I regeringens i juni 1993 framlagda proposition om ny läroplan för grundskolan, sameskolan, specialskolan och den obligatoriska särskolan tonas det globala perspektivet ner jämfört med gällande läroplan.
Som exempel kan nämnas att Sveriges internationella åtaganden i form av konventioner och rekommendationer inte föreslås ingå i den nya läroplanen då dessa dokument i enlighet med Läroplanskommitténs förslag ges förordningskaraktär. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, konventionen om barnets rättigheter, rekommendationen om utbildning för internationell förståelse, samarbete, fred, undervisning om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, deklarationen och rekommendationerna om undervisning i miljöfrågor samt UNESCO:s handlingsplan för undervisning om mänskliga rättigheter och demokrati (1993) föreslås således inte ingå i läroplanen.
Att internationella konventioner och rekommendationer som berör undervisningsområdet inte tas med i läroplanen förefaller märkligt särskilt mot bakgrund av att man i propositionen påpekar att läro- och kursplaner har dessa överenskommelser som utgångspunkt. Regeringen föreslår i stället att ''de på annat lämpligt sätt skall göras tillgängliga för och kända i skolorna'' (s. 48, prop. 220), vilket inte alls ger dem den tyngd de får om de finns upptagna i läroplanen.
I propositionen anges att skolans undervisning bl a skall präglas av internationalisering. En sida i prop. 1992/93:220 ägnas åt exemplifiering av det internationella perspektivet som anges behöva inrymma språk, den egna kulturen, de nordiska grannländerna och Europa. Tredje världen nämns inte. Begreppet internationalisering behandlas som om det inte längre gäller i ett globalt perspektiv. I läroplanen beskrivs enbart en europeisk dimension. Sveriges bistånds- och solidaritetspolitik nämns överhuvudtaget inte.
Skolan måste fortsatt bidra till internationell förståelse och solidaritet med fattiga och förtryckta. Innebörden av internationalisering är för snäv i läroplansförslaget.
Undervisningen om tredje världen och de globala sambanden riskerar således att fr o m hösten 1994 minska betydligt i grundskolan. En minskad undervisning om tredje världen och det globala perspektivet kan på sikt leda till ett minskat intresse för bistånds- och solidaritetsfrågor.
I den nu gällande läroplanen anges att ''skolan måste göra aktiva insatser för att eleverna skall förstå utvecklingsländernas problem och vårt beroende av dessa länder.'' Den grundtesen saknas helt i den nu föreliggande propositionen. Sammanfattningsvis innebär propositionens förslag till läroplan jämfört med den nuvarande en betydande nedtoning av de globala frågorna och solidaritetsaspekten.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att betoningen av de globala frågorna får samma utrymme som tidigare i den nu föreslagna läroplanen för grundskolan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sveriges långa tradition av solidaritet och bistånd med tredje världen bör komma till uttryck i den nu föreslagna läroplanen.
Stockholm den 6 oktober 1993 Margareta Viklund (kds)