verksamhet för att stödja den priva-
ta sektorn inom bankens ram ingår AsDB

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

som större aktieägare i Asian Finance and
Investment Corporation (AFIC) som upp-
rättades i september 1989. AFIC ägs i öv-
rigt av ett konsortium av privata affärs-
banker från Japan, Korea, Taiwan, USA,
Frankrike, Nederländerna m.fl.

I AfDB har nyligen en speciell enhet för
privatsektorstöd upprättats, men verksam-
heten är ännu relativt begränsad.

Inom IDB skapades 1988 Interamerican
Investment Corporation (IIC) efter möns-
ter av IFC. Tillsammans med privat kapital
ska IIC medverka till etablering, expansion
och modernisering av små och medelstora
privata företag, bl.a. genom att tillskjuta
aktiekapital och erbjuda lån. Man ska ock-
så bistå företag med teknisk och adminis-
trativ rådgivning. IIC är nära knutet till
IDB men är ett självständigt organ med
separat kapitaltäckning och administra-
tion. De nordiskå länderna är inte med-
lemmar i IIC.

MIGA har växt stadigt och 107 länder
av de total 139 som skrivit under den kon-
vention som styr verksamheten är nu
medlemmar. MIGA:s totala aktiekapital
skall uppgå till 1,082 miljarder US dollar.
Sverige har en kapitalandel på 1,05 % dvs.
11,35 miljoner US dollar. Av detta belopp
har, i enlighet med stadgarna, 10 % inbeta-
lats och 10 % lagts i ett skuldbevis utfärdat
av riksgäldskontoret på MIGA. Återstoden
av kapitalandelen är en garantidel som
endast betalas om så behövs för att MIGA
skall kunna uppfylla sina förpliktelser.

Nordic Development
Fund (NDF)

Multilateral Investment
Guarantee Agency
(MIGA)

I Världsbanksgruppen ingår också det
multilaterala investeringsgarantiorganet
(MIGA) som inledde sin verksamhet 1988.
MIGA:s uppgift är att utfärda garantier
mot icke-kommersiella risker för investe-
ring i u-länder och därigenom stimulera
flödet av resurser för produktiva ändamål
till dessa länder. MIGA:s verksamhet är i
ökande. Under verksamhetsåret 1992/93
utfärdade MIGA garantier för 27 projekt.
Guvernörs- och direktörsstyrelsema är or-
ganiserade på samma sätt som för IBRD,
IDA och IFC. Världsbankens chef fungerar
som ordförande också i MIGA:s styrelse.
För närvarande är den svenska röstande-
len 1,15 %.

Nordic Development Fund, NDF, är ett
nordiskt organ för finansiering av angeläg-
na utvecklingsprojekt i u-länder. Fonden
ger krediter endast i samfinansiering med
andra finansiärer, främst andra multilate-
rala finansieringsinstitutioner. Lånen ges
för högt prioriterade projekt som främjar
ekonomisk och social utveckling i u-län-
der. Projekten skall vara av nordiskt intres-
se. Särskild vikt läggs vid projekt med po-
sitiva miljöeffekter.

NDF finansieras helt genom bidrag från
de fem nordiska länderna. Fonden har ett
grundkapital på 250 miljoner SDR. Utlå-
ningen sker på mycket förmånliga villkor
motsvarande dem som erbjuds av IDA.

NDF prioriterar långivning till fattigare
länder och ger endast undantagsvis lån till
andra än låg- och lägre medelinkomstlän-
der. Vid utgången av år 1992 hade NDF
undertecknat kreditavtal till ett samman-
lagt belopp om 69,3 miljoner SDR.

NDF är lokaliserat till Helsingfors och
har en stab på sex personer under ledning
av svensken Carl-Ivar Öhman.

Övriga utvecklingsfonder

Internationella
jordbruksutvecklings*
fonden (IFAD)

Fakta om:

Mål, huvuduppgifter

Att stödja projekt och utvecklingspro-
gram för livsmedelsproduktion och
livsmedelshantering i u-länderna,
särskilt de fattigaste.

Budget

Den administrativa budgeten för 1992
uppgick till 53,24 miljoner US dollar.

Viktigaste givare

USA, Japan, Danmark, Frankrike,
Saudiarabien och Venezuela.

Styrelse

18 medlemmar som väljs för tre år.

Sveriges bidrag

I avvaktan på överenskommelse om den
4:e kapitalpåfyllnaden utgick under
1992 inte något påfyllnadsbidrag.
Däremot bidrog Sverige under året till
IFAD:s särskilda program för Afrika med
25 miljoner kronor.

Antal anställda

Knappt 200 personer.

Chef

Fawzi Al-Sultan från Kuwait.

Verksamhet

Den internationella jordbruksutvecklings-
fonden (IFAD) är ett FN-organ som upp-
rättades år 1977 efter en rekommendation
av världslivsmedelskonferensen år 1974.
IFAD:s uppgift är att stödja projekt och
utvecklingsprogram för livsmedelspro-
duktion och livsmedelshantering i u-län-
dema. I synnerhet uppmärksammas de
fattigaste u-ländema med livsmedelsbrist
och u-länder med goda förutsättningar att
öka livsmedelsproduktionen. Särskild vikt

skall läggas vid näringsstandard och livs-
villkor för de fattigaste befolkningsgrup-
perna.

Under åren 1978-92 beviljade IFAD 313
lån till drygt 90 olika länder till ett sam-
manlagt värde av 3,4 miljarder US dollar.
Av dessa lån gavs 63 % på synnerligen
mjuka villkor till de fattigaste u-ländema.
Räntan på dessa lån är 1 % och amorte-
ringstiden femtio år, varav de första tio
åren är amorteringsfria. Av de lån som har
givits på de mest gynnsamma villkoren
har huvuddelen gått till länder med en per
capita-inkomst på 300 US dollar eller min-
dre i 1976 års priser. Omkring 37 % av
IFAD:s resurser gick till kategorin minst
utvecklade länder. Av de totala resurserna
har ungefär 39 % gått till asiatiska u-län-
der, 30 % till afrikanska, 14 % till latiname-
rikanska länder och 17 % till länder i Mel-
lanöstern och Nordafrika. Under det
särskilda Afrikaprogrammet, som finan-
sieras med frivilliga medel och som inled-
des år 1986, har IFAD hittills beviljat lån
och bidrag om drygt 300 miljoner US
dollar. Utöver lån lämnar IFAD även tek-
niskt bistånd som hittills uppgått till ca 115
miljoner Speciella dragningsrätter (SDR).
Av IFAD:s projekt har 61 % utarbetats av
fonden, medan övriga utarbetats i samar-
bete med andra internationella utveck-
lingsorgan, främst Internationella utveck-
lingsfonden IDA.

Organisation

IFAD:s medlemsländer - för närvarande
149 stycken - är indelade i tre kategorier:
OECD-länder, OPEC-länder och mottagar-
länder. Samtliga länder ingår i en styrande
församling. Varje kategori har 600 röster.
Inom de bidragsgivande kategorierna för-
delas rösträtten i huvudsak i relation till
bidragsandel. IFAD:s styrelse består av 18

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

medlemmar, sex från varje kategori. Sty-
relsen väljs för tre år. Sverige är från och
med år 1993 ordinarie styrelsemedlem för
de nordiska länderna med Danmark som
suppleant.

Finansiering

Fonden hade för sin första verksamhets-
period (1977 - 81) 1 961 US dollar till sitt
förfogande, varav 57 % kom från OECD-
ländema och 43 % från OPEC-ländema.

Sveriges bidrag under perioden uppgick
till sammanlagt 115 miljoner kronor. Detta
utgjorde 2,5 % av den totala summan.

Den första påfyllnaden om 1100 miljo-
ner US dollar omfattade treårsperioden
1981 - 83. OECD-ländemas bidrag under
påfyllnaden var 620 miljoner US dollar,
OPEC-ländemas 450 miljoner US dollar
medan övriga u-länder på frivillig basis
svarade för 30 miljoner US dollar. Sverige
bidrog under perioden med 148,3 miljoner
kronor, vilket var 3,1 % av det totala på-
fyllnadsbeloppet. Inbetalningen till den
första påfyllnaden gick långsammare än
väntat och IFAD tvingades därför att skära
ned utlåningen.

Den andra påfyllnaden för perioden
1985 - 87 innebar att bördefördelningen
förändrades mellan de båda bidragsgivan-
de kategorierna från 58 - 42 % till 60 - 40 %.

Som en följd av Afrikas svåra situation
utarbetade IFAD år 1986 ett särskilt pro-
gram för länder i Afrika söder om Sahara,
vilka drabbats av torka och ökenutbred-

ning. Programmet syftar till att förbättra
jordbruksproduktionen genom att främja
traditionella grödor, förbättra småskaliga
bevattningsanläggningar och vidta miljö-
vårdande åtgärder. Drygt 300 miljoner US
dollar inbetalades för perioden 1986 - 88.
Sveriges bidrag uppgick till 131,7 miljoner
kronor för hela perioden.

Överenskommelse om den tredje på-
fyllnaden av IFAD:s finansiella resurser för
tvåårsperioden 1990 - 92 nåddes i juni
1989. Den uppgår till 562 miljoner dollar
varav OECD-ländema svarar för 375 mil-

joner dollar, OPEC-ländema för endast 124

miljoner dollar och, som en nyhet denna
gång, u-länderna för 63 miljoner US dollar.
Därmed har bördefördelningen mellan de
två traditionella givarkategoriema i prakti-
ken förändrats i än högre grad än vid de
tidigare påfyllnadema. Sveriges andel har
ökat till 3,9 % av den totala påfyllnaden.
Den uppgår därmed till 143,9 miljoner
kronor.

Under år 1992 påbörjades förhandling-
arna om en fjärde kapitalpåfyllnad för peri-
oden 1994 - 96. Förhandlingsmålet är att en
påfyllnad om 600 - 650 miljoner dollar skall
uppnås. Det är dock osäkert om detta mål
kan uppfyllas. Liksom i tidigare förhand-
lingar är den finansiella bördefördelningen
mellan OECD- och OPEC-länder den svåra
stötestenen. Det är i detta perspektiv mo-
demiseringsarbetet beträffande fondens
struktur och finansiering skall ses.

Aret som gick

IFAD är en finansiell institution stadd i
förändring. Dess relativa litenhet i FN-sys-
temet gör det naturligt att kontinuerligt
pröva att verksamhetens komplementära
karaktär renodlas. Fondens insatser är ofta
av experimentell natur. Förändringsarbetet
har intensifierats i och med den nye presi-
denten som arbetar på att ytterligare kon-
centrera fondens verksamhet på kärnan i
mandatet: att förbättra levnadsvillkoren för
de fattigaste människorna, på de fattigaste
jordarna i de fattigaste länderna. Under
1993 har utredningar pågått om miljöas-
pekter och nutritionsaspekter i utlånings-
verksamheten, lånevillkoren har setts över
och investeringsportföljen har granskats.
Dessa utredningar kan sägas utgöra delar i
ett större arbete som avser IFAD:s framtida
struktur och långsiktiga finansiering. För-
ändringar i världsekonomin och i enskilda
medlemsländer gör en sådan översyn nöd-
vändig.

Sverige och IFAD

Sverige spelar en aktiv roll i IFAD, i sam-
band med den pågående moderniserings-
processen inom organisationen.

Övriga organisationer

vuiurj

xwusr'

Internationella
familjeplanerings-
federationen (IPPF)

Mandat och huvuduppgifter

Inom ramen för det övergripande målet att

Fakta om IPPF:

Mål, huvuduppgifter

Att främja ett ansvarsfullt föräldraskap ge-
nom att främja och försvara kvinnors och
mäns rätt att fritt besluta om de vill ha
barn, när och hur många barn samt att
försvara människors rätt till sexuell och
reproduktiv hälsa.

Budget

Drygt 87 miljoner dollar.

Viktigaste givare

Japan, Sverige, Storbritannien, Norge,
Canada, Danmark.

Sveriges bidrag

96 miljoner kronor, en ökning med 6 miljo-
ner kronor jämfört med 1991. Bidraget
utgör drygt 20 % av regeringsbidragen.

Styrelse

IPPF är en global federation av enskilda
organisationer. Svensk medlem är Riksför-
bundet för sexuell upplysning.

Antal kontor

Huvudkontoret ligger i London.

Chef

Halfdan Mahler från Danmark.

främja ett ansvarsfullt föräldraskap beto-
nas följande: familjeplanering som en
mänsklig rättighet, att verka för reproduk-
tiv och sexuell hälsa för alla, att motverka
osäkra aborter och öka tillgången till säker
abort, att stärka kvinnors roll, att stödja
ungdomar så att de kan förverkliga sin
sexualitet på ett positivt och ansvarsfullt
sätt samt att verka för kvalitetstänkande
inom hela federationen.

Verksamhet

Federationen verkar för att öka medveten-
heten om befolkningsfrågornas betydelse i
nationell och internationell utvecklingspla-
nering och för att utveckla och förbättra
servicen inom ramen för reproduktiv och
sexuell hälsa. Särskilda ansträngningar
görs för att uppmärksamma kvinnornas
och ungdomarnas roll. Genom att vidga
samarbetet med andra enskilda och mel-
lanstatliga organisationer söker IPPF bred-
da och intensifiera sin verksamhet. Federa-
tionen samarbetar nära med UNFPA,
WHO och enskilda organisationer.

Aret som gick

Under 1992 firade organisationen sitt fyr-
tioårsjublileum. En strategisk plan för nit-
tiotalet antogs vid styrelsemötet. Planen
fick också givarnas erkännande vid det
årliga givarmötet. Under året aviserades
att USA skulle komma att återuppta sina
bidrag till federationen.

Sverige och IPPF

Sverige var en av grundarna till organisa-
tionen och har traditionellt tillhört de
största bidragsgivarna. Bidraget belastar

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

den multilaterala budgeten, men dispone-
ras av SIDA, som sluter avtal och följer
organisationens verksamhet löpande.

FN:s avdelning för
humanitära frågor
(DHA)

FN:s avdelning för humanitära frågor,
Department for Humanitarian Affairs
(DHA), inrättades 1991 som en konse-
kvens av generalförsamlingens antagande
av resolution 46/182, den s.k. katastro-
fresolutionen. Inom ramen för resolutio-
nen skapades även en tjänst som kata-
strofkoordinator (undergeneralsekreterare
för humanitära frågor), en revolverande
katastroffond samt en särskild kommitté
(Inter-Agency Standing Committe, IASC)
för samordning av de FN-organ som är
verksamma inom katastrofområdet.

Organisation

DHA är organisatoriskt en avdelning inom
FN-sekretariatet, med kontor i New York
och Geneve. Katastrofkoordinatorn är pla-
cerad i New York, men den operativa sam-
ordningen av FN:s katastrofinsatser sker
huvudsakligen i Geneve. Koordineringen i
fält skall ske genom förstärkning av den
redan existerande FN-strukturen i landet.
Verksamheten finansieras med såväl re-
guljära som frivilliga medel.

Målsättning och verksamhet samt
Sveriges inställning

Katastroferna i världen har under de se-
naste åren såväl ökat i antal som ändrats
till sin karaktär. Många katastrofer, t.ex.
f.d. Jugoslavien, Somalia och Angola, är så
komplexa och stora att de kräver insatser
av flera FN-organ och åtgärder av politisk
och fredsfrämjande natur. Det övergripan-
de målet för DHA är att garantera god och
ändamålsenlig samordning mellan FN-
organen såväl på huvudkontorsnivå som
på fältnivå samt att länka samman FN:s

katastrofinsatser med det politiska och
fredsfrämjande arbetet.

Sveriges inställning är att FN bör ha en
ledande roll vid stora och framförallt kom-
plexa katastrofer i nära samarbete med det
katastrofdrabbade landet, givarländema
och de enskilda organisationerna. Dagens
komplexa katastrofer måste bemötas med
en kombination av politiska och humanitä-
ra insatser. Dessa relationer måste stärkas,
och tydliga beslutsvägar och klar arbets-
fördelning måste uppnås mellan FN-orga-
nen och mellan övriga inblandade parter.
DHA har ett huvudansvar för att uppfylla
dessa målsättningar.

Globala miljöfonden
(GEF)

Fakta om GEF:

Mål, huvuduppgifter

Att hjälpa utvecklingsländer att bidra till att
lösa globala miljöproblem.

Budget

Under pilotfasen 1991-93 1 miljard Särskil-
da dragningsrätter (SDR). Omförhandlas
för närvarande med sikte på avsevärd höj-
ning.

Viktigaste givare till kärnfonden

Frankrike och Tyskland.

Sveriges bidrag

Under pilotfasen 65,3 miljoner kronor per
år, dvs. 2,65 % (inklusive bidraget till Mont-
realprotokollet).

Styrelse

Verksamheten inklusive styrelsen håller för
närvarande på att omstruktureras.

Verksamhet

Den Globala Miljöfonden (GEF) med dess
tre verkställande organ Världsbanken,
UNEP och UNDP, inledde sin verksamhet
under 1991. Den kom till för att ge u-län-
dema möjlighet att genomföra projekt som
är ekonomiskt oförsvarbara men där miljö-

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

komponenten försvarar projekten. Finan-
siering kan ske för projekt inom fyra områ-
den; att reducera globala klimatföränd-
ringar, att upprätthålla biologisk mång-
fald, att skydda internationella vatten och
att förhindra uttunning av ozonskiktet.

Organisation

Organisationen har under hösten 1993 va-
rit inne i en total omstruktureringsfas inför
att GEF skall permanentas. Den går därför
inte nu att helt precisera.

Finansiering

Under pilotfasen 1991 - 93 har fonden fått
bidrag från 30 länder, varav 13 u-länder.
Dessa utgör också de länder som nu för-
handlar om en påfyllnad.

Aret som gick

De båda konventioner, en ramkonvention
om globala klimatförändringar och en
konvention om biologisk mångfald, som
öppnades för undertecknande vid FN:s
konferens om Miljö och Utveckling 1992
beslutade båda om att GEF skall utgöra
den interimistiska finansiella mekanismen.
Under innevarande år sker därför för-
handlingar inom såväl GEF som konven-
tionerna för att ge förutsättningar för den-
na anpassning.

Sverige och GEF

Sverige spelar en aktiv roU i GEF-samman-
hang och ser fondens funktion som mycket
viktig. Det är också viktigt att den även i
sin omstrukturerade form opererar som en
enhet i gott samarbete med bl.a. de två
globala konventionerna.

Montrealprotokollets
multilaterala fond för
u-länder

Verksamhet

Fonden skall huvudsakligen användas för
att täcka sådana merkostnader som upp-

Fakta om Montrealprotokollets
multilaterala fond:

Mål, huvuduppgifter

Montrealprotokollet är ett avtal som förbin-
der dess parter att genomföra en avveck-
ling av ozonnedbrytande ämnen. Fonden
avser att underlätta för u-ländema att ge-
nomföra detta.

Budget

Budgeten var ursprungligen satt till 160 mil-
joner US dollar för perioden 1991-93 men
då alltfler bidragsberättigade u-länder ratifi-
cerat höjdes den till 240 miljoner US dollar.

Viktigaste givare till kärnfonden

USA, Japan och Tyskland.

Sveriges bidrag

för 1993 motsvarade 12,5 miljoner kronor.

Administration

Fonden administreras av en exekutivkom-
mitté som består av 7 representanter från u-
länder och sju i-landsrepresentanter. EFTA-
länderna representeras av Norge. Ett
exekutivsekretariat finns i Montreal.

kommer i u-ländema vid övergång till
teknik som baseras på användning av icke-
ozonnedbrytande ämnen.

Organisation

Verkställande organ för fondens verksam-
het är UNEP, UNDP, UNIDO och Världs-
banken.

Finansiering

Under dess interimsfas har fonden fått
bidrag från 42 länder. Bidragens storlek
uttaxeras efter en modifierad FN-skala
gällande 1991, vilket medför att öststater
som Ryssland, Ungem och Ukraina saknar
betalningsförmåga i dag. Detta innebär att
endast ca 70 % av de uttaxerade bidragen
influtit.

Aret som gick

Under omförhandlingar i Köpenhamn i
november 1992 permanentades fonden. Då
flera ozonnedbrytande substanser identi-
fierats och inkluderats i protokollet och

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

den ekonomiska situationen i flera länder
avsevärt försämrat, beräknas bidraget för
den kommande treårsperioden minst be-
höva fördubblas.

Sverige och Montrealprotokollet med
den multilaterala fonden

Sverige bedriver i förhandlingssamman-
hang en aktiv linje, speciellt när det gäller
avvecklingen av freoner och haloner och
förutser därför också en betydande höj-
ning av det svenska bidraget till fonden.

Internationella
organisationen för
tropiskt timmer (ITTO)

Verksamhet

År 1983 förhandlades ett internationellt av-
tal om handel med tropiska träslag fram
som en del av det program som styr han-
deln med vissa varor. För att genomföra
verksamhet enligt denna överenskommel-
se skapades Internationella organisationen
för tropiskt timmer, ITTO.

ingår, representanter för handel och indu-
stri och icke-statliga organisationer.

Året som gick

För närvarande håller överenskommelsen
på att omförhandlas. Detta kan få åter-
verkningar på organisationen.

Sverige och ITTO

Sverige försöker i ITTO bl.a., förutom vissa
handelsaspekter, hävda de skogsprinciper
som man kom överens om vid UNCED.

Fakta om IJO:

Mål, huvuduppgifter

Att förbättra de strukturella förhållandena

för världens jutemarknad.

Budget

911 520 US dollar (administrativ budget)
varav Sverige bidrar med 2 282 dollar.
Projektbidrag betalas enligt budgivning bi-
lateralt.

Huvudkontor

Ligger i Dhaka med sex anställda i den
professionella staben och 20 sekondera-
de poster.

Organisation

ITTO har 50 medlemmar, uppdelade på
konsumenter och producenter. Organisa-
tionen bygger på samarbete mellan reger-

Fakta om ITTO:

Mål, huvuduppgifter

Att inom området internationellt tropiskt
timmer bedriva projektverksamhet inom
ekonomisk information, återbeskogning
och skogsskötsel samt skogsindustri. Har
dessutom handelsinriktning.

Budget

Den administrativa budgeten är 4,185 mil-
joner US dollar varav Sverige bidrar med
23 018 dollar. Projektverksamheten finan-
sieras utanför genom bilateral budgivning.

Kontor

Verksamheten bedrivs genom International
Tropical Timber Council med kontor i Yo-
kohama.

Internationella
juteorganisationen
(UO)

Verksamhet

Organisationen har 27 medlemsstater va-
rav fem exporterande och 22 importerande
länder. Projekten bedrivs inom jordbruk,
industriprojekt och marknadsstödjande
projekt.

MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Habitat

Fakta om Habitat:

Mål, huvuduppgifter

Att ge stöd till teknisk biståndsverksam-
het i boende- och bebyggelsefrågor
inom u-länder.

Budget

För 1992 10 276 640 US dollar (den fri-
villigfinansierade delen) varav Sverige
bidrog med 820 883 US dollar. Delar av
verksamheten går dessutom över FN:s
reguljära budget.

Viktigaste givare

För 1992 Danmark, Finland, Nederlän-
derna och Sverige. Redovisningen för
de tre första inkluderar projektverksam-
het.

Sveriges bidrag

För 1993 uppgick till fem miljoner kronor.

Chef

Verksamheten håller i sina administrativa
delar på att delvis samordnas med
UNEP. UNEP:s exekutivdirektör är också
verkställande direktör för HABITAT.

Verksamhet

Verksamheten inom ramen för Commissi-
on of Human Settlement, Habitat, syftar
till förbättrad mobilisering av u-ländemas
egna resurser till boende- och bebyggelse-
åtgärder. Arbetet koncentreras till att möta
behoven för de mest utsatta grupperna i
storstadsområden.

Bland dessa ingår såväl några u-länder
som några öststater, vilka har svårigheter
att uppfylla sina åtaganden. Projekt finan-
sieras genom budgivning utanför budge-
ten. Sverige bidrar bl.a. med 3 miljoner
kronor för 1993 till Urban Management
Programme som genomförs via Världs-
banken.

Året som gick

Vid generalförsamlingen 1992 beslutades
om en ny internationell konferens om bo-
ende- och bebyggelsefrågor 1996, Habitat
II. Frågor relaterade till detta behandlades
på det kommissionsmöte som hölls i
april/maj i år. Sverige spelade i det sam-
manhanget en aktiv roll, som ytterligare
kommer att förstärkas genom Sveriges
ordförandeskap i ECE:s bosättningskom-
mitté. En svensk förberedelsegrupp som
skall förbereda svenskt deltagande i konfe-
rensen har bildats.

Som ett led i uppföljningen av FN:s
konferens om miljö och utveckling på bo-
ende- och bebyggelseområdet arrangera-
des i mars ett expertmöte vid Lunds uni-
versitet med deltagande på ministernivå.
Mötet samfinansierades av de svenska och
holländska regeringarna.

Sverige och Habitat

Sverige spelar en aktiv roll i de frågor som
berör Habitat och avser att göra så även
inför och under Habitat Il-konferensen.

Organisation

Centret är lokaliserat till Nairobi i samma
byggnad som UNEP. För närvarande på-
går omstrukturering av verksamheten i
syfte att effektivisera den och förhindra
dubbelarbete. Omstruktureringen kommer
sannolikt att medföra en starkare koppling
mellan de båda organisationerna.

Finansiering

Delar av verksamheten går över FN:s re-
gionala budget. Utöver detta tillkommer
frivillig finansiering med ca 60 givare.

Trädplantering i Tanzania.

Foto: Mats Wirström

UTVECKLINGSSAMARBETE

' JF

L* *7

Bilateralt bistånd
från land till land

Sammanlagt ett 90-tal länder nås av det
bilaterala svenska biståndet. Det bilaterala
biståndet förmedlas direkt från givaren till
mottagarlandet. Kanalen kan vara någon
av biståndsmyndighetema eller en enskild
organisation.

Det bilaterala biståndet spänner över ett
brett fält: utveckling av hälsovård, kata-
strofhjälp, stöd till demokratisering, miljö-
vård, forskningssamarbete, skuld lättnad,
kurser, investeringsprojekt m m.

Idag är 25 länder huvudmottagare av
svenskt bistånd. I absoluta tal är Tanzania,
Mocambique och Indien de största bi-
ståndsmottagama. Om biståndet slås ut
per person är Kap Verde, Botswana, och
Guinea-Bissau störst.

Vad görs då ute på fältet? Några exem-
pel får illustrera biståndsmyndighetemas
bilaterala arbete:

Vattenprojekt i Tanzania

Jemima svingar vant upp plastdunken,
placerar den på huvudet och lämnar plats
för nästa kvinna vid brunnen. Den gamla
vattentäkten låg långt från byn. Ikväll har
hon bråttom hem. Hon ska besöka en kvin-
na som är höggravid. Det ingår i Jemimas
arbete som byns hälsorådgivare.

Runt Victoriasjön ligger 450 byar som
får bättre vattenförsörjning, hälsoupplys-
ning, latriner m.m. Byarna ingår i Tanzani-
as eget program Health through Sanitation
and Water, HESAWA. SIDA:s bidrag till
programmet uppgår till 38 miljoner kronor
per år.

Kvinnligt företagande
i Filippinerna

Linda är 19 år. Hon gick ut gymnasiet för-
ra året, den första hittills i sin familj. Idag
deltar hon i ett seminarium som ska vägle-
da henne och 49 andra kvinnor i konsten
att starta eget företag eller kooperativ. Lin-
das moster är med i ett kvinnokooperativ
som odlar och säljer blommor. Inspiration
och produktion är rubriken på dagens före-
läsning. I morgon ska Linda och hennes
moster presentera ett leveransavtal på det
nya stora hotellet.

SwedeCorp, styrelsen för internationellt
näringsbistånd, stöder ett projekt i Filippi-
nerna med inriktning på kvinnligt företa-
gande. Lokala myndigheter har arrangerat
kurser för sammanlagt 150 kvinnor som
bl.a. har fått informatiom om vilket stöd de
kan få från Handelsdepartementets regio-
nala och lokala kontor.

Ombyggda fyrar vid
Suezkanalen

Oljetankern glider framåt i skymningen.
Den har bara några kilometer kvar till Su-
ezkanalens mynning där fyrarna lyser
klart. Mamdouhfrån hamnkontoret släcker
cigaretten, skakar sanden av sandalerna,
vänder sig om och går tillbaka till kontoret.
Sjösäkerheten har förbättrats betydligt sen
han började arbeta för tio år sen.

Suezkanalen och Suezbukten har fått ett
nytt övervakningssystem, kustradio, nya
och ombyggda fyrar och lysflottar. I pro-

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Isabel byter vapnet mot ett nytt liv i El Salvador.

Linda startar eget företag i Filippinerna.

Filomina lever själv med sju syskon i Zimbabwe.

jektet ingår också personalutbildning.
BITS, Beredningen för internationellt tek-
niskt-ekonomiskt samarbete, bidrar till
projektet med en u-kredit på 60 miljoner
kronor som täcker 75 % av den totala kost-
naden.

Soldat blir civil i El Salvador

Isabel hade sedan trettonårsåldem varit
gerillasoldat i inbördeskrigets El Salvador.
En januaridag 1992 tecknades ett fredsav-
tal. Tillsammans med sex tusen andra sol-
dater står hon nu plötsligt inför en annan
verklighet. Smygandets och det oreglerade
våldets hantverk efterfrågas inte längre.
Hon lämnar ifrån sig sitt vapen, får bostad
till familjen och erbjuds utbildning för
tjänst i den nya civila poliskåren. Ett nytt
liv för Isabel och en ny epok El Salvador
står för dörren.

Tillsammans med Förenta Nationerna
och enskilda organisationer stöder Sverige
aktivt övergången från krig till fred i El
Salvador. Det finns program för att om-
vandla och reducera de väpnade styrkor-
na, demobilisera gerillan, bygga upp en
ny, civil poliskår, reformera rättsväsendet
och valsystemet och förbättra de sociala
och ekonomiska villkoren för ett stort antal
krigsdrabbade.

Det svenska stödet till fredsprocessen
kan komma att uppgå till mellan 60 och 90
miljoner kronor under vardera tre år.

Barn föder barn i Zimbabwe

Filomina är 15 år och väntar redan sitt
första barn. Tyget spänner över magen.
Hennes bästa väninna dog i barnsäng förra
veckan. Själv har hon sju syskon. Mam-
man ligger sjuk i aids. Därför måste Filo-
mina och farmor ta hand om småsyskonen.

SAREC, Styrelsen för u-landsforskning
stöder sedan fem år forskning och medi-
cinskt inriktade projekt om mödrahälsa i
framför allt Zimbabwe, Zambia, Mocambi-
que och Tanzania. Mödrahälsovård, orsa-
ker till mödradödlighet, tonårsfertilitet och
abortproblematik står i centrum.

Foton: Pressens Bild, Bildhuset, IBL Bildbyrå

Afrika

bilaterala biståndet. Länder som är
markerade med färg, får någon form
av bistånd - i mänga fall begränsade
insatser via enskilda organisationer
eller via regionala program.

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Afrika var befolkat redan för fyra miljoner
år sedan. Den moderna människans vagga
kan ha stått i Afrika någon gång för
200 000 år sedan. Många riken och kultu-
rer har blomstrat i Afrika: det nubiska riket
i det nuvarande Egypten och shonariket
som på 1400-talet sträckte sig från Kalaha-
riöknen till Indiska oceanen, är några ex-
empel. Etiopien har en av världens äldsta
kristna kyrkor.

Dagens Afrika är en heterogen samling
av ett femtiotal länder med sammanlagt
650 miljoner invånare. Kontinenten rym-
mer ytterligheter som lilla Ghana som
framgångsrikt genomför ekonomiska re-
former och Angola som slits sönder av ett
långvarigt inbördeskrig.

Många tendenser är dystra. De länder
som hamnar längst ner på listan över för-
väntad medellivslängd, tillgång till rent
vatten, hälsovård, läskunnighet m.m. lig-
ger med något undantag i Afrika söder om
Sahara. Flera av de afrikanska länderna
lider av en tung skuldbörda, hög arbetslös-
het och hög befolkningstillväxt. Återkom-
mande torka, konflikter och flyktingström-
mar är andra problem.

Men allt detta får inte skymma det för-
hållandet att andra trender pekar åt rätt

håll. Avregleringar, marknadsekonomiskt
spelrum och öppnare handelspolitik öpp-
nar vägen till en återhämtning för Afrika.
De länder som genomför ekonomiska re-
former i riktning mot marknadsekonomi,
framför allt vad gäller devalveringar av de
övervärderade växelkurserna, visar en
ökad ekonomisk tillväxt. Flera länder har
genomfört sina första allmänna val efter
självständigheten. I Sydafrika har parterna
enats om att hålla allmänna val den 27
april 1994.

Svenskt bistånd utgår i någon form till
majoriteten av Afrikas 53 länder. Av
SIDA:s nitton samarbetsländer ligger tret-
ton i södra och östra Afrika. Sarec:s största
mottagare är Etiopien och Tanzania. BITS
samarbete spänner över nästan hela konti-
nenten, utom Centralafrika och sydvästra
Afrika. Swedecorp koncentrerar sig till
Afrika söder om Sahara.

Tabellen nedan sammanfattar det
svenska biståndet till de större mottagar-
länderna. I vissa fall är det inte möjligt att
hänföra belopp till enskilda länder. Det
gäller t.ex. FN:s regionala appeller för ka-
tastrofbistånd. Siffrorna visar således inte
hela bilden av det svenska biståndet till de
olika länderna.

Biståndet till Afrika, utbetalningar 1992/93, mkr

Land	SIDA	BITS	Sarec	Swedecorp	Betalnings- balansstöd via UD	Totalt
Södra Afrika	1 795	46	29	15	154	2 039
Östra Afrika	716	10	21	12	168	927
Afrikas Horn	423	2	22	0,2	-	447,2
Väst/Central/ Nordafrika	287	60		2	10	359
ej länderför- delat Afrika	395	0,1	35	11	-	441,1
Afrika totalt	3616	118,1	107	40,2	332	4 213,3

Angola

Inbördeskriget och den försämrade säkerheten i landet ledde till att
biståndspersonal fick evakueras i oktober 1992. Verksamheten kunde
återupptas först i början av 1993. Krigstillståndet har inneburit att
insatser blivit försenade. Samarbetet har koncentrerats till katastrof-
insatser och till områden där resultat kunde nås även på kort sikt.

ZAIRE

Saurimoi

■uanza

Luena

1*1 ubango

INamibe

KONGO BRAZZAVILLE

WKINSHAS

,1^

XLobito

£ . Huaml

'Benguela-j»

N'Dalatåndo ...

Malanje

ATLANTEN

ZAMBIA

Yta

•Lucapa

■

0 100 200 300

väg
-m-m- järnväg

1.246 700 km2

(1991)

Befolkning.....................................ca 10 milj.

Befolkningstillväxt/år.........................2,9%

(1990)

(1989)

Andel läskunniga

män

.............................................................56%

kvinnor

29%

Förväntad medellivslängd vid födseln

män .........................................................45,5 år

kvinnor.....................................................47,0 år

Dödlighet, barn under 5 år .............29,2% (1990)

BNI/invånare..................................1043 USD (1990)

Totalt bistånd, andel av BNI............3,5% (1990)

Skuldtjänstkvot * ....................................7% (1992)

Industri 9,5%

Tjänste och
service 16,7%

Jordbruk 73,8%

* Skuldtjänstkvot = betalda räntor och
amorteringar i procent av exportintäkterna

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Ekonomi, politik och
samhälle

Bistånd

Offentligt nettobistånd/person
1991, USD

Efter de allmänna valen i september 1992,
som gav det regerande MPLA-partiet en
majoritet i nationalförsamlingen, tog oppo-
sitionspartiet UNITA åter till vapen. Där-
efter har situationen präglats av krig och
förödelse. USA:s erkännande i maj 1993
gav den nya regeringen viss styrka. FN:s
resolution i september om blockad för va-
pen och oljeprodukter till UNITA har ock-
så stärkt regeringens ställning. Förhand-
lingar mellan regering och UNITA om en
lösning på konflikten har pågått i omgång-
ar under året men ännu inte givit konkreta
resultat. I inbördeskriget har UNITA fått
kontroll över ca 60 % av landet, men på
senare tid har regeringen haft vissa militä-
ra framgångar. Inbördeskriget har innebu-
rit att ca 100 000 personer har dött och ca 2
miljoner befinner sig på flykt i landet.

Efter valen påbörjade regeringen ett
nytt ekonomiskt stabiliseringsprogram.
Detta avbröts genom införande av krigs-
ekonomi med ökande budgetunderskott
och hög inflation. Planerade besök av re-
presentanter för Internationella valutafon-
den och Världsbanken har därför inte
kommit till stånd. Det finns i dag inget
utrymme för diskussion om den ekono-
miska och sociala utvecklingen i landet.
Det ekonomiska läget är kritiskt.

Dödligheten i Angola är en av de hög-
sta i världen, särskilt bland mödrar och
barn, trots höga födelsetal. Hälsostandar-
den är mycket låg, då en stor del av klini-
kerna förstörts under tidigare och nu på-
gående krig. Bristen på utbildad personal
har ytterligare förvärrat situationen. En-
dast hälften av alla barn i åldern 6 till 9 år
skrivs in i skolorna. Av dessa fullföljer en-
dast 14 % utbildningen t.o.m. fjärde klass.
Endast 42 % av den vuxna befolkningen
är läskunnig och bara 29 % av kvinnorna.

Totalt................................................26,0

Sverige..................................................3,2

Bistånd från Sverige, utbetalningar
1992/93, mkr

SIDA total.........................................124,4

BITS.....................................................0,5

Summa 124,9

Mänskliga rättigheter,
demokrati

Den demokratiseringsprocess, som påbör-
jades genom fredsavtalet i maj 1991, har
genom inbördeskriget avbrutits. Det åter-
upptagna kriget har polariserat det politis-
ka livet och totalt marginaliserat de nya
partierna och civila strukturerna. Kvin-
nans situation har försämrats genom att
kriget splittrar familjer, med tilltagande
våld och diskriminering av kvinnor som
följd.

Militärutgifter, hotbild
och väpnade konflikter

Inbördeskriget har inneburit drastiskt öka-
de militärutgifter, både för regeringen och
för UNITA. Det finns inga officiella upp-
gifter på omfattningen av dessa utgifter.

Biståndet - givare och
administration

Angola har fått relativt litet internationellt
bistånd genom åren. Sverige är den största
bilaterala givaren, följt av Italien, Portugal
och EG. Ett flertal FN-organisationer är

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

verksamma i Angola, särskilt med inrikt-
ning på katastrofinsatser. Administratio-
nen är mycket bristfällig.

Sveriges bistånd

Målet har varit att stödja en påbörjad sam-
hällsomdaning i demokratisk riktning för
nationell konsolidering samt social och
ekonomisk utveckling. Krigssituationen
medförde att det långsiktiga målet inte
kunde vara styrande för biståndsinsatser-
na under året. Samarbetet koncentrerades
därför till katastrofinsatser och till områ-
den där resultat kunde nås även på kort
sikt.

Bistånd genom SIDA

Det svenska biståndet till Angola kanalise-
ras genom SIDA eller genom enskilda och
multilaterala organisationer. SIDA inledde
biståndssamarbete med Angola 1976. Det
regleras i ett samarbetsavtal som förlängts
i omgångar t.o.m. 1993. Landram för
1992/93 uppgick till 210 miljoner kronor.

Den försämrade säkerhetssituationen
ledde till att biståndsfinansierad personal
fick evakueras i oktober 1992. Verksamhe-
ten återupptogs först i början av 1993.
Krigstillståndet har inneburit att insatser
blivit kraftigt försenade. Trots detta utbeta-
lade SIDA 121,4 miljoner kronor. Den ack-
umulerade reservationen uppgick vid
budgetårsskiftet till 154 miljoner kronor.

Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt	1992/93	1993/94
Anslag	210,0	160,0
Ingående reservation	59,7	154,3
Summa	269,7	314,3
Fördelning	Utbetalt	Planerat
	1992/93	1993/94
Fiske	23,6	50,0
Hälsovård	35,9	40,0
Tele	19,2	30,0
Övrigt	36,8	40,0
Summa	115,5	160,0
Utgående reservation
Utom landramen
Katastrofbistånd	1,2
Demokrati, mänskliga
rättigheter	0,4
Regionalt samarbete	0,4
Enskilda organisationer	3,3
Övrigt	3,7
Summa	9,0
Totalt SIDA	124,4

Hälsovård

Målsättningen med hälsoinsatserna har
delvis haft en långsiktig inriktning, t.ex.
genom utbildning av personal och stöd till
övergripande planering. Dock har det na-
tionella läget inneburit att stödet alltmer
inriktats på akuta insatser och begränsats
till områden kring huvudstaden. Mödra-
vård, vaccinering och läkemedelsprogram
har ingått.

Telekommunikation

Målet har varit att bidra till en omstruktu-
rering av telesektorn och att utveckla teleo-
peratören Angola Telecom. Trots det all-
männa katastrofläget har vissa positiva
resultat kunnat uppnås.

Fiske

Yrkesutbildningen genom fiskeskolan har
reducerats på grund av kriget. Stödet till
fiskeministeriet och fiskeundersökningar-
na fortsätter. Kriget har hittills haft en be-
gränsad effekt på fiskesektom och fiskets
betydelse har ökat ur försörjningssyn-
punkt.

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Övrigt stöd genom SIDA

I det bilaterala stödet ingår även några
mindre infrastrukturella projekt, import av
reservdelar till lastbilar, konsultinsatser till
kvinnosekretariatet inom regeringen och
inom det makroekonomiska området. Ge-
nom FN har stöd kanaliserats för freds-
och demokratiprocessen samt för kata-
strofinsatser. Utanför landramen har SIDA
även stött mindre kultur-, demokrati- och
kvinnoinsatser under året.

Bistånd genom BITS

I BITS internationella kurser deltog 6 ango-
laner under 1992/93.

Katastrofinsatser genom FN

Det återupptagna kriget har medfört att
Angolas katastrofbehov successivt har
ökat. FN har gått ut med samordnade ap-
peller, som Sverige har varit bland de
största bidragsgivarna till. Under budget-
åren 1991/92 och 1992/93 bidrog Sverige
med sammanlagt 75 miljoner kronor, va-
rav 6,5 miljoner kronor för budgetåret
1992/93.

Demokratiseringsprocessen i Angola har avbrutits
genom inbördeskriget. Därmed har också bistånds-
insatserna blivit försenade.

Foto: Anders Gunnartz, Bazaar.

Botswana

Som en följd av landets goda ekonomi har det traditionella biståndet förändrats från
fysiska investeringar till kunskapsöverföring och institutionsbyggande. De goda eko-
nomiskaframtidsutsikterna har dock något fördunklats av det dalande världsmark-
nadspriset på landets rikedomar, diamanter. Det gångna året har också präglats av
efterdyningarna av den korruptionsskandal som uppdagades under 1992.

Yta.................................................582.000 km² (1991)

Befolkning.....................................ca 1,3 milj. (1991)

Befolkningstillväxt/år.........................2,9% (1980-91)

Andel läskunniga

män.............................................................84%

kvinnor.........................................................65%

Förväntad medellivslängd vid födseln

män ............................................................66 år

kvinnor........................................................70 år

Dödlighet, barn under 5 år .......2530 USD

Totalt bistånd, andel av BNI............3,7%

Skuldtjänstkvot ......................................3% (1991)

Industri 5%

Tjänste och
service 52%

Jordbruk 43%

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Ekonomi, politik och
samhälle

Botswana betraktas ofta som ett mönster-
land för utvecklingen i södra Afrika. Sedan
självständigheten 1966 har landet varit en
parlamentarisk demokrati.

Det gångna året har emellertid präglats
av efterdyningarna av den korruptions-
skandal som uppdagades under 1992.
Bland annat har ytterligare avskedanden
av höga statstjänstemän skett. Byggandet
av ett stort militärflygfält fortsätter att kri-
tiseras, och det politiska livet har domine-
rats av förberedelser inför de allmänna val
som skall hållas under hösten 1994.

Utrikespolitiskt har man, genom en
skicklig balansgång, lyckats upprätthålla
viss självständighet mot Sydafrika, trots
det stora ekonomiska beroendet och ett
flertal militära ingripanden därifrån under
80-talet.

Tack vare diamantfyndigheter har den
ekonomiska utvecklingen sedan självstän-
digheten varit rekordartad och Botswana
har kunnat ståta med betydande handels-
och budgetöverskott. Valutareserven är
imponerande och motsvarar ca 20 måna-
ders import. Diamanterna står idag för 40
% av BNP och 80 % av exportinkomsterna,
vilket gör ekonomin sårbar för förändring-
ar i världsmarknadspriset på diamanter.

Under 1992/93 var den ekonomiska
utvecklingen sämre. Efterfrågan på dia-
manter på världsmarknaden sjönk, vilket
orsakade minskade inkomster för den bot-
swanska staten. Botswana uppvisande
därför 1992/93, för första gången på
många år, ett budgetunderskott. Handels-
balansen är dock fortfarande positiv.

BNP per capita uppgick 1991 /92 till ca
2700 US dollar. Inkomstfördelningen är
dock extremt skev. De fattigaste 40 % av
befolkningen erhåller endast 11 % av in-
komsterna.

Bistånd

Offentligt nettobistånd/person
1991, USD

Totalt (1991)	103,0
Sverige (1992/93)	10,5
Bistånd från Sverige, utbetalningar 1992/93, mkr
SIDA total	112,3
BITS	1,3
Swedecorp	1,0
Sarec	4,6
Summa	119,2

Mänskliga rättigheter,
demokrati

Fria och allmänna val har genomförts vart
femte år sedan självständigheten. Nästa
val planeras till hösten 1994. Yttrandefrihe-
ten är, i jämförelse med de flesta afrikans-
ka länder, betydande. Pressen är till stor
del oberoende och har spelat en viktig roll
för att avslöja korruption och maktmiss-
bruk.

Några politiska fångar anses inte före-
komma, men i några fall har flyktingar
hållits i fängsligt förvar under lång tid i
väntan på att deras asylansökan behand-
lats.

Enligt botswansk grundlag åtnjuter alla
medborgare lika mänskliga och politiska
rättigheter. Men i praktiken diskrimineras
ofta kvinnor och minoritetsfolk, särskilt
bushmännen eller basarwa.

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Militärutgifter, hotbild
och väpnade konflikter

Militärutgifternas andel av statsbudgeten
har ökat de senaste åren. Anledningen är
byggandet av en ny stor militärflygplats.

Militärutgifternas andel av BNP är ca 2,5%
och av utvecklingsbudgeten 15 %
(1991/92).

miljen märks UNDP, UNICEF och Världs-
livsmedelsprogrammet (WFP).
Botswanas förvaltning är förhållandevis
effektiv och landet har en god mottagarka-
pacitet.

Biståndet - givare och
administration

Biståndet per capita till Botswana tillhör de
högsta i världen. Bland de viktigaste bila-
terala givarna återfinns Norge, Tyskland,
Storbritannien och Sverige. Inom FN-fa-

Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt	1992/93	1993/94
Anslag	90,0	67,5
Ingående reservation	33,4	13,7
Summa	123,4	81,2
Fördelning	Utbetalt 1992/93	Planerat 1993/94
Vattenförsörjning	27,4
Undervisning	16,0	18,0
Insatser mot torka	4,6	10,4
Distriktsutveckling	23,1	25,0
Personal- och katastroffond 25,0		25,0
Övrigt	8,6	1,0
Summa	107,7	79,4
Utgående reservation	13,7	1,8
Utom landramen
Kvinnor	1,4
Miljö	0,5
Övrigt	0,7
Summa	2,6
Totalt SIDA	112,3

Sveriges bistånd

De övergripande målen för svenskt bi-
stånd till Botswana har varit att minska
beroendet av Sydafrika samt social och
ekonomisk utjämning. Under de senaste
åren har, som följd av landets goda ekono-
mi, en omorientering av det traditionella
biståndet ägt rum från fysiska investering-
ar till insatser för kunskapsöverföring och
institutionsbyggande. De närmaste åren
planeras gåvobiståndet genom SIDA mins-
ka till förmån för ett bredare samarbete
genom BITS och Swedecorp. Sarec bedri-
ver forskningssamarbete som rör bl.a. mil-
jö, vatten, energi och demokrati. Totalt
uppgick biståndet under budgetåret
1992/93 till nästan 120 miljoner kronor.

Biståndet genom SIDA

Preliminära slutsatser från en utvärdering
av SIDA:s bistånd till Botswana sedan
självständigheten visar att det svenska
stödet varit effektivt. Biståndet är koncen-
trerat till undervisning/kultur, distriktsut-
veckling samt vatten/miljö. Stöd lämnas
också till järnvägen, enskilda organisatio-
ner och insatser för jämlikhet mellan kö-
nen och mänskliga rättigheter/demokrati.

Undervisning

Sektorstödet för undervisning/kultur syf-
tar till kapacitetsuppbyggnad främst rik-
tad till underpriviligierade grupper, han-
dikappade, nylitterata etc. I stödet ingår
flera institutionssamarbeten bl.a. med ut-
bildningsradion och nationalmuseet.

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Distriktsutveckling

Sektorstödet för distriktsutveckling syftar
till att stärka den lokala förvaltningen på
distriktsnivå för att möjliggöra en ökad
decentralisering. I stödet ingår utblidning
av personal i kommunförvaltningen, fy-
sisk planering, markregistrering och kart-
produktion.

Vatten

Programmet för vattenförsörjning på
landsbydgen avslutades i juni 1993. Då
hade programmet pågått i 20 år och bidra-
git till att förse en majoritet av byarna på
landsbygden med vatten. Stödet har förut-
om konstruktion av vattenanläggningar
och underhåll också innehållit stöd till
hygien samt sanitetsfrågor. Framtida stöd
till vattensektom kommer framför allt att
inriktas på hushållning med och effektiv
drift av knappa vattenresurser.

Personal- och konsultfond

Personal- och konsultfonden används
framför allt för konsultinsatser och perso-
nal inom SIDA:s koncentrationssektorer.
Fonden utnyttjas även för institutionssam-
arbete, t.ex. inom revisionsområdet samt
insatser inom områdena vatten samt miljö.
Fonden utnyttjas också för att bereda vä-
gen för ett bredare samarbete med BITS
och Swedecorp.

T elekommunikationer

Enheten för signal- och telekommunika-
tioner på Botswana Railways har fått stöd
med utbildning. Verksamheten är en fort-
sättning av den regionala insats där ett
nytt signal- och telekommunikationssys-
tem installerades. Stödet avslutas i februari
1994.

Övrigt

Bistånd utanför landramen ges bl.a. till
insatser för jämlikhet mellan könen, miljö
och mänskliga rättigheter/demokrati.

Bistånd genom enskilda
organisationer

Bland de svenska enskilda organisationer
som har verkat och verkar i Botswana
märks bl.a. Lutherhjälpen, LO/TCO:s bi-
ståndsnämnd och Utan Gränser.

Bredare samarbete

På grund av Botswanas goda ekonomiska
utveckling kommer det traditionella gåvo-
biståndet genom SIDA att minskas till för-
mån för bredare samarbete genom BITS
och Swedecorp. BITS har gett stöd till Bot-
swanas luftfartsmyndighet. Andra insatser
inom tekniskt samarbete är under bered-
ning, bl.a. produktion av en nationalatlas,
bilregistrering och stöd till statistikproduk-
tion. Även förslag om utvecklingskrediter
är under beredning.

Swedecorp har etablerat ett nära samar-
bete och stöd till Botswanas arbetsgivarför-
ening och industriförbund, BOCCIM.
Idéer för svenska och botswanska samrisk-
företag prövas också.

Eritrea

I april 1993 genomfördes den folkomröstning som resulterade i Eritreas
självständighetsförklaring och separation från Etiopien. Sverige bistod
vid folkomröstningen med valobservatörer och fordon. Under året har
de första stegen tagits mot ett långsiktigt utvecklingsarbete. Samarbetet
koncentreras till två huvudområden: energi och förvaltning.

Yta....................................................125 000 km² (1991)

Befolkning....................................... ca 3,5 milj. (1991)

Befolkningstillväxt/år uppgift saknas

Andel läskunniga

män................................................uppgift saknas

kvinnor...........................................uppgift saknas

Förväntad medellivslängd vid födseln

män................................................uppgift saknas

kvinnor...........................................uppgift saknas

Dödlighet, barn under 5 år... uppgift saknas

BNI/invånare............................ uppgift saknas

Totalt bistånd,andel av BNI. uppgift saknas

Skuldtjänstkvot .............................................0 (1993)

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Ekonomi, politik och
samhälle

Under övervakning av FN genomfördes i
april 1993 en folkomröstning om Eritreas
självständighet. Resultatet blev ett entydigt
ja för självständighet från Etiopien. På två-
årsdagen av landets befrielse, den 24 maj
1993, förklarade sig Eritrea som självstän-
dig stat. Samma dag erkände Sverige Er-
itreas suveränitet. En provisorisk regering
under ledning av EPLF:s generalsekretera-
re, Issayas Afewerki, styr landet till dess
att en konstitutionell regering bildas. Arbe-
tet med landets konstitution har inletts och
nationella val planeras hållas inom fyra år.
Men landets ekonomi är slagen i spillror
efter det 30 år långa inbördeskriget. Vid
uppdelningen av tillgångar och skulder
mellan Eritrea och Etiopien har dock Etio-
pien tagit på sig hela utlandsskulden. De
viktigaste frågorna för Eritrea idag är säk-

Bistånd

Offentligt nettobistånd/person
1991, USD

Totalt ingen uppgift

Sverige ingen uppgift

Bistånd från Sverige, utbetal-
ningar 1992/93, mkr

SIDA total_________________________40,4

BITS__________________________________0,1

Sarec_________________________________1,3

Summa 41,8

rad livsmedelsförsörjning, utveckling av
industri och jordbruk, återuppbyggnad av
infrastrukturen, repatriering av ca 430 000
flyktingar från Sudan samt demobilisering
av den tidigare befrielsearmén.

Glädjeyra i Asmara efter folkomröstningen i Eritrea. Foto: Donald Boström, Bazaar.

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Folkomröstningen om Eritreas självständighet var internationellt övervakad. Foto: Donald Boström, Bazaar.

Mänskliga rättigheter,
demokrati

Sveriges bistånd

I ett dekret, som antogs den 20 maj 1993 av
EPLF:s centralkommitté, fastslogs att EPLF
skall vara det enda tillåtna partiet under en
övergångsperiod. Därefter skall politiska
partier få bildas, dock inte på etnisk eller
religiös grund.

