En ny strategi för samarbetet med Central- och Östeuropa
1. För ett dynamiskt, demokratiskt Norra Europa
De senaste månadernas händelser i Ryssland
understryker de svårigheter som omvandlingen av detta
land står inför. Valresultatet inger djup oro. Det är möjligt
att den reformorienterade delen av det ryska parlamentet
kan driva reformarbetet vidare, men ingen vet om det är
tillräckligt för att stoppa det sociala sönderfall som gett
högerextremisten Zjirinovskij och de gamla
kommuniststrukturerna grogrund för sin propaganda.
Därför är det i själva verket en intensifiering av
reformarbetet som nu behövs -- inte en uppbromsning, men
väl en annan inriktning. Avgörande blir om Rysslands
politiker kan skapa förtroende hos landets folk för den
svåra samhällsomvandlingen och om omvärlden kan samla
sig till ett förnyat stöd.
Många har skäl att dra lärdomar. De som lett
reformarbetet har motarbetats av gamla maktstrukturer,
men de har också litat alltför mycket på ''chockterapins''
nyliberala idévärld. Ett särskilt ansvar bär de som från
utlandet förespeglat ryska reformanhängare genvägar till en
fungerande marknadsekonomi.
Den borgerliga regeringen i Sverige har ställt
''chockterapins'' ideologi i centrum för hela östpolitiken.
När vi socialdemokrater krävt en östpolitik som istället
sätter demokratins kultur och en social marknadsekonomi i
centrum har regeringen avfärdat detta i ordalag den i dag
måtte ångra. Men det framstår allt tydligare att vad
Ryssland och östra Europa nu behöver är mer av ''social
demokrati''.
Därför krävs nu att regeringen skyndsamt och i brett
samförstånd i riksdagen utarbetar en ny strategi för
samarbetet med våra östra grannländer. Ännu finns
förutsättningar för ett samarbete som stärker säkerheten i
vår region, demokratins kultur och förutsättningarna för en
ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar
samhällsomvandling.
Men västvärlden -- inbegripet Sverige -- har inte levt upp
till vad vår tid kräver. Efter kalla krigets slut får vi inte
förlora freden. Tre saker måste göras.Vi måste stärka de
organisationer som kan ge reformarbetet trygghet i en
bredare gemenskap. Det handlar om ESK, men också om
andra organisationer som borde ges ett större alleuropeiskt
ansvar. Det handlar om regionalt samarbete, som det som
måste bli till över Östersjön och Nordkalotten. Det handlar
också om EG, som efter fördjupningen nu kraftfullare
måste öppna sig utåt. Får känslan av utanförskap fäste ökar
otryggheten.Vi måste vara beredda till långt större
uppoffringar som stöd till ett gemensamt Europa. De
förenklade chockterapierna är nu avskrivna och måste
följas av en mer utvecklad ekonomisk politik.
Massarbetslöshet, maffiavälde och social utslagning får inte
prägla det nya. Ska det undvikas måste Västeuorpa satsa
mer långsiktigt med investeringar, öppna marknader och
integrerade samhällen på alla plan.Vi måste göra allt för
att stärka den demokratiska kulturen. I många av de länder
som lämnat kommunismens förtryck har ett skede av
nationell enighet kring medborgerlig anständighet gett vika
för en utbredd motvilja mot politik överhuvudtaget.
Politiken måste nu finna nya former och ett nytt levande
språk, om en djup demokratisk förankring ska kunna nås.
Folken i Norra Europa delar hav, långa sträckor i
historien och sjok av kultur. Här finns en mer än tusenårig
tradition av handel och utbyte. Historien har inte varit utan
konflikter. Vi behöver lära att förstå varandra bättre. Men
efter det brott i våra förbindelser som följde på ryska
revolutionen, andra världskriget och sovjetmaktens
förtryck kan vi nu återknyta banden.
