Under 1960-talet bildades en rad nya universitet och högskolor i Europa. I Sverige tillskapades fyra universitetsfilialer. De flesta nya högskolor och universitet ute i Europa fick rättigheter till och resurser för att bedriva forskning och forskarutbildning. I Sverige fick endast universitetsfilialen i Linköping denna möjlighet och blev ett självständigt universitet 1975. Filialerna i Karlstad, Växjö och Örebro blev 1977 självständiga högskolor. Dessa tre högskolor har nu mer än 6 000 studenter, dvs. fler än vad universiteten i Lund och Uppsala hade under 1950-talet.
Till skillnad mot de jämnåriga universiteten ute i Europa har de inte fått resurser för och rättigheter till forskarutbildning, något som är en nödvändighet för att skapa och bibehålla en levande forskarmiljö och som är en förutsättning för akademisk utbildning. Trots att högskolorna i Karlstad, Örebro och Växjö alltså inte har tillgång till en fast forskarorganisation har de tre högskolorna genom samarbete med universitet och genom lokala initiativ byggt upp egna modeller för forskning. Dessa modeller präglas dock av ad hoc-karaktär.
I 1977 års högskolereform slogs fast att samtliga universitet och högskolor har ett nationellt ansvar och en nationell uppgift. I den praktiska verksamheten avspeglas detta genom t.ex. riksrekrytering av studenter och ett linjeoch kursutbud som ser till nationens intresse -- inte i första hand till regionens behov. Det är beklagligt att frågan om fasta forskningsresurser inte kunnat lösas. I ett europeiskt perspektiv verkar det också orimligt att högskolor av denna omfattning saknar resurser för och rättigheter till forskning och forskarutbildning.
Risken för en utarming av högskolorna, risken för en ''regionalisering'', är också uppenbar om förslagen i propositionen förverkligas. Innebörden i propositionens förslag är nämligen att de längre utbildningarna ska koncentreras till universitet och fackhögskolor. Övriga högskolor ska enligt förslagen, ta på sig större uppgifter inom grundutbildning men i form av kortare utbildning och i ett mer lokalt och regionalt sammanhang.
Detta innebär en tydlig strukturförändring. 1977 års högskolereform präglades av ett helhetstänkande och ett synsätt där man slog fast att samtliga högskolor hade ett nationellt ansvar och en nationell uppgift. Denna kungstanke som varit bärande i svensk högskolepolitik förflackas om regeringens förslag antas av riksdagen. Regeringens förslag är i det långa perspektivet ett dråpslag mot de små och medelstora högskolorna som kommer att stagnera och enbart bli utbildningsanordnare för ren yrkesutbildning.
Utan långa akademiska utbildningar med reguljär forskningsanknytning och anknytning till den internationella kunskapsutvecklingen kommer högskolorna att utarmas och förlora den förnyelsekraft som hittills kännetecknat dem. Det är lätt att inse den negativa effekt detta skulle få. Den positiva utvecklingen av verksamheten vid Högskolan i Karlstad skulle med regeringens förslag avstanna.
Vi motionärer vänder oss också mot de förslag i propositionen som avser stiftelser för forskning vid mindre och medelstora högskolor. Förslaget bygger på förutsättningen att näringslivet ska svara för hälften av kostnaderna för att medel ska tilldelas ut stiftelsen. Forskningen ska dessutom avse ett avgränsat forskningsområde. Detta innebär att forskning snävas in och begränsas till den forskning som i ett kort perspektiv kan nyttiggöras. Vi vänder oss mot detta synsätt.
För att över huvud kunna förverkliga förslaget förutsättes dessutom ett regionalt starkt näringsliv. I stället för att medverka till en regional utveckling är det troligt att förslaget leder till en regional utarmning. Vi menar att i stället för insnävning och begränsning av möjligheter till forskning måste de medelstora högskolorna tillförsäkras fasta forskningsresurser som möjliggör en långsiktig och hållbar utveckling.
Med anledning av regeringens forskningspolitiska proposition 1992/93:170 Forskning för kunskap och framsteg samt inom ramen för den allmänna motionstiden inlämnades ett antal motioner rörande inrättandet av ett risk- och beredskapscentrum i Karlstad.
