med anledning av skriv. 1993/94:183 Utvecklingsplan för skolväsendet
Skolans utveckling
Skolan skall ge kunskaper som ökar människornas
möjligheter till ett bra och innehållsrikt liv. Den skall också
medverka till vårt lands framtida utveckling och välstånd.
Skolan skall därför leva upp till högt ställda kvalitets- och
kunskapskrav och ge en likvärdig utbildning åt alla.
Efterkrigstidens många reformer av skolan har syftat till
att denna allt bättre skall leva upp till de mål vi angivit för
skolan. Från en snäv urvalsskola som endast erbjöd en
bristfällig utbildning åt flertalet har vi skapat en allt bredare
tillvalsskola som ger alla möjligheter till en god
grundutbildning.
Under de senaste socialdemokratiska regeringsåren togs
en rad viktiga beslut för att utveckla skolan till det moderna
samhällets behov. Reformerna präglades av satsning på
ökade kunskaper, decentralisering av ansvar, samarbete
mellan olika utbildningsnivåer samt insikten om behovet av
ett livslångt lärande.
Reformering av grundskollärarutbildningen,
kommunalt ansvar för lärartjänsterna, en ny gymnasieskola
och den reformerade vuxenutbildningen är alla viktiga
byggstenar i 90-talets skola.
De senaste åren har tyvärr inneburit att det konstruktiva
reformarbetet har avbrutits. Den borgerliga skolpolitiken
leder på många områden bort ifrån den skola vi i stort
kunnat vara stolta över. I stället för att rätta till orättvisor
och brister som finns fattas beslut som leder till en sämre
och orättvisare skola.
Vi socialdemokrater vill fortsätta en konstruktiv
reformering av skolan.
En likvärdig skola -- kraftfulla åtgärder mot
segregationen
Rätten att välja skola infördes på socialdemokratiskt
initiativ våren 1991. Det är angeläget att slå vakt om denna
rättighet för föräldrar och elever. Ändå är det ytterst genom
att grannskapsskolan -- den närmaste skolan för varje
barn -- kan uppehålla en hög och likvärdig kvalitet i alla
delar av landet och i alla delar av en kommun som alla barns
rätt till en god grundutbildning garanteras.
Vi har med stor oro konstaterat att regeringen inte
uppmärksammat de allvarliga tendenser till segregation
som nu accelererar inom den svenska grundskolan. Risken
är stor att skolorna -- främst i storstadsområdena -- kommer
in i en segregationsspiral, som utarmar skolor i
bostadsområden med stora behov och försvårar
ansträngningarna att upprätthålla en likvärdig skola i alla
delar av landet.
En likvärdig grundskola som mötesplats för barn med
olika social och kulturell bakgrund spelar en viktig roll för
att garantera alla barn goda möjligheter till stabila
kunskaper och en god grund för framtida studier och
yrkesuppgifter. Bland annat har regeringens utredning om
social snedrekrytering, Ursprung och utbildning,
understrukit den sammanhållna och likvärdiga skolans
betydelse för att bryta den sociala snedrekryteringen till
högre studier.
Grannskapsskolan har stor demokratisk betydelse som
mötesplats för människor med olika social, ekonomisk,
utbildningsmässig, religiös eller kulturell tillhörighet.
Samhörighet och respekt oavsett social, kulturell eller
religiös hemvist tillhör ett samhälles grundvalar. Med
skolan som gemensam angelägenhet kan många möten över
kulturgränser ske inte bara mellan barnen i ett samhälle
utan också mellan vuxna, som i närsamhället engagerar sig
för sina och grannarnas barn i den gemensamma skolan.
Med den borgerliga politiken har i stället konkurrensen
satts före samverkan mellan skolor, och ansträngningarna
att värna om grannskapsskolan har i flera kommuner bytts
ut mot en marknadsorienterad syn på skolan. Föräldern har
reducerats från medborgare med vilja att ta ansvar för sitt
och andras barn till kund i en verksamhet där marknadens
regler inte gäller eftersom den enes val i hög grad påverkar
den andres situation. Risken är att de barn som har de
största behoven blir förlorare om konkurrens och
utarmning av skolor överordnas målet om en likvärdig
skola.
Det är anmärkningsvärt att regeringen i
utvecklingsplanen för skolan inte uppmärksammat de
tendenser till segregation i grundskolan som blir allt
tydligare. De kan härledas från ett förändrat synsätt på
skolan, men också från materiella förändringar i skolornas
förutsättningar.
Generella nedskärningar
De generella nedskärningar i grundskolans resurser som
noteras i utvecklingsplanen bekräftas av undersökningar
gjorda av Hem och skola och Lärarförbundet. Som exempel
kan nämnas att antalet lärarveckotimmar per elev minskat
från 2,3 till 2,0 i Göteborg mellan 1991/92 och 1993/94. Det
motsvarar en besparing på 15 %.
Oavsett att klasstorleken generellt inte ökat lika
markant som besparingarna i övrigt bör stor
uppmärksamhet riktas mot att vissa klasser -- bland annat i
Järfälla -- nu har 32 elever eller mer. Problemen med de
stora klasserna förstärks ytterligare av att kommunerna på
många håll skurit ner antalet grupptimmar mycket kraftigt.
På låg- och mellanstadiet i t.ex. Sollentuna liksom på
mellan- och högstadiet i Malmö saknas nu grupptimmar
nästan helt.
Nedskärningarna har drabbat olika stödresurser för barn
med särskilda behov hårdast. Bland annat har Stockholms
stad skurit ner speciallärarna med cirka 27 % och
talpedagogerna med 45 % under de senaste åren.
Orättfärdig fördelning
S.k. skolpeng och andra liknande modeller för
omfördelning av resurser inom kommunerna har bidragit
till ökad segregation i skolorna. Tendensen är tydligast i
storstadsområdena. Så har skolor i Biskopsgården,
Frölunda och Angered i Göteborg drabbats av besparingar
på mellan 20 och 25 % medan skolor i mer välbeställda
områden endast fått besparingar på mellan 5 och 10 %.
Samma mönster finns i Malmö. En försumbar del av
resurserna har använts för tilldelning efter behov.
Resursfördelningssystemet har i kombination med valet av
skola bidragit till att andelen invandrarbarn i redan
invandrartäta skolor ökat med 10 till 20 procentenheter.
Flera kommuner -- bland andra Sollentuna -- tillämpar
en skolpengsmodell, där nästan alla resurser fördelas per
capita till skolenheterna. Detta leder till att möjligheterna
för den enskilda rektorn att ta hänsyn till elever med
särskilda behov blir mycket små.