Vi har förutsättningar för att få se ett pånyttfött Norra
Europa. Norra Europa -- från Nordsjön, Nordkalotten och
Barentsregionen, över Karelen, St Petersburg och västra
Ryssland, över Estland, Lettland och Litauen, över Polen,
norra Tyskland och längre västerut -- kan bli en trygg och
dynamisk kulturell och ekonomisk region. Men där är vi
inte ännu.
I en särskild motion lägger vi förslag om ett Program för
gemensam säkerhet. I denna motion lägger vi förslag om en
ny strategi för samarbetet med Central- och Östeuropa.
2. Regeringens bristande hantering av östbiståndet
Regeringens proposition om samarbete med Central-
och Östeuropa duger knappt som underlag för riksdagens
behandling av frågan. Där saknas övergripande
målbeskrivning och strategi. Där saknas prioriteringar vad
avser länder och sakområden, samt delvis även
biståndsformer. Där finns ingen verklighetsbeskrivning,
erfarenhetsredovisning eller problemdiskussion. Den
fördelning av medel som finns utgör ej en klar
hanteringsordning. Klart och långsiktigt mandat ges ej till
de myndigheter, som enligt svensk författning, efter
riktlinjer från riksdag och regering, skall fatta beslut om
användningen av de resurser som ställs till förfogande.
Samarbetet saknar fantasi och skaparkraft.
Så skrev socialdemokraterna i förra årets motion.
Kritiken är alltjämt träffande. Regeringen har avstått från
att ta itu med frågorna.
Sedan riksdagen begärt en översyn tillsatte
statsrådsberedningen, inte utrikesdepartementet,
visserligen en utredning. Enmansutredningen (Ds 1993:79)
bekräftar kritiken. Men regeringen väljer att inte komma
med något förslag.
Regeringen konstaterar i budgetpropositionen att
''meningarna är delade. Regeringens avsikt är att
genomföra sådana förändringar att en bättre samordning
kan uppnås. Regeringen avser vid ett senare tillfälle
återkomma till riksdagen med en redovisning.''
Vi finner detta vara ett oförsvarligt och klandervärt sätt
att hantera en fråga av stor betydelse för Sveriges
internationella intressen och om vilken riksdagen av
regeringen begärt ett bättre underlag.
Regeringen har nu lagt tre budgetpropositioner om
östsamarbetet. Man har haft alla möjligheter att lösa
hanteringsfrågorna. Regeringen har haft alla
förutsättningar att göra utredningar och söka samförstånd i
riksdagen.
Nu har man inte ens kunnat samla regeringen till ett
förslag. Visserligen säger sig regeringen ha för avsikt att
genomföra sådana förändringar. Om man lyckas skall man
därefter redovisa för riksdagen. Det är en häpnadsväckande
ordning.
Vad gäller sakinnehållet i programmet har regeringen
inte kunnat åstadkomma en samlad budgetredovisning. Vad
är utbetalt och till vilka ändamål? Efter över två år har
utrikesdepartementet gett ut en broschyr med övergripande
information, men riksdagen har inte under denna tid tagit
del av dokument som visar vad som faktiskt görs.
Nu visar det sig t.ex. att 300 milj. kr. som var avsedda
för att stödja de nya baltiska valutorna inte har betalats ut,
därför att internationell uppslutning kring just det svenska
initiativet inte har kunnat uppnås. Detta var medel som
förbereddes hösten 1991. De står passiva tills idag och ändå
kommer regeringen inte heller nu med förslag om
alternativanvändning. Vi föreslår i denna motion en sådan
omfördelning.
När det gäller miljöbiståndet, det som var en av den
socialdemokratiska regeringens prioriteringar i början av
samarbetet, står de pengar som miljödepartementet fått i
hög grad ännu overksamma. Totalt mer än 450 milj kr. har
tidigare anslagits. I årets proposition anslås ytterligare
sammanlagt 279 milj kr. Regeringen utreder nu hur man ska
använda merparten av pengarna, de som går till rening av
Östersjön. Det är bra, men hade man rett ut hanteringen
för två år sedan, hade pengarna redan kunnat göra nytta.