Enligt Amnesty International har en
grupp politiska fångar släppts under 1993
medan andra fortfarande är fängslade.

Biståndet - givare och
administration

De största bilaterala givarna är Italien,
Tyskland, Holland, Sverige och Norge.
FN:s utvecklingsprogram (UNDP) och
Världsbanken är de största multilaterala
givarna.

Biståndet genom SIDA dominerar, men
även BITS och Sarec samarbetar med Eri-
trea. Totalt betalades 42 miljoner kronor ut.

Bistånd genom SIDA

Under året togs de första stegen mot ett
långsiktigt utvecklingssamarbete med Er-
itrea. Samarbetet koncentreras till två hu-
vudområden: energi och förvaltning. Stö-
det till energi har hittills omfattat lednings-
utveckling, ökad produktionskapacitet,
utarbetande av en åtgärdsplan för säkrad
elförsörjning, en fond för upphandling av
reservdelar och utrustning samt ett inle-
dande samarbete mellan svenska Sydkraft
och Eritreas kraftbolag. Av de tilldelade
åtta miljoner kronorna betalades sex miljo-
ner kronor ut. Stödet till förvaltningen om-
fattar dels konsultinsatser, dels en fond om

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

tre miljoner kronor per år som står till
framför allt finans- och justitiedepartemen-
tets förfogande för studiebesök, semina-
rier, konsultuppdrag och rekrytering av
kvalificerade exileritreaner. Av avtalade
fem miljoner kronor betalades endast en
miljon ut, på grund av förseningar i bered-
ningen av avtal.

Sverige bidrog även till folkomröstning-
en med dels valobservatörer, dels fordon.
Fordonen utgjorde mer än hälften av beho-
vet och har efter omröstningen tilldelats
utvecklingsdepartementen. Stöd har även
betalats till Världsbankens program för
återuppbyggnad.

Bistånd genom enskilda
organisationer

Ett antal svenska enskilda organisationer
har sedan flera år tillbaka fått stöd från
katastrofanslaget för insatser i Eritrea.
Bland dem märks Lutherhjälpens mikro-
dammsbyggen och livsmedelshjälp, EFS
och Diakonias flyktingsinsatser, Rädda
Barnens insatser för familjers återförening
m.fl.

Via FN:s samlade katastrofprogram för
Afrikas Hom tilldelades Eritrea under året
åtta miljoner kronor via FN:s barnfond
(UNICEF) och två miljoner kronor via
FN:s volontärprogram (UNV). Under bud-
getåren 1991/92 och 1992/93 har Eritrea
tilldelats sammanlagt ca 123 miljoner kro-
nor.

Bistånd genom BITS

Under året deltog två eritreaner i kurser
om bl.a. mänskliga rättigheter som finan-
sierades av BITS till en kostnad av 131 000
kronor.

Bistånd genom Sarec

Universitetet i Asmara tilldelades ett inle-
dande stöd om tre miljoner kronor för att
bygga upp biblioteket, lägga grunden för

forskningsutveckling samt som anslag för
att planera forskningssamarbete. Under
budgetåret betalades 1,3 miljoner kronor
ut.

Etiopien

Landet är i dag beroende av utländsk hjälp för sin livsmedelsförsörjning. Läget
förvärras av torka och återvändande flyktingar. En tredjedel av det svenska
biståndet går till katastrofinsatser. Övriga biståndet går gradvis över till långsik-
tigt utvecklingsarbete, koncentrerat dels i ett regionalt stöd till Wollo, dels till
insatser på nationell nivå inom skogsvård, undervisning och hälsovård.

Yta

1.222 OOOkm² (1991)

Befolkning

..........................................53 milj. (1984)

Befolkningstillväxt/år

3,1% (1991)

Andel läskunniga

män

uppgift saknas

kvinnor........................................uppgift saknas

Förväntad medellivslängd vid födseln

män

............................................................47 år

kvinnor

50 år

Dödlighet, barn under 5 år.................22% (1990)

BNI/invånare ...............................110 USD (1992)

Totalt bistånd, andel av BNI 16,5% (1991)

Skuldtjänstkvot ................................... 14% (1992)

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Ekonomi, politik och
samhälle

Den politiska situationen har stabiliserats
något under det senaste året. Regionala val
genomfördes i juni 1992. Förberedelser
pågår för nationella val till en konstitue-
rande församling som ska anta den nya
konstitutionen. Valet kommer troligen att
genomföras i maj 1994. Därefter följer all-
männa val till ett nationellt parlament. Frå-
gan om äganderätten till mark skall lösas
genom en folkomröstning efter de allmän-
na valen. Lagar om press- och demonstra-
tionsfrihet har införts, och det folkliga del-
tagandet i debatten har ökat. Samtidigt har
dock den politiska basen krympt genom
att flera grupper dragit sig ur övergångsre-
geringen. Den nya regionindelningen, som
bygger på etnisk tillhörighet, och decentra-
liseringen av förvaltningen skapar viss
osäkerhet om det framtida förhållandet
mellan de regionala organen och central-
makten.

Det långa inbördeskriget slog hårt mot
Etiopien, som redan tidigare tillhörde värl-
dens fattigaste länder. Landets BNP per
invånare låg 1991/92 på endast 120 US
dollar per år men torde på grund av del-
val veringen i oktober 1992 ha sjunkit till ca
100 dollar per år. Nedrustningen av den
sociala sektorn under förre presidenten
Mengistus tid har drabbat hälsovård och
skolor. Knappt 22 % av barnen får under-
visning på lågstadienivå och endast hälf-
ten av dem fortsätter till mellanstadiet.
Den årliga befolkningstillväxten är 3 %.
Bama- och mödradödligheten är bland de
högsta i Afrika.

Etiopien är idag beroende av utländsk
hjälp för sin livsmedelsförsörjning. Torka
och återvändande flyktingar samt intern-
flyktingar förvärrar läget. Man beräknar
att 3 - 5 miljoner människor kommer att
drabbas av akut matbrist det närmaste
året.

Landets infrastruktur är dåligt utbyggd;

Bistånd

Offentligt nettobistånd/person
1991, USD

Totalt...............................................20,7

Sverige..............................................0,8

Bistånd från Sverige, utbetalningar
1992/93, mkr

SIDA total......................................272,6

BITS...................................................1,4

Sarec...............................................16,7

Swedecorp........................... -

Summa 290,7

Etiopien har det glesaste vägnätet i hela
Afrika. BNP sjönk med 9,6 % under
1991 /92, men bedöms ha ökat med 7,6 %
under 1992/93. Tillväxten beror framför
allt på en ökning av jordbruksproduktio-
nen. Industriproduktion och handel ökade
ännu snabbare än jordbruksproduktionen
tack vare i första hand förbättrad tillgång
till utländsk valuta. I dag står jordbruket
för 40 % av BNP och 85 % av exporten och
arbetstillfällena. Kaffe är den viktigaste
exportvaran. En förbättrad handelsbalans
och en minskad utlandsskuld har medfört
att skuldtjänstkvoten har minskat något.

År 1992 skrev regeringen under ett av-
tal under om ett ekonomiskt reformpro-
gram i riktning mot marknadsekonomi
med Världsbanken och Internationella
valutafonden. De offentliga utgifterna
skärs ned, utrikeshandeln liberaliseras,
växelkursen har devalverats, skattesyste-
met har reformerats, och statliga monopol
är under avveckling. Programmet har bi-
dragit till att Etiopien fått skuldlättnader
och stöd för import av insatsvaror till jord-
bruk och industri.

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Militärutgifter, hotbild
och väpnade konflikter

De militära utgifterna stod under inbör-
deskrigets slutskede för över hälften av
statsbudgeten men har nu sjunkit drastiskt
till endast ca 4 %. Inbördeskriget i södra
Sudan och det instabila läget i Somalia har
medfört en fortsatt tillströmning av flyk-
tingar till Etiopien.

Mänskliga rättigheter,
demokrati

Det politiska systemet utvecklas i demo-
kratisk riktning. I den nationella stadgan
för övergångsperioden uttrycks ett stöd för
FN:s allmänna förklaring om de mänskliga
rättigheterna, ett demokratiskt politiskt
system, en oberoende domarkår och de
olika etiopiska folkgruppernas självbe-
stämmanderätt.

Respekten för de mänskliga rättigheter-
na har förbättrats. Inhemska organisatio-
ner för mänskliga rättigheter får verka fritt.
Majoriteten av de 20 000 OLF-soldater
(Oromo Liberation Front) och sympatisö-
rer som fängslades sommaren 1992 frigavs
i mars 1993.

I samband med de regionala valen före-
kom dock enstaka övergrepp. Före detta
medlemmar av Mengistus Workers' Party
of Ethiopia hade inte rätt att rösta i de regi-
onala och lokala valen.

De är fortfarande förbjudna att delta i
det politiska livet. Omkring 1 000 repre-
sentanter för Mengistus förvaltning och
regeringsparti sitter fortfarande fängslade
utan rättegång.

En federal domstolsorganisation inrät-
tades i januari 1993. Dödsstraff kan enligt
1957 års strafflag utdömas för mord. Ingen
har dock dömts till döden sedan maktskif-
tet. Kvinnans har en svag ställning i Etio-
pien.

Biståndet ■ givare och
administration

USA är den största bilaterala givaren i ab-
soluta tal, tätt följt av Italien. Därefter följer
Tyskland och Sverige. Världsbanken är
den största multilaterala givaren.

Dialogen med Etiopien om det framtida
långsiktiga samarbetsprogrammet har gått
mycket långsamt på grund av de politiska
besluten om en ny regionindelning av lan-
det och decentralisering av de centrala
myndigheterna. Bristen på politisk hand-
lingslinje och prioriteringar på etiopisk
sida samt arbetet med de ekonomiska re-
formerna har också hindrat dialogen. Trots
detta har insatser av strategisk betydelse
för framtiden kunnat genomföras. Etiopien
har t.ex. tagit initiativ till en samordning
av givarnas biståndsinsatser.

Sveriges bistånd

SIDA dominerar det svenska biståndet
men även BITS och Sarec samarbetar med
Etiopien. Totalt betalades 290,7 miljoner
kronor ut till Etiopien under 1992/93.

Bistånd genom SIDA

Syftet med biståndet är att stödja hushåll-
ning med naturresurser och fattigdomsbe-
kämpning på landsbygden, att förbättra de
sociala förhållandena och stärka en demo-
kratisk utveckling samt att stödja respek-
ten för de mänskliga rättigheterna.

Biståndssamarbetet går gradvis över till
ett långsiktigt utvecklingssamarbete kon-
centrerat till dels ett regionalt stöd till Wol-
lo, dels insatser på nationell nivå inom
skogsvård, undervisning och hälsovård.
De senaste överläggningarna om bistånds-
samarbetet ägde rum i juni 1992, då bl.a.
ett tvåårigt samarbetsavtal underteckna-
des.

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Flyktingar väntar på mat i ett läger i Ogaden-provinsen i Etiopien. Foto David Dahmén, Bazaar.

Undervisning

Det svenska stödet har pågått i mer än 25
år. Flera nya inslag har tillkommit, bl.a.
försöksverksamhet med miljöundervis-
ning, hälsoundervisning inriktad på hiv
och aids samt produktion av träsnåla skol-
möbler. Stöd till produktion av skolböcker
är en central insats. SIDA har stött tillkom-
sten av 7 000 av det totala antalet 8 500
grundskolorna i landet. Underhållet har
blivit eftersatt och organisationen för skol-
byggandet är ineffektiv och alltför centrali-
serad.

Hälsovård

SIDA strävar efter en koncentration till
färre delinsatser samt en inriktning av stö-
det till utveckling av kompetens vad gäller
dels hälsoplanering och ledning, dels sexu-
ell och reproduktiv hälsa. Utbildningen

vid landets skolor för hälsoassistenter har
förbättrats. En modellskola av hög klass
har färdigställts. Kunskaperna bland lärar-
na har höjts genom en tvåårig instruktörs-
kurs. Stödet till den centrala planeringsen-
heten för hälsovård har lett till förbättrat
kunnande och ökad effektivitet. Det svens-
ka stödet till programmet för kontroll av
aids har kompletterat det omfattande tek-
niska bistånd som WHO lämnar.

Vatten

Syftet med stödet är att dels förbättra folk-
hälsan, dels underlätta kvinnornas arbets-
börda och stimulera deras deltagande i
planering och beslut genom utbildning,
inköp av handpumpar och borrning av
brunnar. Verksamheten har varit begrän-
sad delvis på grund av säkerhetsläget i
östra Etiopien. En revision visar att anlägg-

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt	1992/93	1993/94
Anslag	150,0	130,0
Ingående reservation	69,9	88,3
Summa	219,9	218,3
Fördelning	Utbetalt	Planerat
	1992/93	1993/94
Hälsovård	19,4	15,0
Undervisning	29,8	42,0
Vatten	1,7	6,0
Naturresurs/skogsvård	1,6	20,0
Återuppbyggnad- och transportstöd	67,5	24,2*
PK-fond	6,3	6,0
Beredning långsiktigt samarbete		7,0
Övrigt	8,1	16,6
Ofördelat		88,5
Summa	131,5**	218,3
Utgående reservation	88,3
Utom landramen
Katastrofbistånd	96,4
Demokrati, mänskliga rättigheter	0,7
Enskilda organisationer	37,1
Särskilda program	6,1
Övrigt	0,6
Summa	140,9
Totalt SIDA	272,4
* från reservationen
"summan är något mindre än totalen eftersom
tidigare utbetalda, ej använda medel om ca 2,6
miljoner kronor återfördes under budgetåret.

resurser och fattigdomsbekämpning i Etio-
pien. Målen är bl.a. att utbilda skogsvårds-
personal och lärare, ge stöd till forskning,
seminarier och informationskampanjer
samt privatisering av ett statsskogsbruk.
Endast ett fåtal av de planerade insatserna
för det gångna året har kunnat genomföras
på grund av omorganisation av jordbruks-
departementet och bildandet av ett nytt
naturresursdepartement.

ningama är i dåligt skick. SIDA har inställt
utbetalningarna och ska tillsammans med
det berörda departementet kartlägga nöd-
vändiga åtgärder.

Landsbygdsutveckling och
hushållning med naturresurser

Sverige har i närmare 30 år stött lands-
bygdsutveckling, hushållning med natur-

Katastrof- och återuppbyggnad

Cirka en tredjedel av SIDA:s totala bistånd
till Etiopien utgörs av katastrofbistånd.
Förutom det bilaterala stödet har Etiopien
tilldelats 20 miljoner kronor inom ramen
för FN:s katastrofprogram för Afrikas
Horn, genom FN:s jordbruks- och livs-
medelsorganisation (FAO) och FN:s barn-
fond (UNICEF) samt åtta miljoner kronor
via Röda Korset.

SIDA stöder återuppbyggnaden av bl.a.
industri och transporter genom dels im-
port av fordon, utrustning och reservdelar
till Ethiopian Printing Corporation, dels
upphandling av 100 tunga lastbilar med
släp till den privata åkerinäringen genom
hyr-köpavtal via den etiopiska myndighe-
ten för samordning av katastrofhjälp, RRC.

Övrigt

Svenskt stöd till demokratiseringsproces-
sen ges dels via landramen, dels via sär-
skilda anslag. Inom landramen avsattes

4,4 miljoner kronor till de regionala valen.
Medel finns även avsatta för stöd till justi-
tiedepartementet. SIDA har bl.a. bidragit
till seminarier om konstitutionen samt
domstolsväsendets självständighet från
staten, etablerandet av ett bibliotek för lit-
teratur om mänskliga rättigheter vid uni-
versitetet i Addis Abeba, samt en lokal
organisation som ger fattiga människor
gratis juridisk rådgivning.

Stödet via personal- och konsultfonden

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

omfattar bl.a. bidrag till Ethiopian Mana-
gement Institute och valkommissionen och
till Etiopiens kartverk, EMA. Dessutom
lämnas stöd till särskilda program, där
bekämpning av aids utgör den största de-
len.

Bistånd genom enskilda
organisationer

Röda korset, Lutherhjälpen och Pingstmis-
sionens U-landshjälp är några av de svens-
ka enskilda organisationer som arbetar i
Etiopien. Bl.a. via dem kanaliserades
medel för insatser i samband med hem-
flyttning och rehabilitering av demobilise-
rade soldater.

Betalningsbalansstöd

Etiopien beviljades betalningsbalansstöd
om 50 miljoner kronor under budgetåret.
Medlen betalas ut under 1993/94.

Bistånd genom BITS

Hittills har BITS beviljat utvecklingskred i-
ter på 177 miljoner kronor, därtill tillkom-
mer 94 miljoner kronor i gåvobistånd. Den
senaste är en delfinansiering av sockerbru-
ket i Fincha genom en kombinationskredit
på 68,6 miljoner kronor, och 38 miljoner
kronor i gåvobistånd.

Sammanlagt 17 etiopier deltog i kurser
om bl.a. mänskliga rättigheter som finan-
sierades av BITS till en kostnad av 1,4 mil-
joner kronor under 1992/93.

Bistånd genom Sarec

Sarec:s stöd svarar för mer än 80 % av
forskningsbudgeten vid etiopiska univer-
sitet. Syftet är bl.a. att utveckla ett långva-
rigt samarbete mellan etiopiska och svens-
ka institutioner. De etiopiska
institutionerna har stärkts genom forskar-
utbildning, investering i infrastruktur för
forskningen och har gjort stora framsteg i

kapaciteten att utforma och leda projekt
som är relevanta för landets utveckling.
Dessa projekt omfattar bl.a. flora, organisk
kemi, geofysik samt väg och vatten. Totalt
betalades 16,7 miljoner kronor ut under
1992/93 av avtalade 18 miljoner kronor.
Etiopien har dessutom fått del av regionala
samhällsvetenskapliga program.

Guinea-Bissau

En övergripande översyn av det svenska biståndet väntas bli klar
under 1994. Målet är att öka landets resurstillväxt med krav på
långsiktig hållbarhet. Guinea-Bissau är ett av världens fattigaste
länder och nästan all verksamhet i landet är kopplad till projekt
och program med utländskt stöd.

Yta ....................................... 36 000 km² (1991)

Befolkning....................................ca 1 milj. (1991)

Befolkningstillväxt/år........................3% (1980-1991)

Andel läskunniga

män.........................................................50%

kvinnor ....................................................24%

Förväntad medellivslängd vid födseln

män........................................................38 år

Andel av arbetskraft

Industri 5%

Tjänste och
service 14%

Jordbruk 81%

kvinnor

...................................................39 år

Dödlighet, barn under 5 år 24,5%

BNI/invånare ................................1,1 USD

Totalt bistånd, andel av BNI......48,2%

Skuldtjänstkvot.............................. 93% (1992)

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Ekonomi, politik och
samhälle

Alltsedan självständigheten har Guinea-
Bissau enväldigt styrts av PAIGC (Partido
Africano de Independencia da Guinea Bis-
sau). 1991 ändrades författningen för över-
gång från enparti- till flerpartisystem. Ett
tiotal partier har bildats, vilka nu medver-
kar i demokratiseringsprocessen mot fria
val. Datum har successivt flyttats fram från
1992, och nu gäller mars 1994.

Guinea-Bissau är ett av världens fatti-
gaste länder. Trots omfattande internatio-
nellt bistånd alltsedan självständigheten
1974 har utvecklingen gått mycket trögt.
Hälsovården är mycket bristfällig liksom
undervisningssystemet. Läs- och skrivkun-
nigheten ligger på ca 20 % och medellivs-
längden är ca 40 år.

Jordbrukssektorn inklusive fiske domi-
nerar och sysselsätter drygt 80 % av be-
folkningen, men svarar endast för ca 50 %
av BNP. Industrins andel är ca 15 %. Ut-
vecklingspotentialen är god men incita-
ment för ökad och effektivare produktion
har saknats.

Landets kust är rik på fisk, en resurs
som hittills utnyttjats dåligt, men nu till-
mäts lovande utveckling inom ramen för
hantverksfiske.

Svag strukturanpassning

Världsbanken och Internationella valuta-
fonden (IMF) har under senare år bistått
Guinea-Bissau med ekonomiska omstruk-
tureringar. Överlag har resultaten varit
svaga och banken har upprepade gånger
skjutit upp utbetalningarna av strukturan-
passningslånen. Ekonomin karaktäriseras
fortfarande av stora obalanser och situatio-
nen är oroande.

Vägen mot marknadsekonomi är utsta-
kad men processen är politiskt komplice-
rad och förändringarna går långsamt. Den
ekonomiska liberaliseringen med bl.a. pri-
vatisering i detaljhandeln har aktiverat

Bistånd

Offentligt nettobistånd/person

1991, USD

Totalt.......................................117,0

Sverige (1992/93)............................15,9

Bistånd från Sverige, utbetalningar

1992/93, mkr

SIDA total........................................73,2

Summa 73,2

handeln och ökat utbudet. Efterfrågan är
dock svag.

En dåligt fungerande och överdimen-
sionerad offentlig sektor utgör ett övergri-
pande problem, varför omfattande förvalt-
ningsreformer getts högsta prioritet.

Världsbankens nu inledda "public ex-
penditure review" väntas resultera i effek-
tivare rutiner och bättre överblick och kon-
trollmöjligheter. För att trygga interna in-
täkter har regeringen måst skärpa indriv-
ningen av lån, skatter, tullar och licenser.

Mänskliga rättigheter,
demokrati

Respekten för mänskliga rättigheter har
visserligen förbättrats men fortfarande
brister det i många avseenden. Säkerhets-
polisens verksamhet och domstolarnas
osjälvständiga ställning gentemot den
verkställande makten kritiseras och för-
ändringar till det bättre inom ramen för
demokratiseringsprocessen är att vänta.

Processen mot demokratiska flerparti-
val stöds ekonomiskt av givarländerna
genom UNDP:s samordning. År 1991 bil-
dades en människorättsorganisation. Dess
verksamhet stöds ekonomiskt av bl.a.
SIDA.Konventionerna om avskaffande av
all slags diskriminering av kvinnor samt
om barnets rättigheter har ratificierats av
Guinea-Bissau.

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Balantekvinnor fiskar i floden vid byn Gantone. Fångsten lägger de i faten på huvudet.
Foto: Anders Gunnartz, Bazaar.

Militärutgifter, hotbild
och väpnade konflikter

Militärutgifternas andel av budgeten har
minskat under senare år men uppgår fort-
farande till ca 3 %. Beskyllningar från
grannlandet Senegal om inblandning i
konflikten med Casamance-rebellema till-
bakavisas.

Istället söker regeringen inta en med-
lande position i denna senegalesiska in-
hemska konflikt i gränsområdena mot Gu-
inea-Bissau.

Biståndet - givare och
administration

Enligt den senaste DAC-statistiken är
Sverige, Portugal, Frankrike och Italien de
största bilaterala givarna, i nämnd ord-
ning. Bland de mulitilaterala: Afrikanska

utvecklingsfonden (AfDF), Internationella
utvecklingsfonden (IDA) och EG samt
UNDP. De två förstnämnda lämnar lån på
koncessionella villkor.

Guinea-Bissau är ett extremt bistånds-
beroende land. Nästan all verksamhet i
landet är kopplad till projekt och program
med utländskt stöd.

I takt med att allt fler verksamheter suc-
cessivt privatiseras har kompetensen
sänkts inom statliga nyckelområden. Den
redan svaga förvaltningen har blivit allt
svagare. Därför krävs bättre samordning
och projektkoncentration, av såväl Guinea-
Bissau själv, som av givarsamfundet.

Resultaten av det omfattande interna-
tionella bistånd som landet mottagit under
de senaste knappt 20 åren är nedslående.
Många felsatsningar har förekommit på
grund av bristande kompetens och oför-
måga att hantera och koordinera dessa
stora resursflöden. Den utdragna demo-
kratiseringsprocessen har bidragit till att

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

försena en nödvändig strukturomvand-
ling.

Sveriges bistånd

För närvarande pågår en övergripande
översyn av det svenska biståndet till Gui-
nea-Bissau. Denna väntas vara klar under
senvåren 1994. Huvuddelen av det svens-
ka biståndssamarbetet med Guinea-Bissau
sker genom SIDA. Världsbankens och
IMF:s krav på en god ekonomisk politik
utgör grunden för biståndet i landet.

Biståndet genom SIDA

Biståndet till Guinea-Bissau regleras i ett
tvåårigt samarbetsavtal för kalenderåren
1992 och 1993. Som ett led i koncentra-
tionssträvandena avvecklas stödet till
hantverksfisket, och hälsostödet begränsas
under 1993/94.

Målet med stödet till Guinea-Bissau
inom SIDA:s landprogram är att med krav
på långsiktig hållbarhet öka landets resurs-
tillväxt. Det svenska utvecklingssamarbe-
tet har som mål att främja ekonomisk till-
växt genom att stärka landets kompetens
och stödja institutionsbyggande inom oli-
ka sektorer som landsbygdsutveckling,
industri och undervisning.

Landsbygdsutveckling

Det övergripande målet för stödet inom
lantbrukssektorn är att öka landsbygdbe-
folkningens levnadsstandard. Programmet
syftar till att öka det direkta jordbruksstö-
det till småbrukarna i området genom att
satsa speciellt på lokala produktionsfräm-
jande initiativ på bynivå.

Exempelvis kan nämnas stöd till plane-
rings- och administrativa system, färdig-
ställande av brunnar i byar och anställan-
det av nationella specialister. Det svenska
engagemanget inom landsbygdsutvekling-
en måste betraktas som mycket långsiktigt.

Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt	1992/93	1993/94
Anslag	85,0	45,0
Ingående reservation	72,5	100,7
Summa	157,5	145,7
Fördelning	Utbetalt	Planerat
	1992/93	1993/94
Landsbygdsutveckling	19,4	14,3
Jordbruksskola	1,0	0
Jordbruksforskning	0	6,3
Undervisning	9,9	11,5
Importstöd	2,0	5,0
Hälsostöd	2,4	5,0
Hantverksfiske	6,1	4,0
Industri	8,3	23,6*
PASI program VB	0	10,0
PK-fond	4,1	7,0
Övrigt	5,6	1,5
Summa	56,8	102,2
Utgående reservation	100,7	37,5
Utom landramen
Betalningsbalansstöd	9,5	0
Demokrati, mänskliga
rättigheter	0,2	6,0
Särskilda program	0,9	1,0
Enskilda organisationer	2,7	3,0
Miljö	0	0,5
Övrigt	3,1
Summa	13,3	10,5
Totalt SIDA	70,1	112,7
* Utgående reservation på landramen

Undervisning

Det övergripande målet för stödet är att
förbättra kvaliteten på undervisningen,
öka skolsystemets effektivitet samt att på
längre sikt öka antalet elever i skolan.

Undervisningen i landet är mycket
abstrakt och ligger på en för hög nivå, föga
anpassad till vardagslivets behov av kun-
skaper och färdigheter. Innevarande avtal
till undervisningssektorn är inriktat på

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Arbete på risfdlten i byn Gantone. I bakgrunden syns det vakthus som används när man behöver vaka över
fälten för att skrämma bort fåglar och ristjuvar. Foto: Gustaf Eneroth, Bazaar.

forskning, utveckling av läromedel samt
läro- och kursplaner, anskaffning av skol-
och undervisningsmateriel och lärarutbild-
ning.

SIDA har i dag svensk personal anställd
på långtidskontrakt inom de olika enheter-
na på skolverket samt en koordinator på
undervisningsministeiet.

Importstöd

Det övergripande målet för importstödet
är att främja ekonomisk tillväxt samt att
stödja strukturanpassningsprogrammet.
En oberoende utvärdering som gjordes på
SIDA 1993 visar att SIDA:s importstöd haft
positiva makroekonomiska effekter, bl.a.
beträffande handel, jordbruk och tullin-
komster. Utbetalningarna under 1992-93
års avtal har dock inte påbörjats på grund
av brister i makroekonomiska resultat,
främst inflation och penningmängd.

Bistånd genom enskilda
organisationer

SID A-medel genom enskilda organisatio-
ner har lämnats till bl.a. Varbergs Guinea-
Bissauförening för ett daghemsbygge för
100 barn och för Vä nskapsföreningen Bi-
dafors Guinea-Bissau, som har skött inköp
av böcker och inredning till ett bibliotek.
Dessutom har Rädda Barnen fått medel till
ett projekt vid ett mödra- och bama-
vårdscenter och till att driva frågor om
barnens rätt i landet.

Övrigt bistånd genom SIDA

SIDA har lämnat stöd i form av risav-
skalningsmaskiner till kvinnoföreningar i
några byar. Vidare har stöd lämnats till
kartläggning av konsthantverk i Guinea-
Bissau.

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Betalningsbalansstöd

Betalningsbalansstöd för import om totalt
60 miljoner kronor har fördelats dels för
bränsleimport, dels för allmän import, i
huvudsak incitamentvaror för lantbruket.

Bistånd genom BITS

Guinea-Bissau har inte varit aktuellt som
mottagarland för BITS tekniska samarbete
eller utvecklingskrediter.

Bistånd genom Sarec

Sarec bedriver ett aids-forskningsprogram
i landet som omfattar studier av HIV 2-
infektionens spridning i Västafrika. Sarec
har även stött det pedagogiska forsknings-
institutet INEP inom ramen för undervis-
ningsprogammet. Dessutom finns ett antal
samarbetsprojekt om bl.a. sjukdomsspri-
dande insekter.

Bistånd genom Swedecorp

Swedecorp administrerar det svenska in-
dustristödet till Guinea-Bissau och förbere-
der för närvarande ett eget stöd till sek-
torn. Ett sådant stöd förutses bygga på en
industriutvecklingsfond och ett fristående
institut för främjande av industriell verk-
samhet.

Kap Verde

Sverige har ett treårigt samarbetsavtal med Kap Verde som löper till slutet av
1994. Syftet med insatserna är att bredda basen för produktiva verksamheter.
Kap Verdes storlek, isolerade läge och avsaknad av råvaror utgör en mycket
bräcklig försörjningsbas för landet. De strukturella förändringar som den nya
regeringen utlovade efter valet 1991 har försenats bland annat på grund av
recessionen i omvärlden.

Yta ................................................4033km² (1991)

Befolkning ..................................0,4 milj. (1991)

Befolkningstillväxt/år...................2,8% (1980-1991)

Andel läskunniga

män.........................................................50%

kvinnor....................................................27%

Förväntad medellivslängd vid födseln

män........................................................67 år

kvinnor.............................................. 67,9 år

Dödlighet, barn under 5 år 0,5%

BNI/invånare............................ 780 USD (1990)

Totalt bistånd, andel av BNI......28,1%

Skuldtjänstkvot.................................10% (1991)

Andel av arbetskraft

Industri 23%

Tjänste och
service 25%

Jordbruk 52%

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Ekonomi, politik och
samhälle

Bistånd

Offentligt nettobistånd/person,

Efter det spektakulära maktskiftet 1991 var
förväntningarna stora på hur det nya par-
tiet MPD (Moviemento para a Democra-
cia) skulle manövrera i regeringsställning.
Bl.a. skulle man främja demokrati, frihet,
rättvisa och utveckling. Deklarerade struk-
turella förändringar har dock tagit längre
tid att genomföra än vad man från början
hade räknat med. Den nya vägen mot eko-
nomiska framsteg har sammanfallit med
recessionen i omvärlden, vilket kommit
mycket olyckligt för den nya regimen och
bl.a. omöjliggjort och försenat viktiga in-
vesteringar.

Den politiska debatten har vitaliserats
efter flerpartivalen 1991 och utöver MPD
och PAICV märks bland aktörerna Espaco
Democratico och UCID. Vad gäller utri-
kespolitik kan noteras att Kap Verde för
närvarande har en plats i säkerhetsrådet,
men att annars förbindelserna med Portu-
gal och de övriga portugisisktalande län-
derna, de västafrikanska grannländerna
liksom med givarländema dominerar.

Kap Verdes storlek, isolerade läge och
avsaknad av råvaror ger landet en mycket
bräcklig försörjningsbas. Beroendet av
remitteringar från utvandrade kapverdier
och internationellt bistånd är därför starkt.
Det torra ökenklimatet begränsar möjlig-
heterna att bruka jorden och självförsörj-
ningsgraden under senare år är knappt
20 %. Omfattande import av livsmedel är
därför nödvändig.

God tillväxt trots magra
förutsättningar

Utvecklingen under 80-talet har känne-
tecknats av ekonomisk tillväxt och omfat-
tande infrastrukturella förbättringar vad
gäller hälso- och sjukvård, skolundervis-
ning, bostäder, vägar. Vattenförsörjning
liksom erosionsbekämpning har också
prioriterats. Inom den produktiva sektorn

1991, USD

Totalt (1991)................................ 270,0

Sverige (1992/93)............................29,0

Bistånd från Sverige, utbetalningar
1992/93, mkr

	.....85,1
Summa	85,1

har dock utvecklingen gått trögt, varför
beslut om omfattande liberaliseringar togs
i slutet av 80-talet för att stimulera investe-
ringar. Denna politik har accentuerats av
den nya regeringen.

Jämfört med många afrikanska länder
har Kap Verde uppnått en god social ut-
vecklingsnivå. Skolväsendet är förhållan-
devis väl utvecklat men uppvisar fortfa-
rande stora brister. Läskunnigheten har
höjts väsentligt, men bristen på mellanut-
bildade personer är kännbar. Primärhälso-
vård och mödravård håller relativt god
kvalitet.

Cirka två tredjedelar av världens kap-
verdier bor utomlands huvudsakligen för
att man inte kunnat sörja för sin utkomst i
landet. Arbetslösheten och undersyssel-
sättningen är trots den stora utflyttningen
mycket bekymmersam och uppgår till
mellan 30 - 40 %, vilket särskilt hårt drab-
bat kvinnorna.

Framtida utveckling

Viktiga inslag i regeringsprogrammet är
demokratisering, marknadsekonomi och
decentralisering. Man är i färd med att
anpassa den offentliga sektorn till mark-
nadsekonomiska krav och främja privata
initiativ inom fiske, turism och tjänstesek-

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

tom, vilket resulterat i vissa utländska in-
vesteringar. Särskilt turistsektorn anses
lovande för att generera ekonomisk till-
växt.

Mänskliga rättigheter,
demokrati

De institutionella demokratiska strukturer-
na är nu på plats och regeringens arbete
inriktas på att förankra dess principer hos
befolkningen. Man talar också om att ge de
lokala strukturerna ökade maktbefogenhe-
ter. Landets första kommunval hölls i de-
cember 1991 och nya val planeras till 1995.

Respekten för mänskliga rättigheter är
relativt god. Tidigare begränsningar i de
politiska fri- och rättigheterna har avskaf-
fats. Under 1991 tillsattes en särskild kom-
mission för mänskliga rättigheter för att ge
tyngd åt dessa frågor. Kap Verde har ratifi-
cierat konventionerna om avskaffande av
alla slags rasdiskriminering. Kvinnans
ställning har successivt förbättrats även
om mycket återstår att göra. Lika lön för
lika arbete stipuleras i lag.

import, jordbruk/fiske och utbildning do-
minerar liksom till kommunala angelägen-
heter. Kap Verde har för närvarande bi-
ståndssamarbete med ett femtiotal länder
och med ca 90 olika biståndsorganisatio-
ner.

De viktigaste givarländema var Portu-
gal, Tyskland, Sverige, Japan, Frankrike,
Belgien och Holland. De viktigaste FN-
organen är verksamma i landet. Ett stort
antal enskilda organisationer är också akti-
va. Kap Verdes förmåga att koordinera
och tillgodogöra sig biståndet är jämförel-
sevis god.

Militärutgifter, hotbild
och väpnade konflikter

Kap Verdes militärutgifter är försumbara
och försvaret mycket blygsamt. Under sin
självständighet har landet aldrig varit in-
draget i några externa konflikter. Förbin-
delserna med länderna i Västafrika är
goda, och samarbetet mellan Kap Verde
och Västafrika tilltar i omfattning.

Biståndet - givare och
administration

Det internationella biståndet är mycket
viktigt för Kap Verdes utveckling. År 1991
mottog landet ca 120 miljoner US dollar,
varav ca 2/3 bilateralt. Stöd till finans/

Biståndet genom SIDA

För närvarande regleras samarbetet med
Kap Verde i ett treårigt samarbetsavtal för
kalenderåren 1992,1993 och 1994. Inrikt-
ningen på samarbetet ger Kap Verde ett
mycket flexibelt stöd där landet självt har
ett avgörande inflytande över biståndet
och dess administration. Målet för SIDA:s
bistånd till Kap Verde är att stödja den
ekonomiska tillväxten genom att bredda
basen för produktiva verksamheter och
därigenom på sikt öka möjligheterna till
självförsörjning samt att trygga befolk-
ningens överlevnad i tider av extrem tor-
ka. Landprogrammet för Kap Verde om-
fattar två områden; importstöd och en
kompletterande personal- och konsult-
fond.

Importstöd

Importstödet utgör 90 % av landramen.
Huvudmålet för importstödet är att stödja
en breddning av den produktiva resursba-
sen och trygga befolkningens överlevnad.
Från och med 1991 är importstödet helt
obundet, men svenska företag skall natur-
ligtvis erbjudas samma möjlighet som an-
dra att delta i anbudsgivningen. I och med
att importstödet avbundits har upphand-
lingen helt övergått till att skötas av Kap

100

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Verde. Under sommaren 1993 genomförs
en utvärdering av importstödet och perso-
nal- och konsultfonden. Resultatet av den-
na väntas under hösten 1993.

Personal- och konsultfonden

Huvudmålet för fonden är att stödja rekry-
tering av utländsk expertis och projekte-
ringsarbete. Hitintills har den bl.a. utnytt-
jats för insatser inom hälso- och sjukvård,
miljöområdet, mindre industrietablering-
ar, modernisering av stadsplanering, tek-
nisk rådgivning i samband med bl.a. skat-
te- och budgetreformema, utbildning och
främjande av privat företagsamhet.

grammet förekommit under budgetåret
1992/93.

Bistånd genom Sarec

Ett visst samarbete fortgår med Sarec-stöd,
bl.a. inom mödra- och barnhälsovårdsom-
rådet.

Bistånd genom Swedecorp

Samriskföretaget Metalcave, som tillverkar
köksredskap och stålrörsmöbler, är under
avvecklande på grund av att företagets
framtidsutsikter inte bedöms vara tillräck-
ligt goda.

Bistånd genom enskilda
organisationer

Rädda Barnen har sedan 1977 haft ett
framgångsrikt program för mödra- och
barnavård. Detta program överlämnades
till den lokala motparten under 1992. Fort-
sättningsvis kommer Rädda Barnens verk-
samhet att inriktas på regionala program
för barns rätt. Afrikagruppema driver ock-
så ett omfattande volontärprogram. De
viktigaste projekten utgörs av ett slum-
saneringsprojekt.

Övrigt bistånd genom SIDA

Bidrag lämnas till kvinnoorganisationen
OMVC för alfabetisering av kvinnor. Via
särskilda miljöinsatser finansieras vidare
utbildning för återanvändning av avlopps-
vatten. Stöd lämnas också till ett regionalt
förvaltningsutbildningsprogram med syfte
att på längre sikt reformera det ålderdom-
liga förvaltningssystemet.

Bistånd genom BITS

Några låneansökningar från Kap Verde
har inte varit aktuella. Inte heller har vare
sig tekniskt samarbete eller deltagande av
kapverdier i det internationella kurspro-

Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt	1992/93	1993/94
Anslag	80,0	20,0
Ingående reservation	74,9	74,8
Summa	154,9	94,8
Fördelning	Utbetalt	Planerat
	1992/93	1993/94
Import	70,3	80,0
Personal- och konsultfond 9,8		10,0
Summa	80,1	90,0
Utgående reservation	74,8	4,8
Utom landramen
Miljö	1,1	1,0
Demokrati, mänskliga
rättigheter	0,2	0,2
Enskilda organisationer	3,7	4,0
Summa	5,0	5,2
Totalt SIDA	85,1	95,2

101

Kenya

Biståndet till Kenya har huvudsakligen karaktären av projekt-
insatser. Målet är att förbättra levnadsvillkoren för fattiga
människor på landsbygden och att bidra till en hållbar mark-
vård. Efter införande av flerpartisystem hölls allmänna val i
slutet av 1992.

'Turkana-

Aarsabit

Maralal*

Victoria-

NAIROBI

INDISKA

Moyala

Malindij

Kilifi/

väg
järnväg

OCEANEN
f

Isiolo,

^Nanö^ki

Yta.................................................580 OOO km² (1991)

Befolkning.......................................25,0 milj. (1991)

Befolkningstillväxt/år........................ 3,5% (1991)

Andel läskunniga

män.............................................................94%

kvinnor.........................................................92%

Förväntad medellivslängd vid födseln

män ............................................................57 år

kvinnor........................................................61 år

Dödlighet, barn under 5 år................ 10% (1991)

BNI/lnvånare................................. 340 USD (1991)

Totalt bistånd, andel av BNI............ 12%

Skuldtjänstkvot.................................. 24% (1992)

Andel av arbetskraft

Industri 7%

Tjänste och
service 12%

Jordbruk 81%

102

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Ekonomi, politik och
samhälle

Kenya var under många år en enpartistat
med KANU (Kenya African National Uni-
on) som enda tillåtna parti. I december
1991 ändrades konstitutionen efter starka
påtryckningar och andra partier blev tillåt-
na. Flera nya partier registrerades bland
vilka märks Ford-Kenya, Ford-Asili och
Democratic Party. De allmänna valen i
slutet av 1992 föregicks av en hätsk men
på det hela taget fredlig kampanj. Genom
oppositionens splittring i tre ungefär jämn-
starka partier lyckades KANU med kon-
trollen över statsapparaten och stora finan-
siella resurser till sitt förfogande behålla
regeringsmakten, trots att partiet endast
fick en tredjedel av rösterna. Det politiska
landskapet är dock helt förändrat med en
aktiv opposition i parlamentet och en allt
öppnare press, som med kritiska ögon
granskar regeringens förehavanden. Trots
återfall från regeringens sida i en gången
tids politik - främst ifråga om ingripanden
mot misshagliga publikationer och trakas-
serier av oppositionen - förefaller Kenya
ha tagit ett avgörande steg framåt i demo-
kratisk riktning.

Den ekonomiska utvecklingen har un-
der en längre tid varit negativ. Den inter-
nationella konjunkturen tillsammans med
vanstyre och en utbredd korruption på
olika nivåer samt det politiskt osäkra läget
under perioden fram till de allmänna va-
len har medfört en kraftig nedgång i eko-
nomin. De traditionella biståndsgivarnas
innehållna stöd i avvaktan på politiska och
ekonomiska reformer och de mindre goda
relationerna med Världsbanken och IMF
har ytterligare försämrat situationen.
KANU-regeringen har länge givit halv-
hjärtat stöd åt ekonomiska reformer samti-
digt som man blundar för korruptionen
och andra missförhållanden som genom-
syrar den offentliga sektorn. Under hösten
1993 vidtogs dock flera viktiga åtgärder för

Bistånd

Offentligt nettobistånd/person
1991, USD

Totalt...............................................36,7

Sverige..............................................1,1

Bistånd från Sverige, utbetalningar
1992/93, mkr

SIDA total............................

Summa

152,8

att stabilisera och liberalisera ekonomin.
Åtgärderna har väckt en försiktig optmism
om att en nedåtgående trend kan ha bru-
tits.

Regeringens vilja och förmåga att rensa
upp inom statsförvaltningen och genomfö-
ra nödvändiga ekonomiska reformer blir
avgörande för bl.a. givarsamfundets in-
ställning till Kenya i framtiden och där-
med för landets möjligheter att undvika att
dras in i en ännu djupare ekonomisk kris.

Krisen i ekonomin har fått svåra sociala
konsekvenser i form av ökad misär, växan-
de slumområden och ett växande antal
gatubarn i Nairobi och övriga större orter.

Mänskliga rättigheter,
demokrati

Läget ifråga om mänskliga rättigheter och
demokrati har förbättrats under senare år.
Politiska fångar har släppts och en rad re-
pressiva lagar håller på att revideras. Poli-
tiska partier är tillåtna och pressen är öpp-
nare än någonsin. Samtidigt är opposi-
tionen alltjämt föremål för trakasserier
bland annat i form av godtyckliga mötes-
förbud och arresteringar. Vidare har ingri-
panden mot en rad för regeringen miss-
hagliga publikationer skett. Våldsamma
konflikter över tillgång till jord har ägt

103

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

rum där etniska motsättningar blivit un-
derblåsta.

Sveriges bistånd

Målet med biståndet till Kenya är att för-
bättra levnadsvillkoren för fattiga männi-
skor på landsbygden och att bidra till en
hållbar markvård. Insatser lämnas även för
främjande av de mänskliga rättigheterna.

Biståndet bedrivs genom SIDA. Övriga
biståndsmyndigheter har för närvarande
inget aktivt engagemang i landet. Under
budgetåret 1992/93 utbetalades drygt 98
miljoner kronor inom den av riksdagen
fastställda landramen. Därutöver utbetala-
des drygt 22 miljoner kronor för insatser

Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt	1992/93	1993/94
Anslag	115,0	105,0
Ingående reservation	38,1	54,8
Summa	153,1	159,8
Fördelning	Utbetalt	Planerat
	1992/93	1993/94
Miljö/markvård	25,0	31,0
Hälsovård	22,0	44,0
Vattenprogram	16,7	20,0
Vägprogram	14,2	11,0
Övrigt	20,4
Summa	98,3	106,0
Utgående reservation	54,8
Utom landramen
Miljö	8,0	6,0
Katastrofbistånd	10,2
Demokrati, mänskliga
rättigheter	1,6	2,1
Enskilda organisationer	32,1	30,0
Övrigt	2,8	6,0
Summa	54,5	44,1
Totalt SIDA	152,8	150,1

utanför landramen. Biståndet har huvud-
sakligen karaktären av projektinsatser.
Bristfällig kenyansk finansiering av över-
enskomna insatser bidrog till att även
svenska medel hölls inne. Utgående reser-
vation för budgetåret 1992/93 uppgick till
knappt 55 miljoner kronor.

Vid överläggningar i oktober 1993 om
det fortsatta utvecklingssamarbetet fram-
hölls från svensk sida att fortsatta svenska
insatser är beroende av vilka resultat som
uppnåtts och att Kenya fullföljer sina
finansiella åtaganden.

Miljö och markvård

Sverige har under närmare 20 års tid läm-
nat bistånd till ett nationellt markvårds-
program, till forskning om markvård och
till en paraplyorganisation för närmare 200
lokala miljögrupper. Programmet har vun-
nit nationellt genomslag och lett till att
jordförstöring kunnat förhindras i områ-
den med boskapsskötsel och jordbruk.
Programmet har väl fyllt sitt syfte och vi-
sar att långsiktiga biståndsinsatser ger
goda resultat. Under 1991/92 ledde pro-
grammet bland annat till markvårdsåtgär-
der vid närmare 100 000 gårdar.

Hälsovård

Det svenska stödet till hälsovården är
sedan mitten av 80-talet inriktat på att ut-
veckla primärhälsovården på lands-
bygden. Tonvikten ligger vid att förebygga
och att höja kvalitén på existerande verk-
samhet. Biståndet har innefattat finansie-
ring av ett nationellt program för familje-
planering, för vidareutbildning av
hälso-personal och för mobilisering av
bybefolkningar i två provinser för bättre
hygien, sanitet och vattentillgång. SIDA:s
erfarenheter är huvudsakligen positiva.
Programmen har genomförts i planerad
takt. Framöver förutses hälsoprogrammet
i ökad grad inriktas på att främja sexuell
och reproduktiv hälsa hos kvinnor och
ungdomar.

104

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Vattenprojektet i Kwale, ett av de program för vattenförsörjning på landsbygden som Sverige stöder.
Foto: Charlotte Thege, Bazaar.

Vattenförsörjning m.m.

Andra biståndsområden har varit att bistå
vid program för vattenförsörjning på
landsbygden, underhåll av landsbygdsvä-
gar, insatser till stöd för demokratiproces-
sen bl.a. i samband med valen i december

1992.

Bistånd genom enskilda
organisationer

Flera svenska enskilda organisationer är
verksamma i Kenya med utvecklings-
insatser. Dit hör Utan Gränser/Swedish
Cooperative Center, Pingstmissionens
u-landshjälp. Genom SIDA lämnades cirka

32,1 miljoner kronor till dessa och andra
organisationers verksamhet i Kenya.

Det sammanlagda biståndet till Kenya
uppgick under budgetåret 1992/93 till

142,6 miljoner kronor.

105

Lesotho

I april 1993, efter de första allmänna valen sedan 1970, tog en folkvald regering över
från det regerande militärrådet. Det gällande samarbetsavtalet med Sverige har för-
längts fram till 30 juni 1994. Biståndet är koncentrerat till förvaltningsutveckling,
markvård och sysselsättningsskapande åtgärder. Syftet är att stödja landet ekonomiskt
och göra det mindre sårbart för påtryckningar utifrån.

Yta.................................................. 30 000 km² (1991)

Befolkning.................................... ca 1,7 milj. (1991)

Befolkningstillväxt/år 1,8% (1980-91)

Antal läskunniga

män.............................................uppgift saknas

kvinnor........................................uppgift saknas

Förväntad medellivslängd vid födseln

män ............................................................55 år

Andel av arbetskraft

Industri 33%

Tjänste och
service 44%

Jordbruk 23%

kvinnor........................................................58 år

Dödlighet, barn under 5 år..............12,9%

BNI/invånare................................... 590 USD

Totalt bistånd, andel av BNI..........18,9%

Skuldtjänstkvot..................................... 6% (1992)

106

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Ekonomi, politik och
samhälle

Lesotho är helt omslutet av Sydafrika. Lan-
det är därför i hög utsträckning beroende
av Sydafrika. Inkomster från tullunionen
med Sydafrika utgör den största inkomst-
källan. Praktiskt taget all import kommer
från Sydafrika.

Översändande av löner från migrant-
arbetama i Sydafrika är en annan viktig
inkomstkälla, motsvarande två tredjedelar
av importutgiftema.

Allt fler migrantarbetare får inte förnya-
de kontrakt utan måste återvända till ett
Lesotho där arbetslöshet och undersyssel-
sättning utgör stora problem.

Jordbruket, som skulle kunna utgöra ett
alternativ, är mycket underutvecklat och
dess andel av BNP är sjunkande. Jordero-
sionen är ett tilltagande problem.

Strukturanpassningsprogrammet har
haft positiva följdverkningar. Den ekono-
miska situationen har förbättrats, en libera-
lisering av ekonomin ägt rum och budget-
underskottet reducerats.

Men fortsatt hög inflation och arbetslös-
het är allvarliga problem, som medför att
de ekonomiska framtidsutsikterna förefal-
ler dystra.

Bistånd

Offentligt nettobistånd/person
1991, USD

totalt................................................74,7

Sverige..............................................4,9

Bistånd från Sverige, utbetal-
ningar 1992/93, mkr

SIDA total............................

BITS.....................................

Summa

38,8

..0,6

39,4

Mänskliga rättigheter,
demokrati

Militärutgifter, hotbild
och väpnade konflikter

Efter de första allmänna valen sedan 1970
kunde i april 1993 en folkvald regering ta
över från det regerande militärrådet.
Valets segrare blev Basutoland Congress
Party (BCP) som vann alla 65 parlaments-
platsema, trots att det näst största partiet
Basotho National Party (BNP) fick närma-
re en fjärdedel av rösterna.

Trots demokratiseringsprocessen kvar-
står vissa brister när det gäller mänskliga
rättigheter. Bland annat riktas anklagelser
mot tortyr i fängelser, och säkerhetssitua-
tionen har varit orolig.

Militärutgifterna i Lesotho uppges ha
minskat något under de senaste åren. Till-
förlitlig statistik saknas dock. Övergången
till demokrati från militärt styre bidrar
också till minskade militärutgifter.

Lesotho har inte heller militärt kunnat
agera helt självständigt från Sydafrika.

Förhoppningar finns om ytterligare
minskningar när väl läget i Sydafrika sta-
biliserats.

Bistånd - givare och
administration

Inklämt inne i Sydafrika har det lilla Lesot-
ho lockat flera biståndsgivare och betydan-
de bistånd räknat per individ. Bland de
största bilaterala biståndsgivarna finns
USA, Västtyskland, Sverige, Storbritannien
och Irland.

107

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Jordbruksutveckling och undervisning
på lågstadienivå är viktiga områden för
det multilaterala biståndet, främst genom
FAO, UNDP och WFP. Förvaltningens
kapacitet har varit behäftad med vissa
brister, vilket hämmat genomförandet av
biståndet.

Biståndet genom SIDA

Nu gällande samarbetsavtal har förlängts
och gäller nu t.o.m. 30 juni 1994.

Utvecklingssamarbetet genom SIDA är
koncentrerat till förvaltningsutveckling,
markvård och sysselsättningsskapande
åtgärder.

Sveriges bistånd

Det svenska biståndet till Lesotho inleddes
år 1967, året efter landets självständighet.
Det syftar bl.a. till att stödja landet ekono-
miskt och göra det mindre sårbart för på-
tryckningar utifrån. Biståndskontoret i
Maseru stängdes den 1 juli 1993.

Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt	1992/93	1993/94
Anslag	35,0	30,0
Ingående reservation	10,2	14,2
Summa	45,3	44,2
Fördelning	Utbetalt	Planerat
	1992/93	1993/94
Markvård	7,8
Infrastruktur	2,4
Förvaltning	10,8
PK-fond	1,9
Summa	22,9
Utgående reservation	14,2	9,1
Utom landramen
Särskilda program	0,5
Demokrati, mänskliga
rättigheter	0,4
Regionalt samarbete	13,2
Enskilda organisationer	0,1
Aids	1,0
Övrigt	0,7
Summa	15,9
Totalt SIDA	38,8

Förvaltningsbistånd

Förvaltningsbiståndet syftar till att höja
kompetensnivån i den centrala statsför-
valtningen och består av organisations-och
ledningsutveckling samt finansförvaltning
för att förbättra planering, styrning och
kontroll av statliga resurser. Vidare ges
stöd för rådgivning och utbildning i statis-
tikproduktion. Insatser för effektivare fy-
sisk planering omfattar rådgivning till
plankontoret samt genomförandet av olika
planeringsuppdrag. Flertalet insatser sker
med medverkan av svenska institutioner
som Statistiska Centralbyrån, Boverket och
Riksrevisionsverket.