Om skolor i utsatta bostadsområden utarmas är
tendensen tydlig att föräldrar med möjligheter väljer bort
grannskapsskolan eller till och med bostadsområdet. Så
förstärker en orättfärdig resursfördelning segregationen.
Den skapar allvarliga risker för så stor uppsplittring att vi
på sikt går från ett samhälle med samhörighet och likvärdiga
möjligheter till ett tudelat samhälle. Varje förälder har rätt
att lita på att närmaste skola är en bra skola.
Fristående skolor
Den tredje faktor som i ökande grad bidrar till
segregationen är överkompensationen av många av de
privata skolorna. Trots att regeringens egen utredare
konstaterat att nuvarande beslut om att garantera
fristående skolor -- oavsett behov -- 85 % av kostnaderna
för grundskolan innebär en överkompensation i förhållande
till den allmänna skolan har regeringen avstått från att
ompröva beslutet.
Tillsammans med kraftiga besparingar i den allmänna
skolan har riksdagsbeslutet betytt kraftig expansion av
antalet privata skolor. Tydligast är tendensen i de
storstadsområden, där också segregationen i skolan är mest
markant. Andelen elever i privata skolor uppgår till 5,3 % i
de storstadsområden, där segregationen är tydligast, medan
andelen elever i privata skolor utanför större städer och
förortskommuner är försumbar. För flera ekonomiskt
utsatta kommuner har kostnaderna ökat dramatiskt. Bland
annat har Göteborgs kommuns kostnad för privata skolor
på ett par år ökat från 8,3 till 41,5 miljoner kronor per år.
I flera kommuner är orättvisorna mellan elever i privata
och kommunala skolor tydliga. Hyran för en privat skola i
Linköping har skrivits ner kraftigt samtidigt som
kommunen betalar vite för att man inte kunnat lösa
miljöproblemen i en kommunal. I Lund har antalet elever i
privata skolor ökat. Föräldrarna kommer där i första hand
från högstatusområden och akademikertäta distrikt.
Bidragen till de privata skolorna har också indirekt
påverkat de kommunala. För många borgerligt styrda
kommuner har bidragssystemet blivit en modell för
kommunal skolpeng.
Den socialdemokratiska gruppen har i sin motion om
skolan utvecklat sin syn på hur ett behovsstyrt system för
fördelning av resurser till de fristående skolorna bör
utformas.
Som framgått ovan känner vi stor oro för att regeringen
inte motverkat utan i stället aktivt medverkat till
segregationen i skolan. Ett av de viktigaste instrumenten för
att bryta segregationen är att säkra att resurserna till såväl
allmänna som privata skolor fördelas efter barnens och
skolornas behov. Den bild vi ovan givit av tydliga tendenser
och orsaker till segregation i den svenska skolan kräver
kraftfulla insatser av regeringen.
Förslag:
Vi vill därför föreslå att riksdagen tar initiativ till en
utredning med syfte att kartlägga segregationstendenser i
den svenska grundskolan och föreslå konkreta insatser för
att värna om den likvärdiga skolan.
Alla barns rätt till en god grundutbildning
Behovet av att grundskolan skall ge alla barn en gedigen
bas av kunskaper och färdigheter för kommande studier och
yrkesliv är starkare än någonsin. Arbetsmarknaden har
genomgått omvälvande förändringar under det senaste
decenniet. För tio år sedan fanns fortfarande ett stort antal
arbetsuppgifter som inte krävde särskild utbildning. I dag är
de yrkesområden som står öppna för den som saknar en god
grundutbildning få.
Skolans möjligheter att ge alla barn en god grund är en
av de viktigaste förutsättningarna för ett samhälle där alla
deltar aktivt i arbets- och samhällsliv. Arbetet i skolan
måste utvecklas så att varje barn ges möjlighet att ta till vara
sina förutsättningar och få del av de möjligheter som goda
baskunskaper ger. Skolverket ger i stora delar en mycket
positiv bild av den svenska grundskolan. Den nationella
utvärderingen av grundskolan visar att den svenska skolan
ger de allra flesta elever goda baskunskaper. Den visar
också att eleverna trivs i skolan och har god självtillit. Men
utvärderingen pekar också på brister i elevernas förmåga att
se samband och självständigt lösa problem genom att
tillämpa sina kunskaper.
Som framgår av regeringens skrivelse har svenska
elevers skolresultat varit goda vid internationella
jämförelser. Bland annat visade IEA-studien från 1992 att
svenska elever var bland de allra bästa i läsning och
skrivning. Jämförelser har också pekat på relativt sett goda
resultat i naturorienterande ämnen, främmande språk och
samhällskunskap. Resultat som visade på behov av
förbättringar av matematikundervisningen i Sverige ledde
till att den socialdemokratiska regeringen tog initiativ till en
rad åtgärder för att förbättra matematikundervisningen i
vårt land. Dessa måste fullföljas.
Samtidigt visar den nationella utvärderingen på att det
fortfarande finns en stor grupp elever, som har svaga
kunskaper i matematik, engelska och svenska.
Utvärderingen markerar också stora behov att utveckla
såväl resultat som förmåga att stimulera till vidare
förkovran i matematik och naturvetenskapliga ämnen. Vi
känner stark oro för att flera av de åtgärder regeringen
vidtagit kan komma att bryta en positiv utveckling i den
svenska grundskolan och motverka förändringar inom
områden, där den nationella utvärderingen påtalat brister.
Matematik och naturorienterande ämnen
På samma sätt som särskild uppmärksamhet måste ägnas
elever med läs- och skrivsvårigheter krävs metoder för att
göra matematikämnet intressant och tillgängligt för elever
som inte fått känsla för och insikt i grundläggande
matematiska samband. Det är allvarligt att nästan var
tionde elev inte behärskar de grundläggande kunskaperna.
Matematikämnet tillhör de ämnen, där eleverna genom
laborationer och gemensamma övningar tillägnar sig djup
förståelse för ämnet. Risken är därför stor att bristerna
förstärks med den neddragning av gruppundervisning och
speciallärare som nu pågår i flera kommuner. Vi vill
understryka vikten av metodutveckling i ämnet och ökad
uppmärksamhet åt de skilda förutsättningar eleverna har i
ämnet vid skolstarten.
Goda kunskaper i naturorienterande ämnen är en viktig
förutsättning för att Sverige långsiktigt skall hävda sig som
kunskapsnation. Vi finner det därför anmärkningsvärt att
den borgerliga riksdagsmajoriteten -- samtidigt som
allvarliga rapporter om behov av förbättrad undervisning i
ämnena kom från Skolverket -- tog beslut om att skära ner
timplanen för dessa. Utvärderingen betonar särskilt
elevernas svårigheter att se naturvetenskapliga samband
och lösa uppgifter t.ex. i anslutning till ekologiska
processer. Riksdagsmajoritetens beslut att ånyo splittra upp
de naturvetenskapliga ämnena motverkar förståelse och
helhetssyn.
