De senaste åren har flera positiva förändringar på
skolans område genomförts. Elever och föräldrar har getts
reella möjligheter att välja skola, och fristående skolor med
olika profiler har getts likvärdiga ekonomiska villkor med
den kommunala skolan. Sent i höstas tog riksdagen beslut
om riktlinjer för en ny läroplan för grundskolan. Den
innehåller många positiva inslag och bör bli en bra grund för
ett fortsatt utvecklingsarbete.
En bra skola utgör en av de viktigaste grundstenarna i
ett demokratiskt samhälle. Den ger den enskilda människan
möjligheter att skaffa sig nödvändiga kunskaper och att
utvecklas som individ samt fostrar henne till en ansvarig och
medveten samhällsmedborgare.
Därför får ansträngningarna för att skapa en bättre skola
inte avstanna, utan vi måste nu gripa oss an nya områden.
Kristen människosyn
Kulturer och länder har i alla tider ytterst grundat sin
existens och sin verksamhet på värderingar, normer och
etik. Varje kultur har också med olika medel sökt föra dessa
värderingar vidare till nästa generation. Skolan som
institution intar här en central plats.
Riksdagen har beslutat att skolans värdegrund skall vara
förankrad i kristen etik och västerländsk humanism.
Riksdagen har också bekräftat att skolan har en viktig
uppgift i att hävda dessa värden och förklara hur de vuxit
fram och förankrats.
Skolan som helhet skall präglas av den kristna
människosynen. Barn med olika begåvning och ursprung
måste därför behandlas med samma omsorg och kärlek.
Skolan måste reagera skarpt mot all diskriminering av barn
och vuxna. Varje människa är en unik individ med unika
möjligheter. Man skall därför se med respekt på varje elev
och ge varje individ möjlighet att utveckla sina kunskaper
och färdigheter så långt det är möjligt. Det betyder att
skolan måste värdesätta praktisk begåvning på samma sätt
som den värdesätter teoretisk begåvning.
Den kristna människosynen innebär också att en
medvetenhet om att man har ett egenvärde och att man
behövs förmedlas till varje elev.
Baskunskaper
I arbetet inför den nya läroplanen har framförts att
arbetet i skolan måste koncentreras till grundläggande och
bestående kunskaper. Vi vill också poängtera att
grundskolan skall ge hög prioritet åt basfärdigheter som att
läsa, räkna och skriva.
Den svenska skolans kunskapsresultat visar sig vid
internationella jämförelser vara relativt goda. På vissa
viktiga områden finns det dock allvarliga brister i skolans
kunskapsförmedling. En inte obetydlig del av eleverna
lämnar grundskolan med dåliga baskunskaper i läsning,
skrivning och matematik. Oroande är en iakttagelse som
flera forskare gjort, nämligen att kunskapsklyftan mellan
olika grupper av barn tycks öka hela grundskoletiden
igenom.
För att vända denna trend måste indivduellt stöd ges och
erforderliga resurser avsättas till elever med särskilda
behov. Resurserna måste utnyttjas för att stödja elever med
behov av specialundervisning och får inte schablonmässigt
fördelas för att enbart åstadkomma till exempel generellt
mindre undervisningsgrupper. Individuella
träningsprogram skall tidigt ges elever med svårigheter att
klara basfärdigheterna, men lika viktigt är att varje elev
skall ha möjlighet att få utveckla sin särskilda begåvning.
Både föräldrar, lärare och rektor, men även Skolverket
har ett stort ansvar att följa upp att verkligen alla barn
uppnår tillfredsställande basfärdigheter.
Läslust och läsutveckling
Extra viktigt är att skolan ser till att varje barn får en
fungerande läskunskap och utvecklar läslust. Här bör
föräldrarna engageras från skolstarten för att hjälpa till att
stimulera barnens läslust. Skolan bör klart uttrycka sin
förväntan att föräldrarna redan från skolstarten är
engagerade i barnens kunskapsutveckling på ett praktiskt
sätt. Varje klassrum bör innehålla ett litet ''bibliotek'' och
alla barn bör ges riklig tid att utveckla sin läslust och
läsfärdighet. Elevernas kunskaper bör kontinuerligt
utvärderas för att åtgärder skall kunna sättas in så tidigt som
möjligt för att undvika att någon halkar efter. Om
utvärderingen resulterar i individuella program för att
stimulera elevernas kunskapsutveckling, kommer detta
förmodligen inte att uppfattas negativt.
