I regeringens proposition 1993/94:100 bilaga 9 föreslås
ändringar av bestämmelser för hemspråksundervisning
genom att begränsa elevens rätt till undervisning i
hemspråket till sju år.
Enligt läroplanen, LG-94, är skolans uppgift att för
elever med annat hemspråk än svenska främja deras
utveckling till tvåspråkiga individer med dubbel kulturell
identitet och kulturkompetens. Att behärska sitt
modersmål är en av förutsättningarna för att nå
tvåspråkighetsmålet.
Regeringens förslag är således en begränsning av
valfrihetsmålet, eftersom man utgår från att en individs
språkutveckling slutar vid 12--13 års ålder. Förslaget
motsäger också de uppsatta målen i LG-94.
Regeringen motiverar inte besparingen utifrån behov av
rationell användning av resurser eller en nödvändighet att
genomföra organisatoriska eller pedagogiska förändringar.
Trots prioriteringen och betoningen på att utbildningen och
skolan skall präglas av valfrihet och internationalisering
väljer man i praktiken att gå åt andra hållet. I stället för att
se invandrarbarn och deras föräldrar som en samhällsresurs
i ett mångkulturellt samhälle och i en internationell värld,
väljer man att återgå till en assimileringspolitik.
Det finns inga forskningsrapporter som skulle motivera
att en individs språkutveckling stannar vid 12--13 års ålder
utan tvärtom. Därför är det viktigt att invandrareleverna
även i framtiden har rätt till hemspråksundervisning under
hela sin tid i ungdomsskolan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hemspråksundervisning i
grundskolan.
Stockholm den 25 januari 1994
Sinikka Bohlin (s)
Lahja Exner (s)