Svenska 2 och hemspråk
Skolverkets studie Elever med annat hemspråk än
svenska visar att goda kunskaper i svenska är den
väsentligaste faktorn för skolframgång bland
invandrarelever i grund- och gymnasieskolan.
Invandrarelever som behärskar det svenska språket
tillräckligt väl klarar sig i stort sett lika bra som svenska
elever. Många invandrarungdomar visar anmärkningsvärt
goda skolresultat och Skolverkets bild av situationen för
invandrareleverna är att den svenska skolan lyckas bra med
de flesta invandrareleverna.
Bland invandrareleverna finns dock en förhållandevis
stor grupp ungdomar som har stora svårigheter i skolan. Av
dem lämnar flera skolan med ofullständiga betyg. Särskilt
kritiskt är det för ungdomar som kommit till Sverige under
högstadieåren. Studien visar att undervisning i svenska som
andraspråk av kvalificerade lärare är av avgörande
betydelse för många invandrarelevers skolframgång och
därmed också för deras framtida möjligheter på
arbetsmarknaden.
Vi anser det olyckligt att riksdagsmajoriteten i strid mot
en entydig opinion från lärarorganisationer och
lärarutbildare tog ställning mot en särskild kursplan för
Svenska som andraspråk -- detta särskilt mot bakgrund av
de tendenser till nedskärning av resurserna till Svenska 2
som finns i många kommuner. Regeringen måste därför
uppmärksamt följa utvecklingen av svenskundervisningen
för invandrarbarn och ta erforderliga initiativ för att säkra
att invandrareleverna ges gedigna kunskaper i svenska
språket.
Den nedskärning av resurserna för
hemspråksundervisningen med 120 miljoner som riksdagen
nyligen beslutat om bidrar ytterligare till oron för
invandrarelevernas möjligheter till en god grundutbildning.
Vi har inte motsatt oss formella regeländringar beträffande
hemspråksundervisningen men menar att de stora behoven
av såväl hemspråksundervisning som svenskundervisning
motiverar att resurserna borde komma invandrareleverna
till del.
I detta sammanhang vill vi också framhålla den oro för
invandrarelevernas undervisning som den fortgående
segregationen i skolan innebär. En studie av segregationen
i skolan måste innefatta riskerna för att andelen elever med
bristfälliga kunskaper i svenska i vissa skolor uppgår till en
så hög andel att elevernas utveckling i svenska språket
försvåras.
Förslag:
Regeringen bör noga följa effekterna av pågående
nedskärningar av undervisningen i hemspråk och Svenska 2
och särskilt uppmärksamma effekterna av beslutet om att
skolan inte längre har en särskild kursplan i Svenska 2. Det
bör ankomma på regeringen att vidta åtgärder för att säkra
att invandrarelever ges en grund i svenska språket som
säkrar deras möjligheter till goda resultat i grund- och
gymnsieskolan.
Idrott och hälsa och slöjd
Riksdagsmajoritetens beslut om nedskärning av det
garanterade timantalet i grundskolan för ämnena slöjd och
idrott och hälsa kan komma att påverka eleverna negativt.
Behovet av en god idrottsundervisning som inspirerar
eleverna till egna aktiviteter är stort. Flera undersökningar
tyder på att det moderna samhället innebär allvarliga risker
för folkhälsan. Inte minst ökningen av arbetsskador bland
ungdomar är tecken på att behovet av idrott i skolan snarare
ökar än minskar. Kunskapen om att folkhälsan tillhör de
stora klassfrågorna, där en grupp ungdomar genom aktivt
idrottsliv har mycket god fysik och en stor grupp ungdomar
nästan helt avstår från aktivt uteliv och olika
idrottsaktiviteter, måste leda till stor uppmärksamhet på
effekterna av läroplansförändringarna.
En i stort enig remissopinion underströk de praktisk-
estetiska ämnenas stora betydelse i grundskolan. Detta
hade delvis sin grund i värdet av goda kunskaper och
färdigheter i ämnen som slöjd och hemkunskap, men också
i det pedagogiska värdet av att varva elevernas skoldag med
praktiska och teoretiska ämnen och skapa samverkan
mellan dessa. Vi beklagar därför den nedskärning som
under hösten gjordes av slöjdämnet.
Förslag:
Regeringen bör uppmärksamt följa effekterna av de
under hösten beslutade nedskärningarna av idrotts- och
slöjdämnena.
Kontakter med omgivning och arbetsliv
En kreativ skola måste utvecklas i nära samverkan med
det omgivande samhället. Grannskapsskolans närsamhälle
med natur, samhällsservice, föreningsliv och vuxna och barn
i olika åldrar kan ge skolan viktiga influenser. Närsamhället
har stor glädje av samspel med den källa för
kunskapsmässig och kulturell utveckling som varje skola är.
Det är en viktig uppgift för regeringen att inspirera till
samspel med omgivningen. Vi ser det som en allvarlig brist
att inte utvecklingsplanen berör hur skolans samspel med
omgivningen skall utvecklas. Detta gäller inte minst
arbetslivet.
Den s.k. praon har haft stor betydelse för att utveckla
elevers och lärares kontakter med det omgivande samhället
och givit eleverna viktig kunskap om arbetslivets villkor.
Det finns en allvarlig risk för att beslutet om att inte säkra
tid för praon i timplanen kan komma att leda till kraftiga
nedskärningar på många skolor som minskar många elevers
möjlighet till kontakt med arbetslivet.
Detta beror inte på att lärare, föräldrar och elever inte
ser värdet av praon utan på att arbetslivsorienteringen
kräver särskilda administrativa rutiner, som lätt tappas bort
om inte riksdagen är tydlig i sin syn på skolans kontakter
med arbetslivet. Avsaknaden av särskild timtid för praon är
allvarlig. Vår oro förstärks av att regeringen inte tillmätt
kontakterna med arbetslivet betydelse i utvecklingsplanen.
Förslag:
Understryka vikten av att regeringen tar initiativ till
samverkan mellan skolan och det omgivande samhället och
särskilt bevakar att alla elever får del av praktisk
arbetslivsorientering.
Barn med särskilda behov
Av Skolverkets uppföljningar och utvärderingar av
grundskolan framkommer att det är elever med mindre
synliga handikapp som drabbas först vid besparingar i
skolan. Samma bild ges av Socialstyrelsen som i dagarna
konstaterar att det är barnen som får betala mest när
kommunerna sparar. I rapporten bekräftas uppgifterna om
radikala nedskärningar av specialundervisningen.
