Kapaciteten för högre utbildning och forskning i
Stockholms län bör ökas.
Stockholms universitet har i dag drygt 30 000
studerande. Universitetet är, trots att det ligger i
huvudstaden, den högskola som har den största andelen
lokalt rekryterade studenter. Det är också det mest
översökta i landet vilket betyder att intagningskraven är
högre där än på något annat håll i landet.
Ungdomar och vuxna i Stockholmsregionen måste få
samma möjligheter till högre studier som man har i andra
delar av landet. Det är en förutsättning för en bra utveckling
i Stockholmsområdet. Det är också viktigt för att bredda
rekryteringen till högre utbildning. Det är väsentligt, inte
minst i en region som mer än alla andra präglas av stora
klyftor mellan människorna. Ett samhälle som blir mer och
mer beroende av den enskilda människans kompetens har
ansvar för att möjligheterna att skaffa kompetensen ges lika
till alla. Vi riskerar annars att ett av framtidens allra
viktigaste konkurrensmedel förblir orättvist fördelat, vilket
skulle bidra till att inte bara konservera klassamhället utan
dessutom vidga klyftorna.
Stockholmsregionen är i mångt och mycket en motor för
utveckling också i andra delar av landet. Men framför allt
är den hembygd för drygt 1,7 miljoner
människor med över 120.000 arbetsställen.
Både näringsliv och offentlig förvaltning är för sin
utveckling beroende av kunnig personal och en ständig
teknisk utveckling. Det är lika viktigt att unga människor
kan få utbildning som att personer som redan är etablerade
på arbetsmarknaden får goda möjligheter att bredda och
fördjupa sina kunskaper. Det framtida arbetslivet kommer
att ställa allt större krav på nya kunskaper. Att kunna få
dem på hemmaplan är ofta en förutsättning för studier för
den som är vuxen.
Dagens situation innebär att Stockholmsregionen drar
färdigutbildade personer från andra regioner, samtidigt som
befolkningen här inte har samma utbildningsmöjligheter.
Det är på sikt en ohållbar situation för både
Stockholmsregionen och landet i övrigt.
För att Stockholmsregionen skall kunna öka
utbildningskapaciteten krävs nyetableringar. Såväl
universitetet som andra högskolor är trångbodda och kan
inte expandera inom sina nuvarande lokaler.
Lärarhögskolan har länge behövt nya, samlade lokaler för
sin verksamhet och Stockholms universitet kan inte ta emot
fler studenter utan att utvidga lokalerna. Universitetet har
självt bedömt en ytterligare expansion olämplig och
förespråkar att framtida ökning av kapaciteten i
Stockholmsregionen läggs utanför universitetet såväl
geografiskt som organisatoriskt.
Därför är frågan om en nyetablering i regionen aktuell.
Med tanke på att planeringstiden är lång och att behovet är
akut bör arbetet påbörjas snarast. Det är naturligt att
företrädare för olika regionala intressen och staten
tillsammans utreder förutsättningarna för nyetablering,
organisation och innehåll. Kommuner och landsting har
redan i dag engagerat sig i olika forsknings- och
utbildningsprojekt och är självklart en viktig part i detta
arbete. De nuvarande utbildningsanordnarna liksom
näringslivet och de fackliga organisationerna i regionen är
andra parter som har väsentliga kunskaper och synpunkter
att tillföra processen.
Regeringen bör ta erforderliga initiativ till att processen
för ökad kapacitet inom den högre utbildningen och
forskningen snarast kommer igång på det sätt som anges
ovan.
Den nuvarande högre utbildningen i
Stockholmsregionen är i hög utsträckning lokaliserad till
Stockholms centrala delar och områdena omedelbart norr
därom. Det råder ingen tvekan om att det har bidragit till
en kraftig utveckling av företagsetableringar och annat i
samma område. Det är självfallet positivt. Baksidan av
medaljen är att skillnaderna inom Stockholmsregionen är
stora och tenderar att öka. Södertörn är underförsörjt på
såväl utbildningskapacitet som företagsetableringar, särskilt
sådana med en kunskapsintensiv verksamhet. Detta leder
till stora skillnader i levnadsvillkor mellan människorna i
regionen. Det återverkar också på kommunernas ekonomi
och därmed deras möjligheter att erbjuda god
samhällsservice. Detta försvårar i sin tur ytterligare
företagslokaliseringar. Den kraftiga obalansen leder till en
negativ spiral för de södra länsdelarna och en motsvarande
positiv för de norra och mer centralt belägna delarna. Detta
är en ohållbar situation. Stora skillnader mellan människor
minskar samhällssolidariteten och ökar motsättningarna.
