Utvecklingen och förändringen i Östeuropa har gått
snabbt och varit genomgripande sedan planekonomiernas
fall. Både de ekonomiska och demokratiska systemen
förändras i grunden. Omvandlingsprocessen är inte lätt.
Den har också gett upphov till konflikter och sociala
spänningar. Framgångar har blandats med bakslag. Det är
helt avgörade att stödet från omvärlden fortsätter för att
utvecklingen även fortsättningsvis skall vara positiv. Det
ligger även i vårt eget intresse att den positiva utvecklingen
i Östeuropa fortsätter.
För att de tidigare planekonomierna i Östeuropa skall ha
möjlighet att genomföra nödvändiga förändrigar för att nå
en positiv och hållbar utveckling kommer det att krävas
massivt stöd och bistånd från världens rika länder. Sverige
och Västeuropa kan förutom att bidra med ekonomiska
medel även hjälpa till att stärka ländernas demokratiska
utveckling. Det är avgörande för en fortsatt positiv
utveckling att den demokratiska och ekonomiska
utvecklingen sker parallellt.
Vi välkomnar de insatser som regeringen nu genomför.
Den miljardsatsning på samarbetet med Östeuropa som
genomfördes under det förra budgetåret följs upp i årets
budgetproposition med ytterligare en miljard. Regeringen
har också uttalat att motsvarande summa ska anslås även
under nästkommande år.
Sverige bör dock, så snart som ekonomiska
förutsättningar finns, ytterligare öka biståndet till länderna
i Östeuropa. 0,2 %
av BNI bör vara ett etappmål. På sikt bör 0,5 % av
BNI vara ett riktmärke för bistånd till länderna i Östeuropa.
Biståndet skall naturligtvis inte permanentas men stora
ekonomiska insatser kommer att krävas för att länderna i
Östeuropa skall kunna åtgärda de avsevärda
miljöproblemen och åstadkomma stabila ekonomier.
Östeuropabiståndet får inte heller fortsättningsvis
inkräkta på biståndet till länder i tredje världen.
Prioriteringar
För att på ett effektivt sätt kunna utnyttja de svenska
biståndsmedel som ställs till Östeuropas förfogande är det
nödvändigt med prioriteringar. Bilaterala såväl som
multilatera insatser är nödvändiga.
De bilaterala insatserna bör även fortsättningsvis
koncentreras främst till Baltikum och Polen. De baltiska
staterna har en historisk samhörighet med Norden.
Östersjön och dess framtid är av gemensamt intresse för
Baltikum och Sverige.
I Polen har fungerande partibildningar och fria
intresseorganisationer lagt grunden för en parlamentarisk
demokrati. Utvecklingen har, genom politiska och
ekonomiska reformer, varit positiv sedan
demokratiseringsprocessen inleddes. Det är av största vikt
att de redan påbörjade insatserna i Polen fullföljs. De
gjorda insatserna kan vara bortkastade om de avbryts innan
det står klart att den avsedda effekten kan uppnås och
bibehållas.
Stöd till övriga länder i Öst- och Centraleuropa bör
främst kanaliseras genom multilaterala insatser och
expertutbyten. Expertutbyten bör ske inom områden där
Sverige har särskilt kompetens att bidra med t.ex. i energi-
och miljöfrågor, inom miljölagstiftningens område och i
infrastrukturfrågor.
För att kunna utveckla samarbete, utbyte och handeln
med de östeuropeiska staterna är det helt avgörande att
länderna kan fullfölja sin utveckling mot demokratiska
marknadsekonomier. Det är även avgörande att länderna
utvecklas till rättsstater där mänskliga rättigheter
garanteras alla medborgare.
De tidigare planekonomierna har medfört en gigantisk
miljöförstöring som utgör ett direkt hot mot vatten, luft och
en ren miljö i övrigt. Planekonomierna saknade
ekonomiska incitament för resurshushållning och
miljöhänsyn. De förskräckande effekterna ser vi i dag.
Frånvaron av miljöhänsyn får även konsekvenser för
omkringliggande länder och för den globala miljön.
I samband med den nya öppenheten har tillgången på
information ökat dramatiskt. Det gäller inte minst på
miljöområdet där listan på alarmerande rapporter om
miljöns tillstånd kan göras lång.