Markvård, markanvändning och
skogsutbildning

Biståndet på markvårdsområdet avser att
förbättra levnadsstandarden för lands-

bygdsbefolkningen genom ökad jord-
bruksproduktion. Det har lett till att bybor-
na har engagerats i miljövård i former som
bygger på gemensamma bybeslut, bönder-
nas egen teknik och arbetsintensiva meto-
der. Produktionen av säd, grönsaker och
frukt har ökat i projektområdet.

Systematisk trädplantering i det nästan
trädlösa Lesotho utgör en viktig del i stö-
det att bekämpa jorderosion. Betydande
ansträngningar görs för att programmet
skall ha så bred folklig förankring som
möjligt.

Arbetsintensiva metoder

Programmet för sysselsättningsfrämjande
åtgärder ger arbete till i medeltal 2000 per-

108

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Barn som koherdar vid Drakensberg bergen i Lesotho. Deras föräldrar arbetar i guldminoma i närheten av
Johannesburg. Foto: Femando Moleres, Bazaar.

soner per år, framför allt vid vägbyggen på
landsbygden. Det har dock varit svårare
att skapa sysselsättning inom andra sekto-
rer. Det vidare syftet är att ge migrantarbe-
tare i Sydafrika möjligheter till arbete i sitt
eget land. Samarbete sker med ILO som
också ansvarar för det svenska personalbi-
ståndet.

Övrigt bistånd

Sverige stöder sedan 1985 den regionala
samarbetsorganisationens Southern Afri-
can Development Community (SADC)
markvårdssekretariat i Maseru. Tyngd-
punkten inom programmet ligger på ut-
bildning. Insatsen bekostas över det sär-
skilda miljöanslaget.

Inför valen i november gavs svenskt
stöd genom det särskilda anslaget för de-
mokrati, mänskliga rättigheter och huma-
nitärt bistånd. Det svenska stödet möjlig-
gjorde bl.a. att valregistreringen inte drog

ut under alltför lång tid och det gav möj-
lighet till dem som ville att delta i valet.

Bidrag har också givits för en specialut-
gåva av en oberoende tidsskrift.

Stöd har lämnats till olika organisatio-
ner som arbetar för att förändra kvinnors
lagliga och ekonomiska status.

Lesothos nationella aids-program delfi-
nansieras av Sverige.

109

Mozambique

Biståndsberoendet är unikt och utgör 69 % av landets bruttonational-
produkt. Sveriges utvecklingssamarbete startade redan vid självständighets-
förklaringen 1975 och har under åren anpassats till de rådande problemen
med inbördeskrig, naturkatastrofer och ekonomisk kris. Fredsfördraget i
oktober 1992 medförde ett avbrott i de strider som rasat i över tio år.

Yta.............................................. 802 000 km² (1991)

Befolkning...................................... 16,1 milj. (1991)

Befolkningstillväxt/år........................3,3% (1991)

Andel läskunniga

män.............................................................45%

kvinnor.........................................................21%

Förväntad medellivslängd vid födseln

män............................................................45 år

kvinnor.......................................................48 år

Dödlighet, barn under 5 år............ 29,7%

BNI/invånare................................. 80 USD (1991)

Totalt bistånd, andel av BNI 69,2 USD (1991)

Skuldtjänstkvot...................................... 9% (1992)

Industri 7%

Tjänste och
service 8%

Jordbruk 85%

110

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Ekonomi, politik och
samhälle

Bistånd

Offentligt nettobistånd/person
1991, USD

Undertecknandet av fredsfördraget den 4
oktober 1992 mellan Mozambiques reger-
ing och motståndsrörelsen RENAMO har
medfört ett avbrott i de våldsamma strider
som har pågått i över tio år. Fredsfördraget
innebär bland annat att båda parters väp-
nade styrkor skall demobiliseras samt att
allmänna, fria val till parlament och presi-
dentpost skall hållas. Genomförandet av
fredsfördraget har blivit kraftigt försenat.
Valen planerades ursprungligen hållas
under oktober 1993, men är nu framskjut-
na till tidigast oktober 1994. Demobilise-
ringen av de väpnade styrkoma har ännu
i oktober 1993 inte påbörjats. Militärt lugn
råder dock i landet.

Återuppbyggnadsarbetet efter mer än
ett decennium av förödande inbördeskrig
och torka kommer att vara en mycket krä-
vande uppgift många år framöver. Lands-
bygdens alla strukturer såsom vägar, sko-
lor, sjukhus och bostäder måste byggas
upp från grunden. Stora mängder flykting-
ar måste få hjälp att återvända och börja
nya liv. Förutsättningar måste skapas för
att återuppliva jordbruk, handel och små-
företagande på landsbygden. Omfattande
insatser krävs dessutom för demobilise-
ring av soldater och för förberedelser och
genomförande av valet.

Mozambiques biståndsberoende är
unikt. Enligt Världsbanken utgör biståndet
hela 69 % av landets bruttonationalpro-
dukt.

Sedan 1987 genomför Mozambique ett
ekonomiskt och socialt strukturomvand-
lingsprogram i samverkan med Världs-
banken och IMF. Programmet får omfat-
tande stöd av det internationella givar-
samfundet inklusive Sverige. Programmet
har inneburit en kraftig liberalisering av
ekonomin med mål att skapa en fungeran-
de marknadsekonomi. Reformarbetet
framskrider i god takt. Under program-

Totalt..........................................67,0

Sverige........................................8,4

Bistånd från Sverige, utbetalningar
1992/93, mkr

SIDA total ...........................

Swedecorp.........................

Sarec..................................

Summa

548.3

....3,6

..10,5

562.4

mets tre första år vändes en tidigare kraftig
minskning av BNP till en årlig ökning om
ca 5 %. Från år 1990 avtog tillväxttakten till
ca 1 % per år, för att under 1993 och framåt
åter förväntas uppgå till 3 - 5 % per år.
Nedgången i tillväxttakt under åren 1990 -
1992 kan delvis förklaras av den svåra tor-
ka som då rådde i landet samt till viss del
strukturanpassningsprogrammets utform-
ning. Den väntade förbättringen i tillväxt
under de kommande åren kan ses som
förväntade effekter av fredsprocessen och
återuppbyggandet av landet.

Mänskliga rättigheter,
demokrati

En ny grundlag antogs 1990. Med den in-
fördes flerpartisystem och skydd för
mänskliga rättigheter. Grundlagen fast-
ställer också maktfördelningen mellan de
olika statsorganen och den dömande mak-
tens självständighet. Lagar om mötes- och
föreningsfrihet antogs 1991, liksom en
presslag. Mediefrihet kan inte anses vara
genomförd i praktiken, även om journa-
listförbundet har förklarat att man avser
bekämpa tendenser till självcensur inom
medierna.

111

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Religionsfrihet råder såväl formellt som
i praktiken. Förhållandet mellan regering-
en och kyrkliga grupper var tidigare an-
strängt, men har successivt normaliserats.

Det förekommer ingen diskriminering
som är sanktionerad av statsmakten.
Dödsstraffet är avskaffat, och uppgifter
om av statsmakten sanktionerade politiska
mord eller avrättningar utan föregående
rättsligt förfarande, eller om så kallade
försvinnanden förekommer ej.

Genom de senaste årens lagändringar

Bistånd genom SIDA, mkr

Disponibelt	1992/93	1993/94
Anslag	395,0	320,0
Ingående reservation	108,0	134,0
Summa	503,0	454,0
Fördelning	Utbetalt	Planerat
	1992/93	1993/94
Jordbruk	40,3	42,0
Tele	9,7	18,0
Energi	26,0	30,0
Förvaltning	26,6	37,0
Undervisning	57,2	65,0
Katastrofstöd	63,1	23,0
Personalfond	23,9	25,0
Importstöd	71,7	118,0
Återuppbyggnadsprocessen 41,5		80,0
Övrigt	9,0	16,0
Summa	369,0	454,0
Utgående reservation	134,0	-
Utom landramen
Betalningsbalansstöd		100,0
Katastrofbistånd	67,2	40,0
Demokrati, mänskliga
rättigheter	1,6	30,0
Regionalt samarbete	79,4	50,0
Enskilda organisationer	21,6	25,0
Övrigt	9,5	5,0
Summa	179,3	250,0
Totalt SIDA	548,3	150,0

; Beslut om betalningsbalansstöd planeras i
början av år 1994.

och den pågående fredsprocessen har en
god grund lagts för skapandet av ett nytt
Mozambique. Dock återstår ett mödosamt
arbete för att landet i praktiken skall bli en
fungerande rättsstat och demokrati.

Militärutgifter, hotbild
och väpnade konflikter

Enligt officiella mozambikiska uppgifter
var militärutgifternas andel 39 % av sta-
tens löpande utgifter 1991. Fredsfördraget
stipulerar en omfattande minskning av
försvarets storlek, vilket beräknas leda till
en minskning av försvarsutgiftema.

Biståndet - givare och
administration

Enligt Världsbankens statistik uppgick det
totala utbetalade biståndet till Mozambi-
que 1992 till nära en miljard dollar. De
största givarna är EG, Sverige, Norge,
Frankrike, Tyskland, USA, Italien och
Frankrike. Flertalet givare arbetar nu med
att gradvis anpassa samarbetet med
Mozambique så att det skall kunna på bäs-
ta sätt stötta fredsprocessen. Den stora
mängd bistånd och det stora antalet givare
är i sig ett administrativt problem för
Mozambiques regering. Internationell
samordning av biståndsinsatser är i detta
sammanhang en viktig fråga.

Sveriges bistånd

Sveriges utvecklingssamarbete med
Mozambique startade vid självständighe-
ten 1975. Samarbetet har under sina nära
19 år präglats av en gradvis anpassning till
rådande problem såsom inbördeskrig, na-
turkatastrofer och ekonomisk kris. Totalt
har Sverige utbetalat ca 6,75 miljarder kro-
nor till Mozambique under perioden
1975 -1993.

112

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Ett av många läger för återvändande flyktingar. Foto: C. Sattlberger, UNHCR.

Bistånd genom SIDA

Biståndssamarbetet genom SIDA under
1993/94 regleras genom ett ettårigt samar-
betsavtal. Landramen uppgår till 320 mil-
joner kronor. Samarbetet omfattar även
betydande insatser utanför landramen,
såsom regionalt samarbete genom SADC,
betalningsbalansstöd, katastrofbistånd,
stöd genom enskilda organisationer och
särskilt stöd till fredsprocessen. Totalt ut-
betalades genom SIDA under 1992/93 ca
548 miljoner kronor.

Biståndet till Mozambique kan sägas
vara inriktat på fem huvudområden, dessa
är:

• Stöd direkt riktat till fattiga grupper.

• Stöd till ekonomisk tillväxt genom
strukturanpassning.

• Stöd till kapacitetsuppbyggnad inom
den offentliga sektorn.

• Stöd till fredsprocessen, och

• Stöd till demokratiseringsprocessen.

Samarbetet är huvudsakligen inriktat
på undervisningssektorn, förvaltningssek-
tom, naturbrukssektom, tele och energi,
katastroflindring samt betalningsbalans-
stöd.

Undervisning

Sverige fungerar sedan ett par år som sam-
ordnare inom givarsamfundet när det
gäller undervisningssektorn. Det svenska
stödet är inriktat på produktion och distri-
bution av läromedel samt stöd till under-
visningsministeriets administration. Yrkes-
utbildning, vuxenalfabetisering och stöd
till landets enda universitet är andra sam-
arbetsområden.

Förvaltning

Förvaltningsbiståndet har ökat i betydelse
de senaste åren och syftar till att bygga
upp och stärka landets statsförvaltning.

113

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Stora mängder flyktingar måste få hjälp att återvända och börja nya liv. Foto: C. Sattlberger, UNHCR.

Stödet omfattar bland annat direkt perso-
nalstöd och utvecklingsprogram till vissa
centrala departement samt högskoleut-
bildningsprogram till högre statstjänste-
män.

Naturbruk

Stödet inom naturbrukssektom är främst
inriktat på institutionellt samarbete med
syfte att stärka jordbruksministeriets pla-
neringsenhet samt lantmäteriverksamhet.
Stöd till utsädesproduktion är en annan
insats som ryms inom samarbetet.

Tele och energi

Inom såväl tele- som energiområdet har
det svenska stödet under senare år lagt allt
större vikt vid uppbyggnad och förstärk-
ning av de mocambikanska myndigheter-

nas administrativa kapacitet samt utbild-
ning av personal.

Bistånd genom enskilda
organisationer

De svenska enskilda organisationer som
bedriver verksamhet i Mozambique är
främst Afrikagruppema, Röda Korset,
samt ett par missionsorganisationer. Freds-
processen har gjort det möjligt för enskilda
organisationer att nå större delar av lands-
bygden med sin verksamhet under det
gångna året. Under budgetåret 1992/93
utbetalades ca 22 miljoner kronor till
svenska enskilda organisationers insatser i
Mozambique.

114

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Regionala insatser genom
SADC

Det regionala samarbetet med SADC är för
svensk del i Mozambique främst inriktat
på den strategiskt viktiga transportsek-
torn. Under budgetåret 1992/93 utbetala-
des 79,4 miljoner kronor till regionala pro-
jekt i Mozambique.

Katastrofbistånd

Mogambique var under det gångna året
hårt drabbat av den torkkatastrof som rå-
det i stora delar av södra Afrika. Under
1992/93 har 67 miljoner kronor utbetalats
från katastrofanslaget. Till detta skall läg-
gas ytterligare 63 miljoner som ur landra-
men kanaliserats till katastroflindring.

Bistånd genom Sarec

Sarec :s stöd till forskningsverksamheten
vid landets enda universitet inriktar sig
främst till för landet viktiga områden så-
som samhällsvetenskap och marinbiologi.
Under 1992/93 utbetalades 10,5 miljoner
kronor genom Sarec.

Bistånd genom Swedecorp

Det svenska industribiståndet till Mozam-
bique hanteras sedan 1991/92 av Swede-
corp. Programmet är under omformning
och kärnan i det framtida samarbetet kom-
mer att ligga på stöd till en småindustriut-
vecklingsfond, stöd till industriministeriets
privatiseringsenhet samt företagsledarut-
bildning. Under budgetåret 1992/93 utbe-
talades 3,6 miljoner kronor genom Swede-
corp.

115

Namibia

Ett långsiktigt biståndssamarbete inleddes 1990 i samband med Namibias
självständighet. Samarbetet syftar till att främja ekonomisk och social
utjämning, öka den ekonomiska tillväxten och det nationella oberoendet.
Namibia satsar för närvarande 29% av sin budget på undervisning.
Det svenska stödet omfattar reformer i lärarutbildning, alfabetiserings-
program och utveckling av en nationell undervisningspolicy.

»Ondangua

lsumeb

'Grootlontein

lsumkwe

Gobabis

Stampriet

[Mariental

Keetmanshoop

Oranjemund

Ruacana

Hills,

Swakopmund

Walvis Bay 0

järnväg

0 100 200

: Ohopoho*

/L^-^-Okahandja
-^Karibib \
WNDHOfki-^

r.iosim .

Plin

Yta............................................. 824 000 km² (1991)

Befolkning..................................ca1,5milj. (1991)

Befolkningstillväxt/år.....................3,1% (1980-91)

Andel läskunniga

män..........................................uppgift saknas

kvinnor......................................uppgift saknas

Förväntad medellivslängd vid födseln

män..........................................................56 år

Andel av arbetskraft

Industri 22%

Tjänste och
service 35%

Jordbruk 43%

kvinnor.....................................................60 år

Dödlighet, barn under 5 år...........16,7%

BNI/invånare.............................. 1460 USD

Totalt bistånd, andel av BNI 8,1%
Skuldtjänstkvot.................uppgift saknas

116

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Ekonomi, politik och
samhälle

Bistånd

Offentligt nettobistånd/person

Namibia blev självständigt den 21 mars
1990, efter många års befrielsekamp. Vid
de FN-övervakade valen fick SWAPO en
majoritet av rösterna. I regeringsställning
har SWAPO fört en konsekvent förso-
ningspolitik, som syftar till en konfronta-
tionsfri gemensam uppbyggnad av den
tidigare, genom apartheid delade natio-
nen.

De första regionala och lokala valen
hölls i god ordning och med högt valdelta-
gande i december 1992. SWAPO stärkte
sina ställningar, inte minst i den södra de-
len av landet. Oppositionen är fortsatt
svag och splittrad.

Förhållandet till Sydafrika är pragma-
tiskt, något som bl.a. har präglat Walvis
Bay-frågans hantering. Efter ett politiskt
beslut i sydafrikanska Multi-Party Nega-
tion Forum i Kempton Park kommer Wal-
vis Bay-enklaven att överlämnas till Nami-
bia den 28 februari 1994. Namibias geo-
politiska läge är dock utsatt och effekterna
av kriget i Angola kännbara.

Namibias ekonomiska politik präglas
av pragmatism och marknadsanpassning.
En konjunkturbetingad låg tillväxt har lett
till ökade budgetutgifter och ett ökat bud-
getunderskott. Investeringarna har i stor
utsträckning uteblivit, främst på grund av
att inflationen har gått ned och att fortsatt
försiktighet iakttas i fråga om utländsk
upplåning. I september 1993 introducera-
des den nya nationella valutan Namibia
Dollar. Sedlarna har tryckts i Sverige av
Tumba Bruk AB.

Namibia var vid självständigheten ett
land med mycket skev inkomstfördelning.
Stora framsteg har gjorts genom ett aktivt
reformarbete inom de sociala sektorerna.
Men den stora svårigheten ligger i att få till
stånd produktiva investeringar som leder
till ökad sysselsättning. Arbetslösheten
uppgår fortfarande till minst 30%.

1991, USD

Totalt (1991)...................................122,8

Sverige (1992/93)............................10,0

Bistånd från Sverige, utbetal-
ningar 1992/93, mkr

SIDA total........................................126,0

BITS....................................................3,5

Sarec..................................................1,6

Swedecorp.........................................0,9

Summa 132,0

Mänskliga rättigheter
och demokrati

Den namibiska konstitutionen ger ett
mycket gott skydd för de mänskliga rättig-
heterna. Dessa frågor ges också stor upp-
märksamhet i den politiska debatten i
massmedierna och nationalförsamlingen.
Regeringen har genomgående varit myck-
et lyhörd för kritik och påtryckningar i
dessa frågor och den faktiska efterlevna-
den av konstitutionens skydd för mänskli-
ga rättigheter är god. Reformering pågår
av de lagar som alltjämt strider mot konsti-
tutionen. Det gäller bl.a. kvinnors rättig-
heter.

SWAPO:s framgångar i praktiskt taget
hela landet och oppositionens svaghet
framkallar vissa farhågor inför framtiden.
Demokratin kan urholkas om oppositio-
nen inte förmår leva upp till sitt ansvar och
inom delar av SWAPO finns risker för
återfall i beteenden som påminner om en-
partistatens.

117

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Militärutgifter, hotbild
och väpnade konflikter

Namibia har alltjämt tämligen låga mili-
tärutgifter. Även i detta hänseende är ut-
vecklingen i Sydafrika, fredlig övergång
eller ökat våld, en central faktor för Nami-
bias fortsatta utveckling. Kriget i Angola
får direkta konsekvenser för Namibia,
främst i den befolkningstäta, norra delen
som gränsar till UNITA-område.

Biståndet - givare och
administration

Det internationella biståndssamarbetet
med Namibia har nyligen startat. Bistån-
det spelar en viktig, men inte någon avgö-
rande, roll i den namibiska ekonomin. Un-
gefär 7 % av de statliga utgifterna utgörs
av bistånd. Bland de största givarna kan
nämnas Tyskland, EG, de nordiska länder-
na och USA. Världbanken har ännu inte
inlett någon kreditgivning. Den namibiska
genomförandekapaciteten har förbättrats,
vilket lett till ett bättre utnyttjande av bi-
ståndet.

Sveriges bistånd

Biståndssamarbetet med befrielserörelsen
SWAPO inleddes redan i början av 1970-
talet. Merparten av detta stöd gick till dag-
liga förnödenheter till cirka 30000 namibis-
ka lägerflyktingar i Angola och Zambia.
Totalt ca 750 miljoner kronor utbetalades
under tiden fram till självständigheten för
sådant humanitärt bistånd.

Ett långsiktigt samarbete inleddes 1990 i
samband med Namibias självständighet.
Samarbetet syftar till att främja ekonomisk
och social utjämning, öka den ekonomiska
tillväxten och stärka det nationella obero-
endet. Samtliga biståndsorganisationer,
dvs. SIDA, Swedecorp, BITS och Sarec

samarbetar med Namibia, liksom ett antal
enskilda organisationer. 1992/93 uppgick
det sammanlagda biståndet till Namibia
till 132 miljoner kronor.

Bistånd genom SIDA

Biståndet regleras av ett samarbetsavtal
som löper ut 30 juni 1994. Landramar för
1992/93 var 110 miljoner kronor och för
1993/94 90 miljoner kronor. Till detta
kommer särskilda insatser för demokrati
och mänskliga rättigheter, kultur, miljö
m.m Utvecklingssamarbetet är huvudsak-
ligen koncentrerat till följande områden:

Transport- och kommunikation

Stöd lämnas till upprustning av vägar,
inklusive till projekt för vägbygge med
arbetsintensiva metoder i Owambo-land i
norr. De strategiskt viktiga distriktsvägar-
na har försenats något, men drygt 60 km
parallellt med Angolagränsen är till 90 %
färdigställd och har öppnats för trafik. Det
senare har resulterat i en 14 km allväders-
väg med ett stort antal avlönade arbetstill-
fällen för lokalbefolkningen till en kostnad
av 2 miljoner kronor. Andelen kvinnliga
arbetare uppgick till 40 %. Stöd har även
lämnats till vägtransportstudier och till
central rådgivning inom ministeriet, bl.a. i
samband med bolagiseringen av post- och
teleförvaltningarna.

Undervisning

Namibia satsar för närvarande 28 % av sin
budget på undervisning. Det svenska stö-
det till sektom har koncentrerats till tre
större områden. Dels lämnas ett omfattan-

de stöd till reformer i lärarutbildningen via
ett konsultkontrakt som bl.a. omfattar
pedagogisk handledning med Umeå uni-
versitet. En innovativ insats har också

gjorts med hjälp av lokal expertis för att
utveckla lärarhandledning för integrerad
miljöundervisning. Sverige finansierar

118

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Namibia satsar 29% av sin budget på undervisning. Sveriges bistånd omfattar bl.a. stöd till reformer i
Namibias lärarutbildning. Foto: Johan Wingborg, Bildhuset.

119

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

även en stor del av alfabetiseringspro-
grammet. Namibia tar gradvis över mer
finansiellt ansvar för verksamheten under
en femårsperiod. En försöksverksamhet
med bybaserad skolbyggnation på lands-
bygden har inletts.

Stöd lämnas även till att utveckla cen-
tral och regional kapacitet för planering
och administration, bl.a. har ministeriet
fått konsulthjälp för att utveckla den natio-
nella policyn för undervisning.

Förvaltningsstöd

För att öka förutsättningarna för en sund
ekonomisk planering och styrning inom
förvaltningen lämnas stöd för institutions-

Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt	1992/93	1993/94
Anslag	110,0	90,0
Ingående reservation	59,5	51,0
Summa	169,5	141,0
Fördelning	Utbetalt	Planerat
	1992/93	1993/94
Undervisning	49,2	55,0
Transport/kommunikation 34,8		30,7
Personal- och konsultfond 4,6		4,0
Förvaltningsstöd	23,8	20,0
Övrigt	6,1	2,7
Summa	118,5	112,4
Utgående reservation	51,0	28,6
Utom landramen
Demokrati, mänskliga
rättigheter	1,7
Kvinnostöd	1,5
Humanitärt bistånd	1,7
Miljö	1,0
Övrigt	1,1
Summa	7,5
Totalt SIDA	126,0

utveckling till Bank of Namibia och statis-
tiska centralbyrån. Ett liknande stöd till
Namibias riksrevision är under beredning.
De svenska insatserna omfattar främst råd-
givning, utbildning och viss utrustning
genom svenska konsultföretag. Stödet till
centralbanken har bl.a. resulterat i att Na-
mibia har kunnat etablera en väl fungeran-
de centralbank, som i september 1993 in-
förde en egen namibisk valuta.

Personal- och konsultfond

Inom ramen för de övergripande målen
för samarbetet med Namibia har medel
avsatts till en personal- och konsultfond
för direktanställning av utländsk personal,
konsulttjänster samt för namibiska tjänste-
mäns deltagande i strategiska kurser och
seminarier. Konsultinsatserna har bl.a.
omfattat miljörelaterad upplysningsverk-
samhet kring borrhålsprojekt, genderpla-
nering samt insatser för att effektivisera
planeringskommissionens utvecklingspla-
nering och samordning av biståndsgivare.
Seminarier och studiebesök har ordnats
inom ledarutveckling, personalutbild-
ningsplanering och utvecklingsplanering.

Övrigt bistånd

Under den svåra torkan i södra Afrika
1992 lämnades stöd främst via UNICEF till
matdistribution och till förebyggande enk-
la bybaserade vattenförsörjningsprojekt.

Ett integrerat program för stöd till den
mest eftersatta gruppen i Namibia, s.k.
bushmän, har bl.a. resulterat i att även
denna grupp nåtts av utvecklingsan-
strängningar såsom vatten, förbättrade
jordbruksmetoder och boskapsskötsel
samt att barnen får särskilt anpassad un-
dervisning.

Särskilda medel har även använts för
stöd till olika ämnesområden: insatser för
att främja demokrati och mänskliga rättig-
heter har koncentrerats till kvinnors och
barns rätt i samhället, juridisk forskning

120

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

inriktad på könsfrågor, flyktingpolitik och
kvalitativa förbättringar av de lägre rätts-
instanserna.

Särskilda medel har även använts för
insatser som syftar till ökad miljömedve-
tenhet, för direktstöd till kvinnoorganisa-
tioner samt till genderplanering. Vidare
har Sverige medverkat med stöd till insat-
ser som främjar och stärker oberoende och
fristående massmedier.

Bredare samarbete genom
BITS och Swedecorp

Namibia tillhör den krets av länder som
har förutsättningar för att vidga samarbe-
tet utöver det rena gåvobiståndet från
SIDA. BITS samarbete har hittills koncen-
trerats till en insats för satellitbildskarte-
ring över norra Namibia.

Swedecorp stödjer ett småindustripro-
gram också i norra Namibia. Beslut om
aktiekapital och lån till en namibisk finan-
siell institution har fattats.

Sarec, slutligen, ger stöd till de två stör-
re forskningsinstitutionerna i Namibia.

121

Tanzania

Tanzania är ett av världens fattigaste länder. Biståndet utgör
nästan 40% av bruttonationalinkomsten och Sverige är en av
de stora givarna. Målet med det svenska biståndet är att stödja
reformeringen av den tanzaniska ekonomin och den pågående
demokratiseringen av landet.

Karta: Stig

INDISKA

Pemba

£?Wete
.JyChake Chake

ES SALAAM

<5*

OCEANEN

Yta............................................ 945 000 km² (1991)

Befolkning...................................... 26,7 milj. (1993)

Befolkningstillväxt/år 2,8% (1991)

Andel läskunniga ..................................65% (1990)

Förväntad medellivslängd vid födseln

män ............................................................46 är (1991)

kvinnor........................................................49 år (1991)

Dödlighet, barn under 5 17 % (1990)

BNI/lnvånare................................... 110 USD (1992)

Totalt bistånd, andel av BNI............ 39% (1991)

Skuldtjänstkvot.....................................32% (1992)

Andel av arbetskraft

Industri 4%

Tjänste och
service 12%

Jordbruk 84%

122

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Ekonomi, politik och
samhälle

Bistånd

Offentligt nettobistånd/person

Den tanzaniska politiken har förändrats
snabbt under de senaste åren. I den tidiga-
re enpartistaten finns nu ett tiotal politiska
partier med rätt att ställa upp i de kom-
mande valen (lokalval under 1994 och
parlamentsval 1995). Parlamentet har bör-
jat visa en viss självständighet gentemot
regeringen, trots att regeringspartiet inne-
har alla mandat. Antalet tidningar och tid-
skrifter har ökat snabbt och pressdebatten
är livlig och kritisk.

Samtidigt har en del motsättningar mel-
lan afrikaner och asiater, mellan kristna
och muslimer och mellan fastlandsbor och
zanzibarier kommit upp till ytan. Tanzania
är sedan 1964 en union mellan Tanganyika
och Zanzibar, men till följd av motsätt-
ningarna riskerar unionen att försvagas.

Tanzania är ett land rikt på naturresurs-
er. Jordbruket är den viktigaste inkomst-
källan; det står för över 60 % av BNP och
sysselsätter 84 % av arbetskraften. Under
senare år har tillväxten i jordbruket varit
snabb. Framför allt har den huvudsakligen
småskaliga produktionen av livsmedel för
inhemsk konsumtion ökat, men den har
endast till liten del redovisats i den offi-
ciella statistiken. Tillväxten i produktionen
av exportgrödor har inte varit lika snabb.
Tillsammans med låga världsmarknads-
priser har detta lett till fortsatta underskott
i handelsbalansen. Tanzania har dessutom
en mycket stor skuldbörda i förhållande
till landets BNP och export.

Tanzania har vidare fyndigheter av bl.a.
guld, diamanter, järn och nickel, och in-
tresset för investeringar i gruvindustrin är
stort för närvarande. Även turistindustrin
har en stor potential för vidare utveckling.
Generellt är den tanzaniska industrin fort-
farande ineffektiv med lågt kapacitetsut-
nyttjande.

Olika inre och yttre orsaker har gjort att
landet förblivit mycket fattigt. Sedan 1986

1991, USD

Totalt (1991)...............................40,5

Sverige (1991 ...............................5,3

Bistånd från Sverige, utbetalning-
ar 1992/93, mkr

SIDA total	565,3
BITS	4,0
Sarec	17,3
Swedecorp	11,3
Summa	597,9 _

genomför Tanzania ett ekonomiskt re-
formprogram i syfte att öka den ekonomis-
ka tillväxten. Reformerna har bidragit till
att vända den tidigare nedåtgående tren-
den och BNP-tillväxten har ökat till ca 4
procent per år. Under år 1993 har bl.a.
utrikeshandeln avreglerats ytterligare och
de olika växelkurserna förenats till en kurs
som bestäms av marknaden. Privata ban-
ker har etablerats. Möjligheterna att effek-
tivt bedriva kommersiell verksamhet har

förbättrats. På vissa områden har refor-

merna emellertid gått långsammare. Det
gäller främst omstruktureringen och priva-
tiseringen av olönsamma statsföretag och
effektiviseringen av statsförvaltningen.
Dessa reformer är nödvändiga för att Tan-
zania skall kunna minska budgetunder-
skottet och för att öka landets förmåga att
genomföra reformerna.

Den sociala servicen, som med u-lands-

mått tidigare var väl utvecklad i Tanzania,
har i takt med urholkningen av statens
finanser blivit allt sämre. Det finns tecken

på att såväl läskunnighet som medellivs-
längd sjunker.

123

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Mänskliga rättigheter,
demokrati

Tanzania har sedan juli 1992 ett flerparti-
system. Som nämnts ovan har ett antal
partier vuxit fram, som bedriver en aktiv
opposition.

Respekten för de mänskliga rättigheter-
na är, åtminstone i teorin, förhållandevis
väl utvecklad. I praktiken hindras dock
åtnjutandet av mänskliga rättigheter, som
i många andra fattiga länder, av bristande
resurser och bristande kunskaper om
rättigheter. Den pågående demokratise-
ringen och den ökade pressfriheten har
gjort Tanzania till ett betydligt öppnare
samhälle vilket stärkt de mänskliga rättig-
heterna. Trots detta kvarstår negativa in-
slag. Rättsystemet fungerar bristfälligt och
allmänhetens förtroende för polis och
domstolar är begränsat. En regeringskom-
mission har pekat ut ett antal lagar som
utgör hinder mot demokratiseringen, men
de har ännu inte avskaffats eller ändrats.

har gjort biståndet svårt att överblicka och
försvårat samordningen av biståndsinsat-
serna. Överblicken och samordningen har
också hindrats av att biståndet varit brist-
fälligt redovisat i Tanzanias statsbudget.
Det svenska biståndet har nu som ett pilot-
projekt helt upptagits i statsbudgeten och
arbetet med att få andra givares bistånd
redovisat har påbörjats.

Den bristande samordningen har för-
svårat en effektiv hantering av biståndet
och försämrat biståndets resultat. En an-
nan faktor som starkt bidragit till detta är
den svaga kapaciteten hos landets statsför-
valtning. Förvaltningen kännetecknas av
övertalighet, löner under existensmini-
mum och dåligt utbildad personal. Den
förvaltningsreform som inletts är därför av
avgörande betydelse. De ekonomiska re-
formerna innebär också att biståndet kan
verka i en effektivare miljö.

Militärutgifter, hotbild
och väpnade konflikter

Tanzanias militärutgifter uppgår till ca 7 %
av BNP. Orolighetema i grannländerna
har de senaste åren minskat och krav ställs
allt oftare på att utgifterna för militära än-
damål skall sänkas.

Biståndet - givare och
administration

Tanzanias biståndsberoende är stort. Näs-
tan 40 % av bruttonationalinkomsten här-
rör från bistånd. Sverige tillhör de stora
bilaterala givarna och svarar för ca 13 % av
det totala biståndet till landet. Andra stora
givare är Danmark, Norge, Tyskland och
EG.

Mångfalden av både givare och projekt

Sveriges bistånd

Huvuddelen av det svenska biståndet till
Tanzania kanaliseras genom SIDA, men
även Swedecorp, Sarec och i viss mån BITS
samarbetar med Tanzania. Det övergri-
pande målet för biståndet till Tanzania är
en varaktig förbättring av levnadsförhål-
landena för befolkningen. Biståndet inrik-
tas på att stödja de ekonomiska och politis-
ka reformerna. Totalt betalades 597,9
miljoner kronor ut under budgetåret 1992/
93.

Biståndet genom SIDA

Det pågående samarbetet regleras i ett två-
årigt samarbetsavtal för budgetåren
1992/93 -1993/94. Biståndet genom SIDA
inriktas på att stödja de pågående refor-
merna i riktning mot marknadsekonomi
och demokrati samt på insatser inom
främst sociala sektorer och infrastruktur.
För budgetåret 1992/93 uppgick landra-
men till 530 miljoner kronor. Vid utgången

124

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

av budgetåret 1992/93 uppgick ej utbetala-
de medel av landramen till 241 miljoner
kronor. Merparten av denna reservation
förklaras av att medel som avsatts för in-
köp av två gasturbiner utbetalas först un-
der 1993/94. Utanför landramen tillkom
under budgetåret bl.a. betalningsbalans-
stöd och skuldlättnader, regionala insatser
och bistånd genom enskilda organisatio-
ner.

bristen och skapa ytterligare kapacitet,
beslutade Sverige under budgetåret att
finansiera två gasturbiner till Tanzania.

Bristande telekommunikationer är ett
annat hinder för ekonomisk tillväxt i Tan-
zania. Sverige deltar tillsammans med bl.a.
Världsbanken i ett omfattande omstruktu-
rerings- och reformprogram för telekom-
munikationerna i landet.

Import stöd

Importstödet syftar till att stödja det eko-
nomiska reformprogrammet, genom att
tillföra Tanzania nödvändig valuta för im-
port. Valutan kanaliseras via ett mark-
nadsbaserat valutafördelningssystem,
Open General License (OGL). Två tredje-
delar av importstödet har gått till den pri-
vata sektorn. Importen har främst utgjorts
av kapital- och insatsvaror. Vissa adminis-
trativa problem med importstödet ledde
dock till att Sverige och andra givare mins-
kade sitt importstöd under året. Ett nytt
valutafördelningssystem planeras nu att
införas som på ett smidigare och mer
marknadsmässigt sätt skall kanalisera ut-
ländsk valuta.

Förvaltningsbistånd

Biståndet för att effektivisera förvaltningen
är också viktigt för att stärka den tanzanis-
ka förvaltningen att genomföra det ekono-
miska reformprogrammet. Förvaltnings-
stödet har bl.a. bidragit till att förbättra
planeringen och styrningen av Tanzanias
offentliga utgifter, bl.a. genom utbildning
och datorisering.

Infrastruktur

Bristen på elenergi har drabbat både hus-
håll och företag och lett till en lägre till-
växttakt. Sverige hjälper därför till att fi-
nansiera byggandet av vattenkraftverk.
För att avhjälpa den mer akuta elenergi-

Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt	1992/93	1993/94
Anslag	530,0	445,0
Ingående reservation	84,4	241,1
Summa	614,4	686,1
Fördelning	Utbetalt	Planerat
	1992/93	1993/94
Energi	106,7	220,0
Förvaltning	25,2	19,0
HESAWA	35,6	39,0
Hälsovård	16,6	20,0
Undervisning	59,6	68,0
Importstöd	62,2	140,0
Skogs- och markvård	40,4	44,0
Telekommunikationer	13,1	40,0
Övrigt	13,9	7,0
Summa	373,3	597,0
Utgående reservation	241,1
Utom landramen
Betalningsbalansstöd	102,6	*
Regionalt samarbete	24,2	20,0
Enskilda organisationer	49,0	50,0
Demokrati och mänskliga
rättigheter	1,2	5,0
Särskilda miljöinsatser	1,0	2,0
Katastrofbistånd	4,3
Övrigt	9,7	13,0
Summa	192,0	90,0
Totalt SIDA	565,3	687,0
* Beslut om betalningsbalansstöd planeras att tas i januari 1994.

125

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Landsbygdens vattenförsörjning

Sverige bidrar sedan 1985 till ett integrerat
program omfattar vattenförsörjning,
hälsoupplysning och omgivningshygien
(HESAWA, Health, Sanitation and Wa-
ter). Stödet är koncentrerat till tre regio-
ner vid Victoriasjön. Genom det svenska
biståndet får ungefär 250 000 människor
årligen tillgång till renare vatten.

HESAWA-programmet bygger på ak-
tivt deltagande av bybefolkningen och på
tekniska lösningar som grundar sig på
lokalsamhällets resurser och kunskaper.
En viktig uppgift är att försöka engagera
kvinnorna i programmet.

Undervisning

Urholkningen av Tanzanias statsfinanser
har lett till att kvaliteten på skolor och
undervisning har försämrats. Det svenska
biståndet går till produktion och distribu-
tion av läromedel och till fortbildning av
lärare vid lågstadieskolor och folkhögsko-
lor. Särskilda insatser görs för handikap-
pade barn.

Hälsovård

De svenska insatserna omfattar stöd till ett
nutritionsinstitut, program för aidsinfor-
mation, familjeplanering och distrikts-
hälsovård.

Skog och miljö

Inom skogs- och miljöområdet ges bl.a.
stöd till olika markvårdsprogram. Ett
framgångsrikt markvårdsprogram pågår i
distriktet Arumeri, ett område som är
relativt hårt drabbat av jorderosion. Med
enkel teknik arbetar bybefolkningen i nära
kontakt med ett rådgivningsteam med
terrassering av jordbruksmark, trädplante-
ring, kompostering m.m. Ett annat mark-
vårdsprogram pågår i distriktet Babati.
Syftet är att förbättra brukningsmetoder
och minska jorderosionen i ett område

som fortfarande är relativt bördigt, men
som har en kraftig befolkningsökning.

Regionalt samarbete

Från anslaget för regionala insatser i södra
Afrika pågår två projekt. Det ena gäller
upprustning av hamnen i Dar es Salaam
och det andra upprustning av Tazarajäm-
vägen mellan Dar es Salaam och Lusaka.

Skuldlättnader

Utanför landramen har Sverige under
budgetåret bidragit med 60 miljoner kro-
nor till att underlätta Tanzanias betalning-
ar på lån från Världsbanken. Det handlar
om tidigare lån till marknadsmässig ränta
och som i dag är mycket betungande för
Tanzania. Sverige har vidare skrivit av
delar av Tanzanias bilaterala skuld till
Sverige, som härrör sig från exportkredi-
ter.

Demokrati

Att öka information om lagar och medbor-
gerliga rättigheter är viktigt för att främja
demokratin i ett fattigt land. Med medel
från demokratianslaget deltar Sverige i ett
större projekt på lagstiftningsområdet i
samarbete med Världsbanken och andra
givare. Sverige finansierar bl.a. samman-
ställning av Tanzanias lagar i en lagbok.
Detta gjordes senast 1965. En annan insats
gäller stöd till en medborgarrättsorganisa-
tion för att informera den tanzaniska all-
mänheten om sina rättigheter och skyldig-
heter på olika områden.

Bistånd genom enskilda
organisationer

Många enskilda organisationer är sedan
lång tid tillbaka verksamma i Tanzania
inom bl.a. hälsovård, undervisning och
landsbygdsutveckling. Svenska Kyrkans
Mission och Pingstmissionens u-lands-

126

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Tazara-järnvägen mellan Mbeya och Dar Es Salaam. Eftersom inte järnvägen är byggd efter samma stan-
dard hela vägen, måste resenärer och gods lastas om när rälsen byter bredd. Foto: Mats Wirström.

hjälp driver sjukhus på flera håll i Tanza-
nia. Genom Svensk Volontärsamverkan
arbetar volontärer främst inom undervis-
ning och hälsovård. Handikapprörelsens
biståndsstiftelse, SHIA, stöder handikap-
pades möjligheter till yrkesutbildning.

Bistånd genom Swedecorp

Swedecorp har under 1992/93 givit stöd
till en småföretagarorganisation, SIDO,
(Small Industries Development Coopera-
tion), genom bidrag till två lånefonder, en
riktad till kvinnliga entreprenörer och en
till industriell verksamhet på landsbygden.

Swedecorp finansierar vidare kompetens-
utveckling för företagare i produktivitets-
höjande syfte.

Swedfund International AB har en in-

vesteringsportfölj i Tanzania på sju sam-
riskföretag, vilket är mer än i något annat

land. Portföljen inkluderar bl.a. en cement-
fabrik. Samtliga utom ett redovisar vinst.

Bistånd genom Sarec

Sarec har ett omfattande bilateralt forsk-
ningssamarbete med Tanzania. Sarecis
stöd till forskning är inriktat på kapacitets-
uppbyggnad. De flesta insatser omfattar
institutionssamarbete med svenska institu-
tioner inom främst forskning kring HIV /
aids, reproduktiv hälsa, marinekologi och
miljö. Tanzanias inhemska resurser för
forskning är mycket små.

Bistånd genom BITS

Under budgetåret deltog 56 tanzanier i
BITS internationella kurser.

127

Uganda

Trots ekonomiska framsteg och fredliga förhållanden har Uganda ännu inte
återhämtat sig efter åren av terror och nationellt sönderfall. Under 1993 har
regeringen genomfört en omfattande demobilisering av soldater. Målet med
det svenska biståndet är att stödja landets återhämtning bl.a. genom stöd till
ekonomisk reformpolitik och uppbyggandet av social infrastruktur.

Yta............................................ 582 000 km² (1991)

Befolkning..................................ca 1,3 milj. (1991)

Befolkningstillväxt/år......................2,9% (1980-91)

Andel läskunniga

män...........................................................84%

kvinnor

......................................................65%

Förväntad medellivslängd vid födseln

män..........................................................66 år

kvinnor.....................................................70 år

Dödlighet, barn under 5 är............8,5%

BNI/invånare.................................170 USD

Totalt biständ, andel av BNI .........3,7%

Skuldtjänstkvot .................................41 % (1992)

Andel av arbetskraft

Industri 4%

Tjänste och
service 10%

Jordbruk 86%

128

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Ekonomi, politik och
samhälle

Bistånd

Offentligt nettobistånd/person

Alltsedan National Resistance Movement
(NRM) med president Museveni i spetsen
tog över makten i Uganda 1986 har en
långsam stabilisering av det politiska läget
skett. Uganda är alltjämt i praktiken en
enpartistat men i regeringen ingår företrä-
dare för flera av de tidigare politiska parti-
erna. Politiska partier existerar således
men partipolitisk verksamhet är inte tillå-
ten, vilket dock inte hindrar att partiåsikter
framförs i press och andra media och att
den politiska debatten är förhållandevis
öppen och fri.

Ett förslag till ny konstitution har utar-
betats. Detta kommer att diskuteras och
stadfästas av en konstitutionsförsamling
utsedd i allmänna val senare under hösten.
Frågan om flerpartisystem kontra nuva-
rande system är liksom frågan om allmän-
na fria val högaktuell. President Museveni
har hittills kunna övertyga omvärlden om
att tiden ännu inte mogen för att åter tillåta
politiska partier men frågan är hur länge
givarna är beredda att acceptera ett fortsatt
enpartis tyre.

Den ugandiska ekonomin befann sig i
ett katastrofläge när NRM kom till makten
med en helt sönderslagen samhällsord-
ning och infrastruktur. Allteftersom säker-
hetsläget i hela landet förbättrats har en
långsam återuppbyggnad skett på många
områden. Investeringar bl.a. inom de soci-
ala sektorerna har medfört att man idag
har en bräcklig men fungerande samhälls-
struktur. Behoven är emellertid fortsatt
stora på alla områden och utländskt bi-
stånd en förutsättning för att den positiva
utvecklingen skall fortgå.

Relationerna till Världsbanken och IMF
liksom till övriga givarsamfundet är i dag
mycket goda.

Den svaga betalningsbalansen är ett
problem. Exporten är liten och koncentre-
rad till ett fåtal produkter med kaffe som

1991, USD

Totalt (1991 ................................. 464 ,0

Sverige (1992/93)................. 26,0

Bistånd från Sverige, utbetalningar
1992/93, mkr

SIDA total ......................................112,3

BITS...................................................1,3

Sarec.................................................4,6

Swedecorp........................................1,0

Summa 118,2

dominerande vara. I takt med att en diver-
sifiering av exporten sker och att antalet
turister ökar kan en långsam förbättring av
betalningsbalansen förväntas.

Mänskliga rättigheter,
demokrati

Sedan stridigheter upphört mellan militä-
ren och upprorsmakare i de norra delarna
av Uganda, har läget beträffande mänskli-
ga rättigheter förbättrats. Fortfarande före-
kommer emellertid övergrepp från militä-
rens och myndigheternas sida. Anled-
ningen torde numera i många fall bero på
bristande kompetens och utbildning inom
rättsväsendet och polisen. Flera bistånds-
givare inklusive Sverige lämnar stöd åt
olika aktiviteter avsedda att främja de
mänskliga rättigheterna.

I fokus för det politiska livet står en om-
arbetning av landets konstitutioner. En
fråga i detta sammanhang är huruvida
partipolitiska verksamheter skall tillåtas,
vilket för närvarande inte är fallet.

129

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Militärutgifter, hotbild
och väpnade konflikter

Inemot en fjärdedel av statsbudgeten
1992/93 avsåg militärutgifter, ett förhål-
lande som kritiserats av biståndsgivarna,
som ansåg att vare sig externa eller interna
hot kunde motivera utgifter för en armé i
storleksordningen 100 000 man. En avse-
värd nedskärning av de militära utgifterna
har skett i årets budget samtidigt som ett
demobiliseringsprogram inletts med gi-
varstöd. Under en tvåårsperiod kommer

Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt	1992/93	1993/94
Anslag	110,0	85,0
Ingående reservation	39,1	72,4
Summa	149,1	157,4
Fördelning	Utbetalt	Planerat
	1992/93	1993/94
Vatten/sanitet	28,0	38,7
Hälsovård	13,3	27,5
Kooperativ verksamhet	22,3	15,0
Demobilisering	10,0	10,0
Kraftverk	3,1	5,5
Övrigt		10,0
Summa	76,7	106,7
Utgående reservation	61,3
Utom landramen
Betalningsbalansstöd		65,5
Miljö	2,3	3,0
Demokrati, mänskliga
rättigheter	0,2	5,0
Enskilda organisationer	16,1	16,0
Övrigt	3,9	1,0
Summa	88,0	25,0
Totalt SIDA	164,7
* Beslut om betalningsbalansstöd planeras
i början av år 1994.

således armén att minskas till hälften och
därigenom frigörs resurser i statsbudgeten
för andra trängande ändamål.

Sveriges bistånd

De huvudsakliga målen för biståndet till
Uganda är att stödja landets återhämtning
genom stöd till ekonomisk reformpolitik
och uppbyggande av social infrastruktur
samt att bidra till ett stärkande av respek-
ten för de mänskliga rättigheterna och pro-
cessen mot ökad demokrati.

Utvecklingssamarbetet bedrivs i hu-
vudsak genom SIDA. Under budgetåret
1992/93 utbetalades närmare 77 miljoner
kronor inom den av riksdagen fastställda
landramen. Därutöver lämnades 50 miljo-
ner kronor i stöd till skuldlättnadsåtgärder
och 22 miljoner kronor för övriga insatser
utanför landramen bl.a. inom området
mänskliga rättigheter. Bistånd lämnas hu-
vudsakligen genom samfinansiering med
multilaterala givare såsom FN:s barnfond
(UNICEF) och Världsbanken.

Vid överläggningar i oktober 1993
skrevs ett ettårigt samarbetsavtal. Viktiga
samtalspunkter var den fortsatta demo-
kratiprocessen, landets ekonomiska re-
formpolitik och den sociala situationen.

Hälsovård

Bistånd om 45 miljoner kronor har lämnats
för hälsovård under en tvåårsperiod.
Genom UNICEF har svenskt stöd gått till
vaccinationsprogram och för insatser mot
HIV/aids. Medel har använts till under-
håll av vårdmottagningar. Bistånd har
även använts till att stödja UNICEF-pro-
gram för vatten- och sanitetsprogram.

Demobilisering av soldater

Ugandas regering har under 1993 genom-
fört en omfattande demobilisering av sol-
dater. För att underlätta dessa soldaters

130

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

AIDS-sjuk på Kitagata sjukhuset - ett sjukhus utan vatten och medicin. Sveriges bistånd genom UNICEF
har gått till vaccinationsprogram och insatser mot HIV/AIDS. Foto: Peter Knopp, Bazaar.

återinträde i ett civilt yrkesliv har bistånd
lämnats till ett av Världsbanken givarsam-
ordnat program. Många av dessa soldater
rekryterades som unga tonåringar i mitten
av 80-talet.

Kooperation

Stöd till den kooperativa verksamheten i
Uganda har lämnats genom Swedish
Cooperative Centre och innefattat bank-
väsende, bilverkstad och jordbruk. Ett
avslutande stöd kommer att lämnas under
1994 - 95.

Mänskliga rättigheter

Stöd har utgått till Ugandas motsvarighet
till justitiekanslersämbete. Ämbetet gran-

skar anklagelser om korruption och har i
uppgift att utreda påstående om brott mot
de mänskliga rättigheterna. Bidrag har
lämnats till den kommission som arbetat
fram ett förslag till ny författning. Vidare
har stöd givits till oberoende grupper, som
bevakar mänskliga rättigheter i Uganda.

Bistånd genom BITS

BITS har i samverkan med SIDA lämnat
en principutfästelse om u-kredit för finan-
sering av ett vattenkraftprojekt vid Owen
Falls. Anbud prövas under hösten 1993
och kan leda till att en förmånlig kredit
lämnas om cirka 60 miljoner kronor.

Det sammanlagda biståndet till Uganda
uppgick under budgetåret 1992/93 till

161,6 miljoner kronor.

131

Zambia

Zambia tillhör ett av världens mest skuldtyngda länder. Fallande kopparpriser
har försvårat landets situation. Fortsatta reformer och diversifiering av ekonomin
är avgörande för att Zambia skall kunna ta sig ur den ekonomiska krisen. Det
svenska biståndet har bidragit till att Zambia är självförsörjande på utsäde av de
viktigaste livsmedelsgrödorna. I samband med den svåra torkan 1992 bidrog
Sverige med inköp och transport av majs.

Yta............................................... 753 000 km² (1991)

Befolkning........................................ 8,3 milj. (1991)

Befolkningstillväxt/år........................ 3,2% (1990)

Andel läskunniga

män.............................................................81% (1990)

kvinnor.........................................................65% (1990)

Förväntad medellivslängd vid födseln

män ............................................................47 år (1991)

kvinnor........................................................50 år (1991)

Dödlighet, barn under 5 år................ 20% (1992)

BNI/invånare................................... 290 USD (1992)

Totalt bistånd, andel av BNI 28% (1992)

Skuldtjänstkvot.....................................29% (1992)

Andel av arbetskraft

Industri 8%

Tjänste och
service 54%

Jordbruk 38%

132

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Ekonomi, politik och
samhälle

Efter 18 års enpartistyre under president
Kenneth Kaunda genomfördes fria presi-
dent- och parlamentsval i oktober 1991.
Valen resulterade i en jordskredsseger för
oppositionspartiet MMD och dess ledare
Frederick Chiluba. Ett år senare ägde kom-
munalval rum och även i dessa fick MMD
stor majoritet.

Zambias ekonomi är mycket beroende
av inkomsterna från kopparutvinningen.
Cirka 85 % av landets exportinkomster och
ca 15 % av BNP kommer från koppar. Be-
roendet av kopparinkomster har bidragit
till att Zambia hamnat i en djup ekonomisk
kris eftersom världsmarknadspriset på
koppar har sjunkit drastiskt sedan mitten
av 1970-talet. Zambia betraktas nu som ett
låginkomstland. BNP per capita har sjunkit
under hela 1980-talet och uppskattades år
1992 uppgå till 290 US dollar. Den ekono-
miska situationen förvärras av att Zambia
är ett av världens mest skuldtyngda län-
der. En stor del av skulden är till multilate-
rala institutioner.

För att vända den negativa ekonomiska
utvecklingen inledde Zambia år 1990 ett
ekonomiskt reformprogram med stöd av
Internationella valutafonden och Världs-
banken. De ekonomiska reformerna har
intensifierats under den nya regeringen.
Ekonomin som tidigare hämmades av stat-
lig inblandning och regleringar har i allt
väsentligt liberaliserats. Bland annat har
priserna på alla varor släppts fria, kostsam-
ma subventioner på majs och gödningsme-
del tagits bort och en enhetlig marknadsbe-
stämd växelkurs införts.
Reformprogrammet omfattar vidare bl.a.
privatisering av statliga företag och ratio-
nalisering av statsförvaltningen. Det mak-
rokonomiska resultatet av reformerna har
hittills varit blandat.

