med anledning av prop. 1993/94:176 Ändringar i lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m.

Inledning

Vikten av att hindra spridning av produkter som kan
användas i massförstörelsesyfte kan inte nog betonas. Varje
stat som på allvar strävar efter världsomfattande
nedrustning bör vara ytterst restriktiv när det gäller export
av ren krigsmateriel, kärnteknisk utrustning och
högteknologiska varor av dual use-karaktär som kan
användas för framställning av massförstörelsevapen. Den
bristfälliga kontrollen av spridningen av dessa produkter är
förödande för världsfreden.

Det mest belysande exemplet på den, ofta politiskt
orsakade, bristen på kontroll är den export av
massförstörelseprodukter till Irak från främst USA och
Västtyskland som skedde ända fram till dess Irak i augusti
1990 ockuperade Kuwait. Amerikanska undersökningar
har visat att amerikanska företag exporterade bl.a.
utrustning för Iraks kärnvapenprogram, medan FN-källor
anger västtyska företag som stora exportörer av produkter
för giftgasframställning.

Även Sverige har förekommit i debatten om vilka som
försett Irak med massförstörelsevapen. Bara misstanken
om detta visar på vikten av en restriktiv lagstiftning vad
avser utförsel av dessa produkter. Regeringens förslag i
propositionen innebär inte den restriktivitet Vänsterpartiet
anser vara nödvändig. Förslaget har i stället drag av alltför
mycket anpassning till den politik kärnvapenmakterna
USA, Frankrike och Storbritannien vill föra inom detta
område. Enligt Vänsterpartiet bör utförsel även till dessa
länder vara omgärdad med mycket stränga regler.

Vänsterpartiet yrkar i denna motion på avslag av
regeringens proposition. Regeringen bör utarbeta en ny
proposition enligt de förslag som lämnas i denna motion.

Behovet av reglering

Regeringen har tre motiv för sitt lagförslag: det
nuvarande regelverket och organisationen för att hantera
det är svåröverskådligt för den enskilde; behovet av
kontroll av exporten till ''sådana länder som misstänks
sträva efter att förvärva eller vilja tillverka olika former av
massförstörelsevapen'' har vuxit; samt harmonisering av
reglerna inom EU. Vänsterpartiet instämmer i regeringens
åsikt att en rationalisering av lagstiftningen är nödvändig
och att behovet av kontroll vuxit. Att EU:s harmonisering
av regelverken skulle föranleda behov av svenska
lagändringar kan vi däremot inte se som ett motiv för ett
lagförslag på området.

Regeringens förslag innebär bl.a. att de delar av
kärntekniklagen som berör utförsel av kärntekniska
produkter och material samt förordningen om utförsel av
högteknologiprodukter inordnas i den s.k.
massförstörelselagen. Lagen föreslås också få en ny rubrik,
nämligen Lag om strategiska produkter. Vänsterpartiet
anser att det är principiellt korrekt att utvidga
massförstörelselagen på det sätt regeringen föreslår. Visst
innehåll i regeringens lagförslag gör dock att vi yrkar på
avslag av propositionen.

Regleringen av exporten av högteknologiprodukter

Under 1980-talet tvingades Sverige och andra länder att
till Warszawapaktsländerna och Kina reglera
vidareexporten av högteknologiprodukter tillverkade i de
stater som ingick i det NATO-baserade organet COCOM.
Denna export kontrolleras enligt
högteknologiförordningen (SFS 1986:89). När nu
Warszawapakten upplösts och det kalla kriget upphört har
också COCOM upplösts och ersatts av ett samarbete om
exportkontroll med deltagande av NATO- såväl som de
forna Warzawapaktsstaterna.

När nu ingen så lättdefinierad fiende som
Warszawapakten kan utpekas har syftet med det nya
samarbetet fått en mer diffus karaktär. Samarbetet syftar nu
till att förhindra spridning av högteknologiprodukter för
massförstörelse till, som det heter i regeringens proposition,
''orätta händer''. Regeringen anser att Sverige skall delta i
och engagera sig i detta nya samarbete fullt ut. För detta
krävs dock att att all export av ifrågavarande produkter
kontrolleras, inklusive svensktillverkade produkter. Därför
behövs en ny lagstiftning enligt regeringen.