Vi föreslår en ändring i hur dessa medel hanteras.
I dag fattar minst tre departement beslut som ger minst
ca 15 myndigheter direktuppdrag att ansvara för
biståndsprogram. Det är möjligt att alla har en viktig roll att
spela, men det är också klart att ingen har överblick.
Man förstår den världsbankstjänsteman som lät
undslippa sig: ''Det är många som uttalar sig å svenska
regeringens vägnar.''
För våra samarbetspartner i österled kan det inte vara
lätt att möta denna oordning och att själva försöka styra
utformningen av det bistånd som ju till slut skall svara mot
deras behov. Enligt all biståndserfarenhet är det bara
insatser för vilka mottagaren tar ansvar och känner som sina
egna som lyckas. Då måste man ha en ordning som
möjliggör detta.
Regeringen borde nu inleda samtal med
socialdemokraterna om utformningen av en ny östpolitik.
Vi har begärt partiledarsamtal om säkerhetspolitiken. Vi
lägger samtidigt med denna motion förslag om ett program
för gemensam säkerhet. Vi föreslog förra året att Sveriges
internationella ansvarstagande skulle ses över i en nationell
kommission. Östsamarbetet borde ha varit en del av ett
sådant arbete. Det avvisades. Men grunderna för Sveriges
östsamarbete, mål, övergripande prioriteringar och
hanteringsordning, bör läggas fast i bred samstämmighet i
riksdagen.
3. Samarbetsprogrammet
Mål
Målbeskrivningen är omistlig därest man strävar att
verkligen nå resultat. Socialdemokraterna har tidigare
kritiserat regeringen för att inte definiera målen med
östsamarbetet. Nu hävdar regeringen att det finns fyra mål
och att de är ''oförändrade''. Några sådana mål har aldrig
diskuterats i riksdagen, än mindre lagts fast. Enligt
socialdemokratisk mening är de ofullständigt utformade
och utgör ej en helhet. Utöver dessa fyra mål talar
regeringen dessutom i texten om ett ''systemskiftesmål'',
vilket aldrig närmare definieras.
Ett av målen lyder ''att stödja införande av en
fungerande marknadsekonomi''. Det sägs vara baserat på
ESKs Parisstadga. I stadgan står emellertid att de
europeiska länderna förbundit sig till ekonomisk frihet och
social rättvisa. Man kan inte skilja dessa båda aspekter åt.
Vi behöver en social marknadsekonomi, både hemma och
österöver.
Socialdemokraterna vill upprepa vad vi tidigare sagt.
Östsamarbetet skall stärka den gemensamma
säkerheten, stärka demokratins kultur, stödja en
samhällsomvandling som är ekonomiskt, socialt och
miljömässigt hållbar.
Vi har också understrukit att bland de särskilda
prioriteringarna bör återfinnas: att främja en hållbar
regional energiförsörjning, att driva miljösamarbetet i
Östersjöregionen, inklusive kärnsäkerhet, ATT
FRÄMJA FRAMVÄXTEN AV ETT LIVSKRAFTIGT
SMÅ- OCH NYFÖRETAGANDE, att utveckla
livsmedelsproduktionen och -distributionen i regionen.
Landval
Samarbetet med Estland, Lettland och Litauen bör ges
högsta prioritet. Regeringen har med rätta haft höga
ambitioner när det gäller samarbetet med Baltikum. Av
propositionen framgår dock inte vilka sakprioriteringar
man egentligen gör eller vill göra. Det kan bero på att det i
regeringskansliet idag, trots de närmare kontakterna,
saknas en samlad analys av samhällsomvandlingen i de
baltiska länderna. Regeringen borde ta initiativ till att den
uppgiften blir gjord.
Samtidigt med fokuseringen på Baltikum är det av
största vikt att ett ordentligt samarbete också äger rum med
Polen och med Ryssland, särskilt St Petersburgsområdet
och Nordkalotten/Barentsregionen.
