med anledning av prop. 1992/93:250 En ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux
Bakgrund
Regeringens proposition om en ny läroplan och ett nytt
betygssystem för gymnasieskolan innebär ett väsentligt och
positivt steg i utvecklingen mot en friare, mer flexibel och
kursutformad gymnasieskola. Vi instämmer således till fullo
i propositionens grunddrag och principiella huvudlinjer.
Denna vår positiva grundsyn innebär emellertid också att vi
har flera förslag till förbättringar -- vissa av stor principiell
och reell betydelse.
Den gymnasiala utbildningens värdegrund
Vi instämmer i de allra flesta av resonemangen inom
dessa områden i propositionen. Vi sammanfattar dem gärna
i begreppen Sunt förnuft, Personlig frihet och Hänsyn till
andra. Tolerans, förståelse och respekt för medmänniskor
är grundläggande fundament i den kristna etiken och den
västerländska humanismen som vi till fullo omfattar. Men
detta innebär inte fullständig tolerans, förståelse och
respekt. Tvärtom är det viktigt att också tydligt klargöra och
fastslå vad ett samhälle defintivt inte tolererar, har
förståelse för eller respekterar. Många av dessa gränser
tydliggörs i vår lagstiftning -- men långt ifrån hela vårt
kulturarv och vår kultur går det att lagstifta fast. Vår kultur
och vårt kulturarv är emellertid något som vi alltid måste
värna på samma sätt som vi ständigt måste värna våra
demokratiska grundvärden.
Skolan får aldrig vara värdeneutral. Därför anser vi att
det är en allvarlig brist i propositionen att den inte på något
sätt behandlar den uppenbara målkonflikt som ligger i att
dels säga sig välkomna och tillvarata möjligheterna i ett
mångkulturellt samhälle, dels vilja värna vår kristna etik
och vårt västerländska humanistiska kulturarv.
''Alla som verkar i skolan skall alltid hävda vårt
samhälles väsentliga värden och klart ta avstånd från det
som strider mot dessa'' (direkt citat ur Läroplansförslaget).
Javisst håller vi med om detta. Men detta ligger också i
direkt konflikt med fagert tal om värdet av kulturell
mångfald. Det positiva i kulturell korsbefruktning -- som vi
naturligtvis också välkomnar -- uppstår inte som ett resultat
av kulturkrockar -- utan är en mycket lång, successiv och
medveten process. Vi är mycket medvetna om att detta är
laddade frågor att diskutera -- ofta direkt tabubelagda.
Därför är det så viktigt att nationella styrinstrument och
kulturbärare -- där läroplanen är ett av de viktigaste -- inte
lämnar tvetydiga och dubbla budskap. Vi ser redan idag
många exempel på vilsenhet, ambivalens och bristande
civilkurage ute i skolorna när det gäller att ta ställning för
och varna vårt kristna, västerländska och svenska kulturarv.
Skolans betydelse som normsändare är oerhört viktig och
skolan får då inte sända dubbla eller motsägelsefulla
budskap.
Det finns ingenstans på jorden exempel på harmoniska
mångkulturella samhällen -- däremot otaliga exempel på
kulturella våldtäkter och nationer fyllda av interna
konflikter och motsättningar. Sverige brukar internationellt
beskrivas som en kulturellt mycket homogen och harmonisk
nation, och detta brukar också ofta anges som
huvudorsaken till av vi sluppit många av de problem som är
legio i andra länder med stora motsättningar mellan olika
befolkningsgrupper. Vi ser det som vår största skyldighet
som valda representanter för Sveriges folk att värna och
bevara denna kulturella homogenitet -- och skolan skall
självklart vara en av Sveriges viktigaste kulturbärare.
Vår svenska kultur utvecklas ständigt -- det har den alltid
gjort. Men det finns också många historiska exempel på att
samhällen utsatts för kulturell våldtäkt och det kallar inte
vi för utveckling. I dessa kulturella våldtäkters spår uppstår
alltid svåra motsättningar, konflikter och nationella
tragedier. Gränserna mellan Tolerans, Låtgåmentalitet och
Likgiltighet blir lätt mycket diffusa -- om de inte ständigt
värnas, tydliggörs och diskuteras.
Vi anser sammanfattningsvis att regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag till betydligt mer
preciserade riktlinjer i dessa frågor där målkonflikterna
antingen eliminerats eller tydligt behandlas och diskuteras.
