med anledning av skriv. 1993/94:237 Redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten år 1993
Inledning
Regeringens skrivelse om det gångna årets
krigsmaterielexport är som vanligt en dyster läsning.
Visserligen minskade den totala exporten av krigsmateriel
för strid jämfört med 1992, men Vänsterpartiets tidigare
påpekanden om att den nya vapenexportpolitiken skulle
innebära en spridning av exporten över allt fler instabila
länder i Tredje världen har dock besannats. Sverige säljer
nu krigsmateriel till flera stater vid Persiska viken, till
Turkiet, till Pakistan och Indien och till Sydostasien
inklusive militärdiktaturens Indonesien. Samtidigt som
regeringen godkänner detta spridande av svenska vapen till
rena diktaturer och stater som kränker de mänskliga
rättigheterna vill regeringen göra gällande att dess
utrikespolitik har demokrati och mänskliga rättigheter som
ledord. Regeringens skrivelse visar på en dubbelmoralens
politik som Vänsterpartiet aldrig kommer att acceptera.
Vi föreslår i den här motionen klarare redovisning till
riksdagen av krigsmaterielexportens sammansättning och
av de tillstånd för utlandssamarbete som givits till svenska
företag. Vidare föreslår vi, helt enligt gällande svenska
bestämmelser, ett omedelbart stopp för all vapenexport till
de nuvarande exportländer som ligger i krigsområden, som
bedriver krigföring mot nationella minoriteter, som bryter
mot mänskliga rättigheter och som ockuperar främmande
territorium. Vi upprepar också kravet på en successiv
avveckling av svensk krigsmaterielexport.
Redovisningen av krigsmaterielexporten till riksdagen
En mer öppen och detaljerad redovisning av den direkta
och indirekta svenska krigsmaterielexporten än den
regeringen nu lämnar är nödvändig för att de folkvalda i
riksdagen skall få en möjlighet att se vad som döljer sig
bakom alla siffror i skrivelsen. Då skulle det helt enkelt bli
lättare att föreställa sig till vad dessa svenska dödens
instrument är avsedda att användas. Just nu vore det t.ex. i
högsta grad befogat för riksdagen att få detaljerad
information om vilken krigsmateriel för strid Turkiet, USA
och Frankrike har köpt av Sverige under de senaste åren.
Alla tre har under de senaste åren varit aktiva krigförande
parter utan FN-sanktion -- Turkiet på hemmaplan, USA i
Centralamerika och Frankrike i t.ex. Tchad och Zaire.
Vidare vore det av största vikt för riksdagen att få
information om vilken materiel den notoriska
vidareexportören Singapore, ockupationsmakten
Indonesien, krigsriskländerna vid Persiska viken, de
krigförande ärkefienderna Indien och Pakistan, det
krigförande Ryssland, instabila Mexiko, krigsriskländerna
Sydkorea och Thailand och människorättsförbrytaren Kina
importerat från Sverige under 1993. Man behöver inte ha
någon större fantasi för att inse att sannolikheten för att
svensk krigsmateriel kommer att användas eller redan
används av dessa stater är mycket hög.
Vänsterpartiet upprepar sitt krav på att regeringens
skrivelse bör innehålla en redovisning av vilken typ av
materiel som sålts till respektive land. En sådan redovisning
lämnas varje år i SIPRI:s årsbok. Den utkommer dock i
regel först efter det att riksdagen behandlat regeringens
skrivelse.
Vikten av en sådan redovisning framgår med all
tydlighet i fallet Jugoslavien. Jugoslavien var länge ett av de
största exportländerna för svensk krigsmaterielindustri.
Landet köpte under perioden 1980--1990 svensk
krigsmateriel för 1,7 miljarder kronor. När så kriget i det
sönderfallande Jugoslavien inleddes 1991 skulle en
redovisning av vilken typ av materiel som hade sålts ha gett
riksdagen en tydlig bild av vilka konsekvenser svensk
vapenexportpolitik kan få. Självfallet har svensktillverkad
materiel använts -- och används fortfarande -- i kriget. En
skrivelse innehållande en sådan redovisning skulle således
vara ett långt bättre beslutsunderlag än den typ av skrivelse
regeringen idag lämnar.