Barnombudsmannen har i sin kommentar till rapporten
framhållit att utvecklingen inte står i överensstämmelse
med de åtaganden Sverige gjort genom ratificeringen av
FN:s barnkonvention.
Oron för de socialt utsatta barnens situation framkom
också vid utbildningsutskottets hearing om förhållandena i
kommunerna i oktober 1993.
Vid utskottets öppna utfrågning om dyslexi i februari
1994 framkom att barn och ungdomar med allvarliga läs-
och skrivsvårigheter drabbas av besparingarna. De är direkt
beroende av de speciallärarresurser som minskat med i snitt
15 %. Barn och ungdomar med läs- och skrivsvårigheter får
mindre tid med specialpedagoger och måste tillbringa mer
tid i helklass. Samtidigt ökar klasserna i storlek, vilket
försvårar klasslärarnas möjligheter att ge dem det stöd de
behöver.
Betyg
Vi vill understryka vikten av att regeringen noggrant
följer utvecklingen av antalet elever med ofullständiga
betyg och lägger särskild vikt vid att varje skola tar ansvar
för att ge elever med svårigheter det stöd som säkrar dem
en god grundskoleutbildning.
Vi ser mycket allvarligt på höstens riksdagsbeslut som
möjliggör betyg eller betygsliknande omdömen redan på
lågoch mellanstadiet. Erfarenheterna är entydiga. Risken
är stor att betyg tidigt under grundskolan kommer att bli
starkt styrande för undervisningen och motverka
strävandena för ett elevaktivt arbetssätt inriktat på djup
förståelse till förmån för lätt mätbara kunskaper. Särskilt
kan betyg tidigt komma att påverka barn med sen mognad
eller särskilda svårigheter allvarligt. Risken är stor att tidig
betygsättning betyder att många barn tappar engagemang
och självförtroende till förfång för sina fortsatta studier.
I likhet med de båda lärarförbunden hävdar vi också att
olikartade principer för betygsättningen i olika skolor
innebär en risk för likvärdigheten i skolan.
Vi ser så allvarligt på riksdagsmajoritetens beslut om
betyg på låg- och mellanstadiet att vi vid ändrade
parlamentariska förutsättningar efter valet är beredda att ta
initiativ till att beslutet rivs upp.
Betyg på högstadiet och i gymnasieskolan skall som
tidigare beslutats vara målrelaterade. Det är angeläget att
regeringen bevakar att eleverna ges betyg på rättvisa
grunder och att betygen inte utvecklas till
konkurrensfaktorer mellan olika skolor. Här vill vi ånyo
understryka vikten av att de privata skolorna deltar i
centrala prov i samma utsträckning som de allmänna.
Pedagogisk utveckling
Den nationella utvärderingen visar att behovet av
pedagogisk utveckling i skolan är stort.
En av regeringens viktigaste uppgifter är att inspirera till
nya arbetsformer i skolan och verka för ett elevaktivt
arbetssätt, som skapar lust att lära och ger eleverna
utrymme för arbetsmetoder som fördjupar kunskaper och
skapar förståelse av sammanhang. Vi vill därför erinra om
våra förslag om att också utvecklingen av arbetsmetoder
borde givits utrymme i läroplanen. Det praktiska ansvaret
för att efter varje skolas förutsättningar utveckla metoderna
i arbetet är lika självklart professionella lärares och
skolledares uppgift.
Lärarutbildningen har en viktig uppgift i att bidra till
utvecklingen av metoderna i den svenska grundskolan.
Genom fortbildning och aktiva informationsinsatser måste
den pedagogiska forskningens resultat komma
yrkesverksamma lärare och skolledare till del.
Mycket spännande utvecklingsarbete sker ute i de
enskilda skolorna, där hängivna lärare tillsammans med
sina elever och många gånger i samverkan med
närsamhället utvecklar nya pedagogiska metoder.
Öppenhet, lyhördhet och vilja att stimulera mångfald inom
olika skolor kan aktivt bidra till pedagogisk nydaning, men
det är också viktigt att kunskaperna sprids och inspirerar
andra skolor. Vi känner därför stor oro för att skolans köp-
och säljsystem kan komma att leda till att skolor sluter sig
och värnar om sin egen kunskap och exklusivitet i stället för
att generöst dela med sig till hela skolsamhället.
Förslag:
Utveckla metoder för att sprida kunskaper från aktuell
pedagogisk forskning och utvecklingsarbete på enskilda
skolor till yrkesverksamma lärare och skolledare.
Lärarutbildning
Vi noterar med tillfredsställelse det erkännande av den
sammanhålla grundskollärarutbildningen som görs på sidan
24 i utvecklingsplanen. Utbildningen har ökat flexibiliteten
i grundskolan och skapat större förutsättningar för eleverna
att få behöriga lärare i olika ämnen. Den sammanhållna
lärarutbildningen betonar det professionella i läraryrket och
är ett viktigt instrument i utvecklingen av metoderna i
grundskolan.
Det var därför med både förvåning och besvikelse vi
erfor beslutet om den s.k. Unckelutbildningen. Härigenom
sker en återgång till den övergivna ämneslärarutbildningen
för grundskolan. Risken är stor att lärare med en alltför
snäv ämnesbas får stora svårigheter på arbetsmarknaden
och också tvingas undervisa i ämnen de helt saknar
utbildning för. Till denna parallella utbildnings allvarliga
brister hör att den saknar det samspel mellan ämnesstudier
och pedagogik som utvecklar det professionella i yrket och
ökar lärarnas möjlighet att möta varje barns behov.
Parallellutbildningen tillkom i stor hast och utan
ingående analys av grundskolans behov. Vi anser att denna
form av utbildning bör upphävas. Skolsamhällets vilja att ta
till vara kompetensen hos den grupp studerande, som har
särskild fallenhet för läraryrket men inte valt yrket när de
startat sin högskoleutbildning, bör mötas av generösa regler
för sneddning in till den sammanhållna lärarutbildningen.
Fortfarande finns det en allvarlig brist på behöriga lärare
i vissa regioner i landet. Vi vill understryka behovet av att
högskolor i regioner med stora behov ges ekonomiska och
formella möjligheter att bidra till lärarförsörjningen inom
sina områden. Särskild uppmärksamhet bör ägnas den
mycket alarmerande bristen på speciallärare, som riskerar
att äventyra en fullgod undervisning för bland annat döva
och blinda barn.
Förslag:
Regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen
angående lärarutbildningen i enlighet med vad ovan
anförts.
