Vänsterpartiet föreslår åtgärder för en kvalitetssäkrad utbildning i Sverige. Partiets samlade utbildningspolitik är ett av flera politiska områden som genomsyras av en rättvis fördelningspolitik.
En ambition med vår utbildningspolitik som också måste framhållas är att få till stånd en attitydförändring i samhället då det gäller synen på utbildning. En attitydförändring efterlyses inte minst hos regeringen med dess nu förda utbildningspolitik som leder alltmer in i ett segregerat skolsystem.
Tyvärr är inte dagens marknadsekonomer så kunniga att de kan sätta ett värde på det som utbildningssektorn producerar. Länge nog har samhällets kostnader för utbildning satts upp på konsumtionskontot i stället för investerings- och kapitalkontot.
Vänsterpartiet eftersträvar en större allmän respekt för studier och då inte minst studier på grundskole- och gymnasienivå. Framöver vill vi se en skola med hög kvalitet likvärdig för varje enskild elev och med en resursstyrning som utgår från elevernas behov.
En sådan syn förutsätter att utbildningspolitiken för grundskolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen är samlad, även om de olika skolformerna har vissa skilda karaktärsdrag och riktar sig till människor i olika åldrar.
För grundskolans del innebär partiets ambitioner bl.a. att det inte längre räcker med att alla elever får nödvändiga vardags- och baskunskaper för att kunna klara sig hjälpligt i samhället. Skolan skall verka för att eleverna själva skall kunna bestämma sina mål i tillvaron, ta ansvar över sina egna liv och vidga sin världsbild och öka sin handlingsfrihet.
Ett demokratiskt arbetssätt, ökade insatser för jämställdhet samt en god arbetsmiljö är inslag som främjar Vänsterpartiets ambitioner för att höja kvaliteten i den svenska skolan. Mot denna bakgrund måste de nedskärningar som nu drabbar skolorna ute i kommunerna stoppas.
Risken är överhängande att vi i Sverige får ett alltmer segregerat och segregerande skolsystem. Det är inte ovanligt med 40--50-procentiga nedskärningar i kommunerna inom barnomsorg och skola. Skolor läggs ner och lärare varslas om uppsägning.
Situationen rimmar illa med regeringens tal om Europas bästa skola och rätten att välja skola. Alltmer kommer möjligheten att välja en bra skola att avgöras av plånbokens tjocklek, inte minst när olika avgifter tillåts tas ut inom ungdomsskolan.
Vänsterpartiet vill skapa en god skola som präglas av trygghet och god miljö. Detta kräver nationella satsningar och att det tas ett tydligt nationellt ansvar för skolan. Vänsterpartiet motsatte sig att statens bidrag till skolan skulle ingå i den säck av statsbidrag som betalas ut till kommunerna. Vi menade då som nu att ett sektorsbidrag till skolan tydliggör det nationella ansvaret för en likvärdig skola utan att på något sätt förta kommunernas möjligheter till olika prioriteringar.
Riksdagen bör ge regeringen till känna att sektorsbidraget till skolan återinförs.
I olika rapporter beskrivs numera hur den psykosociala arbetsmiljön i skolorna försämras. Skolsköterskor, kuratorer och skolpsykologer får allt fler elever på sin lott. I flera fall görs besparingar genom att klasser tillåts växa långt över vad som är pedagogiskt försvarbart.
Andelen kulturinslag i skolan har under flera år minskat. Vänsterpartiet anslår därför i annan motion, Om allmän kulturpolitik, 12 miljoner kronor till en satsning på Kultur i skolan.
Det är självfallet så att den oro som präglar samhället också påverkar elevernas vardag och deras skolarbete. Vi vet t.ex. att 20 procent av alla barn bor med bara en av sina föräldrar. Att i detta läge gå ut och kräva att barnen skall ha fler läxor tycker vi vittnar om en sällan sedd oförmåga att sätta sig in i barns vardag. Självständigt arbete kan utvecklas helt suveränt, utan att man för den skull behöver ta till läxor. Det handlar om hur undervisningen och skoldagen läggs upp.
