Frågan om hur brist och överskott av metaller påverkar hälsan hos människor och djur är en viktig framtidsfråga. Alla de tungmetaller som spritts och sprids i vår miljö utgör ett hot mot allt liv. Försurningen gör att kadmium i marken fälls ut och tas upp i växterna. I vissa delar av Sverige där kadmiumhalterna i marken är höga har även älgar och andra vilda djur höga halter kadmium i organ som lever och njure. Detta har visats av Statens veterinärmedicinska anstalt i Uppsala. Även i brödsäden tas kadmium upp, t ex i vissa områden i Skåne där Sveriges geologiska undersökning och Naturvårdsverket slagit larm om höga kadmiumhalter i marken. Inför avvecklingen av amalgamet som tandlagningsmaterial kommer också frågan om amalgamets påverkan på människors hälsa att väcka allt mer uppmärksamhet och oro bland medborgarna. Det blir nödvändigt att kunna svara på enskilda människors frågor om deras sjukdom kan bero på tandfyllningarna. Mätmetoder, som kan visa om en individ har sjukdom som orsakats av kvicksilver och andra metaller i tandlagningsmaterial, finns inte i allmänt bruk idag. Vid Amalgamenheten vid Akademiska sjukhuset i Uppsala pågår forskning i samarbete med bl a institutionen för strålningsvetenskap vid Uppsala universitet för att ta fram sådana mätmetoder. Sådana diagnoshjälpmedel finns ännu inte någon annanstans i världen. Hittills har man kunnat visa att vissa individer med svåra sjukdomssymtom har kvicksilver lagrat i röda och vita blodkroppar. Man har också konstaterat att vissa svårt sjuka individer visar överkänslighetsreaktioner, inte bara emot kvicksilver från tandlagningsmaterial utan också emot metaller som guld, palladium och titan, vilka ingår i dentalmaterial.
De patienter som visat avvikande reaktioner enligt dessa mätmetoder är ofta svårt sjuka. De har dålig livskvalitet och kostar samhället stora pengar. Bara en mindre grupp patienter har hittills kunnat få möjlighet till diagnos genom dessa mätmetoder. Brist på resurser gör att utvecklingen av diagnosmetoderna inte går så snabbt som den skulle kunna göra. Forskningsråden ser inte som sin uppgift att satsa på sådan verksamhet.
All den forskning som beskrivs ovan bedrivs tillsammans med mycket annat inom ramen för Metallbiologiskt centrum i Uppsala. Vid Metallbiologiskt centrum pågår en uppbyggnad av ett kompentenscentrum på miljöområdet med forskningssamarbete både i Sverige och med andra länder. En gemensam forskarutbildning är också under uppbyggnad. Detta är ett embryo till en forskarskola.
Inom nätverket Metallbiologiskt centrum är 20 institutioner vid Uppsala båda universitet verksamma. Dessutom ingår myndigheterna SVA och SGU samt Akademiska sjukhuset och Uppsala kommun.
I utbildningsutskottets betänkande 1993/94:UbU5 sägs: ''Ett metallbiologiskt centrum inrättades i Uppsala 1 juli 1992 med uppgift att fungera som ett samverkansorgan för forskning och information om hur spårelement påverkar hälsan hos människor och djur. Det är fr o m innevarande budgetår knutet till SLU, som enligt förslag i forskningspropositionen våren 1993 tillförts en miljon kronor för att säkra basfinansieringen. Utskottet instämmer i vad motionärerna anför om att verksamheten vid Metallbiologiskt centrum är viktig och utgår ifrån att berörda myndigheter prövar möjligheterna att göra erforderliga insatser för ifrågavarande forskning.'' Liknande uttalanden har gjorts även av socialutskottet och jordbruksutskottet.
Med tanke på verksamhetens stora omfattning och betydelse är dess medel otillräckliga. Det är därför helt nödvändigt att resurser ställs till förfogande för vidareutbildning av centrumets arbete och forskning. För informationsutbyte inom nätverket för internationellt samarbete, för att ge medlemmarna möjlighet att satsa mer på metallbiologiska frågor och för att utvecklingen av diagnosmetoder skall kunna genomföras effektivt och dessutom snabbt kunna föras ut i klinisk tillämpning behövs ökade resurser. Detta bör ske genom en omfördelning av medel ur återstoden av Fond 92--94 till Metallbiologiskt centrum.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en omfördelning av pengar till Metallbiologiskt centrum ur Fond 92--94.
Stockholm den 18 april 1994 Marianne Andersson (c)