Elevers och föräldrars delaktighet och inflytande i
skolan
I sammanställningen över pågående utredningar nämner
regeringen kartläggningen av existerande
samverkansformer och arbetet för att överväga lämpliga
åtgärder för att stärka elevers och föräldrars inflytande i
skolan. Vi saknar däremot demokratifrågorna bland de
speciella utvecklingsområden regeringen redovisar i
utvecklingsplanen.
Utvecklingen av delaktighet och inflytande i skolan
måste ges högsta prioritet. Vi har tidigare framhållit det
absurda i att eleverna på låg- och mellanstadiet många
gånger aktivt medverkar i planeringen av klassens arbete
medan tonåringarna på högstadiet och de ibland myndiga
eleverna i gymnasieskolan ges ringa inflytande över sin
utbildning.
Nära samverkan med hemmet har också stor betydelse
för barnens utveckling i skolan. Vi vill understryka vikten
av att utvecklingssamtalen ges karaktären av
planeringssamtal, där elev och förälder aktivt har möjlighet
att påverka utbildningen och där föräldrarna görs delaktiga
i sina barns utbildning. Skolan är ofta van att möta föräldrar
med god skolbakgrund, medan metoderna för att samverka
med föräldrar som själva har negativa erfarenheter av sin
egen skolgång är sämre utvecklade. Det är allvarligt mot
bakgrund av den betydelse föräldrars attityder till
skolarbetet har för barnens självtillit och trivsel i skolan.
Kommunerna bör stimuleras att utveckla former för ett
starkt föräldraengagemang inom den allmänna skolan.
Olika former för medinflytande för elever och föräldrar
måste prövas. Vi ser styrelser bestående av föräldrar och
elever och med beslutsrätt i väsentliga frågor som en form
att stärka demokratin i skolan och ansvaret för
grannskapsskolan. Skolorna bör också pröva möjligheterna
att genom olika former av enkäter till föräldrarna få fram
signaler om vad de kan tänkas vara missnöjda med eller vill
utveckla i skolan. Lagtekniska hinder för att pröva
föräldrakooperativt ansvar för skolor inom den kommunala
grundskolan bör undanröjas.
Nära samverkan mellan hem och skola bidrar också till
att knyta skolan närmare närsamhället. Här finns stora
möjligheter för skolan att få del av närsamhällets resurser,
där föreningar och enskilda i skolans närhet förstärker
skolan genom frivilliga insatser som t.ex. läxhjälp till barn
och ungdomar i behov av sådant stöd, liksom för skolan att
bidra till utvecklingen av det sociala livet i närområdet.
Skolan är vår viktigaste gemensamma insats för att
förbereda barn och unga för deras vuxna liv. Den är också
vår viktigaste gemensamma insats för att berika deras liv
just i barndomen och ungdomen. Därför är det viktigt att
skolans arbete upplevs som meningsfullt, omväxlande och
utvecklande. Varje barn har rätt att känna glädje och
förväntan inför skolarbetet. En av skolans allra viktigaste
uppgifter borde vara att bevara barns och ungas nyfikenhet
och intresse för att lära mer.
Förslag:
Utveckling av metoder för ökat elev-och
föräldrainflytande i skolan bör ges hög prioritet.
Skolstart -- samverkan förskola--skola
Riksdagsbeslutet om möjlighet för sexåringar att börja
skolan har startat en spännande utveckling i både skola och
förskola. Erfarenheter från flera kommuner visar att
förändringarna av verksamheten för sexåringarna inte
enbart innebär att föra skolans metoder längre ner i
åldrarna utan också att lägga ihop yrkeskompetenser till
barnets bästa. Vi har i tidigare motioner understrukit vikten
av att skolstart för sexåringar måste ske på sexåringarnas
villkor och utgå från mycket av förskolans pedagogik,
omsorg och kultur. Förskola och skolbarnsomsorg har också
viktiga kunskaper att tillföra undervisningen av de äldre
barnen.
En helhetssyn på barn och unga kräver gemensamma
måldokument och nära samverkan mellan olika
personalgrupper. Vi finner det därför beklagligt att
regeringen valde att förändra direktiven till
Läroplanskommittén så att ett gemensamt måldokument för
barnomsorg och skola inte blev verklighet.
Samma strikta och otidsenliga uppdelning mellan
förskola och skola ger regeringen uttryck för i sin vilja att
göra en tydlig gränsdragning mellan skolans och
barnomsorgens uppgifter. Risken är stor att dessa starka
markeringar från regeringens sida verkar hämmande på det
utvecklingsarbete som nu med stor entusiasm drivs i flera
kommuner.
Vi delar regeringens uppfattning att skolpliktens
omfattning bör klargöras i anslutning till behandlingen av
Utredningen om förlängd skolgång och sänkt
skolpliktsålder, men varnar sålunda för att regeringens
strikta åtskillnad mellan verksamheterna runt barnen
motverkar en helhetssyn på barn och unga. Nära samverkan
mellan barnomsorg och skola har stor pedagogisk betydelse
och bidrar samtidigt till att ge större föräldraengagemang
och stärka det sociala kittet i ett bostadsområde.
Förslag:
Regeringen bör aktivt verka för nära samverkan mellan
skola och barnomsorg. Barnomsorgspersonalens
kompetens bör tas till vara i skolarbetet.
Utvärdering -- skolplaner
Den socialdemokratiska regeringen slog 1989 fast att
utvärderingen av skolan skall vara genomarbetad, kopplad
till precisa måldokument och ge en bild av de samlade
resurser som avdelas för skolan och av hur dessa används.
Först om dessa mål uppfylls kan en verklig utvärdering av
skolans resultat ske. Utvärdering är en viktig förutsättning
för skolans utveckling och för kommunala beslut om t.ex.
förändrad resursfördelning.
Skolverket har i uppdrag att följa och utvärdera skolans
verksamhet. Behovet av en sådan utvärdering har ökat
sedan beslut om resursanvändning, organisation m.m.
decentraliserats till kommunerna. Den nationella
uppföljningen och utvärderingen är en förutsättning för att
garantera att elever i olika delar av landet och elever med
olika bakgrund och förutsättningar får en likvärdig
utbildning.
Riksdagens revisorer anser att den nuvarande
regeringen inte varit tillräckligt tydlig i att klargöra
konsekvenserna av besluten på skolområdet. Skolverket
har inte heller uppmärksammat de väsentligt förändrade
ekonomiska betingelserna för skolan och konsekvenserna
av det nya statsbidragssystemet i sin verksamhetsplanering.
