Regeringen föreslår i propositionen en fortsatt satsning på naturvetenskaplig och teknisk utbildning vid universitet och högskolor. Enligt min mening saknas en del av grunden för den satsning som regeringen vill åstadkomma, nämligen ett tillräckligt antal studerande som har lust att välja denna typ av utbildning.
Det går inte att trolla fram behöriga sökande till högskolornas tekniska och naturvetenskapliga utbildningar. Kommunerna har ännu inte kunnat prioritera den uppgiften eftersom de är skyldiga att tillgodose elevernas förstahandsval till gymnasiet.
Redan hösten 1993 var antalet högskoleplatser större än det reella antalet sökande. Ändå är antalet platser dimensionerat efter det behov samhället bedöms ha i snar framtid.
Självklart ska ungdomar få välja sin egen väg mot framtiden och studera efter sina intressen. För att klara valen måste dock ungdomarna ha litet djupare insikter om vilka alternativ som står till buds.
Barn och ungdomar behöver nya upplevelser för att bli motiverade till tekniska studier. Framför allt behövs det åtgärder för att flickor ska bli intresserade. Teknisk och industriell verksamhet ter sig ofta miljöförstörande och destruktiv i flickors ögon. Men just flickors intresse för att rädda miljön och deras förmåga till helhetssyn behövs i den fortsatta samhällsutvecklingen. En ökad NT-rekrytering kräver av grundskolans undervisning att den anpassas till flickors intressen och behov.
Sådana intresseväckande åtgärder bedrivs på många håll. Flera skolor har lyckade projekt, men det är inte tillräckligt. Lokala eldsjälar kan tröttna och verksamheten riskera att ebba ut.
Effektiva åtgärder och lokal utveckling kan kosta pengar, men lika viktigt som ekonomiska resurser är att det blir klart vem som har ansvaret för att åtgärder kommer till stånd för att öka intresset hos flickor för NT-utbildningar.
Industrisamhället som vi vant oss vid under ett sekel utvecklas nu i stark internationell konkurrens. Skolan måste gå i täten för att ge de unga de bästa möjligheterna att forma den framtid där de ska leva sina liv.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om intresseväckande åtgärder.
Stockholm den 18 april 1994 Lena Klevenås (s)