Väljer skolan eller klassen ett mera undersökande arbetssätt så ger detta automatiskt vinster i form av erfarenheter av självständigt arbete. Att välja undersökande arbetssätt är enligt vår mening också ett sätt att tidigt introducera barn och ungdomar till vidare studier. Förhoppningsvis kan detta också i viss mån leda till att den sociala snedrekryteringen till högskolan korrigeras något.
Vänsterpartiet vill skapa en skola där nyfikenhet, erfarenheter, önskningar och drömmar tas till vara hos barnen. Detta kräver en harmonisk skola. En skola som präglas av en relativt lugn psykosocial miljö.
Därför menar vi att klasstorlekarna i grundskolan inte bör överstiga 25 elever. Åtgärden är ekonomiskt försvarbar om man betraktar barn och ungdomars skolgång som en investering för framtiden. Både för dem själva och samhället i stort. Vidare måste det betraktas som samhällsekonomiskt slöseri att slänga ut lärare i arbetslöshet efter att de genomgått en förhållandevis dyr utbildning. Arbetslösa lärare är dyra i sig och marknadstänkandet måste bort från skolan.
Vänsterpartiet anser att det rådande läget i kommunernas skolor motiverar att riksdagen nu begär en miniminivå för övriga sociala resurser till skolan.
Riksdagen bör alltså hos regeringen begära förslag om hur en rimlig standard av skolans kringresurser skall kunna garanteras. Här kan olika konstruktioner tänkas. Exempelvis skulle det sektorsbidrag vi förordat kunna inbegripa en viss del som stöd för kommunernas kostnader för t.ex. skolpsykologer och skolhälsovård. Vidare bör sanktionsmöjligheter övervägas i det fall en kommun inte inrättar en godtagbar standard avseende kringresurser av den art vi tidigare nämnt.
En fri, likvärdig och allmän skola
I dag har vi nioårig skolplikt i Sverige. Denna skolplikt är formellt reglerad, men i praktiken har vi en 12-årig skolplikt eftersom de allra flesta ungdomar går vidare till treårig gymnasieutbildning.
Mot plikter skall också rättigheter svara. Detta gäller inte minst barn och ungdomar. Därför har vi i olika sammanhang lagt förslag som syftar till ett verkligt demokratiskt inflytande för eleverna och deras skolvardag. Ofta uttrycks den rättighet som skall svara upp mot plikten som att vi skall ha en likvärdig skola. Inget politiskt parti har hittills ställt sig mot denna målsättning. Dock varierar viljan att verkligen substantiellt nå en likvärdig skola.
Vänsterpartiet ser det som en av de allra viktigaste skolpolitiska uppgifterna att ta itu med frågan om elevernas medinflytande. Som ett led i detta arbete måste en del orättvisor och segregationsskapande faktorer inom skolan åtgärdas.
Privatiseringens spår inom ungdomsskolesektorn förskräcker. De så kallde fristående skolorna och skolpengen har redan lett till ökad segregation. I dag kan vi se hur elever i kommunala skolor måste gå ut i demonstrationer för att få behålla sin skola. Detta samtidigt som andra kommunala och privata skolor överkompenseras inom en och samma kommun. Denna situation härrör sig från den nedskärningspolitik som regeringen för gentemot kommunerna. Men det handlar också om den överkompensation de fristående skolorna får genom riksdagsbeslutet om bidrag på 85 procent av genomsnittlig elevkostnad.
Vänsterpartiet har kraftigt kritiserat denna statiska regel och menat att medlen till skolan skall utgå från elevernas behov. Vidare skall inte schabloniserade ersättningsnivåer få gå ut över elevers rätt att välja skola i närheten där de bor, den s.k. grannskapsprincipen.
Då det nu också visat sig att skolpengen de facto slår sönder möjligheten för syskon att välja samma skola så finner vi anledning att föreslå vissa korrigeringar.
