Människor har i alla tider sökt sig bort från elände, misär
och förtryck. Människan är i ett historiskt perspektiv en
vandrande varelse. Skillnaden i dag ligger egentligen endast
i att trakter långt bort är nära tack vare modern
informationsteknologi och moderna kommunikationer.
1951 års Genèvekonvention om flyktingars ställning
tillkom för att reglera flyktingströmmarna från det
kommunistiska väldet i öst. Genèvekonventionen utgör än i
dag en värdefull grund för världssamfundets skydd för
människor som flyr förtryck och övergrepp. Samtidigt visar
det sig alltmer tydligt att också Genèvekonventionen tillkom
i ett visst historiskt skede. Inte minst kriget i det forna
Jugoslavien har visat på dess begränsningar. Sverige
bedriver internationellt ett arbete för att komplettera de
internationella instrumenten till skydd för flyktingar.
Sedan början av 80-talet har ett antal europeiska stater
helt unilateralt sökt anpassa flyktingrätten till nationella
förhållanden. Följden har blivit en mycket varierande
praxis även när det gäller tillämpningen av
Genèvekonventionen. Den har i flera fall blivit av mer
inrikespolitisk än rättslig karaktär. FNs
flyktingkommissarie UNHCR har till uppgift att övervaka
Genèvekonventionens tillämpning. Några möjligheter att
åstadkomma rättelse annat än genom påpekanden saknas
av naturliga skäl.
Knappast några människor är så utsatta och så
utlämnade som de som söker asyl undan förtryck och
övergrepp. Det har inte primärt med
asylprövningsmyndigheterna att göra utan med den
asylsökandes personliga situation med allt det som ligger
bakom och oron inför framtiden. Det gör kraven på
rättssäkra asylprövningssystem än högre. I Sverige är
asylprövningen mer av förvaltningsrättslig än strikt juridisk
karaktär, vilket har sina för- och nackdelar.
Flyktingrätten är utsatt för stora påfrestningar. Den är
också på många håll i världen utsatt för opinionstryck, som
bygger på okunnighet och rädsla för det okända. De stater
och myndigheter som har att tillämpa flyktingrätten är inte
bara en potentiell skyddsgivare utan också en part i målet.
Mycket talar för att flyktingrätten kommer att utsättas för
ytterligare påfrestningar framöver. Den europeiska
integrationen kommer också att tvinga fram en
harmonisering av tillämpningen av flyktingrätten.
Mot bakgrund av ovanstående skulle det vara av stort
värde om en professur i flyktingrätt kunde inrättas i Sverige.
Det skulle utgöra ett viktigt bidrag till att forma den
framtida flyktingrätten, såväl i vårt land som
internationellt. En professur skulle bidra till ett mer
långsiktigt och principiellt mer hållbart utvecklingsarbete
kring flyktingrätten. Uppgiften skulle naturligtvis också
kunna ingå i en professur med mer allmän inriktning på
mänskliga rättigheter.
Regeringen bör föreslå inrättandet i samband med
kommande forskningsproposition.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättande av en professur i
flyktingrätt i samband med kommande
forskningsproposition.