Utrikesutskottet noterade i sitt betänkande 91/92:UU16 vad regeringen sagt om östsamarbetet:Samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa har en särskild karaktär. Syftet är att stödja dessa länder att bygga demokratiska institutioner och att utveckla marknadsekonomiska strukturer, för de baltiska staterna även att bistå dessa att befästa sin nationella suveränitet. Samtidigt finns betydande svenska utrikes- och säkerhetspolitiska, näringspolitiska och kommersiella intressen att tillgodose.
Det treårsprogram som regeringen lade fast i samband med regeringsskiftet hösten 1991 omfattar en miljard kronor till östsamarbetet. Samordningen av det svenska östsamarbetet sker i Utrikesdepartementet. Huvuddelen av det bilaterala samarbetet kanaliseras genom Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), SwedeCorp, Swedfund International AB samt Svenska Institutet.
Det finns många andra aktörer inom östsamarbetet förutom ovan nämnda. Olika insatser görs via departement. Län, landsting och kommuner engagerar sig. Folkrörelser och enskilda organisationer är viktiga samarbetspartners som hjälper till i olika länder att bygga upp demokratiskt organiserade sammanslutningar av liknande slag. Det svenska näringslivet spelar en betydande roll när det gäller kunskapsförmedling om marknadsekonomi, industriproduktion och handelsutbyte.
Idag finns inget samlat ansvar hos en myndighet för detta nya samarbete som blir allt mer omfattande. Detta medför svårigheter att få veta vart man ska vända sig med frågor om olika samarbetsprojekt. Ärenden kan vandra runt mellan olika instanser och många har fått vänta länge på besked. Alla inblandade vill göra ett bra arbete men splittringen på flera myndigheter skapar osäkerhet och kanske även en ofördelaktig bild av svensk byråkrati.
Någon form av organisation behövs för östsamarbetet som bereder, samordnar, upphandlar och verkställer de statligt finansierade insatserna. Informationsspridning i Sverige om östsamarbetets möjligheter och i Central- och Östeuropa om demokrati och marknadsekonomi måste få en framskjuten plats i verksamheten. Goda resurser måste även finnas så att allmänheten, näringslivet, statliga och kommunala myndigheter samt enskilda organisationer kan vända sig dit med förfrågningar och förslag.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av en organisation för samordning av östsamarbetet.
Stockholm den 25 januari 1994 Åke Carnerö (kds)