Lärarprofessionalitet
Vi instämmer till fullo i propositionens resonemang
kring lärarprofessionalitet, lektorer och
kompetensutveckiing. Våra invändningar är endast av
karaktären att regeringens förslag inte är tillräckligt
långtgående. Vi är mot bakgrund av hittillsvarande
erfarenheter inte övertygade om att det räcker med
uppmaningar till kommunerna och krav på planer.
Erfarenheterna när det gäller t ex kraven på att upprätta
kommunala skolplaner är inte särskilt uppmuntrande.
Planer i all ära -- enligt vår uppfattning är det viktigare att
ställa krav på redovisning av faktiskt genomförda
kompetensutvecklingsinsatser; redovisning av de faktiska
kompetensprofilerna hos lärarkåren vid de olika skolorna;
redovisning av det verkliga antalet lektorer på en skola etc.
Detta sätt att tydliggöra och synliggöra verkligheten tror vi
är avsevärt mera verkningsfullt. Det ger också goda
möjligheter till jämförelser mellan olika skolor och
kommuner, vilket i sin tur bör vara positivt och stimulera till
önskvärd konkurrens.
Vi vill också med eftertryck och kraft fastslå att
lärarprofessionalitet och ytterst skickliga lärare finns det
gott om även ute i arbetslivet -- utan att de fördenskull har
formell lärarutbildning. Vi menar att skolan skulle bli
mycket bättre om man hade modet att ta till sig denna
kompetens och erfarenhet från yrkeslivet.
Ett mål- och kunskapsrelaterat betygssystem
Betygsberedningen lyckades med konststycket att skapa
nära nog fullständig parlamentarisk enighet -- endast Ny
demokrati reserverade sig -- kring ett förslag som praktiskt
taget samtliga remissinstanser fullständigt avfärdade som
oklart, motsägelsefullt, obegripligt och oanvänbart. Inte
heller regeringen finner det användbart.
Vi noterar detta med viss tillfredsställelse. Däremot
ställer vi oss något frågande till de riktlinjer för ett nytt
betygssystem som presenteras i propositionen. Vi kan till
nöds acceptera huvudlinjerna i regeringens förslag -- men vi
anser att förslaget behöver konkretiseras avsevärt och
många otydligheter undanröjas. Man får ett intryck av att
dessa otydligheter stundtals är avsiktliga för att kunna enas
inom regeringspartierna. Vi anser dock inte att skolan skall
behöva betala priset för denna skenbara enighet.
Ny demokrati lade inom Betygsberedningens ram fram
ett eget förslag till betygssystem. Vi står fast vid detta
förslags grundvärderingar och grundprinciper:''Betygen
skall vara skolans bekräftelse -- riktad till eleverna -- på hur
elevens arbete och studieresultat bedöms i förhållande till
vad läroplanerna och kursplanerna föreskriver. Betygen
skall således mer ha funktionen av återföring (feedback) av
erfarenheter för eleven, än utgöra urvalsinstrument för
fortsatta studier.'' (Ur direktiven till Betygsberedningen)
Skolan skall ge varje elev möjlighet att utveckla sig
optimalt -- såväl intellektuellt och emotionellt som
praktiskt -- i förhållande till varje elevs individuella
förutsättningar, begåvningsprofil, särart och ambitioner.
Skolan skall skapa goda förutsättningar för varje elev att
bygga upp en äkta självkänsla. En äkta självkänsla måste
baseras på en god egenuppfattning och realistisk självbild --
vilket kräver ett väl utvecklat system för feedback till
eleven.Det finns elever med särskilda möjligheter -- och
det finns elever med särskilda svårigheter. Skolan skall
stödja dessa elever särskilt.Det finns inga svaga elever --
däremot finns det elever som ännu inte fått eller tagit
chansen att utveckla sina möjligheter.
En grundläggande utgångspunkt är att betygens absolut
viktigaste funktion är att vara ett feedback-instrument för
eleven om hur väl denne lyckas och utvecklas i sitt
skolarbete i förhållande till läroplaner och kursplaner.
Betygen är således inte avsedda att vara ett
urvalsinstrument för högre studier elle dylikt. Vi kan inte
nog understryka hur viktig denna utgångspunkt är. I
betygsdebatten förekommer tyvärr många övertoner som
har sin grund i gamla föreställningar om att betygen är
urvalsinstrument. (I Ny demokratis akademiska Sverige
behövs inte heller betygen som urvalsinstrument eftersom
det där skall vara fritt tillträde för alla behöriga sökande till
universitet och högskolor -- men det är en annan historia.)