Regeringens skrivelse vore ett bättre beslutsunderlag
också om den innehöll en redovisning av vilka tillstånd som
lämnats för svenska företags avtal om utlandssamarbete.
Det står alltmer klart att utlandssamarbete är ett sätt för
svensk vapenindustri att kringgå exportrestriktionerna.
Som Vänsterpartiet tidigare påpekat öppnar den nya
krigsmateriellagen vägen för en sådan policy från
företagens sida. Informationschefen vid Celsius Industrier
AB säger i tidningen Defense News (nr 48/1993) att de nya
reglerna som omöjliggör svenskt veto vid tredje lands
försäljning av materiel med svensktillverkade komponenter
har blivit en nyckelfaktor i främjandet av svenska företags
intressen. Mot bakgrund av detta vore det värdefullt för en
bedömning av den svenska krigsmaterielexportpolitiken om
riksdagen gavs inblick i detta utvidgade utlandssamarbete.
Vänsterpartiets tidigare krav
Mot bakgrund av de enkla sambanden mellan
vapenförsäljning, krig och flyktingströmmar har
Vänsterpartiet i flyktingmotionen krävt en successiv
avveckling av den svenska krigsmaterielexporten och
utarbetande av program för omställning av
vapenproduktion till civil produktion (1993/94:Sf622). Vi
upprepar de kraven här. Svensk vapenexport ingår som en
del i en ond cirkel. Vapen sprids över världen -- kontrollerat
och okontrollerat. Benägenheten att lösa konflikter med
dessa vapen ökar. Flyktingströmmar orsakade av krig
skapas. Nya konflikter orsakade av flyktingströmmarna
uppstår, osv, osv. Sveriges viktigaste bidrag till att få stopp
på denna onda cirkel vore att upphöra med
krigsmaterielexporten och inleda en strukturomvandling av
den svenska krigsmaterielindustrin. En successiv avveckling
av vapenexporten, inkluderande ett utarbetande av
omställningsprogram, borde kunna ske under en period av
fem år.
Vänsterpartiet har vidare i tidigare motioner under
riksdagsåret krävt svenskt agerande i FN och ESK för
begränsning av den internationella vapenhandeln, inklusive
ett förbud mot export av landminor, samt svenskt initiativ i
FN för upprättande av ett register över handeln med lätta
vapen motsvarande det register över tyngre vapen som
nyligen upprättats (1993/94:U407).
Svensk krigsmateriel till allt fler länder: Indonesien och
Kina
I ytterligare motioner har Vänsterpartiet krävt stopp för
all krigsmaterielexport till Indonesien (1993/94:U610) och
att Sverige tar upp en dialog med Kina rörande Kinas
ökande vapenexport (1993/94:U639). Kravet på stopp för
exporten till Indonesien upprepas här. Vad gäller Kina är
det upprörande att landet nu dyker upp på listan över länder
Sverige exporterar till, även om uppdykandet delvis
förklaras av den ändrade klassificeringen av krigsmateriel.
De omfattande och grova kränkningarna av mänskliga
rättigheter som enligt en samlad internationell
människorättsexpertis förekommer i Kina skall självklart
diskvalificera landet som köpare av svensk krigsmateriel.
Senast i raden av uppseendeväckande rapporter om
MR-situationen har lämnats av den svenska
expertdelegationen, ledd av juridikprofessor Ove Bring,
vilken besökte Kina i mars i år. Enligt Bring är alla i Kina
som har en politisk mening totalt rättslösa och tortyren en
del av den kinesiska rättstraditionen. Bring sammanfattar
situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina som
''förfärligt problematisk, i många avseenden vidrig''.