Vänsterpartiet ställer sig avvisande till en central punkt
i regeringens förslag angående högteknologiexporten. Det
nuvarande förslaget innebär att kontrollen omfattar
produkterna förtecknade på den produktlista i
högteknologiförordningen som motsvarar COCOM:s
industrivarulista. I den listan ingår emellertid, som KMI
påpekar, en mängd produkter som inte har något samband
med massförstörelsevapen.

Regeringen tar alltför lätt på det faktum att COCOM:s
lista upprättades i ett utpräglat politiskt syfte att förhindra
Warszawapaktens länder och Kina att komma över alla
typer av västerländsk teknologi. Sverige har ingen
anledning att nu, genom att låta COCOM:s lista gälla även
för svenska produkter, oreserverat delta i ett nytt slags
generellt högteknologiembargo mot stater som de ledande
kärnvapenmakterna definierar som fientliga. Sverige skall
delta endast i handelsembargon som sanktioneras av FN. I
ett nytt lagförslag bör regeringen därför ha gjort en
självständig prövning och precisering av vilka svenska
högteknologiprodukter av dual use-karaktär som skall
omfattas av exportkontrollen.

Undantag från kravet på utförseltillstånd

Som redan nämnts vill regeringen att Sverige fullt ut
deltar i det nya internationella samarbetet om kontroll av
exporten av strategiskt känsliga produkter. En konsekvens
av detta samarbete är enligt regeringen att generellt
undantag från tillståndskravet måste göras för export till
länderna som ingår i samarbetet. Regeringen skall få
föreskriva sådant undantag.

Det är ett oacceptabelt förslag enligt Vänsterpartiet.
Tidigare erfarenheter, bl.a. de som refererades till i
inledningen av denna motion, visar att även de länder som
är ledande i detta samarbete själva brister i kontrollen av
utförsel av strategiska varor. Vidare är det, mot bakgrund
av Sveriges nedrustningssträvanden, ej lämpligt att Sverige
undantar kärnvapenmakterna USA, Frankrike och
Storbritannien från tillståndskravet. Det finns således
starka skäl för att svenska företag skall tvingas söka tillstånd
för export av svensk kärnteknisk utrustning, svenska
högteknologiprodukter av dual use-karaktär samt andra
produkter som kan användas i massförstörelsesyfte även till
dessa stater. Vänsterpartiet yrkar på avslag av förslaget om
undantag från tillståndskravet för export till vissa länder.
Ett nytt lagförslag bör inte innehålla några regler om
undantag från kravet på utförseltillstånd.

Expertkontrollens organisation

I enlighet med yrkandet i fråga om tillståndsgivning
yrkar Vänsterpartiet på avslag även vad avser delegering av
beslut. Regeringen föreslår att ärenden som avser export till
länderna som deltar i vad regeringen benämner ''det
relevanta internationella samarbetet'' enligt lagen skall
delegeras till berörd myndighet, i det här sammanhanget
Kommerskollegium. Endast när fråga ''av principiell vikt''
uppstår vid handläggningen av ett sådant ärende skall,
enligt propositionen, myndigheten hänskjuta ärendet till
regeringen för prövning.

Då utförsel av produkter som kan användas i
massförstörelsesyfte är av sådan utomordentlig utrikes- och
säkerhetspolitisk betydelse bör varje sådant ärende anses
vara av principiell vikt. Det bör därför ankomma på
regeringen att inhämta garantier om civil användning även
för ärenden som rör de stater som ingår i det samarbete som
tagit vid efter COCOM:s upplösning.

Vänsterpartiet anser vidare att den parlamentariska
insynen i frågor rörande export av strategiska produkter
måste öka. Efter mönster från handläggningen av
krigsmaterielexportfrågor bör en rådgivande nämnd
inrättas i vilken alla principiellt viktiga ärenden angående
utförsel av strategiska produkter behandlas. I nämnden bör
ingå riksdagsledamöter från samtliga riksdagspartier.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen, med avslag på proposition 1993/94:176,
hos regeringen begär ett nytt lagförslag i enlighet med vad
i motionen anförts,

2. att riksdagen -- om yrkande 1 avslås -- avslår
regeringens förslag om undantag från kravet på
utförseltillstånd,

3. att riksdagen -- om yrkande 1 avslås -- avslår
regeringens förslag om delegering av beslut.

Stockholm den 18 april 1994

Bertil Måbrink (v)

Hans Andersson (v)

Berith Eriksson (v)

Bengt Hurtig (v)

Jan Jennehag (v)

Johan Lönnroth (v)

Björn Samuelson (v)

Eva Zetterberg (v)