Under 1970- och 1980-talen pekade flera
sociala indikatorer, såsom förväntad livs-

Bistånd Offentligt nettobistånd/person 1991
Totalt (1991)................................ Sverige, (1991)...........................	.....106,5 .......10,8
Bistånd från Sverige, utbetalningar 1992/93, mkr
SIDA total.....................................	.....390,2
BITS.............................................	........2,2
Sarec...........................................	........2,2
Swedecorp..................................	........3,9
Summa	398,5

längd, bamadödlighet och andel barn i
lågstadieskolor, på att situationen var bätt-
re i Zambia än i många andra fattiga län-
der. Den sociala servicen har emellertid
försämrats till följd av den ekonomiska
krisen och urholkningen av statens finan-
ser. Vidare har den ekonomiska avregle-
ringen oundvikligen drabbat utsatta grup-
per, främst i städerna, bl.a. genom höjda
livsmedelspriser och transporttaxor. Sam-
tidigt har den förändrade ekonomiska po-
litiken gynnat folk på landsbygden. Ett
särskilt socialt åtgärdsprogram har också
tagits fram. Förbättringarna av den sociala
servicen går dock alltför långsamt.

Fortsatta reformer och stabilisering av
den zambiska ekonomin är avgörande för
att Zambia skall kunna ta sig ur den eko-
nomiska krisen. För att klara detta kom-
mer Zambia att fortsätta vara i behov av
omfattande bistånd och skuldavskrivning-
ar.

133

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Mänskliga rättigheter
och demokrati

Genom de fria valen hösten 1991 återinför-
des ett demokratiskt styrelseskick i Zam-
bia. Samtidigt är den nyvunna demokratin
bräcklig. Rykten om en planerad stats-
kupp ledde till att president Chiluba inför-
de undantagstillstånd under ett par måna-
der våren 1993. En reell opposition till det
regerande partiet MMD har saknats, men
under det senaste året har MMD präglats
av intern splittring, vilket lett till att vissa
ledande MMD-politiker lämnat partiet för
att bilda ett eget parti.

Situationen vad gäller mänskliga rättig-
heter är relativt god. Flera organisationer
som arbetar med mänskliga rättigheter och
demokrati verkar fritt inom landet. Yttran-

defriheten, som även tidigare var förhål-
landevis omfattande, har ytterligare för-
stärkts och mediadebatten är betydligt
friare i dag än tidigare.

Regeringen har samtidigt haft svårt att
helt släppa kontrollen över media. Ett an-
nat område som behöver stärkas är kvin-

nornas rättigheter och rättssäkerhet.

Militärutgifter, hotbild
och väpnade konflikter

Militäruppgiftema uppgår till ca 3,2 % av
BNP. Men tack vare de positiva föränd-
ringarna i regionen har den zambiska re-
geringen aviserat att militärutgifterna skall
minskas.

Trots att det allt sedan självständighe-
ten pågått väpnade konflikter i flera av
grannländerna, har Zambia aldrig självt
deltagit i dessa. Däremot har en generös
flyktingpolitik förts.

Biståndet - givare och
administration

Under 1992 utgjordes 28 % av bruttonatio-
nalinkomsten av bistånd. Sverige tillhör de
stora bilaterala givarna och svarar för ca 10
% av det samlade biståndet till Zambia.
Andra stora biståndsgivare är USA, Japan,
Italien, Västtyskland och EG.

Effektiviteten i biståndet påverkas i hög
grad av den zambiska statsförvaltningens
svaga kapacitet. Förvaltningen känneteck-
nas av övertalighet, låga löner och låg ut-
bildningnivå. Den planerade reformering-
en av statsförvaltningen är därför viktig
för att förbättra genomförandet och där-
med resultaten av biståndsinsatserna. De
pågående ekonomiska reformerna i Zam-
bia ökar också förutsättningarna för ett
effektivt bistånd.

Sveriges bistånd

Huvuddelen av det svenska biståndet till
Zambia kanaliseras genom SIDA, men
även Swedecorp och i viss mån Sarec och
BITS samarbetar med Zambia. Det över-
gripande målet för biståndet till Zambia är
en varaktig förbättring av befolkningens
levnadsförhållanden genom stöd för eko-
nomiska reformer, demokratisering och
sociala insatser. Totalt utbetalades under
1992/93 398,5 miljoner kronor.

Biståndet genom SIDA

Det svenska biståndssamarbetet genom
SIDA inleddes 1965. Det pågående bistån-
det genom SIDA regleras i ett ettårigt avtal
för kalenderåret 1993. Biståndet lämnas i
form av direkt och indirekt stöd till det
ekonomiska reformprogrammet. Landra-
men för budgetåret 1992/93 var 275 miljo-
ner kronor och är 255 miljoner kronor för
1993/94. Till detta tillkom bl.a. katastrof-
bistånd, regionala insatser och bistånd ge-

134

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Det svenska biståndet till jordbruksforskning och utsäde har inneburit att Zambia nu är självförsörjande på
de viktigaste livsmedelsgrödoma. Foto: Bror Karlsson, Bazaar.

nom enskilda organisationer. Huvudsek-
torema för biståndssamarbetet är jord-
bruk, undervisning och hälsovård.

Jordbruk

Utvecklingen av jordbruket är av stor be-
tydelse för den ekonomiska utvecklingen i
Zambia. Det svenska biståndet till jord-
bruksforskning och utsäde har inneburit
att Zambia nu är självförsörjande på hög-
kvalitativt utsäde av de viktigaste livs-
medelsgrödoma. Ett integrerat mark-
vårdsprogram som omfattar markvård,
trädplantering och utbildning av småbön-
der har givit goda resultat. Ytterligare kon-
centration av insatserna har uppnåtts ge-
nom att vissa program avslutades under
budgetåret.

Hälsovård

Svenskt stöd ges bl.a. till ett basläkeme-
delsprogram, till kapacitetsuppbyggnad
inom hälsoförvaltningen och till ett aids-
program. Genom basläkemedelsprogram-
met förses 600 av landets ca 1000 hälsocen-
traler med basläkemedel och personalen
har utbildats. Nederländerna täcker beho-
vet för de övriga hälsocentralerna.

Undervisning

En stor del av stödet till undervisning går
till produktion och distribution av läro-
böcker till elever på lågstadiet. Vidare
finansierar SIDA ett program, Selfhelp
Action Plan for Primary Education, som
visat sig mycket framgångsrikt. Program-
met syftar till att aktivera lärare att för-

135

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

bättra undervisningsmetoder och lärome-
del, att stimulera praktisk undervisning i
skolorna samt att öka skolornas möjlighe-
ter till självförsörjning.

Betalningsbalansstöd

Betalningsbalansstödet syftar till att un-
derlätta övergången till marknadsekono-

mi, genom att landet tillförs nödvändig
utländsk valuta. Stödet ges dels i form av
importstöd, som fördelas genom ett mark-

Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt	1992/93	1993/94
Anslag	275,0	255,0
Ingående reservation	20,2	61,3
Summa	295,2	316,3
Fördelning	Utbetalt	Planerat
	1992/93	1993/94
Jordbruk	63,1	50,0
Hälsovård	32,4	40,0
Undervisning	43,8	20,0
Importstöd/skuldlättnad	67,1	140,0
Personal- och konsultfond 10,6		16,0
Torkrelaterade insatser	16,7	-
Driftledningscentral	-	5,0
Övrigt	0,2
Summa	233,9	271,0
Utgående reservation	61,3
Utom landramen
Betalningsbalansstöd	74,4	*
Katastrofbistånd	37,2
Demokrati, mänskliga
rättigheter	1,5	4,0
Regionalt samarbete	31,3	35,7
Enskilda organisationer	8,8
Övrigt	3,1
Summa	156,3	39,7
Totalt SIDA	390,2	310,7
* Beslut om betalningsbalansstöd beräknas att
tas i januari 1994.

nadsbaserat valutafördelningssystem, dels
i form av skuldlättnader. Det svenska im-
portstödet har främst använts för import
av insatsvaror och maskiner till industrin
och jordbruket, olja, mediciner och trans-
portfordon.

Personal- och konsultfond

Kunskapsöverföring är ett viktigt led i att
stärka den zambiska förvaltningens förmå-
ga att utforma och genomföra den ekono-
miska politiken. Personal- och konsultfon-
den används främst för att förbättra kapa-
citeten hos centrala institutioner. Bland
insatserna kan nämnas det svenska stödet
till datorisering av den zambiska central-
banken och makroekonomisk rådgivning
till finansministeriet.

Demokratibistånd

Ett intressant samarbete har inletts inom
ramen för demokratibiståndet. Stöd läm-
nas bl.a. till utbildning i mänskliga rättig-
heter för poliser och fängelsepersonal, val-
övervakning, valinformation på lokala
språk samt till uppbyggande av fria folk-
rörelser och demokratiska organisationer.

Katastrofbistånd

I samband med den svåra torkan under
1992 har Sverige bidragit med 112 miljoner
kronor främst för inköp och transport av
majs till Zambia. Tack vare snabbt hand-
lande från zambiska regeringen och omfat-
tande insatser från givarna kunde utbredd
svält undvikas.

Regionala insatser

Genom anslaget för regionalt samarbete i
södra Afrika finansieras bl.a. infrastruktur-
satsningar inom energi och längs Tazara-
jämvägen mellan Lusaka och Dar es
Salaam.

136

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Bistånd genom enskilda
organisationer

Ett mindre antal enskilda organisationer
har verksamhet i Zambia. Den största är
SCC/Utan Gränser, som stöder den zam-
biska kooperationen.

Bistånd genom Swedecorp

Genom Swedecorp lämnas bl.a. stöd till ett
program för utveckling av små och medel-
stora företag. Programmet, som omfattar
19 företag, syftar till att öka de zambiska
företagens konkurrenskraft genom samar-
bete med svenska företag i samma branch.
Programmet har givit goda resultat.

Swedfund International AB är delägare
i ZAMSEED, ett samriskföretag som pro-
ducerar och distribuerar utsäde till zam-
biska bönder.

Bistånd genom Sarec

Zambia tillhör inte de länder som Sarec
har bilateralt forskningssamarbete med.
Via en multilateral organisation stöder
emellertid Sarec jordbruks- och skogs-
forskning i Zambia. Sarec stöder även ett
internationellt forskningsprogram om aids
där Zambia ingår.

Bistånd genom BITS

Under budgetåret deltog 26 zambier i kur-
ser anordnade av BITS.

Övrigt

Svenska Institutet arrangerade under bud-
getåret studiebesök i Sverige för zambiska
parlamentariker och den zambiska lokal-
valskommissionen för studier av Sveriges
riksdag och svenskt valsystem.

137

Zimbabwe

Goda regn har under året möjliggjort en återhämtning efter förra årets svåra torka.
Optimistiska bedömare tror på en blygsam tillväxt under 1993. Sveriges bistånd
omfattar bland annat landets vaccinationsprogram som startades 1982. Målet är att
vaccinera alla barn under fem år mot de vanligaste barnsjukdomarna. Det svenska
stödet bidrog även till genomförandet av 1992 års folkräkning.

'LUSAKA

Chinhoyi

Kwekwei

Gweru

;Masvingo

Gwandai

Rutenga’

Beitbridge

Karibasjön

/ictoria Falls^
w-^ijjwanae

^l. Bulawayi

Zvishavane

Zimbabwe-
A ruinerna

BOTSWANA

200

100

väg
järnväg

Yta.................................................391 000 km² (1991)

Befolkningstilläxt/år......................10,3milj. (1991)

Befolkningstillväxt/år 3,4% (1991)

Andel läskunniga

män.............................................................74%

kvinnor.........................................................60%

Förväntad medellivslängd vid födseln

män ............................................................59 år

kvinnor........................................................62 år

Dödlighet, barn under 5 år................8,7% (1990)

BNI/invånare....................................570 USD (1992)

Totalt bistånd, andel av BNI............6,2%

Skuldtjänstkvot................................... 32% (1992)

Andel av arbetskraft

Industri 6%

Tjänste och
service 30%

Jordbruk 64%

138

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Ekonomi, politik och
samhälle

Bistånd

Offentligt nettobistånd/person 1991,

USD

Totalt (1991).....................................38,3

Sverige................................................3,5

Svår torka under 1991 -1992 tvingade re-

geringen i Zimbabwe att importera stora

getunderskottet och urholkade betalnings-
balansen. I slutet av 1992 var den ekono-

Bistånd från Sverige, utbetalningar
1992/93, mkr

miska situationen krisartad; BNP föll med
8 % och produktionen inom jordbrukssek-
torn gick ned med ca 35 % under året. Hög
inflation och ett högt ränteläge höll tillbaka
investeringsviljan inom näringslivet. Goda
regn under perioden november-april
1992 - 93 möjliggjorde emellertid en åter-
hämtning inom jordbrukssektorn som i
sin tur bidragit till en viss förbättring av
ekonomin. Inflationen har minskat och
ränteläget sänkts. Optimistiska bedömare
tror på en blygsam tillväxt under 1993.
Zimbabwes ekonomi baseras huvudsakli-

SIDA total........................................378,5

BITS ..................................................32,0

Sarec.................................................10,0

Swedecorp (inklusive Swedfund)........5,5

Summa 426,0

gen på jordbruk, gruv- och tillverkningsin-
dustri. Infrastrukturen, som är väl ut-
byggd, får anses vara en av de bästa bland
länderna söder om Sahara.

År 1991 inledde regeringen ett femårigt
ekonomiskt reformprogram som utarbe-
tats i nära samarbete med Världsbanken.

Bland annat avskaffas successivt prisregle-
ringarna, växelkursen justeras och valuta-
systemet liberaliseras. Vidare inleddes en
effektivisering av den offentliga sektom.

Dock har höjda priser och avgifter drabbat
den fattigare delen av befolkningen myck-
et hårt.

Det största ekonomiska och politiska
problemet är den mycket höga och stän-
digt ökande arbetslösheten, som idag upp-
skattas till minst 40 %. Näringslivet, jord-
brukssektorn och den offentliga sektom
kan inte inom en rimlig tid, med bibehål-
len balans i statsfinanserna, expandera i
sådan takt att den snabbt växande befolk-

gan om expropriering av privatägd jord-
bruksmark - som nu huvudsakligen ägs av
vita - för omfördelning till småbönder, är
således högaktuell och kan förväntas så
förbli fram till de planerade parlaments-
och presidentvalen våren 1995. Det stats-
bärande partiet Zanu (PF) har för närva-
rande 147 av de 150 platserna i parlamen-
tet. Valdeltagandet vid fyllnadsvalen
under 1992/93 har varit mycket lågt. Den
politiska oppositionen är svag men försök
görs till samling inför de kommande va-
len.

Zimbabwe har en central och stark ställ-
ning i regionen. Förhållandet till Sydafrika
omprövas i takt med att den politiska situ-
ationen där förändras. President Mugabe
har bidragit i fredsansträngningama i flera
av grannländerna.

Mänskliga rättigheter,
demokrati.

ningen kan erbjudas sysselsättning och
löner så att levnadsstandarden kan höjas.
Arbetslösheten påverkar redan den inri-
kespolitiska situationen. Den viktiga frå-

Rättssäkerheten är tillfredsställande även
om enskilda fall av övergrepp förekom-
mer. Flera frispråkiga oppositionstidning-
ar ges ut, och i etermedierna förekommer
utfrågningar och debattprogram i olika

139

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

ämnen. Dödsstraff utdöms för mord och
landsförräderi men har inte verkställts
sedan 1988. Frågan om dödsstraffet är un-
der debatt. Många zimbabwier, bl.a. lant-
arbetare på storjordbruken saknar kom-
munal rösträtt. Kvinnan är enligt lag
jämställd med mannen men utsätts ofta i
praktiken för diskriminering. Organisatio-
ner för mänskliga rättigheter tillåts verka
fritt. Zimbabwe är en flerpartistat, med ca
10 politiska partier.

Militärutgifter, hotbild
och väpnade konflikter

I budgeten för 1993/94 presenterades en
nominell ökning av försvarsutgiftema
med 14 %, trots att Zimbabwes trupp i
Mozambique kunnat dras tillbaka. Ök-
ningen motiveras främst av att tidigare
ingångna långsiktiga leveransavtal blivit
dyrare på grund av den kraftiga nedskriv-
ningen av zimbabwedollam under senare
år. Försvarsbudgeten utgör därmed ca 13
% av statens löpande utgifter.

Biståndet - givare och
administration

Storbritannien är den största bilaterala
givaren i absoluta tal. Därefter följer Tysk-
land, Japan och Sverige. De stora multila-
terala givarna är EG, Världsbanken och
Afrikanska utvecklingsbanken. Zimbabwe
har en väl fungerande statsapparat med
förhållandevis välutbildade tjänstemän.
Kapaciteten att ta emot biståndet är god,
kanske delvis på grund av att det endast
utgör en begränsad del av statsbudgeten,
ca 6%.

Sveriges bistånd

Att bidra till ekonomisk och social utjäm-
ning har sedan självständigheten 1980

varit målet med biståndet till Zimbabwe.
Tillväxtmålet har fått ökad betydelse se-
dan Zimbabwe, i nära samarbete med
Världsbanken, inledde sitt ekonomiska
reformprogram i riktning mot marknads-
ekonomi 1991.

Biståndet genom SIDA dominerar, men
även BITS, Sarec och Swedecorp samarbe-
tar med Zimbabwe. Totalt betalades 396,8
miljoner kronor ut 1992/93. Ett antal
svenska enskilda organisationer verkar i
landet.

Biståndet genom SIDA

De senaste överläggningarna ägde rum i
juni 1992 då bl.a. ett samarbetsavtal för
1992/93 -1993/94 undertecknades. Bistån-
det är koncentrerat till hälsa, undervis-
ning, förvaltning och transporter. Utbetal-
ningstakten är hög.

Hälsovård

Syftet med stödet är att bidra till att för-
bättra hälsan för eftersatta och fattiga på
landsbygden, med särskild inriktning på
kvinnor och barn. SIDA stöder bl.a. Zim-
babwes vaccinationsprogram som inled-
des 1982. Målet är att alla barn under fem
år i landet skall vaccineras mot de sex van-
ligaste barnsjukdomarna. SIDA har stött
programmet sedan starten med nästan allt
vaccin, en större del av transportflottan
och hela utrustningen, som levererats av
Electrolux. Till programmet som når mer
än 80 % av barnen, har hittills avsatts 60
miljon kr. I stödet ingår även bl.a. insatser
för sexuell och reproduktiv hälsa samt om-
givningshygien.

Undervisning

Målet är att uppnå grundläggande utbild-
ning till alla och förbättrad kvalitet på un-
dervisningen, bl.a. genom fler kvalificera-
de lärare på landsbygden. Medlen är bl.a.
upprustning av skolor, byggande av bostä-

140

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Odling i Masase i södra Zimbabwe, ett projekt för hjälp till självhjälp där kvinnorna har en framträdande
roll. Foto: David Dahmén, Bazaar.

der för lärare och bidrag till produktion
och distribution av läromedel till skolor på
landsbygden. Antalet delinsatser kommer
att minskas.

Förvaltning

Programmet ger stöd till uppbyggnad av
hållbar kapacitet för administrativa och
ekonomiska reformprogram som pågår på
statlig och kommunal nivå. Den offentliga
och privata förvaltningen har nämligen
vuxit kraftigt sedan självständigheten. Stö-
det har även bidragit till genomförandet
av 1992 års folkräkning.

Transporter

Stödet omfattar byggande, upprustning
och underhåll av lågkostnadsvägar på
landsbygden. Det omfattar även tekniskt

bistånd till övergripande och strategiska
områden som kunskapsutveckling, institu-
tionsförstärkning och miljö.

Import stöd

Stödet ges i syfte att stödja det ekonomiska
reformprogrammet i riktning mot mark-
nadsekonomi genom att landet tillförs ut-
ländsk valuta. Villkoret för stödet är att
Zimbabwe följer den politik som anges i
det ekonomiska reformprogrammet. Stö-
det ges till det marknadsbaserade systemet
för valutafördelning, OGIL. Systemet an-
vänds av den privata sektorn och i något
enstaka fall av statliga verk. Den klara för-
bättringen i utbetalningsgrad jämfört med
1991/92 beror främst på att OGIL nu fung-
erar och att utbetalningar av importstödet
därför kommit igång.

141

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Övrigt

Personal- och konsultfonden är av begrän-
sad omfattning. Den används för utbild-
ning och seminarier inom statsförvaltning-
en samt studier och utredningar inom den
privata och statliga sektorn. Studierna rör
bl. a. förslag till liberalisering av jordbruks-
priser och marknadsföring.

Från anslagsposten särskilda program

Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt	1992/93	1993/94
Anslag	220,0	195,0
Ingående reservation	51,3	29,4
Summa	271,3	224,4
Fördelning	Utbetalt	Planerat
	1992/93	1993/94
Undervisning	72,8	40,0
Hälsovård	29,9	30,0
Förvaltning	30,8	30,0
Transport	28,1	25,0
Importstöd	66,5	65,0
Katastrofinsats	10,0
PK-fond	3,7	5,0
Summa	241,8	165,0
Utgående reservation	29,4
Utom landramen
Betalningsbalansstöd		79,8 *
Katastrofbistånd	22,3
Demokrati, mänskliga
rättigheter	0,2	2,0
Regionala insatser	2,7
Enskilda organisationer	23,5
Miljö	0,9	0,5
Särskilda program	7,3
Summa	136,7	52,5
Totalt SIDA	378,5	217,5
* Beslut om betalningsbalansstöd planeras
i början av år 1994.

utbetalas 7,3 miljoner kronor, varav den
största delen går till UNICEF:s utbild-
ningsinsatser om aids.

Bistånd genom enskilda
organisationer

I Zimbabwe verkar omkring 20 svenska
enskilda organisationer, bl. a. Afrikagrup-
pema och Lutherhjälpen. Sammanlagt
betalades 22,3 miljoner kronor ut i projekt-
bidrag under budgetåret. De flesta projekt
rör naturbruk, undervisning eller hälso-
vård.

Katastrofbistånd

Den största delen av katastrofbiståndet om

22,3 miljoner kronor gick till tilläggskost
för barn. Resten har gått till import av mat
och stöd till mocambikiska flyktingar.

Inom landramen omfördelades 10 miljoner
kronor till insatser mot den svåra torkan

1992.

Betalningsbalansstöd

Zimbabwe tilldelades betalningsbalans-
stöd om 40 miljoner kronor för 1991/92
och 50 miljoner kronor för 1992/93 varav

79,8 miljoner kronor betalades ut under
budgetåret.

Regionalt samarbete

Zimbabwe får indirekt och direkt del av
svenska bidrag till Southern African Deve-
lopment Community, SADC, dels på
transport- och teleområdet, dels genom
upprustningen av den viktiga transport-
leden genom Beira i Mozambique.

Bistånd genom BITS

Zimbabwe har hittills fått 538 miljoner kro-
nor i u-krediter och därtill 188 miljoner
kronor i gåvoelement. Krediterna har bl.a.
gått till ett oljelagringsprojekt och ett drift-

142

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

ledningssystem. Under budgetåret bevilja-
des en utvecklingskredit om 93 miljoner
kronor och 28 miljoner kronor i gåvoele-
ment till upprustning av ett värmekraft-
verk. BITS fick tillsammans med Swede-
corp 5 miljoner kronor extra för budgetåret
i syfte att bygga upp ett bredare samarbete
med Zimbabwe. BITS beslutade om insat-
ser inom det tekniska samarbetet, bl.a.
hantering av industriellt avfall och en plan
för utveckling av ett flygtrafiksystem, om
sammanlagt 12,2 miljoner kronor varav 1,9
miljoner kronor betalades ut.

Under 1992/93 deltog 30 zimbabwier i
kurser i bl.a. vägunderhållning finansiera-
de av BITS till en sammanlagd kostnad av

2,1 miljoner kronor.

Zimbabwes forskning inom ekologi, sexu-
ellt överförda sjukdomar, bioteknologi,
gruvindustri, biologi och arkeologi. Stöd
till bibliotek ingår också. Myndigheten
stöder även flera regionala nätverk där
zimbabwiska forskare och institutioner
ingår: energi, arkeologi och samhällsveten-
skap.

Bistånd genom Swedecorp

Swedecorp har under året finansierat en
studie av den industriella miljösituationen
i ett av de mest industrialiserade område-
na i Zimbabwe och hjälpt till att ta fram
utbildningsmaterial för företagare inom
miljöområdet. Studien, som var en de för-
sta i sitt slag i Zimbabwe, har bidragit till
att intensifiera debatten om företagens
miljöarbete. Representanter för Zim-
babwes fondbörs besökte också Sverige.

Myndigheten stöder vidare ILO:s, Inter-
national Labour Organization, regionkon-
tor i Harare och dess kurser i företagseko-
nomi för småföretagare. Programmet,
Improve Your Business, grundas på ett
material som Sveriges Arbetsgivarefören-
ing har tagit fram. Idag finns tre samägda
företag (joint ventures) i Zimbabwe, bl.a.
Nitro Nobel Zimbabwe. Swedecorp betala-
de ut ca 5,5 miljoner kronor inklusive utbe-
talningar för utbildning och ledarskap via
Swedfund.

Bistånd genom Sarec

Sarec har kontor i Harare för att kunna
följa insatser i regionen. Den största delen
av Sarec:s stöd lämnas till University of

143

Demokratistöd till Sydafrika

Alltsedan mitten av 1960-talet har Sverige
gett omfattande bistånd i syfte att medver-
ka till att apartheid avskaffas och demo-
krati införs i Sydafrika.

Detta, det s.k. humanitära biståndet till
Sydafrika, har genom åren uppgått till
runt 1,7 miljarder kronor, varav 197 miljo-
ner kronor 1992/93. Biståndet har under
de senaste åren utgjort en del av anslags-
posten "Demokrati, mänskliga rättigheter
och humanitärt bistånd" och har handlagts
av SIDA. Det har i huvudsak kanaliserats
genom svenska och internationella enskil-
da organistioner. Cirka en tredjedel av bi-
ståndet har lämnats direkt till ANC i Syd-
afrika.

Bistånd via enskilda
organisationer

Omkring två tredjedelar av stödet har läm-
nats till svenska och internationella organi-
sationer för samarbete med sydafrikanska
grupper som motverkar apartheid. Bland
de svenska organisationerna kan nämnas
de större kyrkliga sammanslutningarna,
fackföreningsrörelser, politiska partier,
kvinnoorganisationer, kulturföreningar,
utbildningsinstitutioner samt solidaritets-
organisationer. Utanför Sverige har stöd
bl.a. givits via FN:s fonder för södra Afri-
ka, världskyrkorådet WCC, rättshjälpsor-
ganisationen ID AF samt stipendieorgani-
sationema WUS och AET.

Rättesnöret och den gemensamma strä-
van har varit att ge individer och organisa-
tioner, vars mänskliga rättigheter förvä-
grats, stöd och möjlighet till fortsatt

verksamhet. Många av mottagarna har
bekämpats av säkerhetstjänsten och myn-
digheterna. För att skydda dessas säkerhet
har biståndssamarbetet successivt tvingats
till förändring. Således försökte apartheid-
regimen vid flera tillfällen täppa till de
legala kryphål som utnyttjades. Men som
tydliga bevis på behoven och motstånds-
kraften skapades ständigt alternativa sätt
att, inom lagens råmärken, fortsätta bedri-
va biståndsverksamheten.

En betydande andel av biståndet har
avsett utbildningsinsatser. Andra centrala
ämnesområden har varit rättshjälp, kyrklig
verksamhet, kulturaktiviteter, facklig verk-
samhet samt sociala insatser i övrigt.

Utformningen har nära anpassats till
den politiska utvecklingen. De senaste
årens förändrade situation i Sydafrika har
medfört att prioritet i allt högre grad ges
till insatser som främjar förhandlingspro-
cessen, motverkar våldet, förstärker den
demokratiska utvecklingen och säkerstäl-
ler att de kommande valen genomförs på
ett fritt och rättvist sätt.

Stöd till ANC

Fram till 1990 var det humanitära bistån-
det till ANC inriktat på att bistå dess flyk-
tingverksamhet i regionen. Bidragen an-
vändes för att täcka flyktingars dagliga
behov som mat, husrum etc. Dessutom
bekostades viss projektverksamhet i flyk-
tingläger i Tanzania och Zambia, bl.a.
inom jordbruk och undervisning. Likaså
finansierades ANC:s kontor i regionen.

När ANC åter fick rätt att verka i Sydaf-

144

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

F.W. de Klerk och Nelson Mandel vid utdelningen av Nobelpriset i Oslo. En handskakning som visar resulta-
tet av bl.a. Sveriges stöd till att avskaffa apartheid och införa demokrati i Sydafrika.

Foto: Paal Hansen, Pressens Bild

rika 1990, kvarstod viss flyktingverksam-
het under betydande tid. Dessutom upp-
stod behov av att bidra till repatrieringen
av sydafrikaner och att bidra i den svåra
återetableringsprocessen. Det fortsatta stö-
det grundades också på insikten att ANC:s
fulla medverkan är en förutsättning för att
en varaktig politisk lösning skall kunna
skapas i Sydafrika.

Därför har inom biståndsverksamheten
under de senaste åren betydande vikt lagts
vid att stödja ANC:s förhandlingsförbere-
delser och -arbete. Därutöver har också
bidrag givits till ANC:s administration,
informationsverksamhet samt till
utbildning och annat socialt arbete.

Biståndet till ANC avslutas när ANC är
att betrakta som ett politiskt parti som del-
tar i allmänna val. Under förutsättning att
val hålles som planerat den 27 april 1994
kommer således stödet till ANC att avslu-
tas den 27 januari 1994.

145

Regionalt ekonomiskt
samarbete i södra
och östra Afrika

Södra Afrika

Vid ett statschefsmöte i Windhoek i augus-
ti 1992 beslöt länderna Angola, Botswana,
Lesotho, Malawi, Mozambique, Namibia,
Swaziland, Tanzania, Zambia och Zim-
babwe att omvandla det tidigare Southern
African Development Coordination Confe-
rence (SADCC) till en gemensam marknad
benämnd Southern African Development
Community (SADC). Syftet var att inför ett
kommande eventuellt införlivande av Syd-
afrika verka för en högre grad av ekono-
misk integration. Samtidigt förblir förhål-
landet oklart till övriga regionala
samarbetsformer som handelsorganisatio-
nen PTA och sydafrikanska tullunionen
SACU. Den stora utmaningen det regiona-
la samarbetet står inför den närmaste
framtiden är på vilket sätt och i hur hög
grad Sydafrika efter apartheid kommer att
involveras i samarbetet. Det vägval den i
regionala termer ekonomiska stormakten
Sydafrika kommer att välja blir avgörande
för utvecklingen i regionen. Samtidigt som
förhoppningarna avtar om att Sydafrikas
inlemmande skall få snabba tillväxteffekter
tilltar farhågorna om att det skulle kunna
leda till betydande regional obalans. Sam-
stämmigheten är dock stor om att ett väl
fungerande samarbete kan få positiva följ-
der för regionen som helhet.

De nordiska länderna svarar för en
tredjedel av det bilaterala biståndet till
SADC-området. Sverige är den största gi-
varen. Andra stora givare är Canada, EG,

USA, Tyskland och Nederländerna. Ett
visst samarbete har inletts med FN och
Världsbanken.

Det bredare samarbetet mellan Norden
och SADC fastlades i den s.k. Harare- de-
klarationen år 1986. Syftet är att finna nya
samarbetsområden som komplement till
det reguljära biståndet, särskilt inom han-
del, investeringar och kultur. Avtalet för
detta, det s.k. Norden/SADC-initiativet,
förlängdes 1991 med ytterligare fem år.
Sverige fungerade som nordisk samordna-
re för det nordiska initiativet under en två-
årsperiod fram till januari/februari 1990,
varefter Danmark övertog ansvaret. I fe-
bruari 1992 tog Finland över ansvaret för
perioden 1992 - 94.

Ökade ansträngningar görs för att främ-
ja export från SADC-ländema genom
SwedeCorp. NORSAD-fonden har, efter
förändringar av fondens regler, nu kom-
mit igång med projektfinansiering. En sär-
skild handelsgrupp lämnar förslag till hur
handeln regionerna emellan kan utökas.
Tidskriften Southern African Economist
har fått ett positivt mottagande.

Tonvikten i SADC-samarbetet har lagts
på - huvudsakligen biståndsfinansierade -
investeringar vad gäller fysisk infrastruk-
tur, dvs. att stärka transporter och kom-
munikationer mellan länderna. Sverige har
tillsammans med de övriga nordiska län-
derna engagerat sig särskilt starkt i denna
sektor. Därutöver ges bistånd inom främst
energisektorn.

Sverige har sedan 1981/82 fram till ka-
lenderårsskiftet 1992/93 betalat nära 1,5

146

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

miljarder kronor. Huvuddelen, närmare
två tredjedelar, av det svenska biståndet
har använts för upprustning av transport-
systemen genom Mozambique, Zambia
och Tanzania, dvs. Beira- och Dar es Salaam-
korridorema. Svenska bidrag har också gått
till uppbyggnad av regionens telenät.

För att stärka SADC:s förmåga att bere-
da och genomföra projekt har stöd givits i
form av finansiering av personal och annat
tekniskt bistånd till transport-och kommu-
nikationskommissionen i Maputo, till in-
dustri-och handelssekretariatet i Dar es
Salaam och till miljö-och markvårds-sekre-
tariatet i Maseru.

En konsultfond har knutits till SADC-
sekretariatet i Gaborone. Sverige och Fin-
land har dessutom gett stöd till gruvsekre-
tariatet i Lusaka.

Inom telekommunikationsområdet del-
tar Sverige tillsammans med Norge i fi-
nansieringen av tre mikrovågslänkar mel-
lan Botswana, Zambia och Zimbabwe;
mellan Malawi, Mozambique och Zim-
babwe samt mellan Malawi och Tanzania.
Ytterligare stöd ges för installation av en
internationell televäxel i Mozambique. Te-
letrafiken i regionen har inneburit ett stort
steg mot oberoende från Sydafrika.

På järnvägsområdet levereras tele- och
signalutrustning till järnvägen i Botswana.
För TAZARA-jämvägen har järnvägsvag-
nar levererats från företag i Zimbabwe. I
Beira-korridoren och i hamnen i Beira på-
går stora upprustningsarbeten, liksom i
Dar es Salaams hamn. Arbetena omfattar
reparation av hamnanläggningar, banval-
lar, spår och väg. Planer finns för återupp-
byggnad av Lobito-korridoren när säker-
hetssituationen tillåter.

På energiområdet har studier gjorts om
kraftöverföring från Mozambique till Ma-
lawi. Betydande och uppmärksammade
svenska insatser har gjorts för återupp-
byggnaden av det brandskadade zambiska
kraftverket Kafue Gorge, liksom utbild-
ningsinsatser dit.

Svenskt bistånd har också gått till insat-

ser inom naturresursområdet, bl.a. till
uppbyggnad av en regional genbank.

Under budgetåret 1992/93 utbetalades
160 miljoner kronor. Den utgående reser-
vationen uppgick till 111 miljoner kronor.

Östra Afrika

Inom anslagsposten har tidigare även regi-
onalt samarbete i övriga Afrika finansie-
rats. Under budgetåret 1992/93 utbetala-
des 24 miljoner kronor för tre insatser.
Målsättningen har varit att ge stöd till regi-
onal samverkan, särskilt i östra Afrika.

Sverige har sedan länge gett stöd till
den östafrikanska utvecklingsbanken,
EADB. Just nu genomförs en översyn som
skall ta ställning till eventuellt fortsatt
svenskt stöd till banken.

Svenska bidrag har också givits till den
regionala samarbetsorganisationen på Af-
rikas hom, IGADD, huvudsakligen för
miljöinsatser. Organisationen lever en tyn-
ande tillvaro. För att underlätta återkoms-
ten för hemvändande flyktingar i Afrikas
hom ges stöd även till utbildningsinstitu-
tionen African Educational Trust (AET).
Detta stöd är nytt.

Under 1993 har andra regionala initiativ
tillkommit vilka framöver kommer att få
bidrag från denna anslagspost. Dit räknas
Organization for AFrica (OAU) och Global
Coalition for Africa (GCA).

147

Biståndsinsatser i Väst-,
Central- och Nordafrika

Väst- och Centralafrika

Väst- och Centralafrika är ett mycket hete-
rogent område, som inkluderar Nigeria,
Afrikas folkrikaste nation, huvuddelen av
kontinentens oljeproducenter, Sahellän-
dema och de fransktalande länderna, vil-
kas valuta är konvertibel mot den franska
francen.

Flera länder har under 1992 och 1993
genomgått eller inlett en politisk reforme-
ring med demokratisk inriktning. För när-
varande pågår en översyn över biståndet
till Central- och Västafrika. Resultatet av
denna kommer att ligga till grund för det
fortsatta samarbetet med regionen.

Konflikten i Liberia har fortsatt med

mycket blodiga inbördesstrider och mil-
jontals människor har tvingats fly till
grannländerna.

Sverige har bidragit med personal från
Räddningsverket som på uppdrag av FN:s
flyktingkommissarie (UNHCR) har plane-
rat upprättandet av flyktingläger på grän-
sen till Sierra Leone. Inbördeskriget i Libe-
ria har också spritt sig över gränsen till
södra Sierra Leone. Därtill beräknas Sierra

Leone ha tagit emot ca 1,5 miljoner liberi-
anska flyktingar. Även Elfenbenskusten
och Guinea har tagit emot stora grupper
flyktingar från Libera.

Nigeria, som är Väst- och Centralafrikas
stormakt, har sedan landets självständig-
het präglats av etnisk/religiösa motsätt-
ningar och kupper. Valet 1993 ogiltighets-
förklarades av Babaougida-regimen då det
stod klart att den kandidat man givit sitt

stöd skulle förlora. Nigeria har den största
truppen i ECOMOG och är näst intill egen
part i Liberiakonflikten.

I Togo pågår det sedan 1992 en general-
strejk i protest mot presidentens självsvål-
dighet. Man uppskattar att ca 200 000 to-
goleser har flytt till grannländerna Ghana
och Benin.

Inbördeskriget mellan folkgrupperna
huter och tutsis i Rwanda har intensifie-
rats under 1992 och man uppskattar anta-
let flyktingar till ca 1 miljon. Under våren
1993 har fredsförhandlingar inletts under
tanzanisk medling.

Burundi genomförde i juni 1993 fria val
till presidentämbetet och parlamentet,
med resultat att oppositionspartiet FRO-
DEBU tog över makten i landet. Sverige
lämnade bidrag till valprocessen, bl.a. ge-
nom att sända valobservatörer till valen.
Under hösten 1993 skedde ett kuppförsök i
Burundi, som medförde att över 600 000
flytt landet. Sverige har bidragit till att
återställa demokratin.

I Gambia stödjer Sverige OAU:s center
för mänskliga rättigheter som ligger i Ban-
jul.

Sahelprogrammet, omfattande Niger,
Burkina Faso och Senegal, som inleddes
1983, håller på att utvecklas. I syfte att för-
enkla och effektivisera det svenska stödet
till miljöinsatser i Västafrika planeras en
omläggning av programmet.

Flera länder i regionen är mycket skuld-
tyngda och ingår i Världsbankens SPA-
samarbete, Special Programme of Assis-
tance. Inom ramen för detta förefaller det
möjligt, och ibland även tillrådligt, att

148

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

SIDA ser till även dessa länders förutsätt-
ningar att få betalningsbalansstöd.

De enskilda organisationernas arbete,
både inom katastrofhjälp och utvecklings-
samarbete, utgör ett mycket viktigt inslag
i Sveriges insatser. De svarar för en stor del
av beloppet. Zaire är ett av Sveriges äldsta
missionsländer och är jämte Etiopien, Tan-
zania och Kenya än idag det land som
hyser flest missionärer som arbetar med
bistånd.

Nordafrika

Länderna i Nordafrika ingår i den arabiska

kultursfären där islam, både socialt och
politiskt spelar en mycket stor roll. På flera
ställen har fundamentalismen vuxit sig allt
starkare.

Tre frågor har dominerat den politiska
och ekonomisk/sociala situationen i regio-
nen, säkerhetsläget, Västra Sahara och
Lockerbiekatas trofén.

I Algeriet är det interna säkerhetsläget
mycket allvarligt. Det har präglats av
terrordåd och sabotage, utförda av extre-
mistiska fundamentalister. Samhällsdebat-
törer mördas och armén har ofta satts in
för att förfölja fridsstörarna. Förutsättning-
en för att landet skall nå fram till politisk
stabilitet är dock att man får ordning på

Biståndet till Väst-, Central- och Nordafrika, utbetalningar 1992/93, mkr
	SIDA	Sarec	BITS	Swedecorp	Total
Guinea-Bissau	60,0	-	0,081	0,128	60,209
Kap Verde	85,0	-	0,305	-	85,305
Algeriet	2,2	-	1,404	-	3,604
Benin	0,6	-	-	-	0,6
Burkina Faso	4,9	-	0,421	-	5,321
Elfenbenskusten	1,7	-	0,1	-	1,8
Egypten	3,3	-	13,527	0,001	16,828
Gabon	0,03	-	-	-	0,03
Ghana	6,3	-	23,168	-	29,468
Guinea	9,1	-	0,069	-	9,169
Liberia	4,7	-	-	-	4,7
Marocko	0,1	-	5,033	0,146	5,279
Mauretanien	0,8	-	-	-	0,8
Niger	0,6	-	-	-	0,6
Nigeria	0,8	-	0,637	-	1,437
Rwanda	21,7	-	-	-	21,7
Senegal	2,5	-	0,506	-	3,006
Sierra Leone	5,7	-	0,134	-	5,834
Tchad	4,0	-	-	-	4,0
Tunisien	4,7	-	10,636	0,942	16,278
Zaire	26,4	-	-	-	26,4
Västsahara	-	-	-	-	-
	Summa 245,13		56,021	1,217	302,368

149

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

ekonomin och kan ta sig ur det tillstånd
man befinner sig i. Statsledningen har satt
upp årsskiftet som gräns för sitt eget man-
dat, varefter landet skall styras av en över-
gångsregering.

Territoriet Västra Sahara är den andra
dominerande frågan i regionen. Den tidi-
gare utlysta folkomröstningen i Västra
Sahara om områdets framtida status har
ännu inte förverkligats. Marocko har stor
del i att processen har förhalats. Nu har
dock ett forum för dialog mellan den
marockanska regeringen och ledningen för
Polisario etablerats. Efter påstådda ankla-
gelser om oegentligheter beträffande an-
vändandet av biståndsmedel har det
svenska stödet till Västra Sahara hållits
inne under året. En utredning har dock
givit vid handen att dessa påståenden icke
varit helt grundade.

Libyens vägran att efterkomma kravet
på att utlämna två libyer som misstänks
ha installerat den bomb som orsakade
Lockerbiekatastrofen, är fortfarande en
stor fråga. För Libyens del är det nödvän-
digt att komma ur det järngrepp som lan-
det försatts i på grund av sanktionerna.
Situationen påverkar dessutom Libyens
förhållande till grannstaterna Egypten och
Tunisien.

Sverige lämnar bistånd till Algeriet,
Egypten, Marocko och Tunisien, samt till
flyktingar i Västsahara. Biståndet består
huvudsakligen av samarbete genom BITS,
Swedecorp och svenska enskilda organisa-
tioner.

150

Katastrofinsatser i

Somalia och Sudan

Somalia

I Somalia har situationen stabiliserats un-
der våren 1993. Säkerhetsläget har förbätt-
rats med undantag för södra delen av hu-
vudstaden Mogadishu. Skördarna har
varit så goda att någon mathjälp utifrån
inte längre behövs. Massvälten har över-
vunnits och hjälpinsatserna befinner sig nu
i en övergångsfas från katastrof- till åter-
uppbyggnadsbistånd. Under vintern
1992/93 ordnade FN tre konferenser i Ad-
dis Abeba, Etiopien, om den humanitära

och politiska situationen i Somalia. Vid
den sista, i mars 1993, kom de politiska
representanterna överens om att bl.a. inrät-
ta lokala och regionala råd runt om i So-
malia. I september hade lokala råd inrät-
tats i hälften av de 77 distrikten utom
norra Somalia som har förklarat sig själv-
ständigt.

Bistånd genom SIDA

Katastrof- och återuppbyggnadshjälpen
har under året kanaliserats via framför allt
FN:s barnfond (UNICEF) och jordbruks-

Bam väntar på ett mål mat i byn Bardera i Gedo provinsen. Maten är Unimix är en tjock högprotein-välling,
en av de få matprodukter som inte stjäls. Foto: Heldur Netocny, Bazzar.

151

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

och livsmedelsorganisation (FAO) inom
ramen för FN:s katastrofappeller för Afri-
kas Hom, Internationella Röda korskom-
mittén, Lutherhjälpen, EFS, brittiska Räd-
da Barnen och International Aid Sweden.
Den svenska FN-beredskapsstyrkans spe-
cialenhet för katastrofhjälp, Swedrelief, har
deltagit i UNICEF:s hjälpprogram.

Totalt har under 1992/93 160,1 miljoner
kronor utbetalats.

Övrigt bistånd

Liv- och Fredsinstitutet har bidragit till
den pågående försoningen i Somalia ge-
nom sitt arbete med konferenserna i Addis
Abeba, stöd till klanäldstes försoningskon-
ferenser i norra och södra Somalia och eta-
blerandet av lokala och regionala råd i lan-
det. Institutet har hittills tilldelats 8
miljoner kronor för sitt arbete med förso-
ningsprocessen.

Bistånd genom Sarec

Sarec:s samarbete med Somalia utgörs nu-
mera huvudsakligen av stöd om samman-
lagt 4,5 miljoner kronor till somaliska fors-
karstuderande i Sverige.

Övrigt

Sverige bidrar till FN:s Somaliainsats
(UNOSOM) med ett fältsjukhus i Moga-
dishu. Sjukhuset restes i januari 1993 och
har svarat för en viktig del av sjukhuska-
paciteten inom Somaliainsatsen.

Under budgetåret 1992/93 har Somalia
och somalier på flykt i grannländerna till-
delats omkring 174 miljoner kronor. Sedan
inbördeskriget blossade upp 1991 har
Sverige avsatt sammanlagt 316 miljoner
kronor till Somalia.

Sudan

Sudan är för närvarande det mest oroande
inslaget i utvecklingen på Afrikas Hom.
Kriget mellan den av fundamentalismen
inspirerade militärregimen i norr och
SPLA-gerillan, i det huvudsakligen kristna
södem, har resulterat i en humanitär kata-
strof i södra Sudan. Situationen har ytterli-
gare komplicerats till följd av splittring
inom SPLA framför allt beträffande huru-
vida man ska kämpa för ett självständigt
södem eller en konfederation med Khar-
toum. Fredsansträngningama under nige-
rianskt ordförandeskap, den s.k. Abuja-
processen, har hittills inte lett till något
genombrott.

Katastrofbistånd

De svenska bidragen kanaliseras framför
allt via FN:s flyktingkommissarie (UNH-
CR), Världslivsmedelsprogrammet (WFP)
samt FN:s banrfond (UNICEF) som ett
svar på FN:s katastrofprogram för Afrikas
Hom, och svenska enskilda organisatio-
ner: Röda korset, Erikshjälpen, Internatio-
nal Aid Sweden samt PMU. Sverige är den
sjätte störste givaren till FN:s program.
Under budgetåren 1991/92 och 1992/93
har Sudan tilldelats ca 136 miljoner kronor.
Totalt utbetalat under 1992/93 ca 35,1 mil-
joner kronor.

Bistånd genom enskilda
organisationer

Endast några få svenska enskilda organisa-
tioner arbetar i Sudan. International Aid
Sweden och Pingstmissionens U-lands-
hjälp arbetar i södra Sudan. Rädda Barnen
stöder bl.a. handikappade barn i Kharto-
um, skolor för flyktingbarn och insatser för
sudanesiska flyktingar i grannländerna.

152

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

En kvinna hjälper sitt barn att äta vid en utspisningsplats i byn Gof
Gaddud. Foto: Heldur Netocny, Bazaar.

Bistånd genom BITS

BITS inriktar sig på att befästa redan ge-
nomförda insatser inom det tekniska sam-
arbetet som är koncentrerat till energi, häl-
sovård och industri. Under budgetåret
betalades 450 000 kronor ut och därmed är
totalsumman hittills 25 miljoner kronor.
Under året deltog en sudanes i en kurs om
vattenvård.

153

Asien

Asien representerar en heterogen samling
länder där det finns exempel på såväl dy-
namisk utveckling som utbredd fattigdom.
Kontinenten har sju av de snabbast växan-
de ekonomierna i världen liksom också
världens fattigaste räknat i BNP per capita.
Den har över dubbelt så många absolut
fattiga som hela Afrika. I Asien bor närma-
re 60 % av världens befolkning. De folk-
riksate länderna, Kina och Indien, repre-
senterar närmare 40 %.

Många länder i Sydostasien utvecklas i
snabb takt till industriländer. Sydkorea,
Singapore, Hongkong och Taiwan får nu
efterföljare. Malaysia, Indonesien, Thai-
land har haft en stark ekonomisk utveck-

ling under senare år. Den snabbaste ekono-
miska tillväxten har Kina svarat för,

särskilt då kustregionen. I Indokina sker en
successiv omläggning av politiken i rikt-
ning mot marknadsekonomi. Tillväxten
och den modema sektorns utvecklig ska-

par också problem med urbanisering och
ökade miljöföroreningar.

Sydasien hyser det största antalet abso-
lut fattiga i hela världen. Tillväxten har
ökat mer än befolkningsutvecklingen, men
de fattigaste länderna som Afghanistan,
Bangladesh och Nepal har en alltför låg
tillväxt för att kunna åtgärda fattigdoms-
problemen. I några länder finns interna
oroshärdar som äventyrar den långsiktiga
utvecklingen. Kvinnornas levnadsvillkor
är på vissa håll ytterst svåra.

Upplösningen av Sovjetunionen har
givit upphov till nya självständiga stater.
Flera länder i Centralasien har karaktär av
u-länder.

Under 1992 genomfördes en Asien-
studie med syftet att ge en plattform för
överväganden om svenskt bistånd i Asien.
SIDA bedriver ett omfattande samarbete
framför allt med programländerna Indien,
Bangladesh, Sri Lanka, Laos och Vietnam.
Bistånd i form av katastrofhjälp ges till
bl.a. Afghanistan, Pakistan och Kambodja.
Flera av BITS större samarbetsländer finns
i Asien. Kina och Indien är stora mottagare

Biståndet till Sydasien, utbetalningar 1992/93, mkr

Land		SIDA	BITS	Sarec	Swedecorp	Totalt
Bangladesh		254,3	1,8	-	-	256,1
Indien		391,3	2,9	1,1	0,9	396,2
Sri Lanka		71,9	2,2	11,0	2,3	87,4
Övriga länder
Afghanistan		100,6	-	-	-	100,6
Pakistan		13,0	9,1	3,5	-	25,6
Nepal		10,9	0,4	-	0,1	11,4
	Summa	842,0	16,4	15,6	3,3	877,3

154

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

MONGOL ET

YEMEN

INDONESIEN

FILIPPINERNA

av u-krediter. Närmare hälften av BITS
utbetalningar inom tekniskt samarbete går
till länder i Asien. Tekniskt samarbete be-
drivs med totalt åtta länder, varav de
största är Filippinerna, Pakistan, Thailand,
Kina och Malaysia. Sarec bedriver forsk-
ningssamarbete med Sri Lanka, Indien,
Vietnam. Swedecorp främjar näringslivs-
utveckling och kommersiellt samarbete
mellan företag huvudsakligen i Indien, Sri
Lanka och Vietnam. I Filippinerna fortsät-

ter projektverksamhet och samarbete
har även inletts med Kina och Nepal.

Tabellerna nedan sammanfattar det
svenska biståndet till de större mottagar-
länderna.

Biståndet till Ost- och Sydostasien, utbetalningar 1992/93, mkr

Land		SIDA	BITS	Sarec	Swedecorp	Totalt
Laos		128,1	0,8	-	-	128,9
Vietnam		318,4	3,4	8,1	1,0	330,9
Övriga länder
Kambodja		35,6	-	-	-	35,6
Filippinerna		12,9	58,6	-	2,3	73,8
Indonesien		3,8	3,0	-	-	6,8
Thailand		8,7	3,6	-	-	12,3
Malaysia		2,1	17,5	0,7	0,7	21,0
Kina		0,4	245,2	0,4	1,4	247,5
	Summa	510,1	332,1	9,2	5,4	856,8

155

Bangladesh

Mer än 70% av befolkningen lever direkt eller indirekt av inkomster från jord-
bruket. Drygt hälften lever under denfattigdomsgräns som FN definierat. Det
svenska biståndet är framför allt inriktat på landsbygdsutveckling. Ett projekt
är att ge krediter till fattiga människor. Låntagarna, som huvudsakligen är
kvinnor, får därigenom säkrare inkomster och en bättre levnadssituation.

Yta.................................................144 000 km² (1991)

Befolkning.........................................110 milj. (1991)

Befolkningstillväxt/år.........................2,2% (1980-91)

Andel läskunniga

män.............................................................47%

kvinnor.........................................................22%

Förväntad medellivslängd vid födseln

män ...........................................................53 år

kvinnor........................................................52 år (1991)

Dödlighet, barn under 5 år............... 18% (1990)

BNI/invånare....................................220 USD (1991)

Totalt bistånd, andel av BNI 7% (1991)

Skuldtjänstkvot ....................................17% (1992)

Industri 9,8%

Tjänste och
service 33,7%

Jordbruk 56,5%

156

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Ekonomi, politik och
samhälle

Bistånd

Offentligt nettobistånd/person
1991, USD

Bangladeshs livsnerv är jordbruket. De
årliga översvämningarna är avgörande för
jordbruksproduktionen men skapar också
tidvis katastrofer. Mer än 70 % av befolk-
ningen lever direkt eller indirekt av in-
komster från jordbruket. Bangladesh är ett
av världens fattigaste och mest tättbefolka-
de länder med en befolkningstillväxt på
drygt 2 %. Jordfördelningen är skev och
den lokala politiska makten finns ofta
hos jordägarna. Drygt hälften av landets
befolkning lever under den av FN definie-
rade fattigdomsgränsen. Spädbarnsdöd-
ligheten är hög.

En lyckad ekonomisk politik med bl.a.
avsevärda liberaliseringar på handelns
område har lett till att valutareserven har
ökat väsentligt, budgetunderskottet däm-
pats och att valutan är på väg att göras
fullt konvertibel. Den stora utmaningen
för regeringen är att få igång tillväxten
genom ökande investeringar samt att ef-
fektivisera den offentliga sektorn. Konfek-
tionsindustrin har expanderat kraftigt, och
under budgetåret 1993/94 kommer lan-
dets regering att satsa mer på de sociala
sektorerna, främst utbildning och hälsa.
Tillväxten i ekonomin förväntas bli 5 %.

