Jag återkommer med motion i denna fråga trots att riksdagen för sin del inte var beredd att ställa upp bakom det yrkande som jag framförde under den allmänna motionstiden 1992 och 1993. Olika händelser och skeenden under det gångna året gör att en gemensam tid i Norden känns ännu mer angelägen.
Sverige, Norge och Danmark tillämpar samma tid. Finland däremot ligger en timme före de tre övriga nordiska länderna. Finland tillämpar samma tid som Grekland, Turkiet, Bulgarien och Rumänien. Sverige, Norge och Danmark tillämpar samma tid som övriga Västeuropa. Detta orsakar problem bl.a. eftersom arbetsdagen i Finland, jämfört med de övriga tre nordiska länderna, blir förkortad. Detta försvårar olika kontakter och kommunikationer över Östersjön.
Trafiken, såväl till lands som till sjöss och i luften, skulle må väl av en tidsharmonisering. En tidsmässig harmonisering av arbetsdagen skulle öka den gemensamma arbetstiden. Samma tid i hela den nordiska regionen skulle också göra det lättare att följa radio- och TV-sändningar över gränserna. En betydande barriär i den nordiska samhörigheten skulle raseras och det skulle kunna få stor psykologisk betydelse och underlätta den fria rörligheten för såväl personer som varor över gränserna. Det pågår en integrationsprocess i Europa. Mot den bakgrunden är ett enhetligare Norden en del i den processen.
Det bör nämnas att näringslivet i de nordiska länderna under lång tid efterlyst en gemensam nordisk och västeuropeisk tid. Nu när det pågår en omfattande integrationsprocess i Europa är det viktigt, och tidpunkten den rätta, att rasera de tidsgränser som tillhör en gången tid. Frågan bör av Sveriges regering tas upp i Nordiska rådet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en gemensam tid i de nordiska länderna.
Stockholm den 18 januari 1994 Hugo Bergdahl (fp)