Mellan fem och åtta procent av alla barn, betydligt fler
pojkar än flickor, har klara eller mycket uttalade
svårigheter att lära sig läsa och skriva. Sådan dyslexi utgör
ett av västvärldens vanligaste handikapp. Forskning har
visat att de flesta dyslektiker kan lära sig läsa och skriva om
diagnosen ställs och rätt slags träning sätts in tidigt.
Detta handikapp är ett svårt trauma vilket kräver stor
egeninsats för att kompensera. Det finns många exempel på
hur handikappet övervunnits på ett mycket positivt sätt,
men motsatsen är tyvärr betydligt vanligare. Många gånger
rör det sig om normalbegåvade eller väl begåvade barn. För
många blir skolan en plåga och handikappet kan bli en orsak
till skolk, missbruk och andra personliga och sociala
problem.
Det kan göras mycket för att förbättra dyslektikernas
situation i vårt samhälle, där läs- och skrivkunnighet är en
grundläggande förutsättning. Det faktum att man i allt
större utsträckning använder datorer i allt fler
arbetssituationer har gjort tillvaron ännu mer komplicerad
för dyslektiker. Skolan måste ta sitt ansvar på det här
området på ett helt annat sätt än tidigare. Lärarutbildning
och fortbildning måste inriktas på att tydliggöra
dyslektikernas behov och att ge lärarna de instrument de
behöver för att på ett professionellt sätt kunna ge dessa barn
den hjälp och stimulans de behöver. Samarbete mellan
barnavårdscentraler, förskola och skola bör kunna leda till
en tidig diagnos för barn med stora problem. Individuella
träningsprogram bör utarbetas med hjälp av specialutbildad
personal.
Elever med särskilda behov
Särskild hänsyn skall tas till elever med olika former av
inlärningssvårigheter. Det kan till exempel gälla elever med
handikapp, koncentrationssvårigheter, läs- och
skrivsvårigheter eller störningar som påverkar elevernas
arbete i skolan. Elever med särskilda behov måste framför
allt ges tid.
Barn med särskilda behov eller barn med behov av
särskilt stöd är inte en bestämd eller i alla situationer
avgränsad grupp barn. Det kan vara barn med mer eller
mindre synliga handikapp eller funktionsnedsättningar,
men socialt och känslomässigt störda barn tillhör också
gruppen elever med särskilda behov.
Ofta är det ''gråzonsbarnen'' som glöms bort eller
osynliggörs när vi organiserar skolan enligt den felaktiga
föreställningen att alla barn, eller åtminstone de allra flesta,
är ''normala'' och välfungerande, med undantag möjligen av
en liten grupp med klara diagnoser och tydliga handikapp.
Alla elever med små eller stora särskilda behov måste
tillgodoses.
Integrering
Under en följd av år har elever med olika
funktionshinder i högre grad integrerats i den vanliga
undervisningen. Vi finner det mycket positivt att
handikappade elever får möjlighet att vistas tillsammans
med andra elever, och tvärtom. Det är dock viktigt att
utvärdera resultaten av integreringen. Föräldrarna bör ges
stora möjligheter att delta i planeringen för att underlätta
för dessa barn.
Utvecklingsstörda barn
Rätten att välja skola har ökat för de flesta föräldrar
genom de senaste årens reformer. En grupp föräldrar har
inte samma möjlighet som andra att välja skolform och
undervisning för sina barn. Det gäller föräldrar till
utvecklingsstörda barn. Dessa föräldrar har ofta ett
engagemang och en kunskap om sina barns förutsättningar
som vida överträffar normalförälderns. Det finns ingen
anledning att tro att dessa föräldrar inte skulle klara av att
välja den skolform som är mest lämpad för deras barn.
