Förra året beslutade riksdagen om ett treårsprogram för
svensk forskningspolitik. Riksdagsmajoriteten beslutade
om forskningsuppbyggnad genom forskningsstiftelser som
tillfördes löntagarfondsmedel från AP-fonderna. Vi
socialdemokrater motsatte oss detta och föreslog i stället en
kraftig förstärkning av svensk forskning, finansierad på
normalt sätt via budgetmedel. Med vårt förslag skulle
forskningen tillföras ytterligare tre miljarder under
treårsperioden, vilket skulle ha överstigit de medel som
regeringen och riksdagsmajoriteten ställde till förfogande
med över en miljard.
Vi ogillar principiellt det marknadsanpassade system
som stiftelseformen och dess finansiering leder till. Det
riskerar också att leda till bristande ansvar både mot
forskarvärlden och det parlamentariska systemet. Genom
den konstruktion regeringen valt är det praktiskt taget
omöjligt för en annan riksdagsmajoriet under överskådlig
tid att ändra på den inriktning forskningspolitiken nu givits.
Vi är utomordentligt kritiska mot hur regeringen har
hanterat frågan om löntagarfondsmedlens användning för
forskningsändamål. Nu är besluten fattade, något som vi
måste acceptera. Vi kommer nu att verka för att resultatet
av forskningsstiftelsernas verksamhet blir så bra som
möjligt. Detsamma gäller för de till privata stiftelser
omvandlade högskolorna genom att kapital tillfördes från
löntagarfonderna.
Innebörden av riksdagens beslut (1992/93:UbU16) är att
10 miljarder kronor av de tidigare löntagarfondsmedlen
skall användas för forskning. Av detta belopp har 60 %
tillförts en stiftelse för strategisk forskning för satsningar på
i första hand naturvetenskaplig och teknisk forskning. Av
medlen har 25 % avsatts till en stiftelse för miljöstrategisk
forskning medan 15 % tillförts Riksbankens jubileumsfond
för kulturvetenskaplig forskning. Riksdagen har också
beslutat (1992/93:UbU18) att 1,7 miljarder kronor av de
tidigare löntagarfondsmedlen skall användas för att
överföra två statliga högskolor (Chalmers och Jönköping) i
stiftelseform.
Riksdagsbeslutet innebär också att vad som blir över
sedan löntagarfondsmedlen utskiftats till de nya
forskningsstiftelserna, stiftelsehögskolorna och stödet till
sparande skall disponeras för forskning. Regeringen skall
återkomma till riksdagen med förslag till hur dessa resurser
skall användas. Vi är medvetna om att det pågår ett arbete
med dessa frågor inom ramen för Agenda 2000.
Medlen, som förvaltas i Fond 92--94, är huvudsakligen
placerade i svenska aktier. Beräknat efter kurserna på
Stockholms fondbörs i början av januari i år uppgår värdet
på resterande löntagarfondsmedel till drygt 7 miljarder
kronor. Vi vill här ge vår syn på hur detta kapital skulle
kunna användas för att stärka forskningen. Vi vill lyfta fram
tre områden: finansiering av svensk medverkan i
forskning inom EG:s ramprogram för forskning
finansiering av forskning vid de mindre och medelstora
högskolorna samverkan mellan näringsliv och forskning.
Samtliga dessa insatsområden ansluter till ursprunget för
löntagarfondsmedlen i och med att de på olika sätt bidrar
till att öka kompetensen inom det svenska näringslivet
samtidigt som svensk forskning förstärks.
1. Finansiering av svensk medverkan i forskning inom
EG/EU:s ramprogram
Genom EES-avtalet deltar Sverige fullt ut i EG/EU:s
ramprogram för forskning. Detta innebär att en
medlemsavgift för deltagande i ramprogrammet betalas in
till EG/EU. För det första året uppgår denna avgift till 300
miljoner kronor. Enligt det särskilt inrättade EG-rådet för
FoU-samarbete kommer de årliga kostnaderna i mitten av
1990-talet att uppgå till ca. en miljard kronor.