Till skillnad från den socialdemokratiska regeringen har
den borgerliga regeringen negligerat Polen i vårt
samarbetsprogram. Under lång tid låg samarbetet i det
närmaste nere. Den regeringskansliinterna utvärdering som
gjorts var ett undermåligt dokument som inte ger
vägledning för framtiden. Ej heller propositionen ger
tillräcklig vägledning om prioriteringarna för det
kommande samarbetet. Polen är av stor politisk och
ekonomisk betydelse för Sverige. Många svenskar har nära
kontakt med Polen. Polen förtjänar ett bättre utformat
samarbete.
Att så lite har gjorts för att få till stånd ett ordentligt
samarbete med St Petersburg är oacceptabelt. St
Petersburgsområdet bör bli en av östsamarbetets främsta
prioriteter under den närmaste tiden. Det Sverigehus, som
initiativ togs till redan under den socialdemokratiska
regeringen, har regeringen ännu inte fattat beslut om. Det
bör snarast ske. För det kommande samarbetet med
nordvästra Ryssland bör regeringen ta initiativ till en studie
över regionen och dess potential.
För insatser bortom det som kallas närområdet är
möjligheterna begränsade. Det bör dock inte innebära att
så lite görs som idag, om ens något, i de näraliggande
länderna Ukraina och Vitryssland, i det dynamiska
Centraleuropa eller i andra områden där svenska insatser
kan ha betydelse. Det gäller Sydösteuropa, Kaukasus och
Centralasien.
Särskilda insatser behövs redan idag i det forna
Jugoslavien, i synnerhet för att stärka det civila samhället.
Vid en fredsuppgörelse kommer ett
återuppbyggnadsprogram att behövas. Det bör förberedas
redan i dag. Socialdemokraterna har i särskild motion
redogjort för vår syn på konflikten i det forna Jugoslavien.
Hanteringsordningen
När det gäller hanteringen av östsamarbetet vill
socialdemokraterna framföra följande.
Det avgörande är att få till stånd en klar arbetsrelation
mellan myndigheter och regeringen. I några fall kan
specialuppdrag direkt från regeringen vara motiverade. För
de många olika långsiktiga insatserna är det dock
nödvändigt att ha en tydlig beredningsgång, att ha tydligt
myndighetsansvar för bedömning av olika förslag om
insatser, kostnadseffektivitet, uppföljning etc. Det gäller
hela den professionalism som krävs att organisera ett
samarbete mellan alla olika typer av svenska parter och ett
mottagarland i utveckling.
Den myndighet som har denna roll är BITS. BITS har
under mer än fyra år arbetat med att hantera den centrala
delen av Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa.
BITS roll erkänns implicit i regeringens proposition -- det
BITS-förmedlade biståndet är störst och växer med varje
proposition -- men det explicita långsiktiga uppdraget vill
inte regeringen uttala. Istället talar man fortfarande om
bildandet av en ny myndighet. Regeringens avoga attityd till
BITS tillhör det mest märkliga i regeringens politik.
Statsrådsberedningens översyn av östsamarbetet har
som huvudförslag att bilda en ny beredning för
östsamarbete, BÖS. Mycket riktigt råder det ''delade
meningar'' om detta. Socialdemokraterna vänder sig
bestämt emot en sådan ordning. Förslaget är i praktiken en
statssekreterargrupp med beredningsansvar, allt och inget,
på tvärs mot svensk förvaltningstradition. Det skulle
ofelbart leda till större oklarheter.
Istället bör regeringen äntligen göra klart att BITS är
den centrala myndigheten. Därutöver har en rad andra
myndigheter ansvar i enlighet med vad som framgår av
tabellen nedan. Men BITS bör äntligen tillerkännas det
mandat som det idag i praktiken försöker arbeta efter.
