med anledning av prop. 1992/93:220 En ny läroplan och ett nytt betygssystem för grundskolan, sameskolan, specialskolan och den obligatoriska särskolan
Förstärkning av svenska som andraspråk
Andelen elever med invandrarbakgrund ökar både i
grundskolan och på gymnasiet. Denna grupp är heterogen
både vad gäller språk-, kultur- och skolbakgrund, vilket
ställer stora krav på skolornas förmåga till
individanpassning. De särskilda problem dessa elever kan
ha hänger samman dels med deras språkförståelse samt
förmåga att uttrycka sig i tal och skrift, dels med bristande
överensstämmelse i förkunskaper i andra ämnen. Men även
den traumatiska bakgrund vissa elever har påverkar
inlärningssituationen.
I proposition 1992/93:220 anges tydliga mål om att alla
elever skall uppnå godkänd nivå i alla ämnen. Särskilt
viktigt är detta i svenska, engelska och matematik då det
krävs ett godkänt betyg i dessa ämnen för att kunna antas
till gymnasieskolans nationella program.
Då bristfälliga kunskaper i svenska kan medföra
bestående problem att tillgodogöra sig undervisningen i
såväl svenska som andra ämnen är det viktigt att alla elever
får möjlighet att uppnå de kunskaper som krävs.
Därför är det ytterst beklagligt att svenska som
andraspråk inte fått en egen kursplan i proposition
1992/93:220. Jag menar att det finns en uppenbar risk att
ämnets ställning försvagas genom förslaget. Detta kommer
att gå ut över de elever som har det största behovet av god
undervisning i svenska, nämligen våra invandrarelever och
flyktingbarn.
Invandrarelevernas möjlighet att lära sig svenska är av
mycket stor betydelse för den framtida utvecklingen i
Sverige. Om vi inte ger dessa elever ett fungerande språk
bäddar vi för ökade klyftor i samhället med tillhörande
sociala problem.
Jag anser att det är viktigt att poängtera att svenska som
andraspråk skall ses som lika viktigt som alla andra ämnen.
Därför föreslår jag att detta ämne skall få en egen kursplan.
Att svenska som andra språk pga ämnets karaktär och
förutsättningar inte kan utformas enligt samma struktur
som övriga ämnen anser jag vara självklart. Jag ser inte
detta som något hinder, varken generellt eller för en
framtida utvärdering. Jag anser däremot att man i
kursplanen bör understryka ämnets speciella karaktär och
inriktning.
Det är vidare viktigt att understryka att målet för
undervisningen i svenska som andraspråk är att eleverna så
snart det är möjligt skall nå förstaspråks nivå. Målet för all
svenskinlärning skall vara det samma, förstaspråksnivå,
men vägarna dit måste vara olika.
Den årskurs då eleven börjar i svensk grundskola har
betydelse inte bara för hur mycket svenska som eleven
hinner lära sig fram till åk9, utan också för arten av det som
behöver läras. I svenska som andraspråk måste denna
variation kunna analyseras och hanteras och olika elever få
undervisning anpassad efter sina speciella förutsättningar.
Lärarutbildningarna för svenska som andraspråk inom
högskolan tar också sikte på detta.
Vi vet att det krävs specialutbildade lärare för att kunna
ge denna anpassade undervisning. En kår av sådana lärare
håller nu på att byggas upp i den reguljära 40-
poängsutbildningen i svenska som andraspråk som finns vid
universitetsinstitutioner och lärarhögskolor i landet och
som utnyttjar internationella och svenska forskningsrön om
andraspråksinlärning.
Denna utbildning är grunden för att undervisningen i
svenska som andraspråk skall hålla hög kvalitet och ge
önskat resultat. Välutbildade lärare är en nödvändighet. Vi
anser att det kommer bli oerhört svårt att rekrytera nya
studenter och lärare till en utbildning i ett ämne som saknar
kursplan. På sikt finns det risk att kompetensen kommer
försvinna och därmed kommer eleverna att gå miste om den
särskilda undervisningen i svenska som andraspråk.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att svenska som andraspråk skall
få en egen kursplan.