För det första bör regeln om 85-procentsnivån helt tas bort. Alternativt bör nivån sänkas till 70 procent. Vidare bör alla skolor som skall svara upp till den nya läroplanen och skolpliktens uppfyllande ha lika skyldigheter då det gäller skolhälsovård. De skall också ha samma skyldigheter då det gäller att ta emot barn med olika handikapp. Därutöver bör de ge en fri skollunch varje dag som motsvarar 1/3 av dagens näringsbehov. Läromedlen skall också vara fria i den obligatoriska skolan. Detta innefattar allt undervisningsmaterial, alltså även materiel för de estetiska ämnena.
I annan motion (om brister i sekretesskydd för elever i friskolan) kräver Vänsterpartiet att sekretesslagen ändras så att även lärare i friskolorna omfattas av sekretesslagen.
1 miljard till ROT-program för bättre arbetsmiljö i skolan
Riksdagen har nyligen fattat beslut om nya läroplaner för grundskolan, särskolan, komvux och gymnasieskolan. En förhållandevis stor reformering för skolans del har dock skett i olika etapper under de senaste fem åren. Olika mål för skolans verksamhet har debatterats och slutligen gått till beslut.
Riksdagen har uttalat sig i en rad olika frågor och ställt krav på skolan. När kommunerna fick ett större ansvar för skolans verksamhet 1989, så beslöt också riksdagen att det fanns fog för att ge stöd till arbetsmiljösatsningar i skolan, för att öka förutsättningarna för skolan att klara av de beslut statsmakten hade tagit. Kommunerna fick statsbidrag för att åtgärda arbetsmiljön i skolorna. Vänsterpartiet och Socialdemokraterna drev tillsammans igenom denna linje.
Nu vill vi gå vidare på denna linje. Det är vår bestämda uppfattning att både den fysiska och psykiska arbetsmiljön i skolorna generellt är undermålig. Olika rapporter från myndigheter och direkt från verksamheten vittnar om en många gånger mycket allvarlig situation. Allergier ökar beroende på för dåliga ventilationsanläggningar, mögel och fuktangrepp. Bullernivåer över det acceptabla förekommer eftersom många lokaler är felaktigt utformade.
En annan omedelbart god effekt av arbetsmiljöåtgärder i form av reparation, nybyggnad, ombyggnad och tillbyggnad är att det ger nya jobb inom byggsektor och hos underleverantörer. Vi föreslår därför att ett program för bättre arbetsmiljö i skolan upprättas. Ramen för programmet kan under kommande budgetår sättas till 3 miljarder kronor. Statsbidragen bör uppgå till 33 % av investeringskostnaden, vilket innebär en kostnad för staten om 1 miljard kronor. Medel för dessa åtgärder tas upp i vänsterpartiets finansmotion.
Höj kvaliteten på skolans utrustning
Som ett led i vänsterpartiets arbete för den goda skolan vill vi också förbättra utrustningsstandarden. Den påverkar direkt möjligheterna att söka nya undervisningsvägar genom att t.ex. utnyttja ny medieteknik. Till utrustningsstandard hör också enligt vår mening fysiologiskt riktigt utformade arbetsstolar, bord, hörselsslingor, bänkar etc.
Undersökningar har visat att många skolor har ekonomiska problem med att kunna skaffa undervisningsmateriel som är modernt och uppdaterat, särskilt gäller detta undervisningen i olika yrkesförberedande program i gymnasieskolan.
Riksdagen bör besluta om ett särskilt statsbidrag om 250 miljoner kronor för budgetåret 1994/95 till utrustning i skolan.
Förstärkta insatser för elever med handikapp
Vänsterpartiet har under en rad av år föreslagit förstärkta insatser för elever med handikapp. Kunskap, kompetens, assistans och delaktighet avgör i väldigt många fall skolans tillgänglighet för elever med handikapp. Detta avgör i sin tur hur pass diskriminerande den handikappade elevens skolsituation blir. Det kan t.ex. handla om den faktiska möjligheten att välja skola inom den kommunala skolorganisationen.