I prop. 1993/94:100 bil. 9 föreslår regeringen en
omfördelning av resurser från universitetens och
högskolornas anslag för forskning och forskarutbildning
samt forskningsrådens anslag till förmån för europeisk
forskningssamverkan. Detsamma gäller också
sektorsforskningsorgan, t ex Naturvårdsverket.
I en enkät till forskningsmyndigheter och akademier har
utbildningsministern bett om en belysning av svensk
forskning i ett EG/EU-perspektiv. Den genomgående
slutsatsen av svaren är en oro för den omvända
prioriteringen mellan svensk grundforskning och EG/EU-
beslutad tillämpningsinriktad forskning. I flera svar föreslås
att de tidigare löntagarfondsmedlen skall användas i detta
sammanhang.
Att delta fullt ut i EG/EU:s ramprogram för forskning är
förvisso mycket positivt för svensk forskning och näringsliv.
Regeringens förslag till finansiering av programavgiften
leder dock till vissa problem. Det innebär att våra inhemska
forskningsorgan får minskat ekonomiskt utrymme att
besluta om. I praktiken betyder det också en omfördelning
från grundforskning till forskning som mera direkt är
inriktad på näringslivets behov. Det innebär för det tredje
en omfördelning från forskningsorgan till forskning inom de
stora företagen som ju är de främsta samarbetsparterna
inom EG/EU:s forskningsprogram.
Det bör också observeras att EG/EU normalt bara
finansierar hälften av ett forskningsprojekt. De pengar som
kan tillgodogöras från EG/EU måste således kombineras
med egen nationell finansiering på samma nivå. Innebörden
av detta är att om svenska forskare och företag lyckas få
tillbaka ungefär den svenska medlemsavgiften, måste ett
belopp motsvarande den dubbla avgiften i realiteten gå till
områden som prioriterats via EG/EU.
Vi anser att det är olyckligt att det mycket angelägna i
att delta i och finansiera strategisk forskning inom EG/EU:s
ramprogram föreslås ske på bekostnad av nationella
insatser för grundforskning. För att bibehålla svensk
forskning på dess nuvarande nivå anser vi att det bör
övervägas att medlemsavgiften till EG/EU:s ramprogram
tas ur de tidigare löntagarfondsmedlen som är avsatta för
forskning. Detta bör gälla till dess Sverige tagit ställning till
medlemskap i EG/EU. Oavsett utgången av
folkomröstningen behöver då finansieringen av
forskningssamverkan med EG/EU diskuteras i ett vidare
perspektiv.
Vad ovan föreslagits om användning av medel ur Fond
92--94 för finansiering av medlemskap i EG/EU:s
ramprogram bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
2. Forskning vid de mindre och medelstora högskolorna
De mindre och medelstora högskolorna står för en viktig
del av vår högre utbildning och forskning både nationellt
och inom de egna regionerna. Deras utbildning skall, som
all högskoleutbildning, vara forskningsanknuten. Det råder
också full enighet om att deras lärarkår måste vara aktiv
inom forskningen.
Till detta och andra mera allmänna motiv för att de
mindre och medelstora högskolorna skall bedriva forskning
har under de senaste åren också alltmer lagts deras
näringspolitiska betydelse. Detta hänger framför allt
samman med den ökade vikt som nu läggs vid utvecklingen
i de små och medelstora företagen och dessa företags behov
av tillgång till forskningsmiljöer i närmiljön. Det har också
sin betydelse att storföretag och statliga verk som är
lokaliserade till mellanstora städer har ett behov av en
''kompetenstät'' regional miljö för sin utveckling. Detta
gäller även om de tillgodoser huvuddelen av sitt behov av
specialiserade forskningskontakter via egna internationella
nätverk.
De nya högskolorna har under senare år prövat olika
vägar att utnyttja regionala förutsättningar till ökat
samarbete både sinsemellan och med stora lärosäten, andra
forskningsinstitutioner, statliga verk, kommuner och FoU-
verksamma företag. Olika organisatoriska former har
vidareutvecklats.