Givetvis måste programmet hållas samman inom
regeringskansliet. Detta kan lösas på olika sätt, men det är
uppenbart att en integrering av östsamarbetet med UDs
avdelning för internationellt utvecklingssamarbete, där
samma typ av uppdrag till BITS, SWEDECORP, SIDA,
Svenska Institutet och Swedfund redan hanteras, vore mest
rationell. Vi förordar en sådan ordning. Samtidigt måste
den kompetens som varje del av regeringskansliet besitter
utnyttjas, i olika former för ansvarsfördelning och samråd.
De särskilda miljö- och energiprojekt som regeringen
förlagt till miljödepartementet (A8) och
näringsdepartementet (E9) ger ett betydelsefullt tillskott till
östsamarbetet. Det är viktigt att naturvårdsverket, NUTEK
och annan miljö- och energikompetens engageras fullt ut. I
ett övergripande perspektiv bör emellertid detta program
ingå i östsamarbetet som en helhet. Detta underlättar för en
samordnad prioritering och en effektiv genomföring. Både
departement och myndigheter skulle fortsätta att ha samma
centrala roll, men frågor som programförhandling,
samfinansiering med de internationella finansiella instituten
och annat skulle underlättas. I enlighet därmed föreslår vi
att dessa båda anslag förs över till utrikesdepartementets
anslag G1.
Vi föreslår dessutom en ytterligare prioritering av
miljöfrågorna, genom att avsätta 13 milj. kr. ur de
outnyttjade medel som var avsedda för valutastöd.
När det gäller de enskilda anslagsposterna inom
östsamarbetet vill vi föreslå den fördelning som framgår av
tabellen nedan. Till skillnad från regeringen anser vi att den
anslagsfördelning som regeringen gör måste vara mer än ett
''beräkningsunderlag'', som regeringen uttrycker det i
budgetpropositionen. Detta handlar om viktiga politiska
prioriteringar. Regeringen har rätt att besluta om
omfördelning mellan anslagsposter, men den redovisning
som regeringen lämnar till riksdagen måste vara den som
regeringen avser skall gälla. För större förändringar bör
regeringen återkomma till riksdagen.
Kunskapsutvecklande bistånd m.m. genom BITS: Vi
föreslår en höjning med 90 milj kr till BITS, totalt 323 milj.
kr., och rätt att utfästa tre gånger detta belopp över en
treårsperiod. BITS har begärt 300 milj. kr. Regeringen har
föreslagit 233 milj.
kr. och har därvid inkluderat insatser som tidigare
finansierats på andra anslag.Folkrörelser och enskilda
organisationer genom SIDA: Vi föreslår en höjning med 30
milj. kr. till 77 milj. kr., istället för den höjning med 2 milj.
kr. som regeringen vill göra. Den utvärdering som
genomförts visar att detta bistånd är värdefullt. Den
rekommenderar att stöd till mer långsiktiga projekt bör
prioriteras, vilket vi instämmer i. Stöd bör också i högre
grad utgå till projekt som stärker demokratin och det civila
samhällets förmåga att delta i och styra
samhällsomvandlingen.Svenska Institutet har ett
synnerligen värdefullt program. Detta bör ökas med 15
milj. kr. till 60 milj. kr. Utöver Svenska Institutets ordinarie
verksamhet bör, som regeringen föreslår, inom denna ram
eller på annat håll en språksatsning göras på Estlands och
Lettlands rysktalande befolkning i syfte att öka deras
kunskap i respektive estniska och lettiska.Regeringen
har över anslaget till SI tidigare finansierat en insats rörande
etablerandet av en handelshögskola i Riga. I en särskild
motion har socialdemokraterna tidigare sagt att det inte är
riksdagens uppgift att ta ställning till denna typ av projekt,
samt uttryckt vår oro över projektets utformning och begärt
att regeringen på nytt tar upp frågan till beredning
tillsammans med BITS och/eller SI. I enlighet därmed
föreslår vi att riksdagen inte anslår särskilda medel. Den
insats som blir av får rymmas under de betydande ökningar
som görs av BITS och/eller SIs anslag.Näringslivs- och
investeringsstöd: Vi föreslår liksom regeringen en höjning
till 50 milj. kr. till SWEDECORP samt 25 milj.
