I Nordiska rådet har ett antal socialdemokratiska ledamöter väckt flera medlemsförslag angående kärnsäkerheten i nordområdena.
Ett förslag (A 1007/m) tog upp riskerna för atomvapen, kärnkraftsanläggningar och atomdrivna fartyg i nordområdena samt framhöll behovet av förpliktande avtal i internationella fora, bl.a. IAEA och ESK, om hantering av atomavfallet från såväl civil som militär verksamhet.
Förslaget anförde bl.a. att en av världens största koncentrationer av kärnvapen, kärnkraftsanläggningar och atomdrivna fartyg finns i Kolaområdet liksom en betydande flotta av atomdrivna fartyg. Utöver fartyg i drift ligger ett betydande antal äldre atomdrivna fartyg i området. Vidare påpekades att de två äldsta av de fyra reaktorerna vid kärnkraftsverket på Kolahalvön är av samma typ som reaktorerna i kärnkraftverket i Greifswald, vilket stängts 1990 efter fastställandet att rimliga säkerhetskrav inte var uppfyllda.
Förslaget erinrade även om att betydande mängder av radioaktivt avfall har dumpats i Barents- och Karahaven och att det utgör ett allvarligt säkerhets- och miljöhot. Det framhöll att det tidigare Sovjetunionen har använt delar av området till kärnfysiska provsprängningar. Spridda på olika baser finns tusentals atomstridsspetsar.
Förslaget fick brett stöd i den nordiska remissgenomgången och av nordiska sakkunniga. I samband med behandlingen av förslaget fick Nordiska rådets miljöutskott en ingående redovisning av arbetet med att kartlägga dumpat radioaktivt material i Ishavet och lagringen av sådant material i ankrade fartyg. Härvid framhävdes bl.a. vikten av det norsk-ryska samarbetet liksom den betydelsefulla roll Barentsrådet kunde spela.
Miljöutskottet betonade i sitt betänkande särskilt betydelsen av att bindande internationella avtal ingås om kärnsäkerhet och avfallshantering vid såväl civil som militär verksamhet. Utskottet anförde också att de nordiska länderna på svenskt initiativ vid tidigare tillfällen väckt förslag härom bl.a. i IAEA. Bl.a. väckte Sverige, stött av Finland och Norge, hösten 1991, förslag om utarbetande av en global konvention om atomsäkerhet och avfallshantering. Enligt utskottet var det av yttersta vikt att de nordiska länderna fortsatte att driva frågan inte minst mot bakgrund av oroande rapporter om riskerna för spridning av kärntekniskt material från det gamla Sovjetunionen.
På miljöutskottets förslag antog Nordiska rådet vid sin session den 9--11 november 1992 i Århus en rekommendation (nr 47/1992) till Nordiska ministerrådet att följa upp och koordinera nordisk aktivitet och nya initiativ vad gäller kärnsäkerhet inom ramen för internationellt pågående samarbete,att med kraft fullfölja arbetet med att minska riskerna från atomdrivna fartyg, på fartyg lagrat material samt dumpat material i Ishavet samt,att fullfölja ansträngningarna att få till stånd bindande internationella avtal om kärnsäkerhet och hantering av avfall från all civil och militär verksamhet.
I ett annat socialdemokratiskt medlemsförslag i Nordiska rådet (A 1020/m) föreslogs en rekommendation till de nordiska ländernas regeringar ''att snarest igangsætte et fælles projekt for umiddelbar afhjælpning af de mest presserende sikkerhedsproblemer ved kernekraftværkerna i Sosnovy Bor og Ignalina inden for en samlet ramme på 600 MDKK''. I remissvaren, bl.a. från säkerhetsmyndigheterna, framhölls nödvändigheten av omedelbara insatser för att avvärja de allvarligaste säkerhetsriskerna. Kostnaderna härför uppskattades till omkring 200--250 miljoner kronor per reaktor.
I medlemsförslaget A1034/m av Birgitta Dahl m.fl. ''om fortsatta ansträngningar för att förbättra kärnsäkerheten samt åstadkomma effektiv och miljöriktig energiförsörjning i Nordens närområde'' hemställdes att ''Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att med kraft fortsätta ansträngningarna att förbättra kärnsäkerheten i Nordområdena och Östersjön samt att få till stånd bindande internationella avtal om strikt kontroll av all kärnteknisk verksamhet, civil såväl som militär,
Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att överväga möjligheterna till stöd för en effektiv och miljöriktig energiförsörjning m.m. i Östersjö- och Nordkalottområdet i enlighet med vad som anges i medlemsförslaget
Nordiska rådet rekommenderar de nordiska ländernas regeringar att snarast ta initiativ till en offensiv i lämpliga former i syfte att förbättra den energirelaterade miljösituationen i Norden, Östersjö- och Nordkalottområdet samt att
Nordiska rådet rekommenderar de nordiska ländernas regeringar att ta initiativ till framtagande av realistiska alternativ till de miljöfarliga anläggningar i Baltikum, S:t Petersburg- och Kolaområdet man eljest tvingas hålla i drift.''
Förslagsställarna framhöll att det i ett andra steg, inom den närmaste tioårsperioden, skulle krävas omfattande ombyggnader. Dessa kostnader skulle emellertid sannolikt närma sig kostnaderna för byggande av nya anläggningar med annan teknik, t.ex. gaskraftverk, utan att rimliga säkerhetskrav ändå med säkerhet skulle kunna uppfyllas. Vi påpekade bristen på alternativ till elförsörjning i de berörda områdena, liksom att även andra anläggningar i området, baserade på bl.a. oljeskiffer, olja och (brun)-kol utgör allvarliga hälso- och miljöhot. Vi framhöll också att de föråldrade, illa underhållna och ytterst ineffektiva eloch energisystemen leder till omfattande energiförluster med allvarliga negativa effekter för ekonomin, produktion, transportsystem och sysselsättning.