Riksdagen bör, mot bakgrund av detta, ge regeringen till
känna att all försäljning av svensk krigsmateriel till Kina
omedelbart bör upphöra.
Turkiet och Gulfstaterna
Regeringens skrivelse antyder en liberalisering av
krigsmaterielexporten under det senaste året. Ett flertal
länder som tidigare inte kunnat köpa svensk materiel har nu
öppnats för försäljning. Mest anmärkningsvärd är
försäljningen av krigsmateriel för strid till Turkiet och
försäljningen av övrig krigsmateriel till länderna på
Arabiska halvön.
I skrivelsen om 1992 års export redovisade regeringen
inte någon export av krigsmateriel till Turkiet. I årets
skrivelse visar det sig dock att Turkiet under 1992 köpt
krigsmateriel för strid för 1,9 miljoner kronor och under
1993 för 0,1 miljoner kronor. Avsaknaden av information
om exporten till Turkiet i föregående års skrivelse bör
givetvis förklaras. Riksdagen bör besluta att regeringen
lämnar en sådan förklaring.
I Turkiet pågår sedan ett flertal år en väpnad konflikt i
landets sydöstra del mellan regeringsstyrkor och kurdisk
gerilla. Konflikten har under de senaste åren övergått i
regelrätt inbördeskrig. Under mars 1994 skedde en
ytterligare militär uppladdning i de kurdiska delarna av
landet då regeringen satte in 150 000 soldater -- utöver de
200 000 som redan befann sig i området -- för att bemöta det
tilltagande kurdiska motståndet. Turkiet bryter dessutom
allvarligt mot de mänskliga rättigheterna genom att
förvägra den kurdiska minoriteten att uttrycka sin etnicitet.
Sverige bör självfallet, helt enligt de av riksdagen fastställda
riktlinjerna, avbryta all krigsmaterielexport till Turkiet.
Utförseltillstånd har enligt en UD-promemoria beviljats
för sex länder på Arabiska halvön under 1993 -- Bahrain,
Förenade Arabemiraten, Kuwait, Oman, Quatar och
Saudiarabien. Alla utom Quatar finns upptagna i
regeringens skrivelse, förmodligen beroende på att någon
leverans till det landet inte skett under 1993. UD:s uppgifter
visar att exporten till dessa länder kommer att fortgå under
1994.
Länderna på Arabiska halvön, eller de s.k.
Gulfstaterna, ligger alla i ett område som är i ständig
krigsrisk, inte minst p.g.a. det fortsatta spända förhållandet
gentemot Irak och den till synes olösliga arab-israeliska
konflikten. Att som regeringen uppenbarligen har gjort
bedöma Kuwait vara ett land som inte befinner sig i väpnad
konflikt med Irak är svårförståeligt. Enligt en rapport från
Amnesty International publicerad i februari i år
förekommer i Kuwait dessutom omfattande och grova
kränkningar av de mänskliga rättigheterna bl.a. i form av
mycket bristfälliga rättegångar mot personer som påstås ha
haft samröre med Irak.
Svenska Amnesty har rapporterat om grova MR-
kränkningar även i de övriga Gulfstaterna. I Quatar
fängslas demokratiförespråkare och utvisas personer som
försöker utöva sin kristna tro. I Saudiarabien, Bahrain och
Förenade Arabemiraten förföljs människor p.g.a. sina
politiska och religiösa aktiviteter eller för sitt arbete för
mänskliga rättigheter. Under 1993 halshöggs i Saudiarabien
80 personer offentligt.
I december 1992 beslöt riksdagen att tillämpningen av
mänskliga rättighets-kriteriet vid beviljande av
krigsmaterielexport skall ske med iakttagande av särskilt
stor restriktivitet när det gäller nya exportländer. Riksdagen
bör i enlighet med detta beslut och mot bakgrund av det som
anförts ovan kräva ett stopp för krigsmaterielexporten till
Gulfstaterna.
