Universitet och högskolor hyr regelmässigt sina lokaler av Statliga Akademiska Hus AB. Det gör det möjligt att stämma av schablonen för beräkning av lokalkostnader, den s.k. lokalpengen, mot de avkastningskrav etc. som bestämmer lokalbolagets kostnader. Skillnader mellan kostnadshyror i nybyggda och äldre hus kan jämnas ut vid omvandling till marknadshyror i Statliga Akademiska Hus AB:s fastighetsbestånd. På så sätt blir lokalkostnaderna planeringsbara för de enskilda lärosätena i stället för att vara beroende av tillfälligheter som byggnadsår och dyl.
För högskolan i Falun/Borlänge förhyrde Byggnadsstyrelsen åren 1990--1991 lokaler på långtidskontrakt i för ändamålet av enskilda fastighetsföretag uppförda byggnader. Avtalen, som i vederbörlig ordning godkänts av regeringen, löper på 15 år. Högskolan i Falun/Borlänge är därigenom inte bara ensam om att ha hela sin verksamhet i externt förhyrda lokaler. Lokalerna kom också till stånd när kostnaderna var som högst.
Den lokalpeng som beräknas på Statliga Akademiska Hus AB:s genomsnittskostnader är därför otillräcklig för att täcka högskolans lokalkostnader. Skillnaden är ca 4 miljoner kronor per år, den tillfälliga ''kudden'' på en miljon kronor frånräknad. Beloppet, som är helt marginellt i statsbudgeten, har mycket stor betydelse för högskolans del. Det illustreras bäst med påpekandet bristen i kostnadstäckning på lokalsidan motsvarande hela det anslag högskolan får för forskningsfrämjande åtgärder under anslaget E 12.
Detta är oacceptabelt. Beslut av lokalansvarig myndighet och regeringen kan inte tillåtas få sådana konsekvenser för en enskild högskola i ett nytt anslagssystem. Det finns två sätt att lösa problemet. Det ena innebär att högskolan i Falun/Borlänge tilldelas ett extra anslag som täcker skillnaden mellan schablon och den verkliga kostnaden. För 1994/95 erfordras avrundat 4 miljoner kronor. Det andra sättet innebär att Statliga Akademiska Hus AB förvärvar de två fastigheterna i Falun och Borlänge och bestämmer högskolans hyror på samma sätt som för övriga lärosäten.
Det andra sättet är att föredra. Inga särarrangemang behövs för högskolan i Falun/Borlänge. Högskolan får samma möjligheter som andra enheter att arbeta konstruktivt med lokalerna som en planerbar komponent i budgeten i stället för att ha dem som en fast kostnad för många år framåt. Därmed uppfylls syftet med det nya anslagssystemet även för denna högskola.
I högskolepropositionen till vårriksdagen förordade utbildningsministern att förskollärarutbildningen vid högskolan i Falun/Borlänge skulle läggas ner. Förändringen, som nu i huvudsak genomförs, innebär att den utbildningskapacitet som speciellt lockar kvinnliga studerande minskat i regionen. Detta är olyckligt från jämställdhetssynpunkt, särskilt i en region med så utpräglad teknik- och industritradition som Dalarna.
Högskolan bör därför ges möjligheter att bygga ut andra utbildningar med profiler som kan kompensera bortfallet och samtidigt bidra till att öppna nya yrkesområden för kvinnor. Bl.a. bör manegementutbildning för kvinnor kunna bidra till att fler kan starta och driva företag. Teknik med inriktning mot kretsloppssamhällets behov tror vi skulle locka fler kvinnor in i teknisk utbildning. Idéerna är många. Vad som behövs är fler utbildningsplatser.
Högskolan har i sin anslagsframställning bedömt att utbildning motsvarande 335 helårsstudenter skall kunna anordnas vid högskolan för budgetåren 1994/95 och 1995/96, utöver det som anges i budgetpropositionen.
Med vetskap om den låga utbildningsprofil som Dalarna har, den arbetslöshet som råder och det faktum att de nya jobb som skapas kräver högre utbildningar än tidigare, är det ur utbildningspolitisk men också ur regionalpolitisk synvinkel nödvändigt med en utökning av antalet utbildningsplatser vid högskolan i Falun/Borlänge.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en snabb lösning av lokalkostnadsproblemet vid Högskolan i Falun/Borlänge,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ytterligare årsstudieplatser.
Stockholm den 25 januari 1994 Inger Hestvik (s) Bengt-Ola Ryttar (s) Leo Persson (s) Per Erik Granström (s) Iréne Vestlund (s)