Totalt...............................................15,9

Sverige..............................................0,3

Bistånd från Sverige, utbetalningar
1992/93, mkr

SIDA total.......................................254,4

BITS...................................................1,8

Sarec....................................................-

Swedecorp...........................................-

Summa 255,2

Mänskliga rättigheter,
demokrati

Bangladesh är en parlamentarisk demo-
krati. De demokratiska institutionerna har
endast verkat under två år och arbetet i
parlamentet och rollfördelning mellan re-
gering och opposition är fortfarande i sin
linda.

Situationen för de mänskliga rättighe-
terna har förbättrats sedan den demokra-
tiskt valda regeringen tillträdde, även om
många kanske hoppats att utvecklingen
skulle gå snabbare. Pressen är i stort sett

fri. Säkerhetslagstiftningen är fortfarande i
kraft trots regeringens vallöfte att avskaffa
den. Rättssäkerheten kan dock sägas vara
relativt god.

Många organisationer som är verksam-
ma i landet, koncentrerar sig på rättshjälp
och aktiva insatser för mänskliga rättighe-
ter riktade till den fattiga landsbygdsbe-
folkningen.

Stamfolkens situation i Chittagong Hill
Tracts är fortfarande oviss och grundkon-
flikten om deras rättigheter till framför allt
land och självbestämmande består. Reger-
ingen har dock inlett en politisk dialog
med gerillarörelsen och vapenvila råder.

Militärutgifter, hotbild
och väpnade konflikter

Bangladeshs försvarsutgifter har i stort sett
legat stilla under den senaste tioårsperio-
den och utgör fortfarande ca 1,5 % av BNP.
Landet är inte utsatt för något säkerhets-
politiskt hot från omgivande länder.

157

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Biståndet - givare och
administration

Biståndet utgör 8-10 % av Bangladeshs
BNP. Införandet av mervärdesskatt har
möjliggjort en ökad egenfinansiering av
utvecklingsbudgeten, 27 %. Utnyttjande-
graden av svenskt bistånd var under bud-
getåret 1992/1993 hög. Bangladeshs rege-
ring har en tydlig strävan att ytterligare
effektivisera utnyttjandet av biståndet
inom de svenska samarbetssektorema.

Bangladeshs ekonomi är biståndsbero-
ende. De största givarna är Världsbanken,
Asiatiska utvecklingsbanken och Japan,
följt av USA och Canada. Sverige bidrar
endast med en mindre andel av det totala
biståndet till landet.

Bistånd genom SIDA

Utvecklingssamarbetet med Bangladesh
genom SIDA regleras av ett tvåårigt sam-
arbetsavtal förbudgetåren 1993/94 -1994/95.
Biståndet är koncentrerat till landsbygds-
utveckling med delkomponenterna syssel-
sättning, undervisning och hälsa. Biståndet
är inriktat på att förbättra de sociala villko-
ren för de fattigaste människorna.

Sveriges bistånd

Biståndet genom SIDA dominerar, men
BITS och Swedecorp har ett visst begränsat
samarbete med Bangladesh. Ett flertal
svenska enskilda organisationer är verk-
samma i landet. Totalt betalades 256,1 mil-
joner kronor ut till Bangladesh under bud-
getåret 1992/93.

Landsbygdsutveckling

Det största projektet inom landsbygdsut-
vecklingen är Grameen Bank som ger kre-
diter till fattiga människor. Projektet är
framgångsrikt och har bidragit till att lån-
tagarna - drygt 90 % kvinnor - fått säkrare
inkomster och en bättre levnadssituation.
Sverige stöder vidare satsningar på infra-
struktur, vattenregleringar, invallningar av
risfält och sysselsättningsskapande verk-
samheter.

Hälsovård

Svenskt bistånd lämnas till ett UNICEF-
samordnat immuniseringsprogram som
har varit framgångsrikt med en hög täck-
ningsgrad. Sverige stöder även försörjning
av basläkemedel till primärhälsovården
samt en klinik för familjeplanering.

Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt	1992/93	1993/94
Anslag	140,0	120,0
Ingående reservation	78,0	19,0
Summa	218,0	139,0
Fördelning	Utbetalt 1992/93	Planerat 1993/94
Landsbygdsutveckling	118,0	66,2
Hälsovård	63,0	42,4
Undervisning	17,0	29,2
Konsultfond	0	1,0
Summa	198,0	139,0

Undervisning

Sverige stöder i samfinansiering med
Världsbanken ett projekt för att öka intag-
ningen till och höja kvaliteten på primär-
skolan med särskild inriktning på att öka
flickornas deltagande. Ett femårigt avtal
har ingåtts under förutsättningen att Bang-
ladesh kontinuerligt ökar den egna
medelstilldelningen till primärskolan.

Bistånd utanför landramen

Ett omfattande arbete bedrivs av ett antal
svenska och bangladeshiska enskilda
organisationer med huvudinriktning på

158

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Det största projektet inom
landsbygdsutvecklingen ger
krediter till fattiga människor.
Låntagarna, som till största
delen är kvinnor, har därmed
kunnat skaffa sig säkrare in-
komster och har fått en bättre
levnadssituation.

Foto: Heldur Netocny, Bazaar

fattigdomsbekämpande insatser och kvin-
noprogram. Detta stöd uppgick till 51,3
miljoner kronor.

Katastrofbistånd

Katastrofbistånd om 1,5 miljoner kronor
utbetalades under budgetåret 1992/93.

Bistånd genom BITS

BITS verksamhet i landet begränsar sig till
bangladeshiskt deltagande i dess interna-
tionella kurser.

Bistånd genom Swedecorp

Swedecorp bedriver viss näringslivsstöd-
jande verksamhet.

159

Indien

Utvecklingssamarbetet är främst inriktat på landsbygdens fattiga grupper,
genom hälso- och utbildningsprojekt, skogs- och markvård och miljösatsningar.
Stödet till byskogsbruken utvärderades 1992 och krav på stora förändringar
ställdes för fortsatt svenskt stöd. Inom energisamarbetet har svenska regeringen
beslutat om stöd till ett kraftöverföringsprojekt i delstaten Maharashtra.

•Patna

Gujarat

Bengaliska

CochinN

' »Hyderabad

Andhra Pradesh

Jaipur*

Rajasthan

t^handigarh^.SlJ"¹³ *\ ...

k Ä.DELHI <
&•••*:, å ^Uttar

>Agra Pradesh
»Lucknow
/ •Kanpur

,• Varanasi*

PAKISTAN

Arabiska

200 400 600 800 1000

Lackadiverna

INDISKA

MALDIVERNA

MALS*

km
	VA
£

Karta: Stig Soderiind.

Yta

3.288 OOOkm² (1991)

Befolkning
Befolkningstiliväxt/år

866 milj. (1991)

2,1% (1991)

Andel läskunniga

män.............................................................62% (1990)

kvinnor.........................................................34%

Förväntad medellivslängd vid födseln

män

............................................................60 år

Andel av arbetskraft

Industri 11%

Tjänste och
service 27%

Jordbruk 62%

kvinnor

60 år

Dödlighet, barn under 5 år 14,2% (1990)

BNI/invånare................................. 310 USD (1992)

Totalt bistånd, andel av BNI 1,1% (1991)

Skuldtjänstkvot ....................................26% (1992)

160

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Ekonomi, politik och
samhälle

Indien är en regional stormakt som har
hög teknologisk kompetens samtidigt som
man har en stor grupp mycket fattiga.
Jordbruket är fortfarande den domineran-
de sektorn i ekonomin vad gäller syssel-
sättningen men industrisektorn har expan-
derat kraftigt på senare år. Tillväxten har
dock inte varit tillräckligt stark för att kun-
na ge sysselsättning åt den snabbt växande
arbetskraften. Den kraftiga befolknings-
ökningen utgör ett hårt tryck på landets
resurser.

Inrikespolitiskt har det gångna året va-
rit händelserikt. Rivningen av den 400 år
gamla moskén i Ayodya i december 1992
ledde till svåra sammanstötningar mellan
hinduer och muslimer på flera håll i lan-
det, med många dödade som följd. Flera
städer har också utsatts för bombattentat.

Under budgetåret 1992/93 fortsatte
regeringen det omfattande ekonomiska
strukturanpassningsprogrammet. Utrikes-
handeln har ytterligare avreglerats, växel-
kursen tillåtits flyta, och utländska investe-
ringar välkomnas inom flera områden.
Regeringen har vidare gett signaler om att
vilja öka insatserna inom de sociala sekto-
rerna.

Försvarsutgiftema utgör en fortsatt stor
andel av statsutgifterna (ca 15 %) och
drygt 3 % av BNP. Bakgrunden är dels en
rad interna konflikter, dels de spända för-
hållandena till vissa grannstater, främst
Pakistan.

Bistånd

Offentligt nettobistånd/person
1991, USD

Totalt................................................3,2

Sverige............................................0,07

Bistånd från Sverige, utbetalningar
1992/93, mkr

SIDA total ......................................390,4

BITS...................................................2,9

Sarec.................................................1,1

Swedecorp........................................0,9

Summa 395,3

fri. Avståndet mellan den formella situa-
tionen och vardagsrealitetema är dock
stort. Rättssäkerheten är alltför ofta bero-
ende på samhällsställning och tillgång till
pengar. Regeringen har nyligen föreslagit
inrättandet av en nationell kommission för
bevakning av de mänskliga rättigheterna.

Biståndet - givare och
administration

Indien får förhållandevis litet utvecklings-
bistånd per invånare trots att landet har en
av världens lägsta inkomster per capita.
De multilaterala organisationerna är de
största givarna. Sverige står för en ringa
del av det totala biståndet till Indien.

Mänskliga rättigheter,
demokrati

Indien är en parlamentarisk demokrati
med allmän och lika rösträtt. Enligt grund-
lagen existerar yttrande-, mötes- och reli-
gionsfrihet och ingen får diskrimineras på
grund av kön eller kast. Vidare är pressen

Sveriges bistånd

Sveriges biståndssamarbete med Indien
inleddes 1953, och 1972 tillkom det första
samarbetsavtalet.

Förutom SIDA är även biståndsorgan
som BITS, Swedecorp och Sarec samt en-
skilda organisationer verksamma i landet.

161

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Bistånd genom SIDA

Utvecklingssamarbetet med Indien genom
SIDA regleras av ett tvåårigt samarbetsav-
tal för budgetåren 1992/93 -1993/94. Sam-
arbetet är främst inriktat på landsbygdens
fattiga grupper, genom hälso- och utbild-
ningsprojekt, skogs- och markvård och
miljösatsningar. Dessutom finns det ett
samarbete på energiområdet.

Skogs- och miljövård

Samarbetet inom skogs- och markvård
avser främst stöd till byskogsbruken i
Orissa och Tamil Nadu. Detta stöd utvär-
derades 1992 och slutsatsen blev att stora
förändringar var nödvändiga för ett fort-

satt svenskt stöd. Sverige stöder även ett
markvårdsprojekt i Rajasthan och ett
skogsodlarkooperativ.

Hälsovård

Stödet till hälsovården domineras av ett
immuniseringsprogram för mödrar och
barn via FN:s barnfond (UNICEF). En
minskning av bamadödligheten har note-
rats, vilket till en del tillskrivs program-
met. Vidare ingår stöd till de nationella
lepra- och tuberkulosprogrammen liksom
ett bilateralt bamavårdsprogram.

UNICEF leder dricksvattenprojekt som
stöds av Sverige som omfattar dels ett na-
tionellt program för dricksvatten med om-
givningshygien, dels ett projekt i Rajasthan
med betoning på vattenburna sjukdomar.

Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt	1992/93	1993/94
Anslag	415,0	345,0
Ingående reservation	170,0	225,0
Summa	585,0	570,0
Fördelning	Utbetalt	Planerat
	1992/93	1993/94
Skogs- och miljöprogram 126,6		101,0
Hälsovård	136,2	145,0
Undervisning	17,5	25,0
Vatten och sanitet	65,4	64,0
Energisamarbete	9,7	152,0
Konsultfond och övrigt	4,5	49,0
Summa	359,8	536,0
Utgående reservation	225,0	34,0
Utom landramen
Enskilda organisationer	24,7
Katastrofbistånd	0,8
Särskilda program	1,3
Miljö	3,8
Summa	30,6
Totalt SIDA	390,4

Undervisning

I undervisningstödet ingår två primärun-
dervisningsprojekt i Rajasthan. Program-
men har rönt stort intresse och gett bra
resultat.

Energisamarbete

Landramsmedel om 715 miljoner kronor
ingår i Uri-projektet. Stöd till kraftöverfö-
ringsprojekt, minikraftverk och energispa-
rande utgör de övriga delarna i energisam-
arbetet.

Utanför landramen

Utanför landramen ges bl.a. stöd till
svenska enskilda organisationer samt till
indiska organisationer för insatser som
avser byskogsbruk, dricksvatten och miljö-
aktiviteter.

Bistånd genom BITS

Energisamarbetet med Indien domineras
av Uri-kraftverket i Kashmir som avtala-
des hösten 1989. Förutom 715 miljoner

162

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

I biståndet till Indien ingår två primärundervisningsprojekt, som rönt stort intresse.
Foto: Charlotte Thege, Bazaar.

kronor av landramsmedel ingår Svensk
Exportkredit- och BITS-krediter på 1 300
respektive 1 400 miljoner kronor samt en
kredit från nordiska investeringsbanken
och brittiskt bistånd. Störningar i genom-
förandet har uppstått på grund av säker-
hetsproblem i området.

Regeringen beslutade nyligen om
svenskt stöd till ett kraftöverföringsprojekt
i delstaten Maharashtra. Förutom en ut-
vecklingskredit om 535 miljoner kronor
ingår SIDA-stöd om 215 miljoner kronor
samt exportkredit om 250 miljoner kronor.

Indien är en av de största mottagarna
av u-krediter. Den totala kreditvolymen
uppgick budgetåret 1992/93 till 3 258 mil-
joner kronor. Inom ramen för BITS interna-
tionella kurser deltar varje år ett betydan-
de antal indier. Under 1992/93 deltog 45

indier till en total kostnad om 2,9 miljoner
kronor.

Bistånd genom Sarec

Forskningssamarbetet med Sarec sker
främst på områdena bioteknik och förny-
bara energikällor. Samarbetets tyngdpunkt
ligger på att främja resultatinriktad forsk-
ning av ömsesidigt intresse. Ett problem
har dock varit den långsamma indiska
byråkratin som inneburit förseningar i ge-
nomförandet av projekt.

Bistånd genom Swedecorp

Swedecorp bedriver bl.a. näringsfrämjan-
deverksamhet i Indien.

163

Laos

Sedan vattenkraftverket Xeset färdigställdes 1991, är upprustningen av riksväg 13
den största enskilda svenska insatsen. Det bristfälliga vägnätet är ett stort hinder
för landets utveckling mot marknadsekonomi. Förutom vattenkraften är skogen
Laos största naturresurs och två skogsföretag har byggts upp med svenskt bistånd.

Yta

236 800km² (1991)

Befolkning.........................................4,3 milj.

Befolkningstillväxt/år ....................... 2,7%

(1991)

Andel läskunniga

män.............................................uppgift saknas

kvinnor........................................uppgift saknas

Förväntad medellivslängd vid födseln

män............................................................49år (1991)

kvinnor........................................................52 år (1991)

Dödlighet, barn under 5 år..............15,2% (1990)

BNI/invånare................................ 220 USD (1991)

Totalt bistånd, andel av BNI 12,8% (1991)

Skuldtjänstkvot ..................................... 9% (1991)

164

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Ekonomi, politik och
samhälle

Bistånd

Offentligt nettobi stånd/person

Laos är ett av världens fattigaste länder.
Huvuddelen av befolkningen är natura-
hushållande bönder. Skörden av ris, den
viktigaste grödan, ökade 1992 efter en ned-
gång året innan. I vissa provinser, främst i
norr, uppstod dock brist på ris på grund
av torka.

I mitten av 80-talet övergavs planeko-
nomin och en ekonomisk reformprocess
inleddes i riktning mot marknadsekonomi.
Detta har bl.a. inneburit privatisering av
statliga företag, avskaffande av olika sub-
ventioner, fri prissättning, införande av en
marknadsmässig växelkurs, främjande av
privata investeringar m.m. I detta syfte har
ett antal nya lagar om bl.a. privata investe-
ringar, skiljedom, och nyttjanderätt till jord
utarbetats. Ett resultat är en markant ök-
ning av antalet utländska investeringar
under senare tid, bl.a. inom bankväsende,
handel, skog och textilindustri. Den senare
har nu blivit den största exportnäringen.
Ekonomin har fortsatt att utvecklas posi-
tivt. Tillväxten 1992 uppgick till 7 %. In-
flationen har fortsatt att minska, och beräk-
nades till 6 %. Valutakursen är fortsatt
stabil, valutareserven har stärkts, och ut-
landsskulden är fortfarande jämförelsevis
måttlig. Världsbanken och Internationella
valutafonden (IMF) stöder reformproces-
sen genom lån och tekniskt bistånd. Under
året har IMF godkänt ett andra strukturan-
passningslån om 50 miljoner US dollar för
perioden 1993 -1995.

Trots en gynnsam ekonomisk utveck-
lingen kvarstår trängande behov att för-
bättra livsvillkoren för den stora folkmajo-
riteten på landsbygden. Ett stort hinder är
det synnerligen bristfälliga vägnätet vilket
gör stora delar av landet svårtillgängliga.
En betydande del av investeringsbudge-
ten, inklusive biståndet, har därför avsatts
för att förbättra vägnätet och andra kom-
munikationer. Ett annat prioriterat område

1991, USD

Totalt (1991)..................................33,3

Sverige (1991).................................3,3

Bistånd från Sverige, utbetalningar
1992/93, mkr

SIDA total ......................................128,8

BITS...................................................0,8

Summa 129,6

är utnyttjande av den avsevärda vatten-
kraftspotentialen, främst för export till
Thailand. Under det senaste året har ett
antal preliminära överenskommelser om
kraftprojekt ingåtts med utländska företag
och delvis med finansiering på kommer-
siella villkor.

På det utrikespolitiska området kan
man notera en försatt normalisering av
relationerna med grannländerna, och där-
med en gradvis minskning av det tidigare
stora beroendet av Vietnam. Kontakter
med Thailand har fortsatt att intensifieras,
och samarbetsavtal slutits på en rad olika
områden. Stor vikt läggs också vid kontak-
terna med ASEAN, där Laos sedan 1992
har observatörsstatus.

Mänskliga rättigheter,
demokrati

Laos är en enpartistat, och i den nya kon-
stitutionen som antogs 1991 fastslås att
kommunistpartiet är den ledande politiska
kraften. I valet till den lagstiftande natio-
nalförsamlingen kan i praktiken endast av
partiet godkända personer kandidera. En
del av dem som valdes in vid senaste valet
1992 var dock s.k. oberoende kandidater,
dvs. icke partimedlemmar. Yttrande-,
förenings- och andra rättigheter är starkt

165

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

beskurna och av FN:s konventioner om
mänskliga rättigheter har Laos endast un-
dertecknat barnkonventionen.

Läget beträffande de mänskliga rättig-
heterna har förbättrats i viktiga avseenden.
Den nya konstitutionen innebar att man
bröt med det tidigare styret via dekret och
administrativa beslut vilket gav utrymme
för ett betydande godtycke från myndig-
heternas sida. Nu skall landet styras med
lag, och ett omfattande lagstiftningsarbete
har inletts - ett steg i riktning mot större
rättstrygghet. Alla "omskolningsläger" lär
ha stängts. Endast ett fåtal politiska fångar
lär finnas kvar, av vilka tre är högre stats-
tjänstemän. Dessa dömdes 1992 till lång-
variga fängelsestraff efter att offentligt ha
kritiserat regimen och förespråkat fler-
partisystem.

Biståndet - givare och
administration

Det tidigare dominerande östbiståndet till
Laos har praktiskt taget upphört. Detta har
dock kompenserats av en relativt snabb
ökning av bistånd från väst, FN och andra
internationella organ. För närvarande be-
räknas biståndet totalt uppgå till nära 200
miljoner US dollar. De största bistånds-
givarna är Världsbanken, Asiatiska ut-
vecklingsbanken, Japan, Sverige, FN:s ut-
vecklingsprogram (UNDP) och Australien.

Den svaga förvaltningen och härvid
den skriande bristen på all sorts utbildad
personal utgör en kraftigt hämmande fak-
tor för effektivt genomförande av bistån-
det. Vissa svackor i effektiviteten i de
SID A-ledda insatserna har uppdagats un-
der de senaste åren bl.a. vad beträffar
transportsektorstödet. Här förefaller dock
efter en genomgripande omorganisation
en avsevärd förbättring ha inträtt. Brister
inom det nystartade stödet till mänskliga
rättigheter och demokrati har också påvi-
sats.

Sveriges bistånd

Det svenska Laos-biståndet omfattas
huvudsakligen av ett programlands-
samarbete i SIDA:s regi. Dessutom före-
kommer mindre SID A-stödda insatser via
enskilda organisationer samt ett begränsat
BITS-stöd genom laoters deltagande i BITS
internationella kurser. Totalt utbetalades
under budgetåret 1992/93 genom SIDA
och BITS ca 100 miljoner kronor.

Biståndet genom SIDA

Nu gällande samarbetsavtal för perioden
1991/92 -1992/93 har förlängts med ett år
till att gälla t.o.m. 1993/94. Ett högt
medelsutnyttjande präglar samarbetet och
för budgetåret 1992/93 utgjorde det 93 %.

SIDA-insatsema har hittills framför allt
koncentrerats till skogs-, energi- och trans-
portsektorerna.

T ransport sektorn

Ett svenskt vägstöd inleddes 1987 för att
öka den laotiska kapaciteten att planera,
bygga och underhålla vägar. Det nu aktu-
ella vägprojektet är den största enskilda
svenska insatsen sedan vattenkraftverket
Xeset färdigställdes 1991. Vägen utgör en
viktig del av den infrastruktur, som är
nödvändig för att effektivt kunna driva
utvecklingen i Laos mot marknadseko-
nomi vidare.

Konkret handlar projektet om upprust-
ning av riksväg 13, som leder mot Kina i
norr och som i sydost har förbindelse med
flera hamnstäder i Vietnam. Världsbanken
och Asiatiska Utvecklingsbanken svarar
för arbetet med de norra respektive södra
vägavsnitten och Sverige för en mellanlig-
gande vägsträcka om totalt 177 km. Förut-
om rådgivning och materiellt stöd till
själva vägbygget, omfattar SID A-åtagan-
det också utbildnings- och institutions-
uppbyggande insatser inom Laos trans-

166

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Hjulspåren vittnar om att inte bara tröga vattenbufflar trafikerar vägen. SIDA deltar i ett stort vägprojekt,
en viktig del av uppbyggnaden av infrastrukturen i Laos. Foto: Heldur Netocny, Bazaar.

portministerium samt till en vägskola, ett
projekteringsinstitut och en organisation
för landets vägunderhåll. Den tekniska
biståndskomponenten i biståndet har ut-
vecklats väl, inte minst vad beträffar väg-
skolan där hittills ca 200 tekniker har utbil-
dats.

Vägbygget däremot har drabbats av
betydande fördyringar på grund av att
man blivit tvungen att reparera delar av
den nybyggda vägen till en kostnad av 20
miljoner kronor. Efter en genomgripande
omorganisation flyter nu arbetet väl. Ge-
nom att insatsen tidsmässigt blir betydligt
längre än beräknat uppskattas fördyring
av projektkostnaderna till totalt 65 miljo-
ner kronor. Den slutgiltiga prislappen för
insatsen har nu satts till 275 miljoner kro-
nor.

Skogssektorn

Förutom vattenkraften är skogen för när-
varande Laos största naturresurs och
svenskt bistånd har sedan drygt 10 år till-
baka varit inriktat på att stödja ett uthålligt
utnyttjande av dessa resurser. Två skogs-
företag har tidigare byggts upp med
svenskt bistånd. Miljöaspekten har upp-
märksammats alltmer tillsammans med
kunskapsutveckling och institutionsupp-
byggnad i bl.a. följande insatser:

• rådgivning till laotiska skogsbruks-
myndigheter

• stöd till skogsvårdsutbildning

• skogsinventering/kartering

• identifiering för skyddsåtgärder av
ekologiskt känsliga skogsområden,
skogsplanteringar

167

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

• rådgivning för att generera högre in-
komster på landsbygden t.ex. vad be-
träffar avsättning för skogsprodukter,
alternativa grödor och modem bo-
skapsskötsel.

Vid SIDA:s årsgenomgång 1991 fanns flera
frågetecken om organisation, givarsam-
ordning, verksamhetens inriktning m.m.
Därför beslöts att under 1992 endast ingå
ett ettårigt nytt insatsavtal istället för ett
planerat fyraårigt. Friktion i samordningen
med givare såsom Världsbanken och Fin-
nida har börjat skönjas.

Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt	1992/93	1993/94
Anslag	110,0	100,0
Ingående reservation	23,0	10,0
Summa	133,0	120,0
Fördelning	Utbetalt	Planerat
	1992/93	1993/94
Energi	4,7	0
Hälsovård	0,5	11,0
Infrastruktur	77,0	50,0
Naturbruk	35,0	34,0
Förvaltningsbistånd	3,0	6,0
Kultur	2,0	3,0
Konsultfond	1,5	5,0
Summa	123,7	109,0
Utgående reservation	10,0	1,0
Utom landramen
Demokrati, mänskliga
rättigheter	1,6	2,0
Enskilda organisationer	2,1	2,0
Särskilda program	1,4
Summa	5,1	4,0
Totalt SIDA	128,8	113,0

Energisektorn

Ett omfattande bistånd till ett kraftverks-
bygge (Xeset) avslutades 1991, och därefter
har genomförts en rådgivningsinsats med
landets elkraftbolag som mottagare, som
löper fram t.o.m. 1993. Ett fortsatt stöd
inom energisektorn har bedömts som an-
geläget och SIDA planerar därför att ge-
nomföra en studie för att identifiera lämp-
liga områden.

Hälsovård

Mot bakgrund av den mycket eftersatta
hälso- och sjukvården i landet, planeras för
en gradvis utökning av det nyligen initie-
rade hälsosektorstödet. För närvarande
ges policy-stöd till hälsoministeriet för lä-
kemedelskontroll samt visst förvaltnings-
stöd ägnat att stärka ministeriets kapacitet
att administrera, planera och koordinera
sin verksamhet. Dessutom har ett mödra-
och bamhälsovårdsprogram samt ett
dricksvattenprogram inletts i samarbete
med FN:s barnfond (UNICEF).

Institutionellt stöd/demokratistöd

En viktig pågående insats rör utveckling
av en laotisk statistikmyndighet med hit-
tills goda erfarenheter. Statens Statistiska
Centralbyrå (SCB) har anlitats för att ge-
nomföra insatsen. Bistånd på mänskliga
rättighets- och demokratiområdet har vi-
dare inletts och innebär rådgivningsstöd
till landets justitieministerium, till jurist-
utbildningen samt stöd till utgivning av
landets "författningssamling". En SIDA-
stödd seminarieverksamhet inom ramen
för demokratibiståndet som är ägnad att
sprida kunskap om landets lagstiftning ute
i regionerna har tills vidare suspenderats.
Bland övrigt demokratiinriktat bistånd kan
nämnas återkommande parlamentariker-
besök i Sverige samt stöd via svensk en-
skild organisation till Laos kvinnounion.

168

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Kulturstöd

Ett museisamarbete har inletts med Fol-
kens museum som svensk part.

Bistånd genom BITS

Hittills har totalt 59 laoter deltagit i BITS
internationella kurser med i huvudsak
följande inriktning: skogsbruk, vägbyg-
gande och vattenkraft/energiförsörjning.
Under budgetåret 1992/93 utbetalades
850 000 kronor. För närvarande övervägs
inget utvidgat BITS-engagemang i Laos.

169

Sri Lanka

Huvuddelen av det svenska biståndet har tidigare gått till finansieringen av
kraftverksbygget Kotmale. Numera är stödet koncentrerat till landsbygdsutveckling
och undervisning på lågstadienivå. Stödet har Ökat tillgången och förbättrat kvalite-
ten på undervisningen, särskilt för barn i de eftersatta plantageområdena.
Konflikterna i de norra och östra delarna hämmar fortfarande landets utveckling.

INDIEN

0 biståndsprojektet Kotmale
väg

-w— järnväg

Bengaliska

bukten

INDISKA OCEANEN

Yta.................................................. 66 000 km² (1991)

Befolkning..................................... ca 17 milj. (1991)

Befolknlngstillväxt/år....................... 1,4% (1980-91)

Andel läskunniga

män.............................................................93%

kvinnor.........................................................84%

Förväntad medellivslängd vid födseln

män ............................................................69 år

kvinnor........................................................74 år

Dödlighet, barn under 5 år................3,5%

BNI/lnvånare....................................540 USD

Totalt bistånd, andel av BNI............8.1% (1991)

Skuldtjänstkvot.....................................12% (1992)

170

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Ekonomi, politik och
samhälle

Sri Lanka har länge fört en politik med
social inriktning. Fram till slutet av 1970-
talet präglades utvecklingspolitiken av
stark statlig kontroll med protektionism
och importsubstitution som viktiga inslag.
Sedan det nuvarande regeringspartiet kom
till makten har ekonomiska reformer i libe-
raliserande riktning successivt genomförts
och sedan 1988 följer Sri Lanka ett struk-
turanpassningsprogram stött av Världs-
banken och Internationella valutafonden
(IMF). I genomsnitt under den senaste tio-
årsperioden har landets årliga tillväxt varit

4,8 %. Utrikeshandeln har vuxit kraftigt.
Parallellt med liberaliseringspolitiken
söker landets regering följa en fattigdoms-
bekämpande strategi, som innehåller ett
antal delvis konsumtionsinriktade, delvis
produktionsfrämjande program för fattiga
hushåll.

Det välfärdssystem som byggts upp
under årens lopp har lett till höga förvänt-
ningar på regeringen. När dessa förvänt-
ningar inte kunnat uppfyllas har social oro
uppstått. En extrem vänsterrörelse, JVP,
organiserade 1987 -1990 samhällsförla-
mande strejker och utförde sabotage och
en mängd mord på framför allt politiker
och statliga tjänstemän. Efterhand mötte
upprorsrörelsen hårt motstånd från reger-
ingssidan, vilket ledde till att JVP slutligen
krossades under våren 1990. Samhällslivet
har sedan dess gradvis normaliserats i lan-
dets södra och centrala delar.

Sedan tio år tillbaka pågår en väpnad
kamp mellan regeringen och en tamilsk
rörelse, Liberation Tigers of Tamil Ealam,
som kämpar för en självständig tamilsk
stat i landets norra och östra delar. Detta
inbördeskrig fortsätter oavbrutet och ut-
vecklingen är svår att förutse.

Bistånd

Offentligt nettobistånd/person
1991, USD

Totalt...............................................52,0

Sverige..............................................0,8

Bistånd från Sverige, utbetalningar
1992/93, mkr

SIDA total ........................................71,2

BITS...................................................2,2

Sarec...............................................11,0

Swedecorp........................................2,3

Summa 86,7

Mänskliga rättigheter,
demokrati

Sedan omvärlden i slutet av 1980-talet fått
kännedom om grava övergrepp i södra
Sri Lanka i samband med uppgörelsen
mellan JVP och regeringssidan har den
lankesiska regeringen utsatts för mycket
kritik utifrån. Flera internationella organi-
sationer för mänskliga rättigheter har bju-
dits in till landet och dessa har rapporterat
om läget beträffande de mänskliga rättig-
heterna och fört en dialog med den lanke-
siska regeringen med påföljd att antalet
kränkningar minskat markant i Sri Lanka.

Militärutgifter, hotbild
och väpnade konflikter

Som en följd av inbördeskriget har militär-
utgifterna varit förhållandevis höga och
uppgår till ca 5 % av BNP.

171

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Biståndet - givare och
administration

Världsbanken, Asiatiska utvecklingsban-
ken och Japan svarar för drygt 75 % av
biståndet till Sri Lanka. Japan är den störs-
ta givaren, huvudsakligen i form av mjuka
lån.

Sveriges bistånd

Det svenska biståndet uppgår för närva-
rande till endast cirka 1 % av det totala
biståndsflödet och till 4 - 5 % av gåvobi-
ståndet. Det inleddes 1959 med stöd av Sri
Lankas familjeplaneringsprogram. År 1975
blev Sri Lanka programland. Fram till ut-
gången av 1992/93 har närmare 2 miljar-
der kronor betalats ut som gåvobistånd.

Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt	1992/93	1993/94
Anslag	35,0	35,0
Ingående reservation	43,9	23,3
Summa	78,9	58,3
Fördelning	Utbetalt	Planerat
	1992/93	1993/94
Landsbygdsutveckling	15,6	24,4
Undervisning	34,2	20,6
Katastrof/humanitärtbistånd 0,1		0
Konsultfond	0,7	1,3
Kotmale evacueesstöd	2,3	12,0
Signalutrustning	2,7	0,3
Summa	55,6	58,6
Utgående reservation	23,3
Utom landramen
Katastrofbistånd	2,9
Enskilda organisationer	12,7
Summa	15,6
Totalt SIDA	71,2

Huvuddelen av det svenska biståndet har
använts till finansiering av kraftverksbyg-
get Kotmale, beläget i de centrala höglän-
derna.

Bistånd genom SIDA

Utvecklingssamarbetet med Sri Lanka reg-
leras av ett tvåårigt samarbetsavtal om
sammanlagt 70 miljoner kronor för perio-
den 1992/93 -1993/94. Biståndet koncen-
treras till landsbygdsutveckling och un-
dervisning på lågstadienivå. Det är till sin
dominerande del riktat mot fattiga grup-
per i samhället.

Landsbygdsutveckling

Det svenska stödet till landsbygdsutveck-
ling omfattar fem insatser, varav de vikti-
gaste avser utvecklingsprogram i tre av
landets 24 distrikt. Vidare ingår ett mobili-
eringsprogram för fattiga samt institutio-
nellt stöd. En utvärdering av hela lands-
bygdsstödet som gjordes 1991 kom fram
till att stödet är effektivt och i överens-
stämmelse med uppställda mål. Utbygg-
naden av social infrastruktur har utförts
som självhjälpsarbeten och bidragit till
högre levnadsstandard i form av förbättra-
de bostäder, bättre sanitära förhållanden
och säkrare vattenförsörjning. Den sociala
mobiliseringen i kombination med kredit-
program har inte bara resulterat i ett stort
antal inkomstbringande aktiviteter, särskilt
bland kvinnorna (90 % av målgruppen)
utan har också bidragit till ökad medve-
tenhet och självtillit hos målgruppen.

Undervisning

Det svenska stödet till Sri Lankas under-
visningssektor innefattar två primärskole-
program, korrespondensutbildning av
lärare, uppbyggnad av specialundervis-
ning, skolledarutbildning samt forsknings-
insatser. Stödet har ökat tillgången och
förbättrat kvaliteten på primärskoleutbild-

172

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

En tamilsk teplockerska i Sri Lanka. En viktig del av det svenska biståndet gäller landsbygdsutveckling vilket
innebär uppbyggnad av social infrastruktur, bättre sanitära förhållanden, säkrare vattenförsörjning, kredit-
program. Foto: Per Klaesson/Bengt Olof Olsson, Bildhuset.

ningen för barn i eftersatta områden, sär-
skilt i plantageområdena. En utvärdering
under 1991 visar att stödet fyller ett stort
behov inom undervisningssektorn.

Övrigt stöd genom SIDA

Humanitärt bistånd och stöd till insatser
för mänskliga rättigheter och demokrati
har lämnats till ett antal svenska och lanke-
siska enskilda organisationer via Svenska
advokatsamfundet.

Bistånd genom Sarec

Sarec har sedan 1976 stött forskning i Sri
Lanka. För närvarande lämnas stöd till ett

tiotal insatser, bl.a. för forskning om vat-
tenbufflar, risodling, kustekologi och livs-
medelspolitik.

Bistånd genom Swedecorp

Swedecorp bedriver utvecklingsprojekt
huvudsakligen genom stöd till utveckling
av lankesiska företag och näringslivsorga-
nisationer. Swedfund International AB är
engagerat i tre samriskföretag i landet.

Bistånd genom BITS

I BITS internationella kurser deltar årligen
ett trettiotal lankeser.

173

Vietnam

Den politiska omorienteringen och återtåget från Kambodja har inneburit ett
politiskt och ekonomiskt närmande till omvärlden. Det svenska biståndet syftar
till att på olika sätt stödja den ekonomiska reformprocessen. Stödet till hälso-
vårds- och skogssektorn fortsätter samtidigt med utökade insatser inom energi-
sektorn. En treårig landstrategi kommer att utarbetas under budgetåret.

►Kontum

VIENTIANE

Lang SorAj
•Tuyen Quang X
fcs^VietTri

^Dien Bien Phu

Tonkin-

bukten

Nang

kinesiska

Nhon

bukten

100

<> biståndsprojektet Vinh Pl
väg

m-m- järnväg <

200 ' 3Q0.

J
X.

(

Thailands-

174

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Ekonomi, politik och
samhälle

Bistånd

Offentligt nettobistånd/person 1991,

Vietnams utvecklingspolitik har under de
senaste åren visat upp goda resultat och
omvandlingsprocessen mot marknads-
ekonomi går vidare. Hämmande för denna
process har dock varit bortfallet av tidigare
bistånd från det före detta Comecon-
området samt ett fortsatt handelsembargo
och motstånd från amerikansk sida mot
kreditgivning till Vietnam via de interna-
tionella finansinstituten. USA har nyligen
givit upp sitt motstånd mot en normalise-
ring med dessa, men handelsembargot
fortsätter om än i uppluckrad form.

Under 1992 ökade landets totala pro-
duktion med över 8 procent. Industrin var
den del av ekonomin som växte snabbast.
Vietnam kunde öka sina exportinkomster
med ca 19 % trots att landets valuta appre-
cierades kraftigt under året. 1992 var han-
delsbalansen positiv för första gången på
över 15 år. En markant nedväxling av in-
flationstakten kunde också noteras. Den
uppgick nu till 17,5 % i årsgenomsnitt.

Utöver regeringens ekonomiska re-
formpolitik i marknadsekonomisk rikt-
ning, torde en viktig roll för den positiva
utvecklingen ha spelats av den utrikespoli-
tiska omorientering som inleddes under

USD

Totalt....................................................3,0

Sverige................................................0,8

Bistånd från Sverige, utbetalningar
1992/93, mkr

SIDA total.........................................313,0

BITS.....................................................3,4

Sarec...................................................8,1

Swedecorp..........................................1,0

Summa 325,5

Yta..............................................	332 000 km²	(1991)
Befolkning..................................	........ 71 milj.	(1992)
Befolkningstillväxt/år.............	........ 2,1%	(1992)
Andel läskunniga
män ................................................	.............92%	(1990)
kvinnor............................................	.............83%	(1990)
Förväntad medellivslängd vid födseln
män.................................................	.........62,7 år	(1990)
kvinnor............................................	.........64,8 år	(1990)
Dödlighet, barn under 5 år....	........... 6,5%	(1990)
BNI/invånare	..... 229 USD	(1992)
Totalt bistånd, andel av BNI	........... 1,6%	(1991)
Skuldtjänstkvot....................uppgift saknas

90-talets första år. Den har inneburit ett
politiskt och ekonomiskt närmande till
omvärlden med särskild betoning på län-
derna i närområdet. Ett resultat härvidlag
är Vietnams observatörskap i den sydosta-
siatiska samarbetsorganisationen ASEAN.

Trots de ekonomiska framgångarna
återstår problem som hög arbetslöshet,
som i ökande utsträckning drabbar kvin-
nor och andra svaga grupper i samhället.
Tillgången på social service, t.ex. hälso-
vård och utbildning, försvåras i praktiken
för de fattigaste. En viss förbättring har
man under våren 1993 sökt åstadkomma
genom att höja lönerna för berörda stats-
anställda personalkategorier.

Ett viktigt hinder för en snabb ekono-
misk utveckling utgörs av den svaga infra-
strukturen. Andra problem är en växande
korruption i de flesta delar av ekonomin
samt en utbredd varusmuggling.

Reformprocessen fortgår, men mycket
återstår ännu. De statliga institutionerna är
svaga och förståelsen för marknadsekono-
mins mekanismer har inte slagit igenom
på alla nivåer. Privatiseringen av statliga
företag går mycket trögt, men den privata
sektom markerar ändå förtroende för det
ekonomiska klimatet genom nybildning
av företag.

175

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Mänskliga rättigheter,
demokrati

Antagandet av 1992 års konstitution med
åtföljande val till ett reformerat parlament
medförde ett viktigt steg i demokratisk
riktning, eftersom parlamentet - och inte
som tidigare det statsbärande kommunist-
partiet - blev landets högsta politiska or-

gan.

De sista fångarna som hållits i "omskol-
ningsläger" sedan slutet av sjuttiotalet
släpptes under året. Ett mindre antal poli-
tiska fångar finns dock kvar och några rät-
tegångar mot personer som anklagats för
omstörtande verksamhet har resulterat i

Militärutgifter, hotbild
och väpnade konflikter

Den politiska omorientering, som bl.a. kan
ses manifesterad i återtåget från Kambodja
samt den starka prioriteringen av den
ekonomiska reformprocessen är faktorer
som bidragit till en kraftig minskning av
anslagen till krigsmakten.

Armén uppges exempelvis ha halverats
och några väsentliga nyanskaffningar av
materiel har veterligen inte företagits.

Biståndet - givare och
administration

Sedan det tidigare omfattande östbiståndet
i stort sett upphört var Sverige och Finland
under en kort period de huvudsakliga
bilaterala givarna. Under 1991,1992 och
halva 1993 har dock de flesta västländer
återupptagit biståndsgivningen i olika for-
mer. Särskilt Frankrikes och Japans åter-
komst på arenan torde uppfattas som vik-
tig-

Redan innan det blev aktuellt med ett
hävande av det amerikanska embargot

och dess följdföreteelser räknade den viet-
namesiska regeringen med ett årligt sam-
manlagt - bilateralt och multilateralt -
bistånd om ca 500 miljoner US dollar.

Skatteprojekt - ett intressant nytt
biståndsprojekt

När Vietnam nu omstruktureras i mark-
nadsekonomisk riktning är det av yttersta
vikt att staten kan generera inkomster
(skatter) för att garantera välfärd och för-
delning av resurserna.

SIDA stödjer sedan januari 1991 genom
Rikskattesverket (RSV) ett skatteprojekt
om totalt 11 miljoner kronor, som löper på
3 år och vars mål på kort sikt är att

• stärka skatteadministrationen på cen-
tral, regional och lokal nivå

• utveckla ett internt utbildningssystem,
utarbeta operativa handböcker

• genomföra pilotprojekt på distriktnivå
för att undersöka om det går att införa
datorisering.

Delvis som ett resultat av projektet kan
konstateras att skatteintäkterna under 1992
ökade med över 70 % jämfört med föregå-
ende år och uppgår för närvarande till ca
14 % av BNP.

Sveriges bistånd

SIDA och i viss mån Sarec har länge domi-
nerat utvecklingssamarbetet med Vietnam.
Swedecorp utökar sin verksamhet och pla-
nerar att under 1993/94 etablera en egen
representation i landet. Även vad beträffar
BITS-samarbetet, som för närvarande be-
gränsar sig till finansiering av vietname-
sers deltagande i internationella kurser,
föreligger goda förutsättningar för en ex-
pansion inom såväl tekniskt samarbete
som kreditgivning. Vietnam fortsätter att
ta emot visst katastrofbistånd från Sverige.
Under innevarande budgetår kommer för

176

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Den här lilla flickan får vård vid avdelningen för undernärda barn i ett barnsjukhus i Ho-Chi-Minh-staden.

Det svenska stödet till hälsovården gäller bl.a. administrering av sjukhus. Foto: Lasse Ohlsson, Bazaar.

Vietnam att utarbetas en treårig landstrate-
gi för vårt totala bistånd till landet.

arbetsavtal med Vietnam avser perioden
1992/93 -1993/94.

Bistånd genom SIDA

Det övergripande syftet med SIDA:s på-
gående bistånd till Vietnam är att på olika
sätt stödja den pågående ekonomiska re-
formprocessen samt att genom dialog och
insatser främja demokrati och mänskliga
rättigheter i landet. Det traditionella stödet
inom hälsovårds- och skogssektorerna
fortsätter samtidigt med utökade insatser
inom energisektorn. Insatser inriktade på
institutionellt stöd till den ekonomiska
reformprocessen får allt större betydelse.
Miljöaspekterna bevakas i ökande ut-
sträckning. Enligt regeringens instruktio-
ner är ett tidigare omfattande importstöd
på väg att avvecklas och inget nytt avtal
har heller ingåtts sedan det senast gällande
gick ut 30 juni 1993. SIDA:s gällande sam-

Skogsstöd

Sedan mitten av 80-talet har SID A-stödet
till skogssektorn huvudsakligen inriktats
på insatser för skogsskötsel, forskning och
markvård. En principiell förändring från
tidigare stöd kan konstateras genom att
detta nu fokuseras på den enskilde bon-
den/skogsbrukaren, som har givits nytt-
janderätt till marken och nu fritt kan för-
valta den. Viktiga komponenter i biståndet
är rådgivning i markrättsliga frågor, nya
metoder för enskilt bondeskogsbruk, åter-
plantering av skog, rådgivning för skogs-
utveckling samt stöd till ett skogsforsk-
ningsinstitut. Det svenska skogsprogram-
met, i vilket jämställdhet mellan män och
kvinnor ägnas särskild uppmärksamhet,
är geografiskt koncentrerat till de fem

177

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

nordligaste provinserna. Pappersbruket
Bai Bang i Vinh Phu-provinsen har sedan
1990 drivits i vietnamesisk regi med till-
fredsställande resultat. Den ökande närva-
ron av internationella biståndsgivare har
motiverat en större samordning och en
dialog har bl.a. inletts med Australien, In-
ternationella jordbruksutvecklingsfonden
(IFAD) och FN:s barnfond (UNICEF) i det-
ta syfte.

Hälsovård

Stödet till hälsovården har länge varit ett
centralt inslag i SID A-samarbetet och har
främst varit inriktat mot primärhälsovår-
dens behov. Efter en utvärdering av hälso-

sektorbiståndet 1992 har partema enats om
följande koncentrerade framtida inriktning
i samarbetet, som kommer att gälla fr.o.m.
budgetåret 1994/95:

• rådgivningsinsatser rörande central
planering av landets primärhälsovård,
hälso- och sjukvårdsförsäkring m.m.

• mödra- och barnhälsovård inklusive
familjeplanering och aids/hiv-
bekämpning

• stöd till läkemedelskontroll

• stöd till administrering av sjukhus

Energisektorstöd

Bistånd genom SIDA, mkr
Disponibelt	1992/93	1993/94
Anslag	225,0	180,0
Ingående reservation	160,5	109,0
Summa	385,5	289,0
Fördelning	Utbetalt	Planerat
	1992/93	1993/94
Naturbruk	31,0	50,0
Hälsovård	50,0	54,0
Infrastruktur	36,0	71,0
Förvaltningsuppbyggnad 19,0		20,0
Betalningsbalansstöd	125,3	6,0
Kultur etc.	14,9	22,0
Summa	276,2	223,0
Utgående reservation	109,3	66,0
Utom landramen
Katastrofbistånd	2,9
Demokrati, mänskliga
rättigheter	4,7	4,0
Miljö	16,9	5,0
Enskilda organisationer	12,3	5,0
Kultur etc.		1,0
Befolkning		4,0
Summa	36,8	19,0
Totalt SIDA	313,0	242,0

De skriande bristema på infrastrukturom-
rådet och dessas hämmande inverkan på
den pågående ekonomiska reformproces-
sen, har motiverat SIDA till ett kraftigt
ökande engagemang under senare år.
Tyngdpunkten i samarbetet ligger idag på
ett flertal insatser på eldistributionsområ-
det med landets tre kraftbolag som huvud-
sakliga mottagare. Viktiga komponenter är
förutom upprustning av eldistributionsnä-
tet, reparation och iståndsättande av trans-
formatorstationer, leveranser av elmätarut-

rustning/telekommunikationsutrustning
samt managementutbildning för lednings-
personal inom elkraftssektom.

Innevarande treåriga sektoravtal på 102
miljoner kronor kommer att övergå i ett
nytt treårsavtal från 1994 för vilket en för-
dubblad medelstilldelning planeras om
200 miljoner kronor.

Institutionellt stöd/demokratistöd

Insatser för att bygga upp den institutio-
nella kompetensen i landet utgör en syn-
nerligen viktig del av stödet till reform-
processen. Samarbetet omfattar insatser på
skatte- och rättsområdena, materiellt stöd
och utbildningsinsatser inom bankväsen-
det, stöd till utbildning i makroekonomi,
ekonomisk policyanalys, företagsledning,
massmedie- och kultursamarbete m.m.

178

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Utanför landramen

Sverige har sedan 1991 utfäst sig att under
förutsättning av ett brett internationellt
stöd delta i en stödgrupp med syfte att
reglera Vietnams utestående skulder till
Internationella valutafonden (IMF) och
därigenom möjliggöra ny utlåning från
fonden. Genom att USA under sommaren
1993 gav upp motståndet mot ett sådant
initiativ kunde detta realiseras. Inom ra-
men för detsamma bidrog Sverige med 10
miljoner US dollar/80 miljoner kronor.

Bistånd genom enskilda
organisationer

Enskilda organisationer får allt lättare att
arbeta i Vietnam. Rädda Barnen är repre-
senterade i Hanoi sedan 1991, då Vietnam
blev nytt programland. För övrigt är Räd-
da Barnen i samarbete med Diakonia en-
gagerade i ett samnordiskt projekt ägnat
hemvändande vietnameser. Svenska Röda
korset finansierar en representant för Inter-
nationella Röda korsfederationen i Hanoi
samt ett katastrofberedskapsprogram.

Katastrofbistånd

Katastrofinsatser för ovan nämnda "båt-
flyktingar" har kanaliserats bl.a. via SIDA
till Diakonia. För 1992/93 uppgick denna
hjälp till ca 2,9 miljoner kronor.

för en exportfrämjandeinsats och ett par
miljöinsatser. Studier har vidare bekostats
på standardiseringsområdet och för ett
kompetensuppbyggande inom den vietna-
mesiska handelskammarorganisationen.

En kraftigt utvidgad verksamhet förbereds
- budgeten för 1993/94 är 8,9 miljoner kro-
nor. Nya projektidéer rör t.ex. ett center för
företagsledarutbildning, som samtidigt
skall vara ett fönster mot den svenska

marknaden. En annan projektidé är främ-
jande av handel och investeringar - TIPS
(Trade and Investment Promotion Specia-
list) - vilket innebär platsrepresentation
fr.o.m. hösten 1993 i Ho-Chi-Minh-staden

(Saigon). Under budgetåret 1992/93 utbe-
talades totalt 1 miljon kronor.

Bistånd genom Sarec

Sedan 1976 stöder Sarec ett omfattande
forskningssamarbete, som koncentrerats
till jordbruk och medicin. Forskarutbyte
inom ramen för detsamma omfattar för
närvarande ett 20-tal forskare, varav mer-
parten är vietnameser på utbildning i
Sverige. Hittills har verksamheten berört
ett 20-tal projekt. Nya områden är makroe-
konomis stabiliseringspolitik, primärhälso-
vård samt marin miljö. Under budgetåret
1992/93 utbetalades 8,1 miljoner kronor.

Bistånd genom BITS

För närvarande finns endast vietnamesiskt
deltagande i BITS internationella kurser, i
vilka hittills sammanlagt ett 120-tal vietna-
meser deltagit. För budgetåret 1992/93
utbetalades 3,4 miljoner kronor (43 perso-
ner).

Bistånd genom Swedecorp

Sedan 1991 har Swedecorp i ett finskt sam-
arbete lett utbildning av företagsledare i
vietnamesiska exportföretag samt ansvarat

179

Andra länder i Asien

Kina

Ekonomi, politik, samhälle

Parallellt med den statliga organisationen
utövar det kinesiska kommunistpartiet det
avgörande politiska inflytandet i Kina.
Nyligen skrevs begreppet "socialistisk
marknadsekonomi" in i författningen. Den
ekonomiska reformpolitiken som inleddes
i slutet av 1970-talet fick ett allvarligt av-
bräck på grund av den dåvarande ledning-
ens oförmåga att hantera inflation och
överhettning. Tienanmen-händelsema
1989 stärkte de mer konservativa krafter-
na. Sedan dess har reformpolitiken åter
vunnit terräng. Inga krafter av betydelse
opponerar sig i dag mot reformpolitiken
och det finns en ökad öppenhet mot om-
världen. Om de nuvarande ekonomiska
problemen med överhettning och stark
inflation inte kan kontrolleras kan man
dock inte utesluta att mer konservativa
strömningar åter kan göra sig gällande.

Reformpolitikens positiva effekter på
landsbygden medförde under den första
delen av 80-talet att antalet kineser i s.k.
absolut fattigdom minskade från omkring
250 miljoner till omkring 100 miljoner. En
medveten prioritering av kustområdena
ledde därefter till en stagnation i antalet
fattiga och ökade inkomstklyftor mellan
stad och landsbygd. Regeringen har på
senare tid, bl.a. i samband med ökade oro-
ligheter på landsbygden, uppmärksammat
problemet och betonat jordbrukets roll
som ekonomins grundpelare.

Kinas övergång från plan- till mark-
nadsekonomi befinner sig i ett viktigt ske-

de. Utvecklingen präglas för närvarande
av en mycket kraftig tillväxt och ökade
tecken på överhettning. Betydande flask-
halsar i infrastrukturen har bidragit till
accelererande inflation. Svaga statsfinanser
och en outvecklad finanssektor minskar
regeringens handlingsutrymme. Nyligen
infördes åtgärder för att återvinna kontrol-
len över ekonomin.

Mänskliga rättigheter,
demokrati

Regeringens attityd till mänskliga rättighe-
ter är fortsatt hård, även om flera kända
politiska fångar på senare tid frigivits. Ge-
nomgående hävdas principen om icke-
inblandning i Kinas inre angelägenheter.

