Befolkningsfrågan

I år äger FN:s konferens om befolkning och utveckling
rum i Kairo. Det är ett unikt tillfälle då företrädare för
världens länder -- nord, syd, väst och öst -- samlas för att
diskutera befolkningsfrågan.

Utgångspunkter

Vår utgångspunkt är att varje människa är unik och har
rätt att mötas med respekt och få sina grundläggande behov
av mat, vatten och god miljö tillgodosedda. Vi arbetar för
alla människors lika värde och för solidaritet med dem som
av slumpen råkat bli födda i den fattiga delen av världen.

Samtidigt som många framgångar gjorts i världen känner
vi stark oro för den pågående utvecklingen. Faktum är att
vi inom de närmaste 30 åren fram till år 2020 väntas vara
ytterligare tre miljarder människor på jorden och att 95 %
av denna ökning kommer att tillfalla u-länderna.
Människan får aldrig betraktas som ett hot mot miljön, utan
är en resurs för omgivningen. Däremot kan svält, torka,
krig etc. tvinga människor att agera på ett sätt som skadar
miljön.

Under 1990-talet kommer vi att leva med paradoxen att
även om varje kvinna i tredje världen i genomsnitt föder
färre antal barn än tidigare, är det helt enkelt fler kvinnor
som föder barn. Under detta decennium kommer det ske en
ökning med 31 % av antalet kvinnor i fruktsam ålder.
Följden blir att den totala ökningen av människor blir
ungefär 80--90 miljoner varje år. Ju fler människor vi blir på
jorden, desto högre krav måste ställas på vårt sätt att leva.
En förutsättning är att vi strävar efter ett
kretsloppssamhälle, där resurserna brukas -- inte förbrukas.

Utveckling

Vår strävan är att skapa förutsättningar för en global
hållbar utveckling. Erfarenheten visar att enbart länder
med demokratiskt samhällssystem och marknadsekonomi
har förutsättningarna för en hållbar utveckling på sikt. Det
finns också ett tydligt samband mellan å ena sidan
demokratisk utveckling, läskunnighet, utbildning,
hälsovård och å andra sidan utvecklingsnivå samt
befolkningstillväxt.

En stärkt social ställning för kvinnorna i kombination
med en stärkt utbildningsnivå har en central betydelse i
sammanhanget. Detta uppmärksammades inte minst i
samband med FN:s läskunnighetsår 1990, där UNESCO,
UNICEF, UNDP och Världsbanken lade fram ett
handlingsprogram för att främja läskunnigheten. Det är
väsentligt att bistånd satsas på grundläggande utbildning.

Kvinnors delaktighet

Befolkningsfrågor handlar inte bara om
familjeplanering. Det handlar också om att ge familjerna
möjlighet att styra sina liv. Framförallt måste alla kvinnor
få makt och vinna respekt för sina självklara krav att
bestämma över sin egen framtid, sin egen hälsa och att
bedöma sina egna förutsättningar att ta ansvar för sina barn.
Idag hindras åtskilliga kvinnor från att bidra till den sociala
och ekonomiska utvecklingen, eftersom de förnekas
tillgång till utbildning och hälsovård. De förnekas också
möjligheten att ta aktiv del av det politiska beslutsfattandet
och inflytande över såväl offentlig som enskild sektor.

Familjeplanering och aborter

Världshälsoorganisationen (WHO) räknar med att
500.000 kvinnor dör årligen på grund av komplikationer i
samband med graviditet. Mellan en tredjedel och en
fjärdedel av dessa är dödsfall på grund av
abortkomplikationer. Till detta kommer alla de kvinnor
som överlever en oprofessionellt utförd abort men som får
men för livet av den.

Därför är det viktigt att familjeplanering och
preventivmedel görs tillgängliga för kvinnor världen över så
att antalet aborter minskar totalt. Dessutom är det viktigt
att abortlagarna inte görs restriktiva så att illegala aborter
blir den enda möjligheten. En restriktiv lagstiftning minskar
inte aborternas omfattning -- utan skiftar bara över antalet
från legala till illegala med de ökade risker detta innebär.

