med anledning av prop. 1992/93:220 En ny läroplan för grundskolan och ett nytt betygssystem för grundskolan, sameskolan, specialskolan och den obligatoriska särskolan
I ovanstående citat ur en socialdemokratisk motion från
allmänna motionstiden 1993 vill vi till fullo instämma.
Läroplanskommittén
I SOU 1993:2 Läroplaner för grundskolan skriver
Läroplanskommittén under rubriken Samlevnad och
relationer följande:
Eleven skall få kunskaper för att kunna förstå och
hantera relationer inom familjen och med kamrater av båda
könen i skolan och på fritiden. Sex- och samlevnadsfrågor
som är aktuella under ungdomstiden skall tas upp. Tankar
och frågor om vänskap, förälskelse, kärlek och sexualitet är
vanliga under ungdomsåren, liksom frågor om ensamhet,
mobbning, våld, alkohol, narkotika m.m. Kunskap om
familjen, dess förändrade villkor och betydelse för den
växande människan hör till området.
Avsnittet om samlevnad avsågs att ingå i ämnet Barn-
och ungdomskunskap. Ett av de mål för ämnet som enligt
kommittén skall ha uppnåtts i slutet av det nionde skolåret,
är att eleven skall ''ha kunskaper om sex- och
samlevnadsfrågor och insikt om att dessa frågor tolkas olika
av olika individer och i olika kulturer''.
Propositionen
Regeringen föreslår nu att Barn- och ungdomskunskap
inte skall ha någon kursplan. I stället vill man ''på lämpligt
sätt inarbeta ämnets föreslagna innehåll i övriga
kursplaner''. Vilka ämnesområden regeringen avser
framgår inte men det enda område där anknytningen till
sex- och samlevnadsundervisning påpekas i
Läroplanskomitténs arbete är biologi.
Den sammanhållna naturlära som Läroplanskommittén
också föreslog har regeringen också valt att redan från
skolstarten dela sönder i olika naturvetenskapliga ämnen.
I ämnet biologi finns en målsättning om att kunskaper om
sexuallivets biologi, preventivmetoder och sexuellt
överförbara sjukdomar skall ha inhämtats i slutet av nionde
årskursen.
Tidigare läroplaner angav att sexualundervisning skulle
förekomma på låg- och mellanstadierna i de sammanhang
där klassläraren fann det lämpligt och på högstadiet i
biologiundervisningen med kompletteringar i
samhällskunskap, religionskunskap och svenska. I
propositionen finns inga anvisningar beträffande andra
ämnen om samverkan med sexualoch
samlevnadsundervisningen. Man talar i stället om att dessa
frågor bör integreras i undervisningen i olika ämnen. Något
samlat ansvar, annat än för den biologiska undervisningen,
anges dock inte.
Förslag
Det bör klart framgå av läroplanen att sexual- och
samlevnadsundervisningen skall ingå, dvs. att
undervisningen är obligatorisk och ej skall överlåtas till
lokala överväganden.
Vidare måste ansvaret för sex- och
samlevnadsundervisningen fördelas över olika ämnen. Det
är nödvändigt att lärare som skall hantera dessa, ofta svåra,
frågor har tillräcklig kunskap. Sådan specialiserad kunskap
finns, inte minst hos många av de tidigare biologilärare som
varit något av pionjärer på detta område i vårt land.
Ansvaret även för den psykologiska och sociala delen av
sex- och samlevnadsundervisningen måste dock fastslås och
placeras.
Det är också viktigt att innehållet i undervisningen blir
verklighetsanpassat. Samhället genomgår en snabb
omdaning. Kvinnors och mäns livsmönster har förändrats
under de senaste decennierna. De traditionella
könsrollerna ändras. Arbetet för jämställdhet innebär
möjligheter för både kvinnor och män att skapa ett rikt liv
tillsammans. Samma rättigheter och samma ansvar för
kvinnan och mannen i familjen, i arbetslivet och i samhället
är målsättningar värda att framhållas. Samlevnad,
relationer och sexualitet påverkas av könsrollsmönstren.
Bristen på förståelse för jämställdhet mellan kvinnor och
män kan leda till konflikter, seperationer, besvikelser och
våld. Vi vill således förutom det tidigare citatet ut
Läroplanskommitténs betänkande peka på könsroller
liksom på det sexualiserade våldet som viktiga inslag där
skolan måste ge ungdomarna möjlighet till kunskap och
bearbetning. Detsamma gäller sexuella minoriteter och
deras villkor. Vi vill också nämna de särskilda svårigheter
och möjligheter som vårt bitvis mångkulturella samhälle ger
upphov till på samlevnadens område.
Vi vill i detta sammanhang peka på regeringens olyckliga
användning av det oprecisa uttrycket ''kristen etik''. Inte
minst i samlevnadssammanhang är det mycket olämpligt att
framställa skolan som ett forum för en särskild trosriktning.
Därför anser vi att formuleringen i första hand bör bytas ut
och i andra hand att riksdagen gör ett klargörande
uttalande.
Vi menar också att undervisningen i sex- och
samlevnadskunskap inte får komma för sent om den skall
uppnå de avsedda syftena. Det bör av läroplanen framgå att
viss undervisning skall påbörjas redan på låg- och
mellanstadiet för att sedan utvecklas så att den mer
djupgående undervisningen ges eleverna under de sista
årskurserna. Detta är särskilt viktigt eftersom många
ungdomar gör sin sexuella debut redan i högstadieåldrarna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att sexual- och
samlevnadsundervisning skall ingå i läroplanen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fördelningen av ansvaret för
undervisningen i sexual- och samlevnadskunskap,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om innehållet i sexual- och
samlevnadsundervisningen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att avsnittet Skolans värdegrund och uppgifter, andra
stycket, får den utformning som föreslås i yrkande 1 den
socialdemokratiska partimotionen med anledning av
proposition 1992/93:220,
5. att riksdagen, vid avslag på yrkande 4, som sin mening
ger regeringen till känna att formuleringen om kristen etik
och västerländsk humanism inte får innebära att skolan
därmed får en konfessionell prägel,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om att sexual- och
samlevnadsundervisningen måste komma tillräckligt tidigt
under skolgången.
Stockholm den 6 oktober 1993
Ulla Pettersson (s)
Ingegerd Sahlström (s)
Marianne Carlström (s)
Lisbet Calner (s)
Margareta Winberg (s)