Svenskundervisningen för invandrare (sfi) befinner sig i kris. Detta framgår med stor tydlighet av de rapporter som Riksdagens revisorer, Riksrevisionsverket och Skolverket lämnat. Detta förhållande är alarmerande eftersom tillräckliga kunskaper i svenska är av avgörande betydelse för nya invandrares möjligheter till framgångsrik integration med det svenska samhället och framför allt deras möjligheter att hävda sig på en kärv arbetsmarknad.
Regeringen försöker tona ned betydelsen av kritiken genom att påstå att effekterna av sfi-reformen knappast fått fullt genomslag när utvärderingarna gjordes. Den senaste sfi-reformen trädde i kraft den 1 januari 1991. Riksrevisionsverket genomförde en särskild utvärdering efter denna tidpunkt bl.a. för att undersöka i vilken utsträckning intentionerna med sfi-reformen förverkligats. Undersökningen gällde flyktingar och andra invandrare som påbörjade sfi-undervisningen första kvartalet 1991 och som fortfarande studerade eller avslutat studierna i augusti 1992. Resultaten var djupt nedslående, kunskaperna i svenska efter genomgången sfi var i de flesta fall för dåliga för att motsvara de krav som ställs för att få arbete eller påbörja någon av AMU:s baskurser, där sfi-nivå krävs.
Vi kan ställa oss bakom flera av förslagen i propositionen, men menar att detta bara kan vara ett första steg. Invandraroch flyktingkommittén bör ges i tilläggsdirektiv att föreslå sådana förändringar och förstärkningar av undervisningen i svenska för invandrare att de av Riksdagens revisorer, Riksrevisionsverket och Skolverket påtalade problemen och bristerna i största möjliga utsträckning undanröjs.
Vi kan inte godta propositionens förslag om väntetider innan kommunen är skyldig att ordna sfi. Väntetider på upp till sex månader och i vissa fall ännu längre är fullständigt orimliga och ägnade att permanenta ett av de allvarligaste av de påtalade problemen. Undervisningen skall påbörjas senast två månader efter att rätt till sfi inträtt. Om särskilda skäl finns, skall undervisningen kunna påbörjas inom fyra månader.
I propositionen föreslås att 525 timmar à 60 minuter, dvs. motsvarigheten till 700 timmar à 45 minuter, skall utgöra riktvärde för omfattningen av sfi. Vi anser att en ökning av sfi-tiden i förhållande till vad som gäller idag är absolut nödvändig och ansluter oss till Skolverkets förslag, 580 timmar à 60 minuter. Denna ökning bör ses som ett första steg, det är troligt att ytterligare förlängning av riktvärdestiden kommer att visa sig nödvändig.
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv till Invandrar- och flyktingpolitiska kommittén,
2. att riksdagen beslutar att 13 kap. 3 § andra stycket skall ha följande lydelse: Undervisningen skall finnas att tillgå senast två månader efter att rätt till sfi inträtt. Om särskilda skäl finns, skall undervisningen kunna påbörjas inom fyra månader,
3. att riksdagen beslutar att riktvärdet för omfattningen av sfi skall vara 580 timmar à 60 minuter.
Stockholm den 23 mars 1994 Berith Eriksson (v) Björn Samuelson (v)