Indien och Pakistan
Regeringens skrivelse visar att Indien och Pakistan
fortsätter att vara stora köpare av svensk krigsmateriel.
Sverige fortsätter således att bidra till den kapprustning som
pågår mellan dessa stater vilka befinner sig i permanent
konflikt med varandra. Spänningen mellan staterna har
ökat under den senaste tiden beroende på den till synes
olösliga konflikten om Kashmir. Så sent som i november
1993 flammade väpnade strider upp mellan muslimska
aktivister och indiska regeringsstyrkor. Som ett led i den
ökade spänning detta medförde stängde Pakistan sitt
konsulat i Bombay i mars i år.
Båda staterna befinner sig således i väpnad konflikt och
borde av den anledningen diskvalificeras som exportländer.
Båda staterna bryter också grovt mot de mänskliga
rättigheterna. Amnesty rapporterar t.ex. om att tortyr från
de indiska säkerhetsstyrkornas sida blivit rutin i Kashmir.
Indien uppfyller heller inte det tredje kriteriet för
godkännande av svensk vapenexport, nämligen avsaknad
av inre väpnade oroligheter. I områden som Punjab och
Assam flammar väpnade oroligheter upp med jämna
mellanrum. Mot bakgrund av detta yrkar Vänsterpartiet att
riksdagen ger regeringen till känna att all
krigsmaterielexport till Indien och Pakistan snarast avbryts.
Östra och sydöstra Asien
Regeringsskrivelsen avslöjar att en stor del av den
svenska krigsmateriel som exporteras går till de
upprustande staterna i Sydostasien. Visst utlandssamarbete
sker också med Kina, som redan nämnts, och Sydkorea.
Rysslands/Sovjetunionens och USA:s minskade närvaro i
området efter det kalla krigets slut har ersatts av ett allt
starkare intresse för Kina att militärt dominera Sydostasien.
Exempelvis har den kinesiska militära närvaron i
Sydkinesiska sjön ökat markant under senare år. I området
finns också en mängd konflikter som kan utlösa krig: Korea-
konflikten, Kina-Taiwan-konflikten, konflikten mellan
Ryssland och Japan om Kurilerna, konflikten om
Spratlyöarna i Sydkinesiska sjön.
Av staterna i området exporterar Sverige krigsmateriel
till Kina, Indonesien, Sydkorea, Malaysia, Singapore och
Thailand. Kina och Indonesien är redan berörda i
motionen. Sydkorea bör självfallet vara diskvalificerat som
köpare av svensk krigsmateriel främst p.g.a. konflikten
med Nordkorea, som under mars--april i år skärpts på ett
oroväckande sätt, men också p.g.a. de omfattande
kränkningarna av de mänskliga rättigheterna som
regeringen gör sig skyldig till. Amnesty International har
nyligen rapporterat att 280 politiska fångar fanns i landet
vid slutet av 1993.
Malaysia är en stor köpare av svensk krigsmateriel (48,1
miljoner kronor). Importen av de svenska varorna ingår
med all säkerhet i den upprustning landet nu genomför för
att möta den ökade militära spänningen i Sydostasien.
Landet har intressen i konflikten om Spratlyöarna i
Sydkinesiska sjön, en konflikt där i övrigt Vietnam, Kina
och Filippinerna är inblandade. Risken för en fortsatt
ökning av försäljning till Malaysia är stor då Kockums vill
sälja ubåtar till landet. Kanske ubåtarna skall användas i
Spratly-konflikten?
Singapore fortsätter att vara en av Sveriges absolut
största krigsmaterielkunder trots otaliga avslöjanden om att
landet fungerar som en vapenspridare i Sydostasien. Det
finns starka misstankar om att svenska granatgevär som
förekommit i såväl kriget i Burma som i Kambodja har
spridits från just Singapore.