Behoven är enligt vår mening inte på något sätt tillgodosedda i dag. Inom SIH (Statens institut för handikappfrågor i skolan) finns för närvarande 25,5 konsulenter för ca 3 200 rörelsehindrade elever i grund- och gymnasieskola. Det innebär 125 elever per konsulent. För ca 1 000 synskadade elever finns det 35 konsulenter för nyss nämnda skolformer. Det blir ca 30 elever per konsulent. Det finns signaler som visar på liknande och i vissa fall värre situationer då det gäller elever med mer dolda handikapp.
I sammanhanget vill vi också belysa särskoleelevernas situation. För särskolans ca 4 000 elever med ett, eller ofta flera, tilläggshandikapp utöver begåvningshandikappet finns nu 10 konsulenter -- dvs. 400 elever per konsulent. Detta är en situation som vänsterpartiet inte kan acceptera. SIH har begärt 21,7 miljoner kronor för att möta behoven inom särskolan. Regeringen föreslår 6,6 miljoner kronor och menar att SIH:s resurser skall utgöra ett komplement till och inte ersättning för det stöd som skolhuvudmannen skall erbjuda. Enligt vår mening handlar det om både kompetens och ekonomi.
Elever med ett eller flera handikapp vid sidan av t.ex. ett begåvningshandikapp har en komplicerad inlärningssituation. Här finns inga standardlösningar utan här krävs god specialpedagogisk kompetens med lång erfarenhet för att finna de rätta insatserna för varje elev. Det handlar alltså om insatser av såväl pedagogisk karaktär, i form av läromedel och hjälpmedel, som åtgärder i den fysiska skolmiljön. Lärare och skolledning måste få hjälp och stöd att ta till sig samlad kompetens. Information och kunskap måste spridas om den forskningsverksamhet och utvecklingsverksamhet som bedrivs inom relevanta områden.
Det säger sig självt att en enskild skola, rektorsområde eller i vissa fall skolorganisation inte kan besitta all erfoderlig kompetens. Rimligen bör det vara ett statligt ansvar att skapa förutsättningar för den enskilda elevens maximala utveckling.
Mot bakgrund av vad vi nu anfört bör 50 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit anslås till stöd för handikappade elever.
Frivillig sommargymnasieverksamhet
En viss kritik har riktats mot att skolan står tom under sommaruppehållet. Det har menats att denna situation innebär ett dåligt utnyttjande av gjorda kapitalinvesteringar.
Nu är ju inte skolan någon fabrik där man ställer om produktionen hur som helst. Vi menar dock att det finns ett visst fog i kritiken och tycker att det vore bra om skolan på ett naturligt sätt kunde nyttjas under del av sommaruppehållet.
En försöksverksamhet med viss verksamhet under en begränsad tid av sommaruppehållet bör initieras. En verksamhet liknande det sommaruniversitet som föreslås på högskolorna skulle också gymnasieskolor kunna ha.
Sommarverksamheten skulle kunna tjäna som en introduktion för elever som gått ur grundskolan och står inför sitt första gymnasieår kommande höst. Verksamheten skulle också vara öppen för elever från grundskolans tidigare årskurser som av nyfikenhet eller annan god drivkraft vill få en inblick i gymnasieskolan.
Självfallet skall också gymnasieelever kunna gå på ''sommargymnasium''. Verksamheten kan säkert utvecklas på många olika sätt och till och med vända sig till föräldrar och andra vuxna som känner bildningslust.
På sikt skulle sommargymnasieverksamheten kunna fungera som del av feriearbete för ungdomar.
Riksdagen bör anvisa medel för försöksverksamhet med sommargymnasieverksamhet. Vi beräknar 100 miljoner kronor för detta ändamål under budgetåret 1994/95.
