Gränsöverskridande transporter av miljöfarligt avfall
dikteras av ekonomiska krafter, d v s de fattiga länderna
frestas av ekonomiska orsaker att ta emot detta avfall mot
betalning.
Avfallet förs till områden där deponerings-,
behandlingseller återanvändningsomkostnaderna är lägre,
huvudsakligen på grund av svagare arbetsmiljö- och
miljölagstiftning. De ekonomiskt starka och högt
industrialiserade länderna i OECD utsätter därmed
befolkning och miljö i ekonomiskt svagare länder för
förorening och/eller risk för förorening.
Det har sedan länge varit en hållning i nordisk politik,
att föroreningsproblem skall lösas vid källan, bland annat
genom att minska avfallsmängderna. Principen om att
förebygga istället för att behandla bör vara den
grundläggande principen för avfallspolitiken och i all
lagstiftning om avfall.
Den ökade miljömedvetenheten i de rikare länderna har
lett till ständigt större och dyrare miljökrav utan en
motsvarande satsning för att införa ren teknologi.
Mängderna av miljöfarligt avfall har därmed ökat och i
många industriländer har detta fört till stadigt ökande krav
på att exportera avfallet.
Den globala Baselkonventionen reglerar visserligen
denna handel med avfall, men innehåller på grund av
industrinationernas inställning inte ett förbud mot export av
miljöfarligt avfall från OECD-länder till icke OECD-
länder.
Sedan Baselkonventionen undertecknades har
avfallshandeln inte minskat utan snarare ökat. Det stora
kryphålet är export som syftar till energiproduktion genom
förbränning, återanvändning eller annan nyttiggörelse.
De fattiga länderna saknar i de flesta fall både den
administrativa och tekniska kapacitet som behövs för att
upprätthålla egna gällande förbud mot miljöfarligt avfall.
Ett generellt förbud inom OECD mot export av miljöfarligt
avfall till icke OECD-länder skulle skapa en dubbel barriär
som den internationella, olagliga avfallsexporten skulle ha
mycket svårare att forcera.
Nordiska Rådets miljöutskott som ställt sig bakom de
nordiska miljöministrarnas uttalande från september 1990,
att miljöfarligt avfall bör tas om hand i det egna landet,
menar att tiden är mogen att följa upp denna princip med
konkreta åtgärder.
På miljöutskottets förslag antog Nordiska Rådet vid sin
41:a session den 9--11 november 1992 i Århus en
rekommendation (nr 48/1992) till de nordiska ländernas
regeringar att omedelbart förbjuda export av miljöfarligt
avfall, oavsett syfte och innefattande även återanvändning,
till icke OECD-länder. Regeringarna rekommenderades
också att arbeta för ett juridiskt bindande förbud inom
Baselkonventionens ramar mot export av miljöfarligt avfall
från OECD-länderna till länder som inte är medlemmar i
OECD.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbud mot export av miljöfarligt
avfall från OECD-länder till icke OECD-länder.