med anledning av prop. 1992/93:220 En ny läroplan och ett nytt betygssystem för grundskolan, sameskolan, specialskolan och den obligatoriska särskolan
En ny läroplan och ett nytt betygssystem för
grundskolan, sameskolan, specialskolan och den
obligatoriska särskolan
I proposition 1992/93:220 om en ny läroplan för
grundskolan m.m. gör regeringen ett försök att beskriva hur
den ser på skolans värdegrund. Beskrivningen återfinns
under rubriken ''En skola med goda värden''. Regeringens
avsikter har säkert varit goda men resultatet är otydligt och
svårtolkat.
De värden som enligt propositionen är grundläggande
både för vårt samhällsliv och för skolans verksamhet, såsom
respekt för människans värdighet, individens frihet och
integritet, jämställdhet mellan kvinnor och män, omsorg
om den som har det svårt samt personligt ansvar, har
mycket riktigt ''djup förankring i vårt land och vår kultur''
och inte minst i ett kristet värdemönster. Dessa värden är
samtidigt allmänmänskliga värden som vunnit brett
internationellt budskap och bl.a. kodifierats i FN:s
förklaring om de mänskliga rättigheterna och olika
internationella konventioner på samma område.
Mot denna bakgrund är det svårt att godta att
propositionen, med hänvisning till dessa normers ''djupa
rötter i vår historiska utveckling'', driver tesen att skolans
värdegrund särskilt är ''förankrad i kristen etik och
västerländsk humanism''. Som historiskt påstående är detta
naturligtvis sant. Ett lands religiösa liv är en del av dess
kultur och kristendomen har haft, och har alltjämt, stor
betydelse i det svenska samhället. Formuleringen ger icke
desto mindre vid handen både en brist på insikt i vilka krav
som kan ställas på myndigheters uttryckssätt i ett
pluralistiskt samhälle och, vilket är värre, en brist på
intresse för frågan. Med detta uttryckssätt ökar risken för
att människor och grupper av annan livsåskådning än den
kristna tar avstånd från skolan trots att man kanske i sak är
helt överens om hur värdegrunden bör se ut.
I en bok som Kyrkornas världsråd häromåret publicerat,
''Religious Freedom in a Changing World'', belyser
författaren Ninan Koshy pluralismen som religiöst och
kulturellt ideal. Med ett citat från rådets förste
generalsekreterare W.A. Visser t'Hooft definierar han
pluralism som en situation ''i vilken olika religiösa,
filosofiska och ideologiska strömningar lever sida vid sida
och i vilken ingen av dem åtnjuter en privilegierad
ställning''.
Inte minst i den nya multireligiösa situationen i olika
västländer har pluralismen enligt Koshy fått en ny
aktualitet. Många av kyrkorna där har hämtat viktiga
ekumeniska lärdomar från kyrkor i Mellanöstern och Asien
som i århundraden levt sida vid sida med människor av
annan tro.
Samtidigt som spänningarna på många håll i världen
tilltar mellan olika religioner, så finns det enligt Koshy också
starka religiösa strömningar i världen som uttrycker en
växande medvetenhet om och förpliktar sig till vad det
innebär att leva globalt. Ett uttalande vid
världskonferensen om religion och fred i Kyoto, Japan
1970, nämner en rad inslag i en sådan ny förståelse: ''en
övertygelse om människosläktets grundläggande
enhet -- -- --, en känsla för det heliga i varje enskild person
och hans samvete, en känsla för den mänskliga
gemenskapens värde -- -- --, en insikt om att makt inte är
rätt, att den mänskliga makten inte är självtillräcklig och
absolut -- -- --, en känsla av förpliktelse att stå på de fattigas
och förtrycktas sida mot de rika och förtryckarna och ett
djupt hopp om att det goda till slut ska segra.''
I dagens multikulturella Sverige borde det inte minst
inom ramen för arbetet på läroplanen vara ytterst angläget
att söka utveckla och konkretisera ett sådant
allmänmänskligt epos som en grundval på vilken framtidens
samhälle kan byggas. Kyrkor och samfund ger ett viktigt
bidrag till ett sådant arbete genom den debattbok som
Sveriges Frikyrkosamråd i dagarna ger ut om
religionsfriheten i ett nytt Sverige. Det skulle självfallet
också vara av stor betydelse med en bred politisk enhet om
skolans värdegrund.
Vi måste tyvärr konstatera att man i den nu aktuella
propositionen går en helt annan väg. Man väljer en lättköpt
metod och river samtidigt sönder den politiska enigheten
genom att åsätta allmänt omhuldade värden beteckningen
''kristen''.
Det vill av bilagan till propositionen synas som om
Läroplanskommittén värjt sig mot regeringens dekret på
denna punkt. Inte minst därför hade det också varit
värdefullt att få ta del av remissinstansernas syn på frågan,
men någon sådan redovisning lämnas inte i propositionen.
Riksdagen bör fastställa skolans värdegrund utan att
föra in begrepp som ''kristen etik och västerländsk
humanism''. Vi föreslår därför att i läroplansförslagets
avsnitt om ''Skolans värdegrund och uppgifter'' det andra
stycket skall ha följande utformning:
Människolivets okränkbarhet, individens frihet,
solidaritet med svaga och utsatta samt alla människors lika
värde utgör kärnan i de värden skolan skall gestalta och
förmedla. Tillsammans med aktningen för varje människas
egenvärde och respekten för det levande utgör de den etiska
grunden för skolans arbete.
Det har under modern tid funnits en bred enighet i
Sverige om att den allmänna skolan skall vara icke-
konfessionell. Föräldrar skall, oberoende av vilken
livsåskådning de omfattar, med förtroende kunna skicka
sina barn till den obligatoriska skolan.
Propositionen bär en stark prägel av kompromiss. Om
de borgerliga partierna anser sig så bundna av
kompromissen att de inte kan frångå den, yrkar vi, att
riksdagen uttalar att sättet att benämna skolans värdegrund
inte ska uppfattas som att den svenska skolan nu ska ges en
kristen prägel. Den ska även fortsättningsvis vara
konfessionslös.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att läroplanen i avsnittet om
Skolans värdegrund och uppgifter, andra stycket, får
följande utformning:
Människolivets okränkbarhet, individens frihet,
solidaritet med svaga och utsatta samt alla människors lika
värde utgör kärnan i de värden skolan skall gestalta och
förmedla. Tillsammans med aktningen för varje människas
egenvärde och respekten för det levande utgör de den etiska
grunden för skolans arbete,
2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening
ger regeringen till känna att formuleringen om kristen etik
och västerländsk humanism inte får innebära att skolan
därmed får en konfessionell prägel.
Stockholm den 6 oktober l993
Berndt Ekholm (s)
Karl-Erik Svartberg (s)
Torgny Larsson (s)