I propositionen föreslås att forskningen vid de mindre och medelstora högskolorna förstärks. Detta möjliggörs genom avsättning ur Fond 92-93 till en stiftelse varvid avkastningen går till forskningsinsatser.
Enligt förslaget bör stiftelserna, upp till en viss nivå, normalt omkring 50 %, kunna svara för delfinansiering av sådan forskning, förutsatt att icke-offentliga intressenter, i första hand det regionala näringslivet, är beredd att långsiktigt svara för resten.
Högskolorna har i och med reformen 1993 erhållit en stor grad av frihet. Denna frihet måste innebära att högskolorna själva har att avgöra vilka forskningsområden man är mest intresserade att arbeta med. Enligt propositionen skall i första hand det regionala näringslivet prioriteras vid fördelning av resurser. Innebörden av denna begränsning blir att högskolor som redan har eller har för avsikt att i sin forskningsverksamhet knyta an till det nationella eller internationella näringslivet begränsas. Vi anser att högskolorna bör behålla sin frihet att välja samarbetspartners.
Ett annat argument för att ta bort den reglering som propositionen anger är att de mindre och medelstora högskolorna idag har olika villkor beroende på i vilken region de är verksamma och hur näringslivet i denna region är sammansatt. Ett antal högskolor, t ex Högskolan i Växjö, är belägna i regioner där näringslivssammansättningen till stor del domineras av mindre och medelstora företag. Dessa företag saknar i stor utsträckning såväl tradition som ekonomiska förutsättningar för större forskningsprojekt.
Slutligen vill vi peka på den styrning av forskning, mot i stort sett endast ekonomi och teknik, som propositionen innebär. Vid flera högskolor, främst de medelstora, förekommer väl utvecklade samhällsvetenskapliga och humanistiska institutioner med såväl grundutbildning som viss forskning och forskarutbildning. Verksamheter som även kommer de offenliga intressenterna till del missgynnas. Exempel härpå är landstingens, kommunernas och de statliga myndigheternas verksamhetsområden. Forskning inom denna del av samhället kommer, om propositionens intentioner genomförs, att vara hänvisad till de större universiteten. För närvarande är koncentrationen till Stockholmsområdet mycket stor vad gäller den samhällsvetenskapliga och humanistiska utbildningen och forskningen. Genom den föreliggande propositionen förstärks denna koncentration ytterligare. Detta kan enligt vår mening inte främja valfriheten och mångfalden inom högskolan.
Vi anser att begränsningen vad gäller intressenterna och procentsatserna bör undanröjas och medlen bör av stiftelsen tilldelas högskolorna efter sedvanligt ansökningsförfarande.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning vid de mindre och medelstora högskolorna.
Stockholm den 14 april 1994 Stina Gustavsson (c) Charlotte Branting (fp)