Vi välkomnar därför de insatser för miljöförbättringar
som regeringen anslår till Östeuropa. Insatser i form av
teknik- och kunskapsöverföring, utbildning och
information är helt avgörande om den gigantiska
miljöskövlingen skall kunna upphöra och de mest akuta
problemen skall kunna åtgärdas.
Miljöhänsyn vid alla samarbetsinsatser
Utöver de 500 miljonerna per år som satsas på direkt
miljöförbättrande åtgärder föreslår regeringen att en
miljard kronor skall satsas på samarbetet med Central- och
Östeuropa under det kommande budgetåret. Vi anser det
viktigt att miljöhänsyn tas vid alla insatser i Östeuropa,
även där de primärt inte är av direkt miljöförbättrande
karaktär.
På grund av de avsevärda miljöskadorna som i dag är en
realitet måste stora insatser inriktas på att korrigera och
reparera redan uppkomna skador. Detta faktum minskar
inte behovet av att miljöhänsyn tas i alla de insatser som
Sverige bidrar med i Östeuropa. Tillämpningen av
ekologiska regler måste ske på alla områden. Det finns allt
för många exempel på biståndsinsatser som tyvärr lett till
helt felaktiga lösningar ur miljösynpunkt. Detta får inte ske
i samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa.
Kunskaperna för att detta skall undvikas finns men det
gäller att lyssna och ta intryck i tid.
De nödvändiga svenska insatserna får inte leda till att vi
medverkar till att bygga fast de östeuropeiska länderna i
lösningar som inte är miljöanpassade. För att det vid alla
insatser i samarbetet med länderna i Central- och
Östeuropa skall tas miljöhänsyn krävs att samordningen av
samarbetsinsatserna ökar. Miljökonsekvensbeskrivningar
bör göras i samband med alla större samarbetsprojekt.
Samordning av samarbetsinsatser
Det saknas i dag en samlad redovisning av
erfarenheterna från östsamarbetet. Vi anser att det på ett
tydligare sätt bör framgå vem som har ansvaret för att
utvärdera de samlade insatsernas erfarenheter. Detta bör på
lämpligt sätt redovisas till statsmakterna så att
måluppfyllelsen kan bedömas och nödvändiga förändringar
genomföras.
Vi anser att nuvarande organisation, med en mängd
olika institutioner och myndigheter som handhar
samarbetsinsatserna med Östeuropa, är otillfredsställande.
Även samordningen inom regeringskansliet måste
förbättras. Detta är inte minst viktigt för att
miljöaspekterna skall kunna beaktas vid alla
samarbetsinsatser.
En förbättrad samordning är av betydelse för att även
tydliggöra regeringens mål för östsamarbetet. Det har även
betydelse för att vägleda de svenska institutionernas
agerande när de skall ta ställning till olika
projektansökningar.
Vid en omorganisation av Östeuropabiståndet är det
viktigt att beakta de skillnader som finns mellan öst- och u-
landssamarbetet. Den geografiska närheten, de
säkerhetspolitiska aspekterna och den kulturella
gemenskapen ställer speciella och till viss del nya krav på
samarbetsinsatserna.
Suveränitetsstöd
Det är av största betydelse att östländerna byggs upp till
fungerande rättssamhällen. Det gäller inte minst våra
baltiska grannländer. Ansvaret för detta ligger narturligtvis
i första hand på länderna själva men Sverige och andra
länder kan, och bör, bidra till en positiv utveckling även på
detta område. Sverige har både ett solidariskt och ett starkt
egenintresse av att ett fungerande rättsväsende i dessa stater
snabbt byggs upp.
En del i den positiva utvecklingen i bl.a. de baltiska
staterna och Ryssland är den ökade öppenheten och
möjligheten till friare gränspassage för människor och
varor. Den utvecklingen har också tydliggjort problemet
med den stora brottsligheten i de aktuella länderna.
Det svenska suveränitetsstödet har en avgörande roll
inom Östeuropasamarbetet och är särskilt betydelsefullt för
de baltiska staternas säkerhet och stabiliteten i Östeuropa.