En studie från Latinamerika visar att mer än 60 procent
av utgifterna för obstetrik och gynekologi går till att
behandla komplikationer efter illegal abort. Andra studier
från Afrika visar att en majoritet av kvinnorna, som
behandlas på avdelningarna för obstetrik, är kvinnor som
söker för inkompletta aborter.

Vi bevittnar idag hur det blåser en negativ vind över
världen när det gäller synen på abort. I länder inom det
tidigare Sovjetunionen införs abortlagar som är betydligt
restriktivare än tidigare. I Polen har en ny medicinsk-etisk
kod antagits, som förbjuder läkare att utföra abort utom när
graviditeten hotar kvinnans liv eller om graviditeten är
resultatet av en våldtäkt.

Information

För att nå ut till familjerna om möjligheten att skydda
sig mot oönskade graviditeter krävs ökad förebyggande
verksamhet, främst informationsinsatser.
Informationsverksamhet bland ungdomar, såväl män som
kvinnor, om att preventivmedel finns är viktig och även att
möjliggöra en kontinuerlig tillgång till dessa. Kvinnor får
idag i bästa fall råd genom bybarnmorskor och genom barn-
och mödravård. För tonåringar och män fordras andra
kanaler exempelvis genom skolor, universitet, arbetsplatser
och militärförläggningar.

Bistånd

Av Sveriges samlade biståndsmedel går ungefär två
procent till verksamhet relaterad till befolkningsutveckling,
varav den största delen används multilateralt. Sverige har
en lång tradition och god kunskap inom familjeplaneringens
område. Svenskt bistånd bör också ekonomiskt kunna
stödja internationella enskilda organisationer, som driver
bra projekt inom familjeplaneringsområdet. Vårt bilaterala
arbete beträffande befolkningsfrågan är dock något
eftersatt. Det är angeläget att satsningar inom
familjeplanering medvetet förs in i bilaterala förhandlingar
så att konkreta projekt kan igångsättas i våra
programländer. Samtliga programländer har en stor
befolkningsökning.

Vi vet att dessa länder idag genomsyras av mycket stora
sociala, ekonomiska och även politiska problem. Genom ett
ökat bilateralt samarbete skulle vi kunna bidra med viktiga
insatser. Ett bilateralt samarbete innebär också att svensk
biståndspersonal engageras direkt i arbetet med
befolkningsfrågor och därmed ökas kunskaperna inom
detta område.

U-länderna står idag för 80 procent av kostnaderna för
sina familjeplaneringsinsatser. För att nå ut till alla par i
barnafödande ålder, som finns i u-länderna, måste bidragen
från de rika länderna fördubblas.

Kvinnor och bistånd

Det pågående arbetet med att integrera kvinnofrågor i
biståndet måste intensifieras. Det kan ske genom direkt
kvinnoinriktade insatser i programländerna samt genom
kvinnors ökande deltagande i planering, genomförande och
utvärdering av enskilda biståndsinsatser. Biståndet får inte
medverka till att konservera könsdiskriminering. En
ambition bör vara att varje biståndsinsats föregås av en
konsekvensanalys beträffande kvinnornas levnads- och
försörjningsvillkor.

Genom biståndssamarbetet får Sverige som givare
möjligheter att föra en dialog med biståndsmottagarna om
kvinnors rättigheter. Dessa tillfällen måste utnyttjas.

Inför FN:s kvinnokonferens i Peking 1995 skall Sverige
kraftfullt verka för att kvinnors betydelsefulla roll i
utvecklingsarbetet slås fast.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en hållbar utveckling,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att utrota
analfabetismen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stärkt social ställning för kvinnor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rätten till abort,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av information om
preventivmedel,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bistånd och befolkningsfrågan,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvinnor och bistånd.

Stockholm den 25 januari l994

Karl-Göran Biörsmark (fp)

Kristina Svensson (s)

Bertil Persson (m)

Marianne Jönsson (c)

Richard Ulfvengren (nyd)

Eva Zetterberg