med anledning av prop. 1992/93:220 En ny läroplan och ett nytt betygssystem för grundskolan, sameskolan, specialskolan och den obligatoriska särskolan
Vi ställer oss bakom huvudtanken med det nya
betygssystem som föreslås i regeringens proposition
1992/93:220 En ny läroplan och ett nytt betygssystem för
grundskolan, sameskolan, specialskolan och den
obligatoriska särskolan. Ett mål- och kunskapsrelaterat
betygssystem har länge efterfrågats.
Vi tycker det är bra att både muntlig och skriftlig
information ges från och med slutet av det femte skolåret
och att det skall framgå av den skriftliga informationen om
eleven uppnått kravnivån i varje ämne. Vi tycker däremot
att det är märkligt om vårdnadshavaren skall kunna avsäga
sig rätten till skriftlig information. Enligt vår erfarenhet är
de flesta elever mycket angelägna om att få all den
information som bjuds. Om en elev vill ha skriftlig
information trots att föräldrarna tackar nej, anser vi att
eleven skall ha rätt att få denna information.
Vi har inget att invända mot den sexgradiga skalan A--
F som föreslås. Vi anser dock att det vore olyckligt om man
i en del skolor inte skulle ge betyg enligt denna skala förrän
i åk 9. Detta skulle kunna inträffa om t.ex. 51 % av
föräldrarna uttrycker önskemål om detta. Med tanke på att
eleverna i så fall skulle kunna utsättas för ett helt nytt
betygssystem först i och med att de får sitt slutbetyg, anser
vi det mycket olämpligt.
För att få en så likvärdig skola som möjligt bör man ha
ett rikstäckande betygssystem. Det är också onödigt att
skapa strid omkring betygen på det lokala planet. Ansvaret
för betygssystemets utformning bör ligga på regering och
riksdag.
Vi ansluter oss till propositionens intention att i
anslutning till kursplanerna ange tre kvalitativa nivåer för
gradering av elevernas kunskaper och att låta
mellanliggande nivåer utformas av läraren. Det blir en
kombination av nationellt fastställda kriterier och beprövad
erfarenhet som verkar rimlig.
Enligt vårt förmenande vore det naturliga att, efter den
skriftliga och muntliga informationen vid slutet av åk 5,
fr.o.m. slutet av åk 6 börja använda det betygssystem som
är föreslaget för slutbetyget i åk 9.
Detta innebär inte att det skulle vara nödvändigt att
fastställa tre kvalitativa nivåer nationellt för varje årskurs.
Det skulle i onödan binda upp den enskilda skolan eller
läraren. Läraren skulle utifrån sin beprövade erfarenhet
kunna fastställa kriterier för de olika nivåerna för att kunna
gradera elevernas kunskaper i sex betygssteg i anslutning till
den kurs han avsåg att hinna med under läsåret. Han skulle
då använda de nationellt utformade kvalitativa nivåerna för
åk 9 som modell för sitt betygsarbete.
Om den del av ett ämne som man tänker arbeta med
under ett läsår planeras utifrån kursplanen och betygsnivåer
utarbetas i nära samarbete med eleverna, kommer det att
leda till en ökad demokratisering av skolarbetet och till en
bättre förståelse för vad betygen innebär. Detta hjälper då
också eleverna att uppställa realistiska mål för sitt arbete
och att ta ett större ansvar. Betygen kommer då inte som en
överraskning i åk 9 utan eleverna kan i god tid få en
uppfattning om vad som kommer att krävas av dem för
slutbetygets olika nivåer och de får en realistisk möjlighet
att förbereda sig och förbättra sin kunskapsnivå inför
slutbetyget i åk 9.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett nytt betygssystem.
Stockholm den 5 oktober 1993
Ulf Björklund (kds)
Alwa Wennerlund (kds)