För att beslut i avgörande säkerhetsfrågor inte skulle behöva fattas under tvång borde förutsättningar snarast skapas, enligt förslaget, för jämförelser och val mellan omfattande ombyggnadsinvesteringar och investeringar i nya anläggningar. Samtidigt måste omedelbara insatser genomföras för att förbättra säkerheten i de kraftverk som är i bruk fram till dess att nya anläggningar hunnit uppföras och tas i bruk. Parallellt med insatserna att minska riskerna i existerande anläggningar borde möjligheterna undersökas att bygga upp såväl nya energisystem som även ersättningsanläggningar samt att bygga upp ett samarbete med Nordel. Basen i våra grannländers framtida energiförsörjning kunde med fördel vara inhemska bränslen, utnyttjade på ett ur miljö- och energisynpunkt effektivt sätt.
I medlemsförslaget åberopades även tankegångar framlagda inom ramen för den nordiska arbetarrörelsens samarbetskommitté (SAMAK):
''På energiområdet kan en gemensam politik skapas ifall kärnan -- de nordiska länderna -- kan finna en gemensam energipolitik. Här börgasnäten knytas samman genom en gasledning från Norge till södra Finland och vidare till Baltikum de nordiska, de västeuropeiska och de östliga eldistributionsnätet knytas samman efter modell av Nordel resurser för stöd till energibesparande investeringar skapas.''
Vidare åberopades rapporten ''Sätt Europa i arbete'' där man påvisat möjligheterna och behovet av miljö- och energiinvesteringar för att samtidigt förbättra miljön och skapa arbete och tillväxt.
Slutsatsen, enligt förslaget, var att alternativa energibärare liksom ett kraftfullt energisparprogram i förening med förbättring av energianläggningarnas miljöstatus måste övervägas. På grund av den gränsöverskridande karaktären hos de miljöpåverkande utsläppen fann vi det angeläget att pröva möjligheten, att för Norden, Östersjö- och Nordkalottområdet etablera en utsläppsregim av modell enligt Helsingforskommissionen; en utsläppsregim som skulle gagna och styra insatserna för bättre miljö till områden och sektorer där de från ett samhällsekonomiskt perspektiv gör mest nytta.
De föreslagna insatserna skulle självfallet kräva ekonomiskt och tekniskt stöd utifrån men samtidigt innebära omfattande årliga besparingar för industri, transportsystem, hushåll och offentliga lokaler. Ett underlag borde sålunda tas fram utvisande tidsplaner och kostnadsberäkningar för ett nytt el- och energisystem. Utöver koordinerade insatser och samordnat stöd från de nordiska länderna borde även undersökas eventuellt deltagande av internationella finansinstitut t.ex. NIB, EBRD och Världsbanken.
Samtliga nordiska remissinstanser ansåg säkerhetshöjande åtgärder nödvändiga parallellt med och oberoende av satsningar för att utveckla nya energikällor och åstadkomma ett bättre energiutnyttjande.
Vid sin behandling av förslaget instämde miljöutskottet i förslagsställarnas målsättning och på miljöutskottets förslag antog Nordiska rådet vid sin session den 8--10 november 1993 i Mariehamn en rekommendation (nr 29/1993) till Nordiska ministerrådet
''-- att med kraft fortsätta ansträngningarna att förbättra kärnsäkerheten i nordområdena och Östersjön samt att få till stånd bindande avtal om strikt kontroll av all kärnteknisk verksamhet, civil såväl som militär, att överväga möjligheterna till stöd för en effektiv och miljöriktig energiförsörjning m.m. i Östersjö- och Nordkalottområdet i enlighet med vad som anges i medlemsförslaget ovan''.
De nordiska ländernas regeringar rekommenderades också (nr 30/1993)
''-- att snarast ta initiativ till en offensiv i lämpliga former i syfte att förbättra den energirelaterade miljösituationen i Norden, Östersjö- och Nordkalottområdet, samt att ta initiativ till framtagande av realistiska alternativ till de miljöfarliga anläggningar i Baltikum-, S:t Petersburg- och Kolaområdena man eljest tvingas hålla i drift,att, för att förhindra att kunskap om kärnvapenproduktion sprids, stödja pågående projekt med uppbyggande av forskningscentra där forskare i Ryssland, vilka tidigare sysslat med utveckling och produktion av kärnvapen, kan ges alternativa arbetsuppgifter,att stödja omställningsprojekt och ta initiativ för att underlätta övergången från kärnvapenproduktion till civil produktion, samtatt aktivt verka i nedrustningsprocessen och stödja utvecklandet av säkra metoder för destruktion av kärnvapen samt etablerandet av Norden som en kärnvapenfri zon''.
Inom ramen för det nordiska samarbetet pågår således en aktiv verksamhet för att komma till rätta med de enorma kärnsäkerhets- och energiförsörjningsproblemen i våra närområden. Detta nordiska samarbete grundar sig på och utgör summan av de enskilda ländernas politiska vilja och stöd. En fredlig och bärkraftig samhällsutveckling i Norden med närområden förutsätter ländernas gemensamma, kraftfulla insatser.
Det är av yttersta vikt att Sveriges regering aktivt bidrar till genomförandet av här beskrivna rådsrekommendationer.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i nordiskt samarbete medverka till genomförande av åtgärder för förbättrad kärnsäkerhet samt effektiv och miljöriktig energiförsörjning i Nordens närområden.
Stockholm den 24 januari 1994 Birgitta Dahl (s)