Segregeringen ökar i hela landet och av kända orsaker
går det fortare i storstadsområdena. I Göteborg har
skolpengssystemet betytt att de av den borgerliga
kommunledningen genomförda kommunala
indragningarna har fått stora negativa effekter. Skillnader i
kvaliteten på undervisningen mellan elever i olika områden
i staden har ökat, t ex. när det gäller stödundervisning till
elever med särskilda behov och antal lärarveckotimmar per
elev.
Stadskansliets utvärdering av skolpengssystemet i
Göteborg visar tydligt att den borgerliga skolpengen inte
har blivit någon succé i Göteborg. I höst hade 10 650 elever
i grundskolan möjlighet att välja skola. Av dessa var det
endast 194 som valde en annan kommunal skola i en annan
stadsdel och 435 elever som valde fristående skola. Detta
resultat bekräftar glädjande nog att föräldrarna och
eleverna i Göteborg slår vakt om grannskapsskolan.
I skolverkets rapport ''Val av skola'' visas också att
elever i hela landet inte anser att val av skola är en viktig
fråga, närhetsprincipen är självklar och ''det är viktigt att
alla barn går i samma skola''. Föräldrarna anser att det är
principiellt viktigt att kunna välja skola, idealet är om
eleverna får gå i den närmast belägna skolan, möjligheterna
att påverka skolan är viktiga och generell kvalitet är
viktigare än speciell inriktning eller profil.
Utvärderingen bekräftar att riksdagens beslut om en
centralstyrd garanterad skolpeng till de s.k. friskolorna
inneburit onödiga merkostnader för kommunen samtidigt
som nya orättvisor uppstått i fördelningen av pengarna
mellan olika skolor. Kommunens kostnader har i stort sett
sexdubblats mellan 1991 och 1993 från 8,3 till 45,1 mkr. I
genomsnitt höjs kommunens kostnad 6 000--7 000 kr/elev
vid en övergång till en fristående skola. I vissa stadsdelar
blir merkostnaden ännu större. Beräkningar visar att om de
kommunala skolorna skall uppnå samma resursnivå som de
fristående skolorna så krävs ett resurstillskott i
storleksordningen 110--140 mkr.
I Göteborg är läget nu så alarmerande att
Lärarförbundet anmält SDN-Kortedala till skolverket pga
att det inte finns en enda timme avsatt för extra
stödundervisning på Utmarks- och Talldungeskolan trots ett
stort behov. Römosseskolan har förlorat nio lärartjänster
vilket motsvarar en fjärdedel av personalen trots konstant
elevantal. Rannebergen Södra har fått 20 procent fler elever
i klasserna medan grupptimmarna har minskat med en
tredjdel. På Lövgärdesskolan har varje elev förlorat över 30
procent av sina lärarveckotimmar genom större klasser och
färre halvklasstimmar. Gårdstensskolan har fått 15 procent
fler elever i klasserna samtidigt som man fått skära ned på
stödundervisning och grupptimmar.
I Biskopsgården har den borgerliga ledningens
nedläggningsbeslut gällande Svartedalsskolan orsakat
häftiga protester bland elever och föräldrar. Klasser
kommer att splittras och många elever får lång väg till
skolan. Risken är då att elever och föräldrar väljer andra
skolor utanför stadsdelsnämndens område och utarmningen
av de befintliga skolorna och segregeringen ökar. Samtidigt
försvåras kommunens planering och möjligheten att göra
ekonomiskt försvarbara och rättvisa rationaliseringar.
Rätten att välja skola bland hemkommunens
grundskolor beslöt riksdagen om i juni 1991 på förslag av
den socialdemokratiska regeringen. Detta klargjordes
genom en ändring i skollagen. Det är inte bara närheten till
bostaden utan också kamratrelationer, skolans
arbetsformer etc. som är av betydelse för eleven.
Vi socialdemokrater är alltså i grunden positiva till att
stärka elevernas rätt att tillsammans med föräldrarna välja
skola.
Vårt alternativ till den borgerliga skolpengen bygger på
ett grundbidrag som kan följa med eleven om denna väljer
en skola utanför närområdet. De särskilda resurser som i
övrigt behövs skall vara knutna till den lokala skolan.
Kommunerna skall enligt vår uppfattning inrikta sitt
arbete på att de bästa skolorna skall utvecklas där barnen
bor. Det innebär att om elever och föräldrar väljer bort
skolan där man bor måste skolan och de lokala politikerna
fråga sig vad som är fel på skolan. Bristerna måste därefter
rättas till.
Genom enkäter, samtal och dialog med elever och
föräldrar kan en kontinuerlig analys göras av kvaliteten i
skolans undervisning. Formerna för föräldrarnas inflytande
och delaktighet i skolans verksamhet måste också utvecklas
genom föräldramedverkan och styrelser med driftansvar för
skolans verksamhet.
Stödet till de fristående skolorna måste anpassas till
lokala förhållanden som ju varierar i kommunerna och
också mellan landets kommuner.
Kommunerna är också de som bäst kan avgöra hur stort
stöd som skall utgå till de fristående skolornas verksamhet
som ju också varierar när det gäller inriktning,
förutsättningar och behov av stöd.
För att bli godkänd att bedriva skolverksamhet skall det
krävas ett ja både från skolverket och kommunen. De
ekonomiska villkoren bör vara likvärdiga för s k fristående
och kommunala skolor vid likvärdiga
utbildningsåtaganden. Kommunerna kan genom en
förhandling i varje enskilt fall hitta rätt nivå. Nivåerna
kommer att variera precis som de idag varierar mellan olika
kommunala skolor allt efter elevernas olika behov av stöd.
Vi socialdemokrater kräver bl.a. utifrån erfarenheterna
i Göteborg att skollagens bestämmelser om friskolor
ändras. De s.k. fristående skolorna skall istället ges bidrag
i förhållande till deras olika utbildningsåtaganden. Vi är
också kritiska till de elevavgifter som tas ut av privata skolor
eftersom de bidrar till att öka segregationen i samhället.
Förekomsten av elevavgifter bör därför leda till
motsvarande avdrag av det kommunala bidraget.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om friskolor,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring
av 6 och 7 §§ skollagen om friskolor i enlighet med vad som
anförts i motionen.
Stockholm den 24 januari 1994
Marianne Carlström (s)
Sten Östlund (s)
Inga-Britt Johansson (s)
Torgny Larsson (s)
Doris Håvik (s)
Jan Bergqvist (s)