Sveriges bistånd

Det svenska biståndet har hittills framför
allt omfattat tekniskt bistånd och u-kre-
ditsfinansiering från BITS. Därutöver finns
ett visst Sarec-samarbete samt ett växande
engagemang från Swedecorps sida. SIDA-
biståndet, som hittills i huvudsak in-
skränkt sig till bidrag vid katastrofer, om-
fattar sedan 1992/93 också stöd till
enskilda organisationer för insatser i Tibet.
Det svenska biståndet uppgick 1992/93 till
totalt 247,5 miljoner kronor och fördelade
sig på följande biståndsorgan:

BITS, totalt:	245,2
Swedecorp, totalt:	1,4
Sarec, totalt:	0,4
SIDA, totalt:	0,4

180

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Bistånd genom BITS

Under 1990 normaliserade de flesta
OECD-länder samarbetet med Kina, inled-
ningsvis med vissa begränsningar. Sverige
har efter frysningen 1989 återupptagit bi-
ståndssamarbetet med Kina. Miljöinsatser,
sociala insatser, insatser ämnade att bidra
till utvecklingen av ett pluralistiskt sam-
hälle samt den ekonomiska reformproces-
sen har angivits som hädan-efter priorite-
rade sektorer. Bistånd lämnas främst i
form av utvecklingskrediter och tekniskt
samarbete genom BITS.

Sedan 1982 har drygt 40 krediter med
en total kreditvolym på ca 3,3 miljarder
kronor lämnats. Drygt 70 % har gått till
utbyggnaden av landets telekommunika-
tioner. Ett antal projekt inom vatten och
avloppsrening och fjärrvärmeutbyggnad
är för närvarande under beredning. Inom
det tekniska samarbetet har under en dryg
tioårsperiod totalt ca 140 insatser, till störs-
ta delen i form av kunskapsöverföring ge-
nomförts till en kostnad av 130 miljoner
kronor. Därtill kommer 25 miljoner kronor
för ca 450 kinesiska deltagare i den inter-
nationella kursverksamheten.

Utbetalat under 1992/93: utvecklings-
krediter 235 miljoner kronor, tekniskt
samarbete 7,2 miljoner kronor samt inter-
nationella kurser (45 personer) 3,0 miljoner
kronor.

Bistånd genom Swedecorp

Swedecorp medverkar i två samrisk-före-
tag, som avser produktion av läkemedel
respektive värmetråd. Dessutom bedrivs i
Swedecorps regi olika typer av import-
främjande insatser som omfattar bl.a.
exportseminarier för kineser, utgivning av
exportguider, bevakning av Kinamässor i
Sverige m.m.

Dessutom ges stöd till Sweden-China
Trade Council.

Totalt har 1,4 miljoner kronor betalats
ut under 1992/93.

Bistånd genom Sarec

Sarec:s forskningssamarbete med Kina
inleddes 1977 och har hittills fått stöd med
ca 33 miljoner kronor. Samarbetet koncen-
trerades tidigare till medicinsk forskning
och lantbruksstudier, men har breddats
och omfattar nu även landsbygdsindustri-
alisering och ett skogs- och miljöprojekt.

Totalt har 420 000 kronor betalats ut
under 1992/93.

Bistånd genom enskilda
organisationer

Genom Svensk-tibetanska skolföreningen
har skolbyggesprojekt inletts i Tibet.

Totalt har 410 000 kronor betalats ut
under 1992/93.

Malaysia

Ekonomi, politik och samhälle

Det malaysiska samhället präglas i mycket
stor utsträckning av befolkningens etniska
sammansättning - malayer (60 %), kineser
(30 %) samt indier (10 %). De politiska
konflikterna löper utmed de etniska skilje-
linjerna snarare än efter ideologiska sym-
patier.

Ända sedan självständigheten 1957 har
den politiska makten innehafts av en all-
mänt borgerlig regeringskoalition som
dominerats av malayema. Efter raskraval-
ler 1969 mellan malayer och kineser har
landet upplevt en lång period av stabilitet
och ekonomisk tillväxt. Formeln för att
uppnå detta har i princip inneburit att
malayema dominerat det politiska livet
under det att kineserna tonat ner sina poli-
tiska krav och ägnat sig åt ekonomisk
verksamhet. De senaste tio årens mycket
kraftiga ekonomiska tillväxt, i genomsnitt
ca 7,5 % per år, har bidragit till framväxten

181

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

av en ekonomiskt stark malayisk medel-
klassbefolkning, och de tidigare så skarpa
ekonomiska skiljelinjerna mellan malayer
och kineser börjar nu luckras upp. Samti-
digt har andelen fattiga av befolkningen
sjunkit drastiskt och uppgår nu till ca 2 %
-1970 var motsvarande siffra 20 %.

De senaste fem åren under premiär-
minister Mahathir, har den ekonomiska
politikens inriktning ytterligare accentue-
rats på ekonomisk tillväxt. Detta bör ses
som ett led i Mahathirs målsättning,
"Vision 2020", att Malaysia ska uppnå in-
dustriell status år 2020.

Militärutgifter

För närvarande motsvarar militärutgifter-
na knappt 3 % av BNP. En långsiktig ök-
ning av militärutgifterna kan förutses då
Malaysia genomför en omfattande moder-
nisering av sitt försvar. Större nyanskaff-
ningar inom alla vapenslagen pågår.

Mänskliga rättigheter,
demokrati

Malaysia är en konstitutionell monarki,
och de politiska institutionerna i landet
byggdes upp efter brittisk förebild genom
allmänna parlamentsval i enmansvalkret-
sar vart femte år. För tidningsutgivning
krävs publiceringstillstånd. Oberoende
oppositionella tidningar finns men med
begränsade spridningsmöjligheter. Landet
tillämpar dödsstraff för vapeninnehav och
narkotikabrott. Det finns vidare en lagstift-
ning som härrör från kampen mot den
kommunistiska gerillan och som ger myn-
digheterna rätt att internera individer utan
domstolsförfarande. Oberoende organisa-
tioner för mänskliga rättigheter tillåts inte.

Sveriges bistånd

Totalt utbetalades under 1992/93 21 miljo-
ner kronor (inklusive krediter) med följan-
de fördelning mellan biståndsorgan/orga-
nisationer:

SIDA/ensk. organisationer:	2,1 mkr
BITS:	17,5
Swedecorp:	0,7
Sarec:	0,7

Det svenska biståndet har hittills i huvud-
sak utgjorts av samarbete genom BITS-
samarbete och mindre insatser genom
svenska enskilda organisationer.

Bistånd genom BITS

BITS-samarbetet inleddes 1985 och hittills
har inom ramen för det tekniska biståndet

81,3 miljoner kronor betalats ut. Flertalet
av insatserna har avsett energisektorn med
stöd till lönsamhetsstudier, utbildning,
bistånd vid upphandling m.m. Senast ak-
tuella insatser har bl.a. avsett förebyggan-
de underhåll, upprustning, utbildning på
området vatten-rening, kartering av plan-
tageskog, kartläggning av naturresurser
med hjälp av satellitbilder, läkemedelskon-
troll, lantmäteri- samt rådgivning/utbild-
ningsinsatser till landets sjösäker-
hetsmyndighet. Sammanlagt 206 miljoner
kronor har beviljats i utvecklingskrediter
som i huvudsak avsett energisektorn och rört
distribution/transmission av elkraft samt
anläggande av transformatorstationer.
Senast har en ramkredit varit aktuell avse-
ende utlåning till malaysiska företag för
import av utrustning och tjänster med
miljöanknytning m.m.

Deltagande av malayer i BITS interna-
tionella kurser har hittills omfattat totalt
349 personer.

Utbetalat under budgetåret 1992/93:
tekniskt samarbete 13,5 miljoner kronor,

182

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

internationella kurser (57 personer) 4 mil-
joner kronor.

Bistånd genom Swedecorp

Genom Swedecorp genomförs för närva-
rande en insats för att främja landets mö-
belindustri. Inom ramen för Swedfund-
samarbetet finns två joint-ventureprojekt
som avser produktion av möbelkompo-
nenter, respektive drivande av ett KF-
projektcenter.

Totalt har 0,7 miljoner kronor betalats
ut under 1991/92.

Bistånd genom SAREC

1986 inleddes ett forskningssamarbete som
rör skogsavverkning i regnskogar. Svensk
samarbetspart är Lantbruksuniversitetet i
Uppsala.

Totalt har 743 000 kronor betalats ut
under 1992/93.

Bistånd genom enskilda
organisationer

En rad enskilda organisationer är verk-
samma i landet, bl.a. Svenska Kyrkans
Mission (SKM), Amningshjälpen samt
LO-TCO:s biståndsnämnd.

Totalt har genom SIDA 2 miljoner kro-
nor betalat ut under 1992/93.

Thailand

Bistånd genom BITS

BITS har bedrivit tekniskt samarbete med
Thailand sedan 1984 och hittills gjorda
utbetalningar uppgår till 54,8 miljoner kro-
nor. Samarbetet har ökat under senare år.
Insatserna har huvudsakligen avsett ener-
gisektorn, men stödet till miljövård, trans-

portväsende, jordbruk m.m. har gradvis
ökat i betydelse. Stöd har lämnats bl.a. till
att förstärka och effektivisera den verk-
samhet som bedrivs av EGAT (Electricity
Generating Authority of Thailand), för att
förbättra hanteringen av farligt gods och
för att motverka industriella föroreningar
och luftföroreningar i Bangkok.

Utvecklingskrediter om sammanlagt
359 miljoner kronor har beviljats. Aktuella
projekt som därigenom finansierats är en
massafabrik, en reningsanläggning i an-
slutning till en pappers- och massafabrik
samt en inhemsk utvecklingsbank.

BITS internationella kurser har hittills
omfattat 335 thailändare.

Totalt har utbetalats under 1992/93:
utvecklingskrediter 3,5 miljoner kronor,
tekniskt samarbete 24,5 miljoner kronor,
internationella kurser 3,6 miljoner kronor.

Biståndet genom Swedecorp

Swedecorpis stöd avser fortsatt stöd till
expertutbildning i liten skala. Tidigare
handelsfrämjande insatser har avsett ett
fruktseminarium, träleksaker m.m. Dess-
utom finns två Swedecorp/Swedfund-
stödda samriskprojekt - ett glasbruk och
en juicefabrik.

Bistånd genom SIDA

Genom Diakonia har ett omfattande kata-
strofbistånd lämnats till flyktingar från
Myanmar. Förutom Diakonia får Svenska
Baptistförbundet och Svenska Missionsrå-
det projektstöd.

Utbetalt under 1992/93: sammanlagt

8,7 miljoner kronor varav 7 miljoner kro-
nor projektbistånd via enskilda organisa-
tioner och 1,7 miljoner kronor från miljö-
anslaget.

Totalt utbetalades under 1993/93:

171,8 miljoner kronor (inklusive utveck-
lingskrediter). Huvuddelen avsåg bistånd
genom BITS.

183

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Filippinerna

Ekonomi, politik och samhälle

Den nya regeringen i Filippinerna har fort-
satt liberaliseringen av ekonomin. Denna
kännetecknas nu av relativt stor öppenhet
och grunden för tillväxt är i princip lagd.
Man kan peka på flera positiva indikato-
rer. Inflationen och räntorna har gått ned,
valutareserven är relativt hög, investering-
arna ökar och valutakursen har återgått till
normal nivå till fördel för exporten. Efter
två år utan tillväxt ser 1993 ut att kunna
resultera i en BNP-ökning på ca 3 %.
Anledningen till den låga tillväxten är
framför allt den bristande elförsörjningen
samt otillräckliga offentliga investeringar.

Det sista året har utvecklingen på det
politiska området kännetecknats av ökan-
de stabilitet. Det i stort sett lugna genom-
förandet av presidentvalet lade grunden
till denna utveckling. Den nye presiden-
tens ansträngningar att ena landet dels
genom förhandlingar med höger- och
vänsterrebellema, dels genom en god
hantering av kontakterna med represen-
tanthus och senat har bidragit. Presiden-
tens intensiva resande och kontaktskap an-
de runtom i landet har verkat i samma
riktning. Den nya administrationen har
tagit sig an flera av de stora samhällspro-
blemen - befolkningsökningen (med starkt
motstånd från den katolska kyrkan),
kriminaliteten (med farliga motståndare
inom polis och militär) samt de kvarvaran-
de monopolen, vilket/vilka kan komma
att späda på spänningarna i samhället. På
det sociala området har av särskild bety-
delse varit regeringens insatser för familje-
planering och åtgärder mot spridningen
av aids.

Militärutgifter

Försvarsutgiftema har under hela åttiota-
let uppgått till ca 10 % av den statliga bud-

geten. De senaste två åren tycks andelen
ha minskat något till 8 resp 9 %. Utgifterna
för social omsorg har uppgått till i genom-
snitt 21 % och har bibehållit denna andel
under 1992 och 1993.

Mänskliga rättigheter,
demokrati

Till skillnad från övriga Asien delar man i
Filippinerna i princip Europas och USA:s
värderingar då det gäller mänskliga rättig-
heter. Den kritik som riktas mot landet
gäller oförmågan att ta itu med kränkning-
ar. Antalet kränkningar har dock minskat
på senare tid.

Decentraliseringen av landet kan ses
som ett nytt inslag i en pågående demo-
kratiseringsprocess. Behoven i samman-
hanget av insatser för utbildning och
finansiering upplevs som alltmer akuta.
På många håll i landet är de lokala myn-
digheterna dåligt rustade för att klara av
det ansvar och de rättigheter den nya lag-
stiftningen ger dem.

Biståndet - givare och
administration

Under de senaste tjugo åren har Filippiner-
na klättrat från 21 :a till 8:e plats bland de
största mottagarna av DAC-ländemas bi-
stånd. Effektiviteten mätt i förmåga att
tillgodogöra sig biståndet har tidvis varit
låg, men har förbättrats efter skapandet av
koordineringsmekanismen "the Philippine
Assistance Program". Den nya regeringen
försöker hålla en fastare hand över genom-
förandet av biståndsprojekt genom att inte
tillåta alltför lång eftersläpning. Utnyttjan-
det av tillgängliga biståndsmedel har ökat
med 45 % under första halvåret i år.

Sveriges bistånd

Huvuddelen av det svenska biståndet till
Filippinerna kanaliseras genom BITS. Swe-
decorp har vidare viss verksamhet och ett

184

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

ökande engagemang kan skönjas från
SIDA-stödda enskilda organisationers
sida.

Totalt har 73,8 miljoner kronor betalats
ut under budgetåret 1992/93.

Bistånd genom BITS

Biståndet består i huvudsak av insatser
inom ramen för BITS tekniska samarbete.
Detta inleddes först budgetåret 1986/87,
men Filippinerna har redan hunnit bli det
största bland BITS samarbetsländer.

Hittills har totalt ca 119 miljoner kronor
betalats ut i huvudsak för insatser med
energi- och miljöanknytning ofta i nära
samarbete med Världsbanken. På energi-
sidan har insatserna främst gällt vatten-
och geotermisk kraft, produktion och
transmission av elkraft, energibesparande
åtgärder samt rehabilitering av vatten-
kraftgeneratorer. Ett intressant projekt har
rört kartläggning av naturresurser och mil-
jöpåverkan med hjälp av satellitbilder. Of-
fentlig förvaltning utgör också ett samar-
betsområde och här kan nämnas insatser
för att stärka landets kapacitet att hantera
statistiska data.

Ett nytt samarbetsområde rör utveck-
ling av filippinsk luftfart. Inom ramen för
ett projekt på området kommer svensk
part att åta sig huvudansvaret för att
genomföra en utvecklingsplan som kom-
mit till i samarbete med UNDP och ICAO.
Arbetet kommer bl.a. att omfatta lagstift-
ning, organisation/planering, säkerhets-
system, modernisering av flygplatser, tele-
kommunikationer etc.

Inom ramen för BITS internationella
kurser har hittills 288 filippiner deltagit.

Utbetalat under budgetåret 1992/93:
tekniskt samarbete 54,8 miljoner kronor,
internationella kurser 3,8 miljoner kronor
(51 personer).

Bistånd genom Swedecorp

För närvarande är verksamheten koncen-
trerad till projektstöd inom exportfrämjan-
de, kompetensutveckling inom landets
möbelsindustri samt främjande av kvinn-
ligt entreprenörskap. Dessutom finns ett
samarbete med filippinska producenter av
datamjukvara. Vidare planeras för samar-
bete med en eller flera näringslivsorgani-
sationer.

Totalt har 2,3 miljoner kronor betalats
ut under budgetåret 1992/93.

Bistånd genom SIDA

Bland enskilda svenska organisationer
verksamma i landet kan nämnas Diakonia,
Röda korset, LO-TCO:s biståndsnämnd,
Olof Palmes internationella centrum samt
flera kristna missionsorganisationer.

På området för mänskliga rättigheter
och demokrati har SID A-stödet bl.a. om-
fattat direktstöd till filippinsk NGO-sam-
manslutning.

Totalt utbetalat under budgetåret 1992/
93:12,9 miljoner kronor, varav katastrof-
bistånd 1,5 miljoner kronor, bistånd via
enskilda organisationer 7,3 miljoner
kronor, bistånd för mänskliga rättigheter/
demokrati 4,0 miljoner kronor.

185

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Kambodja

Ekonomi, politik, samhälle

Efter mångs års stridigheter och motsätt-
ningar råder ett lugnare politiskt läge i
Kambodja. I maj 1993 kunde val hållas på
ett relativt tillfredsställande sätt under
överinseende av FN. Efter det att en ny
författning utarbetats tillträdde en ordina-
rie regering i september.

Man står nu inför utmaningen att åter-
uppbygga landet politiskt, ekonomiskt och
socialt. På det ekonomiska området har en
grund för detta lagts genom reformer som
vidtagits sedan slutet av 1980-talet för att
utveckla en marknadsekonomi. Utveck-
lingen har samtidigt bidragit till en ojäm-
nare inkomstfördelning och alltjämt lever
majoriteten av befolkningen i stor fattig-
dom. Insatser och bistånd behövs på snart
sagt alla områden. Inte minst behövs för
närvarande betydande insatser för att för-
stärka den offentliga sektorns finanser och
för att effektivisera denna.

Mänskliga rättigheter,
demokrati

Orolighetema och det labila läge som rått
i Kambodja har medfört att de mänskliga
rättigheterna kränkts. En rad åtgärder har
emellertid börjat vidtagas för att förbättra
läget. FN har bedrivit en grundläggande
informations- och utbildningsverksamhet.
Flera enskilda människorättsorganisa-
tioner har upprättats. Kambodja har an-
slutit sig till ett antal FN-konventioner om
mänskliga rättigheter. Lagar och regler
som berör de mänskliga rättigheterna
måste dock utarbetas och institutioner,
inklusive ett fungerande rättsväsende,
måste byggas upp.

Militärutgifter, hotbild,
väpnade konflikter

Det är svårt att ange omfattningen av de
militära utgifterna. Om den politiska ut-
vecklingen blir stabil torde dock en omfat-
tande demobilisering kunna äga rum.

Biståndet ■ givare och
administration

Vid ett givarmöte i Tokyo 1992 gjordes
utfästelser om bistånd som uppgick till ca
880 miljoner US dollar. Endast en mindre
del av detta har utbetalats, men utbetal-
ningarna torde nu komma att öka, då
Kambodja fått en ordinarie vald regering.
Hittills har biståndet till stor del varit inrik-
tat på att stödja återförandet av ca 350 000
kambodjanska flyktingar från Thailand till
Kambodja och på att återställa vägar och
annan infrastruktur till ett någotsånär
fungerande skick.

Mottagningskapaciteten inom den kam-
bodjanska förvaltningen är mycket be-
gränsad. Det är därför angeläget att åtgär-
der vidtas såväl av den nya regeringen
som av biståndsgivarna för att stärka den
kambodjanska regeringens förmåga att
planera, samordna och genomföra bistån-
det och landets egna utvecklingsansträng-
ningar.

Sveriges bistånd

Det svenska biståndet finansieras helt ge-
nom SIDA. 104 miljoner kronor avsattes
för Kambodja under budgetåret 1992/93.
Av detta utbetalades endast 36 miljoner
kronor. Detta hängde samman med att
berörda organisationer i några fall önskade
ta emot bidragen först senare eller att de
ville avvakta den nya regeringens tillträde.

Det svenska biståndet till Kambodja
kanaliseras genom internationella organi-
sationer och enskilda organisationer och
finansieras huvudsakligen genom anslags-
posten för katastrofer och återuppbygg-

186

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

En rik tonåring i Pnom Pen?
Nej, han visar upp värdelösa
sedlar från Pol Pot-regimens tid.
Den ekonomiska reformeringen
av Kambodja tar tid. Alltjämt
lever de flesta människor i landet
i stor fattigdom.

Foto: Heldur Netocny, Bazaar.

nad. Det är inriktat på att återuppbygga
och utveckla den fysiska och sociala infra-
strukturen, institutionsuppbyggnad och
främjandet av en demokratisk utveckling
och av mänskliga rättigheter.

FN:s barnfond (UNICEF) får stöd för
insatser inom hälsovårds- och undervis-
ningssektorerna. FN:s flyktingkommissa-
ries (UNHCR) åtgärder för att återföra
flyktingar som befunnit sig i Thailand har
också fått svenskt stöd. Bidrag har vidare
lämnats till Svenska Röda korset för sjuk-
vårdsinsatser och till Diakonia som stöd
till rehabilitering av handikappade och
protestillverkning.

Medel har avsatts för rådgivningsin-

satser genom Asiatiska utvecklingsbanken
och Världsbanken vad gäller bl.a. kraft-
försörjning, utbildning, upphandling,
jordbruk, transporter och hälsa. FN:s livs-
medels- och jordbruksorganisation (FAO)
och Världslivsmedelsprogrammet (WFP)
har fått bidrag för finansiering av import
av konstgödsel och livsmedel. Genom
Cambodia Development Resource Institu-
te har bidrag lämnats för utbildnings- och
rådgivningsinsatser. För att främja en
demokratisk utveckling och respekt för
mänskliga rättigheter har stöd lämnats till
FN för att förbereda de val som ägde rum i
maj 1993 och för utbildning i mänskliga
rättigheter.

187

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Afghanistan

I april 1992 föll den kommunistiska rege-
ringen i Afghanistan och motståndsrörel-
sen Mujaheddin bildade i maj samma år
en regering som innefattar motståndsrörel-
sens alla partier. Den återhållsamma opti-
mism som skapades förbyttes tämligen
omgående i pessimism då krigshandlingar
mellan olika grupper trappades upp. Den
väpnade kampen pågår fortfarande.

Krigsskadoma i landet är oerhörda och
nära en tredjedel lever som flyktingar i
Pakistan och Iran. Svenskt bistånd till re-
patrierings- och återuppbyggnadsarbetet
har givits sedan 1979 och finansierats via
katastrofanslaget. Stödet har betalats dels
genom svenska enskilda organisationer,
varav medparten till Svenska Afghanistan-
kommittén, dels genom olika FN-organ.
Totalt utbetalades under budgetåret
1992/93 100,6 miljoner kronor.

Pakistan

Pakistan har sedan 1988 ett civilt parla-
mentariskt styre efter år av militärdiktatur.
De senaste åren har dock präglats av poli-
tisk instabilitet. De demokratiska institu-
tionerna har ännu inte kommit att fungera
på avsett sätt och militärens roll i det pa-
kistanska samhället är fortfarande stor. De
mänskliga rättigheterna är i många avse-
enden eftersatta, särskilt vad gäller barn
och kvinnor dessutom.

Landets resurser är ojämnt fördelade.
Mycket har gjorts för att stimulera handel
och industriinvesteringar och därmed den
ekonomiska tillväxten. Satsningarna på
den sociala sektorn har däremot varit be-
gränsade. De två största posterna i stats-
budgeten är utgifterna för den militära
sektorn samt räntor och amorteringar. I
ansträngningarna att täcka ett stort bud-
getunderskott har skatt införts på stora

jordbruksegendomar. Förmågan att ut-
nyttja biståndsresurser är ett stort problem
i Pakistan.

Efter att Pakistans ställning som pro-
gramland upphörde 1983 har det svenska
biståndet kanaliserats genom BITS och
svenska enskilda organisationer samt Sa-
rec och Swedecorp. Samarbetet genom
BITS, företrädelsevis inom infrastruktur
och institutionsuppbyggnad, har på grund
av landets försämrade ekonomiska situa-
tion under senare år i många fall stannat
på planeringsstadiet.

Swedecorpis samarbete med Pakistan
omfattar bl.a. telekommunikationer. Sarec
har sedan flera år stött ett forskningspro-
jekt om barn- och mödrahälsovård.

Bland de enskilda organisationer som
verkar i Pakistan kan nämnas Rädda Bar-
nen, Pingstmissionen och Lutherhjälpen.
Verksamheten har inriktats på hjälp till
den fattigaste befolkningen och afghanska
flyktingar.

Totalt betalades under 1992/93 22 mil-
joner kronor ut till Pakistan, varav ca 12,9
miljoner kronor genom enskilda organisa-
tioner, 6,6 miljoner i tekniskt bistånd ge-
nom BITS samt 2,5 miljoner kronor för pa-
kistanskt deltagande (33 personer) i BITS
internationella kurser.

Nepal

Nepal är ett litet bergsland i Himalaya-
massivet med en av världens lägsta per
capita-inkomster. Jordbruket utgör den
dominerande sektorn i ekonomin. Landet,
som numera är en konstitutionell monarki,
har sedan våren 1991 en demokratiskt vald
regering.

Nepal genomför sedan 1986 ett struk-
turanpassningsprogram inriktat på att sti-
mulera den ekonomiska utvecklingen och
minska fattigdomen. Tillväxten har i ge-
nomsnitt under senare år varit hög. Det

188

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Kanske kan befolkningen i Nepal fä uppleva positiva följder av det strukturanpassningsprogram som landet
genomför? Ekonomiska reformer kombinerat med sociala insatser av enskilda organisationer kan på sikt
minska fattigdomen. Foto: Helena Bjuremalm, UD.

största hindret för utvecklingen på sikt
bedöms vara den dåligt utvecklade infra-
strukturen såväl fysiskt som socialt.

Det svenska biståndet till Nepal har
huvudsakligen kanaliserats genom svens-
ka enskilda organisationer, främst Svenska
Missionsrådet, Pingstmissionen och Svens-
ka handikapporganisationernas internatio-
nella biståndsstiftelse. Huvuddelen av
verksamheten har inriktats på socialt arbe-
te, även om insatser också finns på infra-
strukturområdet. I övrigt har Swedecorp
inlett exportfrämjande verksamhet och
BITS har inbjudit deltagare från Nepal till
sina kurser. Utbetalningarna för budget-
året 1992/93 var för Swedecorp 114 000
kronor, respektive 430 000 kronor (7 perso-
ner) för BITS.

Totalt utbetalades under budgetåret
1992/93 11,4 miljoner kronor, varav 10,9
miljoner kr via enskilda organisationer.

189

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Mellanöstern

Formerna för det svenska biståndet till
Mellanöstern varierar avsevärt mellan re-
gionens olika länder och områden.

Inkomstskillnaderna är stora både inom
och mellan länderna i regionen. Förenade
Arabemiratens BNP per capita beräknas
till över 20 000 US dollar, medan Jemen
ligger på ca 500 US dollar per capita. De
rikare staterna i regionen är betydande
biståndsgivare, främst inom sin egen regi-
on.

Fredsförhandlingarna i Mellanöstern,
som inleddes i oktober 1991, omfattar
överläggningar mellan Israel och parterna
i regionen (palestinierna, Jordanien, Liba-
non och Syrien), samt multilaterala möten
i fem arbetsgrupper med deltagare även
från länder utanför regionen. Sverige stö-
der fredsprocessen och deltar aktivt i det
multilaterala arbetet.

Fredsprocessen har nu kommit in i en
helt ny fas efter det att Israel och PLO den
13 september undertecknade ett avtal om
ömsesidigt erkännande och en plan för
begränsat palestinskt självstyre i Gaza och
Jeriko. Planen förutsätter ett omfattande
internationellt bistånd och ägnas stort in-
tresse från det internationella samfundet.

Sverige har ett bilateralt program för
palestinierna i de ockuperade områdena,
samtidigt som vi efter USA och EG är den
största biståndsgivaren till FN-organisa-
tionen UNRWA, som ansvarar för stödet

till palestinska flyktingar. Det bilaterala
svenska stödet är humanitärt och politiskt
motiverat och syftar till att stödja de socia-
la sektorerna, främja respekten för mänsk-
liga rättigheter och stimulera ekonomisk
utveckling. Stödet kanaliseras genom
svenska enskilda organisationer, olika FN-
organ och direkt till fristående organisatio-
ner och institut i regionen som är verksam-
ma inom områden som mänskliga
rättigheter och förtroendeskapande åtgär-

der. Irak har ännu inte uppfyllt alla de vill-
kor som ställs i de omkring 25 resolutioner
som antagits av FN:s säkerhetsråd. Följ-
aktligen bibehålls sanktionerna mot lan-
det. Sverige stöder FN:s politik i Irak-frå-
gan. En stor del av civilbefolkningen lider
svårt av sanktionernas följder. Sverige har
därför lämnat ett omfattande katastrofbis-
tånd till drabbade grupper i Irak.

Under budgetåret 1992/93 uppgick det
svenska humanitära biståndet till Irak till
35 miljoner kronor, huvudsakligen kanali-
serade genom FN. Fortsatta biståndsinsat-
ser kan komma att krävas för att minska
befolkningens lidande.

Utöver detta program består det svens-
ka biståndet till regionen främst av stöd till
insatser genom enskilda organisationer.
Dessa utför ett viktigt arbete. Länder i regi-
onen inom vilka svenska enskilda organi-
sationer är verksamma är bl.a. Jordanien,
Libanon och Yemen.

Sverige lämnade totalt ca 245 miljoner
kronor i bistånd till länderna i regionen
under budgetåret 1992/93.

190

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Västbanken och Gaza

Sverige är en av de största biståndsgivarna
till palestinierna på de ockuperade områ-
dena Västbanken och Gaza tillsammans
med bland andra USA, EG, Tyskland och
Canada. Det samlade internationella bi-
ståndet till de ockuperade områdena upp-
gick under 1992 till ca 165 miljoner US dol-
lar. Den största delen av detta bistånd,
drygt 90 miljoner dollar, kanaliserades
genom FN-organet UNRWA. Av det bila-
terala internationella biståndet om ca 65
miljoner dollar, tog hälso- och utbildnings-
sektorema emot den övervägande delen.

Det svenska bidraget till UNRWAis
verksamhet uppgick under budgetåret
1992/93 till 145 miljoner kronor. Därtill har
det bilaterala programmet för Västbanken
och Gaza utvecklats enligt de riktlinjer
som slogs fast i regeringsbeslut våren 1991.
Målen för det svenska bilaterala program-
met är att minska det palestinska folkets
lidande och misär, att bidra till att skapa
förutsättningar för en samhällsstruktur till
grund för ett framtida demokratiskt, fritt
Palestina samt att främja ekonomisk verk-
samhet och respekt för mänskliga rättighe-
ter. Stödet lämnas till verksamhet genom
enskilda organisationer, multilaterala or-
gan och fristående institut. Under budget-
året 1992/93 uppgick det bilaterala svens-
ka stödet till ca 30 miljoner kronor.

Huvudkomponenten i det svenska pro-
grammet är stödet till hälsosektom. Diako-

nia bedriver en omfattande verksamhet,
fämst inriktad på rehabilitering av inti-
fada-offer. Organisationen Palestinagrup-
pema i Sverige bedriver stöd till primär-
vårdskliniker i Gaza och på Västbanken.

Ett av målen för det svenska biståndet
är att bidra till att situationen för mänskli-
ga rättigheter förbättras. Detta sker genom
stöd till ett tiotal organisationer, såväl pa-
lestinska som israeliska och internationel-
la, som arbetar med olika aspekter av
människorätt på de ockuperade område-
na. Det sammanlagda svenska stödet till
sektorn för mänskliga rättigheter uppgick
under budgetåret 1992/93 till ca 10,5 miljo-
ner kronor.

Ytterligare ett viktigt mål för det svens-
ka stödet till de ockuperade områdena är
att bidra till uppbyggnad och förstärkning
av den palestinska administrationen. Detta
sker sedan 1992 genom stöd till de struktu-
rer som bildats kring den palestinska
fredsförhandlingsdelegationen. Dessa
strukturer, de så kallade tekniska kommit-
téerna, har till uppgift att utgöra kun-
skaps- och resursbas i förhandlingarna,
men har utvecklats till att vara embryon
till palestinsk administration i ett framtida
själv-styre. Stödet sker i form av mindre
projekt som formuleras av de tekniska
kommittéerna själva. Det svenska stödet
till detta uppgick under budgetåret 1992/
93 till 3,5 miljoner kronor.

191

Latinamerika

År 1992 markerade 500-årsminnet av
Christofer Columbus "upptäckt" av Ame-
rika. För 500 år sedan genomfördes också
slutfasen av den "kulturrevolution", som
inleddes i Sverige av Gustav Vasa och som
slutade med att reformationen genomför-

des. Få händelser i mänsklighetens moder-
na historia har påverkat historien för folk
och länder i såväl den gamla som den nya
världen som Columbus färder. Få händel-
ser har påverkat Sveriges modema historia
så som reformationen. De femhundra åren
har präglats av förstörelse och omvälv-
ningar, men också av kamp för fred, de-
mokrati och framsteg, både i Latinamerika
och i Sverige. De två historiska bilderna
utgör vinjett till de biståndsinsatser som i
dag förbinder Sverige med Latinamerika.

Efter mer än ett årtionden av ekono-
misk, social och politisk kris tycks flertalet
av de 25 länderna i Latinamerika stå inför
en gynnsammare utveckling. Detta skapar

också nya och bättre förutsättningar för en
successiv övergång från akuta nödhjälps-
insatser till ett mer framtidsinriktat utveck-
lingssamarbete.

På det politiska planet uppfattas alltmer
demokratiseringen och respekten för de
mänskliga rättigheterna som en förutsätt-
ning för framsteg också på de ekonomiska
och sociala områdena.

På det ekonomiska området pågår ett
modellbyte där statens roll ses över. En
förvuxen myndighetsutövning gav under
alltför lång tid grogrund för korruption,
uteslöt breda samhällsskikt från inflytande
och bäddade för den skuldkris som hela
kontinenten nu lider av.

Det Sverige och andra länder nu gör är
att stödja den av latinamerikanerna redan
inledda reformprocess, vars syfte är att
säkerställa demokratiska landvinningar
och inrikta utvecklingen på ekonomisk
och social rättvisa.

Biståndet till Latinamerika, utbetalningar 1992/93, mkr

Land	SIDA	BITS	Sarec	Swedecorp	Totalt
Centralamerika	519,2	25,0	21,4	6,1	571,7
Sydamerika	225,8	29,1	20,3	1,7	276,9
	Summa 745,0	54,1	41,7	7,8	848,6

192

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

193

Nicaragua och övriga
Centralamerika

Att på en gång bevara freden, utveckla demokratin och genom-
föra marknadsekonomiska reformer är en stor utmaning såväl
för Nicaragua somför regionen i sin helhet.

Centralamerika / «|o

Basfakta

'd⁶ £>⁶ G>® 50'

Belize			2,5
Guatemala
El Salvador	21 000			1770
Honduras	,1200
Nicaragua	130 000			410
Costa Rica
Panama				2440
Regionalt		29,7

194

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Ekonomi, politik och
samhälle

Trots betydande framsteg i riktning mot
fred och demokrati befinner sig Centrala-
merika alltjämt i ett osäkert och sårbart
läge. Den politiska miljön i de sju Centrala-
merikanska länderna präglas av de ofta
långvariga och dramatiska ekonomiska,
sociala och kulturella klyftorna. Under
1992/93 visade fredsprocessen på möjlig-
heterna i politiskt framförhandlade lös-
ningar för att uppnå samförstånd om den
fortsatta utvecklingen.

I El Salvador fortgick fredsprocessen
och det finns anledning att hysa förhopp-
ningar om en mer varaktigt civilt oriente-
rad politisk process. Men svårigheterna är
samtidigt betydande. Det tolvåriga kriget
lämnade en stor del av landets befolkning
odokumenterad, vilket försvårar genom-
förandet av valet 1994. Andra frågor är
dels uppbyggnaden av den nya nationella
civila polisen, dels de utestående jordfrå-
goma.

I Nicaragua utgjorde den prekära eko-
nomiska situationen ett påtagligt hot mot
stabiliteten i landet. Centrifugala politiska
faktorer motverkade strävanden till sam-
förstånd, en lösning av äganderättsfrågor,
effektivisering av rättsväsendet, omvand-
lingen av armén och poliskåren, ekono-
miska reformer och stabilitet i biståndsflö-

det. En lång väg återstår för att
konsolidera freden, demokratin och mark-

nadsekonomin. Landet befinner sig fortfa-
rande på en utvecklingsnivå som ligger
långt under grannländernas. Den ekono-
miska tillväxten har inte motsvarat för-
hoppningarna. Politisk polarisering och
sociala spänningar präglar nicaraguaner-
nas vardag, vilket lett till ökande våld.

I Guatemala registrerades inga påtagli-
ga framsteg i den två år gamla fredspro-
cessen. Men de civila sektorernas kraftfulla
reaktion på den sittande presidentens
misslyckade försök till självkupp i maj

1993 visade att betydande framsteg trots
allt gjorts i demokratiserande riktning.
Samtidigt blottlädes det politiska syste-
mets oförmåga att vidta adekvata åtgärder
mot korruption och maktmissbruk. Därtill
är krigsmaktens roll i den politiska proces-
sen alltjämt betydande.

Belize präglas av frågan om relationer-
na med Guatemala, det brittiska beslutet
att dra bort trupperna från Belize under

1994 och det faktum att landet är det flyk-
tingtätaste landet i hela regionen.

Costa Rica har en lång tradition av de-
mokrati. Landet har blivit förskonat från
de inre och yttre konflikter som drabbat
Centralamerika de senaste årtiondena. Två
större partier har bidragit till uppbyggna-
den av en välfärdsstat med en relativt om-
fattande medelklass och en ekonomi base-
rad på jordbruksexport. Under de senaste
ho åren har en framgångsrik ekonomisk
strukturanpassning genomförts, som dock
haft mindre gynnsamma fördelningspoli-
tiska effekter.

Beräknad

Belize
1 Guatemala
El Salvador
Honduras 1						9,1
Nicaragua						51
\| Costa Rica						3.1
\| Panama
j Regionalt \|

195

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

I likhet med övriga länder i regionen
styrs Honduras av en folkvald regering.
Men den djupa ekonomiska krisen kräver
smärtsamma krafttag. Medan makroeko-
nomin är klart förbättrad märker den hon-
duranska familjen ingen skillnad. Korrup-
tionen har tilltagit. Rättsväsendet är när-
mast obefintligt och den sociala nöden
omfattande.

Sociala och ekonomiska
förhållanden, ekonomiska
reformprogram

Trots en rad ekonomiska framsteg fortsät-
ter fattigdomen att omfatta allt fler män-
niskor. Enskilda organisationer har för
första gången slagit larm om svältfickor
och hotande hungerkatastrofer. Alltjämt
kvarstår bakgrunden till 80-talets allvarli-
ga omvälvningar. Av Centralamerikas
befolkning beräknas 60 % leva under fat-
tigdomsstrecket. 70 % av barnen lider av
undernäring. Mer än 40 % av befolkningen
(utom i Costa Rica och Panama) saknar
tillgång till dricksvatten och sanitet. Med
undantag för Costa Rica, Panama och Beli-
ze fortsätter regionen att uppvisa kombi-
nationen av låga hälsoutgifter per capita
och dåliga hälsoindikatorer. Sedan 1985
har dock indikatorerna över spädbarns-
dödligheten förbättrats i samtliga länder i
regionen, med undantag för Nicaragua.
Generellt uppvisar regionen därför ett fort-
satt försämrat läge när det gäller de ekono-
miska och sociala rättigheterna utifrån
1966 års konvention om de mänskliga rät-
tigheterna som ratificerats av samtliga län-
der i regionen.

För närvarande har alla centralameri-
kanska länder avtal med IMF eller för-
handlar om avtal. Strukturanpassnings-
programmen och relationerna till de
multilaterala institutionerna sätter tydliga
restriktioner för den ekonomiska politiken
i samtliga länder. Samtidigt fick många av
länderna betydande erkänsla från IMF,
Världsbanken och Interamerikanska ut-

vecklingsbanken för framsteg när det gäl-
ler stabiliseringsmål och strukturreformer
såsom liberalisering av handel, avreglering
av valutamarknaden, omstrukturering av
skatte-, bank-, finans- och subventionssys-
tem.

I El Salvador, Costa Rica och Guatemala
var BNP-tillväxten 1992 den högsta sedan
1980-talets ekonomiska kris inleddes. Det
främsta undantaget från denna tendens
var dock Nicaragua, där ansträngningarna
att genomföra nödvändiga ekonomiska
reformer ännu inte resulterade i ekono-
misk tillväxt. Med undantag för El Salva-
dor sjönk inflationstakten i samtliga län-
der. I Nicaragua var utvecklingen på detta
område särskilt dramatisk. Utsikterna för
1993 har dock dämpats, förutom i El Salva-
dor och Costa Rica där de förhållandevis
höga tillväxtsiffrorna förväntas kunna hål-
la i sig även 1993. Med undantag för Costa
Rica kan inget av de centralamerikanska
länderna uppvisa någon exporttillväxt av
betydelse under de senaste tre till fyra
åren. I Nicaragua minskade industripro-
duktionen med 7 % mellan 1991 och 1992
och handelsbalansen utvecklades negativt.

Trots ökad tillväxt har de ekonomiska
reformerna ännu inte kunnat angripa den
ojämlika inkomst- och förmögenhets-
fördelningen. Tidigare förhoppningar om
att en begynnande ekonomisk återhämt-
ning på sikt skulle kunna motsvaras av
framsteg också på den sociala sidan har
dämpats. Det vore dock fel att lasta struk-
turanpassningsprogrammen för de för-
sämringar som utlöstes av den kris som
föregick, och motiverade, dessa program.

I de flesta länderna driver de multilate-
rala institutionerna linjen att de sociala
utgifterna bör öka sin andel av statsbud-
getarna, att utgifterna skall fokuseras mer
på de fattigaste (primämivå, landsbygd,
prevention) och att skattesystemen bör
reformeras för att möjliggöra ökade sats-
ningar på dessa områden.

1980-talets fall i det regionala handels-
utbytet har till stor del återhämtats. Ut-

196

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

vecklingen är anmärkningsvärd mot bak-
grund av att regionen sänkt sina tullsatser
gentemot omvärlden i mycket snabb takt
sedan mitten av 1980-talet. Samtidigt som
incitamentsstrukturen i detta avseende
kraftigt förskjutits till den inomregionala
handelns nackdel, har således denna han-
del uppvisat en markant tillväxt. Undanta-
get är dock Nicaraguas exceptionellt stora
underskott visavi de övriga länderna i re-
gionen (180 miljoner US dollar 1992). Det
biståndsflöde som till betydande del finan-
sierar Nicaraguas oproportionerligt stora
handelsbalansunderskott har på detta sätt
indirekt bidragit till stora exportinkomster
för övriga länder i regionen.

Under de senaste sex åren har det skett
en förhållandevis snabb differentiering av
den centralamerikanska exporten. Vid si-
dan av ekonomiska reformer inom länder-
na och ett ökat regionalt samarbete avteck-
nade sig en framgångsrik Uruguay- runda
inom GATT som mer betydelsefull för de
centralamerikanska ländernas ekonomiska
utveckling än biståndet i traditionell me-
ning.

En drastiskt förbättrad tillgång på ut-
ländsk valuta kunde noteras. Såväl privata
kapitalflöden, migrantarbetarinkomster
och bistånd har sin roll i detta. Orsaken
anses vara positiva räntedifferenser i för-
hållande till omvärlden och den stabilare
makroekonomiska situationen, särskilt då
på valutaområdet. Ett mer oroande ele-
ment i bilden är dock de starka indikatio-
ner som finns på att en betydande del av
valutaflödet härrör från narkotikahandeln,
för vilken regionen blivit ett allt viktigare
transitområde. Den exakta omfattningen
av dessa flöden är dock av naturliga skäl
mycket svår att bedöma.

Situationen för flyktingarna fortsatte att
förbättras inom ramen för den centralame-
rikanska flyktingkonferensen, CIREFCA.
Alltjämt är dock situationen förde guate-
malanska flyktingarna i södra Mexico och
Belize olösta. Förhållandena för stora
grupper av intemflyktingar förblev också

prekär framförallt i Guatemala, men även i
El Salvador.

Centralamerikas akuta fattigdomspro-
blem, och dess iögonfallande inkomst- och
förmögenhetsfördelning, kvarstår. Struk-
turanpassningsprogrammen utgör varken
en orsak till, eller någon slutgiltig lösning
på dessa problem. Denna problematik är
betydligt mer grundläggande och långsik-
tig. Den är givetvis också intimt relaterad
till den politiska situationen i regionen,
som fortsätter att karaktäriseras av att sto-
ra befolkningsgrupper ännu i praktiken
saknar ett reellt politiskt inflytande.

Regional integration

Den centralamerikanska integrationspro-
cessen sker i skuggan av en värld där de
stora handelsblocken formerar sig. EG:s
bananpolitik, som inneburit att den cen-
tralamerikanska bananexporten till Europa
kvoteras, har illustrerat regionens utsatta
position. Frihandelavtalet (North Atlantic
Free Trade Association) mellan USA, Mex-
ico och Canada uppfattas i regionen både
som ett hot och en möjlighet. Många poli-
tiska viljeyttringar, förnyelsen av den insti-
tutionella strukturen samt den spektakulä-
ra utvecklingen av handelsutbytet inom
regionen var positiva inslag i den regiona-
la integrationen.

Mänskliga rättigheter,
demokrati

Konventionen om medborgerliga och poli-
tiska rättigheter, liksom konventionen om
barnets rättigheter, har ratificerats av samt-
liga länder i regionen, dock med undantag
av Honduras. Utvecklingen under 1992/
93 präglades av olika tendenser.

Bilden förbättrades påtagligt i El Salva-
dor - ett resultat av fredsavtalen och FN:s
övervakande närvaro. Trots ett formellt
demokratiskt system sedan 1986 fortsatte
övergreppen mot de mänskliga rättighe-

197

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

tema i Guatemala. Militären hade alltjämt
en alltför stor makt. Vidare stod minst
hälften av landets befolkning utanför de
grundläggande normala politiska proces-
serna.

Honduras uppvisade fortsatta kränk-
ningar av de politiska och medborgerliga
rättigheterna, om än på en betydligt lägre
nivå än i Guatemala.

Costa Rica anses allmänt hålla en rela-
tivt hög standard vad beträffar respekt av
de mänskliga rättigheterna och de demo-
kratiska institutionerna. Nyligen har en
ombudsmannainstitution inrättats.

I Nicaragua gjordes framsteg i fråga om
respekten av de politiska rättigheterna
sedan 1990. Yttrande- och föreningsfrihet
respekteras. Utvecklingen inom vissa om-
råden var dock oroväckande. De ansträng-
ningar som gjorts för att uppnå en hållbar
fred och försoning har hittills inte lyckats.
Våldstendenserna i samhället tilltog, sär-
skilt i landets norra delar. Vissa uppmärk-
sammade mord och kidnappningar med
politisk bakgrund har förekommit.

Miljö

Miljöfrågorna intar en allt viktigare roll på
då politiska agendan, såväl regionalt som
nationellt. Som första region har Centrala-
merika utarbetat en uppföljningsplan efter
Miljökonferensen i Rio de Janeiro 1992.
Samtliga länder i Centralamerika har skri-
vit på klimatkonventionen. Alla länder,
utom Panama, har dessuton skrivit på
konventionen om biologisk mångfald.

Militärutgifter, hotbild
och väpnade konflikter

Centralamerika är för närvarande inte ut-
satt för några externa hot. I fredsproces-
sens spår fortsatte en betydande nedrust-
ning och avmilitarisering.

Nicaraguas militärutgifter minskade
avsevärt under perioden 1990 - 92 och

uppskattas numera uppgå till ca 2,5 pro-
cent av BNP, jämfört med drygt 10 % 1989.
El Salvador fortsatte avmilitariseringen
som ett resultat av fredsprocessen.

Costa Rica har definitionsmässigt inga
militärutgifter. Grundlagen fastställer att
landet inte skall ha någon militärstyrka.

I Honduras gjordes historiskt unika
försök att ifrågasätta militären och polisen.
Trots detta anses militärens makt nu vara
ännu större än tidigare, även i det civila
samhället.

Guatemala utgjorde alltjämt ett notabelt
undantag från den positiva utvecklingen i
regionen och visade på den ofrånkomliga
och nödvändiga kopplingen mellan freds-
förhandlingar och demokratiska ansträng-
ningar av mer varaktigt slag. De mer fram-
synta bland regionens militärer har börjat
inse att den förändrade politiska situatio-
nen, globalt såväl som i regionen, också
förändrar förutsättningarna för krigsmak-
terna. Nya legitimeringsargument har sett
dagens ljus ("narkotikabekämpning, mil-
jöförsvar, utvecklingsbefrämjare") och
kan förväntas fortsätta att lanseras i den
mån som nya allianser ifrågasätter "beho-
vet" av stora krigsmakter. Den globala
maktbalansen torde dock ha ryckt undan
grunden för fortsatt utländskt stöd till regi-
onens krigsmakter.

Regionalt samarbete

Det regionala samarbetet utvecklades och
fördjupades på allt fler områden. Guate-
malas erkännade av grannlandet Belize
banade väg för att detta land inlemmades i
det regionala samarbetet. Även Panama
deltog i allt större utsträckning i detta sam-
arbete, som formaliserades och institutio-
naliserades, under ledning av regionens
presidenter. Fyra av länderna har ratifice-
rat avtalet om att inrätta ett regionalt par-
lament och val av deputerade har skett i
tre länder. Inom ramen för bland annat
Världsbankens konsultativa gruppmöten
inleddes en alltmer utvecklad givarsam-

198

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

ordning, tillsammans med länderna i regi-
onen. Den regionala flyktingkonferensen,
CIREFCA, utgjorde en betydelsefull meka-
nism för att samordna flyktinginsatser. En
unik samordning mellan FN:s utvecklings-
program (UNDP) och FN:s flyktingkom-
missarie (UNHCR) inleddes för att växla
över från akut nödhjälp till långsiktig ut-
veckling.

Sveriges bistånd

Biståndsflödet till regionen är ojämnt för-
delat, särskilt om det ställs i relation till
antalet fattiga invånare i respektive land.
Costa Rica erhåller nästan tjugo gånger
mer bistånd per "fattig invånare" än Gua-
temala. Enligt OECD/DAC framstod 1991
som ett år av exceptionellt stora flöden till
Nicaragua. Då uppgick biståndet per
capita till 221 US dollar per invånare.
Sveriges andel av det totala stödet till
Nicaragua uppgick samma år till 6,8 %.
Efter USA var Sverige det året den största
bilaterala biståndsgivaren till Nicaragua.
Medan Sverige upprätthöll sin biståndsvo-
lym, visar preliminära siffror för 1992 att
biståndet till Nicaragua minskat mycket
kraftigt sedan dess.

Det övergripande målet för det svenska
utvecklingssamarbetet med Centralame-
rika lades fast i riktlinjer, utfärdade i maj

1993. Dessa riktlinjer utgör en ram för bi-
ståndsmyndighetemas utvecklingssamar-
bete med Centralamerika. Insatser till stöd
för fred, försoning, pluralism, demokratisk
utveckling och respekt för mänskliga rät-
tigheter understryks. Därutöver betonas
stöd till ekonomiska reformprocesser med
inriktning på tillväxt, handel, investering-
ar, ökad självfinansiering och en rättvisare
resursfördelning till förmån för de fattigas-
te befolkningsgrupperna. En rad kriterier
framhålls för att främja insatsernas lång-
siktiga bärkraft och det traditionella bi-
ståndets successiva övergång till andra
samarbetsformer. Genomförandet och res-

pekten för internationella konventioner på
bl.a. människorätts- och miljöområdena
framhålls som en grund för dialog med
myndigheter och andra samarbetspart-
ners. Den regionala relevansen i insatserna
betonas samtidigt som möjligheten till bi-
laterala insatser i samtliga länder bibehålls
och successivt utvecklas.

Biståndet genom SIDA dominerar, men
flera av länderna i regionen berörs av in-
satser genom BITS, Sarec och Swedecorp.
Nicaragua har också mottagit betalnings-
balansstöd. Totalt utbetalades under
1992/93 539 miljoner kronor till länderna
i Centralamerika.

Bistånd genom SIDA

SIDA:s samarbete med Centralamerika
har pågått i ett drygt decennium. Det be-
rörde 1992/93 samtliga länder i regionen
och omfattade ett brett spektrum av såväl
regionala som bilaterala samarbetspro-
gram. I takt med fredsutvecklingen och
det allt intensivare samarbetet mellan de
sju små länderna i regionen blev det allt
mer irrelevant att göra en gränsdragning
mellan nationella och regionala insatser.
Alltmer av det svenska biståndet måste
bedömas i ett regionalt sammanhang.

Betalningsbalansstöd

Sverige bidrog 1992/93 med 117,6 miljoner
kronor i obundet betalningsbalansstöd till
Nicaragua, bl.a. för att klara de betungan-
de skuldtjänstbetalningama. Stödet utgjor-
de 52 % av landramen.

Energi

I Nicaragua utgjorde stödet till energisek-
torn 22 miljoner kronor under budgetåret
1992/93 och bestod av fyra delinsatser,
varav iståndsättandet av Planta Nicaragua
svarade för 60 %. Energistödet bidrog till
den ekonomiska stabiliseringen genom att
elförsörjningen förbättrades.

199

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Naturbruk, miljö och markvård

1992/93 utbetalades 6,8 miljoner kronor
för regionala insatser i syfte att utveckla
metoder för bärkraftiga produktionsalter-
nativ för befolkningen i ekologiskt känsli-
ga områden. I såväl Nicaragua som Costa
Rica stöds naturresursbevarande insatser.
Vidare ges stöd till institutionsuppbygg-
nad och lagstiftningsarbete på miljövårds-
området och utarbetande av miljökonse-
kvensbeskrivningar. SIDA har utarbetat en
särskild miljöprofil för Nicaragua. 20 % av
landramen till Nicaragua fördelades till
naturbrukssektom. Genom utbildningsin-
satser och en nyligen antagen plan för
skogsutveckling lades en grund för ett
framtida uthålligt skogsbruk. Oklar
ansvarsfördelning mellan berörda institu-
tioner gjorde att stödet till den centrala
skogsmyndigheten inte nådde avsedda
resultat.

