Antalet äldre i vårt land kommer att öka fram till år
2020. Den beräknade ökningen kommer att vara störst i de
allra högsta åldersgrupperna.
Flertalet äldre är friska längre och har egen bostad, men
när de blir sjuka kommer de i regel att behöva kvalificerad
sjukvård. Detta innebär att majoriteten av alla som
genomgår vårdutbildning kommer att arbeta med äldre.
Ädelreformen -- en ny situation i kommunerna
Den s.k. ädelreformen som genomfördes den 1 januari
1992 innebar att ansvaret för äldreomsorgen överfördes
från landsting till kommun. Landstingen har kvar ansvaret
för akut geriatrisk vård och rehabilitering till dess patienten
är färdigbehandlad. Kommunerna har det övergripande
ansvaret för vård och omsorg av äldre och medicinskt
färdigbehandlade patienter.
Reformen innebar även att personalsituationen
förändrades. Läkarna är anställda av landstingen, medan
övrig vårdpersonal anställs av kommunerna. Den
legitimerade sjuksköterskan har fått en självständig
ställning i den kommunala vårdorganisationen. En
medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS) har tillkommit
som resurs i den kommunala ledningsorganisationen. Hon
skall enligt socialstyrelsen (SOSFS 1991:10) se till att den
vård som ges är av hög kvalitet samt att rutiner finns för hur
läkarhjälp skall anskaffas om patientens tillstånd försämras.
Hon är även ansvarig för att anmälan görs till den
kommunala nämnd som har ansvaret för vården vid enheten
om en patient där har drabbats eller riskerar att drabbas av
skada.
Inte minst av ekonomiska skäl har kommunerna ''tagit
hem'' sina ''klinikfärdiga'' patienter.
Kommunalt anställd vård- och omsorgspersonal möter
därför patienter som är i behov av betydligt mer kvalificerad
medicinsk vård och omvårdnad än som tidigare var vanligt
inom den kommunala omsorgen om de äldre. För att kunna
möta patienternas medicinska och omvårdnadsmässiga
behov behövs personal med kunskap i geriatrik och
gerontologi. En förutsättning är givetvis också att
vårdpersonalen är motiverad och/eller intresserad av att
arbeta med äldre och sjuka. Det har tyvärr ofta visat sig att
attityderna hos vårdelever till äldrevård åtminstone i början
av en utbildning är övervägande negativa.
Kvalificerad geriatrisk vårdutbildning behövs
Högskolereformen den 1 juli 1993 innebar bl.a. att
samtliga universitet och högskolor idag utarbetar egna
utbildningsprogram. Detta medför att de t.ex. kan lägga
större vikt vid geriatrik i sin utbildning.
Några vårdhögskolor har även påbyggnadsutbildning i
geriatrik. Det har dock varit svårt att rekrytera sökande.
Skäl som har anförts är att arbetsgivarna inte är villiga att
bekosta sjuksköterskors fortbildning i geriatrik.
Det är ett ansvar för oss alla att äldre och sjuka har rätt
att erhålla kvalificerad vård av väl utbildad vårdpersonal
när de kommer i kontakt med geriatrisk vård.
Hur stimulera intresset för geriatrisk vård?
Utvecklingen av socialvården för de äldre från
''fattigvård'' till kronikerhem -- långvård -- geriatrisk vård
har tyvärr inte medfört en önskvärd attitydförändring till de
äldre hos vårdpersonal.
Det är nödvändigt att ändra på detta -- inte minst p.g.a.
det ökande behovet genom ''åldringsexplosionen''.
En viktig åtgärd är naturligtvis att huvudmännen
prioriterar anställning inom geriatrisk vård och omsorg
genom lönepåslag för dem som fortsätter att arbeta inom
geriatrisk vård eller genomgår fortbildning i sådan vård.
Där behövs en attitydförändring hos beslutsfattarna, vars
intresse oftast fokuseras på akutvården.
I många landsting pågår f.n. vidareutbildning genom
AMS-insatser av personal som annars skulle sägas upp.
Detta för att möta framtida behov inom vård- och
omsorgssektorn. Med hänsyn till att de framtida behoven av
personal torde vara störst inom äldreomsorg och -vård är
det viktigt att behovet av utbildning inom detta område
prioriteras.
En annan möjlighet är att ge sjuksköterskor ökad
möjlighet att genomgå forskarutbildning inom geriatrik.
Detta skulle kunna medverka till en höjd status av arbete
inom geriatrisk vård. För vårdpersonal med medellång
vårdutbildning och med behörighet för högskolestudier
finns redan idag vissa möjligheter att fortsätta med
forskarutbildning mot en licentiat- eller doktorsexamen
inom geriatrisk vård och omsorg. För kvalitet och status
inom geriatrisk vård är det av mycket stor betydelse att
denna möjlighet finns. Möjligheten till sådan utbildning bör
emellertid poängteras och underlättas för berörda
personalkategorier.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildning av sjuksköterskor
med inriktning mot geriatrik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utbildning inom geriatrisk
vård och omvårdnad bör prioriteras vid AMS-insatser för
uppsägningshotad landstings- personal,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vidareutbildning och forskning
inom geriatrisk vård för sjuksköterskor och annan
vårdpersonal med medellånga vårdutbildningar.