med anledning av prop. 1992/93:220 En ny läroplan och ett nytt betygssystem för grundskolan, sameskolan, specialskolan och den obligatoriska särskolan
''Det är viktigt att alla elever i grundskolan och
motsvarande skolformer får möjlighet att skaffa en
gemensam kunskapsbas.'' står det i propositionen om
grundskolans nya läroplan (s. 64). Det står vidare att skälet
till att regeringen föreslår en av riksdagen fastställd timplan
hänger samman med den vikt regeringen lägger vid
skollagens likvärdighetsmål.
Detta är och bör även i fortsättningen vara ett av de
viktigaste målen för den svenska skolan. Många som är
verksamma inom skolan anser att verksamhet som enbart
styrs genom mål tyvärr inte kommer att kunna garantera en
likvärdig utbildningsstandard i landet.
Läroplansdirektiven innehöll en klart uttryckt
viljeinriktning mot ett garanterat minimiantal timmar för
varje ämne som regeringen i propositionen frångått utan
närmare motivering.
Bild, hemkunskap, idrott och hälsa, musik och slöjd
föreslås till exempel av regeringen utgöra ett block. De
kunskaper och färdigheter som eleverna skall få i dessa
ämnen är dock vitt skilda och ämnena kan inte
karakteriseras som typiska blockämnen. Erfarenheter visar
att vissa ämnen missgynnas av en konstruktion med
blockundervisning. Det finns vidare farhågor om att
regeringens förslag på ett olyckligt sätt skulle kunna skapa
konfliker mellan de olika ämnena.
Propositionen innehåller sex exempel på olika
timfördelning. I fyra av dessa har hemkunskap endast
erhållit 80 klocktimmar, vilket innebär en minskning med
32 timmar jämfört med Lgr 80, och är en större procentuell
minskning än vad blocket som helhet föreslås få. Detta visar
tydligt hur hemkunskapens ställning i skolan riskerar att
försvagas vilket vore olyckligt. Hemkunskap är det enda
praktiskt-estetiska ämnet som inte finns i gymnasiet.
Under rubriken ''En värld att vårda'' skriver regeringen
att det gäller att ge eleverna kunskaper och perspektiv som
ger dem möjligheter både att ta ett ansvar för det de själva
direkt kan påverka genom till exempel konsumtions- och
levnadsvanor (s. 9).
Det ökande varu- och mediautbudet gör att det är svårt
att vara konsument i dag, och det är viktigt att skolan ger de
unga redskap för att hantera det stora informationsutbudet.
Här fyller hemkunskapen en viktig roll.
Hemkunskapen förbereder även barn och ungdomar för
ett jämställt liv genom att de i undervisningen samarbetar
och tar ansvar för arbetsuppgifter de nu och senare kommer
att möta i livet. Betydelsen av de praktiska erfarenheter
som eleven tillägnar sig i hemkunskapen får heller inte
underskattas.
Med anledning av ovanstående är det viktigt att
hemkunskapens ställning i skolan bibehålls eller allra helst
förstärks. Därför bör de olika ämnena inom det praktiskt-
estetiska blocket garanteras en minsta undervisningstid
inom ramen för den totala minimitiden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om garanterad minsta
undervisningstid för hemkunskap och de övriga praktiskt-
estetiska ämnena.
Stockholm den 6 oktober 1993
Fanny Rizell (kds)
Harry Staaf (kds)