Under de tio senaste åren har behovet av
civilingenjörsutbildning i södra Norrland framhållits både i
motioner till riksdagen och i högskolans
anslagsframställningar till regeringen. Eftersom det nu
pågår en diskussion om att starta ytterligare en teknisk
högskola finns anledning att framhålla Mitthögskolans
förutsättningar för civilingenjörsutbildning.
Behov
Det nationella behovet av fler civilingenjörer har belysts
i flera utredningar. En fördubbling av civilingenjörstätheten
i näringslivet har t.ex. ansetts som önskvärd. Södra och
mellersta Norrland är nu den del i Sverige där befolkningen
har det största geografiska avståndet till högskolor med
fullständig civilingenjörsutbildning och teknisk forskning. I
nedanstående tabell redovisas andelen civilingenjörer i
förhållande till anställda inom tillverknings-, energi- och
byggindustrin. Där framgår att Stockholms län har ca fyra
gånger och Västmanlands län har ca tre gånger så många
civilingenjörer per anställd som de tre sydligaste
Norrlandslänen. Civilingenjörer utbildas bl.a. för att utifrån
ett tekniskt-vetenskapligt perspektiv utveckla ny teknik,
medan ingenjörer utbildas för att nyttja känd teknik. Dessa
omständigheter innebär naturligtvis att de tre
Norrlandslänen har mycket sämre utvecklingsmöjligheter
än de två andra länen.
Tabell
Andel civilingenjörer
av arbetskraften (%)
Andel sysselsatta
inom tillverknings-,
energi- och bygg-
industrin
Ur SCB:s årsbok 1994 och SCB:s siffror om högskolan
14:1993
Samtidigt finns i södra och mellersta Norrland en
industri vilken skapar det största nettotillskottet per
anställd till vår handelsbalans. Den industrin har tyvärr
också det största avståndet till civilingenjörsutbildning och
teknisk/ naturvetenskaplig forskning. Om den industrin
även i fortsättningen skall kunna konkurrera på
världsmarknaden och bidra till folkhushållet eller inte,
avgörs bl.a. av tillgång till välutbildade civilingenjörer och
nära kontakter med både grundvetenskaplig och
teknikvetenskaplig forskning. Lokalisering av fullständig
civilingenjörsutbildning är följaktligen en rättvise- och
överlevnadsfråga för mellersta och södra Norrland och
dessutom nationellt en fråga om effektivt utnyttjande av
landets naturresurser.
Lokala förutsättningar
I dagsläget har Mitthögskolan de två första åren på de
tre civilingenjörsutbildningarna, farkost-, kemi- och
maskinteknik. Högskolan har inom ramen de medel den
disponerar över, sedan 1986 utvecklat längre tekniska
utbildningar, systemteknik 180 poäng, processekonomi 180
poäng, processteknik 160 poäng. Inom det nuvarande
naturvetenskapliga området finns 160 poäng kemi- och 120
poäng datalogiutbildning. Målen för dessa utbildningar är
att de skall vara tekniskt vetenskapligt inriktade på samma
sätt som civilingenjörsutbildningarna.
160--180-poängsutbildningarna är innehållsmässigt
jämförbara med civilingenjörsutbildningar i elektronik,
industriell ekonomi och kemiteknik. Skillnaden mellan
dessa utbildningar och civilingenjörsutbildningarna är dels
att civilingenjörsutbildningarna rekryterar studenter med
bättre betyg, dels att de har en större bredd än
Mitthögskolans längre tekniska utbildningar.
Forskningskontakterna är också något färre vid
Mitthögskolan. De längre utbildningarna har en lärarstab
med samma kompetens vad gäller vetenskaplig skolning
och industriell erfarenhet som de tekniska högskolorna.
Huvuddelen av föreläsarna har också forskarutbildning.
Mitthögskolan har utöver de längre tekniska
utbildningarna också ett stort antal ingenjörsutbildningar.
Dessa utbildningar breddar högskolans tekniska kompetens
men, eftersom ingenjörsutbildningarna inte har samma
krav på vetenskaplig anknytning så är deras betydelse för
lokalisering av civilingenjörsutbildning begränsad.
Mitthögskolan, som har den största tekniska
utbildningssektorn utanför de tekniska högskolorna och de
större universiteten, har genom sin satsning på
forskningsanknytning av de längre tekniska och
naturvetenskapliga utbildningarna bättre förutsättningar än
någon annan av de mindre och medelstora högskolorna för
att starta civilingenjörsutbildning.
Genomförande
Fullständig civilingenjörsutbildning vid Mitthögskolan
förutsätter en betydande teknisk forskningsverksamhet
inom utbildningarnas områden. Inom grundläggande
naturvetenskapliga och tekniska ämnen som t.ex.
matematik, fysik, kemi, hållfasthetslära och elektronik
finns redan välutbildade lärare (lektorer/professorer) och
forskningsgrupper varför mindre insatser för forskning
behöver göras inom dessa ämnen.
I vissa tekniska tillämpningsämnen som t.ex. kemiteknik
finns doktorander som utbildas i samverkan med industrin.
Detta är dock inte tillräckligt för att vidmakthålla
kunskapsnivån på sikt i dessa ämnen. Här krävs, vid start
av fullständig civilingenjörsutbildning, en betydande
satsning på teknisk forskning inom vissa områden i
maskinteknik och kemiteknik.
Etablering av civilingenjörsutbildning kan också ske
stegvis, där första steget innebär att Mitthögskolan får
resurser och examensrätt för civilingenjörsutbildning i
industriell ekonomi och elektroteknik. Eftersom
Mitthögskolan redan har examensrätt för magisterexamen i
företagsekonomi och förutsättningarna är goda i elektronik
inom området halvledarteknik så är kostnaderna för detta
steg begränsat till en engångssumma av 10 Mkr och en årlig
kostnad för forskning på 3 Mkr.
Det andra steget innebär att forskning och
civilingenjörsutbildning byggs ut inom
informationsteknologi och kemi samt maskin- och
kemiteknik inriktat mot det skogsindustriella området.
Kostnaden för detta steg beräknas till en engångssumma på
ca 30 Mkr och en årlig kostnad för forskning på ca 12 Mkr.
En förutsättning för en lyckad satsning på
civilingenjörsutbildning vid Mitthögskolan är att
utbyggnaden sker i nära samverkan med Tekniska
högskolans i Stockholm (KTH:s) fakultetsorganisation så
att verksamheten vid Mitthögskolan kan komplettera
forskning och utbildning vid KTH.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om civilingenjörsutbildning vid
Mitthögskolan.
Stockholm den 20 januari 1994
Bo Forslund (s)
Sven Lundberg (s)
Britta Sundin (s)
Hans Stenberg (s)
Elvy Söderström (s)
Margareta Winberg (s)
Nils-Olof Gustafsson (s)
Berit Andnor (s)