Inledning
Regeringens skrivelse om det gångna årets krigsmaterielexport är som vanligt en dyster läsning. Visserligen minskade den totala exporten av krigsmateriel för strid jämfört med 1992, men Vänsterpartiets tidigare påpekanden om att den nya vapenexportpolitiken skulle innebära en spridning av exporten över allt fler instabila länder i Tredje världen har dock besannats. Sverige säljer nu krigsmateriel till flera stater vid Persiska viken, till Turkiet, till Pakistan och Indien och till Sydostasien inklusive militärdiktaturens Indonesien. Samtidigt som regeringen godkänner detta spridande av svenska vapen till rena diktaturer och stater som kränker de mänskliga rättigheterna vill regeringen göra gällande att dess utrikespolitik har demokrati och mänskliga rättigheter som ledord. Regeringens skrivelse visar på en dubbelmoralens politik som Vänsterpartiet aldrig kommer att acceptera.
Vi föreslår i den här motionen klarare redovisning till riksdagen av krigsmaterielexportens sammansättning och av de tillstånd för utlandssamarbete som givits till svenska företag. Vidare föreslår vi, helt enligt gällande svenska bestämmelser, ett omedelbart stopp för all vapenexport till de nuvarande exportländer som ligger i krigsområden, som bedriver krigföring mot nationella minoriteter, som bryter mot mänskliga rättigheter och som ockuperar främmande territorium. Vi upprepar också kravet på en successiv avveckling av svensk krigsmaterielexport.
Redovisningen av krigsmaterielexporten till riksdagen
En mer öppen och detaljerad redovisning av den direkta och indirekta svenska krigsmaterielexporten än den regeringen nu lämnar är nödvändig för att de folkvalda i riksdagen skall få en möjlighet att se vad som döljer sig bakom alla siffror i skrivelsen. Då skulle det helt enkelt bli lättare att föreställa sig till vad dessa svenska dödens instrument är avsedda att användas. Just nu vore det t.ex. i högsta grad befogat för riksdagen att få detaljerad information om vilken krigsmateriel för strid Turkiet, USA och Frankrike har köpt av Sverige under de senaste åren. Alla tre har under de senaste åren varit aktiva krigförande parter utan FN-sanktion -- Turkiet på hemmaplan, USA i Centralamerika och Frankrike i t.ex. Tchad och Zaire.
Vidare vore det av största vikt för riksdagen att få information om vilken materiel den notoriska vidareexportören Singapore, ockupationsmakten Indonesien, krigsriskländerna vid Persiska viken, de krigförande ärkefienderna Indien och Pakistan, det krigförande Ryssland, instabila Mexiko, krigsriskländerna Sydkorea och Thailand och människorättsförbrytaren Kina importerat från Sverige under 1993. Man behöver inte ha någon större fantasi för att inse att sannolikheten för att svensk krigsmateriel kommer att användas eller redan används av dessa stater är mycket hög.
Vänsterpartiet upprepar sitt krav på att regeringens skrivelse bör innehålla en redovisning av vilken typ av materiel som sålts till respektive land. En sådan redovisning lämnas varje år i SIPRI:s årsbok. Den utkommer dock i regel först efter det att riksdagen behandlat regeringens skrivelse.
Vikten av en sådan redovisning framgår med all tydlighet i fallet Jugoslavien. Jugoslavien var länge ett av de största exportländerna för svensk krigsmaterielindustri. Landet köpte under perioden 1980--1990 svensk krigsmateriel för 1,7 miljarder kronor. När så kriget i det sönderfallande Jugoslavien inleddes 1991 skulle en redovisning av vilken typ av materiel som hade sålts ha gett riksdagen en tydlig bild av vilka konsekvenser svensk vapenexportpolitik kan få. Självfallet har svensktillverkad materiel använts -- och används fortfarande -- i kriget. En skrivelse innehållande en sådan redovisning skulle således vara ett långt bättre beslutsunderlag än den typ av skrivelse regeringen idag lämnar.
Regeringens skrivelse vore ett bättre beslutsunderlag också om den innehöll en redovisning av vilka tillstånd som lämnats för svenska företags avtal om utlandssamarbete. Det står alltmer klart att utlandssamarbete är ett sätt för svensk vapenindustri att kringgå exportrestriktionerna. Som Vänsterpartiet tidigare påpekat öppnar den nya krigsmateriellagen vägen för en sådan policy från företagens sida. Informationschefen vid Celsius Industrier AB säger i tidningen Defense News (nr 48/1993) att de nya reglerna som omöjliggör svenskt veto vid tredje lands försäljning av materiel med svensktillverkade komponenter har blivit en nyckelfaktor i främjandet av svenska företags intressen. Mot bakgrund av detta vore det värdefullt för en bedömning av den svenska krigsmaterielexportpolitiken om riksdagen gavs inblick i detta utvidgade utlandssamarbete.