Revisorerna konstaterar att endast cirka 2 % av det
totala antalet persondagar enligt Skolverkets
verksamhetsplan avsatts för tillsynsverksamhet budgetåret
1993/94. Tillsynen av fristående skolor, dvs. den granskning
av den fristående skolan som enligt Skolverkets planer skall
göras efter cirka två års verksamhet, utgör omkring hälften
av den totala tiden för tillsyn.
Det minskade utrymmet för tillsyn av den allmänna
skolan har påverkats av den kraftiga ökningen av antalet
fristående skolor, som kräver omfattande insatser från
verkets sida vad avser såväl tillsyn som handläggning av
ansökningar. Detta har allvarligt minskat verkets utrymme
för tillsyn av den allmänna skolan.
Enligt revisorerna bör Skolverkets tillsyn breddas och
revisionsinsatserna vad gäller tillsynen av det offentliga
skolväsendet öka. Förutom nuvarande tillsynsområden bör
arbetet inriktas mot frågor om likvärdig utbildning,
kommunernas egen kontroll av sin skolverksamhet,
användningen av statliga medel, skolhälsovård samt övriga
skolformer och utbildningar som står under statlig tillsyn.
I utvecklingsplanen konstateras att hela 45 av landets
kommuner saknar skolplan trots att de enligt skollagen har
skyldighet att upprätta en sådan. Uppföljnings- och
utvärderingsverksamheten är en svag länk i många
kommuners styrning av skolan. Bara hälften av
kommunerna avser att utvärdera sin skolplan, och många
kommuner anser att de inte har kompetens eller resurser för
utvärdering av sin skolplan. Med hänsyn till den vikt som
måste tillmätas kommunernas arbete med skolplaner och
uppföljnings- och utvärderingsverksamheten på såväl lokal
som statlig nivå är uppgifterna alarmerande.
Det är naturligt att kommunernas roll stärks när det
gäller utvärdering och uppföljning av de fristående
skolorna.
Kommunerna har vid sidan av Skolverket de bästa
förutsättningarna att klara den uppgiften. Kommunernas
skyldighet att lämna ekonomiskt bidrag och göra en rättvis
fördelning av resurserna talar för att de fristående skolorna
skall åläggas att medverka i den uppföljning och
utvärdering som kommunerna bedriver.
Det finns också starka skäl som talar för att de fristående
skolorna som får bidrag från kommunen skall ingå i
kommunens skolplan.
Förslag:
Regeringen måste aktivt verka för en tillfredsställande
uppföljning och utvärdering av skolan på lokal och statlig
nivå, samt tillse att samtliga kommuner upprättar och följer
upp skolplaner.
Samstämmighet, nationella mål -- kommunernas resultat
i skolan
Våren 1992 beslutade riksdagen om ett samlat
statsbidrag till kommunerna fr.o.m. 1993. Detta innebar att
sektorsbidraget till skolan försvann. Socialdemokraterna
biföll detta förslag, men påpekade i partimotioner att
införande av mera generella statsbidragssystem kan leda till
negativa effekter. Det pekades särskilt på att det är viktigt
att följa utvecklingen inom skolans område.
I en partimotion våren 1993 påpekades också att
riksdagen lägger fast mål för olika verksamheter i landet,
som i huvudsak bedrivs i kommunerna. En del av dessa mål
är lagstadgade, andra inte. Då de specialdestinerade
bidragen tas bort och ersätts med ett samlat bidrag, är det
av stor vikt att riksdagens mål och kommunernas uppnådda
resultat överensstämmer. Det bör därför utvärderas,
förslagsvis efter 2--3 år, om denna samstämmighet har
uppnåtts.
Då vi nu ser kraftiga besparingar i kommunerna,
administrativa och organisatoriska förändringar och
effekter i skolan av detta, anser vi att det redan nu är
angeläget att utvärdera samstämmigheten mellan nationella
mål och kommunernas resultat i skolan och vidta åtgärder
utifrån resultatet av denna utvärdering. Detta bör bli en
uppgift för den parlamentariska beredningen om
statsbidragen till kommunerna (Fi 1993:24).
Förslag:
Att den parlamentariska beredningen ges i uppdrag att
utvärdera samstämmigheten mellan nationella mål och
kommunernas resultat på skolans område och vidta
åtgärder utifrån resultatet av denna utvärdering.
Avskeda inte kommunanställda
Den borgerliga regeringen har under flera år gjort
kraftiga besparingar på kommunerna. Man räknar nu också
med att 37 000 anställda i kommuner och landsting mister
sina anställningar i år. Detta har drabbat och kommer att
drabba skolan.
Vi har i tidigare partimotioner pekat på de
välfärdsförluster som samhället åsamkas då kommunalt
anställda i vård, omsorg och utbildning kastas ut i
arbetslöshet. De som blir arbetslösa får då sin försörjning
via ett arbetslöshetskonto, men samtidigt får barn, sjuka
och gamla i kommunerna betala genom utebliven välfärd.
Vårt förslag är att resurser från arbetsmarknadspolitiken
ställs till kommunernas förfogande så att kommunalt
anställdas uppsägningstid förlängs. Målsättningen skall vara
att förhindra att 20 000 personer går ut i öppen arbetslöshet
i år och nästa år. På detta sätt kan försämringar även i skolan
förhindras.
Utveckling av gymnasieskolan
Den reformerade gymnasieskolan
Våren 1991 fattade riksdagen beslut om reformering av
gymnasieskolan utifrån förslagen i prop. 1990/91:85 Växa
med kunskaper som förelades riksdagen av den
socialdemokratiska regeringen. Reformeringen innebär
bl.a. att linjerna och specialkurserna i gymnasieskolan
ersätts av sexton nationella program samt dessutom av
individuella och specialutformade program. Införandet av
den reformerade gymnasieskolan påbörjades 1992/93 och
skall vara genomförd senast läsåret 1995/96.
Regeringen redovisar nu att inför nästa läsår kommer
praktiskt taget samtliga landets gymnasieelever att delta i
den reformerade gymnasieskolan.
Regeringen beskriver den nya gymnasieskolan i mycket
positiva ordalag. Detta är bra och klargörande, inte minst
mot bakgrund av att såväl Moderaterna som Folkpartiet
motsatte sig genomförandet av gymnasiereformen våren
1991.
Regeringsskiftet skapade också osäkerhet i landets
kommuner om regeringens avsikt att fullfölja reformen och
ett antal elever kom alldeles i onödan att få en mindre
tidsenlig utbildning.
Regeringen framhåller nu några områden som bör följas
särskilt.
