Folkhögskolan är en del av folkbildningen, men en inte
oväsentlig del av verksamheten utgörs av vuxenutbildning.
Folkhögskolorna har en lång tradition som förmedlare av
kunskap till vuxna. De första skolorna startade 1868, exakt
100 år före komvux. Folkhögskolan har alltsedan 1920-talet
fungerat som en förberedande studieform för dem som ej
gått realskola eller läroverk och i våra dagar för dem som ej
gått gymnasieskola.
Riksdagen beslutade i december 1992 om ny högskolelag
m.m. Beslutet innebär ökad frihet för högskolor och
universitet när det gäller antagning av studenter. De
urvalsgrunder som enligt beslutet skulle kunna förekomma
var betyg, högskoleprov, annat särskilt prov, tidigare
utbildning samt arbetslivserfarenhet. Särskilda skäl skulle
också kunna åberopas. Vilka urvalsgrunder som används av
respektive utbildning och hur dessa tillämpas t.ex. när det
gäller urvalsgrunden betyg, skulle beslutas av varje
högskola och universitet.
VHS, Verket för högskoleservice, har utarbetat en
bedömningshandbok i samråd med representanter för
högskolorna. Syftet med handboken är att vara vägledande
för antagningspersonal på VHS studerandeavdelning samt
LFA i bedömningsfrågor.
Här anges att ''sökande med allmän behörighet genom
folkhögskoleutbildning och studieomdöme placeras i
betygsurvalet i grupp B 4.
Urvalsgruppen B 4
motsvarar avslutad viss folkhögskoleutbildning som
dokumenteras dels med intyg om allmän behörighet, dels
med studieomdöme.
De regler som tillämpas vid antagning till fristående
kurser vid universitet och statliga och stiftelseägda
högskolor varierar mycket. Speciellt stor är variationen för
elever som söker på sitt studieomdöme från folkhögskola.
Gemensamt för många universitet och högskolor är dock att
de tillämpar regler som missgynnar sökande som har
studieomdöme från folkhögskola som merit.
Detta trots att utskottet i samband med betänkandet ang
propositionen anförde följande ''Utskottet förutsätter att
graderade studieomdömen från folkhögskola liksom hittills
kommer att jämställas med betyg och kunna läggas till
grund för urval till högskoleutbildning''.
Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO)
har följt upp hur folkhögskoleelevernas studieomdömen
behandlas vid olika högskolor. Det har visat sig att man vid
två högskolor inte tillmäter studieomdömet något som helst
värde som urvalsgrund. Vid tio högskolor sorteras
studieomdömet in i betygsgruppen och översätts till betyget
3 oberoende av om det är 1, 2, 3 eller 4 i elevens
studieomdöme.
När linjesystemen ersätts av magister- och
kandidatexamina, vars beståndsdelar utgörs av fristående
kurser, kommer det att vara mycket svårt för en
folkhögskolestuderande att bedriva högskolestudier, om
den värdering som högskolorna nu använder när det gäller
studieomdöme bibehålls.
För att möjligheterna till högskolestudier skall kunna
fördelas någorlunda jämnt och rättvist inom befolkningen
krävs att intagningsreglerna är överblickbara och kända av
alla sökande. Det är även rimligt att de elever som påbörjar
studier på folkhögskolor redan från början vet vad deras
studier kommer att vara ''värda''.
Om man anser sig kunna översätta gymnasiebetyg från
länder med ett helt annat skolsystem till svenska betyg, så
måste det vara möjligt attt finna ett sätt att likvärdigt
översätta studieomdöme till betyg på ett mer rättvisande
sätt än vad ovan nämnda uppföljning visat. Vi anser att alla
universitet och högskolor vid urval måste ge studieomdöme
ett rättvisande värde i förhållande till gymnasiebetyg.
För att ge alla sökande till högskolor och universitet en
rättvis möjlighet anser vi att VHS bör vidta åtgärder för att
komma tillrätta med de problem som finns med bl.a.
folkhögskoleelevernas studieomdöme.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Verket för högskoleservice
bör vidta åtgärder i enlighet med vad riksdagen tidigare
uttalat samt vad i motionen anförts.
Stockholm den 25 januari 1994
Olle Schmidt (fp)
Sigge Godin (fp)