Universitet och högskolor hyr regelmässigt sina lokaler
av Statliga Akademiska Hus AB. Det gör det möjligt att
stämma av schablonen för beräkning av lokalkostnader, den
s.k. lokalpengen, mot de avkastningskrav etc. som
bestämmer lokalbolagets kostnader. Skillnader mellan
kostnadshyror i nybyggda och äldre hus kan jämnas ut vid
omvandling till marknadshyror i Statliga Akademiska Hus
AB:s fastighetsbestånd. På så sätt blir lokalkostnaderna
planeringsbara för de enskilda lärosätena i stället för att
vara beroende av tillfälligheter som byggnadsår och dyl.
För högskolan i Falun/Borlänge förhyrde
Byggnadsstyrelsen åren 1990--1991 lokaler på
långtidskontrakt i för ändamålet av enskilda
fastighetsföretag uppförda byggnader. Avtalen, som i
vederbörlig ordning godkänts av regeringen, löper på 15 år.
Högskolan i Falun/Borlänge är därigenom inte bara ensam
om att ha hela sin verksamhet i externt förhyrda lokaler.
Lokalerna kom också till stånd när kostnaderna var som
högst.
Den lokalpeng som beräknas på Statliga Akademiska
Hus AB:s genomsnittskostnader är därför otillräcklig för att
täcka högskolans lokalkostnader. Skillnaden är ca 4
miljoner kronor per år, den tillfälliga ''kudden'' på en miljon
kronor frånräknad. Beloppet, som är helt marginellt i
statsbudgeten, har mycket stor betydelse för högskolans
del. Det illustreras bäst med påpekandet bristen i
kostnadstäckning på lokalsidan motsvarande hela det
anslag högskolan får för forskningsfrämjande åtgärder
under anslaget E 12.
Detta är oacceptabelt. Beslut av lokalansvarig
myndighet och regeringen kan inte tillåtas få sådana
konsekvenser för en enskild högskola i ett nytt
anslagssystem. Det finns två sätt att lösa problemet. Det
ena innebär att högskolan i Falun/Borlänge tilldelas ett
extra anslag som täcker skillnaden mellan schablon och den
verkliga kostnaden. För 1994/95 erfordras avrundat 4
miljoner kronor. Det andra sättet innebär att Statliga
Akademiska Hus AB förvärvar de två fastigheterna i Falun
och Borlänge och bestämmer högskolans hyror på samma
sätt som för övriga lärosäten.
Det andra sättet är att föredra. Inga särarrangemang
behövs för högskolan i Falun/Borlänge. Högskolan får
samma möjligheter som andra enheter att arbeta
konstruktivt med lokalerna som en planerbar komponent i
budgeten i stället för att ha dem som en fast kostnad för
många år framåt. Därmed uppfylls syftet med det nya
anslagssystemet även för denna högskola.
I högskolepropositionen till vårriksdagen förordade
utbildningsministern att förskollärarutbildningen vid
högskolan i Falun/Borlänge skulle läggas ner.
Förändringen, som nu i huvudsak genomförs, innebär att
den utbildningskapacitet som speciellt lockar kvinnliga
studerande minskat i regionen. Detta är olyckligt från
jämställdhetssynpunkt, särskilt i en region med så utpräglad
teknik- och industritradition som Dalarna.
Högskolan bör därför ges möjligheter att bygga ut andra
utbildningar med profiler som kan kompensera bortfallet
och samtidigt bidra till att öppna nya yrkesområden för
kvinnor. Bl.a. bör manegementutbildning för kvinnor
kunna bidra till att fler kan starta och driva företag. Teknik
med inriktning mot kretsloppssamhällets behov tror vi
skulle locka fler kvinnor in i teknisk utbildning. Idéerna är
många. Vad som behövs är fler utbildningsplatser.
Högskolan har i sin anslagsframställning bedömt att
utbildning motsvarande 335 helårsstudenter skall kunna
anordnas vid högskolan för budgetåren 1994/95 och
1995/96, utöver det som anges i budgetpropositionen.
Med vetskap om den låga utbildningsprofil som Dalarna
har, den arbetslöshet som råder och det faktum att de nya
jobb som skapas kräver högre utbildningar än tidigare, är
det ur utbildningspolitisk men också ur regionalpolitisk
synvinkel nödvändigt med en utökning av antalet
utbildningsplatser vid högskolan i Falun/Borlänge.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en snabb lösning av
lokalkostnadsproblemet vid Högskolan i Falun/Borlänge,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ytterligare
årsstudieplatser.
Stockholm den 25 januari 1994
Inger Hestvik (s)
Bengt-Ola Ryttar (s)
Leo Persson (s)
Per Erik Granström (s)
Iréne Vestlund (s)