kr. som tillskott till Swedfunds kapital. Swedfund
har 90 milj. kr. i outnyttjat kapital och beräknar ha ett
behov av 75--130 milj. kr.Kärnsäkerhet: Detta är ett högt
prioriterat program. Vi föreslår att anslaget slås samman
med anslaget till samma ändamål under
miljödepartementets huvudtitel, totalt 85,5 milj.
kr.Suveränitetsstöd:
Suveränitetsstödet är av stor vikt
för Estland, Lettland och Litauen och därmed en central del
av östsamarbetet. Det är ett väsentligt bidrag till den
gemensamma säkerheten i Norra Europa. Denna stödform
till regionen bör utvidgas. Vi föreslår att 117 milj. kr. avsätts
ur det outnyttjade valutastödet (se nedan) och ingår som en
del i det ''Program för gemensam säkerhet'' som vi föreslår
i särskild motion. I enlighet därmed bör det vidgade
suveränitetsstödet överföras till det av oss föreslagna nya
anslaget B9 under utrikesdepartementets huvudtitel.
Därmed frigörs 60 milj. kr. inom det ordinarie
programmet.G3. Avsättning för förlustrisker vad avser
garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier:
Med kommande budgetårs anslag skulle totalt cirka en halv
miljard kronor ha anslagits för detta ändamål. Av de medel
som avsatts har under 1992/93 550 milj. kr. av en ram om
800 milj. kr. för finansiellt stöd utnyttjats. Hittills under
1993/94 har 34 av 800 milj. kr. utfästs. Av
exportkreditramen om en miljard har 300 milj. kr. utfästs.
Vår bedömning är att alltför stora belopp avsätts till detta
ändamål i förhållande till vad som utnyttjas. Vi föreslår
därför att för 1994/95 200 milj. kr. avsätts, 40 milj. kr.
mindre än regeringen.Miljösamarbete och
energieffektivisering: Vi föreslår en ökad ambition på detta
område, både genom ökade anslag och genom en bättre
hanteringsordning. Som ovan redogjorts för föreslår vi att
miljöanslaget A8 Miljöinsatser i Östersjöregionen överförs
från miljödepartementets budget till östsamarbetet. När
kärnsäkerhetssamarbetet räknats in i den särskilda
anslagsposten för detta samarbete återstår drygt 136 milj.
kr. Därutöver anslår vi 13 milj. kr. till ett program
om 150 milj. kr. Vi föreslår vidare att anslaget E9 Åtgärder
för energieffektivisering m.m i bl.a. Baltikum och
Östeuropa om 87,5 milj. kr. överförs till östsamarbetet.
Därmed skapas förutsättningar för en bättre hantering av
dessa viktiga frågor. Naturvårdsverket och NUTEK
kommer även fortsättningsvis att spela avgörande roller för
innehållet i de beslutade programmen och det fortsatta
arbetet.Valutastödet: De 300 milj. kr. som regeringen
inte utnyttjat för valutastöd till Baltikum bör nu
omfördelas. Vi föreslår att utrymmet allokeras på följande
sätt:
117 milj. kr. till ytterligare suveränitetsstöd inom ramen
för Programmet för gemensam säkerhet,
13 milj. kr. till ytterligare miljöstöd,
70 milj. kr. till ett demokratiprogram,
100 milj. kr. till arbetet med de ekonomiska
reformprogrammen.
De särskilda medel som härmed avsätts för ett
demokratiprogram och ett ekonomiskt program bör
grundas på en genomgång av läget i de baltiska länderna.
Beredningen bör ske med hjälp av myndigheterna, där ett
särskilt beredningsansvar bör ges till BITS, som därmed
också bör vara huvudansvarig för hanteringen av den större
delen av dessa medel. Därmed kommer det anslag som
BITS ansvarar för att kraftigt överstiga de nu anslagna
medlen.