Vänsterpartiets tidigare krav
Mot bakgrund av de enkla sambanden mellan vapenförsäljning, krig och flyktingströmmar har Vänsterpartiet i flyktingmotionen krävt en successiv avveckling av den svenska krigsmaterielexporten och utarbetande av program för omställning av vapenproduktion till civil produktion (1993/94:Sf622). Vi upprepar de kraven här. Svensk vapenexport ingår som en del i en ond cirkel. Vapen sprids över världen -- kontrollerat och okontrollerat. Benägenheten att lösa konflikter med dessa vapen ökar. Flyktingströmmar orsakade av krig skapas. Nya konflikter orsakade av flyktingströmmarna uppstår, osv, osv. Sveriges viktigaste bidrag till att få stopp på denna onda cirkel vore att upphöra med krigsmaterielexporten och inleda en strukturomvandling av den svenska krigsmaterielindustrin. En successiv avveckling av vapenexporten, inkluderande ett utarbetande av omställningsprogram, borde kunna ske under en period av fem år.
Vänsterpartiet har vidare i tidigare motioner under riksdagsåret krävt svenskt agerande i FN och ESK för begränsning av den internationella vapenhandeln, inklusive ett förbud mot export av landminor, samt svenskt initiativ i FN för upprättande av ett register över handeln med lätta vapen motsvarande det register över tyngre vapen som nyligen upprättats (1993/94:U407).
Svensk krigsmateriel till allt fler länder: Indonesien och Kina
I ytterligare motioner har Vänsterpartiet krävt stopp för all krigsmaterielexport till Indonesien (1993/94:U610) och att Sverige tar upp en dialog med Kina rörande Kinas ökande vapenexport (1993/94:U639). Kravet på stopp för exporten till Indonesien upprepas här. Vad gäller Kina är det upprörande att landet nu dyker upp på listan över länder Sverige exporterar till, även om uppdykandet delvis förklaras av den ändrade klassificeringen av krigsmateriel. De omfattande och grova kränkningarna av mänskliga rättigheter som enligt en samlad internationell människorättsexpertis förekommer i Kina skall självklart diskvalificera landet som köpare av svensk krigsmateriel.
Senast i raden av uppseendeväckande rapporter om MR-situationen har lämnats av den svenska expertdelegationen, ledd av juridikprofessor Ove Bring, vilken besökte Kina i mars i år. Enligt Bring är alla i Kina som har en politisk mening totalt rättslösa och tortyren en del av den kinesiska rättstraditionen. Bring sammanfattar situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina som ''förfärligt problematisk, i många avseenden vidrig''. Riksdagen bör, mot bakgrund av detta, ge regeringen till känna att all försäljning av svensk krigsmateriel till Kina omedelbart bör upphöra.
Turkiet och Gulfstaterna
Regeringens skrivelse antyder en liberalisering av krigsmaterielexporten under det senaste året. Ett flertal länder som tidigare inte kunnat köpa svensk materiel har nu öppnats för försäljning. Mest anmärkningsvärd är försäljningen av krigsmateriel för strid till Turkiet och försäljningen av övrig krigsmateriel till länderna på Arabiska halvön.
I skrivelsen om 1992 års export redovisade regeringen inte någon export av krigsmateriel till Turkiet. I årets skrivelse visar det sig dock att Turkiet under 1992 köpt krigsmateriel för strid för 1,9 miljoner kronor och under 1993 för 0,1 miljoner kronor. Avsaknaden av information om exporten till Turkiet i föregående års skrivelse bör givetvis förklaras. Riksdagen bör besluta att regeringen lämnar en sådan förklaring.
I Turkiet pågår sedan ett flertal år en väpnad konflikt i landets sydöstra del mellan regeringsstyrkor och kurdisk gerilla. Konflikten har under de senaste åren övergått i regelrätt inbördeskrig. Under mars 1994 skedde en ytterligare militär uppladdning i de kurdiska delarna av landet då regeringen satte in 150 000 soldater -- utöver de 200 000 som redan befann sig i området -- för att bemöta det tilltagande kurdiska motståndet. Turkiet bryter dessutom allvarligt mot de mänskliga rättigheterna genom att förvägra den kurdiska minoriteten att uttrycka sin etnicitet. Sverige bör självfallet, helt enligt de av riksdagen fastställda riktlinjerna, avbryta all krigsmaterielexport till Turkiet.
