Den svenska läkarutbildningen är dimensionerad för en
expansion av hälso- och sjukvården. Sedan 1989 har
nybörjarplatserna på läkarlinjen ökat från 845 till 925.
Enligt det nya systemet för resurstilldelning till högskolorna
beräknas antalet helårsstudenter vid medicinsk fakultet för
budgetåret 1993/94 till nära 5 500,
vilket motsvarar 1 000
nybörjarplatser per år. Svensk sjukvård tillföres
också ett tillskott av utländska läkare ca 200 per år.
Läkarkåren kommer utifrån dessa beräkningar att några år
in på 2000-talet uppgå till drygt 30 000
läkare jämfört med dagens siffra på 25 000.
För närvarande genomgår hälso- och sjukvården
omstruktureringar på grund av minskade ekonomiska
resurser. Samtliga landsting beräknas budgetera för
volymminskning. Detta innebär att det krävs en
nyrekrytering av läkare som endast motsvarar
pensionsavgångar. Under den närmaste tioårsperioden går
300--400 läkare per år i pension.
Läkartätheten i Sverige motsvarar 1 läkare per 350
invånare. Med dagens befolkningsunderlag innebär detta
ett behov av 25 000
heltidsarbetande läkare.
Det är uppenbart att vi i dag utbildar fler läkare än vad
som kommer att kunna sysselsättas inom hälso- och
sjukvården under de närmaste åren. Därför måste åtgärder
vidtas dels för att reducera det överskott som den
nuvarande utbildningsvolymen skapar, dels bereda arbete
åt de läkare som under de närmaste åren kommer ut på en
mättad arbetsmarknad.
Läkarutbildning är en dyr utbildning både för samhället
och för den enskilde. Samhällets kostnad uppgår
sammantaget till 800 000
kronor per studieplats. För den enskilde innebär det
hög skuldsättning. Läkarutbildningen är en attraktiv
utbildning och antagningspoängen ligger högt. Det är ett
oerhört samhälleligt slöseri att utbilda högt begåvade
studenter till arbetslöshet. För att undvika detta måste
dimensioneringen av läkarutbildningen minskas till förmån
för andra efterfrågade högskoleutbildningar, t.ex.
civilingenjörsutbildning.
Det nya resurstilldelningssystemet till högskolan
premierar en hög genomströmning av studenter. Det finns
anledning att anta att högskolorna kommer att överinta
studenter till läkarutbildningen för att säkerställa det
maximala antalet helårsprestationer och därmed maximera
sin ersättning. En följd av detta kan bli att fakulteterna
kommer att examinera fler läkare än vad som är
ersättningsberättigat.
Arbetsmarknadsläget under 1990-talet kan inte
påverkas genom minskad antagning till läkarutbildningen.
En sådan minskning ger effekt tidigast efter 5,5 år. På
specialistnivå får en ändring av antagningen genomslag först
efter 12--13 år.
Trots detta är det angeläget att snarast minska
antagningen under en period för att begränsa överskottet
och långsiktigt anpassa läkartillskottet till
arbetsmarknadens efterfrågan. Neddragningen bör ske
genom att varje fakultet endast tar in medicine studerande
en gång per år i stället för som nu två gånger per år.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om minskning av dimensionering av
läkarutbildningen.
Stockholm den 25 januari 1994
Kristina Svensson (s)