I försvarsutskottets betänkande 1992/93:FöU 13, Forskning, behandlas frågan om inrättande av ett ''risk- och beredskapscentrum'' i Karlstad. Utskottet delar i allt väsentligt motionärernas syn på behovet av ökad forsknings- och utbildningsinsatser inom området och anger:
''Riskanalyser utgör grund för en rad bedömningar och beslut i beredskapsplaneringen och den fredstida räddningstjänsten. Utskottet har erfarit att det inom Sverige i den högre utbildningen inte förekommer några samlade insatser om risker och riskhantering. Inom forskning och utveckling är situationen inte mycket bättre. Sverige torde i dessa avseenden ligga efter de nordiska grannländerna. Utskottet anser det viktigt med en förbättrad kunskapsbas för de riskbedömningar som behöver göras i samhället samt en stabilare grund för internationell samverkan inom området''.
Efter det att riksdagen behandlat motionerna om ett risk- och beredskapscentrum i Karlstad har Länsstyrelsen i Värmland, Högskolan i Karlstad och Statens Räddningsverk i en förstudie redovisat förutsättningarna för hur ett sådant centrum skulle kunna byggas upp, finaniseras och verka.
I förstudien föreslås att centret skall utgöra en nationell resurs med internationell inriktning och arbeta utifrån ett flervetenskapligt perspektiv. Centret ges en stark knytning till Högskolan i Karlstad som har lämplig inriktning och volym. Studien visar också att forskning och utbildning inom området i högsta grad är splittrad och illa sammanhållen. En viktig uppgift för centret blir därför att bilda ett kvalificerat nätverk mellan de forskningsgrupper som arbetar inom landet och i våra grannländer. Centret föreslås bilda ett nav i ett sådant nätverk. I förstudien presenteras också grunderna för en affärsidé för centret. Enligt denna bör verksamheten vid centret bedrivas inom tre områden, uppdragsverksamhet, utbildning och forskning. Uppdragsverksamheten bör som framgår av namnet finansieras av egen kraft och dessutom lämna täckningsbidrag till övriga verksamheter. Utbildning bör kunna finansieras inom befintligt system för högskole- och universitetsstudier. För forskningen, som är själva motorn för såväl utbildning som uppdragsverksamhet, krävs dock särskilda medel. För detta ändamål bör de nyligen inrättade stiftelserna för de upplösta löntagarfonderna samt de olika forskningsråden känna ett ansvar.
Förstudien gav tillräckliga incitament för att inleda en ny fas -- en etableringsfas -- i arbetet med ett risk- och beredskapscentrum i Karlstad. Höstens och vinterns arbete har i hög grad inriktats mot att starta olika typer av verksamheter inom de bägge affärsområdena utbildnings- och uppdragsverksamhet. Som en följd av detta har ett särskilt program utarbetats för akademisk utbildning med inriktning mot Risk Management vid Högskolan i Karlstad. Utbildningen startar hösten 1994. Ett antal fristående kurser av uppdragskaraktär håller också på att utformas och den första kursen startar under våren 1994. Forskning i form av uppdragsforskning har också påbörjats i centrets regi. Vid årsskiftet hade redan två projekt, som vardera omsätter ca 1 miljon kronor, påbörjats. Ytterligare ett par projekt befinner sig i startgroparna och arbete pågår med att skapa ett forskningsprogram för riskfrågor. Programmet som bör ha en omfattning om ca 20--40 miljoner per år skall sedan ligga till grund för ansökningar om medel hos forskningsråd, stiftelser etc. Programmet skall vara tvärvetenskapligt, tillämpningsnära och kunna genomföras inom en tidsperiod på tre till fem år. Programmet beräknas föreligga redan i maj månad. Det finns alltså fog för att säga att Riskcentrum i Karlstad verksamhetsmässigt redan är etablerat, även om det ännu inte erhållit en fast form. Arbete pågår för att under våren inrätta stiftelsen Riskcentrum.
Det hittillsvarande arbetet har befäst många av de slutsatser och idéer som det hittillsvarande utvecklingsarbetet gett. Flervetenskapliga projekt som bedrivs i ett nätverk med forskare från olika högskolor och universitet fungerar positivt och resultaten borde kunna bli särskilt intressanta.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning vid de små och medelstora högskolorna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sambandet grundutbildning och forskning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utveckla former och metoder för stärkande av den nationella kompetensen vid landets universitet och högskolor inom risk-, säkerhets- och sårbarhetsområdet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att driva forsknings- och utbildningsverksamhet för utveckling och hävdande av nationell kompetens inom såväl nordiska som övriga internationella samarbetsforum, t.ex. Nordiska forskningspolitiska rådet och EU:s ramforskningsprogram,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att svara för fortlöpande utvärdering av forsknings- och utbildningsverksamhet inom risk-, säkerhets- och sårbarhetsområdet.
Stockholm den 18 april 1994 Kristina Svensson (s) Magnus Persson (s) Bo Finnkvist (s) Lisbeth Staaf-Igelström (s) Jarl Lander (s)