Sverige som internationellt har gott rykte som medlare
och problemfixare inom diplomatin över världen, inte minst
i FN-sammanhang, bör ta sitt ansvar och omedelbart
försöka nå en lösning på det snart halvsekelgamla
problemet mellan Kina (fastlandet) och republiken Taiwan.
Detta problem som bottnar i en kvarstående problematik
från inbördeskrigets dagar, m.a.o. ingen dagsaktuell
problematik, har skapat låsningar för Taiwan att bli erkänt
som en självständig oberoende stat. Den underliga situation
som gör att bägge regimerna gör gällande att de är den
lagliga regeringen skulle nog utan alltför mycket diplomati
kunnas undanröjas då med all säkerhet bägge parterna inser
det orealistiska i sina krav. Bägge parterna räknas av de
flesta länderna som självständiga stater; Taiwan är dock av
de flesta ej erkänt som oberoende stat. Detta måste
härledas till påtryckningar från mainland China ty Taiwan
uppfyller de krav man rimligen kan ställa på en självständig
stat. Man har förmåga att hävda sitt territorium, man har
ett demokratiskt styre, man har ingen främmande trupp
inom sitt territorium.
Det faktum att Sverige 1950 erkände mainland China
skall i detta sammanhang ej behöva vara ett hinder då man
även en gång erkänt Sovjet och nyligen erkänt baltstaternas
suveränitet, trots att krafter i Sovjet fortfarande hävdar att
de är sovjetiska områden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige bör ta initiativ till att
skapa förutsättningar för Taiwans erkännande som en
självständig suverän statsbildning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige skyndsamt erkänner
Taiwan när dessa förutsättningar föreligger.
Stockholm den 25 januari 1994
Robert Jousma (nyd)
Simon Liliedahl (nyd)