Sverige har varit ett föregångsland när det gäller
vuxenutbildning. Möjligheten till återkommande
utbildning har varit en viktig målsättning. För att motverka
den försämring för vuxenutbildningen, som skett under 90-
talet, bl a stora nedskärningar inom kommunal
vuxenutbildning, är utveckling av distansutbildningen på
gymnasial nivå absolut nödvändig.
Riksdagen har under flera år slagit fast behovet av att
utveckla och förstärka distansutbildningen inom det
offentliga skolväsendet.
Regeringens hantering av distansutbildningsfrågorna
har tyvärr inte följt de intentioner som riksdagen anvisat.
Riksdagen tillstyrkte våren 1991 att en utredning
tillsattes där huvuduppgiften skulle gälla
distansundervisningen inom det offentliga skolväsendet.
Utredningen behandlar till större delen annat.
Riksdagen fattade 1991 beslutet att utvecklingsarbetet
för distansutbildning skulle ske i Härnösand. I juni 1993
bildas på utbildningsdepartementets initiativ ett konsortium
bestående av universiteten i Umeå, Uppsala, Linköping
samt KTH Stockholm och Högskolan i Växjö. Härnösand
är inte med.
Utbildningsdepartementet konstaterade 1992 att SSVH
tillhör landets främsta resurs inom distansområdet men
följer inte alls upp detta i direktiven till den nya utredning
som tillsattes. Utredningens fokus blir följdriktigt varken
det offentliga skolväsendet eller utvecklingspotentialen hos
SSV i Härnösand eller Härnösand som ort med stor
kompetens.
De beslut och åtgärder som vidtagits av regeringen har
hittills endast fokuserat högskole- och universitetsnivån vad
gäller distansutbildning i Sverige. Men minst lika viktig är
gymnasienivån och möjligheten att komplettera
kunskaperna så att man får behörighet till högskolestudier.
Det finns ett stort behov av utbildningsinsatser som
riktar sig till den vuxna befolkningen. Det krävs satsningar
på kunskap och kompetens över hela arbetsmarknaden för
att anpassa Sveriges ekonomi till nya villkor. En satsning på
vårt reguljära utbildningsväsende skulle minska behovet av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, och samtidigt skapa
förutsättningar för en stärkt konkurrenskraft och därmed
möjligheter till en återhämtning ur konjunkturnedgången.
SSVH är med sina 5.500 elever en av landets ledande
distansutbildningsinstitutioner. Över tiden har den
dessutom utvecklats till att bli en av Sveriges mest effektiva
utbildare. SSVH är i dag riksrekryterande. En stor del av
eleverna kommer från små kommuner och
glesbygdskommuner. För att dessa elever över huvud taget
skall kunna studera är det nödvändigt med
distansutbildning.
Hos SSVH finns dessutom den distansmiljö där ett
praktiskt utvecklingsarbete för den gymnasiala nivån kan
genomföras. En framgång för den svenska
distanssatsningen är starkt beroende av de förutsättningar
som skapas för SSVH-verksamheten. Ansvaret för ett
utvecklingsarbete för gymnasienivån bör ligga hos staten.
Det är inte realistiskt att tro att gymnasiala enheter runt om
i landet, med det stora förändringsarbete som pågår med en
kursutformad gymnasieskola, samtidigt också skall orka
utveckla en distanssektor.
Staten satsar i dag stora resurser till högskolorna för
behörighetskomplettering i naturvetenskapliga och
tekniska ämnen på gymnasial nivå. Enligt uppgifter från
utbildningsdepartementet kostar en vecka i högskolan drygt
1.000 kr. SSVH-eleven kostar i genomsnitt mindre än 300
kr per vecka. Det skulle alltså kunna utbildas 3 gånger så
många elever för samma summa.
SSVH gör idag också stora utbildningsinsatser för
speciella grupper, som vissa utbildningar för glesbygd,
småföretagarutbildningar, utbildningar för
hörselhandikappade och språkutbildningar för
biståndsarbetare. Dessa utbildningar har byggts upp kring
distanskurser som för tiotusentals vuxna varit enda vägen
till studier. Det bör också vara en statlig angelägenhet att
den kreativa och kostnadseffektiva miljö som byggts upp
kring detta inte raseras. För att detta inte skall ske är det
viktigt att staten även fortsättningsvis förblir huvudman för
SSVH.
Låt SSVH få utveckla distansutbildningsområdet.
Bygg vidare på den kompetens som redan finns vid
SSVH. Den kompetensen behöver hela landet få del av.
Komplettera med en satsning på teknikutveckling. Den
har redan påbörjats bl a genom videokonferensens
utveckling och användning av modemuppkopplingar och
databaser. Telia har visat stort intresse för SSVH vilket bör
följas upp.
Låt SSVH som distanscentrum ta ansvaret för de
svenska utlandsskolorna. Läromedelsutveckling, rättning,
handledningsstöd -- allt finns i beredskap kompetensmässigt
hos SSVH. Kontakter med vissa utlandsskolor finns redan
och hela UD-satsningen på biståndsspråken vid SSVH har
givit en relevant erfarenhet.
Ge satsningen även en regionalpolitisk prägel.
Glesbygd/landsbygd behöver distansmodeller mer än de
stora orterna.
Gör Härnösand till nationellt utvecklingscentrum för
distansutbildning med tonvikt på det offentliga
skolväsendets behov. SSVH har redan basen med sitt
nätverk av vuxenutbildare i Sveriges kommuner.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statligt huvudmannaskap för
Statens skola för vuxna i Härnösand,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om satsning på SSVH och
Härnösand som ett nationellt utvecklingscentrum för
distansutbildning.
Stockholm den 19 januari 1994
Britta Sundin (s)
Elvy Söderström (s)
Bo Forslund (s)
Sven Lundberg (s)
Hans Stenberg (s)
Bo Holmberg (s)