Frågan om samvetsklausul i utbildningar har aktualiserats och regeringen har tillsatt en utredning. Genom den vill man få belyst de konsekvenser som en sådan klausul skulle innebära. Jag anser att en samvetsklausul ej bör förekomma vare sig i vårdens utbildningar eller i vårdens yrkesutövning eller i andra utbildningar. Det är angeläget att riksdagen tar principiell ställning och ger sin mening tillkänna.
När man debatterar samvetsklausulen inom vården glömmer man bort patienterna. Min grundinställning är att varje människa som söker hälso- och sjukvård skall vara säker på att få den vård och behandling som tillståndet kräver. Hon eller han skall vara garanterad att bli behandlad av personal som är utbildad och kompetent att sköta uppgiften. Hon skall känna sig förvissad om att personalen handlar enligt vetenskap och beprövad erfarenhet och de lagar som finns. Det kan låta sympatiskt att studerande och yrkesutövare kan välja bort avsnitt som deras etiska medvetenhet och deras samveten inte accepterar. Men jag tycker att man då bortser från att de utbildas till serviceyrken. De är till för att ge andra människor behandling, omvårdnad, trygghet eller syndaförlåtelse. Jag har funderat mycket på vad en samvetsklausul skulle innebära för t.ex. en vårdstuderande och en teologistuderande.
Jo, att vissa moment i undervisningen som studenten av etiska skäl inte kan ta till sig får han/hon utebli från. Det gäller inte bara abort- och preventivmedelsundervisning för en barnmorska. T.ex. kan en medlem av Jehovas vittne utebli från de delar av undervisningen som handlar om blodtransfusion. Vissa skulle alltså ha vårdyrkesutbildning utan att ha kunskaper och praktiska färdigheter om vitala delar av vården.
Inom teologisk fakultet ges grunderna till en prästutbildning. Präst är ett serviceyrke. Präster kan ge och ska ge stöd, trygghet och tröst men också syndaförlåtelse till medborgare. Det är ju ingen hemlighet att det fortfarande finns unga män som tänker bli präster men vars samveten inte kan acceptera att även kvinnor blir det. Finns en samvetsklausul kommer den på sikt att användas för att slippa undervisas tillsammans med kvinnor. Vad betyder det för prästens trovärdighet när han i sin yrkesutövning ska ge stöd, trygghet och syndaförlåtelse till kvinnor.
Jag har respekt för människors samveten men kräver motsvarande respekt för den medborgare som behöver t.ex. en barnmorskas tjänster. En barnmorska får inte göra sig själv till huvudperson i vårdsituationen. De som söker vård ska komma i första hand. Han eller hon måste vara säker på att få den hjälp som befintlig kunskap och våra lagar ger rätt till. Därför är jag emot en samvetsklausul i utbildningar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en samvetsklausul inte bör införas.
Stockholm den 24 januari 1994 Siw Persson (fp)