I Jämtlands och Västernorrlands län har under decennier
en unik kunskap utvecklats inom skogsbruket och
skogsindustrin. En modell för forskningssamverkan mellan
högskola och företag inom det skogsindustriella området
har tillämpats under en dryg fyraårsperiod i
Sundsvall/Timråregionen. Modellen för
forskningssamverkan innebär att såväl vetenskapliga som
industriella nätverk etableras och att forskarstudier ingår
som en viktig komponent i verksamheten.
Glappet mellan grundforskning och tillämpad forskning/
utveckling måste minskas i Sverige. Den senaste tidens
diskussion om forskningens villkor och utnyttjande pekar
alltmer på att den tillämpade forskningen måste ha en
närhet till produktionsmiljön.
Erfarenheterna från forskningssamverkan mellan
högskola och industri har haft effekter både på den
regionala högskolans och industrins utveckling. Högskolans
starka naturvetenskapliga kompetens har stärkt den mera
tekniskt/ industriella forskningen, som genom samverkan
andra nationella tekniskt-vetenskapliga institutioner också
haft tillgång till.
Verksamheten har emellertid saknat långsiktig
finansiering vilket hindrat utvecklingen av en överkritisk
miljö.
Skogsindustrins andel av samhällets medel för forskning/
utveckling är och har varit låg i förhållande till branschens
utomordentliga betydelse för handelsbalansen.
Enligt vår mening bör ett skogsindustriellt
kompetenscentrum i organiserad samverkan mellan
industrin, Mitthögskolan och tekniska fakulteter planeras.
Detta kompetenscentrum bör lokaliseras till Jämtlands och
Västernorrlands län.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett skogsindustriellt
kompetenscentrum i organiserad samverkan mellan
industrin, Mitthögskolan och tekniska fakulteter,
lokaliserat till Jämtlands och Västernorrlands län.
Stockholm den 20 januari 1994
Stina Eliasson (c)
Tage Påhlsson (c)