Föräldrar till utvecklingsstörda barn bör ges samma
möjligheter till inflytande över sina barns skolgång som
andra föräldrar har.
Individanpassad undervisning
Alla barn gynnas av flexibilitet i skolans organisation, så
att en individanpassad undervisning blir möjlig, där målet
är att utveckla varje elevs särbegåvning så långt det är
möjligt. Stor vikt måste också läggas vid att ge varje barn
självkänsla och möjligheter att vara stolt över sig själv och
sin insats.
Skolan har fortfarande en lång väg att gå när det gäller
utvecklingen från mekanisk massinlärning till ett mer
individorienterat arbetssätt.
En skola, där varje elev får ett personligt program som
kontinuerligt följs upp och anpassas efter elevens utveckling
är ett ideal att sträva efter. Inte minst de första viktiga åren
bör resurserna vara tillräckliga för att ge varje elev de
grundläggande kunskaper och färdigheter som borgar för
en tillfredsställande kunskapsutveckling efter vars och ens
förmåga. Om alla elever får det stöd de behöver från
början, blir behovet av stöd och hjälp mindre längre fram
och många problem kan undvikas.
Flexibel skolstart
Ett sätt att redan från början göra individualisering
naturlig är att snarare göra skolstarten ännu mer flexibel än
idag. En möjlighet är att ha intagning varje termin eller i
relation till barnets födelsedag för att kunna ge varje barn
ett så individuellt mottagande som möjligt.
Familjen kan tillsammans med skolan komma överens
om när barnet skall börja skolan beroende på barnets
mognad. Det är mycket möjligt att en tidigare skolstart än
sju år är fördelaktig för många barn. Det är viktigt att ta
vara på den nyfikenhet och vetgirighet som är
kännetecknande för sexåringar.
Skolgångens längd
Flexibilitet även när det gäller skolgångens längd skulle
ytterligare kunna bidra till verklig individualisering. En elev
kan behöva mer tid än en annan för att inhämta de viktiga
baskunskaperna. Att gå vidare utan att ha tillägnat sig
tidigare kunskapsmassa skapar stora problem i
fortsättningen.
En allmän förlängning av skolgången till 10 år höjer
förmodligen inte skolans kvalitet. Det kanske är dags att
överge tanken att alla behöver gå lika många år i skolan och
i stället låta skolgångens längd variera efter elevernas
behov?
Det blir viktigt att noga studera den utredning om
skolgångens längd och skolstarten som skall läggas fram
under våren. Inte minst är det väsentligt att få en överblick
över de försök som gjorts på olika håll med ett intensifierat
samarbete mellan förskola och skola.
Skolmiljön
Skolans arbetsmiljö utgörs såväl av dess fysiska som av
dess psykiska miljö. Elevvården har en betydelsefull roll när
det gäller att skapa en miljö som ger goda
inlärningsmöjligheter och utvecklar eleverna emotionellt
och socialt.
Skolhälsovården, skolkuratorer, skolvärdar,
fritidsledare och elevassistenter är viktiga inslag i
elevvården. Dessa kan vara till stor hjälp i den
personlighetsutveckling barn och ungdomar befinner sig
under skoltiden.
Skolpsykologer och annan elevvårdande personal
framhåller att ett ökande antal elever har nervösa och
psykiska besvär. Många lärare i de lägre årskurserna påtalar
att allt fler barn har klara koncentrationssvårigheter och
andra problem redan när de börjar skolan. Detta
understryker vikten av att elevvården ges en central roll i
skolans verksamhet.
Att motverka mobbing är en av de viktigaste åtgärderna
i skolans arbete för att skapa en god skolmiljö. Den kristna
människosynen som betonar varje människas lika, men
samtidigt unika, värde måste förklaras, både för den som
blir mobbad och för den som mobbar. Av särskild vikt är det
att de vuxna i skolan behandlar alla barn så att de känner
sig uppskattade och värdefulla.
Skolverket har en mycket viktig uppgift i att följa upp
och utvärdera den elevvårdande verksamheten. Kunskap
om forskning och lyckade utvecklingsprojekt måste spridas
till alla delar av skolväsendet.
