Etablerandet av Mitthögskolan den 1 juli 1993 genom
samgåendet mellan högskolorna i Sundsvall/Härnösand och
Östersund har förbättrat förutsättningarna för en positiv
utveckling av högskoleverksamheten inom Mitthögskolans
närregion, nämligen Jämtlands och Västernorrlands län
samt norra Hälsingland. Samgåendet mellan de två
högskolorna måste också i ett nationellt perspektiv ses som
ett intressant initiativ till förnyelse av det svenska
högskolesystemet. En sådan förändring borde därför också
resursmässigt uppmuntras. Som redovisas längre fram
innebär nuvarande treårsbudget för grundläggande
högskoleutbildning snarare motsatsen.
Den region inom vilken Mitthögskolan primärt verkar
står inför stora utmaningar till följd av både strukturella och
konjunkturella förändringar. Industrin har differentierats
något men är fortfarande högst beroende av ett fåtal
basnäringar. Näringslivet är delvis starkt exportinriktat,
vilket gör det särskilt beroende av konjunkturförändringar.
Inom den offentliga sektorn sker också strukturella
förändringar, liksom besparingar, som ofta påverkar
sysselsättningen i negativ riktning. Arbetslösheten har de
senaste åren legat högre än riksgenomsnittet. Det kanske
allvarligaste i utvecklingen är den mycket svaga
befolkningsökningen som för Västernorrlands del t.o.m.
innebär befolkningsminskning.
I detta sammanhang kan också nämnas att antalet
högskoleutbildade i regionen är lägre än riksgenomsnittet.
Mot bakgrund av ovan redovisade förhållanden framstår
det som nödvändigt att kraftfulla åtgärder vidtas för att
stärka infrastrukturen. Därvid är inte minst en förstärkning
av den högre utbildningen en angelägen åtgärd.
Det resurstilldelningssystem för grundläggande
högskoleutbildning som började gälla den 1 juli 1993
innebär att högskoleenheterna får ersättning för redovisade
helårsstudenter (studentpeng) och för de helårsprestationer
som de studerande åstadkommer (ersättning för
helårsprestationer). Den totala intäkten för en högskola i
form av studentpeng och ersättning för helårsprestationer
får inte överstiga ett av statsmakterna fastställt högsta
belopp, benämnt takbeloppet. Statsmakterna bestämmer
genom takbeloppen den maximala ekonomiska
omfattningen av olika högskoleenheters
grundutbildningsverksamhet. Genom takbeloppet
påverkar statsmakterna således i avgörande grad
utvecklingen av olika högskoleenheters
grundutbildningsverksamhet.
I proposition 1992/93:169 om högre utbildning för ökad
kompetens lämnade regeringen våren 1993 förslag till
treårsbudget för tiden 1993/94--1995/96. Förslaget
godkändes senare av riksdagen. I det nyligen presenterade
förslaget till budgetproposition följer regeringen vad gäller
takbeloppen i allt väsentligt den tidigare fastlagda
treårsbudgeten.
För Mitthögskolans del innebär gällande treårsbudget
att den ekonomiska ersättningen för grundläggande
högskoleutbildning maximalt under treårsperioden fram
t.o.m. 1995/96 skulle kunna öka med 10 miljoner kronor
eller ca 6 %
jämfört med budgetåret 1992/93. För mer än hälften
av de mindre och medelstora högskolorna ligger
motvarande procentuella ökning på mellan 20 och 33 %.
Den 6-procentiga ökningen under treårsperioden för
Mitthögskolan innebär en årlig ökning med 2 %.
Detta
kan jämföras med att högskolan i
Sundsvall/Härnösand under den närmast föregående
femårsperioden haft en årlig genomsnittlig ökning på drygt
20 %
och att högskolan i Östersund under samma period
också haft en kraftig ökning av grundutbildningsanslagen.
Den nu liggande treårsbudgeten innebär att den obalans
som finns, både mellan södra och norra Norrland och södra
Norrland och övriga Sverige när det gäller resurser för
högskoleutbildning, kommer att förstärkas. Med hänsyn till
den betydelse som högskoleverksamheten har för
utvecklingen i en region är detta allvarligt.
Det nya resurstilldelningssystemet innebär radikalt
ändrade planeringsförutsättningar för högskoleenheterna.
Våren 1993 gjordes beräkningar som visade att antalet
studenter och helårsprestationer budgetåret 1992/93
omräknat enligt det nya resurstilldelningssystemet skulle ge
Mitthögskolan ca 8 miljoner kronor
mindre än vad som faktiskt tilldelades enligt det
äldre tilldelningssystemet. Detta innebär att högskolan
skulle behöva ta emot flera studenter för att inte få
minskade resurser 1993/94. Fler studenter skulle krävas för
att nå takbeloppet. Högskoleledningen uppmuntrade
därför institutionerna att kraftigt öka intaget av studenter
1993/94.
I den förenklade anslagsframställning som skulle avges i
september 1993 uppmanades högskoleenheterna att
kommentera huruvida man beräknade under- eller
överstiga takbeloppet under den just inledda
treårsperioden.
Mitthögskolan anmälde i sin framställning att de
samlade effekterna av samgåendet och ett nytt
resurstilldelningssystem var svåra att överblicka. Utifrån då
kända förhållanden föreslogs därför ingen förändring av
takbeloppen, men högskolan önskade återkomma om läget
förändrades radikalt.
I mitten av november 1993 var den första fullständiga
prognosen för intäkter från studentpeng och ersättning för
helårsprestationer för budgetåret 1993/94 klar. Prognosen
visade att intäkterna beräknades uppgå till 185 miljoner kronor,
vilket är 10 miljoner kronor
över det takbelopp som fastställts för
Mitthögskolan.
Mot denna bakgrund anmälde högskolan till
utbildningsdepartementet behovet av en kraftig ökning av
takbeloppet för 1994/95. Planerade takbelopp för de två
närmast följande budgetåren, 177,5 miljoner kronor resp.
178,8 miljoner kronor, är hämtade från regleringsbrev för
budgetåret 1993/94.
Sker ingen förändring av beslutade takbelopp och
prognosen för 1993/94 skulle hålla innebär det att
Mitthögskolan måste minska utbildningsutbudet de två
kommande åren jämfört med innevarande år.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att takbeloppet (exkl. hyrespeng)
för Mitthögskolan budgetåren 1994/95 och 1995/96 höjs från
177,5 miljoner kronor till 194 miljoner kronor resp. från
178,8 miljoner kronor till 205 miljoner kronor.
Stockholm den 21 januari 1994
Berit Andnor (s)
Nils-Olof Gustafsson (s)
Margareta Winberg (s)
Bo Forslund (s)
Sven Lundberg (s)
Britta Sundin (s)
Bo Holmberg (s)
Hans Stenberg (s)
Elvy Söderström (s)