Det finns idag ca 11 800 barn och ungdomar som inte kan gå i grundskola och gymnasieskola därför att de är psykiskt utvecklingsstörda. Dessa elever går i särskolan.
I nuvarande timplaner för särskolan har praktisk arbetslivsorientering ingen avsatt tid, utan bedrivs på tid som finns för andra ämnen. För eleverna i särskolan utgör denna tid för närvarande 36 veckors praktisk arbetslivsorientering, huvudsakligen förlagd till årskurserna 9 och 10.
I regeringens proposition 1992/93:220 finns inte heller någon särskild tid avsatt för arbetslivsorientering. Däremot uttrycks det tydligt att rektorn har ett ansvar för att eleverna få konkreta erfarenheter av betydelse för deras val av fortsatt utbildning och yrkesinriktning. Tyvärr nämns inte detta bland målen för elever i grundsärskolan, vilket är beklagligt.
De elever som går i grundsärskolan har pga sitt handikapp ett oerhört stort behov av att få kunskap och erfarenhet av vad det innebär att vara ute i arbetslivet. Kunskapen om olika yrken och arbetsmiljöer är grundläggande för att eleverna skall kunna klara sig i vuxenlivet.
Det är vidare viktigt att de genom skolan får kunskap och erfarenhet av olika utbildningar efter grundsärskolan. Skolan har också en uppgift när det gäller att göra eleverna medvetna om sina egna intressen och möjligheter till fortsatta studier och yrkesutbildning.
Därför bör eleverna på grundsärskolan genom praktik få kunskap och träning i att arbeta utanför skolan efter egen förmåga.
För att tydligt markera vikten av dessa inslag i undervisningen för de elever som går i grundsärskolan föreslår jag att dessa skrivs in bland de mål som eleven skall uppnå efter genomgången grundsärskola.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om grundsärskolan.
Stockholm den 6 oktober 1993 Karin Pilsäter (fp)