Utförseltillstånd har enligt en UD-promemoria beviljats för sex länder på Arabiska halvön under 1993 -- Bahrain, Förenade Arabemiraten, Kuwait, Oman, Quatar och Saudiarabien. Alla utom Quatar finns upptagna i regeringens skrivelse, förmodligen beroende på att någon leverans till det landet inte skett under 1993. UD:s uppgifter visar att exporten till dessa länder kommer att fortgå under 1994.
Länderna på Arabiska halvön, eller de s.k. Gulfstaterna, ligger alla i ett område som är i ständig krigsrisk, inte minst p.g.a. det fortsatta spända förhållandet gentemot Irak och den till synes olösliga arab-israeliska konflikten. Att som regeringen uppenbarligen har gjort bedöma Kuwait vara ett land som inte befinner sig i väpnad konflikt med Irak är svårförståeligt. Enligt en rapport från Amnesty International publicerad i februari i år förekommer i Kuwait dessutom omfattande och grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna bl.a. i form av mycket bristfälliga rättegångar mot personer som påstås ha haft samröre med Irak.
Svenska Amnesty har rapporterat om grova MR- kränkningar även i de övriga Gulfstaterna. I Quatar fängslas demokratiförespråkare och utvisas personer som försöker utöva sin kristna tro. I Saudiarabien, Bahrain och Förenade Arabemiraten förföljs människor p.g.a. sina politiska och religiösa aktiviteter eller för sitt arbete för mänskliga rättigheter. Under 1993 halshöggs i Saudiarabien 80 personer offentligt.
I december 1992 beslöt riksdagen att tillämpningen av mänskliga rättighets-kriteriet vid beviljande av krigsmaterielexport skall ske med iakttagande av särskilt stor restriktivitet när det gäller nya exportländer. Riksdagen bör i enlighet med detta beslut och mot bakgrund av det som anförts ovan kräva ett stopp för krigsmaterielexporten till Gulfstaterna.
Indien och Pakistan
Regeringens skrivelse visar att Indien och Pakistan fortsätter att vara stora köpare av svensk krigsmateriel. Sverige fortsätter således att bidra till den kapprustning som pågår mellan dessa stater vilka befinner sig i permanent konflikt med varandra. Spänningen mellan staterna har ökat under den senaste tiden beroende på den till synes olösliga konflikten om Kashmir. Så sent som i november 1993 flammade väpnade strider upp mellan muslimska aktivister och indiska regeringsstyrkor. Som ett led i den ökade spänning detta medförde stängde Pakistan sitt konsulat i Bombay i mars i år.
Båda staterna befinner sig således i väpnad konflikt och borde av den anledningen diskvalificeras som exportländer. Båda staterna bryter också grovt mot de mänskliga rättigheterna. Amnesty rapporterar t.ex. om att tortyr från de indiska säkerhetsstyrkornas sida blivit rutin i Kashmir. Indien uppfyller heller inte det tredje kriteriet för godkännande av svensk vapenexport, nämligen avsaknad av inre väpnade oroligheter. I områden som Punjab och Assam flammar väpnade oroligheter upp med jämna mellanrum. Mot bakgrund av detta yrkar Vänsterpartiet att riksdagen ger regeringen till känna att all krigsmaterielexport till Indien och Pakistan snarast avbryts.
Östra och sydöstra Asien
Regeringsskrivelsen avslöjar att en stor del av den svenska krigsmateriel som exporteras går till de upprustande staterna i Sydostasien. Visst utlandssamarbete sker också med Kina, som redan nämnts, och Sydkorea. Rysslands/Sovjetunionens och USA:s minskade närvaro i området efter det kalla krigets slut har ersatts av ett allt starkare intresse för Kina att militärt dominera Sydostasien. Exempelvis har den kinesiska militära närvaron i Sydkinesiska sjön ökat markant under senare år. I området finns också en mängd konflikter som kan utlösa krig: Korea- konflikten, Kina-Taiwan-konflikten, konflikten mellan Ryssland och Japan om Kurilerna, konflikten om Spratlyöarna i Sydkinesiska sjön.