Det är bl a mot denna bakgrund vi tycker det är
självklart att eleverna skall få betyg redan under de tidiga
skolåren. Att inte ge eleverna och deras föräldrar denna
strukturerade feedback är direkt hänsynslöst och inhumant.
Ingen skulle komma på idén att tvinga eleverna att spela
brännboll eller fotboll -- men förbjuda dem att räkna poäng
respektive mål. Och vad vore konståkning på skridskor utan
betygsättningen?
Utöver de direkt ämnesinriktade betygen vill vi i
samtliga årskurser att eleven ska få en kort verbal
beskrivning av sina starka sidor och var hon/han har sin
förbättringspotential.
På gymnasiet vill vi dessutom att eleven ska få en kort
verbal beskrivning av sina framträdande personliga
egenskaper.
Vidare vill vi i samtliga årskurser ha betyg i Ordning och
Uppförande -- vi föreslår omdömena Utmärkt (som bör
vara normalomdömet för skötsamma elever), Godtagbart
respektive Klandervärt. Motiven för att införa betyg även i
ordning och uppförande är för oss självklara:
Ett mål- och kunskapsrelaterat betygssystem ger inget
utrymme för att sätta betyg i ordning och uppförande (att
många lärare, med dagens relativa betygssystem, ändå mer
eller mindre medvetet väger in sådana omdömen i
ämnesbetygen är en annan historia). Det innebär att en elev
får en strukturerad och bra erfarenhetsåterföring på sin
kunskapsutveckling i de olika ämnena -- däremot inte på sin
personlighetsutveckling och på sitt sätt att utvecklas och
förhålla sig till andra elever och till sina medmänniskor. Inte
heller på sitt samspel med omvärlden. Detta anser vi vara
inkonsekvent, ohederligt och hänsynslöst mot eleverna.
Inte minst mot bakgrund av den viktiga roll skolan
förväntas spela som förmedlare av de värdemässiga, etiska
och moraliska grundprinciperna som utgör fundamentet för
vår demokrati och av de spelregler en demokrati kräver av
sina medborgare. Det positiva i den starka sociala kontroll
som tidigare fanns i vårt samhälle är idag borta. Detta har,
när föräldrarna inte tagit sitt ansvar, lämnat många elever i
ett vilset vakuum, där inte skolan vågat eller förmått ta
kraftfull ställning för att värna våra humanistiska
grundprinciper och traditioner. Vi ser betygen i ordning och
uppförande som ett mycket viktigt sådant
erfarenhetsåterförande hjälpmedel och stöd för såväl elever
som lärare -- och föräldrar.
Att Betygsberedningen avfärdade betyg i ordning och
uppförande så enkelt som man gjorde och menade att just
dessa betyg är uttryck för bestraffning är för oss obegripligt.
Vi tycker det är intellektuellt ohederligt och ett sätt att
smita från problemet med att precisera krav, etik,
förhållningssätt etc. Ämesbetyg ansåg man inte vara uttryck
för bestraffning -- men i just ordning och uppförande skulle
de vara detta.
Behovet av syo
Vi delar till fullo de i propositionen framförda
resonemangen att syo måste ses i ett större
helhetsperspektiv. Syopersonalen i skolan gör säkert viss
nytta -- men detta räcker inte tillnärmelsevis. De bästa och
mest kvalificerade syoinsatserna kräver kunskaper och
erfarenheter som mera sällan finns inom skolans slutna
värld. Vi menar att arbetsförmedlingar, företag, fackliga
organisationer, branschföreträdare och arbetslivet i sin
helhet kan göra stora insatser inom detta fält. T ex tror vi
att insatser av typ mentorskap skulle kunna hjälpa många
elever i den viktiga men för många svåra och ofta långa
process som yrkesvalet innebär.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag till
riktlinjer för läroplanen avseende den gymnasiala
utbildningens värdegrund i enlighet med vad i motionen
anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lärarprofessionalitet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betygssystem,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om syo.
Stockholm den 6 oktober 1993
Ian Wachtmeister (nyd)
Stefan Kihlberg (nyd)
Claus Zaar (nyd)