Stödet till bl.a. polis, tull, gräns- och kustbevakning, ökad
säkerhetspolitisk kompetens, räddningstjänst samt civilt
och militärt försvar måste utvecklas ytterligare.
Förutom att en fungerande och effektiv kontroll av de
egna gränserna är viktig för ländernas och områdets
säkerhet så utgör den organiserade brottsligheten ett
mycket stort problem för den fortsatta utvecklingen.
Maffian blir ett allt större problem för de företag som vill
utveckla handel och samarbete med företag och
organisationer i Baltikum och Ryssland.
Det är vår mening att insatserna för att bekämpa den
organiserade brottsligheten i de baltiska staterna måste
intensifieras ytterligare framöver. Om handeln mellan
Sverige och de baltiska staterna skall kunna öka måste
inblandningen av den organiserade brottsligheten minska.
Även framväxten av livskraftiga små och medelstora
företag är beroende av att den organiserade brottsligheten
bekämpas. Insatser genom t.ex. det baltiska
investeringsprogrammet riskerar annars att inte få avsedd
effekt.
Det är viktigt att beredskap finns för att öka insatserna
om brottsligheten i vårt närområde framöver skulle visa sig
få en än negativare utveckling.
Energibesparande åtgärder och avveckling av kärnkraft
Energiförsörjningen i de baltiska staterna är fortsatt
kritisk. Energihushållningen är mycket dålig. I den
kommunistiska planekonomin var energipriserna extremt
låga och incitament för att spara energi saknades. Isolering
av byggnader är många gånger ytterst bristfällig och den
energi som finns utnyttjas inte effektivt.
Vi vill särskilt betona att svenska biståndsmedel bör
användas för att effektivisera energihanteringen och
förbättra värmeförsörjningen. En förbättrad
energihushållning och isolering av bostäder bidrar också till
att förbättra miljön. Stora insatser kan göras med relativt
små investeringar. Viktiga åtgärder för detta är till exempel
utbildning för en ökad medvetenhet hos människor.
Huvuddelen av östländernas energiförsörjning bygger
på olja, gas och kärnkraft. Koleldade kraftverk svarar för
en mindre del av energibehoven, men står för en stor del av
miljöförstöringen.
Säkerhetsstandarden i de östeuropeiska
kärnkraftverken är ofta mycket dålig.
Mångmiljardinvesteringar behövs om befintliga
kärnkraftverk ska göras säkra och motsvara västeuropeiska
säkerhetskrav.
Kärnkraftverken Sosnovyj Bor i S:t Petersburg, i
Murmansk på Kolahalvön och Ignalina i Litauen är
kärnkraftverk i Sveriges närhet som direkt innebär ett hot
mot vår miljö vid en olycka.
Kärnreaktorerna i Sosnovyj Bor är av sk RBMK-typ.
Enligt SKI (Statens kärnkraftinspektion) är RBMK-
reaktorer av äldre generation generellt i sådant skick att de
av säkerhetsskäl bör stängas omedelbart. Denna typ av
reaktorer finns i Ryssland och Ukraina.
Genom ryska och finländska insatser har nu en
rekonstruering skett i två av fyra reaktorer i Sosnovyj Bor
för att åtgärda de mest alarmerande felen. Även sedan
samtliga reaktorer rekonstruerats kommer säkerheten i
Sosnovyj Bor vara mycket långt ifrån godtagbar
säkerhetsstandard.
Säkerheten i Ignalina bedömer SKI vara bättre och går
att ytterligare förbättras, men dock inte så att
säkerhetsnivåer uppnås motsvarande de i väst. Om cirka 7--
10 år bedömer man att mycket kostsamma reparationer blir
nödvändiga och detta skulle kunna vara en lämplig tidpunkt
för avveckling av reaktorerna.
Vi välkomnar de insatser som Sverige nu gör för att
förbättra säkerheten framför allt i Ignalina. Det är viktigt
att vi fortsätter stödja länder i Östeuropa med kunnande
och kompetens för att minska riskerna för en
kärnkraftsolycka. Samtidigt anser vi att Sverige också måste
ge ytterligare bidrag till planering och utformning av
framtida energisystem baserade på förnybar och miljövänlig
energi. Genom stöd och utbildning kan Sverige bidra till
utvecklingen av småskaliga flexibla energisystem anpassade
efter förutsättningarna i respektive land.
