Ny universitetsstruktur i södra Storstockholm
Storstockholmsområdet är underförsörjt på utbildningsplatser. Ingen annan del av vårt land har ett så kvalificerat och kunskapsberoende näringsliv. Samtidigt har ingen annan del av vårt land en sådan brist på utbildningsplatser vid universitet och högskolor. Kapaciteten är mycket lägre än både ungdomarnas efterfrågan och arbetsmarknadens behov.
Vi har brist på människor med längre utbildning inom flera fakultetsområden och många ämnen. Mest akut för näringslivet är bristen på naturvetare, naturvetenskapligt orienterade tekniker och medicinare samt språkutbildade.
En kraftig utbyggnad av högskoleutbildningen i Stockholmsregionen är nödvändig och viktig för utvecklingen såväl i vår region som i övriga Sverige. Detta har regeringen nu insett och föreslår en viktig utbyggnad. En kraftfull satsning i huvudstadsregionen står inte i motsatsställning till satsningar runt om i landet utan är tvärtom extra bränsle till den motor som huvudstadsregionen utgör för nationen. Resultatet av dagens underförsörjning av utbildning är istället att välutbildade unga människor lockas från övriga Sverige till arbeten i Stockholm, en lockelse som bland annat utövas genom ett av konkurrensen om arbetskraft högre löneläge.
Den högre utbildningen och forskningen i Stockholmsregionen är idag alltför koncentrerad ''norr om Slussen''. Även detta har regeringen insett och föreslår en lokalisering av nytt universitetscampus -- någon eller några kilometer öster om Slussen. Det är däremot helt fel tänkt. Blicken måste istället riktas söderut.
Ungdomarna på Södertörn genomgår högre utbildning i betydligt lägre omfattning än vad som gäller generellt i länet. Det är uppenbart att benägenheten att utbilda sig är omvänt proportionell mot avståndet till högskolan -- mätt i restid. Lägger man till den bristande studietradition som finns bland stora delar av Södertörns befolkning och behoven hos Södertörns näringsliv är det uppenbart att tillgängligheten måste ökas.
Södertörnkommunerna har sammanlagt över 360 000 invånare, i Stockholms södra förorter bor ytterligare ett par hundra tusen människor. Endast Malmöhus av de svenska länen har fler invånare. Ändå betraktas väldigt sällan de olika länsdelarna i Stockholm för sig.
Stockholms län präglas av stora och svåra obalanser. Det handlar framförallt om skillnader på några av livets allra viktigaste områden -- social välfärd, ekonomisk standard, arbetsmarknad och utbildning, hälsa och, ytterst, livslängd.
Södertörn har högre arbetslöshet, lägre skattekraft, högre ohälsotal, lägre utbildningsnivå, sämre kommunikationer osv. än övriga länet. Dessa obalanser tenderar tyvärr förstärkas. Under senare år har den disponibla inkomsten för en barnfamilj i Danderyd ökat med 30 % under det att barnfamiljen i Botkyrka på samma tid fått 1,5 % mer att röra sig med.
Inomregionala obalanser kan motverkas eller förstärkas -- vi vill motverka dem! Statens mycket ensidiga lokaliseringar till innerstaden (eller Solna/ Sundbyberg) förstärker obalanserna. De nya utbildningsplatser som på senare år tillfallit regionen har i ringa omfattning kommit människorna på Södertörn till del.
Novum i Huddinge är det bästa stället i länet för ett stort campus som ska kunna utgöra kärna och nav i en ny universitetsstruktur med plats för många studenter. Mark har sedan länge reserverats och genom väg- och ledningsdragning har en fortsatt exploatering förberetts. Novum har goda kommunikationer och bra tillgänglighet inte bara från närområdet utan från hela Mälarregionen. Från pendel/fjärrtågsstationen är restiden med pendeltåg 17 minuter till Stockholms central. Bussar förbinder Novum med närliggande stadsdelar och kommuner lika väl som med Stockholms centrum.
De pågående utbyggnaderna av trafikleder och kollektiva förbindeler ökar ytterligare tillgängligheten. Tillgängligheten räknat i Kresu-minuter är större än för t.ex. Solna eller Frescati. Dessutom finns ett stort serviceutbud i form av restauranger, pubar, affärer, motionsmöjligheter, bibliotek och hotell redan på plats -- ett utbud som givitvis ökar med antalet verksamma i området. Campusatmosfären finns redan.
Företagen söker sig till Novum. Av strikt kommersiella skäl har exempelvis flera biomedicinska företag förlagt sin verksamhet hit.
Det av regeringen utpekade huvudalternativet Kvarnholmen är däremot knappast lämpligt för ett stort campusområde. Ledig mark saknas, lokaler blir dyra och svåra att få ändamålsenliga, kommunikationer saknas och underlag för snabba och täta kommunikationer kommer knappast att kunna skapas. De i propositionen omnämnda kulturella banden med Östersjöstaterna motsvaras inte av band i form av kommunikationer för studenter och övriga verksamma. Tanken på ett innerstadsuniversitet i södra Hammarbyhamnen är ändå mer verklighetsfrämmande, av ovannämnda skäl.
I Stockholms län har i ett kvarts sekel pågått planering och systematisk utveckling av utbildning, forskning och kommunikationer vid Novum och på Södertörn. Stora investeringar har redan gjorts och mycket verksamhet, utbildning och forskning bedrivs, som det är väl värt för staten att satsa vidare på. När nu en stor utbyggnad av infrastrukturen för högre utbildning i Stockholms län äntligen är på väg måste denna helt enkelt dra åt samma håll som övriga satsningar för att häva obalanserna, inte vara med och förstärka dem.
Det vore enligt vår mening dessutom orimligt att regeringen skulle låta någon delegation utan samverkan med regionen avgöra dessa långsiktigt viktiga frågor utan reell politisk styrning vare sig från länet, riksdagen eller regeringen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den nya universitetsstrukturen för södra Storstockholm huvudsakligen skall lokaliseras till Novum/Huddinge,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den särskilda beslutsordningen för samordning av vissa lokalförsörjningsfrågor i Stockholmsområdet.
Stockholm den 18 april 1994 Karin Pilsäter (fp) Ylva Annerstedt (fp)