Det socialdemokratiska förslaget till
östsamarbetsprogram för 1994/94 ser därmed ut på följande
sätt:
anslag regeringen
soc.dem. skillnad 93/94
94/95
94/95
s/reg.
Anslag
G1
Omfördelning av valutastödet
till Baltikum b(300)
Suveränitetsstöd,
säkerhets-
skapande insatser
b117
b(till B9)
Miljöstöd
13
Demokratistöd
70
Ekonomisk omvandling
100
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen av regeringen begär noggrann
redovisning av de biståndsmedel som avsatts för samarbete
med Central- och Östeuropa,
2. att riksdagen av regeringen begär att en ny politik för
östsamarbete formuleras, som kan läggas fast i bred
samstämmighet i riksdagen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att stärka den gemensamma
säkerheten, om att stärka demokratins kultur samt om att
stödja en samhällsomvandling som är ekonomiskt, socialt
och miljömässigt hållbar,
4. att riksdagen begär av regeringen att en strategi
utformas för ett pånyttfött Norra Europa som dynamisk
region i ett alleuropeiskt samarbete,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betydelsen av ett samarbete med
Polen och med Ryssland, särskilt S:t Petersburgsområdet
och Nordkalotten/Barentsregionen, vid sidan av den
prioritering som bör göras av de baltiska länderna,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betydelsen av ett samarbete med
andra länder, särskilt med det forna Jugoslavien,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att BITS bör vara den centrala
myndigheten i hanteringen av östsamarbetet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en samordning av de särskilda
miljöoch energiprogrammen med östsamarbetet, och en
överföring av anslaget A
8 från Miljödepartementets huvudtitel och anslaget E
9 från Näringsdepartementets huvudtitel till
Utrikesdepartementets huvudtitel, anslaget G
1,
9. att riksdagen beslutar omallokera de outnyttjade
medel, 300
000
000 kr, som budgetåret 1991/92 avsattes för valutastöd
till de baltiska länderna,
10. att riksdagen beslutar att till suveränitetsstöd anslå
117
000
000 kr som läggs under det av Socialdemokraterna
föreslagna nya anslaget B
9, Säkerhetsskapande åtgärder,
11. att riksdagen beslutar att till extra miljöstöd anslå 13
000
000 kr,
12. att riksdagen beslutar att till ett demokratiprogram
anslå 70
000
000 kr, samt att av regeringen begära en närmare
beredning av ett sådant program i enlighet med vad som
framförts i motionen,
13. att riksdagen beslutar att till stöd för de ekonomiska
reformprogrammen anslå 100
000
000 kr, samt att av regeringen begära en närmare
beredning av ett sådant stöd i enlighet med vad som
framförts i motionen,
14. att riksdagen för budgetåret 1994/95 anvisar en ram
om 323
000
000 kr till BITS för främst kunskapsutvecklande insatser,
samt att BITS får rätt att utfästa tre gånger detta belopp
över en treårsperiod,
15. att riksdagen för budgetåret 1994/95 anvisar en ram
om 77
000
000 kr. till SIDA för insatser genom folkrörelser och
enskilda organisationer,
16. att riksdagen ur ramen för budgetåret 1994/95 anvisar
60
000
000 kr till Svenska institutet för stipendier, kulturutbyte
m.m.,
17. att riksdagen ej anvisar särskilda medel till en
handelshögskola i Riga,
18. att riksdagen för budgetåret 1994/95 anvisar
sammanlagt 200
000
000 kr för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt
stöd och exportkreditgarantier.
Stockholm den 24 januari 1994
Ingvar Carlsson (s)
Jan Bergqvist (s)
Birgitta Dahl (s)
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Inger Hestvik (s)
Anita Johansson (s)
Birgitta Johansson (s)
Kurt Ove Johansson (s)
Allan Larsson (s)
Berit Löfstedt (s)
Börje Nilsson (s)
Kjell Nilsson (s)
Lennart Nilsson (s)
Berit Oscarsson (s)
Göran Persson (s)
Pierre Schori (s)
Britta Sundin (s)
Ingela Thalén (s)