Hälsovård, befolkningsfrågor, vatten
och sanitet

Genom de regionala insatserna stöds insat-
ser för att öka tillgången till dricksvatten
och latriner och för att ge hälsoupp-lys-
ning till de fattigaste grupperna. Vatten-
programmet, som letts av UNICEF och
bygger på folkligt deltagande, bedöms
som framgångsrikt och innovativt. Utbild-
ningsinsatserna har däremot varit mindre
framgångsrika. Genom det regionala pro-
gram- met stöds även regionalt hälsoarbe-
te och insatser för att föra upp hälsofrågor
på den politiska agendan. I Nicaragua
stöds insatser för att decentralisera hälso-
vården.

Stöd till den demokratiska
processen

I Nicaragua ges stöd till lokal utveckling i
fem kommuner, förstärkning av rättsvä-
sendet och demokratiinsatser på Atlant-
kusten. Insatserna har lett till närmanden
mellan tidigare kontrahenter i inbördeskri-

get. I Guatemala stöds ombudsmannen för
mänskliga rättigheters arbete med att nå ut
på landsbygden och vara närvarande i
utsatta geografiska områden. Den förre
ombudsmannen valdes till landets presi-
dent i juni 1993.1 El Salvador utfästes insti-
tutionellt stöd inför valprocessen. Genom
enskilda organisationer görs ett stort antal
insatser för att stärka de mänskliga rättig-
heterna och för att bygga upp demokratis-

Nationell försoning

I Nicaragua gjordes smärre utbildningsin-
satser, omfattande 1,3 miljoner kronor för
att bidra till försoningen mellan tidigare
regeringssoldater och gerilla.

I anslutning till att fredsavtalet för El
Salvador undertecknades i januari 1992,
uttalade Sverige en beredskap att öka bi-
ståndet till El Salvador. Bland annat stöd-
des demobilisering av stridande och åter-
vändandeprogram. Samtidigt inleddes
projektering av ytterligare insatser, som av
båda parter uppfattas som ett stöd till
fredsprocessen. Biståndet genom enskilda
organisationer fortsätter och Sverige stö-
der en rad av FN:s insatser i landet.

Lantbrukskooperationen

I Nicaragua har sedan 1986 ett arbete på-
gått för att, i samarbete med SCC/Utan
Gränser, bygga upp en fristående koopera-
tiv bonderörelse. Under 1992 svarade den-
na organisation för 20 % av uppköpen av
landets kaffeproduktion för export samt
för 40 % av uppköpen av sesamfrö. En
utvärdering 1993 visade att den kommersi-
ella verksamheten har vissa möjligheteratt
fortsätta utan bistånd.

Flyktingfrågor

Genom stöd via enskilda organisationer
samt till den regionala flyktingkonferen-
sen, CIREFCA har stora insatser gjorts för

200

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

att bidra till flyktingars och intemflykting-
ars integration eller återflyttning. Genom
de program som stöds av Sverige och an-
dra givare har 125 000 flyktingar repatrie-
rats, 230 000 flyktingar har fått skydd och
materiellt stöd i asylland. 53 000 flyktingar
har integrerats i asylländer.

Bostadsbyggande

I Costa Rica har sedan 1988 ett socialt bo-
stadsbyggnadsprogram bedrivits för att
förbättra bostadsstandarden i fattiga slum-
områden. Programmet omfattar organise-
rat självbyggande, renovering av bostäder,
infrastrukturanläggningar, samlingsloka-
ler och organisationsuppbyggnad. Det har
uppmärksammats såväl i landet som inter-
nationellt för dess innovativa uppbyggnad
och höga effektivitet. 1992/93 utbetalades

4,1 miljoner kronor.

Regional integration

Genom institutionellt stöd till en rad regio-
nala institutioner stärks den regionala inte-
grationen.

Katastrofinsatser

Medel för katastrofinsatser beviljades i
samband med jordbävningar i Nicaragua
och Costa Rica. På regional nivå stöds en
katastrofförebyggande insats.

Bistånd genom BITS

Inom ramen för BITS tekniska samarbete
finns sex insatser i Costa Rica inom områ-
dena energi, förvaltning och skog. Under
året utvärderades tre skogsprojekt i Costa
Rica, vilket ledde till att ett åtagande av-
vecklades. Utbetalningarna under
1992/93 uppgick till 15,3 miljoner kronor.
BITS kursprogram stod öppet för deltaga-
re från samtliga länder i regionen. 26 per-
soner deltog från Costa Rica, El Salvador,
Guatemala, Honduras, Nicaragua, Pana-
ma och Belize.

Bistånd till Centralamerika, utbetalningar 1992/93, mkr
REGIONALT
SIDA, Utvecklingssamarbete	95,6
MR/demokrati/hum.bist.	13,5
Särskilda program	0,3
Miljö	1,8
Delsumma	111,2
NICARAGUA
Landramen	227,1
Enskilda organisationer	31,9
Miljö	4
Betalningsbalansstöd	60
Katastrofbistånd	1
Regionala insatser	3
MR, demokrati, hum.bist.	9,4
Särskilda program	2,2
SWEDECORP	0,1
SAREC	13,4
Delsumma	352,1
COSTA RICA
Bostäder, miljö, reg. insatser	28,4
Enskilda organisationer	3,7
Katastrofbistånd	1
MR, demokrati, hum.bist.	3
Särskilda program	0,5
Övrigt miljö	3,6
BITS	15,5
SWEDECORP	6,3
SAREC	2,3
Delsumma	64,3
EL SALVADOR
Enskilda organisationer	3,5
MR, demokrati, hum.bist.	39,6
Särskilda program	0,1
Delsumma	43,2
GUATEMALA
Enskilda organisationer	4,5
MR, demokrati, hum.bist.	18,8
Delsumma	23,3
Totalt utbetalat	594,1

201

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Bistånd genom Sarec

Sarec:s Latinamerikaprogram, stöd till
medicinsk forskarutbildning och forsk-
ningssamarbete om amning och infektio-
ner hos barn, hade anknytning till samtliga
länder. Sammanlagt betalades 2,3 miljoner
kronor ut under 1992/93 till dessa pro-
gram. I Nicaragua bidrog Sarec till upp-
byggnad och förstärkning av forsknings-
kapacitet vid landets fem universitet.
Stödet omfattade medicinsk forskning,
naturvetenskap, teknik, jordbruksforsk-
ning och samhällsvetenskap. Sammanlagt
utbetalades under året 13,4 miljoner kro-
nor till dessa insatser.

Bistånd genom enskilda
organisationer

Ett stort antal svenska enskilda organisa-
tioner fortsatte att, med stöd av SIDA, be-
driva ett omfattande och varierat samarbe-
te med lokala samarbetsorganisationer i
framför allt Nicaragua, men även i Guate-
mala, El Salvador och övriga länder i regi-
onen. Sammanlagt utbetalades 37,2 miljo-
ner kronor för insatser i Centralamerika
under budgetåret 1992/93.

Bistånd genom Swedecorp

Swedecorp stöder ett program för att ut-
veckla strategiska allianser mellan svenska
och costarikanska industriföretag. Ett in-
formationscenter inom Costa Ricas export-
råd, CENPRO, för marknadsinformation
till exportörer i Costa Rica och importörer
på viktiga exportmarknader är under upp-
byggnad. Ett samarbete är etablerat med
Caribbean och Central America Business
Advisory Service som fungerar som för-
medlande länk i bland annat investerings-
frågor mellan företag och banker. En ut-
bildningsinsats i kvalitets- och kontroll-
system påbörjades liksom flera handels-
främjande insatser för att introducera olika
livsmedelprodukter på den svenska mar-
kanden. Under 1992/93 utbetalades 6,1
miljoner kronor för dessa insatser.

Multilateralt samarbete

Sverige spelade en aktiv roll för att stödja
samordningsarbetet inom ramen för
CIRECFA, den centralamerikanska flyk-
tingkonferensen. I det regionala samarbe-
tet samfinansierades insatser med bl.a.
FN:s barnfond (UNICEF), Pan American
Health Organization (PAHO) och FN:s
utvecklingsprogram (UNDP).

202

Sydamerika

Ekonomi, politik och
samhälle

Under senare år har allt fler länder inlett
en politik av ekonomiska reformer. Dessa
reformer har lett till att inflation och väx-

as. I flera länder har även reformer av den

ekonomiska strukturen inletts. Statens roll

har omdefinierats och förutsättningar för
långsiktigt företagande har förbättrats. Ett
trendbrott har ägt rum efter 80-talets eko-
nomiska nedgång. Reformpolitiken har
börjat ge utdelning i form av reell ekono-
misk tillväxt. Samtidigt kvarstår djupa
klyftor mellan samhällets olika skikt av
rika och fattiga människor. Sned inkomst-
fördelning och ett utbrett socialt armod är
allvarliga hinder mot fortsatt utveckling
och befästande av demokrati.

Sydamerikas länder styrs av folkvalda
regeringar. Under år 1993 hölls val till par-
lament och presidentämbete i bland annat
Chile, Paraguay och Bolivia. I Chile, Boli-
via och Brasilien har demokratin visat sin
förmåga att hantera politiska problem. I
Paraguay tillträdde för första gången på
decennier en civil president, Carlos Was-
moy, sedan val till presidentämbetet och
parlamenet hållits. I andra länder såsom
Peru och Colombia ingav dock situationen
för de mänskliga rättigheterna anledning
till fortsatt stor oro. I båda dessa länder
förvärrades läget av gerillagruppers vålds-
handlingar och narkotikahandelns utbred-
ning.

att befästa demokratier och genomföra
ekonomisk reformpolitik. Huvudsakliga
mottagare av bistånd har under senare år
varit Bolivia och Chile. Tekniskt samarbete
bedrivs med Ecuador och forskningssam-
arbete med Argentina och Uruguay. Ge-
nom SIDA lämnas bistånd för sociala pro-
gram inom ramen för ett lands ekonomi-
ska reformpolitik. BITS förmedlar svensk
kompetens och kunnande till stöd för mot-
tagarlandets produktiva sektorer. Swede-
corp främjar företagande och Sarec stöder
forskningssamarbete. Totalt utbetalades ca
300 miljoner kronor till länder i Sydameri-
ka under budgetåret 1992/93.

Bolivia

Sveriges bistånd

Ett bärande motiv för svenskt utvecklings-
samarbete med Sydamerika är att bidra till

Det svenska biståndssamarbetet med Boli-
via syftar till att stödja demokratins befäs-
tande och landets nydanande utvecklings-
politik. Ett avtal om biståndssamarbete
undertecknades i mars 1992. Uppföljande
biståndsöverläggningar hölls i januari

1993. Bistånd lämnas genom SIDA, BITS
och Swedecorp.

Ekonomiska reformprogram

Bolivia har under senare år vidtagit en rad
strukturreformer mot ökad marknadseko-
nomi där offentliga utgifter omprioriterats
för investeringar i infrastruktur och för
sociala ändamål med tonvikt på de fattiga
befolkningsgrupperna. Reformer har ge-
nomförts samtidigt som makroekonomisk
stabilitet upprätthållits. Statsmaktens tidi-
gare dominerande ställning som aktör
inom näringslivet har upphört och ersatts
av en politik som syftar till att stärka be-
tingelserna för ett fungerande privat nä-
ringsliv. Varu- och penningmarknaden har

203

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

liberaliserats och centralbanken intar en
oberoende stälning. Reformer har inletts
av offentlig förvaltning och av utbildnings-
väsen.

ineffektivt. Protester har förekommit från
ursprungsbefolningen, grupo de indige-
nas, för att deras rättigheter och för att de-
ras tillvaro hotas av exploatörer.

Mänskliga rättigheter,
demokrati

Biståndet - givare och
administration

Allmänna val i juni 1993 ledde till att
MNR-partiet kunde bilda regering med
stöd av två andra partier. Partiets ledare
Gonzalo Sanchez de Losado valdes av
kongressen i augusti till landets nye presi-
dent. Som vice-president utsågs Victor
Hugo Cardenas, som tillhör aymara-indi-
anema. Det nu regerande partiet inledde
1985 landets nuvarande reformpolitik men
förlorade i valen 1989 sedan vänsterpartier
MIR och högerpartiet ADN bildat koali-
tion. Bred partipolitisk uppslutning råder
idag kring den ekonomiska reformpoliti-
ken.

Regeringen visar respekt för de politis-
ka och medborgerliga rättigheterna. Refor-
mer inleddes under år 1993 av rättsväsen-
det, som bedöms som undermåligt och

Bolivia är ett starkt biståndsberoende land.
Värdet på det totala biståndet, gåvor och
krediter, motsvarade 1992 närmare 80 %
av landets samlade exportintäkter. Världs-
banken och Interamerikanska utvecklings-
banken är stora långivare för Bolivias in-
vesteringar i infrastruktur och sociala
sektorer. Viktiga bilaterala givare är USA,
Nederländerna, Schweiz och Tyskland.

Sveriges bistånd

Regeringen beslutade i februari 1993 om
riktlinjer för biståndssamarbetet med Boli-
via. Dessförinnan hade biståndsöverlägg-
ningar hållits med företrädare för Bolivias

Biståndet till Sydamerika, utbetalningar 1992/93, mkr

Land	SIDA	BITS¹	Sarec	Swedecorp	Totalt
Argentina	12,5	0,5	7,2	-	20,2
Bolivia	47,1	10,8	-	-	57,9
Brasiien	21,8	0,8	-	-	21,8
Chile	43,4	6,5	6,4	-	56,3
Colombia	9,3	-	-	-	9,3
Ecuador	3,8	7,8	-	-	11,6
Paraguay	4,8	-	-	-	4,8
Peru	21,8	0,3	-	-	22,1
Uruguay	9,9	3,7	6,6	-	19,7
Venezuela	0,2	0,7	-	-	0,9
Guayana	-	0,2	-	-	0,2
Surinam	-	0,08	-	-	0,08
	Summa 174,4	29,1	20,2	1,7	223,7

¹ Avser tekniskt samarbete. Vad avser utvecklingskrediter uppgår åtaganden till följande belopp: Chile 285
miljoner kronor, Ecuador 70 miljoner kronor och Peru 13,6 miljoner kronor.

204

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

regering. Totalt utbetalades under 1992/93

10,8 miljoner kronor.

Bistånd genom SIDA

SIDA lämnar bistånd inom huvudsakligen
sociala områden. Bistånd lämnas till stöd
för landets egna utvecklingsprogram, före-
trädesvis genom finansiering i samarbete
med andra givare. SIDA stödjer ett natio-
nellt kvinnoprogram om totalt 25 miljoner
kronor, vidare har avtal om 15 miljoner
kronor ingåtts med UNICEF om stöd till
program för att minska barn- och mödra-
dödligheten på Bolivias högland. SIDA
medverkar i ett givarsamordnat program
till stöd för reformering av landets utbild-
ningsväsende. I januari 1993 underteckna-
des ett avtal om en insats om 36 miljoner
kronor för att stödja boende i fattiga områ-
den att förbättra sina bostäder.

Skuldåterköp

I maj 1993 genomförde Bolivia en opera-
tion varmed landets statsgaranterade och
förfallna kommersiella skulder kunde åter-
köpas till ett betydligt lägre pris än skul-
dernas nominella värde. Operationen var
det tredje i sitt slag och innebär att landet
lyckats lösgöra sig från en besvärande
skuldbörda, som hindrat näringslivet från
att söka krediter utomlands. Skuldåterkö-
pet finansierades genom bl.a. ett svenskt
bidrag om cirka 35 miljoner kronor.

Bistånd genom BITS

Genom BITS har ett tekniskt samarbete
bedrivits med Bolivia inom gruvnäring
och energiförsörjning. Samarbetet har bl.a.
omfattat geologisk kartering och stöd för
omstrukturering av det statliga gruvbola-
get. Tekniskt stöd haräven lämnats till det
nationella energibolaget ENDE. Totalt ut-
betalades under 1992/93 10,8 miljoner kro-
nor inom det tekniska samarbetet.

nationella handelskammaren genom att
stödja ett investeringsfrämjande kontor i
Santa Cruz.

Chile

Som ett stöd till landets demokratiska
övergångsregering har Sverige genom
SIDA lämnat ett ansenligt bistånd till olika
sociala program inom utbildning, bostads-
byggande, kultur och till stöd för kvinnors
deltagande i samhället. Den ekonomiska
uppgången och den chilenska regeringens
ansträngningar inom det sociala området,
med stöd av biståndet, har medfört att den
fattiga befolkningen minskat från fem till
fyra miljoner. Chiles folkmängd är 13 mil-
joner.

Chile är idag berett att med egna medel
bekosta sina sociala program. Det svenska
övergångsbiståndet genom SIDA beräknas
vara avslutat under 1993 med undantag av
kvinnobiståndet där Sverige efter begäran
från Chile för närvarande bereder fortsatt
stöd.

Chile inriktat sitt framtida biståndssam-
arbete på teknologiöverföring. Landet öns-
kar utvecklas från att vara en råvarupro-
ducent till att erbjuda världsmarknaden
förädlade produkter. Samarbetet genom
BITS och Swedecorp har därför successivt
vuxit sedan demokratins återkomst 1990.

Det chilenska forskningsrådet har ett
avtal med SAREC om drygt 7 miljoner
kronor för samarbete inom hälsa/medicin
och naturresurser/miljö. Samarbetet be-
drivs mellan svenska och chilenska forsk-
ningsinstitutioner.

Ecuador

Bistånd genom Swedecorp

Swedecorp har inlett ett samarbete med

Genom BITS bedrivs ett relativt omfattan-
de tekniskt samarbete med Ecuador. Un-
der det senaste året har stödet varit inriktat
på mark-och skogsvård.

205

Europa

Albanien

Albanien, som klassas som ett av Europas
fattigaste länder, har sedan öppnandet
mot väst visat god vilja att genomföra eko-
nomiska reformprogram.

Arbetslösheten uppgår till över 50 %
och det förekommer svält i vissa delar av
landet under de kallaste vintermånaderna.
Koordinationen mellan givarna och Alba-
nien har varit god och man genomför för
närvarande ett handlingsprogram som
syftar till stabilisering och omvandling av
ekonomin. Även G 24-gruppen har tagit
på sig en samordnande roll.

Sveriges bistånd

Sverige har under budgetåret 1992/93 bi-
dragit med ca 14 miljoner kronor ur
katastrofanslaget för hjälpsändningar
genom svenska enskilda organisaitioner,
insatser till förmån för mänskliga rättighe-
ter och rättsskydd i samarbete med svens-
ka Helsingforskommittén, samt bidrag
genom Europarådet för uppbyggnad av
barnsjukhuset i Tirana.

F.d. Jugoslavien

Konflikten i f.d. Jugoslavien utvidgades
under våren 1992 till att förutom Kroatien
även gälla Bosnien-Hercegovina. FN:s
flyktingkommissarie, som av FN:s general-
sekreterare tilldelats samordningsansvaret

för de humanitära insatserna, kom därmed
att ställas inför en formidabel uppgift. An-
talet som flytt sina hem uppgick hösten
1993 till 3,5 miljoner, varav 2,5 miljoner
bodde kvar i regionen. Ytterligare hjälpbe-
hövande på grund av krigsförhållanden
var 1,8 miljoner. Hälften av hjälpbehoven
finns i Bosnien-Hercegovina, där UNHCR
trots stöd av FN:s fredsbevarande styrkor
har haft stora svårigheter att få tillåtelse av
de krigförande parterna att nå fram med
hjälpen.

Inriktningen och omfattningen av FN:s
humanitära bistånd har fastlagts genom
konferenser i Geneve mellan FN-organen,
länderna i regionen samt givarländema.
Biståndet syftar till att i första hand hjälpa
flyktingarna inom regionen för att därige-
nom underlätta den återvandring, som
kan komma att bli aktuell efter att fredsav-
tal träffats.

Sveriges bistånd

Sverige har varit en av de större bidragsgi-
varna till FN-insatsema, främst genom
UNHCR. Det svenska biståndet har i för-
sta hand gällt bostadsinsatser i olika for-
mer, i första hand i Bosnien-Hercegovina,
men även i Kroatien och övriga länder.
Här kan särskilt nämnas ett bostadspro-
gram i Tuzlaregionen baserat på lokal pro-
duktion samt projekt som baseras på pre-
fabricerade hus från Sverige. Sverige har
vidare kanaliserat livsmedelsbistånd ge-
nom FN:s världslivsmedelsprogram
(WFP), stött UNICEF samt Världshälsoor-
ganisationen (WHO) beträffande rehabili-

206

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

tering av krigsskadade. Svenska Rädd-
ningsverkets insatser vad gäller transpor-
ter av hjälpsändningar för UNHCR har
delvis finansierats genom det svenska bi-
ståndet. En annan viktig del av biståndet
har kanaliserats genom Röda Korset för
insatser i hela regionen. Svenska enskilda
organisationers verksamhet har kommit
att öka efter hand. Bland ett 20-tal organi-
sationer kan särskilt nämnas Caritas,
Erikshjälpen och Hoppets Stjärna.

Bistånd genom SIDA

Katastrofbistånd under 1992/93:187 miljo-
ner kronor har utbetalats av SIDA. Sedan
början av 1992 har Sverige sammanlagt
anslagit 600 miljoner kronor för humanitä-
ra insatser.

Detta har möjliggjorts genom att riksda-
gen under 1992/93 tillfört katastrofanslaget
ytterligare 300 miljoner kronor.

207

Torka i södra Zimbabwe 1992.

För två år sedan grönskade jorden här.

Foto: Bror Karlsson, Bazaar

ANDRA

Katastrofhjälp

1992/93 blev ett år med flera stora och
mycket komplexa katastrofer. FN har fått
en ökad betydelse och flera roller. Förutom
rollen som samordnare av katastrofhjälp
har FN agerat som fredsmäklare och även
skickat trupper för fredsbevarande och
fredsframkallande uppgifter.

Under budgetåret trappades konflikten
i f.d. Jugoslavien upp. Den svenska reger-
ingen beslutade att satsa främst på förlägg-
ningar, särskilt i Kroatien och Bosnien-
Herzegovina, för att flyktingarna skulle
kunna stanna i närområdet.

Efter det att FN-trupper satts in i Soma-
lia i slutet av år 1992, blev det möjligt att få
fram mat till de behövande. Det lyckades
på några månader att sätta stopp på den
massvält som rådde. Sverige bidrog med
insatser geom framför allt Internationella
Röda Korset och FN:s barnfond. Utöver
den rena katastrofhjälpen har Sverige bi-
dragit med ett fältsjukhus, som en del av
FN-styrkan. Striderna i Mogadishu har
dock fördröjt en politisk lösning på kon-
flikten.

Även i andra länder i nordöstra Afrika -
Etiopien, Eritrea, Sudan och Kenya - fanns
det under 1992/93 stora hjälpbehov. Ke-
nya fick ta emot stora mängder flyktingar
från Somalia, men även från Sudan, där
inbördeskrig pågår. I Etiopien rådde en
betydande matbrist. Interna oroligheter i
Rwanda och Zaire gav också upphov till
flyktingströmmar. I Liberia rådde fortsatt
oro. Betydande svenska bidrag har utgått
till dessa länder.

Torkan i södra Afrika möttes med en
massiv internationell hjälpinsats, som för-

hindrade en stor svältkatastrof. Sverige var
bland de största bidragsgivarna till denna
insats.

Liksom tidigare år har stora svenska
bidrag lämnats för insatser i Irak, Afgha-
nistan och Kambodja.

Tidigt under budgetåret stod det klart
att katastrofanslaget inte skulle räcka för
de behov som kunde förutses. Främst ut-
vecklingen i f.d. Jugoslaven gjorde det
nödvändigt att gå till riksdagen och begära
ytterligare medel. Utöver de anslagna
medlen, som tillsammans med ingående
reservation utgjorde 1184 miljoner kronor,
tillförde riksdagen 300 miljoner kronor.
Dessutom lades till anslagsposten ytterli-
gare 197 miljoner kronor från ointecknade
reservationer. Katastrofinsatser finansera-
des också inom landramama med 170 mil-
joner kronor. Sammanlagt disponerades 1
851 miljoner kronor, vilket var nära 30 %
mer än vad som disponerades 1991/92.
Skillnaden var egentligen ännu större,
med tanke på att insatser i Libanon och
Gaza/Västbanken 1992/93 finansierades
via anslaget för Demokrati, mänskliga rät-
tigheter och humanitärt bistånd, och inte
via katastrofanslaget som tidigare år.

Samtliga anslagna medel på katastro-
fanslaget utnyttjades. Totalt fördelades
1 601 miljoner kronor. Utöver detta inteck-
nades 235 miljoner kronor att betalas un-
der 1993/94. Utbetalningarna blev något
lägre - 1 408 miljoner kronor.

60 % av utbetalningarna 1992/93 avsåg
livmedelshjälp och katastrofvaror. De två
viktigaste katastrofanledningarna var krig
och torka.

210

ANDRA BISTÅNDSINSATSER

Så fördelas katastrofhjälpen

Katastrofhjälpen
- vart gick den?

1 601 miljoner kronor förde-
lades till 79 länder. Här fram-
går fördelningen på regioner.
De globala bidragen är s.k.
rambidrag till FN:s flykting-
kommissarie (UNHCR), Inter-
nationella Röda korskommit-
tén (ICRC) och fem svenska
enskilda organisationer. Syftet
är att organisationerna själva
skall kunna besluta om snab-
ba insatser vid katastrofer.

Globalt

164 Mkr

Öst och Centraleuropa,
13 länder, 503 Mkr

Mellanöstern.

5 länder,

50 Mkr

Asien

121 länder

220 Mkr

Latin-
amerika

8 länder

9 Mkr

Afrika, 28 länder,

655 Mkr

Mä

Övrigt 2,7%

Regeringar,
myndigheter
7.2%

Mellanstatliga
organisationer
51,7%

Enskilda
organisationer 38,4%

Hur fömedlades
katastrofhjälpen?

Diagrammet visar hur kata-
strofhjälpen fördelade sig på
olika kanaler. Av bidragen till
de mellanstatliga organisa-
tionerna kanaliserades mer än
3/4 via UNHCR, Världslivsme-
delsprogrammet (WFP) och
FN:s barnfond (UNICEF).

Katastrofhjälp genom
enskilda organisationer

Röda Korset (ICRC och IFRC) är de mest
betydelsefulla kanalerna. Därnäst
kommer Lutherhjälpen och

Svenska Afghanistan-
kommittén.

Övriga
enskilda
organisationer

Svenska

Röda Korset/ICRC

Svenska

Röda Korset/IFRC

Lutherhjälpen

Praktisk solidaritet
Caritas

Rädda Barnen
PMU

Dialkonia

EFS

SCC

Svenska Afghanistankommittén

211

Särskilda miljöinsatser

Miljö och utveckling

Till grund för miljöbiståndet ligger femte
biståndsmålet. I första hand är arbetet in-
riktat på att utforma biståndet på ett så-
dant sätt att det bidrar till en varaktig ut-
veckling. Därför finns en ambition - både
inom det bilaterala och multilaterala sam-
arbetet - att integrera miljöaspekter och
miljökomponenter i samtliga program och
projekt, att bidra till kapacitetsuppbygg-
nad i mottagarländerna och att främja det
varaktiga utnyttjandet av naturresurserna.
Detta sker dels genom biståndsinsatser,
dels genom policyarbete i olika internatio-
nella fora såsom OECD:s biståndskommit-
té DAC, FN-systemet och de internationel-
la bankerna.

SIDA

Det sammanlagda biståndet på miljöområ-
det genom SIDA uppgick under budget-
året 1992/93 till omkring 670 miljoner
kronor, varav 408 miljoner kronor finansie-
ras via landramar, 241 miljoner kronor via
det särskilda miljöanslaget och ytterligare
21 miljoner kronor från det multilaterala
anslaget.

Omkring hälften av det miljöinriktade
biståndet genom SIDA ligger på insatser
inom skogs- och jordbruk och avser skogs-
inventeringar, byskogsmetodik, torrskogs-
användning, uthålliga betessystem, mark-
vård, genbanker, alternativa bekämp-
ningsmetoder m.m. I övrigt görs insatser
på områdena vattenresurser, infrastruktur,
undervisning och information, sociala as-
pekter och marin miljövård. Därtill görs en

rad insatser för att stödja samarbetsländer-
na i arbetet med att utveckla miljöstrate-
gier, miljölagstiftning, miljöekonomi m.m.
Särskilda miljöanslag ges även till vissa
enskilda organisationer.

SIDA har i en särskild miljöskrivelse
redovisat och kommenterat ett stort antal
insatser. Redovisningen tyder på hög rele-
vans i utvalda insatser och att de i många
fall haft den katalytiska effekt som efter-
strävats. Insatserna är dock av sådan art att
effekter av dem kan utläsas först på längre
sikt. Verksamheten anknyter i hög grad till
den vid miljökonferensen i Rio 1992 utsta-
kade vägen.

Biståndet till särskilda miljö- insatser, utbetalningar 1992/93, mkr
Anslag	250,0
Ingående ej utbetalda åtaganden	63,4
Totalt disponibelt	313,4
Totalt utbetalt	240,7
Utgående ej utbetalda åtaganden	72,7

Swedecorp har en särskild inriktning på
industriell miljövård, vilket dock är ett
ämnesområde som visat sig vara mycket
svårarbetat. I allmänhet har företag och
organisationer inte kommit särskilt långt
med att analysera sina miljöproblem och
att definiera omedelbara investeringsbe-
hov. Samtidigt saknar de flesta koncentra-
tionsländema tydliga regelverk och effek-
tiv uppföljning av sådana system. Det
råder också brist på kunniga tekniker
inom området.

212

ANDRA BISTÅNDSINSATSER

BITS och Sarec:s förenklade redovis-
ningar ger inte möjlighet att i år närmare
beskriva dessa myndigheters resultat och
verksamhet på miljöområdet under 1992/
93.

Multilaterala insatser

I det multilaterala samarbetet ges särskilda
anslag till tre fonder: Globala miljöfonden
(GEF), Mekongkommittén och Montreal-
protokollets avveckling av ozonnedbry-
tande ämnen. Dessa insatser redovisas
separat under rubriken Internationella
utvecklingsprogram.

FN-konferensen om miljö
och utveckling i Rio de
Janerio i juni 1992 angav
nya ledmotiv för utveck-
lingssamarbetet.

Miljö

Miljö - delområden, utbetalningar Mkr

213

Bistånd genom folkrörelser
och andra enskilda
organisationer

Växande roll för
enskilda organisationer

Enskilda organisationer är samlingsnam-
net på en bred flora av organisationer som
sinsemellan är mycket olika. De svarar för
en växande del av biståndet. Där finns:

• Biståndsorganisationer med anknyt
ning till religiösa samfund

• Stora humanitära organisationer, t.ex.
Rädda Barnen och Röda korset

• Stora folkrörelser, t.ex. fackförenings-
rörelsen och kooperationen

• Solidarietsorganisationer, t.ex. Afrika
grupperna och Emmaus

• Ett stort antal små regionala och lokala
föreningar och intressegrupper.

Många av organisationerna har bistånd
som huvudverksamhet. Vissa organisatio-
ner, t.ex. kyrkor, samfund, arbetarrörelsen
och kooperationen, har biståndet som bi-
verksamhet. Organisationerna varierar i
storlek, från fackföreningsrörelsen med ett
par miljoner medlemmar till små lokala
vänortsföreningar med ett dussintal med-
lemmar. Omfattningen av organisationer-
nas bistånd varierar från insatser på flera
hundra miljoner kronor per år till enstaka
insatser på några tiotusentals kronor. Or-
ganisationernas ansökningar för bistånds-
insatser överstiger tillgängliga medel.

Flexibel biståndsform

Till grund för samarbetet med folkrörelser
och andra enskilda organisationer ligger
riksdagsbeslut med anledning av propo-

sitionen 83/84:100. Förutom de allmänna
biståndspolitiska målen är tanken med
samarbetet med de enskilda organisatio-
nerna att de skall bidra till ett mer folkligt
deltagande i samhällsbygget i u-ländema
samt att bidra till ökad förståelse för ut-
vecklingsfrågor bland allmänheten i
Sverige.

Ett annat skäl är att organisationerna
ofta kan nå ut med bistånd i olika former
relativt snabbt, flexibelt och med små
medel. Dessutom kan biståndet via organi-
sationerna riktas mot områden som det
bilaterala landramsbaserade biståndet har
svårare att nå. Deras roll begränsas inte till
de sociala sektorerna eller andra traditio-
nella områden för bistånd genom enskilda
organisationer. De spelar en stor roll i ut-
vecklingen av det civila samhället och i
främjandet av fred, demokrati och mänsk-
liga rättigheter.

Olika typer av bistånd

Organisationerna kan söka bidrag från
SIDA för olika typer av insatser.

För utvecklingsprojekt kan organisatio-
nerna söka bidrag för att täcka kostnader
för byggnation, driftskostnader, personal
etc. Bidrag ges också för bl. a. utbildning,
administration och projektering. En förut-
sättning är att de måste ha en egen insats
som minst motsvarar 20 procent av den
totala projektkostnaden. Genom anslags-
posten Bistånd genom enskilda organisa-
tioner finansieras mer än 600 utvecklings-
och informationsprojekt samt omkring 700
volontärer. Volontärverksamheten är den i
särklass största personalresursen inom

214

ANDRA BISTÅNDSINSATSER

svenskt bistånd. Därigenom får ett stort
antal svenskar möjlighet till praktisk erfa-
renhet av arbete i u-land. De flesta utveck-
lingsprojekten berör områden som utbild-
ning, hälsovård och landsbygdsutveck-
ling.

Via anslagsposten ges även stöd till or-
ganisationernas opinionsbildning och in-
formation i Sverige om förhållanden som
har betydelse för u-ländemas utveckling.

Inom katastrofbiståndet och i insatser
till stöd för mänskliga rättigheter och de-
mokrati är de enskilda organisationerna
särskilt betydelsefulla. Merparten av bi-
ståndet kanaliseras via ett litet antal väleta-
blerade organisationer med mångårig erfa-
renhet och en väl utbyggd kapacitet för
denna typ av insatser.

Särskilda medel finns också för samar-
bete med enskilda organisationer inom
områden som kultur- och miljöbistånd,
aids och andra insatser. För dessa projekt
finns särskilda regler om egeninsats m.m.

I några fall deltar även enskilda organi-
sationer i projekt som finansieras inom de
s.k. landramama. Undantagsvis upprättar
SIDA direkt samarbete med lokala enskil-
da organisationer i samarbetsländema.
Det kan exempelvis gälla kvinnoinsatser.
Beslut om sådana insatser bestäms i avtal
mellan Sverige och mottagarlandet.

De sammanlagda utbetalningarna via
svenska enskilda organisationer uppgick

Sektorfördelning 1992/93

under budgetåret 1992/93 till över en och
en halv miljard kronor.

Afrika i fokus

Fyrtio procent av projektbidragen till de
enskilda organisationerna avser insatser i
Afrika. Asien och Latinamerika tar om-
kring tjugo procent i anspråk.

SIDA förvaltar sedan budgetåret
1990/91 särskilda medel för Central- och
Östeuropa. Kriterierna för dessa nya bi-
drag skiljer sig i viss mån från det traditio-
nella u-landsbiståndets och verksamheten
hittills kan betraktas som en kontaktska-
pande och erfarenhetsbringande period.
Syftet med biståndet till Central- och Öst-
europa är att genom kunskapsutveckling
och organisationsuppbyggnad stödja de-
mokratiseringsprocessen, underlätta över-
gången till marknadsekonomi och bidra
till förbättring av miljön. Stöd kan även
ges till finansiering av viss utrustning eller

Enskilda organisationers projektbidrag fördelat på världsdelar, 1992/93, mkr
Region Bidrag		Andel (%)
Afrika		40
Asien (inkl. Mellanöstern)		20
Oceanien		1
Latinamerika		19
Central- och Östeuropa		5
Globala program		15
	Summa	100

215

ANDRA BISTÅNDSINSATSER

transportkostnader i samband med insat-
serna. Omkring 200 ansökningar inkom
1992/93 till ett belopp av 123 miljoner kro-
nor, varav 45 miljoner kronor beviljades.

Förenklade samarbetsformer

Traditionellt söker de flesta organisatio-
nerna bidrag för varje enskilt projekt. För
tretton stora organisationer, som under en
längre tid haft ett samarbete med SIDA,
har ansökningsförfarandet förenklats.
Dessa organisationer har s.k. ram-, block-
eller proceduravtal med SIDA. Avtalen
reglerar omfattningen och formerna för
samarbetet mellan SIDA och organisatio-
nerna. 1992/93 ingicks avtal med Fören-
ingen Bistånd och Information genom Fri-
villiga Organisationer (BIFO), som genom
ett särskilt avtal med SIDA sköter bered-
ningen av insatser för de mindre organisa-

tioner, som faller utanför ramorganisatio-
nerna.

SIDA:s samarbete med ramorganisatio-
nema finansieras över olika anslagsposter.
För att få till stånd en bättre samordning
mellan dessa anslagsposter har procedur-
avtal, som innefattar projekt-, katastrof-
och demokratistöd, tecknats med fem or-
ganisationer (Afrikagruppema, Diakonia,
Pingstmissionens U-landshjälp (PMU),
Rädda Barnen samt Utan Gränser/SCC.
För Diakonia och PMU prövas också smär-
re katastroframar på vardera 10 miljoner
kronor. Slår detta väl ut kommer katastro-
framar att inkluderas i fler proceduravtal.

Goda erfarenheter och fördjupad
dialog

Den allmänna erfarenheten är att samarbe-
tet med enskilda organisationer är effektivt

Projektbidrag till ramavtalsorganisationerna 1992/93, milj. kr.

Organisation	Bidrag		Andel (%)
Afrikagruppema		26,0	3
Diakonia		55,0	6
LO/TCO:s biståndsnämnd		72,0	8
Olof Palme Internationella Center		22,0	2
Pingstmissionens Utlandsbistånd		117,0	13
Rädda Barnen		62,5	7
SCC/Utan Gränser		60,0	7
SHIA		20,1	2
SMR/Svenska Missionsrådet		210,0	24
Svenska Röda Korset		37,0	4
SVS, Svensk Volontär Samverkan		27,0	3
UBV, Utbildning för Biståndsverksamhet		13,0	1
BIFO		58,0	7
Övriga organisationer		30,5	3
Direktstöd Asien		31,0	3
Direktstöd Kvinno org.		17.5	2
Informationsinsatser		29,3	3
	Summa	891,8	100

216

ANDRA BISTÅNDSINSATSER

genom inriktningen på lokala grupper och
organisationer. Därtill ökar människomas
möjligheter att medverka i den demokra-
tiska utvecklingen. I Sverige är organisa-
tionerna också betydelsefulla för att öka
kunskap och engagemang för utvecklings-
frågorna. Att dra enhetliga slutsatser av
denna omfattande verksamhet är dock
svårt. I syfte att få bättre kunskap om verk-
samhetens effekter och resultat har under
året planering för en utvärdering påbör-
jats. En översyn har också påbörjats av
volontärverksamheten.

Andra medel för att säkerställa hög
kvalitet och effektivitet i biståndet genom
enskilda organisationer är det löpande
samråd och erfarenhetsutbytet som äger
rum mellan SIDA och organisationerna
vid årsgenomgångar, konferenser och se-
minarier, gemensamma fältbesök, uppfölj-
ningar och utvärderingar. SIDA genomför
också kapacitetsstudier av de organisatio-
ner, som har ramavtal med SIDA.

Från olika anslagsposter beviljas även
medel till internationella enskilda organi-
sationer som Internationella Röda korset,
Kyrkornas världsråd och Internationella
kooperativa alliansen.

Genom det av biståndsministern sam-
mankallade folkrörelserådet och en am-
bassadör, särskilt avdelad för att utveckla
kontakterna med svenska och internatio-
nella enskilda organisationer, sker samråd,
erfarenhetsutbyte och diskussion kring
tendenser och frågor av gemensamt intres-
se inom biståndet.

217

Mänskliga rättigheter
och demokrati

Det biståndspolitiska målet att främja en
demokratisk samhällsutveckling och res-
pekt för de mänskliga rättigheterna har
intagit en framträdande ställning i svenskt
bistånd. Det har varit vägledande vid be-
dömningen av ett lands utvecklingspolitik,
det har påverkat dialogen med mottagar-
länder och det har resulterat i ett omfattan-
de och vittförgrenat program av insatser.

Under 1992/93 har stor uppmärksam-
het ägnats för att finna former till stöd för
demokratiprocesser och till värn åt indivi-
der som genom att tillhöra utsatta grupper
fann sina mänskliga rättigheter hotade
eller kränkta. På uppdrag av regeringen
utarbetade SIDA riktlinjer för insatser
inom demokrati och mänskliga rättigheter,
vilka därefter godkändes.

Utifrån dessa riktlinjer kommer ökad
prioritet att ges åt att stödja uppbyggandet
av ett fungerande rättsväsende. En fortsatt
viktig uppgift blir att stödja grupper och
institut som arbetar med dokumentation
och opinionsbildning kring mänskliga rät-
tigheter. Inom demokratins område identi-
fieras stöd till parlamentets funktion, till
valprocesser och till utformning av författ-
ningar om styrelseskick. Stöd till att stärka
pluralism och professionalism inom mass-
medier anges som ett annat område. Dock
gäller att försiktighet skall gälla så att så-
dant bistånd inte antar karaktären av stöd
till ett enskilt partis opinionsbildning.

Ett program för stöd till barnets rättig-
heter utarbetades av SIDA och godkändes
av regeringen i juni 1993. Ett angeläget
område blir att stödja insatser till värn för
barn vilka är underkastade olika former av

slaveri däribland sexuell exploatering. Un-
der 1992/93 lämnade SIDA drygt 60 miljo-
ner kronor till stöd för barnets rättigheter.
En stor del av dessa medel var bidrag till
fristående organisationers verksamhet för
bam. Ett annat viktigt område var insatser
för undanröjande av diskriminering mot
kvinnor. Inom detta område lämnade
SIDA 13 miljoner kronor under 1992/93.

I situationer av väpnade konflikter un-
dergrävs rättsskyddet och inte sällan in-
träffar grava kränkningar av de mänskliga
rättigheterna. Bidrag har lämnats till natio-
nella, regionala och oberoende initiativ för
att i u-länder förebygga konflikter och nå
nationell försoning. Sådana åtgärder är
även ett förebyggande arbete till skydd för
de mänskliga rättigheterna.

I Afrika lämnades sammanlagt 247 mil-
joner kronor under 1992/93 till insatser för
demokrati och mänskliga rättigheter. Hu-
vuddelen användes för insatser mot apar-
theid och för en demokratisk samhälls-
utveckling i Sydafrika. ANC förblev där-
vidlag en stor mottagare av bistånd även
under 1992/93. Detta stöd kommer att
upphöra i och med att ANC övergår till att
vara ett politiskt parti inför de allmänna
valen i april 1994.1 takt med förändringar i
många afrikanska länder mot ökad poli-
tisk pluralism och mot demokrati, har pri-
oritet givits åt att stödja dessa processer.
Demokratiprocesser pågick i flera av de
länder med vilka Sverige bedrivit ett lång-
varigt biståndssamarbete. Utarbetande av
sammanhållna program till stöd för dessa
processer sattes igång. Ett viktigt område
förutses bli stöd till rättsväsende. Valtek-

218

ANDRA BISTÅNDSINSATSER

niskt bistånd lämnades i flera fall liksom
stöd till utarbetande av nya konstitutioner.

Svenskt stöd lämnades till den kommis-
sion i Uganda som arbetat med en ny kon-
stitution. Betydande stöd gavs till genom-
förande av valprocessen i Mozambique
och Zambia. Bidrag lämnades till medver-
kan av valobservatörer i Burundi. I Kap
Verde har svenskt bistånd använts till att
stärka kommunalt styre och verksamhet.
Stöd till medier lämnades i Botswana, Etio-
pien, Zambia och Sydafrika. Sverige och
andra givare lämnade bistånd till Tanzania
för ett program för förbättrande av rättsvä-
sen. Bidrag lämnades till Life and Peace
Institutet i Uppsala, som i samarbete med
FN engagerats i försoningsarbete i Soma-
lia. Stöd till rättsväsen och utbildning av
domare lämnades i Namibia och Guinea-
Bissau.

Betydande demokratifrämjande bistånd
lämnades till mottagare i Latinamerika. I
Centralamerika användes medel till stöd åt
freds-och försoningarbete. I fokus stod
insatser i El Salvador sedan regeringen och

FMLN-gerillan slutit avtal om fred i janua-
ri 1992. Stöd lämnades även till renodlade
humanitära ändamål för flyktingar, till
utbildning kring mänskliga rättigheter och
till rättshjälp.

I Sydamerika har biståndet huvudsakli-
gen avsett de andinska länderna och rik-
tats till grupper som bevakar efterlevna-
den av de mänskliga rättigheterna. Dit
hörde bl.a. andinska juristkommissionen
och Internationella rödakorskommittén. I
både Central- och Sydamerika gick mer-
parten av medlen till fristående organisa-
tioner i samverkan med svenska folkrörel-
ser. Diakonia fick för sitt program drygt 58
miljoner kronor, Rädda Barnen fick 35 mil-
joner kronor. Sammanlagt utbetalades
drygt 171 miljoner kronor till insatser för
demokrati och mänskliga rättigheter i Lati-
namerika under 1992/93.

I Asien och Mellersta Östern har insat-
ser lämnats för rättshjälp i och stöd till rät-
tsväsendet. I Indien, Sri Lanka, Indonesien
och Filippinerna har stöd lämnats till ad-
vokatsamfund och barfotajurister som är

Mänskliga rättigheter och demokrati Disponibelt	1992/93		1993/94
Anslag		700	650
Ingående reserv.		45,6	211,2
	Summa	745	861,2
Fördelning		Utbetalt	Planerat
		1992/93	1993/94
Latinamerika		171,4	187
Afrika		247,3	310
Mellanöstern/Asien		66,3	75
Mellanstatlig/internationell org.		49,3	75
Övrigt			3
	Summa	534,4	650
Utgående reservation		211,2

219

ANDRA BISTÅNDSINSATSER

verksamma bland rättslösa grupper och
advokatsamfund. Stöd till utbildning av
jurister och domare har lämnats i Vietnam
och Laos. Ett brett humanitärt stöd har
under flera år lämnats till Västbanken och
Gaza. Stödet har inkluderat såväl israelis-
ka som palestinska organisationer för
mänskliga rättigheter. Sammanlagt utbeta-
lades drygt 66 miljoner kronor till insatser
för mänskliga rättigheter och demokrati i
Asien och Mellersta östern under 1992/93.

Ett omfattande samarbete har etablerats
med internationella och regionala organi-
sationer som verkar för mänskliga rättig-
heter. Bidrag lämnas till Internationella

Juristkommissionen, FN:s rådgivande
verksamhet för mänskliga rättigheter, In-
teramerikanska institutet för mänskliga
rättigheter med flera. Stöd har utgått till
svenska organisationer till vilka hör Frivil-
ligorganisationemas Fond för Mänskliga
Rättigheter och Raoul Wallenberg-Institu-
tionen i Lund. Totalt utbetalades till denna
grupp av mellanstatliga och internationel-
la organisationer 49 miljoner kronor under
1992/93.

Under budgetåret 1992/93 lämnades
insatser inom SIDA:s anslagspost demo-
krati och mänskliga rättigheter till ett be-
lopp om totalt 534 miljoner kronor.

220

Stöd till ekonomiska
reformer och skuldlättnad

Betalningsbalansstöd
för att främja
ekonomiska reformer

Ekonomiska reformer mot marknadseko-
nomi för att stimulera tillväxt är ett av må-
len för svenskt utvecklingssamarbete. En
utveckling mot ökad marknadsorientering
av ekonomin är även ett av regeringens
kriterier för biståndssamarbete. Så gott
som samtliga svenska samarbetsländer
genomför nu reformprogram med makro-
ekonomiska stabiliseringsåtgärder, struk-
turförändring och liberalisering av ekono-
min.

Ett viktigt sätt för Sverige att främja
denna ekonomiska omvandling från tidi-
gare planekonomi till marknadsekonomi
är genom s.k. betalningsbalansstöd, som
möjliggör för ett skuldtyngt land att erhål-
la utländsk valuta för att kunna importera
de varor som är nödvändiga för att uppnå
ekonomisk tillväxt och en långsiktigt håll-
bar utveckling. Betalningsbalansstöd kan
antingen ta formen av fritt obundet stöd
till import eller skuldlättnad som indirekt
frigör medel för import. Betalningsbalans-
stöd anslås till länder dels inom landra-
mama, och kallas då ofta för importstöd,
dels genom ett särskilt anslag under C3:
"Stöd till ekonomiska reformprogram och
skuldlättnadsåtgärder". Enligt beslut av
riksdagen kommer från och med budget-

året 1994/95 importstödet att brytas ut ur
landramama och sammanföras med betal-
ningsbalansstödet inom C3.

Tunga skuldbördor och ekonomisk kris
har lett till akuta betalningsbalansproblem
i många u-länder och har ökat behovet av
betalningsbalansinriktat bistånd. För att
biståndet skall bidra till ekonomisk åter-
hämtning och tillväxt är det nödvändigt
att länderna samtidigt vidtar åtgärder för
att minska obalanserna i ekonomin och
genomför strukturella reformer för att sti-
mulera t.ex. framväxten av en konkurrens-
kraftig exportsektor och produktion av
inhemska jordbruks- och industrivaror.
Betalningsbalansstöd lämnas därför endast
till länder som genomför ekonomiska re-
formprogram, oftast utformade i samarbe-
te med Världsbanken och Internationella
valutafonden (IMF).

En förutsättning för att reformansträng-
ningama skall vara framgångsrika är att
de följs av tillräckliga externa resursflöden
till landet, och det är här som betalnings-
balansstödet fyller en viktig funktion. Be-
talningsbalansstöd ges företrädesvis inom
ramen för internationellt samordnade ak-
tioner. Möjligheterna att få till stånd ökade
resursflöden är då större. Genom att anslå
bistånd för sådana insatser kan Sverige
också påverka andra givare att ge ökat
bistånd och skuldlättnader. Det innebär
också att biståndsinsatserna och villkors-
ställandet kan samordnas, vilket ger bättre
förutsättningar för ett effektivt bistånd.

221

ANDRA BISTÅNDSINSATSER

Det särskilda
programmet för
Afrika - SPA

En stor del av betalningsbalansstödet sam-
ordnas med Världsbankens särskilda pro-
gram för Afrika, SPA. Detta initiativ, som
tillkom 1987 för att öka och förbättra bi-
ståndsflödet till de fattiga, skuldtyngda
och reformerande afrikanska länderna, har
visat sig vara ett mycket värdefullt instru-
ment för att mobilisera och samordna det
finansiella stödet till dessa länder. Utöver
ökade resursflöden läggs stor vikt vid
ökad samordning av biståndet, minskad
bindning av biståndet till vissa sektorer
eller varor och uppföljning av landets bud-
getutgifter. Kopplingen dels mellan poli-
tiska och ekonomiska reformer, dels mel-
lan reformer och fattigdomsbekämpning
diskuteras också inom samarbetet.

Studier visar att de afrikanska länder
som deltagit i SPA och aktivt genomfört
ekonomiska reformprogram har haft en
bättre ekonomisk utveckling än övriga
afrikanska länder. Detta beror på de eko-
nomiska reformerna i sig, men är också en
följd av de ökade och bättre anpassade
biståndsflöden som reformprogrammen
ger upphov till. Trots att det råder viss
besvikelse över den ekonomiska utveck-
lingen i Afrika har en del länder med tidi-
gare mycket negativ utveckling lyckats
vända denna de senaste åren. Ghana,
Uganda, Tanzania, Gambia, Mauritius är
exempel på länder som de senaste fem
åren har haft ekonomiska tillväxttakter på
4-5 %, vilket innebär en helomvändning
från den tidigare negativa utvecklingen.
Det innebär ändå en begränsad tillväxt per
capita. Bland annat inom SPA-samarbetet
diskuteras hur man skulle kunna uppnå
högre tillväxttakter i linje med de som
uppnåtts för vissa asiatiska länder.

SPA-finansieringen består av ett antal de-
lar:

• anpassningslångivning från Internatio-
nal Development Association (IDA)
(Världsbankens organ för utlåning

på mjuka villkor)

• anpassningslångivning från IMF ge-
nom Enhanced Structural Adjustment
Facility (ESAF)

• sam- och parallellfinansiering från
bilaterala givare och andra multila-
terala organ, oftast i form av obun-
det importstöd

• bilaterala skuldlättnader

• bidrag till skuldtjänstbetalningar på
Världsbanksskuld, den s.k. femte
dimensionen

• bidrag till reduktion av kommer-
siell skuld, den s.k. sjätte dimensio-
nen

Stöd till import

Huvuddelen av det svenska betalnings-
balansstödet lämnas i form av obundet
importstöd. Stödet kanaliseras via mark-
nadsbaserade valutafördelningssystem,
där det importerande företaget betalar
motvärde i lokal valuta. Motvärdet utgör
budgetintäkter för staten. Genom att skapa
tillgång till utländsk valuta är importstö-
det en biståndsform som är väl anpassad
till att stödja utvecklingen av marknadse-
konomi och den privata sektom under
förutsättning att importstödet inte är för-
enat med subventioner och centralstyrd
valutafördelning.

Multilaterala skulder

Av bidragen till SPA används också en
betydande del för att underlätta återbetal-
ning av Världsbanksskuld. En stor del av
de fattigaste u-ländemas skuldbörda be-
står av räntor på lån från Världsbanken på
marknadsmässiga villkor, s.k. IBRD-vill-

222

ANDRA BISTÅNDSINSATSER

kor. För de länder som numera endast kan
låna på mjuka villkor från (IDA), utgör
återbetalningarna på IBRD-lånen en tung
börda. Dessa skulder kan inte avskrivas
eller omförhandlas. Om inte länderna full-
följer sina återbetalningar tvingas Världs-
banken avbryta långivningen. Därmed
skulle ländernas återhämtningsprogram
sannolikt inte kunna fullföljas och möjlig-
heterna att få betalningsbalansstöd från
bilaterala givare minska. Världsbanken
använder därför en del av de återbetal-
ningar som banken får in på IDA-lån för
att underlätta räntebetalningen på de gam-
la IBRD-lånen. För att även täcka amorte-
ringarna på dessa lån bidrar Sverige och
en del andra länder med ytterligare bilate-
ralt stöd.