Lärarnas meriteringsgrund
I fjolårets budgetproposition föreslog föredragande statsråd att den gällande meritvärderingsförordningen för lärare skulle tas bort. Vänsterpartiet protesterade mot detta och menade att argumentationen icke höll. Regeringen hänvisade till EES-avtalet och de pågående förhandlingarna om EU-medlemskap.
Vänsterpartiet menar att frågan om lärarnas meritvärderingsförordnings överensstämmelse med EES- avtalet kan få prövas av avtal då det handlar om lärares rättsskydd vid anställning.
Regeringens argument om den pågående EU- förhandlingen avvisar vi eftersom det ännu inte föreligger något förhandlingsresultat.
Mot bakgrund av ovanstående resonemang och det faktum att situationen inte ändrats sedan förra våren, står vänsterpartiet fast vid att meritvärderingsförordningen bör återinföras.
Hemspråksundervisning
Regeringen föreslår i årets budgetproposition att invandrarelevernas rätt till hemspråksundervisning skall begränsas till högst sju år. Förslaget är inget annat än en eftergift för de politiska krafter som söker misstänkliggöra undervisning för invandrare över huvud taget. Därutöver är det helt klart en del av regeringens nedskärningspolitik mot kommunerna.
Regeringen föreslår att anslaget för hemspråksundervisning skärs ner med 120 miljoner kronor. Vänsterpartiet avvisar detta förslag.
Nedskärningen av hemspråksundervisningen vilar inte på några som helst pedagogiska grunder. Det strider mot modern språkforskning som kan uppvisa ett klart positivt samband mellan språkutveckling och språkidentifikation i svenska och hög kompetens inom hemspråket.
Förslaget rimmar dessutom illa med den övergripande utbildningspolitiska målsättning som riksdagen ställt sig bakom -- vikten av att stärka språkens ställning i skolan -- och vi kan inte heller inse på vilka grunder gränsen för utbildning begränsas till just sju år.
Inget talar för att invandrareleverna uppnår aktiv tvåspråkighet på just sju år. Om sju år är en magisk gräns för språkutveckling så skulle ju svenskundervisningen också kunna begränsas till sju år. Jämförelsen visar orimligheten och den bristande logiken i regeringsförslaget. Vänsterpartiet avvisar därför regeringens förslag och återför 120 miljoner kronor till kommunerna. I annan motion (om invandrarpolitiken) redogör vänsterpartiet utförligare för sin syn på hemspråksundervisningen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återinförande av sektorsbidrag för skolan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om klasstorlek,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en miniminivå för övriga sociala resurser till skolan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sanktionsmöjligheter mot kommuner som inte har en godtagbar standard på sina sociala kringresurser,
5. att riksdagen belutar om sådan ändring i skollagen att regeln om 85-procentsnivån tas bort,
6. att riksdagen -- om yrkande 5 avslås -- beslutar om sådan ändring i skollagen att nivån på statsbidraget till fristående skolor sänks till 70 %,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla skolor skall ha lika skyldigheter då det gäller skolhälsovård,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla skolor skall ha lika skyldigheter då det gäller plats för barn med handikapp,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla skolor skall ha lika skyldigheter då det gäller fri skollunch,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla skolor skall ha lika skyldigheter då det gäller fria läromedel,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmiljöåtgärder för skolan,
12. att riksdagen på nytt anslag Särskilt statsbidrag för utrustning i skolan för budgetåret 1994/95 anslår 250 000 000 kr för att höja kvaliteten på skolans utrustning enligt vad i motionen anförts,
13. att riksdagen till Statens institut för handikappfrågor i skolan för budgetåret 1994/95 anvisar 50 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit till stöd för handikappade elever,
14. att riksdagen på nytt anslag för budgetåret 1994/95 anvisar 100 000 000 kr till försöksverksamhet med sommargymnasium,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att meritvärderingsförordningen bör återinföras,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hemspråksundervisningen.
Stockholm den 24 januari 1994 Gudrun Schyman (v) Bertil Måbrink (v) Eva Zetterberg (v) Rolf L Nilson (v) Lars Werner (v) Berith Eriksson (v) Björn Samuelson (v)