Vår hjälp för att undvika kärnkraftsolyckor får inte
innebära att vi medverkar till att bygga fast de
östeuropeiska länderna i ett otidsenligt och oacceptabelt
energisystem baserat på kärnkraft. Svenska bistånd ska inte
användas för att förlänga användning av kärnkraft, utan
endast för att minimera risker i befintliga anläggningar.
Kostnaden för kärnkraft är inte konkurrenskraftig i
jämförelse med nya alternativa energikällor. Stöd till
uppbyggande av framtida energiförsörjning i Östeuropa bör
därför inriktas på effektivisering och alternativa
energikällor som t.ex. biobränsle.
Sverige bör internationellt verka för att reaktorerna i
Sosnovyj Bor stängs omedelbart och en internationell
finansiering kommer till stånd för att säkra eltillförsel till
området på liknande sätt som skett i Bulgarien. Där
stängdes reaktorer vid kärnkraftverket i Kozloduy av
säkerhetsskäl. En samordnad insats inom G-24 ställde
finansiella medel till förfogande för att täcka Bulgariens
kostnader för importerad elektricitet.
Även andra RBMK-reaktorer i Ryssland och Ukraina
med undermålig säkerhetsstandard bör stängas snarast.
Sverige bör verka för att internationella fonder byggs upp
för att kunna bistå med alternativ energi, samt ett säkert
omhändertagande av de aktuella kärnkraftverken.
Kärnkraftverket Ignalina är viktigt för Litauen inte bara
ur energisynpunkt. Exporten av elektricitet därifrån svarar
enligt uppgift för en stor del av landets exportinkomster.
För att förmå Litauen att stänga Ignalina kan Sverige ta
olika initiativ för att erbjuda Litauen möjlighet att
exportera annat än el. Kontakt borde tas med t.ex.
Europeiska utvecklingsbanken och Tyskland, som
omedelbart vid återföreningen stängde riskabla
kärnkraftsreaktorer i forna Östtyskland.
Regeringen bör överväga möjligheten att i samråd med
svenskt näringsliv och internationella finansieringsorgan
erbjuda Litauen en ''paketlösning''. Under förutsättning att
Ignalina stängs, lämnas erbjudande om hjälp med
finansiering av ett modernt uthålligt energisystem, inklusive
energieffektivisering. Joint ventures för att effektivisera
litauisk exportindustri skulle kunna ingå som en del i en
sådan lösning.
Folkbildning
Intresset och behovet av att på olika sätt stödja
uppbyggnaden av länderna i Östeuropa är stort.
Folkbildningsinstitut, studieförbund och enskilda
organisationer kan här bidra på ett värdefullt sätt. De har
ofta stor erfarenhet och är duktiga på att genomföra
småskaliga projekt.
Det finns i dag möjlighet att genom SIDA ansöka om
bidrag för utvecklingsprojekt. Minst 20 procent av den
svenska delen av projektkostnaden skall utgöras av den
svenska organisationens egeninsatser för att SIDA skall
bidra med de övriga 80 procenten.
Det är i dag inte möjligt för enskilda organisationer att
finansiera sina projekt med medel från det land där
projektet genomförs. Detta försvårar de enskilda
organisationernas arbete. Folkbildningsorganisationernas
primära arbete är ju inte att samla in medel till sin
verksamhet.
På grund av det stora folkbildningsbehovet i Östeuropa,
för att bl.a. påskynda demokratiseringsprocessen, anser vi
det motiverat att även medel från det land där insatsen görs
skall kunna användas för att täcka den svenska
organisationens egna projektkostnader.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ökning av
Östeuropabiståndet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tagande av miljöhänsyn vid alla
samarbetsinsatser i Östeuropa,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samordning, samlad redovisning
och utvärdering av samarbetsinsatserna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om suveränitetsstöd,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om energibesparande åtgärder,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svenskt initiativ i internationella
forum för att förmå våra grannländer att stänga
kärnkraftverk,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om folkbildningsinsatser.
Stockholm den 21 januari 1994
Ingbritt Irhammar (c)
Sven-Olof Petersson (c)
Birgitta Hambraeus (c)