Sverige bidrog under åren 1988 -1991
även med biståndsmedel för att subventio-
nera IMF:s mjuka utlåning till fattiga,
skuldtyngda länder som genomför struk-
turanpassning. Totalt utbetalades 600 mil-
joner kronor under denna fyraårsperiod
till ESAF. En efterföljare till denna låne-
möjlighet planeras, till vilken Sverige äm-
nar anslå betalningsbalansstöd.

Ett antal skuldtyngda länder ligger efter
med sina betalningar till Världsbanken,
IMF eller regionala utvecklingsbanker.
Detta är ett allvarligt problem för länder-
na, eftersom de utestängs från ny långiv-
ning. Bland de länder som under senare år
haft betydande betalningseftersläpningar
märks Nicaragua, Vietnam, Zambia och
Peru. Särskilda insatser måste till för att
hjälpa de länder som genomför ekonomis-
ka reformprogram och försöker klara ut
problemen med försenade betalningar.
Genom att bilda en s.k. stödgrupp kan
extraordinära resurser mobiliseras från
biståndsgivarna. Sverige har deltagit i
stödgruppsfinansiering för Guyana, Peru,
Vietnam och Kambodja och planer finns
på att delta i en liknande operation för
Haiti.

För Zambia, med exceptionellt stora
eftersläpningar till IMF, har en särskild
metod tillämpats, för att möjliggöra finan-
siellt stöd till landet under reformproces-
sen. Under det IMF-övervakade reform-
programmet tjänar Zambia in rättigheter
till att utnyttja IMF:s lånemedel när refor-
merna genomförts. Under reformperioden
betalas reguljär skuldtjänst.

Bilaterala skulder

Betalningsbalansstöd kan också användas
för att ge skuldlindring i bilaterala skulder
till Sverige. I enlighet med en resolution i
UNCTAD år 1978 har Sverige skrivit av de
biståndskrediter som under 1960- och
1970-talen gavs till de fattigaste länderna.
Idag finns inga sådana biståndskrediter
utestående på dessa länder.

De fordringar som svenska staten idag
har på u-länder är i huvudsak offentligt
garanterade exportkrediter och utveck-
lingskrediter, s.k. u-krediter. Dessa kredi-
ter har garanterats av Exportkreditnämn-
den (EKN) respektive BITS. Skillnaden
mellan u-krediter och de tidigare givna
biståndskreditema är att de senare i sin
helhet var anslagsfinansierade, medan u-
kreditema består dels av en anslagsfinan-
sierad gåva, dels av en kredit från markna-
den.

I Parisklubben, en sammanslutning av
länder som har fordringar på skuldtyngda
länder, omförhandlas dessa länders bilate-
rala, offentligt garanterade, skulder. En
förutsättning är att landet genomför ett
ekonomiskt reformprogram med stöd från
IMF. Efter att ha uppnått en principöver-
enskommelse i Parisklubben ingår skuld-
landet bilaterala avtal med långivarländer-
na. Under de senaste åren har omförhand-
ling av de fattigaste ländernas skulder i
Parisklubben skett på allt förmånligare
villkor. För närvarande avskrivs hälften av
förfallen för dessa länder vid omförhand-

223

ANDRA BISTÅNDSINSATSER

ling, enligt de sk utvidgade Toronto-vill-
koren. En tredjedel av denna avskrivning
finansieras med betalningsbalansstöd, res-
ten täcks av EKN-systemet. Därutöver an-
vänds betalningsbalansstöd för att täcka
räntebetalningar under omförhandlingsav-
talen. Biståndet ger därmed ytterligare
skuldlättnad utöver vad som överenskom-

mits multilateralt. Sverige, tillsammans
med de övriga nordiska länderna, driver
också multilateralt frågan om ytterligare
skuldlättnad för de fattigaste länderna. De
nordiska länderna förordar upp till 80 %
avskrivning av den utestående bilaterala
skulden för vissa länder.

Kommersiella skulder

Utöver skuld till internationella finansiella
institutioner och skuld till bilaterala offent-

liga långivare har många u-länder en bety-
dande skuld till privata långivare, främst
kommersiella banker, som inte är offentligt
garanterad i långivarlandet. Eftersom de
mest skuldtyngda u-ländema har svårt att
betala räntor och amorteringar på denna
skuld, säljs sådana skuldsedlar mellan
fordringsägare på en andrahandsmarknad
till priser som ofta ligger på en nivå långt
under skuldsedlarnas nominella värden,
för vissa länder så lågt som 5-20 % av det
nominella värdet.

Biståndsfinansierade skuldåterköp ge-
nomförs för att dra nytta av den låga kur-
sen på andrahandsmarknaden. Internatio-
nellt organiserade skuldåterköp har ge-
nomförts för ett antal länder. Världsban-
ken har, bl.a. på svenskt initiativ, avsatt
vinstmedel till en fond för finansiering av
sådana återköp, till vilken även bilaterala

En folklig analys i Tanzania

En ständigt aktuell fråga när man
talar om ekonomiska reformprogram
och betalningsbalansstöd är: vilka är
effekterna av reformerna och därtill
sammankopplade biståndsflöden?
Denna fråga har de reformerande
länderna, biståndsgivarna och inte
minst IMF och Världsbanken att ta
ställning till. Det finns många pro-
blem förknippade med att mäta ef-
fekterna av reformerna, för vi vet ju
inte hur utfallet hade varit utan refor-
mer. Skall man då jämföra med peri-
oden innan man startade med refor-
merna, eller skall man jämföra med
en kontrollgrupp av andra länder
som inte genomför reformer? Världs-
banken använder båda dessa an-

greppssätt i sina ekonomiska studier
och drar slutsatsen att de reformeran-
de länderna har en bättre ekonomisk
utveckling nu än de hade innan re-
formerna genomfördes, och att de
också uppvisar en bättre ekonomisk
utveckling än kontrollgruppen. Man
visar också genom ekonometriska
modeller på samband mellan olika
reformer och ekonomisk tillväxt.

Ett antal konsulter har på uppdrag
av SIDA gått till väga på ett helt an-
nat sätt för att mäta reformprogram-
mens effekter. Deras ansats är "män-
nisko-orienterad" och ett
metodologiskt experiment. Man har
besökt tolv byar i Tanzania, spridda
över hela landet, och ägnat några

224

ANDRA BISTÅNDSINSATSER

givare kan bidra. Sverige har bidragit till
skuldåterköp för Bolivia och Mozambique
på detta sätt. Under det närmaste året av-
serer Sverige att bidra till liknande opera-
tioner för ytterligare tre låginkomstländer.

Om skuldsedlar köps upp på andra-
handsmarknaden och överlämnas till

skuldlandet i utbyte mot någonting, t.ex.
lokalvaluta för ett biståndsprojekt, görs en
s.k. skuldkonvertering ("debt swap").
Sverige har genomfört ett sådant skuldby-
te för Costa Rica, då biståndsmedel använ-
des i utbyte mot lokalvaluta för ett natur-
vårdsprojekt. Till skillnad från skuld-

Det blev bättre tillgång på varor i butikerna som följd av reformprogrammen. Foto: Charlotte Thege, Bazaar

----

■ ^{17 f}'	* •« 1
jfcBpEiiL t	' ~ A- i 1 U 2
	*■ t t- £3

j •••	' ■ WBtilÉ	\|Ug

	JK

dagar till att prata med folk om deras
åsikter om de förändrade ekonomis-
ka förhållandena till följd av reform-
programmen. Några av slutsatserna
man drar av denna studie är:

• Den fattiga landsbygdsbefolk-
ningen, och särskilt kvinnorna, upp-
lever den ökade tillgången på varor
som mycket positiv. Under planeko-
nomin var det ständig brist på varor
till följd av prisregleringar. Det be-
gränsade varuutbudet kunde endast
köpas av eliten till höga priser på den
svarta marknaden, men tack vare
liberaliseringen av handeln finns nu
varor att köpa till en kostnad som

avspeglar världsmarknadspriser.

• Liberaliseringen verkar också ha
stimulerat produktionen i byarna.
Byborna har hittat fler och nya in-
komstkällor.

• Ett antal institutionella hinder
blockerar fortfarande reformer på
många områden, speciellt de sociala
sektorerna. Dessa områden måste
prioriteras, så att människorna får en
drägligare daglig tillvaro.

Denna ansats ger inte en heltäckan-
de bild, men det är ett intressant kom-
plement till de mer traditionella studi-
erna som IMF och Världsbanken
publicerar.

225

ANDRA BISTÅNDSINSATSER

återköpen ökar skuldkonvertering oftast
belastningen på mottagarlandets budget.
Särskild hänsyn måste därför tas till den
makroekonomiska situationen i landet.

Betalningsbalansstödets fördelning

Det totala betalningsbalansstödets fördel-
ning på mottagarländer de senaste två
åren framgår av tabell till höger.

Betalningsbalansstödets fördelning

Det totala betalningsbalansstödets fördelning på mottagarländer de senaste
två budgetåren framgår av nedanstående tabell¹

	1991/92	1992/93
Stöd till import
Etiopien		50
Guinea-Bissau²	17	40
Kap Verde²	128	145
Mopambique	160	60
Nicaragua	180	196
Tanzania	240	93
Uganda	40
Vietnam	86	125
Zambia²	150	75
Zimbabwe	75	100

Bidrag till ränte- och avbetalning på Världsbanksskuld

Ghana	10
Nicaragua		63	20
Tanzania		50	60
Uganda		10	20
Zambia		50	50
Bilateral skuldlättnad
Etiopien			130
Mopambique			12
Tanzania			7
Togo			2
Zambia			3
Kommersiell skuldlättnad
Bolivia			33
Mopambique		16
Stödgruppsinsats
Peru		30
Bidrag till ESAF		150
	Totalt betalningsbalansstöd	1 455	1 221

' Siffrorna indikerar avtalade belopp i miljoner kronor.

² Avtalsperioden går på kalenderår. Beloppen har fördelats ut på budgetår.

226

Särskilda program

Det svenska biståndet förknippas vanligen
med ett långsiktigt och relativt omfattande
stöd till vissa mottagarländer eller interna-
tionella organisationer. Verksamheten
inom det som i vardagslag kallas Särskilda
program är av en delvis annan karaktär.
Inom andra sektor i samhället redovisas
motsvarande verksamheter vanligen un-
der rubriker som Försöksverksamhet eller
Övrigt. Särskilda program innehåller verk-
samhet och stöd till insatser som antingen
av olika skäl är särskilt prioriterade eller
sådana som är av utpräglad försöks- och
metodutvecklingskaraktär.

Stödet till Försöksverksamhet och me-
todutveckling ger möjligheter att identifie-
ra, utvärdera, dokumentera och sprida
erfarenheter av nya metoder och tekniker
inom olika sektorer av biståndet. Insatser-
na har ofta inslag av forskning, varför ett
nära samarbete med Sarec sker. Den andra
kategorin, Ämnesinriktad verksamhet,
består huvudsakligen av insatser som be-

finner sig i ett uppbyggnadsskede och där
de enskilda insatserna ännu är relativt små
och ännu inte färdiga att infogas i det lång-
siktiga bilaterala samarbetet med enskilda
länder. Initiativen till dessa insatser har
huvudsakligen kommit från riksdagen och
regeringen.

Betydelsen av en ökad effektivitet i bi-
ståndet kan inte nog understrykas. Den
tredje kategorin inom Särskilda program
utgörs därför av Insatsförberedelser och
resultatvärdering. Här görs analyser och
utvärderingar i fråga om effekter och pre-
stationer av biståndet. Resultat och övervä-
ganden används i stor utsträckning i den
biståndspolitiska beslutsprocessen och
debatten.

Verksamheten inom Särskilda program
administreras av SIDA, men resultat, ana-
lyser, utvärderingar m.m. sprids till och
nyttiggörs även i stor utsträckning inom
andra myndigheter, enskilda och interna-
tionella organisationer m.fl.

Tabell: Särskilda program, utbetalningar 1992/93 och budget 1993/94, mkr

Delposter
Ämnesområden

Kostnader Antal insatser Budget

1992/93 1992/93 1993/94

Försöksverksamhet och metodutveckling
(FOM), varav:

- Lantbruk, livsmedel

- Infrastruktur

- Undervisning

- Förvaltning

- Utvecklingsstudier

- Övrigt

Ämnesinriktad verksamhet (ÄIV), varav:

- Energi

- Befolkningsfrågor

- Hälsovård

- AIDS-bekämpning

- Kvinnofrågor

- Kultur och massmedia

- Handikappade

Insatsförberedelser och resultat-
värdering (IRV)

Totalt

95	130	84,5
22	17	20
9	30	11,5
15	13	15
17	14	15
22	40	16
10	16	7
206	81	175,5
17	6	13
34	5	40
15	6	11
92	6	60
14	53	17
28	3	30
5	2	4,5
42	698	45
336	909	305

227

U-landsforskning

Forskning med inriktning på u-ländemas
problem och uppbyggnad av forsknings-
kapacitet är av stor betydelse för u-länder-
nas möjligheter att lösa sina grundläggan-
de utvecklingsproblem. Den bistånds-
myndighet som har det huvudsakliga an-
svaret inom detta område är Sarec. Även
SIDA svarar för visst stöd inom detta och
näraliggande områden, t.ex. insatser vad
gäller högre utbildning.

Sarec:s verksamhet består av insatser
inom följande fyra områden:

• Bilateralt forskningssamarbete, med
för närvarande 15 u-länder i Afrika
(Botswana, Eritrea, Etiopien,
Mozambique, Namibia, Tanzania och
Zimbabwe), Latinamerika (Argentina,
Chile, Costa Rica, Nicaragua och
Uruguay) och Asien (Indien, Sri
Lanka och Vietnam).

• Internationella forskningsprogram,
genom stöd till bl.a. jordbruksforsk-
ning inom The Consultative Group
on International Agricultural Re-
search (CGIAR) och hälsovårds-
forskning inom WHO.

• Regionala och särskilda program,
t.ex. vad gäller forskning om aids,
skog och miljö, kvinnor samt demo-
krati och mänskliga rättigheter.

• Svensk u-landsforskning, genom
stöd till enskilda forskningsprojekt,
forskningsmiljöer/institutioner och,
för närvarande sju, högre forskar-
tjänster.

Stödet till internationella forskningspro-
gram dominerade tidigare Sarec:s insatser.
Andelen har genom åren minskat och ut-
gör nu en tredjedel av de anslagna medlen
för u-landsforskning. Det växande bilate-
rala samarbetet är med sina drygt 40 % av
medlen Sarec:s i dag mest omfattande
verksamhet. Cirka 13 % går till de regio-
nala och särskilda programmen och stödet
till den svenska u-landsforskningen utgör
ca 10 %.

För budgetåret 1993/94 anvisades an-
slaget C3. Andra biståndsprogram 405
miljoner kronor för u-landsforskning.
Under budgetåret 1992/93 uppgick de
totala utbetalningarna till 384 miljoner
kronor.

228

Tekniskt samarbete
och utvecklingskrediter
genom BITS

Inom ramen för de biståndspolitiska må-
len har Beredningen för tekniskt-ekono-
miskt samarbete, BITS, till uppgift att
främja ekonomisk och social utveckling i
u-länder och länder i Central- och Östeu-
ropa.

Verksamheten omfattar bidrag till tek-
niskt samarbete med u-länder inklusive
internationella kurser i Sverige samt u-
kreditfinansiering av utvecklingsprojekt i
u-länder. Sedan budgetåret 1989/90 har
BITS ett huvudansvar för genomförandet
av det svenska samarbetet med Central-
och Östeuropa.

BITS insatser förutsätter att samarbets-
ländema har kapacitet att planera och an-
svara för genomförandet av de projekt
som får stöd, att projekten är prioriterade i
ländernas utvecklingsplaner samt att en
kostnadsdelning sker mellan parterna.

BITS samarbetar med låginkomstländer
och lägremedelinkomstländer. Under bud-
getåret 1992/93 utbetalades 770 miljoner
kronor, varav 454 miljoner för tekniskt
samarbete (inklusive insatser i Central- och
Östeuropa) och 316 miljoner kronor för
utvecklingskrediter, s.k. u-krediter.

institutionssamarbete, finansiellt stöd, för-
söksutrustning och internationella kurser.

Tyngdpunkten i det tekniska samarbe-
tet ligger inom sektorerna industri och
energi. Flera av de internationella kurserna
behandlar dessa sektorer. En vidgning av
kursutbudet mot mer allmänt förvalt-
ningskunnande pågår. Stöd till konsultin-
satser, som är den största verksamhetsfor-
men, har i växande utsträckning avsett
insatser för att effektivisera utnyttjandet av
befintlig industri och infrastruktur, t. ex.
genom energibesparande åtgärder. Be-
gränsat finansiellt stöd på gåvobasis för
inköp av utrustning, kan ges som komple-
ment till det tekniska samarbetet. Stöd ges
främst för underhålls- och rehabiliterings-
insatser. Antalet sektorer som omfattas av
BITS tekniska samarbete har successivt
ökat.

Utvecklingskrediter

Tekniskt samarbete

Det tekniska samarbetet syftar till kun-
skapsöverföring och kompetensutveckling
inom områden som bedöms ha strategisk
betydelse för samarbetsländemas utveck-
ling.

BITS medverkan i det tekniska samar-
betet utgörs av bidrag till konsultinsatser,

Utvecklingskrediter (i dagligt tal kallade
u-krediter) är statsstödda krediter som
med hjälp av biståndsmedel kan ges på
förmånliga villkor för att finansiera svens-
ka varor och tjänster i projekt som främjar
u-ländemas sociala och ekonomiska ut-
veckling. U-krediter kan beviljas u-länder
vilkas utvecklingspolitik är förenlig med
målen för svenskt bistånd och som be-
döms ha en tillfredsställande kreditvär-
dighet. I särskilda fall kan också länder
som enligt gängse bedömning inte anses
kreditvärdiga, men som för en förtroende-

229

ANDRA BISTÅNDSINSATSER

skapande ekonomisk politik som på sikt
kan förväntas leda till återvunnen kredit-
värdighet, komma ifråga för u-kreditgiv-
ning.

U-kreditgivningen har till övervägande
del inriktats på programländer för svenskt
bistånd och de u-länder med vilka BITS
bedriver tekniskt samarbete. Större motta-
garländer har varit Algeriet, Angola,
Egypten, Indien, Jordanien, Kenya, Kina,
Pakistan, Tunisien och Zimbabwe. För
många u-länder begränsas möjligheterna
att tillgodogöra sig u-krediter av skuldpro-
blem och åtföljande brist på kreditvärdig-
het. U-krediter lämnas för enskilda projekt
eller via utvecklingsbanker. Kreditgivning-
en har främst inriktats på projekt inom
sektorerna energi, transport, telekommuni-
kationer och industri. Närmare hälften av
den beviljade kreditvolymen avser energi-
sektorn.

I vissa länder ges u-krediter till projekt i
samarbete med SIDA. Exempel på sådana
är ett större elektrifieringsprojekt i Angola,
ett projekt för kraftöverföring i Indien och
URI-kraftverket i Indien.

BITS har i flera fall av parallellfinansie-
ring medverkat med u-krediter i projekt
där Världsbanken eller en regional utveck-
lingsbank varit huvudfinansiär. U-krediter
har även beviljats projekt där Nordiska
investeringsbanken eller arabiska utveck-
lingsfonden varit engagerade i finansie-
ringen.

Normalt ges u-krediter med en förmån-
lighetsgrad på 35 % eller 50 %. Den högre
förmånlighetsgraden gäller för de s.k.
minst utvecklade länderna.

För att få priserna så förmånliga som
möjligt för mottagarländerna krävs som
regel i u-kreditsystemet att upphandlingen
sker i internationell konkurrens.

Den totala kreditvolymen för beviljade
och aktuella krediter uppgick vid utgång-
en av budgetåret 1992/93 till 14 709 miljo-
ner kronor med en beräknad biståndsdel
på 4917 miljoner kronor.

En säkerhetsreserv som uppbär garan-

tipremier för u-kreditema har upprättats.
Till reserven har tidigare även förts medel
från biståndsanslaget. Reserven utökades
under budgetåret 1992/93 med 144 miljo-
ner kronor till totalt 630 miljoner kronor.
Detta motsvarade 9 % av utestående
garantiengagemang. Vid skadefall under
lämnade krediter utnyttjas reserven. Un-
der budgetåret 1992/93 uppgick utbetal-
ningarna för skadefall till 99 miljoner
kronor. Återvinningar under samma peri-
od uppgick till 95 miljoner kronor. Skade-
reserven administreras av Exportkredit-
nämnden, EKN.

Exporteffekter

Genom att anslagsmedlen för BITS verk-
samhet används för upphandling av
svenska varor och tjänster uppnås en di-
rekt effekt på svensk export. Genom att
kunskaperna om och erfarenheterna av de
svenska resurserna ökar uppnås också en
indirekt exporteffekt t.ex. genom det tek-
niska samarbetet.

Den totala export som biståndet genom
BITS direkt medverkar till kan uppskattas
till ungefär tre gånger utbetalningarna.

Internationella riktlinjer för blandade
krediter

Så kallade blandade krediter och bi-
ståndskrediter utgör ofta konkurrens-
medel på en rad utlandsmarknader.

Risken för kapplöpning med subventio-
ner och urgröpning av biståndets kvalitet
har lett till att användningen av blandade
krediter ägnats stor uppmärksamhet i in-
ternationella forum. OECD antog år 1992
reviderade riktlinjer för utnyttjande av
offentligt bistånd i kombination med ex-
portkreditgivning och reviderade riktlinjer
för annat bundet bistånd. Riktlinjerna syf-
tar bl.a. till att skärpa biståndskriteriema
och begränsa den kommersiellt motivera-
de konkurrensen med sådan kreditgiv-
ning.

230

N äringslivssamarbete
genom Swedecorp och
Swedfund International AB

Styrelsen för internationellt näringslivsbis-
tånd, Swedecorp, har till uppgift att främja
och direkt medverka i utvecklingen av
näringsliv i u-länder samt i Central- och
Östeuropa enligt särskilda riktlinjer. Verk-
samheten inriktas på kunskapsöverföring
och teknikutveckling på företagsnivå och
till direkt näringslivsstödjande institutio-
ner. Insatserna skall ha en affärsmässig
prägel där målsättningen skall vara att
främja uppkomsten av företag som kan
överleva och verka i kommersiella former.
Utbildningsinsatser, ledningsstöd och ak-
tiv samverkan med finansieringsinstitut i
u-ländema är viktiga samarbetsformer.
Vidare skall Swedecorp främja mottagar-
ländernas handel bl.a. genom att svara för
information och rådgivning ifråga om av-
sättningsmöjligheter på den svenska mark-
naden.

Swedfund International AB skall för-
medla kontakter, medverka till och finan-
siera förinvesteringsstudier och medverka
i långsiktiga samverkansprojekt. En hu-
vudform för detta är riskkapitalsatsningar
i form av aktier, lån och garantier. Bolagets
uppgift är att genom en relativt begränsad
insats med statliga medel stimulera svens-
ka företag till långsiktigt samarbete i u-
länder och att satsa egna resurser i samar-
betet. Swedund söker inrikta sin verksam-
het på låginkomstländer och lägremedelin-
komstländer som tidigare endast i begrän-
sad utsträckning engagerat svenska före-
tag i industrisatsningar.

Det inbetalda kapitalet uppgår till 415
miljoner kronor varav 90 miljoner kronor
för riskkapitalsatsingar i Central-, och Öst-

europa. Under budgetåret 1992/93 utbeta-
lades 93 miljoner kronor jämfört med 41
miljoner kronor året innan. Före nedskriv-
ningar och extraordinära kostnader redo-
visade Swedfund ett överskott på 35 miljo-
ner kronor, vilket var en ökning med 30
miljoner kronor jämfört med året innan.

Swedfund International AB medverka-
de finansiellt per den 30 juni 1992 i sam-
manlagt 77 projekt inklusive förstudier i
35 länder.

Verksamheten inriktas på projekt där
tillverkningen baseras på lokala råvaror
och resurser. Ansträngningar görs därför
för att utveckla projekt med en produk-
tionsteknik som kan fungera i länder med
svagt utvecklad infrastruktur och med
liten tillgång till service- och underhålls-
tjänster. Samtidigt uppmärksammas pro-
jekt som medför att det introduceras ny
och något mer avancerad teknik än vad
som tidigare funnits i landet.

Både stora och små företag, statliga,
kooperativa och privata förekommer som
svenska partner i samarbetet genom Swed-
fund International AB.

231

Nordiskt samarbete

Det nordiska samarbetet har det senaste
året genomgått betydande förändringar
såväl på det övergripande planet som på
biståndsområdet.

Sedan början av 60-talet har de nordiska
länderna haft ett aktivt samarbete på bi-
ståndsområdet. Formerna för samarbetet
har reglerats genom en konvention som
undertecknades i mars 1981 (den s.k. Kö-
penhamnskonventionen) där det bland
annat slås fast att samarbete skall ske i
Ämbetsmannakommittéen för biståndsfrå-
gor (Äk-B) inom ramen för Nordiska Mi-
nisterrådet.

De nordiska länderna har dock nu ge-
mensamt kommit fram till att denna for-
mella ram inte är helt funktionell och med-
för viss tröghet i det löpande arbetet.
Sverige har därför i egenskap av kretsens
ordförande fått ansvar att driva en om-
strukturering av organisationen för det
nordiska biståndssamarbetet och bl.a. läg-
ga ned Ämbetsmannakommittén och säga
upp Köpenhamnskonventionen. Bistånds-
ministrarna möts liksom tidigare minst två
gånger om året. Förändringen innebär på
intet sätt att det intensiva och fruktbara
nordiska samarbetet avtar - tvärtom.

Samarbetet på biståndsområdet har en
tradition av att vara kreativt, omfattande
och ändamålsenligt. Tyngdpunkten har
dock numera förskjutits från samfinansie-
rade projekt mot ett samarbete präglat av
stor flexibilitet som bedrivs på alla nivåer
och mellan flera olika aktörer; inom reger-
ingskanslierna, på biståndsmyndigheter-
na, inom det multilaterala arbetet och inte
minst i utvecklingsländerna. Med ett sys-
tem för beredning och samråd drivs ge-
mensamt en rad olika frågor av stor bi-
ståndspolitisk betydelse i olika interna-
tionella forum. Norden har här en framträ-
dande roll bland annat när det gäller att
driva fattigdomsorientering inom bistån-
det och de sociala utvecklingsfrågorna.
Även när det gäller miljöfrågorna och att
understryka kvinnoinriktningen i bistån-
det talar Norden med stark röst.

De nordiska länderna har även gemen-
sam representation i Världsbanken, de
regionala utvecklingsbankerna och den
internationella jordbruksutvecklingsfon-
den (IFAD). Sedan några år tillbaka sker
också ett samarbete i form av en nordisk
fond för kreditgivning på förmånliga vill-
kor (NDF).

232

Kvinnoinriktat bistånd

Ungefär 75 miljoner kronor av det svenska
biståndet kan direkt hänföras till kvinnoin-
riktade insatser under budgetåret 1992/93.

I svenskt biståndsarbete har man sedan
1970-talet arbetat systematiskt med att för-
bättra kvinnors situation i u-länder. Under
1980-talet visade det sig dock att många
program och stödinsatser innebar ytterli-
gare bördor för kvinnorna i stället för för-
bättringar. I Afrika lade biståndsgivarna, i
samråd med männen, upp storskaliga pro-
jekt inom t.ex. jordbruket. De tog inte hän-
syn till att det är i huvudsak den afrikans-
ka kvinnan som sköter odlingarna.

Den svenska grundsynen på könsrolls-
frågorna är att biståndet ska komma kvin-
norna till del och att kvinnor ska ha sam-
ma rätt som männen att delta i program
och projekt. Internationellt innebär det att
Sverige i FN, Världsbanken, Internationel-
la valutafonden och andra organ poängte-
rar vikten av och skälet till medvetenhet
om könsroller för att vi ska kunna uppnå
varaktig utveckling. Bilateralt kan det ske
genom att kvinnans situation tas upp i de
analyser som föregår alla planerade insat-
ser.

Ett viktigt verktyg är statistik uppdelad
efter kön. Tillsammans med Statistiska
centralbyrån har bl.a. SIDA i samarbete
med mottagarländerna tagit fram sådan
statistik för att visa kvinnors och mäns
olika villkor i länderna. Statistiken visar
bl.a. att färre flickor än pojkar vaccineras
och att småflickor arbetar tre timmar läng-
re per dag än sina bröder.

BITS söker bl.a. främja kvinnors delta-
gande i sin kursverksamhet, Swedecorp
stöder bl.a. ett projekt inriktat på kvinnligt
företagande i Filippinerna och Sarec finan-
sierar bl.a. forskning och medicinskt inrik-
tade projekt om mödrahälsa i Mocambi-
que, Tanzania, Zimbabwe och Zambia.

Sju miljoner gick via FN:s organ, 60 mil-
joner via SIDA, fyra miljoner via Sarec och
två-fyra miljoner via vardera BITS och
Swedecorp. Men mer av det svenska stö-
det kommer kvinnorna till godo, då
många av insatserna är integrerade i gene-
rella utvecklingsprogram. Mer om det
multilaterala stödet finns att läsa under
FN:s barnfond (UNICEF), Världshälsoor-
ganisationen (WHO) och FN:s kvinnofond
(UNIFEM).

233

Biståndet fördelat
på enskilda länder

Den följande statistiken avser utbetalning-
arna (i tkr) som de redovisas i boksluten
för budgetåret 1992/93 av biståndsorga-
nen SIDA, Sarec, BITS, Swedecorp och
Swedfund International AB.

Vad gäller kolumnen "enskilda organi-
sationer", redovisas här det bilaterala bi-
stånd som går genom svenska enskilda
organisationer och som belastar anslaget
C2. Utvecklingssamarbete genom SIDA.
Svenska enskilda organisationer får bidrag
även från anslagen Cl. Bidrag till inter-
nationella biståndsprogram och C3. Andra
biståndsprogram.

Övriga utgifter för den centrala bi-
ståndsadministrationen har utelämnats.
Utbetalningarna för u-krediter avser av-
räkningar mot biståndsanslaget för gåvoe-
lement för kreditförbindelser som utfär-
dats under budgetåret 1992/93.

Det multilaterala biståndet (under an-
slaget Cl. Bidrag till internationella bi-
ståndsprogram) ingår, förutom livsmed-
elsbiståndet, inte i statistiken då det inte är
möjligt att på ett rättvisande sätt fördela
det biståndet på enskilda länder. Utbetal-
ningar som inte kunnat länderfördelas har
förts till posterna ej länderfördelat eller ej
kontinentfördelat.

235

BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER


Land	Anslag C1	Anslag C2 SIDA
Land	Livs- medels- bistånd m.m	Landram Kata- Enskilda Regionala Humani- strofer, organisa- insatser, tärt stöd till tioner landpro- bistånd återupp- gramkostn byggnad samt rekr/utb
AFRIKA Algeriet Angola Benin		2000 175 115359 1 184 3349 3044 367 570
Botswana Burki na Faso Burundi		114930 1414 36 3 865 13070 2 459
Centr Afr Rep Egypten Elfenbens- kusten		6 263 3 287 1 706
Eritrea Etiopien Gabon		33686 3 332 3194 131568 96 433 37117 735 30
Gambia Ghana Guinea		5347 5 267 1001 5 000 4083
Guinea-Bissau Kamerun Kap Verde		56800 2 673 170 37 80046 3 650 200
Kenya Kongo Lesotho		98 272 10186 32109 1572 7 881 1 199 32008 1 128 503
Liberia Madagaskar Malawi		4 000 671 96 1 950 1 124
Mali Marocko Mauretanien		779 90 782
Mauritius Mogambique Namibia		368992 67 246 21637 79 349 1 579 118 533 11514 3505

236

BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER

Anslag C3

Sarec BITS Swede- Swedfund

corp Intl AB

Betal-
nings-
balans-
stöd

TOTALT
UTBETALT

1992/93
(tkr)

Särskilda Miljö

program

Tekniskt U-krediter
samarbete
inkl,
inter-
nationella
kurser

1081

1 404

460

3 579

124 844

570

703 478

1 027

4 597 2 715 1300

421

119 100

126173

5313

15 748

179

13 527 100

100

6 442

16914

1 806

193

6135 606

1334 131

16 733 1386 100

41 870

290 813

5168 18 000

5 347

29 436

9152

2648

1 100

81 100

305

9518

71 990

85301

3 852 8 002

173

1 059

4562 1978 100

1 093

160633

9 253

35 791

404

4 671

159

3 478

5033 100

779

5 223

782

7 388 2126

1608 975

3 295 600 11

10467 1284 5 600

1609 5 672 900

417

3 906
566 085
144316

237

BISTÅNDET FÖRDELAT PÄ ENSKILDA LÄNDER


Land	Anslag C1	Anslag C2 SIDA
	Livs- medels- bistånd m.m	Landram	Kata- strofer, stöd till återupp- byggnad	Enskilda organisa- tioner	Regionala insatser, landpro- gramkostn samt rekr/utb	Humani- tärt bistånd
Niger Nigeria Ruanda			15 000	585 673 6716
SaoTomé E Principe Senegal Seychellerna				343 956 1 613		1 500
Sierra Leone Somalia Sudan			2000 65 437 22124	3 708 730 12 539		9 480
Swaziland Sydafrika Söder om Sahara	250		116 062	2246 12533 150	21 909	201 121
Tanzania Tchad Togo		373 281	4 297	48 937 3 968 420	24181	1 246
Tunisien Uganda Zaire		76 706	2 579 3 560	2 259 15996 22814		205
Zambia Zimbabwe		233 866 241 872	37 200 22 324	8 824 23546	31 444 2 509	1 509 198
Ej länderfördelat Afrika			93365	8 434	24 335	15 556
Totalt AFRIKA	250	2 042 233	605633	351 036	186 771	247 335

238

BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER

		Anslag C3 Sarec	BITS		Swede- corp	Swedfund Intl AB	Betal- nings- balans- stöd	TOTALT UTBETALT 1992/93
Särskilda program	Miljö		Tekniskt samarbete inkl, inter- nationella kurser	U-krediter			Betal- nings- balans- stöd	(tkr)
143		637						585 1 453 21 716
		506						343 2 962 1 613
		4 449	134 462			90		5 842 80 096 35 215
596			523		1 100			2 769 215 350
28 279	62426							229 076
10 224	1 028	16 807	4 034 84		12 200		102 567	598 802 3 968 504
1 326	2 453 2 337		10 636 3 842		900 200		65 545	16 248 168736 26 374
2 753 7 272	158 976	2 200 10014	2195 3 338	28000	3 900 1 900		74 397 79 762	398 446 421 711
22 441	1 578	35 377	131		11 000			212217
98 053	85 270	108149	71 230	46 000	40 200	101	332 206	4 214 467

239

BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER


Land	Anslag C1	Anslag C2 SIDA
Land	Livs- medels- bistånd m.m	Landram Kata- Enskilda Regionala Humani- strofer, organisa- insatser, tärt stöd till tioner landpro- bistånd återupp- gramkostn byggnad samt rekr/utb
ASIEN OCH MELLANÖSTERN Afghanistan Bangladesh Bhutan		98 500 1 993 198 855 1 500 51333 60
Filippinerna Hong Kong Indien		1539 7 335 4077 5 023 359 807 750 24 734 873
Indonesien Irak Iran		34 588 3 000 24 848 370 600
Jemen Jordanien Kambodja		869 4 580 350 29 260 3 234 3151
Kina Korea Laos		410 582 123 030 2114 1 596
Libanon Malaysia Maldiverna		4 816 5 495 2 078
Mongoliet Myanmar/Burma Nepal		136 10 866
Pakistan Palestina Sri Lanka		12 958 55 601 2 962 12 738
Taiwan Thailand Vietnam		185 7 003 275 732 2 900 12 269 4 706
Västbanken/Gaza Ej länderfördelat Asien och Mellanöstern Totalt Asien och Mellanöstern	11 383	2 914 6 231 35 408 8 000 2 732 9 772 13 500
	11 383	1 013025 178892 175997 9772 66311

240

BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER

	Anslag C3 Sarec BITS Swede- Swedfund corp Intl AB	Betal- nings- balans- stöd	TOTALT UTBETALT 1992/93 (tkr)
Särskilda Miljö program	Tekniskt U-krediter samarbete inkl. inter- nationella kurser	Betal- nings- balans- stöd	TOTALT UTBETALT 1992/93 (tkr)
168 1 587 1 000	1 881 1 914		100661 256156 1 974
1 326 3 784	58591 1500 1 150 2 993 1000		73042 5 023 396 417
136	2 954		6712 25 218 600
	572 4 967	15 000	6 021 20317 35645
1 405	420 10 246 235 000 900 850		246 976 582 128 995
28	743 17 577 600 31		10311 21 026 31
	2 499 430 100		2 499 136 11 396
10 675	3 500 8 997 70 11016 2 252 2300		25 465 70 87 544
20 1 650 5844 16913	28 081 35000 300 8138 3 416 1 200		185 72054 331 118
27 1 192 8 052	3602 200		44 580 58 433
12 418 31399	28569 148 321 270 000 8100	15 000	1 969187

241

BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER


Land	Anslag C1	Anslag C2 SIDA
Land	Livs- medels- bistånd m.m	Landram Kata- Enskilda Regionala Humani- strofer, organisa- insatser, tärt stöd till tioner landpro- bistånd återupp- gramkostn byggnad samt rekr/utb
EUROPA Albanien Armenien Bulgarien		13 766
Estland F.d. Jugoslavien Kroatien		15 793 159163 21 649
Lettland Litauen Moldavien		11 783 77 12 772 29 770
Polen Portugal Rumänien		24 1 000 495 312
Ryssland Slovenien Tjeckien		1457 134 6 500
Turkiet Ukraina Ungern		143 1 770
Vitryssland Ej länderfördelat Europa Totalt EUROPA	3 000	213 81412 3867 -14 119
Vitryssland Ej länderfördelat Europa Totalt EUROPA	3 000	325 797 5 562 -14 1 889

242

BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER


	Anslag C3 Sarec BITS Swede- Swedfund corp Intl AB	Betal- nings- balans- stöd	TOTALT UTBETALT 1992/93 (tkr)
Särskilda Miljö program	Tekniskt U-krediter samarbete inkl. inter- nationella kurser	Betal- nings- balans- stöd	TOTALT UTBETALT 1992/93 (tkr)
	54	1 883 19	13820 1 883 19
	178 3400	2059	21 430 159163 21 649
	178 900 607 700	5515 815	18 453 14 923 770
	1 771 2000	6190 307 671	10985 307 1 478
583	7 700 7	681	3562 6 500 7
		60 1 252	1 913 60 1 252
366	3200	20 788	213 112 738
949	2 802 10900	40 240	391 125

243

BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER

Land

Anslag C1

Anslag C2

SIDA

Livs-
medels-
bistånd
m.m

Landram Kata-
strofer,
stöd till
återupp-
byggnad

Enskilda Regionala
organisa- insatser,

tioner landpro-

gramkostn
samt
rekr/utb

Humani-
tärt
bistånd

LATINAMERIKA
OCH KARIBIEN

Argentina
Belize

Bolivia

11 488 1 060

16971 16397 13626

Brasilien 20213 720 490

Chile 17 772 16 451 8158

Colombia 5 226 4117


Costa Rica Dominikanska Republiken Ecuador		1000 3 666 28 402 2 988 1 517 586 2 559 636
El Salvador Grenada Guatemala		3 497 39616 4 460 18 835
Guyana Haiti Honduras		173 1000 713 2 438 2 920
Jamaica Kuba Mexico		296 334 1 659 6 248

Nicaragua
Panama
Paraguay

227142 1000 31947 2 962 9 403

128

2 887 248 1 539

Peru

Trinidad & Tobago

Uruguay

12832 9001

7 751 1500 645

Venezuela

Ej länderfördelat
Latinamerika och
Karibien

Totalt
Latinamerika och
Karibien

244

BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER


		Anslag C3 Sarec	BITS	Swede- corp	Swedfund Intl AB	Betal- nings- balans- stöd	TOTALT UTBETALT 1992/93 (tkr)
Särskilda program	Miljö	Tekniskt U-krediter samarbete inkl. inter- nationella kurser				Betal- nings- balans- stöd	TOTALT UTBETALT 1992/93 (tkr)
105		7 274	1 701 74 10 720	500 1 700			22023 74 59 519
85 979	250	6 355	2 798 7 773 1 728	1 000			24556 58488 11 071
500	3 560	2 335	16033	6 300			64 784
			3337 8 786				4 854 12567
138		236 72 273					43 487 72 23 568
		167 70					340 1 713 5 428
		5 675	7 045 1943				7 341 6 009 9 850
2 209	4 024	13 373	619 39 151	100			292 779 167 4 825
		6641	929 549 4 529		130		22892 549 21066
			1 681				1 877
2 467	9 684	12 944	816	300			238 280
¹ 6 483	17518	54597	72069	9 900	130		938179

245

BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER

Land	Anslag C1	Anslag C2 SIDA
	Livs- medels- bistånd m.m	Landram Kata- Enskilda Regionala Humani- strofer, organisa- insatser, tärt stöd till tioner landpro- bistånd återupp- gram- byggnad kostnader samt rekr/utb
AUSTRALIEN Fiji Micronesien Papua Nya Guinea		1 064
Västra Samoa Ej länderfördelat Australien		1 080 2 299
Totalt AUSTRALIEN Ej kontinent- fördelat	187513	4 443 285824 128956 55471 47415
TOTALT	202 146	3 282 400 1 399 732 828956 464 354 534 388

246

BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER

	Anslag C3 Sarec BITS Swede- Swedfund corp Intl AB	Betal- nings- balans- stöd	TOTALT UTBETALT 1992/93 (tkr)
Särskilda . Miljö program	Tekniskt U-krediter samarbete inkl. inter- nationella kurser	Betal- nings- balans- stöd	TOTALT UTBETALT 1992/93 (tkr)
	193 63		193 63 1 064
			1 080 2 299
251529 106 541	256 200929 11697 7 000	-1 270	4699 1 281 605
369 432 240 728	392244 306375 316000 76100 231	386176	8 799 262

247

Förkortningar

ACBF	African Capacity Building Fund
AfDB	African Development Bank
AfDF	African Development Fund
AIC	International Centre of the Swedish Labour Movement
ANC	African National Congress
AsDB	Asian Development Bank
AsDF	Asian Development Fund
BITS	Swedish Agency for International Technical and Economic Co-operation Investigacion y Ensenanza
CDB	Caribbean Development Bank
CFA	Committee on Food Aid Policies and Programmes
CFC	Common Fund for Commodity
CGIAR	Consultative Group on International Agricultural Research
CIREFCA	Conferencia Intemacional sobre Refugiados Centroamericanos
CND	Commission on Narcotic Drugs
CSD	Commission on Sustainable Development
CSUCA	Confederacion Universitaria Centroamericana
DAC	Development Assistance Committee
desd	Department Economic and Social Development

Afrikanska fonden för
kapacitetsutveckling
Afrikanska utvecklings-
banken

Afrikanska utvecklings-
fonden

Arbetarrörelsens

Internationella Centrum

Afrikanska national-
kongressen

Asiatiska utvecklings-
banken

Asiatiska utvecklings-
fonden

Beredningen för
internationellt tekniskt-
ekonomiskt samarbete
tropiskt jordbruk

Karibiska utvecklingsbanken

Kommittén för
livsmedelsbistånd
Gemensamma fonden för råvaror
Konsultativa gruppen för
internationell
jordbruksforskning

Internationella konferensen
om centralamerikanska
flyktingar

Narkotikakommissionen
Kommissionen för hållbar
utveckling

Centralamerikanska
universitetsfederationen
OECD:s kommitté för
biståndsfrågor

FN:s avdelning för ekonomisk
och social utveckling

248

FÖRKORTNINGAR

DHA	Department of Humanitarian Affairs	FN:s avdelning för katastrof- frågor
DTCD	Department of Technical Cooperation for Development	FN-sekretariatets tekniska biståndsprogram
EADB	East African Development Bank	Östafrikanska utvecklingsbanken
EBRD	European Bank for Reconstruction and Development	Europeiska återuppbyggnads- och utvecklingsbanken
ECOSOC EFS	Economic and Social Council of the United Nations	FN:s ekonomiska och sociala råd Evangeliska fosterlandsstiftelsen
EG	European Community	De europeiska gemenskaperna
EKN	Swedish Export Credits Guarantee Board	Exportkreditnämnden
ESAF	Enhanced Structural Adjustment Facility	Utvidgade struktur- anpassningsfaciliteten
FAC	Food Aid Convention	Livsmedelshjälps- konventionen
FAO	Food and Agricultural Organization	FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation
FSO	Fund for Special Operations	Interamerikanska utvecklings- bankens fond för särskild verksamhet
GATT	General Agreement on Tariffs and Trade	Allmänna tull- och handelsavtalet
GEF	Global Environmental Facility	Globala miljöfaciliteten
HABITAT	United Nations Center for Human Settlements	FN:s boende- och bebyggelsecenter
IBRD	International Bank for Reconstruction and Development	Världsbanken
ICA	International Co-operative Alliance	Internationella kooperativa alliansen (IKA)
ICCO	International Cocoa Organization	Internationella kakaoorganisa- tionen
ICJ	International Commission of Jurists	Internationella Juristkommissionen
ICRC	International Committee of the Red Cross	Internationella rödakorskommittén
ICSG	International Centre of Social Gerontology	Internationella kopparstudie- gruppen
IDA	International Development Association	Internationella utvecklingsfonden
IDB	Interamerican Development Bank	Interamerikanska utvecklingsbanken
IEA	International Energy Agency	Internationella energiorganet

249

FÖRKORTNINGAR

IEFR	International Emergency Food Reserve
IFAD	International Fund for Agricultural Development
IFC	International Finance Corporation
IIDH	Interamerican Institute of Human Rights
IIED	International Institute for Environment and Development
IJO	International Jute Organization
ILO	International Labour Organization
IMF	International Monetary Fund
IMO	International Maritime Organization
INCB	International Narcotic Control Board
INSTRAW	United Nations International Research and Training Institute for the Advancement of Women
IOM	International Organization of Migration
IPDC	International Programme for the Development of Communication
IPPF	International Planned Parenthood Federation
IPS	Inter Press Service
IRA	Immediate Response Account
ITC	International Trade Centre
ITSG	International Tin Study Group
ITTO	International Tropical Timber Organisation
IUCN	International Union for the Conservation of Nature and Natural Resources
MIGA	Multilateral Investment Guarantee Agency
NDF	Nordic Development Fund
NEFCO	Nordic Environment Finance Corporation
NIB	Nordic Investment Bank

Internationella katastrof-
lagret för livsmedel
Internationella
j ordbruksutvecklingsfonden
Internationella
finansieringsbolaget
Interamerikanska institutet
för mänskliga rättigheter
Internationella institutet
för miljö och utveckling
Internationella juteorganisa-
tionen

Internationella
arbetsorganisationen
Internationella valutafonden
Internationella
sjöfartsorganisationen
Internationella Narkotika-
kontrolls tyrelsen
Internationella forsknings-
och utbildningsinstitutet
för kvinnors utveckling

Internationella migrations-
organisationen

Internationella program för
kommunikationsutveckling

Internationella
familjeplaneringsfederationen

WPF:s fond för katastrofer
UNCTAD/GATT:s
internationella handelscentrum
Internationella tennstudie-
gruppen

Internationella Tropiska
Timmerorganisationen
Internationella Naturvårds-
unionen

Multilaterala organet för
investeringsgarantier
Nordiska utvecklingsfonden
Nordiska Miljöfinansierings-
bolaget

Nordiska Investeringsbanken

250

FÖRKORTNINGAR

OECD	Organization for Economic Co-operation and Development	Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling
OGIL	Open General Import License System
OPEC	Organization of Petroleum Exporting Countries	De oljeexporterande ländernas organisation
PAHO	Pan American Health Organization	Allamerikanska hälsovårds- organisationen
PMU	Pontifical Missionary Union	Pingstmissionens u-landshjälp
PRO	Protracted refugee and displaced persons project	Projektet för utslagna flyktingsituationer
PTA	Preferential Trade Area	Regionala handelsorganisa- tionen för södra och östra Afrika
SADC SAK	Southern African Development Community	Gemenskapen för utveckling i södra Afrika Svenska Afghanistankommittén
SAREC	Swedish Agency for Research Co-operation with Developing Countries	Styrelsen för u-landsforskning
SATCC	Southern African Transport and Communications Commission	Kommissionen för transporter och kommunikationer i södra Afrika
SDR	Special Drawing Rights	Särskilda dragningsrätter
SEK	Swedish Export Credit Corporation	AB Svensk Exportkredit
SHIA	Swedish Organization of the Handicapped International Aid Foundation	Svenska handikapporganisa- tionernas internationella biståndsstiftelse
SIDA	Swedish International Development Authority	Styrelsen för internationell utveckling
SLU	Swedish University of Agricul tural Siences	Sveriges Lantbruksuniversitet
SPA	World Bank Special Program of Assistance	Världsbankens särskilda program för Afrika
SWAPO	South West Africa People's Organization	Sydvästafrikanska folkorganisationen
SWEDECORP	Swedish International Enterprise Development Corporation	Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd
SWEDFUND	Swedish Fund for Industrial Co-operation with Developing Countries	Fonden för industriellt samarbete med u-länder
svs	Swedish Volunteer Service	Svensk Volontärsamverkan
UBV	Training for Development Assistance	Utbildning för biståndsverksamhet
UNCED	United Nations Conference on Environment and Development	FN:s konferens om miljö och utveckling

251

FÖRKORTNINGAR

UNCDF	United Nations Capital Development Fund
UNCTAD	United Nations Conference on Trade and Development
UNCTC	United Nations Commission for Transnational Corporations
UNDCP	United Nations Drug Control Programme
UNDP	United Nations Development Programme
UNDRO	Office of the United Nations Disaster Relief Co-ordinator
UNEP	United Nations Environment Programme
UNESCO	United Nation Educational, Scientific and Cultural Organization
UNFPA	United Nations Population Fund
UNHCR	United Nations High Commissioner for Refugees
UNICEF	United Nations Children's Fund
UNIDO	United Nations Industrial Development Organization
UNIFEM	United Nations Development Fund for Women
UNITA	Uniao National para la Independencia Total de Angola/National Union for the total liberation of Angola
UNRWA	United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East
UNSO	United Nations Sudano- Sahelian Office
UNV	United Nations Volunteers Programme
wcc	World Council of Churches
WEP	World Employment Programme
WFP	World Food Programme
WHO	World Health Organization
WMU	World Maritime University

FN:s kapitalutvecklingsfond

FN:s konferens för handel

och utveckling

FN:s kommission för multi-
nationella företag

FN:s program för narkotika-
bekämpning

FN:s utvecklingsprogram

FN:s katastrofhjälpskon tor
(ingår sedan april 1992 i DHA)
FN:s miljöprogram

FN:s organisation för
utbildning, vetenskap och
kultur

FN:s befolkningsfond

FN:s flyktingkommissarie

FN:s barnfond

FN:s organisation för
industriell utveckling

FN:s utvecklingsfond för
kvinnor

FN:s hjälporganisation för
palestinaflyktingar

FN:s Sudano-Sahelkontor

FN:s volontärprogram

Kyrkornas Världsråd

ILO:s världssysselsättnings-
program

V ärldslivsmedelsprogr ammet

V ärldshälsoorganisationen
Internationella sjöfarts-
universitetet

252

Regeringens proposition

1993/94:100

STATSBUDGET

Regeringens proposition

1993/94:100 Bilaga 1

Finansplanen

Finansplanen

Omprövning och förnyelse av offentlig Biiaga1993/94:100sektor

Statsbudgeten och särskilda frågor

Preliminär Nationalbudget

Index 1:o halvåret 1987=100

150

140

130

120

110

100

90

80

70

1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995

Index 1985=100

120

115

110

105

100

95

1985 1987 1989 1991 1993 1995

Årlig procenluell förändring

Index 1980=100

110

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994

Ärlig procentuell förändring, nationell valuta

Procent

400

350

300

250

200

150

100

50

0

1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994

Procent

100

80

60

40

20

0

-20

-40

-60

1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993

Miljarder kr. 1985 års priser

45

40

35

30

25

20

15

10

5

0

1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994

Miljarder kr

80

60

40

20

0

-20

-40

-60

1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993

Uthållig utveckling

Statschefen och regeringen

Omprövning och förnyelse av offentlig Biiaga^1993/94:100sektor

Svenskt
bistånd

Det internationella
utvecklingssamarbetet

Det svenska
utvecklings-
samarbetet

Internationell
samordning av
utvecklingssamarbetet

UD:s avdelning för
internationellt
utvecklingssamarbete

Statliga myndigheter och
organ för Sveriges bistånd

Swedfund
International AB

Nordiska afrika-
institutet

Sekretariatet för
Analys av Utvecklings-
samarbete

Styrnings- och samarbets-
former i biståndet

Bistånd genom det
multilaterala systemet

FN:s
utvecklingsprogram
(UNDP)

FN:s befolkningsfond
(UNFPA)

FN:s BARNFOND
(UNICEF)

FN:s KVINNOFOND
(UNIFEM)

FN:s
kapitalutvecklingsfond
(UNCDF)

FN:s
världslivsmedelsprogram
(WFP)

FN:s hjälporganisation
för palestinaflyktingar
(UNRWA)

FN:s
flyktingkommissarie
(UNHCR)

UNCTAD/GATT:S
internationella
handelscentrum (ITC)

Världshälsoorganisa-
tionen (WHO)

FN:s industriprogram
(UNIDO)

Internationella
arbetsorganisationen
(ILO)

Internationella
finansieringsorgan

Världsbanksgruppen
och regionala
utvecklingsbanker

Afrikanska
utvecklingsbanken

Asiatiska
utvecklingsbanken

Interamerikanska
utvecklingsbanken

Internationella
finansieringsbolaget
(IFC)

Nordic Development
Fund (NDF)

Multilateral Investment
Guarantee Agency
(MIGA)

Internationella
jordbruksutvecklings*
fonden (IFAD)

Internationella
familjeplanerings-
federationen (IPPF)

FN:s avdelning för
humanitära frågor
(DHA)

Globala miljöfonden
(GEF)

Montrealprotokollets
multilaterala fond för
u-länder

Bilateralt bistånd
från land till land

Kvinnligt företagande
i Filippinerna

Ombyggda fyrar vid
Suezkanalen

Ekonomi, politik och
samhälle

Mänskliga rättigheter,
demokrati