I ett Europa, som skakas av nationalism och nationella
motsättningar -- ja också regelrätta övergrepp -- kan
givetvis frågan ställas: Varför uppmärksamma just
zigenarna? Svaret är naturligtvis, att tystnaden är så
kompakt. I inget europeiskt land vill man egentligen låtsas
om problemet.
Det finns dubbelt så många zigenare i Europa som det
finns svenskar. Som folkgrupp i Europa är de alltså en av de
större. Men de saknar ett eget hemland. De har inte heller
begärt det, men saknar i praktiken en värdig hemvist, i de
länder där de valt att leva.
Pogromer mot zigenare är en vanlig historisk företeelse i
Europa. Under andra världskriget utrotades kanske en halv
miljon zigenare av Hitlers trupper och deras bundsförvanter
i en rad europeiska stater. Knappast någon sörjde, vilket
också visar sig i det obefintliga intresset att historiskt
klarlägga vad som skedde.
I Jugoslavien var folkmordet mot zigenare systematiskt
under 2:a världskriget. I dagens blodiga strider är zigenare
offer oftare än vi tror. De är också -- just därför och med sin
ohyggliga nutidshistoria -- mycket vanligare bland dem som
sökt skydd också i vårt land. ''De kommer i charterbussar'',
säger aningslösa politiker utan att inse hur de anspelar på
fördomar om zigenarnas traditionella vandringsvanor.
Rena pogromer mot zigenare rapporteras nu också i dag
från Rumänien. Ingen vågar vittna, så myndigheterna kan
ursäkta sig med att de inget kan göra. I länder som
Rumänien, men också Slovakien, är zigenarna vidare
utsatta för övergrepp tolererade eller direkt av de styrande.
Skulle Rumänien ha invalts i Europarådet om judar -- vilket
den högste må förbjuda -- hade behandlats som dess
zigenare? I otaliga europeiska stater är enskilda övergrepp
mot zigenare vardagsnotiser bara fyra år efter Berlinmurens
fall.
Zigenarnas förhållanden i olika europeiska stater har
under åren uppmärksammats inom Europarådet. Dess
arbete för att stärka skyddet för olika minoriteter har
givetvis bäring även på zigenarna. Samtidigt är det
uppenbart att zigenarna har en mycket speciell ställning i
många länder, vilket kräver särskilda åtgärder för att stärka
deras rättigheter. Sverige bör i Europarådet ta initiativ till
ett program för att stärka zigenarnas ställning och
rättigheter i samtliga europeiska medlemsstater.
Inom ESK har minoritetsfrågorna fått en central plats.
Ett institut för demokratiska institutioner och mänskliga
rättigheter (ODIHR) har inrättats i Warszawa. En
högkommissarie för minoritetsfrågor har tillsatts. Den förre
nederländske utrikesministern van der Stoel är den förste
högkommissarien. Få frågor synes så väl ägnade dessa
institutioners uppmärksamhet som skyddet för zigenarnas
rättigheter i Europa.
Högkommissarien har fått i uppdrag att göra en studie
av zigenarnas situation. En rapport avlämnades i september
1993. Det är viktigt att att den följs upp med kraftfulla
åtgärder inom ramen för ESK, och att Sverige kan bidra
med de ytterligare resurser, som kan erfordras för fortsatta
studier. Det är ändå angeläget att denna brännande fråga
inte tillåts bli begravd i studier utan att åtgärder vidtas.
Zigenare från Öst-, Central- och Sydeuropa utgör ett
växande inslag bland de asylsökande i Västeuropa. Inte så
få av de övergrepp mot asylsökande som sker är riktade just
mot zigenare, även om nationaliteten ofta inte nämns eller
ens är känd. Detta förhållande tillsammans med den
synnerligen utsatta situation zigenare har i t ex Rumänien
och det forna Jugoslavien ställer krav på särskild analys vid
behandling av asylansökningar från zigenare. Många gånger
är den zigenska identiteten oklar i asylärenden och kräver
särskild omsorg.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svenskt initiativ i Europarådet
för ett program för att stärka zigenarnas ställning och
rättigheter i Europa,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder inom ESK för att stärka
skyddet för zigenarnas rättigheter i Europa,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om asylprövning av zigenare.1
Stockholm den 25 januari 1994
Lennart Rohdin (fp)
Karin Pilsäter (fp)