Med anledning av regeringens bedömning av behovet att
följa hur den nya gymnasieskolan svarar mot flickors och
pojkars val och arbetslivets behov finns det anledning att
nämna att utbildningen inte bara skall syfta till att ge
förutsättning till vidare studier och motsvara arbetslivets
behov. En viktig uppgift, som också var en av tankarna
bakom reformeringen, är att ge bred medborgerlig
kompetens och därmed också förutsättningar för
deltagande i såväl samhällssom arbetsliv.
Utvecklingen inom industri- och
naturvetenskapsprogrammen är ett annat område som skall
följas. Behovet av utbildade inom dessa områden är stort,
och en bred rekrytering av elever till dessa program är
nödvändig om den högre utbildningen skall kunna få
tillräckligt rekryteringsunderlag och täcka arbetslivets
behov.
Från olika håll har framförts synpunkter när det gäller de
yrkesförberedande programmen. Synpunkterna har speglat
en oro inför vissa elevers möjligheter att klara de teoretiska
ämnena. Här gäller det att ge dessa ungdomar möjligheter
att ta sig in i gymnasiearbetet på ett stimulerande sätt. Det
är angeläget att särskild uppmärksamhet ägnas åt
metodutveckling av undervisningen på de
yrkesförberedande utbildningarna.
I de nyligen fattade besluten om kursutformad
gymnasieskola inger de starka inslagen av centralstyrning
farhågor. Det är angeläget att ungdomarna ges ett markant
ökat inflytande över sin skolsituation. Viktigt är att
begreppet valfrihet ges en reell innebörd.
Att välja klokt kräver kvalificerat stöd. Syons roll blir
därför än viktigare i ett kursutformat gymnasium.
Kommunernas ekonomi, liksom gymnasiernas storlek,
spelar roll när det gäller att möjliggöra ett brett utbud av
alternativa kurser vid de enskilda skolorna.
Kursutformningen i sin nuvarande form minskar också
lärares och elevers möjligheter att tillsammans planera och
genomföra skolarbetet.
Skolverket redovisar i Bilden av skolan 1993 att
huvuddelen av kommunerna erbjuder ett allsidigt urval av
nationella program. Detta sker antingen i den egna
kommunen eller i samverkan med andra. Man redovisar
också att alltfler kommuner startar egen gymnasieskola.
Dessutom ökar antalet fristående gymnasieskolor, många
av dessa med begränsat utbud och elevantal.
En fråga som är naturlig att ställa sig i detta sammanhang
är vad en mer kursutformad gymnasieskola kommer att
innebära för eleverna i praktiken. Stora gymnasieskolor
kommer att ha underlag för ett något mera varierat utbud.
Mindre och små skolor kommer av naturliga skäl att kunna
erbjuda ett mer begränsat utbud. Elevernas möjligheter att
välja kurser blir då begränsade. Den studiesociala miljön,
tillgång till skolbibliotek, överbryggning mellan teoretiska
och yrkesinriktade ämnen osv. behöver belysas.
Det är viktigt att noga följa utvecklingen när det gäller
tillgången till ett allsidigt utbildningsutbud liksom en
stimulerande studiemiljö när det gäller programvalet samt
möjligheter till eget val inom den kursutformade skolans
ram.
Regeringen har beslutat tillsätta en parlamentarisk
kommitté för att följa utvecklingsarbetet i gymnasieskolan i
enlighet med vårt förslag. Det är angeläget att berörda
frågor följs upp av denna kommitté.
Ändrad inriktning
Regeringen har på några områden gått ifrån de principer
som avsågs gälla för reformeringen av gymnasieskolan. Ett
led i detta var införandet av den lärlingsutbildning där
ansvaret för yrkesutbildningen överförts från skolan som
huvudman till arbetsgivare.
Från socialdemokratiskt håll motsatte vi oss denna
modell för lärlingsutbildning. Den tidigare
lärlingsutbildningen liksom individuella program inriktade
mot yrkesutbildning enligt förslagen i Växa med kunskaper
utgjorde ett fullgott alternativ.
Det visar sig nu att den nya lärlingsutbildningen har
misslyckats.
Enligt Skolverkets redovisning i Bilden av skolan finns
den nya lärlingsutbildningen, som genomfördes redan 1 juli
1992, endast i ett fåtal större och mellanstora städer,
däremot inte i storstäder, glesbygds- eller
landsbygdskommuner.
Förslag:
Effekterna av denna minskande lärlingsutbildning måste
belysas för att ge möjligheter till nya ställningstaganden.
Entreprenad
Ett annat avsteg från de ursprungliga idéerna är beslutet
att lägga ut stora av gymnasieutbildningen på entreprenad
till privata intressen.
Frågan har stor principiell betydelse och har inte belysts
tillräckligt före beslut. Dessutom saknas kravet på
lärarbehörighet vid undervisning på entreprenad.
Lärarbehörigheten är ett av de främsta kvalitetskraven som
anges i skollagen och en av de viktigaste förutsättningarna
för att garantera en likvärdig utbildningskvalitet i landet.
Lärarutbildningen utgörs inte bara av ämneskunskaper utan
även av metodiska och pedagogiska kunskaper. Det
elevvårdande arbetet ställer i dag stora krav på att läraren
har utbildning även på detta område. Dessutom kan den
strävan till ökad integration mellan teoretiska och
yrkesinriktade delar av gymnasieskolans undervisning som
pågått lång tid och som förstärks ytterligare i den nya
gymnasieskolans program komma att försvåras eller brytas.
Förslag:
Följderna av entreprenadförhållandena inom skolan bör
därför noga följas under de närmaste åren.
Vuxenutbildning 1970-talets
vuxenutbildningsreform hade i hög grad
demokrati och jämlikhet som utgångspunkt. I dag handlar
vuxenutbildning i stor utsträckning om
kompetensutveckling.
Vuxenutbildningen har en mycket stor roll både när det
gäller en allmän höjning av medborgarkompetensen och för
att åstadkomma en generell kompetenshöjning av
arbetskraften. Kompetensutveckling och olika former av
vidareutbildning kommer också att ha en strategisk
betydelse för att säkra allas rätt till arbete i framtiden.
I dagens arbetsmarknadsläge är det angeläget att
vuxenutbildningen inte prioriteras ner. De signaler som den
borgerliga regeringen givit om besparingar inom
vuxenutbildningen får inte tas till intäkt för att denna inte
behövs. Tyvärr har kommunerna gjort besparingar i
komvux, framför allt inom den gymnasiala
vuxenutbildningen. Detta är en utveckling som inte får
fortsätta. Tvärtom finns det anledning att betona vikten av
en ökad satsning på vuxenutbildningen, både som
instrument för kompetenshöjning i arbetslivet och för att
öka den tekniska utbildningen.