Stockholmsregionen står, om inget görs för att bryta
trenden, inför samma situation som så många andra av
världens stora städer, ett hårdnande klimat med svåra
konflikter mellan människor och grupper beroende på stora
skillnader i levnadsvillkoren. Det vill vi inte uppleva.
Därför måste trenden brytas. Vi anser att utbildning är
ett väsentligt medel i det arbetet och att den därför bör
lokaliseras så att den bidrar till målet, att nå bättre balans i
regionen.
Ny utbildningskapacitet i regionen bör därför lokaliseras
till Södertörn. Mycket talar dessutom för att det skall bildas
ett nytt universitet. Det ökar möjligheterna att anpassa
verksamheten till de krav som ställs på ett modernt och
flexibelt lärosäte. Det nya universitetet bör vid sidan av viss
basutbildning inrikta sin verksamhet på temautbildningar
och utbildningar med nära anknytning till näringsliv och
samhällsstrukturer i regionen.
Till det nya universitetet bör självfallet knytas
forskningsresurser. När ett nytt universitet byggs upp kan
forskning med en tvärvetenskaplig inriktning ges större
utrymme än vad som ofta är fallet inom de gamla
universiteten/högskolorna. Södertörns universitet skulle
t.ex. kunna ges en tydlig kvinnoprofil och professurer i
kvinnoforskning.
Under lång tid har kommuner och landsting engagerat
sig i att bygga upp och underlätta för utlokalisering av högre
utbildning och forskning till Södertörn. Det har vuxit fram
olika inriktningar i olika kommuner som det är naturligt att
bygga vidare på. I stort bygger verksamheterna på tankarna
i den s.k. Elmstedtska utredningen som förordade
etableringar av högre utbildning med olika inriktningar i de
olika kommunerna.
I Haninge finns utbildningar med teknisk inriktning men
också kombinationsutbildningar som givit gott resultat,
liksom distansstudier.
I Huddinge finns utbildningar och forskning i anslutning
till medicin och bioteknik. Där finns också
Näringslivshögskola Syd.
I Botkyrka finns studier med anknytning till media,
kultur och språk.
I Södertälje finns teknisk utbildning och pedagogiska
utbildningar och kommunen har engagerat sig hårt för att
Lärarhögskolan i Stockholm skall lokaliseras dit för att
skapa en sammanhållen organisation.
Dessa verksamheter har, trots att några har en ytterst
blygsam omfattning, uppskattats mycket inte bara av
kommunerna och dess innevånare, utan också av
näringslivet. Det har byggts upp värdefulla kontakter
mellan högskoleverksamheten och företagen på orten till
gagn för båda parter. Det är heller ingen tvekan om att
decentralisering av högre utbildning underlättar för många
vuxna att börja studera.
Vi menar att denna struktur innebär stora fördelar som
kombinerar grundläggande traditioner i den högre
utbildningen med nya krav på korta avstånd och flexibilitet.
Ny teknik för information och kommunikation gör det
möjligt att samverka i utbildningen och forskningen. Därför
bör det fortsatta arbetet utgå från att strukturen skall
bibehållas och vidareutvecklas till ett nätverk av högre
utbildning som tillsammans kan bilda ett nytt universitet på
Södertörn.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att regeringen tillsammans med
företrädare för regionen, utan dröjsmål bör ta initiativ till
att planeringsarbetet för ett nytt universitet på Södertörn
startas.
Stockholm den 20 januari 1994
Eva Johansson (s)
Kristina Persson (s)
Thage G Peterson (s)
Anita Johansson (s)
Sören Lekberg (s)
Hans Göran Franck (s)
Björn Ericson (s)
Ingela Thalén (s)
Ines Uusmann (s)
Pierre Schori (s)
Oskar Lindkvist (s)
Sten Andersson (s)
Sylvia Lindgren (s)
Mats Hellström (s)
Maj Britt Theorin (s)
Lars Ulander (s)
Bengt Lindqvist (s)