När riksdagen behandlade förslaget till ny högskolelag
(1992/93:UbU3) förelåg motioner om yrkesexamen för bl.a.
laboratorieassistenter. Motionerna avslogs med hänvisning
till den översyn av samtliga vårdutbildningar som riksdagen
begärde våren 1990. Utskottet ansåg dock att det är
väsentligt att beakta de anpassningar till de internationella
förhållandena som blir alltmer nödvändiga. Någon översyn
har inte gjorts och fortfarande är frågan om yrkesexamen
för laboratorieassistenterna olöst. Det betyder att det inte
finns någon garanti för att yrkesgruppen får den utbildning
som krävs för att säkra patienternas trygghet i vården.
Dagens sjukvård baserar flertalet diagnoser och val av
behandlingsmetoder på laboratorieresultat. Felaktiga
laboratoriesvar kan därmed för den enskilde patienten
medföra fel behandling och/eller onödig upprepning av
provtagning.
Tidigare när landstingen både haft ansvaret för
anställningen och utbildningen, som dessutom varit starkt
reglerad, har det inte funnits några skäl att
behörighetsreglera yrket. Med det nya utbildningssystemet
ökar emellertid svårigheterna att bedöma utbildningens
innehåll och vilken kompetens den leder fram till, särskilt
med tanke på att utbildningen inte avslutas med en
yrkesexamen. Hälso- och sjukvården genomgår en rad
strukturförändringar. Utvecklingen för
laboratoriemedicinen är redan nu att den bedrivs i en
mängd olika driftsformer, både i privat regi och som
kommunala bolag. I framtiden med ännu fler driftsformer
är det risk för patientsäkerheten eftersom det inte kommer
att vara alldeles enkelt att bedöma om innehållet i
utbildningen verkligen svarar mot de krav som ställs på
yrkeskompetens hos en laboratorieassistent.
Det finns idag i Sverige ca 12 000 laboratorieassistenter.
Yrket har en hundraårig historia och har från 1957 haft en
enhetlig utbildning, sanktionerad av staten.
Kompetenskrav för tjänstgöring som laboratorieassistent
finns angivna i Socialstyrelsens allmänna råd; SOSFS
1987:30. I samband med remissförfarandet inför beslut om
den nya högskoleförordningen framfördes från flera
remissinstanser, däribland Socialstyrelsen, behovet av att
laboratorieassistentutbildningen skulle regleras med
yrkesexamen. De tretton vårdhögskolor som idag anordnar
utbildningen kommer fr.o.m. i år att förlänga den från 90
poäng till 120 poäng. Samtidigt genomför de flesta skolor
förändringar i studieplanerna så att en större del är av mer
generell karaktär, specialiseringen har därmed fått mindre
utrymme. Detta är en utveckling som ligger i linje med
verksamhetens behov och krav på kvalitet. Det är
emellertid ur patientsäkerhetssynpunkt samtidigt en
oroande utveckling då små bolag och entreprenörer som
bedriver laboratorieverksamhet kan ha svårt att avgöra om
sökande till en befattning som laboratorieassistent har de
kunskaper som krävs.
I länderna inom EU har de flesta laboratorieassistenter
en treårig utbildning med generell inriktning. Majoriteten
av dessa länder hänför sin utbildning till det s.k. 1:a
generella direktivet, d.v.s. krav på treårig eftergymnasial
utbildning. Flera av länderna har också reglerat yrket i form
av en auktorisation eller annat offentligt erkännande. För
att kunna upprätthålla en fortsatt god kvalitet även i Sverige
och ge möjlighet för tillsyn behöver utbildningen till
laboratorieassistent garanteras ett visst innehåll.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om yrkesexamen som
laboratorieassistent.
Stockholm den 20 januari 1994
Inger Koch (m)
Gullan Lindblad (m)
Maud Ekendahl (m)
Margitta Edgren (fp)
Karin Israelsson (c)
Märtha Gårdestig (kds)
Ingrid Andersson (s)