Barn- och ungdomskunskap
I 1962 års läroplan bestämde man att både pojkar och flickor skulle ha undervisning i ämnet barnavård, 10 timmar. I läroplanen 1969 bytte ämnet namn till barnkunskap och tilldelades 20 timmar. Till idag har man arbetat efter Lgr 80 där ämnet har 40 timmar.
I Läroplanskommitténs förslag till ny läroplan och nya kursplaner fick barnkunskapen ett ökat antal obligatoriska timmar. Ämnet bytte dessutom namn till barn- och ungdomskunskap; därmed markerades att ämnet fått en ny inriktning.
Genom större intresse för barn och en utökad forskning kring barn och ungdomar har vi fått en förändrad syn på barndomens betydelse i människans utveckling. Det nya ämnet barn- och ungdomskunskaps huvudsakliga uppgift blev just att förmedla barn- och ungdomspsykologi utifrån eleven själv.
Den successiva ökningen av timantalet har naturligtvis berott på den förändrade samhällsbilden och att familjens situation förändrats. Mycket av det man tidigare lärde i hemmet, lär man sig nu i skolan. Kunskapsförmedlingen mor till dotter har i vår samhällsstruktur brutits och är ej heller längre adekvat. Vi har fått en ökad jämställdhet mellan kvinnor och män. Att ha omsorg om barn är inte längre något enbart för kvinnor.
Ämnet barn- och ungdomskunskap handlar idag inte om att bada dockor. Det finns en tydlig inriktning på att man vill kunna ge ungdomar en möjlighet att i skolan tala om sig själva och öka kunskapen om den egna och andras livssituation.
Dessvärre har regeringen i sitt förslag till ny läroplan för grundskolan etc. i proposition 1992/93:220 inte låtit ämnet barn- och ungdomskunskap få någon egen kursplan och inte heller har någon tid tilldelats på timplanen. Jag anser att det är beklagligt.
Istället anför ansvarigt statsråd att barn- och ungdomskunskapsämnets föreslagna innehåll på lämpligt sätt skall inarbetas i övriga kursplaner. När det gäller undervisningen i sex- och samlevnadsfrågor har regeringen däremot ansett att de skall tillhöra de ämnesövergripande kunskapsområdena. Skolverket skall därför få i uppdrag att stödja skolorna med kommentar- och referensmaterial inom detta område.
Trots att de flesta ungdomar idag mår bra finns det en del tecken på att allt inte står riktigt rätt till bland våra ungdomar -- främlingsfientligheten som breder ut sig, stort antal mobbningsfall, alltför många som drabbas av anorexi, en ökad självmordsfrekvens m.m. Jag anser därför att det är viktigt att eleverna får möjlighet att vidga sina kunskaper både om sig själva och andra människor för att få en stabil grund inför vuxenlivet.
I Läroplanskommitténs förslag till ny kursplan för barn- och ungdomskunskap föreslås att ämnet skall ''bidra till att eleven skaffar sig kunskaper om sin egen och andras utveckling och behov. Ämnet skall stödja tonåringens utveckling, stärka identiteten och bidra till att skapa tilltro till den egna sociala förmågan. Undervisningen skall ge förutsättningar för att kunna möta och respektera människor med olika värderingar och ursprung, ge kunskaper om samlevnadsfrågor och därigenom främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Frågor om framtid, studier och arbete skall också vara en del av ämnet''.
För att göra det möjligt för lärare och elever att närma sig dessa viktiga frågor, anser jag att dessa bör göras till ett ämnesövergripande kunskapsområde med den övergripande målsättning som anförts av Läroplanskommittén. Skolverket bör därför få i uppdrag att stödja de lärare som inom sina respektive ämnen skall ta upp ovan nämnda frågor. Skolverket bör utforma kommentar- och referensmaterial inom detta ämnesövergripande kunskapsområde på samma sätt som regeringen föreslår skall ske med sex- och samlevnadsfrågorna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att göra barn- och ungdomskunskapen till ett ämnesövergripande kunskapsområde med den övergripande målsättning som anförts av Läroplanskommittén,
2. att Skolverket får i uppdrag att utforma kommentar- och referensmaterial som stöd för de lärare som inom sina respektive ämnen skall ta upp frågor kring barn- och ungdomskunskap.
Stockholm den 6 oktober 1993 Barbro Westerholm (fp)