I detta sammanhang är det också lämpligt att nämna
vuxenutbildningens stora värde för ungdomar som avbrutit
sin gymnasieutbildning. Riksdagens revisorer har i sin
rapport Gymnasieskolan -- Resurser, resultat och
utveckling påtalat detta.
När det gäller Skolverkets utvärdering har
vuxenutbildningsfrågorna enligt vår mening ägnats för lite
uppmärksamhet. Dessa frågor måste ges en större vikt
framöver.
Förslag:
Att vuxenutbildningen ägnas utökad uppmärksamhet i
Skolverkets fortsatta utvärderingsarbete.
Nationellt kompetenslyft
Begreppet kompetensutveckling används i dag mer
inriktat mot dem med lång akademisk erfarenhet än med
bäring på de kortutbildades behov.
Det är viktigt att kompetensutveckling i stor
utsträckning ger de många kortutbildade i vårt land ett
ordentligt kunskapslyft. För ungdomen ger den nya
gymnasieskolan en nödvändig grundutbildning. De många
vuxna med kort utbildning måste ges motsvarande
möjligheter om inte utbildnings- och kunskapsklyftorna
skall fördjupas. Det är inte minst angeläget för att förhindra
utslagning av de kortutbildade från arbetsmarknaden.
Olika gruppers behov av kompetensutveckling
Den svenska arbetskraften är i dag bättre utbildad än
någonsin. Trots detta finns många med kort utbildning. 700
000 människor har högst grundskoleutbildning.
Kvinnor har ofta avstått från utbildning för att ta ansvar
för familj och barn. De är i behov av kompletterande
utbildning, liksom många som finns i yrkesområden med
snabb kunskapsutveckling. Många behöver komplettera
sina kunskaper för att söka sig in på nya arbetsområden.
Invandrare behöver en god utbildning i svenska som
främmande språk (SFI). Många invandrare har goda
yrkeskunskaper och måste beredas möjligheter att utnyttja
dem i sitt nya hemland. Personalutbildning anpassad till
deras situation behövs.
Möjligheten till utbildning av personal i småföretag
måste särskilt uppmärksammas, liksom småföretagaren
själv och hans/hennes behov av kompetensutveckling.
De arbetslösa har självfallet ett mycket stort behov av
lärande och studier. Utbildning måste därför genomsyra alla
åtgärder riktade till denna grupp.
Ökat kunnande och kompetens
Det är svårt att förutse kompetensbehoven för den
framtida arbetsmarknaden. Generellt ökade kunskaper och
kompetenshöjning är därför den viktigaste åtgärden i dag.
Vuxenutbildning måste finnas i många former som
passar människors skilda erfarenheter och förutsättningar.
Samhället har ett avgörande ansvar för att se till att detta
blir tillgodosett.
Den borgerliga regeringen har enligt vår mening i alltför
liten utsträckning använt de beprövade
utbildningsanordnarna: komvux, folkhögskola och
studieförbund.
Enligt socialdemokratins mening krävs det i dag en ny
medvetenhet om vuxenutbildningens möjligheter och dess
viktiga samhällsuppdrag. Samtidigt krävs det förnyelse av
organisation och verksamhet, inte minst pedagogisk
utveckling, och mer stöd av forskning på området om
vuxnas lärande och hur vuxna växer med kunskap.
Socialdemokratin har i en annan motion i samband med
propositionen om utbildning och forskning (1993/94:177)
föreslagit inrättandet av en speciell fond för
kompetensutveckling.
Förslag:
För att svara upp mot de många anspråken på
vuxenutbildning anser vi att det behövs ett ordentligt
utredningsarbete på detta område. Vi föreslår att en ny
vuxenutbildningsutredning tillsätts.
Distansutbildning
Ett mycket stort antal utbildningar på alla nivåer erbjuds
som utbildning på distans. Statens skolor för vuxna i
Härnösand och Norrköping utgör ett viktigt komplement
till kommunal vuxenutbildning. De flesta högskolor
erbjuder en stor del av sitt kursutbud som distansutbildning.
Universiteten i Umeå och Linköping har ett särskilt ansvar
för att utveckla dessa utbildningar.
För många studieintresserade är distansutbildning det
bästa utbildningsalternativet. Anledningarna till detta kan
vara olika. Många människor bor i glesbygd, andra bor på
platser där högre utbildning saknas. Oavsett anledning så
har de det gemensamt att de var och en efter sina behov vill
höja sin kompetens på olika områden. Detta kan de göra i
dag med hjälp av distansundervisning.
Distansutbildning medger en betydande flexibilitet i
både tid och rum och kan på detta sätt fånga upp grupper
som annars inte har möjlighet att tillägna sig utbildning
inom olika områden.
De nya möjligheter som genom medieteknikens
utveckling har skapats för distansutbildning kommer att få
en mycket snabb spridning. Exempel på detta är den
verksamhet som nu knyts till Teleskolan i Kalmar och den
vuxenutbildning i nya former som man i Härnösand nu
framgångsrikt genomför.
Förslag:
Regeringen bör stödja de olika projekt som startas för
att
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en kartläggning av
segregationstendenser i grundskolan och om insatser för en
bibehållen likvärdig skola,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om invandrarelevernas undervisning
i hemspråk och svenska som andraspråk,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppföljning av undervisningen i
idrott och hälsa och slöjd,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samverkan mellan skolan och det
omgivande samhället,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om metoder för att sprida kunskaper
om pedagogisk forskning och utvecklingsarbete,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lärarutbildningen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utveckling av metoder för ökat
elev- och föräldrainflytande,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samverkan mellan skola och
barnomsorg,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppföljning och utvärdering av
skolan på lokal och statlig nivå samt kommunala skolplaner,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att den parlamentariska
beredningen om statsbidrag till kommunerna ges i uppdrag
att belysa statsbidragets utformning i förhållande till
samstämmighet mellan nationella mål för skolan och
skolans verklighet,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lärlingsutbildningen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ytterligare uppmärksamhet
avseende vuxenutbildningen i Skolverkets utvärdering,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en ny
vuxenutbildningsutredning,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utveckla
undervisningsformerna för distansutbildning.
Stockholm den 18 april 1994
Lena Hjelm-Wallén (s)
Bengt Silfverstrand (s)
Berit Löfstedt (s)
Eva Johansson (s)
Jan Björkman (s)
Inger Lundberg (s)
Krister Örnfjäder (s)
Lena Öhrsvik (s)
Anders Nilsson (s)
Margareta Israelsson (s)
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Ingegerd Sahlström (s)
Ulrica Messing (s)
Kristina Persson (s)