Av staterna i området exporterar Sverige krigsmateriel till Kina, Indonesien, Sydkorea, Malaysia, Singapore och Thailand. Kina och Indonesien är redan berörda i motionen. Sydkorea bör självfallet vara diskvalificerat som köpare av svensk krigsmateriel främst p.g.a. konflikten med Nordkorea, som under mars--april i år skärpts på ett oroväckande sätt, men också p.g.a. de omfattande kränkningarna av de mänskliga rättigheterna som regeringen gör sig skyldig till. Amnesty International har nyligen rapporterat att 280 politiska fångar fanns i landet vid slutet av 1993.
Malaysia är en stor köpare av svensk krigsmateriel (48,1 miljoner kronor). Importen av de svenska varorna ingår med all säkerhet i den upprustning landet nu genomför för att möta den ökade militära spänningen i Sydostasien. Landet har intressen i konflikten om Spratlyöarna i Sydkinesiska sjön, en konflikt där i övrigt Vietnam, Kina och Filippinerna är inblandade. Risken för en fortsatt ökning av försäljning till Malaysia är stor då Kockums vill sälja ubåtar till landet. Kanske ubåtarna skall användas i Spratly-konflikten?
Singapore fortsätter att vara en av Sveriges absolut största krigsmaterielkunder trots otaliga avslöjanden om att landet fungerar som en vapenspridare i Sydostasien. Det finns starka misstankar om att svenska granatgevär som förekommit i såväl kriget i Burma som i Kambodja har spridits från just Singapore.
Svenska vapen kan nå Kambodja och Burma också via Thailand. Den thailändska militärens fortsatta samarbete med de Röda khmererna är väl känt. Thailändsk militär rapporteras fortsätta se mellan fingrarna på de Röda khmerernas korsande av den kambodjansk-thailändska gränsen. I december förra året beslagtogs i Thailand fem ton vapen som var avsedda för Röda khmererna. Vem vet om den lasten innehöll svenska komponenter? För riksdagen är det omöjligt att bedöma risken för detta då regeringens skrivelse inte anger vad som döljer sig bakom de 75,6 miljonerna exporten till Thailand har värderats till. Rör det sig om den export av ubåtar regeringen gett klartecken för eller rör det sig om någon annan försäljning? Vänsterpartiet föreslår att riksdagen uppmanar regeringen att ej ge tillstånd för export av krigsmateriel till Malaysia, Singapore och Thailand.
Ryssland
Sverige har under 1993 sålt övrig krigsmateriel till Ryssland för 3,5 miljoner kronor. Det är anmärkningsvärt då Ryssland på intet sätt kan sägas uppfylla kriterierna för tillåten köpare av svensk materiel. Ryska trupper har under året varit inblandade i strid i ett flertal stater i det forna Sovjetunionen -- i Georgien, Azerbajdzjan, Armenien, Moldova och Tadzjikistan. Det spända förhållandet med Ukraina ledde i april i år till en sammanstötning i Odessa. Vidare har Ryssland inre väpnade oroligheter i de nordkaukasiska republikerna. Mot bakgrund av detta bör Sverige, enligt Vänsterpartiet, snarast avbryta all krigsmaterielexport till Ryssland.
Mexiko
Kring nyår flammade inre väpnade oroligheter upp i den sydliga mexikanska provinsen Chiapas. Hundratals människor, såväl civila som gerilla- och regeringssoldater, dödades. Enligt ordföranden i Mexikos kommission för mänskliga rättigheter satte regeringen in bl.a. flygstridskrafter för bombning av krigsområdet. Konflikten i Chiapas har ännu inte fått någon lösning. Sverige sålde under 1993 krigsmateriel för 1,5 miljoner kronor till Mexiko. Mot bakgrund av de inre väpnade oroligheterna i landet yrkar Vänsterpartiet att riksdagen ger regeringen till känna att krigsmaterielexporten till Mexiko i fortsättningen inte skall tillåtas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringens redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten bör innehålla en redovisning av vilken typ av materiel som sålts till resp. land,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringens redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten bör innehålla en redovisning av vilka tillstånd som lämnats för svenska företags avtal om utlandssamarbete,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Indonesien,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Kina,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen till riksdagen bör lämna en förklaring till avsaknaden i förra årets regeringsskrivelse av uppgifter om krigsmaterielexporten under 1992 till Turkiet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Turkiet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Gulfstaterna,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Indien,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Pakistan,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Sydkorea,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Malaysia,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Singapore,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Thailand,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Ryssland,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Mexiko.
Stockholm den 15 april 1994 Gudrun Schyman (v) Hans Andersson (v) Berith Eriksson (v) Bengt Hurtig (v) Jan Jennehag (v) Johan Lönnroth (v) Bertil Måbrink (v) Björn Samuelson (v) Eva Zetterberg (v)