Även om den ekonomiska basen för forskning vid de nya
högskolorna successivt har vidgats krävs en fortsatt
förstärkning. Det gäller också att stärka organisationen
kring fördelningen av forskningsmedel, vilket vi behandlar
i en annan motion. Vi anser också att det bör övervägas att
förstärka de nya högskolornas forskning genom att avdela
en del av de löntagarfondsmedel som är avsatta till
forskning för att finansiera uppbyggnaden av en
forskningsorganisation vid dessa.
Vad ovan föreslagits om förstärkning av en
forskningsorganisation för de mindre och medelstora
högskolorna genom användning av löntagarfondsmedel bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
3. Samverkan mellan forskning och näringsliv
Ungefär två tredjedelar av svensk forskning och
utvecklingsarbete utförs inom näringslivet. FoU är ett
viktigt led i arbetet för att öka graden av produktförnyelse.
Svenskt näringsliv är mycket starkt beroende av ett väl
fungerande FoU-system. FoU-insatser måste göras med
utgångspunkt i vad som krävs för att återskapa en positiv
ekonomisk utveckling. Kontakterna mellan högskola och
näringsliv måste stärkas. Svenskt näringsliv måste bli bättre
på att omsätta FoU-resultat och uppfinningar i
kommersiella produkter.
Svenskt näringsliv har också utanför FoU-uppgifterna en
inriktning som gör att behovet av kvalificerad arbetskraft är
stort.
Vi vill här mer konkret peka på problemet att antalet
personer med lic- eller doktorsexamen som arbetar i
näringslivet är alltför begränsat, enligt senast tillgängliga
uppgifter bara ca. 500 av landets teknologie licentiater och
doktorer i verkstadsindustrin. Till dessa kommer ett par
hundra med matematisk eller naturvetenskaplig
forskarutbildning. De är koncentrerade till ett 50-tal
företag. Koncentrationen är i själva verket ännu starkare
genom att det bara är en handfull företag som har ett större
antal -- ABB, Ericsson, Saab-Scania och Volvo.
Enligt Statistiska centralbyrån utförs endast ca 1 300
årsverken inom näringslivets FoU av personer med
forskarutbildning. F.n. avläggs ca. 1 200 doktorsexamina
årligen, varav drygt 200 vid de tekniska fakulteterna. Varje
år avläggs också ca. 250 licentiatexamina inom tekniska
ämnen. Vi anser både att det är angeläget att antalet
forskarutbildade inom dessa områden ökas och att fler av
dessa rekryteras till verksamhet inom näringslivet.
Andra viktiga insatser är att stimulera kurser för
vidareutbildning av forskarutbildade inom områden, som
ökar deras attraktivitet för t.ex. näringslivet. Det finns
också behov av att ordna ''praoperioder'' av olika slag för
forskarutbildade inom näringslivet och på annat sätt
stimulera nyrekrytering av forskarutbildade.
I samband med fortsatta diskussioner kring
disponeringen av återstående medel i Fond 92--94 bör också
övervägas stöd till företag som vill bedriva verksamhet på
grundval av patent för forsknings- och utvecklingsarbete.
En del forskningsresultat leder till patent som tyvärr inte
kommer till användning. Många patent säljs också
utomlands på grund av otillräckligt finansiellt stöd för
sådana ändamål i vårt eget land.
Vad ovan föreslagits om användning av
löntagarfondsmedlen för närmare samverkan mellan
forskning och näringsliv, bl.a. genom att främja
forskarutbildades inträde i näringslivet, bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om användning av medel ur Fond
92--94 för finansiering av medlemskap i EG/EU:s
ramprogram,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om användning av medel ur Fond
92--94 för förstärkning av forskningsorganisationen vid de
mindre och medelstora högskolorna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om användning av medel ur Fond
92--94 för närmare samverkan mellan forskning och
näringsliv.
Stockholm den 25 januari 1994
Lena Hjelm-Wallén (s)
Bengt Silfverstrand (s)
Berit Löfstedt (s)
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Eva Johansson (s)
Jan Björkman (s)
Inger Lundberg (s)
Krister Örnfjäder (s)
Lena Örsvik (s)
Inger Hestvik (s)
Anders Nilsson (s)
Margareta Israelsson (s)
Ingegerd Sahlström (s)
Ulrica Messing (s)
Kristina Persson (s)