Den fysiska skolmiljön är mycket ojämn på olika håll.
Inte minst i storstäderna har skolmiljön varit mycket
eftersatt. En del kommuner har dock påbörjat
reparationsprogram. Det är angeläget att dessa
tidigareläggs med hjälp av ROT-pengar.
Ett annat problem är den dåliga luften i många skolor på
grund av stora brister i ventilationssystemen. Detta är med
all säkerhet en bidragande orsak till de ökande problemen
med allergier hos många barn. Även här är det viktigt att ta
till snabba åtgärder.
Flickor och pojkar i skolan
Med utgångspunkt i aktuell kunskap om
könstillhörighetens betydelse för barns och ungdomars
utveckling och skolgång, skall en arbetsgrupp tillsatt av
skolministern definiera vad jämställdhet i skolsammanhang
innebär. Arbetsgruppen skall också initiera åtgärder som
ger flickor och pojkar samma förutsättningar och
möjligheter i skolan. Vi ser fram emot en rapport om
gruppens arbete.
Både flickor och pojkar måste få utlopp för sina känslor
och utveckla sina intressen genom skolans aktiviteter, samt
känna sig hemma i skolans miljö. Det finns anledning att tro
att både flickors och pojkars utveckling och mognad gynnas
om undervisningen i så väl praktiska som teoretiska ämnen
ibland bedrivs i grupper med enbart flickor respektive
pojkar.
Det är centralt för barnens utveckling att det i deras
omgivning finns både kvinnliga och manliga förebilder.
Utvecklingen mot en alltmer kvinnodominerad skola är
olycklig. Inte minst med tanke på att ett stort antal barn
växer upp utan en närvarande pappa i hemmet är det
angeläget med fler manliga lärare under hela skoltiden och
även under förskoletiden.
Kompetensen hos lärare och skolledning
Med tanke på förändringshastigheten i samhället och
den ständigt förändrade lärarrollen skall kontinuerlig
fortbildning ges åt lärare. Inom detta område ryms såväl
fördjupade ämneskunskaper, utveckling av pedagogik i
teori och praktik, framtidsinriktat utvecklingsarbete som
rent personlighetsutvecklande utbildningsaktiviteter. Inte
minst med ett krympande ekonomiskt utrymme måste
medel satsas på lärarnas fortbildning för att bibehålla och
öka undervisningens kvalitet.
Lärarutbildningen måste tillgodose högt ställda
kvalitetskrav på såväl fördjupade ämneskunskaper som
pedagogik och arbetssätt. Detta är en viktig förutsättning
för en kompetent och intresseväckande undervisning som
kan motivera eleverna.
Satsningar måste ske på fortbildning av lärare när det
gäller olika former av läs- och skrivsvårigheter. Skolan skall
också ha tillgång till lärare med fördjupad
specialpedagogisk utbildning. Specialutbildning krävs för
elever med komplicerad inlärningssituation.
I skolornas ledning skall finnas personal med särskild
pedagogisk och studiesocial kompetens som gäller elever
med handikapp och elever med särskilda behov.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att erforderlig
uppföljning görs av att alla barn uppnår tillfredsställande
basfärdigheter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att skolan samarbetar
med föräldrarna så att varje barn får en fungerande
läskunskap och utvecklar läslust,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att elever med särskilda behov
bör ges erforderligt stöd och att föräldrarna bör ges goda
möjligheter att delta i planeringen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att föräldrar till
utvecklingsstörda barn bör ges samma möjligheter till
inflytande över sina barns skolgång som andra föräldrar har,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fördelarna med flexibel skolstart
och flexibilitet i skolgångens längd för att göra
individanpassad undervisning möjlig,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av en god skolmiljö,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ROT-pengar till åtgärder för att
förbättra skolans fysiska miljö,1
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av kompetensutveckling
hos lärare och skolledning.
Stockholm den 25 januari 1994
Alwa Wennerlund (kds)
Rose-Marie Frebran (kds)
1 Yrkande 7 hänvisat till BoU