I Jämtlands och Västernorrlands län har under decennier en unik kunskap utvecklats inom skogsbruket och skogsindustrin. En modell för forskningssamverkan mellan högskola och företag inom det skogsindustriella området har tillämpats under en dryg fyraårsperiod i Sundsvall/Timråregionen. Modellen för forskningssamverkan innebär att såväl vetenskapliga som industriella nätverk etableras och att forskarstudier ingår som en viktig komponent i verksamheten.
Glappet mellan grundforskning och tillämpad forskning/ utveckling måste minskas i Sverige. Den senaste tidens diskussion om forskningens villkor och utnyttjande pekar alltmer på att den tillämpade forskningen måste ha en närhet till produktionsmiljön.
Erfarenheterna från forskningssamverkan mellan högskola och industri har haft effekter både på den regionala högskolans och industrins utveckling. Högskolans starka naturvetenskapliga kompetens har stärkt den mera tekniskt/ industriella forskningen, som genom samverkan andra nationella tekniskt-vetenskapliga institutioner också haft tillgång till.
Verksamheten har emellertid saknat långsiktig finansiering, vilket hindrat utvecklingen av en överkritisk miljö.
Skogsindustrins andel av samhällets medel för forskning/ utveckling är och har varit för låg i förhållande till branschens utomordentliga betydelse för handelsbalansen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att andelen samhällsmedel för skogsindustriell forskning bör ökas nationellt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett skogsindustriellt kompetenscentrum i organiserad samverkan mellan industrin, Mitthögskolan och tekniska fakulteter, lokaliserat till Västernorrlands och Jämtlands län.
Stockholm den 20 januari 1994 Bo Forslund (s) Sven Lundberg (s) Britta Sundin (s) Bo Holmberg (s) Hans Stenberg (s) Elvy Söderström (s) Margareta Winberg (s) Nils-Olof Gustafsson (s) Berit Andnor (s)