Regeringen har i olika sammanhang framhållit småföretagens betydelse i vårt land. Det har konstaterats att det är i de små företagen som den stora utvecklingspotentialen finns, och det är där som många nya arbetstillfällen kan komma till stånd. I årets budgetproposition sägs bl a: ''Tillväxten och utvecklingen i näringslivet måste i hög grad komma från de små och medelstora företagen. Nya och små företag kan med rätta förutsättningar svara för en stor del av den innovativa kraften och tillväxtmöjligheterna''.
En lång rad åtgärder för att underlätta småföretagens utveckling har också föreslagits av regeringen och beslutats av riksdagen.
I rådande konjunkturläge går trots detta många småföretag på sparlåga, kanske mer än vad som är nödvändigt. Till detta bidrar ofta att företagaren saknar grundläggande företagarutbildning. Många har t ex inte nödvändig kunskap om ekonomisk redovisning, administration och personalfrågor. Man vet kanske inte heller hur man effektivt skall marknadsföra sina produkter. Rädslan för att vid expansion och ökad efterfrågan tappa kontrollen över företaget är vanlig. På frågan varför småföretagare inte tar del av det kursutbud som finns svarar man ofta att man inte har vare sig tid eller råd. Det är alldeles uppenbart att bristen på adekvat utbildning hos många småföretagare bromsar utvecklingen för ett stort antal företag.
Enligt vår mening finns det klara samhällsvinster att göra både på kort och på lång sikt om bristen i företagarkompetens, i varje fall till en del, kan avhjälpas med utbildnings- och arbetsmarknadspolitiska insatser.
För att småföretagare skall kunna ta del av utbildning måste vissa förutsättningar vara uppfyllda:
Företagaren måste kunna lösgöra sig från företaget, företagaren måste få ekonomiska möjligheter att delta i utbildningen och kursinnehållet måste vara anpassat till de individuella behoven.
Vikariepooler
För att företagaren under viss tid skall kunna frigöras för studier kan vikariepooler inrättas. Ett nära samarbete bör byggas upp mellan kommun (näringslivsenheten) och arbetsförmedling för att få väl fungerande vikariepooler. Poolerna kan förslagsvis anordnas som ALU-projekt. Eftersom det endast handlar om tillfälliga arbetsuppgifter, som inte senare skall ersättas med anställd arbetskraft, borde det kunna ske inom ramen för arbetslivsutveckling. Givetvis bör även andra möjligheter inom arbetsmarknadspolitiken kunna prövas.
Det ekonomiska stödet skulle med fördel kunna tillhandahållas i form av en motsvarighet till den ''utbildningscheck'' som regeringen föreslagit som ett led i kompetensutvecklingen för arbetslösa.
''Utvecklingscheckar'' bör enligt vår mening också kunna användas till kompetensutveckling för företagare som önskar genomgå företagarutbildning.
Utbildningschecken (företagarchecken) skall motsvara 20 veckors utbildning och kunna utnyttjas under en treårsperiod med start 1994/95. Checken skall kunna inlösas hos godkänd utbildningsanordnare som erbjuder den sökta utbildningen, individuellt anpassad till företagarens behov och förutsättningar.
Syftet med checken skall vara kompetensutveckling.
Vissa krav för att få det här stödet måste givetvis finnas: Företagets profil och utvecklingsmöjligheter bör översiktligt analyseras och beskrivas. Det bör upprättas en plan för den enskilde företagarens kompetensutveckling tillsammans med en utvecklingsplan för företaget. Utbildningsplanen blir då samtidigt ett kontrakt mellan företagaren och länsarbetsnämnden. Det bör ingå i utbildningsanordnarens uppgift att göra en uppföljning av företagets utveckling under utbildningstiden.
Eftersom detta är en ny och oprövad verksamhet bör den kunna inledas som ett försöksprojekt för några tusen småföretagare och förläggas till utvecklingssvaga regioner. Bergslagen och Norduppland bör lämpligen ingå i det inledande försöket.
En sådan här verksamhet skulle kunna innebära klara samhällsvinster både på kort och på lång sikt:
Meningsfulla objekt för ALU-arbete som minskar den öppna arbetslösheten. Ökad småföretagarkompetens som skapar förutsättningar för livskraftiga och utvecklingsbara företag och många nya arbetstillfällen.
De medel som åtgår till projektet bör kunna avsättas ur anslaget till arbetsmarknadspolitiska åtgärder (A 2).
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kompetensutveckling för småföretagare.
Rosa Östh (c)
Birger Andersson (c)