Svenska vapen kan nå Kambodja och Burma också via
Thailand. Den thailändska militärens fortsatta samarbete
med de Röda khmererna är väl känt. Thailändsk militär
rapporteras fortsätta se mellan fingrarna på de Röda
khmerernas korsande av den kambodjansk-thailändska
gränsen. I december förra året beslagtogs i Thailand fem
ton vapen som var avsedda för Röda khmererna. Vem vet
om den lasten innehöll svenska komponenter? För
riksdagen är det omöjligt att bedöma risken för detta då
regeringens skrivelse inte anger vad som döljer sig bakom
de 75,6 miljonerna exporten till Thailand har värderats till.
Rör det sig om den export av ubåtar regeringen gett
klartecken för eller rör det sig om någon annan försäljning?
Vänsterpartiet föreslår att riksdagen uppmanar regeringen
att ej ge tillstånd för export av krigsmateriel till Malaysia,
Singapore och Thailand.
Ryssland
Sverige har under 1993 sålt övrig krigsmateriel till
Ryssland för 3,5 miljoner kronor. Det är anmärkningsvärt
då Ryssland på intet sätt kan sägas uppfylla kriterierna för
tillåten köpare av svensk materiel. Ryska trupper har under
året varit inblandade i strid i ett flertal stater i det forna
Sovjetunionen -- i Georgien, Azerbajdzjan, Armenien,
Moldova och Tadzjikistan. Det spända förhållandet med
Ukraina ledde i april i år till en sammanstötning i Odessa.
Vidare har Ryssland inre väpnade oroligheter i de
nordkaukasiska republikerna. Mot bakgrund av detta bör
Sverige, enligt Vänsterpartiet, snarast avbryta all
krigsmaterielexport till Ryssland.
Mexiko
Kring nyår flammade inre väpnade oroligheter upp i den
sydliga mexikanska provinsen Chiapas. Hundratals
människor, såväl civila som gerilla- och regeringssoldater,
dödades. Enligt ordföranden i Mexikos kommission för
mänskliga rättigheter satte regeringen in bl.a.
flygstridskrafter för bombning av krigsområdet. Konflikten
i Chiapas har ännu inte fått någon lösning. Sverige sålde
under 1993 krigsmateriel för 1,5 miljoner kronor till
Mexiko. Mot bakgrund av de inre väpnade oroligheterna i
landet yrkar Vänsterpartiet att riksdagen ger regeringen till
känna att krigsmaterielexporten till Mexiko i fortsättningen
inte skall tillåtas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att regeringens redogörelse för
den svenska krigsmaterielexporten bör innehålla en
redovisning av vilken typ av materiel som sålts till resp.
land,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att regeringens redogörelse för
den svenska krigsmaterielexporten bör innehålla en
redovisning av vilka tillstånd som lämnats för svenska
företags avtal om utlandssamarbete,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stopp för svensk
krigsmaterielexport till Indonesien,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stopp för svensk
krigsmaterielexport till Kina,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att regeringen till riksdagen bör
lämna en förklaring till avsaknaden i förra årets
regeringsskrivelse av uppgifter om krigsmaterielexporten
under 1992 till Turkiet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stopp för svensk
krigsmaterielexport till Turkiet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stopp för svensk
krigsmaterielexport till Gulfstaterna,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stopp för svensk
krigsmaterielexport till Indien,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stopp för svensk
krigsmaterielexport till Pakistan,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om stopp för svensk
krigsmaterielexport till Sydkorea,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stopp för svensk
krigsmaterielexport till Malaysia,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stopp för svensk
krigsmaterielexport till Singapore,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stopp för svensk
krigsmaterielexport till Thailand,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stopp för svensk
krigsmaterielexport till Ryssland,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stopp för svensk
krigsmaterielexport till Mexiko.
Stockholm den 15 april 1994
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Berith Eriksson (v)
Bengt Hurtig (v)
Jan Jennehag (v)
Johan Lönnroth (v)
Bertil Måbrink (v)
Björn Samuelson (v)
Eva Zetterberg (v)