I förslaget till ny läroplan för grundskolan betonas starkt att svensk skola i dag måste förbereda ungdomen för ett liv i ''en gränslös värld'' präglad av ''stark internationalisering'' samtidigt som det framhålls att ''Sverige sedan länge är ett invandrarland'' -- ett förhållande som är mer accentuerat än tidigare. Sverige kan därför utan tvekan karakteriseras som ''ett mångkulturellt samhälle''. En av de slutsatser som regeringen drar av dessa faktiska förhållanden är att vårt land genom de många flyktingarna och invandrarna, där ''alltfler kommer också från avlägsna länder'' får sitt eget kulturella liv berikat. ''Det vidgar och berikar barns och ungdomars perspektiv. Det svenska samhället bör dock eftersträva att bättre än hittills tillvarata och dra nytta av den tillgång som invandrares annorlunda kunskaper och erfarenheter utgör.''
Utifrån dessa utgångspunkter är det helt följdriktigt att ett av de utmärkande dragen för de lagda förslagen är att undervisningen i svenska och främmande språk för de barn som har svenska som modersmål kraftigt förstärks och att målen sätts högt.
Det ter sig då motsägelsefullt att när det gäller undervisningen i svenska som andraspråk (Sv 2) för invandrarbarn så föreslås en försvagning av villkoren för denna undervisning. Detta kommer tyvärr att få negativa effekter för Sv 2. Det gäller såväl för dess ställning ute i det kommunala skolväsendet som för lärarutbildningen och forskningen i ämnet.
Läroplanskommittén tog i sitt slutbetänkande ''Kursplaner för grundskolan'' upp Sv 2 till behandling. Sv 2 betraktades där som ett särskilt, självständigt ämne vilket markerades genom en egen kursplan som angav undervisningens syfte, formulerade dess mål och redovisade de grundläggande principerna för undervisningen. I detta fall gäller det ett mycket speciellt ämne med dess annorlunda förutsättningar jämfört med undervisningen i svenska för barn med detta språk som modersmål.
Kommittén tog fasta på den gynnsamma utveckling som präglat undervisningen i Sv 2 sedan början av 80-talet. Forskning och lärarutbildning i ämnet har gett en status som satt goda spår i undervisningen ute i skolorna -- även om mycket ännu återstår att göra. Därför möttes Läroplanskommitténs förslag med tillfredsställelse av dem som till vardags arbetar med Sv 2 som lärare, lärarutbildare och forskare.
Propositionen går emot Läroplanskommittén och berövar Sv 2 ställningen som självständigt skolämne och menar att ''någon kursplan i ämnet bör inte fastställas''. Detta innebär en radikalt förändrad syn -- till det sämre. Förslaget motiveras med ''de svårigheter som är förknippade med att tillämpa den valda strukturen på kursplaner''. Det går inte att lägga samma slags utvärderingsmallar och betygsättningskriterier i åk 5 och åk 9 på Sv 2 som i andra ämnen. Men det är enligt vår mening inget motiv för att slopa kursplan för Sv 2.
Att ett skolämne har en självständig plats i läroplanen och en egen kursplan är av avgörande betydelse för dess position på olika nivåer i utbildningssamhället. Det betyder ett helt annat utgångsläge vid skolarbetets planering i kommunerna. Det ger högskolor och universitet underlag för att kunna och våga utbilda lärare i ämnet.
I dagens debattläge kring den svenska invandrarpolitiken ger propositionen helt felaktiga signaler och för dessutom fram en annan målsättning än den som Läroplanskommittén föreslagit. Dess målskrivning var formulerad så ''att utveckla en språklig säkerhet för att kunna vilja och våga använda svenska språket i olika sammanhang och därmed använda det som ett förstaspråk''.
Statsrådet anger nu att syftet med undervisningen i Sv 2 ''är att ge elever med annat modersmål än svenska sådana kunskaper att de så snart som möjligt kan övergå till den reguljära undervisningen i svenska''. Vi befarar att det kan leda till att kommunerna i förtid placerar invandrarelever i den vanliga undervisningen i svenska.
Göteborgs universitet vänder sig med skärpa mot tanken att syftet med undervisningen i Sv 2 skulle vara att så snart som möjligt kunna föra över invandrarelever från Sv 2 till den vanliga undervisningen i svenska för majoritetselever: ''Denna målsättning har under de gångna decennierna varit ödesdiger för minoritetselevernas andraspråksinlärning. -- -- -- De har utlovats en med svenska majoritetsbarn och -ungdomar jämlik utbildning så att de skall kunna leva och verka i det svenska samhället på samma villkor som elever vilka har svenska som modersmål. Detta mål är realistiskt att uppnå om minoritetseleverna ges möjlighet att lära sig sitt andraspråk svenska på sina egna villkor och inte på de villkor som gäller för dem som har svenska som modersmål.'' Vi delar denna uppfattning.
Om denna målsättning överges riskerar vi att inom kort få en generation unga invandrare som språkligt är allvarligt handikappade. Detta leder till en social situation som innebär stora problem för ungdomarna och för hela samhället. Oroande tecken finns redan: Höga arbetslöshetstal jämfört med majoritetsungdomarna, gängbildning, våld, etc.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om målsättningen för svenska som andraspråk,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att svenska som andraspråk får en självständig ställning och en egen kursplan.
Stockholm den 6 oktober 1993 Ingela Mårtensson (fp) Kenth Skårvik (fp)